Interpellation 2014/15:109 Natofrågan och Baltikum

av Hans Wallmark (M)

till Statsminister Stefan Löfven (S)

 

Statsminister Stefan Löfven besökte i mitten av oktober de tre baltiska länderna på en av sina första utlandsresor. Där hade Stefan Löfven möten med Estlands premiärminister Taavi Rõivas, Litauens premiärminister Algirdas Butkevicius samt Lettlands premiärminister Laimdota Straujuma.

Besöken skedde i ljuset av ett alltmer osäkert läge i Sveriges och Baltikums närområde. Den ryska aggressionen mot Ukraina och en allt större militär övningsnärvaro över och på Östersjön har skapat en ny säkerhetspolitisk normalbild i närområdet. Detta är också något som inte minst de baltiska länderna har fått erfara. Så sent som den 22 oktober kränkte ett ryskt plan estniskt luftrum. Det ryska planet eskorterades från estniskt luftrum av två portugisiska F-16 plan som befann sig på sin bas i Litauen.

Estland, Lettland och Litauen är alla Natomedlemmar sedan 2004. De baltiska länderna ser medlemskapet i försvarsalliansen som grundläggande för sin säkerhet. Estlands premiärminister Taavi Rõivas pläderade på Natotoppmötet i Wales i september för att Nato ska öka sin närvaro i östra Europa för att möta den ökade osäkerheten. Flera baltiska företrädare har också argumenterat för att Sverige och Finland bör gå med i Nato, vilket skulle stärka säkerheten i närområdet.

Den rödgröna regeringen går i helt motsatt riktning när det gäller ett svenskt Natomedlemskap. I regeringsförklaringen talar man återigen om militär alliansfrihet och att Sverige inte ska söka medlemskap i Nato. Detta är en återgång till en passiv svensk säkerhetspolitisk hållning som rimmar illa med säkerhet i samverkan för att möta gemensamma utmaningar.

Mot bakgrund av detta skulle jag vilja höra vilka reaktioner statsminister Stefan Löfven fick på den nya regeringens ställningstagande mot ett svenskt Natomedlemskap och för en militär alliansfrihet under sina besök i Estland, Lettland och Litauen.