av Johan Hultberg (M)
till Statsrådet Gabriel Wikström (S)
I en debattartikel i Aftonbladet den 12 december i fjol lät folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister Gabriel Wikström, tillsammans med IOGT-NTO:s förbundsordförande Anna Carlstedt, meddela att man ”helt enkelt stänger dörren för gårdsförsäljning av alkohol i Sverige”. Regeringen väljer därmed att förpassa delbetänkandet Gårdsförsäljning (SOU 2010:98) till papperskorgen.
Debattartikeln är anmärkningsvärd. Dels därför att ansvarig minister utan några egentliga argument avfärdar gårdsförsäljning som ett hot mot en restriktiv alkoholpolitik. Dels eftersom ansvarig minister gör gemensam sak med en intresse- och lobbyorganisation. Regeringen och IOGT-NTO är tydligen ”vi” vilket måste ses som ett demokratiproblem. Regeringen ska naturligtvis självständigt fatta beslut och det är mycket allvarligt om man kan sätta likamedtecken mellan regeringen och enskilda intresseorganisationer.
Under de senaste årtiondena har en uppsjö av små producenter av vin, öl och andra drycker vuxit fram runt om i Sverige. Dessa små vingårdar, mikrobryggerier, musterier och destillerier har blivit populära besöksmål och stärkt Sverige som turistland. Nya jobb har skapats, särskilt på landsbygden där de flesta producenter finns, samtidigt lever de små producenterna under mycket tuffa villkor. Få småskaliga producenter instämmer nog i Wikströms och Carlstedts påstående i nämnd debattartikel om att ”Systembolagets ensamrätt är väl fungerade”. I stället vittnar många små producenter om krångel och höga kostnader för att distribuera och sälja sina produkter via Systembolaget. Det är angeläget att Systembolaget tar till sig av producenternas kritik och utvecklar sina regler och system för att skapa bättre förutsättningar för en fortsatt positiv utveckling av den småskaliga och i regel hantverksmässiga dryckesproduktionen i Sverige.
Mycket betydelsefullt vore det också att öppna upp för gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker. Det är naturligtvis väldigt otillfredsställande för såväl tillverkare som besökare att efter till exempel en rundtur på en vingård med en efterföljande provning inte få möjlighet att sälja respektive köpa ens en enda flaska som minne från besöket. För en utländsk besökare ter det sig nog närmast obegripligt att bli hänvisad till närmaste Systembolag.
Genom att tillåta en reglerad gårdsförsäljning skulle bättre förutsättningar för såväl de enskilda producenterna som för besöksnäringen skapas.
Med anledning av ovan vill jag därför fråga statsrådet Gabriel Wikström:
1. Vilka intresseorganisationer, förutom IOGT-NTO, är enligt statsrådets mening ”vi” med regeringen?
2. Varför vill statsrådet stänga dörren för gårdsförsäljning, och därmed hindra landsbygdsutveckling och framväxten av nya jobb, trots att utredningen Gårdsförsäljning (SOU 2010:98) visat att gårdsförsäljning är möjlig att förena med såväl principerna för svensk alkoholpolitik som med gällande EU-rätt?