av Anna Kinberg Batra (M)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
I regeringsförklaringen skriver regeringen att ett sysselsättningsmål ska styra den ekonomiska politiken och att antalet personer som arbetar och antalet arbetade timmar i ekonomin ska öka.
Sedan 2006 har antalet sysselsatta ökat med 340 000 personer till följd av den aktiva reformpolitik för fler jobb som alliansregeringen förde. Ambitionen, som den nya regeringen har, att sysselsättningen och de arbetade timmarna ska öka ställer krav på dels en politik som sätter jobben främst, dels en tydlig utvärdering av hur de förslag som läggs fram påverkar sysselsättningen.
Trots detta har finansminister Magdalena Andersson nu lagt fram en promemoria med åtskilliga förslag på skattehöjningar på inkomster och företagande som riskerar att få negativa bnp- och sysselsättningseffekter.
Tidigare har Finansdepartementet i sina underlag ofta uppgett vilka effekter på sysselsättning, arbetade timmar och bnp olika skatteförändringar beräknas leda till – detta för att understryka vikten av sysselsättningsskapande åtgärder. I den nyligen presenterade promemorian från Finansdepartementet har dock detta utelämnats.
Det är oroande att finansminister Magdalena Andersson valt att utelämna bedömningar av vilka effekter på sysselsättning, arbetade timmar och bnp som de framlagda skattehöjningarna riskerar att få. Det är med ökad transparens, inte minskad, som vi lättare kan följa upp, och vid behov också åtgärda, vad olika reformförslag resulterat i.
Jag vill därför ställa följande frågor till finansminister Magdalena Andersson:
Varför har Finansdepartementet valt att utelämna bedömningar av vilka effekter på sysselsättning, arbetade timmar och bnp som de framlagda skattehöjningarna riskerar att få?
Vilka effekter på sysselsättning, arbetade timmar och bnp bedömer Finansdepartementet att skattehöjningarna i promemorian Vissa förslag på skatte- och socialavgiftsområdet inför budgetpropositionen för 2015 kommer att få?