Regeringens proposition 2014/15:148

Domstolsdatalag Prop.
  2014/15:148

Regeringen överlÀmnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 3 september 2015

Stefan Löfven

Morgan Johansson

(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehÄll

Regeringen föreslÄr en lag om behandling av personuppgifter i de allmÀnna domstolarnas, de allmÀnna förvaltningsdomstolarnas och hyres- och arrendenÀmndernas rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet.

Syftet med lagen Àr att ge domstolarna och nÀmnderna möjlighet att behandla personuppgifter pÄ ett effektivt och ÀndamÄlsenligt sÀtt och att skydda mÀnniskor mot att deras personliga integritet krÀnks vid sÄdan behandling. En utgÄngspunkt Àr att skapa en teknikneutral och flexibel lag som innehÄller de bestÀmmelser som Àr av central betydelse för integritetsskyddet, dÀribland ÀndamÄlen med behandlingen och de begrÀnsningar som ska gÀlla för behandlingen av vissa uppgifter.

Lagen ska gÀlla i stÀllet för personuppgiftslagen (1998:204), men innehÄller hÀnvisningar till de bestÀmmelser i personuppgiftslagen som ska vara tillÀmpliga i domstolarnas och nÀmndernas verksamhet.

Den nya lagen föreslÄs trÀda i kraft den 1 januari 2016.

1

Prop. 2014/15:148

InnehÄllsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut ................................................................. 4
2 Förslag till domstolsdatalag .............................................................. 5
3 Ärendet och dess beredning .............................................................. 9
4 Övergripande rĂ€ttslig reglering ......................................................... 9
  4.1 Regeringsformen ................................................................ 9
  4.2 Internationella konventioner............................................. 10
  4.3 EU-rĂ€ttslig reglering......................................................... 11
  4.4 Personuppgiftslagen ......................................................... 14
5 Nuvarande reglering av personuppgiftsbehandlingen i  
  domstolarna och nĂ€mnderna ........................................................... 16
  5.1 Inledning .......................................................................... 16
  5.2 Vera-förordningarna ......................................................... 16
6 En lag om domstolarnas behandling av personuppgifter ................ 19
  6.1 Behovet av en ny reglering............................................... 19
  6.2 Lagens tillĂ€mpningsomrĂ„de ............................................. 24
  6.3 Lagens syfte...................................................................... 28
  6.4 Lagens förhĂ„llande till personuppgiftslagen..................... 29
  6.5 Lagens förhĂ„llande till offentlighetsprincipen.................. 30
  6.6 Beteckningar och definitioner .......................................... 30
  6.7 Lagens förhĂ„llande till viss annan lagstiftning ................. 31
7 Personuppgiftsansvarig och personuppgiftsbitrÀden....................... 32
  7.1 Varje domstol Ă€r personuppgiftsansvarig ......................... 32
  7.2 Domstolarna fĂ„r anlita personuppgiftsbitrĂ€den ................ 35
8 Ramarna för domstolarnas personuppgiftsbehandling .................... 36
  8.1 GrundlĂ€ggande krav pĂ„ domstolarnas  
    personuppgiftsbehandling ................................................ 36
  8.2 Verksamhetsspecifika Ă€ndamĂ„lsbestĂ€mmelser ................. 37
9 SĂ€kerhet och intern Ă„tkomst ............................................................ 42
  9.1 SĂ€kerheten vid behandlingen............................................ 42
  9.2 TillgĂ„ng till personuppgifter............................................. 44
10 Behandling av kÀnsliga personuppgifter och personnummer ......... 47
  10.1 KĂ€nsliga personuppgifter ................................................. 47
  10.2 Personnummer.................................................................. 51
11 SökbegrÀnsningar............................................................................ 51
  11.1 AllmĂ€nt om sökning ......................................................... 51
  11.2 UtgĂ„ngspunkter för sökregleringens utformning .............. 53
  11.3 NĂ„gon sĂ€rskild sekretessbestĂ€mmelse föreslĂ„s inte.......... 55
  11.4 IntegritetskĂ€nsliga sökningar ska begrĂ€nsas ..................... 57
  11.5 Generella undantag frĂ„n sökbegrĂ€nsningarna................... 63
12 Elektroniskt utlÀmnande ................................................................. 64
2 12.1 UtlÀmnande genom direktÄtkomst.................................... 64
     
  12.2 UtlĂ€mnande pĂ„ medium för automatiserad Prop. 2014/15:148
    behandling ....................................................................... 73
  12.3 Överföring till tredjeland ................................................. 78
13 Bevarande av personuppgifter........................................................ 79
14 Insyn och tillsyn ............................................................................. 83
  14.1 Enskildas insyn i personuppgiftsbehandlingen ................ 83
  14.2 Tillsynsmyndighet ........................................................... 88
  14.3 Personuppgiftsombud ...................................................... 90
15 RĂ€ttsmedel...................................................................................... 92
  15.1 ÅtgĂ€rder vid felaktig personuppgiftsbehandling ............. 92
  15.2 Överklagande................................................................... 93
16 IkrafttrÀdande- och övergÄngsbestÀmmelser .................................. 96
17 Konsekvenser av förslagen ............................................................ 97
18 Författningskommentar ................................................................ 100
Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian Domstolsdatalag  
    (Ds 2013:10).................................................................. 118
Bilaga 2 Promemorians lagförslag ............................................... 119
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna .............................. 123
Bilaga 4 LagrÄdsremissens lagförslag.......................................... 124
Bilaga 5 LagrÄdets yttrande ......................................................... 128
Utdrag ur protokoll vid regeringssammantrĂ€de den 3 september  
    2015 .................................................................................... 129

3

Prop. 2014/15:148

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslÄr att riksdagen antar regeringens förslag till domstolsdatalag.

4

2 Förslag till domstolsdatalag Prop. 2014/15:148
 

HÀrigenom föreskrivs följande.

Lagens syfte

1 § Syftet med denna lag Àr att ge de allmÀnna domstolarna, de allmÀnna förvaltningsdomstolarna och hyres- och arrendenÀmnderna möjlighet att behandla personuppgifter pÄ ett ÀndamÄlsenligt sÀtt i sin rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet och att skydda mÀnniskor mot att deras personliga integritet krÀnks vid sÄdan behandling.

Lagens tillÀmpningsomrÄde

2 § Denna lag gÀller vid behandling av personuppgifter i de allmÀnna domstolarnas, de allmÀnna förvaltningsdomstolarnas och hyres- och arrendenÀmndernas rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet. Lagen gÀller ocksÄ nÀr personuppgifterna vidarebehandlas i den administrativa verksamheten för att lÀmnas ut efter begÀran.

Lagen gÀller endast om behandlingen Àr helt eller delvis automatiserad eller om personuppgifterna ingÄr i eller Àr avsedda att ingÄ i en strukturerad samling av personuppgifter som Àr tillgÀngliga för sökning eller sammanstÀllning enligt sÀrskilda kriterier.

3 § Om det i lagen (2013:329) med vissa bestÀmmelser om skydd för personuppgifter vid polissamarbete och straffrÀttsligt samarbete inom Europeiska unionen eller i föreskrifter som regeringen har meddelat i anslutning till den lagen finns avvikande bestÀmmelser, ska de tillÀmpas i stÀllet för bestÀmmelserna i denna lag.

FörhÄllandet till personuppgiftslagen

4 § Om inte nÄgot annat anges i 5 §, gÀller denna lag i stÀllet för personuppgiftslagen (1998:204).

5 § NÀr personuppgifter behandlas enligt denna lag, eller enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen, gÀller följande bestÀmmelser i personuppgiftslagen (1998:204):

1.3 § om definitioner,

2.8 § om förhÄllandet till offentlighetsprincipen,

3.9 § om grundlÀggande krav pÄ behandling av personuppgifter,

4.22 § om behandling av personnummer,

5.23 och 25–27 §§ om information till den registrerade,

6.28 § om rÀttelse,

7.30 och 31 §§ samt 32 § första stycket om sÀkerheten vid behandling,

8.33–35 §§ om överföring av personuppgifter till tredjeland,

9.38, 40 och 41 §§ om personuppgiftsombud m.m.,

10.43 och 44 §§, 45 § första stycket och 47 § om tillsynsmyndighetens

befogenheter, och 5
 

Prop. 2014/15:148 11. 48 § om skadestÄnd.

Förbud enligt 44 eller 45 § personuppgiftslagen fÄr inte förenas med vite.

ÄndamĂ„l

6 § Personuppgifter fÄr behandlas om det behövs för handlÀggning av mÄl och Àrenden.

7 § Personuppgifter som behandlas enligt 6 § fÄr Àven behandlas om det behövs för att fullgöra uppgiftslÀmnande som sker i överensstÀmmelse med lag eller förordning.

TillgÄngen till personuppgifter

8 § TillgÄngen till personuppgifter ska begrÀnsas till det som varje tjÀnsteman behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela nÀrmare föreskrifter om tillgÄngen till personuppgifter.

Personuppgiftsansvar

9 § En allmÀn domstol, en allmÀn förvaltningsdomstol eller en hyres- och arrendenÀmnd Àr personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som den domstolen eller nÀmnden utför.

Personuppgiftsombud

10 § Den personuppgiftsansvarige ska utse ett eller flera personuppgiftsombud.

Den personuppgiftsansvarige ska anmÀla till tillsynsmyndigheten enligt personuppgiftslagen (1998:204) nÀr ett personuppgiftsombud utses eller entledigas.

Förteckning över personuppgiftsbehandlingar

11 § Den som Àr personuppgiftsombud ska föra en förteckning över de behandlingar som utförs med stöd av denna lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela nÀrmare föreskrifter om vilka uppgifter en sÄdan förteckning ska innehÄlla.

Upplysningar till allmÀnheten

  12 § Den personuppgiftsansvarige ska skyndsamt och pĂ„ lĂ€mpligt sĂ€tt
  lĂ€mna upplysningar om de behandlingar som utförs med stöd av denna
6 lag till var och en som begÀr det. Upplysningarna ska omfatta de
 

uppgifter som en förteckning enligt 11 § ska innehÄlla. Den person- Prop. 2014/15:148 uppgiftsansvarige Àr dock inte skyldig att lÀmna ut sekretessbelagda

uppgifter eller uppgifter om vilka sÀkerhetsÄtgÀrder som har vidtagits.

Behandling av kÀnsliga personuppgifter

13 § Uppgifter om en person fÄr inte behandlas enbart pÄ grund av vad som Àr kÀnt om personens ras eller etniska ursprung, politiska Äsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hÀlsa eller sexualliv.

SökbegrÀnsningar

14 § Vid sökning i personuppgifter Àr det förbjudet att som sökbegrepp anvÀnda uppgifter som avslöjar

1.ras eller etniskt ursprung,

2.politiska Ă„sikter,

3.religiös eller filosofisk övertygelse,

4.medlemskap i fackförening,

5.hÀlsa,

6.sexualliv,

7.nationell anknytning, eller

8.brott eller misstanke om brott.

AnvÀndning av sÀrskilda beteckningar för identifiering av en viss mÄl- eller Àrendetyp som sökbegrepp omfattas inte av förbudet i första stycket.

15 § Förbudet i 14 § första stycket gÀller inte anvÀndning

1.i allmÀn domstol av sökbegrepp som avslöjar brott eller misstanke om brott, och

2.i allmÀn förvaltningsdomstol av sökbegrepp som avslöjar hÀlsa, brott eller misstanke om brott.

Förbudet i 14 § första stycket gÀller inte heller vid sökning i en viss handling eller i ett visst mÄl eller Àrende.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om begrÀnsningar av möjligheten att anvÀnda de sökbegrepp som anges i första stycket.

Elektroniskt utlÀmnande av personuppgifter

16 § Personuppgifter fÄr lÀmnas ut pÄ medium för automatiserad behandling om det inte Àr olÀmpligt.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare föreskrifter om begrÀnsningar av möjligheterna att lÀmna ut personuppgifter pÄ medium för automatiserad behandling.

7

Prop. 2014/15:148 17 § DirektÄtkomst fÄr endast medges

1.en allmÀn domstol,

2.en allmÀn förvaltningsdomstol,

3.en hyres- och arrendenÀmnd, eller

4.en part eller partens ombud, bitrÀde eller försvarare.

DirektÄtkomst enligt första stycket 4 fÄr endast avse personuppgifter i partens mÄl eller Àrende.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare föreskrifter om begrÀnsningar av direktÄtkomst enligt första stycket och om behörighet och sÀkerhet vid sÄdan Ätkomst.

Personuppgifter i avgjorda mÄl och Àrenden

18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare föreskrifter om begrÀnsningar för behandling av personuppgifter som hÀnför sig till ett mÄl eller Àrende som har avgjorts genom en dom eller ett beslut som har fÄtt laga kraft.

Överklagande

19 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag eller enligt de bestÀmmelser i personuppgiftslagen (1998:204) som anges i 5 § om annat Àn föreskrifter fÄr överklagas till allmÀn förvaltningsdomstol. PrövningstillstÄnd krÀvs vid överklagande till kammarrÀtten.

20 § En hovrÀtts, tingsrÀtts eller förvaltningsrÀtts beslut om upplysningar enligt 12 § eller om information till den registrerade enligt 26 § personuppgiftslagen (1998:204) och om rÀttelse och underrÀttelse till tredje man enligt 28 § samma lag fÄr överklagas till kammarrÀtten. En kammarrÀtts beslut i sÄdana frÄgor fÄr överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen.

Högsta domstolens och Högsta förvaltningsdomstolens beslut i frÄgor som avses i första stycket fÄr inte överklagas.

21 § En hyres- och arrendenÀmnds beslut i frÄgor som avses i 20 § första stycket fÄr överklagas till allmÀn förvaltningsdomstol. PrövningstillstÄnd krÀvs vid överklagande till kammarrÀtten.

22 § Andra beslut Ă€n sĂ„dana som avses i 19–21 §§ eller i 47 § personuppgiftslagen (1998:204) fĂ„r inte överklagas.

Vid överklagande av förvaltningsrÀttens beslut i frÄgor som avses i 47 § personuppgiftslagen krÀvs prövningstillstÄnd vid överklagande till kammarrÀtten.

Denna lag trÀder i kraft den 1 januari 2016.

8

3 Ärendet och dess beredning Prop. 2014/15:148
 

Sedan flera Är Àr modern informationsteknik en naturlig del av de allmÀnna domstolarnas, de allmÀnna förvaltningsdomstolarnas och hyres- och arrendenÀmndernas verksamhet. Den nuvarande regleringen av den automatiserade behandlingen av personuppgifter vid domstolarna och nÀmnderna tillkom Är 2001 som en provisorisk lösning för att tillgodose de behov av regler som uppstod dÄ datalagen (1973:289) upphörde att gÀlla. Sedan dess har de sÀtt pÄ vilka personuppgifter behandlas i domstolarnas och nÀmndernas verksamhet förÀndrats. Mot bakgrund av den digitala teknikens utveckling finns ett behov av att modernisera det nuvarande regelverket som styr den automatiserade behandlingen av personuppgifter i domstolarnas och nÀmndernas verksamhet. Inom Justitiedepartementet har dÀrför upprÀttats en departementspromemoria (Ds 2013:10 Domstolsdatalag) med förslag till en ny lag om behandling av personuppgifter i domstolarna och nÀmnderna. Syftet med regleringen Àr att ge domstolarna och nÀmnderna möjlighet att behandla personuppgifter pÄ ett effektivt och ÀndamÄlsenligt sÀtt i den rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamheten och att skydda mÀnniskor mot att deras personliga integritet krÀnks vid sÄdan behandling. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissyttrandena finns tillgÀngliga i Justitiedepartementet (Ju2013/01684/DOM).

I februari 2015 anordnande Domstolsverket ett seminarium för att kartlÀgga behovet av att kunna utföra sökningar med integritetskÀnsliga sökbegrepp i domstolarnas och nÀmndernas verksamhet. Minnesanteckningar frÄn seminariet finns tillgÀngliga i Justitiedepartementet (Ju2013/01684/DOM).

LagrÄdet

Regeringen beslutade den 11 juni 2015 att inhÀmta LagrÄdets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 4. LagrÄdets yttrande finns i bilaga 5. LagrÄdet lÀmnade förslaget utan erinran.

Vissa sprÄkliga Àndringar har gjorts i förhÄllande till lagrÄdsremissens lagförslag.

4 Övergripande rĂ€ttslig reglering

4.1Regeringsformen

GrundlÀggande bestÀmmelser till skydd för den personliga integriteten finns i regeringsformen. I mÄlsÀttningsstadgandet i 1 kap. 2 § första stycket slÄs det fast att den offentliga makten ska utövas med respekt bl.a. för den enskilda mÀnniskans frihet och i fjÀrde stycket anges bl.a. att det allmÀnna ska vÀrna den enskildes privatliv och familjeliv. Av 2 kap.

6 § andra stycket följer att var och en gentemot det allmÀnna Àr skyddad

9

Prop. 2014/15:148 mot betydande intrÄng i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebÀr övervakning eller kartlÀggning av den enskildes personliga förhÄllanden. BegrÀnsningar av denna fri- och rÀttighet fÄr dock under vissa förutsÀttningar göras i lag (2 kap. 20 och 21 §§). I en övergÄngsbestÀmmelse anges att Àldre föreskrifter som innebÀr betydande intrÄng i den personliga integriteten behÄller sin giltighet, dock lÀngst t.o.m. den 31 december 2015. Efter detta datum kommer det sÄledes inte vara möjligt att behÄlla förordningsregler som Àr av den angivna karaktÀren i förhÄllande till den personliga integriteten.

4.2Internationella konventioner

Europakonventionen

Enligt artikel 8 i den europiska konventionen om skydd för de mÀnskliga rÀttigheterna och grundlÀggande friheterna (Europakonventionen) har var och en rÀtt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. En offentlig myndighet fÄr inte inskrÀnka denna rÀttighet annat Àn med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhÀlle Àr nödvÀndigt med hÀnsyn till statens sÀkerhet, den allmÀnna sÀkerheten, landets ekonomiska vÀlstÄnd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hÀlsa eller moral eller för andra personers fri- och rÀttigheter.

NÀr det gÀller laglighetskriteriet krÀvs bl.a. att den nationella författningen uppfyller vissa minimikrav i frÄga om kvalitet och tydlighet. Reglerna ska vara tillrÀckligt tydliga för att tillÀmpningen ska vara förutsebar och den ska vara allmÀnt tillgÀnglig. Kravet att ett ingripande ska vara nödvÀndigt i ett demokratiskt samhÀlle innebÀr att det ska finnas ett angelÀget samhÀlleligt behov av ÄtgÀrden i frÄga. I det ligger bl.a. en begrÀnsning som innebÀr att ÄtgÀrden inte fÄr gÄ lÀngre Àn vad som Àr nödvÀndigt med beaktande av proportionalitetsprincipen, dvs. den ska stÄ i rimlig relation till det intresse ÄtgÀrden Àr avsedd att tillgodose. Vid denna avvÀgning har staterna ett visst handlingsutrymme att inom rimliga grÀnser avgöra vilka ÄtgÀrder som kan anses nödvÀndiga för att tillgodose det efterstrÀvade ÀndamÄlet.

I artikel 13 i Europakonventionen föreskrivs att var och en, vars i konventionen angivna fri- och rÀttigheter krÀnkts, ska ha tillgÄng till ett effektivt rÀttsmedel inför en nationell myndighet. Detta gÀller Àven om krÀnkningen förövats av nÄgon under utövning av offentlig myndighet. Innebörden av artikeln Àr att den enskilde ska ha tillgÄng till en nationell instans för att kunna fÄ saken prövad och fÄ rÀttelse. Prövningen kan göras av domstol, men Àven prövning av en stats regering eller av en förvaltningsmyndighet kan vara tillrÀcklig.

Europakonventionen gÀller som lag i Sverige. Av regeringsformen framgÄr att lag eller annan föreskrift inte fÄr meddelas i strid med Sveriges Ätaganden pÄ grund av konventionen (2 kap. 19 §).

Även i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rĂ€ttigheter finns en bestĂ€mmelse till skydd mot godtyckligt eller olagligt ingripande i nĂ„gons privat- och familjeliv (artikel 17).

10

Dataskyddskonventionen Prop. 2014/15:148
Reglering om automatiserad behandling av personuppgifter finns i bl.a.  
EuroparĂ„dets konvention frĂ„n Ă„r 1981 om skydd för enskilda vid auto-  
matisk databehandling av personuppgifter (Dataskyddskonventionen)  
och dess tillĂ€ggsprotokoll. Konventionen trĂ€dde i kraft den 1 oktober  
1985 och Sverige har, i likhet med övriga medlemsstater i EU, anslutit  
sig till den. Ett arbete med att se över konventionen har inletts.  
Dataskyddskonventionens syfte Ă€r att sĂ€kerstĂ€lla den enskildes rĂ€tt till  
personlig integritet i samband med automatiserad behandling av  
personuppgifter. Konventionens innehĂ„ll kan ses som en precisering av  
skyddet för den personliga integriteten som följer av artikel 8 i  
Europakonventionen.  
Dataskyddskonventionen innehĂ„ller principer för dataskydd som de  
konventionsanslutna staterna mĂ„ste iaktta i sin nationella lagstiftning.  
Personuppgifter som Ă€r föremĂ„l för automatiserad behandling ska samlas  
in och behandlas pĂ„ ett korrekt sĂ€tt för sĂ€rskilt angivna Ă€ndamĂ„l. Vidare  
mĂ„ste uppgifterna vara relevanta för Ă€ndamĂ„len med behandlingen och  
fĂ„r inte senare anvĂ€ndas pĂ„ ett sĂ€tt som Ă€r oförenligt med dessa.  
Uppgifterna mĂ„ste ocksĂ„ vara riktiga och aktuella och de fĂ„r inte bevaras  
lĂ€ngre Ă€n vad som Ă€r nödvĂ€ndigt för Ă€ndamĂ„len.  
Vissa kategorier av personuppgifter fĂ„r, enligt konventionen, behandlas  
endast om den nationella lagstiftningen ger ett Ă€ndamĂ„lsenligt skydd. Till  
sĂ„dana personuppgifter hör uppgifter som avslöjar ras, politisk  
tillhörighet, religiös tro eller övertygelse i övrigt, sexualliv och uppgifter  
om brott.  
För att skydda personuppgifter mot bl.a. oavsiktlig eller otillĂ„ten  
förstörelse föreskriver konventionen att lĂ€mpliga skyddsĂ„tgĂ€rder ska  
vidtas. Vidare föreskrivs att den registrerade bl.a. ska ha möjlighet till in-  
syn i register och till att fĂ„ uppgifter rĂ€ttade. Under vissa förutsĂ€ttningar  
fĂ„r undantag göras frĂ„n bestĂ€mmelserna i konventionen bl.a. i frĂ„ga om  
uppgifternas beskaffenhet och rĂ€tten till insyn. SĂ„dana inskrĂ€nkningar  
förutsĂ€tter stöd i den nationella lagstiftningen och att inskrĂ€nkningen Ă€r  
nödvĂ€ndig i ett demokratiskt samhĂ€lle för vissa angivna Ă€ndamĂ„l, t.ex.  
statens ekonomiska intressen och brottsbekĂ€mpning, och för att skydda  
enskildas fri- och rĂ€ttigheter.  

4.3 EU-rÀttslig reglering

Stadgan om de grundlĂ€ggande rĂ€ttigheterna  
Genom Lissabonfördraget blev Europeiska unionens stadga om de  
grundlĂ€ggande rĂ€ttigheterna rĂ€ttsligt bindande (se artikel 6.1 i EU-  
fördraget). Stadgan samlar de rĂ€ttigheter som har sin grund i  
medlemsstaternas gemensamma författningstraditioner och inter-  
nationella förpliktelser, Europakonventionen, EU:s och EuroparĂ„dets  
sociala stadgor samt rĂ€ttspraxis vid Europeiska unionens domstol och  
Europeiska domstolen för de mĂ€nskliga rĂ€ttigheterna.  
I stadgans artikel 7 föreskrivs att var och en har rĂ€tt till respekt för sitt  
privatliv och familjeliv, sin bostad och sin korrespondens. Vidare före-  
skrivs i artikel 8 att var och en har rÀtt till skydd av de personuppgifter 11
 

Prop. 2014/15:148

12

som rör honom eller henne. Personuppgifter ska behandlas lagenligt för bestÀmda ÀndamÄl och pÄ grundval av den berörda personens samtycke eller nÄgon annan legitim och lagenlig grund. Var och en har rÀtt att fÄ tillgÄng till insamlade uppgifter som rör honom eller henne och att fÄ dem rÀttade. En oberoende myndighet ska kontrollera att reglerna efterlevs. Av artikel 51 i stadgan framgÄr att den riktar sig till verksamhet som utförs av EU:s egna organ och institutioner och att den blir tillÀmplig för medlemsstaterna endast i de fall dÀr de tillÀmpar EU-rÀtten. Stadgan Àr följaktligen inte tillÀmplig pÄ nationell lagstiftning inom omrÄden dÀr EU inte har lagstiftningskompetens.

NÀr det gÀller de garanterade rÀttigheternas rÀckvidd följer av artikel 52 i stadgan att varje begrÀnsning i utövningen av de rÀttigheter och friheter som erkÀnns i stadgan ska vara föreskriven i lag och vara förenlig med proportionalitetsprincipen och det vÀsentliga innehÄllet i fri- och rÀttigheterna. I den mÄn rÀttigheterna i stadgan motsvarar rÀttigheter som skyddas av Europakonventionen ska de ha samma innebörd och rÀckvidd som enligt konventionen. Av artikel 53 följer att stadgans artiklar inte fÄr tolkas som att de inskrÀnker eller inkrÀktar pÄ rÀttigheter enligt andra konventioner eller överenskommelser om fri- och rÀttigheter.

Dataskyddsdirektivet

Europaparlamentets och rÄdets direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende pÄ behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sÄdana uppgifter (dataskyddsdirektivet) syftar till att garantera en hög och i alla medlemsstater likvÀrdig skyddsnivÄ nÀr det gÀller enskilda personers fri- och rÀttigheter med avseende pÄ behandling av personuppgifter och att frÀmja ett fritt flöde av personuppgifter mellan medlemsstaterna i EU. Medlemsstaterna fÄr inom den ram som anges i direktivet nÀrmare precisera villkoren för nÀr behandling av personuppgifter fÄr förekomma. SÄdana preciseringar fÄr dock inte hindra det fria flödet av personuppgifter inom unionen. Direktivet gÀller inte för sÄdan behandling av personuppgifter som rör allmÀn sÀkerhet, försvar, statens sÀkerhet och statens verksamhet pÄ straffrÀttens omrÄde.

Dataskyddsdirektivet Àr endast tillÀmpligt pÄ behandling av uppgifter om fysiska personer och berör sÄledes inte skyddet för juridiska personer. Direktivet omfattar inte bara automatiserad behandling, utan ocksÄ manuell behandling av personuppgifter som ingÄr eller kommer att ingÄ i ett register. Direktivet omfattar inte behandling av personuppgifter för privat bruk.

Enligt dataskyddsdirektivet mĂ„ste all behandling av personuppgifter vara laglig och korrekt. Uppgifterna mĂ„ste vara riktiga och aktuella samt adekvata, relevanta och nödvĂ€ndiga med hĂ€nsyn till de Ă€ndamĂ„l för vilka de behandlas. ÄndamĂ„len ska vara uttryckligt angivna vid tiden för insamling av uppgifterna. De Ă€ndamĂ„l för vilka uppgifterna senare behandlas fĂ„r inte vara oförenliga med de ursprungliga Ă€ndamĂ„len.

Personuppgifter fÄr enligt direktivet behandlas bara i vissa fall. HÀr kan nÀmnas att uppgifter fÄr behandlas i första hand efter att den registrerade otvetydigt har lÀmnat sitt samtycke, men ocksÄ om det Àr nödvÀndigt för att fullgöra en rÀttslig förpliktelse som Äligger den registeransvarige eller

för att utföra en arbetsuppgift som antingen Àr av allmÀnt intresse eller utgör ett led i myndighetsutövning. Personuppgifter fÄr Àven behandlas om intresset av att den registeransvarige fÄr behandla uppgifterna övervÀger den registrerades intresse av att de inte behandlas.

Vissa sÀrskilda i direktivet angivna kategorier av uppgifter fÄr inte behandlas. Det gÀller uppgifter som avslöjar den enskildes ras eller etniska ursprung, politiska Äsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse eller medlemskap i fackförening och uppgifter som rör hÀlsa och sexualliv. I direktivet görs undantag frÄn detta förbud i vissa sÀrskilt angivna situationer, bl.a. om det finns ett uttryckligt samtycke av den registrerade. Medlemsstaterna fÄr vidare under förutsÀttning att lÀmpliga skyddsÄtgÀrder införs och av hÀnsyn till ett viktigt allmÀnt intresse besluta om undantag frÄn förbudet.

Dataskyddsdirektivet innehÄller vidare regler om bl.a. information till den registrerade och om rÀtt för denne att fÄ sÄdana personuppgifter som inte har behandlats i enlighet med direktivet rÀttade, utplÄnade eller blockerade. Direktivet innehÄller Àven regler om sÀkerhet vid behandlingen och överföring av personuppgifter till tredjeland.

Europeiska kommissionen presenterade den 25 januari 2012 ett förslag till en genomgripande reform av EU:s regler om skydd för personuppgifter. Förslaget innebÀr bl.a. att dataskyddsdirektivet ska ersÀttas av en ny allmÀn dataskyddsförordning (KOM(2012) 11). Det huvudsakliga syftet med förslaget Àr att ytterligare harmonisera och effektivisera skyddet av personuppgifter i syfte att förbÀttra den inre marknadens funktion och öka enskildas kontroll över sina personuppgifter. Förordningsförslaget Àr dock till stor del baserat pÄ den reglering som redan gÀller enligt dataskyddsdirektivet. Förhandlingarna om dataskyddsförordningen pÄgÄr.

Dataskyddsrambeslutet

RÄdets rambeslut 2008/977/RIF av den 27 november 2008 om skydd för personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrÀttsligt samarbete (dataskyddsrambeslutet) reglerar dataskyddet inom angivna omrÄden. Rambeslutet Àr föranlett av ett antal EU- instrument rörande utvidgat polisiÀrt och rÀttsligt samarbete avseende grÀnsöverskridande informationsutbyte.

Dataskyddsrambeslutet förpliktar medlemsstaterna att behandla uppgifter som utbyts mellan staterna inom ramen för det polisiÀra och rÀttsliga samarbetet pÄ ett sÄdant sÀtt att skyddet för enskildas integritet vÀrnas. Det innehÄller bestÀmmelser som avser att förstÀrka skyddet vid behandling av personuppgifter som överförs. Rambeslutet innehÄller bl.a. bestÀmmelser om allmÀnna utgÄngspunkter för behandlingen av personuppgifter och kÀnsliga personuppgifter, rÀttelse, radering och gallring av personuppgifter, information till den registrerade samt skadestÄnd och sanktioner. Till stora delar motsvarar innehÄllet dataskyddsdirektivet. Vidare finns bl.a. sÀrskilda bestÀmmelser som begrÀnsar möjligheterna att behandla personuppgifter som mottagits frÄn en annan stat.

Rambeslutet uppfylls redan till stora delar av befintliga dataskyddsregler i svensk rÀtt. De ÄterstÄende delarna av rambeslutet har genomförts i svensk rÀtt genom lagen (2013:329) med vissa bestÀmmelser om skydd

Prop. 2014/15:148

13

Prop. 2014/15:148 för personuppgifter vid polissamarbete och straffrÀttsligt samarbete inom Europeiska unionen. Lagen trÀdde i kraft den 1 juli 2013.

Som en del av det förslag till genomgripande reform av EU:s regler om skydd för personuppgifter som Europeiska kommissionen presenterade den 25 januari 2012 har kommissionen föreslagit att rambeslutet ska ersÀttas av ett sÀrskilt dataskyddsdirektiv för de brottsbekÀmpande myndigheterna (KOM(2012) 10). Förhandlingarna om direktivet pÄgÄr.

4.4Personuppgiftslagen

Personuppgiftslagen (1998:204) har till syfte att skydda mÀnniskor mot att deras personliga integritet krÀnks genom behandling av personuppgifter. Genom lagen, som trÀdde i kraft den 24 oktober 1998, genomfördes dataskyddsdirektivet i svensk rÀtt. Personuppgiftslagen kompletteras av personuppgiftsförordningen (1998:1191).

Personuppgiftslagen syftar till att skydda mÀnniskor mot att deras personliga integritet krÀnks genom behandling av personuppgifter (1 §). Lagen Àr teknikneutral och tillÀmpas pÄ helt eller delvis automatiserad behandling av personuppgifter och pÄ manuell behandling av personuppgifter, om uppgifterna ingÄr i eller Àr avsedda att ingÄ i en strukturerad samling av personuppgifter som Àr tillgÀngliga för sökning eller sammanstÀllning enligt sÀrskilda kriterier (5 §).

Personuppgifter i personuppgiftslagens mening Àr all slags information som direkt eller indirekt kan hÀnföras till en fysisk person som Àr i livet. Begreppet behandling av personuppgifter omfattar i stort sett allt man kan göra med sÄdana uppgifter, exempelvis att samla in, bearbeta, lagra, sammanstÀlla och förstöra (3 §).

I personuppgiftslagen anges vissa grundlÀggande krav för all behandling av personuppgifter. Personuppgifter fÄr bara samlas in för sÀrskilda, uttryckligt angivna och berÀttigade ÀndamÄl och de fÄr inte behandlas för nÄgot ÀndamÄl som Àr oförenligt med det ÀndamÄl för vilket de samlades in (den s.k. finalitetsprincipen). De personuppgifter som behandlas ska vara adekvata och relevanta i förhÄllande till ÀndamÄlet med behandlingen, och fler personuppgifter fÄr inte behandlas Àn vad som Àr nödvÀndigt med hÀnsyn till behandlingen. Vidare ska de personuppgifter som behandlas vara riktiga och, om nödvÀndigt, aktuella och alla rimliga ÄtgÀrder ska vidtas för att rÀtta, blockera eller utplÄna sÄdana uppgifter som Àr felaktiga eller ofullstÀndiga med hÀnsyn till ÀndamÄlen med behandlingen. Personuppgifter fÄr som regel inte heller bevaras under lÀngre tid Àn vad som Àr nödvÀndigt med hÀnsyn till ÀndamÄlen med behandlingen (9 §).

I lagen finns en upprÀkning av under vilka förutsÀttningar behandling av personuppgifter Àr tillÄten. Personuppgifter fÄr alltid behandlas om den registrerade har gett sitt samtycke. I vissa fall fÄr personuppgifter behandlas Àven utan samtycke. En förutsÀttning i dessa fall Àr att behandlingen Àr nödvÀndig för ÀndamÄlen.

Personuppgiftslagen innehÄller ett förbud att behandla kÀnsliga personuppgifter. Med kÀnsliga uppgifter avses ras eller etniskt ursprung, politiska Äsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i en

14

fackförening eller uppgifter som rör hĂ€lsa eller sexualliv (13 §). Förbudet Ă€r dock inte undantagslöst. Om den registrerade har gett sitt uttryckliga samtycke till behandlingen eller pĂ„ ett tydligt sĂ€tt offentliggjort de kĂ€nsliga uppgifterna fĂ„r de behandlas. Vidare görs undantag för behandling som Ă€r nödvĂ€ndig bl.a. för att den registrerades eller annans vitala intressen ska kunna skyddas eller rĂ€ttsliga ansprĂ„k ska kunna faststĂ€llas, göras gĂ€llande eller försvaras. Undantag görs ocksĂ„ för behandlingen av kĂ€nsliga personuppgifter för t.ex. hĂ€lso- och sjukvĂ„rdsĂ€ndamĂ„l samt forskning och statistik. Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestĂ€mmer, fĂ„r ocksĂ„ föreskriva ytterligare undantag frĂ„n förbudet, om det behövs med hĂ€nsyn till ett viktigt allmĂ€nt intresse (14–20 §§).

Personuppgiftslagen stÀller ocksÄ upp begrÀnsningar i möjligheterna att behandla personuppgifter om lagövertrÀdelser som innefattar brott, domar i brottmÄl, straffprocessuella tvÄngsmedel eller administrativa frihetsberövanden och personnummer eller samordningsnummer (21 och 22 §§).

Personuppgiftslagen innehĂ„ller flera bestĂ€mmelser som syftar till att genom information trygga den enskildes rĂ€tt att kontrollera om behandling av personuppgifter om honom eller henne pĂ„gĂ„r (23–27 §§). Personuppgifter som Ă€r felaktiga eller ofullstĂ€ndiga eller som annars inte har behandlats i enlighet med personuppgiftslagen, ska pĂ„ begĂ€ran av den registrerade rĂ€ttas, blockeras eller utplĂ„nas av den personuppgiftsansvarige (28 §). Lagen innehĂ„ller vidare bestĂ€mmelser om sĂ€kerheten vid behandling av personuppgifter (30–32 §§).

Enligt personuppgiftslagen Ă€r det förbjudet att till tredjeland föra över personuppgifter om landet inte har en adekvat nivĂ„ för skyddet av personuppgifterna. Förbudet gĂ€ller inte stater som anslutit sig till dataskyddskonventionen. I vissa fall fĂ„r dock överföring av personuppgifter till tredjeland ske Ă€ven om det aktuella landet inte har en sĂ„dan adekvat skyddsnivĂ„ som avses i personuppgiftslagen, t.ex. om den registrerade har lĂ€mnat sitt samtycke eller för att rĂ€ttsliga ansprĂ„k ska kunna faststĂ€llas (33–35 §§).

Personuppgiftslagen innehĂ„ller ocksĂ„ bestĂ€mmelser om bl.a. tillsyn, skadestĂ„nd, straff och överklagande (43–49 och 51–53 §§). Datainspektionen Ă€r tillsynsmyndighet.

Personuppgiftslagen innehÄller sedan januari 2007 en sÀrskild regel om behandling av personuppgifter i ostrukturerat material som gör undantag frÄn ett flertal av lagens bestÀmmelser (5 a §). SÄdan behandling fÄr dock inte innebÀra att den registrerades personliga integritet krÀnks.

Personuppgiftslagen innehÄller generella regler och Àr tillÀmplig endast om det inte i nÄgon annan lag eller i en förordning har meddelats avvikande bestÀmmelser (2 §). Sedan ett antal Är tillbaka har det införts en stor mÀngd s.k. registerförfattningar med bestÀmmelser om behandling av personuppgifter. Syftet med registerförfattningarna Àr att anpassa regleringen till de sÀrskilda behov som myndigheterna har i sina respektive verksamheter samt att göra avvÀgningar mellan behovet av effektivitet i berörd verksamhet och behovet av skydd för den enskildes personliga integritet.

Prop. 2014/15:148

15

Prop. 2014/15:148 5 Nuvarande reglering av
  personuppgiftsbehandlingen
  i domstolarna och nĂ€mnderna

5.1Inledning

Sveriges Domstolar utgörs av de allmÀnna domstolarnas (tingsrÀtt, hovrÀtt och Högsta domstolen) och de allmÀnna förvaltningsdomstolarna (förvaltningsrÀtt, kammarrÀtt och Högsta förvaltningsdomstolen). I Sveriges Domstolar ingÄr Àven hyres- och arrendenÀmnderna, Domstolsverket, RÀttshjÀlpsmyndigheten och RÀttshjÀlpsnÀmnden. I Sveriges Domstolar ingÄr dÀremot inte de fyra specialdomstolarna FörsvarsunderrÀttelsedomstolen, PatentbesvÀrsrÀtten, Marknadsdomstolen och Arbetsdomstolen.

5.2Vera-förordningarna

TillÀmpningsomrÄde

Sedan den 1 oktober 2001 regleras all automatiserad behandling av personuppgifter – i register eller pĂ„ annat sĂ€tt – i den rĂ€ttskipande och rĂ€ttsvĂ„rdande verksamheten vid de allmĂ€nna domstolarna, de allmĂ€nna förvaltningsdomstolarna och hyres- och arrendenĂ€mnderna i fyra förordningar, de s.k. Vera-förordningarna:

1förordningen (2001:639) om registerföring m.m. vid allmÀnna domstolar med hjÀlp av automatiserad behandling,

2förordningen (2001:640) om registerföring m.m. vid förvaltningsrÀtt med hjÀlp av automatiserad behandling,

3förordningen (2001:641) om registerföring m.m. vid Högsta förvaltningsdomstolen och kammarrÀtterna med hjÀlp av automatiserad behandling, och

4förordningen (2001:642) om registerföring m.m. vid hyres- och

arrendenÀmnderna med hjÀlp av automatiserad behandling. Förordningarna Àr sinsemellan likartat uppbyggda och överensstÀmmer

i flera avseenden helt med varandra.

Samtliga fyra förordningar gÀller utöver personuppgiftslagen (1998:204) vid automatiserad behandling i den rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamheten. Manuella register eller den administrativa verksamheten omfattas sÄledes inte av regleringarna. Att förordningarna gÀller utöver personuppgiftslagen innebÀr att bestÀmmelserna i den lagen ska tillÀmpas i de fall nÄgon sÀrskild reglering inte finns i förordningarna.

Personuppgiftsansvarig för den behandling som omfattas av förordningarna Àr respektive domstol eller nÀmnd och Domstolsverket. NÀr en viss behandling utförs av en domstol eller nÀmnd ansvarar denna för den behandlingen. Det gÀller det mesta av den dagliga hanteringen av

personuppgifter i domstolen och nÀmnden, t.ex. registrering av uppgifter

16

i systemen och utlÀmnande av uppgifter frÄn ett register. Domstolsverket Àr personuppgiftsansvarig för frÀmst frÄgor om systemens uppbyggnad, t.ex. sÀkerhetsfrÄgor.

Verksamhetsregister

I förordningarna anges att domstolarna och nÀmnderna fÄr föra automatiserade register över mÄl och Àrenden som handlÀggs vid respektive myndighet. Ett sÄdant verksamhetsregister fÄr anvÀndas för handlÀggning av mÄl och Àrenden, för planering, uppföljning och utvÀrdering av verksamheten och för framstÀllning av statistik. För de allmÀnna domstolarna finns ett ytterligare ÀndamÄl, nÀmligen att fullgöra författningsenlig underrÀttelseskyldighet. Vidare fÄr Högsta förvaltningsdomstolen och kammarrÀtterna anvÀnda sina verksamhetsregister för Ätersökning av vÀgledande avgöranden.

Ett verksamhetsregister fÄr endast innehÄlla de uppgifter som anges i en detaljerad upprÀkning i en bilaga till respektive förordning. Det rör sig om uppgifter om bl.a. mÄl eller Àrenden, om parter och andra aktörer, om personer som ska höras eller yttra sig, om förhandling, om handlÀggningen i övrigt och om rÀttegÄngskostnader.

Vid angivande av vad saken gÀller (Àrendemening) fÄr kÀnsliga personuppgifter och uppgifter om lagövertrÀdelser m.m. behandlas endast om det Àr nödvÀndigt för att saken ska kunna Äterges pÄ ett ÀndamÄlsenligt sÀtt. I övrigt fÄr sÄdana uppgifter behandlas endast om uppgifterna har lÀmnats i ett mÄl eller Àrende eller om de behövs för handlÀggningen av mÄlet eller Àrendet.

Enligt förordningen för Högsta förvaltningsdomstolen och kammarrÀtterna fÄr dessa domstolar ha full tillgÄng till varandras register. TillgÄng till dessa register kan ocksÄ medges Domstolsverket, förvaltningsrÀtterna och Riksdagens ombudsmÀn. Dessutom fÄr Skatteverket och lÀnsstyrelserna ha tillgÄng till nÀmnda register för Ätersökning av vÀgledande avgöranden. För övriga domstolar och för nÀmnderna finns inga regler om direktÄtkomst.

Förordningarna innehÄller vidare bestÀmmelser om sökbegrÀnsningar i registren. För samtliga domstolar och nÀmnder gÀller att de inte fÄr anvÀnda kÀnsliga personuppgifter eller uppgift om nationalitet som sökbegrepp. Inte heller fÄr uppgifter om saken och andra liknande uppgifter om ett mÄl eller Àrende anvÀndas som sökbegrepp tillsammans med uppgifter om parter eller andra aktörer i ett mÄl eller Àrende. De allmÀnna domstolarna fÄr vidare inte anvÀnda uppgifter om brottspÄföljd, frihetsberövande eller tvÄngsmedel som sökbegrepp medan de allmÀnna förvaltningsdomstolarna Àr förbjudna att anvÀnda uppgifter om utfÀrdandeland för körkort som sökbegrepp. För de myndigheter som har direktÄtkomst till Högsta förvaltningsdomstolen eller kammarrÀtternas register gÀller dessutom att de inte fÄr anvÀnda uppgifter om parter eller andra aktörer i ett mÄl som sökbegrepp.

I förordningarna för de allmÀnna domstolarna respektive för förvaltningsrÀtterna finns sÀrskilda bestÀmmelser om gallring. För de allmÀnna domstolarnas del gÀller att uppgifter i tvistemÄl och Àrenden ska gallras senast nio Är efter avgörandeÄret, medan uppgifter i brottmÄl ska gallras efter fem Är. I förvaltningsrÀtt ska personuppgifter i vissa

Prop. 2014/15:148

17

Prop. 2014/15:148 angivna mÄltyper, bl.a. skattemÄl, gallras senast nio Är efter avgörandeÄret medan övriga mÄl ska gallras senast efter fem Är. För Högsta förvaltningsdomstolens, kammarrÀtternas och nÀmndernas del hÀnvisas i förordningarna avseende dessa till de gallringsföreskrifter frÄn Riksarkivet som gÀller för domstolarna eller nÀmnderna.

RĂ€ttsfallsregister

Enligt förordningarna fÄr domstolarna och nÀmnderna vid sidan av sina mÄl- och Àrenderegister föra automatiserade rÀttsfallsregister för Ätersökning av vÀgledande avgöranden, rÀttsutredningar och liknande rÀttslig information. Ett sÄdant register fÄr endast innehÄlla de uppgifter som anges i en detaljerad bilaga till förordningarna, bl.a. uppgifter om beteckning pÄ handling, mÄl- eller Àrendenummer, avgörandedatum, sökord, författningshÀnvisning och problembeskrivning (sammanfattning). Personuppgiftslagens regler om gallring tillÀmpas pÄ registren.

Annan automatiserad behandling av personuppgifter

Förordningarna innehÄller ocksÄ bestÀmmelser om att domstolarna och nÀmnderna vid sidan av eller i anslutning till registren fÄr behandla personuppgifter automatiserat i löpande text (t.ex. ordbehandling och e- post), ljudupptagningar och ljud- och bildupptagningar. Den begrÀnsning för sÄdan behandling som föreskrivs i förordningarna gÀller kÀnsliga personuppgifter och uppgifter om lagövertrÀdelser m.m. SÄdana uppgifter fÄr behandlas endast om uppgifterna har lÀmnats i eller behövs för handlÀggningen av ett mÄl eller Àrende.

För personuppgifter som behandlas vid sidan av eller i anslutning till registren gÀller personuppgiftslagens bestÀmmelser om bevarande och gallring, om inte nÄgot annat Àr sÀrskilt föreskrivet, vilket innebÀr att de inte fÄr bevaras under en lÀngre tid Àn vad som Àr nödvÀndigt med hÀnsyn till ÀndamÄlen med behandlingen. SÀrskilda föreskrifter finns för ljudupptagningar och ljud- och bildupptagningar. SÄdana upptagningar ska gallras senast sex veckor efter det att mÄlet eller Àrendet har avgjorts genom en dom eller ett beslut som har fÄtt laga kraft (se t.ex. 20 § förordningen [1996:271] om mÄl och Àrenden i allmÀn domstol).

RÀttigheter för enskilda

Förordningarna för domstolarna och nÀmnderna innehÄller i huvudsak bestÀmmelser som reglerar hur uppgifter fÄr behandlas och riktar sig i första hand till de personuppgiftsansvariga domstolarna och nÀmnderna. Förordningarna innehÄller dock Àven vissa bestÀmmelser som rör enskildas rÀttigheter i form av rÀttelse och skadestÄnd.

En personuppgiftsansvarig Àr enligt personuppgiftslagen skyldig att pÄ begÀran av en registrerad rÀtta, blockera eller utplÄna uppgifter som inte har behandlats i enlighet med lagen (28 §). I förordningarna anges att den bestÀmmelsen gÀller Àven i de fall dÄ personuppgifter har behandlats i strid med de frÄn personuppgiftslagen avvikande bestÀmmelserna i förordningarna. PÄ motsvarande sÀtt som i frÄga om rÀttelse, anges i förordningarna att personuppgiftslagens bestÀmmelser om enskildas rÀtt

18

till skadestÄnd (48 §) gÀller Àven nÀr personuppgifter behandlats i strid Prop. 2014/15:148 med förordningarna.

Överklagande

Vissa beslut av personuppgiftsansvariga domstolar och nÀmnder kan överklagas av en enskild. Det gÀller beslut om att inte meddela rÀttelse eller att inte lÀmna information till enskild.

Beslut av en tingsrÀtt, en hovrÀtt eller en förvaltningsrÀtt överklagas till kammarrÀtt och ett beslut av en kammarrÀtt överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen. Beslut av Högsta domstolen eller Högsta förvaltningsdomstolen fÄr inte överklagas. Beslut av en hyres- och arrendenÀmnd och Domstolsverket överklagas i den för myndigheters förvaltningsbeslut vanliga ordningen, nÀmligen till förvaltningsrÀtt med krav pÄ prövningstillstÄnd vid överklagande till kammarrÀtten.

6En lag om domstolarnas behandling av personuppgifter

6.1Behovet av en ny reglering

Regeringens förslag: Personuppgiftsbehandling i de allmÀnna domstolarna, de allmÀnna förvaltningsdomstolarna och hyres- och arrendenÀmnderna regleras i en ny, flexibel och teknikneutral lag som anger ramarna och de grundlÀggande principerna för personuppgiftsbehandlingen. Lagen benÀmns domstolsdatalag.

Promemorians förslag överensstĂ€mmer med regeringens.  
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker

promemorians förslag eller har ingen invÀndning mot det, med undantag av FörvaltningsrÀtten i HÀrnösand som anser att integritetsskyddssyftet bör kunna tillgodoses genom en ytterligare utveckling av nuvarande Vera-förordningar och föreskrifter tillsammans med personuppgiftslagen (1998:204, PUL). Vidare kan det enligt förvaltningsrÀtten ifrÄgasÀttas om förslaget till ny lag bör aktualiseras i nuvarande skede mot bakgrund av den pÄgÄende tekniska utvecklingen och andra utredningar. FörvaltningsrÀtten ser dock positivt pÄ att lagstiftningen ges en flexibel och teknikneutral utformning.

BorĂ„s tingsrĂ€tt framhĂ„ller att det Ă€r en lĂ€mplig utgĂ„ngspunkt att i lag  
reglera vilka former av personuppgiftsbehandling som ska begrĂ€nsas  
eller förbjudas i stĂ€llet för att i detalj peka ut vilka behandlingar som Ă€r  
tillĂ„tna.  
SkĂ€len för regeringens förslag  
Regelverket behöver moderniseras  
Vera-förordningarna tar i huvudsak sikte pĂ„ den behandling som sker i de  
allmÀnna domstolarnas, de allmÀnna förvaltningsdomstolarnas och hyres- 19
 
Prop. 2014/15:148 och arrendenÀmndernas automatiserade register och innehÄller
  detaljerade och uttömmande upprĂ€kningar av vilka uppgifter som fĂ„r
  behandlas i registren (se avsnitt 5.2). Sedan den nuvarande regleringen
  infördes har den digitala tekniken utvecklats och fortsĂ€tter att utvecklas i
  betydande omfattning. Detta har medfört att allt mer avancerade
  automatiserade behandlingar kan utföras och att tekniken fĂ„r nya
  anvĂ€ndningsomrĂ„den. Denna utveckling skapar nya förutsĂ€ttningar att
  effektivisera samtliga myndigheters arbete och ytterligare stĂ€rka
  rĂ€ttssĂ€kerheten och kvaliteten i deras verksamhet.
  Sedan flera Ă„r Ă€r informationsteknik en naturlig del i domstolarnas och
  nĂ€mndernas arbete och det har bl.a. bidragit till en ökad elektronisk
  Ă€rendehantering. I princip all framstĂ€llning av skriftlig information hos
  domstolarna sker numera pĂ„ elektronisk vĂ€g (t.ex. i stĂ€mningar,
  förelĂ€gganden, kallelser och domar). Domstolarna tar dessutom i allt
  större utrĂ€ckning emot och lagrar information i elektronisk form. PĂ„
  samma sĂ€tt som redan skett vid vissa myndigheter, kommer domstolarna
  förr eller senare att lĂ€mna den pappersbaserade hanteringen bakom sig
  och övergĂ„ till elektroniska akter.
  En viktig del i en vĂ€l fungerande och effektiv domstolsprocess Ă€r att
  informationsförsörjningen mellan Sveriges Domstolar och övriga
  myndigheter fungerar pĂ„ ett bra sĂ€tt. Regeringen har en uttalad
  mĂ„lsĂ€ttning att skapa ett helt elektroniskt och strukturerat informations-
  utbyte mellan rĂ€ttsvĂ€sendets myndigheter. RĂ€ttsvĂ€sendets myndigheter,
  dĂ€ribland Domstolsverket, bedriver sedan ett antal Ă„r ett arbete för att
  utveckla brottmĂ„lshanteringen. Syftet med arbetet Ă€r att skapa ett
  elektroniskt flöde av information sĂ„vĂ€l framĂ„t i rĂ€ttskedjan som bakĂ„t.
  Arbetet leds och samordnas av Justitiedepartementet. För arbetet finns ett
  sĂ€rskilt inrĂ€ttat rĂ„d, RĂ„det för rĂ€ttsvĂ€sendets informationsförsörjning
  (RIF-rĂ„det), som bestĂ„r av verkscheferna för samtliga deltagande
  myndigheter. Varje myndighet genomför sin del av de gemensamma
  överenskommelser som trĂ€ffas.
  Den pĂ„gĂ„ende utvecklingen skapar alltsĂ„ goda möjligheter att
  ytterligare effektivisera verksamheten hos domstolarna och nĂ€mnderna
  inom Sveriges Domstolar, att stĂ€rka rĂ€ttssĂ€kerheten samt att förbĂ€ttra
  kommunikationen med andra myndigheter och med enskilda. Att Ă„ter-
  anvĂ€nda uppgifter som redan finns registrerade hos andra myndigheter Ă€r
  arbetsbesparande och frĂ€mjar effektiviteten i domstolarna. Genom att
  samma uppgifter inte behöver registreras flera gĂ„nger minskar ocksĂ„
  risken för inmatningsfel, vilket bidrar till rĂ€ttssĂ€kerheten.
  Informationsutbytet har ocksĂ„ betydelse för t.ex. statistikframtagning och
  uppföljningsarbete inom rĂ€ttsvĂ€sendet. Den elektroniska hanteringen
  medför Ă€ven vinster för miljön.
  En strĂ€van mĂ„ste vara att de fördelar som tekniken erbjuder kan tas till
  vara i sĂ„ stor utstrĂ€ckning som möjligt och att regleringen om person-
  uppgiftsbehandling möjliggör detta. Eftersom Vera-förordningarna
  tillkommit som en provisorisk lösning och de inte Ă€r anpassade för den
  beskrivna utvecklingen i frĂ„ga om anvĂ€ndandet av modern teknik, anser
  regeringen att regelverket behöver moderniseras. Vera-förordningarna
  gĂ€ller i de allmĂ€nna domstolarnas, de allmĂ€nna förvaltningsdomstolarnas
  och hyres- och arrendenĂ€mndernas verksamhet. Moderniseringen bör
20 dÀrför avse dessa myndigheter, vilka alla ingÄr i Sveriges Domstolar.

Ett starkt och hÄllbart skydd för den personliga integriteten

Samtidigt som utvecklingen mot mer elektronisk hantering kan förbÀttra effektiviteten och rÀttssÀkerheten kan den Àven medföra ökade risker för otillbörliga intrÄng i den personliga integriteten. Ett viktigt syfte med personuppgiftsreglering i allmÀnhet Àr att skydda den personliga integriteten. Begreppet personlig integritet Àr inte definierat vare sig i lag eller i annan författning men det har uppmÀrksammats i flera statliga utredningar och har varit föremÄl för analys Àven i flera andra sammanhang.

Den grundlÀggande bestÀmmelsen till skydd för den personliga integriteten Äterfinns sedan den 1 januari 2011 i 2 kap. 6 § regeringsformen (RF). BestÀmmelsen innebÀr att var och en gentemot det allmÀnna Àr skyddad mot betydande intrÄng i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebÀr övervakning eller kartlÀggning av den enskildes personliga förhÄllanden. Enligt förarbetena till bestÀmmelsen Àr uppgifter i t.ex. databaser med information som Àr knuten till en myndighets Àrendehantering i mÄnga fall tillgÀngliga för myndigheterna pÄ ett sÄdant sÀtt att lagringen och behandlingen av uppgifterna kan sÀgas innebÀra att enskilda kartlÀggs Àven om det huvudsakliga ÀndamÄlet med behandlingen Àr ett helt annat, se propositionen En reformerad grundlag (prop. 2009/10:80 s. 175).

IntegritetsskyddskommittĂ©n gjorde redan Ă„r 2007 bedömningen att behandlingen av personuppgifter i domstolarnas rĂ€ttskipande och rĂ€ttsvĂ„rdande verksamhet Ă€r av sĂ„dan karaktĂ€r och omfattning att de grundlĂ€ggande principerna för behandlingen bör slĂ„s fast i lag (SOU 2007:22 s. 151). Av ovan nĂ€mnda proposition framgĂ„r att bestĂ€mmelsen i 2 kap. 6 § RF Ă€r avsedd att endast omfatta vissa kvalificerade intrĂ„ng i den personliga integriteten. Vid bedömningen av hur ingripande intrĂ„nget i den personliga integriteten kan anses vara i samband med insamling, lagring och bearbetning eller utlĂ€mnande av uppgifter om enskildas personliga förhĂ„llanden Ă€r det naturligt att stor vikt lĂ€ggs vid uppgifternas karaktĂ€r och Ă€ndamĂ„let med behandlingen. DĂ€rutöver kan Ă€ven mĂ€ngden uppgifter vara en betydelsefull faktor i sammanhanget. Även omfattningen av utlĂ€mnandet av uppgifter till andra som sker utan omedelbart stöd av offentlighetsprincipen kan vara av betydelse. Det kan ocksĂ„ beaktas pĂ„ vilket sĂ€tt och för vilka syften mottagaren av uppgifterna hanterar utlĂ€mnande uppgifter (nĂ€mnda prop. s. 183 f.).

Regeringen konstaterar att flera av de kriterier som enligt förarbetena ska ligga till grund för bedömningen av vad som kan anses innebÀra ett betydande intrÄng vid behandlingen av personuppgifter kan vara uppfyllda vid den personuppgiftsbehandling som behöver ske i domstolarna och nÀmnderna i olika mÄl- och Àrendetyper. I domstolarnas och nÀmndernas verksamhet behandlas ett stort antal uppgifter som rör enskildas personliga förhÄllanden. I flera mÄl- och Àrendetyper, t.ex. brottmÄl, migrationsmÄl och mÄl om tvÄngsvÄrd, behandlas dessutom regelmÀssigt kÀnsliga personuppgifter. Mot denna bakgrund gör regeringen bedömningen att en stor del av den personuppgiftsbehandling som behöver ske i domstolarna och nÀmnderna omfattas av regeringsformens bestÀmmelse om integritetsskydd.

Prop. 2014/15:148

21

Prop. 2014/15:148

22

Detta skydd mot integritetsintrÄng kan begrÀnsas i lag under förutsÀttning att begrÀnsningen görs för att tillgodose ÀndamÄl som Àr godtagbara i ett demokratiskt samhÀlle (2 kap. 20 § första stycket 2 och 21 § RF). Det Àr av grundlÀggande betydelse i ett demokratiskt samhÀlle att det finns ett effektivt och vÀl fungerande domstolsvÀsende. MÄl och Àrenden mÄste kunna handlÀggas pÄ ett rÀttssÀkert sÀtt och den som vÀnder sig till en domstol ska kunna fÄ ett avgörande inom rimlig tid. Modern teknik Àr i detta avseende ett viktigt verktyg för domstolarna och nÀmnderna. Ett av skÀlen för att se över den nuvarande regleringen Àr att skapa lagliga förutsÀttningar för att anvÀnda sÄdan teknik pÄ ett ÀndamÄlsenligt sÀtt.

Det behövs en sÀrskild författningsreglering

Personuppgiftslagen Àr den lag som allmÀnt sett har till syfte att uppfylla regeringsformens krav och övriga överordnade principer och bestÀmmelser i frÄga om integritetsskydd vid automatiserad behandling av personuppgifter. Personuppgiftsbehandlingen i de allmÀnna domstolarna, de allmÀnna förvaltningsdomstolarna och hyres- och arrendenÀmnderna regleras sÄvitt gÀller dessa myndigheters rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet dels genom personuppgiftslagen, dels genom de fyra Vera-förordningarna, som gÀller utöver personuppgiftslagen.

Personuppgiftslagen Àr utformad för att kunna fungera i vitt skilda sammanhang, för alla skiftande former av personuppgiftsbehandling som kan förekomma hos enskilda, personer, företag, föreningar eller myndigheter. Reglerna har sÄledes inte tillkommit med nÄgon sÀrskild hÀnsyn till sÄdan personuppgiftsbehandling som behöver ske i verksamheter och sammanhang av mer sÀrprÀglad natur. I det lagstiftningsÀrende som föregick personuppgiftslagen uttalade regeringen att lagen i princip bara bör innehÄlla generella regler och att behovet av undantag och sÀrregler för mer speciella omrÄden fÄr tillgodoses genom andra författningar, se propositionen Personuppgiftslag (prop. 1997/98:44

s.40 f.).

Det Àr vanligt att den personuppgiftsbehandling som utförs vid en viss

myndighet regleras av en registerförfattning, som innehÄller bestÀmmelser som i större eller mindre utstrÀckning avviker frÄn personuppgiftslagen. SÄdan sÀrreglering kan tillgripas bl.a. dÄ det finns ett behov av att möjliggöra avsteg frÄn personuppgiftslagens krav pÄ samtycke, att Ästadkomma ett förstÀrkt integritetsskydd eller att i andra avseenden anpassa regelverket till de sÀrskilda förhÄllanden som rÄder inom den aktuella myndighetens verksamhet. SÄdana behov gör sig gÀllande i frÄga om domstolarnas och nÀmndernas verksamhet. Regeringen anser att det dÀrför Àven i fortsÀttningen ska gÀlla sÀrskilda regler för den personuppgiftsbehandling som sker i domstolarnas och nÀmndernas verksamhet.

En ny reglering i lag

Personuppgiftsbehandlingen i domstolarna och hyres- och arrendenÀmnderna regleras för nÀrvarande huvudsakligen i förordning. Den 1 januari 2011 infördes den tidigare nÀmnda bestÀmmelsen i

regeringsformen om förstÀrkt skydd mot intrÄng i den personliga integri- Prop. 2014/15:148 teten (2 kap. 6 § RF). Som redovisas ovan gör regeringen bedömningen

att en stor del av den personuppgiftsbehandling som behöver ske i domstolarna och nÀmnderna omfattas av denna integritetsskyddsbestÀmmelse. Behandlingar som innebÀr begrÀnsningar i detta integritetsskydd kan endast tillÄtas genom bestÀmmelser i lag (2 kap. 20 § första stycket 2 RF).

Det innebÀr att ramarna för domstolarnas och nÀmndernas personuppgiftsbehandling mÄste slÄs fast i lag, liksom att de bestÀmmelser som Àr av central betydelse för integritetsskyddet bör ges lagform. HÀrigenom Ästadkoms ett förstÀrkt integritetsskydd i förhÄllande till vad som gÀller för nÀrvarande. Samtidigt Àr det enligt regeringen olÀmpligt att tynga lagen med alltför detaljerade bestÀmmelser. Lagregleringen avseende domstolarnas och nÀmndernas personuppgiftsbehandling bör dÀrför kompletteras med bestÀmmelser som meddelas genom förordning. De föreskrifter regeringen meddelar fÄr dock inte innebÀra ett betydande intrÄng i den personliga integriteten (2 kap. 6 § andra stycket RF).

Regleringen bör vara flexibel och teknikneutral

De nuvarande Vera-förordningarna utgÄr i stor utstrÀckning frÄn att personuppgifter lagras och struktureras i sÀrskilda register. I förordningarna anges exakt vilka uppgifter som fÄr behandlas i registren. Regleringen Àr alltsÄ inte teknikneutral utan förutsÀtter att vissa tekniska lösningar anvÀnds.

Med hÀnsyn till den utveckling som nu sker Àr det inte möjligt att förutse hur de tekniska lösningarna och den elektroniska kommunikationen kommer att se ut framöver inom domstolarna eller vid hyres- och arrendenÀmnderna. Inte desto mindre mÄste ambitionen vara att den reglering som föreslÄs ska kunna fungera inte bara under de nÀrmaste Ären utan under lÄng tid. Lagstiftningen bör dÀrför inte vara beroende av att vissa tekniska lösningar anvÀnds, utan ska tillÄta anvÀndningen av ny teknik. Det krÀvs alltsÄ att regleringen under skiftande förhÄllanden effektivt kan styra anvÀndandet av ny teknik i verksamheten utan att den i onödan försvÄrar önskvÀrda effektiviseringar inom och mellan myndigheter eller tillgÀnglighet för allmÀnheten. LikasÄ bör den vara flexibel sÄtillvida att den i möjligaste mÄn ska vara oberoende av nya faktiska, organisatoriska eller rÀttsliga förutsÀttningar som pÄverkar domstolarnas och nÀmndernas verksamhet. Regeringen anser sammanfattningsvis att det bör skapas ett rÀttsligt utrymme för att vÀlja olika tekniska lösningar, arbetssÀtt och kommunikationsvÀgar inom verksamheterna.

Att lagstiftningen Àr teknikneutral och flexibel Àr sÀrskilt viktigt ur ett integritetsskyddsperspektiv. Om regleringen i alltför hög grad byggs upp kring att informationshanteringen organiseras pÄ ett visst sÀtt och med vissa tekniska lösningar, finns det en risk att bestÀmmelserna i praktiken förlorar sin förmÄga att skydda mot integritetskrÀnkande personuppgiftsbehandling dÄ verksamheterna utvecklas och nya tekniska lösningar tas i bruk. Regleringen bör utformas sÄ att den under skiftande förutsÀttningar

23

Prop. 2014/15:148 kan sÀkerstÀlla ett effektivt och lÄngsiktigt hÄllbart skydd för den personliga integriteten.

Att anvÀndningen av datorstöd redan nu Àr normen för all skriftlig informationshantering, bör enligt regeringen Äterspeglas i hur lagen utformas. Till skillnad frÄn nuvarande registerförordningar bör lagen ta sin utgÄngspunkt i att personuppgiftsbehandling Àr tillÄten inom vissa ramar. I likhet med BorÄs tingsrÀtt anser regeringen dÀrför att regeringens förslag i första hand bör ta sikte pÄ vilka former av personuppgiftsbehandling som ska begrÀnsas eller förbjudas i stÀllet för att i detalj peka ut vilka behandlingar som Àr tillÄtna. Detta innebÀr att den nya regleringen bör vara uppbyggd pÄ ett i grunden annat sÀtt Àn Vera-förordningarna. En sÄdan reform kan enligt regeringen inte Ästadkommas om den nuvarande regleringen i Vera-förordningarna skulle behÄllas och utvecklas, sÄsom FörvaltningsrÀtten i HÀrnösand föreslÄr.

Domstolsdatalagen – en gemensam lag för domstolar och hyres- och arrendenĂ€mnder

Personuppgiftsbehandlingen i de allmĂ€nna domstolarna, de allmĂ€nna förvaltningsdomstolarna och i hyres- och arrendenĂ€mnderna regleras i dag i Vera-förordningarna (se avsnitt 5.2). Dessa fyra förordningar Ă€r i stort sett identiska. Hyres- och arrendenĂ€mnderna fullgör rĂ€ttskipande och rĂ€ttsvĂ„rdande uppgifter. De ingĂ„r i Sveriges Domstolar och flera hyres- och arrendenĂ€mnders administration Ă€r sedan Ă„r 2006 samordnad med en tingsrĂ€tt pĂ„ samma ort och nĂ€mnderna anvĂ€nder samma datorsystem som domstolarna. Även om hyres- och arrendenĂ€mnderna inte Ă€r domstolar i formell mening anser regeringen mot denna bakgrund att den nya regleringen ocksĂ„ i fortsĂ€ttningen bör omfatta dessa nĂ€mnder.

För enkelhetens skull anvÀnds i fortsÀttningen domstolarna som samlingsbegrepp. Om inget annat sÀrskilt anges sÄ avses med detta de allmÀnna domstolarna, de allmÀnna förvaltningsdomstolarna och hyres- och arrendenÀmnderna. Den reglering som nu föreslÄs bör enligt regeringen samlas i en enda gemensam lag. DÀrigenom undviks att i princip identiska bestÀmmelser upprepas i olika lagar och det blir lÀttare att tillÀmpa reglerna pÄ ett enhetligt sÀtt.

Vad gÀller namnet pÄ den nya lagen anser regeringen att den bör benÀmnas domstolsdatalag. Detta ligger i linje med de korta men informativa namn pÄ lagar inom personuppgiftsomrÄdet som tillkommit under senare Är, t.ex. patientdatalagen (2008:355), polisdatalagen (2010:361) och kustbevakningsdatalagen (2012:145).

6.2Lagens tillÀmpningsomrÄde

Regeringens förslag: Domstolsdatalagen gÀller vid behandling av personuppgifter i domstolarnas rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet. Lagen gÀller ocksÄ nÀr personuppgifterna vidarebehandlas i domstolarnas administrativa verksamhet för att lÀmnas ut efter begÀran.

24

Lagen gÀller endast om behandlingen Àr helt eller delvis automatiserad eller om personuppgifter ingÄr i eller Àr avsedda att ingÄ i en strukturerad samling av uppgifter som Àr tillgÀngliga för sökning eller sammanstÀllning enligt sÀrskilda kriterier.

Promemorians förslag överensstÀmmer i huvudsak med regeringens. Promemorian innehÄller dock ingen uttrycklig bestÀmmelse rörande personuppgifter som vidarebehandlas i domstolarnas administrativa verksamhet för att lÀmnas ut efter begÀran.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker eller har ingen invÀndning mot att lagens tillÀmpningsomrÄde i och för sig avgrÀnsas till domstolarnas rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet. Domstolsverket och flera domstolar, bl.a. Svea hovrÀtt och KammarrÀtten i Sundsvall, efterfrÄgar ett klargörande av om domstolsdatalagen ska tillÀmpas i frÄga om publicering pÄ internet av exempelvis domar och uppropslistor. MÄnga remissinstanser framhÄller att det kan uppstÄ grÀnsdragningsproblem och efterfrÄgar klargöranden angÄende hur den rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamheten ska avgrÀnsas gentemot den administrativa verksamheten. Som exempel pÄ ÄtgÀrder som kan vara svÄra att bedöma uppmÀrksammas behandlingar som avser register över advokater och över domstolspersonal och ÄtgÀrder avseende nÀmndemÀn och tolkar, sÄsom exempelvis behörighetskontroller och indelning. Vidare nÀmns in- och utbetalningar av avgifter och ersÀttningar samt omlottning och förtursförklaring av mÄl.

MÄnga domstolar efterlyser, i likhet med Domstolsverket, förtydliganden i frÄga om huruvida domstolsdatalagen ska vara tillÀmplig nÀr personuppgifter har förts över frÄn den rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamheten till den administrativa verksamheten för att behandlas vidare dÀr, exempelvis för att sekretessprövas och lÀmnas ut enligt offentlighetsprincipen.

Domstolsverket vÀcker frÄgan om domstolsdatalagens tillÀmpningsomrÄde Àr avsett att bli annorlunda Àn Vera-förordningarnas tillÀmpningsomrÄde.

HovrÀtten över SkÄne och Blekinge anser att 5 a § PUL, som handlar om undantag för behandling av personuppgifter i ostrukturerat material, ska göras tillÀmplig Àven pÄ behandling av personuppgifter i domstolarnas rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet. HovrÀtten pekar pÄ att det i den enskilde domarens arbete med ett mÄl ofta uppkommer skiftande behov av att göra sammanstÀllningar, textbearbetningar osv. och att dessa behandlingar sÀllan Àr förknippade med nÄgra integritetsrisker. Enligt hovrÀtten Àr behoven skiftande och svÄra att förutse, men generellt Àr behoven större ju mer omfattande och komplicerat ett mÄl Àr.

SkÀlen för regeringens förslag

RÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet

Regeringens skÀl för att föreslÄ en ny domstolsdatalag hÀnför sig i allt vÀsentligt till de sÀrskilda förhÄllanden som rÄder inom domstolarnas rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet, framför allt att stora mÀngder

Prop. 2014/15:148

25

Prop. 2014/15:148 personuppgifter behandlas, att dessa uppgifter ofta Àr kÀnsliga, att
  verksamheten i hög grad styrs av andra regelverk (t.ex. rĂ€ttegĂ„ngsbalken
  och förvaltningsprocesslagen [1971:291]) och att enskildas möjligheter
  till insyn Ă€r sĂ€rskilt goda tack vare den offentlighet som ofta rĂ„der för
  uppgifter i denna verksamhet. I frĂ„ga om de personuppgifter som samlas
  in och behandlas i domstolarnas övriga verksamhet, dvs. den
  administrativa verksamheten, rĂ„der dock inte sĂ„dana sĂ€rskilda
  förhĂ„llanden. Personuppgifter i exempelvis personalĂ€renden eller
  handlingar avseende lokalförsörjningen skiljer sig inte i nĂ„got vĂ€sentligt
  hĂ€nseende frĂ„n de personuppgifter som hanteras i motsvarande
  verksamhet hos andra myndigheter eller hos privata företag. NĂ„got behov
  av sĂ€rreglering finns dĂ€rför inte i den delen. Det kan noteras att
  registerförfattningarna som gĂ€ller för polisen och Kustbevakningen inte
  omfattar personuppgiftsbehandlingen i dessa myndigheters
  administrativa verksamhet (1 kap. 2 § polisdatalagen och 1 kap. 2 §
  kustbevakningsdatalagen).                  
  Regeringen anser sĂ„ledes att domstolsdatalagens tillĂ€mpningsomrĂ„de
  som utgĂ„ngspunkt bör begrĂ€nsas till domstolarnas rĂ€ttskipande och
  rĂ€ttsvĂ„rdande verksamhet. I likhet med nu gĂ€llande Vera-förordningarna
  bör domstolsdatalagen dĂ€rför gĂ€lla för hanteringen av personuppgifter
  som samlas in och behandlas i domstolarnas rĂ€ttskipande och
  rĂ€ttsvĂ„rdande verksamhet, medan behandlingen av personuppgifter som
  samlas in och behandlas i den administrativa verksamheten Ă€ven i
  fortsĂ€ttningen bör regleras av personuppgiftslagen. Bland andra
  Domstolsverket anför att det förekommer att domstolarna som en service
  till allmĂ€nheten publicerar domar och andra handlingar frĂ„n den
  rĂ€ttskipande och rĂ€ttsvĂ„rdande verksamheten pĂ„ sin webbplats.
  AvgrĂ€nsningen av domstolsdatalagens tillĂ€mpningsomrĂ„de innebĂ€r att
  sĂ„dan publicering faller utanför tillĂ€mpningsomrĂ„det.        
  TillĂ€mpningsomrĂ„det för domstolsdatalagen kommer alltsĂ„ i huvudsak
  att formuleras pĂ„ samma sĂ€tt som i Vera-förordningarna. Domstolsverket
  vĂ€cker Ă€ven frĂ„gan om domstolsdatalagens tillĂ€mpningsomrĂ„de Ă€r avsett
  att bli annorlunda Ă€n Vera-förordningarnas tillĂ€mpningsomrĂ„de.
  Regeringen konstaterar att domstolsdatalagen i grunden Ă€r konstruerad
  pĂ„ ett annat sĂ€tt Ă€n Vera-förordningarna. Till skillnad frĂ„n dessa
  förordningar ska domstolsdatalagen vara teknikneutral och inte ta sikte
  pĂ„ den behandling som sker i vissa utpekade datorsystem. En annan
  grundlĂ€ggande skillnad i förhĂ„llande till Vera-förordningarna Ă€r att
  domstolsdatalagen Ă€r en sjĂ€lvstĂ€ndig reglering som helt ersĂ€tter
  personuppgiftslagen, medan Vera-förordningarna gĂ€ller utöver
  personuppgiftslagen. Av dessa skĂ€l blir grĂ€nsdragningen   för
  domstolsdatalagens tillĂ€mpningsomrĂ„de inte i alla situationer identisk
  med den som har gĂ€llt i frĂ„ga om Vera-förordningarna.        
  MĂ„nga remissinstanser, bl.a. Svea hovrĂ€tt, KammarrĂ€tten i Sundsvall
  och Domstolsverket, har efterfrĂ„gat förtydliganden avseende hur
  domstolsdatalagens tillĂ€mpningsomrĂ„de ska avgrĂ€nsas i olika praktiska
  situationer. För att uppnĂ„ syftet att domstolsdatalagen ska vara
  teknikneutral och inte ta sikte pĂ„ behandlingen i vissa bestĂ€mda register
  bör lagen utformas sĂ„ att det inte Ă€r avgörande vilket datorsystem som
  anvĂ€nds för en viss behandling. Bedömningen av om en
26 personuppgiftsbehandling omfattas av domstolsdatalagen bör enligt

regeringen ta sin utgÄngspunkt i om de aktuella personuppgifterna har Prop. 2014/15:148 samlats in i eller behandlats pÄ annat sÀtt i den rÀttskipande och

rÀttsvÄrdande verksamheten. Begreppet rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet inskrÀnker sig i detta sammanhang inte enbart till handlÀggningsÄtgÀrder som vidtas enligt en processuell bestÀmmelse, utan Àr avsett att ha en vidare innebörd. Exempelvis Àr hanteringen av ansökningsavgifter, liksom omlottning och förtursförklaring av mÄl, ÄtgÀrder som har en omedelbar koppling till mÄl- och Àrendehantering och som dÀrför bör betraktas som en del av den rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamheten. Detta gÀller bÄde insamlandet av personuppgifter och den vidare hanteringen av uppgifterna. Insamling av personuppgifter avseende ombud, tolkar, vittnen och andra aktörer samt den fortsatta hanteringen av dessa uppgifter i samband med registerföring, kallelser och utbetalning av ersÀttningar Àr andra exempel pÄ personuppgiftsbehandlingar som ocksÄ Àr avsedda att rymmas i begreppet rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet.

Personuppgifter avseende anstÀllda vid domstolen behandlas enligt regeringens bedömning sÄvÀl i den administrativa som i den rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamheten. I den administrativa verksamheten hanteras sÄdana personuppgifter exempelvis i samband med löneutbetalning, vid indelning pÄ avdelningar eller enheter och nÀr beredskapslistor upprÀttas. SÄdan behandling Àr inte avsedd att omfattas av den nya lagen. Personuppgifter som avser domstolens anstÀllda behandlas emellertid ocksÄ i direkt anslutning till hanteringen av mÄl och Àrenden, exempelvis i domar, uppropslistor och förelÀgganden. Behandlingen av personuppgifter i sÄdana fall fÄr enligt regeringen anses ske i den rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamheten.

NÀr det gÀller nÀmndemÀn behandlar domstolarna ocksÄ personuppgifter i flera olika sammanhang. Insamling av sÄdana personuppgifter, liksom den fortsatta hanteringen i form av exempelvis behörighetskontroller, kontroll av utdrag ur belastningsregistret, upprÀttande av adressregister och indelningsbeslut sker i den administrativa verksamheten som styrs av personuppgiftslagen. Samma sak gÀller utbetalning av ersÀttning till nÀmndemÀn för deras medverkan i handlÀggningen. NÀmndemÀns personuppgifter behandlas emellertid ocksÄ i direkt anslutning till hanteringen av mÄl och Àrenden, t.ex. vid upprÀttande av domar. Denna behandling sker i den rÀttsvÄrdande och rÀttskipande verksamheten och i dessa fall blir sÄledes domstolsdatalagen tillÀmplig.

UtlÀmnande efter begÀran

Flera remissinstanser, bl.a. Svea hovrĂ€tt och Domstolsverket, lyfter fram frĂ„gan om domstolsdatalagen ska fortsĂ€tta att vara tillĂ€mplig nĂ€r en domstol vidarebehandlar personuppgifter frĂ„n den rĂ€ttskipande och rĂ€ttsvĂ„rdande verksamheten i den administrativa verksamheten i syfte att pĂ„ begĂ€ran lĂ€mna ut uppgifterna till en enskild eller en myndighet. Ett typexempel Ă€r utlĂ€mnande av en allmĂ€n handling frĂ„n ett mĂ„l, t.ex. en partsinlaga eller en dom med stöd av offentlighetsprincipen. Denna hantering – inklusive avsĂ€ndande av handlingarna och debitering av

27

Prop. 2014/15:148 eventuella avgifter – brukar anses hĂ€nförlig till den administrativa verksamheten.

Regeringen anser att sÄdan vidarebehandling av personuppgifter som nu beskrivits bör omfattas av domstolsdatalagen. SkÀlet till det Àr att domstolsdatalagens bestÀmmelser om sökning och utlÀmnande pÄ medium för automatiserad behandling (se avsnitt 11 respektive 12) bör gÀlla vid utlÀmnande av personuppgifter som behandlas i den rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamheten. SÄsom Sundsvalls tingsrÀtt, KammarrÀtten i Stockholm och Domstolsverket uppmÀrksammar framgÄr det ocksÄ indirekt av promemorian att domstolsdatalagen Àr avsedd att tillÀmpas Àven nÀr en domstol vidarebehandlar personuppgifter i sin administrativa verksamhet för att efter en begÀran lÀmna ut uppgifterna. Lagens tillÀmpningsomrÄde bör förtydligas sÄ att det framgÄr att den gÀller Àven i dessa fall.

Automatiserade behandlingar och manuella register

Domstolsdatalagen bör omfatta sÄdan behandling av personuppgifter som Àr helt eller delvis automatiserad eller viss manuell behandling, nÀrmare bestÀmt sÄdan manuell behandling av personuppgifter som ingÄr i eller Àr avsedda att ingÄ i en strukturerad samling av personuppgifter som Àr tillgÀnglig för sökning eller sammanstÀllning enligt sÀrskilda kriterier. En sÄdan reglering stÀmmer överens med vad som gÀller enligt personuppgiftslagen, polisdatalagen och flertalet andra registerförfattningar samt de krav som följer av dataskyddsdirektivet.

Personuppgiftslagen innehÄller sedan Är 2007 en sÀrskild regel om behandling av personuppgifter i ostrukturerat material som gör undantag frÄn ett flertal av lagens bestÀmmelser, samtidigt som bestÀmmelsen innehÄller ett generellt skydd mot att den registrerades personliga integritet krÀnks (5 a §). Samtliga bestÀmmelser i domstolsdatalagen bör utformas med hÀnsyn till domstolarnas behov av att kunna behandla personuppgifter effektivt, inte minst i ostrukturerat material sÄsom i domar, protokoll och andra ordbehandlingsdokument. Regeringen anser dÀrför att det undantag som bestÀmmelsen i 5 a § PUL innebÀr inte behövs i domstolsdatalagen.

6.3Lagens syfte

Regeringens förslag: Syftet med domstolsdatalagen Àr att ge domstolarna möjlighet att behandla personuppgifter pÄ ett ÀndamÄlsenligt sÀtt i sin rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet och att skydda mÀnniskor mot att deras personliga integritet krÀnks vid sÄdan behandling.

Promemorians förslag överensstÀmmer med regeringens. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker promemo-

rians förslag eller har ingen invÀndning mot det.

SkÀlen för regeringens förslag: En utgÄngspunkt vid utformningen av bestÀmmelserna i domstolsdatalagen Àr bestÀmmelsen i 2 kap. 21 § RF.

Av denna bestÀmmelse följer att begrÀnsningar av det grundlagsfÀsta

28

skyddet mot integritetsintrÄng inte fÄr gÄ utöver vad som Àr nödvÀndigt Prop. 2014/15:148 med hÀnsyn till det ÀndamÄl som föranlett dem. I domstolarnas

rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet mÄste personuppgifter kunna fÄ behandlas pÄ ett ÀndamÄlsenligt sÀtt, vilket bl.a. innefattar anvÀndandet av ett modernt och rationellt datorstöd. Detta Àr nödvÀndigt för att samhÀllets rÀttmÀtiga krav pÄ en rÀttssÀker och effektiv dömande verksamhet ska kunna tillgodoses. Samtidigt mÄste det beaktas att hanteringen av personuppgifter kan medföra en risk för intrÄng i den personliga integriteten. Skyddet för den enskildes personliga integritet mÄste dÀrför vÀrnas genom bestÀmmelserna i domstolsdatalagen. Vid utformningen av den nÀrmare regleringen i domstolsdatalagen Àr det viktigt att hitta en vÀl avvÀgd balans mellan Ä ena sidan skyddet för den personliga integriteten och Ä andra sidan behovet av att pÄ ett effektivt och rÀttssÀkert sÀtt kunna handlÀgga och avgöra mÄl och Àrenden i domstolarna.

Mot den angivna bakgrunden kan syftet med domstolsdatalagen sÀgas vara tvÄdelat: att möjliggöra en ÀndamÄlsenlig personuppgiftsbehandling i domstolarna och att skydda enskilda mot integritetsintrÄng. Regeringen anser att detta dubbla syfte bör komma till tydligt uttryck i lagen.

6.4 Lagens förhĂ„llande till personuppgiftslagen  
   
Regeringens förslag: Domstolsdatalagen gĂ€ller i stĂ€llet för person-  
uppgiftslagen. I lagen anges vilka bestĂ€mmelser i personuppgiftslagen  
som Ă€ndĂ„ ska tillĂ€mpas.  
   
Promemorians förslag överensstĂ€mmer med regeringens.  
Remissinstanserna: Stockholms universitet förordar att domstolsdata-  
lagen ska gĂ€lla utöver personuppgiftslagen. Övriga remissinstanser  
tillstyrker promemorians förslag eller har ingen invĂ€ndning mot dem.  
SkĂ€len för regeringens förslag: Personuppgiftslagen Ă€r subsidiĂ€r i  
förhĂ„llande till annan lag eller förordning. Lagen ska sĂ„ledes inte  
tillĂ€mpas i den utstrĂ€ckning det i sĂ„dan annan författning finns  
bestĂ€mmelser som avviker frĂ„n personuppgiftslagen (2 § PUL). De  
registerförordningar som enligt nuvarande ordning Ă€r tillĂ€mpliga i  
domstolarnas rĂ€ttskipande och rĂ€ttsvĂ„rdande verksamhet (Vera-  
förordningarna) utgör ingen sjĂ€lvstĂ€ndig reglering i förhĂ„llande till  
personuppgiftslagen. Förordningarna gĂ€ller utöver den lagen. I den  
utstrĂ€ckning som en frĂ„ga inte Ă€r reglerad i Vera-förordningarna gĂ€ller  
alltsĂ„ personuppgiftslagens bestĂ€mmelser. Stockholms universitet för-  
ordar att denna lagstiftningsteknik bör anvĂ€ndas i domstolsdatalagen.  
Vad gĂ€ller domstolsdatalagen instĂ€mmer regeringen dock i  
promemorians bedömning att förhĂ„llandet till personuppgiftslagen bör  
vara tydligare Ă€n vad som Ă€r fallet med den nuvarande regleringen.  
Regleringen bör vara sĂ„ tydlig att bestĂ€mmelserna i domstolsdatalagen  
inte först mĂ„ste jĂ€mföras med bestĂ€mmelserna i personuppgiftslagen för  
att det ska kunna faststĂ€llas vilka bestĂ€mmelser som Ă€r tillĂ€mpliga i ett  
enskilt fall. Regeringen anser dĂ€rför att domstolsdatalagen helt ska  
ersĂ€tta personuppgiftslagen inom sitt tillĂ€mpningsomrĂ„de. I de fall en  
viss frÄga bör regleras pÄ samma sÀtt i domstolsdatalagen som i person- 29

Prop. 2014/15:148 uppgiftslagen bör det i domstolsdatalagen tas in en uttrycklig hÀnvisning till den aktuella bestÀmmelsen i personuppgiftslagen. SÄsom framhÄlls i promemorian innebÀr denna lagtekniska lösning att regleringen blir tydlig och att förutsÀttningarna för en enhetlig rÀttstillÀmpning blir goda. Den lagtekniska lösningen Àr i linje med vad som gÀller enligt lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekÀmpande verksamhet, polisdatalagen och kustbevakningsdatalagen.

6.5Lagens förhÄllande till offentlighetsprincipen

Regeringens förslag: I likhet med personuppgiftslagen ska domstolsdatalagen inte tillÀmpas i den utstrÀckning det skulle inskrÀnka skyldigheten att lÀmna ut personuppgifter enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen.

Promemorians förslag överensstÀmmer med regeringens. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker prome-

morians förslag eller har ingen invÀndning mot det.

SkÀlen för regeringens förslag: BestÀmmelsen i 8 § första stycket PUL innebÀr att personuppgiftslagen inte ska tillÀmpas i den utstrÀckning det skulle inskrÀnka en myndighets skyldighet att lÀmna ut personuppgifter enligt offentlighetsprincipen, sÄsom den kommer till uttryck i 2 kap. tryckfrihetsförordningen. BestÀmmelsen i 8 § PUL har tillkommit för att tydliggöra det som i och för sig ÀndÄ gÀller, nÀmligen att bestÀmmelser i grundlag alltid har företrÀde framför bestÀmmelser i vanlig lag (prop. 1997/98:44 s. 46). Enligt regeringen bör det av tydlighetsskÀl komma till uttryck att detta Àven gÀller i frÄga om domstolsdatalagen genom att lagen innehÄller en hÀnvisning till 8 § första stycket PUL.

Offentlighetsprincipen innebÀr ingen rÀtt för enskilda att ta del av allmÀnna handlingar i elektroniskt format. I vilken utstrÀckning domstolsdatalagen ska tillÄta domstolarna att lÀmna ut handlingar elektroniskt behandlas i avsnitt 12.

I avsnitt 13 behandlas frÄgan om huruvida domstolsdatalagen Àven bör hÀnvisa till 8 § andra stycket PUL, enligt vilken myndigheter ges möjlighet att bevara allmÀnna handlingar.

  6.6 Beteckningar och definitioner
   
  Regeringens förslag: Domstolsdatalagen hĂ€nvisar till person-
  uppgiftslagens definitioner av beteckningar.
   
  Promemorians förslag överensstĂ€mmer med regeringens.
  Reminstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker promemorians
  förslag eller har ingen invĂ€ndning mot det.
  SkĂ€len för regeringens förslag: I personuppgiftslagen definieras vissa
  beteckningar som Ă€r centrala vid behandling av personuppgifter, bl.a.
  behandling, personuppgifter, personuppgiftsansvarig, den registrerade
  och tredje man (3 §). Dessa beteckningar Ă€r avsedda att ha samma
30 innebörd som motsvarande uttryck har i dataskyddsdirektivet (artikel 2).

Personuppgifter definieras som ”[a]ll slags information som direkt eller Prop. 2014/15:148 indirekt kan hĂ€nföras till en fysisk person som Ă€r i livet”. Personuppgifter

kan utgöras av namn, personnummer, mĂ„lnummer, registreringsnummer för fordon, fastighetsbeteckningar etc. Beteckningen personuppgift omfattar sĂ„vĂ€l objektiva upplysningar som subjektiva bedömningar och Ă„sikter. Även bild- och ljudupptagningar kan utgöra personuppgifter. Med behandling avses ”[v]arje Ă„tgĂ€rd eller serie av Ă„tgĂ€rder som vidtas i frĂ„ga om personuppgifter, vare sig det sker pĂ„ automatisk vĂ€g eller inte, t.ex. insamling, registrering, organisering, lagring, bearbetning eller Ă€ndring, Ă„tervinning, inhĂ€mtande, anvĂ€ndning, utlĂ€mnande genom översĂ€ndande, spridning eller annat tillhandahĂ„llande av uppgifter, sammanstĂ€llning eller samkörning, blockering, utplĂ„ning eller förstöring”. Detta innebĂ€r att det Ă€r frĂ„ga om behandling av personuppgifter t.ex. Ă€ven nĂ€r sĂ„dana skrivs ut pĂ„ papper.

För en enhetlig rÀttstillÀmpning Àr det viktigt att domstolsdatalagens terminologi överensstÀmmer med personuppgiftslagens. Regeringen föreslÄr dÀrför att en hÀnvisning till 3 § PUL tas in i domstolsdatalagen

6.7Lagens förhÄllande till viss annan lagstiftning

Regeringens förslag: Det anges i domstolsdatalagen att avvikande bestÀmmelser i lagen med vissa bestÀmmelser om skydd för personuppgifter vid polissamarbete och straffrÀttsligt samarbete inom Europeiska unionen har företrÀde framför bestÀmmelserna i domstolsdatalagen.

Promemorians förslag överensstĂ€mmer med regeringens.    
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker prome-  
morians förslag eller har ingen invĂ€ndning mot det, utom KammarrĂ€tten  
i Stockholm som konstaterar att den föreslagna bestĂ€mmelsen inte Ă€r lika  
lĂ€tt att tillĂ€mpa som den bestĂ€mmelse i förslaget till domstolsdatalag som  
innehĂ„ller hĂ€nvisningar till personuppgiftslagen.    
SkĂ€len för regeringens förslag: I lagen (2013:329) med vissa be-  
stĂ€mmelser om skydd för personuppgifter vid polissamarbete och  
straffrĂ€ttsligt samarbete inom Europeiska unionen finns sĂ€rskilda  
bestĂ€mmelser avseende behandling av personuppgifter i verksamhet som  
har till syfte att förebygga, förhindra eller upptĂ€cka brottslig verksamhet,  
utreda eller beivra brott eller verkstĂ€lla straffrĂ€ttsliga pĂ„följder. En  
förutsĂ€ttning för lagens tillĂ€mpning Ă€r att personuppgifterna, inom ramen  
för polissamarbete eller straffrĂ€ttslig samarbete, utbyts mellan en svensk  
myndighet och en annan EU-medlemsstat, ett EU-organ, Island, Norge,  
Schweiz eller Liechtenstein. Även utbyte med ett EU-  
informationssystem omfattas av lagen. Det innebĂ€r att lagen i vissa fall  
Ă€ven kan bli tillĂ€mplig vid domstolarnas handlĂ€ggning av exempelvis  
brottmĂ„l i frĂ„ga om uppgifter som utbyts med utlĂ€ndska stater och  
organisationer.    
BestĂ€mmelserna i den aktuella lagen avser bl.a. för vilka Ă€ndamĂ„l  
personuppgifter fĂ„r behandlas och vad som gĂ€ller för den fortsatta  
behandlingen av uppgifterna. Lagen anger vidare i vilka situationer  
personuppgifter fÄr överföras till enskilda, till tredjeland och till inter- 31

Prop. 2014/15:148 nationella organ. Svenska myndigheter Àr dÀrför skyldiga att följa de villkor om anvÀndningen av personuppgifter som stÀllts upp av den som överfört uppgifterna eller gjort dem tillgÀngliga.

Den aktuella lagen har tillkommit för att genomföra rambeslutet 2008/977/RIF om skydd för personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrÀttsligt samarbete. I de fall den aktuella lagen avviker frÄn domstolsdatalagens bestÀmmelser ska den först nÀmnda lagen dÀrför ges företrÀde. Enligt regeringen bör detta förhÄllande komma till tydligt uttryck i domstolsdatalagen genom en bestÀmmelse som klargör att avvikande bestÀmmelser i den aktuella lagen eller föreskrifter som regeringen har meddelat i anslutning till den lagen har företrÀde framför domstolsdatalagens bestÀmmelser. Som KammarrÀtten i Stockholm konstaterar blir en sÄdan bestÀmmelse mindre anvÀndarvÀnlig Àn den bestÀmmelse i domstolsdatalagen som innehÄller hÀnvisningar till personuppgiftslagen. Samtidigt Àr det en fördel om regleringen pÄ den hÀr punkten överensstÀmmer med motsvarande bestÀmmelser för andra myndigheter som berörs av den aktuella lagen. PÄ sÄ sÀtt blir det tydligt att det Àr frÄga om ett enhetligt regelsystem. Regeringen föreslÄr dÀrför att den aktuella bestÀmmelsen i sak utformas i enlighet med vad som Àven gÀller enligt bl.a. polisdatalagen. Med hÀnsyn till att bestÀmmelsen inte torde aktualiseras lika ofta i domstolarnas verksamhet som i t.ex. polisens, kan bestÀmmelsen i domstolsdatalagen ges en mer kortfattad utformning, dvs. pÄ det i promemorian föreslagna sÀttet.

7Personuppgiftsansvarig och personuppgiftsbitrÀden

7.1Varje domstol Àr personuppgiftsansvarig

Regeringens förslag: Varje domstol Àr personuppgiftsansvarig för den behandling som den utför.

Promemorians förslag överensstÀmmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker

promemorians förslag eller har ingen invÀndning mot det. Flera remissinstanser, bl.a. Göta hovrÀtt, HovrÀtten för VÀstra Sverige, Attunda tingsrÀtt, KammarrÀtten i Göteborg och Datainspektionen, framhÄller att domstolarnas faktiska möjligheter att pÄverka om och hur en enskild personuppgiftsbehandling ska företas kan vara begrÀnsade eftersom det Àr Domstolsverket som utformar datorsystemen. Datainspektionen anser att promemorians förslag inte helt stÀmmer med grundtanken att det Àr den som styr över behandlingen som ocksÄ har ansvaret. Vidare efterlyser Datainspektionen en analys av de enskilda myndigheternas faktiska möjligheter att leva upp till de krav som stÀlls pÄ personuppgiftsansvariga i frÄga om sÀkerheten vid personuppgiftsbehandling. Göta hovrÀtt föreslÄr, i likhet med KammarrÀtten i

32

Göteborg, ett delat personuppgiftsansvar dÀr domstolarna respektive Domstolsverket tar ansvar för vad de i praktiken kan pÄverka. HovrÀtten för VÀstra Sverige ifrÄgasÀtter om inte varje domstol tillsammans med Domstolsverket ska vara ansvarig för den personuppgiftsbehandling som Àr knuten till den egna domstolens verksamhet. Ekobrottsmyndigheten menar att det finns uppgifter som behandlas i enlighet med de överenskommelser Domstolsverket trÀffat med övriga myndigheter inom RIF, utan att domstolarna har nÄgon reell möjlighet att pÄverka behandlingen eller ibland ens Àr medvetna om vilka uppgifter som faktiskt behandlas. Det kan enligt myndigheten leda till komplikationer i RIF-samarbetet om domstolarna och Domstolverket har olika uppfattningar om hur personuppgifter fÄr behandlas. BorÄs tingsrÀtt ser positivt pÄ promemorians förslag och framhÄller att det delade ansvar som enligt den nuvarande ordningen rÄder mellan de enskilda domstolarna och Domstolsverket skapar grÀnsdragningsproblem och en olycklig otydlighet gentemot den som exempelvis vill vÀnda sig till den personuppgiftsansvarige för att fÄ en viss personuppgift rÀttad.

SkÀlen för regeringens förslag: Personuppgiftslagen (1998:204, PUL) definierar en personuppgiftsansvarig som den vilken ensam eller tillsammans med andra bestÀmmer ÀndamÄlen med och medlen för behandlingen av personuppgifter (3 §). Den personuppgiftsansvarige har ett ansvar för att all behandling av personuppgifter sker i överensstÀmmelse med tillÀmpliga personuppgiftsbestÀmmelser. Personuppgiftsansvaret innebÀr bl.a. en skyldighet att kontrollera och ansvara för att de behandlingar som utförs Àr korrekta, vidta lÀmpliga tekniska och organisatoriska ÄtgÀrder för att skydda de personuppgifter som behandlas och rÀtta uppgifter. I personuppgiftsansvarets konstruktion ligger dessutom att Àven underlÄtenhet att vidta föreskrivna ÄtgÀrder omfattas, t.ex. underlÄtenhet att genomföra den behandling som krÀvs för att lÀmna ett registerutdrag.

I registerförfattningar anges vanligtvis att den myndighet som registerförfattningen gĂ€ller för Ă€r personuppgiftsansvarig för personuppgiftsbehandlingen i den myndighetens verksamhet. Exempelvis Ă€r Polismyndigheten ansvarig för den behandling av personuppgifter som myndigheten utför enligt polisdatalagen (2010:361) och Tullverket Ă€r ansvarigt för den behandling som verket utför enligt lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet. Genom en bestĂ€mmelse som pekar ut personuppgiftsansvaret blir det tydligt att den myndighet som registerförfattningen avser Ă€r personuppgiftsansvarig trots att det Ă€r riksdagen som genom lag – eller regeringen som genom förordning – i registerförfattningen faktiskt bestĂ€mmer för vilka Ă€ndamĂ„l personuppgifter fĂ„r behandlas hos myndigheten.

En fördel med att lÄta den aktuella domstolen vara personuppgiftsansvarig Àr att en enskild som vill framföra ett klagomÄl slipper att analysera och ta stÀllning till vem som ska anses som personuppgiftsansvarig för en viss behandling. Att det rÄder klarhet i frÄgan om vem som Àr ansvarig för de behandlingar som en domstol utför innebÀr ocksÄ att det skapas goda förutsÀttningar för en effektiv tillsyn av Datainspektionen. Med hÀnsyn till domstolarnas sjÀlvstÀndighet skulle det vidare vÀcka principiella betÀnkligheter att peka ut nÄgon annan myndighet, exempelvis Domstolsverket, som personuppgiftsansvarig för

Prop. 2014/15:148

33

Prop. 2014/15:148 de behandlingar som en domstol utför i den rÀttskipande och
  rĂ€ttsvĂ„rdande verksamheten. Regeringen anser dĂ€rför, i likhet med
  promemorian, att det Ă€r respektive domstol som bör vara personuppgifts-
  ansvarig för den behandling som domstolen utför. Datainspektionen
  anser att en sĂ„dan ordning inte helt stĂ€mmer med grundtanken att det Ă€r
  den som styr över behandlingen som ocksĂ„ har ansvaret. Regeringen vill
  dock framhĂ„lla att eftersom varje domstol Ă€r sjĂ€lvstĂ€ndig och pĂ„ ett
  formellt plan Ă€r den som styr vilka Ă„tgĂ€rder som vidtas i den rĂ€ttskipande
  och rĂ€ttsvĂ„rdande verksamheten Ă€r det naturligt att det formella person-
  uppgiftsansvaret ocksĂ„ ligger pĂ„ den berörda domstolen.
  Det stĂ€mmer som Ekobrottsmyndigheten uppmĂ€rksammar att domstol-
  arna pĂ„ ett praktiskt plan Ă€r styrda av de överenskommelser som
  Domstolsverket trĂ€ffar med andra myndigheter inom RIF-samarbetet. Att
  domstolarna i vissa avseenden Ă€r styrda av omstĂ€ndigheter som helt eller
  delvis ligger bortom den egna kontrollen Ă€r emellertid inget unikt. MĂ„nga
  andra personuppgiftsansvariga myndigheter Ă€r i praktiken styrda av
  författningsbestĂ€mmelser, myndighetsinstruktioner, samarbetsavtal samt
  andra praktiska realiteter och yttre faktorer. I personuppgiftsansvaret
  ligger dĂ„ en skyldighet att sammanjĂ€mka dessa olika krav och vidta
  nödvĂ€ndiga Ă„tgĂ€rder, inom de ramar som föreligger, för att pĂ„ bĂ€sta sĂ€tt
  sĂ€kerstĂ€lla att gĂ€llande personuppgiftsbestĂ€mmelser följs och samtidigt
  leva upp till gĂ€llande Ă„taganden och förpliktelser.
  NĂ„gra remissinstanser invĂ€nder att Domstolsverket i praktiken har ett
  stort inflytande över domstolarnas datorsystem och att respektive
  domstol dĂ€rför i praktiken har begrĂ€nsade möjligheter att vidta Ă„tgĂ€rder
  för att garantera sĂ€kerheten vid behandlingarna och att pĂ„verka vilka
  behandlingar som över huvud taget utförs. Göta hovrĂ€tt, HovrĂ€tten för
  VĂ€stra Sverige och KammarrĂ€tten i Göteborg föresprĂ„kar i linje med
  detta att en domstols personuppgiftsansvar ska delas eller vara
  gemensamt med Domstolsverket. Datainspektionen efterlyser en analys
  av de enskilda myndigheternas faktiska möjligheter att leva upp till
  kraven i frĂ„ga om sĂ€kerheten vid personuppgiftsbehandling.
  Varje domstol förvĂ€ntas sjĂ€lvklart samarbeta pĂ„ olika sĂ€tt med
  Domstolsverket för att kunna uppfylla de krav som följer av
  domstolsdatalagen. Om en personuppgiftsansvarig domstol skulle
  upptĂ€cka att datorsystemen i nĂ„got avseende Ă€r utformade pĂ„ ett sĂ„dant
  sĂ€tt att domstolen inte kan leva upp till dessa krav Ă€r det naturligt att den
  domstolen kontaktar Domstolverket för att komma till rĂ€tta med
  problemen. Detta gĂ€ller Ă€ven i de fall en domstol blir varse brister i
  datorsystemet eller otillĂ„tna behandlingar genom ett pĂ„pekande frĂ„n
  nĂ„gon utomstĂ„ende, exempelvis genom ett tillsynsbeslut frĂ„n
  Datainspektionen eller en begĂ€ran om rĂ€ttelse frĂ„n en registrerad.
  Regeringen utgĂ„r frĂ„n att Domstolsverket kommer att göra det möjligt
  för domstolarna att fullgöra sitt personuppgiftsansvar. Fördelarna med att
  varje enskild domstol ska vara personuppgiftsansvarig Ă€r som nĂ€mns
  ovan bl.a. att det blir tydligt för den enskilde vem han eller hon ska
  vĂ€nda sig till med klagomĂ„l och att det skapas förutsĂ€ttningar för en
  effektiv tillsyn av Datainspektionen. Enligt regeringen skulle ett delat
  eller gemensamt personuppgiftsansvar medföra beaktansvĂ€rda nackdelar,
  inte minst grĂ€nsdragningsproblem och otydligheter, som BorĂ„s tingsrĂ€tt
34 uppmÀrksammar.

7.2Domstolarna fÄr anlita personuppgiftsbitrÀden

Regeringens förslag: Den personuppgiftsansvariga domstolen fÄr, pÄ samma sÀtt som enligt personuppgiftslagen, anlita ett personuppgiftsbitrÀde för att utföra behandlingar för den egna domstolens rÀkning.

Promemorians förslag överensstÀmmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker

promemorians förslag eller har ingen invÀndning mot det. Göta hovrÀtt,

Attunda tingsrÀtt, BorÄs tingsrÀtt och KammarrÀtten i Göteborg, Àr dock kritiska till att förslaget förutsÀtter att varje domstol ska vara beredd att ingÄ ett skriftligt avtal med Domstolsverket för att verket ska kunna utföra personuppgiftsbehandlingar för domstolarnas rÀkning. Attunda tingsrÀtt ifrÄgasÀtter om Domstolsverkets roll som central förvaltningsmyndighet, med bemyndigande att meddela föreskrifter för hur domstolarna ska anvÀnda tekniska system, Àr förenlig med att vara avtalspart i frÄga om hantering av personuppgifter, och anser att en bÀttre lösning hade varit att i lag eller förordning bestÀmma att Domstolsverket Àr personuppgiftsbitrÀde Ät domstolarna nÀr verket behandlar personuppgifter i domstolarnas rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet.

SkÀlen för regeringens förslag: Av 3 § PUL framgÄr att ett personuppgiftsbitrÀde Àr den som behandlar personuppgifter för den personuppgiftsansvariges rÀkning. Det torde följa av denna definition att personuppgiftsbitrÀdet kan utföra behandlingarna med stöd av den registerförfattning som gÀller för den personuppgiftsansvarige, trots att personuppgiftsbitrÀdet annars inte skulle ha omfattats av dessa regler. PersonuppgiftsbitrÀdet Àr vanligtvis ett externt organ som anlitas för att utföra uppgifter för den personuppgiftsansvariges rÀkning, vilket innebÀr att personuppgifter behandlas.

Av 30 § PUL följer att ett personuppgiftsbitrÀde och den eller de personer som arbetar under bitrÀdets eller den personuppgiftsansvariges ledning fÄr behandla personuppgifter bara i enlighet med instruktioner frÄn den personuppgiftsansvarige. Det ska finnas ett skriftligt avtal om personuppgiftsbitrÀdets behandling av personuppgifter för den personuppgiftsansvariges rÀkning. Av 31 § andra stycket PUL framgÄr vidare att den personuppgiftsansvarige ska förvissa sig om att personuppgiftsbitrÀdet kan genomföra de sÀkerhetsÄtgÀrder som mÄste vidtas för att skydda uppgifterna och se till att bitrÀdet verkligen vidtar ÄtgÀrderna.

Den personuppgiftsansvariga domstolen bör, pÄ samma sÀtt som enligt personuppgiftslagen, kunna anlita personuppgiftsbitrÀden för att utföra personuppgiftsbehandlingar för domstolens rÀkning. Respektive domstol bör dÀrmed kunna anlita Domstolsverket och andra utomstÄende, t.ex. tekniska konsulter, som personuppgiftsbitrÀden. För att det ska finnas rÀttsligt stöd för Domstolsverket och andra utomstÄende att utföra personuppgiftsbehandlingar med stöd av domstolsdatalagen för en eller flera domstolars rÀkning bör domstolsdatalagen hÀnvisa till bestÀmmelserna i 3, 30 och 31 §§ PUL.

Bland andra Göta hovrÀtt och KammarrÀtten i Göteborg ifrÄgasÀtter lÀmpligheten i att lÄta domstolarna teckna avtal med Domstolsverket för att verket ska kunna fungera som personuppgiftsbitrÀde Ät domstolarna.

Prop. 2014/15:148

35

Prop. 2014/15:148 Attunda tingsrÀtt anser att Domstolsverkets roll som personuppgiftsbitrÀde kan komma i konflikt med verkets roll som systemansvarig för de verksamhetsstöd som domstolarna anvÀnder och med en möjlig föreskriftsrÀtt för verket. Enligt regeringen finns det inga principiella hinder mot att tvÄ offentligrÀttsliga organ ingÄr ett sÄdant avtal, Àven om den ena parten har föreskriftsrÀtt. Ett personuppgiftsbitrÀde Àr en fysisk eller juridisk person som utför uppgifter pÄ grundval av ett uppdragsavtal. Det ligger i sjÀlva definitionen av ett personuppgiftsbitrÀde att det Àr en funktion som skapas genom avtal mellan den personuppgiftsansvarige och den som ska behandla personuppgifter för den personuppgiftsansvariges rÀkning. Det finns Àven ett vÀrde i att dokumentera instruktionerna och relationen i övrigt mellan den personuppgiftsansvarige och personuppgiftsbitrÀdet i det aktuella avtalet. Att som Attunda tingsrÀtt föreslÄr reglera rollen som personuppgiftsbitrÀde i författning framstÄr dÀrför inte som lÀmpligt. NÄgot sÄdant förslag lÀmnas sÄledes inte.

8Ramarna för domstolarnas personuppgiftsbehandling

8.1GrundlÀggande krav pÄ domstolarnas personuppgiftsbehandling

Regeringens förslag: Domstolsdatalagen hÀnvisar till personuppgiftslagens bestÀmmelser om grundlÀggande krav för personuppgiftsbehandling. Det innebÀr bl.a. att

‱de behandlingar som utförs mĂ„ste vara lagliga och göras pĂ„ ett korrekt sĂ€tt och i enlighet med god sed,

‱personuppgifterna som behandlas mĂ„ste vara nödvĂ€ndiga, adekvata, relevanta och riktiga,

‱personuppgifter fĂ„r samlas in endast för sĂ€rskilda och uttryckligt angivna Ă€ndamĂ„l, och

‱insamlade personuppgifter inte fĂ„r vidarebehandlas för ett Ă€ndamĂ„l som Ă€r oförenligt med det Ă€ndamĂ„l som uppgifterna samlades in för.

Promemorians förslag överensstÀmmer med regeringens.

Remissinstanserna: HovrÀtten för VÀstra Sverige pÄpekar att de verksamhetsspecifika ÀndamÄlsbestÀmmelserna i domstolsdatalagen torde tÀcka in flertalet av de grundlÀggande krav som personuppgiftslagen (1998:204, PUL) stÀller pÄ personuppgiftsbehandlingar. Stockholms universitet har liknande synpunkter. I övrigt stÀller sig samtliga remissinstanser bakom promemorians förslag eller har ingen invÀndning mot det.

SkÀlen för regeringens förslag: I personuppgiftslagen slÄs det fast ett antal grundlÀggande krav som gÀller för all behandling av person-

uppgifter. Syftet med dessa krav Àr att behandlingar som pÄ ett

36

otillbörligt sÀtt krÀnker den personliga integriteten inte ska fÄ Prop. 2014/15:148
förekomma. Kraven gÀller enligt Vera-förordningarna och person-
uppgiftslagen Ă€ven i domstolarnas rĂ€ttskipande och rĂ€ttsvĂ„rdande  

verksamhet.

De aktuella kraven riktar sig mot den personuppgiftsansvarige, som ska se till att personuppgifter endast behandlas om det Ă€r lagligt och att personuppgifter alltid behandlas pĂ„ ett korrekt sĂ€tt och i enlighet med god sed (9 § första stycket a och b PUL). Den personuppgiftsansvarige ska vidare se till att de personuppgifter som behandlas Ă€r adekvata och relevanta i förhĂ„llande till Ă€ndamĂ„len med behandlingen, att fler personuppgifter Ă€n vad som Ă€r nödvĂ€ndigt inte behandlas, att de personuppgifter som behandlas Ă€r riktiga och om nödvĂ€ndigt aktuella, och att alla rimliga Ă„tgĂ€rder vidtas för att rĂ€tta, blockera eller utplĂ„na sĂ„dana personuppgifter som Ă€r felaktiga eller ofullstĂ€ndiga med hĂ€nsyn till Ă€ndamĂ„let med behandlingen (9 § första stycket e–h PUL). Ett ytterligare grundlĂ€ggande krav Ă€r att personuppgifter fĂ„r samlas in endast för sĂ€rskilda och uttryckligt angivna Ă€ndamĂ„l (9 § första stycket c PUL). Slutligen Ă€r det otillĂ„tet att behandla personuppgifter för nĂ„got Ă€ndamĂ„l som Ă€r oförenligt med det för vilket uppgifterna samlades in (9 § första stycket d PUL). Detta brukar kallas finalitetsprincipen. Denna princip begrĂ€nsar dock inte möjligheterna att behandla personuppgifter för historiska, statistiska eller vetenskapliga Ă€ndamĂ„l (9 § andra stycket PUL).

Regeringen anser, i likhet med promemorian, att de nu redovisade grundlÀggande kraven bör gÀlla för sÄdan personuppgiftsbehandling som sker med stöd av domstolsdatalagen och att detta bör Ästadkommas genom att det i domstolsdatalagen tas in hÀnvisningar till de relevanta bestÀmmelserna i personuppgiftslagen.

HovrĂ€tten för VĂ€stra Sverige pĂ„pekar att flertalet av bestĂ€mmelserna om grundlĂ€ggande krav ocksĂ„ torde tĂ€ckas av de verksamhetsspecifika Ă€ndamĂ„lsbestĂ€mmelserna som föreslĂ„s i avsnitt 8.2. Stockholms universitet har liknande synpunkter. Även om dessa olika bestĂ€mmelser i viss mĂ„n kan sĂ€gas överlappa varandra anser regeringen att bestĂ€mmelserna fyller en funktion var för sig. De grundlĂ€ggande kraven utgör de yttre grĂ€nserna för vilken behandling som fĂ„r ske samtidigt som de verksamhetsspecifika Ă€ndamĂ„lsbestĂ€mmelserna klargör att bestĂ€mmelserna om grundlĂ€ggande krav ska tillĂ€mpas pĂ„ ett sĂ€tt som Ă€r anpassat till den rĂ€ttskipande och rĂ€ttsvĂ„rdande verksamheten. Det kan tillĂ€ggas att bĂ„de polisdatalagen (2010:361) och kustbevakningsdatalagen (2012:145) Ă€r uppbyggda enligt denna struktur.

8.2Verksamhetsspecifika ÀndamÄlsbestÀmmelser

Regeringens förslag: Personuppgifter fÄr behandlas om det behövs för handlÀggning av mÄl och Àrenden. Personuppgifter som behandlas pÄ denna grund fÄr Àven vidarebehandlas om det behövs för att fullgöra uppgiftslÀmnande som sker i överensstÀmmelse med lag eller förordning.

Promemorians förslag överensstÀmmer med regeringens. 37

Prop. 2014/15:148

38

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker promemorians förslag eller har ingen invÀndning mot det. HovrÀtten för VÀstra Sverige ifrÄgasÀtter om alla de sökningar som domstolarna utför i dag kan sÀgas falla inom de föreslagna ÀndamÄlsbestÀmmelserna. Som exempel nÀmner hovrÀtten sökningar som görs för att fÄ en uppfattning om gÀllande praxis, för att göra praxissammanstÀllningar eller för att ta fram underlag till olika utbildningar och praxisdiskussioner. Göta hovrÀtt betonar att en strikt tolkning av ÀndamÄlsbestÀmmelserna kan förhindra domstolarna frÄn att anvÀnda Àldre domar och beslut i det interna kompetensutvecklingsarbetet (praxisdiskussioner, domskrivningsarbete m.m.). Riksdagens ombudsmÀn (JO) vÀcker frÄgan om det bör införas nÄgon bestÀmmelse som uttryckligen tillÄter behandlingar i syfte att kontrollera nÀmndemÀns behörighet. Stockholms tingsrÀtt uppmÀrksammar ett antal ÄtgÀrder som utförs vid domstolarna och som det behöver finnas stöd för i domstolsdatalagens ÀndamÄlsbestÀmmelser, sÄsom kallelse och indelning av nÀmndemÀn, utlÀmnande av handlingar till parter, in- och utbetalningar av avgifter och ersÀttningar samt framtagande av uppgifter som vÀxeltelefonister behöver tillgÄng till. VÀstmanlands tingsrÀtt menar att man genom den föreslagna lagen inte kan skydda mÀnniskors integritet mer Àn marginellt eftersom offentlighetsprincipen alltid har företrÀde.

Rikspolisstyrelsen pÄpekar att det krÀvs en regelbunden elektronisk Äterkoppling för att polisen ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt 3 kap. polisdatalagen och efterlyser en tydlig reglering som gör RIF- samarbetet till ett ÀndamÄl för utlÀmnande. Brottsförebyggande rÄdet framhÄller att ÀndamÄlsbestÀmmelserna mÄste ge tillrÀcklig höjd för behandling av uppgifter som Àr nödvÀndig för framstÀllning av rÀttsstatistik av god kvalitet och för att genomföra de överenskommelser som finns inom ramen för RIF-samarbetet. Enligt Datainspektionen Àr det för den enskilde alltför otydligt att de primÀra ÀndamÄlen Àven omfattar vidarebehandling av personuppgifter för planering, uppföljning och utvÀrdering hos de enskilda myndigheterna. Domstolsverket uppmÀrksammar att domstolarna ofta fÄr ta emot uppgifter eller handlingar som saknar betydelse för handlÀggningen utan att de Àr att betrakta som felskickade.

SkÀlen för regeringens förslag

ÄndamĂ„lsbestĂ€mmelsernas utformning

Genom att domstolsdatalagen föreslÄs hÀnvisa till 9 § första stycket c och d PUL kommer en generell ram att gÀlla för hur personuppgifter fÄr samlas in respektive vidarebehandlas (avsnitt 8.1). I likhet med polisdatalagen, Vera-förordningarna och mÄnga andra registerförfattningar bör domstolsdatalagen dessutom innehÄlla en mer verksamhetsanpassad ram i form av verksamhetsspecifika ÀndamÄlsbestÀmmelser. DÀrigenom slÄs det fast vilka ÀndamÄl som domstolarna ska kunna behandla personuppgifter för. Det innebÀr för det första att domstolen eller de anstÀllda inte sjÀlva kan besluta fritt om de ÀndamÄl för vilka personuppgifter behandlas i verksamheten. För det andra blir det genom sÄdana verksamhetsspecifika ÀndamÄlsbestÀmmelser tydligare vilka ÄtgÀrder som Àr tillÄtna respektive otillÄtna.

Det Àr vanligt att i registerförfattningar dela upp ÀndamÄlen i primÀra Prop. 2014/15:148 och sekundÀra. BestÀmmelserna om primÀra ÀndamÄl utformas för att

tillgodose behoven av att behandla personuppgifter i de berörda myndigheternas egen verksamhet. Registerförfattningarna brukar innehÄlla ÀndamÄlsbestÀmmelser som innebÀr att uppgifter inte fÄr samlas in för annat Àn primÀra ÀndamÄl. Uttrycket insamling avser inte bara situationer dÄ uppgifter lÀmnas till en domstol pÄ begÀran av domstolen, utan Àven andra tillvÀgagÄngssÀtt genom vilka domstolen fÄr del av personuppgifter. Exempel pÄ sÄdana situationer Àr att en Äklagare skickar in stÀmningsansökan eller att en enskild lÀmnar in ett överklagande. BestÀmmelser om primÀra ÀndamÄl ger rÀttsligt stöd bÄde för insamling av uppgifter och för vidarebehandling av uppgifterna, exempelvis genom lagring eller utlÀmning. BestÀmmelser om sekundÀra ÀndamÄl medger inte insamling, utan tillÄter endast att uppgifter som redan behandlas i verksamheten fÄr vidarebehandlas. BestÀmmelserna i domstolsdatalagen bör utformas utifrÄn denna distinktion mellan primÀra och sekundÀra ÀndamÄl.

PrimÀra ÀndamÄl

Som framgÄr av avsnitt 6.2 ska domstolsdatalagen gÀlla för den rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamheten, som Àr domstolarnas kÀrnverksamhet. Domstolarna behöver samla in och vidarebehandla personuppgifter i de fall dÄ handlÀggningen av mÄl och Àrenden krÀver det. Insamlingen kan exempelvis bestÄ i att en part med e-post skickar in uppgifter till domstolen eller att en myndighet skickar uppgifter till domstolen med hjÀlp av de kanaler som har etablerats genom RIF- samarbetet. En vÀsentlig skillnad mot t.ex. polisens verksamhet Àr att domstolarnas insamlande av personuppgifter i hög grad styrs av andra regelverk Àn personuppgiftsregleringen sÄsom rÀttegÄngsbalken, förvaltningsprocesslagen (1971:291) och lagen (1996:242) om domstolsÀrenden samt tillhörande regler och principer. Vilka uppgifter som domstolarna ska samla in i mÄl och Àrenden och hur de fortsatt ska hanteras inom ramen för handlÀggning av mÄl och Àrenden Àr frÄgor som sÄledes styrs frÀmst av processrÀtten och som inte ska regleras genom domstolsdatalagen eller andra personuppgiftsbestÀmmelser. Detta gör att det varken Àr möjligt eller lÀmpligt att i domstolsdatalagen i detalj ange för vilka ÀndamÄl personuppgifter ska fÄ samlas in och vidarebehandlas. I domstolsdatalagen bör det dÀrför anges att domstolarna fÄr behandla (dvs. samla in eller vidarebehandla) personuppgifter om det behövs för handlÀggning av mÄl och Àrenden. En sÄdan bestÀmmelse Àr tillrÀckligt flexibel för att domstolarnas organisation och arbetssÀtt ska kunna fortsÀtta att utvecklas och för att domstolarna ska kunna hantera nya mÄltyper. Samtidigt innebÀr bestÀmmelsen ett skydd mot integritetskrÀnkning genom att bestÀmmelsen inte medger behandling av personuppgifter som inte Àr befogad i domstolarnas verksamhet.

Avsikten Àr inte att en bestÀmmelse med det beskrivna innehÄllet ska tolkas alltför snÀvt. Göta hovrÀtt och HovrÀtten för VÀstra Sverige befarar att bestÀmmelsen inte i tillrÀcklig utstrÀckning skulle medge sökning efter tidigare avgöranden eller hantering av sÄdana avgöranden i

samband med praxisdiskussioner, domskrivningsarbete eller annat

39

Prop. 2014/15:148 kompetensutvecklingsarbete. Regeringen delar inte denna farhÄga, bl.a. eftersom det av bestÀmmelsens utformning kommer framgÄ att bedömningen av om en viss behandling Àr nödvÀndig ska göras i förhÄllande till mÄl- och ÀrendehandlÀggningen i stort och inte i förhÄllande till handlÀggningen av ett specifikt mÄl eller Àrende. Sökning efter tidigare avgöranden och hantering av sÄdana avgöranden kommer sÄledes att rymmas inom vad som Àr tillÄtet enligt ÀndamÄlsbestÀmmelserna, oavsett om ÄtgÀrderna sker i syfte att underlÀtta praxisdiskussioner, domskrivningsarbete eller annat kompetensutvecklingsarbete.

Domstolsverket pÄpekar att det ofta ges in handlingar till domstolarna som saknar betydelse för handlÀggningen utan att de Àr att betrakta som felskickade. Verket menar att det inte vore rimligt att domstolarna ska sÄlla bland det ingivna materialet sÄ att endast det som Àr av faktisk betydelse för handlÀggning behandlas automatiserat. Regeringen gör samma bedömning. Den föreslagna bestÀmmelsen bör ge utrymme för domstolarna att elektroniskt hantera personuppgifter i handlingar som ges in i mÄl och Àrenden utan att det i det enskilda fallet sker nÄgon bedömning av hur relevant uppgiften Àr för ett visst mÄl eller Àrende.

Regeringen har i frĂ„ga om bl.a. lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekĂ€mpande verksamhet och polisdatalagen gjort bedömningen att personuppgifter som fĂ„r anvĂ€ndas i myndighetens verksamhet ocksĂ„ fĂ„r anvĂ€ndas för planering, uppföljning och utvĂ€rdering av verksamheten utan att detta uttryckligen anges i lagen, se propositionerna Tullverkets brottsbekĂ€mpning – Effektivare uppgiftsbehandling (prop. 2004/05:164 s. 66 f.) och Integritet och effektivitet i polisens brottsbekĂ€mpande verksamhet (prop. 2009/10:85 s. 116). NĂ„gon sĂ€rskild bestĂ€mmelse om att planering m.m. Ă€r ett tillĂ„tet Ă€ndamĂ„l finns dĂ€rför inte i dessa lagar. Datainspektionen föreslĂ„r att en sĂ„dan bestĂ€mmelse Ă€ndĂ„ ska tas in i domstolsdatalagen för att det ska bli tydligt för enskilda att deras personuppgifter kan komma att anvĂ€ndas för planering, uppföljning och utvĂ€rdering. Det saknas enligt regeringen skĂ€l att reglera denna frĂ„ga annorlunda i domstolsdatalagen Ă€n vad som har skett i exempelvis lagen om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekĂ€mpande verksamhet och polisdatalagen. NĂ„gon sĂ€rskild Ă€ndamĂ„lsbestĂ€mmelse om planering m.m. föreslĂ„s dĂ€rför inte.

En del tingsrÀtter anvÀnder mÄlregistret för att söka information i syfte att kontrollera nÀmndemÀns behörighet och JO vÀcker frÄgan om det bör införas nÄgon sÀrskild bestÀmmelse som uttryckligen tillÄter sÄdan behandling. Stockholms tingsrÀtt uppmÀrksammar att domstolarna kan behöva behandla personuppgifter för att bl.a. hantera in- och utbetalningar. SÄsom anförs i avsnitt 6.2 bör behandling av sÄdana personuppgifter rÀknas till den administrativa verksamheten. Behandlingen kommer dÀrmed inte att omfattas av domstolsdatalagens tillÀmpningsomrÄde utan av personuppgiftslagen.

Det saknas enligt regeringen skĂ€l att tillĂ„ta insamlande av personuppgifter för andra Ă€ndamĂ„l och den nu föreslagna bestĂ€mmelsen innebĂ€r sĂ„ledes en uttömmande reglering av de primĂ€ra Ă€ndamĂ„l för vilka personuppgifter fĂ„r behandlas i domstolarnas rĂ€ttskipande och rĂ€ttsvĂ„rdande verksamhet. ÄndamĂ„lsregleringen innebĂ€r att den styrning

40

av domstolarnas verksamhet som följer av processrÀtten fÄr genomslag Prop. 2014/15:148 Àven i personuppgiftshÀnseende.

SekundÀra ÀndamÄl

Domstolarna behöver i mÄnga olika sammanhang tillhandahÄlla information till myndigheter, till andra utomstÄende eller internt inom domstolen. En allt större del av domstolarnas uppgiftshantering datoriseras och genom RIF-samarbetet utvecklas informationsflödena mellan rÀttskedjans olika myndigheter. NÀr personuppgifter ska lÀmnas ut behöver dÀrför domstolarna i allt större utstrÀckning ta fram dessa uppgifter frÄn sina datorsystem, vare sig uppgifterna ska lÀmnas ut i fysisk form eller elektroniskt. I bÄda fallen innebÀr framtagandet en automatiserad behandling av personuppgifter. Det som beskrivs Àr sekundÀra ÀndamÄl, eftersom behandlingarna endast avser redan insamlade uppgifter.

De utlÀmnanden som behöver ske i anslutning till handlÀggningen av mÄl och Àrenden, t.ex. kommunicering med parterna, kallelser osv. tÀcks av den ovan föreslagna ÀndamÄlsbestÀmmelsen som gÀller handlÀggning av mÄl och Àrenden. DÀrutöver finns det en rad situationer dÄ domstolen behöver kunna behandla personuppgifter automatiserat för att lÀmna uppgifter till andra, och för vilka det behövs en regel som uttryckligen tillÄter behandling för sÄdana ÀndamÄl.

En allmÀn förutsÀttning för sÄdan behandling som sker för utlÀmnande till andra bör vara att uppgiftslÀmnandet sker i överenstÀmmelse med lag eller förordning, dvs. med stöd av bestÀmmelser som pÄbjuder eller tillÄter utlÀmnande. NÀr bestÀmmelser som pÄbjuder eller tillÄter utlÀmnande har införts fÄr det förutsÀttas att det har gjorts en avvÀgning mellan intresset av att uppgiften lÀmnas ut och intresset av att skydda enskilda personers integritet, och att man vid denna avvÀgning funnit att uppgiften ska eller fÄr lÀmnas ut, jfr propositionen Patientdatalag m.m. (prop. 2007/08:126 s. 60). BestÀmmelser av detta slag som berör domstolarnas verksamhet finns i mÄnga olika sammanhang, vilket framgÄr av det följande.

För det första Àr domstolarna enligt olika författningsbestÀmmelser skyldiga att pÄ begÀran lÀmna ut uppgifter. Domstolarna Àr t.ex. enligt 6 kap. 5 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) skyldiga att pÄ begÀran av en annan myndighet lÀmna uppgifter som domstolen förfogar över under förutsÀttning att uppgifterna inte Àr sekretessbelagda och att det inte skulle hindra arbetets behöriga gÄng.

För det andra Àr domstolarna enligt bestÀmmelser i olika författningar skyldiga att lÀmna uppgifter till utpekade myndigheter. Genom de reformer som följer av RIF-samarbetet kommer en del av denna hantering att bli helt automatiserad. Som Rikspolisstyrelsen och Brottsförebyggande rÄdet pÄpekar Àr det viktigt att domstolsdatalagens ÀndamÄlsbestÀmmelser inte förhindrar en sÄdan effektivisering.

För det tredje bör de situationer beaktas i vilka det inte finns nÄgon skyldighet att lÀmna uppgifter men dÀr det ÀndÄ kan anses pÄbjudet eller önskvÀrt att en domstol lÀmnar uppgifter till andra domstolar, myndigheter eller andra utomstÄende. Det kan t.ex. vara frÄga om en

ÄtgÀrd som vidtas för att fullgöra serviceskyldigheten gentemot enskilda

41

Prop. 2014/15:148 enligt 4 § förvaltningslagen (1986:223). SĂ„som Stockholms tingsrĂ€tt pĂ„pekar kan ocksĂ„ exempelvis vĂ€xeltelefonister – vid en viss domstol eller vid en vĂ€xel som Ă€r gemensam för flera domstolar – behöva ta fram uppgifter ur mĂ„lhanteringssystemen.

Domstolsdatalagens bestÀmmelse om sekundÀra ÀndamÄl bör enligt regeringen formuleras sÄ att den ger stöd för samtliga dessa former av utlÀmnande. Det kan konstateras att domstolarnas uppgiftsutlÀmnande styrs av flera andra regelverk med mer eller mindre detaljerade bestÀmmelser om utlÀmnande. För att undvika dubbelreglering Àr det dÀrför lÀmpligast att bestÀmmelsen om uppgiftslÀmnande som sekundÀrt ÀndamÄl i domstolsdatalagen fÄr en generell utformning, i likhet med regleringen i t.ex. patientdatalagen (2008:355). Med en generellt formulerad bestÀmmelse blir det överflödigt att uttryckligen nÀmna RIF- samarbetet som ett tillÄtet ÀndamÄl pÄ sÀtt som Rikspolisstyrelsen efterlyser. Regeringen föreslÄr mot denna bakgrund, i likhet med promemorian, en sekundÀr ÀndamÄlsbestÀmmelse med innebörden att uppgifter som behandlas för ett primÀrt ÀndamÄl, ocksÄ fÄr behandlas för uppgiftslÀmnande som sker i enlighet med gÀllande lagar och förordningar. DÀrmed omfattas alla de former av utlÀmnande som redovisas ovan av den sekundÀra ÀndamÄlsbestÀmmelsen.

Avslutningsvis bör det av tydlighetsskÀl framhÄllas att övervÀgandena i detta avsnitt avser frÄgan i vilken utstrÀckning personuppgifter bör fÄ behandlas för att uppgiftslÀmnande ska kunna ske, oavsett om behandlingen leder till att personuppgifter skrivs ut pÄ ett papper som lÀmnas ut i fysisk form eller om uppgiftslÀmnandet fullföljs genom utlÀmnande i elektroniskt format, exempelvis genom ett e-postmeddelande. I vilken utstrÀckning sjÀlva utlÀmnandet ska fÄ ske i elektroniskt format övervÀgs i avsnitt 12. Det bör ocksÄ sÀgas, sÄsom VÀstmanlands tingsrÀtt pÄpekar, att varken ÀndamÄlsbestÀmmelserna eller nÄgra andra bestÀmmelser i domstolsdatagen kan förhindra sÄdana ÄtgÀrder som Àr nödvÀndiga för att leva upp till offentlighetsprincipen enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen (se avsnitt 6.5).

9 SĂ€kerhet och intern Ă„tkomst

9.1SĂ€kerheten vid behandlingen

Regeringens förslag: Den personuppgiftsansvarige ansvarar, pÄ samma sÀtt som enligt personuppgiftslagen, för sÀkerheten vid personuppgiftsbehandlingen.

Promemorians förslag överensstÀmmer med regeringens.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker

promemorians förslag eller har ingen invÀndning mot det. Enligt Göta hovrÀtt aktualiserar förslaget frÄgan om avgrÀnsningen av ansvar mellan domstolarna och Domstolsverket, eftersom verket tillhandahÄller de system för personuppgiftsbehandling som domstolarna anvÀnder.

HovrÀtten menar att det med hÀnsyn till domstolarnas beroende av

42

Domstolsverkets system inte Àr möjligt för domstolarna att fullgöra Prop. 2014/15:148 personuppgiftsansvaret utan verkets medverkan.

SkÀlen för regeringens förslag: I 30 och 31 §§ personuppgiftslagen (1998:204, PUL) finns regler om hur den personuppgiftsansvarige ska organisera arbetet med behandling av personuppgifter för att garantera sÀkerheten. Den personuppgiftsansvarige ska bl.a. ge instruktioner till personalen om hur personuppgifter fÄr behandlas. Vidare ska den personuppgiftsansvarige genom tekniska och organisatoriska ÄtgÀrder se till att personuppgifter skyddas och att det Ästadkoms en sÀkerhetsnivÄ som Àr lÀmplig med hÀnsyn till tillgÀnglig teknik, kostnader, sÀrskilda risker och uppgifternas kÀnslighet.

BestÀmmelserna i 30 och 31 §§ PUL ger uttryck för viktiga och allmÀngiltiga datorsÀkerhetsprinciper. Regeringen anser, i likhet med vad som anförs i promemorian, att dessa principer Àven bör gÀlla i domstolarnas rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet. En hÀnvisning till dessa bestÀmmelser bör dÀrför tas in i domstolsdatalagen. Detta innebÀr att ansvaret för sÀkerheten vid personuppgiftsbehandlingen kommer att ligga pÄ respektive personuppgiftsansvarig domstol som utför behandlingen (avsnitt 7.1). Göta hovrÀtt anser att domstolarna inte kan fullgöra sitt personuppgiftsansvar utan Domstolsverkets medverkan eftersom det Àr verket som konstruerar och ansvarar för driften av de itsystem som domstolarna anvÀnder. FrÄgan om förhÄllandet mellan de personuppgiftsansvariga domstolarna och Domstolsverkets funktion som konstruktör och driftsansvarig för systemen behandlas i avsnitt 7.1. SÄsom anförs i det avsnittet förvÀntas varje domstol samarbeta med Domstolsverket för att uppfylla de krav som stÀlls pÄ den personuppgiftsansvarige enligt domstolsdatalagen. Om exempelvis en domstol inte pÄ egen hand kan vidta lÀmpliga sÀkerhetsÄtgÀrder i enlighet med kraven i 30 och 31 §§ PUL till följd av brister i Domstolsverkets datorsystem fÄr domstolen alltsÄ kontakta verket för att fÄ hjÀlp med att lösa denna situation. PÄ sÄ sÀtt bör den frÄgestÀllning som Göta hovrÀtt vÀcker kunna hanteras.

I avsnitt 14.2 föreslÄs att domstolsdatalagen ska hÀnvisa till 32 § PUL, vilket innebÀr att Datainspektionen i enskilda fall ska kunna besluta om vilka sÀkerhetsÄtgÀrder som domstolarna ska vidta enligt 31 § PUL. I andra lagstiftningsÀrenden har regeringen konstaterat att nÀrmare riktlinjer för informationssÀkerhetsarbetet inte bör ges i lag utan vid behov bör ges pÄ lÀgre föreskriftsnivÄ (prop. 2007/08:126 s. 149 och 2009/10:85 s. 271). Det bör mot den bakgrunden inte införas nÄgra sÀrskilda bestÀmmelser om informationssÀkerhet i domstolsdatalagen, vid sidan av hÀnvisningen till personuppgiftslagens bestÀmmelser om sÀkerheten vid behandlingen.

43

Prop. 2014/15:148 9.2 TillgÄng till personuppgifter

Regeringens förslag: TillgÄngen till personuppgifter ska begrÀnsas till det som varje tjÀnsteman behöver för att fullgöra sina arbetsuppgifter i domstolarna. I lagen upplyses det om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer kan meddela nÀrmare föreskrifter om tillgÄngen till personuppgifter.

Promemorians förslag överensstÀmmer i huvudsak med regeringens.

I promemorians förslag anvĂ€nds uttrycket ”varje anstĂ€lld” i stĂ€llet för ”varje tjĂ€nsteman”.

Remissinstanserna: En del remissinstanser, bl.a. VÀstmanlands tingsrÀtt, KammarrÀtten i Stockholm och Domstolsverket, Àr positivt instÀllda till att en begrÀnsningsregel tas in i domstolsdatalagen men poÀngterar samtidigt att regleringen inte fÄr förhindra ett rationellt arbetssÀtt vid domstolarna. MÄnga remissinstanser, bl.a. Göta hovrÀtt,

HovrÀtten för VÀstra Sverige och Domstolsverket ser svÄrigheter med hur bestÀmmelsen ska tillÀmpas eftersom flera personalkategorier inom domstolarna vid skilda tidpunkter kan behöva Ätkomst till personuppgifter för att fullgöra sina arbetsuppgifter. Bland dessa remissinstanser poÀngteras det att den föreslagna regleringen inte bör fÄ medföra en begrÀnsning av de anstÀlldas möjligheter att fÄ tillgÄng till de personuppgifter som behövs för att de effektivt ska kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Vidare framhÄlls att behovet av en bestÀmmelse om att begrÀnsa tillgÄngen till personuppgifter, som bygger pÄ motsvarande reglering i polisdatalagen (2010:361), Àr mindre i domstolarnas verksamhet Àn i polisens verksamhet. Göta hovrÀtt, Attunda tingsrÀtt och Ekobrottsmyndigheten lÀmnar förslag pÄ förtydliganden i den föreslagna bestÀmmelsen. NÄgra remissinstanser, bl.a. UmeÄ tingsrÀtt,

KammarrÀtten i Jönköping och FörvaltningsrÀtten i HÀrnösand, lyfter fram flera praktiska problem med förslaget. En synpunkt som förs fram Àr att förslaget kan leda till att verksamhetsstödet behöver byggas om och att domstolarnas arbetsrutiner behöver förÀndras. Göteborgs tingsrÀtt ser svÄrigheter med att genom tekniska och organisatoriska ÄtgÀrder begrÀnsa varje anstÀllds tillgÄng till personuppgifter. Skyddet för den enskilde bör snarare kunna tillgodoses genom en varnings- och loggningsfunktion. FörvaltningsrÀtten i Malmö framför en liknande synpunkt. Justitiekanslern anser att en ordning som innebÀr att bedömningen av en ÄtgÀrds tillÄtlighet i praktiken överlÀmnas till den enskilde anvÀndaren inte skulle stÀmma överens med bestÀmmelsens utformning och kan medföra risk för missbruk. HyresnÀmnden i Stockholm ifrÄgasÀtter om det krÀvs eller Àr motiverat med sÄdana föreskrifter som enligt promemorians förslag ska fÄ meddelas i förordning eller i myndighetsföreskrifter. Datainspektionen anser att den föreslagna bestÀmmelsen i domstolsdatalagen Àr mycket vid och bör kompletteras med mer preciserade bestÀmmelser, i första hand i förordningsform. Inspektionen menar att det finns integritetsrisker med att överlÄta till varje domstol att sÀkerstÀlla ÄtkomstbegrÀnsningarna och att den enskilde bör Ätnjuta samma integritetsskydd oavsett hos vilken domstol dennes personuppgifter behandlas. Göta hovrÀtt pekar pÄ att

44

skydd för uppgifter i domsutkast redan finns i rÀttegÄngsbalken och Prop. 2014/15:148
offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).  
SkĂ€len för regeringens förslag  
Behovet av en begrĂ€nsningsregel i lag  
I föregĂ„ende avsnitt föreslĂ„s att personuppgiftslagens bestĂ€mmelser om  
hur den personuppgiftsansvarige ska organisera arbetet med behandling  
av personuppgifter för att garantera sĂ€kerheten ska vara tillĂ€mpliga i  
domstolarnas verksamhet (30 och 31 §§ PUL). Detta innebĂ€r bl.a. att den  
som arbetar med personuppgifter fĂ„r behandla dessa endast i enlighet  
med instruktioner frĂ„n den personuppgiftsansvarige och att den person-  
uppgiftsansvarige Ă€r skyldig att vidta tekniska och organisatoriska  
Ă„tgĂ€rder för att skydda personuppgifterna. I polisdatalagen och flera  
andra registerförfattningar har det, utöver en hĂ€nvisning till 30 och 31 §§  
PUL, tagits in en sĂ€rskild bestĂ€mmelse som föreskriver att enbart de som  
behöver uppgifterna för att fullgöra sina arbetsuppgifter ska ha tillgĂ„ng  
till dem. Regeringen anser att en sĂ„dan bestĂ€mmelse bör tas in Ă€ven i  
domstolsdatalagen. Syftet Ă€r att tydliggöra att personuppgifterna inte fĂ„r  
spridas till obehöriga personer i domstolarna och att fler uppgifter Ă€n  
nödvĂ€ndigt inte fĂ„r behandlas vid varje tillfĂ€lle.  
I polisdatalagen och kustbevakningsdatalagen (2012:145) anges att till-  
gĂ„ngen till personuppgifter ska begrĂ€nsas till vad varje tjĂ€nsteman  
behöver för att fullgöra sina arbetsuppgifter. I promemorian föreslĂ„s i  
stĂ€llet att begrĂ€nsningen ska gĂ€lla varje anstĂ€lld. Det Ă€r en fördel om  
regleringen i detta avseende överensstĂ€mmer med regleringen för andra  
myndigheter, t.ex. polisen och Kustbevakningen. Uttrycket ”varje  
tjĂ€nsteman” bör sĂ„ledes anvĂ€ndas i stĂ€llet för ”varje anstĂ€lld”.  
NĂ„gra remissinstanser ifrĂ„gasĂ€tter om behovet av en bestĂ€mmelse av  
detta slag i domstolarnas verksamhet Ă€r lika stort som i exempelvis  
polisens eftersom fler personalkategorier hos domstolarna Ă€n hos polisen  
kan behöva en bredare tillgĂ„ng till personuppgifter för att i olika skeden  
av handlĂ€ggningen av mĂ„l och Ă€renden kunna vidta nödvĂ€ndiga Ă„tgĂ€rder.  
Förutom den eller de domare och notarier som handlĂ€gger mĂ„l och  
Ă€renden kan Ă€ven kanslipersonal, vĂ€xeltelefonister och vaktmĂ€stare  
behöva ha tillgĂ„ng till personuppgifter i mĂ„l och Ă€renden för att kunna  
fullgöra sina arbetsuppgifter. Regeringen delar remissinstansernas upp-  
fattning att kretsen som behöver ha möjlighet att komma Ă„t lagrade  
personuppgifter i domstolarna i mĂ„nga fall kan behöva göras tĂ€mligen  
vid och att en begrĂ€nsningsregel inte bör fĂ„ hindra ett rationellt arbetssĂ€tt  
vid domstolarna. Beroende pĂ„ hur en domstol Ă€r organiserad Ă€r det inte  
alltid frĂ„n början givet vilka personer som vid en viss tidpunkt kommer  
att vidta olika handlĂ€ggningsĂ„tgĂ€rder i ett mĂ„l eller Ă€rende. Det Ă€r inte  
heller ovanligt att personer som inte deltar i handlĂ€ggningen Ă€ndĂ„  
behöver kunna komma Ă„t de personuppgifter som behandlas exempelvis  
för att kunna besvara förfrĂ„gningar frĂ„n allmĂ€nheten. Den bestĂ€mmelse  
som föreslĂ„s – att tillgĂ„ngen till personuppgifter ska begrĂ€nsas till det  
som varje tjĂ€nsteman behöver för att fullgöra sina arbetsuppgifter – har  
den fördelen att den innebĂ€r en hög grad av flexibilitet. BestĂ€mmelsen  
utgĂ„r frĂ„n de berĂ€ttigade behov av Ă„tkomst som finns eller som kan  
förutses i varje enskild verksamhet. Den ger utrymme för att Ätkomst 45

Prop. 2014/15:148 medges dem som potentiellt kan behöva Ätkomst, Àven om det i efterhand kan konstateras att alla i den grupp som beviljas Ätkomst faktiskt inte behövde utnyttja Ätkomsten. Att bestÀmmelsen till sin ordalydelse ansluter nÀra till motsvarande bestÀmmelser i andra registerförfattningar, sÄsom exempelvis polisdatalagen, innebÀr inte att tillgÄngen till personuppgifter i domstolarna ska begrÀnsas pÄ samma sÀtt som i polisens verksamhet. BestÀmmelsen Àr sÄledes enligt regeringen tillrÀckligt flexibel för att inte stÄ i vÀgen för en effektiv verksamhet i domstolarna.

NĂ„gra remissinstanser lyfter frĂ„gan om det ska krĂ€vas tekniska lösningar för att begrĂ€nsa Ă„tkomsten till personuppgifter i domstolarnas verksamhet. Det kan i detta sammanhang framhĂ„llas att modern teknik ger stĂ€ndigt nya möjligheter att pĂ„ ett mer sofistikerat sĂ€tt reglera tillgĂ„ngen till uppgifter som behandlas automatiserat. Det finns ocksĂ„ olika sĂ€tt att leva upp till bestĂ€mmelsens krav – sĂ„vĂ€l genom föreskrifter och instruktioner som genom tekniska Ă„tgĂ€rder. Vilka begrĂ€nsningsĂ„tgĂ€rder som bör vidtas fĂ„r bedömas fortlöpande utifrĂ„n domstolarnas olika förutsĂ€ttningar och behov och med beaktande bl.a. av vad det skulle kosta att genomföra Ă„tgĂ€rderna (jfr 31 § PUL).

Detaljföreskrifter om tillgÄngen till personuppgifter

NÄgra remissinstanser uttrycker en oro för att en ytterligare begrÀnsning av Ätkomstregleringen i förordning eller myndighetsföreskrifter kommer att hindra domstolarna i deras arbete och HyresnÀmnden i Stockholm anser att nÄgra nÀrmare föreskrifter inte behövs. I kontrast till dessa synpunkter anser Datainspektionen att bestÀmmelsen i domstolsdatalagen Àr mycket vid och bör kompletteras med mer preciserade bestÀmmelser som, i syfte att skydda den enskildes personliga integritet, frÀmst bör meddelas i förordningsform.

Regeringen vill i detta sammanhang framhĂ„lla följande. Domstolarna skiljer sig Ă„t sinsemellan i frĂ„ga om vilka typer av mĂ„l, och dĂ€rmed vilka typer av personuppgifter, som behandlas i verksamheten. Domstolarna Ă€r ocksĂ„ olika stora och deras inre organisation varierar. Dessutom förĂ€ndras dessa förutsĂ€ttningar över tid. Ett bestĂ„ende integritetsskydd förutsĂ€tter dĂ€rför en flexibel reglering som kan anpassas efter skiftande förhĂ„llanden. Även om den nu föreslagna begrĂ€nsningsregeln i domstolsdatalagen lĂ€mnar utrymme för en flexibilitet betrĂ€ffande vilka personer vid domstolarna som tillgĂ„ngen till personuppgifter ska avse och vilka personuppgifter som omfattas av regleringen kan det enligt regeringen finnas behov av att i förordning och myndighetsföreskrifter förtydliga och konkretisera innebörden av bestĂ€mmelsen. Föreskrifterna bör ge utrymme för olika tekniska lösningar, arbetssĂ€tt och kommunikationsvĂ€gar inom domstolarna. Genom föreskrifterna kan det bl.a. tydliggöras för domstolarna, och för de registrerade, hur behörighetstilldelning ska ske och hur tillgĂ„ngen till personuppgifter i olika fall ska begrĂ€nsas. SĂ„dana föreskrifter kommer alltsĂ„, tvĂ€rtemot vad nĂ„gra remissinstanser anför, att kunna anpassas efter domstolarnas behov och dĂ€rmed inte hindra ett rationellt arbetssĂ€tt i domstolarna. För att upplysa om att sĂ„dana föreskrifter kan komma att meddelas, bör det tas in en bestĂ€mmelse i domstolsdatalagen om detta pĂ„ samma sĂ€tt som i

polisdatalagen (2 kap. 11 §) och kustbevakningsdatalagen (2 kap. 3 §).

46

Det Àr frÄga om verkstÀllighetsföreskrifter vilket innebÀr att Prop. 2014/15:148 föreskrifterna inte fÄr förÀndra innehÄllet i lagbestÀmmelsen. SÄdana

detaljerade föreskrifter kan meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer.

Övriga frĂ„gor

SÄsom anförs i avsnitt 9.1 Àr det domstolarnas uppgift att tillsammans med Domstolsverket se till att personalen fÄr tillrÀcklig utbildning i frÄgor som rör dataskydd och informationssÀkerhet. Justitiekanslern anser att en ordning som innebÀr att bedömningen av en ÄtgÀrds tillÄtlighet i praktiken överlÀmnas till den enskilde anvÀndaren inte skulle stÀmma överens med bestÀmmelsens utformning och kan medföra risk för missbruk. Domstolarna ska med hjÀlp av Domstolsverket efterstrÀva att sÄdan Ätkomst som inte Àr berÀttigad förhindras. Detta kan bl.a. ske genom tekniska ÄtgÀrder. Det kommer dock aldrig att vara möjligt att enbart pÄ teknisk vÀg förhindra varje form av Ätkomst som inte Àr yrkesmÀssigt motiverad. Ett fullgott skydd mot obehörig tillgÄng till personuppgifter förutsÀtter med nödvÀndighet andra ÄtgÀrder Àn tekniska begrÀnsningar, sÄsom att de anstÀllda instrueras och utbildas i dessa frÄgor. Tekniska lösningar kan ocksÄ ta tid att utarbeta.

Göta hovrÀtt pÄpekar att ett skydd för personuppgifter i domsutkast redan finns i rÀttegÄngsbalken och sekretesslagstiftningen. Enligt regeringen innebÀr detta dock inte att den föreslagna regleringen Àr överflödig eftersom den syftar till att minska risken för att uppgifter som Àr offentliga men som ÀndÄ inte bör vara Ätkomliga för vem som helst sprids till fler personer vid domstolarna Àn vad som Àr motiverat.

10Behandling av kÀnsliga personuppgifter och personnummer

10.1KĂ€nsliga personuppgifter

Regeringens förslag: Uppgifter om en person fÄr inte behandlas enbart pÄ grund av vad som Àr kÀnt om personens ras eller etniska ursprung, politiska Äsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hÀlsa eller sexualliv (kÀnsliga personuppgifter).

Promemorians förslag överensstÀmmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker

promemorians förslag eller har ingen invÀndning mot det. KammarrÀtten i Göteborg menar att förslaget innebÀr att förvaltningsdomstolarna inte kommer att kunna upprÀtta praxissamlingar som grundar sig pÄ sjukdomsdiagnoser i socialförsÀkringsmÄl. Enligt kammarrÀtten bör förslaget inte fÄ försvÄra praxisbildningen och upprÀtthÄllandet av likabehandlingsprincipen inom socialförsÀkringsomrÄdet. Förvaltnings-

rÀtten i Göteborg anser att det krÀvs ett redskap för att i ett sÄ tidigt

47

Prop. 2014/15:148 skede som möjligt av mÄlens handlÀggning kunna sammanföra mÄl av liknande beskaffenhet. Om detta inte kan göras vid mÄlens registrering i verksamhetsstödet Vera bör andra möjligheter att sammanföra mÄl

  undersökas.
  SkĂ€len för regeringens förslag
  KĂ€nsliga personuppgifter bör fĂ„ behandlas i domstolarna
  KĂ€nsliga personuppgifter förekommer i mĂ„nga mĂ„ltyper och i olika
  sorters handlingar. Enligt 13 § personuppgiftslagen (1998:204, PUL) Ă€r
  kĂ€nsliga personuppgifter uppgifter som avslöjar ras eller etniskt
  ursprung, politiska Ă„sikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller
  medlemskap i en fackförening och uppgifter som rör hĂ€lsa eller sexual-
  liv. KĂ€nsliga personuppgifter definieras ocksĂ„ pĂ„ detta sĂ€tt i annan
  lagstiftning om personuppgiftsbehandling och definitionen anvĂ€nds
  fortfarande i olika internationella instrument. Mot denna bakgrund bör
  definitionen anvĂ€ndas i den nya lagen, trots att det finns befogade
  invĂ€ndningar mot anvĂ€ndningen av begreppet ras (jfr prop. 2009/10:85
  s. 123). Det bör framhĂ„llas att anvĂ€ndningen av uttrycket ras för
  nĂ€rvarande Ă€r föremĂ„l för övervĂ€ganden av Utredningen om
  transpersoners straffrĂ€ttsliga skydd m.m. (dir. 2014:115).
  Som utgĂ„ngspunkt Ă€r det enligt sĂ„vĂ€l dataskyddsdirektivet och person-
  uppgiftslagen som dataskyddsrambeslutet förbjudet att behandla kĂ€nsliga
  personuppgifter. FrĂ„n förbudet att behandla sĂ„dana personuppgifter görs
  undantag för vissa situationer, t.ex. dĂ„ den enskilde har samtyckt till
  behandlingen eller om behandlingen Ă€r nödvĂ€ndig pĂ„ grund av vissa
  sĂ€rskilt angivna skĂ€l (se t.ex. 14–20 §§ PUL).
  Det framgĂ„r av dataskyddsdirektivet att ett tillĂ„tet skĂ€l att behandla
  kĂ€nsliga personuppgifter Ă€r om det bedöms nödvĂ€ndigt för att kunna
  fastslĂ„, göra gĂ€llande eller försvara rĂ€ttsliga ansprĂ„k (artikel 8.2 e).
  Motsvarande framgĂ„r av personuppgiftslagen (16 § första stycket c).
  SjĂ€lva behandlingen behöver inte gĂ„ ut pĂ„ att faststĂ€lla, göra gĂ€llande
  eller försvara sĂ„dana ansprĂ„k. Det Ă€r tillrĂ€ckligt att behandlingen Ă€r
  nödvĂ€ndig för att nĂ„gon, t.ex. den personuppgiftsansvarige, ska kunna
  göra detta. Detta skĂ€l för behandling av kĂ€nsliga personuppgifter
  Ă„terspeglar tydligt den kĂ€rnverksamhet som bedrivs i domstolarna och
  som, vad gĂ€ller personuppgiftsbehandlingen, kommer till uttryck i de
  föreslagna Ă€ndamĂ„lsbestĂ€mmelserna. UtgĂ„ngspunkten enligt bĂ„de
  direktivet och personuppgiftslagen kan sĂ„ledes sĂ€gas vara att kĂ€nsliga
  personuppgifter fĂ„r behandlas i domstolarnas rĂ€ttskipande och rĂ€tts-
  vĂ„rdande verksamhet.
  Av dataskyddsrambeslutet följer att Sverige Ă€r skyldig att förhindra
  behandling av kĂ€nsliga personuppgifter som inte Ă€r absolut nödvĂ€ndig
  (artikel 6). I rambeslutet finns, till skillnad frĂ„n dataskyddsdirektivet, inte
  nĂ„gon specifikation av situationer i vilka kĂ€nsliga personuppgifter fĂ„r
  behandlas. Rambeslutet lĂ€mnar i stĂ€llet ett utrymme för medlemsstaterna
  att tolka kravet pĂ„ absolut nödvĂ€ndighet. Det fĂ„r förutsĂ€ttas att detta
  generellt formulerade krav inte Ă€r avsett att förhindra de nationella
  domstolarna att utföra behandlingar som behövs för att t.ex. fastslĂ„
  rĂ€ttsliga ansprĂ„k, i likhet med vad som gĂ€ller enligt dataskyddsdirektivet.
48 Rambeslutet bör med andra ord inte anses medföra nÄgon skyldighet för

medlemsstaterna att begrÀnsa domstolarnas möjligheter att behandla kÀnsliga personuppgifter i den utstrÀckning sÄdan behandling behöver ske för att de ska kunna fullgöra sina rÀttskipande och rÀttsvÄrdande uppgifter.

Det stora flertalet kÀnsliga personuppgifter som behandlas i domstol hÀrrör frÄn vad parterna anfört i inlagor och vid domstolsförhandlingar, vilket innebÀr att det ligger utanför domstolarnas kontroll om en viss uppgift förekommer i verksamheten eller inte. För domstolarnas egen del Àr det i huvudsak frÄga om att anvÀnda redan inkomna kÀnsliga personuppgifter vid framstÀllning av olika dokument som Àr nödvÀndiga för handlÀggning och avgörande av mÄl och Àrenden. I frÄga om formulerande av domskÀl har domstolarna i och för sig en möjlighet att pÄverka i vilken utstrÀckning kÀnsliga personuppgifter Äterges eller tillförs texten. Det Àr dock av principiella skÀl uteslutet att genom bestÀmmelser i domstolsdatalagen inskrÀnka domarnas frihet att formulera domskÀl i syfte att undvika att kÀnsliga personuppgifter behandlas (jfr Àven 8 § personuppgiftsförordningen [1998:1191]) som anger att myndigheter fÄr behandla kÀnsliga personuppgifter i löpande text om uppgifterna har lÀmnats i ett Àrende eller Àr nödvÀndiga för handlÀggningen av Àrendet).

Det finns strÀngt taget inga skillnader mellan i vilken utstrÀckning domstolarna behöver behandla kÀnsliga personuppgifter och andra personuppgifter. För att domstolarna ska kunna sköta sin informationshantering elektroniskt mÄste de ocksÄ kunna behandla kÀnsliga personuppgifter för att pÄ ett ÀndamÄlsenligt sÀtt vidta de ÄtgÀrder som behövs för att handlÀgga mÄl och Àrenden. Att domstolarna tillÄts behandla kÀnsliga personuppgifter som ett led i handlÀggningen av mÄl och Àrenden, t.ex. genom elektronisk lagring av partsinlagor, domskrivning, expediering av domar osv., bedöms typiskt sett inte medföra sÀrskilt stora risker i integritetshÀnseende. Domstolarnas hantering av kÀnsliga personuppgifter Àr i hög grad styrd av de processuella regelverken, vilket innebÀr att det finns en yttre ram för vad domstolen överhuvudtaget fÄr göra.

Mot denna bakgrund anser regeringen att behovet av att kunna behandla kÀnsliga personuppgifter och de effektivitetsvinster som elektronisk hantering medför vÀger tyngre Àn den risk för integritetsintrÄng som en sÄdan behandling kan innebÀra. Behandlingen av kÀnsliga personuppgifter bör dÀrför som utgÄngspunkt vara tillÄten och endast begrÀnsas genom den rÀttsliga ram som föreslÄs i avsnitt 8, vilken bl.a. bestÄr av verksamhetsspecifika ÀndamÄlsbestÀmmelser. Detta Àr i linje med vad som gÀller enligt polisdatalagen (2010:361) inom den del av polisens verksamhet dÀr förutsÀttningarna mest liknar de som gÀller i domstolarna, nÀmligen polisens handlÀggning av anmÀlningar (2 kap. 9 § 2 och 10 § andra stycket andra meningen polisdatalagen), och med vad som gÀller enligt patientdatalagen (2008:355).

KÀnsliga personuppgifter ska dock inte fÄ utgöra enda grund för behandlingen

För att minimera riskerna för att kÀnsliga personuppgifter missbrukas bör det enligt regeringen finnas bestÀmmelser som direkt tar sikte pÄ att

Prop. 2014/15:148

49

Prop. 2014/15:148 kontrollera och begrÀnsa sÄdana ÄtgÀrder som i integritetshÀnseende innebÀr sÀrskilda risker. I avsnitt 11.4 föreslÄs dÀrför bestÀmmelser som begrÀnsar möjligheterna att anvÀnda kÀnsliga personuppgifter som sökbegrepp. SÄsom föreslÄs i promemorian anser regeringen att det av tydlighetsskÀl Àven bör införas ett uttryckligt förbud mot att kÀnsliga personuppgifter anvÀnds som enda grund för en behandling. En bestÀmmelse med liknande lydelse finns i polisdatalagen och den bestÀmmelsen innebÀr enligt förarbetena att polisen inte fÄr föra register över eller pÄ annat sÀtt göra anteckningar om enskilda enbart pÄ den grunden att de utifrÄn etniskt ursprung, hÀlsa eller nÄgot annat i bestÀmmelsen angivet förhÄllande kan hÀnföras till en viss kategori av mÀnniskor (prop. 2009/10:85 s. 325).

KammarrĂ€tten i Göteborg och FörvaltningsrĂ€tten i Göteborg uttrycker farhĂ„gor för att den bestĂ€mmelse som promemorian föreslĂ„r pĂ„ socialförsĂ€kringsomrĂ„det kan förhindra praxisbildningen eller göra det svĂ„rt att sammanföra mĂ„l av liknande beskaffenhet. Enligt regeringen ska bestĂ€mmelsen emellertid inte behöva innebĂ€ra nĂ„gra problem i dessa avseenden. SĂ„ lĂ€nge det finns en annan konkret grund för behandlingen – sĂ„som att underlĂ€tta den enhetliga rĂ€ttstillĂ€mpningen och tillgodose likabehandlingsprincipen – bör exempelvis en sammanstĂ€llning över socialförsĂ€kringsmĂ„l som rör en viss sjukdomsdiagnos betraktas som tillĂ„ten. Sjukdomsdiagnosen utgör i sĂ„dana fall inte den enda grunden för behandlingen. En förutsĂ€ttning för tillĂ„tligheten Ă€r naturligtvis att den konkreta grunden för behandlingen Ă€r godtagbar utifrĂ„n domstolsdatalagens Ă€ndamĂ„lsbestĂ€mmelser, dvs. att behandlingen behövs för handlĂ€ggning av mĂ„l och Ă€renden eller för uppgiftslĂ€mnande som sker i överensstĂ€mmelse med lag eller förordning. Att Ă„stadkomma en enhetlig rĂ€ttstillĂ€mpning Ă€r exempel pĂ„ en sĂ„dan godtagbar grund. Motsvarande bedömning bör kunna göras i frĂ„ga om Ă„tgĂ€rder som behövs för att sammanföra mĂ„l av liknande beskaffenhet sĂ„ att de kan handlĂ€ggas i ett sammanhang vid en domstol.

För domstolarna fÄr förbudet mot att anvÀnda kÀnsliga personuppgifter som enda grund för en behandling i praktiken en mer begrÀnsad betydelse Àn vad motsvarande bestÀmmelse i polisdatalagen har för polisen. Det beror pÄ att domstolarna med hÀnsyn till de processuella regelverken och de föreslagna ÀndamÄlsbestÀmmelserna, Àven utan den nu föreslagna bestÀmmelsen, Àr begrÀnsade i vad de kan företa sig i frÄga om personuppgiftsbehandling. För att det inte ska rÄda nÄgon tvekan tydliggörs dock genom den föreslagna bestÀmmelsen att vissa ÄtgÀrder Àr förbjudna, exempelvis att konstruera ett register över personer med en viss sjukdomsdiagnos utan att det finns ett konkret och utifrÄn ÀndamÄlsbestÀmmelserna godtagbart syfte med registret.

50

10.2 Personnummer Prop. 2014/15:148

Regeringens förslag: Personnummer och samordningsnummer fÄr, pÄ samma sÀtt som enligt personuppgiftslagen, behandlas utan samtycke bara nÀr det Àr klart motiverat med hÀnsyn till ÀndamÄlet med behandlingen, vikten av en sÀker identifiering eller nÄgot annat beaktansvÀrt skÀl.

Promemorians förslag innehÄller ingen sÀrskild bestÀmmelse om personnummer och samordningsnummer. Promemorian innehÄller i stÀllet en bedömning att nÄgon sÀrskild begrÀnsning inte bör gÀlla för behandling av sÄdana uppgifter.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans kommenterar promemorians bedömning.

SkÀlen för regeringens förslag: I 22 § PUL föreskrivs att uppgifter om personnummer eller samordningsnummer fÄr behandlas utan samtycke bara nÀr det Àr klart motiverat med hÀnsyn till ÀndamÄlet med behandlingen, vikten av en sÀker identifiering eller nÄgot annat beaktansvÀrt skÀl. BestÀmmelserna innebÀr att den personuppgiftsansvarige ska göra en intresseavvÀgning mellan skÀlen för att behandla uppgifterna och de integritetsrisker det innebÀr. I polisdatalagen och flera andra registerförfattningar har det tagits in en hÀnvisning till 22 § PUL för att markera vikten av denna princip. I domstolarnas verksamhet Àr det sjÀlvklart att personnummer mÄste kunna behandlas i mÄnga situationer. Domstolarna behöver exempelvis kunna lagra och vidarebefordra elektroniska partsinlagor som innehÄller personnummer. Domstolarna mÄste ocksÄ i mÄnga fall kunna anvÀnda personnummer och samordningsnummer i sitt verksamhetsstöd liksom i domar och beslut för att pÄ ett tillförlitligt sÀtt identifiera personer. Det bör dock Àven i domstolsdatalagen, i likhet med bl.a. polisdatalagen, komma till uttryck att personnummer inte fÄr behandlas rent slentrianmÀssigt. Regeringen gör bedömningen att 22 § PUL innebÀr en flexibel reglering som Àr vÀl avpassad för att förhindra omotiverad behandling av personnummer och samordningsnummer Àven i domstolarnas verksamhet. Regeringen föreslÄr dÀrför, till skillnad frÄn promemorian, att domstolsdatalagen ska hÀnvisa till 22 § PUL.

11 SökbegrÀnsningar

11.1AllmÀnt om sökning

Med sökning avses en ÄtgÀrd genom vilken ett urval uppgifter tas fram ur en samlad informationsmÀngd enligt vissa kriterier, s.k. sökbegrepp. Med hjÀlp av exempelvis bokstÀver, koder eller siffror kan man, tillsammans med en sökmotor eller liknande funktion, ta fram ett önskat urval lagrade personuppgifter om en eller flera personer ur en samlad informationsmÀngd. Det urval som tas fram, dvs. sökresultatet, kan bestÄ av alltifrÄn

51

Prop. 2014/15:148 enstaka uppgifter (t.ex. ett namn) eller dokument (t.ex. en dom) till en

  sammanstĂ€llning av uppgifter eller dokument.      
  Sökning Ă€r en form av behandling, och i de fall en sökning innefattar
  personuppgifter innebĂ€r sökning dĂ€rför en personuppgiftsbehandling.
  Sökningar fĂ„r sĂ„ledes endast ske i enlighet med de allmĂ€nna
  begrĂ€nsningar som gĂ€ller för sĂ„dan behandling, t.ex. Ă€ndamĂ„ls-
  bestĂ€mmelserna. AnvĂ€ndningen av sökfunktioner Ă€r viktig för att
  domstolarna effektivt ska kunna hitta relevant information, t.ex. tidigare
  domar som kan tjĂ€na till vĂ€gledning. Sökfunktionerna Ă€r ocksĂ„ av
  betydelse för allmĂ€nhetens insyn i domstolarnas verksamhet, eftersom
  domstolarna med hjĂ€lp av sökning kan tillmötesgĂ„ specifika
  förfrĂ„gningar frĂ„n allmĂ€nheten. Samtidigt finns det en risk att
  möjligheterna att söka leder till integritetsintrĂ„ng, exempelvis genom att
  de framtagna uppgifterna anvĂ€nds för kartlĂ€ggning av vissa grupper av
  mĂ€nniskor. Vissa sökbegrepp, sĂ„som uppgifter om hĂ€lsa eller om brott,
  kan innebĂ€ra sĂ€rskilda integritetsrisker. Av den anledningen förekommer
  i en del registerförfattningar sĂ€rskilda begrĂ€nsningar av vilka sökbegrepp
  som fĂ„r anvĂ€ndas. Genom sĂ„dana begrĂ€nsningar kan ett ökat
  integritetsskydd uppnĂ„s.            
  Möjligheterna att effektivt begrĂ€nsa anvĂ€ndningen av integritets-
  kĂ€nsliga sökbegrepp pĂ„verkas emellertid av offentlighetsprincipen.
  Offentlighetsprincipen, sĂ„som den kommer till uttryck i
  2 kap. tryckfrihetsförordningen (TF) innebĂ€r i huvudsak att allmĂ€nheten
  och massmedierna har rĂ€tt att ta del av offentliga allmĂ€nna handlingar
  hos en myndighet. Enligt 2 kap. 2 § första stycket TF fĂ„r rĂ€tten att ta del
  av allmĂ€nna handlingar begrĂ€nsas endast om det Ă€r pĂ„kallat med hĂ€nsyn
  till vissa angivna intressen, t.ex. skyddet för enskilds personliga och
  ekonomiska förhĂ„llanden. En sĂ„dan begrĂ€nsning ska enligt 2 kap. 2 §
  andra stycket TF anges noga i en bestĂ€mmelse i en sĂ€rskild lag eller, om
  det i ett visst fall Ă€r lĂ€mpligare, i en annan lag som den sĂ€rskilda lagen
  hĂ€nvisar till. Den sĂ€rskilda lagen Ă€r offentlighets- och sekretesslagen
  (2009:400, OSL).            
  Handlingsoffentligheten enligt 2 kap. TF omfattar fysiska handlingar
  och elektroniskt lagrade uppgifter som ingĂ„r i s.k. fĂ€rdiga elektroniska
  handlingar, dvs. uppgiftssammanstĂ€llningar som redan har ett fixerat
  innehĂ„ll och dĂ€rför inte förutsĂ€tter nĂ„gon sökning för att Ă„terskapas, t.ex.
  e-postmeddelanden, domar och beslut i elektronisk form och
  partsinlagor. Offentlighetsprincipen omfattar emellertid ocksĂ„ uppgifter
  som Ă€nnu inte sammanstĂ€llts men som kan sammanstĂ€llas med hjĂ€lp av
  tillgĂ€nglig teknik och rutinbetonade Ă„tgĂ€rder, t.ex. en sökning (2 kap. 3 §
  andra stycket TF). SĂ„dana sammanstĂ€llningar kallas potentiella
  handlingar. SkĂ€let till att enskilda har rĂ€tt att ta del av potentiella
  allmĂ€nna handlingar Ă€r att det följer av den s.k. likstĂ€llighetsprincipen att
  enskilda bör ha samma möjligheter som aktuell myndighet att ta del av
  sammanstĂ€llningar av uppgifter ur upptagningar för automatiserad be-
  handling.            
  I 2 kap. 3 § tredje stycket TF finns den s.k. begrĂ€nsningsregeln, vilken
  anger att en sammanstĂ€llning av uppgifter ur en upptagning för
  automatiserad behandling inte anses förvarad hos myndigheten om
  sammanstĂ€llningen innehĂ„ller personuppgifter och myndigheten enligt
52 lag eller förordning saknar befogenhet att göra den tillgÀnglig. Att en

handling anses förvarad hos myndigheten Àr en förutsÀttning för att den Prop. 2014/15:148 ska omfattas av allmÀnhetens rÀtt att ta del av densamma enligt offentlighetsprincipen (2 kap. 1 § TF). BegrÀnsningsregeln innebÀr att dataskyddsbestÀmmelser indirekt kan fÄ betydelse för hur omfattande

begreppet allmÀn handling Àr i praktiken. BestÀmmelser i registerförfattningar om för vilka ÀndamÄl myndigheten fÄr behandla uppgifterna (s.k. ÀndamÄlsbegrÀnsningar), anses i och för sig inte inskrÀnka myndighetens skyldighet enligt offentlighetsprincipen att sammanstÀlla personuppgifter. Samma sak gÀller sökbegrÀnsningar i de fall de tillÄter sökning under sÀrskilt angivna förutsÀttningar. En sökbegrÀnsning som Àr absolut formulerad och som under inga omstÀndigheter tillÄter anvÀndningen av ett visst sökbegrepp fÄr dÀremot genomslag enligt begrÀnsningsregeln.

Sammanfattningsvis innebÀr regleringen i tryckfrihetsförordningen att det finns tvÄ sÀtt att genom författningsbestÀmmelser reglera allmÀnhetens tillgÄng till potentiella allmÀnna handlingar i domstolarna, och dÀrmed indirekt reglera allmÀnhetens tillgÄng till de sökfunktioner som anvÀnds för att sammanstÀlla sÄdana handlingar. Dels kan en sÄdan reglering Ästadkommas genom sekretessbestÀmmelser i offentlighets- och sekretesslagen, dels genom sökbestÀmmelser i domstolsdatalagen som pÄ ett ovillkorligt sÀtt förbjuder personalen att utföra vissa sökningar bÄde för verksamhetens behov och pÄ begÀran av allmÀnheten. BestÀmmelser som tillÄter personalen att under vissa villkor utföra en sökning, t.ex. att söka om det Àr absolut nödvÀndigt, begrÀnsar inte allmÀnhetens rÀtt att begÀra att sÄdana sökningar utförs och att de uppgifter som tas fram lÀmnas ut.

11.2UtgÄngspunkter för sökregleringens utformning

Regeringens bedömning: BegrÀnsningarna av möjligheterna att söka bör utformas sÄ att de inte enbart gÀller för domstolspersonalens anvÀndning av datorsystemen utan Àven skyddar mot de integritetsrisker som Àr förknippade med enskildas rÀtt att begÀra att sökningar utförs med stöd av offentlighetsprincipen.

Promemorians förslag överensstĂ€mmer inte med regeringens  
bedömning. I promemorian föreslĂ„s att integritetskĂ€nsliga sökbegrepp fĂ„r  
anvĂ€ndas av domstolens personal endast om det Ă€r absolut nödvĂ€ndigt  
för handlĂ€ggningen av mĂ„l och Ă€renden.  
Remissinstanserna: Flera remissinstanser uppmĂ€rksammar att  
personalen enligt promemorians förslag ska fĂ„ anvĂ€nda sĂ€rskilt  
integritetskĂ€nsliga sökbegrepp endast om det Ă€r absolut nödvĂ€ndigt  
samtidigt som denna spĂ€rr pĂ„ grund av regleringen i  
tryckfrihetsförordningen inte kan tillĂ€mpas nĂ€r en enskild begĂ€r att en  
integritetskĂ€nslig sökning ska utföras. HovrĂ€tten för VĂ€stra Sverige och  
KammarrĂ€tten i Sundsvall pekar sĂ€rskilt pĂ„ att detta innebĂ€r att enskilda  
kan fĂ„ tillgĂ„ng till sökfunktioner som personalen inte kan anvĂ€nda för  
domstolens egen verksamhet. HovrĂ€tten menar att detta kan innebĂ€ra  
integritetsrisker och att problematiken bör uppmĂ€rksammas ytterligare.  
KammarrÀtten i Jönköping menar att skillnaden i sökmöjligheter mellan 53
Prop. 2014/15:148 domstolsanstÀllda och enskilda framstÄr som mÀrklig ur
  integritetssynpunkt. KammarĂ€tten i Stockholm Ă€r kritisk till att stora
  resurser kan behöva tas i ansprĂ„k för att handlĂ€gga framstĂ€llningar om att
  fĂ„ ut sĂ„dana allmĂ€nna handlingar som myndigheterna inte fĂ„r söka efter
  för egen del. FörvaltningsrĂ€tten i Göteborg och FörvaltningsrĂ€tten i
  Malmö gör bedömningen att risken för otillbörliga integritetsintrĂ„ng
  mĂ„ste vara potentiellt mindre nĂ€r sökningar utförs av domstolspersonalen
  för handlĂ€ggning av mĂ„l och Ă€renden Ă€n nĂ€r sammanstĂ€llningar utifrĂ„n
  de aktuella uppgifterna görs pĂ„ begĂ€ran av allmĂ€nheten. Enligt
  förvaltningsrĂ€tterna Ă€r det under sĂ„dana förhĂ„llanden inte motiverat att
  införa en spĂ€rr som endast begrĂ€nsar domstolspersonalens
  sökmöjligheter, men inte allmĂ€nhetens möjligheter att med stöd av
  offentlighetsprincipen begĂ€ra att en sökning ska utföras.
  Datainspektionen saknar en analys av de konsekvenser som ett
  utlĂ€mnande av en sammanstĂ€llning som utförs med integritetskĂ€nsliga
  sökbegrepp kan innebĂ€ra. Ekobrottsmyndigheten anser att förslagen
  innebĂ€r sĂ„ omfattande förĂ€ndringar i tillgĂ„ngen till uppgifter att det
  krĂ€ver en betydligt djupare analys för att nytta och risk för rĂ€ttsprocessen
  och den enskildes integritet ska kunna bedömas.
  Nyköpings tingsrĂ€tt menar att begrĂ€nsningen till absolut nödvĂ€ndiga
  sökningar i frĂ„ga om sökbegrepp som avslöjar brott eller misstanke om
  brott innebĂ€r en avsevĂ€rd och betydelsefull inskrĂ€nkning och att skĂ€len
  för denna inskrĂ€nkning inte uppvĂ€ger nackdelarna. Domstolsverket
  föresprĂ„kar att bestĂ€mmelsen om att personalen endast fĂ„r anvĂ€nda
  integritetskĂ€nsliga sökbegrepp nĂ€r det Ă€r absolut nödvĂ€ndigt ska utgĂ„ om
  domstolarnas verksamhetsstöd Vera ska kunna anvĂ€ndas som en
  rĂ€ttsdatabas. Ett stort antal domstolar Ă€r kritiska till begreppet ”absolut
  nödvĂ€ndigt” och hĂ€nvisar till att förstĂ€rkningsordet absolut i sprĂ„kligt
  hĂ€nseende inte medför nĂ„gon skĂ€rpning i förhĂ„llande till begreppet
  ”nödvĂ€ndigt”. HovrĂ€tten för VĂ€stra Sverige tycker ocksĂ„ att uttrycket Ă€r
  mindre vĂ€l valt, men anser att det kan godtas med hĂ€nsyn till att det
  redan anvĂ€nts i annan lagstiftning pĂ„ omrĂ„det. KammarrĂ€tten i
  Jönköping menar att kravet framstĂ„r som mycket restriktivt och föreslĂ„r i
  stĂ€llet att det i lagtexten ska anges att de aktuella sökbegrĂ€nsningarna ska
  fĂ„ ske endast om det ”behövs för en effektiv och rĂ€ttssĂ€ker
  handlĂ€ggning”. BorĂ„s tingsrĂ€tt, FörvaltningsrĂ€tten i Malmö och
  Justitiekanslern stĂ€ller sig frĂ„gande till nĂ€r en sökning kan anses vara
  absolut nödvĂ€ndig. Göta hovrĂ€tt, FörvaltningsrĂ€tten i Malmö och
  Justitiekanslern vĂ€cker frĂ„gan om vem som ska vara behörig att pröva
  om en sökning Ă€r absolut nödvĂ€ndig och Justitiekanslern menar att
  prövningen kan ge upphov till bedömnings-, avvĂ€gnings- och praktiska
  tillĂ€mpningssvĂ„righeter.
  SkĂ€len för regeringens bedömning: De integritetsrisker som Ă€r
  förknippade med domstolspersonalens möjlighet att söka Ă€r av flera skĂ€l
  relativt begrĂ€nsade. De anstĂ€llda kommer enligt regeringens förslag att
  vara lagligen förhindrade att göra en sökning om Ă„tgĂ€rden inte ryms
  inom de tillĂ„tna Ă€ndamĂ„l som ska gĂ€lla enligt domstolsdatalagen. I detta
  ligger bl.a. att domstolspersonalen Ă€r förhindrad att vidta sökningar som
  inte behövs för arbetet och att sökningar dĂ€rför inte fĂ„r göras av t.ex. ren
  nyfikenhet. Till detta kommer att domstolsanstĂ€llda ska agera i enlighet
54 med god förvaltningssed och andra normer som gÀller för domare och
andra offentliga tjÀnstemÀn. Det kan ocksÄ noteras att övertrÀdelser av Prop. 2014/15:148
dessa bestĂ€mmelser skulle kunna leda till en disciplinpĂ„följd enligt lagen  
(1994:260) om offentlig anstÀllning. Ytterst kan straffansvar för

dataintrÄng aktualiseras (4 kap. 9 c § brottsbalken). Som föreslÄs i avsnitt 9.2 ska vidare den interna tillgÄngen till personuppgifter vara begrÀnsad till det varje tjÀnsteman behöver för att fullgöra sina arbetsuppgifter. Genom loggning och andra tekniska sÀkerhetsÄtgÀrder kan bestÀmmelsernas efterlevnad kontrolleras i efterhand och riskerna för att sökfunktionerna missbrukas dÀrmed begrÀnsas. Det bör i detta sammanhang ocksÄ noteras att ingen av remissinstanserna anför att de domstolsanstÀlldas anvÀndning av integritetskÀnsliga sökbegrepp i sig skulle innebÀra nÄgra sÀrskilda risker, samtidigt som mÄnga remissinstanser uppmÀrksammar de integritetsrisker som följer av allmÀnhetens rÀtt att begÀra att tillgÀngliga sökfunktioner anvÀnds (se avsnitt 11.4). Det Àr sÄledes inte motiverat att införa en spÀrr som endast begrÀnsar domstolspersonalens sökmöjligheter, men inte allmÀnhetens möjligheter att med stöd av offentlighetsprincipen begÀra att en sökning ska utföras, vilket ocksÄ FörvaltningsrÀtten i Göteborg och FörvaltningsrÀtten i Malmö lyfter fram.

I promemorian föreslÄs att domstolens personal ska fÄ anvÀnda sÀrskilt integritetskÀnsliga sökbegrepp endast om det Àr absolut nödvÀndigt. Denna typ av bestÀmmelse Àr inte ovillkorlig, och regeringen föreslÄr dÀrför inte nÄgon sÄdan bestÀmmelse. Detta Àr i linje med vad majoriteten av de remissinstanser som yttrat sig över promemorians förslag anför. Regeringen gör i stÀllet bedömningen att sökregleringen i domstolsdatalagen bör ha en sÄdan utformning att sökspÀrrarna inte enbart trÀffar domstolspersonalens behandling i tjÀnsten utan att spÀrrarna mot integritetskÀnsliga sökningar ocksÄ blir verksamma nÀr sökningar utförs pÄ begÀran av enskilda med stöd av offentlighetsprincipen. Detta förutsÀtter att sökbestÀmmelserna Àr ovillkorliga.

I avsnitt 11.4 övervÀger regeringen ovillkorliga sökbegrÀnsningar som ska gÀlla sÄvÀl nÀr domstolens personal utför sökningar för verksamhetens egna behov som nÀr personalen utför sökningar pÄ begÀran av enskilda med stöd av offentlighetsprincipen.

11.3 NÄgon sÀrskild sekretessbestÀmmelse föreslÄs inte

Regeringens bedömning: Det bör inte införas nÄgon sÀrskild sekretessbestÀmmelse för personuppgifter som tas fram med hjÀlp av sökning.

Promemorians bedömning överensstÀmmer med regeringens. Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna instÀmmer i

promemorians bedömning eller kommenterar den inte nÀrmare.

Sundsvalls tingsrÀtt, KammarrÀtten i Stockholm, KammarrÀtten i Jönköping, FörvaltningsrÀtten i Stockholm och Ekobrottsmyndigheten

anser att det finns skÀl att ytterligare övervÀga en sekretessbestÀmmelse.

55

Prop. 2014/15:148 Som skÀl hÀnvisas till de integritetsrisker som orsakas av allmÀnhetens

  tillgĂ„ng till att begĂ€ra integritetskĂ€nsliga sökningar och att
  sökmöjligheterna kan leda till att mycket resurser tas i ansprĂ„k för att
  hantera framstĂ€llningar frĂ„n allmĂ€nheten. Attunda tingsrĂ€tt upp-
  mĂ€rksammar de integritetsrisker som följer av att mediaföretag, som inte
  omfattas av personuppgiftslagen (1998:204, PUL), hĂ€mtar in
  domstolshandlingar, bygger upp egna databaser och erbjuder uppgifterna
  till sina kunder. Om ingen reglering införs finns det möjlighet för bl.a. en
  arbetsgivare, en hyresvĂ€rd eller ett försĂ€kringsbolag att inför ett beslut ta
  reda pĂ„ om en person exempelvis varit Ă„talad.      
  SkĂ€len för regeringens bedömning: Sundsvalls tingsrĂ€tt, Kammar-
  rĂ€tten i Stockholm, KammarrĂ€tten i Jönköping, FörvaltningsrĂ€tten i
  Stockholm, Ekobrottsmyndigheten och Datainspektionen efterlyser en
  nĂ€rmare och djupare analys av behovet av en sĂ€rskild
  sekretessbestĂ€mmelse för uppgifter som tas fram med hjĂ€lp av sökning.
  De flesta av dessa remissinstanser pekar i sammanhanget pĂ„ de
  integritetsrisker som följer av allmĂ€nhetens möjligheter att begĂ€ra att
  sökningar utförs med stöd av offentlighetsprincipen.      
  Enligt regeringen kan det ur integritetssynvinkel framstĂ„ som önskvĂ€rt
  med en sekretessbestĂ€mmelse som tar sikte pĂ„ de uppgifter som plockas
  fram med hjĂ€lp av integritetskĂ€nsliga sökbegrepp, sĂ„som exempelvis en
  sammanstĂ€llning över personer som dömts för ett visst brott eller
  beviljats ersĂ€ttning för viss typ av skada. Det finns dock principiella skĂ€l
  som talar mot att införa nĂ„gon ny sĂ„dan sekretessbestĂ€mmelse. I
  domstolarna anses sedan gammalt intresset av insyn och öppenhet vara
  sĂ€rskilt starkt. En aspekt av insynsintresset i domstolarnas rĂ€ttskipande
  och rĂ€ttsvĂ„rdande verksamhet kommer exempelvis till uttryck bl.a. i
  regleringen av det s.k. offentlighetsdopet (jfr 43 kap. 5 och 8 §§ OSL och
  promemorian Offentlighet och sekretess för uppgifter i
  domstolsavgöranden [Ds 2014:33]), som nĂ„got förenklat innebĂ€r att
  sekretess upphör att gĂ€lla för uppgifter som lĂ€ggs fram vid en offentlig
  domstolsförhandling eller tas in i en dom. Den bakomliggande tanken Ă€r
  att allmĂ€nheten ska tillförsĂ€kras en lĂ„ngtgĂ„ende insyn i domstolarnas
  verksamhet. En viktig del i detta Ă€r massmedias journalistiska granskning
  av domstolarnas dömande verksamet. Det finns ett betydande vĂ€rde i att
  bĂ„de journalister och andra enskilda kan begĂ€ra att avgöranden söks fram
  efter bestĂ€mda kriterier för att exempelvis möjliggöra en jĂ€mförelse hur
  olika domstolar dömer. Det kan ocksĂ„ noteras att det enligt Vera-
  förordningarna inte finns nĂ„gra bestĂ€mmelser om att vissa sökbegrepp
  inte fĂ„r anvĂ€ndas sĂ„vitt gĂ€ller sökning bland elektroniskt lagrade domar
  eller andra fritextdokument, Ă€ven om sĂ„dana sökningar för nĂ€rvarande i
  mĂ„nga fall inte Ă€r tekniskt möjliga att utföra.      
  En sekretessbestĂ€mmelse avseende uppgifter som tagits fram med
  hjĂ€lp av sökning skulle ocksĂ„ medföra praktiska svĂ„righeter för
  tillĂ€mparen. För det första skulle den innebĂ€ra att uppgifter som finns i
  en dom utan sekretessförordnande, skulle omfattas av sekretess nĂ€r de
  förekommer i ett annat sammanhang vid samma domstol, nĂ€mligen i en
  sammanstĂ€llning som tagits fram med hjĂ€lp av sökning. För det andra
  kan det i den sammanstĂ€llning som tas fram med hjĂ€lp av sökning finnas
  uppgifter som avser ett mycket stort antal personer. Att vid
56 sekretessprövningen i det enskilda fallet ta stÀllning till vilken skada ett

utlÀmnande skulle innebÀra för var och en av dem skulle medföra en Prop. 2014/15:148 betydande resursÄtgÄng i domstolarna. Vid en sammantagen bedömning

anser regeringen att nÄgon sÀrskild sekretessbestÀmmelse för uppgifter i domstolarna som tagits fram med hjÀlp av vissa sökningar inte bör införas.

Attunda tingsrÀtt uppmÀrksammar de integritetsproblem som kan följa av att medieföretag med s.k. utgivningsbevis bygger upp databaser med uppgifter frÄn domstolarna. Denna frÄga ligger emellertid utanför ramen för detta lagstiftningsÀrende. Sedan promemorian remitterades har regeringen tillsatt en kommitté pÄ det tryck- och yttrandefrihetsrÀttsliga omrÄdet med uppdrag att bl.a. analysera om skyddet för den personliga integriteten i databaser med utgivningsbevis Àr tillrÀckligt (dir. 2014:97). Utredningen ska redovisa sina övervÀganden och förslag senast den 1 september 2016.

11.4IntegritetskÀnsliga sökningar ska begrÀnsas

Regeringens förslag: Vid sökning i personuppgifter Àr det förbjudet att som sökbegrepp anvÀnda uppgifter som avslöjar

‱ras eller etniskt ursprung,

‱politiska Ă„sikter,

‱religiös eller filosofisk övertygelse,

‱medlemskap i fackförening,

‱hĂ€lsa,

‱sexualliv,

‱nationell anknytning, eller

‱brott eller misstanke om brott.

Förbudet gÀller inte anvÀndning av uppgifter som avslöjar brott eller misstanke om brott i de allmÀnna domstolarnas och de allmÀnna förvaltningsdomstolarnas verksamhet och anvÀndning av uppgifter som avslöjar hÀlsa i de allmÀnna förvaltningsdomstolarnas verksamhet. I lagen upplyses det om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer kan meddela föreskrifter om begrÀnsningar av möjligheterna att anvÀnda dessa sökbegrepp.

AnvÀndning av sÀrskilda beteckningar för identifiering av en viss mÄl- eller Àrendetyp som sökbegrepp omfattas inte av förbudet.

Promemorians förslag överensstĂ€mmer delvis med regeringens. I  
promemorian föreslĂ„s att uppgifter som avslöjar ras eller etniskt  
ursprung, politiska Ă„sikter, religiös eller filosofisk övertygelse,  
medlemskap i fackförening, hĂ€lsa, sexualliv och nationell anknytning ska  
fĂ„ anvĂ€ndas som sökbegrepp i de allmĂ€nna förvaltningsdomstolarna och  
att uppgifter som avslöjar brott eller misstanke om brott ska fĂ„ anvĂ€ndas i  
de allmĂ€nna domstolarna. Vidare föreslĂ„s att regeringen kan meddela  
ytterligare föreskrifter om begrĂ€nsningar av möjligheterna att söka.  
Promemorian saknar en bestĂ€mmelse om att sĂ€rskilda beteckningar för  
identifiering av mĂ„l- eller Ă€rendetyp som sökbegrepp inte ska omfattas av  
förbudet.  
Remissinstanserna: Remissutfallet Ă€r blandat. Samtliga kammarrĂ€tter,  
majoriteten av förvaltningsrÀtterna, Nyköpings tingsrÀtt och 57
 

Prop. 2014/15:148 Domstolsverket tillstyrker eller Àr övervÀgande positiva till förslaget. BorÄs tingsrÀtt Àr tveksam till om nyttan av förslagen vÀger upp integritetsriskerna. Med hÀnsyn till integritetsriskerna tillstyrker

FörvaltningsrÀtten i Stockholm och FörvaltningsrÀtten i Jönköping förslaget endast under förutsÀttning att det införs en sekretessbestÀmmelse avseende uppgifter som tas fram med hjÀlp av sökning.

Sveriges advokatsamfund avstyrker förslaget av integritetsskyddsskÀl. Samfundet menar att domstolarna i stÀllet bör kunna anvÀnda externa rÀttsdatabaser trots kostnaderna för det och att skÀlen för att tillÄta anvÀndningen av integritetskÀnsliga sökbegrepp Àr mycket svaga. Ekobrottsmyndigheten lÀmnar synpunkter av liknande slag.

BorĂ„s tingsrĂ€tt framhĂ„ller att sökmöjligheterna i kombination med direktĂ„tkomst kan utnyttjas för att fĂ„ avgöranden frĂ„n landets alla domstolar utlĂ€mnade för illvilliga syften. Även om Domstolsverket tillstyrker förslaget, lyfter verket fram att de nya sökmöjligheterna kan leda till integritetsrisker och en ökad arbetsbelastning för domstolarna nĂ€r allmĂ€nheten begĂ€r att sökningar ska utföras.

HovrÀtten för VÀstra Sverige och FörvaltningsrÀtten i Malmö, ifrÄgasÀtter om inte ÀndamÄlsbestÀmmelserna utgör en tillrÀcklig reglering avseende sökbegrepp som avslöjar brott eller misstanke om brott. VÀstmanlands tingsrÀtt menar att sökbegrepp som avslöjar brott eller misstanke om brott kan vara nödvÀndiga att anvÀnda Àven vid kartlÀggning och analys av mÄlstrukturen vid en domstol. Sundsvalls tingsrÀtt pekar pÄ att anvÀndningen av dessa sökbegrepp kan underlÀtta handlÀggningen hos en hyresnÀmnd, exempelvis för att bedöma betydelsen av den brottslighet som en hyresgÀst har gjort sig skyldig till. TingsrÀtten pekar ocksÄ pÄ att konsekvenserna för hyres- och arrendenÀmndernas rÄdgivnings- och upplysningsarbete inte har analyserats nÀrmare i promemorian.

Ett stort antal förvaltningsdomstolar Àr kritiska till begrÀnsningar i sökmöjligheterna. KammarrÀtten i Göteborg, KammarrÀtten i Sundsvall, KammarrÀtten i Jönköping, FörvaltningsrÀtten i Göteborg, FörvaltningsrÀtten i Malmö och FörvaltningsrÀtten i Jönköping anser att det Àven i de allmÀnna förvaltningsdomstolarna kan finnas behov av att anvÀnda sökbegrepp som avslöjar brott eller misstanke om brott, exempelvis i körkortsmÄl, migrationsmÄl, vapenmÄl, LVU-mÄl, skattemÄl och mÄl om upphÀvande av allmÀn domstols beslut om utvisning pÄ grund av brott. KammarrÀtten i Göteborg framhÄller att domar och beslut Àr offentliga och att behovet av att kunna söka bland uppgifter i sÄdana dokument för att hitta vÀgledande avgöranden Àr större Àn i frÄga om uppgifter i elektroniska akter. KammarrÀtten ser ingen anledning att begrÀnsa Ätersökningsmöjligheterna i domar och beslut, i synnerhet som privata aktörer redan idag tillhandahÄller databaser med samtliga domar och beslut utan sökbegrÀnsningar. KammarrÀtten i Sundsvall anser att det Àr en sjÀlvklarhet att domstolarna behöver tillgÄng till sina egna och andra domstolars avgöranden för att verksamheten ska fungera. Om det genom den nya lagen införs begrÀnsningar i hur de domstolsanstÀllda fÄr söka i verksamhetssystemet kommer domstolarna enligt kammarrÀtten att behöva köpa tillbaka sina egna uppgifter genom abonnemang hos olika rÀttsdatabaser.

58

FörvaltningsrÀtten i HÀrnösand anser att samordningsvinster sÀllan Prop. 2014/15:148 torde uppnÄs genom sökning pÄ exempelvis en viss diagnos eftersom det

sÀllan Àr sjÀlva diagnosen som Àr intressant vid bedömningen. Enligt förvaltningsrÀtten finns det inte behov av att anvÀnda de integritetskÀnsliga sökbegreppen pÄ sÀtt som har föreslagits. Enligt Riksdagens ombudsmÀn bör möjligheten att som sökbegrepp anvÀnda nationell anknytning, etniskt ursprung, politiska Äsikter, religiös övertygelse och sexualliv begrÀnsas till migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen.

HovrÀtten för VÀstra Sverige menar att behovet av att anvÀnda kÀnsliga personuppgifter som sökbegrepp torde vara relativt begrÀnsat och torde uteslutande finnas i de allmÀnna förvaltningsdomstolarna.

Justitiekanslern ifrÄgasÀtter om det inte skulle kunna finnas alternativa sÀtt att tillgodose domstolarnas behov som skulle innebÀra mer begrÀnsade integritetsrisker, exempelvis genom att utveckla och anpassa Domstolsverkets webbsida VÀgledande avgöranden.

Domstolsverket föresprĂ„kar ett förtydligande som innebĂ€r att det ska vara tillĂ„tet i allmĂ€nna domstolar att som sökbegrepp anvĂ€nda brottsrubriceringar som ocksĂ„ innefattar en uppgift om sexualliv eller nĂ„gon annan kĂ€nslig personuppgift. Även Stockholms universitet efterfrĂ„gar ett klargörande av om den typen av sökbegrepp fĂ„r anvĂ€ndas.

Justitiekanslern anser att det i bestÀmmelsen om sökning av tydlighetsskÀl bör anges uttryckligen att regeringen kan meddela föreskrifter om behörighet och sÀkerhetsfrÄgor.

SkÀlen för regeringens förslag

IntegritetskÀnsliga sökbegrepp

I promemorian identifierades ett antal sökbegrepp som enligt bedömningen i promemorian medför sÀrskilda integritetsrisker i domstolarnas verksamhet. Det rör sig om dels sökbegrepp som tar sikte pÄ s.k. kÀnsliga personuppgifter (uppgifter som avslöjar ras, etniskt ursprung, politiska Äsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i en fackförening och uppgifter som rör hÀlsa eller sexualliv), dels sökbegrepp som bestÄr av uppgifter som avslöjar nationell anknytning, brott eller misstanke om brott. Regeringen delar bedömningen att dessa typer av sökbegrepp intar en sÀrstÀllning i frÄga om integritetsrisker och noterar att ingen av remissinstanserna uppmÀrksammar nÄgon annan typ av uppgifter som i domstolarnas verksamhet ocksÄ bör betraktas som integritetskÀnsliga sökbegrepp.

Domstolarna har behov av att anvÀnda integritetskÀnsliga sökbegrepp

Att domstolarna kan bedriva den rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamheten rÀttssÀkert och effektivt Àr avgörande för tilltron till rÀttsvÀsendet. En viktig aspekt av rÀttsÀkerheten Àr att lika fall behandlas lika. Det Àr dÀrför viktigt att den domare som stÄr inför att avgöra ett mÄl har goda möjligheter att Äterfinna tidigare avgöranden som rymmer identiska eller liknande frÄgestÀllningar. I effektivitetshÀnseende kan det vara vÀrdefullt att hitta förebilder för domskrivningen genom att söka

efter tidigare avgöranden. Av betydelse för effektiviteteten Àr ocksÄ

59

Prop. 2014/15:148 möjligheten att med hjÀlp av sökning kartlÀgga och analysera mÄlstrukturen vid en domstol sÄsom VÀstmanlands tingsrÀtt pÄpekar. Vidare Àr det möjligt att med hjÀlp av sökning identifiera öppna mÄl som innehÄller likartade frÄgestÀllningar sÄ att handlÀggningen kan samordnas, vilket kan frÀmja sÄvÀl effektiviteten som rÀttssÀkerheten. I vissa mÄltyper Àr det betydelsefullt att kunna anvÀnda ocksÄ integritetskÀnsliga sökbegrepp. Exempelvis kan en uppgift om en viss sjukdomsdiagnos behöva anvÀndas för att identifiera avgöranden pÄ socialförsÀkringsomrÄdet, eller en uppgift om brott för att sammanstÀlla praxis avseende pÄföljder. Regeringen gör dÀrför bedömningen att det, för att frÀmja en effektiv och rÀttssÀker verksamhet, finns ett behov i domstolarna att kunna utföra sökningar med integritetskÀnsliga sökbegrepp. Denna bedömning delas i stort ocksÄ av remissinstanserna och har bekrÀftats ytterligare vid det seminarium som Domstolsverket anordnat i syfte att kartlÀgga behoven av att anvÀnda integritetskÀnsliga sökbegrepp i domstolarnas verksamhet.

Kan externa databaser tillgodose domstolarnas sökbehov?

I promemorian presenteras en analys av frÄgan om behoven av att söka skulle kunna tillgodoses pÄ nÄgot annat sÀtt som innebÀr mindre integritetsrisker och det konstateras att nÄgra tillfredsstÀllande alternativ inte stÄr till buds. De flesta remissinstanser anför inga invÀndningar mot denna bedömning.

Justitiekanslern ifrÄgasÀtter dock promemorians bedömning i denna del och vÀcker frÄgan om inte Domstolsverkets webbsida VÀgledande avgöranden skulle kunna utvecklas och anpassas för att tillgodose domstolarnas behov. Regeringen konstaterar att de sökningar som domstolarna behöver utföra framför allt avser offentliga uppgifter, sÄsom uppgifter i domar och beslut. Att försöka tillgodose detta behov genom att bygga ut denna webbsida, som enligt den nuvarande ordningen endast fÄr innehÄlla utvalda avgöranden frÄn överrÀtterna, framstÄr enligt regeringen inte som ett bÀttre alternativ jÀmfört med att tillÄta domstolarna att söka bland sina egna avgöranden. Att utveckla den aktuella webbsidan till att omfatta domar och beslut mer generellt, inklusive underrÀtternas avgöranden, skulle sÄvitt kan bedömas ta stora resurser i ansprÄk, eftersom det dÄ mÄste avsÀttas personal till att gÄ igenom och maskera personuppgifter i alla domar. Det skulle ocksÄ leda till en fördröjning innan avgörandena blev tillgÀngliga och sökbara för domstolarna. Samtidigt skulle det medföra ökad spridning av integritetskÀnslig information till andra Àn domstolarna eftersom webbplatsen Àr direkt Ätkomlig för vem som helst som har tillgÄng till internet.

Sveriges advokatsamfund anser att skÀlen för att tillÄta anvÀndningen av integritetskÀnsliga sökbegrepp Àr mycket svaga och menar att domstolarna trots kostnaderna bör kunna anvÀnda externa rÀttsdatabaser i stÀllet för att söka bland sina egna uppgifter. KammarrÀtten i Sundsvall anser Ä sin sida att det Àr en sjÀlvklarhet att domstolarna behöver tillgÄng till sina egna och andra domstolars avgöranden för att verksamheten ska fungera. Om det genom den nya lagen införs begrÀnsningar i hur de

domstolsanstÀllda fÄr söka i verksamhetssystemet kommer domstolarna

60

enligt kammarrÀtten att behöva köpa tillbaka sina egna uppgifter genom abonnemang hos olika rÀttsdatabaser. Som anges ovan anser regeringen att det Àr principiellt orimligt att domstolarna ska behöva teckna abonnemang med externa tillhandahÄllare av rÀttsdatabaser för att kunna söka bland vad som i grunden Àr domstolarnas egna uppgifter. Det ska ocksÄ understrykas att sökning i sÄdana externa databaser inte betyder mindre risker. TvÀrtom Àr det i sÄdana databaser ofta möjligt att anvÀnda integritetskÀnsliga sökbegrepp för att söka bland avgöranden frÄn mÄnga olika domstolar pÄ en gÄng.

Vidare mÄste det beaktas att det blir allt billigare och enklare att lagra stora mÀngder uppgifter och att göra dem tillgÀngliga efter hand som den tekniska utvecklingen gÄr framÄt. Regeringen kan dÀrför inte ansluta sig till Ekobrottsmyndighetens antagande att det totala antalet personer som har tillgÄng till externa rÀttsdatabaser skulle vara och förbli fÀrre Àn antalet personer som utnyttjar sökmöjligheterna hos domstolarna. Inte heller finns det fog för Ekobrottsmyndighetens bedömning att det sökbara materialet i de externa rÀttsdatabaserna skulle bli mindre omfattande Àn det material som Àr sökbart hos en domstol. Hos domstolarna kommer det sökbara materialet att inskrÀnkas bl.a. genom bestÀmmelser som begrÀnsar vilka handlingar som Àr sökbara. För att undvika integritetsintrÄng Àr det viktigt att de personuppgifter som behandlas Àr riktiga och aktuella (jfr 9 § första stycket g PUL som domstolsdatalagen hÀnvisar till). Till skillnad frÄn externa rÀttsdatabaser, finns det hos domstolarna i princip alltid aktuell information tillgÀnglig angÄende vilka domar som har överklagats eller angÄende eventuella rÀttelser. Domstolarna har kontroll över informationssÀkerheten sÄ lÀnge det Àr frÄga om sökningar i domstolarnas egna system, till skillnad frÄn vad som Àr fallet i frÄga om externa privata rÀttsdatabaser. Integritetsriskerna Àr alltsÄ i vissa avseenden mindre om sökning efter domar och beslut sker direkt hos domstolarna, jÀmfört med om sökning sker i externa rÀttsdatabaser.

Sammanfattningsvis anser regeringen att externa rÀttsdatabaser inte utgör ett bÀttre alternativ Àn att tillÄta anvÀndningen av integritetskÀnsliga sökbegrepp i domstolarna och att det, i likhet med promemorians bedömning, inte heller stÄr nÄgra andra bÀttre alternativ till buds för att tillgodose domstolarnas behov av att söka efter information.

Förbud mot integritetskÀnsliga sökbegrepp men med vissa undantag

Det kan alltsÄ konstateras att det i domstolarna finns behov av att i vissa fall anvÀnda Àven integritetskÀnsliga sökbegrepp för att sÀkerstÀlla en rÀttssÀker och effektiv verksamhet, och att dessa behov inte kan tillgodoses pÄ nÄgot annat sÀtt som innebÀr mindre integritetsrisker Àn att domstolarna tillÄts söka i de egna verksamhetssystemen. NÄgra remissinstanser, dÀribland BorÄs tingsrÀtt och FörvaltningsrÀtten i Stockholm, anser att integritetsriskerna med att tillÄta integritetskÀnsliga sökbegrepp i den omfattning som promorian föreslÄr Àr för stora och flera remissinstanser pekar pÄ de risker som finns nÀr personuppgifter kan tas fram med hjÀlp av ett integritetskÀnsligt sökbegrepp pÄ begÀran av en enskild och spridas. Det finns dock mÄnga remissinstanser, framför

Prop. 2014/15:148

61

Prop. 2014/15:148 allt förvaltningsdomstolar, som i olika avseenden anser att promemorians

  förslag innebĂ€r för lĂ„ngtgĂ„ende begrĂ€nsningar.
  Regeringen konstaterar att det finns integritetsrisker förknippade med
  att tillĂ„ta domstolspersonalen att anvĂ€nda kĂ€nsliga sökbegrepp. Detta
  gĂ€ller inte minst eftersom allmĂ€nheten med stöd av offentlighets-
  principen dĂ€rigenom fĂ„r möjlighet att begĂ€ra att domstolspersonalen ska
  anvĂ€nda dessa sökbegrepp för att sammanstĂ€lla och lĂ€mna ut
  personuppgifter. Vid den avvĂ€gning som mĂ„ste göras mellan Ă„ ena sidan
  domstolarnas verksamhetsbetingade behov av att kunna anvĂ€nda
  integritetskĂ€nsliga sökbegrepp, och Ă„ andra sidan de integritetsrisker som
  vidstrĂ€ckta sökmöjligheter kan innebĂ€ra vid tillĂ€mpningen av
  offentlighetsprincipen, stannar regeringen för att det som huvudregel inte
  bör vara tillĂ„tet att söka med anvĂ€ndning av de integritetskĂ€nsliga
  sökbegrepp som det nu Ă€r frĂ„ga om. Denna huvudregel bör komma till
  uttryck i domstolsdatalagen.
  Regeringen anser dock att det inom vĂ€l avgrĂ€nsade ramar bör tillĂ„tas
  att domstolarna i vissa fall anvĂ€nder integritetskĂ€nsliga sökbegrepp under
  förutsĂ€ttning att det finns ett tydligt behov och att integritetsriskerna inte
  blir sĂ„ stora att verksamhetsbehovet trots allt bör stĂ„ tillbaka. I de
  allmĂ€nna domstolarnas verksamhet finns ett sĂ„dant behov betrĂ€ffande
  uppgifter som avslöjar brott eller misstanke om brott. Flera
  remissinstanser, bl.a. KammarrĂ€tten i Jönköping och FörvaltningsrĂ€tten
  i Göteborg, framhĂ„ller att det ocksĂ„ finns ett verksamhetsbehov av att
  kunna anvĂ€nda sĂ„dana sökbegrepp i de allmĂ€nna förvaltningsdom-
  stolarna, exempelvis vid sökning bland domar i körkortsmĂ„l. Regeringen
  gör samma bedömning. Med hĂ€nsyn till att integritetsriskerna vid
  sökning pĂ„ brott eller misstanke om brott i en allmĂ€n förvaltningsdomstol
  fĂ„r anses begrĂ€nsade anser regeringen sĂ„dana sökningar inom vissa ramar
  bör tillĂ„tas. Det Ă€r enligt regeringen ocksĂ„ tydligt att de allmĂ€nna
  förvaltningsdomstolarna behöver anvĂ€nda sökbegrepp som rör hĂ€lsa,
  frĂ€mst inom socialförsĂ€kringsomrĂ„det. Remissinstanserna i stort Ă€r av
  samma uppfattning och vid det seminarium som Domstolsverket
  anordnade har sökbehoven enligt regeringens nu gjorda bedömningar
  bekrĂ€ftats.
  Domstolsdatalagens generella sökförbud bör mot denna bakgrund
  förenas med undantag för anvĂ€ndning av sökbegrepp i allmĂ€n domstol
  och allmĂ€n förvaltningsdomstol som avslöjar brott eller misstanke om
  brott och anvĂ€ndning av sökbegrepp i allmĂ€n förvaltningsdomstol som
  avslöjar hĂ€lsa. Undantagen bör av integritetsskyddsskĂ€l kunna avgrĂ€nsas
  sĂ„ specifikt som möjligt. Dessa ytterligare avgrĂ€nsningar bör dessutom
  kunna anpassas kontinuerligt, efterhand som nya mĂ„ltyper tillkommer
  och domstolarnas organisation förĂ€ndras. Det Ă€r dĂ€rför lĂ€mpligt att det i
  förordning preciseras vilka möjligheter till sökning som ska finnas. Mot
  denna bakgrund bör det tas in en upplysning i domstolsdatalagen om att
  regeringen kan meddela föreskrifter om begrĂ€nsningar av möjligheten att
  anvĂ€nda de aktuella sökbegreppen. Regeringens möjlighet att delegera
  föreskriftsrĂ€tten till myndighet bör ocksĂ„ Ă„terspeglas i bestĂ€mmelsen. I
  förordningsbestĂ€mmelserna kan det t.ex. specificeras i vilka mĂ„ltyper
  som sökbegreppen fĂ„r anvĂ€ndas, vilka handlingar som dĂ„ fĂ„r vara
  sökbara och vilka sĂ€rskilda begrĂ€nsningar som ska gĂ€lla i frĂ„ga om
62 direktÄtkomst. BestÀmmelserna i förordning som begrÀnsar

möjligheterna att anvÀnda de aktuella sökbegreppen bör utformas som Prop. 2014/15:148 ovillkorliga bestÀmmelser sÄ att de fÄr genomslag nÀr allmÀnheten begÀr

att en sökning ska utföras med stöd av offentlighetsprincipen (se avsnitt 11.2).

I avsnitt 13 görs bedömningen att det utöver de nu aktuella sökförbuden bör gÀlla sÀrskilda begrÀnsningar avseende hur lÀnge uppgifterna i ett mÄl ska vara sökbara efter det att mÄlet har fÄtt laga kraft och handlingarna i mÄlet har arkiverats.

Behörighet och sÀkerhet

Justitiekanslern anser att det i bestÀmmelsen om sökning av tydlighetsskÀl bör anges uttryckligen att regeringen kan meddela föreskrifter om behörighet och sÀkerhetsfrÄgor. I avsnitt 9.2 föreslÄs att det i domstolsdatalagen ska tas in en upplysningsbestÀmmelse om att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestÀmmer, kan meddela nÀrmare föreskrifter om tillgÄngen till personuppgifter. Enligt regeringen behövs det inte nÄgot ytterligare förtydligande av regeringens behörighet att meddela föreskrifter om behörighet och sÀkerhetsfrÄgor vid sökning. Den sökreglering som föreslÄs Àr en rÀttsligt bindande reglering och det förutsÀtts naturligtvis att personalen utbildas i vad som Àr tillÄtet respektive förbjudet sÄ att efterlevnaden kan garanteras.

SÀrskilda beteckningar för identifiering av en viss mÄl- eller Àrendetyp

Domstolarna anvÀnder i mÄnga olika sammanhang sÀrskilda beteckningar för identifiering av en viss mÄl- eller Àrendetyp, s.k. mÄlgrupps- och mÄltypskoder. Dessa faststÀlls i de flesta fall av Domstolsverket och varje mÄlgrupps- eller mÄltypskod anknyter till mÄl eller Àrenden inom ett visst ÀmnesomrÄde (t.ex. inkomst- och förmögenhetstaxering) eller en författning (t.ex. mÄl enligt vapenlagen). MÄlgrupps- och mÄltypskoder anvÀnds i mycket stor utstrÀckning i den dagliga verksamheten och det har inte framkommit att detta skulle medföra nÄgra sÀrskilda risker i integritetshÀnseende. Det Àr regeringens uppfattning att sökning med anvÀndning av nu aktuella koder bör vara tillÄten. Med regeringens förslag till sökreglering kan det dock i nÄgot enstaka fall anses oklart om anvÀndningen av en viss mÄlgrupps- eller mÄltypskod Àr tillÄten. Regeringen föreslÄr dÀrför att det i lagen tas in en bestÀmmelse som förtydligar att anvÀndningen av mÄlgrupps- och mÄltypskoder som sökbegrepp inte omfattas av förbudet i sökbestÀmmelsen.

11.5 Generella undantag frĂ„n sökbegrĂ€nsningarna  
   
Regeringens förslag: Förbudet att anvĂ€nda vissa sökbegrepp omfattar  
inte sökningar som endast görs i en viss handling eller i ett visst mĂ„l  
eller Ă€rende.  
   
Promemorians förslag överensstĂ€mmer med regeringens.  
Remissinstanserna tillstyrker promemorians förslag eller har ingen  
invÀndning mot det. 63
   

Prop. 2014/15:148 SkÀlen för regeringens förslag: Sökning som sker bland en tydligt begrÀnsad mÀngd uppgifter innebÀr mindre integritetsrisker Àn sökningar som sker bland större uppgiftsmÀngder. Att nÄgon anvÀnder sökfunktionen i ett ordbehandlingsprogram för att orientera sig i ett enskilt textdokument, t.ex. en dom eller en aktbilaga, framstÄr som ofarligt i integritetshÀnseende. PÄ motsvarande sÀtt Àr det svÄrt att se nÄgra beaktansvÀrda integritetsrisker med sökningar som endast avser uppgifter i ett enskilt mÄl eller Àrende. Detta Àr standardmÀssiga sökfunktioner som personalen vid domstolarna, liksom vilken datoranvÀndare som helst, behöver för att kunna bedriva sitt arbete pÄ ett rationellt sÀtt. Mot denna bakgrund bör det sökförbud som nu föreslÄs inte omfatta sökningar som endast avser uppgifterna i en viss handling eller ett visst mÄl eller Àrende (jfr 3 kap. 7 § polisdatalagen [2010:361]).

12 Elektroniskt utlÀmnande

12.1UtlÀmnande genom direktÄtkomst

Regeringens förslag: DirektÄtkomst fÄr endast medges

‱en allmĂ€n domstol,

‱en allmĂ€n förvaltningsdomstol,

‱en hyres- och arrendenĂ€mnd,

‱en part eller

‱en parts ombud, bitrĂ€de eller försvarare.

DirektÄtkomst för en part eller en parts ombud, bitrÀde eller försvarare fÄr endast avse personuppgifter i partens mÄl eller Àrende.

I lagen upplyses det om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer kan meddela ytterligare föreskrifter om begrÀnsningar av direktÄtkomsten och om behörighet och sÀkerhet vid sÄdan Ätkomst.

Regeringens bedömning: Den kommande förordningsregleringen bör vara uppbyggd sÄ att direktÄtkomst som huvudregel Àr förbjuden och undantag endast tillÄts inom noggrant avgrÀnsade ramar.

Promemorians förslag överensstÀmmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslÄs en annan lagteknisk lösning.

Remissinstanserna: Remissutfallet Àr blandat. Svea hovrÀtt, Nyköpings tingsrÀtt och KammarrÀtten i Stockholm tillstyrker promemorians förslag.

Justitiekanslern kan i avsaknad av nÀrmare analyser av de frÄgestÀllningar som Justitiekanslern uppmÀrksammar, som framför allt rör direktÄtkomst för parter, inte tillstyrka förslaget. Datainspektionen avstyrker förslaget att parter enligt domstolsdatalagen ska kunna medges direktÄtkomst. Sveriges advokatsamfund anser att de skÀl som anförs i promemorian inte motiverar att domstolarna kan medge varandra direktÄtkomst och avstyrker förslaget. Ekobrottsmyndigheten anser att konsekvenserna av förslagen behöver analyseras betydligt djupare.

64

HovrÀtten över SkÄne och Blekinge anser att direktÄtkomsten för andra domstolar bör begrÀnsas till att gÀlla underinstansernas material i ett mÄl eller Àrende som Àr eller har varit anhÀngigt vid den domstol som fÄr direktÄtkomst. Enligt hovrÀtten Àr behoven av att söka efter vÀgledande avgöranden och att konferera mÄl begrÀnsade. Integritetsriskerna skulle vara betydande om de allmÀnna domstolarna fÄr generell direktÄtkomst till varandras uppgifter, exempelvis om allmÀnheten kan fÄ ut uppgifter frÄn en tingsrÀtt om huruvida en person har Ätalats vid nÄgon annan domstol. FörvaltningsrÀtten i Malmö anser att direktÄtkomst mellan underrÀtterna inte Àr nödvÀndig.

Göta hovrÀtt, HovrÀtten för VÀstra Sverige, BorÄs tingsrÀtt och

KammarrÀtten i Sundsvall ifrÄgasÀtter om de tekniska systemen kommer att medge att varje domstol individuellt kan styra över vem som fÄr direktÄtkomst. Göta hovrÀtt, HovrÀtten för VÀstra Sverige, Attunda tingsrÀtt, KammarrÀtten i Sundsvall och KammarrÀtten i Jönköping ifrÄgasÀtter om det Àr lÀmpligt att lÄta varje individuell domstol styra vem som fÄr direktÄtkomst, bl.a. med hÀnsyn till att RIF-samarbetet förutsÀtter att uppgifter kan ÄteranvÀndas elektroniskt i rÀttskedjan.

HovÀtten för VÀstra Sverige, Attunda tingsrÀtt, KammarrÀtten i Göteborg och Migrationsverket förordar en skyldighet att bereda direktÄtkomst och att den författningsregleras. Domstolsverket anser att direktÄtkomsten inte ska bygga pÄ frivillighet och att verket bör ha föreskriftsrÀtt avseende skyldigheten att bereda direktÄtkomst. Enligt verket förutsÀtter hanteringen i domstolarnas verksamhetstöd Vera och i RIF-samarbetet att överrÀtterna har tillgÄng till underrÀtternas information och vid övergÄng till helt elektroniska akter blir behovet större. Om direktÄtkomsten Àr frivillig ser verket en risk att domstolarna ska anses ha rÀtt att kunna medge direktÄtkomst. KostnadsskÀl talar mot att lÄta varje domstol bestÀmma sjÀlvstÀndigt över direktÄtkomsten. FörvaltningsrÀtten i Malmö anser Ä sin sida att det Àr av avgörande principiell betydelse att möjligheten till direktÄtkomst bygger pÄ frivillighet. Svea hovrÀtt förutsÀtter att underinstanserna i praktiken kommer att ge överinstanserna direktÄtkomst i överklagade mÄl och Àrenden. KammarrÀtten i Stockholm anser att det saknas skÀl att ifrÄgasÀtta att direktÄtkomst Àr beroende av den enskilda domstolsens medgivande i egenskap av personuppgiftsansvarig. Enligt kammarrÀtten Àr de integritetsrisker som finns begrÀnsade med hÀnsyn till att samtliga myndigheter som berörs kommer att tillÀmpa domstolsdatalagens skyddsbestÀmmelser.

HovrÀtten för VÀstra Sverige pÄpekar att sekretess som Àr direkt tillÀmplig hos den mottagande myndigheten, s.k. primÀr sekretess, har företrÀde framför överförd sekretess, Àven om den primÀra sekretessen Àr svagare. HovrÀtten menar att det kan finnas anledning att övervÀga behovet av ytterligare sekretess till följd av möjligheten till direktÄtkomst liksom behovet av sekretessbrytande regler vid direktÄtkomst. BorÄs tingsrÀtt och KammarrÀtten i Sundsvall uppmÀrksammar att den domstol som har direktÄtkomst till en annan domstol kan bli skyldig att sekretesspröva och lÀmna ut uppgifter frÄn den andra domstolen. De efterlyser en nÀrmare analys av denna frÄga. Göteborgs tingsrÀtt och KammarrÀtten i Sundsvall anser att det Àr orimligt att en annan domstol Àn den som har handlagt ett mÄl ska sekretesspröva handlingar i mÄlet.

Prop. 2014/15:148

65

Prop. 2014/15:148 Med hÀnsyn till att sekretessprövningar i denna typ av situationer kan bli

  av sĂ€mre kvalitetet och medföra ett administrativt merarbete anser
  FörvaltningsrĂ€tten i Malmö att underrĂ€tterna inte bör ha direktĂ„tkomst
  till varandras uppgifter. Göteborgs tingsrĂ€tt anser att det bör utredas
  vidare om en annan domstols handling ska behöva ingĂ„ i direktĂ„tkomsten
  nĂ€r den domstol som beviljats direktĂ„tkomst faktiskt inte tagit del av
  handlingen. Justitiekanslern anser att domstolarnas ansvar för person-
  uppgifterna genom direktĂ„tkomsten riskerar att bli otydligare och
  bedömningar gĂ€llande tillĂ„tligheten att behandla personuppgifter kan bli
  svĂ„rare att genomföra, eftersom den domstol som medger direktĂ„tkomst
  förlorar kontrollen över vilka uppgifter mottagaren vid ett visst
  söktillfĂ€lle tar del av. Vidare menar Justitiekanslern att en förutsĂ€ttning
  för direktĂ„tkomst för enskilda bör vara att Ă„tkomsten endast avser
  uppgifter för vilka det inte gĂ€ller sekretess i förhĂ„llande till mottagaren.
  Det saknas övervĂ€ganden avseende hur domstolarna ska hantera
  sekretesskyddade uppgifter i förhĂ„llande till parterna samt en analys av
  förslaget ur sekretessperspektiv.      
  Göteborgs tingsrĂ€tt anser att direktĂ„tkomsten inte fĂ„r innebĂ€ra att
  domstolarna, utan ytterligare övervĂ€ganden, Ă„lĂ€ggs en skyldighet att
  utföra kontroller avseende om en frĂ„ga redan Ă€r anhĂ€ngiggjord vid en
  domstol eller rĂ€ttskraftigt avgjord. Ekobrottsmyndigheten menar att
  direktĂ„tkomst kan leda till att en domstol eller Ă„klagare fĂ„r del av
  överskottsinformation som har beröring med ett mĂ„l som handlĂ€ggs av
  dem utan att det Ă€r frĂ„ga om processmaterial. DirektĂ„tkomsten kan dĂ€rför
  enligt Ekobrottsmyndigheten leda till att det blir otydligt för en tilltalad
  vilka uppgifter domstolen och Ă„klagaren faktiskt tagit del av.
  Domstolsverket anser att det behöver belysas ytterligare under vilka
  förutsĂ€ttningar en domstol Ă€r skyldig att till ett eget mĂ„l föra de uppgifter
  som domstolen har tagit del av via direktĂ„tkomsten.  
  Domstolsverket Ă€r positivt instĂ€llt till att det i domstolsdatalagen
  skapas möjlighet för parter m.fl. att i framtiden fĂ„ direktĂ„tkomst till
  personuppgifter i sitt eget mĂ„l eller Ă€rende. En sĂ„dan direktĂ„tkomst Ă€r ett
  effektivt sĂ€tt för parter att fĂ„ tillgĂ„ng till uppgifter i de egna mĂ„len och
  kan leda till en ökad insyn i domstolarnas verksamhet. Det krĂ€vs dock ett
  omfattande utvecklingsarbete och komplicerade analyser av autenticitet
  och sĂ€kerhet för att fĂ„ fram en fungerande teknisk lösning för en sĂ„dan
  direktĂ„tkomst, eftersom det inte finns nĂ„gon befintlig systemstruktur att
  bygga vidare pĂ„ för att skapa en sĂ„dan direktĂ„tkomst. Migrationsverket
  anser att möjligheten till direktĂ„tkomst till de egna mĂ„len sannolikt
  kommer att underlĂ€tta och pĂ„skynda verkets Ă€rendehandlĂ€ggning. Det Ă€r
  viktigt för verket att kunna fortsĂ€tta utveckla den elektroniska
  kommunikationen med domstolarna via direktĂ„tkomst.
  FörsĂ€kringskassan anger att direktĂ„tkomst till de egna mĂ„len kommer att
  öka effektivitetenen för myndigheten i dess egenskap av part i allmĂ€n
  förvaltningsdomstol och allmĂ€n domstol. KammarrĂ€tten i Sundsvall
  menar att parter och andra s.k. aktörer skulle uppskatta att fĂ„
  direktĂ„tkomst som motsvarar funktionen ”allmĂ€nhetens PC” (tidigare
  ”allmĂ€nhetens terminal”). Datainspektionen anser att direktĂ„tkomst för
  parter skulle kunna innebĂ€ra att myndigheter, försvarare, ombud och
  bitrĂ€den skulle fĂ„ tillgĂ„ng till en betydande mĂ€ngd personuppgifter som
66 ofta Àr kÀnsliga. Det Àr enligt inspektionen svÄrt att införa annat Àn

generella ÄtkomstbegrÀnsningar utifrÄn vad varje myndighet behöver för Prop. 2014/15:148 sin verksamhet och sÄdana begrÀnsningar ger inte ett fullgott skydd.

Datainspektionen pekar ocksÄ pÄ att det i mÄl hos domstolarna ofta kan förekomma personuppgifter som avser andra Àn den enskilde parten sjÀlv. Attunda tingsrÀtt anser att det bör klargöras vad som avses med

”bitrĂ€de” och ifrĂ„gasĂ€tter om ett rĂ€ttgĂ„ngsbitrĂ€de enligt 12 kap. 22 § rĂ€ttegĂ„ngsbalken, som endast fĂ„r handla pĂ„ partens vĂ€gnar i hans eller hennes nĂ€rvaro, ska kunna medges direktĂ„tkomst. FörvaltningsrĂ€tten i HĂ€rnösand anser att direktĂ„tkomst för parter kan underlĂ€tta arbetet, men befarar omfattande tekniska och sĂ€kerhetsmĂ€ssiga svĂ„righeter, sĂ€rskilt rörande sekretesskyddade uppgifter.

Domstolsverket anser att det bör övervÀgas om domstolarnas expedieringsskyldighet ska ersÀttas med en möjlighet för andra myndigheter att ha direktÄtkomst.

SkÀlen för regeringens förslag och bedömning

Begreppet direktÄtkomst

Begreppet direktÄtkomst har ingen legaldefinition men den grundlÀggande innebörden Àr att nÄgon utomstÄende har direkt tillgÄng till uppgifter som behandlas hos en myndighet, t.ex. en domstol. I begreppet direktÄtkomst ligger att den utomstÄende pÄ egen hand kan ta fram uppgifter och pÄ sÄ sÀtt fÄ uppgifterna utlÀmnade till sig. Vid direktÄtkomst fattas beslutet om överföring i varje enskilt fall av mottagaren. Prövningen av om ett utlÀmnande Àr förenligt med offentlighets- och sekretesslagen (2009:400, OSL) mÄste dÀrför ske redan dÄ uppgifterna görs tillgÀngliga genom direktÄtkomst, oavsett om nÄgon mottagare vid den tidpunkten tar del av dem. Den direktÄtkomst som en myndighet medger nÄgon utomstÄende Àr vanligtvis avgrÀnsad sÄ att mottagaren endast har tillgÄng till vissa bestÀmda uppgifter, sÄsom uppgifter i en viss databas eller i vissa dokument.

UtlÀmnande genom direktÄtkomst till en domstol

De tydligaste och mest aktuella behoven av direktÄtkomst finns domstolarna emellan. Partsuppgifter och annan strukturerad information bör kunna ÄteranvÀndas av en överrÀtt nÀr ett mÄl eller Àrende överklagas sÄ att uppgifterna inte behöver matas in manuellt i datorsystemen flera gÄnger. Effektiv ÄteranvÀndning av uppgifter förutsÀtter att det finns möjlighet till direktÄtkomst mellan domstolsinstanserna. NÀr ett mÄl överklagas behöver överrÀtten vidare kunna ta del av ljud- och bildupptagningar som lagras elektroniskt i underrÀttens datorsystem via direktÄtkomst. Utan denna möjlighet skulle ljud- och bildfilerna behöva lagras parallellt i flera domstolar.

En domstol bör, inom de begrÀnsade ramar som föreslÄs i avsnitt 11.4, ha möjlighet att söka bland avgörandena frÄn en annan domstol i syfte att frÀmja en enhetlig rÀttstillÀmpning och effektiv handlÀggning. En förutsÀttning för att detta ska vara möjligt Àr att direktÄtkomst kan etableras mellan dessa domstolar. SÄdan direktÄtkomst förekommer i viss utstrÀckning redan i dag. DirektÄtkomsten kan exempelvis behöva avse

domar och de Àrendemeningar som registreras i varje mÄl.

67

Prop. 2014/15:148 En domstol kan vidare ha nytta av att via direktÄtkomst fÄ tillgÄng till
  uppgifter hos andra domstolar för att identifiera mĂ„l som har samband
  med ett mĂ„l vid den egna domstolen. Det kan vara önskvĂ€rt att mĂ„l som
  inletts i olika domstolar kan identifieras och sammanföras om det
  processrĂ€ttsliga regelverket medger det.    
  DirektĂ„tkomst till andra domstolars uppgifter kan ocksĂ„ behövas för
  delgivningsĂ€ndamĂ„l. Att parter och ombud kan delges handlingar Ă€r
  avgörande för att domstolarna över huvud taget ska kunna handlĂ€gga mĂ„l
  och Ă€renden. DessvĂ€rre har domstolarna alltför ofta svĂ„righeter att nĂ„
  enskilda för delgivning. Detta leder bl.a. till att förhandlingar mĂ„ste
  stĂ€llas in eller att handlĂ€ggningen i övrigt fördröjs. Det innebĂ€r en onödig
  pĂ„frestning för parter, vittnen och andra aktörer att tvingas infinna sig i
  rĂ€tten flera gĂ„nger innan den förhandling de kallats till kan genomföras.
  Fördröjda domstolsprocesser leder ocksĂ„ till stora kostnader.  
  Det finns sĂ„ledes ett antal fall dĂ€r möjligheten till direktĂ„tkomst mellan
  domstolarna Ă€r viktig för att frĂ€mja att domstolarna ska kunna bedriva
  sitt arbete rĂ€ttssĂ€kert och effektivt. Detta Ă€r nĂ„got som ocksĂ„ i stort har
  bekrĂ€ftats av remissinstanserna.      
  Domstolarnas behov mĂ„ste dock vĂ€gas mot de integritetsrisker som
  kan vara förknippade med direktĂ„tkomst. En sĂ„dan risk Ă€r att fler person-
  uppgifter blir tillgĂ€ngliga vid flera domstolar samtidigt genom
  direktĂ„tkomsten. Sveriges advokatsamfund anser att det saknas till-
  rĂ€ckliga skĂ€l för att motivera direktĂ„tkomst mellan domstolarna. En
  viktig utgĂ„ngspunkt för regleringen Ă€r dock att den direktĂ„tkomst som
  kan bli aktuell att tillĂ„ta i domstolsdatalagen inte bör vara mer
  omfattande Ă€n vad som Ă€r motiverat, vilket ocksĂ„ HovrĂ€tten över SkĂ„ne
  och Blekinge och FörvaltningsrĂ€tten i Malmö uppmĂ€rksammar frĂ„n olika
  utgĂ„ngspunkter. DirektĂ„tkomsten bör alltsĂ„ anpassas efter de olika behov
  som föreligger i domstolarnas verksamhet och som kan försvaras ur ett
  integritetsperspektiv. Justitiekanslern anser att domstolarnas ansvar för
  personuppgifterna genom direktĂ„tkomsten riskerar att bli otydligare och
  bedömningar gĂ€llande tillĂ„tligheten att behandla personuppgifter kan bli
  svĂ„rare att genomföra, eftersom den domstol som medger direktĂ„tkomst
  förlorar kontrollen över vilka uppgifter mottagaren vid ett visst
  söktillfĂ€lle tar del av. Enligt regeringen bör detta inte bli nĂ„got problem i
  praktiken eftersom bĂ„de avsĂ€ndaren och mottagaren omfattas av
  domstolsdatalagen. Det innebĂ€r att samma skydd kommer att gĂ€lla i alla
  led hos bĂ„da de inblandade domstolarna. Det ankommer pĂ„ den person-
  uppgiftsansvarige att avgöra vilka behandlingar som fĂ„r utföras. I
  avsnitt 7.1 föreslĂ„r regeringen en bestĂ€mmelse som tydligt pekar ut vem
  som Ă€r personuppgiftsansvarig för vilka behandlingar.  
  Det finns sĂ„ledes flera verksamhetsmĂ€ssiga fördelar med en möjlighet
  till utlĂ€mnande genom direktĂ„tkomst mellan domstolar.
  Domstolsdatalagen bör dĂ€rför inte förhindra sĂ„dant utlĂ€mnande. DĂ€remot
  mĂ„ste de integritetsrisker som kan vara förknippade med utlĂ€mnande
  genom direktĂ„tkomst bemĂ€stras. Regeringen anser dĂ€rför, i linje med vad
  bl.a. HovrĂ€tten över SkĂ„ne och Blekinge anför, att direktĂ„tkomstens
  omfattning noggrant bör anpassas efter behoven och begrĂ€nsas bĂ„de
  betrĂ€ffande för vilka kategorier av uppgifter som direktĂ„tkomst ska
  kunna medges och vilka domstolar som ska kunna ha direktĂ„tkomst till
68 dessa kategorier av uppgifter. Av integritetsskyddsskÀl bör den nÀrmare

omfattningen av direktÄtkomsten dessutom regleras sÄ preciserat som Prop. 2014/15:148 möjligt med avseende pÄ vilka domstolar som kan tillÄtas ha

direktÄtkomst till vilka personuppgifter. Behoven ser olika ut beroende pÄ om det Àr frÄga om exempelvis Ätkomst till domar eller Ätkomst till uppgifter för delgivningsÀndamÄl. Behoven varierar över tiden och Àr bl.a. beroende av hur domstolarnas inre och yttre organisation utformas, arbetsrutiner, mÄlsammansÀttningen i domstolarna och forumregler. Den nÀrmare regleringen om vilka domstolar som ska kunna fÄ direktÄtkomst och till vilka uppgifter bör dÀrför meddelas av regeringen i förordning. För att Ästadkomma en restriktiv ram för direktÄtkomsten bör huvudregeln enligt förordningsbestÀmmelserna vara att direktÄtkomst Àr förbjuden utom i de fall som specificeras i förordning.

Sekretess vid utlÀmnande till en domstol genom direktÄtkomst

De uppgifter som blir tillgÀngliga genom direktÄtkomst anses utlÀmnade i offentlighets- och sekretesslagens mening. Det betyder att de tekniska systemen för direktÄtkomst mÄste konstrueras sÄ att de inte kommer i konflikt med offentlighets- och sekretesslagens bestÀmmelser. Den reglering som föreslÄs avseende direktÄtkomst medför sÄledes inte i sig att uppgifter som omfattas av sekretess fÄr lÀmnas ut.

Att sÀkerstÀlla att datorsystemen och arbetsrutinerna vid domstolarna fÄr en sÄdan utformning att direktÄtkomsten inte kan komma i konflikt med sekretessregleringen Àr en viktig uppgift för domstolarna och Domstolsverket. Av 11 kap. 4 § OSL följer att den sekretess som gÀller hos den utlÀmnande domstolen automatiskt överförs till den mottagande domstolen. SÄsom HovrÀtten för VÀstra Sverige pÄpekar blir den överförda sekretessen enligt 11 kap. 8 § OSL i vissa fall inte lika stark hos den mottagande domstolen.

Flera remissinstanser, dÀribland BorÄs tingsrÀtt, uppmÀrksammar att sÄdana uppgifter som en domstol har tillgÄng till via direktÄtkomst till en annan domstol ofta kommer att betraktas som en allmÀn handling hos den mottagande domstolen. Det innebÀr att enskilda kan ha rÀtt att ta del av uppgifterna med stöd av offentlighetsprincipen hos den mottagande domstolen. Detta gÀller ocksÄ sÄdana uppgifter som den mottagande domstolen tekniskt har möjlighet att komma Ät, Àven om uppgifterna i det enskilda fallet faktiskt inte har överförts till mottagande domstolen (överskottsinformation). NÄgra remissinstanser, bl.a. Göteborgs tingsrÀtt, uppmÀrksammar att den mottagande domstolen sÄledes kan behöva sekretesspröva och lÀmna ut uppgifter som hÀrrör frÄn en annan domstol. Sekretessprövning av handlingar som hÀrrör frÄn en annan domstol Àr emellertid nÄgot som domstolarna redan i dag kan behöva hantera. Det gÀller bÄde uppgifter som har mottagits frÄn en annan domstol genom direktÄtkomst och uppgifter som överlÀmnats frÄn en annan domstol i pappersform. Mot bakgrund av att direktÄtkomst endast Àr tÀnkt att vara möjlig i mer begrÀnsad omfattning bör konsekvenserna i detta avseende inte bli sÄ omfattande som remissinstanserna befarar.

Vad sÀrskilt gÀller frÄgan om överskottsinformation vid direktÄtkomst kan avslutningsvis nÀmnas att Informationshanteringsutredningen har haft i uppdrag att övervÀga en inskrÀnkning i handlingsoffentligheten

sÄvitt gÀller just sÄdan information. Utredningen har stannat för att inte

69

Prop. 2014/15:148 föreslĂ„ nĂ„gon annan förĂ€ndring Ă€n ett förstĂ€rkt sekretesskydd för sĂ„dan information, se utredningens delbetĂ€nkande Överskottsinformation vid direktĂ„tkomst (SOU 2012:92 s. 164 f.). BetĂ€nkandet bereds för nĂ€rvarande i Regeringskansliet.

Skyldighet att medge direktÄtkomst regleras inte

NĂ„gra remissinstanser, bl.a. Attunda tingsrĂ€tt och KammarrĂ€tten i Göteborg, efterlyser en reglering som inte bara innebĂ€r att domstolarna har en möjlighet att bevilja direktĂ„tkomst, utan som ocksĂ„ innebĂ€r en skyldighet för dem att ge varandra direktĂ„tkomst. Genom domstolsdatalagen regleras emellertid pĂ„ vilket sĂ€tt och under vilka förutsĂ€ttningar som domstolarna fĂ„r behandla personuppgifter – inte vilken skyldighet de ska ha att behandla personuppgifter. Enligt regeringen finns det för nĂ€rvarande inget behov av att föreslĂ„ regler om domstolarnas skyldighet att medge varandra direktĂ„tkomst.

Göta hovrÀtt, HovrÀtten för VÀstra Sverige, BorÄs tingsrÀtt och

KammarrÀtten i Sundsvall ifrÄgasÀtter om de tekniska systemen kommer att medge att varje domstol individuellt kan styra över vem som fÄr direktÄtkomst. Regeringen konstaterar att domstolarna i praktiken kommer att vara beroende av de tekniska system som Domstolsverket utvecklar. Ytterst Àr det dock varje domstol som Àr ansvarig för de behandlingar som domstolen utför (se avsnitt 7.1), vilket Domstolsverket naturligtvis mÄste beakta vid utformningen av systemen. Samtidigt blir det genom RIF-samarbetet och övrig teknisk integrering allt viktigare att den elektroniska kommunikationen mellan domstolarna kan fungera enligt de standarder som tas fram. Regeringen följer denna utveckling.

Inga processrÀttsliga konsekvenser av regeringens förslag

Göteborgs tingsrÀtt undrar om möjligheterna till direktÄtkomst pÄverkar domstolarnas skyldighet att utföra kontroller avseende om en frÄga redan Àr anhÀngiggjord vid en domstol (lis pendens) eller rÀttskraftigt avgjord (res judicata). Regeringen konstaterar att domstolarnas utredningsskyldighet betrÀffande denna typ av frÄgor styrs av de processuella regelverken och att bestÀmmelserna om direktÄtkomst inte i sig pÄverkar domstolarnas skyldigheter i dessa avseenden. Domstolsverket anser att det behöver belysas ytterligare under vilka förutsÀttningar en domstol Àr skyldig att till mÄl och Àrenden föra de uppgifter som domstolen har tagit del av via direktÄtkomsten. Ekobrottsmyndigheten anser att domstolarnas och Äklagarnas tillgÄng till överskottsinformation i samband med direktÄtkomst kan leda till att det blir otydligt för en tilltalad vilka uppgifter domstolen och Äklagaren faktiskt tagit del av. Regeringen kan med anledning av dessa pÄpekanden konstatera att domstolarna och Äklagarna mÄste uppfylla processrÀttens krav i frÄga om vilka uppgifter som ska fogas till ett mÄl eller Àrende, vilka uppgifter som ska kommuniceras med parterna liksom övriga processrÀttsliga bestÀmmelser som syftar till att skapa insyn och klarhet. Detta gÀller för alla uppgifter som finns tillgÀngliga för domstolen eller Äklagaren, oavsett om det Àr via direktÄtkomst, e-post eller pÄ nÄgot annat sÀtt.

70

UtlÀmnande genom direktÄtkomst till parter

En viktig processrÀttslig princip Àr att en part ska ha insyn i sitt mÄl. Ett sÀtt att förbÀttra insynen för parter vore att ordna system sÄ att en part t.ex. frÄn sin hemdator kan följa hur handlÀggningen av hans eller hennes mÄl fortskrider. Detta förutsÀtter bl.a. att det finns lagliga möjligheter att medge parten direktÄtkomst till vissa personuppgifter i det egna mÄlet, exempelvis de uppgifter som registreras i den s.k. dagboken i mÄlhanteringssystemet. Dessutom förutsÀtter detta i praktiskt hÀnseende att nödvÀndiga tekniska lösningar finns tillgÀngliga sÄ att direktÄtkomsten kan avgrÀnsas till personuppgifter som Àr lÀmpliga att göras tillgÀngliga pÄ detta sÀtt och att inga sekretesskyddade uppgifter lÀmnas ut. Vidare mÄste det sÀkerstÀllas att uppgifterna kan överföras sÀkert och att t.ex. identifierings- och inloggningsfunktioner fungerar tillförlitligt.

Domstolsverket Ă€r positivt instĂ€llt till att det skapas möjlighet för parter att i framtiden fĂ„ direktĂ„tkomst till personuppgifter i sitt eget mĂ„l eller Ă€rende och framhĂ„ller att det Ă€r ett effektivt sĂ€tt för parter att fĂ„ tillgĂ„ng till uppgifter i de egna mĂ„len och kan leda till en ökad insyn i domstolarnas verksamhet. Enligt verket krĂ€vs det omfattande utvecklingsarbete och komplicerade analyser av autenticitet och sĂ€kerhet för att fĂ„ fram en fungerande teknisk lösning för en sĂ„dan direktĂ„tkomst. Flera andra remissinstanser Ă€r ocksĂ„ positiva till att domstolsdatalagen ger en rĂ€ttslig möjlighet för att utveckla direktĂ„tkomst för parter. Migrationsverket framhĂ„ller att möjligheten till direktĂ„tkomst till de egna mĂ„len kan underlĂ€tta och pĂ„skynda verkets Ă€rendehandlĂ€ggning och FörsĂ€kringskassan pekar pĂ„ effektivitetsvinster för sin verksamhet. FörvaltningsrĂ€tten i HĂ€rnösand anser att direktĂ„tkomst för parter kan underlĂ€tta arbetet, men menar att det finns omfattande tekniska och sĂ€kerhetsmĂ€ssiga svĂ„righeter, sĂ€rskilt rörande sekretesskyddade uppgifter. KammarrĂ€tten i Sundsvall menar att parter skulle uppskatta att fĂ„ direktĂ„tkomst som motsvarar funktionen ”allmĂ€nhetens PC”.

Med hÀnsyn till att domstolarnas handlÀggning i allt större utstrÀckning bygger pÄ elektronisk akthantering och elektronisk kommunikation mellan instanserna anser regeringen att domstolsdatalagen inte bör utesluta möjligheten att ge parterna möjlighet att pÄ elektronisk vÀg kunna följa vad som hÀnder i det egna mÄlet under handlÀggningen. Som framgÄr i avsnitt 6.1 Àr det ramarna för domstolarnas personuppgiftsbehandling som ska slÄs fast i domstolsdatalagen. Regeringen förslÄr dÀrför att det enligt domstolsdatalagen ska vara möjligt för en domstol att lÀmna ut uppgifter genom direktÄtkomst till en part och partens ombud, bitrÀde eller försvarare. Möjligheten till direktÄtkomst i dessa fall bör dock begrÀnsas till personuppgifter i det egna mÄlet eller Àrendet.

Det bör ocksÄ sÀkerstÀllas att det inte blir tillÄtet att lÀmna ut personuppgifter genom direktÄtkomst till parter, ombud, bitrÀden och försvarare förrÀn det stÄr klart att de tekniska systemen och domstolarnas rutiner Àr tillrÀckligt utvecklade. Det bör exempelvis finnas system och rutiner för att garantera att personuppgifter genom direktÄtkomsten inte blir Ätkomliga för andra Àn rÀtt mottagare, att sekretesskyddade uppgifter inte lÀmnas ut och att inloggningsfunktionerna Àr pÄlitliga. PÄ samma sÀtt

Prop. 2014/15:148

71

Prop. 2014/15:148 som nÀr det gÀller direktÄtkomst för domstolar bör omfattningen av direktÄtkomsten regleras sÄ precist som möjligt för att pÄ sÄ sÀtt bemÀstra integritetsriskerna. Denna nÀrmare reglering bör föreskrivas av regeringen i förordning. Regeringen har för avsikt att i avvaktan pÄ den ovan beskrivna utvecklingen föreskriva att utlÀmnande genom direktÄtkomst till parter, ombud, bitrÀden och försvarare inte Àr tillÄtet.

NÀr det sÄ smÄningom kan bli aktuellt att genom föreskrifter börja tillÄta domstolarna att lÀmna ut personuppgifter genom direktÄtkomst till sÄdana mottagare bör det ske inom noggrant avgrÀnsade ramar. Det kan exempelvis röra sig om att tillÄta direktÄtkomst till uppgifter om inkommande och utgÄende handlingar i mÄlet, förelÀgganden eller svarsfrister. Som framgÄr ovan Àr det endast aktuellt att medge direktÄtkomst för parter till uppgifter som Àr sÄvÀl offentliga som av harmlös karaktÀr. De risker som ofta förknippas med direktÄtkomst Àr mindre pÄtagliga nÀr direktÄtkomsten begrÀnsas till denna typ av uppgifter. Det Àr frÄga om uppgifter som parterna i mÄnga fall ÀndÄ fÄr tillgÄng till under handlÀggningen oavsett direktÄtkomsten och som domstolen ofta torde vara oförhindrad lÀmna ut Àven i elektronisk form till parten med stöd av den föreslagna bestÀmmelsen om utlÀmnande pÄ medium för automatiserad behandling. Det Àr dock av integritetsskyddskÀl lÀmpligt att parter som har mÄnga mÄl i en domstol endast kan bereda sig tillgÄng till uppgifterna i ett mÄl i taget. Med sÄdana begrÀnsningar minimeras de risker som Datainspektionen pekar pÄ. Justitiekanslern lyfter fram frÄgan hur domstolarna ska hantera sekretesskyddade uppgifter i förhÄllande till parterna och framhÄller att sÄdana uppgifter inte bör kunna lÀmnas genom direktÄtkomsten. Regeringen delar denna bedömning och föreslÄr dÀrför ingen sekretessbrytande bestÀmmelse. Det innebÀr att det inte kommer att vara tillÄtet för en domstol att bereda en part direktÄtkomst till sekretesskyddade uppgifter. Det ankommer pÄ Domstolsverket och domstolarna att sÀkerstÀlla att sÄ inte bli fallet.

Attunda tingsrÀtt efterfrÄgar ett klargörande avseende termen bitrÀde. Enligt regeringen ska begreppet ges en vid tolkning och det bör i princip kunna omfatta sÄvÀl offentliga bitrÀden, rÀttegÄngsbitrÀden och

  mĂ„lsĂ€gandebitrĂ€den som gode mĂ€n.
  Annat utlĂ€mnande genom direktĂ„tkomst
  I promemorian görs bedömningen att utlĂ€mnande genom direktĂ„tkomst
  inte ska fĂ„ ske till andra mottagare Ă€n de som avses ovan (domstolar
  respektive parter och deras ombud, bitrĂ€de eller försvarare).
  Domstolsverket anser att det bör övervĂ€gas om domstolarnas
  expedieringsskyldighet ska ersĂ€ttas med en möjlighet för andra
  myndigheter att ha direktĂ„tkomst. Ingen annan remissinstans har lĂ€mnat
  nĂ„gon liknande synpunkt. En sĂ„dan reform rymmer mĂ„nga frĂ„gor som
  rör annat Ă€n personuppgiftshantering. Regeringen har inte i nulĂ€get nĂ„gra
  planer pĂ„ en sĂ„dan reform.
  Ytterligare bestĂ€mmelser i förordning och myndighetsföreskrifter
  För att sĂ€kerstĂ€lla ett sĂ„ fullgott integritetsskydd som möjligt bör
72 omfattningen av direktÄtkomsten, sÄsom framgÄr ovan, avgrÀnsas mer
 

precist genom bestÀmmelser i förordning. Regeringen har ocksÄ Prop. 2014/15:148 möjlighet att i förordning meddela sÀrskilda bestÀmmelser om behörighet

och sÀkerhet vid direktÄtkomst. Dessa bestÀmmelser kan komma att behöva kompletteras med mer detaljerade bestÀmmelser i myndighetsföreskrifter. SÄdana föreskrifter kan justeras efter hand som domstolarna omorganiseras, nya mÄltyper tillkommer, RIF-samarbetet gÄr framÄt och den tekniska infrastrukturen utvecklas. Regeringen föreslÄr dÀrför en bestÀmmelse som upplyser om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer kan meddela ytterligare föreskifter om begrÀnsningar av direktÄtkomsten och om behörighet och sÀkerhet vid sÄdan Ätkomst.

12.2UtlÀmnande pÄ medium för automatiserad behandling

Regeringens förslag: Personuppgifter fÄr lÀmnas ut pÄ medium för automatiserad behandling om det inte Àr olÀmpligt.

I lagen upplyses det om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer kan meddela ytterligare föreskrifter om begrÀnsningar av möjligheterna att lÀmna ut personuppgifter pÄ medium för automatiserad behandling.

Promemorians förslag överensstÀmmer inte med regeringens. I promemorian föreslÄs att personuppgifter fÄr lÀmnas ut till myndigheter och parter, i egna mÄl och Àrenden, utan nÄgot uttryckligt krav pÄ lÀmplighetsprövning. Till andra mottagare fÄr endast enstaka personuppgifter lÀmnas ut pÄ medium för automatiserad behandling.

Remissinstanserna: NĂ€stintill samtliga domstolar, liksom

Domstolsverket och Ekobrottsmyndigheten, Ă€r kritiska till att begrĂ€nsa utlĂ€mnandemöjligheterna till enstaka personuppgifter. MĂ„nga av dessa varnar för att det skulle det skulle ta mycket stora resurser i ansprĂ„k om domstolarna inte lĂ€ngre skulle kunna hantera utlĂ€mnande av större mĂ€ngder personuppgifter elektroniskt. UmeĂ„ tingsrĂ€tt upplyser om att domstolen nĂ€stan inte har nĂ„gra papperskopior i brottmĂ„len lĂ€ngre. Det framhĂ„lls av mĂ„nga remissinstanser att domstolarna kan tvingas skriva ut omfattande handlingar, som i övrigt hanteras elektroniskt, bara för att kunna lĂ€mna ut dem. Domstolsverket pekar pĂ„ de omfattande resurser som lĂ€ggs pĂ„ att digitalisera informationshanteringen i brottmĂ„len i syfte att eliminera papperhanteringen och anser att förslaget gĂ„r stick i stĂ€v med dessa strĂ€vanden. Flera remissinstanser, dĂ€ribland Lunds tingsrĂ€tt och FörvaltningsrĂ€tten i Malmö, anser att det Ă€r oklart vad som menas med ”enstaka personuppgifter”. Ekobrottsmyndigheten ifrĂ„gasĂ€tter om det överhuvudtaget behövs nĂ„gon begrĂ€nsning avseende mĂ€ngden uppgifter som kan lĂ€mnas ut med hĂ€nsyn till de bestĂ€mmelser angĂ„ende sĂ€kerheten vid elektronisk överföring som Ă€ndĂ„ ska gĂ€lla enligt domstolsdatalagen och med hĂ€nsyn till att det enligt 21 kap. 7 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400, OSL) gĂ€ller sekretess för personuppgift om det kan antas att ett utlĂ€mnande skulle medföra att

uppgifterna behandlas i strid med personuppgiftslagen (1998:204, PUL).

73

Prop. 2014/15:148 VÀstmanlands tingsrÀtt menar att det ur ett miljöperspektiv framstÄr som slöseri med att skicka papper i stÀllet för att expediera domar och andra handlingar i digital form.

Om elektroniskt utlÀmnande efter s.k. massbestÀllningar helt skulle förhindras finns det enligt Attunda tingsrÀtt en risk för att medieföretagen i stÀllet skulle begÀra ut kopior av avgörandena i pappersform. Med tanke pÄ att antalet massbestÀllningar frÄn medieföretagen ökar och de resurser det skulle krÀva för att leverera deras bestÀllningar i pappersform bör det enligt FörvaltningsrÀtten i Malmö Àven i fortsÀttningen ankomma pÄ domstolarna sjÀlva att avgöra i vilken form utlÀmnande ska fÄ ske. Svea hovrÀtt framhÄller, liksom flera andra remissinstanser, att uppgifter som lÀmnas ut pÄ papper ÀndÄ med allmÀnt tillgÀnglig teknik, sÄsom skanning, enkelt kan överföras till elektronisk format av mottagaren. Bland andra Domstolsverket ifrÄgasÀtter om det Àr rimligt att domstolarna under sÄdana förhÄllanden ska lÀgga resurser pÄ att skriva ut elektroniska handlingar för att lÀmna ut dem i pappersformat. Attunda tingsrÀtt varnar för att begrÀnsningen till enstaka personuppgifter kan tolkas pÄ sÄ sÀtt att den inte förhindrar att ett totalt sett stort antal personuppgifter lÀmnas ut elektroniskt genom att mottagaren gör flera pÄ varandra följande bestÀllningar. TingsrÀtten framhÄller att ett sÄdant förfarande skulle skapa stort merarbete. Göteborgs tingsrÀtt menar att en begrÀnsning till enstaka uppgifter blir ihÄlig nÀr medieföretag med utgivningsbevis kan göra liknande sammanstÀllningar som domstolarna och sedan sprida dem. I likhet med FörvaltningsrÀtten i Malmö anser tingsrÀtten att ÄtgÀrder mot integritetsriskerna som Àr förknippade med kommersiella massuttag bör utredas.

Lunds tingsrĂ€tt föreslĂ„r att begrĂ€nsningen till enstaka personuppgifter ska ersĂ€ttas med en föreskrift om att domstolen vid utskick ska agera med försiktighet och med respekt för berördas integritet. Även Svenska journalistförbundet anser att begrĂ€nsningen till enstaka personuppgifter bör ersĂ€ttas med en bestĂ€mmelse om att domstolarna i det enskilda fallet ska göra en lĂ€mplighetsprövning. Attunda tingsrĂ€tt föreslĂ„r i stĂ€llet en begrĂ€nsning till personuppgifter i enstaka mĂ„l eller Ă€renden.

Datainspektionen, som avstyrker promemorians förslag, anser att regleringen i domstolsdatalagen bör vara sÄ uttömmande som möjligt och undantag i förordning som utvidgar möjligheterna till utlÀmnande endast ska fÄ föreskrivas i de fall som preciseras i lagen. För att sÀkerstÀlla ett i alla avseenden fullgott integritetsskydd anser inspektionen vidare att behovet av mer detaljerade villkor för utlÀmnande bör övervÀgas och att det förslagsvis kan ske genom att regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer bemyndigas att meddela föreskrifter om begrÀnsning av utlÀmnande pÄ medium för automatiserad behandling och sÀkerhet vid sÄdant utlÀmnande.

Sundsvalls tingsrÀtt instÀmmer i promemorians bedömning att

”allmĂ€nhetens PC” inte Ă€r att hĂ€nföra till direktĂ„tkomst, men anser inte att det utesluter att avgrĂ€nsningen av de uppgifter som tillhandahĂ„lls tydliggörs pĂ„ lĂ€mpligt sĂ€tt. Datainspektionen föreslĂ„r att bestĂ€mmelser om innehĂ„llet och sökbegrĂ€nsningar för ”allmĂ€nhetens PC” övervĂ€gs i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

74

SkÀlen för regeringens förslag

För annat elektroniskt utlĂ€mnande Ă€n genom direktĂ„tkomst brukar begreppet ”utlĂ€mnande pĂ„ medium för automatiserad behandling” anvĂ€ndas i personuppgiftssammanhang. SĂ„dant utlĂ€mnande kan exempelvis innebĂ€ra att elektronisk information överförs via e-post, genom utlĂ€mnande av uppgifter pĂ„ ett flyttbart lagringsmedium – t.ex. flashminne (s.k. usb-minne) – eller genom direkt överföring frĂ„n ett datorsystem till ett annat. Varken dataskyddsdirektivet eller personuppgiftslagen innehĂ„ller nĂ„gra sĂ€rskilda bestĂ€mmelser som begrĂ€nsar möjligheterna till utlĂ€mnande pĂ„ medium för automatiserad behandling. Samma sak gĂ€ller enligt Vera-förordningarna som för nĂ€rvarande, vid sidan om personuppgiftslagen, reglerar domstolarnas personuppgiftsbehandling.

Ska möjligheterna till utlÀmnande begrÀnsas?

Regeringen ansluter sig till bedömningen i promemorian att domstolarna Àven i fortsÀttningen ska kunna anvÀnda medium för automatiserad behandling för att skicka personuppgifter till en annan domstol eller myndighet. SÄdan elektronisk kommunikation Àr en förutsÀttning för att domstolarna ska kunna anvÀnda elektroniska akter, för att RIF- samarbetet ska kunna fungera och för att verksamheten i övrigt ska kunna bedrivas effektivt och rÀttssÀkert.

Av i huvudsak samma skĂ€l behöver domstolarna kunna skicka personuppgifter i ett mĂ„l eller Ă€rende till parterna och deras ombud, bitrĂ€den eller försvarare. Att domstolarna kan skicka uppgifter elektroniskt till dessa mottagare Ă€r ocksĂ„ viktigt för att rĂ€tten till partsinsyn ska fĂ„ ett reellt innehĂ„ll. Ett ytterligare skĂ€l för att tillĂ„ta sĂ„dan kommunikation Ă€r att den behövs för att enskilda och offentliga parter ska kunna vara likstĂ€llda i domstolsprocesserna (equality of arms) eftersom alltfler uppgifter hanteras elektroniskt i rĂ€ttskedjan. Åklagare, Skatteverket, Migrationsverket och andra offentliga parter har numera som regel tillgĂ„ng till stora delar av processmaterialet i elektroniskt format. För att enskilda parter ska kunna vara likstĂ€llda med en myndighet som Ă€r part bör domstolarna kunna skicka handlingar elektroniskt Ă€ven till en enskild som Ă€r part. Ingen remissinstans har riktat nĂ„gon invĂ€ndning mot promemorians övervĂ€ganden i dessa delar.

Vad gÀller andra mottagare Àn myndigheter och parter anser regeringen att utgÄngspunkten ska vara att utlÀmnande i elektroniskt format bör vara möjligt Àven till dessa. Utvecklingen gÄr mot att domstolarnas akter mer eller mindre uteslutande kommer att bestÄ av elektroniskt lagrade handlingar. E-post Àr bÄde hos domstolarna och i omvÀrlden numera ett av de vanligaste kommunikationssÀtten. I vilken utstrÀckning som domstolarna kan lÀmna ut personuppgifter i elektronisk form begrÀnsas av sekretessbestÀmmelsen i 21 kap. 7 § OSL som förhindrar utlÀmnande i de fall det kan antas att utlÀmnandet skulle medföra att uppgifterna behandlas i strid med personuppgiftslagen. Det Àr enligt regeringen inte lÀmpligt att dÀrutöver slÄ fast alltför detaljerade villkor för i vilka fall elektronisk kommunikation ska fÄ anvÀndas vid utlÀmnande av personuppgifter. DÀremot bör det övervÀgas om det bör införas en mer allmÀnt

Prop. 2014/15:148

75

Prop. 2014/15:148 formulerad bestÀmmelse som tar sikte pÄ de sÀrskilda förhÄllanden som

  rĂ„der för utlĂ€mnande i domstolarna.
  I promemorian övervĂ€gs tvĂ„ sĂ€tt att Ă„stadkomma en begrĂ€nsande
  reglering i domstolsdatalagen som tar sikte pĂ„ utlĂ€mnande pĂ„ medium för
  automatiserad behandling till andra mottagare Ă€n myndigheter och parter.
  Ett sĂ€tt Ă€r enligt promemorian att begrĂ€nsa det elektroniska utlĂ€mnandet
  till enstaka personuppgifter och samtidigt ge regeringen möjlighet att
  meddela föreskrifter om undantag frĂ„n begrĂ€nsningen. Ett alternativt sĂ€tt,
  som ocksĂ„ redovisas i promemorian, Ă€r att ta in en bestĂ€mmelse i
  domstolsdatalagen om att domstolarna i det enskilda fallet ska pröva om
  ett utlĂ€mnande Ă€r lĂ€mpligt med hĂ€nsyn till exempelvis person-
  uppgifternas art, struktur och antal. I promemorian gjordes bedömningen
  att det var lĂ€mpligast att vĂ€lja det första alternativet i avvaktan pĂ„
  Informationshanteringsutredningens (Ju 2011:11) översyn av gĂ€llande
  registerförfattningar, eftersom det alternativet överensstĂ€mde med vad
  som gĂ€ller enligt polisdatalagen (2010:361) och kustbevakningsdatalagen
  (2012:145). Informationshanteringsutredningen har sedan dess redovisat
  slutbetĂ€nkandet Myndighetsdatalag (SOU 2015:39). I betĂ€nkandet gör
  utredningen bedömningen att det inte behöver införas nĂ„gon
  bestĂ€mmelse som generellt begrĂ€nsar myndigheters möjlighet att lĂ€mna
  ut personuppgifter till andra myndigheter i elektronisk form. NĂ€r det
  gĂ€ller utlĂ€mnanden till enskilda föreslĂ„s en bestĂ€mmelse som föreskriver
  att om en personuppgift fĂ„r lĂ€mnas ut, kan det ske i elektronisk form om
  det inte Ă€r olĂ€mpligt med hĂ€nsyn till skyddet för personuppgiften.
  BetĂ€nkandet bereds för nĂ€rvarande inom Regeringskansliet.
  Regeringens förslag till domstolsdatalag innebĂ€r att domstolarna fĂ„r
  skicka personuppgifter elektroniskt endast om sĂ€kerheten Ă€r tillrĂ€ckligt
  god med hĂ€nsyn till bl.a. kĂ€nsligheten hos de uppgifter som skickas (se
  avsnitt 9.1). Det fĂ„r dĂ€rför förutsĂ€ttas att sjĂ€lva den elektroniska över-
  föringen i sig inte kommer att orsaka nĂ„gra beaktansvĂ€rda risker. De
  övriga integritetsrisker som Ă€r förknippade med elektroniskt utlĂ€mnande
  har inte direkt med domstolarnas verksamhet att göra, utan hĂ€nför sig i
  allt vĂ€sentligt till de Ă„tgĂ€rder som mottagaren kan tĂ€nkas vidta med de
  utlĂ€mnade uppgifterna. Om mottagaren har tillgĂ„ng till uppgifterna
  elektroniskt kan det i viss mĂ„n bli lĂ€ttare för honom eller henne att sprida
  uppgifterna. Samtidigt Ă€r det numera, sĂ„som bl.a. Svea hovrĂ€tt pĂ„pekar,
  mycket enkelt och billigt för en mottagare av uppgifter pĂ„ papper att
  genom skanning överföra uppgifterna till elektroniskt format, varför
  skillnaderna i nu aktuellt avseende av om uppgifterna lĂ€mnas ut pĂ„
  papper eller i elektroniskt format i praktiken Ă€r smĂ„.
  FrĂ„gan om utlĂ€mnande pĂ„ medium för automatiserad behandling har
  reglerats pĂ„ olika sĂ€tt i registerförfattningar. En inte ovanlig lösning har
  varit just att ange att utlĂ€mnande fĂ„r ske av enstaka personuppgifter,
  varvid brukar understrykas att termen enstaka ska anses ha en vidare
  innebörd Ă€n vad ordet frĂ„n sprĂ„klig utgĂ„ngspunkt kan ge intryck av, se
  t.ex. prop. 2009/10:85, s. 333. Domstolarnas verksamhet skiljer sig dock
  frĂ„n verksamheten vid t.ex. Polismyndigheten, Kustbevakningen och
  andra brottsbekĂ€mpande myndigheter. Domstolarna utmĂ€rker sig bl.a.
  genom att de flesta uppgifter som behandlas i deras verksamhet Ă€r
  offentliga bĂ„de under handlĂ€ggningen och nĂ€r mĂ„let har avgjorts.
76 Intresset av insyn och transparens vÀger sÀrskilt tungt nÀr det gÀller den

dömande makt som domstolarna har, medan sekretess i mÄnga fall Àr huvudregeln i de brottsbekÀmpande myndigheternas operativa verksamhet. Inte minst ur demokratisk synvinkel Àr det av grundlÀggande betydelse att domstolarnas verksamhet kan granskas av allmÀnheten och av media. Möjligheten att fÄ tillgÄng till domstolshandlingar i elektroniskt format Àr vÀsentlig för hur transparent verksamheten blir i praktiken och hur effektiv granskningen kan vara.

Promemorians förslag om att begrÀnsa elektroniskt utlÀmnande till enstaka personuppgifter fÄr omfattande och hÄrd kritik av en majoritet av remissinstanserna. Det stÄr klart att det skulle ta mycket stora resurser i ansprÄk hos domstolarna om de skulle förlora möjligheten att lÀmna ut bl.a. domar och andra offentliga dokument med e-post i de fall en begÀran avser mer Àn enstaka personuppgifter. Samtidigt pekar flera remissinstanser pÄ att promemorians förslag endast skulle ha en begrÀnsad effekt i integritetsskyddshÀnseende. Det beror pÄ att den som mottar uppgifter pÄ papper ÀndÄ enkelt kan omvandla dem till digitalt format, t.ex. med hjÀlp av skanning. Detta gÀller Àven om stora mÀngder pappersdokument begÀrs ut. Den som önskar fÄ stora mÀngder personuppgifter direkt i elektroniskt format skulle ocksÄ, som framgÄr ovan, kunna uppnÄ det genom att skicka in flera bestÀllningar efter varandra till en domstol. De integritetsrisker som Àr förenade med att t.ex. en privat aktör, med stöd av offentlighetsprincipen, begÀr ut ett stort antal domar i brottmÄl och gör dem sökbara i en egen databas kan sÄledes inte begrÀnsas genom den i promemorian föreslagna regleringen. TvÀrtom kan konsekvenserna av en sÄdan reglering riskera att inskrÀnkas till försÀmrade insyns- och granskningsmöjligheter av den dömande verksamheten och en ökad resursÄtgÄng i domstolarna med att kopiera och expediera pappershandlingar som begÀrs utlÀmnade utan att nÄgra vinster görs i integritetshÀnseende.

Mot denna bakgrund gÄr regeringen inte vidare med promemorians förslag att inom domstolsdatalagens tillÀmpningsomrÄde begrÀnsa utlÀmnande pÄ medium för automatiserad behandling till enstaka personuppgifter. En annan, och bÀttre ordning, Àr att i stÀllet lÄta utlÀmnandefrÄgan avgöras av om det i det enskilda fallet Àr lÀmpligt eller inte att lÀmna ut de efterfrÄgade uppgifterna i elektroniskt format. Detta ligger i linje med promemorians alternativa övervÀganden. En sÄdan typ av begrÀnsning bör i princip gÀlla oavsett till vem uppgifterna lÀmnas ut, Àven om lÀmplighetsprövningen naturligtvis ser olika ut beroende pÄ om det exempelvis Àr en myndighet eller en enskild person som Àr mottagare.

BestÀmmelsen bör formuleras sÄ att en domstol fÄr lÀmna ut personuppgifter pÄ medium för automatiserad behandling om det inte Àr olÀmpligt. Denna lösning föresprÄkas av Svenska journalistförbundet och stÀmmer ocksÄ överens med Lunds tingsrÀtts förslag att domstolen vid utlÀmnande ska agera med försiktighet och med respekt för berördas integritet.

NÄgra remissinstanser pekar pÄ behovet av att utreda vilka ÄtgÀrder som kan vidtas för att stÀvja de integritetsrisker som Àr förknippade med att medieföretag med utgivningsbevis gör s.k. massuttag av personuppgifter frÄn domstolarna och anvÀnder uppgifterna kommersiellt. Sedan promemorian remitterades har regeringen tillsatt en kommitté pÄ

Prop. 2014/15:148

77

Prop. 2014/15:148 det tryck- och yttrandefrihetsrÀttsliga omrÄdet med uppdrag att bl.a. analysera om skyddet för den personliga integriteten i databaser med utgivningsbevis Àr tillrÀckligt (dir. 2014:97). Utredningen ska redovisa sina övervÀganden och förslag senast den 1 september 2016.

Ytterligare begrÀnsningar i förordning och myndighetsföreskrifter

Datainspektionen framhĂ„ller behovet av att det slĂ„s fast mer detaljerade villkor för utlĂ€mnande pĂ„ medium för automatiserad behandling och föreslĂ„r att detta görs i förordning eller genom myndighetsföreskrifter. Regeringen delar bedömningen att det kan vara lĂ€mpligt att regeringen eller den myndighet regeringen bestĂ€mmer meddelar föreskrifter som begrĂ€nsar möjligheterna att lĂ€mna ut uppgifter pĂ„ medium för automatiserad behandling. SĂ„dana föreskrifter kan bidra till att stĂ€rka integritetsskyddet och att frĂ€mja en enhetlig tillĂ€mpning. Genom föreskrifterna kan ocksĂ„ de nĂ€rmare villkoren för ”allmĂ€nhetens PC” regleras, vilket Sundsvalls tingsrĂ€tt och Datainspektionen efterfrĂ„gar. I lagen bör det sĂ„ledes upplysas om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestĂ€mmer kan meddela ytterligare föreskrifter om begrĂ€nsningar av möjligheterna att lĂ€mna ut personuppgifter pĂ„ medium för automatiserad behandling.

12.3Överföring till tredjeland

Regeringens förslag: Personuppgiftslagens bestÀmmelser om överföring av personuppgifter till tredjeland gÀller i domstolarnas rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet.

Promemorians förslag överensstÀmmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker

promemorians förslag eller har ingen invÀndning mot det. Attunda tingsrÀtt, FörvaltningsrÀtten i Göteborg och Domstolsverket anser att det bör klargöras vilka möjligheter som finns till undantag frÄn förbudet mot överföring till tredjeland exempelvis dÄ en part som befinner sig i tredjeland ska delges handlingar. FörvaltningsrÀtten anser vidare att behovet av att överföra uppgifter vid handlÀggningen av mÄl Àr sÀrskilt framtrÀdande i viserings- och anknytningsmÄl men att behovet ocksÄ finns i andra mÄltyper, t.ex. dÄ en vÄrdnadshavare i ett LVU-mÄl befinner sig i tredjeland. Attunda tingsrÀtt anser Àven att det bör klargöras om en domstol i enlighet med 8 § PUL kan med stöd av offentlighetsprincipen lÀmna ut en allmÀn handling till en person som befinner sig i tredjeland.

SkĂ€len för regeringens förslag: Enligt 33 § PUL Ă€r det förbjudet att överföra personuppgifter till tredjeland, dvs. en stat som inte Ă€r medlem av EU eller Ă€r ansluten till Europeiska ekonomiska samarbetsomrĂ„det, om landet inte har en adekvat nivĂ„ för skyddet av personuppgifter. FrĂ„n förbudet finns vissa undantag och regeringen har ocksĂ„ möjlighet att meddela föreskrifter om ytterligare undantag frĂ„n förbudet (34 och 35 §§ PUL, se Ă€ven 12–14 §§ personuppgiftsförordningen [1998:1191]). Dessa bestĂ€mmelser Ă€r redan i dag tillĂ€mpliga i domstolarnas verksamhet. En

domstol kan alltsÄ trots förbudet mot överföring av personuppgifter till

78

tredjeland med stöd av exempelvis 34 § PUL föra över personuppgifter Prop. 2014/15:148 per e-post till en part som befinner sig utomlands och som samtyckt till

att kommunikationen med domstolen ska ske pĂ„ detta sĂ€tt. Detta förutsĂ€tter dock att överföringen endast avser uppgifter om parten sjĂ€lv. Om inget samtycke har lĂ€mnats eller om uppgifterna avser nĂ„gon annan Ă€n parten sjĂ€lv kan överföring ske om överföringen Ă€r nödvĂ€ndig med hĂ€nsyn till vissa upprĂ€knade syften i 34 § första stycket PUL, exempelvis om överföringen Ă€r nödvĂ€ndig för att rĂ€ttsliga ansprĂ„k ska kunna faststĂ€llas, göras gĂ€llande eller försvaras. Enligt regeringen Ă€r bestĂ€mmelserna i 33–35 §§ PUL vĂ€l anpassade för en effektiv verksamhet i domstolarna. En hĂ€nvisning till dessa bestĂ€mmelser bör sĂ„ledes tas in i domstolsdatalagen. Det bör dock understrykas att till följd av hĂ€nvisningen i domstolsdatalagen till lagen (2013:329) med vissa bestĂ€mmelser om skydd för personuppgifter vid polissamarbete och straffrĂ€ttsligt samarbete inom Europeiska unionen kan i vissa fall sĂ€rskilda regler gĂ€lla för överföring till medlemsstater inom EU och till vissa andra stater (se avsnitt 6.7).

Attunda tingsrĂ€tt anser att det bör klargöras om personuppgifter kan föras över till tredjeland vid utlĂ€mnande av en allmĂ€n handling till en person som befinner sig i utlandet. Enligt 8 § första stycket PUL ska personuppgiftslagen inte tillĂ€mpas i den utstrĂ€ckning det skulle inskrĂ€nka en myndighets skyldighet att lĂ€mna ut personuppgifter enligt offentlighetsprincipen, sĂ„som den kommer till uttryck i 2 kap. tryckfrihetsförordningen. I avsnitt 6.5 föreslĂ„s att 8 § första stycket PUL ska vara tillĂ€mplig i domstolarnas verksamhet. Offentlighetsprincipen innebĂ€r dock inte nĂ„gon rĂ€tt för allmĂ€nheten att fĂ„ ta del av personuppgifter pĂ„ elektronisk vĂ€g. Vid bedömningen om en domstol kan föra över personuppgifter i en allmĂ€n handling i elektroniskt format till en person som befinner sig i tredjeland ska dĂ€rför bestĂ€mmelserna i 33−35 §§ PUL beaktas.

13 Bevarande av personuppgifter

Regeringens förslag: Personuppgifter i allmÀnna handlingar fÄr, pÄ samma sÀtt som enligt personuppgiftslagen, bevaras elektroniskt i domstolarna för att tillgodose arkivÀndamÄl. Personuppgifter som inte Àr allmÀnna handlingar fÄr, ocksÄ pÄ samma sÀtt som enligt personuppgiftslagen, bevaras elektroniskt endast sÄ lÀnge det Àr nödvÀndigt med hÀnsyn till ÀndamÄlen med behandlingen eller under lÀngre tid om bevarandet sker för historiska, statistiska eller vetenskapliga ÀndamÄl.

I lagen upplyses det om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer kan meddela ytterligare föreskrifter om begrÀnsningar för behandling av personuppgifter som hÀnför sig till ett mÄl eller Àrende som har avgjorts genom en dom eller ett beslut som har fÄtt laga kraft.

79

Prop. 2014/15:148

80

Promemorians förslag överensstÀmmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslÄs en annan lagteknisk lösning.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker promemorians förslag eller har ingen invÀndning mot det. KammarrÀtten i Stockholm anser att det bör övervÀgas om domstolsdatalagen ska innehÄlla bestÀmmelser om bevarande och gallring pÄ motsvarande sÀtt som bl.a. polisdatalagen (2010:361). En liknande synpunkt framförs av Sundsvalls tingsrÀtt som Àven anser att det kan vara lÀmpligt att nÀrmare övervÀga under hur lÄng tid vissa mer integritetskÀnsliga söktermer ska fÄ anvÀndas för sökning i det elektroniska arkivet. Vidare anser tingsrÀtten att det kan vara lÀmpligt att övervÀga frÄgan om ansvaret och formerna för utlÀmnande av allmÀnna handlingar ur elektroniska arkiv och om det Àr lÀmpligt att ansvaret ska ligga pÄ den enskilda domstolen, sÀrskilt om en central myndighet fÄr ansvar för lagringen. Uppsala universitet efterfrÄgar en utförligare analys av frÄgan om elektronisk arkivering bl.a. utifrÄn ett rÀttssÀkerhetsperspektiv. Vid en sÄdan analys bör beaktas bl.a. det starka rÀttssÀkerhetsintresset av möjlighet till resning i brottmÄl Àven efter lÄng tid. KammarrÀtten i Sundsvall anser att domstolarna framöver kommer att ha behov av direktÄtkomst till uppgifter i ett elektroniskt arkiv under en lÀngre tid Àn ett begrÀnsat antal Är med hÀnsyn till utvecklingen mot elektroniska arkiv. Enligt FörvaltningsrÀtten i Malmö bör det elektroniska arkivet erbjuda samma sökmöjligheter pÄ namn och person- eller organisationsnummer som förvaltningsdomstolens manuella arkiv. Domstolsverket anser att det pÄ ett tydligare sÀtt bör framgÄ att de sÀrskilda föreskrifterna som ska fÄ meddelas ska gÀlla vilket sÀtt uppgifter fÄr anvÀndas efter det att avgörandet har fÄtt laga kraft. KammarrÀtten i Göteborg anser att de sÀrskilda föreskrifterna inte bör fÄ begrÀnsa sökmöjligheterna i alltför stor utstrÀckning. Attunda tingsrÀtt anser att det förstÀrkta integritetsskyddet för elektroniskt bevarade uppgifter som redovisas i promemorian riskerar att urholkas genom att medieföretag bygger upp egna sökbara databaser med domstolarnas samtliga avgöranden. För dessa databaser finns inget integritetsskydd betrÀffande hur lÀnge uppgifter fÄr lagras och vilka uppgifter som kan sökas fram i databaserna.

SkÀlen för regeringens förslag

Personuppgifter ska kunna bevaras i e-arkiv

Domstolarna Ă€r i likhet med andra myndigheter skyldiga att bevara allmĂ€nna handlingar för arkivĂ€ndamĂ„l. Av 3 § tredje stycket arkivlagen (1990:782) framgĂ„r att myndigheternas arkiv ska bevaras, hĂ„llas ordnade och vĂ„rdas sĂ„ att de tillgodoser rĂ€tten att ta del av allmĂ€nna handlingar, behovet av information för rĂ€ttskipningen och förvaltningen och forskningens behov. Varje myndighet Ă€r enligt 3 § arkivförordningen (1991:446) skyldig att arkivera allmĂ€nna handlingar i ett Ă€rende sedan Ă€rendet har slutbehandlats. I samband dĂ€rmed ska myndigheten pröva i vilken omfattning sĂ„dana handlingar som avses i 2 kap. tryckfrihetsförordningen (TF) – minnesanteckningar, utkast och koncept – ska tas om hand för arkivering. Det framgĂ„r ocksĂ„ av samma bestĂ€mmelse att varje anteckning i diarier och journaler samt register och förteckningar

som förs fortlöpande (t.ex. dagboksfunktionen i Vera) ska anses arkiverad i och med att anteckningen har gjorts. Huvudregeln Àr alltsÄ att allmÀnna handlingar ska bevaras. I frÄga om domstolarnas rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet har Riksarkivet meddelat föreskrifter som innebÀr undantag frÄn huvudregeln att allmÀnna handlingar ska bevaras (10 § arkivlagen och 14 § arkivförordningen). I dessa föreskrifter anges hur lÀnge olika allmÀnna handlingar i olika mÄltyper mÄste bevaras innan de fÄr gallras.

Enligt personuppgiftslagen (1998:204, PUL) fÄr personuppgifter inte bevaras under en lÀngre tid Àn vad som Àr nödvÀndigt med hÀnsyn till de ursprungliga ÀndamÄlen med behandlingen, om det inte behövs för historiska, statistiska eller vetenskapliga ÀndamÄl (9 § första stycket i och tredje stycket). Personuppgiftslagens bestÀmmelser hindrar dock inte att en myndighet arkiverar och bevarar allmÀnna handlingar eller att arkivmaterial tas om hand av en arkivmyndighet (8 § andra stycket). Personuppgiftslagens reglering innebÀr alltsÄ i den meningen en prioritering av intresset att bevara allmÀnna handlingar framför integritetsskyddsintresset.

Det Àr viktigt att de arkivrÀttsliga ÀndamÄlen i 3 § arkivlagen fÄr genomslag i domstolarnas verksamhet eftersom offentligheten har en sÀrskilt stor betydelse dÀr. Det Àr ocksÄ viktigt att behovet av tillgÄng till information om tidigare mÄl och Àrenden i domstolarnas rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet kan tillgodoses. Arkivlagstiftningen Àr teknikneutral och stÀller inte nÄgra krav pÄ att handlingar ska sparas i t.ex. pappersform. Regeringens utgÄngspunkt Àr, i likhet med promemorians, att domstolarna ska ha möjlighet att pÄ elektronisk vÀg fullgöra sin skyldighet att bevara allmÀnna handlingar i arkiv och att frÄgan om bevarande ska styras av det arkivrÀttsliga regelverket. En ordning dÀr domstolarna i och för sig kan hantera aktbilagor och andra handlingar elektroniskt sÄ lÀnge handlÀggningen pÄgÄr, men sedan mÄste skriva ut handlingarna pÄ papper nÀr handlÀggningen avslutats, med det enda syftet att kunna arkivera handlingarna, vore otidsenlig och ineffektiv. För att möjliggöra en elektronisk hantering av uppgifter i mÄl och Àrenden genom det arkivrÀttsliga regelverket bör, pÄ sÀtt som föreslÄs i promemorian, en hÀnvisning till 8 § andra stycket PUL tas in i domstolsdatalagen. PÄ sÄ sÀtt möjliggörs att domstolar pÄ elektronisk vÀg arkiverar och bevarar allmÀnna handlingar eller att arkivmaterial tas om hand av en arkivmyndighet.

Den övervÀgande delen av alla personuppgifter i domstolarnas rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet torde utgöra allmÀnna handlingar eller bli allmÀnna handlingar under handlÀggnings- och arkiveringsprocessen i enlighet med bestÀmmelserna i 2 kap. TF. Det kan emellertid finnas behov av elektroniskt bevarande av vissa personuppgifter som inte finns i allmÀnna handlingar (t.ex. personuppgifter i en föredragningspromemoria). För att Ästadkomma en heltÀckande bevarandereglering bör det i domstolsdatalagen ocksÄ finnas regler om bevarande av personuppgifter som inte utgör allmÀnna handlingar. BetrÀffande sÄdana personuppgifter bör domstolsdatalagen hÀnvisa till bestÀmmelserna i 9 § första stycket i och tredje stycket PUL. Det innebÀr att bevarande kan ske elektroniskt sÄ lÀnge det Àr nödvÀndigt med hÀnsyn till ÀndamÄlen med behandlingen eller om bevarandet sker för historiska,

Prop. 2014/15:148

81

Prop. 2014/15:148 statistiska eller vetenskapliga ÀndamÄl. De flesta remissinstanser har inga invÀndningar i dessa avseenden. Sundsvalls tingsrÀtt och KammarrÀtten i Stockholm anser att det bör övervÀgas om domstolsdatalagen ska innehÄlla bestÀmmelser om bevarande och gallring pÄ motsvarande sÀtt som i bl.a. polisdatalagen. Regeringen konstaterar att bestÀmmelserna om bevarande och gallring i polisdatalagen Àr sÀrskilt anpassade efter de förhÄllanden som rÄder i polisens brottsbekÀmpande verksamhet. Dessa bestÀmmelser bör dÀrför inte utgöra en förebild för bevaranderegleringen i frÄga om domstolarnas rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet.

Sundsvalls tingsrÀtt anser vidare att det kan vara lÀmpligt att nÀrmare övervÀga ansvaret och formerna för utlÀmnande av allmÀnna handlingar ur de elektroniska arkiven. TingsrÀtten ifrÄgasÀtter om detta ansvar ska ligga pÄ varje domstol, sÀrskilt om ansvaret för lagringen lÀggs pÄ en central myndighet. I avsnitt 7.1 föreslÄs att varje domstol ska vara personuppgiftsansvarig för den egna personuppgiftsbehandlingen. Det Àr sÄledes den personuppgiftsansvariga domstolen som i enlighet med huvudregeln i 4 § arkivlagen ska svara för vÄrden av sitt arkiv. Denna lösning tillgodoser bÀst och smidigast allmÀnhetens rÀtt att ta del av allmÀnna handlingar samt rÀttskipningens och förvaltningens behov av information. Att Domstolsverket utformar domstolarnas verksamhetssystem eller anlitas som personuppgiftsbitrÀde Ät domstolarna innebÀr inte att ansvaret för domstolarnas arkiv i stÀllet bör ligga pÄ verket. SÄ lÀnge en domstols arkiv inte har övertagits av en arkivmyndighet Àr det alltsÄ den personuppgiftsansvariga domstolen som ska pröva frÄgor om utlÀmnande av allmÀnna handlingar ur arkivet. Detta gÀller oavsett om det Àr frÄga om utlÀmnande av uppgifter ur manuella eller elektroniska arkiv. NÄgon sÀrskild reglering för utlÀmnande av uppgifter ur elektroniska arkiv behövs enligt regeringen inte.

Ett sÀrskilt integritetsskydd för uppgifter i avgjorda mÄl och Àrenden

Ett elektroniskt bevarande av personuppgifter i mÄl och Àrenden ska alltsÄ styras av det arkivrÀttsliga regelverket. Dessa regler Àr dock inte utformade med nÄgon sÀrskild hÀnsyn till de integritetsrisker som Àr förknippade med elektroniskt bevarande. SÄdana risker kan uppstÄ framför allt om uppgifterna blir Ätkomliga för automatiserade sökningar och sammanstÀllningar. Möjligheterna till direktÄtkomst och annan spridning av uppgifterna kan ocksÄ utgöra en risk för integritetsintrÄng.

Ett viktigt skÀl till att domstolarna bevarar uppgifter frÄn avslutade mÄl och Àrenden Àr att domstolarna har ett eget behov av att kunna komma Ät uppgifterna. Detta Äterspeglas i arkivlagen, enligt vilken syftet med domstolars och andra myndigheters arkivbildning bl.a. Àr att tillgodose behovet av information för rÀttskipningen (3 §). Med hÀnsyn till integritetsskyddet Àr det dock rimligt att begrÀnsa domstolarnas och allmÀnhetens Ätkomst till uppgifter i mÄl och Àrenden nÀr handlÀggningen avslutats genom ett lagakraftvunnet avgörande. Det bör dÀrför inte sedan handlÀggningen av ett mÄl eller Àrende har avslutats och domen eller beslutet har fÄtt laga kraft vara möjligt för domstolarna att fortsÀtta hantera elektroniska personuppgifter pÄ samma sÀtt som dÄ handlÀggningen pÄgick.

82

I domstolsdatalagen bör det dÀrför tas in en upplysning om att Prop. 2014/15:148 regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer kan meddela

ytterligare föreskrifter om begrÀnsningar för behandling av personuppgifter som hÀnför sig till ett mÄl eller Àrende som har avgjorts genom en dom eller ett beslut som har fÄtt laga kraft. Exempelvis kan det behövas begrÀnsningar avseende sökning, direktÄtkomst eller intern Ätkomst vid domstolarna. Det Àr frÄga om bestÀmmelser som bör vara relativt detaljerade och som bör kunna justeras ganska ofta, exempelvis nÀr domstolarnas arbetssÀtt utvecklas eller dÄ nya mÄltyper tillkommer i verksamheterna. En mer detaljerad reglering ger ocksÄ bÀttre förutsÀttningar för att optimera den avvÀgning som ska göras mellan integritets- och effektivitetsintressena. Det Àr viktigt att domstolarna har möjlighet att i den utstrÀckning det Àr motiverat utnyttja de möjligheter till ökad effektivitet, rÀttssÀkerhet och insyn som erbjuds tack vare övergÄngen till elektroniskt bevarande. I linje med vad FörvaltningsrÀtten i Malmö anför finns det berÀttigade skÀl för domstolarna att exempelvis pÄ elektronisk vÀg göra sökningar pÄ namn och person- eller organisationsnummer. Det bör ocksÄ beaktas att domstolarna kan ha behov av att ha direktÄtkomst till arkiverade uppgifter i viss utstrÀckning, sÄsom KammarrÀtten i Sundsvall framhÄller. Av rÀttsÀkerhetsskÀl kan det ocksÄ vara viktigt med Ätkomst till uppgifter i avslutade mÄl och Àrenden vid exempelvis ansökan om resning, vilket Uppsala universitet anför. Av integritetsskyddsskÀl kan det dock finnas behov av att införa tidsfrister betrÀffande möjligheterna till bÄde sökningar och direktÄtkomst sÄ att regleringen kan göras mer restriktiv ju lÀngre tid som har förflutit sedan det aktuella mÄlet eller Àrendet avgjordes.

14 Insyn och tillsyn

14.1Enskildas insyn i personuppgiftsbehandlingen

Regeringens förslag: Den som Àr personuppgiftsombud ska föra en sÀrskild förteckning över den personuppgiftsbehandling som sker med stöd av domstolsdatalagen. Den personuppgiftsansvarige Àr, pÄ samma sÀtt som enligt personuppgiftslagen, skyldig att pÄ begÀran lÀmna sÄdan information till enskilda.

I lagen upplyses det om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer kan meddela nÀrmare föreskrifter om vilka uppgifter som den aktuella förteckningen ska innehÄlla.

Promemorians förslag överensstĂ€mmer i huvudsak med regeringens.  
I promemorian föreslĂ„s dock att den personuppgiftsansvarige ska vara  
skyldig att föra förteckningen i stĂ€llet för den som Ă€r utsedd till  
personuppgiftsombud.  
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker promemorians  
förslag eller har ingen invĂ€ndning mot det. KammarrĂ€tten i Stockholm  
konstaterar att en skyldighet att upprÀtta och löpande föra en förteckning 83
 

Prop. 2014/15:148 sannolikt kommer att medföra ett betydande merarbete för domstolarna och att förteckningen dÀrför inte torde kunna bli annat Àn mycket allmÀnt hÄllen. HovrÀtten över SkÄne och Blekinge anser att det bör efterstrÀvas att alla domstolar ska ha samma utformning av de förteckningar som förs. Göta hovrÀtt anser att förslaget torde medföra en betungande informationsskyldighet för domstolarna. Vidare anser hovrÀtten att en hÀnvisning till en paragraf i personuppgiftslagen (1998:204, PUL) bör förtydligas.

SkÀlen för regeringens förslag

Enskildas rÀtt till insyn i domstolsprocessen

Enskildas insyn i domstolarnas personuppgiftsbehandling Àr en viktig aspekt av personuppgiftsskyddet eftersom insynen möjliggör för enskilda att försÀkra sig om att domstolarnas personuppgiftsbehandling sker i enlighet med gÀllande regler, t.ex. att uppgifterna ska vara riktiga och behandlas för tillÄtna ÀndamÄl.

Inom det tillÀmpningsomrÄde som föreslÄs för domstolsdatalagen, dvs. domstolarnas rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet, utförs de flesta personuppgiftsbehandlingar med stöd av, eller i vart fall som ett utflöde av, de processuella regelverken, framför allt rÀttegÄngsbalken och förvaltningsprocesslagen (1971:291). Tack vare att domstolarnas verksamhet Àr sÄ genomreglerad har en utomstÄende förhÄllandevis goda möjligheter att bilda sig en uppfattning om vilka personuppgiftsbehandlingar som en domstol utför. Möjligheterna till insyn underlÀttas naturligtvis ocksÄ av att en sÄ stor del av uppgifterna som behandlas i domstolarna Àr offentliga och att den enskilde som Àr part har en mycket lÄngtgÄende rÀtt till insyn och dessutom sjÀlv bidrar med mÄnga av de uppgifter som tillförs mÄlet.

Årlig information

Enligt nuvarande ordning Àr reglerna i personuppgiftslagen, om den personuppgiftsansvariges skyldighet att lÀmna besked till en enskild om att han eller hon Àr föremÄl för personuppgiftsbehandling, tillÀmpliga i domstolarnas verksamhet. SÄdan information ska lÀmnas utan kostnad en gÄng per kalenderÄr till var och en som ansöker om det. Om uppgifter behandlas ska information ocksÄ lÀmnas om vilka uppgifter det rör sig om, varifrÄn uppgifterna har hÀmtats, ÀndamÄlen med behandlingen och till vilka mottagare eller kategorier av mottagare som uppgifterna lÀmnas ut. Under förutsÀttning att uppgifterna inte har lÀmnats ut till tredje man behöver information dock inte lÀmnas om personuppgifter i löpande text som inte har fÄtt sin ursprungliga utformning nÀr ansökan gjordes eller som utgör minnesanteckning eller liknande. (26 § PUL)

Enligt regeringen bör en sĂ„dan informationsskyldighet Ă€ven gĂ€lla enligt domstolsdatalagen. Det bidrar till öppenhet och transparens kring vilka personuppgiftsbehandlingar som domstolarna utför. Även ur integritetssynpunkt Ă€r det viktigt med regler som ger den registrerade rĂ€tt till information av den personuppgiftsansvarige om vilka uppgifter som Ă€r föremĂ„l för behandling. Genom en sĂ„dan reglering fĂ„r den enskilde

möjlighet att kontrollera om han eller hon Àr registrerad och, om sÄ Àr

84

fallet, att de registrerade personuppgifterna Àr riktiga vilket bidrar till den Prop. 2014/15:148 enskildes skydd mot felaktig personuppgiftsbehandling. SÄvitt

framkommit har denna informationsskyldighet, som alltsÄ finns redan i dag, inte medfört nÄgra problem eller nÄgon betungande administration i domstolarnas verksamhet. Mot den bakgrunden bör enligt regeringen en hÀnvisning till 26 § PUL tas in i domstolsdatalagen. En hÀnvisning bör Àven göras till 27 § PUL som innebÀr att rÀtten till information inte gÀller om det i lag eller annan författning eller i beslut som har meddelats med stöd av författning sÀrskilt har föreskrivits att uppgifter inte fÄr lÀmnas ut till den registrerade. Information ska dÀrmed inte lÀmnas om sÄdana förhÄllanden för vilka det gÀller sekretess.

En förteckning över personuppgiftsbehandlingar

Enligt 36 § första stycket PUL ska automatiserade behandlingar av personuppgifter anmÀlas till tillsynsmyndigheten (Datainspektionen). Domstolarna omfattas dock inte av nÄgon sÄdan anmÀlningsskyldighet. Detta hÀnger samman med att anmÀlningsskyldigheten enligt personuppgiftslagen inte gÀller för behandlingar som regleras genom sÀrskilda föreskrifter i lag eller förordning sÄsom i Vera-förordningarna eller den föreslagna domstolsdatalagen. NÄgon hÀnvisning till 36 § första stycket PUL behövs dÀrför inte (3 § personuppgiftsförordningen [1998:1191]). Enligt regeringen finns det dock anledning att övervÀga om domstolarna bör vara skyldiga att sammanstÀlla och göra tillgÀnglig den information som en sÄdan anmÀlan skulle ha innehÄllit. Det skulle exempelvis röra sig om uppgifter om ÀndamÄlet med behandlingen och en beskrivning av den eller de kategorier av registrerade som berörs av behandlingen. Fördelen med att ÄlÀgga domstolarna en skyldighet att föra en sÄdan förteckning Àr att sÄvÀl den registrerade som andra kan fÄ tillgÄng till en uppdaterad beskrivning med mer preciserad information om vilka personuppgiftsbehandlingar som sker vid en domstol Àn vad som kan utlÀsas ur domstolsdatalagen. Detta Àr sÀrskilt vÀrdefullt med tanke pÄ att domstolsdatalagen, till skillnad frÄn Vera-förordningarna, inte bör innehÄlla nÄgra upprÀkningar av vilka personuppgiftsbehandlingar som ska vara tillÄtna (avsnitt 6.1).

Om domstolarna ÄlÀggs en skyldighet att föra en förteckning över sina personuppgiftsbehandlingar innebÀr det ett visst merarbete och kostnader för att inledningsvis upprÀtta förteckningen och att fortlöpande uppdatera den. Till skillnad frÄn KammarrÀtten i Stockholm anser regeringen dock att det inte kommer att medföra nÄgot betydande merarbete för domstolarna att upprÀtta och löpande föra en sÄdan förteckning. SÄsom konstateras i promemorian kan detta arbete effektiviseras genom att Domstolsverket hjÀlper domstolarna att ta fram relevanta förteckningar.

Mot denna bakgrund anser regeringen att en generell skyldighet för domstolarna att föra en förteckning över sina personuppgiftsbehandlingar bör gÀlla enligt domstolsdatalagen. Enligt promemorians förslag Àr det den personuppgiftsansvarige som ska anges som ansvarig för att föra förteckningen. I likhet med vad som gÀller enligt 2 kap. 2 § polisdatalagen (2010:361) anser regeringen emellertid att det bör vara personuppgiftsombudet eller personuppgiftsombuden som har ansvaret

för att föra förteckningen. HovrÀtten över SkÄne och Blekinge anser att

85

Prop. 2014/15:148

86

det bör efterstrÀvas att alla domstolar ska ha samma utformning av de förteckningar som förs. SÄsom anförs i promemorian bör det dock finnas utrymme att anpassa förteckningarna till de rÄdande förhÄllandena hos varje enskild domstol. Det kan Àven finnas situationer dÄ det framstÄr som motiverat att utforma förteckningarna pÄ olika sÀtt för exempelvis olika domstolsslag. Detta talar enligt regeringen för att förteckningarna inte nödvÀndigtvis bör utformas pÄ samma sÀtt för alla domstolar. De nÀrmare kraven pÄ innehÄllet i förteckningarna kan regleras av regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer.

Uppgiftsskyldighet i förhÄllande till allmÀnheten

Det frÀmsta syftet med skyldigheten att föra en förteckning Àr att underlÀtta för allmÀnheten att fÄ kunskap om vilka personuppgiftsbehandlingar som utförs vid en domstol. Den som sÄ önskar bör dÀrför kunna fÄ ta del av förteckningen. Av 42 § PUL följer en skyldighet för den personuppgiftsansvarige att till var och en som begÀr det skyndsamt och pÄ lÀmpligt sÀtt lÀmna upplysningar om sina behandlingar av personuppgifter. Vidare framgÄr att upplysningarna ska omfatta i princip samma information som ska framgÄ av den förteckning som domstolarna föreslÄs bli skyldiga att föra. Enligt regeringen bör en motsvarande skyldighet gÀlla Àven enligt domstolsdatalagen. Av lagtekniska skÀl Àr det dock inte lÀmpligt att hÀnvisa till 42 § PUL. En uttrycklig bestÀmmelse med motsvarande innehÄll bör dÀrför tas in i domstolsdatalagen. Det bör vidare, i linje med regleringen i 42 § PUL, förtydligas att skyldigheten att lÀmna upplysningar inte omfattar sekretessbelagda uppgifter eller uppgifter om vilka sÀkerhetsÄtgÀrder som har vidtagits.

Uppgiftsskyldighet i förhÄllande till den registrerade

En ytterligare möjlighet att Ă„stadkomma insyn i domstolarnas personuppgiftsbehandling Ă€r att införa en skyldighet för den personuppgiftsansvarige att under vissa förutsĂ€ttningar lĂ€mna information till den registrerade. SĂ„dana bestĂ€mmelser finns i 23–25 §§ PUL. BestĂ€mmelserna Ă€r enligt nuvarande ordning tillĂ€mpliga i domstolarnas rĂ€ttskipande och rĂ€ttsvĂ„rdande verksamhet.

Enligt 23 § PUL ska den personuppgiftsansvarige i samband med att personuppgifter samlas in sjÀlvmant lÀmna den registrerade information om behandlingen av uppgifterna. Av 25 § PUL framgÄr att informationen ska omfatta uppgift om den personuppgiftsansvariges identitet, uppgift om ÀndamÄlen med behandlingen, och all övrig information som behövs för att den registrerade ska kunna ta tillvara sina rÀttigheter i samband med behandlingen, sÄsom information om mottagarna av uppgifterna, skyldighet att lÀmna uppgifter och rÀtten att ansöka om information och fÄ rÀttelse. Information behöver dock inte lÀmnas om sÄdant som den registrerade redan kÀnner till. Regeringen anser, i likhet med vad som anförs i promemorian, att de registrerade som skickar in uppgifter till domstolarna (exempelvis parterna) i de flesta fall torde kÀnna till vilka uppgifter som kommer att behandlas vid domstolarna eftersom detta framgÄr direkt av domstolsdatalagen, av den förteckning som domstolarna föreslÄs vara skyldig att sammanstÀlla och av de

processuella regelverken som styr domstolarnas verksamhet. Detta Prop. 2014/15:148 innebÀr att domstolarna i praktiken sÀllan torde behöva lÀmna sÀrskild

information till den registrerade Àven om 23 och 25 §§ PUL görs tillÀmpliga för domstolarna. Göta hovrÀtt anser att promemorians förslag om att göra 23 § PUL tillÀmplig enligt domstolsdatalagen innebÀr att domstolarna kommer att vara skyldiga att underrÀtta t.ex. parter och vittnen om att deras personuppgifter kommer att behandlas och att en strikt tillÀmpning av denna paragraf torde innebÀra en betungande informationsskyldighet för domstolarna. Det bör dock poÀngteras att promemorians förslag om att införa en hÀnvisning till 23 och 25 §§ PUL i domstolsdatalagen inte innebÀr nÄgon Àndring av gÀllande rÀtt. SÄvitt framkommit har domstolarnas tillÀmpning av 23 och 25 §§ PUL inte medfört nÄgra problem eller betungande administration i domstolarnas verksamhet.

BestÀmmelserna i 23 och 25 §§ PUL har sin grund i dataskyddsdirektivet. För att det inte ska rÄda nÄgon tvekan om att domstolsdatalagen lever upp till de krav som följer av unionsrÀtten anser regeringen, i likhet med vad som anförs i promemorian, att dessa bestÀmmelser Àven fortsÀttningsvis bör vara tillÀmpliga i domstolarnas rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet. Det bör dÀrför i domstolsdatalagen tas in en hÀnvisning till bestÀmmelserna i 23 och 25 §§ PUL.

Informationsskyldigheten enligt 23 § PUL gÀller i de fall uppgifter om en person samlas in frÄn personen sjÀlv. I 24 § PUL föreskrivs en skyldighet för den personuppgiftsansvarige att sjÀlvmant lÀmna information till den registrerade i de fall personuppgifter samlas in frÄn nÄgon annan Àn den registrerade sjÀlv. Det Àr frÄga om samma information som enligt 23 §. Av 24 § andra stycket följer emellertid att informationsskyldigheten enligt 24 §, till skillnad frÄn 23 §, inte gÀller om det finns bestÀmmelser om registrerandet eller utlÀmnandet av personuppgifterna i en lag eller nÄgon annan författning. I frÄga om domstolarnas rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet kommer det att finnas sÄdana bestÀmmelser i domstolsdatalagen, rÀttegÄngsbalken, förvaltningsprocesslagen och övrig lagstiftning som styr domstolarnas verksamhet. Enligt regeringen bör det dÀrför inte tas in nÄgon hÀnvisning till 24 § PUL i domstolsdatalagen. SÄsom Göta hovrÀtt uppmÀrksammar hÀnvisar 25 § PUL till bÄde 23 och 24 §§ samma lag. Till skillnad mot hovrÀtten anser regeringen dock att det inte behövs nÄgot förtydligande i domstolsdatalagen om att 25 § PUL endast gÀller i förhÄllande till 23 § PUL. NÄgon risk för tillÀmpningssvÄrigheter kan inte förutses. Förslaget i denna del Àr för övrigt identiskt med motsvarande reglering i 2 kap. 2 § första stycket polisdatalagen.

87

Prop. 2014/15:148 14.2 Tillsynsmyndighet

Regeringens förslag: I domstolarnas rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet har tillsynsmyndigheten samma befogenheter att utöva tillsyn som enligt personuppgiftslagen, med undantag för möjligheten att utfÀrda vitesförelÀggande.

Regeringen har, pÄ samma sÀtt som enligt personuppgiftslagen, möjlighet att föreskriva att vissa sÀrskilt kÀnsliga behandlingar ska anmÀlas till tillsynsmyndigheten för förhandskontroll.

Promemorians förslag överensstÀmmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast ett fÄtal remissinstanser kommenterar

förslaget. Riksdagens ombudsmĂ€n (JO) anser att Datainspektionen inte bör ha möjlighet att under vissa förutsĂ€ttningar meddela förbud för domstolarna att behandla personuppgifter pĂ„ annat sĂ€tt Ă€n genom att lagra dem. FörvaltningsrĂ€tten i Göteborg anser att det mot bakgrund av de allvarliga konsekvenser som ett förbud om att domstolarna inte fĂ„r behandla personuppgifter pĂ„ annat sĂ€tt Ă€n genom att lagra dem skulle medföra för rĂ€ttssĂ€kerheten, tilltron till rĂ€ttsvĂ€sendet och för enskildas möjlighet att ta tillvara sin rĂ€tt bör övervĂ€gas om det i lagstiftningen bör uttryckas att tillsynsmyndigheten i det lĂ€ngsta ska undvika att tillgripa denna Ă„tgĂ€rd. Alternativt bör det, enligt förvaltningsrĂ€tten, övervĂ€gas om det finns nĂ„got annat, mindre ingripande pĂ„tryckningsmedel. Göta hovrĂ€tt ifrĂ„gasĂ€tter om det Ă€r lĂ€mpligt att tillsynsmyndigheten ska kunna ansöka hos förvaltningsrĂ€tten om att personuppgifter som har behandlats pĂ„ ett olagligt sĂ€tt ska utplĂ„nas och att förvaltningsrĂ€tten ges befogenhet att fatta beslut i denna frĂ„ga. FörvaltningsrĂ€tten i Göteborg konstaterar att forumregeln i personuppgiftslagen innebĂ€r att en ansökan om att personuppgifter som har behandlats pĂ„ ett olagligt sĂ€tt ska utplĂ„nas ska prövas av FörvaltningsrĂ€tten i Stockholm och anser att det framstĂ„r som oklart vilken domstol som ska pröva en ansökan avseende FörvaltningsrĂ€tten i Stockholm. Övriga remissinstanser tillstyrker eller har inte nĂ„got att invĂ€nda mot promemorians förslag.

SkÀlen för regeringens förslag: För att kunna sÀkerstÀlla att personuppgifter behandlas pÄ ett korrekt sÀtt har Datainspektionen i egenskap av tillsynsmyndighet enligt personuppgiftslagen vissa befogenheter gentemot den personuppgiftsansvarige.

Enligt 32 § första stycket PUL fÄr Datainspektionen i enskilda fall besluta om vilka sÀkerhetsÄtgÀrder som den personuppgiftsansvarige ska vidta enligt 31 § PUL, dvs. lÀmpliga tekniska och organisatoriska ÄtgÀrder för att skydda de personuppgifter som ska behandlas (se avsnitt 9.1). Vidare framgÄr av 43 § PUL att tillsynsmyndigheten har möjlighet att pÄ begÀran fÄ tillgÄng till de personuppgifter som behandlas, upplysningar om och dokumentation av behandlingen och sÀkerheten vid denna och tilltrÀde till lokaler. De redovisade bestÀmmelserna Àr enligt nuvarande ordning tillÀmpliga i domstolarnas rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet. Regeringen anser, i likhet med promemorian, att tillsynsmyndigheten Àven i fortsÀttningen bör ha samma befogenheter som enligt den nuvarande ordningen. En hÀnvisning till de aktuella paragraferna bör dÀrför tas in i domstolsdatalagen.

88

Datainspektionen har, enligt 44 § PUL, möjlighet att vid vite förbjuda den personuppgiftsansvarige att behandla personuppgifter pĂ„ nĂ„got annat sĂ€tt Ă€n genom att lagra dem, om myndigheten inte efter begĂ€ran enligt 43 § PUL kan fĂ„ tillrĂ€ckligt underlag för att konstatera att behandlingen av personuppgifter Ă€r laglig. Ett sĂ„dant förbud fĂ„r Ă€ven meddelas enligt 45 § PUL om det inte gĂ„r att fĂ„ till stĂ„nd rĂ€ttelse genom pĂ„pekanden eller liknande förfaranden mot felaktig personuppgiftsbehandling, eller om saken Ă€r brĂ„dskande. Även ett sĂ„dant förbud kan förenas med vite.

FrÄgan Àr om Datainspektionen bör ha rÀtt att meddela förbud av nu aktuellt slag. Som JO och FörvaltningsrÀtten i Göteborg konstaterar kan ett förbud för en domstol att behandla personuppgifter pÄ nÄgot annat sÀtt Àn genom att lagra dem i mÄnga fall innebÀra att verksamheten blockeras, vilket kan ha allvarliga följder för rÀttsÀkerheten, tilltron till rÀttsvÀsendet och för enskildas möjligheter att ta tillvara sin rÀtt. JO anser dÀrför att Datainspektionen inte bör ha möjlighet att meddela denna typ av förbud. Regeringen konstaterar dock att 44 och 45 §§ PUL enligt den nuvarande ordningen Àr tillÀmpliga i domstolarnas rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet. Det följer av de aktuella bestÀmmelserna att Datainspektionens möjligheter att besluta om förbud Àr begrÀnsade. Enligt regeringen bör Datainspektionen Àven fortsÀttningsvis ha den principiella möjligheten att förbjuda viss behandling. Genom de redovisade bestÀmmelserna fÄr Datainspektionen ocksÄ goda möjligheter att stödja domstolarna i deras arbete med att sÀkerstÀlla integritetsskyddet i verksamheten. FörvaltningsrÀtten i Göteborg anser att det bör övervÀgas om det pÄ nÄgot sÀtt ska komma till uttryck i lagstiftningen att Datainspektionen i det lÀngsta ska undvika att meddela sÄdana förbud. Enligt regeringen behövs det dock inte nÄgon uttrycklig reglering om detta i domstolsdatalagen. Det fÄr anses tillrÀckligt att pÄ samma sÀtt som polisdatalagen hÀnvisa till de aktuella paragraferna i personuppgiftslagen.

En ytterligare frÄga Àr om det bör vara möjligt för Datainspektionen att förena ett förbud av nu aktuellt slag med vite. I polisdatalagen och flera andra lagstiftningsÀrenden har en lösning valts som inte ger Datainspektionen nÄgon sÄdan möjlighet. Detta har motiverats med grundsatsen att regler om vite inte bör tillÀmpas i förhÄllandet mellan statliga myndigheter, se prop. 2004/05:164 s. 54, propositionen Personuppgiftsbehandling hos Försvarsmakten och Försvarets radioanstalt (prop. 2006/07:46 s. 105) och prop. 2009/10:85 s. 90. Samma skÀl gör sig i högsta grad gÀllande i förhÄllande till domstolarna. Domstolsdatalagen bör alltsÄ inte möjliggöra för Datainspektionen att vid vite förbjuda en domstol att behandla personuppgifter enligt domstolsdatalagen.

Enligt 47 § första stycket PUL har Datainspektionen rÀtt att hos allmÀn förvaltningsdomstol ansöka om att sÄdana uppgifter som har behandlats pÄ ett olagligt sÀtt ska utplÄnas. BestÀmmelsen har sin grund i dataskyddsdirektivet (artikel 28.3). DÀr anges att varje nationell tillsynsmyndighet ska ha befogenhet att inleda rÀttsliga förfaranden nÀr de nationella bestÀmmelser som antagits till följd av direktivet har övertrÀtts, alternativt att uppmÀrksamma de rÀttsliga myndigheterna pÄ dessa övertrÀdelser. Regeringen anser, i likhet med promemorian, att Datainspektionen för att tillgodose direktivets krav bör ha möjlighet att

Prop. 2014/15:148

89

Prop. 2014/15:148 ansöka om utplÄning av uppgifter i domstolarnas rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet. Detta Ästadkoms genom en hÀnvisning till 47 § PUL. Beslut om utplÄning fÄr enligt 47 § andra stycket PUL inte meddelas om det Àr oskÀligt, vilket innebÀr att det inte bör komma i frÄga att utplÄna uppgifter som behövs för handlÀggningen av mÄl och Àrenden eller som pÄ grund av processrÀttsliga regler eller allmÀnna rÀttsprinciper bör bevaras.

SÄsom FörvaltningsrÀtten i Göteborg konstaterar ska en ansökan om utplÄning enligt 47 § PUL prövas av förvaltningsrÀtten inom vars domkrets tillsynsmyndigheten Àr belÀgen. Eftersom Datainspektionen Àr belÀgen i Stockholm ska denna frÄga, enligt nuvarande forumregler, alltsÄ prövas av FörvaltningsrÀtten i Stockholm. FörvaltningsrÀtten i Göteborg stÀller frÄgan vilken domstol som ska pröva en ansökan som innefattar pÄstÄenden att personuppgifter har behandlats pÄ ett olagligt sÀtt av FörvaltningsrÀtten i Stockholm. Regeringen konstaterar att forumregeln i 47 § PUL redan nu gÀller i domstolarnas verksamhet och att det inte framkommit nÄgra problem med den nuvarande ordningen. Det förekommer Àven pÄ andra omrÄden att en domstol kan vara part i ett mÄl eller Àrende som handlÀggs vid samma domstol. NÄgon sÀrskild forumregel för det nu aktuella fallet behövs dÀrför inte.

Enligt nuvarande ordning gĂ€ller Ă€ven regeringens möjlighet att, med stöd av 41 § PUL, föreskriva att vissa sĂ€rskilt kĂ€nsliga behandlingar ska anmĂ€las till Datainspektionen för förhandskontroll i domstolarnas verksamhet. BestĂ€mmelsen har sin grund i artikel 20.1 i dataskyddsdirektivet som innehĂ„ller krav pĂ„ att medlemsstaterna ska bestĂ€mma vilka behandlingar som kan innebĂ€ra sĂ€rskilda risker för den registrerades fri- och rĂ€ttigheter samt sĂ€kerstĂ€lla att dessa behandlingar kontrolleras innan de pĂ„börjas. Även om regeringen inte har meddelat nĂ„gra sĂ„dana föreskrifter som anges i 41 § PUL sĂ„vitt gĂ€ller domstolarnas verksamhet, saknas det skĂ€l att inte behĂ„lla denna möjlighet. En hĂ€nvisning till nĂ€mnda bestĂ€mmelse bör dĂ€rför, precis som i polisdatalagen, införas i domstolsdatalagen.

14.3Personuppgiftsombud

Regeringens förslag: Den personuppgiftsansvarige ska utse ett eller flera personuppgiftsombud. Den personuppgiftsansvarige ska anmÀla till Datainspektionen nÀr ett personuppgiftsombud utses eller entledigas. Personuppgiftslagens bestÀmmelser om personuppgiftsombudets uppgifter gÀller i domstolarnas verksamhet.

  Promemorians förslag överensstĂ€mmer med regeringen.  
  Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker
  promemorians förslag eller har ingen invĂ€ndning mot det.  
  SkĂ€len för regeringens förslag: I personuppgiftslagen föreskrivs en
  möjlighet för den personuppgiftsansvarige att utse ett personuppgifts-
  ombud. Ombudet har till uppgift att sjĂ€lvstĂ€ndigt se till att den person-
  uppgiftsansvarige behandlar personuppgifter pĂ„ ett lagligt och korrekt
  sĂ€tt och i enlighet med god sed. I första hand ska personuppgiftsombudet
90 pÄpeka brister i uppgiftsbehandlingen för den personuppgiftsansvarige,

men om den ansvarige inte rÀttar till bristerna Àr ombudet skyldigt att anmÀla förhÄllandena till Datainspektionen. Personuppgiftsombudet ska ocksÄ hjÀlpa registrerade personer att fÄ rÀttelse nÀr det finns anledning att misstÀnka att behandlade personuppgifter Àr felaktiga eller ofullstÀndiga. (38 och 40 §§ PUL) I polisdatalagen har det föreskrivits en skyldighet för polisen att utse personuppgiftsombud, medan personuppgiftslagens bestÀmmelser innebÀr en valfrihet för den personuppgiftsansvarige att sjÀlv bestÀmma om ett sÄdant ombud ska utses. Det obligatoriska kravet för polisen pÄ att utse personuppgiftsombud har enligt förarbetena till polisdatalagen motiverats med att behandlingen av personuppgifter i polisens brottsbekÀmpande verksamhet i stor utstrÀckning rör uppgifter som fÄr anses integritetskÀnsliga, vilket gör det sÀrskilt angelÀget med den kontroll som kan utövas av ett personuppgiftsombud (prop. 2009/10:85 s. 93). I domstolarnas rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet begrÀnsas hanteringen av personuppgifter indirekt av de processuella regelverken. JÀmfört med polisen har domstolarna dÀrför ett mindre utrymme att styra över vilka personuppgifter som ska samlas in och behandlas pÄ andra sÀtt inom verksamheten. Risken för att det i verksamheten utförs obefogade integritetskÀnsliga behandlingar avseende personuppgifter fÄr dÀrför anses vara mindre Àn inom polisen.

Enligt regeringen finns det dock flera fördelar med att göra det obligatoriskt för domstolarna att utse ett personuppgiftsombud. Ett personuppgiftsombud torde ofta fÄ sÀrskilda kunskaper om personuppgiftsfrÄgor och kan dÄ ge god service Ät enskilda som behöver hjÀlp för att kunna ta tillvara sin rÀtt. Enskilda fÄr genom personuppgiftsombudet en tydlig kontaktpunkt vid varje domstol i frÄgor som rör bl.a. information om behandlingen och rÀttelse av felaktiga uppgifter. Personuppgiftsombudet kan ocksÄ bidra till kunskapsspridningen inom sin domstol och vara ett stöd för andra medarbetare. I syfte att Ästadkomma ett förstÀrkt integritetsskydd bör det av dessa skÀl enligt regeringen vara obligatoriskt för domstolarna att utse ett eller flera personuppgiftsombud. Regeringen lÀmnar dÀrför, i likhet med promemorian, ett förslag om att domstolarna ska vara skyldiga att utse personuppgiftsombud. Av 36 § andra stycket PUL framgÄr att den personuppgiftsansvarige ska anmÀla till Datainspektionen nÀr ett personuppgiftsombud utses och entledigas. Detta bör Àven gÀlla enligt domstolsdatalagen. Skyldigheten att utse personuppgiftsombud och anmÀla dessa till Datainspektionen bör framgÄ direkt av domstolsdatalagen.

Det finns enligt regeringen inte anledning att utforma arbetsuppgifter och skyldigheter för ett personuppgiftsombud som utses med stöd av domstolsdatalagen annorlunda Àn vad som gÀller enligt personuppgiftslagen. Domstolsdatalagen bör dÀrför hÀnvisa till 38 och 40 §§ PUL.

Prop. 2014/15:148

91

Prop. 2014/15:148 15 RĂ€ttsmedel

15.1ÅtgĂ€rder vid felaktig personuppgiftsbehandling

Regeringens förslag: Den personuppgiftsansvarige Àr, pÄ samma sÀtt som enligt personuppgiftslagen, skyldig att pÄ begÀran av den registrerade snarast rÀtta, blockera eller utplÄna personuppgifter som har behandlats felaktigt i domstolarnas verksamhet. Den personuppgiftsansvarige har Àven samma skyldighet som enligt personuppgiftslagen att underrÀtta tredje man om sÄdana ÄtgÀrder.

Den registrerade har samma rÀtt som enligt personuppgiftslagen att fÄ skadestÄnd vid skada eller krÀnkning som uppstÄr nÀr personuppgifter behandlas pÄ ett felaktigt sÀtt.

Promemorians förslag överensstÀmmer med regeringens. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker prome-

morians förslag eller har ingen invÀndning mot det.

SkÀlen för regeringens förslag

Skyldigheten att rÀtta felaktigt behandlade uppgifter

Enligt 9 § första stycket h personuppgiftslagen (1998:204, PUL), till vilken domstolsdatalagen ska hÀnvisa (se avsnitt 8.1), ska den personuppgiftsansvarige se till att alla rimliga ÄtgÀrder vidtas för att rÀtta, blockera eller utplÄna sÄdana personuppgifter som Àr felaktiga eller ofullstÀndiga med hÀnsyn till ÀndamÄlen med behandlingen. Det finns ocksÄ en möjlighet för den registrerade att begÀra att sÄdana ÄtgÀrder vidtas. Enligt 28 § PUL Àr den personuppgiftsansvarige skyldig att pÄ begÀran av den registrerade snarast rÀtta, blockera eller utplÄna sÄdana personuppgifter som inte behandlats i enlighet med personuppgiftslagens bestÀmmelser. Vidare följer av denna bestÀmmelse att nÀr den personuppgiftsansvarige rÀttar en personuppgift ska han eller hon underrÀtta dem som fÄtt del av uppgiften om den registrerade begÀr det eller om mer betydande skada eller olÀgenhet dÀrigenom kan undvikas. SÄdan underrÀttelse behöver dock inte lÀmnas om det visar sig vara omöjligt eller om det skulle innebÀra en oproportionerligt stor arbetsinsats.

BestÀmmelserna i 28 § PUL Àr redan enligt nuvarande ordning tillÀmpliga i domstolarnas rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet. Felaktig behandling av personuppgifter innebÀr ett integritetsintrÄng och för att i sÄ stor utstrÀckning som möjligt begrÀnsa sÄdana intrÄng Àr det, enligt regeringen, viktigt att personuppgifter som behandlas felaktigt i domstolarna Àven i fortsÀttningen rÀttas, blockeras eller utplÄnas. En hÀnvisning till 28 § PUL bör dÀrför tas in i domstolsdatalagen.

RÀtt till skadestÄnd

Om behandling av personuppgifter i strid med personuppgiftslagen orsakar skada för den registrerade har han eller hon rÀtt till skadestÄnd (48 § PUL). RÀtten till ersÀttning omfattar varje typ av skada eller krÀnkning av den personliga integriteten orsakad genom en behandling i

92

strid med reglerna i personuppgiftslagen eller föreskrifter som har Prop. 2014/15:148 meddelats med stöd av den lagen.

Personuppgiftslagens bestÀmmelser om skadestÄnd Àr enligt gÀllande rÀtt tillÀmpliga i domstolarnas rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet. Om personuppgifter skulle behandlas i strid med domstolsdatalagen Àr det principiellt viktigt att den som drabbas av skada eller krÀnkning Àven fortsÀttningsvis pÄ ett rimligt sÀtt kan kompenseras genom skadestÄnd. En hÀnvisning till 48 § PUL bör dÀrför tas in i domstolsdatalagen.

15.2Överklagande

Regeringens förslag: Beslut av domstol om upplysningar till allmĂ€n-  
heten, om information och om rĂ€ttelse och underrĂ€ttelse till tredje man  
fĂ„r överklagas. Högsta domstolens och Högsta förvaltningsdomstolens  
beslut fĂ„r dock inte överklagas.        
Beslut av en hovrĂ€tt, tingsrĂ€tt och förvaltningsrĂ€tt överklagas till  
kammarrĂ€tt. Beslut av en kammarrĂ€tt överklagas till Högsta  
förvaltningsdomstolen.            
Beslut av en hyres- eller arrendenĂ€mnd överklagas till allmĂ€n  
förvaltningsdomstol. PrövningstillstĂ„nd krĂ€vs i dessa fall vid  
överklagande till kammarrĂ€tten.        
Datainspektionens beslut fĂ„r, pĂ„ samma sĂ€tt som enligt person-  
uppgiftslagen, överklagas till allmĂ€n förvaltningsdomstol.  
Datainspektionens möjlighet att enligt personuppgiftslagen bestĂ€mma  
att dess beslut ska gĂ€lla Ă€ven om det överklagas gĂ€ller dock inte i  
domstolarnas verksamhet.          
   
Promemorians förslag överensstĂ€mmer i huvudsak med regeringens.  
I promemorian föreslĂ„s en annan lagteknisk lösning.    
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker  
promemorians förslag eller har ingen invĂ€ndning mot det.  
FörvaltningsrĂ€tten i Göteborg stĂ€ller frĂ„gan vilken domstol som ska  
pröva ett överklagande av Datainspektionens beslut som riktar sig mot  
exempelvis Högsta förvaltningsdomstolen eller FörvaltningsrĂ€tten i  
Stockholm. FörvaltningsrĂ€tten i Göteborg anser att det bör övervĂ€gas att  
utförligt och samlat i domstolsdatalagen ange samtliga de beslut som  
avses kunna överklagas. Liknande synpunkter framförs av  
FörvaltningsrĂ€tten i Malmö.          
SkĂ€len för regeringens förslag          
Beslut av den personuppgiftsansvarige        
Enligt 52 § PUL fĂ„r en myndighets beslut om information enligt 26 §  
PUL, om rĂ€ttelse och underrĂ€ttelse till tredje man enligt 28 § PUL, om  
information enligt 29 § andra stycket PUL och om upplysningar enligt  
42 § PUL överklagas hos allmĂ€n förvaltningsdomstol (förvaltningsrĂ€tt).  
FrĂ„gan Ă€r inledningsvis vilka beslut enligt domstolsdatalagen som ska  
kunna överklagas. En principiell utgĂ„ngspunkt bör vara att beslut  
angÄende behandling av personuppgifter som direkt berör den enskilde 93

Prop. 2014/15:148 ska kunna överklagas medan beslut som kan betecknas som interna eller administrativa och som inte direkt berör den enskilde, t.ex. ett beslut att inte medge direktĂ„tkomst, inte ska kunna överklagas, jfr propositionen Översyn av personuppgiftslagen (prop. 2005/06:173 s. 52). Beslut enligt 26 och 28 §§ PUL, till vilka domstolsdatalagen ska hĂ€nvisa, bör mot denna bakgrund kunna överklagas. Även beslut om upplysningar till allmĂ€nheten, som enligt vad regeringen föreslĂ„r i avsnitt 14.1 ska regleras sĂ€rskilt i domstolsdatalagen, bör pĂ„ motsvarande sĂ€tt som gĂ€ller enligt personuppgiftslagen kunna överklagas (jfr 42 och 52 §§ PUL). Övriga beslut som kan meddelas av den personuppgiftsansvarige enligt domstolsdatalagen bedöms dĂ€remot inte vara av sĂ„dan karaktĂ€r att de bör kunna överklagas.

För att förvaltningsrÀtterna inte ska behöva överpröva sina egna eller högre instansers beslut har det i Vera-förordningarna införts en avvikande instansordning i frÄga om överklagande av domstolars beslut. Enligt dessa förordningar gÀller att förvaltningsrÀtts beslut överklagas till kammarrÀtt, kammarrÀtts beslut till Högsta förvaltningsdomstolen och att tingsrÀtts och hovrÀtts beslut överklagas till kammarrÀtt. Det Àr ocksÄ vad som gÀller för beslut om utlÀmnande av handling i domstolarnas administrativa verksamhet enligt offentlighets- och sekretesslagen (6 kap. 8 § offentlighets- och sekretesslagen [2009:400]). Den nu redovisade instansordningen framstÄr som ÀndamÄlsenlig och bör gÀlla Àven vid överklagande av beslut enligt domstolsdatalagen.

De beslut som Àr överklagbara utgör administrativa beslut i respektive domstol. KammarrÀtten kommer dÀrmed i realiteten att vara första domstolsinstans. Mot den angivna bakgrunden och i enlighet med vad som gÀller enligt Vera-förordningarna bör det dÀrför inte gÀlla nÄgot krav pÄ prövningstillstÄnd vid överklagande till kammarrÀtt.

Högsta domstolen Àr högsta allmÀnna domstol och Högsta förvaltningsdomstolen Àr högsta förvaltningsdomstol (11 kap. 1 § regeringsformen). Av detta följer att dessa domstolars avgöranden inte kan överklagas. Högsta domstolens och Högsta förvaltningsdomstolens egna beslut enligt domstolsdatalagen bör dÀrför inte kunna överklagas. Detta överensstÀmmer med vad som gÀller enligt offentlighets- och sekretesslagen och Vera-förordningarna.

NÀr det gÀller beslut som meddelas av en hyres- eller arrendenÀmnd finns det inte skÀl att avvika frÄn den vanliga ordningen för överklagande av förvaltningsbeslut. Det bör sÄledes anges i domstolsdatalagen att nÀmndernas beslut överklagas till allmÀn förvaltningsdomstol och att prövningstillstÄnd krÀvs vid överklagande till kammarrÀtt.

Beslut av tillsynsmyndigheten

I avsnitt 14.2 föreslÄs att Datainspektionen ska kunna besluta om sÀkerhetsÄtgÀrder enligt 32 § PUL och förbud enligt 44 eller 45 § PUL. I likhet med vad som gÀller enligt personuppgiftslagen bör sÄdana beslut kunna överklagas till allmÀn förvaltningsdomstol och prövningstillstÄnd bör krÀvas vid överklagande till kammarrÀtten (51 § första stycket och 53 § andra stycket PUL). Denna överklagandebestÀmmelse bör utformas pÄ samma sÀtt som i personuppgiftslagen.

94

SÄsom FörvaltningsrÀtten i Göteborg konstaterar kan Datainspektionen fatta beslut som riktar sig mot en personuppgiftsansvarig domstol. Eftersom Datainspektionen Àr belÀgen i Stockholm Àr det FörvaltningsrÀtten i Stockholm som Àr behörig att pröva ett överklagande frÄn en domstol vilket avser ett sÄdant beslut. Detta följer av den allmÀnna forumregeln i 14 § andra stycket lagen (1971:289) om allmÀnna förvaltningsdomstolar. FörvaltningsrÀtten i Göteborg stÀller frÄgan vilken domstol som ska pröva ett överklagande om tillsynsmyndighetens beslut riktar sig mot t.ex. Högsta förvaltningsdomstolen eller FörvaltningsrÀtten i Stockholm. Innebörden av regeringens förslag Àr att ett sÄdant beslut överklagas till FörvaltningsrÀtten i Stockholm. Det förekommer redan pÄ andra omrÄden att en domstol kan vara part i ett mÄl eller Àrende som handlÀggs vid samma domstol eller i en annan instans. Forumregeln i 14 § andra stycket lagen om allmÀnna förvaltningsdomstolar gÀller redan nu vid överklaganden av beslut som Datainspektionen har rÀtt att meddela gentemot en personuppgiftsansvarig domstol med stöd av personuppgiftslagen. Det har inte framkommit att den nuvarande ordningen innebÀr nÄgra problem. Det behövs dÀrför enligt regeringen inte nÄgon sÀrskild forumregel betrÀffande sÄdana beslut av Datainspektionen som riktar sig mot Högsta förvaltningsdomstolen eller FörvaltningsrÀtten i Stockholm i egenskap av personuppgiftsansvariga.

Enligt 51 § andra stycket PUL fÄr Datainspektionen i egenskap av tillsynsmyndighet bestÀmma att dess beslut ska gÀlla Àven om det överklagas. Regeringen delar promemorians bedömning att det inte finns nÄgot praktiskt behov av att ge Datainspektionen en sÄdan möjlighet och lÀmnar dÀrför inte nÄgot sÄdant förslag, jfr propositionen Kustbevakningsdatalag (prop. 2011/12:45 s. 87) angÄende motsvarande bedömning för Kustbevakningen.

Övriga frĂ„gor

I avsnitt 14.2 föreslÄs att FörvaltningsrÀtten i Stockholm, efter ansökan av Datainspektionen, ska kunna besluta att sÄdana personuppgifter som har behandlats pÄ ett olagligt sÀtt ska utplÄnas. SÄsom FörvaltningsrÀtten i Göteborg uppmÀrksammar bör naturligtvis förvaltningsrÀttens dom i ett sÄdant mÄl kunna överklagas enligt förvaltningsprocesslagen (1971:291) pÄ samma sÀtt som gÀller för förvaltningsrÀttens domar i allmÀnhet. I personuppgiftslagen har detta förtydligats i 53 §. Av denna bestÀmmelse följer Àven att prövningstillstÄnd krÀvs vid överklagande till kammarrÀtten i dessa fall. En motsvarande bestÀmmelse bör tas in i domstolsdatalagen.

I promemorian föreslÄs att domstolsdatalagen ska hÀnvisa till personuppgiftslagens överklagandebestÀmmelser och att kompletterande överklagandebestÀmmelser ska tas in i domstolsdatalagen. Denna lösning kan visserligen sÀgas vara i linje med hur domstolsdatalagen Àr uppbyggd i övrigt. I frÄga om överklagandebestÀmmelserna anser dock regeringen, i likhet med FörvaltningsrÀtten i Göteborg och

FörvaltningsrÀtten i Malmö, att denna lagtekniska lösning leder till en alltför oöverskÄdlig reglering. Det bör dÀrför anges direkt i

Prop. 2014/15:148

95

Prop. 2014/15:148 domstolsdatalagen vad som gÀller i frÄga om överklagande av Datainspektionens beslut och av domstolarnas beslut och domar.

16IkrafttrÀdande- och övergÄngsbestÀmmelser

Regeringens förslag och bedömning: Domstolsdatalagen trÀder i kraft den 1 januari 2016. NÄgra sÀrskilda övergÄngsbestÀmmelser behövs inte.

Promemorians förslag och bedömning överensstÀmmer delvis med regeringens. I promemorian föreslÄs ett tidigare ikrafttrÀdande.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker promemorians förslag och bedömning eller har ingen invÀndning mot dem. Domstolsverket ifrÄgasÀtter om promemorians förslag om ikrafttrÀdande Àr realistiskt. Verket förutser behov av stora systemÀndringar i domstolarnas datorsystem som tar tid att genomföra och krÀver stora resurser. KammarrÀtten i Sundsvall anser att de praktiska problem som följer av begrÀnsningen av tillgÄngen till personuppgifter till vad domstolens personal behöver för att fullgöra sina arbetsuppgifter mÄste beaktas i frÄga om tiden för ikrafttrÀdandet.

SkÀlen för regeringens förslag och bedömning: Den nya lagstiftningen om behandling av personuppgifter i domstolarnas rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet bör trÀda i kraft den 1 januari 2016. Regeringen gör i avsnitt 17 bedömningen att det inte kommer att krÀvas nÄgra omfattande anpassningar av datorsystemen för att uppfylla domstolsdatalagens krav. De anpassningar som kan behövas av befintliga datorsystem bör kunna genomföras före lagens ikrafttrÀdande.

Det behövs inga sÀrskilda övergÄngsbestÀmmelser.

96

17 Konsekvenser av förslagen Prop. 2014/15:148
 
       
  Regeringens bedömning: Genom förslagen skapas ett förstĂ€rkt    
  integritetsskydd som Ă€r bĂ€ttre anpassat till de risker som Ă€r    
  förknippade med anvĂ€ndningen av modern teknik. Samtidigt skapar    
  förslagen förutsĂ€ttningar för domstolarna att bedriva sin verksamhet    
  effektivt och med ett rationellt datorstöd.    
    Förslagen innebĂ€r en flexibel reglering som ger domstolarna    
  möjlighet att fortlöpande utveckla och anpassa sina system för    
  automatiserad behandling utan att det krĂ€vs Ă€ndringar i regelverket.    
  Vidare innebĂ€r förslagen att domstolarna kan ge bĂ„de parter och    
  allmĂ€nheten bĂ€ttre service, insyn i domstolsprocesserna och tillgĂ„ng    
  till information.    
    De kostnader som inledningsvis kan uppkomma hos domstolarna    
  ryms inom domstolarnas befintliga ekonomiska ramar. Förslagen    
  bedöms inte heller leda till nĂ„gra ökade kostnader för andra    
  myndigheter eller för enskilda.    
       
  Promemorians bedömning överensstĂ€mmer med regeringens.  
  Remissinstanserna: Remissutfallet Ă€r blandat. MĂ„nga remissinstanser  
anser att förslagen medför behov av ökade resurser till domstolarna.  
Bland andra Attunda tingsrĂ€tt, KammarrĂ€tten i Jönköping och  
Domstolsverket anser att promemorians förslag om direktĂ„tkomst mellan  
domstolarna, i kombination med möjligheten att söka efter person-  
uppgifter hos en annan domstol, kommer att leda till en ökning av antalet  
bestĂ€llningar frĂ„n medieföretag och allmĂ€nhet av domar och beslut.  
FörvaltningsrĂ€tten i Göteborg bedömer att förslaget om att tillĂ„ta  
sökningar efter mer detaljerade sökbegrepp och kĂ€nsliga personuppgifter  
kan innebĂ€ra att fler sekretessprövningar kan bli nödvĂ€ndiga jĂ€mfört med  
i dag. För att kunna hantera detta krĂ€vs att domstolarna tillförs ytterligare  
resurser. Attunda tingsrĂ€tt för ett liknande resonemang. NĂ„gra domstolar  
anser att konsekvenserna av förslaget om att begrĂ€nsa tillgĂ„ngen till  
personuppgifter till vad domstolens personal behöver för att fullgöra sina  
arbetsuppgifter inte Ă€r tillrĂ€ckligt belysta i promemorian. KammarrĂ€tten i  
Jönköping pĂ„pekar att den föreslagna regleringen kan leda till att  
domstolarnas verksamhetsstöd Vera kan behöva byggas om vilket krĂ€ver  
resurser. Liknande synpunkter framförs av KammarrĂ€tten i Sundsvall  
som anser att en sĂ„dan reglering kommer att krĂ€va en mĂ€ngd nya  
funktioner i Vera och att det Ă€r svĂ„röverskĂ„dligt hur denna avgrĂ€nsning  
ska ske i praktiken. De praktiska problem som detta innebĂ€r mĂ„ste enligt  
kammarrĂ€tten beaktas vid bedömningen av kostnaden för genomförandet  
av förslaget. BorĂ„s tingsrĂ€tt ifrĂ„gasĂ€tter om Domstolsverket kommer att  
ha ekonomiska förutsĂ€ttningar att utveckla de tekniska lösningar som  
regeln förutsĂ€tter. Domstolsverket ifrĂ„gasĂ€tter promemorians bedömning  
att lagförslaget inte kommer att förutsĂ€tta nĂ„gra mer omfattande  
anpassningar av verksamheten eller datorsystemen och att kostnaderna  
för att anpassa systemen ryms inom befintliga anslag. Enligt verket  
uppfyller de befintliga systemen inte lagens krav pĂ„ begrĂ€nsningen av  
tillgĂ„ngen till personuppgifter och systemen behöver dĂ€rför byggas om.  
Även förslaget till nya sökmöjligheter krĂ€ver enligt verket en vĂ€sentlig 97
       

Prop. 2014/15:148 ombyggnad av Veras sökfunktioner. Vidare anser verket att det kommer att krÀvas extra resurser för att kunna införa ett förslag som innebÀr att varje enskild domstol sjÀlvstÀndigt ska kunna avgöra om direktÄtkomst ska medges en annan domstol eller inte. Ett förslag som bygger pÄ en skyldighet för domstolarna att göra detta vore mindre resurskrÀvande. Om Domstolsverket anvisar ett system som inte möjliggör direktÄtkomst inom lagens ramar kan detta dessutom uppfattas som en indirekt styrning frÄn verkets sida. Domstolsverket pekar dessutom pÄ behovet av utbildning av personalen för att genomföra förslaget och att rutiner, instruktioner och informationsmaterial behöver tas fram vilket krÀver resurser.

SkÀlen för regeringens bedömning

Sveriges Domstolar

Regeringens förslag innebÀr att det införs en ny lag, domstolsdatalagen, som syftar till att ge domstolarna möjlighet att behandla personuppgifter pÄ ett effektivt och ÀndamÄlsenligt sÀtt och att skydda mÀnniskor mot att deras personliga integritet krÀnks vid sÄdan behandling. Förslagen innebÀr en lagstiftning som Àr teknikneutral och möjliggör hÀrigenom att nya datorsystem i framtiden kan tas i bruk utan att det blir nödvÀndigt att Àndra regelverket. Förslagen medför ocksÄ flexibilitet i frÄga om möjligheterna för domstolarna att söka efter och fÄ direktÄtkomst till varandras personuppgifter. Detta frÀmjar domstolarnas effektivitet och bidrar till en enhetlig rÀttstillÀmpning.

MÄnga remissinstanser, bl.a. Attunda tingsrÀtt, KammarrÀtten i Jönköping och Domstolsverket, anser att domstolens möjligheter att göra sökningar i handlingar frÄn andra domstolar pÄ begÀran av allmÀnheten kommer att leda till en ökad arbetsbörda för domstolarna. Förslagen innebÀr emellertid inte nÄgon skyldighet för domstolarna att inrÀtta sökfunktioner eller direktÄtkomst. FrÄgan om huruvida direktÄtkomst bör införas i domstolarna fÄr i stÀllet avgöras utifrÄn en bedömning av om det finns tillrÀckliga resurser och tekniska möjligheter för detta. Förslagen kan sÄledes inte i sig anses leda till nÄgra kostnader.

Genom att domstolarna kan ge bÀttre och snabbare tillgÄng till information kan de Àven ge bÀttre service till sÄvÀl parter som allmÀnheten. Förslagen innebÀr vidare att det skapas förutsÀttningar för domstolarna att effektivisera sin delgivningsverksamhet genom att spara och strukturera information som behövs för att delgivning ska kunna genomföras med personer som av olika skÀl Àr svÄra att fÄ kontakt med. Risken för att förhandlingar behöver stÀllas in kan dÀrmed minska vilket kan ha en kostnadsdÀmpande effekt pÄ anslaget för Sveriges Domstolar.

Genom förslagen genomförs vidare nödvĂ€ndiga justeringar av personuppgiftsregleringen för att domstolarna ska kunna övergĂ„ till elektronisk arkivering. Detta Ă€r pĂ„ sikt kostnadsbesparande. Förslagen innebĂ€r att domstolarnas dokumenthantering i pappersform i allt större utstrĂ€ckning kommer att kunna ersĂ€ttas av elektronisk informationshantering. Även detta innebĂ€r i sig kostnadsbesparingar. Dessutom leder det till att miljöbelastningen kan minska dĂ„ pappersutskrifter och transporter kan minskas.

98

Även om förslagen pĂ„ olika sĂ€tt leder till effektiviseringar och andra förbĂ€ttringar kan förslagen inledningsvis komma att orsaka vissa begrĂ€nsade merkostnader för Sveriges Domstolar pĂ„ grund av tekniska anpassningar. De krav som regleringen stĂ€ller bör dock kunna uppfyllas genom en anpassning av de befintliga systemen och genom utbildning, information och instruktioner till personalen. Förslagen Ă€r teknikneutrala och stĂ€ller sĂ„ledes inte upp nĂ„gra krav betrĂ€ffande vilka tekniska Ă„tgĂ€rder som bör vidtas i frĂ„ga om exempelvis inrĂ€ttandet av sökfunktioner eller begrĂ€nsningen av tillgĂ„ngen till personuppgifter. FrĂ„gan om vilken anpassning som bör ske av de tekniska systemen Ă€r vidare en frĂ„ga som fĂ„r bedömas fortlöpande utifrĂ„n domstolarnas olika förutsĂ€ttningar och behov och med beaktande bl.a. av vad det skulle kosta att genomföra Ă„tgĂ€rderna (jfr 31 § personuppgiftslagen [1998:204]). NĂ„gra sĂ€rskilda kostnader utöver vad som uppstĂ„r inom ramen för ordinarie utvecklingsarbete bör inte uppstĂ„.

Ett annat förslag som kan antas medföra vissa begrÀnsade merkostnader för domstolarna Àr domstolarnas skyldighet att upprÀtta en förteckning över de personuppgiftsbehandlingar som utförs med stöd av domstolsdatalagen. Regeringen bedömer dock att dessa insatser inte Àr mer omfattande Àn att de fÄr anses utgöra en del av det ordinarie utvecklingsarbetet och de bör dÀrför ocksÄ rymmas inom befintliga anslag.

NÄgra remissinstanser, bl.a. Attunda tingsrÀtt och KammarrÀtten i Jönköping, anför att promemorians förslag till sökningar och direktÄtkomst innebÀr att en domstol pÄ grund av offentlighetsprincipen kan vara tvungen att pÄ begÀran göra en sökning pÄ integritetskÀnsliga uppgifter vid den egna domstolen eller hos en annan domstol. Detta bedöms kunna öka arbetsbelastningen för domstolarna. Till skillnad mot promemorian föreslÄr regeringen dock att begrÀnsningarna avseende möjligheterna att söka bör utformas sÄ att de inte enbart gÀller för domstolspersonalens anvÀndning av datorsystemen utan Àven skyddar mot de integritetsrisker som Àr förknippade med allmÀnhetens rÀtt att begÀra att sökningar utförs med stöd av offentlighetsprincipen. Detta innebÀr att en domstol efter förfrÄgan frÄn allmÀnheten inte kommer att kunna utföra sökningar pÄ integritetskÀnsliga uppgifter vid den egna domstolen eller hos en annan domstol om personalen Àr förhindrade att utföra sökningarna för att tillgodose domstolens verksamhetsbehov. De förslag som nu lÀmnas bedöms inte medföra nÄgon betydande ökning av resursÄtgÄngen i domstolarna.

Effekter för andra myndigheter och för enskilda

Förslagen innebÀr att myndigheter och enskilda med partsstÀllning ska kunna ges direktÄtkomst till personuppgifter i sina mÄl och Àrenden. Parter och ombud kommer dÀrigenom pÄ sikt att kunna fÄ möjlighet att föra sina processer mer effektivt. Detta kan underlÀtta och pÄskynda myndigheternas handlÀggning. Förslagen medför samtidigt att enskildas insyn i domstolsprocessen förbÀttras ytterligare.

Förutom möjligheten till direktÄtkomst för enskilda parter leder förslagen till en rÀtt för den enskilde att ta del av domstolarnas förteckning över de personuppgiftsbehandlingar som utförs av domstolarna.

Prop. 2014/15:148

99

Prop. 2014/15:148 Bedömningar och avvÀgningar som har gjorts avseende förslagens konsekvenser för enskildas personliga integritet har redovisats under skÀlen för respektive förslag.

Förslagen innebÀr vidare att det skapas en grund för ett elektroniskt informationsutbyte mellan domstolarna och övriga deltagande myndigheter i RIF-arbetet.

Förslagen ger Àven ett tydligt rÀttsligt stöd för allmÀnheten att fÄ ta del av uppgifter pÄ elektronisk vÀg.

NÄgra merkostnader för myndigheter med partsstÀllning och andra deltagande myndigheter inom RIF förutses inte.

Förslagen bedöms inte ha nÄgra ekonomiska konsekvenser för övriga myndigheter, kommuner och landsting.

Den nya lagstiftningen bedöms inte ha nÄgon pÄverkan pÄ jÀmstÀlldheten mellan mÀn och kvinnor eller möjligheterna att nÄ de integrationspolitiska mÄlen.

18 Författningskommentar

Lagens syfte

1 § Syftet med denna lag Àr att ge de allmÀnna domstolarna, de allmÀnna förvaltningsdomstolarna och hyres- och arrendenÀmnderna möjlighet att behandla personuppgifter pÄ ett ÀndamÄlsenligt sÀtt i sin rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet och att skydda mÀnniskor mot att deras personliga integritet krÀnks vid sÄdan behandling.

I paragrafen anges det övergripande syftet med lagen. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 6.3.

I paragrafen anges att syftet med lagen Àr att ge domstolarna och nÀmnderna möjlighet att behandla personuppgifter pÄ ett ÀndamÄlsenligt sÀtt och att skydda den personliga integriteten vid sÄdan behandling. BestÀmmelsen har utformats med förebild i 1 kap. 1 § polisdatalagen (2010:361).

Lagens tillÀmpningsomrÄde

2 § Denna lag gÀller vid behandling av personuppgifter i de allmÀnna domstolarnas, de allmÀnna förvaltningsdomstolarnas och hyres- och arrendenÀmndernas rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet. Lagen gÀller ocksÄ nÀr personuppgifterna vidarebehandlas i den administrativa verksamheten för att lÀmnas ut efter begÀran.

Lagen gÀller endast om behandlingen Àr helt eller delvis automatiserad eller om personuppgifterna ingÄr i eller Àr avsedda att ingÄ i en strukturerad samling av personuppgifter som Àr tillgÀngliga för sökning eller sammanstÀllning enligt

  sĂ€rskilda kriterier.
  Paragrafen anger tillĂ€mpningsomrĂ„det för domstolsdatalagen. Över-
  vĂ€gandena finns i avsnitt 6.2.
  I första stycket anges inledningsvis att lagen gĂ€ller vid behandling av
100 personuppgifter. Med begreppet personuppgifter avses detsamma som i
 

3 § personuppgiftslagen (1998:204, PUL), dvs. all slags information som direkt eller indirekt kan hĂ€nföras till en fysisk person som Ă€r i livet (jfr 5 § första stycket 1 nedan). Även begreppet behandling har samma innebörd som i personuppgiftslagen. DĂ€rmed avses sĂ„ledes varje Ă„tgĂ€rd eller serie av Ă„tgĂ€rder som vidtas i frĂ„ga om personuppgifter, t.ex. insamling, registrering, lagring, bearbetning och spridning. Lagen gĂ€ller för de allmĂ€nna domstolarna, de allmĂ€nna förvaltningsdomstolarna och hyres- och arrendenĂ€mnderna i deras rĂ€ttskipande och rĂ€ttsvĂ„rdande verksamhet. Till denna verksamhet rĂ€knas den handlĂ€ggning som sker inom ramen för de processuella regelverken i exempelvis rĂ€ttegĂ„ngsbalken, förvaltningsprocesslagen (1971:291) och lagen (1996:242) om domstolsĂ€renden. Även de sĂ€rskilda domstolarna vid de allmĂ€nna domstolarna och de allmĂ€nna förvaltningsdomstolarna, dvs. mark- och miljödomstolarna respektive migrationsdomstolarna, omfattas av domstolsdatalagens tillĂ€mpningsomrĂ„de.

Vidare Àr lagen tillÀmplig nÀr en domstol eller nÀmnd vidarebehandlar personuppgifter frÄn den rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamheten i den administrativa verksamheten för att lÀmna ut uppgifterna pÄ begÀran. Detta innebÀr att nÀr exempelvis en enskild eller en myndighet begÀr att fÄ ta del av en dom, en partsinlaga eller nÄgon annan handling frÄn den rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamheten ska domstolsdatalagen tillÀmpas Àven betrÀffande den vidarebehandling av personuppgifterna som sker i den administrativa verksamheten. Utanför lagens tillÀmpningsomrÄde faller dÀremot behandling av personuppgifter i samband med de interna och administrativa ÄtgÀrder som kan förekomma i domstolarnas och nÀmndernas verksamhet, t.ex. i ett personal- och löneregister. NÀr det gÀller nÀmndemÀn behandlar domstolarna personuppgifter bÄde i den rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamheten och i den administrativa verksamheten. Den behandling som sker i direkt anslutning till hanteringen av mÄl och Àrenden vid t.ex. upprÀttande av domar sker i den rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamheten. NÀr det dÀremot gÀller exempelvis utbetalning av ersÀttning till nÀmndemÀn för deras medverkan i handlÀggningen av mÄl och Àrenden sker behandlingen i den administrativa verksamheten.

I andra stycket anges att lagen Àr tillÀmplig endast om behandlingen av personuppgifter Àr helt eller delvis automatiserad eller om personuppgifterna ingÄr i eller Àr avsedda att ingÄ i en strukturerad samling av personuppgifter som Àr tillgÀnglig för sökning eller sammanstÀllning enligt sÀrskilda kriterier (jfr 5 § PUL). Utanför lagens tillÀmpningsomrÄde faller dÀrmed helt manuell behandling av personuppgifter som inte ingÄr i nÄgon sÄdan samling.

3 § Om det i lagen (2013:329) med vissa bestÀmmelser om skydd för personuppgifter vid polissamarbete och straffrÀttsligt samarbete inom Europeiska unionen eller i föreskrifter som regeringen har meddelat i anslutning till den lagen finns avvikande bestÀmmelser, ska de tillÀmpas i stÀllet för bestÀmmelserna i denna lag.

I paragrafen anges förhÄllandet till lagen (2013:329) med vissa bestÀmmelser om skydd för personuppgifter vid polissamarbete och

Prop. 2014/15:148

101

Prop. 2014/15:148 straffrĂ€ttsligt samarbete inom Europeiska unionen. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 6.7.

I paragrafen anges att om det i den nÀmnda lagen eller i föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen finns bestÀmmelser som avviker frÄn bestÀmmelser i domstolsdatalagen ska de förstnÀmnda bestÀmmelserna tillÀmpas.

FörhÄllandet till personuppgiftslagen

4 § Om inte nÄgot annat anges i 5 §, gÀller denna lag i stÀllet för personuppgiftslagen (1998:204).

I paragrafen regleras förhĂ„llandet till personuppgiftslagen (1998:204). ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 6.4.

BestÀmmelsen innebÀr att domstolsdatalagen inom sitt tillÀmpningsomrÄde helt ersÀtter personuppgiftslagen, utom i de fall som uttryckligen anges i 5 §. Vid sÄdan personuppgiftsbehandling som omfattas av lagen ska alltsÄ bestÀmmelser i personuppgiftslagen tillÀmpas endast om det finns en hÀnvisning till dem i 5 §. Polisdatalagen (2010:361) bygger pÄ samma lagtekniska lösning.

5 § NÀr personuppgifter behandlas enligt denna lag, eller enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen, gÀller följande bestÀmmelser i personuppgiftslagen (1998:204):

1.3 § om definitioner,

2.8 § om förhÄllandet till offentlighetsprincipen,

3.9 § om grundlÀggande krav pÄ behandling av personuppgifter,

4.22 § om behandling av personnummer,

5.23 och 25–27 §§ om information till den registrerade,

6.28 § om rÀttelse,

7.30 och 31 §§ samt 32 § första stycket om sÀkerheten vid behandling,

8.33–35 §§ om överföring av personuppgifter till tredjeland,

9.38, 40 och 41 §§ om personuppgiftsombud m.m.,

10.43 och 44 §§, 45 § första stycket och 47 § om tillsynsmyndighetens befogenheter, och

11.48 § om skadestÄnd.

Förbud enligt 44 eller 45 § personuppgiftslagen fÄr inte förenas med vite.
Paragrafen innehÄller hÀnvisningar till tillÀmpliga bestÀmmelser i person-
uppgiftslagen (1998:204, PUL). ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 6.5, 6.6,
7.2, 8.1, 9.1, 10.2, 12.3, 13, 14.1–14.3 och 15.1.  
I första stycket anges vilka bestÀmmelser i personuppgiftslagen som
ska gÀlla vid tillÀmpningen av domstolsdatalagen. Enligt 4 § gÀller
domstolsdatalagen i stÀllet för personuppgiftslagen, varför
  bestĂ€mmelserna i personuppgiftslagen inte ska tillĂ€mpas vid sĂ„dan
  behandling av personuppgifter som omfattas av domstolsdatalagen. Vissa
  utpekade paragrafer i personuppgiftslagen ska dock tillĂ€mpas.
  UpprĂ€kningen Ă€r uttömmande.
  Enligt första stycket 1 ska de definitioner som anges i 3 § PUL,
  tillĂ€mpas Ă€ven vid behandling av personuppgifter som omfattas av
  domstolsdatalagen. DĂ€rigenom klargörs vad som menas med bl.a.
  begreppen personuppgifter, behandling, personuppgiftsansvarig, person-
102 uppgiftsombud och personuppgiftsbitrÀde. I 9 § finns dock en sÀrskild
 

bestÀmmelse om personuppgiftsansvar för den behandling som domstolen respektive nÀmnden utför.

I första stycket 2 hĂ€nvisas till 8 § PUL, dĂ€r det i första stycket anges att bestĂ€mmelserna i personuppgiftslagen inte ska tillĂ€mpas i den utstrĂ€ckning det skulle inskrĂ€nka en myndighets skyldighet enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen att lĂ€mna ut handlingar. Genom domstolsdatalagens hĂ€nvisning till denna upplysningsbestĂ€mmelse klargörs att bestĂ€mmelserna i domstolsdatalagen – liksom de andra bestĂ€mmelser i personuppgiftslagen som domstolsdatalagen hĂ€nvisar till – inte ska tillĂ€mpas om det skulle inskrĂ€nka den skyldigheten. Det innebĂ€r t.ex. att en myndighet inte kan vĂ€gra att ta fram och lĂ€mna ut uppgifter i enlighet med tryckfrihetsförordningens bestĂ€mmelser enbart med hĂ€nvisning till att utlĂ€mnandet inte ryms inom de enligt domstolsdatalagen tillĂ„tna Ă€ndamĂ„len för behandling. I sammanhanget bör dock understrykas att offentlighetsprincipen inte innebĂ€r nĂ„gon skyldighet att lĂ€mna ut uppgifter i elektronisk form. Vid bedömningen av om en uppgift kan lĂ€mnas ut i elektronisk form mĂ„ste alltsĂ„ lagens regler beaktas.

Vidare följer av hÀnvisningen till 8 § andra stycket PUL att bestÀmmelserna i domstolsdatalagen inte hindrar att en myndighet arkiverar eller bevarar allmÀnna handlingar eller att arkivmaterial tas om hand av en arkivmyndighet. För personuppgifter som inte finns i en allmÀn handling gÀller att uppgifterna som huvudregel inte fÄr bevaras under en lÀngre tid Àn vad som Àr nödvÀndigt med hÀnsyn till ÀndamÄlen med behandlingen (se första stycket 3 nedan). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer kan meddela sÀrskilda föreskrifter om bevarande av uppgifter som hÀnför sig till ett mÄl eller ett Àrende som avslutats genom ett lagakraftvunnet avgörande (se författningskommentaren till 17 §).

I första stycket 3 hÀnvisas till 9 § PUL. HÀnvisningen innebÀr bl.a. att den personuppgiftsansvarige (se 9 §) ska se till att uppgifterna behandlas enbart om det Àr lagligt och att de behandlas pÄ ett korrekt sÀtt.

Den personuppgiftsansvarige ska ocksÄ se till att de behandlade personuppgifterna Àr adekvata och relevanta i förhÄllande till ÀndamÄlen med behandlingen och att inte fler personuppgifter behandlas Àn vad som Àr nödvÀndigt med hÀnsyn till ÀndamÄlen med behandlingen (9 § första stycket e och f PUL). Vidare ska den personuppgiftsansvarige se till att de behandlade personuppgifterna Àr riktiga och, om det Àr nödvÀndigt, aktuella, samt att alla rimliga ÄtgÀrder vidtas för att rÀtta, blockera eller utplÄna sÄdana personuppgifter som Àr felaktiga eller ofullstÀndiga med hÀnsyn till ÀndamÄlen med behandlingen (9 § första stycket g och h PUL). Vid tillÀmpningen av de aktuella bestÀmmelserna mÄste hÀnsyn tas till den sÀrskilda karaktÀren hos de uppgifter som förekommer i domstolarnas och nÀmndernas rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet (jfr prop. 2011/12:45 s. 195). Bedömningen av om en uppgift ska anses vara oriktig eller inte, dvs. om uppgiften ska rÀttas, mÄste göras mot bakgrund av vilka krav verksamheten stÀller pÄ personuppgiftsbehandlingen, se propositionen Behandling av personuppgifter inom skatt, tull och exekution (prop. 2000/01:33 s. 107 f.). Det Àr naturligt att parterna under en domstolsprocess ifrÄgasÀtter riktigheten i varandras utsagor. Detta utgör naturligtvis inget hinder för domstolarna och nÀmnderna att behandla personuppgifterna elektroniskt. En

Prop. 2014/15:148

103

Prop. 2014/15:148 utgÄngspunkt Àr att en uppgift, trots att den inte Äterger en korrekt bild av

  ett sakförhĂ„llande, inte Ă€r oriktig i den bemĂ€rkelsen att den ska rĂ€ttas, om
  den korrekt Ă„terger ett hĂ€ndelseförlopp i verksamheten. RĂ€ttelse ska inte
  ske enbart dĂ€rför att uppgifter som framstod som riktiga eller rimliga nĂ€r
  de samlades in, t.ex. brottsmisstankar, senare har visat sig vara oriktiga
  (prop. 2011/12:45 s. 196).
  HĂ€nvisningen innebĂ€r vidare att den personuppgiftsansvarige ska se till
  att personuppgifter samlas in bara för sĂ€rskilda, uttryckligt angivna och
  berĂ€ttigade Ă€ndamĂ„l (9 § första stycket c PUL). Den insamling av
  uppgifter som domstolarna och nĂ€mnderna utför i den rĂ€ttskipande och
  rĂ€ttsvĂ„rdande verksamheten lever normalt upp till de aktuella kraven,
  eftersom insamlandet av uppgifter för domstolarnas och nĂ€mndernas del
  styrs av andra bestĂ€mmelser, sĂ„som rĂ€ttegĂ„ngsbalken, förvaltnings-
  processlagen (1971:291) och andra handlĂ€ggnings- och förfaranderegler.
  Av dessa regelverk framgĂ„r bl.a. vilka uppgifter som ska fogas till ett
  mĂ„l eller Ă€rende och vilka uppgifter som ska kommuniceras med
  parterna. PĂ„ sĂ„ sĂ€tt tydliggörs det för vilka Ă€ndamĂ„l som uppgifter samlas
  in. NĂ€r en domstol eller nĂ€mnd samlar in uppgifter Ă€r det i det enskilda
  fallet oftast klart för vilket Ă€ndamĂ„l uppgifterna samlas in.
  Genom hĂ€nvisningen gĂ€ller dessutom att personuppgifter inte fĂ„r
  behandlas för ett Ă€ndamĂ„l som Ă€r oförenligt med det Ă€ndamĂ„l för vilket
  de samlades in (9 § första stycket d PUL). Detta Ă€r ett uttryck för den s.k.
  finalitetsprincipen. Genom bestĂ€mmelsen uppstĂ€lls en begrĂ€nsning i
  frĂ„ga om hur uppgifter som redan finns i verksamheten fĂ„r behandlas för
  nya Ă€ndamĂ„l. Genom att ange vissa primĂ€ra och sekundĂ€ra Ă€ndamĂ„l i
  6 och 7 §§ har stĂ€llningstagandet gjorts att vidarebehandling för dessa
  Ă€ndamĂ„l Ă€r förenlig med finalitetsprincipen, och dessa bestĂ€mmelser
  utgör en uttömmande reglering av vilka Ă€ndamĂ„l personuppgifter fĂ„r
  behandlas för i domstolarnas och nĂ€mndernas rĂ€ttskipande och
  rĂ€ttsvĂ„rdande verksamhet. BestĂ€mmelsen i 9 § första stycket d PUL har
  dĂ€rför ingen sjĂ€lvstĂ€ndig funktion inom domstolsdatalagens
  tillĂ€mpningsomrĂ„de men bestĂ€mmelsen kan ge ledning om det
  exempelvis i ett enskilt fall framstĂ„r som tveksamt om vidarebehandling
  för utlĂ€mnande enligt 7 § Ă€r tillĂ„ten. HĂ€nvisningen till 9 § andra stycket
  PUL innebĂ€r att vidarebehandling av personuppgifter för historiska,
  statistiska eller vetenskapliga Ă€ndamĂ„l inte ska anses som oförenliga med
  de Ă€ndamĂ„l för vilka uppgifterna samlades in. Vid behandling för
  historiska, statistiska eller vetenskapliga Ă€ndamĂ„l gĂ€ller emellertid
  sĂ€rskilda begrĂ€nsningar för hur uppgifterna fĂ„r anvĂ€ndas (9 § fjĂ€rde
  stycket PUL).
  Slutligen innebĂ€r hĂ€nvisningen att personuppgiftslagens bestĂ€mmelser
  rörande bevarande av uppgifter som inte finns i allmĂ€nna handlingar ska
  tillĂ€mpas. SĂ„ledes gĂ€ller som huvudregel att personuppgifter inte fĂ„r
  bevaras under en lĂ€ngre tid Ă€n vad som Ă€r nödvĂ€ndigt med hĂ€nsyn till
  Ă€ndamĂ„len med behandlingen (9 § första stycket i PUL). Personuppgifter
  fĂ„r dock bevaras lĂ€ngre om det behövs för historiska, statistiska eller
  vetenskapliga Ă€ndamĂ„l, men dĂ„ gĂ€ller sĂ€rskilda begrĂ€nsningar för hur
  uppgifterna fĂ„r anvĂ€ndas (9 § tredje stycket PUL).
  Vidare hĂ€nvisas i första stycket 4 till 22 § PUL. BestĂ€mmelsen innebĂ€r
  att uppgifter om personnummer eller samordningsnummer fĂ„r behandlas
104 utan samtycke bara nÀr det Àr klart motiverat med hÀnsyn till ÀndamÄlet

med behandlingen, vikten av en sÀker identifiering eller nÄgot annat beaktansvÀrt skÀl.

Genom hĂ€nvisningen i första stycket 5 till 23 och 25–27 §§ PUL sĂ€kerstĂ€lls den registrerades rĂ€tt till information. Enligt 23 § PUL ska den personuppgiftsansvarige i samband med att personuppgifter samlas in sjĂ€lvmant lĂ€mna den registrerade information om behandlingen av uppgifterna. Av 25 § första stycket PUL framgĂ„r att informationen ska omfatta uppgift om den personuppgiftsansvariges identitet, uppgift om Ă€ndamĂ„len med behandlingen och all övrig information som behövs för att den registrerade ska kunna ta till vara sina rĂ€ttigheter i samband med behandlingen, sĂ„som information om mottagarna av uppgifterna, skyldighet att lĂ€mna uppgifter och rĂ€tten att ansöka om information och fĂ„ rĂ€ttelse. Av 25 § andra stycket PUL framgĂ„r emellertid att information inte behöver lĂ€mnas om sĂ„dant som den registrerade redan kĂ€nner till. I domstolarnas rĂ€ttskipande och rĂ€ttsvĂ„rdande verksamhet torde de registrerade som skickar in uppgifter till domstolarna (exempelvis parterna) i de flesta fall anses kĂ€nna till den information som avses i 23 § PUL eftersom denna information framgĂ„r direkt av domstolsdatalagen, av den förteckning som domstolarna Ă€r skyldiga att sammanstĂ€lla och av de processuella regelverk som styr domstolarnas verksamhet. Följden blir att domstolarna i praktiken sĂ€llan torde behöva lĂ€mna sĂ€rskild information till den registrerade. Samma sak gĂ€ller hyres- och arrendenĂ€mnderna.

Av 26 och 27 §§ PUL följer att den personuppgiftsansvarige Àr skyldig att en gÄng per Är efter skriftlig ansökan lÀmna gratis information om huruvida personuppgifter som rör den sökande behandlas. Om sÄdan behandling sker, ska upplysning ocksÄ lÀmnas om bl.a. ÀndamÄlet med behandlingen. Under vissa förutsÀttningar gÀller undantag frÄn informationsskyldigheten i frÄga om personuppgifter i löpande text som inte fÄtt sin slutliga utformning, minnesanteckningar och liknande. Informationsplikten gÀller inte heller i den utstrÀckning det rÄder sekretess eller tystnadsplikt för informationen. BestÀmmelserna innebÀr inga skyldigheter för domstolarna och nÀmnderna att inrÀtta sök- eller andra sammanstÀllningsfunktioner endast för att kunna lÀmna sÄ fullstÀndig information som möjligt till den registrerade. För att fullgöra sina skyldigheter enligt bestÀmmelserna Àr det tillrÀckligt att den personuppgiftsansvarige utnyttjar de sök- och sammanstÀllningsmöjligheter som han eller hon har tillgÄng till för att fÄ fram information att lÀmna till den registrerade (se prop. 1997/98:44 s. 81 f.).

Enligt hĂ€nvisningen i första stycket 6 till 28 § PUL ska den lagens bestĂ€mmelser om rĂ€ttelse tillĂ€mpas. Den personuppgiftsansvarige Ă€r alltsĂ„ skyldig att pĂ„ begĂ€ran av den registrerade snarast rĂ€tta, blockera eller utplĂ„na sĂ„dana personuppgifter som inte har behandlats i enlighet med domstolsdatalagen – inklusive de bestĂ€mmelser i personuppgiftslagen till vilka lagen hĂ€nvisar – eller föreskrifter som har utfĂ€rdats i anslutning till lagen. RĂ€ttelse ska dock inte göras enbart dĂ€rför att uppgifter som framstod som riktiga eller rimliga nĂ€r de samlades in senare har visat sig vara oriktiga. Vad gĂ€ller frĂ„gan om nĂ€r uppgifter Ă€r att betrakta som oriktiga, se första stycket 3.

I första stycket 7 görs en hÀnvisning till 30 och 31 §§ samt 32 § första stycket PUL. Enligt 30 § första stycket PUL fÄr ett personuppgiftsbitrÀde

Prop. 2014/15:148

105

Prop. 2014/15:148 (dvs. den som behandlar personuppgifter för den personuppgifts-
  ansvariges rĂ€kning) och den eller de personer som arbetar under bitrĂ€dets
  eller den personuppgiftsansvariges ledning behandla personuppgifter
  enbart i enlighet med instruktioner frĂ„n den personuppgiftsansvarige. Om
  det i lag eller annan författning finns sĂ€rskilda bestĂ€mmelser om
  behandlingen av personuppgifter i det allmĂ€nnas verksamhet, gĂ€ller dock
  – enligt 30 § tredje stycket – dessa i stĂ€llet. Den sistnĂ€mnda
  bestĂ€mmelsen syftar sĂ€rskilt pĂ„ bestĂ€mmelser om tystnadsplikt och
  sekretess (se prop. 1997/98:44 s. 136). Enligt 30 § andra stycket PUL ska
  det i frĂ„ga om personuppgiftsbitrĂ€den finnas ett skriftligt avtal om
  bitrĂ€dets behandling för den personuppgiftsansvariges rĂ€kning. Det ska i
  avtalet sĂ€rskilt föreskrivas att bitrĂ€det fĂ„r behandla personuppgifter bara i
  enlighet med instruktioner frĂ„n den personuppgiftsansvarige och att
  bitrĂ€det Ă€r skyldigt att vidta de Ă„tgĂ€rder som avses i 31 § första stycket
  PUL. Domstolsverket har en central roll i uppbyggnaden och driften av
  domstolarnas och nĂ€mndernas datorsystem. Om exempelvis
  Domstolsverket utför personuppgiftsbehandlingar för en domstols
  rĂ€kning behöver alltsĂ„ domstolen och verket ingĂ„ ett avtal. Av 31 § PUL
  följer bl.a. att den personuppgiftsansvarige ska vidta lĂ€mpliga tekniska
  och organisatoriska Ă„tgĂ€rder för att skydda de behandlade person-
  uppgifterna. Enligt 32 § första stycket PUL fĂ„r tillsynsmyndigheten i
  enskilda fall besluta om vilka Ă„tgĂ€rder som den personuppgiftsansvarige
  ska vidta enligt 31 § samma lag. Med tillsynsmyndigheten avses hĂ€r
  tillsynsmyndigheten enligt personuppgiftslagen, dvs. Datainspektionen,
  se 2 § personuppgiftsförordningen (1998:1191).    
  En hĂ€nvisning görs i första stycket 8 till 33–35 §§ PUL. Enligt 33 §
  PUL Ă€r det förbjudet att överföra personuppgifter till tredjeland om
  landet inte har en adekvat nivĂ„ för skyddet av personuppgifter. FrĂ„gan
  om en skyddsnivĂ„ Ă€r adekvat ska bedömas med hĂ€nsyn till samtliga
  omstĂ€ndigheter som har samband med överföringen. SĂ€rskild vikt ska
  fĂ€stas vid uppgifternas art, Ă€ndamĂ„let med behandlingen, hur lĂ€nge
  behandlingen ska pĂ„gĂ„, ursprungslandet, det slutliga bestĂ€mmelselandet
  och reglerna för behandlingen i tredjeland. I 34 och 35 §§ PUL föreskrivs
  undantag frĂ„n förbudet enligt 33 § samma lag. Enligt 34 § PUL fĂ„r
  uppgifter trots förbudet överföras dels om den registrerade har lĂ€mnat sitt
  samtycke till överföringen, dels om överföringen Ă€r nödvĂ€ndig med
  hĂ€nsyn till vissa upprĂ€knade syften. Det Ă€r ocksĂ„ enligt den paragrafen
  tillĂ„tet att föra över personuppgifter för anvĂ€ndning enbart i en stat som
  har anslutit sig till dataskyddskonventionen. Av 35 § PUL framgĂ„r att
  regeringen, och för vissa fall Ă€ven den myndighet som regeringen
  bestĂ€mmer, kan meddela föreskrifter om undantag frĂ„n förbudet i 33 §
  PUL. Det framgĂ„r av 3 § att det i annan lagstiftning finns sĂ€rskilda
  bestĂ€mmelser om överföring till bl.a. medlemsstater i Europeiska
  unionen som har företrĂ€de framför bestĂ€mmelserna i domstolsdatalagen.
  I första stycket 9 görs en hĂ€nvisning till 38 och 40 §§ PUL, dĂ€r det
  framgĂ„r vilka nĂ€rmare uppgifter ett personuppgiftsombud har.
  Domstolarna och nĂ€mnderna Ă€r enligt 10 § skyldiga att utse ett eller flera
  personuppgiftsombud. Den som Ă€r personuppgiftsombud ska
  sjĂ€lvstĂ€ndigt se till att den personuppgiftsansvarige behandlar person-
  uppgifter pĂ„ ett lagligt och korrekt sĂ€tt och i enlighet med god sed samt
106 pÄpeka eventuella brister. Har ett personuppgiftsombud anledning att

misstĂ€nka att den personuppgiftsansvarige bryter mot de bestĂ€mmelser som gĂ€ller för behandlingen av personuppgifter och vidtas inte rĂ€ttelse sĂ„ snart det kan ske efter pĂ„pekande, ska personuppgiftsombudet anmĂ€la förhĂ„llandet till Datainspektionen. Även i övrigt ska personuppgiftsombuden samrĂ„da med Datainspektionen vid tveksamhet rörande tillĂ€mpningen av domstolsdatalagen. Slutligen har personuppgiftsombuden ocksĂ„ till uppgift att hjĂ€lpa registrerade att fĂ„ rĂ€ttelse nĂ€r det finns anledning att misstĂ€nka att behandlade personuppgifter Ă€r felaktiga eller ofullstĂ€ndiga. En hĂ€nvisning görs i första stycket 9 ocksĂ„ till 41 § PUL. Enligt den paragrafen har regeringen möjlighet att föreskriva att vissa sĂ€rskilt kĂ€nsliga behandlingar ska anmĂ€las till Datainspektionen för förhandskontroll.

Genom hÀnvisningen i första stycket 10 till 43 och 44 §§, 45 § första stycket och 47 § PUL görs det klart vilka befogenheter tillsynsmyndigheten har, utöver möjligheten att besluta om sÀkerhetsÄtgÀrder med stöd av hÀnvisningen till 32 § PUL. Enligt 43 § PUL har Datainspektionen möjlighet att pÄ begÀran fÄ tillgÄng till de personuppgifter som behandlas, upplysningar om och dokumentation av behandlingen och sÀkerheten vid denna samt tilltrÀde till lokaler. Om Datainspektionen efter en begÀran enligt 43 § PUL inte kan fÄ tillrÀckligt underlag för att konstatera att personuppgiftsbehandlingen Àr laglig, fÄr myndigheten enligt 44 § PUL förbjuda den personuppgiftsansvarige att behandla personuppgifter pÄ nÄgot annat sÀtt Àn genom att lagra dem. Enligt 45 § första stycket PUL ska Datainspektionen genom pÄpekanden eller liknande förfaranden försöka Ästadkomma rÀttelse om inspektionen konstaterar att personuppgifter behandlas eller kan komma att behandlas pÄ ett olagligt sÀtt. Om det inte gÄr att fÄ rÀttelse pÄ nÄgot annat sÀtt eller om saken Àr brÄdskande, fÄr Datainspektionen vidare förbjuda den personuppgiftsansvarige att fortsÀtta att behandla personuppgifterna pÄ nÄgot annat sÀtt Àn genom att lagra dem. Datainspektionen har ocksÄ möjlighet att hos förvaltningsrÀtten ansöka om att personuppgifter som har behandlats pÄ ett olagligt sÀtt ska utplÄnas (47 § PUL). Beslut om utplÄning fÄr dock inte fattas om det Àr oskÀligt. Det Àr i praktiken uteslutet att utplÄna uppgifter som behövs för handlÀggningen av mÄl och Àrenden eller som pÄ grund av processrÀttsliga regler eller allmÀnna rÀttsprinciper ska bevaras.

Genom hÀnvisningen i första stycket 11 till 48 § PUL regleras den registrerades rÀtt till skadestÄnd. Den personuppgiftsansvarige (domstolen eller nÀmnden) ska ersÀtta den registrerade för skada och krÀnkning av den personliga integriteten som en behandling av personuppgifter i strid med domstolsdatalagen har orsakat. Detta gÀller Àven om en behandling har skett i strid med de bestÀmmelser i personuppgiftslagen som domstolsdatalagen hÀnvisar till. I vissa fall kan ersÀttningen jÀmkas.

Förbud enligt 44 eller 45 § PUL fÄr normalt förenas med vite. Av andra stycket följer dock att förbud som meddelas i samband med tillsyn enligt domstolsdatalagen inte fÄr förenas med vite.

Prop. 2014/15:148

107

Prop. 2014/15:148 ÄndamĂ„l

6 § Personuppgifter fÄr behandlas om det behövs för handlÀggning av mÄl och Àrenden.

I paragrafen anges de primĂ€ra Ă€ndamĂ„len för personuppgiftsbehandlingen i den rĂ€ttskipande och rĂ€ttsvĂ„rdande verksamheten. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 8.2.

Enligt bestÀmmelsen fÄr domstolarna och nÀmnderna behandla personuppgifter om det behövs för handlÀggning av mÄl och Àrenden. Det Àr frÄga om s.k. primÀra ÀndamÄl, dvs. ÀndamÄl för vilka domstolarna och nÀmnderna inte enbart fÄr vidarebehandla lagrade uppgifter, utan Àven fÄr samla in uppgifter, t.ex. genom att ta emot partsinlagor, föra protokoll vid förhandlingar eller göra tjÀnsteanteckningar. I 7 § regleras de s.k. sekundÀra ÀndamÄlen.

Under den nu aktuella ÀndamÄlsbestÀmmelsen faller alla ÄtgÀrder som behöver vidtas i ett mÄl eller Àrende. Inom ÀndamÄlsbestÀmmelsens tillÀmpningsomrÄde faller exempelvis mottagande av uppgifter, diarieföring, kommunicering, protokollföring, sökning efter relevant praxis, upprÀttande av dom och expediering. Det förutsÀtts emellertid inte att en behandling Àr nödvÀndig för handlÀggningen av ett specifikt mÄl eller Àrende utan behandling kan ske Àven för planering, uppföljning och utvÀrdering av verksamheten vid domstolarna eller nÀmnderna. Planering, uppföljning och utvÀrdering anses vara en integrerad del av sjÀlva verksamheten (se prop. 2004/05:164 s. 66 f. och prop. 2009/10:85 s. 116) och omfattas alltsÄ av den nu aktuella ÀndamÄlsbestÀmmelsen. DÀrigenom kan sökningar efter relevant praxis och hantering av sÄdana uppgifter ske, oavsett om ÄtgÀrderna sker i syfte att underlÀtta domskrivningsarbete, praxisdiskussioner eller annat kompetensutvecklingsarbete.

7 § Personuppgifter som behandlas enligt 6 § fÄr Àven behandlas om det behövs för att fullgöra uppgiftslÀmnande som sker i överensstÀmmelse med lag eller förordning.

  Paragrafen innehĂ„ller bestĂ€mmelser om de sekundĂ€ra Ă€ndamĂ„l för vilka
  personuppgifter fĂ„r behandlas. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 8.2.
  Enligt bestĂ€mmelsen fĂ„r personuppgifter som samlats in eller pĂ„ annat
  sĂ€tt behandlas för handlĂ€ggningen av mĂ„l och Ă€renden Ă€ven behandlas
  om det behövs för att fullgöra uppgiftslĂ€mnande. Det Ă€r frĂ„ga om en s.k.
  sekundĂ€r Ă€ndamĂ„lsbestĂ€mmelse. BestĂ€mmelsen ger inte stöd för att
  samla in personuppgifter till den rĂ€ttskipande och rĂ€ttsvĂ„rdande
  verksamheten, utan det kan enbart bli frĂ„ga om att vidarebehandla
  personuppgifter som behandlas i verksamheten med stöd av 6 §.
  Behandling av personuppgifter enligt 7 § förutsĂ€tter alltsĂ„ att uppgifterna
  redan Ă€r föremĂ„l för behandling enligt 6 §. Oavsett om
  uppgiftslĂ€mnandet sker muntligt, genom utskrift pĂ„ ett papper som
  lĂ€mnas ut eller genom t.ex. e-post Ă€r bestĂ€mmelsen tillĂ€mplig.
  Genom domstolsdatalagens hĂ€nvisning till 8 § första stycket person-
  uppgiftslagen (1998:204, PUL), se 5 § första stycket 2, tydliggörs att det
  alltid Ă€r tillĂ„tet att utföra sĂ„dana behandlingar som Ă€r nödvĂ€ndiga för att
108 fullgöra skyldigheten enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen att lÀmna ut
 

personuppgifter i allmÀnna handlingar. Genom den nu aktuella bestÀm- Prop. 2014/15:148 melsen tillÄts domstolarna och nÀmnderna att Àven i andra fall behandla

personuppgifter för att kunna lÀmna uppgifter till utomstÄende eller till en annan del av verksamheten. Det kan röra sig om situationer dÀr domstolarna och nÀmnderna enligt bestÀmmelser i olika författningar Àr skyldiga att lÀmna uppgifter till utpekade myndigheter, t.ex. uppgifter om brottmÄlsdomar till Polismyndigheten och KriminalvÄrden eller om domar i upphandlingsmÄl till Konkurrensverket. De utlÀmnanden som behöver göras frÄn domstolarna t.ex. för att genomföra RIF-samarbetet, för att framstÀlla rÀttsstatistik eller för att tillgodose polisens behov av Äterkoppling sker i överensstÀmmelse med lag eller förordning. Det kan ocksÄ vara frÄga om uppgiftslÀmnande som domstolen Àr skyldig att utföra enligt en EU-förordning. En domstol eller nÀmnd har ocksÄ enligt 6 kap. 5 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), en skyldighet att pÄ begÀran av en annan myndighet lÀmna uppgift som domstolen eller nÀmnden förfogar över, om uppgiften inte Àr sekretessbelagd eller det skulle hindra arbetets behöriga gÄng. BestÀmmelsen tillÄter emellertid Àven att personuppgifter behandlas för att kunna lÀmnas ut i situationer dÄ det inte finns nÄgon uttrycklig skyldighet att lÀmna ut uppgifterna. Det kan t.ex. vara frÄga om en ÄtgÀrd som vidtas för att fullgöra serviceskyldigheten gentemot enskilda enligt 4 § förvaltningslagen (1986:223).

TillgÄngen till personuppgifter

8 § TillgÄngen till personuppgifter ska begrÀnsas till det som varje tjÀnsteman behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela nÀrmare föreskrifter om tillgÄngen till personuppgifter.

Paragrafen, som Ă€r utformad efter mönster av 2 kap. 11 § polisdatalagen (2010:361), reglerar den interna tillgĂ„ngen till personuppgifter för domstolens eller nĂ€mndens personal. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 9.2.

I första stycket slĂ„s det fast att tillgĂ„ngen till personuppgifter i domstolarna och nĂ€mnderna ska begrĂ€nsas till det som varje tjĂ€nsteman behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Beroende pĂ„ hur en domstol eller nĂ€mnd Ă€r organiserad kan skilda personalkategorier vid olika tidpunkter behöva vidta Ă„tgĂ€rder i ett mĂ„l eller Ă€rende och dĂ€rför ocksĂ„ ha behov av tillgĂ„ng till relevanta personuppgifter. Utöver den personal som deltar i den dömande verksamheten eller i mĂ„lens och Ă€rendenas beredning kan exempelvis en vĂ€xeltelefonist behöva ha tillgĂ„ng till en inlaga i ett mĂ„l för att besvara en frĂ„ga frĂ„n en part eller allmĂ€nheten. Uttrycket ”varje tjĂ€nsteman” omfattar sĂ„vĂ€l fast anstĂ€lld personal som t.ex. pensionerade domare som tillfĂ€lligt anlitas för att avgöra enstaka mĂ„l.

I andra stycket finns en upplysning om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer kan meddela nÀrmare föreskrifter om förutsÀttningarna för tillgÄngen till personuppgifter. DetaljbestÀmmelser kan sÄledes utformas sÄ att tillgÄngen till personuppgifter begrÀnsas till

vad som Àr nödvÀndigt för att bedriva verksamheten.

109

Prop. 2014/15:148 Personuppgiftsansvar

9 § En allmÀn domstol, en allmÀn förvaltningsdomstol eller en hyres- och arrendenÀmnd Àr personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som den domstolen eller nÀmnden utför.

Paragrafen innehĂ„ller bestĂ€mmelser om personuppgiftsansvar. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 7.1.

Enligt 3 § personuppgiftslagen (1998:204, PUL) Àr det den personuppgiftsansvarige som ensam eller tillsammans med andra bestÀmmer ÀndamÄlen med och medlen för behandlingen av personuppgifter. Domstolsdatalagen hÀnvisar i 5 § första stycket 1 till denna definition. I den nu aktuella paragrafen förtydligas att varje enskild domstol eller nÀmnd ska vara personuppgiftsansvarig för den behandling som den domstolen eller nÀmnden utför. Genom ett sÄdant tydligt utpekat ansvar kan en enskild som vill framföra ett klagomÄl lÀtt identifiera vem som Àr personuppgiftsansvarig för en viss behandling. Flera bestÀmmelser i personuppgiftslagen, till vilka domstolsdatalagen hÀnvisar, innebÀr sÀrskilda skyldigheter för den personuppgiftsansvarige. Det Àr t.ex. enligt 9 § första stycket e och f PUL den personuppgiftsansvariges skyldighet att se till att de behandlade uppgifterna Àr adekvata och relevanta i förhÄllande till ÀndamÄlen för behandlingen och att inte fler personuppgifter behandlas Àn vad som Àr nödvÀndigt med hÀnsyn till ÀndamÄlet med behandlingen. Det ankommer ocksÄ pÄ den personuppgiftsansvarige att se till att information lÀmnas till den registrerade (23, 25 och 26 §§ PUL). Enligt domstolsdatalagen gÀller vidare att den personuppgiftsansvarige ska utse ett eller flera personuppgiftsombud (10 §).

Personuppgiftsombud

10 § Den personuppgiftsansvarige ska utse ett eller flera personuppgiftsombud. Den personuppgiftsansvarige ska anmÀla till tillsynsmyndigheten enligt

personuppgiftslagen (1998:204) nÀr ett personuppgiftsombud utses eller entledigas.

Paragrafen innehĂ„ller bestĂ€mmelser om personuppgiftsombud. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 14.3.

Enligt första stycket Àr den personuppgiftsansvarige skyldig att utse personuppgiftsombud. HÀnvisningen i 5 § första stycket 9 till 38 och 40 §§ personuppgiftslagen (1998:204) innebÀr att personuppgiftslagens bestÀmmelser om personuppgiftsombudets uppgifter Àr tillÀmpliga vid domstolarna och nÀmnderna.

Enligt andra stycket ska den personuppgiftsansvarige anmÀla till den myndighet som Àr tillsynsmyndighet enligt personuppgiftslagen, dvs. Datainspektionen, nÀr ett personuppgiftsombud utses eller entledigas. En motsvarande bestÀmmelse om personuppgiftsombud finns i 2 kap. 5 § polisdatalagen (2010:361).

Förteckning över personuppgiftsbehandlingar

11 § Den som Àr personuppgiftsombud ska föra en förteckning över de behandlingar som utförs med stöd av denna lag.

110

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer kan med stöd av Prop. 2014/15:148 8 kap. 7 § regeringsformen meddela nÀrmare föreskrifter om vilka uppgifter en

sÄdan förteckning ska innehÄlla.

I paragrafen regleras den personuppgiftsansvariges skyldighet att föra en förteckning över personuppgiftsbehandlingar. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 14.1.

I första stycket föreskrivs att den som Àr utsedd till personuppgiftsombud ska föra en förteckning över de personuppgiftsbehandlingar som utförs med stöd av domstolsdatalagen.

En utgÄngspunkt Àr att förteckningen bör innehÄlla samma kategorier av uppgifter som en anmÀlan enligt 36 § personuppgiftslagen (1998:204) ska innehÄlla. Förteckningen kan publiceras pÄ domstolens eller nÀmndens hemsida, sÄ att registrerade och andra enskilda lÀtt kan bilda sig en uppfattning om pÄ vilka sÀtt personuppgifter behandlas i respektive domstol eller nÀmnd.

I andra stycket finns en upplysning om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer kan meddela nÀrmare föreskrifter om vilka uppgifter förteckningen ska innehÄlla.

Upplysningar till allmÀnheten

12 § Den personuppgiftsansvarige ska skyndsamt och pÄ lÀmpligt sÀtt lÀmna upplysningar om de behandlingar som utförs med stöd av denna lag till var och en som begÀr det. Upplysningarna ska omfatta de uppgifter som en förteckning enligt 11 § ska innehÄlla. Den personuppgiftsansvarige Àr dock inte skyldig att lÀmna ut sekretessbelagda uppgifter eller uppgifter om vilka sÀkerhetsÄtgÀrder som har vidtagits.

Paragrafen innehĂ„ller bestĂ€mmelser om skyldigheten att lĂ€mna upplysningar till allmĂ€nheten. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 14.1.

Enligt paragrafen har var och en, oavsett om vederbörande sjÀlv Àr registrerad, rÀtt att fÄ information om vilka personuppgiftsbehandlingar som en domstol eller nÀmnd utför. Av andra meningen framgÄr att upplysningarna ska omfatta de uppgifter som en förteckning enligt 11 § ska innehÄlla. BestÀmmelsen motsvarar vad som gÀller enligt 42 § personuppgiftslagen (1998:204, PUL), men till skillnad frÄn den bestÀmmelsen gÀller inget undantag för uppgifter som anmÀlts till Datainspektionen, eftersom nÄgon sÄdan anmÀlan inte ska ske enligt domstolsdatalagen. Enligt 26 § PUL, som enligt 5 § första stycket 5 Àr tillÀmplig, har dÀrutöver den som ansöker om det rÀtt att en gÄng per kalenderÄr gratis fÄ information frÄn den personuppgiftsansvarige om huruvida personuppgifter som rör honom eller henne behandlas.

Behandling av kÀnsliga personuppgifter

13 § Uppgifter om en person fÄr inte behandlas enbart pÄ grund av vad som Àr kÀnt om personens ras eller etniska ursprung, politiska Äsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hÀlsa eller sexualliv.

Paragrafen innehĂ„ller en bestĂ€mmelse om behandling av kĂ€nsliga personuppgifter. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 10.1.

111

Prop. 2014/15:148 I paragrafen stĂ€lls det upp ett förbud mot att behandla uppgifter om en person enbart pĂ„ grund av vad som Ă€r kĂ€nt om personens etniska ursprung, politiska Ă„sikter, hĂ€lsa m.m. (kĂ€nsliga personuppgifter). BestĂ€mmelsen hindrar inte att domstolarna och nĂ€mnderna behandlar kĂ€nsliga personuppgifter om det finns en annan konkret grund för behandlingen – sĂ„som att underlĂ€tta den enhetliga rĂ€ttstillĂ€mpningen och tillgodose likabehandlingsprincipen. Det kan t.ex. handla om att sammanstĂ€lla socialförsĂ€kringsdomar som rör en viss sjukdomsdiagnos. Sjukdomsdiagnosen utgör i sĂ„dana fall inte den enda grunden för behandlingen. En förutsĂ€ttning för tillĂ„tligheten Ă€r att den konkreta grunden för behandlingen Ă€r godtagbar utifrĂ„n Ă€ndamĂ„lsbestĂ€mmelserna.

SökbegrÀnsningar

14 § Vid sökning i personuppgifter Àr det förbjudet att som sökbegrepp anvÀnda uppgifter som avslöjar

1.ras eller etniskt ursprung,

2.politiska Ă„sikter,

3.religiös eller filosofisk övertygelse,

4.medlemskap i fackförening,

5.hÀlsa,

6.sexualliv,

7.nationell anknytning, eller

8.brott eller misstanke om brott.

AnvÀndning av sÀrskilda beteckningar för identifiering av en viss mÄl- eller Àrendetyp som sökbegrepp omfattas inte av förbudet i första stycket.

Paragrafen innehĂ„ller bestĂ€mmelser som förbjuder anvĂ€ndningen av integritetskĂ€nsliga sökbegrepp. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 11.4.

I första stycket anges att vissa typer av uppgifter inte fÄr anvÀndas som sökbegrepp. Förbudet gÀller för det första uppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska Äsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening, hÀlsa eller sexualliv (jfr bestÀmmelsen om behandling av kÀnsliga personuppgifter i 13 §). Begreppen har samma innebörd som enligt personuppgiftslagen (1998:204). För det andra avser förbudet uppgifter som avslöjar nationell anknytning. Med sÄdana uppgifter avses bl.a. uppgifter om medborgarskap, om födelseort eller om utlandsfödda förÀldrar. Varje form av nationell anknytning omfattas dock inte av bestÀmmelsen utan det krÀvs att uppgifterna visar pÄ en anknytning till ett visst land som inte Àr alltför svag. En uppgift om att en person har besökt ett land eller att vederbörande kÀnner nÄgon i landet Àr inte uppgifter som kan anses utgöra uppgifter som omfattas av sökförbudet. Normalt torde uppgifter om sprÄkkunskaper eller om behov av tolk inte heller vara att anse som en uppgift om nationell anknytning. För det tredje avser förbudet uppgifter som avslöjar brott eller misstanke om brott som sökbegrepp. Det innebÀr att det Àven Àr förbjudet att som sökbegrepp anvÀnda uppgifter om frihetsberövande pÄ grund av brott, liksom uppgifter om brottspÄföljder.

I andra stycket anges att anvÀndningen av sÀrskilda beteckningar för identifiering av en viss mÄl- eller Àrendetyp som sökbegrepp inte omfattas av förbudet i första stycket. Denna bestÀmmelse tar sikte pÄ sÄ

kallade mÄlgrupps- och mÄltypskoder.

112

15 § Förbudet i 14 § första stycket gÀller inte anvÀndning

1.i allmÀn domstol av sökbegrepp som avslöjar brott eller misstanke om brott,

och

2.i allmÀn förvaltningsdomstol av sökbegrepp som avslöjar hÀlsa, brott eller misstanke om brott.

Förbudet i 14 § första stycket gÀller inte heller vid sökning i en viss handling eller i ett visst mÄl eller Àrende.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om begrÀnsningar av möjligheten att anvÀnda de sökbegrepp som anges i första stycket.

Paragrafen innehĂ„ller bestĂ€mmelser om undantag frĂ„n sökförbudet i 14 §. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 11.4.

I första stycket 1 finns ett undantag som avser anvÀndning i de allmÀnna domstolarnas verksamhet av uppgifter som avslöjar brott eller misstanke om brott som sökbegrepp. BestÀmmelsen innebÀr t.ex. att det finns möjlighet att anvÀnda brottsrubriceringar som sökbegrepp i allmÀn domstol. Detta gÀller Àven om en viss brottsrubricering samtidigt ocksÄ kan avslöja exempelvis sexualliv. I första stycket 2 finns ett undantag som avser anvÀndning i de allmÀnna förvaltningsdomstolarnas verksamhet av uppgifter som avslöjar hÀlsa, brott eller misstanke om brott.

I andra stycket föreskrivs att sökbegrÀnsningarna i 14 § första stycket inte gÀller i frÄga om sökningar som sker enbart bland uppgifter i en viss handling eller i ett visst mÄl eller Àrende. I dessa fall kommer sökning endast att ske i begrÀnsade informationsmÀngder.

I tredje stycket finns en bestÀmmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer kan meddela föreskrifter om begrÀnsningar av möjligheten att anvÀnda de sökbegrepp som anges i första stycket.

Elektroniskt utlÀmnande av personuppgifter

16 § Personuppgifter fÄr lÀmnas ut pÄ medium för automatiserad behandling om det inte Àr olÀmpligt.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare föreskrifter om begrÀnsningar av möjligheterna att lÀmna ut personuppgifter pÄ medium för automatiserad behandling.

Paragrafen reglerar i vilka fall personuppgifter fĂ„r lĂ€mnas ut pĂ„ medium för automatiserad behandling. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 12.2.

I första stycket anges att personuppgifter fÄr lÀmnas ut pÄ medium för automatiserad behandling om det inte Àr olÀmpligt. Med utlÀmnande pÄ medium för automatiserad behandling avses bl.a. utlÀmnande pÄ ett usbminne, genom e-post, eller annan elektronisk överföring. LÀmplighetsprövningen ska ske i varje enskilt fall. Det har vid lÀmplighetsprövningen betydelse vem mottagaren Àr. I frÄga om utlÀmnande till en annan domstol eller en myndighet torde utlÀmnande pÄ medium för automatiserad behandling som utgÄngspunkt vara tillÄtet enligt bestÀmmelsen. I frÄga om utlÀmnande av processmaterial till en part eller partens ombud, bitrÀde eller försvarare mÄste kravet pÄ en rÀttvis

Prop. 2014/15:148

113

Prop. 2014/15:148

114

rÀttegÄng och andra processrÀttsliga principer beaktas. Exempelvis bör en part som regel fÄ ta del av processmaterialet i elektronisk form om det behövs för att sÀkerstÀlla att parterna i en process Àr likstÀllda (equality of arms).

LĂ€mplighetsprövningen blir sĂ€rskilt viktig nĂ€r utlĂ€mnandet ska ske till enskild och det pĂ„ grund av personuppgifternas art, struktur, antal eller nĂ„gon annan sĂ€rskild omstĂ€ndighet finns anledning att befara att utlĂ€mnandet i förlĂ€ngningen kan leda till integritetsrisker. Försiktighet Ă€r exempelvis pĂ„kallad om det Ă€r frĂ„ga om fotografier eller ljudupptagningar. Samma sak gĂ€ller om de uppgifter som den enskildes begĂ€ran avser Ă€r sammanstĂ€llda utifrĂ„n en sökning som framstĂ„r som integritetskĂ€nslig. För att uppgifterna ska kunna lĂ€mnas ut pĂ„ elektronisk vĂ€g mĂ„ste det Ă€ven finnas rutiner för datasĂ€kerhet. Även sĂ€rskilda sĂ€kerhetsĂ„tgĂ€rder kan behöva vidtas exempelvis nĂ€r personuppgifterna överförs genom e-post för att minska sĂ€kerhetsriskerna vid sĂ„dan överföring. BestĂ€mmelserna om sĂ€kerheten vid behandlingen i 31 § personuppgiftslagen (1998:204, PUL), som genom 5 § första stycket 7 Ă€r tillĂ€mpliga i domstolarnas och nĂ€mndernas verksamhet, fĂ„r dĂ€rmed betydelse vid lĂ€mplighetsprövningen.

I andra stycket finns en upplysning om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer kan meddela föreskrifter om ytterligare begrÀnsningar av möjligheterna att lÀmna ut personuppgifter pÄ medium för automatiserad behandling.

17 § DirektÄtkomst fÄr endast medges

1.en allmÀn domstol,

2.en allmÀn förvaltningsdomstol,

3.en hyres- och arrendenÀmnd, eller

4.en part eller partens ombud, bitrÀde eller försvarare.

DirektÄtkomst enligt första stycket 4 fÄr endast avse personuppgifter i partens mÄl eller Àrende.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare föreskrifter om begrÀnsningar av direktÄtkomst enligt första stycket och om behörighet och sÀkerhet vid sÄdan Ätkomst.

Paragrafen innehĂ„ller bestĂ€mmelser om direktĂ„tkomst. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 12.1. Med direktĂ„tkomst avses att nĂ„gon har direkt tillgĂ„ng till register, databaser eller andra samlingar av uppgifter som behandlas automatiserat eller pĂ„ egen hand kan söka efter information, dock utan att kunna pĂ„verka innehĂ„llet i uppgiftssamlingen. I begreppet direktĂ„tkomst ligger ocksĂ„ att den som Ă€r ansvarig för uppgiftssamlingen inte har nĂ„gon kontroll över vilka uppgifter som mottagaren vid ett visst tillfĂ€lle tar del av.

Enligt första stycket begrÀnsas möjligheterna för en domstol eller en nÀmnd att medge direktÄtkomst till vissa mottagare, nÀmligen dels myndigheter som omfattas av domstolsdatalagens tillÀmpningsomrÄde, dels parter och parters ombud, bitrÀde eller försvarare. BestÀmmelsen ger en domstol eller nÀmnd möjlighet att medge direktÄtkomst, men innebÀr inte nÄgon rÀtt för mottagarna att fÄ sÄdan Ätkomst. Det Àr den domstol eller nÀmnd som innehar uppgifterna som bestÀmmer om direktÄtkomst ska beviljas eller inte. DirektÄtkomst fÄr beviljas endast om det i det

enskilda fallet bedöms lÀmpligt. Paragrafen, liksom övriga bestÀmmelser Prop. 2014/15:148 i domstolsdatalagen om elektroniskt utlÀmnande, saknar

sekretessbrytande verkan. För att en domstol eller nÀmnd ska kunna medge direktÄtkomst rÀcker det dÀrför inte att det Àr tillÄtet enligt domstolsdatalagen. DirektÄtkomst till uppgifter som omfattas av sekretess fÄr bara medges om det stÄr klart att mottagaren vid en prövning enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400, OSL) med sÀkerhet skulle ha rÀtt att ta del av uppgifterna. I 11 kap. 4 och 8 §§ OSL finns sÀrskilda bestÀmmelser om överföring av sekretess vid direktÄtkomst.

Av andra stycket följer att direktÄtkomsten för en part eller partens ombud, bitrÀde eller försvarare endast fÄr avse personuppgifter i partens eget mÄl eller Àrende.

I tredje stycket finns en upplysning om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer kan meddela föreskrifter som ytterligare begrÀnsar möjligheterna att medge direktÄtkomst till personuppgifter. Det kan t.ex. röra sig om att begrÀnsa direktÄtkomstmöjligheten till domstolar inom samma domstolsslag i vissa fall. Genom sÄdana föreskrifter kan det ocksÄ preciseras vilka uppgifter som direktÄtkomsten fÄr avse. I paragrafen finns ocksÄ en upplysning om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer kan meddela föreskrifter om behörighets- och sÀkerhetsfrÄgor sÄvitt avser direktÄtkomst.

Personuppgifter i avgjorda mÄl och Àrenden

18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare föreskrifter om begrÀnsningar för behandling av personuppgifter som hÀnför sig till ett mÄl eller Àrende som har avgjorts genom en dom eller ett beslut som har fÄtt laga kraft.

I paragrafen informeras om att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestĂ€mmer, kan meddela ytterligare föreskrifter om begrĂ€nsningar för behandling av personuppgifter som hĂ€nför sig till ett mĂ„l eller Ă€rende som har avgjorts genom en dom eller ett beslut som har fĂ„tt laga kraft. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 13.

I domstolsdatalagen finns flera bestÀmmelser som informerar om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer kan meddela ytterligare föreskrifter som begrÀnsar behandlingen av personuppgifter utöver vad som följer av domstolsdatalagen, se t.ex. 17 § tredje stycket. SÄdana begrÀnsningar kan avse behandling av personuppgifter bÄde under handlÀggningen av ett mÄl eller Àrende och efter det att handlÀggningen har avslutats och avgörandet har fÄtt laga kraft. I den nu aktuella paragrafen finns en upplysning om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer kan meddela ytterligare föreskrifter om begrÀnsningar för behandlingen av personuppgifter efter tidpunkten för laga kraft. Det kan t.ex. röra sig om att begrÀnsa möjligheterna att söka efter personnummer och namn i avgöranden som har fÄtt laga kraft.

115

Prop. 2014/15:148 Överklagande

19 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag eller enligt de bestÀmmelser i personuppgiftslagen (1998:204) som anges i 5 § om annat Àn föreskrifter fÄr överklagas till allmÀn förvaltningsdomstol. PrövningstillstÄnd krÀvs vid överklagande till kammarrÀtten.

Paragrafen innehĂ„ller bestĂ€mmelser om överklagande av Datainspektionens beslut enligt domstolsdatalagen. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 15.2.

HÀnvisningen i 5 § första stycket 7 och 10 till 31, 32, 44 och 45 §§ personuppgiftslagen (1998:204) innebÀr att personuppgiftslagens bestÀmmelser om Datainspektionens befogenheter blir tillÀmpliga i domstolarnas och nÀmndernas verksamhet. Dessa bestÀmmelser innebÀr att Datainspektionen under vissa förutsÀttningar kan fatta beslut om sÀkerhetsÄtgÀrder och om förbud. I den nu aktuella bestÀmmelsen anges att Datainspektionens beslut i sÄdana frÄgor fÄr överklagas till allmÀn förvaltningsdomstol och att prövningstillstÄnd krÀvs vid överklagande till kammarrÀtten. Paragrafen har utformats pÄ motsvarande sÀtt som i personuppgiftslagen (51 § första stycket).

20 § En hovrÀtts, tingsrÀtts eller förvaltningsrÀtts beslut om upplysningar enligt 12 § eller om information till den registrerade enligt 26 § personuppgiftslagen (1998:204) och om rÀttelse och underrÀttelse till tredje man enligt 28 § samma lag fÄr överklagas till kammarrÀtten. En kammarrÀtts beslut i sÄdana frÄgor fÄr överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen.

Högsta domstolens och Högsta förvaltningsdomstolens beslut i frÄgor som avses i första stycket fÄr inte överklagas.

Paragrafen innehĂ„ller bestĂ€mmelser om överklagande av beslut som har meddelats av en personuppgiftsansvarig domstol. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 15.2.

I första stycket första meningen anges vilka beslut av en personuppgiftsansvarig domstol som fÄr överklagas. Det Àr beslut om upplysningar till allmÀnheten enligt 12 § och beslut om information enligt 26 § personuppgiftslagen (1998:204, PUL) och om rÀttelse och underrÀttelse till tredje man enligt 28 § PUL, vilka enligt 5 § första stycket 5 och 6 Àr tillÀmpliga vid personuppgiftsbehandling i domstolarnas och nÀmndernas rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet. Av bestÀmmelsen framgÄr att de nÀmnda besluten av en personuppgiftsansvarig hovrÀtt, tingsrÀtt eller förvaltningsrÀtt fÄr överklagas till kammarrÀtt. Det krÀvs inte prövningstillstÄnd i kammarrÀtten vid ett sÄdant överklagande. I sista meningen sÀgs att ett beslut som meddelats av en kammarrÀtt i egenskap av personuppgiftsansvarig fÄr överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen.

Enligt andra stycket fÄr Högsta domstolens och Högsta förvaltningsdomstolens beslut som dessa domstolar meddelat i egenskap av personuppgiftsansvariga inte överklagas.

21 § En hyres- och arrendenÀmnds beslut i frÄgor som avses i 20 § första stycket fÄr överklagas till allmÀn förvaltningsdomstol. PrövningstillstÄnd krÀvs vid överklagande till kammarrÀtten.

116

Paragrafen innehÄller bestÀmmelser om överklagande av beslut som har Prop. 2014/15:148 meddelats av en personuppgiftsansvarig hyres- och arrendenÀmnd.

ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 15.2.

Enligt paragrafen fÄr beslut i frÄgor som avses i 20 § första stycket första meningen av en personuppgiftsansvarig hyres- och arrendenÀmnd överklagas till allmÀn förvaltningsdomstol. Enligt den vanliga ordningen för överklagande av förvaltningsbeslut krÀvs enligt paragrafen prövningstillstÄnd vid överklagande till kammarrÀtten.

22 § Andra beslut Ă€n sĂ„dana som avses i 19–21 §§ eller i 47 § personuppgiftslagen (1998:204) fĂ„r inte överklagas.

Vid överklagande av förvaltningsrÀttens beslut i frÄgor som avses i 47 § personuppgiftslagen krÀvs prövningstillstÄnd vid överklagande till kammarrÀtten.

Paragrafen, som Ă€r utformad efter mönster av 53 § personuppgiftslagen (1998:204, PUL), innehĂ„ller bestĂ€mmelser om överklagandeförbud och prövningstillstĂ„nd vid överklagande till kammarrĂ€tten. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 15.2.

Enligt första stycket fĂ„r andra beslut Ă€n sĂ„dana som avses i 19–21 §§ eller 47 § PUL inte överklagas. BestĂ€mmelsen i 47 § PUL, som enligt 5 § första stycket 10 Ă€r tillĂ€mplig vid personuppgiftsbehandling i domstolarnas och nĂ€mndernas rĂ€ttskipande och rĂ€ttsvĂ„rdande verksamhet, innebĂ€r att Datainspektionen hos förvaltningsrĂ€tten fĂ„r ansöka om utplĂ„ning av personuppgifter som pĂ„stĂ„s ha behandlats pĂ„ ett olagligt sĂ€tt.

I andra stycket anges att det krÀvs prövningstillstÄnd vid överklagande av förvaltningsrÀttens beslut i frÄgor som avses i 47 § PUL.

117

Prop. 2014/15:148

Bilaga 1

Sammanfattning av promemorian Domstolsdatalag (Ds 2013:10)

Promemorian innehÄller förslag till en lag om behandling av personuppgifter i de allmÀnna domstolarnas, de allmÀnna förvaltningsdomstolarnas och hyres- och arrendenÀmndernas rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet, en domstolsdatalag.

Det övergripande syftet med lagen Àr att ge domstolarna och nÀmnderna möjlighet att behandla personuppgifter pÄ ett effektivt och ÀndamÄlsenligt sÀtt i sin rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet och att skydda mÀnniskor mot att deras personliga integritet krÀnks vid sÄdan behandling.

MÄlsÀttningen Àr att skapa en teknikneutral och flexibel lag som innehÄller de bestÀmmelser som Àr av central betydelse för integritetsskyddet medan kompletterande bestÀmmelser meddelas genom förordning eller föreskrifter. Personuppgifter ska fÄ behandlas om det behövs för handlÀggning av mÄl och Àrenden eller författningsenligt uppgiftslÀmnande. Det stÀlls vidare upp begrÀnsningar för sÀrskilt integritetskÀnsliga behandlingar. Personuppgiftsbehandlingen i domstolarna och nÀmnderna ska prÀglas av öppenhet gentemot den registrerade.

Domstolsdatalagen föreslÄs ersÀtta de nuvarande förordningarna om registerföring m.m. vid domstolarna och nÀmnderna. Lagen ska gÀlla i stÀllet för personuppgiftslagen (1998:204) men innehÄlla hÀnvisningar till de bestÀmmelser i den lagen som ska vara tillÀmpliga i domstolarnas och nÀmndernas verksamhet.

Domstolsdatalagen föreslÄs trÀda i kraft den 1 april 2014.

118

Promemorians lagförslag

Förslag till domstolsdatalag

Prop. 2014/15:148

Bilaga 2

HÀrigenom föreskrivs följande.

Lagens tillÀmpningsomrÄde

1 § Denna lag gÀller vid behandling av personuppgifter i de allmÀnna domstolarnas, de allmÀnna förvaltningsdomstolarnas samt hyres- och arrendenÀmndernas rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet.

Lagen gÀller om behandlingen Àr helt eller delvis automatiserad eller om personuppgifter ingÄr i eller Àr avsedda att ingÄ i en strukturerad samling av uppgifter som Àr tillgÀngliga för sökning eller sammanstÀllning enligt sÀrskilda kriterier.

Lagens syfte

2 § Syftet med denna lag Àr att ge de allmÀnna domstolarna, de allmÀnna förvaltningsdomstolarna samt hyres- och arrendenÀmnderna möjlighet att behandla personuppgifter pÄ ett ÀndamÄlsenligt sÀtt i sin rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet och att skydda mÀnniskor mot att deras personliga integritet krÀnks vid sÄdan behandling.

FörhÄllandet till personuppgiftslagen m.m.

3 § Om inte annat anges i 4 § gÀller denna lag i stÀllet för personuppgiftslagen (1998:204).

4 § NÀr personuppgifter behandlas enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen, gÀller följande bestÀmmelser i personuppgiftslagen (1998:204):

1.3 § om definitioner,

2.8 § om förhÄllandet till offentlighetsprincipen,

3.9 § om grundlÀggande krav pÄ behandling av personuppgifter,

4.23 och 25–27 §§ om information till den registrerade,

5.28 § om rÀttelse,

6.30 och 31 §§ samt 32 § första stycket om sÀkerheten vid behandling,

7.33–35 §§ om överföring av personuppgifter till tredje land,

8.38, 40 och 41 §§ om personuppgiftsombud m.m.,

9.43 och 44 §§, 45 § första stycket och 47 § om tillsynsmyndighetens befogenheter,

10.48 § om skadestÄnd, samt

11.51 § första stycket och 53 § om överklagande.

Förbud enligt 44 eller 45 § personuppgiftslagen fÄr inte förenas med vite.

5 § Om det i lagen (2013:000) om skydd för personuppgifter vid polissamarbete och straffrÀttsligt samarbete inom Europeiska unionen eller i föreskrifter som regeringen har meddelat i anslutning till den lagen

119

Prop. 2014/15:148

Bilaga 2

finns avvikande bestÀmmelser, ska de tillÀmpas i stÀllet för bestÀmmelserna i denna lag.

TillÄtna ÀndamÄl

6 § Personuppgifter fÄr behandlas om det behövs för handlÀggning av mÄl och Àrenden.

7 § Personuppgifter som behandlas enligt 6 § fÄr Àven behandlas om det behövs för att fullgöra uppgiftslÀmnande som sker i överensstÀmmelse med lag eller förordning.

TillgÄngen till personuppgifter

8 § TillgÄngen till personuppgifter ska begrÀnsas till vad varje anstÀlld behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer meddelar nÀrmare föreskrifter om tillgÄngen till personuppgifter.

Personuppgiftsansvar

9 § En allmÀn domstol, allmÀn förvaltningsdomstol eller hyres- och arrendenÀmnd Àr personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som den domstolen eller nÀmnden utför.

Personuppgiftsombud

10 § Den personuppgiftsansvarige ska utse ett eller flera personuppgiftsombud.

Den personuppgiftsansvarige ska enligt personuppgiftslagen (1998:204) anmÀla till tillsynsmyndigheten nÀr ett personuppgiftsombud utses eller entledigas.

Förteckning över personuppgiftsbehandlingar

11 § Den personuppgiftsansvarige ska föra en förteckning över de behandlingar som utförs med stöd av denna lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer meddelar nÀrmare föreskrifter om vilka uppgifter en sÄdan förteckning ska innehÄlla.

Upplysningar till allmÀnheten

12 § Den personuppgiftsansvarige ska till var och en som begÀr det skyndsamt och pÄ lÀmpligt sÀtt lÀmna upplysningar om de behandlingar som utförs med stöd av denna lag. Upplysningarna ska omfatta de uppgifter som en förteckning enligt 11 § ska innehÄlla. Den personuppgiftsansvarige Àr dock inte skyldig att lÀmna ut sekretessbelagda uppgifter eller uppgifter om vilka sÀkerhetsÄtgÀrder som har vidtagits.

120

KĂ€nsliga personuppgifter

13 § Uppgifter om en person fÄr inte behandlas enbart pÄ grund av vad som Àr kÀnt om personens ras eller etniska ursprung, politiska Äsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hÀlsa eller sexualliv.

Sökning

14 § Uppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska Äsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening liksom uppgifter som rör hÀlsa eller sexualliv fÄr anvÀndas som sökbegrepp endast vid sökning som avser uppgifter hos allmÀn förvaltningsdomstol. Detsamma gÀller uppgifter som avslöjar nationell anknytning.

En sökning enligt första stycket fÄr ske endast om det Àr absolut nödvÀndigt för handlÀggning av mÄl och Àrenden.

15 § Uppgifter som avslöjar brott eller misstanke om brott fÄr anvÀndas som sökbegrepp endast vid sökning som avser uppgifter hos allmÀn domstol.

En sökning enligt första stycket fÄr ske endast om det Àr absolut nödvÀndigt för handlÀggning av mÄl och Àrenden.

16 § BestÀmmelserna i 14 och 15 §§ gÀller inte vid sökning i en viss handling eller i ett visst mÄl eller Àrende.

17 § Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om begrÀnsning av möjligheterna att söka.

UtlÀmnande pÄ medium för automatiserad behandling

18 § Personuppgifter fÄr lÀmnas ut till en myndighet pÄ medium för automatiserad behandling.

Personuppgifter i ett mÄl eller Àrende fÄr Àven lÀmnas ut till en part och till en parts ombud, bitrÀde eller försvarare pÄ medium för automatiserad behandling.

I övrigt fÄr enstaka personuppgifter lÀmnas ut pÄ medium för automatiserad behandling.

19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer meddelar föreskrifter om att uppgifter fÄr lÀmnas ut pÄ medium för automatiserad behandling Àven i andra fall Àn som avses i 18 §.

DirektÄtkomst

20 § DirektÄtkomst till personuppgifter fÄr medges en allmÀn domstol, en allmÀn förvaltningsdomstol eller en hyres- och arrendenÀmnd.

En part och en parts ombud, bitrÀde eller försvarare fÄr medges direktÄtkomst till personuppgifter i sitt mÄl eller Àrende.

Prop. 2014/15:148

Bilaga 2

121

Prop. 2014/15:148

Bilaga 2

122

21 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer meddelar ytterligare föreskrifter om begrÀnsning av direktÄtkomsten enligt 20 § samt om behörighet och sÀkerhet vid sÄdan Ätkomst.

Bevarande i arkiv m.m.

22 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer meddelar ytterligare föreskrifter om bevarande av personuppgifter som hÀnför sig till ett mÄl eller Àrende som har avgjorts genom dom eller beslut som har vunnit laga kraft.

Överklagande

23 § En hovrÀtts, tingsrÀtts eller förvaltningsrÀtts beslut om upplysningar enligt 12 §, information enligt 26 § personuppgiftslagen (1998:204) samt om rÀttelse och underrÀttelse till tredje man enligt 28 § samma lag fÄr överklagas till kammarrÀtten. En kammarrÀtts beslut i sÄdana frÄgor fÄr överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen. Högsta domstolens och Högsta förvaltningsdomstolens beslut i sÄdana frÄgor fÄr inte överklagas.

En hyres- och arrendenÀmnds beslut i sÄdana frÄgor som avses i första stycket fÄr överklagas till allmÀn förvaltningsdomstol. PrövningstillstÄnd krÀvs vid överklagande till kammarrÀtten.

Denna lag trÀder i kraft den 1 april 2014.

Förteckning över remissinstanserna

Prop. 2014/15:148

Bilaga 3

Efter remiss har yttranden över promemorian Domstolsdatalag (Ds 2013:10) lĂ€mnats av Riksdagens ombudsmĂ€n, Svea hovrĂ€tt, Göta hovrĂ€tt, HovrĂ€tten över SkĂ„ne och Blekinge, HovrĂ€tten för VĂ€stra Sverige, Attunda tingsrĂ€tt, Stockholms tingsrĂ€tt, Nyköpings tingsrĂ€tt, VĂ€stmanlands tingsrĂ€tt, Lunds tingsrĂ€tt, Göteborgs tingsrĂ€tt, BorĂ„s tingsrĂ€tt, Sundsvalls tingsrĂ€tt, UmeĂ„ tingsrĂ€tt, KammarrĂ€tten i Stockholm, KammarrĂ€tten i Göteborg, KammarrĂ€tten i Sundsvall, KammarrĂ€tten i Jönköping, FörvaltningsrĂ€tten i Stockholm, FörvaltningsrĂ€tten i Malmö, FörvaltningsrĂ€tten i Göteborg, FörvaltningsrĂ€tten i HĂ€rnösand, FörvaltningsrĂ€tten i Jönköping, Justitiekanslern, HyresnĂ€mnden i Stockholm, HyresnĂ€mnden i Malmö, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, SĂ€kerhetspolisen, KriminalvĂ„rden, Brottsförebyggande rĂ„det, Migrationsverket, Datainspektionen, Kustbevakningen, FörsĂ€kringskassan, Socialstyrelsen, Tullverket, Skatteverket, Kronofogdemyndigheten, Stockholms universitet, Uppsala universitet, Diskrimineringsombudsmannen, Riksarkivet, Sveriges advokatsamfund och Svenska Journalistförbundet.

Arbetsdomstolen, E-delegationen och Sveriges Kommuner och Landsting har avstÄtt frÄn att yttra sig. Sveriges Radio AB har inte hörts av.

123

Prop. 2014/15:148

Bilaga 4

124

LagrÄdsremissens lagförslag

Förslag till domstolsdatalag

HÀrigenom föreskrivs följande.

Lagens syfte

1 § Syftet med denna lag Àr att ge de allmÀnna domstolarna, de allmÀnna förvaltningsdomstolarna och hyres- och arrendenÀmnderna möjlighet att behandla personuppgifter pÄ ett ÀndamÄlsenligt sÀtt i sin rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet och att skydda mÀnniskor mot att deras personliga integritet krÀnks vid sÄdan behandling.

Lagens tillÀmpningsomrÄde

2 § Denna lag gÀller vid behandling av personuppgifter i de allmÀnna domstolarnas, de allmÀnna förvaltningsdomstolarnas och hyres- och arrendenÀmndernas rÀttskipande och rÀttsvÄrdande verksamhet. Lagen gÀller ocksÄ nÀr personuppgifterna vidarebehandlas i den administrativa verksamheten för att lÀmnas ut efter begÀran.

Lagen gÀller endast om behandlingen Àr helt eller delvis automatiserad eller om personuppgifterna ingÄr i eller Àr avsedda att ingÄ i en strukturerad samling av personuppgifter som Àr tillgÀngliga för sökning eller sammanstÀllning enligt sÀrskilda kriterier.

3 § Om det i lagen (2013:329) med vissa bestÀmmelser om skydd för personuppgifter vid polissamarbete och straffrÀttsligt samarbete inom Europeiska unionen eller i föreskrifter som regeringen har meddelat i anslutning till den lagen finns avvikande bestÀmmelser, ska de tillÀmpas i stÀllet för bestÀmmelserna i denna lag.

FörhÄllandet till personuppgiftslagen

4 § Om inte nÄgot annat anges i 5 §, gÀller denna lag i stÀllet för personuppgiftslagen (1998:204).

5 § NÀr personuppgifter behandlas enligt denna lag, eller enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen, gÀller följande bestÀmmelser i personuppgiftslagen (1998:204):

1.3 § om definitioner,

2.8 § om förhÄllandet till offentlighetsprincipen,

3.9 § om grundlÀggande krav pÄ behandling av personuppgifter,

4.22 § om behandling av personnummer,

5.23 och 25–27 §§ om information till den registrerade,

6.28 § om rÀttelse,

7.30 och 31 §§ samt 32 § första stycket om sÀkerheten vid behandling,

8.33–35 §§ om överföring av personuppgifter till tredjeland,

9.38, 40 och 41 §§ om personuppgiftsombud m.m.,

10.43 och 44 §§, 45 § första stycket och 47 § om tillsynsmyndighetens befogenheter, och

11. 48 § om skadestÄnd. Prop. 2014/15:148
Förbud enligt 44 eller 45 § personuppgiftslagen fÄr inte förenas med Bilaga 4
vite.  

TillÄtna ÀndamÄl

6 § Personuppgifter fÄr behandlas om det behövs för handlÀggning av mÄl och Àrenden.

7 § Personuppgifter som behandlas enligt 6 § fÄr Àven behandlas om det behövs för att fullgöra uppgiftslÀmnande som sker i överensstÀmmelse med lag eller förordning.

TillgÄngen till personuppgifter

8 § TillgÄngen till personuppgifter ska begrÀnsas till det som varje tjÀnsteman behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela nÀrmare föreskrifter om tillgÄngen till personuppgifter.

Personuppgiftsansvar

9 § En allmÀn domstol, en allmÀn förvaltningsdomstol eller en hyres- och arrendenÀmnd Àr personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som den domstolen eller nÀmnden utför.

Personuppgiftsombud

10 § Den personuppgiftsansvarige ska utse ett eller flera personuppgiftsombud.

Den personuppgiftsansvarige ska anmÀla till tillsynsmyndigheten enligt personuppgiftslagen (1998:204) nÀr ett personuppgiftsombud utses eller entledigas.

Förteckning över personuppgiftsbehandlingar

11 § Den som Àr personuppgiftsombud ska föra en förteckning över de behandlingar som utförs med stöd av denna lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela nÀrmare föreskrifter om vilka uppgifter en sÄdan förteckning ska innehÄlla.

Upplysningar till allmÀnheten

12 § Den personuppgiftsansvarige ska skyndsamt och pÄ lÀmpligt sÀtt lÀmna upplysningar om de behandlingar som utförs med stöd av denna lag till var och en som begÀr det. Upplysningarna ska omfatta de uppgifter som en förteckning enligt 11 § ska innehÄlla. Den personuppgiftsansvarige Àr dock inte skyldig att lÀmna ut sekretessbelagda uppgifter eller uppgifter om vilka sÀkerhetsÄtgÀrder som har vidtagits.

125

Prop. 2014/15:148

Bilaga 4

Behandling av kÀnsliga personuppgifter

13 § Uppgifter om en person fÄr inte behandlas enbart pÄ grund av vad som Àr kÀnt om personens ras eller etniska ursprung, politiska Äsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hÀlsa eller sexualliv.

SökbegrÀnsningar

14 § Vid sökning i personuppgifter Àr det förbjudet att som sökbegrepp anvÀnda uppgifter som avslöjar

1.ras eller etniskt ursprung,

2.politiska Ă„sikter,

3.religiös eller filosofisk övertygelse,

4.medlemskap i fackförening,

5.hÀlsa,

6.sexualliv,

7.nationell anknytning, eller

8.brott eller misstanke om brott.

AnvÀndning av sÀrskilda beteckningar för identifiering av en viss mÄl- eller Àrendetyp som sökbegrepp omfattas inte av förbudet i första stycket.

15 § Förbudet i 14 § första stycket gÀller inte anvÀndning

1.i allmÀn domstol av sökbegrepp som avslöjar brott eller misstanke om brott, och

2.i allmÀn förvaltningsdomstol av sökbegrepp som avslöjar hÀlsa, brott eller misstanke om brott.

Förbudet i 14 § första stycket gÀller inte heller vid sökning i en viss handling eller i ett visst mÄl eller Àrende.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om begrÀnsningar av möjligheten att anvÀnda de sökbegrepp som anges i första stycket.

Elektroniskt utlÀmnande av personuppgifter

16 § Personuppgifter fÄr lÀmnas ut pÄ medium för automatiserad behandling om det inte Àr olÀmpligt.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare föreskrifter om begrÀnsningar av möjligheterna att lÀmna ut personuppgifter pÄ medium för automatiserad behandling.

17 § DirektÄtkomst fÄr endast medges

1.en allmÀn domstol,

2.en allmÀn förvaltningsdomstol,

3.en hyres- och arrendenÀmnd, eller

4.en part eller partens ombud, bitrÀde eller försvarare.

DirektÄtkomst enligt första stycket 4 fÄr endast avse personuppgifter i partens mÄl eller Àrende.

126

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer kan med Prop. 2014/15:148
stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare föreskrifter om Bilaga 4
begrĂ€nsningar av direktĂ„tkomst enligt första stycket och om behörighet  
och sĂ€kerhet vid sĂ„dan Ă„tkomst.  

Personuppgifter i avgjorda mÄl och Àrenden

18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare föreskrifter om begrÀnsningar för behandling av personuppgifter som hÀnför sig till ett mÄl eller Àrende som har avgjorts genom en dom eller ett beslut som har fÄtt laga kraft.

Överklagande

19 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag eller enligt de bestÀmmelser i personuppgiftslagen (1998:204) som anges i 5 § om annat Àn föreskrifter fÄr överklagas till allmÀn förvaltningsdomstol. PrövningstillstÄnd krÀvs vid överklagande till kammarrÀtten.

20 § En hovrÀtts, tingsrÀtts eller förvaltningsrÀtts beslut om upplysningar enligt 12 § eller om information till den registrerade enligt 26 § personuppgiftslagen (1998:204) och om rÀttelse och underrÀttelse till tredje man enligt 28 § samma lag fÄr överklagas till kammarrÀtten. En kammarrÀtts beslut i sÄdana frÄgor fÄr överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen.

Högsta domstolens och Högsta förvaltningsdomstolens beslut i frÄgor som avses i första stycket fÄr inte överklagas.

21 § En hyres- och arrendenÀmnds beslut i frÄgor som avses i 20 § första stycket fÄr överklagas till allmÀn förvaltningsdomstol. PrövningstillstÄnd krÀvs vid överklagande till kammarrÀtten.

22 § Andra beslut Ă€n sĂ„dana som avses i 19–21 §§ eller i 47 § personuppgiftslagen (1998:204) fĂ„r inte överklagas.

Vid överklagande av förvaltningsrÀttens beslut i frÄgor som avses i 47 § personuppgiftslagen krÀvs prövningstillstÄnd vid överklagande till kammarrÀtten.

Denna lag trÀder i kraft den 1 januari 2016.

127

Prop. 2014/15:148 LagrÄdets yttrande
Bilaga 5  
  Utdrag ur protokoll vid sammantrĂ€de 2015-06-17
  NĂ€rvarande: F.d. justitierĂ„det Lennart Hamberg, justitierĂ„det Agneta
  BĂ€cklund och f.d. justitieombudsmannen Nils-Olof Berggren.
  Domstolsdatalag
  Enligt en lagrĂ„dsremiss den 11 juni 2015 (Justitiedepartementet) har
  regeringen beslutat inhĂ€mta LagrĂ„dets yttrande över förslag till
  domstolsdatalag.
  Förslaget har inför LagrĂ„det föredragits av kanslirĂ„det Björn RĂ€ftegĂ„rd
  och rĂ€ttssakkunniga Eva Zawiska-Önnertsson.
  LagrĂ„det lĂ€mnar förslaget utan erinran.

128

Prop. 2014/15:148

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammantrÀde den 3 september 2015

NÀrvarande: Statsministern S Löfven, ordförande, och statsrÄden

Å Romson, Y Johansson, M Johansson, I Baylan, K Persson, S-E Bucht, H Hellmark Knutsson, Å RegnĂ©r, M Andersson, A Ygeman,

A Johansson, P Bolund, M Kaplan, M Damberg, A StrandhÀll, A Shekarabi, G Fridolin, G Wikström, A Hadzialic

Föredragande: statsrÄdet M Johansson

Regeringen beslutar proposition Domstolsdatalag

129