av Anti Avsan (M)
till Statsrådet Anders Ygeman (S)
I oktober 2014 kom förstudierapporten Utveckling av arbetsmetoderna vid utredning av våldtäkter från Rikspolisstyrelsen. Rapporten identifierar brister och kommer med rekommendationer som syftar till att förbättra och utveckla polisens handläggning av våldtäkter.
Flera brister påvisas. De flesta är relaterade till att initiala utredningsåtgärder inte vidtagits. Exempel som nämns är att brottsplatsen inte säkrats, att spårsäkringssatser inte hanterats på rätt sätt och att polis och åklagare inte inhämtat rättsintyg.
Enligt rapporten bör den höga andelen friande domar i våldtäktsmål bemötas med att polisen fördjupar kunskaperna om domstolarnas bevisvärdering i sexualbrottsmål, tar vara på erfarenheter och vidtar utredningsåtgärder så att kvaliteten i utredningarna höjs. Det handlar exempelvis om att genomföra brottsplatsundersökningar.
Arbetsgruppen lyfter fram ett förordnande av ett målsägandebiträde som den viktigaste framgångsfaktorn. Rapporten visar dock att det finns stora brister i polisens arbetsmetoder. Dessa måste skyndsamt åtgärdas för att öka möjligheterna att fler våldtäkter klaras upp.
En annan granskning visar att det föreligger stora brister i hur polisen i Stockholm hanterar spår som säkras i våldtäktsutredningar.
I 203 av de 312 våldtäktsutredningar som gjordes i Stockholms län 2011 gick det inte att utläsa om spår hade skickats till SKL för analys. Spår blir liggande i åratal ute i polisdistrikten, utan att föras in i något spårregister. De går då inte att matcha mot andra spår som säkras från en annan brottsplats, vilket hade kunnat avslöja en gärningsman som begått flera brott.
Vilka åtgärder avser statsrådet Anders Ygeman att vidta för att arbetsmetoderna i våldtäktsutredningar ska bli mer effektiva och för att fler våldtäkter ska klaras upp?