2015 års ekonomiska vårproposition

Regeringens proposition 2014/15:100

Förslag till riktlinjer

Regeringens proposition 2014/15:100

2015 års ekonomiska vårproposition

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 9 april 2015

Stefan Löfven

Magdalena Andersson

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budget- politiken. Riktlinjernas syfte är att ange politikens inriktning inför budgetpropositionen för 2016.

Riktlinjerna för den ekonomiska politiken baseras på propositionens övriga innehåll, dvs. en be- skrivning av finanspolitikens övergripande inriktning, en uppföljning av sysselsättningspolitiken, en bedömning av den makroekonomiska utvecklingen och den offentliga sektorns finanser, en uppfölj- ning och bedömning av de budgetpolitiska målen och budgetutrymmet, en uppföljning av statens budget samt en bedömning av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet.

I propositionen lämnas även förslag till vissa ändringar av utgiftsområdenas indelning.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Innehållsförteckning

1	Förslag till riksdagsbeslut ....................................................................................		17
2	Lagförslag	..............................................................................................................	21
	2.1 .............................	Förslag till lag om ändring i riksdagsordningen	21
3	Riktlinjer för .........................den ekonomiska politiken och budgetpolitiken		25
	3.1 ..........................................................	Utsikter för svensk ekonomi	30
	3.2 .............................................................	Finanspolitikens inriktning	37
	3.3 .............................................	Fler jobb och stärkt konkurrenskraft	44
	3.4 .............................	En jämlik kunskapsskola med tid för varje elev	52
	3.5 ............................................................................	En hållbar framtid	55
	3.6 ..............................................................	Ökad välfärd och trygghet	58
	3.7 .....................................................................	Andra politikområden	65
	3.8 ....................................................	Effekter på inkomstfördelningen	71
4	Den makroekonomiska .................................................................utvecklingen		75
	4.1 ...............................................................	Omvärlden 2015 och 2016	76
	4.2 ......................................................	Svensk ekonomi 2015 och 2016	78
	4.3 .................................................................	Utvecklingen 2017 – 2019	85
	4.4 ......................................................	Risker och alternativa scenarier	87
	4.5 ..............................................	Utvecklingen enligt andra bedömare	89
	4.6 ...............................	Utvärdering av prognoser för BNP - tillväxten	90
	4.7 ...............................	Prognosrevideringar och effekter av reformer	91
5	De budgetpolitiska .............................målen och riktlinjer för skattepolitiken		95
	5.1 ........................	Uppföljning av målet för det finansiella sparandet	96
	5.2 ...................	Bedömning av utgiftstakets nivåer för 2018 och 2019	98
	5.3 ...............................	Uppföljning av det kommunala balanskravet	101

5.4Stabilitets- och tillväxtpakten sätter ramarna för

		finanspolitiken................................................................................	102
	5.5	Riktlinjer för skattepolitiken.........................................................	104
6	Inkomster	............................................................................................................	109

6.1Förslag till ändrade skatteregler i propositionen

		Vårändringsbudget för 2015..........................................................	109
	6.2	Offentliga sektorns skatteintäkter................................................	110
	6.3	Statens inkomster...........................................................................	118
	6.4	Uppföljning av statens inkomster 2013–2018..............................	122
7	Utgifter	...............................................................................................................	129
	7.1	Utgifterna i statens budget och takbegränsade utgifter ..............	129

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

7.2Utgiftsprognos för 2016–2018 jämfört med den beslutade

	budgeten för 2015...........................................................................	140
7.3	Utgiftsprognos för 2015 ................................................................	150

7.4Översyn av utgifter som redovisas på inkomstsidan av statens

		budget..............................................................................................	154
8	Den offentliga sektorns finanser, statens budgetsaldo och statsskuld ............		159
	8.1	Effekterna av regeringens politik på de offentliga finanserna .....	160
	8.2	Den offentliga sektorns finanser ...................................................	163
	8.3	Ekonomisk ställning och skuldutveckling ....................................	175
	8.4	Finansiellt sparande enligt olika bedömare...................................	178
	8.5	Uppföljning av statens budgetsaldo ..............................................	179
	8.6	Uppföljning av den offentliga sektorns finanser ..........................	179
9	Kommunsektorns finanser och sysselsättning..................................................		185

9.1Kommunerna och landstingen – en viktig del i svensk

	ekonomi ..........................................................................................	185
9.2	Kommunsektorns resultat .............................................................	186
9.3	Kommunsektorns tillgångar och skulder......................................	189
9.4	Kommunsektorns finanser 2015–2019..........................................	193
10 Utmaningar för sysselsättningspolitiken...........................................................		203

10.1Regeringens prioriteringar och mål för

		sysselsättningspolitiken .................................................................	204
	10.2	Långsam återhämtning på arbetsmarknaden ................................	205
	10.3	Arbetslösheten är allt mer ojämnt fördelad ..................................	208
	10.4	Inriktningen på regeringens sysselsättningspolitik ......................	216
11	Bedömning av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet .....................................		221
	11.1	Finanspolitiken står inför flera långsiktiga utmaningar ...............	222
	11.2	Förutsättningarna för långsiktig hållbarhet kan förbättras .........	232

11.3Känsligheten i beräkningarna och jämförelse med

		föregående hållbarhetsbedömning.................................................	237
	11.4	Andra bedömningar av den finansiella hållbarheten ....................	238
12	Ändrad fördelning av ändamål och verksamheter på utgiftsområden .............		245
	12.1	Flytt av ändamål och verksamheter ...............................................	245
	12.2	Ändrat namn på utgiftsområde......................................................	246
Fördjupningsrutor
	BNP per capita har inte ökat sedan 2007.............................................................		34
	Välfärdssystemen och ekonomins funktionssätt ................................................		63
	Invandringen ändrar den demografiska framtidsbilden......................................		68
	Ny ansats för att beräkna det strukturella sparandet........................................		167
	Finansiella mål och god ekonomisk hushållning ..............................................		192
	Utmaningar och möjligheter till följd av invandringen av flyktingar och
		anhöriga de närmaste åren..............................................................	215

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Bilagor

Bilaga 1: Tabellsamling den makroekonomiska utvecklingen och offentliga finanser Bilaga 2: Fördelnings politisk redogörelse

Bilaga 3: Investeringar och kapitalstock

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 april 2015

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Tabellförteckning
Tabell 3.1 Reformer och finansiering .............................................................................	28
Tabell 3.2 Makroekonomiska nyckeltal..........................................................................	30
Tabell 3.3 Den konsoliderade offentliga sektorns finanser...........................................	32
Tabell 3.4 Genomsnittlig månadslön i de största yrkesgrupperna för kvinnor
respektive män 2013..............................................................................................	37
Tabell 3.5 Utgiftstakets nivåer 2015–2019 .....................................................................	40
Tabell 4.1 Prognoser för omvärlden ...............................................................................	76
Tabell 4.2 BNP.................................................................................................................	78
Tabell 4.3 Arbetsmarknad ...............................................................................................	81
Tabell 4.4 Löner och inflation.........................................................................................	83
Tabell 4.5 Räntor och växelkurser ..................................................................................	84
Tabell 4.6 Nyckeltalstabell – prognosen i korthet.........................................................	85
Tabell 4.7 Alternativa scenarier: 1 Svagare omvärldsutveckling och 2 Starkare
inhemsk efterfrågan ..............................................................................................	88
Tabell 4.8 Jämförelse mellan olika bedömaresprognoser ..............................................	89
Tabell 4.9 Medelprognosfel för prognoser för BNP-tillväxten.....................................	90
Tabell 4.10 Rangordning av bedömares prognosprecision............................................	90
Tabell 4.11 Jämförelse mellan regeringens prognoser i 2015 års ekonomiska
vårproposition och i budgetpropositionen för 2015...........................................	91
Tabell 5.1 Indikatorer för avstämning mot målet för det finansiella sparandet...........	96
Tabell 5.2 Ursprungligt och faktiskt utgiftstak 2005–2017 ..........................................	98
Tabell 5.3 Utgiftstak 2015–2019.....................................................................................	99
Tabell 5.4 Faktorer för uppföljning av stabilitets- och tillväxtpaktens
förebyggande del .................................................................................................	103
Tabell 6.1 Offentligfinansiella effekter av ändrade skatte- och avgiftsregler i
propositionen Vårändringsbudget för 2015. Bruttoeffekt 2015,
periodiserad nettoeffekt 2015–2019 samt varaktig effekt ................................	110
Tabell 6.2 Bruttoeffekter av ändrade skatte- och avgiftsregler 2014–2019 ...............	111
Tabell 6.3 Totala skatteintäkter 2013–2018 jämfört med budgetpropositionen
för 2015 och den beslutade budgeten för 2015 .................................................	111
Tabell 6.4 Offentliga sektorns skatteintäkter och inkomster på statens
budget 2012–2019 ...............................................................................................	112
Tabell 6.5 Skatt på arbete 2013–2019............................................................................	113
Tabell 6.6 Faktisk och underliggande utveckling av kommunernas
skatteunderlag 2013–2019 ..................................................................................	114
Tabell 6.7 Skattereduktioner 2013–2019 ......................................................................	115
Tabell 6.8 Fastighetsskatt och kommunal fastighetsavgift 2013–2019 ......................	117
Tabell 6.9 Skatt på konsumtion och insatsvaror 2013–2019 .......................................	117
Tabell 6.10 Skattekvot 2013–2019 ................................................................................	118
Tabell 6.11 I denna proposition och i propositionen Vårändringsbudget
för 2015 föreslagna och aviserade förändringar av övriga inkomster ..............	119

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0
Tabell 6.12 Förändring av totala skatteintäkter till följd av regeländringar,
bruttoeffekter i förhållande till föregående år ..................................................	121
Tabell 6.13 Antaganden i skatteprognoserna och förändringar jämfört med
den beslutade budgeten för 2015.......................................................................	122
Tabell 6.14 Aktuell prognos jämfört med budgetpropositionen för 2015, den
beslutade budgeten för 2015 samt statens budget för 2013 och 2014.............	123
Tabell 6.15 Övriga inkomster, aktuell prognos jämfört med
budgetpropositionen
för 2015 samt den beslutade budgeten för 2015...............................................	125
Tabell 6.16 Övriga inkomster, aktuell prognos jämfört med statens budget för
2013 och 2014 .....................................................................................................	126
Tabell 7.1 Utgifter på utgiftsområden i statens budget och takbegränsade
utgifter 2014–2019..............................................................................................	130
Tabell 7.2 Utgifter per utgiftsområde 2014–2019.......................................................	131
Tabell 7.3 Förändring av takbegränsade utgifter jämfört med föregående
år 2015–2019 .......................................................................................................	132
Tabell 7.4 Utgiftsförändringar 2015–2019 i förhållande till föregående år till
följd av tidigare beslutade, aviserade och nu föreslagna och aviserade
åtgärder och finansieringar.................................................................................	134
Tabell 7.5 Helårsekvivalenter i vissa ersättningssystem 2007–2019...........................	137
Tabell 7.6 Antal personer inom olika transfereringssystem 2013–2019 ....................	139
Tabell 7.7 Förändring av takbegränsade utgifter 2016–2018 jämfört med den
beslutade budgeten för 2015..............................................................................	140
Tabell 7.8 Nu föreslagna och aviserade utgiftsförändringar 2015–2019....................	143
Tabell 7.9 Prognos över antalet personer i olika transfereringssystem
2016–2018 ...........................................................................................................	149
Tabell 7.10 Utgifter 2014 och 2015..............................................................................	152
Tabell 7.11 Beräknad förändring av anslagsbehållningar 2015 ...................................	154
Tabell 8.1 Budgeteffekter av nu föreslagna och aviserade utgifts- och
inkomstförändringar 2015–2019 .......................................................................	160
Tabell 8.2 Samlade budgeteffekter av regeringens politik 2014–2019 i
förhållande till föregående år .............................................................................	161
Tabell 8.3 Den konsoliderade offentliga sektorns finanser 2014–2019 .....................	163
Tabell 8.4 Den offentliga sektorns skatter och avgifter 2014–2019...........................	164
Tabell 8.5 Den offentliga sektorns utgifter 2014–2019 ..............................................	165
Tabell 8.6 Indikatorer för impuls till efterfrågan ........................................................	165
Tabell 8.7 Statens inkomster och utgifter 2014–2019.................................................	168
Tabell 8.8 Statens finansiella sparande och budgetsaldo 2014–2019..........................	169
Tabell 8.9 Statens budgetsaldo 2014–2019 ..................................................................	170
Tabell 8.10 Statens budgetsaldo samt justering för större engångseffekter
2014–2019 ...........................................................................................................	172
Tabell 8.12 Ålderspensionssystemets inkomster och utgifter 2014–2019.................	173
Tabell 8.13 Inkomstindex, balanstal och balansindex 2014–2019 ..............................	174
Tabell 8.14 Kommunsektorns finanser 2014–2019 .....................................................	174
Tabell 8.15 Den offentliga sektorns finansiella förmögenhet 2014–2019 .................	176
Tabell 8.16 Statsskuldens förändring 2014–2019 ........................................................	176
Tabell 8.17 Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld och bidrag till
förändringen 2014–2019 ....................................................................................	177
Tabell 8.18 Bedömningar av finansiellt sparande 2015–2019 .....................................	178
Tabell 8.19 Bedömningar av strukturellt sparande 2015–2019...................................	179

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0
Tabell 8.21 Offentliga sektorns inkomster och utgifter. Aktuell prognos
och jämfört med den beslutade budgeten för 2015 ..........................................	180
Tabell 8.22 Offentliga sektorns finansiella ställning. Aktuell prognos och
förändringar jämfört med budgetpropositionen för 2015................................	180
Tabell 8.23 Kommunsektorns finanser. Förändringar jämfört med den
beslutade budgeten för 2015 ..............................................................................	181
Tabell 9.1 Kommunsektorns resultaträkning 2010–2014............................................	187
Tabell 9.2 Kommunsektorns balansräkning 2010–2014..............................................	189
Tabell 9.3 Kommunsektorns finanser 2014–2019........................................................	195
Tabell 9.4 Skatter och statsbidrag 2014–2019 ..............................................................	196
Tabell 9.5 Årlig förändring av statsbidragen 2014–2019 .............................................	196
Tabell 10.1 Arbetslöshetens sammansättning – en jämförelse mellan Sverige,
Tyskland och Österrike ......................................................................................	205
Tabell 11.1 Primära offentliga utgifter vid oförändrat beteende 2014–2100 .............	226
Tabell 11.2 Utträdesålder och återstående medellivslängd .........................................	233
Tabell 11.3 S1 och S2 i de olika scenarierna .................................................................	237
Tabell 11.4 Hållbarhetsindikatorer för Sverige ............................................................	239

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Diagramförteckning

Diagram 3.1 Reporänta, inflation och inflationsförväntningar....................................	31
Diagram 3.2 BNP och BNP per capita 2000–2014 .......................................................	34
Diagram 3.3 Produktivitet och BNP per capita 1980–2014.........................................	34
Diagram 3.4 Hushållens disponibla inkomster i olika delar av
inkomstfördelningen 1995–2013 .........................................................................	36
Diagram 3.5 Andel med låg ekonomisk standard 1995–2013 ......................................	36
Diagram 3.6 Individuell disponibel inkomst för kvinnor och män, 20-64 år,
1995-2013..............................................................................................................	37
Diagram 3.7 Arbetslöshet 15–74 år 1990–2014 ............................................................	44
Diagram 3.8 Bostadsinvesteringar 1995–2013 ..............................................................	47
Diagram 3.9 Påbörjade bostäder 2004–2015 .................................................................	48
Diagram 3.10 Icke-behöriga till nationella program och genomströmningen i
gymnasieskolan.....................................................................................................	52
Diagram 3.11 Miljöskatteintäkter som andel av BNP 2003–2013 ...............................	56
Diagram 3.12 Effektiva ersättningsgrader 2004–2013..................................................	60
Diagram 3.13 Sjukpenningtalet 1994–2019...................................................................	60
Diagram 3.14 Befolkningens förändring efter 2000 .....................................................	68
Diagram 3.15 Försörjningsbördans förändring efter 2000 ..........................................	68
Diagram 3.16 Effekter av förslagen i propositionen Vårändringsbudget
för 2015 på disponibel hushållsinkomst i olika inkomstgrupper ......................	71
Diagram 3.17 Effekter av förslagen i propositionen Vårändringsbudget
för 2015 på individuell disponibel inkomst för vuxna kvinnor och män ..........	72
Diagram 4.1 Inflation i utvalda länder...........................................................................	76
Diagram 4.2 BNP-tillväxt och bidrag till BNP-tillväxt.................................................	78
Diagram 4.3 Sysselsatta och sysselsättningsgrad ..........................................................	80
Diagram 4.4 Ett urval av sysselsättningsindikatorer ....................................................	80
Diagram 4.5 Arbetskraften och arbetskraftsdeltagandet .............................................	81
Diagram 4.6 Arbetslöshet ..............................................................................................	82
Diagram 4.7 Resursutnyttjande .....................................................................................	82
Diagram 4.8 Indikatorer på resursutnyttjandet på arbetsmarknaden..........................	83
Diagram 4.9 Centrala avtal och löneökningar i näringslivet ........................................	83
Diagram 4.10 Inflation i varor respektive tjänster........................................................	84
Diagram 4.11 Hushållens konsumtion, disponibel inkomst och sparkvot .................	86
Diagram 4.12 Osäkerhetsintervall för BNP-prognosen...............................................	89
Diagram 5.1 Utgiftstak 1997–2019..............................................................................	101
Diagram 6.1 Totala skatteintäkter 2000–2019.............................................................	110
Diagram 6.2 Arbetade timmar, timlön och lönesumma 2000–2019 ..........................	114
Diagram 6.3 Transfereringsinkomster som andel av underlaget för skatt
på arbete 2000–2019 ...........................................................................................	114
Diagram 6.4 Antal personer som betalar statlig inkomstskatt 2000–2019 ...............	115
Diagram 6.5 Kapitalvinster, aktieprisindex och fastighetspriser 1989–2019.............	116
Diagram 6.6 Skatt på företagsvinster 1995–2019........................................................	116

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0
Diagram 6.7 Hushållens konsumtion i löpande priser och intäkter från
mervärdesskatt 2000–2019 .................................................................................	117
Diagram 7.1 Ohälsotalet 2000–2019 ............................................................................	138
Diagram 8.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande 2000–2019 ......................	163
Diagram 8.2 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter 2000–2019 ...................	164
Diagram 8.3 Den offentliga sektorns utgifter 2000–2019 ..........................................	164
Diagram 8.4 Strukturellt sparande enligt olika metoder.............................................	167
Diagram 8.5 Effekter av BNP-gap, arbetslöshetsgap och skattebasernas
sammansättning enligt den nya modellen..........................................................	168
Diagram 8.6 Statens budgetsaldo 2000–2019 ..............................................................	171
Diagram 8.7 Utvecklingen av inkomstindex och balansindex 2009–2019.................	173
Diagram 8.8 Utvecklingen av kommunsektorns inkomster och utgifter samt
finansiellt sparande 2000–2019...........................................................................	175
Diagram 8.9 Den offentliga sektorns finansiella förmögenhet 1990–2019 ...............	175
Diagram 8.10. Statsskuldens utveckling 2000–2019....................................................	176
Diagram 8.11 Den konsoliderade bruttoskulden 1994–2019 ........................................	177
Diagram 9.1 Resultat före extraordinära poster ..........................................................	186
Diagram 9.2 Andelen kommuner och landsting som redovisat positiva
resultat 2000–2014 ..............................................................................................	187
Diagram 9.3 Resultatens andel av skatter och generella statsbidrag 2000–2014 .......	188
Diagram 9.4 Eget kapital 2000–2014............................................................................	189
Diagram 9.5 Långfristiga skulder i kommunsektorn 2000–2014 ..............................	190
Diagram 9.6 Soliditet 2000–2014..................................................................................	191
Diagram 9.7 Finansiellt sparande och resultat 1993–2019..........................................	194
Diagram 9.8 Lönesumma och kommunal beskattningsbar förvärvsinkomst
1993–2019............................................................................................................	195
Diagram 9.9 Demografiskt betingat resursbehov inom olika välfärdstjänster
2000–2019............................................................................................................	197
Diagram 9.10 Utgifter för välfärdstjänster 2000–2019 ...............................................	197
Diagram 9.11 Kommunalt finansierad sysselsättning 1993–2019 .............................	198
Diagram 9.12 Kommunalt finansierad sysselsättning och arbetade timmar
1993–2019............................................................................................................	198
Diagram 9.13 Kommunalt finansierad sysselsättning och arbetade timmar
per 1000 invånare 1993–2019 .............................................................................	199
Diagram 9.14 Kommunala myndigheters investeringsutgifter uppdelat på
typ av investeringar 1993–2014 ..........................................................................	199
Diagram 10.1 Arbetslöshet (15–74 år), internationell jämförelse..............................	204
Diagram 10.2 Årlig förändring i sysselsättning och arbetskraft (15–74 år) ..............	206
Diagram 10.3 Sysselsättningsgrad och arbetskraftsdeltagande ..................................	206
Diagram 10.4 Arbetslösheten (15–74 år).....................................................................	206
Diagram 10.5 Arbetslösheten fördelat på arbetslöshetstider .....................................	206
Diagram 10.6 Årligen arbetade timmar och årligen arbetade timmar per
capita ....................................................................................................................	206
Diagram 10.7 Andel i arbete av befolkningen och årligen arbetade timmar per
personer i arbete (15–74 år) ...............................................................................	207
Diagram 10.8 Deltidsarbetande och undersysselsatta deltidsarbetande
(25–54 år) som andel av sysselsatta....................................................................	207
Diagram 10.9 Beveridgekurvan 1981–2014..................................................................	208
Diagram 10.10 Inskrivna arbetslösa (16–64 år) hos Arbetsförmedlingen
fördelat på tid utan arbete ..................................................................................	209

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0
Diagram 10.11 Inskrivna arbetslösa hos Arbetsförmedlingen fördelat på
utsatta grupper och övriga .................................................................................	209
Diagram 10.12 Jobbchanser för grupper med svag förankring ..................................	209
Diagram 10.13 Ungdomsarbetslöshet .........................................................................	210
Diagram 10.14 Etableringen på arbetsmarknaden 15–34 år, 2014 .............................	211
Diagram 10.15 Unga (15–24 år) som varken arbetar eller studerar (NEET) ...........	211
Diagram 10.16 Etableringen på arbetsmarknaden fördelat på utbildningsnivå,
2014 ....................................................................................................................	212
Diagram 10.17 Etableringen på arbetsmarknaden fördelat på födelseregion,
2014 .....................................................................................................................	212
Diagram 10.18 Arbetslöshet (25–74 år) fördelat på utbildningsnivå för inrikes
och utomeuropeiskt födda.................................................................................	213
Diagram 11.1 Äldreförsörjningskvot ..........................................................................	222
Diagram 11.2 Förändring i folkmängden jämfört med 2010 .....................................	222
Diagram 11.3 Offentligt nettobidrag per person och ålder 2012 ..............................	223
Diagram 11.4 Offentliga primära inkomster och utgifter vid oförändrat
beteende ..............................................................................................................	226
Diagram 11.5 Finansiellt sparande vid oförändrat beteende ......................................	227
Diagram 11.6 Offentliga sektorns finansiella nettotillgångar och konsoliderade
bruttoskuld vid oförändrat beteende ................................................................	227
Diagram 11.7 Nuvärdesberäknade nettobidrag för generationer födda
2020-2100............................................................................................................	229
Diagram 11.8 Offentliga utgifter 1950–2014 ..............................................................	230
Diagram 11.9 Primärt finansiellt sparande vid högre efterfrågan ..............................	231
Diagram 11.10 BNP per person fördelat efter användning........................................	232
Diagram 11.11 Primärt finansiellt sparande vid ett längre arbetsliv ..........................	234
Diagram 11.12 Primärt finansiellt sparande vid en snabbare etablering....................	235
Diagram 11.13 Primärt finansiellt sparande vid ett högre arbetsutbud bland
kvinnor ................................................................................................................	235
Diagram 11.14 Primärt finansiellt sparande vid förbättrad hälsa...............................	236
Diagram 11.15 Primärt finansiellt sparande vid ett försämrat utgångsläge...............	238
Diagram 11.16 Riskindex för finanspolitikens hållbarhet..........................................	240
Diagram 11.17 IMF:s hållbarhetsindikator .................................................................	240

Förslag till riksdagsbe- slut

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1.godkänner regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budget- politiken (avsnitt 3),

2.godkänner regeringens förslag till riktlinjer för skattepolitiken (avsnitt 5.5),

3.antar regeringens förslag till lag om ändring i riksdagsordningen (avsnitt 2.1 och 12.2),

4.godkänner den föreslagna ändringen av ändamål och verksamheter som ska innefat- tas i utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik respektive utgiftsområde 4 Rättsväsendet (avsnitt 12.1),

5.godkänner den föreslagna ändringen av ändamål och verksamheter som ska innefat- tas i utgiftsområde 24 Näringsliv respektive utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och fi- nansförvaltning (avsnitt 12.1).

Lagförslag

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

2 Lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen dels att tilläggsbestämmelse 9.5.3 ska ha följande lydelse, dels att bilagan ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 kap.

9.5.3

Statsutgifterna ska hänföras			till
följande	utgiftsområden:	1 Rikets
styrelse,	2 Samhällsekonomi		och
finansförvaltning, 3 Skatt,		tull	och
exekution, 4 Rättsväsendet,		5 Inter-

nationell samverkan, 6 Försvar och

samhällets krisberedskap,			7 Inter-
nationellt	bistånd,	8 Migration,
9 Hälsovård,	sjukvård	och	social

omsorg, 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning, 11 Ekonomisk trygghet vid ålder- dom, 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn, 13 Integration och jämställdhet, 14 Arbetsmarknad och arbetsliv, 15 Studiestöd, 16 Utbild- ning och universitetsforskning, 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid, 18 Samhällsplanering, bostads- försörjning och byggande samt kon- sumentpolitik, 19 Regional tillväxt, 20 Allmän miljö- och naturvård,

Statsutgifterna ska hänföras			till
följande	utgiftsområden:	1 Rikets
styrelse,	2 Samhällsekonomi		och
finansförvaltning, 3 Skatt,		tull	och

exekution, 4 Rättsväsendet, 5 Inter- nationell samverkan, 6 Försvar och

samhällets krisberedskap,			7 Inter-
nationellt	bistånd,	8 Migration,
9 Hälsovård,	sjukvård	och	social

omsorg, 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning, 11 Ekonomisk trygghet vid ålder- dom, 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn, 13 Jämställdhet och


nyanlända invandrares	etablering,
14 Arbetsmarknad och	arbetsliv,
15 Studiestöd, 16 Utbildning		och
universitetsforskning,	17 Kultur,
medier, trossamfund och		fritid,
18 Samhällsplanering,	bostads-

försörjning och byggande samt kon- sumentpolitik, 19 Regional tillväxt,

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0


21 Energi,	22 Kommunikationer,			20 Allmän	miljö-	och	naturvård,
23 Areella	näringar, landsbygd och			21 Energi,	22 Kommunikationer,
livsmedel,	24 Näringsliv,		25 All-	23 Areella	näringar,	landsbygd och
männa bidrag till		kommuner,		livsmedel,	24 Näringsliv,			25 All-
26 Statsskuldsräntor		m.m.	och	männa bidrag till			kommuner,
27 Avgiften till Europeiska unionen.				26 Statsskuldsräntor		m.m.		och
				27 Avgiften till Europeiska unionen.

Beslut i fråga om vilka ändamål och verksamheter som ska innefattas i ett utgiftsområde fattas i samband med beslut med anledning av den ekonomiska vårpropositionen.

Bilaga

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

15.Arbetsmarknadsutskottet ska bereda ärenden om

a)arbetsmarknadspolitik med arbetslöshetsförsäkring,

b)arbetslivspolitik med arbetsrätt, arbetsmiljö och frågor som rör löne- bildning,

c) integration,	c) nyanlända invandrares etable-
	ring,

d)åtgärder mot diskriminering i den mån ärendena inte tillhör ett annat ut- skotts beredning,

e)jämställdhet mellan kvinnor och män i den mån ärendena inte tillhör ett

annat utskotts beredning, samt
f) anslag inom	utgiftsområdena	f) anslag	inom	utgiftsområdena
13 Integration och	jämställdhet och	13 Jämställdhet och		nyanlända	in-
14 Arbetsmarknad och arbetsliv.		vandrares	etablering		och
		14 Arbetsmarknad och arbetsliv.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2015.

Riktlinjer för den eko- nomiska politiken och budgetpolitiken

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

3 Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken

Ett Sverige som håller ihop	en expansiv finanspolitik motiverad. Även de
	senaste åren genomfördes dock fortsatta omfat-
Sverige ska vara en förebild i världen. Ett land	tande ofinansierade reformer, främst skattesänk-
som kännetecknas av alla kvinnors och mäns lika	ningar. Dessa har, tillsammans med den utdragna
värde, självförtroende, solidaritet och tron på att	ekonomiska återhämtningen, bidragit till bety-
framtiden går att förändra. Ett land där vi inve-	dande underskott i de offentliga finanserna.
sterar gemensamt i människor och miljö, i kun-	Förra året hade den offentliga sektorn ett under-
skap och konkurrenskraft, i trygghet i nuet och	skott på 74 miljarder kronor. Detta är inte håll-
hopp inför framtiden. Ett land där vi överbryg-	bart. För att återföra de offentliga finanserna till
gar klyftor och där alla flickor och pojkar, kvin-	en hållbar bana krävs därför inkomstförstärk-
nor och män, har möjligheter att förverkliga sin	ningar under de kommande åren. Steg för steg
fulla potential. Sverige ska vara en ledande och	minskas underskotten.
inspirerande kraft i världen. Höjda miljöambit-	Regeringen bedömer att svensk ekonomi
ioner skapar innovationskraft och ger nya jobb-	gradvis kommer att återhämta sig de kommande
tillfällen.	åren. Konjunkturläget i omvärlden ser ut att
Men de senaste årens utveckling gör att vi står	förstärkas, även om återhämtningen av allt att
inför flera betydande utmaningar. Arbetslös-	döma kommer att gå långsamt, särskilt i euro-
heten har bitit sig fast på höga nivåer och Sverige	området. Riskerna för en svagare utveckling är
tappar i konkurrenskraft. Skolresultaten faller.	betydande och en försämrad ekonomisk utveckl-
Många är osäkra på om välfärden och trygghets-	ing i euroområdet bedöms utgöra den enskilt
systemen kommer att finnas där för dem. Samti-	största risken.
digt växer inkomstklyftorna mellan människor	Arbete betyder gemenskap och tillhörighet;
och ojämställdheten mellan kvinnor och män	makt att forma sitt liv och sin framtid. Att fler
består. Otillräcklig politisk handlingskraft har	kvinnor och män finner ett jobb är avgörande –
lett till att Sverige är på väg att missa 14 av de 16	både för att hålla ihop Sverige och för att säkra
miljökvalitetsmål som en bred politisk enighet	vårt välstånd. En av regeringens viktigaste upp-
sagt sig stå bakom.	gifter under mandatperioden är att minska ar-
Under mandatperioden ska utvecklingen ha	betslösheten och öka sysselsättningen. Ett tyd-
vänts. Arbetslösheten ska sjunka, skolresultaten	ligt sysselsättningsmål ska styra den ekonomiska
vändas, omställningen till ett mer hållbart sam-	politiken. Antalet personer som arbetar och
hälle accelereras och välfärden ska stärkas. Sve-	antalet arbetade timmar i ekonomin ska öka så
rige ska vara ett land som håller ihop.	mycket att Sverige når lägst arbetslöshet i EU
Ordning och reda i de offentliga finanserna är	2020. Därför måste fler och bättre jobb tillskap-
grunden för fler jobb och en hållbar välfärd. I	as. Som samhälle kan vi aldrig vara nöjda så länge
inledningen av finanskrisen uppvisade den of-	människors kunskap, ambition och värdighet
fentliga sektorn ett betydande överskott. Då var	förverkas i destruktiv arbetslöshet. Insatser ska

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

göras för att stärka god fysisk och psykisk ar- betsmiljö samt goda villkor.

En aktiv näringspolitik, ökad export och of- fensiva framtidsinvesteringar ökar efterfrågan på arbetskraft och säkrar tillväxten. För att bygga Sverige starkt och möta en ökad internationell konkurrens behöver vi skapa goda förutsättning- ar för kreativitet, entreprenörskap och innovat- ion. Små och medelstora företag måste ges bättre möjligheter att växa och nå ut på den globala marknaden. Samverkan mellan näringslivet, det offentliga och akademin krävs för att bättre ta tillvara vår potential.

Samtidigt som över 400 000 människor är ar- betslösa, är antalet lediga jobb på historiskt höga nivåer. Dessutom finns behov av investeringar och investeringar i välfärden, där många arbets- tillfällen skulle kunna skapas. Därutöver har många arbetsgivare svårt att hitta rätt kompe- tens. För att matchningen på arbetsmarknaden ska fungera krävs både att arbetsförmedlingen stärks och att människor har den kompetens som krävs. Sverige behöver ett kunskapslyft. Fler unga måste påbörja och fullfölja en gymna- sieutbildning och fler vuxna måste ges möjlighet till omskolning och vidareutbildning i vuxenut- bildning, högskola och folkhögskola. För att stärka den geografiska matchningen krävs ett ökat bostadsbyggande och förbättrade pend- lingsmöjligheter så att människor kan flytta eller pendla dit jobben finns. Det måste också finnas goda förutsättningar för att utveckla arbetstill- fällen på landsbygden.

Arbetslösheten i Sverige är ojämnt fördelad. Unga, lågutbildade, utrikes födda och personer med funktionsnedsättning kan ha en särskilt utsatt situation. Ingen ung människa ska börja sitt vuxna liv i långtidsarbetslöshet. Regeringens målsättning är därför att ingen ung ska behöva gå arbetslös i mer än 90 dagar. Mycket få delta- gare i sysselsättningsfasen i jobb- och utveckl- ingsgarantin (Fas 3) går vidare till arbete eller studier. Sysselsättningsfasen ska avvecklas. Rege- ringen anser därför att långtidsarbetslösa ska ges större möjligheter till utbildning eller subvent- ionerat arbete i välfärdssektorn. Förmågan hos dem som kommer till Sverige på flykt från krig och förföljelse behöver tas tillvara på ett mycket bättre sätt. Etableringen ska snabbas upp. Undervisning i svenska ska kunna starta snabb- bare. Möjligheterna till validering ska förbättras. Personer med funktionsnedsättning ska ha goda

möjligheter i arbetslivet. Hinder för delaktighet på arbetsmarknaden ska rivas.

De senaste årens utveckling, med allt fler unga som inte får med sig tillräckliga kunskaper från grundskolan till gymnasieskolan är oroväckande för våra barns framtid och ett hot mot Sveriges utveckling och konkurrenskraft. Internationella studier visar att kunskapsresultaten i den svenska skolan sjunkit snabbare än i något annat OECD- land. Samtidigt har likvärdigheten mellan skolor försämrats. Kunskapsnivån i den svenska skolan ska höjas och kvaliteten i undervisnings- situationen ska stärkas. Alla har rätt att lyckas och utvecklas i skolan och jämlikheten ska öka. Lärarna ska kunna ge eleverna det stöd de behö- ver för att eleverna ska kunna utvecklas utifrån sina förutsättningar. Därför föreslår regeringen omfattande satsningar på fler anställda i skolan så att lärare kan få tid till sitt arbete och klasserna kan bli mindre, stöd till alla elever som riskerar att halka efter genom förstärkt specialundervis- ning och tydliga insatser för att öka läraryrkets attraktivitet. Regeringens målsättning är att alla skolor ska vara bra skolor. Bara så kan vi bygga en svensk skola i världsklass.

Samhället måste utvecklas på ett sätt som är socialt och ekologiskt hållbart och tillväxten måste fördelas rättvist. Detta är vår tids ödesfrå- gor, men också frågor där Sverige har goda möj- ligheter att ligga i framkant. Sveriges ambitioner på klimatområdet – den yttersta förutsättningen för en långsiktigt god levnadsstandard – har de senaste åren hållits tillbaka. Stödet för att värna den biologiska mångfalden ska stärkas väsentligt. Det ska bli mer lönsamt att välja klimatvänliga lösningar både som producent och som konsu- ment, och svårare och dyrare att välja det som förstör vår gemensamma miljö. Klimatinveste- ringar ska stödjas, både lokalt och globalt. De offentliga klimatinvesteringarna ska öka. Avgö- rande steg mot att nå miljökvalitetsmålen ska tas.

Sverige har glidit isär. Allt för många har hal- kat efter och inte fått del av det växande välstån- det. Med växande klyftor minskar de gemen- samma erfarenheterna och beröringspunkterna. Därmed urholkas förståelsen för andra männi- skors livssituation. Med växande inkomstskill- nader minskar kvinnors och mäns frihet. Männi- skors möjlighet att flytta dit de vill och delta i sociala sammanhang på lika villkor försämras när klyftorna växer. Det gör det svårare för Sverige som nation att skapa insikt om, och gemensamt ta sig an, de stora framtidsutmaningarna. Den

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

ekonomiska politiken ska användas för att öka den ekonomiska jämlikheten. Ett jämlikt Sverige är ett framgångsrikt Sverige. Ett jämlikt Sverige förutsätter ett jämställt Sverige.

Regeringens politik syftar till att minska klyf- torna mellan kvinnor och män. Regeringen avser att noga följa hur jämställdheten och jämlikheten utvecklas. Dagens skillnader i villkor mellan kvinnor och män är oacceptabla. Därför ska en feministisk grundsyn prägla den ekonomiska politiken. Kvinnor och män ska ges samma möj- ligheter inom skolan och utbildningssystemet samt på arbetsmarknaden. För att förbättra kvinnors villkor krävs att inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor minskas och att välfär- den stärks.

Samhällets stöd till människor med knappa ekonomiska resurser måste stärkas. Det handlar om höjningar av sjuk- och aktivitetsersättningen, underhållsstödet och bostadstillägget för pens- ionärer. För ökad trygghet och omställ- ningsförmåga stärks a-kassan. Allt för många människor, främst kvinnor, har gått ned i arbets- tid eller helt slutat arbeta för att ta hand om nå- gon närstående. En bättre äldreomsorg är därför inte bara en fråga om en trygg ålderdom, det är också en fråga om människors möjlighet till arbete. En välfungerande välfärd av god kvalitet är en förutsättning för att förbättra kvinnors livsvillkor.

I denna proposition slås inriktningen för rege- ringens ekonomiska politik fast. De reformer som föreslås i propositionen Vårändringsbudget för 2015 träder i kraft successivt under det andra halvåret 2015. I några andra fall aviseras reformer eller budgetförstärkningar med ikraftträdande först efter 2015.

Denna proposition och propositionen Vårändringsbudget för 2015 bygger på en över- enskommelse mellan regeringspartierna och Vänsterpartiet.

En politik för fler jobb och bättre skola samt social och ekologisk hållbarhet, ger ökad sam- manhållning och är avgörande för Sveriges ut- veckling. Sverige ska vara ett land som håller ihop.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Tabell 3.1 Reformer och finansiering

Effekt på finansiellt sparande i offentlig sektor

Miljarder kronor	2015	2016	2017	2018	2019
Fler jobb och stärkt konkurrenskraft
Konkurrenskraftig näringspolitik	0,63	0,66	0,68	0,70	0,70

Järnvägsunderhåll	0,62	1,24	1,24	1,24
Högre utbildning, vuxenutbildning och	0,61	1,21	1,43	1,79	1,61
folkhögskola
Utbildningskontrakt	0,38	0,79	0,78	0,78	0,80

Traineejobb	0,06	0,68	1,17	1,19	1,20

Extratjänster	0,01	0,56	1,66	2,43	2,63
Tillskott Arbetsförmedlingen	0,16	0,26	0,24	0,14	0,14

Ett modernt arbetsliv	0,04	0,09	0,10	0,10	0,08

En jämlik kunskapsskola med tid för
varje elev

Tidiga insatser	0,03	0,55	0,58	0,58	0,58

Mer attraktivt läraryrke	0,11	0,46	0,46	0,46	0,44

Alla skolor ska vara bra skolor	0,33	1,55	1,62	1,62	1,28

En hållbar framtid
Klimatinvesteringar	0,13	0,60	0,60	0,60

Biologisk mångfald och skydd av natur	0,41	1,18	1,18	1,18	1,18

Mer resurser till miljömyndigheter	0,02	0,11	0,11	0,11	0,11
Övriga miljösatsningar	0,01	0,12	0,12	0,12	0,12

Ökad välfärd och trygghet

Bättre förlossningsvård	0,20	0,40	0,40	0,40	0,40
Mer personal inom äldreomsorgen	1,00	2,00	2,00	2,00

Höjt tak och grundbelopp i a-kassan	0,88	2,83	2,78	2,71	2,81
(inkl. samordning med sjukpenning)

Höjt underhållsstöd	0,21	0,62	0,63	0,63	0,63

Höjt bostadstillägg för pensionärer	0,13	0,40	0,40	0,40	0,40
Höjd sjuk- och aktivitetsersättning	0,06	0,24	0,24	0,24	0,24

Andra reformer

Snabbare etablering	0,32	0,16	0,16	0,16	0,16

Utökat stöd till kvinnojourer	0,03	0,10	0,10	0,10	0,10

Ökat stöd till kultur	0,04	0,09	0,10	0,09	0,02

Tillskott kommunerna	0,86	2,56	3,02	3,02	3,02
Övriga reformer	0,74	0,52	0,62	0,30	0,20
Summa reformer	8,00	19,97	22,41	23,07	18,83

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Tabell 3.1 Reformer och finansiering (forts.)

Effekt på finansiellt sparande i offentlig sektor

Miljarder kronor	2015	2016	2017	2018	2019
Finansiering
Inkomstökningar

Sänkt respektive slopad nedsättning av	5,49	15,76	18,34	18,10	17,98
socialavgifter för unga

Höjda miljöskatter	0,01	0,03	0,03	0,03	0,03
Slopat RUT-avdrag för hjälp med läxor	0,02	0,05	0,05	0,05	0,05
och annat skolarbete
Höjd skatt på termisk effekt i kärn-	0,10	0,25	0,25	0,25	0,25
kraftsreaktorer
A-kassa finansieringsavgift	0,12	0,40	0,41	0,42	0,43

Övriga budgetförstärkningar	2,32	3,93	6,16	7,13	5,29

Summa finansiering	8,06	20,41	25,24	25,97	24,02
Effekt offentliga finanser	0,06	0,44	2,83	2,90	5,19
Beräkningsteknisk överföring till hushål-		0,44	2,83	2,90	5,19
len

Anm.: Beloppen avser reformer och finansiering som föreslås i propositionen Vårändringsbudget för 2015 (prop. 2014/15:99) res pektive aviseras i denna proposition.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

3.1Utsikter för svensk ekonomi

En gradvis återhämtning i svensk ekonomi för- väntas de kommande åren. I omvärlden ser kon- junkturläget ut att förstärkas, även om åter- hämtningen av allt att döma kommer att gå lång- samt, särskilt i euroområdet. En starkare ut- veckling i omvärlden ökar efterfrågan på svenska exportvaror och tjänster, vilket i sin tur väntas bidra till ökade investeringar i näringslivet, lägre arbetslöshet och ett stigande resursutnyttjande. Läget på arbetsmarknaden ser dock ut att för- bättras relativt långsamt. Det behövs därför in- satser under mandatperioden för att bidra till en mer påtaglig nedgång i arbetslösheten.

Prognosen är dock osäker och riskerna för en svagare utveckling är betydande. En försämrad ekonomisk utveckling i euroområdet utgör den enskilt största risken. Samtidigt kan utveck- lingen bli starkare om återhämtningen i euro- området skulle gå snabbare än vad som antagits i prognosen.

Långsam återhämtning i omvärlden

Återhämtningen i världsekonomin var överlag långsam 2014, men konjunkturutvecklingen skiljde sig åt mellan olika länder och regioner. Medan ekonomierna i USA och Storbritannien utvecklades relativt starkt, var tillväxten i euro- området jämförelsevis svag. I många fram- växande ekonomier, däribland Kina, bromsade tillväxten in under 2014.

Ett lägre oljepris, lägre räntor och en i övrigt mer expansiv penningpolitik förväntas bidra till en något starkare konjunkturutveckling i euro- området 2015. Den ekonomiska aktiviteten hålls tillbaka av att företag, hushåll och den offentliga sektorn bibehåller ett högt sparande för att minska sina skulder. Dessutom bidrar en hög arbetslöshet i många ekonomier till att dämpa efterfrågeutvecklingen.

Utvecklingen i USA:s ekonomi förväntas vara stark under de kommande åren. En fortsatt hög sysselsättningstillväxt skapar, tillsammans med låga räntor och ett lågt oljepris, utrymme för en hög tillväxt i hushållens konsumtion. Höga vins- ter och ett högt förtroende bland företagen för den ekonomiska utvecklingen stimulerar investe- ringstillväxten.

I den kinesiska ekonomin pågår en omställ- ning, från en tillväxt till stor del beroende av

investeringar, till en tillväxt som i större ut- sträckning är driven av konsumtion. Denna ut- veckling leder till en mer balanserad BNP-tillväxt de kommande åren.

Den sammantagna bedömningen är att kon- junkturen i omvärlden kommer att stärkas de kommande åren. I euroområdet, som är Sveriges viktigaste exportmarknad, kommer dock åter- hämtningen, av allt att döma, att gå långsamt.

Gradvis återhämtning i svensk ekonomi

Den långsamma återhämtningen i omvärlden har medfört en dämpad utveckling av svensk export

– i synnerhet varuexporten. Tillväxten har i stäl- let framför allt drivits av hushållens konsumtion och bostadsinvesteringar. Investeringar i maski- ner utvecklades däremot svagare, vilket beror på den svaga exportutvecklingen.

Tabell 3.2 Makroekonomiska nyckeltal

Procentuell förändring om inte annat anges. Utfall 2014, prognos 2015–2019

	2014	2015	2016	2017	2018	2019
BNP1,2	2,3	2,4	2,5	2,7	2,5	2,0
BNP-gap3	-1,9	-1,4	-0,8	-0,1	0,1	0,0
Sysselsatta4	1,4	1,4	1,3	1,2	0,9	0,5
Sysselsättningsgrad4	66,2	66,6	66,7	66,8	66,9	66,9
Arbetade timmar2	1,8	1,3	1,3	1,4	0,9	0,4
Produktivitet2,5	0,4	1,2	1,2	1,4	1,6	1,7
Arbetslöshet6	7,9	7,5	7,1	6,7	6,4	6,4
Timlön7	2,8	2,9	3,2	3,3	3,4	3,5
KPI8	-0,2	0,0	0,9	1,7	2,7	3,2
KPIF8	0,5	0,8	1,4	1,6	1,8	2,0

1Fasta priser, referensår 2013.

2Kalenderkorrigerad.

3Skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP i procent av potentiell BNP. Potentiell BNP kan inte observeras och utfall saknas såldes.

4I åldern 15–74 år.

5Förädlingsvärde till baspris per arbetad timme.

6I procent av arbetskraften, 15–74 år.

7Mätt enligt konjunkturlönestatistiken.

8Årsgenomsnitt.

Källor: Statistiska centralbyrån, Medlingsinstitutet och egna beräkningar.

I takt med att återhämtningen i omvärlden forts- ätter förväntas också tillväxten i svensk export öka. Även tillväxten i hushållens konsumtion bedöms tillta under 2015 och 2016, understödd av låga räntor och en gradvis förbättring av läget på arbetsmarknaden. Dessutom förväntas bo- stadsinvesteringar och ökande investeringar inom tjänstebranscherna lämna ett betydande positivt bidrag till BNP-tillväxten 2015 och 2016, som väntas bli något högre än 2014.

Arbetslösheten har sedan 2011 uppgått till omkring 8 procent. Under samma period har sysselsättningen stigit, men inte tillräckligt för att minska arbetslösheten eftersom antalet per- soner i arbetskraften också har ökat. Uppgången i sysselsättningen 2014 har framför allt drivits av de tjänsteproducerande branscherna.

Arbetslösheten väntas minska i takt med att konjunkturåterhämtningen ökar efterfrågan på arbetskraft. Regeringen bedömer också att aktiva insatser är nödvändiga för att minska arbets- lösheten. Återhämtningen i svensk ekonomi innebär att resursutnyttjandet stiger under de kommande åren. Sammantaget bedöms ca 380 000 personer vara arbetslösa 2016 och av dem kommer sannolikt en stor andel vara perso- ner med en svag ställning på arbetsmarknaden.

Inflationen har varit låg och under Riksban- kens målnivå en längre tid. Den har pressats ned av låga importpriser och av ett lågt resursutnytt- jande. Bland annat bidrog ett lägre oljepris till att inflationen hölls nere även under 2014. Även förväntningarna om inflationen i framtiden har blivit lägre. Den förväntade inflationen om två år uppgick till 1,1 procent första kvartalet 2015, enligt ett enkätbaserat mått (se diagram 3.1). För att understödja en uppgång i inflationen har Riksbanken det senaste året sänkt reporäntan, från 0,75 procent i januari 2014 till -0,25 procent i mars 2015. Därutöver har Riksbanken påbörjat ett program för köp av statsobligationer.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Diagram 3.1 Reporänta, inflation och inflationsförväntning- ar

Procent (reporänta) respektive årlig procentuell förändring

6
5
4
3
2
1
0
			Reporänta
-1			KPI-inflation
-2			Inflationsförväntningar, 2 år
-2
00	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15
Källor: Riksbanken, Statistiska centralbyrån och Prospera.

Underskott i de offentliga finanserna

De offentliga finanserna som successivt försäm- rats sedan 2010, försvagades ytterligare 2014 jämfört med 2013 och den offentliga sektorn redovisade ett underskott på 74 miljarder kronor eller 1,9 procent av BNP. Försämringen beror dels på den relativt svaga ekonomiska återhämt- ningen och dels på ofinansierade åtgärder, fram- för allt ofinansierade skattesänkningar, som den förra regeringen genomförde. Underskottet i den offentliga sektorns finanser beräknas minska fr.o.m. 2015 som en följd av den ekonomiska återhämtningen samt en ansvarsfullt förd eko- nomisk politik. Det finansiella sparandet 2015 beräknas till -1,4 procent av BNP och förväntas vara i balans 2018.

Staten och kommunsektorn beräknas uppvisa underskott 2015, medan ålderspensionssystemet väntas vara i balans. Den förstärkning av det finansiella sparandet som bedöms ske fr.o.m. 2015 sker i huvudsak inom staten. Det finansiella sparandet i ålderspensionssystemet bedöms gradvis försvagas under hela prognosperioden. Den kommunala sektorn bedöms redovisa ett svagt negativt, men stabilt, finansiellt sparande, medan sektorns ekonomiska resultat är positivt och i linje med god ekonomisk hushållning un- der prognosperioden, dvs. 2015–2019.

Till följd av underskotten i den offentliga sek- torn bedöms bruttoskulden 2015 som andel av BNP öka något. Bruttoskulden som andel av BNP förväntas därefter gradvis minska något under prognosperioden.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Tabell 3.3 Den konsoliderade offentliga sektorns finanser

Miljarder kronor. Utfall 2014, prognos 2015–2019
	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Inkomster	1 896	1 981	2 087	2 191	2 295	2 392

procent av BNP	48,5	48,7	49,1	49,4	49,6	49,6
Skatter och avgif-
ter	1 664	1 743	1 842	1 936	2 028	2 111

procent av BNP	42,6	42,8	43,3	43,6	43,8	43,8

Övriga inkomster	232	238	245	254	267	281

Utgifter	1 970	2 038	2 118	2 208	2 297	2 373
procent av BNP	50,4	50,1	49,8	49,8	49,6	49,2

Finansiellt spa-
rande	-74	-57	-31	-18	-1	19
procent av BNP	-1,9	-1,4	-0,7	-0,4	0,0	0,4

Stat	-1,4	-1,2	-0,5	-0,1	0,4	0,9

Ålderspensions
system	0,1	0,2	0,0	-0,1	-0,2	-0,3

Kommunsektor	-0,5	-0,4	-0,2	-0,1	-0,2	-0,2

Strukturellt spa-
rande procent av
BNP	-0,9	-0,5	-0,4	-0,3	-0,1	0,4
Konsoliderad
bruttoskuld	1 715	1 797	1 821	1 840	1 851	1 832

procent av BNP	43,9	44,2	42,8	41,5	40,0	38,0

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkninga r.

Den ekonomiska utvecklingen är osäker

Efter att ha växt starkt 2010, i anslutning till det stora BNP-fallet 2009, blev utvecklingen i svensk ekonomi svagare 2011–2013. Den svaga utveckl- ingen överraskade många bedömare och tillväxt- prognoserna reviderades överlag ned under peri- oden. Tillväxten steg 2014 jämfört med 2013 och en återhämtning inleddes. Förutsättningarna för en starkare återhämtning framöver, både i om- världen och i Sverige, bedöms vara goda. Dock är det i ljuset av de senaste årens utveckling, med nedrevideringar av prognoser, rimligt att vara försiktig i de bedömningar som görs av den eko- nomiska utvecklingen. Riskerna för en svagare utveckling är fortfarande betydande. En försäm- rad ekonomisk utveckling i euroområdet be- döms utgöra den enskilt största risken. Den långvarigt höga arbetslösheten och ökade fattig- domen i Europa är ett allvarligt problem och riskerar också att hämma den ekonomiska ut- vecklingen. En annan betydande risk är kopplad till den osäkra geopolitiska situationen. Väpnade konflikter pågår för närvarande i bl.a. Ukraina och Mellanöstern. Det är svårt att förutse hur konflikterna kommer att utvecklas och vilka

makroekonomiska konsekvenser dessa kan föra med sig. Det finns också en möjlighet att kon- junkturuppgången i omvärlden blir starkare än i prognosen.

Den politiska osäkerheten i euroområdet har ökat sedan årsskiftet 2014/15, framför allt till följd av det ansträngda förhandlingsläge som uppstått mellan den nya regeringen i Grekland och dess långivare. Avbrutna förhandlingar kan få stora negativa effekter på de finansiella mark- naderna och för realekonomin. En annan risk är kopplad till den låga inflation som noteras i euroområdet som riskerar att medföra än lägre inflationsförväntningar. Detta är särskilt bekym- mersamt då penningpolitiken i euro-området begränsas av att räntorna redan är låga. För real- ekonomin är risken att detta leder till ett läge då en låg eller negativ inflation under en längre tid håller tillbaka efterfrågeutvecklingen. Den euro- peiska centralbanken har i syfte att understödja en uppgång i inflationen sjösatt ett program med storskaliga köp av finansiella tillgångar. Av allt att döma har åtgärderna fått stora effekter på de finansiella marknaderna, euron har försvagats och börskurser har drivits upp. Effekterna är till stor del de som förväntades, men okonvention- ella penningpolitiska åtgärder av detta slag är relativt oprövade och det finns en risk att de bidrar till att destabilisera delar av de finansiella marknaderna.

Sverige har en stor finansiell sektor med nära sammankopplade banker som i hög grad är bero- ende av marknadsfinansiering. Finanskrisen 2008 har visat att ett sådant system kan utgöra en risk för den finansiella stabiliteten. Ansvariga myn- digheter gör dock bedömningen att mot- ståndskraften i det svenska finansiella systemet är god. Hushållens höga skuldsättning bedöms inte utgöra något hot mot den finansiella stabili- teten då risken för att hushållen ska orsaka ban- kerna betydande kreditförluster bedöms som liten. Bostadsprisernas snabba utveckling gör dock att risken för en plötslig priskorrigering ökar. Ett stort prisfall på bostäder i kombination med höga skulder hos hushållen riskerar att få negativa konsekvenser för konsumtion, tillväxt och arbetslöshet. En rad åtgärder för att stärka motståndskraften i det finansiella systemet och begränsa hushållens skuldsättning har vidtagits de senaste åren. Finansinspektionen har nyligen remitterat ett förslag till föreskrifter om amorte- ringskrav på nya bolån som planeras träda i kraft den 1 augusti 2015. Regeringen och ansvariga

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

myndigheter följer utvecklingen noga för att se om ytterligare åtgärder kan komma att bli nöd- vändiga. Det är nu viktigt att utvärdera de åtgär- der som redan har genomförts och de åtgärder som planeras vara på plats inom kort samt hur åtgärderna samverkar med varandra.

En viktig anledning till att den ekonomiska utvecklingen inte tog fart som förväntat efter finanskrisen är att hushåll och företag i många länder, däribland i Sverige, varit försiktiga med att konsumera och investera. Den senaste tiden ser emellertid tillförsikten ut att ha stigit bland hushåll och företag i många länder, inte minst i euroområdet. I den makroekonomiska prog- nosen antas att återhämtningen i omvärlden stärks 2015 och 2016. Penningpolitiken har förts i en mer expansiv riktning i euroområdet och oljepriset har fallit. Det större konsumtions- utrymme och de, för många företag, lägre kost- nader som detta bidrar till skulle kunna ta sig uttryck i en ännu högre tillförsikt bland hushåll och företag i omvärlden, i synnerhet i euroområ- det. Efterfrågan på svensk export kan då stiga i en högre takt än vad som antas i prognosen och svensk ekonomi skulle då kunna återhämta sig snabbare.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

BNP per capita har inte ökat sedan 2007

Det vanligaste måttet på ekonomisk tillväxt är BNP-tillväxt. Att BNP växer över tiden är där- emot ingen garanti för att landets invånare får en högre levnadsstandard. BNP-tillväxten behöver också relateras till befolkningstillväxten. BNP per capita visar produktionen delad med antalet invånare 1och kan därmed användas som ett mått på ekonomisk levnadsstandard.

Tillväxten i BNP per capita har stagnerat

Real BNP per capita steg med i genomsnitt ca 1 procent per år från 1980 till 2007. I samband med inledningen av finanskrisen, när BNP- tillväxten föll betydligt, försvagades även BNP per capita (se diagram 3.2). Trots en viss åter- hämtning var BNP per capita inte högre 2014 än 2007, även om BNP då hade ökat med knappt 6 procent. Mätt på detta sätt har den genom- snittliga levnadsstandarden inte förbättrats under denna period.

Diagram 3.2 BNP och BNP per capita 2000–2014

Index (2000=100)
140
				BNP per capita							BNP
130
120
110
100
90
80
00	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14
Anm.: Fasta priser, ej kalenderkorrigerat.
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

1 BNP per capita är ett trubbigt mått på välstånd. Med en mycket ojämn inkomstfördelning kan BNP per capita öka utan att en genomsnittlig invånare får det bättre. Vidare beskriver BNP produktionen i ett land och inte de inkomster som landets invånare har. I jämförelser mellan länder används därför ibland real BNI (bruttonationalinkomst) per capita för att ge en mer rättvisande bild. På kort sikt varierar dock samtliga per- capitamått mer eller mindre med den faktiska BNP-utvecklingen. Se Konjunkturläget augusti 2005 (Konjunkturinstitutet).

Produktiviteten är viktig för att BNP per capita ska öka

På lång sikt är produktivitetsutvecklingen avgö- rande för BNP-tillväxten och därmed även för tillväxten i BNP per capita.2 Då bestäms produk- tiviteten till största delen av tekniska framsteg, såsom digitalisering. Teknikutvecklingen drivs i regel av investeringar, såväl materiella som im- materiella. Politiska beslut kan påverka den lång- siktiga produktivitetsnivån, t.ex. via skattesyste- met, utbildningsväsendet, forskningen samt patentlagstiftningen.

Tillväxten i BNP per capita brukar över tid ut- vecklas på samma sätt som produktiviteten (se diagram 3.3). Den svaga utvecklingen av BNP per capita sedan 2007 beror således på att pro- duktiviteten har utvecklats svagt samtidigt som befolkningsutvecklingen har varit stark. Befolk- ningsökningen har emellertid inte motsvarats av en lika stor ökning av antalet arbetade timmar.

Diagram 3.3 Produktivitet och BNP per capita 1980–2014

Procentuell årlig förändring

BNP per capita		Befolkning		Produktivitet, trend

-2

-4

-6

-8

Anm.: Fasta priser, ej kalenderkorrigerat. I BNP per capita ovan används befolkning- en 15–74 år för att överensstämma med beräkningen av produktivitet. Produktivi- tetstillväxten är utjämnad eftersom faktiska data är mycket volatila.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Generellt är produktiviteten lägre inom branscher som är mer arbetsintensiva. De sen- aste åren har produktionen främst ökat inom näringslivets tjänsteproducerande branscher, medan utvecklingen i de varuproducerande branscherna har varit svagare. En större andel av resurserna finns därmed inom branscher med lägre produktivitet.

2 Här avses arbetsproduktiviteten, med andra ord produktionsvolymen per arbetad timme.

En närmare analys av produktivitetsutveckl- ingen visar dock att sammansättnings- förändringar mellan branscher endast kan för- klara en liten del av nedgången i produktivi- tetstillväxten. Den svaga produktivitetsutveckl- ingen verkar i första hand bero på en generell försämring av produktivitetsutvecklingen inom branscherna. Effekterna av en förändrad sam- mansättning i arbetskraften bedöms också vara små, bl.a. baserat på studier av hur sammansätt- ningsförändringar har påverkat lönetillväxten.3

I Sverige har produktivitetstillväxten varit sär- skilt låg i den del av ekonomin som främst på- verkas av internationell efterfrågan, dvs. export- industrin.4 Det har inte bara lett till en svag fak- tisk produktivitetstillväxt utan också gett nega- tiva effekter på den trendmässiga produktivitets- utvecklingen. En möjlig förklaring till den för- sämrade produktivitetsutvecklingen kan vara att osäkerheten om den ekonomiska utvecklingen har medfört att företagen avvaktat med produk- tivitetshöjande investeringar. En annan möjlig förklaring är att det låga ränteläget efter finans- krisen kan ha minskat pressen på företag med svag lönsamhet och därmed hindrat att resurser omallokerats på ett effektivit sätt. Det kan ha skett genom att företag med relativt lägre pro- duktivitet inte har slagits ut i samma omfattning som i tidigare lågkonjunkturer.5

Faktorer av mer strukturell karaktär, såsom lägre produktivitetstillväxt inom informations- och kommunikationstekniksektorn (IKT) i för- hållande till 2000-talets början, kan också ha påverkat den totala produktivitetsutvecklingen.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Digitaliseringen kan dock ha haft effekter på produktivitetsutvecklingen utanför IKT-sektorn som är svåra att mäta.

Samtliga faktorer bedöms inte bara ha lett till en svag faktisk produktivitetstillväxt, utan också ha gett negativa effekter på den trendmässiga produktivitetsutvecklingen. Samtidigt som den faktiska produktivitets-tillväxten har varit svag visar indikatorer att företagens kapacitets- utnyttjande har varit förhållandevis nära den genomsnittliga nivån de senaste åren. Det talar för att den trendmässiga produktiviteten har försvagats (se även avsnitt 4.2).

Bredare mått på välstånd

BNP mäter produktionen av varor och tjänster i ekonomin och kompletteras ibland med andra mått som till skillnad mot BNP inkluderar hälso- tillstånd, jämställdhet eller resursutnyttjande. Exempel på andra mått på ekonomisk utveckling och välfärd är t.ex. OECD:s Better Life Index och FN:s Inclusive Wealth Index.

Under mandatperioden kommer nya mått för samhällsutvecklingen att utvecklas, som utöver BNP även tar hänsyn till miljöpåverkan, livs- kvalitet och sociala faktorer. För närvarande har en utredare i uppdrag att kartlägga och föreslå mått på utvecklingen av livskvaliteten i Sverige (dir. 2014:68). Resultatet av utredningen kom- mer vara en viktig del i det arbetet.

3Lön används ofta som en approximation för individens produktivitet. Konjunkturinstitutet (Konjunkturläget mars 2015) visar att under peri- oden 2006–2013 har en förändrad sammansättning med avseende på utbildningsnivå, ålder, yrke och anställningsform haft en begränsad effekt på den aggregerade lönetillväxten.

4Det stöds bl.a. av statistik från Konjunkturbarometern som visar att andelen företag som bedömer att otillräcklig efterfrågan utgör det främsta hindret för högre produktion har varit väsentligt högre inom industrin än inom exempelvis byggbranschen och tjänstenäringarna.

5En analys av utvecklingen i Storbritannien visar att den s.k. kreativa förstörelsen varit mindre omfattande sedan den finansiella krisen 2008– 2009. Det innebär att företag som har lägre produktivitet än sina konkur- renter inte slagits ut och därmed sänker den genomsnittliga produktivi- tetstillväxten. Även åtstramningen av kreditvillkor förefaller, trots de låga räntorna, ha missgynnat inträdet på olika produktmarknader. Se The UK productivity puzzle, Quarterly Bulletin Q2, Bank of England, 2014.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Inkomstskillnaderna i Sverige har ökat

För välståndet i ett land är det inte bara viktigt med tillväxt, utan också hur det ökade välståndet fördelas i befolkningen. De senaste årtiondena har Sverige blivit ett rikare land men också ett land med större inkomstklyftor. Mellan 1995 och 2013 ökade den reala ekonomiska stan- darden för medianhushållet med 59 procent, vilket i genomsnitt motsvarar 2,6 procent per år (se diagram 3.4). Inkomstökningen har emeller- tid inte varit jämnt fördelad. Spridningen i in- komster har ökat genom att de med högre in- komster har haft en starkare utveckling än de i mitten av inkomstfördelningen, som i sin tur har sett en starkare utveckling än de med lägre in- komster. Inkomsten för den tiondel som har lägst inkomster har varit i stort sett oförändrad sedan 2006.

Diagram 3.4 Hushållens disponibla inkomster i olika delar
av inkomstfördelningen 1995–2013
Inkomst i 2015-års priser, kronor
700 000		Inkomstgrupp 10
		Inkomstgrupp 10
600 000		Inkomstgrupp 8
600 000		Medianinkomst
		Inkomstgrupp 3
500 000		Inkomstgrupp 1
500 000
400 000
300 000
200 000
100 000
0
1995	1997	1999	2001	2003	2005	2007	2009	2011	2013

Anm.: Alla individer i befolkningen har rangordnats efter hushållets disponibla in- komst justerat för försörjningsbörda och därefter delats in i tio lika stora grupper. Inkomstnivån avser medelvärdet av ekvivalerad disponibel inkomst för respektive inkomstgrupp.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Det finns flera förklaringar till den generellt sett ökade inkomstspridningen. Ökade kapital- inkomster är tillsammans med mindre inkomst- utjämnande skatter de viktigaste faktorerna bakom att inkomstskillnaderna var större 2013 än de var 1995. Under 2000-talet har det samlade skatteuttaget minskat och därmed skatternas utjämnande effekt. Under perioden infördes exempelvis en skattereduktion för den allmänna pensionsavgiften och ett jobbskatteavdrag. Vi- dare avskaffades fastighets- och förmögen- hetsskatten. Löneskillnadernas bidrag till in- komstspridningen var ungefär lika stora 2013 som de var 1995. Löneskillnaderna ökade under

1990-talet, men lönerna har inte bidragit till ökad inkomstspridning under 2000-talet.

Att de lägsta inkomsterna har ökat så lång- samt kan förklaras av att transfereringarna utgör en större andel av inkomsterna där än i de högre inkomstskikten. Transfereringarna är vanligen kopplade till prisutvecklingen, eller bestämda i fasta belopp. Prisutvecklingen har över tid varit svagare än löneutvecklingen.

Andelen med en låg ekonomisk standard har ökat sedan 1995. Den största delen av ökningen har skett sedan 2006 (se diagram 3.5). Det beror bl.a. på införandet av jobbskatteavdraget, som har inneburit en relativt kraftig förstärkning av inkomsterna i mitten av fördelningen. Därutöver omfattas färre av inkomstförsäkringar vid arbets- löshet och sjukdom. Ersättningsnivåerna i dessa försäkringar har också sänkts.

Livsmöjligheterna påverkas av hur hög en in- divids inkomst är, inte bara i absoluta termer, utan även i relation till andras. Relativ inkomst har t.ex. stor betydelse när gäller bostadsköp. Ökade inkomstklyftor riskerar att leda till ökad segregation.

Diagram 3.5 Andel med låg ekonomisk standard 1995– 2013

Procent
16
14
12
10
8
6
4
2
0
1995	1997	1999	2001	2003	2005	2007	2009	2011	2013

Anm.: Låginkomstgränsen beräknas som 60 procent av medianinkomsten för det aktuella året.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Kvinnor har generellt sett lägre disponibla in- komster än män. År 2013 hade kvinnor i för- värvsaktiv ålder i genomsnitt 82 procent av mäns disponibla årsinkomst. Skillnaden motsvarar 45 000 kronor i 2015-års priser. Inkomstskillnaden mellan könen har inte minskat nämnvärt under de senaste 20 åren (se diagram 3.6).

Diagram 3.6 Individuell disponibel inkomst för kvinnor och
män, 20-64 år, 1995-2013
Medianinkomst i 2015-års priser, kronor									Procent
300 000									100
		KV/M (höger axel)				Kvinnor		Män
250 000									95
250 000
									90
200 000									85
									85
150 000									80
100 000									75
100 000
									70
50 000									65
									65
0									60
1995	1997	1999	2001	2003	2005	2007	2009	2011	2013

Anm.: Individuell disponibel inkomst utgörs av de individuella inkomsterna samt de hushållsgemensamma inkomsterna fördelade på de vuxna i hushållet.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Kvinnors lägre inkomster kan bl.a. förklaras av den könsmässiga segregeringen på arbets- marknaden. Kvinnor och män arbetar till stor del i olika yrken, sektorer och befattningar, där kvinnor är överrepresenterade i yrken och sek- torer med lägre löner (se tabell 3.4). Den största yrkesgruppen bland kvinnor, undersköterskor, har en månadslön på ca 25 000 kronor, att jäm- föra med den största yrkesgruppen för män, företagssäljare, som har en månadslön på ca 39 000 kronor.

Kvinnors lägre disponibla inkomster kan också förklaras av att kvinnor i större utsträck- ning än män arbetar deltid och har mer frånvaro på grund av föräldraledighet och ohälsa. Kvin- nors arbetsvillkor är också osäkrare än mäns, med fler tillfälliga anställningar, och det är många kvinnor som arbetar mindre än vad de skulle vilja. En förklaring till kvinnors kortare arbetstid är att de utför en större del av det obetalda hem- arbetet än män, i genomsnitt fem och en halv timme mer per vecka. Det är också betydligt vanligare att kvinnor arbetar deltid för att ta hand om anhöriga, barn och äldre. Därtill orga- niseras arbetet och arbetstiderna inom många kvinnodominerade branscher på ett sådant sätt att det finns få heltidstjänster.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Tabell 3.4 Genomsnittlig månadslön i de största yrkesgrup- perna för kvinnor respektive män 2013

Totalt antal anställda, andel kvinnor och månadslön

			Månadslön
	Antal	Andel	Kvinnor	Män	Kv/M
		kvinnor
Kvinnor

Undersköterskor, sjuk-
vårdsbiträden m.fl.	172 829	93	24 900	25 000	100

Vårdbiträden, personliga
assistenter m.fl.	153 117	81	23 700	23 900	99

Barnskötare m.fl.	95 519	86	21 500	20 700	104
Förskollärare och fri-
tidspedagoger	87 222	92	26 100	24 900	105
Försäljare, fackhandel	108 105	62	25 600	26 800	95

Män

Företagssäljare	91 070	29	33 700	39 200	86
Systemerare och pro-
grammerare	78 734	20	39 200	40 700	96
Lastbils– och lång-
tradarförare	56 697	5	25 800	26 300	98

Byggnadsträarbetare,
inredningssnickare m.fl.	47 268	1	25 800	29 100	89
Lagerassistenter m.fl.	56 660	21	25 300	26 300	96

Anm.: Avser månadslöner.

Källor: Medlingsinstitutet och Statistiska centralbyrån.

3.2Finanspolitikens inriktning

Inget utrymme för ofinansierade reformer

I inledningen av finanskrisen uppvisade den of- fentliga sektorn ett betydande överskott. I detta läge var en expansiv finanspolitik motiverad för att dämpa finanskrisens negativa effekter på till- växten och arbetslösheten. Den förra regeringen genomförde dock därutöver omfattande ofinan- sierade reformer, främst skattesänkningar, även under de senaste åren, trots att konjunkturläget förbättrades. Omfattande ofinansierade åtgärder tillsammans med den utdragna ekonomiska åter- hämtningen har därmed bidragit till betydande underskott i de offentliga finanserna. Den of- fentliga sektorn redovisade 2014 ett underskott på närmare 2 procent av BNP, vilket var det största underskottet sedan 1990-talskrisen. Spa- randet är långt under den målsatta nivån om att den offentliga sektorns finansiella sparande ska uppgå till 1 procent av BNP i genomsnitt över

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

en konjunkturcykel. En tydlig indikator på detta är att det strukturella sparandet6 har försämrats kraftigt de senaste åren och var 2014 ca 2 procentenheter under den målsatta nivån. Re- geringens sammantagna bedömning är att det finansiella sparandet tydligt har underskridit målet under de senaste åren. Sparandet behöver därför stärkas framöver. I vilken takt en återgång till målnivån bör ske baseras på en samlad be- dömning utifrån stabiliserings-, fördelnings och strukturpolitiska utgångspunkter.

Regeringen bedömer att det sker en gradvis återhämtning i svensk ekonomi under 2015 och 2016. Arbetslösheten är dock fortsatt hög och den utdragna lågkonjunkturen riskerar att leda till att arbetslösheten biter sig fast på höga ni- våer. Ur detta perspektiv är det önskvärt att fi- nanspolitiken understödjer konjunkturåter- hämtningen, t.ex. genom ökade offentliga inve- steringar som bidrar till att pressa ned arbetslös- heten.

Under 2015 har Riksbanken tagit beslut om negativ styrränta. Om de låga räntorna inte leder till ökade reala investeringar finns risken att oba- lanser byggs upp. Därför är det viktigt att fi- nanspolitiken tar en aktiv roll för att vidga de flaskhalsar som skadar investeringsklimatet och på så sätt skapar förutsättningar för nya investe- ringar.

Riskerna för en svagare utveckling än den i prognosen är betydande, där en försämrad eko- nomisk utveckling i euroområdet bedöms utgöra den enskilt största risken. Det är därför viktigt att det finns marginaler för att möta en kraftigt försämrad ekonomisk utveckling.

Regeringens samlade bedömning är att de re- former som föreslås i propositionen Våränd- ringsbudget för 2015 måste vara finansierade fullt ut.

Denna inriktning på finanspolitiken är rimlig, både när det gäller att skapa marginaler för att hantera en djup konjunkturnedgång och att inte riskera den pågående konjunkturåterhämt- ningen. Givet nuvarande prognoser är utgångs- punkten att även samtliga reformer i budget- propositionen för 2016 bör vara finansierade fullt ut.

6 Med strukturellt sparande menas den nivån som sparandet skulle vara på om ekonomin inte påverkades av låg- eller högkonjunkturer.

Översyn av målnivån för finansiellt sparande

Det finanspolitiska ramverket har tjänat Sverige väl sedan det etablerades i mitten av 1990-talet. En viktig del i det finanspolitiska ramverket är att ett mål anges för det finansiella sparandet. När målet för det finansiella sparandet på 1 procent av BNP i genomsnitt över en kon- junkturcykel etablerades i mitten av 1990-talet angavs tre huvudsakliga motiv för detta. Det första var att återställa förtroendet för de offent- liga finanserna och minska behovet av utländsk upplåning. Det andra var att ge utrymme för stabiliseringspolitik och det tredje att bidra till att det offentliga skulle kunna möta den demo- grafiska utmaningen framöver. Avsikten var inte att den offentliga sektorn skulle gå med ett över- skott om 1 procent för all framtid, utan att nivån på målet skulle kunna omprövas i framtiden.

Förtroendet för de offentliga finanserna har stärkts avsevärt och behovet av utländsk upplå- ning har minskat kraftigt sedan målet infördes. Det finanspolitiska ramverket bidrog i hög grad till att förtroendet för den svenska statens för- måga att fullgöra sina åtaganden mot såväl långi- vare som medborgare snabbt kunde återställas. Den offentliga sektorns bruttoskuld har minskat från ca 70 procent av BNP när överskottsmålet infördes till drygt 40 procent i dag. Den svenska statens upplåningskostnader har samtidigt mins- kat betydligt sedan 1997 och den offentliga sek- torn har nu betydande nettotillgångar.

Argument för att ha ett styrande mål för of- fentliga sektorns finansiella sparande är att det bidrar till att stärka kontrollen av den långsiktiga offentligfinansiella utvecklingen och att tydlig- göra behovet av skattefinansiering av offentliga utgifter. Målet för det finansiella sparandet tyd- liggör även behovet av att prioriteringar görs mellan olika utgiftsområden. Därutöver ska fi- nanspolitiken kunna bidra till att stimulera eko- nomin i lågkonjunktur och bromsa i högkon- junktur. Därför behöver sparandet i goda tider ge utrymme för försvagat sparande i sämre tider. Detta möjliggörs i och med att målet för det finansiella sparandet är formulerat som ett ge- nomsnitt över en konjunkturcykel. Även en lägre målnivå bör ge tillräckliga marginaler för att hantera kommande lågkonjunkturer. Sveriges låga statskuld och stora nettoförmögenhet med- för att Sverige har en god motståndskraft för att klara av framtida finansiella och konjunkturella

					P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0
kriser utan att förtroendet för de offentliga fi-			störningar i ekonomin med finanspolitiska åt-
nanserna skulle äventyras.			gärder. Vidare ska eventuella effekter på syssel-
Det demografiska tryck på de offentliga finan-			sättning, arbetslöshet, och produktionsnivå på
serna som förutsågs när överskottsmålet etable-			kort och lång sikt bedömas. En referensgrupp
rades är nu här. Andelen av befolkningen som är			bestående av relevant akademisk expertis ska
pensionerad i förhållande till den del av befolk-			knytas till uppdraget. Uppdraget ska redovisas
ningen som arbetar har ökat sedan mitten av			till regeringen senast den 14 augusti 2015.
2000-talets första årtionde. Om några år börjar			Det är viktigt att notera att en eventuell för-
även andelen som är 80 år och äldre att öka kraf-			ändring av målnivån inte skulle innebära att det
tigt, vilket innebär att behovet av äldreomsorg			skapas något budgetutrymme i närtid. På längre
och sjukvård kommer att öka. Det demografiska			sikt frigörs dock ett utrymme för angelägna of-
trycket påverkar den offentliga sektorns inkoms-			fentliga investeringar i välfärd, infrastruktur,
ter när en mindre andel av befolkningen för-			bostäder, klimatomställning, forskning och ut-
värvsarbetar.			bildning.
En konsekvens av den åldrande befolkningen
är att sparandet i ålderspensionssystemet mins-
kar. Från att ha haft ett överskott på i genom-			De fastställda nivåerna på utgiftstaket höjs
snitt 0,7 procent av BNP mellan 2000 och 2015
förväntas	sparandet	i ålderspensionssystemet	Utgiftstaket utgör en övre gräns för stats-
vara markant lägre de kommande 15 åren. Det är			budgetens utgiftsnivå. Genom utgiftstaket ges
en konsekvens av att det är färre personer som			riksdag och regering förbättrade möjligheter till
betalar in i systemet och fler som får inkomst-			kontroll och styrning av utgifterna. Riksdagens
pension. Eftersom sparandet i ålderspensionssy-			beslut om utgiftstaket är ett av verktygen för att
stemet inkluderas i det totala offentligfinansiella			ge budgetprocessen dess centrala medelfristiga
sparandet	kräver en	bibehållen målnivå om	perspektiv. Ett flerårigt utgiftstak medför att
1 procent av BNP att staten höjer sitt sparande			beslutet om de totala utgifterna i högre grad, än
för att kompensera för ett lägre sparande i ål-			vad som annars skulle vara fallet, utgår från eko-
derspensionssystemet. Då ålderspensionssyste-			nomins	långsiktiga	produktionsförmåga	och
met är konstruerat för att vara offentligfinansi-			synen på hur stort ett rimligt skatteuttag bör
ellt stabilt över tiden är det svårt att motivera en			vara. En medelfristigt inriktad budgetprocess
sådan kompensation. Samtidigt ser regeringen			med ett flerårigt utgiftstak tydliggör effekterna
det som en styrka att målet för det finansiella			av politiska beslut under flera år efter det aktu-
sparandet fortsatt omfattar hela den offentliga			ella budgetåret och skapar en bindande långsik-
sektorn, i likhet med regelverket i EU:s stabili-			tighet i budgetbesluten.
tets- och tillväxtpakt.			Riksdagen har beslutat om utgiftstak t.o.m.
Givet det svaga konjunkturläget kan det vara			2017. Efter att utgiftstakets nivå fastställts av
en bra tidpunkt att ändra den målsatta nivån. Att			riksdagen ändras det normalt inte. I det finans-
sänka målnivån i en högkonjunktur skulle inne-			politiska ramverket lämnas dock utrymme för
bära en stimulans av ekonomin vid fel tidpunkt			att en ny regering ska kunna föreslå nya nivåer
och ge en icke önskvärd ryckighet i finanspoliti-			på utgiftstaket för år som redan fastställts. Utan
ken. Sammantaget anser regeringen därför att			en sådan ordning skulle en ny regerings möjlig-
det nu är lämpligt att analysera konsekvenserna			heter att vidta förändringar i finans-politiken
av att sänka nivån.			kraftigt begränsas (se skr. 2010/11:79 och bet.
Regeringen har mot denna bakgrund gett			1995/96:FiU10 s. 69).
Konjunkturinstitutet i uppdrag att analysera			Den förändring av finanspolitikens inriktning
konsekvenserna av att ändra den målsatta nivån			som regeringen avser att genomföra under man-
för det finansiella sparandet från 1 procent av			datperioden förutsätter att de fastställda nivåerna
BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel till			på utgiftstaket för 2015–2017 höjs. Därför före-
0 procent av BNP i genomsnitt över en kon-			slog regeringen i budgetpropositionen för 2015
junkturcykel (dnr Fi2015/1488). Analysen ska			finanspolitiskt motiverade höjningar av de av
omfatta de kort- och långsiktiga effekterna på de			riksdagen fastställda nivåerna på utgiftstaket för
offentliga finanserna, finanspolitikens hållbarhet			dessa år (prop. 2014/15:1 Förslag till statens
och möjligheterna att i framtiden möta större			budget,	finansplan	m.m. avsnitten 5.4.1	och

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

5.4.2). Regeringens förslag avslogs i samband med att riksdagen röstade för ett annat budget- förslag (bet. 2014/15:FiU1, rskr. 2014/15:29). De av riksdagen beslutade nivåerna på utgiftsta- ket 2015–2017 speglar därmed inte regeringens syn på hur nivån på de statliga utgifterna bör begränsas.

Politikens inriktning i budgetpropositionen för 2015 ligger fast och regeringen återkommer därför till riksdagen i propositionen Våränd- ringsbudget för 2015 med förslag om att de re- dan fastställda nivåerna på utgiftstaket för 2015– 2017 höjs av finanspolitiskt motiverade skäl. Nivåerna på utgiftstaket för 2015, 2016 och 2017 föreslås höjas med 33, 41 respektive 52 miljarder kronor. Skälen till regeringens förslag är des- amma som regeringen redogjorde för i budget- propositionen för 2015 och de nu föreslagna höjningarna är, utöver vissa tekniska justeringar, lika stora som i budgetpropositionen. För 2018 och 2019 lämnar regeringen endast en bedöm- ning av nivån på utgiftstaket. Bedömningen för 2019 är att nivån på utgiftstaket bör uppgå till 1 378 miljarder kronor, vilket motsvarar 28,6 procent av potentiell BNP.

Utgiftstaket medger då en utgiftsökning un- der mandatperioden som möjliggör regeringens prioriterade reformer i såväl propositionen Vårändringsbudget för 2015 som kommande budgetpropositioner under mandatperioden. Genomförandet av reformer på utgiftssidan kan ske efter avstämning mot målnivån för det finan- siella sparandet och den höjning av skatteuttaget som reformerna kan komma att kräva.

Tabell 3.5 Utgiftstakets nivåer 2015–2019

Miljarder kronor om inget annat anges

	2015	2016	2017	2018	2019
Av riksdagen beslutade
utgiftstak	1 125	1 163	1 210
Regeringens förslag till
utgiftstak	1 158	1 204	1 262	1 3191	1 3781
Regeringens förslag till
utgiftstak, procent av
potentiell BNP	28,1	28,2	28,4	28,5	28,6

Takbegränsade utgifter	1 117	1 166	1 213	1 249	1 274
Budgeteringsmarginal	41	38	49	70	104

Budgeteringsmarginal,
procent av takbegrän-
sade utgifter	3,7	3,3	4,0	5,6	8,1
Budgeteringsmarginal,
procent av BNP	1,0	0,9	1,1	1,5	2,1

Finansiellt sparande i
offentlig sektor, procent
av BNP	-1,4	-0,7	-0,4	0,0	0,4

1 Regeringens bedömning av utgiftstakets nivåer för 2018 och 2019 i denna proposition.

Källa: Egna beräkningar.

Förslag till Vårändringsbudget för 2015

Regeringens proposition Vårändringsbudget för 2015 innehåller förslag som har budgeteffekter bortom 2015 på såväl utgiftssidan som inkomst- sidan av statens budget. Propositionen bygger på en överenskommelse mellan regeringspartierna och Vänsterpartiet. Utgångspunkten för de för- slag som lämnas är den ekonomiska politik som regeringen presenterade i budgetpropositionen för 2015. Regeringens politiska prioriteringar från det budgetförslaget ligger fast. De återstå- ende förslag som inte läggs fram i propositionen Vårändringsbudget för 2015 kommer att genom- föras i ett senare skede.

I propositionen Vårändringsbudget för 2015 finns vidare förslag som, till följd av den korta tid som föreligger för en ny regering efter ett riksdagsval, inte var möjliga att bereda i tid till budgetpropositionen för 2015. I propositionen finns därutöver förslag avsedda att hantera hän- delser som inte kunde förutses vid tiden för be- slutet om statens budget för 2015.

Regeringens skattepolitiska prioriteringar från budgetpropositionen för 2015 kvarstår. Vissa av dessa förslag lämnas i propositionen Våränd- ringsbudget för 2015. Ändringar av bl.a. in- komstskatter behöver dock som regel göras i samband med ett årsskifte. Regeringen avser därför att återkomma till riksdagen med förslag

på skatteområdet som kan träda i kraft under 2016.

Det finns ingen reglering av vilka förslag som får lämnas i en proposition om ändringar i sta- tens budget. Enligt förarbetena till riksdags- ordningen (prop. 2013/14:173 s. 33 och 34) är dock syftet med förslag till ändringar i budgeten framför allt att komplettera den av riksdagen beslutade budgeten med anledning av för- ändringar som vid beslutstillfället inte var möj- liga att förutse. Reformer med varaktiga budget- ära konsekvenser bör som huvudregel föreslås i budgetpropositionen och beslutas i samband med riksdagens budgetbehandling på hösten. Om de lämnas i ett förslag till ändring av statens budget bör det motiveras varför förslaget lämnas vid det aktuella tillfället. Omfattningen av re- former i förslagen till ändring av statens budget har varierat mycket under de senaste tio åren. Åren 2008, 2011 och 2012 föreslogs inga refor- mer alls med effekter bortom budgetåret. Samti- digt har exempelvis förslagen till ändring av sta- tens budget för 2007 och 2010 omfattat ett rela- tivt stort antal reformer med effekter bortom budgetåret.

Vid riksdagens behandling av budgetproposit- ionen för 2015 frångicks den praxis som tidigare tillämpats vid budgetomröstningar, vilket fick som konsekvens att riksdagen röstade för ett annat budgetförslag än regeringens. Regeringen står bakom principen att förslag till ändringar i statens budget framför allt ska begränsas till kompletteringar av den beslutade budgeten, men gör bedömningen att den unika situation som uppstått motiverar ett mer omfattande förslag till ändringar av budgeten än under normala för- hållanden.

De politiska förutsättningarna i Sverige gör att det är sannolikt att Sverige kommer att styras av minoritetsregeringar även de närmaste åren men att det blivit svårare än tidigare. Mot den bak- grunden träffade regeringspartierna i december 2014 tillsammans med Moderaterna, Centerpar- tiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna den s.k. decemberöverenskommelsen. I överenskommel- sen behandlas frågor kring riksdagsomröstningar om rambeslut samt riktlinjer för den ekono- miska politiken, men också beslut om ändrings- budget och vårproposition (inklusive riktlinjer för den ekonomiska politiken). Enligt överens- kommelsen ska en minoritetsregering kunna få igenom sin budget. Överenskommelsen tilläm-

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

pas för första gången i samband med att rege- ringen i april 2015 lägger fram vårpropositionen.

Full finansiering av reformer

En god hushållning med statens medel ger ut- rymme för offensiva satsningar för jobb och tillväxt. I propositionen Vårändringsbudget för 2015 finns förslag som är hänförliga till regering- ens politiska prioriteringar i budget- propositionen för 2015 och till prioriteringar som inte hann beredas i tid till budgetpropo- sitionen. Dessa är finansierade fullt ut.

Finansieringen utgörs främst av förslag om skattehöjningar, däribland ett stegsvis slopande av nedsättningen av socialavgifter för unga. Där- utöver anser regeringen att vissa skatte- förändringar som låg till grund för den beslutade budgeten inte ska genomföras.

Regeringen bedömer även att vissa aviseringar för kommande år i beslutad budget bör utgå. I propositionen Vårändringsbudget för 2015 före- slår regeringen vidare att vissa förslag i den be- slutade budgeten för 2015 slopas. Detta innebär i regel inte några neddragningar av medel som redan kommit verksamheter till del. Det finns även flera åtgärder i den beslutade budgeten som ges en annan inriktning i och med regeringens förslag i propositionen Vårändringsbudget för 2015.

Propositionen i fråga innehåller även i vanlig ordning förslag om engångsvisa anlagsförstärk- ningar på budgeten för att hantera oförutsedda händelser som uppkommit under pågående bud- getår. För dessa fall har det inte bedömts rimligt att göra motsvarande utgiftsminskningar.

Lägst arbetslöshet i EU 2020

Regeringen anser att det är centralt att männi- skors kompetens och vilja att arbeta tas tillvara på bästa sätt. Att ha ett jobb att gå till är viktigt för att individen ska få en lön att leva på och på så vis ha frihet att bestämma över sitt liv. Ett jobb att gå till skapar gemenskap. Arbetslöshet medför också risk för försämrad hälsa. Att män- niskor arbetar bidrar samtidigt till samhällets finansiering av välfärden. Arbetslösheten har varit alltför hög under lång tid och långtidsar- betslösheten har bitit sig fast. En av regeringens viktigaste uppgifter under mandatperioden är

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

därför att minska arbetslösheten varaktigt och öka sysselsättningen. Målet för regeringens sysselsättningspolitik är att arbetslösheten ska minska och 2020 vara lägst i EU. Ett sysselsätt- ningspolitiskt ramverk med ett tydligt mål är en viktig del för att nå resultat och tydliggöra prio- riteringarna för den ekonomiska politiken.

Regeringen har höga ambitioner när det gäller att sänka arbetslösheten. Sysselsättningsgraden och arbetskraftsdeltagandet är sedan länge bland de högsta i EU, främst till följd av den relativt höga sysselsättningsgraden och arbetskrafts- deltagandet bland kvinnor. Samtidigt har arbets- lösheten länge varit högre än i många jämförbara länder. Regeringen anser att den bör kunna sän- kas väsentligt. Arbetslösheten ska minska genom att antalet personer som arbetar och antalet arbe- tade timmar i ekonomin ökar. Fler människor ska ha ett jobb att gå till och färre ska vara del- tidsarbetslösa. Se även avsnitt 10 Utmaningar för sysselsättningspolitiken.

Strategi för ett framgångsrikt klimatmöte i Paris 2015

Klimatfrågan är vår tids ödesfråga. Om tempera- turen fortsätter att stiga i den takt som forskarna ser och förutspår kommer det att leda till myck- et allvarliga konsekvenser för livet på jorden. Det krävs ett sammanhållet globalt och nationellt politiskt arbete för att säkra en god miljö även i framtiden. Klimatförändringarnas effekter på- verkar alla länder men fattiga och sårbara länder som inte har resurser att anpassa sig till föränd- ringarna drabbas särskilt hårt. Alla länder måste ställa om till ett hållbart samhälle med låga ut- släpp och hög motståndskraft mot klimatföränd- ringarnas effekter. Sverige ska vara ett föregångs- land i detta avseende.

Regeringen anser att ett nytt klimatavtal un- der FN är avgörande för det internationella kli- matarbetet. Avtalet bör vägledas av vetenskapen och omfatta utsläppsåtaganden som över tid kan begränsa den globala uppvärmningen så långt under två grader som möjligt. För att möjliggöra detta behövs ökade ambitionsnivåer för ut- släppsminskningar samt nya och förstärkta ini- tiativ i alla världens länder och bland centrala aktörer, inklusive inom Sverige och EU. Stärkta allianser och samarbeten behövs för ett ambitiöst avtal. Framsteg behövs både avseende utsläpps- minskningar och klimatanpassning. Klimatfinan-

siering kommer att bli en av flera avgörande frå- gor för om världen kan enas om ett nytt kli- matavtal i Paris.

Skatterna finansierar den gemensamma välfärden

Skattepolitikens främsta syfte är att finansiera den gemensamma välfärden, som fungerar ut- jämnande, olika samhällsfunktioner och andra offentliga utgifter. Därutöver kan skatter styra konsumtion och resursanvändning. Vidare ska skattepolitiken användas för att uppnå de över- gripande målen för regeringens ekonomiska politik. Skatteförändringar bör bidra till en gene- rellt och rättvist fördelad välfärd, goda villkor för företagande och investeringar, samt en ända- målsenlig styrning mot att uppfylla mål för miljö och folkhälsa. Skatternas miljöstyrande effekt ska öka. Skattesystemet ska även skapa förut- sättningar för en högre sysselsättning och bidra till ökad jämställdhet mellan kvinnor och män. Vidare har skatte- och utgiftssystemet en om- fördelande roll. Enkla, tydliga och hållbara regler med få undantag, samt breda skattebaser är grundläggande principer. I avsnitt 5.5 presente- rar regeringen sitt förslag till generella riktlinjer för skattepolitiken.

Insatser för jämställdhet prioriteras

Regeringens jämställdhetspolitik bygger på det övergripande målet att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Jämställdhet bidrar till ekonomisk utveckling genom att både kvinnors och mäns potential tillvaratas. Den ekonomiska politiken ska därför präglas av en feministisk grundsyn. För att nå de jämställdhetspolitiska målen krävs kraftfulla insatser.

Det är bl.a. mot denna bakgrund som rege- ringen har inlett ett arbete med att jämställdhets- integrera budgetprocessen utifrån en genusana- lys, i regeringsförklaringen benämnd genusbud- getering. Det tydliggör att budgeten analyseras utifrån ett genusperspektiv för att se mönster och vidta åtgärder som främjar jämställdhet. Jämställdhetsintegrering utgår från insikten om att jämställdhet skapas där resurser fördelas och beslut fattas. Regeringens ambitioner för ökad jämställdhet vilar på att jämställdhetsperspekti- vet ska finnas med i politikens utformning på alla

områden. I genomförandet av en feministisk politik är jämställdhetsbudgetering (genusbud- getering) ett strategiskt redskap för att uppnå de målsättningar regeringen har om ett mer jäm- ställt samhälle.

Ekonomisk självständighet är en förutsättning för jämställdhet. Det är när kvinnor deltar i ar- betslivet på samma villkor och förutsättningar som män som detta fullt ut kan uppnås. Kvinnor och män ska ha lika hög sysselsättningsgrad. Att minska ofrivilligt deltidsarbete och att öka kvin- nors arbetskraftsdeltagande är en viktig del i att skapa en mer jämställd arbetsmarknad. Insatser inom dessa områden är därför särskilt angelägna. Heltid ska vara normen med deltid som en möj- lighet.

Kvinnor tar i genomsnitt ut 80 procent av den totala föräldraledigheten under barnets första två år. Många kvinnor arbetar sedan deltid under småbarnsåren och utför en större del av det obe- talda hemarbetet. På samhällsnivå bidrar den skeva fördelningen av föräldraledighet och del- tidsarbete till att försämra kvinnors situation på arbetsmarknaden, t.ex. avseende löne-utveckling och karriärmöjligheter. Kvinnors dubbelarbete kan också leda till ökad risk för sjukskrivning.

Det generella mönstret i samhället där kvin- nor är föräldralediga och arbetar deltid i högre utsträckning än män kan påverka arbetsgivarnas förväntningar på hur män och kvinnor beter sig på arbetsmarknaden. Detta kan få konsekvenser för i vilken mån kvinnor får de mest attraktiva tjänsterna och karriär-möjligheterna, oavsett om de tänker vara föräldralediga eller inte. För att förbättra den ekonomiska jämställdheten mellan kvinnor och män vill regeringen, som aviserades i budgetpropositionen för 2015, införa en tredje reseverad månad för vardera föräldern inom föräldraförsäkringen.

Regeringen aviserade redan i budgetproposit- ionen för 2015 att den avsåg att avskaffa det kommunala vårdnadsbidraget (prop. 2014/15:1 utg. omr. 12 avsnitt 3.6). Riksdagen beslutade dock att kommunerna skulle få behålla möjlig- heterna att bevilja bidraget (bet. 2014/15:SfU3, rskr. 2014/15:48). Eftersom det främst är kvin- nor som tar emot vårdnadsbidraget förlänger bidraget framför allt kvinnors förvärvsavbrott i samband med att de blir föräldrar och bidrar dessutom till en ojämn fördelning av hemarbetet och barnomsorgen. Bidraget kan också fördröja etableringen för nyanlända då utrikes födda kvinnor är överrepresenterade som mottagare.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Regeringen har därför för avsikt att återkomma till riksdagen med en proposition om att avskaffa vårdnadsbidraget.

I propositionen Vårändringsbudget för 2015 föreslås fler insatser för att motverka ojämställd- het. För att förbättra förlossningsvården och för att stärka insatserna för kvinnors hälsa aviserar regeringen att 400 miljoner kronor ska avsättas per år 2016–2019. För 2015 föreslår regeringen att 200 miljoner kronor avsätts. De ideella kvin- nojourerna utför ett betydelsefullt arbete med stöd till kvinnor som har utsatts för våld. Rege- ringen föreslår i propositionen Vårändringsbud- get för 2015 att stödet till kvinnojourer förstärks med 25 miljoner kronor. Förstärkningen beräk- nas till 100 miljoner kronor per år 2016–2019. Stödet ska bidra till ökad långsiktighet och bättre planeringsförutsättningar för dessa kvinnojou- rer.

Kvinnor tar ofta ett större ansvar för att vårda anhöriga, barn och äldre, och många kvinnor går ned i arbetstid för att göra detta. Ingen ska be- höva gå ned i arbetstid för att välfärden inte hål- ler tillräckligt god kvalitet. I propositionen Vårändringsbudget för 2015 föreslår regeringen att generella medel, tillsammans med ytterligare förstärkningar, används för en satsning fokuse- rad på ökad bemanning i äldreomsorgen. Sats- ningen föreslås uppgå till 1 miljard kronor 2015. För 2016–2018 beräknas satsningen uppgå till 2 miljarder kronor årligen. Regeringen föreslår också riktade resurser för att stimulera tillgäng- ligheten av barnomsorg på obekväm arbetstid.

Ensamstående föräldrar, oftast kvinnor, har vanligen en svagare ekonomi än föräldrar som är gifta eller sambor. Underhållsstödet är inte knu- tet till prisutvecklingen i samhället och har inte höjts sedan 2006. Dagens underhållsstöd täcker inte längre hälften av normalkostnaden för bar- net efter det att hänsyn tagits till barnbidraget. Därför föreslår regeringen en höjning av under- hållsstödet med 300 kronor per barn och månad.

Bostadstillägget till pensionärer är en in- komstprövad förmån som lämnas till pension- ärer som, när hyran är betald, har små ekono- miska marginaler. Bostadstillägget fyller därför en väsentlig funktion för pensionärer med låga inkomster, ofta kvinnor. För att förbättra för dessa pensionärer föreslår regeringen en höjning av bostadstillägget för dem som har fyllt 65 år. Vidare är det angeläget att förbättra situationen för personer med sjuk- och aktivitetsersättning, som har relativt sett låga inkomster. Därför före-

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

slås att den inkomstrelaterade ersättningen höjs från 64 till 64,7 procent av antagandeinkomsten.

Det finns flera förslag i propositionen Vårändringsbudget för 2015 som påverkar hus- hållens inkomster. Sammantaget bidrar förslagen till att stärka den ekonomiska jämställdheten mellan kvinnor och män.

3.3Fler jobb och stärkt konkurrenskraft

För att Sverige ska ha en god ekonomisk ut- veckling och vara ett samhälle som håller ihop måste fler kvinnor och män ha ett jobb att gå till. Den ekonomiska politiken ska bidra till att uppnå regeringens målsättning om att minska den höga arbetslösheten. För individen innebär egen försörjning frihet och gemenskap. Med fler i jobb och fler arbetade timmar skapas också förbättrade förutsättningar att utveckla den svenska välfärden, minska inkomstklyftorna och säkerställa ett fortsatt ökat välstånd. Detta krä- ver åtgärder på en rad områden.

Regeringens politik för fler jobb vilar på tre ben: en aktiv näringspolitik, kunskapsreformer för förbättrad matchning och investeringar för framtiden som också bidrar till en hållbar om- ställning.

En aktiv näringspolitik, ökad export och of- fensiva framtidsinvesteringar ökar efterfrågan på arbetskraft och säkrar tillväxten. För att bygga Sverige starkt och möta en ökad internationell konkurrens behövs kreativitet, entreprenörskap och innovation. En näringspolitik som bidrar till att inte minst små och medelstora företag ges möjlighet att växa ger förutsättningar för en hög efterfrågan och fortsatt tillväxt. För att stärka ekonomins tillväxpotential är det vidare av stor vikt att bostadsbyggandet, som under en längre tid legat på alltför låga nivåer, ökar.

Med längre globala produktionskedjor och allt kortare ledtider ställs krav på ett effektivt och modernt transportsystem för såväl gods som arbetskraft. För många svenska företag är också en god och säker försörjning av energi av stor vikt för att kunna bibehålla och expandera sin verksamhet.

Det krävs också kunskapsreformer för för- bättrad matchning. Utbildning ger individen en starkare ställning på arbetsmarknaden. Genom att rusta medborgarna med de kunskaper som

arbetslivet efterfrågar minskar inte bara indivi- dens risk för arbetslöshet, utan nödvändig struk- turomvandling i ekonomin underlättas. En väl- utbildad arbetskraft är dessutom en förutsätt- ning för att säkra näringslivets konkurrenskraft. Därför behövs satsningar på människors kompe- tens. Fler unga måste påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning och gymnasieskolan måste ge de unga de färdigheter som arbetsmarknaden efterfrågar. Det är särskilt viktigt att de unga som lämnar skolan i förtid och varken arbetar eller studerar får stöd för att återuppta studierna. För vuxna måste det finnas möjligheter till om- skolning och livslångt lärande.

Samtidigt som arbetslösheten är hög (se dia- gram 3.7) är antalet lediga jobb på historiskt höga nivåer och många arbetsgivare har svårt att hitta rätt kompetens. Regeringen anser att denna utveckling måste mötas med en rad insatser, såväl i form av riktade satsningar inom bl.a. vux- enutbildningen och folkhögskolan som genom ett tydligare matchningsuppdrag inom arbets- marknadspolitiken. För att arbetsgivare lättare ska hitta rätt kompetens är det viktigt att under- lätta den geografiska och yrkesmässiga rörlighet- en. Det ställer krav på att det finns tillräckligt med bostäder i de regioner där tillväxten är som störst samt väl fungerande pendlingsmöjligheter. Genom offentliga framtidsinvesteringar i infra- struktur och välfärd skapas en god grund för att fler ska få jobb och för en stärkt tillväxt.

Diagram 3.7 Arbetslöshet 15–74 år 1990–2014
Procent
12
10
8
6
4
2
0
1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014

Anm.: Säsongsrensad data.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Trots att sysselsättningsgraden i ett internation- ellt perspektiv är hög i Sverige är arbetslösheten och långtidsarbetslösheten hög. Dessutom är arbetslösheten och arbetskraftsdeltagandet ojämnt fördelade. En viktig utmaning är därför

att höja sysselsättningsgraden för personer med svag förankring på arbetsmarknaden och under- lätta för långtidsarbetslösa att komma i arbete. Genom att ta krafttag mot ungdomsarbetslöshet skapas förutsättningar för en högre sysselsätt- ning. Det är också viktigt med åtgärder för en inkluderande arbetsmarknad för personer med funktionsnedsättning.

Kvinnor har lägre sysselsättningsgrad än män och arbetar i genomsnitt färre timmar. Att minska ofrivilligt deltidsarbete och öka kvinnors arbetskraftsdeltagande är en viktig del i att skapa en mer jämställd arbetsmarknad. Heltid ska vara normen med deltid som möjlighet. Vidare är en utbyggnad av välfärdssektorn en grundläggande faktor för kvinnors villkor på arbetsmarknaden. Könssegregeringen på arbetsmarknaden behöver brytas. I ett modernt arbetsliv krävs också goda arbetsvillkor och en god arbetsmiljö. Visstids- anställningar kan fylla en funktion för att han- tera arbetstoppar, men den stora utbredningen av visstidsanställningar har flera negativa effekter för den enskilda.

En aktiv näringspolitik

Regeringens mål med näringspolitiken är att stärka den svenska konkurrenskraften och skapa förutsättningar för fler jobb i fler och växande företag. Genom att företag växer och antalet personer som arbetar ökar, bidrar en aktiv nä- ringspolitik till regeringens övergripande syssel- sättningspolitiska mål.

Sverige är ett exportberoende land och företa- gens globala konkurrenskraft är helt avgörande för ekonomi och tillväxt. Att fler företag expor- terar och hittar nya marknader är av stor vikt. Nya innovationer och förmågan att kommersia- lisera och sälja dessa på en global marknad blir allt viktigare i den ökande internationella kon- kurrensen. Klimat- och miljöutmaningar kan utgöra en drivkraft för innovation och utveckl- ing av t.ex. ny teknik. Sverige har goda förutsätt- ningar att vara ett föregångsland i utvecklingen och spridningen av avancerad energi- och miljö- teknik. Digitaliseringen skapar också nya möj- ligheter och utmaningar för svenska företag.

För att stärka det svenska innovations- systemet krävs ett helhetsperspektiv och ett väl utvecklat samarbete mellan politik, näringsliv, den offentliga sektorn, fackliga organisationer och intresseorganisationer. Regeringen har där-

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

för inrättat ett nationellt innovationsråd under ledning av statsministern. I propositionen Vårändringsbudget för 2015 föreslår regeringen att 50 miljoner kronor avsätts inom ramen för Innovationsrådet för innovationsfrämjande in- satser. Regeringen avser därutöver att under mandatperioden ta fram särskilda samverkans- program inom, till en början, life science. Sek- torn life science präglas av relativt stort kapital- behov och långa ledtider. Ytterligare områden kommer att tillkomma. Redan i denna proposit- ion aviseras 100 miljoner kronor per år för åren 2016–2019.

I syfte att säkerställa att villkoren för entre- prenörskap och innovationer i Sverige är ända- målsenliga, effektiva och fortsatt internationellt konkurrenskraftiga har regeringen tillsatt utred- ningen Utveckling av innovations- och entre- prenörskapsklimatet (dir. 2015:10) som ska lämna sitt slutbetänkande senast den 15 oktober 2016. Utredningen ska bl.a. se över centrala ram- villkor för entreprenörskap, innovation och om- ställningsförmåga; hinder för rörlighet mellan olika sektorer och anställningsformer samt möj- ligheterna att utveckla lösningar på samhälls- utmaningar genom innovation och entreprenör- skap.

En väl fungerande kapitalförsörjning är en viktig del av ett företagsklimat som understödjer innovation och tillväxt. Regeringen vill verka för en mer sammanhållen och långsiktig politik inom kapitalförsörjningsområdet.

Regeringen tillsatte i mars 2015 en utredning som behandlar statens finansieringsinsatser, in- klusive lånegarantier och inkubatorer, riktade till små och medelstora företag (dir. 2015:21). Stat- ligt riskkapital förmedlas i dag av Almi Invest,7 Fouriertransform AB, Inlandsinnovation AB, Industrifonden, Norrlandsfonden och Vinnova. Med utredningen som underlag avser regeringen återkomma med förslag inom kapitalför- sörjningsområdet inklusive en översyn av bola- gens kapitalstruktur och ett nytt system för riskdelning mellan staten och privat sektor inom innovationsfinansiering. Syftet är att tydliggöra och förenkla dagens system för statliga finansie-

7 Almi Företagspartner AB bedriver riskkapitalverksamhet inom ramen för Almi Invest.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

ringsinsatser och säkerställa en marknadskom-		Riksdagen tillkännagav dock att möjligheten till
pletterande roll, särskilt i tidiga skeden.		gruppregistrering skulle slopas. Regeringen anser
Via Almi Företagspartner AB:s (Almi) verk-		fortfarande att möjligheten till gruppregistrering
samhet får företag runt om i landet hjälp med		till mervärdesskatt ska behållas. Regeringens
rådgivning, lån och riskkapital. I syfte att stärka		bedömning redovisas i propositionen Våränd-
Almis verksamhet i tidiga skeden, den s.k. sådd-		ringsbudget för 2015.
finansieringen, föreslår regeringen en förstärk-
ning av företaget. I propositionen Vårändrings-
budget för 2015 föreslår regeringen att Almi		En långsiktig energipolitik
tillförs 71 miljoner kronor, inklusive 20 miljoner
kronor till Almis rådgivning till företagare med		Energipolitiken är en fundamental del av byg-
utländsk bakgrund, den s.k. IFS-rådgivningen.		gandet av ett hållbart samhälle. Samtidigt är
Satsningen byggs ut och beräknas 2018–2019		sysselsättningen i Sverige beroende av att det
uppgå till 110 miljoner kronor per år. Vidare		finns en god och tillförlitlig tillgång till el till
föreslår regeringen i samma proposition en för-		konkurrenskraftiga priser.
stärkning av Visit Sweden AB i syfte att stärka		Investeringar i energisystemet är ofta långsik-
svensk besöksnäring. Insatserna ska genom		tiga till sin natur och har långa ledtider. Långsik-
marknadsföring av Sverige som resmål, bidra till		tighet i energipolitiken är därför efter-
en långsiktigt hållbar svensk turistnäring i alla		strävansvärd.	Breda	överenskommelser över
delar av landet.		blockgränserna är önskvärda. Regeringen har
Regeringen anser att Sverige behöver en lång-		därför tillsatt en parlamentarisk energi-
siktig strategi för ökad export. I samverkan med		kommission med syfte att lämna underlag till en
näringslivet arbetar regeringen med att ta fram		bred politisk överenskommelse om energi-
en ny svensk exportstrategi, som kommer att		politikens inriktning, med särskilt fokus på tiden
presenteras senare i år. I propositionen Våränd-		efter 2025 (dir. 2015:25).
ringsbudget för 2015 föreslår	regeringen att	Europeiska rådet antog i oktober 2014 målet
75 miljoner kronor satsas på en exportoffensiv.		om att EU:s andel förnybar energi under 2030
För 2016–2019 beräknas satsningen uppgå till		ska vara minst 27 procent. Ett vägledande mål
105 miljoner kronor per år.		för att öka energieffektiviteten i EU under 2030
Företagsskattekommitténs	slutbetänkande	med minst	27 procent antogs också. Energi-
Neutral bolagsskatt – för ökad effektivitet och		effektiviseringsmålet ska ses över senast 2020,
stabilitet (SOU 2014:40) har remissbehandlats		med möjlighet att höja målet till 30 procent,
och förslaget bereds nu vidare inom Regerings-		vilket regeringen kommer att verka för.
kansliet. Ett förslag kommer dock tidigast kunna		Sverige har särskilt goda förutsättningar att
träda i kraft den 1 januari 2017. Skatteförenk-		bygga ut den förnybara energin genom vår goda
lingsutredningens betänkande Förenklade skat-		tillgång till vatten, vind och skog. Regeringen
teregler för enskilda närings-idkare och fysiska		anser att Sverige på sikt ska ha ett energisystem
personer som är delägare i handelsbolag (SOU		med 100 procent förnybar energi. Den förnybara
2014:68) har remitterats. Regeringen avser att		elproduktionen bör därför byggas ut ytterligare.
bereda förslagen vidare.		Regeringen har i propositionen Ambitions-
Av budgetpropositionen för 2015 (prop.		höjning för förnybar elproduktion och kontroll-
2014/15:1, Förslag till statens budget för 2015,		station för elcertifikatssystemet 2015 (prop.
finansplan m.m. avsnitt 6.17) framgår att rege-		2014/15:110) föreslagit att Sverige till 2020 ska
ringen hade som ambition att införa en skatt på		finansiera 30 TWh förnybar el inom ramen för
den finansiella sektorn den 1 januari 2016. En		elcertifikatsystemet. Sveriges energiminister och
sådan skatt skulle vara begränsad till vissa företag		Norges olje- och energiminister har den 13 mars
i finanssektorn (kreditinstitut). Regeringen anser		kommit överens om ett avtal som möjliggör den
att en sådan begränsning inte är lämplig av bl.a.		svenska regeringens ambitionshöjning till 2020.
statsstödsskäl. Regeringen avser att återkomma i		Skattereduktionen		för mikroproduktion av
frågan.		förnybar el trädde i kraft den 1 januari 2015.
I budgetpropositionen för 2015 gjorde rege-		Regeringen avser att undersöka om förfarandet
ringen bedömningen att möjligheten till grupp-		kan förenklas och om mikroproduktion av för-
registrering till mervärdesskatt	skulle kvarstå.	nybar el ytterligare kan underlättas samt om fler,

såsom s.k. andelsägd produktion av förnybar el, kan komma i åtnjutande av skattereduktionen.

Sverige har statsstödsgodkännande för nuva- rande skattelättnader för flytande biodrivmedel och biogas som drivmedel t.o.m. utgången av 2015. Regeringen har ansökt om förlängning av dessa godkännanden t.o.m. utgången av 2016. Ansökan görs för att skapa rådrum i regeringens arbete med att ta fram och förankra nya styrme- del som ger långsiktigt goda villkor för hållbara biodrivmedel.

I budgetpropositionen för 2016 avser rege- ringen att stärka stödet för solceller med 50 miljoner kronor årligen, utöver vad som före- slogs i budgetpropositionen för 2015. För att öka produktionen av biogas ur gödsel avser rege- ringen vidare öka det existerande stödet för me- tangasreducering med 30 miljoner kronor per år 2016–2019.

Investeringar för att bygga Sverige

Sverige behöver en långsiktig och hållbar bo- stadspolitik för alla. En väl fungerande bostads- marknad har stor betydelse för arbets- marknadens funktionssätt och därmed för möj- ligheterna att minska arbetslösheten och skapa fler jobb. Bostadspolitiken är ytterst en fråga om alla människors rätt till ett hem. Bostadsbristen skapar långa köer till hyresrätter och höga priser på bostadsrätter. Det gör det svårare för framför allt unga och studenter att ta steget in på bo- stadsmarknaden. Bristande tillgång på bostäder leder också många gånger till stora sociala och ekonomiska problem för människor. Det är dessa utmaningar regeringen anser att en nation- ell bostadspolitik måste möta. Bostadsbristen ska stävjas genom ett ökat bostadsbyggande, framför allt av hyresrätter som människor med genomsnittliga eller låga inkomster kan efter- fråga. Det är vidare angeläget att den kommunala och regionala samhällsplaneringen främjar en hållbar samhällsstruktur. Städerna bör byggas så att gång, cykling och kollektivtrafik blir de na- turliga valen när människor ska förflytta sig. Ur ett klimat- och miljöperspektiv är det viktigt att bygga energieffektivt. Med en väl avvägd politik för ökat bostadsbyggande stärker vi den enskil- des frihet, kommunernas konkurrenskraft och den svenska ekonomin samt bidrar till klimat- omställningen. Regeringens mål är därför att det

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

fram till 2020 ska byggas minst 250 000 nya bo- städer.

Sveriges befolkning och många svenska städer växer. Samtidigt har bostadsbyggandet under en längre period legat på alltför låga nivåer. Inte minst i landets tre storstadsregioner och högsko- leorter har byggnadstakten varit alldeles för låg i förhållande till befolkningsökningen. Även i en internationell jämförelse ligger de svenska bo- stadsinvesteringarna på relativt låga nivåer (se diagram 3.8). Under 2013 ökade dock bostads- byggandet och det förväntas även öka under 2014 och 2015 (se diagram 3.9).

Diagram 3.8 Bostadsinvesteringar 1995–2013

Andel av BNP, procent

8
7
6
5
4
3
2
1			Sverige				Frankrike
1			Tyskland				Storbritannien
0			Euroområdet				USA
0
1995	1997	1999	2001	2003	2005	2007	2009	2011	2013

Anm.: Löpande priser.

Källor: Eurostat, OECD och Bureau of Economic Analysis.

Kommunerna har en viktig roll i att skapa goda förutsättningar för bostadsbyggande. Många kommuner, inte minst i tillväxtregionerna, har inte varit tillräckligt aktiva i att bidra till att bo- städer kommer till stånd. Det finns dock stora skillnader mellan kommuner med liknande för- utsättningar. Bostadsplaneringskommittén (dir. 2013:78) undersöker bl.a. samordningen av bo- stadsförsörjningsfrågorna på regional och kom- munal nivå och analyserar behovet av förändrade regler. Kommittén ska redovisa sitt slutbetän- kande i juni 2015.

Konkurrensen inom byggsektorn är alltför låg i Sverige. I dag är det ett fåtal aktörer som domi- nerar marknaden för bostadsbyggande vilket minskar möjligheten för mindre företag att kon- kurrera och riskerar att fördyra byggandet. Sen- ast den 1 oktober 2015 ska utredningen Bättre konkurrens för ökat bostadsbyggande (dir. 2014:75) lämna förslag inom detta område.

Inom bostads- och stadsutvecklingspolitiken finns flera viktiga verktyg för att hantera klimat- utmaningen och ställa om samhället i en hållbar

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

riktning. Regeringen avser att återkomma i bud- getpropositionen 2016 med förslag på upprust- ning och energieffektivisering av en viss del av det befintliga bostadsbeståndet, framför allt mil- jonprogrammets flerbostadshus, samt fullfölja den beslutade satsningen på statlig medfinansie- ring av regional och lokal kollektivtrafik, s.k. stadsmiljöavtal. Investeringar i kollektivtrafik kan öppna upp nya, attraktiva lägen för bostads- byggande.

Diagram 3.9 Påbörjade bostäder 2004–2015

Antal
50 000
50 000			Hyresrätt i flerbostadshus
45 000

			Bostadsrätt i flerbostadshus
			Bostadsrätt i flerbostadshus
40 000			Småhus


35 000
30 000
25 000
20 000
15 000
10 000
5 000

0 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015

Anm.: Utfall 2004–2013, prognos 2014 och 2015. Källa: Boverket.

Produktivitetsutvecklingen i byggsektorn har länge varit svag. Byggprocessen från beslut till färdigt hus behöver effektiviseras och det är an- geläget att tiden för genomförande förkortas.

I syfte att öka tillgången till bostäder för äldre avser regeringen att återkomma med förslag.

Möjligheterna att bo och verka i hela Sverige ska förbättras. Regeringens mål är att bidra till goda förutsättningar för arbete och välfärd i hela landet och ta vara på landsbygdens goda potenti- al. Landsbygdens näringsliv ska utvecklas genom bl.a. förbättrad lokal infrastruktur, såsom bred- band, och lokal service.

En parlamentarisk utredning om en långsik- tigt hållbar politik för landsbygden kommer att tillsättas. Den långsiktiga livsmedelsstrategin för hela värdekedjan som ska utarbetas samt det nationella skogsprogrammet för Sverige är vik- tiga instrument för en satsning på jobb och till- växt i hela landet.

Den statliga servicen och närvaron på lands- bygden bör säkras och förbättras. Det är angelä- get att myndigheter i samband med förändringar i sin lokalisering samarbetar med andra myndig- heter för att så långt som möjligt få en helhets- bild av konsekvenserna. Utvecklingen av myn-

digheternas service och av statliga arbetstillfällen behöver följas upp på ett samlat sätt. Regeringen avser därför att ge ett uppdrag till Statskontoret att följa upp hur statliga myndigheters beslut om lokalisering påverkar service och tillgänglighet för medborgare och företag i hela landet. Bland annat ska Statskontoret lämna förslag till hur en bättre samordning kan åstadkommas. Myndig- heter som behöver vara lokaliserade i Stockholm bör pröva om delar av verksamheten kan lokali- seras på annan plats. Utgångspunkten är att nya myndigheter i första hand bör lokaliseras utanför Stockholms län. Detta ska följas upp.

Ett robust transportsystem

Regeringens övergripande mål för transport- politiken är att säkerställa en samhälls- ekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgare och nä- ringsliv i hela landet. Miljöpåverkan från trans- portsektorn och dess utsläpp av växthusgaser ska minska. Näringslivets konkurrenskraft är bero- ende av att dess varor och tjänster kan levereras till kunder inom och utanför landet. Arbetsta- gare och arbetsgivare vinner på att det är lätt och smidigt att ta sig till och från arbetet. Ett effek- tivt och modernt transportsystem bidrar till att Sverige ska kunna bli ett mer miljömässigt håll- bart samhälle.

För att öka robustheten i den svenska infra- strukturen behövs mer resurser till drift, under- håll och rekonstruktion av den svenska järnvägs- infrastrukturen. Detta skulle öka förutsättning- arna för att komma tillrätta med trafikstörningar och andra problem som förorsakar samhället och näringslivet betydande kostnader. Tillskott till järnvägen kan bidra till minskad miljöpåverkan från transportsektorn. Tillskott till järnvägen inverkar också positivt på sysselsättningen ge- nom det drifts- och underhållsarbete som utförs. Det är också angeläget att konkurrensvillkoren för godstransporter på järnväg är goda. Mot bakgrund av bl.a. prognostiserade höjningar av banavgifter kommande år, avser regeringen att se över förutsättningarna för att kompensera järn- vägsföretagen och stärka järnvägens konkur- renskraft. I propositionen Vårändringsbudget för 2015 föreslår regeringen att medlen till drift och underhåll i järnvägsinfrastrukturen tillfälligt ökas med 620 miljoner kronor 2015. År 2016– 2018 beräknas medlen tillfälligt öka med

1,24 miljarder kronor per år. Staten ska ta det samlade ansvaret för kontroll och utförande vid underhållet av de svenska järnvägarna.

Ökade investeringar i kommunala gatunät och kollektivtrafik kan underlätta för fler bostäder. Regeringens satsning på stadsmiljöavtal innebär möjligheter för kommuner som vill förbättra kollektivtrafiken att få stöd. Hösten 2016 plane- rar regeringen att besluta om en inriktningspro- position avseende 2018–2029. I propositionen kommer regeringen att föreslå ekonomiska ra- mar för nationell trafikslagsövergripande plan och länsplaner för perioden. Regeringen har för avsikt att under våren 2018 fastställa den nation- ella planen samt de definitiva ekonomiska ra- marna för länsplanerna.

Två viktiga utmaningar ska mötas. För det första behöver kvaliteten på den befintliga infra- strukturen värnas. Drift och underhåll av vägar och järnvägar behöver prioriteras så att kost- samma störningar minskar och att det långsik- tiga underhållet inte blir eftersatt. För det andra behöver infrastrukturen utvecklas och byggas ut. Det handlar t.ex. om att åtgärda flaskhalsar kring Sveriges större arbetsmarknadsregioner och om att förbättra de för näringslivet viktigaste trans- portstråken. Utgångspunkten är att tillämpa fyrstegsprincipen och att använda medlen så effektivt som möjligt. Varje investerad krona ska ge så hög nytta för samhället som möjligt. Då kan transportpolitiken som bäst bidra till att sysselsättningen långsiktigt ökar och att trans- portpolitikens mål, som begränsad klimatpåver- kan, kan uppnås.

I arbetet med att utveckla infrastrukturen för- väntas den s.k. Sverigeförhandlingen (dir. 2014:106) bidra med viktiga inspel till nästa nat- ionella plan. Det handlar bl.a. om att ta fram förslag för finansiering samt förslag till en ut- byggnadsstrategi för nya stambanor för höghas- tighetståg mellan Stockholm och Göte- borg/Malmö samt förslag om satsningar i stor- stadsregionerna som bl.a. innefattar kollektivtra- fik och bostäder.

Regeringens ambition är att minska miljöpå- verkan från transportsektorn och regeringen vill se en överflyttning av långväga transporter, in- klusive gods, från väg till järnväg och sjöfart. Regeringen har därför påbörjat ett arbete för att införa en avståndsbaserad vägslitageskatt som även omfattar utländska åkare. Medel motsva- rande intäkterna från skatten kan användas för investeringar i viktig infrastruktur och ett ökat

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

underhåll. En vägslitageskatt gör också att de vägburna transporterna i ökad utsträckning får betala för de samhällsekonomiska kostnader som de orsakar. Skatten kan även bidra till mer jäm- lika konkurrensvillkor inom åkerinäringen.

Ett nytt kunskapslyft

Ett nytt kunskapslyft bör införas för att ge fler möjlighet att kunna ta del av utbildning som skapar vägar in i arbetslivet. Satsningen syftar till att stärka arbetskraftens kompetens och möjlig- heter på arbetsmarknaden samt bidra till att för- korta tiden för nyanländas etablering i samhället och på arbetsmarknaden. I propositionen Vårändringsbudget för 2015 föreslås därför att medel avsätts för ytterligare ca 2 800 utbild- ningsplatser inom komvux och yrkesvux för 2015. För 2016–2019 beräknas medel motsva- rande 10 000 utbildningsplatser per år avsättas, inklusive tidigare satsningar.

Folkhögskolans pedagogik, som i hög grad bygger på samtal och erfarenhetsutbyte i mindre studiegrupper, kan ge det stöd och den stimulans som kan vara särskilt viktig för dem med en ofullständig gymnasieutbildning bakom sig. Regeringen föreslår därför i propositionen Vårändringsbudget för 2015 att medel tillförs så att folkhögskolans allmänna kurser kan utökas med 750 utbildningsplatser 2015. Regeringen beräknar att ytterligare medel därefter tillförs motsvarande 2 000 platser fr.o.m. 2016.

Samtidigt som allt fler söker sig till högre ut- bildning finns det yrken där det under lång tid har varit svårt att hitta utbildad personal. För att tillmötesgå arbetsmarknadens efterfrågan och samtidigt bereda fler behöriga sökande plats att studera avser regeringen genomföra en satsning på utbyggnad av högskoleutbildning. Satsningen väntas 2018 omfatta drygt 14 000 platser.

I propositionen Vårändringsbudget för 2015 föreslås 125 miljoner kronor tillföras för att stärka högskoleutbildningens kvalitet 2015. För 2016–2018 beräknas satsningen uppgå till 250 miljoner kronor per år. Kvalitetsförstärk- ningen är avsedd för utbildningsområdena hu- maniora och samhällsvetenskap samt för lärar- och förskollärarutbildning.

Yrkeshögskolan har en central roll att spela för att tillgodose de behov som finns av kvalifi- cerad arbetskraft. För ungdomar som vill för- djupa sina yrkeskunskaper från gymnasieskolan

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

och för vuxna som väljer att byta karriär har yrkeshögskolan därmed en viktig funktion att fylla. Regeringen avser därför återkomma om utökade platser i yrkeshögskolan. Den kort- siktighet som har präglat yrkeshögskolan, med en ständig omprövning av utbildningsutbudet, har dock skapat osäkerhet när det gäller utbild- ningarnas framtid. Vissa utbildningar är konstant efterfrågade och i de fall arbetslivet och dess branschföreträdare ser mer långsiktiga behov kan utbildningarna vara i behov av ökad konti- nuitet och stabilitet. Regeringen avser därför att återkomma till riksdagen angående yrkeshögsko- lans förutsättningar.

Studiemedel ska betalas ut i tid och på ett kor- rekt sätt. Det är en förutsättning för många stu- denters försörjning. Det är därför viktigt att studiestödsadministrationen fungerar väl och att Centrala studiestödsnämnden (CSN) har lång- siktiga ekonomiska planeringsförutsättningar, inte minst mot bakgrund av den aviserade ut- byggnaden av antalet utbildningsplatser. Myn- dighetens blandade finansieringsmodell, där intäkterna till stor del kommer från avgifter i stället för över anslag, påverkar förutsättningarna för långsiktig planering. Regeringen avser därför att se över CSN:s finansieringsmodell för att säkerställa att denna långsiktighet kan tryggas.

90-dagarsgaranti för unga

Ingen ska behöva inleda sitt vuxna liv med ar- betslöshet. En längre tid av arbetslöshet riskerar att leda till en lägre livsinkomst och ökar också risken för ohälsa och social utsatthet. Bland unga (15–24 år) uppgick arbetslösheten 2014 till 23 procent. Ungdomsarbetslösheten utgör där- med en betydande andel av den totala arbetslös- heten.8 Regeringen avser därför stegvis införa en 90-dagarsgaranti för ungdomar, som innebär en bortre gräns för hur länge en ung person ska kunna vara arbetslös innan han eller hon erbjuds ett jobb, en insats som leder till ett jobb eller en utbildning.

Det är framför allt unga som saknar en full- ständig gymnasieutbildning som har svårt att få

jobb. Arbetslösheten bland personer 20–24 år som saknar en fullständig gymnasieutbildning låg 2014 på 40,1 procent. Som en viktig del av 90-dagarsgarantin avser regeringen att införa s.k. utbildningskontrakt i syfte att arbetslösa ung- domar i åldern 20–24 år ska påbörja eller återgå till studier med målsättningen att fullfölja en gymnasieutbildning. Inom ramen för ett utbild- ningskontrakt ska det vara möjligt för ungdomar att studera på heltid, men det ska också vara möjligt att kombinera studier med praktik eller arbete utifrån ungdomarnas individuella förut- sättningar.

Att kombinera en subventionerad anställning med utbildning kan stärka individens långsiktiga förankring på arbetsmarknaden. Ett s.k. trainee- jobb kan omfatta befintliga och nya subvention- erade anställningar som kombineras med yrkes- utbildning. Traineejobben ska riktas till de som står långt från arbetsmarknaden. Regeringen avser införa en form av traineejobb för ungdo- mar i åldern 20–24 år med, i normalfallet, full- ständig gymnasieutbildning. Dessa traineejobb ska ge en möjlighet för ungdomar att kombinera arbete med kollektivavtalsenliga löner med rele- vant yrkesutbildning inom sektorer där fler går i pension eller där det finns bristyrken. Regering- en avser att notifiera de delar av stödet som be- hövs prövas mot EU:s statsstödsregler. Vidare kommer regeringen att följa och utvärdera re- formen noga.

Kommuner och landsting kommer att vara viktiga aktörer för att bekämpa ungdoms- arbetslösheten. Regeringen har därför inlett en dialog med företrädare för kommunsektorn av- seende dessa reformer. En utvecklad samverkan mellan Arbetsförmedlingen och kommun- sektorn kommer att vara nödvändig för att uppnå resultat.

Sammantaget innebär införandet av utbild- ningskontrakt och traineejobb att regeringen i propositionen Vårändringsbudget för 2015 före- slår satsningar på drygt 400 miljoner kronor innevarande år för att ungdomar ska skaffa sig nödvändigkompetens för att kunna etablera sig på arbetsmarknaden. För de kommande åren beräknas reformerna innebära satsningar på ca 2 miljarder kronor per år.

8 Knappt hälften utgörs dock av studenter som studerar heltid och som samtidigt söker arbete.

			P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0
Extratjänster för långtidsarbetslösa	Ett modernt arbetsliv
Att minska långtidsarbetslösheten är en av	Den tekniska utvecklingen har skapat möjlighet-
sysselsättningspolitikens viktigaste utmaningar.	er för fler att styra sin arbetstid, men riskerar
Antalet personer som varit inskrivna vid Arbets-	även att skapa ett gränslöst arbetsliv med längre
förmedlingen mer än två år är i dag dubbelt så	arbetsdagar och krav på ständig tillgänglighet.
många som innan finanskrisen inleddes 2008. I	Visstidsanställningar kan fylla en funktion för att
takt med att konjunkturåterhämtningen stärks	hantera arbetstoppar, men den stora utbredning-
får grupper som står nära arbetsmarknaden jobb	en av visstidsanställningar har flera negativa ef-
först. För att bekämpa att långtidsarbetslösheten	fekter för den enskilda. Regeringen avser därför
biter sig fast är det viktigt att det genomförs	att följa utvecklingen. Därutöver avser regering-
effektiva insatser för personer med svag förank-	en att återkomma med förslag. Det har skett en
ring på arbetsmarknaden.	ökning av arbetsskador, inklusive psykisk ohälsa,
För individen innebär långtidsarbetslöshet ett	under den senaste fyraårsperioden. Ökningen
stort problem i form av utebliven inkomst, utan-	syns främst i kvinnodominerade yrken. Sjuktalen
förskap och risk för ohälsa. För att stärka de	ökar också för arbetstagare inom dessa yrken.
långtidsarbetslösas möjligheter att få jobb avser	För att motverka denna utveckling föreslår rege-
regeringen införa s.k. extratjänster, dvs. subvent-	ringen ett antal satsningar i propositionen
ionerade anställningar i välfärden. Genom att	Vårändringsbudget för 2015.
utföra välbehövda uppgifter till kollektivavtals-	Regeringen föreslår en förstärkning av Ar-
enlig lön kan individen få sådan erfarenhet som	betsmiljöverkets anslag för att myndigheten bl.a.
efterfrågas i arbetslivet och därmed öka sina	ska kunna utveckla sin verksamhet i fråga om
jobbchanser. Sysselsättningsfasen ska avvecklas.	arbetsskador. Med ökade medel kan Arbetsmil-
År 2015 tas första steget för att avveckla syssel-	jöverket	anställa fler	arbetsmiljöinspektörer,
sättningsfasen (fas 3), bl.a. genom att extratjäns-	modernisera och tydliggöra myndighetens regel-
ter införs i välfärden. Regeringen avser att åter-	verk samt utveckla bättre metoder för att mäta
komma med ytterligare insatser för de männi-	effekterna av myndighetens insatser. Skyddsom-
skor som är långtidsarbetslösa. I propositionen	buden är en viktig del av det svenska arbetsmiljö-
Vårändringsbudget för 2015 föreslår regeringen	systemet. Därför föreslås en ökning av det stat-
att medel avsätts för att påbörja införandet av	liga bidraget till den regionala skyddsombuds-
extratjänster. År 2016–2019 beräknas reformen	verksamheten. Regeringen anser även att arbets-
successivt byggas ut för att 2019 uppgå till	livsforskningen måste stärkas och föreslår därför
2,6 miljarder kronor.	att särskilda medel avsätts för detta ändamål.
Regeringen avser också införa en möjlighet	Det har blivit vanligare att stress i arbetslivet
för deltagare i sysselsättningsfasen att studera	betraktas som ett individuellt problem, trots att
kortare kurser (upp till ett år) vid kommunal	det i stället bör ses som ett bristande arbets-
vuxenutbildning, folkhögskola, högskola eller	miljöansvar på arbetsplatsen. Därför går arbetet
yrkeshögskola med bibehållet aktivitetsstöd. En	för en förbättrad arbetsmiljö hand i hand med
förutsättning är att de formella behörighets-	arbetet för att utveckla den svenska arbets-
kraven är uppfyllda och att antagning sker i kon-	marknadsmodellen.
kurrens med andra behöriga sökanden. Utbild-	Kollektivavtalens ställning måste värnas. I de
ningen ska vidare bedömas medföra förbättrade	flesta subventionerade anställningar ställs krav på
förutsättningar för att få ett jobb på den regul-	i vilken mån lön och andra anställningsvillkor
jära arbetsmarknaden.	ska följa, eller vara likvärdiga med, kollektivavtal.
I propositionen Vårändringsbudget för 2015	Nystartsjobben är den mest omfattande formen
föreslår regeringen ökade resurser till Arbets-	av subventionerad anställning men för dessa
förmedlingen. Det handlar om att skapa goda	finns inte samma krav. Inom Regeringskansliet
förutsättningar för att genomföra regeringens	pågår ett arbete med att se över konsekvenserna
reformer, såsom 90-dagarsgarantin och extra-	av att även för nystartsjobben ställa krav på an-
tjänster.	ställningsvillkor som följer, eller är likvärdiga
	med, kollektivavtal. Regeringen är angelägen om
	att en förändring kommer till stånd och avser
	därför	att återkomma	i frågan i budget-

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

propositionen för 2016. För att motverka felakt- iga utbetalningar är det även angeläget att Ar- betsförmedlingen förbättrar kontrollen av de företag som anställer personer i nystartsjobb.

3.4En jämlik kunskapsskola med tid för varje elev

Kunskapsnivån i den svenska skolan ska höjas och kvaliteten i undervisningssituationen ska stärkas. Alla har rätt att lyckas och utvecklas i skolan och jämlikheten ska öka. Lärarna är den viktigaste faktorn för elevens kunskapsresa och ska kunna ge eleverna det stöd de behöver för att kunna utvecklas utifrån sina förutsättningar. Grundläggande utgångspunkter ska vara höga skolresultat, en likvärdig skola och ett attraktivt läraryrke.

Grundskolan och gymnasieskolan står inför betydande utmaningar. Resultaten i de inter- nationella kunskapsmätningarna har försämrats tydligt, både över tid och i jämförelse med vår omvärld. Utvecklingen har pågått under lång tid, men har accelererat under de senaste åren. Den svaga resultatutvecklingen har också visat sig i att allt fler elever lämnar grundskolan utan att vara behöriga till något av gymnasieskolans nat- ionella program. Andelen elever som saknar denna behörighet har ökat successivt sedan slu-

tet av 1990-talet och	uppgick	2014 till	över
13 procent (se diagram	3.10).	Det finns	även

oroande tecken på att likvärdigheten i grund- skolan har försämrats. Skillnaderna i studie- resultat mellan skolor och mellan kommuner har ökat.

Nästan alla ungdomar går vidare från grund- skolan till gymnasieskolan. Av de som 2011 på- började en gymnasieutbildning fick endast 63 respektive 7 procent en gymnasie-examen eller ett studiebevis inom tre år. En majoritet av ele- verna går de nationella programmen och där var genomströmningen ca 80 procent. Den låga genomströmningen i gymnasieskolan försämrar ungdomars möjlighet att etablera sig på arbets- marknaden eller gå vidare till fortsatta studier.

Diagram 3.10 Icke-behöriga till nationella program och genomströmningen i gymnasieskolan

Andel

Icke-behöriga till gymnasieskolans nationella program

5 Elever som efter 3 år i gymnasieskolan inte fått slutbetyg

Elever som efter 4 år i gymnasieskolan inte fått slutbetyg

1998

2000

2002

2004

2006

2008

2010

2012

2014

Anm.: Behörighetskraven skärptes hösten 2011. Skärpningen har dock bara påverkat andelen behöriga marginellt (0,1–0,2 procentenheter). För elever som började gym- nasieskolan 2011 avser siffran den andel när det gäller elever som inte fått slutbetyg som varken fått gymnasieexamen eller studiebevis 2 500 p.

Källa: Skolverket.

Mot bakgrund av de sjunkande resultaten i grundskolan har regeringen bett OECD att ge- nomföra en tematisk granskning av den svenska grund- och gymnasieskolan med fokus på grundskolan. Resultatet av granskningen ska redovisas i slutet av april 2015. Regeringen avser att tillsätta en skolkommission som, bl.a. utifrån OECD:s rekommendationer, ska lämna förslag som syftar till att förbättra den svenska skolan senast i januari 2017.

Regeringens förslag och aviseringar inom skolområdet, inklusive förskolan och lärarfort- bildningen, innebär i stor utsträckning en omdisponering av de medel som avsatts för om- rådet i den beslutade budgeten för 2015. Vissa satsningar utgår helt i och med förslagen i pro- positionen Vårändringsbudget för 2015 samt aviseringar i denna proposition. Det handlar bl.a. om ett generellt införande av betyg från årskurs 4. Detta leder enligt regeringens bedömning till en bättre skolpolitik.

För att vända de fallande skolresultaten krävs skolreformer med fyra huvudsakliga inriktning- ar: tidiga insatser, ökad attraktivitet i läraryrket, ökad likvärdighet – att alla skolor ska vara bra skolor – samt att alla elever ska fullfölja en gym- nasieutbildning. Med sådana insatser ges förut- sättningar för att återföra svensk skola till inter- nationell toppklass.

Tidiga insatser lägger en stabil grund förframtiden

En viktig förutsättning för att förskolan ska kunna uppfylla målen för verksamheten är att barngrupperna har en lämplig storlek, att perso- naltätheten är tillräcklig, och att personalen är väl utbildad. Regeringens föreslagna satsningar i propositionen Vårändringsbudget för 2015 in- nebär riktade resurser för en utökning av antalet nybörjarplatser på förskollärarutbildningen och medel för att stimulera tillgängligheten av om- sorg på obekväm arbetstid. I den beslutade bud- geten för 2015 avsattes 415 miljoner kronor för att minska barngrupperna i förskolan och i fri- tidshemmen. Regeringen föreslår i proposition- en Vårändringsbudget för 2015 att medlen an- vänds för att minska barngrupperna i förskolan. Från 2016 aviseras årligen 830 miljoner kronor för detta ändamål.

Utvärderingar från Statens skolverk visar också att svensk grundskola sätter in särskilt stöd relativt sent, med tonvikt på högre årskur- ser. Regeringen har som mål att säkerställa att stöd och särskilt stöd sätts in redan i tidiga års- kurser för att förebygga problem som kan växa och under lång tid försvåra för den enskilde ele- ven.

De elever på lågstadiet som inte har tillräckliga baskunskaper i att läsa, skriva och räkna riskerar att komma efter och få större problem senare under skoltiden. Regeringen initierar därför en rad åtgärder inom ramen för ett lågstadielöfte som syftar till att förbättra den tidiga uppfölj- ningen av elevernas kunskaper och stöd till ele- verna. Regeringen avser att utreda förutsättning- arna för att införa en s.k. läsa-skriva-räkna- garanti samt hur en sådan bör utformas. I den beslutade budgeten finns en satsning på ett s.k. Lågstadielyft på ca 2 miljarder kronor 2015. Re- geringen avser att med dessa medel införa ett statsbidrag med syftet att öka läraryrkets attrakt- ionskraft och höja kvaliteten på undervisningen genom att skapa mer tid för läraren att undervisa eleverna i lågstadiet inklusive förskoleklassen. Statsbidraget kommer att fördelas med utgångs- punkt i skolhuvudmännens behov, för att kunna öka antalet anställda så att lärare på lågstadiet får mer tid för sitt arbete, kan ägna mer tid åt varje elev och klasserna kan bli mindre. Regeringen beräknar satsningen till 2 miljarder kronor årlig- en från och med 2016. Regeringen föreslår även att medel avsätts för att öka antalet nybörjarplat-

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

ser på grundlärarutbildningen för dessa årskurser med 700 platser årligen.

Åtgärder måste vidtas för att komma till rätta med bristen på lärare med specialpedagogisk kompetens. Det handlar dels om fler utbild- ningsplatser på speciallärar- och special- pedagogutbildningarna, dels om satsningar som syftar till att göra det mer attraktivt för verk- samma lärare att vidareutbilda sig till special- lärare eller specialpedagog. En annan viktig del handlar om att stimulera skolhuvudmännen att anställa fler lärare med specialpedagogisk kom- petens och öka andelen behöriga speciallärare och specialpedagoger. Förskoleklass och årskurs 1–3 är prioriterade men även övriga grundskolan kan komma att omfattas. Regeringen föreslår därför i propositionen Vårändringsbudget för 2015 ett resurstillskott motsvarande 300 nybör- jarplatser inom speciallärar- och specialpedagog- utbildningen, samt en förstärkning av den del av lärarlyftet som avser speciallärarutbildning med specialisering mot utvecklingsstörning. Rege- ringen föreslår att medel avsätts för att inleda satsningen 2015. Från och med 2016 beräknas regeringens satsningar för specialpedagogisk kompetens i lågstadiet uppgå till 500 miljoner kronor per år.

Vidare avser regeringen att införa ett obligato- riskt bedömningsstöd i läs- och skrivutveckling samt kunskapskrav i läsförståelse i årskurs 1 fr.o.m. hösten 2016.

Ett attraktivare läraryrke

Lärarna är nyckeln för att höja kunskaps- resultaten i skolan. Det är därför allvarligt att läraryrket under en lång tid har tappat i status och attraktionskraft. För att göra läraryrket mer attraktivt behövs bl.a. högre löner, minskat ad- ministrativt arbete och bättre möjligheter att göra karriär och utvecklas i yrket.

För att stärka yrkets attraktivitet har regering- en tagit initiativ till en nationell samling för lära- ryrket, som bl.a. syftar till bättre löneutveckling för lärare kopplad till deras kompetens och kar- riärutveckling. Regeringens avsikt är att i bud- getpropositionen för 2016 tillföra resurser med syftet att lärares löner ska höjas. Under förut- sättning att berörda parter tar ansvar för att på- tagligt prioritera höjda lärarlöner kan resurser tillföras motsvarande 3 miljarder kronor på års- basis. En given utgångspunkt är att svensk löne-

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

bildning alltjämt ska skötas av de förhandlande parterna på arbetsmarknaden. Regeringen för samtal med berörda parter för att bl.a. diskutera formerna för reformen.

Bristen på utbildade och behöriga lärare och förskollärare är stor och ökande. Varannan lärare i gymnasieskolan och var tredje lärare i grund- skolan saknar behörighet i de ämnen de undervi- sar i. Inom matematik, naturorienterade ämnen och teknik är bristen särskilt bekymmersam. Regeringen avser därför att införa en möjlighet till studiemedel med den högre bidragsnivån för studenter som läser in kompletterande pedago- gisk utbildning (KPU) inom dessa områden. I propositionen Vårändringsbudget för 2015 före- slås att medel avsätts för detta ändamål samt för en generell utbyggnad av KPU.

I samma proposition föreslår regeringen även att totalt 7 miljoner kronor avsätts för fortbild- ningsinsatser för lärare och förskolans personal, samt rektorer och förskolechefer. För 2016– 2018 beräknas satsningarna uppgå till totalt

220 miljoner kronor per	år	och	för 2019 till
200 miljoner kronor.
Regeringen avser även att inrätta nationella
skolutvecklingsprogram	som	är	systematiska

och långsiktiga. Insatserna kan avse olika kom- petens- och stödinsatser när det t.ex. gäller undervisning i ämnen eller ämnesövergripande arbete, statistik och resultatuppföljning, arbete med elever i behov av särskilt stöd, hur admin- istrationen kan minskas och arbetsprocesser göras mer effektiva. Regeringen föreslår i propo- sitionen Vårändringsbudget för 2015 att 20 miljoner kronor avsätts för detta 2015. Sats- ningen beräknas uppgå till 140 miljoner kronor årligen fr.o.m. 2016.

Alla skolor ska vara bra skolor

Alla elever ska ha samma möjligheter till en bra utbildning oavsett vilken skola de går i och vil- ken del av landet de bor i. Det finns ingen mot- sättning mellan likvärdighet och höga studiere- sultat – snarare tvärtom. Genom riktade insatser för att förbättra resultaten i skolorna med de största utmaningarna kan likvärdigheten i skol- systemet förbättras. Regeringen föreslår en rad insatser med denna inriktning i propositionen Vårändringsbudget för 2015. Den vinstjakt som pågår i välfärden måste stoppas. Regeringen har tillsatt en utredning för att säkerställa att

skattemedel ska gå till just den verksamhet de är avsedda för. Detta gäller bl.a. skolan. Regeringen vill vidare ge kommunerna avgörandet av nyeta- bleringen av skolor med vinstsyfte.

Statens stöd till huvudmän för skolor med låga studieresultat och svåra förutsättningar eller många nyanlända elever behöver förstärkas och effektiviseras inom ramen för regeringens sam- verkan för bästa skola. Regeringen föreslår att satsningen ska ske med utgångspunkt i budget- propositionen för 2015 men med oförändrade medel jämfört med i den beslutade budgeten för samma år. Detta innebär att 300 miljoner kronor föreslås avsättas för 2015 och sedan en beräknad omfattning på 600 miljoner kronor per år fr.o.m. 2016. Skolverket kommer att få i uppdrag att träffa överenskommelser med de aktuella huvud- männen bl.a. för att stödja dem i att attrahera lärare.

Antalet nyanlända elever förväntas öka kraf- tigt i Sverige de närmaste åren. Nyanlända elever har generellt sett svårare att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås i grundskolan. Läsåret 2013/14 nådde 27 procent av de nyanlända ele- verna behörighet till gymnasieskolans nationella program. Regeringen föreslår riktade medel inom ramen för samverkan för bästa skola för att höja studieresultaten för nyanlända elever.

Möjligheten till läxhjälp ska inte vara bero- ende av om elevernas föräldrar kan hjälpa dem eller har betalningsförmåga för att köpa läxhjälp. Regeringen föreslår därför att RUT-avdragets bestämmelse om skattereduktion för hjälp med läxor och annat skolarbete upphör att gälla den 1 augusti 2015. I den beslutade budgeten ingår en satsning på hjälp med läxor och skolarbete för elever i grundskolan, vid sidan av den ordinarie undervisningstiden. I beslutad budget avsätts 390 miljoner kronor för läxhjälp. Regeringen avser att fr.o.m. 2016 i stället fördela medlen i form av ett sökbart statsbidrag. Skolor som tar del av satsningen ska sätta upp tydliga och upp- följningsbara mål för vad en utbyggd verksamhet med hjälp med läxor och annat skolarbete ska uppnå för skillnad i elevernas resultat.

I den beslutade budgeten för 2015 ingår även satsningar på sommar- och lovskola för elever i årskurs 6–9. Regeringen föreslår en omfattande utbyggnad av sommar- och lovskolan för de elever i årskurserna 6–9 och i gymnasieskolan som riskerar att inte klara kunskapskraven. Från och med 2015 föreslår regeringen ett årligt stats- bidrag på 150 miljoner kronor. Skolor som tar

del av satsningen ska sätta upp tydliga och upp- följningsbara mål för vad en utbyggd verksamhet med undervisning på skollov ska uppnå för skill- nad i elevernas resultat.

Även elevhälsan kan ha betydelse för att för- bättra förutsättningarna för höjda skolresultat. Regeringen bedömer att elevhälsan behöver för- stärkas för att bl.a. förebygga ungas psykiska ohälsa och beräknar därför ett riktat statsbidrag om 200 miljoner kronor årligen från 2016.

Många av de svenska skollokalerna är i behov av renovering. Detta innebär en möjlighet till ökad energieffektivisering. Ett sådant stöd bidrar till att göra skolan till en mer attraktiv arbets- plats för såväl lärare som elever och till att skapa moderniserade studiemiljöer. Satsningen bör i första hand avse grundskolan och motsvarande skolformer men bör också inbegripa lokaler i direkt anslutning till skolan, såsom lokaler för förskoleklass. Även gymnasieskolans och gym- nasiesärskolans lokaler kan till viss del omfattas. Regeringen föreslår därför en satsning på 15 miljoner kronor 2015 för stöd till upp- rustning och energieffektivisering av skollokaler. För 2016–2018 beräknas satsningen uppgå till 330 miljoner kronor per år.

Alla ska påbörja och fullfölja en gymnasie- utbildning

Regeringens mål är att alla ungdomar ska påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning. Regeringen har därför gett en särskild utredare i uppdrag att, i dialog med en parlamentarisk sammansatt refe- rensgrupp, analysera situationen och föreslå åtgärder senast den 30 juni 2016 (dir. 2015:31).

Yrkesutbildningens kvalitet och attraktions- kraft bör utvecklas i samverkan med arbetsmark- nadens parter för att svara mot de krav som ar- betslivet ställer. Regeringen anser därför att det är viktigt att stärka yrkesutbildningens kvalitet och attraktionskraft och på så sätt stärka den nationella kompetensförsörjningen. Därför har regeringen gett tilläggsdirektiv till Yrkes- programutredningen (dir. 2012:15). Utredaren ska bl.a. verka för att utveckla samverkan med arbetslivet i form av t.ex. yrkescollege, under- söka intresse och förutsättningar för en försöks- verksamhet med s.k. branschlärlingar samt ana- lysera hur matchningen mellan val av gymnasial yrkesutbildning och efterfrågan kan förbättras.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Ungdomar som inte påbörjar eller fullföljer en gymnasieutbildning löper en ökad risk att hamna utanför både arbetsmarknad och utbildnings- system. Det är viktigt att insatser riktas mot gruppen unga som varken arbetar eller studerar för att motivera ungdomarna till utbildning.

3.5En hållbar framtid

Klimatfrågan är vår tids ödesfråga och en av re- geringens högst prioriterade frågor. Sverige ska ligga i framkant i den klimatomställning som är nödvändig. Regeringens mål är en resurseffektiv ekonomi där hänsyn till miljön är en självklar del i samhällsutvecklingen. Därför ska vi stoppa miljöförstöringen och minska klimatutsläppen. Minskade klimatutsläpp kräver flera typer av åtgärder och ett sammanhållet globalt och nat- ionellt politiskt arbete. Det svenska samhället behöver också förberedas för och anpassas till ett förändrat klimat. Avgörande steg för att nå mil- jökvalitetsmålen bör tas.

Regeringen prioriterar också arbetet för att uppnå en giftfri miljö, för ökad biologisk mång- fald och för en förbättrad havs- och vattenmiljö. En framåtsyftande miljöpolitik bidrar till att skapa nya möjligheter för jobb och utveckling.

Stimulanser och ekonomiska styrmedel ska användas för att ställa om Sverige i en mer håll- bar riktning. Det ska vara lätt och lönsamt att göra miljövänliga val i vardagen. Genom skatter på miljö- och hälsoskadliga varor och beteenden ska samhällsekonomiska kostnader synliggöras, för att styra konsumtion och investeringar i en mer hållbar riktning. Miljöskatternas styrande effekt ska därför öka. Den senaste tioårs- perioden har miljöskatteintäkterna som andel av BNP minskat (se diagram 3.11). För att upp- rätthålla miljöskatternas styrande effekt i takt med omställningen mot ett mer hållbart sam- hälle bör även miljöskatterna med jämna mellan- rum ses över och justeras. Miljöskatter är bara ett av flera styrmedel som kan användas för att minska skadlig miljöpåverkan och för att nå upp- satta miljömål. Miljöskatteintäkterna kan även påverkas av vilka andra styrmedel som används. Regleringar av t.ex. skadliga utsläpp är en annan typ av styrmedel. De kan i vissa fall vara mer effektiva än ekonomiska styrmedel men genere- rar inte skatteintäkter. Hur BNP utvecklas på- verkar också miljöskattekvoten. Det visar t.ex.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

utvecklingen i samband med finanskrisen som inleddes 2008.

Det är i detta sammanhang centralt att öka miljöskatternas styrande effekt. Väl avvägda och väl utformade miljöskatter gör så att miljö- kvalitetsmålen nås på ett kostnadseffektivt sätt. Högre ambitioner och en ökad användning av miljöskatter får också som konsekvens att miljö- skatteintäkterna som andel av BNP ökar.

Diagram 3.11 Miljöskatteintäkter som andel av BNP 2003– 2013

Procent av BNP

3,0
2,8
2,6
2,4
2,2
2,0
2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011	2012	2013
Anm.: Löpande priser. Utfall 2003–2012, prognos 2013.
Källa: Statistiska centralbyrån.

Klimatfrågan – vår tids ödesfråga

I enlighet med FN:s ramkonvention ska halten av växthusgaser i atmosfären för klimat- förändringar stabiliseras på en nivå som innebär att människans påverkan på klimatsystemet inte blir farlig. På internationell nivå har detta preci- serats till att den globala ökningen av medeltem- peraturen ska begränsas till så långt under två grader som möjligt jämfört med den förindustri- ella nivån. Svensk klimatpolitik ska bidra till tvågradersmålet. Sverige ska vara ett föregångs- land i omställningen till ett samhälle med mycket låga utsläpp av växthusgaser och ska minska utsläppen av växthusgaser i den takt som behövs för en globalt hållbar utveckling.

En ny global, rättvis och rättsligt bindande överenskommelse om markant minskade utsläpp av växthusgaser efter 2020 är avgörande för att nå framgångar i det globala klimatarbetet. Rege- ringen anser att en ny klimatöverenskommelse bör vila på en stabil vetenskaplig grund och om- fatta utsläppsåtaganden som över tid begränsar den globala uppvärmningen så långt under två grader som möjligt. För att möjliggöra detta

behövs ökade klimatambitioner och nya och förstärkta initiativ i alla världens länder och bland centrala aktörer. I vilken utsträckning de rikare länderna bidrar till de fattigare ländernas omställning mot minskade utsläpp och anpass- ning till klimatförändringar kommer att bli avgö- rande för om världen kan enas om ett nytt glo- balt klimatavtal vid FN:s klimatmöte i Paris i december.

Europeiska rådet kom i oktober 2014 överens om att EU genom åtgärder inom unionen ska minska utsläppen av växthusgaser med minst 40 procent till 2030 jämfört med 1990 års nivå. Regeringen anser att EU ska befästa sin internat- ionellt ledande roll i klimatomställningen och att Sverige ska driva på detta. Regeringen anser att 50 procents utsläppsminskningar till 2030 speg- lar EU:s ansvar och förmåga och kommer därför att verka för att EU inför mötet i Paris höjer klimatambitionerna både före och efter 2020. En sådan ambitionshöjning skulle skicka en positiv signal och stärka förhandlingspositionen för EU att konstruktivt bidra till att åstadkomma ett nytt globalt klimatavtal. Sverige ska därutöver visa ledarskap genom en ambitiös nationell kli- matpolitik och ett omfattande utvecklingsbi- stånd för klimatåtgärder i fattiga länder.

Sverige ska verka strategiskt i internationella finansiella institutioner och andra multilaterala organisationer för att öka de globala investering- arna i förnybart. Arbetet med att minska de svenska utsläppen av växthusgaser är en priorite- rad fråga för regeringen. Klimatpolitiken kräver samverkan mellan aktörer i samhället och stärks av att även kommuner och regioner/landsting är engagerade. Klimatpolitiken ska grundas på principerna om ett pris på koldioxid och om att förorenaren ska betala för sina utsläpp. Det av riksdagen antagna svenska etappmålet för klimat är att klimatutsläppen ska minska med 40 procent till 2020 jämfört med 1990. Regering- ens ambition är att i ökad utsträckning genom nationella insatser nå målet 2020. Sverige skärper den nationella klimatpolitiken och minskar ut- släppen i den takt som behövs för att bidra till en globalt hållbar utveckling som håller den globala temperaturökningen så långt som möjligt under två grader.

Klimathotet möts genom att länder och aktö- rer går före och kan sprida klimatsmarta lösning- ar. Kostnadseffektiva styrmedel bidrar till både teknikutveckling och förändrat beteende. Alla delar av samhället behöver medverka i denna

utmaning. För att skapa bästa möjliga förutsätt- ningar för breda och uthålliga insatser behövs därför tydliga och över tid stabila, långsiktiga mål samt en entydig färdriktning och stärkt upp- följning. Regeringen har därför genom ett till- äggsdirektiv gett Miljömålsberedningen i upp- drag att ta fram ett klimatpolitiskt ramverk till 2050 för att säkerställa att Sverige minskar ut- släppen i den takt som behövs för att nå våra internationella åtaganden (dir. 2014:165). Därtill ska beredningen föreslå mål för utsläppen 2050 och etappmål för 2030 och 2040 samt en strategi för en långsiktig klimatpolitik som ska skapa tydliga drivkrafter för omställning, tydlighet i uppföljning och ett stabilt och förutsägbart inve- steringsklimat för näringslivet. Sverige ska ge- nom att demonstrera att kostnadseffektiva åt- gärder för utsläppsminskningar stärker jobb och välfärd befästa sin ledande roll i det globala kli- matarbetet.

Just nu pågår arbete med att ta fram underlag inför den s.k. kontrollstationen 2015 där måluppfyllelsen för etappmålet för miljö- kvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan, målet för förnybar energi och energiintensitetsmålet till 2020 ska redovisas till riksdagen.

Genom ett nytt klimatinvesteringsstöd till kommuner och regioner stärks arbetet för mins- kade klimatutsläpp. Regeringen föreslår i propo-

sitionen Vårändringsbudget		för	2015	att
125 miljoner	kronor avsätts	till	klimat-
investeringar	och aviserar att	det	ökar	till

600 miljoner kronor 2016. Bidraget ska gå till de åtgärder där investerade medel ger störst klimat- effekt på kort eller lång sikt. Satsningen kan bidra till nya jobb i olika delar av landet. De me- del som för närvarande finns avsatta för investe- ringsstöd till laddinfrastruktur kommer att ingå som en del i det nya stödet.

Regeringen anser att insatserna för att nå en fordonsflotta oberoende av fossila bränslen till 2030 ska intensifieras och avser att utreda hur ett s.k. bonus malus-system kan utformas, där mil- jöanpassade fordon med relativt låga utsläpp av koldioxid premieras vid inköpstillfället med en bonus och fordon med relativt höga utsläpp av koldioxid får högre skatt med målet att det trä- der i kraft den 1 januari 2017.

Regeringen anser att flyget i högre utsträck- ning ska bära sina egna klimatkostnader. Rege- ringen bedömer därför att en skatt på flygresor bör utredas.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Värna miljön

En bärande princip i miljöpolitiken är, precis som i klimatpolitiken, att förorenaren ska betala för sina negativa miljöeffekter när det är möjligt och lämpligt. Principen att det ska vara lätt att göra rätt står bakom regeringens ambitioner att underlätta för hushållen att sortera sitt avfall så att mer kan återvinnas.

I syfte att upprätthålla miljöskatternas sty- rande effekt är det lämpligt att miljöskatternas nivå anpassas efter förändringar i den allmänna prisutvecklingen. I propositionen Vår- ändringsbudget för 2015 föreslår regeringen därför höjningar av såväl skatten på bekämp- ningsmedel, som har varit oförändrad sedan den 1 januari 2004, som skatten på naturgrus, som har varit oförändrad sedan den 1 januari 2006.

Regeringen vill stärka genomförandet av mil- jöpolitiken och under mandatperioden ta avgö- rande steg för att nå miljökvalitetsmålen och generationsmålet. Arbetet för en giftfri miljö, biologisk mångfald samt bättre havs- och vat- tenmiljö ska prioriteras. Regeringen avser därför att under mandatperioden kraftigt förstärka de anslag som är viktigast för att uppnå detta.

I propositionen Vårändringsbudget för 2015 föreslår regeringen en höjd ambitionsnivå för skydd och skötsel av värdefull natur på totalt 360 miljoner kronor. För kommande år beräknar regeringen att anslagen kommer att öka med närmare 1 miljard kronor per år. Genom denna satsning ska bl.a. fler naturskogar skyddas och skötseln av skyddad natur förbättras för att säkra den biologiska mångfalden och viktiga ekosy- stem. Även skyddet av haven ska förbättras ge- nom bl.a. fler marina reservat. Regeringen före- slår att anslaget för havs- och vattenmiljö ökas med 20 miljoner kronor 2015. För kommande år beräknas anslaget öka med 75 miljoner kronor per år. Vad gäller miljökvalitetsmålen är myn- digheternas arbete av avgörande betydelse. Rege- ringen föreslår i samma proposition ökade an- slagsmedel till Naturvårdsverket och Kemikalie- inspektionen för bl.a. detta arbete. Dessutom beräknas anslaget för sanering av förorenade områden höjas fr.o.m. 2016. Regeringen har även beslutat att höja kärnavfallsavgifterna fr.o.m. januari 2015 för att säkerställa att de medel som avsätts för slutförvaring av kärnbränsle är till- räckliga.

Regeringen har också inrättat ett Miljömåls- råd, som är en plattform för samarbete mellan de

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

myndigheter som är strategiskt viktiga för att nå miljökvalitetsmålen. Rådet kommer varje år från 2016 att presentera en lista på åtgärder som myndigheterna åtar sig att genomföra i syfte att öka takten i arbetet med att nå miljökvalitetsmå- len. Miljömålsrådet ska också lämna förslag till regeringen på frågor som rådet anser att rege- ringen behöver arbeta vidare med.

3.6Ökad välfärd och trygghet

För att skapa nödvändiga förutsättningar för ett mer rättvist och hållbart samhälle krävs mins- kade inkomst- och hälsoklyftor, jämställdhet samt åtgärder mot rasism och diskriminering. Den ekonomiska politiken ska säkerställa förut- sättningarna för en väl fungerande välfärd. Väl- färden är central för utveckling, sysselsättning, hållbar tillväxt och kvinnors livsvillkor. Därför är välfärdsjobben så centrala att nödvändiga insat- ser måste vidtas för att människor ska vilja ar- beta, trivas och söka sig dit i framtiden. Per- sonalförsörjningen är en stor utmaning.

När människor känner sig trygga vågar de mer och när de ekonomiska villkoren mellan olika grupper i samhället jämnas ut skapas mer jämlika förutsättningar för att utvecklas. När varje per- sons potential tas tillvara står Sverige starkt. Där- för ska de offentligt finansierade välfärds- tjänsterna barnomsorg, utbildning, hälso- och sjukvård samt äldreomsorg komma alla till del oavsett bakgrund och betalningsförmåga.

De allmänna socialförsäkringarna är en central del i den svenska välfärdsmodellen. En solidarisk utjämning av risker och kostnader mellan gene- rationer, över livscykeln, mellan de som har ar- bete och de som för tillfället är utan, samt mellan sjuka och friska är viktiga inslag i den generella välfärden. Genom välfärdsstaten utjämnas livs- chanser och förutsättningarna på arbetsmark- naden. Välfärdssystemens utformning har inte bara betydelse för den enskilda individen. De är även viktiga för ekonomins funktionssätt (se fördjupningsrutan Välfärdssystemen och eko- nomins funktionssätt).

Inkomstskillnaderna mellan de som arbetar och de som inte arbetar har ökat de senaste åren. I ett fungerande välfärdssamhälle ska sjukdom eller arbetslöshet inte medföra ekonomisk ut- satthet. Regeringens ambition är att stärka de

offentliga trygghetssystemen och skapa en lång- siktigt hållbar och modern socialförsäkring.

Förekomsten av vinstintresse påverkar inci- tamentsstrukturen i välfärdens verksamheter. Kommersialiseringen kan få negativa följder på kvalitet, likvärdighet, effektivitet, behovs- styrning, och arbetsvillkor inom den samlade välfärden. Väl utformade regelverk för kvalitet och tillsyn begränsar risken för detta. Regering- en har därför tillsatt en utredning för att se över dagens regelverk för att säkerställa att offentliga medel inom välfärden används för just den verk- samhet de är avsedda för.

En hälso- och sjukvård i världsklass

Målet för hälso- och sjukvårdspolitiken är att befolkningen ska erbjudas en behovsanpassad, tillgänglig och effektiv vård av god kvalitet.

Folkhälsan i Sverige är mycket god och ut- vecklas positivt för befolkningen som helhet. Medellivslängden fortsätter att öka och den sjukdomsrelaterade dödligheten inom flera vik- tiga sjukdomsgrupper minskar. Hälso- och sjuk- vården är en bidragande orsak till denna utveckl- ing. Svensk hälso- och sjukvård är effektiv och presterar goda resultat, vilket internationella jämförelser också visar.

Det finns dock utmaningar inom hälso- och sjukvårdsområdet. Den goda hälsan och den positiva utvecklingen är inte jämlikt fördelade. Regeringen har därför satt ett långsiktigt mål om att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation. Regeringen kommer under våren 2015 att tillsätta en kommission för jämlik hälsa som ska ta fram en strategi för hur målet ska nås. Att främja hälsa och förebygga sjukdom skapar förutsättningar för långsiktig hållbarhet. En väl fungerande skola, bra livsmiljö och god hälso- och sjukvård är här av stor vikt. Hälsoklyftorna hänger nära samman med människors position i samhället och möjligheter till delaktighet och inflytande, vilket bl.a. påverkas av utbildnings- och inkomstnivå samt anknytning till arbets- marknaden. Det finns också ett nära samband mellan hälsa och välfärd eftersom goda levnads- förhållanden och livsvillkor är förutsättningar för en god folkhälsa.

En viktig faktor för att svensk hälso- och sjukvård även fortsättningsvis ska vara i världs- klass är kompetensförsörjningen. En förutsätt- ning för att vårdgivare ska kunna erbjuda en god

vård är att de har rätt personal till rätt uppgift. Därigenom frigörs mer tid för arbete med pati- enten och för att utveckla vården. En nationell samordnare utreder för närvarande hur resursut- nyttjandet inom hälso- och sjukvården kan ef- fektiviseras (dir. 2013:104). Uppdraget ska slut- redovisas senast den 31 december 2015.

Andra problem som behöver åtgärdas för att svensk hälso- och sjukvård även fortsättningsvis ska vara i världsklass är bl.a. ineffektiva administ- rativa system, personalbrist, problematiska styr- system, och bristande tillgänglighet. Några av de yrken där det under lång tid har varit svårt att hitta utbildad personal finns inom vården. Anta- let platser på utbildningarna till barnmorska, sjuksköterska och specialistsjuksköterska behö- ver därför öka.

För att korta väntetiderna i cancervården av- sattes i den beslutade budgeten för 2015 totalt 2 miljarder kronor 2015–2018. Syftet med sats- ningen är att skapa en mer jämlik cancervård med ökad kvalitet och nöjdare patienter.

För 2015 avser regeringen ingå en överens- kommelse med Sveriges kommuner och lands- ting om en samordnings- och tillgänglighets- miljard (tidigare kömiljard) som därefter avveck- las. I propositionen Vårändringsbudget för 2015 föreslår regeringen att 200 miljoner kronor av- sätts för att förbättra förlossningsvården och för att stärka insatserna för kvinnors hälsa. För 2016–2019 beräknas för samma ändamål 400 miljoner kronor avsättas per år.

Regeringen aviserade i budgetpropositionen för 2015 att personer under 18 år ska erhålla läkemedel och andra förmånsberättigade varor inom läkemedelsförmånerna kostnadsfritt. I samband med riksdagens behandling av rege- ringens proposition uttalade Socialutskottet att reformen inte skulle genomföras (bet. 2014/15:SoU1, rskr. 2014/15:71). Regeringen anser dock att förslaget ska genomföras med ikraftträdande 1 januari 2016 och avser åter- komma i denna fråga i budgetpropositionen för 2016.

En likvärdig och jämlik äldreomsorg

Äldre personer ska ha tillgång till en likvärdig och jämlik äldreomsorg oavsett var de bor. Det är en grundläggande förutsättning för den svenska äldreomsorgen. De demografiska för- ändringar som Sverige nu möter innebär ett sta-

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

digt ökande tryck på äldreomsorgen. Det är där- för viktigt att arbeta för att skapa en långsiktig och stabil grund för äldrepolitiken att bygga vidare på.

Regeringen fortsätter att prioritera en utökad bemanning i äldreomsorgen i syfte att skapa ökad trygghet och högre kvalitet för den en- skilde inom äldreomsorgen. En utökad be- manning kan skapa utrymme för personalen att tillbringa mer tid med den enskilde, men också ge större möjligheter för personalen att gemen- samt utveckla verksamheten. Det kan även för- väntas förbättra arbetsmiljön och därigenom öka attraktionskraften för yrken inom äldre- omsorgen. Kvinnor tar ofta ett större ansvar för att vårda anhöriga och många går ner i arbetstid för att göra detta. En förbättrad kvalitet i äldre- omsorgen kan öka möjligheterna för dessa kvin- nor att förvärvsarbeta mer.

Regeringen avser att utveckla nya mål och en ny inriktning för äldrepolitiken. Detta ska ske inom befintliga ramar via en nationell kvalitets- plan. Utgångspunkter för arbetet bör vara jäm- likhet, trygghet, delaktighet samt inflytande och arbetet bör leda till tydliga prioriteringar för genomförandet av äldrepolitiken.

Statistiken visar på skillnader mellan män och kvinnors stöd och hjälp inom äldreomsorgen. Bedömningen av kvinnors och mäns behov ska vara jämlik och jämställd. Regeringen avser att kartlägga och analysera nuvarande skillnader.

I den beslutade budgeten för 2015 avsattes medel för stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken. I propositionen Vårändrings- budget för 2015 föreslår regeringen att en sats- ning fokuserad på ökad bemanning finansieras delvis genom omprioritering av medel inom området samt med ytterligare förstärkningar. Satsningen föreslås uppgå till 1 miljard kronor 2015. För 2016–2018 beräknas satsningen uppgå till 2 miljarder kronor årligen.

Regeringen aviserade i budgetpropositionen för 2015 att den avsåg höja takbeloppen för max- taxan inom äldreomsorgen (prop. 2014/15:1 utg.omr. 25 avsnitt 2.6.1). I samband med riks- dagens behandling av regeringens proposition uttalade finansutskottet att reformen inte skulle genomföras (bet. 2014/15:FiU1, rskr. 2014/15:82). Regeringen avser dock att i budget- propositionen för 2016 föreslå att takbeloppen i högkostnadsskyddet höjs fr.o.m. 2016.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Stärkt arbetslöshetsförsäkring

Arbetslöshetsförsäkringen ska vara en väl- fungerande omställningsförsäkring som ger kvinnor och män ekonomisk trygghet samtidigt som det ska finnas tydliga incitament att bryta arbetslöshetsperioden genom att hitta och ta ett nytt arbete. Ersättningen i arbetslöshets- försäkringen har dock urholkats under lång tid (se diagram 3.12). Dessutom finns det skillnader i beskattning som påverkar disponibelinkoms- terna. Av de som arbetade heltid innan de blev arbetslösa är det endast 10 procent som får 80 procent av sin inkomst i ersättning av arbets- löshetsförsäkringen.

Diagram 3.12 Effektiva ersättningsgrader 2004–2013
Ersättningsgrad
90
80	Arbetare, privat sektor					Tjänstemän, privat sektor
80
70
60
50
40
30
20
10
0
2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011	2012	2013

Anm.: Disponibel inkomst vid arbetslöshet som andel av disponibelinkomsten vid heltidsarbete och medianlön.

Källor: Statistiska centralbyrån, Medlingsinstitutet och egna beräkningar.

Regeringen bedömer att en höjning av den högsta dagpenningen i den inkomstrelaterade arbetslöshetsförsäkringen är av väsentlig bety- delse för att den ska fungera som en inkomst- bortfallsförsäkring och ett skyddsnät för indivi- den vid arbetslöshet. För att motverka långtids- arbetslöshet och öka den arbetssökandes incita- ment att söka arbete trappas ersättningsnivån ned efter en tid i arbetslöshet. Regeringen före- slår i propositionen Vårändringsbudget för 2015 att den inkomstrelaterade ersättningen höjs fr.o.m. den 7 september 2015 så att den som har en månadsinkomst på 25 000 kronor får 80 procent av sin inkomst de första 100 dagarna. Den högsta dagpenningen skulle därmed uppgå till 910 kronor dag 1–100. Därefter sker en avtrappning till 760 kronor per dag. Regeringen föreslår vidare i samma proposition att grundbe-

loppet i	försäkringen höjs från	320 till
365 kronor	per dag fr.o.m. den 7	september

2015, vilket innebär en förstärkning av inkoms- terna för en grupp med en svår ekonomisk situ- ation.

Den parlamentariska socialförsäkrings- utredningen överlämnade den 2 mars 2015 sitt slutbetänkande Mer trygghet och bättre försäk- ring (SOU 2015:21). I betänkandet föreslås en rad åtgärder som syftar till att värna förtroendet för socialförsäkringarna och göra försäkringarna långsiktigt hållbara. Betänkandet remissbehand- las för närvarande och kommer därefter att bere- das vidare inom Regeringskansliet.

Den bortre tidsgränsen i sjukpenningen avskaffas

Regeringens mål är att sjukfrånvaron ska ligga på en låg och långsiktigt stabil nivå för såväl kvin- nor som män. Sedan 2010 har dock sjukfrånva- ron ökat och prognosen är att ökningen fortsät- ter 2015–2019. Sjukpenningtalet, dvs. antalet ersatta dagar med sjuk- och rehabiliteringspen- ning per försäkrad i åldern 16–64 år, har stigit från 6,0 dagar per år i december 2010 till 9,4 da- gar per år i december 2014 (se diagram 3.13). Ökningen i sjukfrånvaron har skett inom alla sektorer och yrkesgrupper, men ökningen har varit mer påtaglig för kvinnor än för män.

Diagram 3.13 Sjukpenningtalet 1994–2019
Dagar per försäkrad 16–64 år
25
	Kvinnor
20	Män
20
15
10
5
0
	1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 2015 2017 2019

Anm.: Dagar exklusive personer med hel sjuk- och aktivitetsersättning. Prognos från 2015 och framåt.

Källa: Försäkringskassan.

Det faktum att kvinnor har högre sjukfrånvaro än män kan delvis vara en konsekvens av bris- tande jämställdhet på andra områden, t.ex. ojäm- ställdheten på arbetsmarknaden och den skeva fördelningen av det obetalda hem- och omsorgs- arbetet. Regeringens arbete med att minska skillnaderna mellan kvinnors och mäns villkor på

arbetsmarknaden bör därför på sikt även bidra till att i större utsträckning minska just kvinnors sjukfrånvaro. Det är även nödvändigt att anlägga ett tydligt jämställdhetsperspektiv när åtgärder inom sjukförsäkringen övervägs och genomförs.

Mot bakgrund av tidigare erfarenheter av pe- rioder med snabbt stigande sjukfrånvaro anser regeringen att det är angeläget att vidta åtgärder för att stabilisera sjukfrånvaron. Förebyggande insatser på arbetsplatser är centrala för att und- vika arbetsrelaterade sjukskrivningar. Regeringen har därför inlett samtal med arbetsmarknadens parter om hur sjukfrånvaro bättre kan förebyg- gas och arbetsmiljön förbättras, samt om hur ett ändamålsenligt stöd för rehabilitering och om- ställning bör utformas. Det är också viktigt att rehabiliterande insatser från hälso- och sjukvår- den sker så tidigt som möjligt under sjukdoms- perioden, med ett ökat fokus på återgång i ar- bete. Även Försäkringskassan har en roll i att motverka den ökande sjukfrånvaron. Det är viktigt att Försäkringskassan säkerställer en kor- rekt tillämpning i sjukförsäkringsärenden för att bidra till att människor kommer tillbaka till ar- bete.

Ersättningen från sjukförsäkringen ska ge trygghet och lämnas under den tid det tar att återfå arbetsförmågan. Införandet av en tids- gräns för hur länge sjukpenning kan lämnas in- nebär en avvikelse från denna princip. Konse- kvensen har blivit att kvinnor och män som ännu inte återfått sin arbetsförmåga, eller som inte är medicinskt färdiga för att medverka i arbetslivs- inriktad rehabilitering, förlorat sin sjukpenning och i stället hänvisats till Arbetsförmedlingen. En stor andel av de som utförsäkrats blir s.k. återvändare, dvs. de återkommer till Försäk- ringskassan och får sjukpenning efter tiden hos Arbetsförmedlingen. Den bortre tidsgränsen vare sig främjar rehabiliteringsprocessen eller garanterar att de försäkrade får rätt hjälp hos rätt myndighet eller annan aktör. Mot denna bak- grund anser regeringen att den bortre tidsgrän- sen i sjukförsäkringen bör avskaffas. Ett förslag om avskaffad bortre tidsgräns fr.o.m. den 1 janu- ari 2016 har remitterats. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med ett sådant förslag i budgetpropositionen för 2016.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Stärkt ekonomi för personer med låga inkomster

Sedan 2006 har den ekonomiska utsattheten ökat betydligt. Ensamstående kvinnor med barn, ensamstående pensionärer samt personer med sjuk- och aktivitetsersättning hör till de grupper som har allra lägst inkomster. När det handlar om föräldrar drabbar det barnen. Regeringen föreslår i propositionen Vårändringsbudget för 2015 en rad insatser för att stärka ekonomin för grupper med låga inkomster.

Ensamstående föräldrar, oftast kvinnor, har vanligen en svagare ekonomi än föräldrar som är gifta eller sambo. Deras disponibla inkomst be- står till en större andel av familjeekonomiska stöd som t.ex. underhållsstöd och bostadsbidrag. Underhållsstödbeloppet är inte knutet till pris- utvecklingen i samhället och har inte höjts sedan 2006. Dagens underhållsstöd täcker inte längre hälften av normalkostnaden för barnet efter det att hänsyn tagits till barnbidraget. Detta gäller särskilt de äldre barnen inom under- hållsstödssystemet. Då många barn med låg ekonomisk standard lever i hushåll som är mot- tagare av underhållsstöd är det dessutom fördel- ningspolitiskt träffsäkert att höja under- hållsstödet. Därför föreslår regeringen en höj- ning av underhållsstödet med 300 kronor per barn och månad.

Regeringen avser även att i budgetproposit- ionen för 2016 återkomma med förslag om att avskaffa den s.k. fritidspengen som den förra regeringen införde och i stället använda de medel som avsatts för detta ändamål för att höja riksnormen i försörjningsstödet för barn.

Alla barn och unga, oavsett bakgrund eller funktionsförmåga, ska ges de bästa förut- sättningarna för att utveckla sin potential och kunna delta på sina egna villkor såväl i skolan som på fritiden. I dag råder det stora skillnader i landstingens bidragsgivning för standard- glasögon till barn och unga. Alla landsting ger bidrag till standardglasögon eller kontaktlinser efter recept av ögonläkare till barn i åldern 0–7 år. Det är dock få landsting som ger bidrag för glasögon till barn och unga över 8 år och sub- ventionsgraderna varierar. Regeringen avser fr.o.m. 2016 att avsätta 120 miljoner kronor per år för att även barn och unga i åldern 8–19 år ska få bidrag för glasögon på motsvarande sätt som barn i åldern 0–7 år.

Bostadstillägget till pensionärer är en in- komstprövad förmån som lämnas till pension-

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

ärer som, när hyran är betald, har små ekono- miska marginaler. Bostadstillägget fyller därför en väsentlig funktion för pensionärer med låga inkomster. För att förbättra för dessa pension- ärer föreslår regeringen en höjning av bostadstill- lägget för dem som har fyllt 65 år. Förslaget innebär att bostadstillägget fr.o.m. den 1 sep- tember 2015 ska lämnas med 95 procent av bo- stadskostnaden upp till en bostadskostnad om 5 000 kronor.

Regeringen anser att det är angeläget att för- bättra situationen för personer med sjuk- och aktivitetsersättning och föreslår därför i propo- sitionen Vårändringsbudget för 2015 att den inkomstrelaterade ersättningen höjs från 64 till 64,7 procent av antagandeinkomsten fr.o.m. den 1 oktober 2015.

Enligt den beslutade budgeten ska möjlighet- en att skriva av studielån vid en viss ålder slopas. Regeringen menar att denna reform inte bör genomföras då den missgynnar personer med låga inkomster och pensioner, och då särskilt kvinnor. Regeringen föreslår därför att 400 miljoner kronor tillförs 2015 för ökade av- sättningar för kreditförluster till följd av att re- formen inte genomförs. För 2016 och framåt beräknas knappt 400 miljoner kronor per år av- sättas.

Välfärdssystemen och ekonomins funktionssätt

Välfärdssystemen, eller det sociala skyddsnätet, är en central del av den svenska modellen. Med välfärdssystem avses system för social trygghet i form av sociala försäkringar och andra ersätt- nings- och bidragssystem. Välfärdssystemen i Sverige har under lång tid bidragit till att mot- verka fattigdom och har medverkat till att för- dela de ekonomiska resurserna mer rättvist och ändamålsenligt, såväl mellan individer som över livet. De gör det möjligt för barn i både rika och fattiga hushåll att studera och utvecklas. De som drabbas av arbetslöshet eller sjukdom får genom systemen stöd för att åter komma i arbete. För de äldre betyder pensionerna ekonomisk trygg- het.

Syftet med systemen är i första hand att säkra försörjningen under bl.a. barndomen, vid stu- dier, sjukdom, arbetslöshet, funktions- nedsättning och ålderdom.9 Vid studier, föräldra- ledighet och pension syftar välfärdssystemen främst till att omfördela egna inkomster från de perioder i livet då individen arbetar till de peri- oder då individen inte gör det. Systemen ska underlätta omställning vid t.ex. arbetslöshet eller sjukdom. Vid kortare sjukdom eller arbetslöshet fungerar systemen i huvudsak som en inkomst- försäkring. Vid längre frånvaro från arbetslivet ökar inslaget av omställningsförsäkring. Syste- men ger då det stöd och den hjälp som krävs för att den arbetslöse ska kunna återgå till arbetsli- vet.10

Systemen bör vara allmänna och obligatoriska

Det finns flera argument för att välfärdsystemen ska vara allmänna och obligatoriska. De risker som försäkringarna ska ge skydd mot är ojämnt fördelade. Det faktum att någon har haft otur och drabbats av sjukdom, arbetsskador eller arbetslöshet ska inte behöva innebära allt för höga kostnader för den enskilde individen. Om endast privata försäkringar fanns skulle sannolikt vissa individer inte få teckna någon försäkring alls, eller få betala en mycket hög premie. Det

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

kan t.ex. gälla dem som har farliga arbeten, ärft- liga sjukdomar eller någon form av funktions- nedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Ytterligare ett problem med frivilliga försäkring- ar är att individer som tror att de har en låg risk att drabbas av t.ex. sjukdom kan välja att inte försäkra sig eftersom de tycker att premien är för hög i jämförelse med den upplevda risken. Det kan leda till en negativ spiral där försäk- ringsgivaren tvingas höja premien successivt då enskilda med låg risk lämnar försäkringen. Mycket talar därför för att allmänna och obliga- toriska försäkringar ger fler skydd till en lägre total kostnad.11

Försäkringsskyddet har successivt urholkats

Sedan början av 1990-talet har lönerna vuxit snabbare än ersättningsnivåerna i de större väl- färdssystemen. Detta har medfört att försäk- ringsskyddet från de offentliga systemen succe- sivt har urholkats. Som en följd av detta har kompletterande ersättningar, antingen genom kollektivavtal eller privat tecknade inkomst- försäkringar, ökat i betydelse. I dag omfattas drygt 90 procent av de anställda av kollektivavtal. Uppgifter om de privata inkomstförsäkringarnas omfattning saknas, men antalet fackförbund som erbjuder kompletterande inkomstförsäkringar har ökat kraftigt. Innehållet i de kompletterande försäkringarna varierar dock mellan olika yrkes- grupper beroende på vilket kollektivavtal eller inkomstförsäkring som de omfattas av.

Systemen påverkar ekonomins utveckling…

Välfärdssystemen har också kopplingar till till- växten och samhällsekonomin i stort.12 På mikronivå kan välfärdssystemen påverka tillväx- ten genom att förhindra förlust av produktivt kapital. När en tids sjukdom eller arbetslöshet inte leder till permanent utslagning från arbets- marknaden, utan till återgång i arbete efter reha- bilitering eller utbildningsinsats, bidrar väl fun- gerande socialförsäkringar till tillväxt och ökad sysselsättning. Stora inkomstbortfall eller låga inkomster kan annars medföra att individen inte har möjlighet att göra de investeringar som krävs för att han eller hon ska kunna försörja sig, t.ex.

9 Formellt är den inkomstrelaterade arbetslöshetsförsäkringen inte obligatorisk men ingår som en del av den aktiva arbetsmarknadspolitiken. 10 Mer trygghet och bättre försäkring (SOU 2015:21).

11Mer trygghet och bättre försäkring (SOU 2015:21).

12Stycket följer Mathers och Slater, Social protection and growth, Overseas Development Institute, 2014.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

genom att skaffa körkort och köpa en bil. Studi- emedelssystemet gör det vidare ekonomiskt möjligt för alla att utbilda sig oavsett ekonomisk bakgrund.

På makronivå kan välfärdssystemen påverka tillväxten direkt genom att öka hushållens pro- duktivitet, höja utbildningsnivån och förbättra allokeringen av arbetskraft. Arbets- marknadspolitiken och arbetslöshetsförsäk- ringens nivå och utformning har stor betydelse. Avvägningen mellan å ena sidan trygghet och bra matchning och å andra sidan drivkrafter att und- vika arbetslöshet är viktig men svår. Allt för höga ersättningar kan förlänga arbetslöshets- tiderna genom att det blir mindre lönsamt att arbeta. Allt för låga ersättningar kan leda till att arbetslösa tvingas ta det första jobb som erbjuds oavsett om det matchar dennes kompetens eller inte.13 Effekterna på sysselsättningen av en rela- tivt låg ersättningsnivå kan därför bli såväl posi- tiva som negativa. Välfärdssystemen spelar också en viktig roll för att stabilisera utvecklingen över konjunkturcykeln. Länder med väl utvecklade välfärdssystem klarade t.ex. finanskrisen bättre.14

…och bidrar till ökad sammanhållning

Välfärdssystemen kan också bidra till samman- hållning och tillit i samhället genom att de skapar en trygghet som underlättar omställningen till nya arbeten eller arbetsplatser.15 Arbetslöshets- försäkringen kan bidra till ökad produktivitet genom att anställda vågar ta risken att flytta från en trygg men lågproduktiv anställning till en mer produktiv men mindre säker anställning, utan att riskera att förlora sin försörjning.16 Även väl- färdssystemens interaktion med demografin kan påverka tillväxten. Rätt utformade pensionssy- stem skapar incitament att arbeta längre då me- dellivslängden stiger. Föräldraförsäkringen och andra barnförmåner gör, i kombination med en välutbyggd barnomsorg till låg kostnad, det möj-

ligt att förena arbete och föräldraskap. Om det föds fler barn minskar försörjningsbördan på sikt.

Viktigt med väl utformade system

Det är inte möjligt att på ett enkelt sätt avgöra om välfärdssystemens sammantagna effekter på tillväxten är positiva eller negativa, vare sig på teoretisk eller på empirisk grund. Välfärds- systemens effekter på tillväxten beror i hög grad på hur de utformas. Vid ändringar i systemen är det därför angeläget att på bästa sätt ta till vara den samlade kunskap som finns om sambandet mellan dem och ekonomins utveckling.

13Hjälpa eller stjälpa? En ESO-rapport om kontrollfunktionen i arbets- löshetsförsäkringen (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi 2012:6).

14Alderman och Yemtsov, Productive Role of Safety Nets, World Bank, Discussion paper 1203, 2012.

15Mathers. och Slater, Social protection and growth, Overseas Devel- opment Institute, 2014.

16Economic Studies No. 35 – Social protection and growth (OECD 2002).

3.7Andra politikområden

Förbättra nyanländas etablering

En human och rättssäker asylpolitik

Sverige ska ha en human och rättssäker asylpoli- tik och vara en fristad för den som flyr undan förföljelse och förtryck. Det råder en bred parlamentarisk samsyn om att Sverige inom ra- men för den reglerade invandringen ska ha en migrationspolitik som värnar asylrätten, under- lättar rörlighet över gränser, som möjliggör för arbetstagare att söka jobb och företag att anställa över gränserna, tillvaratar och beaktar migration- ens utvecklingseffekter samt fördjupar det euro- peiska och internationella samarbetet.

Vår omvärld präglas av flera svåra väpnade konflikter som skapar stort humanitärt lidande och driver allt fler människor på flykt. Enligt FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) står vi inför den allvarligaste flyktingssituationen sedan andra världskriget, med fler än 50 miljoner per- soner på flykt i världen. En orsak till ökningen är den utdragna väpnade konflikten i Syrien och dess närområde, som har lett till att miljontals människor lämnat sina hem och nu är på flykt i och utanför landet. Även från länderna på västra Balkan, Irak, Somalia, Eritrea och Afghanistan fortsätter det att komma många asylsökande till Sverige. Regeringen bedömer att antalet asylsö- kande till Sverige kommer att ligga på en fortsatt hög nivå under kommande år. Inte sedan kriget på Balkan i början av 1990-talet har behoven varit så stora. När behoven är som störst är det angeläget att regeringens migrationspolitiska mål ligger fast. Några få av EU:s medlemsstater tar i dag emot en övervägande andel av de asylsö- kande i EU. Fler bör ta ansvar för flyktingmot- tagandet. Regeringen verkar för att den gemen- samma EU-lagstiftningen på asylområdet im- plementeras och tillämpas till fullo inom alla medlemsstater samt verkar för att inom EU skapa fler lagliga vägar in i EU. Vidare bör samt- liga av EU:s medlemsstater ansluta sig till UN- HCR:s arbete med vidarebosättning och öka antalet vidarebosättningsplatser.

En snabbt växande befolkning kan bidra till en växande och dynamisk ekonomi (se fördjup- ningsrutan Invandringen ändrar den demo- grafiska framtidsbilden). Bostäder behöver bygg- gas och människor måste komma i arbete. Många måste också få en möjlighet att utbilda sig. Utrikesföddas position på arbetsmarknaden

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

måste stärkas. Etableringstiden är alltför lång, i synnerhet för kvinnor, och många utrikes födda har jobb under sin kompetensnivå. Situationen är särskilt bekymmersam för personer födda utanför Europa. I denna grupp (25–74 år) var arbetslösheten 19 procent 2014, medan mot- svarande andel för de som var födda i Sverige var knappt 4 procent. En för lång tid från ankomst till etablering i arbete medför stora mänskliga och ekonomiska kostnader. Regeringen avser därför föra en kraftfull, samlad politik för snabb- bare etablering i arbets- och samhällslivet, ge- nom bl.a. följande satsningar:

–förstärkning av Arbetsförmedlingens för- valtningsanslag för etablering,

–pilot: kompetenskartläggning för personer med uppehållstillstånd i anläggnings- boende,

–validering i yrkesutbildning (Myndigheten för yrkeshögskolan),

–utbyggnad av Komvux/yrkesvux,

–kompetensutveckling sfi-lärare,

–rådgivning till företagare med utländsk bakgrund (Almi),

–stöd till skolor med svaga resultat och tuffa förutsättningar inkl. riktade insatser för ny- anlända elever,

–ersättning till kommuner för sfi för perso- ner med uppehållstillstånd i anläggningsbo- ende,

–medel för ökad kapacitet i mottagandet av nyanlända,

–satsning på flyktingguider och familje- kontakter,

–medel till folkbildningsrådet för stärkta insatser för etablering samt

–idrott för bättre etablering.

Regeringen avser återkomma vad gäller den fort- satta inriktningen på insatserna för en bättre etablering.

Det är också viktigt att kommunerna ges goda planeringsförutsättningar för sina insatser för asylsökande och att en tillräcklig kapacitet säker- ställs vad gäller boende. Regeringen har därför gett Migrationsverket i uppdrag att särskilt efter- sträva långsiktiga och kostnadseffektiva lösning- ar för asylsökandes boende och, så långt det är möjligt, ta kommunernas behov i beaktande i

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

detta arbete. Regeringen har också gett Statskon- toret i uppdrag att bedöma om det finns ekono- miska förutsättningar, särskilt vad gäller långsik- tig kostnadseffektivitet, för staten att förvärva fastigheter och genom ny- eller ombyggnation skapa fler och billigare boenden för asylsökande.

Snabbt i jobb genom språk, utbildning, validering och bostad

Arbete är en viktig väg in det svenska samhället. Regeringen föreslår därför i propositionen Vårändringsbudget för 2015 ökade resurser till Arbetsförmedlingen för att skapa bättre möjlig- heter för utvecklingsarbete och matchning inom myndighetens etableringsuppdrag. Samtidigt som det är angeläget att påskynda etableringen på arbetsmarknaden för nyanlända är det också viktigt att fler personer får ett arbete som mots- varar deras utbildningsnivå. De nyanlända som får insatser från Arbetsförmedlingen inom ra- men för myndighetens etableringsuppdrag har en något högre genomsnittlig utbildningsnivå än tidigare och många har en yrkesbakgrund som är efterfrågad på den svenska arbetsmarknaden.

För att nyanlända snabbare ska kunna etablera sig på arbetsmarknaden har regeringen inlett samtal med arbetsmarknadens parter om förbätt- rad etablering av nyanlända. Ett mål med dessa samtal är att åstadkomma snabbare vägar, s.k. Snabbspår, in på arbetsmarknaden för nyanlända som har utbildning eller yrkes-erfarenhet som efterfrågas i Sverige. För att uppnå detta krävs att en rad insatser fungerar bättre än i dag, t.ex. behövs en effektivare valideringsprocess. För att i ett tidigt skede fånga upp kompetensen hos nyanlända avser regeringen att inom nuvarande ramar avsätta medel för en pilotsatsning på kompetenskartläggning för personer i anlägg- ningsboende med uppehållstillstånd. På motsva- rande sätt avser regeringen att avsätta medel för valideringsinsatser inom ramen för Arbetsför- medlingens etableringsuppdrag. Regeringen föreslår i propositionen Vårändringsbudget för 2015 även att medel tillförs Myndigheten för yrkeshögskolan för bl.a. införandet av en nation- ell referensram för kvalifikationer för livslångt lärande och för att stimulera utbildnings- anordnare att i större omfattning använda valide- ring som ett verktyg i antagningsförfarandet i yrkeshögskolan.

Den satsning på kunskapslyftet som regering- en föreslår i propositionen Vårändringsbudget för 2015 för att möjliggöra fler utbildningsplat-

ser inom komvux och yrkesvux syftar bl.a. till att stärka nyanländas möjligheter till etablering i samhället och på arbetsmarknaden.

Regeringen har under våren 2015 även lämnat en proposition till riksdagen med förslag till en effektivare och mer individanpassad utbildning i sfi och komvux. I propositionen Vårändring- sbudget för 2015 föreslår regeringen medel för att inleda en satsning för att främja kompetens- utvecklingen för sfi-lärare. Satsningen beräknas uppgå till 100 miljoner kronor 2016 och framåt.

En satsning på utrikesföddas företagande fö- reslås i form av en förstärkning av Almi Före- tagspartner AB:s rådgivning för företagare med utländsk bakgrund.

Varje barn och ungdom ska få en bra utbildning

En stor andel av de nyanlända som väntas komma till Sverige framöver är barnfamiljer och därutöver kommer ett ökat antal ensam- kommande barn. Många av de barn som förvän- tas komma har uppnått skolålder, och har en varierande skolbakgrund. Regeringen föreslår därför i propositionen Vårändringsbudget för 2015 åtgärder för att förbättra kartläggning av kunskaper vid mottagandet, samt undervisning och studiehandledning på modersmålet. Även regeringens föreslagna satsningar inom ramen för samverkan för bästa skola förväntas komma nyanlända till del.

Alla kommuner ska bidra i mottagandet

Alla Sveriges kommuner ska ta ett solidariskt ansvar för flyktingmottagandet. Samtidigt måste de möta rimliga och stabila förutsättningar. Re- geringen avser därför att se över lagstiftningen och andra relevanta regelverk samt ersättningen till kommunerna. Redan i propositionen Våränd- ringsbudget för 2015 föreslås en höjning av den ersättning som ges till kommuner som tillhan- dahåller sfi till personer med uppehållstillstånd som ännu inte blivit kommunmottagna. Vidare föreslås i samma proposition att länsstyrelserna tillförs medel för att underlätta bosättningen av nyanlända från anläggningsboende.

Det civila samhället har en viktig roll

Det civila samhället har en nyckelroll i etable- ringen av nyanlända. Regeringen föreslår i pro- positionen Vårändringsbudget för 2015 att läns- styrelserna tillförs medel för att förstärka sats- ningen på flyktingguider och familjekontakter. Regeringen föreslår också att medel avsätts till folkbildningen för att genomföra insatser för att

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

stärka kunskaper i svenska, om samhället och främja deltagande i samhällslivet för asylsökande och personer som fått uppehållstillstånd men bor kvar i anläggningsboende. Regeringen avser att bjuda in till en dialog med Folkbildningsrådet för att diskutera hur folkbildning kan bidra till att stärka nyanländas etablering i samhället. Vi- dare föreslår regeringen i samma proposition att medel tillförs idrottsrörelsen för särskilda insat- ser för nyanlända. Satsningen är permanent.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Invandringen ändrar den demografiska framtidsbilden

Andelen av befolkningen som är över 64 år i förhållande till den delen som är i yrkesverksam ålder (20–64 år) har ökat sedan mitten av 2000 talet. Människors livslängd har ökat. Detta är ett uttryck för ökat välstånd i samhället, men kan samtidigt medföra utmaningar för de offentliga finanserna. Det demografiska tryck på de offent- liga finanserna som för mer än tjugo år sedan identifierades som en framtida utmaning är med andra ord här. De senaste befolknings- prognoserna tyder samtidigt på att det finns förutsättningar att lätta försörjningsbördan om den ökade invandringens potential tas tillvara.

Diagram 3.14 Befolkningens förändring efter 2000

Tusental personer

3 000	Totalbefolkningen, prognos 2014
	Totalbefolkningen, prognos 2014
2 500	Totalbefolkningen, prognos 2000
2 500	20–64 år, prognos 2014
	20–64 år, prognos 2014
2 000	20–64 år, prognos 2000
2 000
1 500
1 000
500
0
-500
2000	2010	2020	2030	2040	2050
Källa: Statistiska centralbyrån.

Till följd av en stor nettoinvandring har Sveriges befolkning vuxit betydligt snabbare än vad som tidigare förväntades. Av diagram 3.14 framgår att Statistiska centralbyråns befolkningsprognos från 2000 kraftigt underskattade befolknings- utvecklingen. Mellan 2000 och 2014 ökade Sve- riges befolkning med närmare 865 000 personer, vilket är betydligt fler än vad som förutsågs. Även framöver förväntas befolknings- utvecklingen bli betydligt starkare än vad som tidigare förutsetts. Befolkningen väntas nu växa med 1,3 miljoner fler mellan 2014 och 2050 än i prognosen från 2000.

Den förändrade bilden beror i första hand på att invandringen ökat, medan utvecklingen av födelse- och dödstal i stort utvecklats som i de tidigare prognoserna. Antalet barn och ungdo- mar och personer i yrkesverksam ålder ökar mest, medan antalet personer över 64 år inte ökar lika mycket.

Diagram 3.15 Försörjningsbördans förändring efter 2000
Procentandel
50
	Prognos 2000
	Prognos 2014
45
40
35
30
25
2000	2010	2020	2030	2040	2050

Anm.: Försörjningsbördan definieras som relationen mellan antalet personer som är 65 år och äldre och de som är 20–64 år.

Källa: Statistiska centralbyrån.

De ändrade prognoserna påverkar också den förväntade utvecklingen för försörjningsbördan. diagram 3.15 visar att försörjningsbördan har ökat långsammare än vad som förväntades i pro- gnosen från 2000. Då förväntades det exempelvis finnas 40 äldre personer per hundra personer i yrkesverksam ålder omkring 2022. Enligt den senaste prognosen nås denna nivå först 2028. Invandringen innebär med andra ord att det största demografiska trycket på de offentliga finanserna senareläggs.

Stärkta villkor för det civila samhället

Den ideella sektorn är en viktig del av samhället. Idrottsföreningar, trossamfund, hembygdsför- eningar m.m. skapar gemenskap, stärker demo- kratin och bedriver viktig social verksamhet. Regeringens ambition är att stärka det civila samhällets villkor ytterligare för att bidra till demokrati och social sammanhållning.

När det gäller allmännyttiga ideella förening- ars secondhandverksamhet har Skatteverket, med utgångspunkt i ett avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen, bedömt att de som be- driver mer omfattande verksamhet är skyldiga att ta ut mervärdesskatt. Regeringen avser att skyndsamt vidta åtgärder så att föreningarnas sociala verksamhet inte ska drabbas av en för- sämrad ekonomisk situation.

Det är viktigt att det civila samhällets organi- sationer får stöd för att utföra sin verksamhet. De ideella kvinnojourerna utför ett betydelse- fullt arbete med stöd till kvinnor som har utsatts för våld. Regeringen föreslår i propositionen Vårändringsbudget för 2015 att stödet till kvin- nojourer förstärks med 25 miljoner kronor. För- stärkningen beräknas till 100 miljoner kronor per år 2016–2019. Stödet kan även komma tjej- jourerna till del. Stödet ska bidra till ökad lång- siktighet och bättre planeringsförutsättningar för de aktuella kvinnojourerna.

En ambitiös global utvecklingsagenda

Biståndspolitiken ska skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck. År 2015 ska världssam- fundet anta en global utvecklings-agenda med hållbarhetsmål för åren efter 2015, förenas kring globala åtaganden för utvecklingsfinansiering, och enas om ett bindande klimatavtal. Sverige har en viktig roll att spela i detta arbete.

Regeringen vill se en ambitiös global utveckl- ingsagenda för åren efter 2015 som på ett ge- nomgripande sätt införlivar hållbarhets- perspektivet. En övergripande prioritering är att agendan ska präglas av ett starkt samstämmig- hetsperspektiv, dvs. att genomförandet av insat- serna som följer av agendan präglas av en hel- hetssyn. I detta arbete är Sveriges politik för global utveckling (PGU), ett ökat fokus på jäm- ställdhet, och ökade satsningar på klimatåtgärder i utvecklingsländer centrala byggstenar.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Enligt PGU ska samstämmigheten mellan olika svenska politikområden stärkas i syfte att göra den samlade politiken mer utvecklings- främjande. I en första fas kommer handlings- planer med operativa mål för PGU kopplade till de nya hållbarhetsmålen för åren efter 2015 tas fram.

Sverige ska föra en feministisk utrikespolitik. Det är en utgångspunkt för Sverige i samtliga multilaterala fora och i det bilaterala utvecklings- samarbetet. Regeringen avser särskilt driva frå- gor rörande kvinnors och flickors rättigheter samt frågor om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Regeringen fäster särskild vikt vid insatser till stöd för kvinnors rättigheter, egenförsörjning och självbestämmande. Därut- över prioriteras insatser mot könsrelaterat våld och människohandel.

Klimatinvesteringar i Syd

FN:s klimatkonvention och Kyotoprotokollet innebär dubbla åtaganden för Sverige: att minska våra egna utsläpp samt att finansiera utsläpps- minskningar och anpassning till ett förändrat klimat i fattiga länder. För 2015 avsätts 1 procent av BNI i internationellt bistånd enligt den tidi- gare definitionen, därutöver föreslår regeringen i propositionen Vårändringsbudget för 2015 att tillföra 250 miljoner kronor additionellt för sats- ningar på klimatåtgärder i utvecklingsländer, och avser att på samma sätt tillföra 500 miljoner kro- nor additionellt per år 2016–2019 för klimatbi- stånd.

Ett levande kulturliv

Ett levande kulturliv är en av förutsättningarna för välfärden och demokratin. Regeringens kul- turpolitiska ambition är att skapa förutsättningar för konstnärlig frihet samt kvalitet, tillgänglighet och delaktighet i kulturlivet. Kulturarvet är en del av vår samtid och framtid. Regeringen vill därför skapa förutsättningar för ett levande kul- turarv som bidrar till fördjupad samhörighet människor emellan.

I budgetpropositionen för 2015 (prop. 2014/15:1 utg.omr. 17) aviserade regeringen en rad olika satsningar på kulturområdet. Till följd av riksdagens fattade beslut om budgetproposit- ionen för 2015 avvisades flera av dessa (bet.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

2014/15:KrU6, rskr. 2014/15:96). Vad gäller satsningen på kulturverksamhet i miljon- programsområden och till konstnärlig gestalt- ning av områdenas boendemiljöer anser rege- ringen alltjämt att medel ska tillföras ändamålet. För att de medel som regeringen beräknar för- dela till kulturverksamheter i miljonpro- gramsområden ska kunna uppnå sitt syfte är det viktigt att ta tillvara såväl det befintliga engage- manget i områdena som den kunskap som byggts upp kring former för deltagande, demo- kratisk delaktighet och inflytande på kulturens arena och i andra sammanhang. Regeringen be- räknar att tillföra 50 miljoner kronor för ända- målet 2016 och 60 miljoner kronor per år 2017 och 2018. Vidare avser regeringen att införa fri entré till statliga museer för att tillgängliggöra kunskap och kulturupplevelser för alla.

En nationell strategi för musik- och kultur- skolan ska tas fram. Med utgångspunkt i ett brett kunskapsunderlag ska en utredning göra bedömningar och lämna förslag till hur staten kan bidra till att stärka den kommunala musik- och kulturskolan och göra den mer jämlik och tillgänglig. Regeringen avser att i budget- propositionen för 2016 återkomma med förslag om bidrag för att möjliggöra sänkta taxor i kul- tur- och musikskolan.

I propositionen Vårändringsbudget för 2015 föreslår regeringen ett stöd till kulturverksamhet i förskolan. Avsikten är att satsningen ska fort- sätta t.o.m. 2018. I propositionen föreslås även att kultursamverkansmodellen förstärks samt att en nationell biblioteksstrategi tas fram.

En särskild satsning görs också på säkerhets- höjande insatser för trossamfunden.

Ett utvecklat försvar

Regeringen kommer under våren att till riksda- gen lämna en proposition om den försvarspoli- tiska inriktningen för perioden 2016–2020. I propositionen kommer regeringen att redogöra för sin syn på den säkerhetspolitiska utveckling- en samt lämna förslag till hur försvaret ska ut- vecklas, med utgångspunkt från Försvarsbered- ningens rapporter Försvaret av Sverige – Starkare försvar för en osäker tid (Ds 2014:20) och Väg- val i en globaliserad värld (Ds 2013:33) och från underlag från berörda myndigheter.

Regeringen kommer i propositionen att redo- visa sin bedömning av hur försvaret bör utveck-

las under den kommande perioden, bl.a. i fråga om organisation, personalförsörjning, materiel- och logistikförsörjning samt det civila försvaret. Regeringen avser därmed att återkomma till riksdagen i frågan.

En effektivare offentlig förvaltning

Statsförvaltningen möter hela tiden nya utma- ningar som en följd av omvärlds-förändringar och nya krav. Det innebär att myndigheterna ständigt behöver utveckla sina arbetssätt och sin förmåga till samverkan med andra statliga myn- digheter, men också med kommuner och sam- hället i övrigt. För att säkerställa att myndighet- erna utvecklas och effektiviseras behöver för- valtningspolitiken och myndighetsstyrningen prioriteras högre än den gjorts under de senaste åren.

Med en utvecklad styrning som innebär större inflytande över verksamheten för de yrkes- kunniga, mer fokus på kärnverksamheten och mindre administration, kan statsförvaltningen bli effektivare. Regeringen avser därför att utveckla den statliga styrningen, efter dialog med myn- digheterna, liksom forskare och andra experter inom området. Inriktningen för detta arbete är att kombinera olika styrformer i syfte att skapa bästa möjliga förutsättningar för statsförvalt- ningen att förverkliga regeringens politik, utföra sina uppgifter i övrigt samt upprätthålla grund- läggande värden som effektivitet, rättssäkerhet och medborgarperspektivet.

För att effektivisera statens administrativa stödverksamhet avser regeringen att 2015 reglera anslutningen till de lönerelaterade bastjänsterna hos Statens servicecenter. Det är långsiktigt mer kostnadseffektivt för staten som helhet att myn- digheterna är anslutna till dessa tjänster och därmed delar på gemensamma IT-investeringar, resurser och kompetens inom området. Statens servicecenter har regeringens uppdrag att i dialog med berörda myndigheter utarbeta en plan för anslutningen. Anslutningsplanen för 2016 och 2017 har redovisats, och anslutningsplanen för 2018 och 2019 ska redovisas den 1 september 2015. Vidare fortsätter Statens servicecenter sitt uppdrag att tillsammans med Riksarkivet ut- veckla en förvaltningsgemensam tjänst för e- arkiv i syfte att sänka statsförvaltningens infö- randekostnader. Digitalisering är ett viktigt verk-

tyg för att effektivisera den offentliga förvalt- ningen.

Verksamhetsöversyner ska genomföras i syfte att effektivisera och minska kostnaderna i för- valtningen. Översynerna ska användas som ett verktyg för att effektivisera och identifiera kost- nadsminskningar i verksamheter som kan sträcka sig över flera myndigheter. De syftar även till att skapa utrymme för omfördelning av resurser mellan verksamheter eller inom en verk- samhet, ompröva samt föreslå förändringar i en verksamhet och bidra till att utveckla den sam- lade styrningen och uppföljningen på ett om- råde.

Inom vård- och omsorgssektorn har under de senaste åren en större myndighetsöversyn ge- nomförts, vilket bl.a. har resulterat i att en ny myndighetsstruktur har inrättats. Som ett sista steg i översynen avser regeringen att samla det statliga ansvaret för vissa familjefrågor hos Myn- digheten för internationella adoptionsfrågor, i enlighet med den överföring av medel från Soci- alstyrelsen respektive Folkhälsomyndigheten till Myndigheten för internationella adoptionsfrågor som riksdagen beslutat om (bet. 2014/15:SoU1, rskr. 2014/15:71). Syftet med detta är att skapa en förbättrad, mer effektiv och ändamålsenlig statlig samordning avseende adoptioner, föräld- rastöd och familjerätt inom socialtjänsten.

Regeringen aviserade i budgetpropositionen för 2015 en översyn av regeringens utvärde- ringsresurser och deras organisering. Myndig- heten för kulturanalys har till uppgift att utvär- dera, analysera och redovisa effekter av förslag och genomförda åtgärder inom kulturområdet. Regeringen bedömer att en betydande effektivi- seringspotential föreligger. Myndigheten för kulturanalys bör omfattas av den aviserade över- synen.

Den statliga och landstingskommunala orga- nisationen på regional nivå behöver utvecklas. Regeringen avser därför utse förhandlingsperso- ner som får till uppgift att tillsammans med be- rörda parter skapa nya regioner i Sverige. Senast i december 2017 bör beslut fattas om ändrad landstingsindelning för att en eller flera regioner ska kunna bildas den 1 januari 2019. Regeringens ambition är att detta ska ske i bred politisk sam- verkan.

Det finns vidare anledning att se över hur stat- liga myndigheters regionala indelning bäst kan svara mot människors och företags behov. Staten har ett särskilt ansvar att se till att myndigheters

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

service är funktionell och lättillgänglig i hela landet.

3.8Effekter på inkomstfördelningen

Det finns flera förslag i propositionen Våränd- ringsbudget för 2015 som påverkar hushållens disponibla inkomster. Förslagen genomförs vid olika tidpunkter hösten 2015 men i detta avsnitt redovisas helårseffekten för 2016. I diagram 3.16 redovisas den sammantagna effekten i olika delar av inkomstfördelningen. Beräkningarna avser de direkta effekter som väntas uppkomma till följd av förändringarna. Förslagen väntas få positiva effekter på de disponibla inkomsterna i alla delar av inkomstintervallet, men framför allt på de lägsta inkomsterna. De ekonomiska marginaler- na för utsatta hushåll med svag ekonomi stärks vilket innebär att inkomstskillnaderna minskar i det svenska samhället.

Diagram 3.16 Effekter av förslagen i propositionen Våränd- ringsbudget för 2015 på disponibel hushållsinkomst i olika inkomstgrupper

Förändring av disponibel inkomst per konsumtionsenhet, procent

0,9

0,8

0,7

0,6

0,5

0,4

0,3

0,2

0,1

1	2	3	4	5	6	7	8	9	10
(7)	(13)	(17)	(20)	(23)	(27)	(29)	(33)	(38)	(70)

Anm.: Disponibel inkomst per konsumtionsenhet är hushållets totala disponibla inkomst justerad för försörjningsbörda. Genom att justera den disponibla inkomsten för försörjningsbörda skapas ett mått som är jämförbart mellan hushåll av olika storlek. Befolkningen delas in i inkomstgrupper efter stigande inkomst. I inkomst- grupp 1 finns tiondelen med lägst inkomst och i inkomstgrupp 10 finns tiondelen med högst inkomst. Inom parentes anges medelvärdet för individuell bruttoinkomst för personer 20 år och äldre inom respektive inkomstgrupp.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Förändringarna i arbetslöshetsförsäkringen gyn- nar huvudsakligen personer i den nedre delen av inkomstfördelningen. Det gäller även för- stärkningen av sjuk- och aktivitetsersättningen samt bostadstillägget för pensionärer. Höjt un- derhållsstöd förbättrar ekonomin för barn- familjer med en ensamstående förälder. Dessa

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

finns ofta i den nedre delen av inkomst- fördelningen.

Ur ett jämställdhetsperspektiv är det viktigt att studera hur stor individuell disponibel in- komst kvinnor respektive män förfogar över, dvs. graden av egenförsörjning. Förslagen i pro- positionen Vårändringsbudget för 2015 bidrar till att stärka den ekonomiska jämställdheten mellan kvinnor och män. Kvinnors inkomster väntas öka med ca 0,25 procent, medan mäns inkomster ökar med ca 0,11 procent (se diagram 3.17).

Diagram 3.17 Effekter av förslagen i propositionen Våränd- ringsbudget för 2015 på individuell disponibel inkomst för vuxna kvinnor och män

Förändring av individuell disponibel inkomst, procent

0,3

0,25

0,2

0,15

0,1

0,05

Kvinnor

Män

Anm.: Kvinnor och män över 20 år. Individuell disponibel inkomst utgörs av de indivi- duella inkomsterna samt de hushållsgemensamma inkomsterna fördelade på de vuxna i hushållet.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Höjningen av bostadstillägget för pensionärer och sjuk- och aktivitetsersättningen gynnar kvinnor i högre grad än män. Eftersom det är vanligare att kvinnor är ensamstående med barn förbättrar det höjda underhållsstödet kvinnors ekonomi mer än mäns. Det höjda taket i arbets- löshetsförsäkringen ökar däremot mäns genom- snittliga disponibla inkomst något mer än kvin- nors, eftersom fler män har inkomster över det nuvarande taket i arbetslöshetsförsäkringen.

Den makroekonomiska utvecklingen

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

4 Den makroekonomiska utvecklingen

Sammanfattning

–Tillväxten i svensk ekonomi steg något 2014 jämfört med 2013 och en återhämt- ning har inletts. Tillväxten drevs framför allt av investeringar och hushållens kon- sumtion. Till följd av den långsamma åter- hämtningen i omvärlden har utvecklingen av svensk export varit svag.

–I många för Sverige viktiga handelsländer bedöms tillväxten stiga 2015 och 2016. För många länder i euroområdet förväntas dock återhämtningen ske i en långsam takt.

–Tillväxten i svensk export förväntas öka i takt med den gradvisa förstärkningen av konjunkturen i omvärlden. Även tillväxten i hushållens konsumtion förväntas tillta, bl.a. till följd av låga räntor och att läget på ar- betsmarknaden gradvis förbättras.

–Arbetslösheten har i sex års tid varit hög, omkring 8 procent. Arbetslösheten bedöms minska i takt med att produktionen ökar, eftersom det medför ett ökat behov hos fö- retagen att anställa mer personal.

–Inflationstakten förväntas öka fr.o.m. 2015, om än långsamt. Ett högre resursutnytt- jande bidrar till uppgången i inflationen.

–Risker finns för en svagare utveckling än den i prognosen. En försämrad ekonomisk utveckling i euroområdet utgör den enskilt största risken. Samtidigt kan utvecklingen bli starkare om återhämtningen i euro- området skulle gå snabbare än vad som an- tagits i prognosen.

I detta avsnitt redovisas prognosen för den eko- nomiska utvecklingen i Sverige och i omvärlden t.o.m. 2019.17 Information som fanns tillgänglig den 9 mars 2015 har beaktats. Prognosen är ba- serad på nu gällande regler, av regeringen före- slagna och aviserade åtgärder i propositionen Vårändringsbudget för 2015 samt aviserade för- slag i denna proposition.

Ett viktigt syfte med 2015 års ekonomiska vårproposition är att ange politikens inriktning inför budgetpropositionen för 2016. Presen- tationen av prognosen fokuserar därför på ut- vecklingen fram t.o.m. 2016. Utvecklingen 2017–2019 redovisas i ett separat delavsnitt. I avsnittet finns jämförelser med andra bedömares prognoser och en utvärdering av prognoser för BNP-tillväxten. Avsnittet avslutas med en be- skrivning av hur prognosen har reviderats jäm- fört med den bedömning som gjordes i budget- propositionen för 2015.

17 I bilaga 1 redovisas prognosens siffermässiga innehåll i detalj.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

4.1Omvärlden 2015 och 2016

Fortsatt återhämtning

Återhämtningen i världsekonomin fortsatte 2014, även om tillväxten på sina håll var låg, bl.a. i euroområdet. En mer expansiv penningpolitik, och ett lägre oljepris, bidrog till att BNP- tillväxten i många avancerade ekonomier tog fart i slutet av 2014. I flera framväxande ekonomier bromsade däremot tillväxten in.

Flera indikatorer, som t.ex. hushållens och fö- retagens förtroende för den ekonomiska ut- vecklingen, pekar på en fortsatt återhämtning i omvärlden. Det ekonomiska läget i flera euro- länder är dock fortfarande bekymmersamt och återhämtningen i dessa länder förväntas gå lång- samt, även om tillväxten 2015 och 2016 bedöms bli högre än 2014. Riskerna för en svagare ut- veckling än i denna prognos är fortfarande bety- dande, särskilt i euroområdet (se avsnitt 4.4). Den sammantagna bedömningen är att tillväxten ökar 2015 och 2016 i flertalet för Sverige viktiga handelsländer. I och med detta förväntas även efterfrågan på svenska varor och tjänster bli högre och tillväxten för svensk exportmarknad stiga gradvis (se tabell 4.1).

Diagram 4.1 Inflation i utvalda länder

Årlig procentuell förändring
6
5
4
3
2
1
0
-1									Euroområdet
-1
-2									USA
-2									Storbritannien
									Storbritannien
-3
04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15

Anm.: HIKP för euroområdet och KPI för USA och Storbritannien.

Källor: Eurostat, Bureau of Economic Analysis och Office for National Statistics.

Oljepriset har fallit markant sedan juli 2014. Detta har, tillsammans med en i allmänhet svag efterfrågeutveckling, bidragit till en fortsatt ned- gång i inflationstakten i många länder 2014 (se diagram 4.1). Inflationstakten förväntas fortsätta vara mycket låg 2015, bl.a. i USA och euroområ- det, för att sedan gradvis öka i takt med att åter-

hämtningen tar fart och oljeprisfallet inte längre påverkar prisökningstakten.

Tabell 4.1 Prognoser för omvärlden

Utfall t.o.m. 2014, prognos för 2015 och 2016

Procentuell förändring om inte annat anges

	Genomsnitt
	1994–20141	2014	2015	2016
BNP
Euroområdet	1,4	0,9	1,4	1,7
Tyskland	1,4	1,6	1,6	1,8
Frankrike	1,6	0,4	1,0	1,5
Italien	1,3	-0,4	0,5	1,2
Spanien	2,9	1,4	2,2	2,0
Finland	2,4	-0,1	0,7	1,4
USA	2,5	2,4	3,3	3,1
Storbritannien	2,2	2,6	2,6	2,5
Norge2	3,0	2,3	1,5	1,9
Kina	9,7	7,5	7,1	6,8
Världen (PPP)3	3,8	3,3	3,6	3,8
Världen (KIX)4	1,9	2,1	2,3	2,7
Svensk exportmarknad5	5,8	3,2	5,0	5,9
Inflation
Euroområdet6	1,9	0,4	-0,2	1,2
USA7	2,4	1,6	-0,1	2,1
Finansiella variabler

Refiränta8	2,3	0,2	0,1	0,1
Fed funds9	3,0	0,3	0,4	1,6
Oljepris10	53	99	61	69

1I avsnittets tabeller redovisas genomsnittliga värden för flertalet variabler från 1994. Perioden är vald med utgångspunkt i tillgänglighet på data från de svenska nationalräkenskaperna. För euroområdets och KIX -viktad BNP beräknas genomsnittet från 1996. Refiräntans genomsnitt beräknas från 1999. Detta pga. ytterligare begränsningar i datatillgång.

2BNP för Norges fastland.

3BNP-prognoser sammanviktade med köpkraftsjusterade BNP -vikter enligt IMF.

4BNP-prognoser sammanviktade med KIX-vikter, ett mått på svensk utrikeshan- del med olika länder.

5Den samlade importen i de länder som Sverige exporterar till. Respektive lands vikt utgörs av dess andel i svensk varuexport.

6Harmoniserat konsumentprisindex (HIKP).

7Konsumentprisindex (KPI).

8Europeiska centralbankens styrränta i procent, årsgenomsnitt.

9USA:s styrränta i procent, årsgenomsnitt.

10Brent, USD per fat.

Källor: Reuters Ecowin och egna beräkningar.

Oljeprisfallet bedöms till största del vara en ef- fekt av ett ökat utbud. Produktionen av skiffer- olja i Nordamerika har ökat, samtidigt som pro- duktionsnivån är fortsatt hög inom oljepris- kartellen OPEC. Det är svårt att säga hur stor den sammantagna effekten av oljeprisfallet är för världsekonomin. Det finns dock anledning att tro att genomslaget av ett lägre oljepris blivit mindre de senaste årtiondena, delvis som ett resultat av en minskad energianvändning i rela- tion till produktionen. I denna prognos bedöms

nettoeffekten på global BNP av det lägre olje- priset vara positiv, men måttlig. Effekten varierar dock mellan länder och regioner. För många nettoimportörer av olja, som t.ex. euroområdet, tenderar det lägre oljepriset att skapa ett större utrymme för konsumtion och investeringar. Risken med ett lägre oljepris är emellertid att inflationsförväntningarna blir lägre. Detta kan påverka möjligheterna att uppnå inflationsmålet i många ekonomier där inflationen i nuläget är låg och där penningpolitiken begränsas av låga rän- tor (se avsnitt 4.4).

För många länder som är betydande exportör- er av olja har prisfallet i huvudsak en negativ eff- ekt på ekonomin. I Sveriges geografiska närhet finns de stora oljeproducenterna Ryssland och Norge. För Ryssland har det lägre oljepriset, till- sammans med de sanktioner som följt i spåren av konflikten i Ukraina, skapat ett oroande läge för ekonomin. Statliga inkomster har blivit lägre och förtroendet för den ekonomiska utvecklingen har försämrats. Ett betydande fall i rysk BNP väntas 2015. Norsk ekonomi har drabbats av oljeprisfallet, framför allt genom minskade olje- relaterade investeringar. Detta förväntas ta sig uttryck i en minskad norsk BNP-tillväxt 2015.

Tillväxtutsikter varierar

Tillväxten i euroområdet var låg 2014 och den svaga utvecklingen har lett till att arbetslösheten är fortsatt hög, över 11 procent. Den långvarigt höga arbetslösheten och den ökade fattigdomen har hämmat konsumtionsutvecklingen. Detta har även bidragit till en låg inflation. Kärn- inflationen, dvs. ett mått på prisökningstakten där energi och livsmedel inte räknats in, har fallit trendmässigt sedan 2012. Kärninflationen var låg i februari 2015, 0,7 procent, vilket är en bra bit under den Europeiska centralbankens (ECB) inflationsmål på under men nära 2 procent. För att få till stånd en uppgång i inflationen sänkte ECB styrräntan i två steg under 2014 och start- ade i mars 2015 ett program för köp av finans- iella tillgångar. Den mer expansiva penning- politiken har bidragit till att euron har för- svagats, vilket förväntas stimulera export- utvecklingen.

Under inledningen av 2015 förefaller euro- områdets konjunkturläge ha förbättrats, delvis som en följd av den mer expansiva penning- politiken och det lägre oljepriset. Förtroendet

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

för den ekonomiska utvecklingen bland hushåll och företag har stigit och omsättningen har ökat i detaljhandeln. Sammantaget väntas en åter- hämtning 2015 och BNP-tillväxten stiger av allt att döma jämfört med 2014 (se tabell 4.1). En hög arbetslöshet i många ekonomier dämpar dock utvecklingen av efterfrågan. Därtill hålls den ekonomiska aktiviteten tillbaka av att före- tag, hushåll och den offentliga sektorn har ett högt sparande för att minska sina skulder.

Återhämtningen i USA tog fart under 2014. Hushållens konsumtion bidrog mest till den hö- gre tillväxten, men även företagens investeringar utvecklades relativt starkt. Läget på arbets- marknaden har förbättrats då tillväxten i syssel- sättningen har varit hög. Oljeprisfallet medför lägre energiutgifter för hushåll och många före- tag. Att amerikanska hushåll i dagsläget är op- timistiska om framtiden och att allt fler blir sys- selsatta, tyder på en fortsatt hög konsumtions- tillväxt. Den starka konsumtionsutvecklingen bidrar till att BNP-tillväxten i amerikansk eko- nomi fortsätter att vara hög 2015 och 2016.

USA har en stor oljeproducerande sektor, och för oljebolagen leder det lägre oljepriset till minskade intäkter. En del oljeproduktion med höga kostnader har redan tagits ur bruk och investeringsutvecklingen har stannat av. Ett fort- satt lågt oljepris talar för att både produktion av olja och investeringar i oljesektorn även fort- sättningsvis kommer att utvecklas svagt. Till faktorer som dämpar den ekonomiska aktivi- teten kan även räknas den starka dollarn. Valuta- kursen pressar exportföretagens vinster och håller tillbaka både export- och investerings- utvecklingen.

Sedan 2010 har BNP-tillväxten i Kina succe- ssivt blivit lägre. Det beror delvis på att det pågår en omställning i den kinesiska ekonomin, från en tillväxt till stor del beroende av investeringar, till en tillväxt som i större utsträckning är driven av konsumtion. Denna utveckling leder av allt att döma till en allmänt lägre BNP-tillväxt även de kommande åren. Under inledningen av 2015 för- sämrades konjunkturläget ytterligare i kinesisk ekonomi då tillväxten i industriproduktionen och omsättningen i detaljhandeln föll. Ett annat uttryck för det försämrade läget är att den kine- siska regeringen har sänkt sitt tillväxtmål från 7,5 till omkring 7 procent. Tillväxten i Kina bedöms mot denna bakgrund bli något lägre 2015 och 2016 än vad den varit de senaste 15 åren (se ta- bell 4.1).

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

4.2Svensk ekonomi 2015 och 2016 tillväxten. BNP per capita är ett mått på ekono-

Något högre BNP-tillväxt

I Sverige var BNP-tillväxten 2014 något lägre än den genomsnittliga utvecklingen de senaste 20 åren (se tabell 4.2). Tillväxten har framför allt drivits av investeringar och hushållens konsumt- ion (se diagram 4.2). Den långsamma återhämt- ningen i omvärlden har visat sig i en dämpad utveckling av svensk export – i synnerhet varu- exporten. Investeringar i bostäder har utvecklats starkt medan investeringar i maskiner har ut- vecklats svagare, vilket hänger ihop med den dämpade exportutvecklingen.

Diagram 4.2 BNP-tillväxt och bidrag till BNP-tillväxt

Procentuell förändring respektive procentenheter

4
3
2
1
0
			Offentlig konsumtion
			Hushållens konsumtion
-1			Lager
			Investeringar
			Nettoexport
-2			BNP
-2
13	14	15	16

Anm.: Procentuell förändring för BNP, procentenheter för övriga komponenter. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

misk levnadsstandard som bättre visar hur ökad produktion fördelas per genomsnittlig invånare. Trots en viss återhämtning efter finanskrisen var BNP per capita inte högre 2014 än 2007. De kommande åren förväntas en något snabbare ökning av BNP per capita framför allt till följd av en högre produktivitetstillväxt.18

Tabell 4.2 BNP

Utfall t.o.m. 2014, prognos för 2015 och 2016

Procentuell förändring om inte annat anges

	Mdkr	Genomsnitt
	2013	1994–2014	2014	2015	2016
Hushållens konsumtion	1 761	2,4	2,4	2,7	2,7
Offentlig konsumtion	988	0,9	1,9	1,9	1,4
Fasta bruttoinvesteringar	834	3,8	6,5	2,9	4,5
Lagerinvesteringar1	1	0,0	0,2	0,0	0,0
Export	1 660	5,6	3,3	4,4	5,3
Import	1 470	5,3	6,5	4,3	5,7
Nettoexport1	190	0,4	-1,1	0,2	0,1
BNP	3 775	2,5	2,1	2,6	2,7
BNP, kalenderkorrigerad		2,6	2,3	2,4	2,5
BNP per capita2	0,4	2,0	1,2	1,5	1,3
Potentiell BNP, kalender-	3 884	2,3	1,5	1,8	1,9
korrigerad3
BNP-gap4		-2,1	-1,9	-1,4	-0,8

Anm.: Fasta priser, referensår 2013.

1Bidrag till BNP-tillväxten, procentenheter.

2BNP per person i totala befolkningen, miljoner kronor

3Till marknadspris. Potentiell BNP är den nivå på produktionen som skulle uppnås vid normalt resursutnyttjande av de tillgängliga produktionsfaktorerna arbete och kapital.

4BNP-gapet visar skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP i procent av potentiell BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Ett förbättrat konjunkturläge i omvärlden för- väntas stimulera svensk export. Tillväxten i hus- hållens konsumtion förväntas tillta 2015 och 2016, understödd av låga räntor och av att läget på arbetsmarknaden gradvis förbättras. Även till- växten i offentlig konsumtion ser ut att fortsätta vara hög. Därtill förväntas investeringar i bostä- der, i industrin och i tjänstebranscherna lämna ett betydande bidrag till BNP-tillväxten 2015 och 2016. Återhämtningen i svensk ekonomi innebär att resursutnyttjandet stiger. I termer av BNP-gap beräknas de outnyttjade resurserna i ekonomin uppgå till knappt 1 procent 2016 (se tabell 4.2).

I detta avsnitt används det vanligaste måttet på ekonomiskt tillväxt, dvs. BNP-tillväxten. Det är dock värt att notera att en växande BNP inte är någon garanti för att landets invånare får högre levnadsstandard. Det beror på att befolk- ningstillväxten normalt bidrar till BNP-

Stigande tillväxt i hushållens konsumtion

Hushållens konsumtion har de senaste åren varit en viktig drivkraft för utvecklingen av efter- frågan i svensk ekonomi (se diagram 4.2). Hus- hållens konsumtion är dock ojämnt fördelad. Flera indikatorer, bl.a. omsättningen i detalj- handeln, pekar på en fortsatt förhållandevis stark utveckling av hushållens konsumtion under in- ledningen av 2015. En relativt hög tillväxt för- väntas även den resterande delen av 2015 och 2016 (se tabell 4.2). Utvecklingen beror bl.a. på låga räntor, en fortsatt gynnsam förmögenhets- utveckling och en gradvis förbättring av läget på arbetsmarknaden. De kommunalskattehöjningar

18 För mer information BNP per capita som mått på välstånd, se avsnitt 3.

som genomförts 2015, och de amorteringskrav som har aviserats av Finansinspektionen, för- väntas dock begränsa konsumtionsutrymmet något.

Stark offentlig konsumtionstillväxt 2015

Den offentliga konsumtionen lämnade ett rela- tivt stort bidrag till BNP-tillväxten 2014 (se diagram 4.2). Inom staten växte konsum- tionen i en förhållandevis hög takt. Regeringens reformer inom bl.a. utbildningsområdet bidrar tillsammans med stigande utgifter för migration till att den statliga konsumtionen växer starkt 2015 och är oförändrad 2016.

Även inom kommunsektorn växte konsum- tionen i en relativt hög takt 2014. Antalet barn i förskolan och grundskolan ökade. De närmaste åren väntas den kommunala konsumtionen fort- sätta öka i en hög takt. Konsumtionen drivs av demografiska förändringar, med fler barn och äldre i befolkningen och ökade utgifter för eta- blering av nyanlända invandrare. Regeringens föreslagna och aviserade satsningar på trainee- och extratjänster inom kommunerna samt insat- ser på vård, skola och omsorg bidrar positivt till den kommunala konsumtionstillväxten 2015 och 2016. Dessutom medför konjunktur- återhämtningen att det kommunala skatte- underlaget ökar i en högre takt än de senaste åren, vilket ger utrymme för en ökad kommunal konsumtion. Konsumtionsökningen bedöms ändå inte fullt ut motsvara det demografiska resursbehovet.

Sammantaget innebär detta att den offentliga konsumtionen väntas öka starkt 2015, men att utvecklingen dämpas något 2016 (se tabell 4.2).

Bostadsinvesteringarna fortsätter att öka

De fasta bruttoinvesteringarna19 växte i en hög takt 2014. Det var framför allt bostadsinvest- eringarna som ökade 2014 efter att ha varit rela- tivt låga åren dessförinnan. Även investeringar inom delar av tjänstesektorn och industrin bi- drog till uppgången. Den starka utvecklingen inom industrin berodde på en kraftig uppgång av investeringar i forskning och utveckling, som dock bedöms vara av tillfällig karaktär. Upp-

19 Fasta bruttoinvesteringar är materiella eller immateriella tillgångar som används i produktionsprocessen i över ett år. Begreppet brutto syftar på att kapitalförslitningen inte är borträknad.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

gången i de kommunala investeringarna förklaras av att det i många kommuner finns ett uppdämt behov av investeringar till följd av urbanisering och ett ökat demografiskt tryck inom de kom- munala verksamheterna. I bilaga 3 finns en för- djupad redogörelse för investeringar i Sverige och andra länder.

Flera indikatorer på bostadsbyggandet tyder på att bostadsinvesteringarna kommer att ut- vecklas starkt 2015. Industrins investeringar förväntas 2015 växa i en lägre takt än 2014 ef- tersom en del av nivåökningen 2014 av allt att döma var av tillfällig karaktär. I takt med att efterfrågan från omvärlden ökar bedöms indu- striinvesteringarna tillta och 2016 nå de nivåer som rådde 2008. Sammantaget förväntas de to- tala investeringarna öka i en något lägre takt 2015 och i en något högre takt 2016 än genom- snittet de senaste 20 åren (se tabell 4.2).

Gradvis stigande exporttillväxt

En svag omvärldsefterfrågan har under de sen- aste åren medfört att tillväxten i svensk export har varit låg. Det är framför allt utvecklingen av varuexporten som har varit dämpad. Detta beror delvis på att investeringstillväxten överlag har varit låg i omvärlden, men särskilt i euroområdet. Tjänsteexporten, som blivit allt viktigare för den totala exporten, utvecklades däremot relativt starkt 2014.

I slutet av 2014 tilltog tillväxten i varu- exporten. Därtill är tillförsikten hög bland ex- portföretagen, enligt Konjunkturinstitutets kon- junkturbarometer. Detta tyder på en fortsatt relativt stark utveckling av varuexporten under inledningen av 2015. Resterande delen av 2015 och 2016 förväntas tillväxten i svensk export gradvis stiga i takt med att återhämtningen i omvärlden fortsätter (se tabell 4.2). I prognosen antas att kronan förstärks något under loppet av 2015 och 2016. Trots detta blir den relativt svag, framför allt jämfört med nivån 2012 och 2013. Detta bidrar till att stimulera export- utvecklingen.

Fortsatt förbättring på arbetsmarknaden

Efter finanskrisens akuta fas 2008 och 2009 har det skett en uppgång i sysselsättningen (se dia- gram 4.3). Sysselsättningsgraden, dvs. syssel- sättningen som andel av befolkningen (15–74 år), har stigit och var 2014 nära den nivå som

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

rådde innan finanskrisen bröt ut (se diagram 4.3). Sysselsättningen har ökat ungefär lika mycket för både kvinnor och män, vilket har medfört att sysselsättningsgraden är fortsatt högre för män20 (se tabell 4.3 och avsnitt 10).

Diagram 4.3 Sysselsatta och sysselsättningsgrad

Tusental									Procent av befolkningen
5 000				Sysselsatta (vänster skala)								72
				Sysselsatta (vänster skala)
4 800				Sysselsättningsgrad (höger skala)								70
4 800												70
4 600												68
4 400												66
4 200												64
4 000												62
3 800												60
91	93	95	97	99	01	03	05	07	09	11	13	15
Anm.: Avser åldersgruppen 15–74 år.
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Uppgången i sysselsättningen har skett inom både den skattefinansierade offentliga verksam- heten och näringslivet.21 Handeln och hushålls- tjänsterna22 lämnade 2014 ett särskilt stort bidrag till den starka utvecklingen i näringslivet. Efter- frågan på arbetskraft var dock fortsatt svag inom den exportberoende industrin, där antalet syssel- satta 2014 var betydligt färre än före finans- krisen.

Sammantaget pekar framåtblickande indika- torer på efterfrågan på arbetskraft, som bl.a. an- talet lediga jobb och företagens anställnings- planer, på en fortsatt stark tillväxt i syssel- sättningen (se diagram 4.3). Detta, tillsammans med den stigande efterfrågan i ekonomin, inne- bär att sysselsättningen 2015 och 2016 förväntas öka i ungefär samma takt som 2014 (se diagram 4.3 och tabell 4.3).

Diagram 4.4 Ett urval av sysselsättningsindikatorer

Tusental													Nettotal
100													100
			Lediga jobb (vänster skala)
			Nyanmälda lediga platser (vänster skala)										80
			Nyanmälda lediga platser (vänster skala)
80			Anställningsplaner, näringslivet (höger skala)										60
			Anställningsplaner, näringslivet (höger skala)

60													40
60
													20
40													0
													0
20													-20
20
													-40
0													-60
01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14

Anm.: Serierna är säsongsrensade. Anställningsplanerna avser nettotal, vilket visar skillnaden mellan andelen positiva och andelen negativa svar.

Antalet nyanmälda lediga platser hos Arbetsförmedlingen ska tolkas med försiktig- het. Dels för att det finns osäkerhet i statistiken, och dels för att Arbetsförmedling- ens andel av de lediga platserna i ekonomin varierar över tid och konjunktur.

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsförmedlingen och Konjunkturinstitutet.

Sysselsättningen förväntas öka i många branscher. Handeln och företagstjänster23 be- döms lämna ett särskilt stort bidrag. Även inom kommunsektorn bedöms sysselsättningen fort- sätta att öka starkt. Resursbehoven ökar framför allt till följd av den demografiska utvecklingen med fler barn och äldre i befolkningen. Stigande skatteinkomster möjliggör för kommunerna att öka antalet sysselsatta, liksom regeringens före- slagna reformer inom bl.a. vård, omsorg och skola samt förslagen om införande av trainee- jobb och extratjänster.

I prognosen bedöms sysselsättningen inom industrin vara mer eller mindre oförändrad 2015 och 2016. Eftersom sysselsättningen samtidigt ökar i andra delar av ekonomin innebär det att andelen sysselsatta i industrin minskar. Detta är dock i linje med den nedåtgående strukturella trend som pågått sedan mitten av 1990-talet.

Sammantaget bedöms ca 130 000 fler personer vara sysselsatta 2016 jämfört med 2014. Även sysselsättningsgraden förväntas fortsätta att stiga (se tabell 4.3).

20	År 2014 var sysselsättningsgraden 63,8 procent för kvinnor	och
68,6 procent för män.
68,6 procent för män.
21	Se bilaga 1.		23 I företagstjänster ingår bl.a. juridisk och ekonomisk konsultverksam-
22	I hushållstjänster ingår bl.a. vård och utbildning i privat regi.		het, arkitekt- och reklambyråer samt lokalvård.

Tabell 4.3 Arbetsmarknad

Utfall t.o.m.2014, prognos för 2015 och 2016

Procentuell förändring om inte annat anges

Nivå, tusental om annat ej anges		Genomsnitt
	2013	1994–2014	2014	2015	2016
BNP1	3 780	2,6	2,3	2,4	2,5
Produktivitet2	443	1,9	0,4	1,2	1,2
Produktivitet i
näringslivet2	487	2,3	0,8	1,6	1,6
Arbetade timmar3	7 535	0,8	1,8	1,3	1,3
Arbetade timmar i
näringslivet3	5 346	1,0	1,6	1,3	1,4
Medelarbetstid4		0,1	0,4	-0,1	0,1
Sysselsatta	4 705	0,8	1,4	1,4	1,3
Kvinnor	2 237	0,7	1,5	–	–
Män	2 468	0,9	1,4	–	–
Sysselsättningsgrad5		65,2	66,2	66,6	66,7
Potentiell sysselsätt-
ning6	4 818	0,6	1,0	1,0	0,6
Sysselsättningsgap7		-1,9	-1,9	-1,5	-0,8
Arbetskraft	5 116	0,7	1,3	0,9	0,9
Kvinnor	2 428	0,6	1,3	–	–
Män	2 687	0,7	1,4	–	–
Arbetskrafts-
deltagande7		70,8	71,9	72,0	71,8
Arbetslöshet8		8,0	7,9	7,5	7,1
Kvinnor		7,7	7,7	–	–
Män		8,2	8,2	–	–
Programdeltagare8,9		3,2	3,7	4,0	3,9

Anm.: BNP, produktivitet, arbetade timmar och medelarbetstid avser kalender - korrigerade data. Sysselsatta, arbetskraft och arbetslöshet avser åldersgruppen 15–74 år enligt populationen i arbetskraftsundersökningarna (AKU). BNP, produktivitet, arbetade timmar, medelarbetstid och potentiell sysselsättning finns inte uppdelat på kön. Prognos fördelat på kvinnor och män görs ej.

1BNP till marknadspris, fasta priser. Nivå avser miljarder kronor.

2Produktivitet mäts som förädlingsvärde till baspris per arbetad timme.

3Enligt nationalräkenskaperna. Nivå avser miljoner timmar.

4Avser arbetade timmar per år enligt nationalräkenskaperna dividerat med årsmedeltal för antal sysselsatta enligt nationalräkenskaperna.

5Procent av befolkningen 15–74 år.

6Potentiell sysselsättning avser inte den högsta möjliga nivån utan den nivå som är förenlig med stabil inflation och ekonomisk balans.

7Sysselsättningsgapet visar skillnaden mellan faktisk och potentiell sysselsätt- ning i procent av potentiell sysselsättning.

8Procent av arbetskraften.

9Personer i arbetsmarknadspolitiska program.

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsförmedlingen och egna beräkningar.

Produktivitetstillväxten i näringslivet blir högre

Produktivitetstillväxten i näringslivet har sam- mantaget varit låg sedan 2007. Det beror till stor del på att efterfrågan har varit svag. Till följd av att efterfrågan blir starkare framöver bedöms produktivitetstillväxten i näringslivet 2015 och 2016 bli högre än genomsnittet de senaste åtta

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

åren24 (se tabell 4.3). Produktivitetstillväxttakten förväntas dock fortfarande bli lägre än genom- snittet de senaste 20 åren.

Den starka tillväxten i arbetskraften dämpas

Arbetskraften, dvs. de personer som står till arbetsmarknadens förfogande, har ökat starkt de senaste åren (se diagram 4.5). Arbetskrafts- deltagandet, dvs. arbetskraften i procent av be- folkningen (15–74 år), har stigit betydligt. Det är framför allt utrikes födda som har bidragit till den starka utvecklingen. Arbetskraftsdeltagandet har ökat i flertalet åldersgrupper. Ökningen har dock varit särskilt stor för äldre (55–74 år). Ut- vecklingen har varit likartad för kvinnor och män, men arbetskraftsdeltagandet är fortsatt lägre för kvinnor än män.25

Diagram 4.5 Arbetskraften och arbetskraftsdeltagandet

Tusental											Procent av befolkningen
5 400															75
					Antal i arbetskraften (vänster skala)										74
					Antal i arbetskraften (vänster skala)
					Arbetskraftsdeltagande (höger skala)
5 200					Arbetskraftsdeltagande (höger skala)
5 200
															73
5 000															72
															72
4 800															71
4 800
															70
4 600
															69
4 400															68
4 400															68
91	93	95	97	99		01	03	05	07	09		11	13	15
Anm.: Avser åldersgruppen 15–74 år.
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Arbetskraften fortsätter att öka 2015 och 2016 (se tabell 4.3). Utvecklingen ser dock inte ut att bli lika stark som under de närmast föregående åren, och arbetskraftsdeltagandet förväntas minska något 2016. Detta beror bl.a. på att grupper med ett lägre genomsnittligt arbets- kraftsdeltagande, som äldre och nyanlända, för- väntas utgöra en allt större andel av den arbets- föra befolkningen, vilket dämpar utvecklingen av det sammantagna arbetskraftsdeltagandet.

24 Produktivitetstillväxten i näringslivet (kalenderkorrigerat) var i ge- nomsnitt 0,2 procent per år fr.o.m. 2007 t.o.m. 2014.

25 År 2014 var arbetskraftsdeltagandet 69,1 procent för kvinnor och 74,7 procent för män.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Arbetslösheten minskar 2015 och 2016
Arbetslösheten har varit		hög i sex års tid
(se diagram 4.6),	både för	kvinnor och	män
(se avsnitt 10).26	Arbetslösheten bedöms		2015

och 2016 minska i takt med att antalet sysselsatta ökar starkt och ökningen av antalet personer i arbetskraften dämpas (se tabell 4.3 och diagram 4.6). Regeringens reformer, inom bl.a. områdena vård och skola, samt införandet av traineejobb och extratjänster, bedöms bidra till en lägre ar- betslöshet framöver.

Diagram 4.6 Arbetslöshet
Tusental								Procent av arbetskraften
500												12
450
400												10
400
350												8
												8
300
250												6
200						Antal arbetslösa (vänster skala)
200
150						Arbetslöshet (höger skala)						4
150
100												2
												2
50
0												0
91	93	95	97	99	01	03	05	07	09	11	13	15
Anm.: Avser åldersgruppen 15–74 år.
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Sammantaget bedöms ca 380 000 personer vara arbetslösa 2016, vilket motsvarar 7,1 procent av arbetskraften. Av dem kommer sannolikt en stor andel att tillhöra de grupper som har svårt att få en fast förankring på arbetsmarknaden (se av- snitt 10).27

Det finns lediga resurser i svensk ekonomi

Svensk ekonomi är i en återhämtningsfas, men det finns fortfarande lediga (outnyttjade) resu- rser. BNP-gapet bedöms vara unge- fär -1,5 procent som andel av potentiell BNP

2015 (se diagram 4.7).28 Återhämtningen fort- sätter 2016, men det dröjer till 2017 innan ekon- omin når konjunkturell balans (se avsnitt 4.3).

Företagens resursutnyttjande, dvs. i vilken ut- sträckning som företagen använder befintliga resurser i form av maskiner och personal, före- faller vara balanserat. Bedömningen baseras bl.a. på företagens lönsamhetsomdömen och anställ- ningsplaner samt industrins kapacitets- utnyttjande. Samtliga dessa indikatorer är nära sin genomsnittliga nivå. Andelen företag som uppger att otillräcklig efterfrågan är det främsta hindret för produktionen minskade markant under slutet av 2014. Sammantaget bedöms det s.k. produktivitetsgapet, som visar den faktiska produktivitetens avvikelse från den potentiella, vara nära noll 2015 och 2016 (se diagram 4.7).

Diagram 4.7 Resursutnyttjande

Procent
4
2
0
-2
-4		BNP-gap
		Produktivitetsgap
-6		Timgap
-6
-8
00	02	04	06	08	10	12	14	16

Anm.: Gapen visar skillnaden mellan faktisk och potentiell nivå, i procent av potenti- ell nivå.

Källa: Egna beräkningar.

Resursutnyttjandet på arbetsmarknaden, mätt som antalet arbetade timmars avvikelse från den potentiella nivån, är lågt (se diagram 4.7). Be- dömningen stöds av att arbetslösheten är hög ur ett historiskt perspektiv och att indikatorer på resursutnyttjandet på arbetsmarknaden visar på att det finns lediga resurser.

26År 2014 var arbetslösheten 7,7 procent bland kvinnor och 8,2 procent bland män.

27För mer information om grupper med svag ställning på arbets- marknaden se avsnitt 10.

28 BNP-gapet utgör skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP och är därmed ett mått på konjunkturläget. BNP-gapet är summan av produkti- vitetsgapet (vilket mäter resursutnyttjandet inom företagen) och timga- pet (vilket mäter resursutnyttjandet på arbetsmarknaden i termer av arbetade timmar). Se Finansdepartementets promemoria Metod för beräkning av potentiella variabler på www.regeringen.se .

Bristen på arbetskraft inom näringslivet ökade 2014 (se diagram 4.8). Det tyder på att mängden lediga resurser minskade på arbetsmarknaden. Det skulle kunna förklaras av stigande efter- frågan på arbetskraft, eftersom bristen brukar öka när efterfrågan stiger. I diagram 4.8 visas bristen på arbetskraft bland företagen i närings- livet tillsammans med näringslivets anställnings- planer, som är ett mått på efterfrågan på arbets- kraft. När bristen relateras till efterfrågan på detta sätt, ser den inte ut att vara särskilt stor för näringslivet som helhet. Det talar för att det fortfarande finns lediga resurser på arbets- marknaden. Därmed kan sysselsättningen fort- sätta att stiga och arbetslösheten minska utan att det leder till snabbt ökande löner och priser.

Diagram 4.8 Indikatorer på resursutnyttjandet på arbets- marknaden

Normaliserad avvikelse från medelvärdet

3
		Anställningsplaner
2		Brist på arbetskraft
2
1
0
-1
-2
-3
00	02	04	06	08	10	12	14

Anm.: Diagrammet visar anställningsplaner och brist på arbetskraft bland företagen i näringslivet. Serierna är normaliserade så att medelvärdet är 0 och standardavvi- kelsen är 1.

Källor: Konjunkturbarometern och egna beräkningar.

Antalet sysselsatta bedöms understiga sin poten- tiella nivå (den nivå som skulle råda om arbets- marknaden var i konjunkturell balans) med drygt 70 000 personer 2015. Antalet sysselsatta och antalet arbetade timmar förväntas emellertid öka snabbare än den potentiella tillväxttakten både 2015 och 2016. Det medför att resursut- nyttjandet på arbetsmarknaden stiger (se dia- gram 4.7).

Dämpad löneöknings- och inflationstakt

Löneökningarna utöver centrala avtal steg 2014 och bidrog till en högre löneökningstakt än 2013 (se diagram 4.9). I takt med att arbetslösheten gradvis blir lägre bedöms lönerna stiga i en högre

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

takt 2015 och 2016. Löneökningstakten i nomi- nella termer förväntas ändå bli lägre än genom- snittet för 1994–2014 (se tabell 4.4).

Diagram 4.9 Centrala avtal och löneökningar i näringslivet

Procentuell förändring

7
6								Utöver centrala avtal



5								Centrala avtal


4
3
2
1
0
0
93	95	97	99	01	03	05	07		09	11	13	15

Källor: Medlingsinstitutet och egna beräkningar.

Tabell 4.4 Löner och inflation

Utfall t.o.m. 2014*, prognos för 2015 och 2016

Procentuell förändring

	Genomsnitt
	1994–2014	2014	2015	2016
Timlön
KL, hela ekonomin1	3,5	2,8	2,9	3,2
KL, näringslivet1	3,5	2,9	3,0	3,2
NR, hela ekonomin2	3,4	1,7	3,1	3,2
NR, näringslivet2	3,5	1,8	3,1	3,2
Inflation
KPI3	1,2	-0,2	0,0	0,9
KPIF3, 4	1,6	0,5	0,8	1,4

* Löneökningstakten enligt konjunkturlönestatistiken för 2014 avser prognos. Detta beror på att statistiken blir definitiv först efter 12 månader, bl.a. på grund av utbetalning av retroaktiva löner.

1Timlön enligt konjunkturlönestatistiken.

2Timlön enligt nationalräkenskaperna.

3Årsgenomsnitt

4KPIF (KPI med fast bostadsränta) är ett av Riksbanken definierat mått på underliggande inflation. KPIF beräknas genom att den del av förändringen i hushållens räntekostnader för egnahem som beror på förändrade räntesatser hålls konstant.

Källor: Statistiska centralbyrån, Medlingsinstitutet och egna beräkningar.

Inflationen har varit låg under en längre tid. Detta gäller oavsett om den mäts som för- ändringen i konsumentprisindex (KPI) eller i KPI med fast ränta (KPIF). En viktig förklaring till den låga inflationen är det låga resursutnytt- jandet i Sverige och omvärlden. I slutet av 2013 och merparten av 2014 minskade inflationen ytterligare, till största delen som en följd av en svag utveckling i de inhemska tjänstepriserna (se diagram 4.10). Tjänstepriserna började dock stiga i slutet av 2014, men uppgången i infl- ationen har dämpats av oljeprisets kraftiga fall.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Inflationstakten bedöms tillta fr.o.m. 2015. Stigande enhetsarbetskostnader bidrar till upp- gången i inflationen. Ett svagt internationellt pristryck, och en förstärkning av kronan 2016, talar dock för en förhållandevis långsam uppgång i inflationstakten.

Diagram 4.10 Inflation i varor respektive tjänster

Årlig procentuell förändring
3,0
2,5
2,0
1,5
1,0
0,5
0,0
-0,5		Tjänster
		Tjänster
-1,0		Varor
-1,5
07	08	09	10	11	12	13	14	15
Källa: Statistiska centralbyrån.

Låga räntor och svag krona

Riksbanken har det senaste året sänkt reporän- tan, från 0,75 procent i inledningen av 2014, till - 0,25 procent i mars 2015. Riksbanken har även påbörjat ett program för köp av statsobligationer på andrahandsmarknaden till ett värde av sam- mantaget 40 miljarder kronor. Dessa åtgärder har medfört att penningpolitiken blivit mer ex- pansiv.

Svenska statsobligationsräntor föll trend- mässigt under 2014, främst till följd av att inve- sterare anpassat sina förväntningar till att repo- räntan kommer att vara låg under en längre tid. Detta har i sin tur pressat ned räntorna på värde- papper med längre löptider, såsom stats- obligationer. Under inledningen av 2015 steg de svenska statsobligationsräntorna något, delvis som ett resultat av starkare konjunktursignaler i svensk ekonomi. I mars 2015 föll sedan räntorna tillbaka efter Riksbankens räntesänkning. Repo- räntan förväntas bli fortsatt låg (se tabell 4.5). Den gradvisa återhämtningen i svensk ekonomi kommer dock att medföra långsamt stigande statsobligationsräntor

Tabell 4.5 Räntor och växelkurser

Utfall t.o.m.2014, prognos för 2015 och 2016 Årsgenomsnitt

	Genomsnitt	2014	2015	2016
	1994–2014	2014	2015	2016
Reporänta	3,2	0,5	-0,1	-0,1
Statsobligationsränta, 10 år	4,7	1,7	0,8	1,5
Växelkurs, kronindex KIX1	113	107	112	110
SEK per EUR	9,1	9,1	9,3	9,2

1 Årsgenomsnitt. Index, oktober 1992 = 100. Källor: Riksbanken, Reuters och egna beräkningar.

Kronan försvagades mot de flesta valutor 2014. Detta berodde bl.a. på förväntningar om lägre räntor i Sverige i kölvattnet av Riksbankens mer expansiva penningpolitik. Därutöver har den starka återhämtningen i USA medfört att dollarn har stärkts mot många valutor, däribland kronan. Kronan förväntas vara fortsatt svag den närmaste tiden. Till detta bidrar att Riksbanken kan agera om en kronförstärkning riskerar att bryta upp- gången i inflationen, enligt vad som kommun- icerats under inledningen av 2015. På något längre sikt antas en viss förstärkning mot euron äga rum, vilket bidrar till en starkare krona i no- minella effektiva termer (se tabell 4.5).29

29 Prognosen bygger på att den reala effektiva växelkursen förstärks något, men att förstärkningen blir marginell. I princip bedöms kronan ligga på sin reala jämviktsnivå.

4.3Utvecklingen 2017–2019

Stärkt konjunktur i omvärlden och i Sverige

De kommande åren förväntas en gradvis förbätt- ring i världsekonomin, men de regionala skillna- derna väntas alltjämt vara stora. I USA väntas BNP-tillväxten bli fortsatt hög 2017–2019. Till- växten avtar något i slutet av perioden när den amerikanska ekonomin når ett balanserat resurs- utnyttjande.

I euroområdet har tillväxtförutsättningarna i många länder försämrats i spåren av den djupa lågkonjunkturen. Både hushåll och de offentliga sektorerna i flertalet länder behöver fortsätta stärka sitt sparande, vilket håller tillbaka såväl privat som offentlig konsumtion. Åter- hämtningen går långsamt och tillväxten i euro- området som helhet blir ungefär 1 procentenhet lägre per år än tillväxten i USA (se tabell 4.6). ECB väntas hålla styrräntan låg under en längre tid än den amerikanska centralbanken.

I Kina förväntas BNP-tillväxten gradvis mat- tas av till följd av att ekonomin fortsätter om- ställningen till en mindre investeringsdriven och mer konsumtionsdriven tillväxt. Det håller till- baka tillväxten i de framväxande ekonomierna som helhet. Dessa ekonomier bedöms trots detta fortsätta växa i en betydligt högre takt än de avancerade ekonomierna under perioden.

Sammantaget innebär de förbättrade konjunk- turutsikterna i omvärlden att efterfrågan på svenska varor och tjänster stärks. Den relativt sett låga tillväxten i euroområdet, som är Sveri- ges viktigaste exportmarknad, fortsätter dock att hålla tillbaka tillväxten i svensk export något.

Konjunkturåterhämtningen i Sverige för- väntas fortsätta de närmaste åren i takt med att omvärldskonjunkturen förbättras och efter- frågan på svensk export ökar. Ekonomin når konjunkturell balans 2017. Därefter avtar BNP- tillväxten de efterföljande åren. Resurs- utnyttjandet, mätt med BNP-gapet, blir margi- nellt positivt 2018. I princip bedöms ekonomin vara i konjunkturell balans 2017–2019. År 2017– 2019 bedöms den potentiella BNP-tillväxten, dvs. BNP-tillväxten när ekonomin är i konjunk- turell balans, uppgå till i genomsnitt något över 2 procent per år. Det är något lägre än den ge- nomsnittliga BNP-tillväxten 1980–2014. En bidragande faktor till detta är att den potentiella produktiviteten bedöms växa långsammare än genomsnittet 1994–2014. Det beror bl.a. på att

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

den långvariga lågkonjunkturen troligtvis har hämmat produktivitetshöjande investeringar, vilket dämpar produktivitetstillväxten i närings- livet.

Tabell 4.6 Nyckeltalstabell – prognosen i korthet

Procentuell förändring om inte annat anges

	2015	2016	2017	2018	2019
Sverige

BNP1	2,6	2,7	2,5	2,4	2,0
BNP, kalenderkorrigerad1	2,4	2,5	2,7	2,5	2,0
Hushållens konsumtion	2,7	2,7	2,6	2,6	2,4
Offentlig konsumtion	1,9	1,4	0,8	0,7	0,0
Fasta bruttoinvesteringar	2,9	4,5	3,6	3,5	3,1
Lagerinvesteringar2	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Export	4,4	5,3	5,0	5,1	5,2
Import	4,3	5,7	5,0	5,3	5,3
Nettoexport2	0,2	0,1	0,2	0,1	0,2
Arbetade timmar3	1,3	1,3	1,4	0,9	0,4
Produktivitet3,4	1,2	1,2	1,4	1,6	1,7
Sysselsatta5	1,4	1,3	1,2	0,9	0,5
Arbetskraft5	0,9	0,9	0,7	0,6	0,4
Arbetslöshet6	7,5	7,1	6,7	6,4	6,4
Timlön7	2,9	3,2	3,3	3,4	3,5
KPI8	0,0	0,9	1,7	2,7	3,2
KPIF8	0,8	1,4	1,6	1,8	2,0
Reporänta8	-0,1	-0,1	0,2	1,1	2,1
Växelkurs, kronindex KIX9	112	110	108	106	106
BNP-gap10	-1,4	-0,8	-0,1	0,1	0,0
Internationellt

BNP, euroområdet	1,4	1,7	1,6	1,6	1,5
BNP, USA	3,3	3,1	2,9	2,6	2,4
BNP, Kina	7,1	6,8	6,6	6,4	6,1
Svensk exportmarknad11	5,0	5,9	6,0	5,8	5,6

1Fasta priser, referensår 2013.

2Bidrag till BNP-tillväxten, procentenheter.

3Kalenderkorrigerat.

4Mätt som förädlingsvärde till baspris per arbetad timme.

515–74 år.

6Procent av arbetskraften, 15–74 år.

7Mätt enligt konjunkturlönestatistiken.

8Årsgenomsnitt.

9Årsgenomsnitt. Index, oktober 1992 = 100.

10Skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP i procent av potentiell BNP.

11Den samlade importen i de länder som Sverige exporterar till. Respektive lands vikt utgörs av dess andel i svensk varuexport.

Källor: Statistiska centralbyrån, Medlingsinstitutet, Riksbanken, Konjunkturinst i- tutet, Reuters Ecowin och egna beräkningar.

Hushållens konsumtion väntas fortsätta lämna ett stort bidrag till BNP-tillväxten 2017–2019. De disponibla inkomsterna utvecklas relativt starkt och sparkvoten är hög i utgångsläget jäm- fört med genomsnittet för 1994–2014. Det ger utrymme för en hög konsumtionstillväxt. De disponibla inkomsterna väntas sammantaget

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

växa i en något högre takt än hushållens kon- sumtion de närmaste åren. En starkare utveckl- ing av bl.a. pensionsinkomsterna bidrar till att öka tillväxten i hushållens disponibla inkomster. Samtidigt förväntas det av Finansinspektionen aviserade amorteringskravet bidra till att sparan- det fortsatt ligger på en hög nivå kommande år. Sparkvoten bedöms fortsätta öka något, för att sedan minska 2018 och 2019 när de disponibla inkomsterna växer långsammare än hushållens konsumtion (se diagram 4.11). Sparkvoten ligger fortsatt kvar på en relativt hög nivå i slutet av prognoshorisonten, sett ur ett historiskt per- spektiv. Vissa demografiska förändringar, såsom en förändrad åldersstruktur i befolkningen, skulle emellertid kunna tala för att ökningen av sparkvoten till viss del är strukturell.

Diagram 4.11 Hushållens konsumtion, disponibel inkomst och sparkvot

Procentuell förändring respektive andel av disponibel inkomst

10
8
6
4
2
0
-2
						Hushållens konsumtion
-4						Real disponibel inkomst
						Sparkvot
-6
94	96	98	00	02	04	06	08	10	12	14	16	18
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Investeringarna har utvecklats oväntat starkt 2014, men bedöms öka i en något långsammare takt framöver. Trots detta stiger investeringarna, mätt som andel av BNP, till 24 procent 2019. Det är något högre än genomsnittet för 1950– 2013 (se bilaga 3). Flera år med låga investeringar i spåren av finanskrisen bedöms ha skapat ett uppdämt investeringsbehov.

Arbetslösheten fortsätter att minska och inflationen stiger

Resursutnyttjandet inom företagen, dvs. i vilken utsträckning de använder befintliga resurser i form av maskiner och personal, bedöms vara balanserat redan i år. Sysselsättningen förväntas därför växa starkt under de närmaste åren när

återhämtningen i ekonomin fortsätter. I takt med att BNP-tillväxten avtar när ekonomin når ett balanserat resursutnyttjande 2017, dämpas tillväxten i efterfrågan på arbetskraft. Syssel- sättningen väntas därför öka i en långsammare takt 2017–2019 (se tabell 4.6) jämfört med de närmast föregående åren. Arbetskraften bedöms också växa långsammare 2017–2019. Det beror bl.a. på att tillväxten i befolkningen i åldern 15– 74 år avtar efter 2017. Sammantaget medför det att arbetslösheten fortsätter att minska och be- döms uppgå till 6,4 procent 2019. Det innebär en minskning med ungefär 1,5 procentenheter från 2014 års nivå på 7,9 procent. Samtidigt stiger sysselsättningsgraden, dvs. sysselsättningen i relation till befolkningen, successivt under pro- gnosperioden.

De kommande årens konjunkturåterhämtning bidrar till att arbetslösheten minskar, vilket talar för en högre löneökningstakt. Å andra sidan väntas låga inflationsförväntningar dämpa den nominella löneökningstakten framöver (se tabell 4.6). Reallönerna bedöms växa med i genomsnitt ungefär 1,6 procent per år 2017–2019. Det är något lägre än den genomsnittliga reallöne- ökningen sedan industriavtalets införande 1997.

Samtidigt stiger produktivitetstillväxten grad- vis, vilket håller tillbaka ökningstakten i enhets- arbetskostnaderna och därmed också kostnads- trycket i företagen. Kronan bedöms också för- stärkas marginellt, vilket kan motverka ökningen av importpriserna.

Ett ökat resursutnyttjande i ekonomin med- för större möjligheter för företagen att höja sina marginaler, vilket väntas bidra till något högre prisökningstakt. Sammantaget bedöms inflat- ionstakten fortsätta stiga gradvis. Inflationen mätt med KPIF väntas nå 2 procent 2019.

Till följd av en låg inflation och låga styrräntor i omvärlden förväntas Riksbanken vara åter- hållsam med räntehöjningar. Riksbanken antas börja höja reporäntan 2017 och sedan höja denna gradvis under de följande åren.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

4.4Risker och alternativa scenarier flikten i Ukraina. Det finns en risk att utveck-

Risker för en svagare utveckling

Inflationsförväntningarna i euroområdet har fallit senaste tiden. På en treårig horisont låg de under inledningen av 2015 på 1,2 procent, dvs. under ECB:s inflationsmål. Detta är en signal om att hushåll och företag i ekonomin inte tror att inflationsmålet kommer att nås på tre år och detta gör det i sin tur svårare för ECB att uppnå målet. Den låga inflation som noteras i många ekonomier riskerar att medföra än lägre inflat- ionsförväntningar. Detta är särskilt bekymmer- samt då penningpolitiken i euroområdet begrän- sas av att räntorna redan är låga. Detta riskerar att leda till ett läge då en låg eller negativ inflat- ion under en längre tid håller tillbaka efterfråge- utvecklingen. Den europeiska centralbanken har i syfte att understödja en uppgång i inflationen påbörjat ett program med storskaliga köp av finansiella tillgångar. Av allt att döma har åt- gärdena fått stora effekter på de finansiella mark- naderna, euron har försvagats och börskurser har drivits upp. Effekterna är till stor del de som för- väntades, men penningpolitiska åtgärder av den typen är relativt oprövade och det finns en risk att de bidrar till att destabilisera delar av de fi- nansiella marknaderna.

Den politiska osäkerheten i euroområdet har ökat sedan årsskiftet 2014/15, framför allt till följd av det ansträngda förhandlingsläge som uppstått mellan den nya regeringen i Grekland och dess långivare. I huvudscenariot når Grek- land 2015 en överenskommelse med långivarna och ges fortsatt stöd även efter att det nuvarande stödprogrammet löper ut i juni samma år. Men det politiska läget är spänt och riskerna för att förhandlingarna ska misslyckas har ökat. Konse- kvenserna av en sådan utveckling är mycket svårbedömda. Även om riskerna för en spridning av en grekisk kris till andra euroländer förefaller vara mindre nu än 2012, då en liknande situation förelåg, kan avbrutna förhandlingar få stora ne- gativa effekter på de finansiella marknaderna och för realekonomin, såväl i euroområdet som glo- balt.

Den långvarigt höga arbetslösheten och ökade fattigdomen i Europa är ett allvarligt problem och riskerar också att hämma den ekonomiska utvecklingen.

En försvagning av rysk ekonomi förväntas 2015, i spåren av det lägre oljepriset och kon-

lingen försämras ytterligare, särskilt om olje- priset inte stiger i någon större utsträckning. De direkta kopplingarna mellan rysk och svensk ekonomi är emellertid inte särskilt starka då han- deln mellan länderna är av relativt liten betydelse. Det finns dock en risk för att en ytterligare för- svagning av rysk ekonomi medför störningar på de finansiella marknaderna och att tillväxten i närliggande ekonomier, t.ex. Finland, blir ännu lägre.

Översvämningar, onormala vintertempera- turer och torka är tre exempel på extrema väder- förhållanden som påverkat den makro- ekonomiska utvecklingen på senare tid. Det finns en risk att sådana händelser, relaterade till klimatförändringen, kommer att påverka den ekonomiska aktiviteten kommande år, i större utsträckning än vad som antas i prognosen. Ef- fekterna på makroekonomin av försvårade vä- derförhållanden är svåra att bedöma, men det har visat sig att de kan medföra stora kostnader både för enskilda och för samhället.

I Sverige utgör hushållens höga skuld- sättningsgrad, i ljuset av bostadsprisernas ut- veckling, en risk i prognosen. I prognosen förut- sätts bostadspriserna öka, om än i en måttlig takt de närmaste åren. Samtidigt kan bostadspriserna stiga snabbare än vad som förutsägs i prognosen. Snabbt stigande bostadspriser kan medföra att risken för stora bostadsprisfall ökar. En sådan utveckling, med en kombination av höga skulder och fallande bostadspriser, riskerar att få nega- tiva konsekvenser för den makroekonomiska utvecklingen. För att minska riskerna i det finan- siella systemet och med hushållens skuldsättning har en rad reformer genomförts de senaste åren. Regeringen och ansvariga myndigheter följer noga utvecklingen för att se om ytterligare åt- gärder kan komma att bli nödvändiga.

Starkare utveckling möjlig

Om tillförsikten bland hushåll och företag i om- världen, i synnerhet i euroområdet, återvänder snabbare än förväntat kan efterfrågan på svensk export stiga i högre takt än vad som antas i pro- gnosen. En återhämtning av svensk ekonomi skulle då påskyndas. Även effekterna av det lägre oljepriset är svåra att bedöma och det är möjligt att de positiva effekterna underskattats, vilket skulle tala för en starkare konjunkturutveckling.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Ytterligare en faktor som kan stärka konjunk- turuppgången är svenska hushålls konsumtion. Hushållen har ett högt sparande som andel av inkomsten, dvs. en hög sparkvot, som tillsam- mans med en gradvis förbättring av läget på ar- betsmarknaden talar för en stabil och hög kon- sumtionstillväxt. Mot bakgrund av den höga sparkvoten i slutet av prognosperioden finns det ett utrymme för en högre konsumtionstillväxt än den i prognosen, utan att sparkvoten når onormalt låga nivåer.

Alternativa scenarier

En svagare omvärldsutveckling

I alternativscenario 1 antas den svagare åter- hämtningen i euroområdet medföra en lägre efterfrågan på svenska exportprodukter. Det bidrar till en svagare BNP-tillväxt och till att resursutnyttjandet ökar långsammare än i hu- vudscenariot. Ett lägre resursutnyttjande leder till en lägre löneökningstakt, vilket dämpar in- flationstrycket. Riksbanken höjer därför inte reporäntan lika snabbt som i huvudscenariot vilket, genom en svagare växelkurs, delvis mot- verkar den negativa effekten som den minskade omvärldsefterfrågan har på svensk export. En mer expansiv penningpolitik gynnar även invest- eringarna och hushållens konsumtion. Samman- taget innebär dock den svagare exporttillväxten att BNP ökar långsammare 2015–2017 än i hu- vudscenariot (se tabell 4.7) och att BNP-gapet förblir negativt under hela prognosperioden. Arbetslösheten minskar i takt med att resurs- utnyttjandet på arbetsmarknaden ökar, men inte i samma utsträckning som i huvudscenariot (se tabell 4.7).

Den offentliga sektorns finansiella sparande som andel av BNP försämras med 0,1–0,3 pro- centenheter i förhållande till huvudscenariot. Det beror i huvudsak på att lönesumman utveck- las långsammare till följd av färre arbetade tim- mar och lägre löner.

En starkare inhemsk konsumtionsutveckling

I alternativscenario 2 antas att hushållen ökar sin konsumtion mer än i huvudscenariot. Det kan t.ex. ske om hushållen väljer att minska sitt spa- rande, som i dag är historiskt högt, till förmån för en ökad konsumtion. En starkare konsumt- ionstillväxt 2015–2017 (se tabell 4.7) medför en högre BNP-tillväxt och att resursutnyttjandet

ökar snabbare. Till följd av den högre produkt- ionstillväxten ökar företagen sina anställningar och arbetslösheten blir lägre än i huvudscenariot (se tabell 4.7). Ett högre resursutnyttjande på arbetsmarknaden medför att lönerna utvecklas starkare, vilket i sin tur bidrar till ett ökat inflat- ionstryck. Riksbanken höjer till följd av detta reporäntan i snabbare takt än i huvudscenariot. Den högre räntan håller tillbaka investeringarna och exporten något, vilket har en dämpande effekt på BNP-tillväxten. Sammantaget medför dock den starkare konsumtionstillväxten att ekonomin tidigare når ett balanserat resursut- nyttjande. Inflationsmålet om 2 procent nås redan 2018.

Den offentliga sektorns finansiella sparande som andel av BNP förbättras med 0,1–0,2 pro- centenheter i förhållande till huvudscenariot. Det är främst inkomsterna från skatt på arbete och konsumtion som förstärker sparandet.

Tabell 4.7 Alternativa scenarier: 1 Svagare omvärldsutveckl- ing och 2 Starkare inhemsk efterfrågan

Prognos enligt huvudscenario i fet stil för respektive variabel Årlig procentuell förändring om inte annat anges

	2015	2016	2017	2018	2019

BNP1	2,4	2,5	2,7	2,5	2,0
Alternativt scenario 1	2,3	2,0	2,3	2,5	2,6
Alternativt scenario 2	2,5	2,7	2,7	2,0	2,1

Arbetslöshet2,3	7,5	7,1	6,7	6,4	6,4
Alternativt scenario 1	7,5	7,5	7,4	7,3	6,8
Alternativt scenario 2	7,5	6,8	6,5	6,4	6,4

KPIF4	0,8	1,4	1,6	1,8	2,0
Alternativt scenario 1	0,8	1,1	1,2	1,4	1,6
Alternativt scenario 2	0,8	1,6	1,8	2,0	2,0

BNP-gap5	-1,4	-0,8	-0,1	0,1	0,0
Alternativt scenario 1	-1,5	-1,3	-1,0	-0,8	-0,3
Alternativt scenario 2	-1,2	-0,4	0,2	0,0	0,0

Finansiellt sparande6	-1,4	-0,7	-0,4	0,0	0,4
Alternativt scenario 1	-1,4	-0,9	-0,7	-0,3	0,3
Alternativt scenario 2	-1,4	-0,5	-0,2	0,1	0,6

1Kalenderkorrigerade värden.

215–74 år.

3Procent av arbetskraften.

4Årsgenomsnitt.

5Skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP i procent av potentiell BNP.

6I offentlig sektor. Procent av BNP.

Källa: Egna beräkningar.

4.5Utvecklingen enligt andra bedömare

Regeringens prognos för BNP-tillväxten 2015 är i linje med de flesta andra bedömares (se tabell 4.8). Avvikelsen gentemot Europeiska kommiss- ionens prognos bedöms till stor del bero på att kommissionen inte har haft möjlighet att beakta nationalräkenskaperna för det fjärde kvartalet 2014.

Tabell 4.8 Jämförelse mellan olika bedömaresprognoser

	2015	2016
BNP1
Regeringen	2,6	2,7
Konjunkturinstitutet	3,1	3,3
Europeiska kommissionen	2,3	2,6
Riksbanken	2,7	3,3

Arbetslöshet2
Regeringen	7,5	7,1
Konjunkturinstitutet	7,8	7,4
Europeiska kommissionen	7,7	7,5
Riksbanken	7,6	7,1

Inflation3
Regeringen	0,0/0,6	0,9/1,1
Konjunkturinstitutet	0,2/0,8	1,1/1,4
Europeiska kommissionen	-/0,5	-/1,0
Riksbanken	0,1/0,9	1,9/2,0

BNP-gap4
Regeringen	- 1,4	- 0,8
Konjunkturinstitutet	- 0,9	0,0
Europeiska kommissionen	- 1,0	-0,3
Riksbanken	- 0,5	0,5

Anm. Publiceringsdatum: Regeringen 2015-04-15, Konjunkturinstitutet 2015-03- 25, Europeiska kommissionen 2015-02-05, Riksbanken 2015-02-12.

1Procentuell förändring.

2Procent av arbetskraften, 15–74 år.

3Procentuell förändring, årsgenomsnitt, KPI/HIKP.

4Procentuell avvikelse från potentiell BNP-nivå.

Källor: Konjunkturinstitutet, Europeiska kommissionen, Riksbanken och egna beräkningar.

För 2016 skiljer sig prognoserna åt i en större utsträckning, även om skillnaderna får anses vara små. I jämförelse med regeringens prognoser för 2015 och 2016 ligger huvuddelen av de andra bedömarnas prognoser väl inom de områden

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

som täcker 50 procent av regeringens historiska prognosfel (se diagram 4.12).30

Diagram 4.12 Osäkerhetsintervall för BNP-prognosen

Procentuell förändring

7
6			50%
6			65%
			65%
5			80%
4			REG
4			KI
			KI
3			KOM
2
1
0
-1
-2
10	11	12	13	14	15	16

Anm.: Osäkerhetsintervallen är baserade på regeringens prognosfel i vårpropositioner för 1994–2014. Reg = regeringen, KI = Konjunkturinstitutet, KOM = Europeiska kommissionen.

Källor: Konjunkturinstitutet, Europeiska kommissionen och egna beräkningar.

Regeringens prognos för arbetslösheten är i linje med de andra bedömarnas prognoser för 2015, medan den är något lägre än vissa bedömares prognoser för 2016 (se tabell 4.8).

De flesta bedömare delar regeringens syn att inflationstakten kommer att vara dämpad de kommande två åren. Riksbanken gör dock be- dömningen att priserna kommer att stiga snabb- bare. Detta kan bl.a. bero på att Riksbanken gör en annan bedömning av resursutnyttjandet. För 2016 bedömer Riksbanken att resurs- utnyttjandet i ekonomin är något ansträngt, dvs. BNP-gapet är positivt. Med den utgångspunkten bör kostnadstrycket i ekonomin, och därmed inflationen, vara högre än i regeringens bedöm- ning.

Såväl regeringen som andra prognosmakare bedömer däremot att det finns lediga resurser i svensk ekonomi 2015. Det finns dock skillnader i bedömningarna av BNP-gapets storlek, där framför allt Riksbanken gör bedömningen att BNP-gapet är mindre negativt än de övriga pro- gnosmakarna. Detta beror främst på att Riks- banken har gjort en annan bedömning av poten- tiell BNP.

30 Se Finansdepartementets promemoria Utvärdering av makro- ekonomiska prognoser 2015, som finns tillgänglig på www.regeringen.se.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

4.6Utvärdering av prognoser för BNP-tillväxten

I detta avsnitt utvärderas prognoser för Sveriges BNP-tillväxt som några olika bedömare gjort 1994–2014, däribland regeringen.31 Motsvarande utvärdering av prognoser för arbetslösheten och inflationen presenteras i Finansdepartementets promemoria Utvärdering av makroekonomiska prognoser 2015 som publiceras på regeringens hemsida, www.regeringen.se.

För systematiska prognosfel i form av genom- snittliga över- eller underskattningar används ibland den engelska termen bias. Genom att skatta en bedömares genomsnittliga prognosfel kan hypotesen att bedömarens prognoser inte har någon bias testas. Tabell 4.9 visar medelprog- nosfel för några svenska bedömare tillsammans med uppgifter om antalet observationer.

Tabell 4.9 Medelprognosfel för prognoser för BNP-tillväxten

Medelprognosfel (MPF) för prognoser för BNP-tillväxten 1994–2014 och antal observationer (T)

	Gjorda samma år		Gjorda året före
	som utfallet		utfallet

Bedömare	MPF	T	MPF	T
Regeringen	0,30	42	-0,19	40
Konjunkturinstitutet	0,23	85	-0,32	81
Riksbanken	0,13	88	-0.30	82
HUI Research AB	0,30	84	-0,06	80
Svenskt näringsliv	0,54*	71	0,32	67
Handelsbanken	0,27	74	-0,12	71
SEB	0,22	78	-0,05	74
Nordea	0,39	80	-0.06	76
Swedbank	0,02	43	-0,13	39

Anm.: Asterisk indikerar signifikans på 5 procents nivå.

Källor: Respektive bedömare och egna beräkningar.

Stickproven är uppdelade i prognoser gjorda samma år som utfallet respektive året före ut- fallet.32 För prognoser gjorda samma år som utfallet har regeringen ett positivt skattat medel- prognosfel. Regeringen har därmed i genomsnitt underskattat BNP-tillväxten för utvärderings-

31För regeringens del utvärderas endast prognoser publicerade i budget- propositionen och ekonomiska vårpropositionen.

32Landsorganisationen har inte tagits med i utvärderingen av prognoser för BNP-tillväxten eftersom den inte på ett konsekvent sätt redovisat faktisk BNP.

perioden. För prognoser gjorda året före utfallet har regeringen i stället överskattat BNP- tillväxten. Detta är i huvudsak i linje med övriga bedömare. Inget av regeringens medelprognosfel är signifikant skilt från noll.33

Bedömarna rangordnas med avseende på deras medelabsolutfel och medelkvadratfel för prog- noser för BNP-tillväxten, se tabell 4.1.34 Rege- ringens prognosprecision rangordnas relativt högt för prognoser utfärdade samma år som utfallet, och relativt lågt för prognoser utfärdade året före utfallet. I allmänhet vilar rangordnin- garna på små skillnader, och inga test utförs för att påvisa att dessa skillnader är statistiskt signi- fikanta.35 De bör därför värderas med viss försik- tighet.

Tabell 4.10 Rangordning av bedömares prognosprecision

Rangordning efter medelabsolutfel (MAF) och medelkvadratfel (MKF) för prognoser för BNP-tillväxten 1994–2014

Prognoser gjorda samma år som utfallet

Rangordning efter MAF (första raden) och efter MKF (andra raden)

SHB	SEB	REG	KI	RB	HUI	NO	SWB	SN
SHB	SEB	REG	KI	HUI	RB	SN	NO	SWB

Prognoser gjorda året före utfallet

Rangordning efter MAF (första raden) och efter MKF (andra raden)

NO	SEB	KI	HUI	RB	SHB	REG	SN	SWB
NO	SEB	HUI	SHB	RB	REG	KI	SN	SWB

Anm.: Rangordningen sker fallande från vänster. Bedömarna är regeringen (REG), Konjunkturinstitutet (KI), Riksbanken (RB), HUI Research AB (HUI), Svenskt näringsliv (SN), Handelsbanken (SHB), SEB, Nordea (NO) och Swedbank (SWB).

Källor: Respektive bedömare och egna beräkningar.

33Här används signifikansnivån 5 procent. Ett medelprognosfel som är signifikant avviker då tillräckligt mycket från noll (ingen bias) för att det ska kunna betraktas som att det är 5 procents sannolikhet eller mindre att få ett sådant medelprognosfel, givet att det inte finns någon bias.

34Medelabsolutfelet är medelvärdet av de absoluta prognosfelen. Medel- kvadratfelet är medelvärdet av de kvadrerade prognosfelen.

35Utformningen av ett sådant test försvåras av att bedömarna för ett givet år dels utfärdar prognoserna vid olika tidpunkter, dels producerar olika antal prognoser.

4.7Prognosrevideringar och effekter av reformer

Huvudsakliga revideringar sedan budget- propositionen för 2015

Svensk BNP växte 2014 i den takt som förvänta- des i budgetpropositionen för 2015 (se tabell 4.11). Tillväxten i hushållens konsumtion och nettoexportens bidrag till BNP-tillväxten blev lägre än förväntat, medan tillväxten i offentlig konsumtion och de fasta bruttoinvesteringarna blev högre än förväntat. I föreliggande prognos har BNP-tillväxten 2015–2018 reviderats ned. Nedrevideringen för 2015 och 2016 beror till viss del på att en del av BNP-ökningen i slutet av 2014 bedöms vara tillfällig, framför allt avseende investeringarna. Därutöver har hushållens kon- sumtion reviderats ned på grund av ett svagare utfall än förväntat och förväntade negativa effek- ter av kommunalskattehöjningar samt det av Finansinspektionen aviserade amorteringskravet. En viktig anledning till att den faktiska BNP- tillväxten har reviderats ned under prognos- periodens senare del, 2017 och 2018, är att till- växten i potentiell BNP bedöms bli lägre.

Sysselsättningen och arbetskraften bedöms öka i en högre takt än vad som antogs i budget- propositionen för 2015. För 2016–2018 förklaras det bl.a. av en snabbare befolkningstillväxt, som både höjer potentiell arbetskraft och sysselsätt- ning. Arbetskraften har emellertid reviderats upp mer än sysselsättningen, vilket medför att pro- gnosen för arbetslösheten har reviderats upp för 2015–2018.

Timlönen har reviderats ned i slutet av pro- gnosperioden, bl.a. till följd av svagare produkti- vitetstillväxt i näringslivet. Prognoserna för in- flationen mätt med både KPI och KPIF är nedreviderade för 2014 och 2015 till följd av svagare utfall och ett lägre oljepris än väntat. KPI-prognosen är dessutom nedreviderad som ett resultat av att räntorna förväntas bli lägre än vad som antogs i budgetpropositionen för 2015.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Tabell 4.11 Jämförelse mellan regeringens prognoser i 2015 års ekonomiska vårproposition och i budgetproposit- ionen för 2015

Prognos enligt budgetpropositionen för 2015 inom parentes Procentuell förändring om inte annat anges

	2014	2015	2016	2017	2018
BNP	2,1	2,6	2,7	2,5	2,4
	(2,1)	(3,0)	(3,2)	(2,6)	(2,4)

Potentiell BNP1,2	1,5	1,8	1,9	2,0	2,2
	(1,4)	(1,7)	(2,2)	(2,4)	(2,4)

BNP-gap3	-1,9	-1,4	-0,8	-0,1	0,1
	(-2,2)	(-1,2)	(-0,5)	(-0,1)	(0,0)
Arbetslöshet4,5	7,9	7,5	7,1	6,7	6,4
	(7,9)	(7,3)	(6,7)	(6,4)	(6,1)

Sysselsatta4	1,4	1,4	1,3	1,2	0,9
	(1,3)	(1,4)	(1,2)	(0,9)	(0,8)

Arbetade timmar2	1,8	1,3	1,3	1,4	0,9
	(1,4)	(1,3)	(1,3)	(1,2)	(0,8)
Timlön6	2,8	2,9	3,2	3,3	3,4
	(2,8)	(2,9)	(3,3)	(3,5)	(3,5)

KPI7	-0,2	0,0	0,9	1,7	2,7
	(0,0)	(0,9)	(2,2)	(3,0)	(3,2)

KPIF7	0,5	0,8	1,4	1,6	1,8
	(0,6)	(1,4)	(1,8)	(1,9)	(2,0)
Reporänta7	0,5	-0,1	-0,1	0,2	1,1
	(0,5)	(0,3)	(1,0)	(2,1)	(2,9)

Anm. Prognosen är baserad på nu gällande regler och av regeringen föreslagna och aviserade åtgärder i denna proposition.

1Avser marknadspris.

2Kalenderkorrigerad.

3Skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP i procent av potentiell BNP.

415–74 år.

5Procent av arbetskraften.

6Timlön enligt konjunkturlönestatistiken.

7Årsgenomsnitt.

Källor: Statistiska centralbyrån, Medlingsinstitutet, Riksbanken och egna beräkningar.

BNP-gapet har reviderats ned något för 2015 och 2016 (se tabell 4.11). Det beror på att den faktiska BNP-tillväxten har reviderats ned. Skill- naderna är emellertid små i förhållande till osä- kerheten i bedömningen. Potentiell BNP-tillväxt har reviderats ned för 2016– 2018 (se tabell 4.11).36 Nivån på potentiell BNP 2018 är ungefär 1 procent lägre än i budgetpropositionen för 2015.

36 Potentiell BNP definieras som den produktion som kan upprätthållas vid ett balanserat konjunkturläge och är ett mått på ekonomins lång- siktiga tillväxtförutsättningar. Den beräknas utifrån potentiell produktivi- tet och potentiellt antal arbetade timmar. Se Finansdepartementets promemoria Metod för beräkning av potentiella variabler på www.regeringen.se .

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Den statistik från nationalräkenskaperna som	fört med bedömningen i budgetpropositionen
har publicerats sedan budgetpropositionen för	för 2015.39
2015 lämnades till riksdagen visar sammantaget
på att produktiviteten har varit lägre 2013 och
2014 än vad som tidigare bedömdes. Samtidigt	Effekter av föreslagna eller aviserade reformer
visar flera indikatorer på att företagens resursut-
nyttjande var balanserat i slutet av 2014. Det har	De reformer inom skolan och andra delar av väl-
föranlett en mindre nedrevidering av tillväxttak-	färden samt införandet av traineejobb och extra-
ten i den potentiella produktiviteten 2014, men	tjänster som föreslås och aviseras i propositionen
framför allt en ny bedömning av tillväxten i po-	Vårändringsbudget för 2015 samt aviseras i
tentiell produktivitet de kommande åren. De	denna proposition bidrar till en något högre
negativa effekterna av den utdragna lågkonjunk-	tillväxt i offentlig konsumtion 2015 och 2016.
turen, bl.a. att företagen avvaktar med investe-	Samtidigt bedöms att hushållens konsumtion
ringar, antas vara större än enligt tidigare be-	2015 och 2016 endast marginellt påverkas av de
dömning. Produktiviteten, både i näringslivet	reformer som föreslås eller aviseras i propo-
och i ekonomin som helhet, förväntas därför	sitionerna. Införandet av traineejobb och extra-
sammantaget under prognosperioden växa lång-	tjänster samt de ökade satsningarna inom den
sammare än den historiskt genomsnittliga tak-	offentliga sektorn bidrar även till en ökad syssel-
ten.37	sättning i offentliga myndigheter. Sammantaget
Det potentiella antalet arbetade timmar har	bedöms reformerna lämna ett litet positivt bi-
reviderats upp med 0,6 procent 2018 jämfört	drag till BNP-tillväxten samt bidra till något
med den bedömning som gjordes i budget-	högre sysselsättning och något lägre arbetslöshet
propositionen för 2015.38 Upprevideringen kan	2016.
främst hänföras till en starkare tillväxt i potenti-	Reformernas sammantagna effekt på potenti-
ell arbetskraft. Arbetskraften har vuxit snabbt	ell BNP bedöms vara begränsad under prognos-
under flera år och prognoserna för tillväxten i	perioden. För att prognosen ska bli så träffsäker
arbetskraften har successivt reviderats upp. Sam-	som möjligt är det önskvärt att man beaktar hur
tidigt har prognosen för migrationen reviderats	hushållens och företagens beteenden kan påver-
upp och befolkningen förväntas öka snabbare	kas av förändringar på budgetens inkomst- re-
under prognosperioden än vad som antogs i	spektive utgiftssida och andra relevanta regelför-
budgetpropositionen för 2015. Regeringen be-	ändringar. Det råder emellertid en betydande
dömer därför att den potentiella arbetskraften är	osäkerhet om i vilken utsträckning och i vilken
större än vad som tidigare beräknats. En större	takt sådana beteendeförändringar		uppkommer.
potentiell arbetskraft bedöms i första hand leda	Dessutom är metoder och modeller för att be-
till en högre potentiell sysselsättning, men höjer	räkna beteendeeffekter mer utvecklade inom
också jämviktsarbetslösheten. Regeringen be-	vissa områden än andra, vilket innebär att en
dömer att det tar tid innan de nyinträdande på	samlad bedömning i slutänden ändå alltid måste
arbetsmarknaden blir sysselsatta. Det beaktas i	göras. Mot denna bakgrund har regeringen för
större utsträckning i denna bedömning än tidi-	avsikt att i 2016 års ekonomiska vårproposition
gare. Jämviktsarbetslösheten är till följd av detta	redovisa principiella utgångspunkter för hur
uppreviderad från 6,0 till 6,4 procent 2018 jäm-	eventuella beteendeeffekter ska beaktas i de
	makroekonomiska	prognoserna	framöver.

37 I bilaga 1 redovisas prognosen för den potentiella produktivitets- tillväxten. Den genomsnittliga tillväxttakten 1981–2014 är 2,1 procent för näringslivets produktivitet och 1,7 procent för produktiviteten i ekono- min som helhet.

38 Det potentiella antalet arbetade timmar bestäms av den potentiella sysselsättningen och den potentiella medelarbetstiden bland sysselsatta. Den potentiella sysselsättningen bestäms i sin tur av den potentiella arbetskraften och jämviktsarbetslösheten. I bilaga 1 redovisas prognosen för det potentiella antalet arbetade timmar.

39 Prognosen för jämviktsarbetslösheten finns i bilaga 1.

De budgetpolitiska målen och riktlinjer för skatte- politiken

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

5 De budgetpolitiska målen och riktlinjer för skattepolitiken

Sammanfattning

–Syftet med de budgetpolitiska målen är att skapa förutsättningar för att finans- politikens övergripande mål ska kunna nås på ett sätt som säkerställer att finans- politiken är hållbar på lång sikt. De budget- politiska målen består av ett mål för den of- fentliga sektorns finansiella sparande, ett tak för statens primära utgifter och ålders- pensionssystemets utgifter samt ett kom- munalt balanskrav.

–Regeringen bedömer att det finansiella spa-

randet avviker tydligt från målet om 1 procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel.

–Regeringen avser att bedriva en ansvarsfull finanspolitik som leder till att sparandet successivt stärks tills det når målnivån. I vilken takt en återgång till målnivån bör ske baseras på en samlad bedömning utifrån stabiliserings-, fördelnings- och struktur- politiska utgångspunkter. Regeringen be- dömer att en väl avvägd återgång till målni- vån kan ske genom att det finansiella spa-

randet gradvis stärks under denna mandat- period så att det uppgår till omkring 0 procent av BNP 2018. Först under nästa mandatperiod bedöms ett finansiellt spa- rande om 1 procent kunna nås. Bedöm- ningar om såväl de offentliga finanserna som konjunkturutvecklingen på så lång sikt är dock mycket osäkra.

–Regeringen föreslår nya nivåer på utgiftsta- ket för 2015–2017 i propositionen Våränd-

ringsbudget för 2015. Regeringen bedömer att utgiftstaket bör uppgå till 1 319 miljarder kronor 2018. Det är en ök- ning med 57 miljarder kronor jämfört med 2017, vilket är samma ökning som föreslogs i budgetpropositionen för 2015. För 2019 bedömer regeringen att utgiftstaket bör vara 59 miljarder högre, dvs. 1 378 miljarder kronor.

–Kommunsektorns resultat under 2014 upp- fyllde det kommunala balanskravet och kommunsektorn som helhet bedöms klara kravet med god marginal under hela pro- gnosperioden.

–Marginalerna i Sveriges offentliga finanser gentemot de ramar som är satta av stabili- tets- och tillväxtpaktens förebyggande del är små. Dock är marginalen till särskilt skuldgränsen enligt den korrigerande delen god.

–Regeringen föreslår nya riktlinjer för skat- tepolitiken. Skattepolitikens främsta syfte är att finansiera den gemensamma välfär- den, olika samhällsfunktioner och andra of- fentliga utgifter. Skatterna ska tas ut på ett sätt som är förenligt med de övergripande målen för regeringens ekonomiska politik. Skattepolitiken bör därutöver utformas en- ligt ett antal vägledande principer.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

De budgetpolitiska målen skapar förutsättningar för att uppnå de finanspolitiska målen på ett sätt som är hållbart även på lång sikt. De består av ett mål för den offentliga sektorns finansiella spa- rande40, ett tak för statens primära utgifter och ålderspensionssystemets utgifter samt ett kom- munalt balanskrav som innebär att enskilda kommuner och landsting ska besluta om en budget där intäkterna överstiger kostnaderna.

Utöver de nationella budgetpolitiska målen är Sverige som medlem i EU även bundet av be- stämmelserna i stabilitets- och tillväxtpakten. Dessa utgör ramen som de svenska budget- politiska målen måste hålla sig inom. Bestämmel- serna anger bl.a. att underskottet i Sveriges of- fentliga finanser och storleken på Sveriges of- fentliga skuld inte får överskrida vissa gränsvär- den, liksom att Sveriges strukturella sparande ska nå ett medelfristigt budgetmål.

I detta avsnitt följer regeringen upp de bud- getpolitiska målen och föreslår nya riktlinjer för skattepolitiken.

5.1Uppföljning av målet för det finansiella sparandet

I tabell 5.1 redovisas det genomsnittliga finansi- ella sparandet under den senaste tioårsperioden tillsammans med de indikatorer som används för att stämma av målet för det finansiella sparandet i ett framåtblickande perspektiv.

40 Målet för den offentliga sektorns finansiella sparande uppgår till 1 procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. Ursprungligen uppgick målet till 2 procent av BNP, men kom efter en teknisk justering 2007 att uppgå till 1 procent av BNP.

Tabell 5.1 Indikatorer för avstämning mot målet för det finansiella sparandet

Procent av BNP

Utfallsdata för 2014 och prognoser 2015–2019

	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Finansiellt sparande	-1,9	-1,4	-0,7	-0,4	0,0	0,4

Bakåtblickande
tioårssnitt	0,4
Sjuårsindikatorn	-1,0	-1,0	-0,8

Strukturellt spa-
rande1	-0,9	-0,5	-0,4	-0,3	-0,1	0,4

1 Procent av potentiell BNP

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkninga r.

Bakåtblickande tioårssnitt

Det genomsnittliga finansiella sparandet för 2005–2014 var klart lägre än 1 procent av BNP. Det förklaras delvis av lågkonjunkturens effekter på de offentliga finanserna, men också av de ofinansierade åtgärder, bl.a. skattesänkningar, som den förra regeringen genomförde trots att konjunkturläget förbättrades.

Sjuårsindikatorn

Sjuårsindikatorn är ett genomsnitt av sparandet det aktuella året och tre år framåt respektive tre år bakåt i tiden, justerad för engångseffekter under samma tidsperiod. Sjuårsindikatorn visar att det offentliga sparandet ligger under målet för det finansiella sparandet samtliga redovisade år med ungefär 2 procentenheter.

Strukturellt sparande

Det strukturella sparandet är en bedömning av hur stort det finansiella sparandet i offentlig sektor skulle vara om sektorns inkomster och utgifter inte påverkades av konjunkturläget eller engångseffekter. Från och med denna propo- sition beräknas det strukturella sparandet med en ny beräkningsmetod (se fördjupningsrutan Ny ansats för att beräkna det strukturella spa- randet).

Det strukturella sparandet är inte en del av den officiella statistiken. Det gör att det inte finns något allmänt accepterat utfall för den strukturella nivån på sparandet, vilket innebär att utfallet kan skilja sig åt mellan olika bedömare.

Regeringen bedömer att det strukturella spa- randet har försämrats betydligt de senaste åren.

År 2014 understeg även det strukturella sparan- det målnivån med närmare 2 procentenheter. Även om det strukturella sparandet stärks under prognosperioden förväntas det ligga under mål- nivån alla år 2015–2019.

Redogörelse av avvikelsen från målet

Regeringens bedömning: Som framgår av analysen av måluppfyllelsen, bedöms det finansiella spa- randet avvika tydligt från den målsatta nivån om ett sparande på 1 procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. Regeringen avser att bedriva en ansvarsfull finanspolitik som leder till att sparandet successivt stärks till dess att spa- randet når målnivån. Denna inriktning för fi- nanspolitiken innebär att regeringens förslag till reformer och aviseringar i propositionen Vårändringsbudget för 2015 finansieras fullt ut. Regeringen avser att tillämpa motsvarande krav på finansiering av reformer i budgetproposit- ionen för 2016.

Den offentliga skuldsättningen är förhållande- vis låg, inte minst i ett internationellt perspektiv. Det gör att sparandet kan återföras till den mål- satta nivån i en takt som tar hänsyn till att det alltjämt finns lediga resurser i ekonomin, utan att hållbarheten i de offentliga finanserna äventyras.

Regeringen bedömer att det sker en gradvis återhämtning i svensk ekonomi 2015 och 2016. Arbetslösheten är dock fortsatt hög och den utdragna lågkonjunkturen innebär en risk för att arbetslösheten ligger kvar på höga nivåer. Samti- digt är riskerna betydande för att utvecklingen ska bli svagare än i denna bedömning. Trots den tydliga avvikelsen från målet om ett sparande på 1 procent av BNP bedöms det därför inte vara lämpligt att bedriva en kraftigt åtstramande fi- nanspolitik de närmaste åren. Först under nästa mandatperiod bedöms ett finansiellt sparande om 1 procent av BNP kunna nås.

Om en allvarlig störning drabbar ekonomin riskerar återgången till den målsatta nivån för det finansiella sparandet att förskjutas ytterligare framåt i tiden. Samtidigt kan en starkare kon- junkturåterhämtning skapa förutsättningar för en snabbare återgång till den målsatta nivån.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt 2 kap. 1 a § budgetlagen (2011:203) ska regering-

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

en vid en bedömd avvikelse från målet för det finansiella sparandet redogöra för hur en åter- gång till målet ska ske. I förarbetena till bestäm- melsen framhålls att en analys tydligt bör indi- kera att en avvikelse föreligger för att regeringen ska ha en skyldighet att lämna en sådan redogö- relse (prop. 2013/14:173 s. 28, 29 och 45). Vidare anges att den redovisade planen för hur en åter- gång ska ske bör avse ett medelfristigt perspek- tiv. Ett medelfristigt perspektiv i det budgetpoli- tiska ramverket avser normalt 3 eller 4 år. Om sparandet avviker från målnivån bör regeringen därför redovisa en plan för hur en återgång till målet ska ske som inbegriper de prognosår som inkluderas i budgetpropositionen.

Det är viktigt att avvikelser korrigeras, men det ska inte ske på ett mekaniskt vis. Hur en avvikelse från målet ska korrigeras ska ske efter en samlad bedömning utifrån stabiliserings-, fördelnings- och strukturpolitiska utgångs- punkter. Hänsyn ska således tas till den sam- hällsekonomiska balansen vid bedömningen av hur snabbt en avvikelse bör korrigeras. Detta gäller i synnerhet när, som i nuläget, avvikelsen är betydande.

Regeringen anser mot denna bakgrund att återgången till den målsatta nivån bör ske i en takt som tar hänsyn till att det alltjämt finns lediga resurser i ekonomin och att arbetslösheten är hög. Avvikelsen från den målsatta nivån är så stor att ett finansiellt sparande om 1 procent av BNP inte kan förväntas uppnås under denna mandatperiod utan att återhämtningen i svensk ekonomi hotas. Enligt regeringen är det därför motiverat att nå den målsatta nivån först under nästa mandatperiod.

Regeringen har gett Konjunkturinstitutet i uppdrag att analysera konsekvenserna av att ändra den målsatta nivån för det finansiella spa- randet från 1 till 0 procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel (dnr Fi2015/1488). Om målnivån för det finansiella sparandet senare skulle ändras av riksdagen till ett sparande på 0 procent av BNP över en konjunkturcykel be- döms denna nivå kunna uppnås under denna mandatperiod.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

5.2Bedömning av utgiftstakets nivåer för 2018 och 2019

I propositionen Vårändringsbudget för 2015 föreslår regeringen att de redan fastställda nivå- erna på utgiftstaket för 2015–2017 ska höjas av finanspolitiskt motiverade skäl (se tabell 5.2). Det finns inga formella hinder för riksdagen att besluta om att ändra en tidigare fastställd nivå på utgiftstaket. Enligt den praxis som utvecklats har regeringen inte lämnat förslag om förändringar av den reella nivån på ett utgiftstak som tidigare har föreslagits av samma regering. Det är dock förenligt med såväl praxis som det finans- politiska ramverket att en ny regering lämnar förslag om ändrade nivåer på utgiftstaket som en del av en förändrad inriktning av finanspolitiken (se bet. 1995/96:FiU10 s. 69). Regeringen före- slog motsvarande höjningar i budget- propositionen för 2015 (prop. 2014/15:1 Förslag till statens budget, finansplan m.m. avsnitt 5.4.1

Tabell 5.2 Ursprungligt och faktiskt utgiftstak 2005–2017

Miljarder kronor om inget annat anges

och 5.4.2). Regeringens förslag till nivåer på ut- giftstaken för 2015–2017 avvisades dock i sam- band med att riksdagen röstade för ett annat budgetförslag (bet. 2014/15:FiU1, rskr. 2014/15:29). Regeringen anser alltjämt att utgift- staken för 2015–2017 bör höjas i enlighet med förslaget i budgetpropositionen för 2015.

För 2018 gör regeringen en bedömning av ut- giftstakets nivå. Regeringen har tidigare gjort en bedömning av nivån för 2018 i budget- propositionen för 2015. Enligt budgetlagen är det obligatoriskt för regeringen att i budget- propositionen föreslå en nivå på utgiftstaket för det tredje tillkommande året. I enlighet med budgetlagen kommer regeringen att lämna för- slag till utgiftstak för 2018 i budget- propositionen för 2016. Regeringen gör vidare i denna proposition för första gången en bedöm- ning av utgiftstakets nivå för 2019.

	2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Ursprunglig årlig
nominell förändring av
utgiftstaket1	38	37	42	33	32	30	30	20	10	10	51	46	58
Ursprungligt beslu-
tade utgiftstak	894	931	949	971	989	1 018	1 050	1 074	1 093	1 103	1 123	1 167	1 210

Teknisk justering2	-24	-24	0	-14	0	6	13	10	2	4	2	-4	0
Finanspolitiskt
motiverad ändring3			-11								33	41	52
Slutligt fastställda
utgiftstak	870	907	938	957	989	1 024	1 063	1 084	1 095	1 107	1 1584	1 2044	1 2624
Takbegränsade
utgifter	864	895	910	943	965	986	989	1 022	1 067	1 096	1 117	1 166	1 213

Budgeteringsmarginal	6	12	28	14	24	38	74	62	28	11	41	38	49
Budgeteringsmargi-
nal, procent av takbe-
gränsade utgifter	0,7	1,3	3,1	1,4	2,5	3,9	7,5	6,0	2,6	1,0	3,7	3,3	4,0

Anm.: För åren 1997–2004, se 2009 års ekonomiska vårproposition (prop. 2008/09:100 s. 164).

1 Ursprunglig nominell förändring av utgiftstaket jämfört med föregående år vid det tillfälle utgiftstaket för det aktuella åre t fastställdes för första gången. Beloppen i första raden i tabellen avviker från förändringen mellan åren för de ursprungligt bes lutade nivåerna på utgiftstaket (rad 2) eftersom fastställda nivåer regelbundet justeras av tekniska skäl. Exempelvis uppgick utgiftstaket för 2006 till 931 miljarder kronor när det ursprungligen fastställdes. Efter fastställandet justerades nivån av tekniska skäl till 907 miljarder kronor, vilket var den nivå som gällde när utgiftstaket för 2007 först fastställdes till 949 miljarder kronor, dvs. en ursprunglig ökning av utgiftstaket 2007 med 42 miljarder kronor.

2 Ett ursprungligt beslutat utgiftstak justeras ofta flera gånger till följd av tekniska orsaker. De tekniska justeringarna som redovisas här är de ackumulerade tekniska justeringarna för varje år.

3 Finanspolitiskt motiverade ändringar av utgiftstakets nivå medför en reell förändring av utgiftstake ts begränsande effekt på de takbegränsade utgifterna.

4 Regeringens förslag till nivåer för utgiftstaket för 2015 –2017 i propositionen Vårändringsbudget för 2015. Källor: Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

Regeringens bedömning: För 2018 och 2019 bör utgiftstaket för staten, inklusive ålderspensions- systemet vid sidan av statens budget, uppgå till 1 319 miljarder kronor respektive 1 378 miljarder kronor.

Skälen för regeringens bedömning: De höj- ningar av utgiftstakets nivåer för 2015–2017 som regeringen föreslår i propositionen Vårändringsbudget för 2015 är lika stora som de höjningar som regeringen föreslog i bud- getpropositionen för 2015. I enlighet med vad som då angavs, och med beaktande av att den beslutande budgeten för 2015 och förslagen i propositionen Vårändringsbudget för 2015 motiverar andra nivåer för tekniska justeringar av utgiftstaket jämfört med budgetproposit- ionen för 2015, bedömer regeringen att utgift- stakets nivå för 2018 bör uppgå till 1 319 miljarder kronor. Det medför att nivån 2018 ökar med 57 miljarder kronor jämfört med 2017, vilket överensstämmer med den bedömning av utgiftstakets ökning 2018 som regeringen gjorde i budgetpropositionen för 2015.

För 2019 bedömer regeringen att utgifts- taket bör uppgå till 1 378 miljarder kronor, vilket är 59 miljarder kronor högre än den bedömda nivån för 2018.

Relationen till målet för det finansiella sparandet

Budgeteringsmarginalen, dvs. skillnaden mellan utgiftstaket och de takbegränsade utgifterna, uppgår till 70 miljarder kronor för 2018. Det är den maximala utgiftsökning för 2018 som utgift- stakets nivå medger. Samtidigt bör motsvarande minst 20 miljarder kronor lämnas obudgeterat under utgiftstaket som en buffert för oförut- sedda händelser när budgetpropositionen för 2018 lämnas till riksdagen, i enlighet med riktlin- jen för säkerhetsmarginalen.41

41 Enligt riktlinjen bör budgeteringsmarginalen uppgå till minst 1 procent av de takbegränsade utgifterna för innevarande år (t), minst 1,5 procent för kommande budgetår (t+1), minst 2 procent för år två (t+2) och minst 3 procent för år tre (t+3). I förekommande fall har riktlinjen på 3 procent gällt även för år fyra (t+4). Den stegvisa ökningen

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Tabell 5.3 Utgiftstak 2015–2019

Miljarder kronor om inget annat anges

	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Av riksdagen beslutade
nivåer på utgiftstaket	1 107	1 125	1 163	1 210

Regeringens förslag till					1 3191	1 3781
nivåer på utgiftstaket		1 158	1 204	1 262	1 3191	1 3781
Skillnad mot beslutade
nivåer		33	41	52

Årlig förändring av
utgiftstaket	10	51	46	58	57	59

Utgiftstak,
procent av BNP	28,3	28,4	28,3	28,4	28,5	28,6

Utgiftstak, procent av
potentiell BNP	27,7	28,1	28,2	28,4	28,5	28,6

Utgiftstak, fasta
priser2	1 097	1 134	1 159	1 190	1 216	1 241
Takbegränsade utgifter	1 096	1 117	1 166	1 213	1 249	1 274
Takbegränsade utgif-
ter, procent av BNP	28,0	27,4	27,4	27,3	27,0	26,4

Takbegränsade utgif-
ter, fasta priser2	1 086	1 093	1 122	1 144	1 152	1 147
Budgeteringsmarginal	11	41	38	49	70	104

Budgeteringsmargi-
nal, procent av takbe-
gränsade utgifter	1,0	3,7	3,3	4,0	5,6	8,1

Budgeteringsmargi-
nal, procent av BNP	0,3	1,0	0,9	1,1	1,5	2,1

Finansiellt sparande
offentlig sek-
tor, procent av BNP	-1,9	-1,4	-0,7	-0,4	0,0	0,4

Strukturellt sparande
offentlig sek-
tor, procent av BNP	-0,9	-0,5	-0,4	-0,3	-0,1	0,4

Offentliga sektorns
utgifter, procent av
BNP	50,4	50,1	49,8	49,8	49,6	49,2

1Regeringens bedömning av utgiftstakets nivåer för 2018 och 2019 i denna proposition.

2Beräkningen i fasta priser är utförd med en schabloniserad metod. När det gäller de takbegränsade utgifterna är utgifter motsvarande andelen transfer e- ringsanslag (känsliga för förändringar i volymer och makroekonomiska förutsät t- ningar) deflaterade med implicitprisindex för hushållens konsumtionsutgifter, utgifter motsvarande andelen förvaltningsanslag (pris - och löneomräknade anslag) är deflaterade med implicitprisindex för statliga konsumtionsutgifter och utgifter motsvarande andelen anslag som inte är indexerade är deflaterade med deflatorn för BNP. Samma metod har använts för beräkningen av utgiftstaket i fasta priser (med undantag för att 1 procent av de takbegränsade utgifterna, motsvarande riktlinjen för budgeteringsmarginalens storlek för innevarande år,

har behandlats som transfereringsanslag).

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Jämfört med prognosen för de takbegränsade utgifterna för 2018 i denna proposition medger utgiftstaket därmed att de takbegränsade utgif- terna blir ca 50 miljarder kronor högre i budget-

motiveras av att osäkerheten om utgiftsutvecklingen är större på längre sikt.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

propositionen för 2018. Motsvarande möjliga ökning av de takbegränsade utgifterna för 2019, fram till dess att budgetpropositionen för 2019 lämnas till riksdagen, uppgår till ca 85 miljarder kronor. Dessa ökningar motsvarar ca 1,2 respek- tive ca 1,8 procent av BNP för 2018 och 2019.

De takbegränsade utgifterna kan av flera skäl komma att bli högre (och budgeterings- marginalen i motsvarande utsträckning mindre) än enligt den aktuella utgiftsprognosen för dessa två år, exempelvis till följd av makroekonomiska förändringar (t.ex. högre inflation), oförutsedda volymökningar i transfereringssystemen eller beslut om reformer.

Om budgeteringsmarginalen tas i anspråk till följd av nya reformer eller oförutsedda volym- ökningar i de statliga transfereringssystemen försämras normalt det strukturella sparandet. Om budgeteringsmarginalen delvis tas i anspråk för utgiftsökningar till följd av makro- ekonomiska förändringar är detta ofta inte ett problem i förhållande till målet för det finansiella sparandet. Det beror på att målet för det finansi- ella sparandet är formulerat på ett sätt som nor- malt tillåter att utgiftsökningar som följer av de automatiska stabilisatorerna, främst arbetsmark- nadsrelaterade utgifter, försvagar den offentliga sektorns finansiella sparande vid en försvagning av konjunkturen. Om konjunkturutvecklingen däremot blir bättre än väntat kan de takbegrän- sade utgifterna öka på grund av pris- och löneut- vecklingen i ekonomin som helhet. Det kan ta en del av utrymmet under utgiftstaket i anspråk. Det behöver emellertid inte leda till en konflikt med målet för det finansiella sparandet eftersom även den offentliga sektorns inkomster tenderar att bli högre när den ekonomiska utvecklingen blir bättre än väntat.

På längre sikt kan utgiftstakets nivå ses som ett utryck för regeringens syn på hur statens och ålderspensionssystemets totala utgifter bör ut- vecklas och begränsas i ett medelfristigt pers- pektiv. Efter att utgiftstakets nivå har fastställts av riksdagen bör det dock inte betraktas som ett mål för den faktiska utgiftsnivån eftersom denna behöver anpassas till bl.a. den makroekonomiska utvecklingen. Att det finns utrymme under ut- giftstaket betyder inte i sig att det finns ett ut- rymme för reformer som ökar de takbegränsade utgifterna. Reformer på utgiftssidan kan genom- föras först efter att de stämts av mot målet för det finansiella sparandet och den höjning av skatteuttaget som kan komma att krävas.

Utvecklingen av de takbegränsade utgifterna och budgeteringsmarginalens storlek

I den aktuella prognosen ökar de takbegränsade utgifterna med i genomsnitt 3,1 procent per år 2015–2019, vilket främst beror på att utgifterna till viss del direkt påverkas av den allmänna ut- vecklingen av priser och löner. Det är ungefär en lika snabb ökning som den historiska genom- snittliga ökningstakten för de takbegränsade utgifterna 1998–2014, som uppgick till 3,0 procent per år.

Budgeteringsmarginalen ökar relativt snabbt och uppgår för 2018 och 2019 till 5,6 respektive 8,1 procent av de takbegränsade utgifterna. Det är ett större utrymme än den säkerhetsmarginal som regeringen minst vill upprätthålla till utgift- staket. En budgeteringsmarginal som endast motsvarar säkerhetsmarginalen skulle kunna medföra att möjligheterna att genomföra priori- terade reformer på utgiftssidan under mandatpe- rioden begränsades. Om det däremot under de kommande åren successivt bedöms uppstå ett budgetutrymme är det rimligt att det kan utnytt- jas för reformer på budgetens utgiftssida. Hur stort det potentiella utrymmet för reformer på utgiftssidan slutligen blir beror bl.a. på hur stor del av budgeteringsmarginalen som under de kommande åren eventuellt tas i anspråk av andra typer av utgiftsökningar, t.ex. till följd av oförut- sedda ökningar av volymer i de rättighets- baserade transfereringssystemen eller den mak- roekonomiska utvecklingen.

Om hela utrymmet under utgiftstaket fram t.o.m. budgetpropositionen för 2019, dvs. ca 85 miljarder kronor, skulle tas i anspråk för högre utgifter, ger det en genomsnittlig årlig ökningstakt för de takbegränsade utgifterna på ca 4,5 procent per år 2015–2019.

Utgiftstaket och de totala offentliga utgifterna i förhållande till BNP

Den bedömda nivån på utgiftstaket för 2018 uppgår till 28,5 procent av potentiell BNP, enligt bedömningen av BNP i denna proposition. Be- dömningen av utgiftstakets nivå för 2019, 1 378 miljarder kronor, medför att nivån uppgår till 28,6 procent av potentiell BNP, dvs. ungefär samma nivå som för 2018.

100

101

42 Extraordinära poster är tillfälliga kostnader och intäkter som uppgår till ett väsentligt belopp och avser händelser eller transaktioner som saknar ett tydligt samband med den ordinarie verksamheten.

Kommunsektorns resultat före extraordinära poster uppgick till 14 miljarder kronor 2014 (tabell 9.1). Kommunerna redovisade ett positivt resultat på 11 miljarder kronor, medan lands-

Positivt resultat 2014

Utvecklingen av utgiftstaket och de takbegränsade utgifterna i fasta priser

Anm.: För att uppnå jämförbarhet över tiden har nivåerna på utgiftstaket och de takbegränsade utgifterna rensats från skillnader över tiden som beror på tekniska justeringar.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19

Målet för den offentliga sektorns finansiella spa- rande inkluderar även det finansiella sparandet i kommunsektorn, dvs. i kommuner och lands- ting. För kommuner och landsting är emellertid

det ekonomiska resultatet och inte det finansiella sparandet avgörande för om de uppfyller kom- munallagens krav på en balanserad budget. Årets resultat motsvarar förändringen av det egna ka- pitalet. Efter justering för bl.a. realisationsvinster och realisationsförluster samt för orealiserade förluster i värdepapper respektive eventuell åter- föring av tidigare justeringar av orealiserade för-

luster erhålls det s.k. balanskravsresultatet. Upp- De takbegränsade utgifterna omräknade till fasta gifter om balanskravsresultatet för 2014 saknas priser visar hur verksamhetsvolymen förändras dock ännu. Därför redovisas resultat före extra- över tiden i staten och ålderspensionssystemet. ordinära poster.42

Det kan t.ex. handla om utvecklingen av antalet Mellan den kommunala redovisningen och kvadratmeter kontorsyta, antalet årsarbetskrafter nationalräkenskaperna förekommer redovis- i statliga myndigheter eller antalet personer med ningsmässiga skillnader som kan uppgå till ersättning från olika transfereringssystem. flera miljarder kronor enskilda år (se diagram Uttryckt i fasta priser ökar de takbegränsade 9.7). Skillnaderna beror på att den kommunala utgifterna med sammanlagt ca 60 miljarder kro- redovisningen bygger på samma utgångspunkter nor mellan 2014 och 2019. Det är främst i pens- som redovisningen inom näringslivet. Detta ionssystemet som utgifterna ökar på grund av ett innebär att om t.ex. investeringsutgifterna ökar ökande antal pensionärer. Givet den aktuella kraftigt mellan två år får det omedelbart genom- prognosen och den hittills föreslagna och avise- slag på det finansiella sparandet, medan resultatet rade politiken, beräknas statens utgifter omräk- endast påverkas av investeringarnas avskriv-

nade till fasta priser i det närmaste vara oföränd- ningskostnader. rade under denna period.

Ökningen av de takbegränsade utgifterna i fasta priser på ca 60 miljarder kronor mellan 2014 och 2019 kan jämföras med ökningen i löpande priser, som uppgår till ca 180 miljarder kronor. Ungefär en tredjedel av den nominella utgiftsökningen fram t.o.m. 2019 beror alltså på att volymerna ökar, medan resten av utgifts- ökningen beror på att lönerna och priserna sti- ger.

Utgiftstakets nivå ökar med drygt 140 miljar- der kronor i fasta priser under samma period. Det motsvarar ca 13 procent av nivån i fasta pri- ser 2014. Givet behovet av återstående säker- hetsmarginal om ca 20 miljarder kronor 2019 och prognosen för de takbegränsade utgifterna för 2014 medger utgiftstakets ökning fram t.o.m.

5.3 Uppföljning av det kommunala balanskravet

Procent av potentiell BNP

Procent av BNP

Diagram 5.1 Utgiftstak 1997–2019

2019 en ökning av statens och ålderspensions- systemets verksamhetsvolymer med ca 12 pro- cent mellan 2014 och 2019.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

tingen redovisade ett positivt resultat på 3 miljar- der kronor.

Resultatet före extraordinära poster är på un- gefär samma nivå som 2013, dvs. 14 miljarder kronor. Kommunerna redovisade 2014 ett resul- tat som var 5 miljarder kronor lägre, medan landstingen redovisade ett resultat som var 5 miljarder kronor högre än 2013. Förändring- arna jämfört med 2013 berodde inom både kommunerna och landstingen till stor del på tillfälliga generella effekter som inträffade 2013. Landstingen påverkades mest av den sänkta dis- konteringsräntan vid beräkningen av pensions- skulden. Sänkningen innebar en negativ på- verkan på resultatet 2013. Kommunerna på- verkades främst av återbetalningar av tidigare inbetalda premier till AFA Försäkring, vilket medförde en positiv påverkan på resultatet 2013.

Årets resultat, inklusive extraordinära poster, uppgick 2014 till 13 miljarder kronor för kom- munsektorn, vilket är 1 miljard kronor lägre än resultatet före extraordinära poster. Jämfört med 2013 var årets resultat 9 miljarder kronor lägre vilket i huvudsak berodde på att en kommun 2013 sålde kommunala bolag och redovisade en extraordinär intäkt om ca 9 miljarder kronor.

Resultatet för kommunsektorn som helhet 2014 var förenligt med kommunallagens (1991:900) krav på att intäkterna ska överstiga kostnaderna. Sedan balanskravet infördes 2000 har andelen kommuner som redovisat ett nollre- sultat eller ett överskott varierat mellan 59 procent 2003 och 97 procent 2006. För lands- tingen har motsvarande andel varierat mellan 15 procent 2011 och 90 procent 2006, 2007 och 2010. För 2014 redovisade 79 procent av kom- munerna (230) och 65 procent av landstingen (13) positiva resultat.

Stark utveckling av skatteinkomster förbättrar resultatet i prognos

I regeringens prognos för kommunsektorns finanser bedöms skatteinkomsterna öka starkt 2015–2019 till följd av ett fortsatt förbättrat arbetsmarknadsläge. Även statsbidragen ökar på grund av satsningar inom främst utbildnings- och arbetsmarknadsområdet. Kommunsektorn har därmed utrymme att både öka sin konsum- tion och förbättra sitt resultat.

Sektorn som helhet klarar balanskravet med god marginal under prognosperioden. Resultatet

beräknas uppgå till 10 miljarder kronor 2015 och beräknas därefter uppgå till 12–17 miljarder kro- nor per år 2016–2019. Under senare delen av prognosperioden, när ekonomin är i balans, be- räknas resultatet i enlighet med regeringens pro- gnosprinciper ligga på en nivå som ungefär mot- svarar en god ekonomisk hushållning (se vidare avsnitt 9).

5.4Stabilitets- och tillväxtpakten sätter ramarna för finanspolitiken

Stabilitets- och tillväxtpakten består av en korri- gerande del och en förebyggande del. Den korri- gerande delen, underskottsförfarandet, syftar till att rätta till allt för stora skulder och underskott i de offentliga finanserna. För närvarande befinner sig 11 av EU:s 28 medlemsstater i den korrige- rande delen. Enligt den korrigerande delen av pakten får underskottet i de offentliga finanser- na, mätt i nominella termer, inte vara större än 3 procent av BNP och den offentliga skulden inte överstiga 60 procent av BNP. Sverige, Lux- emburg och Estland är de enda EU-länderna som aldrig har varit föremål för underskottsför- farandet. Sverige bedöms under prognospe- rioden ha marginal till underskottsgränsen (se tabell 8.18) och framför allt till skuldgränsen(se diagram 8.10).

Den förebyggande delen av stabilitets- och tillväxtpakten ska säkerställa att medlemsstaterna bedriver en sund budgetpolitik på medellång sikt genom att ange vissa ramar för budgetpolitiken under normala tider, och på ett tidigt stadium förhindra att det uppstår alltför stora underskott i medlemsstaternas offentliga finanser. Att med- lemsstaterna följer den förebyggande delens bestämmelser ska säkerställa att de inte överskri- der gränsvärdena och att den korrigerande delen inte ska behöva aktiveras. Varje medlemsstat har ett medelfristigt budgetmål för det strukturella sparandet, dvs. för den offentliga sektorns kon- junkturjusterade finansiella sparande, rensat från engångseffekter och extraordinära kapitalvinster. Målets nivå bestäms av respektive medlemsstat, men måste vara förenligt med en viss miniminivå som beräknas av Europeiska kommissionen. En medlemsstats medelfristiga budgetmål ska vara nära balans eller i överskott, men kan avvika från detta om det finns en lämplig säkerhetsmarginal

102

103

43 Kommissionen presenterade i januari 2015 nya riktlinjer för hur kommissionen anser att flexibiliteten i stabilitets- och tillväxtpaktens regler bättre ska kunna användas för att särskilt uppmuntra genomföran- det av strukturreformer och investeringar samt för att bättre kunna beakta konjunkturläget i varje enskild medlemsstat. Riktlinjerna förtydli- gar bl.a. hur medlemsstaternas anpassningsbana i hur det strukturella sparandet behöver förbättras för att nå det medelfristiga budgetmålet ska kunna anpassas beroende på t.ex. om landet befinner sig i en lågkonjunk- tur.

44 Sverige har i egenskap av medlemsstat som bedömts överprestera i förhållande till sitt medelfristiga budgetmål inte varit bunden av utgifts- kriteriet.

1 Enligt Europeiska kommissionens vinterprognos, februari 2015.

2 Baserat på regeringens prognos av utgifter och Europeiska kommissionens deflator.

3 MTO och referensvärdet för potentiell BNP -tillväxt ska ses över vart tredje år, vilket innebär att en översyn kommer att ske mot slutet av 2015.

Källor: Europeiska kommissionen och egna beräkningar.

1,9

1,93

Referensvärde: potentiell BNP-tillväxt

1,2

2,2

0,9

Primära offentliga utgifter just. för diskret- ionära skatteför., real årlig procentuell föränd- ring2

Uppföljning utgiftskrite- riet

-1,0

-1,03

Medelfristigt budgetmål (MTO)

-0,9

-1,3

-1,0

Strukturellt spa-

rande, procent av poten- tiell BNP1

Uppföljning medelfris- tigt budgetmål (MTO)

2016

2014

2015

Procent av BNP respektive årlig procentuell förändring, prognos

Tabell 5.4 Faktorer för uppföljning av stabilitets- och till- växtpaktens förebyggande del

till det nominella referensvärdet för under- Sverige presenterar i likhet med andra länder, skottet. Sveriges medelfristiga budgetmål är - som inte har euron som valuta, ett konver- 1 procent av potentiell BNP (se tabell 5.4). gensprogram. Kommissionen och rådet granskar Kommissionen ska se över de medelfristiga bud- konvergensprogrammet och bedömer om det getmålen vart tredje år och nästa översyn förvän- medelfristiga budgetmålet och anpassningsbanan tas ske mot slutet av 2015. dit är lämpliga.43

Kommissionen och rådet utvärderar om med- lemsstaterna har gjort tillräckligt för att nå det medelfristiga budgetmålet baserat på en samlad bedömning av det strukturella sparandet och efterlevnaden av utgiftskriteriet.44 Den närmaste utvärderingen av Sveriges finanspolitik sker i maj 2015 på basis av kommissionens prognos från maj och Sveriges konvergensprogram, som i sin tur baseras på denna proposition.

Kommissionen bedömde i februari 2015 att Sveriges strukturella sparande 2014 uppgick till -1,3 procent av potentiell BNP, vilket är nå- got lägre än det medelfristiga budgetmålet (se tabell 5.4). I sin helhetsbedömning beaktar kommissionen, utöver den senaste prognosen av nivån på strukturella sparandet för det inne- varande året, även det strukturella sparandet under föregående år enligt tidigare prognoser, liksom hur sparandet enligt den senaste progno- sen kommer att utvecklas under prognos- perioden. Baserat på februariprognosen och en helhetsbedömning, kom kommissionen fram till att Sverige efterlevde stabilitets- och tillväxtpak- tens regler 2014 och att Sverige även under 2015

I länder där det strukturella sparandet är lägre än förväntas göra det. Kommissionen noterade det medelfristiga budgetmålet är grundregeln att dock försämringen av det strukturella sparandet det strukturella sparandet ska stärkas med under 2014, vilket också innebär att Sverige 0,5 procent av potentiell BNP per år tills det kommer att ha en något mindre marginal för ett strukturella sparandet är i linje med landets me- försämrat sparande 2015.

delfristiga budgetmål. Om det medelfristiga Enligt den landrapport för Sverige som kom- budgetmålet inte uppfylls måste medlemsstaten missionen presenterade den 26 februari 2015 på även ta hänsyn till det s.k. utgiftskriteriet som basis av februariprognosen gjorde kommissionen infördes i stabilitets- och tillväxtpaktens före-

byggande del 2011. Utgiftskriteriet innebär att den reala ökningen av de primära offentliga ut- gifterna, justerat för diskretionära skatte- förändringar, ska vara lägre än ett referensvärde i form av den reala potentiella BNP-tillväxten. Referensvärdet ses över samtidigt som det me- delfristiga budgetmålet, dvs. vart tredje år. Ut- giftskriteriet används vid bedömningen av om en medlemsstat vidtar tillräckliga åtgärder för att uppnå sitt medelfristiga budgetmål.

EU:s medlemsstater ska i de stabilitets- och konvergensprogram som länderna publicerar i april varje år bl.a. redogöra för sitt medelfristiga budgetmål och anpassningsbanan mot detta mål.

2 0 14 / 1 5: 1 0 0

P R O P .

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

bedömningen att Sveriges offentliga finanser inte står inför några större utmaningar på kort eller medellång sikt. Kommissionen noterade också den kommande förbättringen av det strukturella sparandet under prognosperioden. Sammanfatt- ningsvis kan dock regeringen konstatera att marginalerna mellan de offentliga finanserna och de ramar som är satta av stabilitets- och tillväxt- paktens förebyggande del är små. Dock är mar- ginalen till särskilt skuldgränsen enligt den kor- rigerande delen god.

5.5Riktlinjer för skattepolitiken

Regeringens förslag: Skattepolitikens främsta syfte är att finansiera den gemensamma välfär- den, olika samhällsfunktioner och andra offent- liga utgifter. Skatterna ska tas ut på ett sätt som är förenligt med de övergripande målen för rege- ringens ekonomiska politik. Skattepolitiken ska vid sidan om att säkra goda och stabila skattein- täkter även skapa förutsättningar för en hållbar tillväxt och hög sysselsättning, ett rättvist förde- lat välstånd samt bidra till ett miljömässigt och socialt hållbart samhälle. Skattepolitiken bör därutöver utformas enligt ett antal vägledande principer.

Skälen för regeringens förslag: Goda och sta- bila skatteintäkter är en förutsättning för att garantera det offentliga åtagandet gentemot medborgarna. Skattepolitiken är även ett medel för att uppnå de övergripande målen för den ekonomiska politiken. Skattereglerna ska bidra till att de offentliga finanserna blir långsiktigt hållbara och understödja de budgetpolitiska må- len.

Hållbar tillväxt och hög sysselsättning

En hållbar tillväxt och hög sysselsättning bidrar till att långsiktigt finansiera den gemensamma välfärden. För att skapa ett växande välstånd måste produktiviteten och det totala antalet ar- betade timmar i ekonomin öka, samt fler jobb skapas. Det förutsätter att Sverige har konkur- renskraftiga företag. Skattepolitiken ska stödja en sådan utveckling och bidra till goda villkor för företagande och investeringar i Sverige och i utlandet, vilket också bidrar till att värna den svenska bolagsskattebasen. Vidare kan skattepo-

litiken bidra med finansiering till nödvändiga offentliga investeringar.

Rättvist fördelat välstånd

Att Sveriges välstånd kommer alla invånare till del, och att skillnaderna i ekonomiska förutsätt- ningar mellan olika grupper begränsas, är förut- sättningar för ett fritt och jämlikt samhälle. Skatte- och utgiftssystemen har en om- fördelande roll. Det finns därför anledning att särskilt beakta vilka fördelningseffekter olika åtgärder kan få. Det ska finnas ett samspel mel- lan effektivitets- och fördelningsaspekter i skat- tepolitiken.

Miljömässigt och socialt hållbart samhälle

Skattepolitiken ska också bidra till att kostnads- effektivt styra mot mål som minskad miljö- belastning i Sverige och världen samt stärkt folkhälsa. Skattepolitiken kan skapa drivkrafter som påverkar beteenden, t.ex. genom att styra konsumtion, resursanvändning och investeringar i en mer hållbar riktning. Skattereglerna ska bi- dra till att negativa effekter på miljö och folk- hälsa återspeglas i prisbildningen på olika mark- nader. I den mån sådan återspegling inte sker behöver skatternas styrande effekt öka. En för- utsättning för att styrningen ska vara effektiv är att den som orsakar samhällsekonomiska kost- nader betalar för dessa. Korrigeringar av sådana effekter bör ske på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt, med beaktande av övriga krav på skattesystemet och andra styrmedel. Även i de fall skatter används av finansieringsskäl bör sty- rande effekter och kostnadseffektivitet beaktas.

Vägledande principer

För att skattepolitiken på ett effektivt sätt ska kunna stödja den ekonomiska politiken bör den utformas enligt ett antal vägledande principer.

Ett legitimt och rättvist skattesystem

Vägledande för skattepolitiken är att medbor- garna och företagen ska ha ett högt förtroende för skattesystemet. Skatter ska tas ut på ett rätts- säkert sätt. Ett högt förtroende är nödvändigt för att skatterna långsiktigt ska kunna finansiera den gemensamma välfärden, olika samhälls- funktioner och andra offentliga utgifter. För att stärka legitimiteten ska regelverket vara möjligt att förstå och inte leda till onödigt stora admi- nistrativa kostnader för dem som tillämpar reg- lerna. Detta ska särskilt beaktas vid utformning-

104

en av nya skatteregler. Nyttan av förenklingar ska dock alltid vägas mot behovet av att värna skatteintäkterna, åstadkomma rättvisa mellan skattskyldiga samt motverka skattefusk och skatteundandragande.

Ett högt förtroende för skattesystemet kräver också åtgärder för att bekämpa skattebrott, skat- tefusk och skatteundandraganden. En minskning av det s.k. skattefelet, dvs. skillnaden mellan de fastställda och de teoretiskt riktiga skattebelop- pen, kan bl.a. bredda skattebaserna. En minsk- ning av skattefelet kan i första hand uppfattas som en uppgift för Skatteverket. Men det är också en central uppgift för lagstiftaren, då det är de materiella reglernas utformning som bestäm- mer utrymmet för bl.a. skatteplanering. Även det internationella arbetet för att motverka skat- tefusk och skatteundandragande är viktigt.

Generella och tydliga regler

En viktig princip för skattepolitiken, som bidrar till ett legitimt och rättvist skattesystem, är att skattereglerna ska vara generella, med breda skattebaser och skattesatser som är väl avvägda gentemot målen för den ekonomiska politiken. Generella och tydliga regler, utan komplicerade gränsdragningar, bidrar till förståelse och legiti- mitet för skattesystemet och minskar även ut- rymmet och riskerna för fel och fusk. En sådan utformning av regelverket säkerställer skattein- täkter för en långsiktig finansiering av den ge- mensamma välfärden, olika samhällsfunktioner och andra offentliga utgifter. Avsteg från denna princip kan i vissa fall motiveras av explicita krav på styrning eller av samhällsekonomiska effekti- vitetsskäl.

Skatteutgifter, dvs. stöd till hushåll och före- tag på budgetens inkomstsida till följd av särreg- ler t.ex. nedsatt skatt på vissa varor och tjänster, bör därför regelbundet omprövas. I första hand bör stöd på budgetens inkomstsida undvikas och de bör åtminstone prövas på samma sätt som vanliga utgifter i den årliga budgetprocessen. I undantagsfall kan administrativa kostnader mo- tivera att skatteutgifter väljs framför stöd på budgetens utgiftssida. I 10 kap. 4 § budgetlagen föreskrivs också att regeringen varje år ska lämna en redovisning av skatteutgifter till riksdagen.

Beskattning i nära anslutning till inkomsttillfället

Skattepolitiken bör även vägledas av principen att beskattning i möjligaste mån ska ske i nära anslutning till inkomstens förvärvande. Om skattesystemet innehåller möjligheter att bilda

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

skattekrediter kan det vara svårt att få dessa kre- diter återbetalda när företag och individer t.ex. flyttar utomlands. Detta talar för att inkomster ska beskattas när de uppkommer.

Genom att minska förekomsten av skatte- krediter säkerställs svenska skatteintäkter och därmed finansieringen av den gemensamma väl- färden, olika samhällsfunktioner och andra of- fentliga utgifter. Eventuella förändringar i befint- liga system med skattekrediter kräver dock nog- granna överväganden för att inte orimliga effek- ter ska uppkomma.

Hållbara regler i förhållande till EU

Ytterligare en viktig princip för skattepolitiken är att regelverket ska vara förenligt med EU- rätten. Det gäller inte bara i förhållande till speci- fika rättsakter utan även till bestämmelser i för- draget om Europeiska unionens funktionssätt om fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital samt reglerna om statligt stöd.

Denna princip bör också gälla det svenska re- gelverket på tullområdet. Mycket av tullag- stiftningen finns i EU:s rättsakter. Det är viktigt att säkerställa att det kompletterande svenska regelverket, och tillämpningen av tullagstift- ningen, är i överensstämmelse med EU-rätten.

105

6 Inkomster

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

6 Inkomster

Sammanfattning

–År 2015 väntas de totala skatteintäkterna öka med 5 procent, vilket är en högre ök- ningstakt än genomsnittet för de senaste tio åren. Det beror bl.a. på tidigare beslutade skattehöjningar, men även på förslag som lämnas i propositionen Vårändringsbudget för 2015.

–Även under de kommande prognosåren väntas de totala skatteintäkterna öka med ca 5 procent per år i takt med att kon- junkturläget i Sverige förbättras. Samtliga skattebaser väntas bidra till ökningen.

–I propositionen Vårändringsbudget för 2015 föreslår regeringen en rad föränd- ringar på skatteområdet som sammantaget

beräknas öka de totala skatteintäkterna brutto med 6,5 miljarder kronor 2015, 19,8 miljarder kronor 2016 och därefter med 23,4 miljarder kronor per år.

–I förhållande till den beslutade budgeten för 2015 har prognosen för de totala skattein- täkterna reviderats upp med 3–5 miljarder kronor per år 2015–2018, trots att kon- junkturutsikterna försvagats. Det förklaras av regeländringar på skatteområdet.

I detta avsnitt presenteras inledningsvis en sam- manfattning av förslagen till ändrade skatteregler i propositionen Vårändringsbudget för 2015. Därefter redovisas prognosen för den offentliga sektorns skatteintäkter och för inkomsterna i statens budget (se tabell 6.4 för en sam- manställning). En jämförelse görs av nuvarande

prognos med prognosen i budgetpropositionen för 2015 och den beslutade budgeten för 2015. I avsnittet görs även en uppföljning av inkomster- na i statens budget för 2013 och 2014.

6.1Förslag till ändrade skatteregler i propositionen Vårändringsbudget för 2015

I tabell 6.1 redovisas en sammanfattning av de offentligfinansiella effekterna av de skatte- och avgiftsförändringar som föreslås i propositionen Vårändringsbudget för 2015.45 Förändringarna består bl.a. av slopad nedsättning av social- avgifterna för unga i två steg, som beräknas öka intäkterna med knappt 5,5 miljarder kronor 2015. Därutöver beräknas slopad skatte- reduktion för läxhjälp öka intäkterna med 20 miljoner kronor 2015 och höjd skatt på ter- misk effekt leda till 0,1 miljarder kronor 2015 i ökade intäkter. För mer utförliga beskrivningar av de olika skatteförslagen hänvisas till proposit- ionen Vårändringsbudget för 2015.

Förslagen och bedömningarna i propositionen Vårändringsbudget för 2015 innebär att skatte-

intäkterna	sammantaget	ökar	med	drygt
5,2 miljarder	kronor 2015.	Den	totala	brutto-

effekten för 2015 beräknas till drygt 6,5 miljar- der kronor (se tabell 6.1).

45 För en beskrivning av metodfrågor kopplade till denna redovisning hänvisas till Finansdepartementets publikation Beräkningskonventioner 2015: Metoder för effektberäkningar vid ändrade skatteregler, som publiceras på www.regeringen.se.

109

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Tabell 6.1 Offentligfinansiella effekter av ändrade skatte- och avgiftsregler i propositionen Vårändringsbudget för 2015. Bruttoeffekt 2015, periodiserad nettoeffekt 2015–2019 samt varaktig effekt

Miljarder kronor

		Brutto-						Varaktig
	Effekt från	effekt	Periodiserad nettoeffekt					effekt
		2015	2015	2016	2017	2018	2019
Förslag
Skatt på arbetsinkomster – förvärvsinkomstbeskattning
Slopad skattereduktion för läxhjälp	1/8 2015	0,02	0,02	0,05	0,05	0,05	0,05	0,05
Skatt på arbetsinkomster – socialavgifter m.m.
Slopad nedsättning av socialavgifterna för unga i två	1/8 2015	6,62	5,49	15,76	18,34	18,10	17,98	19,28
steg	1/8 2015	6,62	5,49	15,76	18,34	18,10	17,98	19,28
Skatt på konsumtion m.m. – energi- och miljöskatter
Höjd skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer	1/8 2015	0,27	0,10	0,25	0,25	0,25	0,25	0,25
Höjd skatt på bekämpningsmedel (höjning från 30 kr till
34 kr per kg)	1/8 2015	0,00	0,00	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01
Höjd skatt på naturgrus (höjning från 13 kr till 15 kr per	1/8 2015	0,01	0,01	0,02	0,02	0,02	0,02	0,02
ton)	1/8 2015	0,01	0,01	0,02	0,02	0,02	0,02	0,02
Delsumma – förslag		6,92	5,62	16,08	18,67	18,43	18,31	19,61

Bedömningar

Skatt på konsumtion m.m. – energi- och miljöskatter

Återtagande av avisering om tillfällig skattenedsättning
av koldioxidskatt på dieselbränsle i vissa skogsmaskiner 1		1/8 2014	0,01	0,00	0,00
Skatt på konsumtion m.m. – mervärdesskatt
Ej slopande av gruppregistering till mervärdesskatt		1/1 2015	-0,40	-0,40	-0,32	-0,34	-0,36	-0,36	-0,26
Delsumma – övrigt			-0,40	-0,40	-0,32	-0,34	-0,36	-0,36	-0,26
Summa			6,52	5,23	15,76	18,33	18,06	17,94	19,34
Anm.: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.
1) Effekt för 2014 0,00 mdkr.
Källa: Egna beräkningar.
6.2	Offentliga sektorns skatteintäkter		Diagram 6.1 Totala skatteintäkter 2000–2019
			Årlig förändring i procent					Miljarder kronor
Sverige befinner sig i en konjunkturåterhämning.			8						2 300
Sverige befinner sig i en konjunkturåterhämning.
Under prognosåren 2014–2019 väntas den eko-			6						2 100
nomiska aktiviteten i omvärlden stiga, om än i			6
nomiska aktiviteten i omvärlden stiga, om än i
långsam takt, och efterfrågan på svenska varor			4						1 900
långsam takt, och efterfrågan på svenska varor
och tjänster väntas öka. Hushållens konsumtion
och tjänster väntas öka. Hushållens konsumtion									1 700
gynnas av låga räntor och nedgången i arbetslös-									1 700
gynnas av låga räntor och nedgången i arbetslös-			2
heten.									1 500
De	totala skatteintäkterna väntas öka	med	0						1 300
5 procent 2015, vilket är en starkare ökningstakt									1 300
5 procent 2015, vilket är en starkare ökningstakt			-2
än genomsnittet för de senaste tio åren. Det			-2				Årlig förändring, procent		1 100
än genomsnittet för de senaste tio åren. Det							Årlig förändring, procent		1 100
beror både på tidigare beslutade skattehöjningar							Miljarder kronor
beror både på tidigare beslutade skattehöjningar			-4						900
och på de regeländringar som föreslås i propo-			-4						900
och på de regeländringar som föreslås i propo-			00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19
sitionen Vårändringsbudget för 2015 (se diagram			Källor: Skatteverket, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.
6.1).
Även under prognosåren efter 2015 väntas de			I tabell 6.2 sammanställs de beräknade effekterna
totala skatteintäkterna öka med runt 5 procent			av regeländringar på skatteområdet 2014–2019.
per år. Samtliga skattebaser (skatt på arbete,			Tabellen visar både tidigare genomförda och i
kapital och konsumtion) väntas bidra till den			propositionen Vårändringsbudget för 2015 före-
förhållandevis starka ökningen (se tabell 6.4).			slagna regeländringar. Beloppen visar skillnaden i
			skatteintäkter mellan åren. Det innebär att regel-
			ändringar höjer de totala skatteintäkterna med
110

16 miljarder kronor 2015 och med ytterligare

16 miljarder kronor 2016 osv. I tabell 6.12 finns en mer detaljerad uppställning av bruttoeffek- terna av regeländringarna på skatteområdet 2011–2019.

Tabell 6.2 Bruttoeffekter av ändrade skatte- och avgiftsregler 2014–2019

Miljarder kronor

	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Skatt på arbete	-14	12	14	4	0	0
Skatt på kapital	0	0	0	0	0	0
Skatt på konsumtion	1	4	2	0	0	0
Övriga skatter	0	0	0	0	0	0
Totala skatteintäkter	-13	16	16	4	0	0

Anm.: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid. Observera att tabellen visar både tidigare beslutade och nu i propositionen Vårändringsbudget för 2015 föreslagna regeländringar.

Källa: Egna beräkningar.

De förslag som regeringen lämnar i proposit- ionen Vårändringsbudget för 2015 beräknas sammantaget medföra att skatteintäkterna brutto ökar med 6,5 miljarder kronor 2015, 19,8 miljarder kronor 2016 och därefter med 23,4 miljarder kronor per år. Det rör sig främst om slopad nedsättning av socialavgifterna för unga i två steg, men även om slopandet av skat- tereduktion för läxhjälp, höjd skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer samt höjd skatt på bekämpningsmedel och naturgrus. Däremot kommer inte möjligheten till gruppregistrering till mervärdesskatt att slopas. I propositionen Vårändringsbudget för 2015 finns en utförligare beskrivning av hur de offentligfinansiella effek- terna redovisas.

Tabell 6.3 visar att i förhållande till budget- propositionen för 2015 har utfallet för skattein- täkterna 2013 sammantaget blivit starkare än väntat samtidigt som prognosen för 2014 revide- rats upp.

I jämförelse med den beslutade budgeten för 2015 har intäkterna för samtliga prognosår 2015–2018 reviderats upp. Det beror på regel- ändringar på skatte- och avgiftsområdet, både sådana som beslutats tidigare och ändringar som föreslagits i propositionen Vårändringsbudget för 2015. Den underliggande makrobilden har däremot reviderats ned och konjunkturutsikter- na försvagats.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Tabell 6.3 Totala skatteintäkter 2013–2018 jämfört med budgetpropositionen för 2015 och den beslutade budgeten för 2015

Miljarder kronor

	2013	2014	2015	2016	2017	2018
Skatt på arbete	-3,3	-8,4	-2,7	8,1	11,4	12,8
Skatt på kapital	6,7	12,5	9,4	3,5	4,8	4,6
Skatt på konsumtion	0,8	0,9	-5,3	-8,4	-12,3	-14,1
Övriga skatter	0,7	3,7	1,4	1,5	1,5	1,5

Totala skatteintäkter	4,9	8,6	2,8	4,8	5,4	4,9

Anm.: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid. 2013 och 2014 är jämfört med budgetpropositionen för 2015 och 2015 –2018 är jämfört med den beslutade budgeten för 2015.

Källor: Skatteverket, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

111

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Tabell 6.4 Offentliga sektorns skatteintäkter och inkomster på statens budget 2012–2019

Miljarder kronor

		Utfall	Utfall	Prognos
	Inkomstår	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
	Skatt på arbete	945,1	972,4	990,8	1 049,6	1 124,4	1 187,3	1 242,5	1 293,0
1100	Direkta skatter	505,1	523,0	525,7	559,8	597,2	632,2	663,4	691,1
	Kommunal inkomstskatt	560,8	581,9	600,0	634,3	670,5	706,1	739,0	770,3
	Statlig inkomstskatt	44,2	44,8	46,2	50,0	54,6	58,2	60,7	61,8
	Jobbskatteavdrag	-83,6	-85,8	-100,1	-103,7	-106,6	-110,2	-113,6	-117,5
	Hus-avdrag	-15,9	-17,5	-20,0	-20,3	-20,9	-21,5	-22,2	-23,1
	Övrigt	-0,4	-0,4	-0,5	-0,5	-0,5	-0,5	-0,5	-0,5
1200	Indirekta skatter	440,0	449,4	465,1	489,8	527,2	555,1	579,1	602,0
	Arbetsgivaravgifter	442,4	454,3	471,5	490,6	513,1	537,6	560,9	583,1
	Egenavgifter	11,8	11,6	12,4	13,2	13,9	14,8	15,5	16,2
	Särskild löneskatt	37,4	36,8	38,2	39,6	41,4	43,2	45,0	46,7
	Nedsättningar	-22,5	-22,9	-25,8	-20,6	-6,7	-4,1	-4,3	-4,4
	Skatt på tjänstegruppliv	0,9	0,7	0,7	0,7	0,7	0,7	0,7	0,7
	Avgifter till premiepensionssystemet	-30,0	-31,0	-31,9	-33,7	-35,2	-37,1	-38,7	-40,3

1300	Skatt på kapital	167,8	172,7	191,8	199,8	206,3	221,4	239,0	250,8
	Skatt på kapital, hushåll	27,7	32,3	40,6	43,3	48,2	52,0	52,7	51,5
	Skatt på företagsvinster	89,5	89,0	95,5	101,6	105,9	110,1	116,9	121,1
	Avkastningsskatt	10,1	6,9	10,3	8,6	4,7	10,5	19,0	26,6
	Fastighetsskatt och fastighetsavgift	28,7	31,6	31,9	32,3	32,8	33,3	34,6	35,3
	Stämpelskatt	8,0	8,9	9,3	9,5	9,7	10,2	10,4	10,6
	Kupongskatt m.m.	3,8	4,1	4,2	4,6	5,0	5,3	5,5	5,7

1400	Skatt på konsumtion och insatsvaror	447,3	455,8	468,2	488,4	505,3	521,7	540,9	560,7
	Mervärdesskatt	330,6	339,5	353,8	366,9	382,7	399,1	417,1	434,6
	Skatt på tobak	11,8	11,1	11,4	11,5	11,5	11,5	11,5	11,8
	Skatt på etylalkohol	4,3	4,0	4,1	4,0	4,0	4,0	3,9	3,9
	Skatt på vin m.m.	4,8	4,9	5,2	5,7	5,8	5,9	6,0	6,1
	Skatt på öl	3,2	3,3	3,5	3,8	3,9	3,9	4,0	4,0
	Energiskatt	40,1	40,9	39,0	41,2	40,8	40,4	40,6	41,4
	Koldioxidskatt	25,2	24,0	23,3	24,8	24,5	24,1	24,2	24,8
	Övriga skatter på energi och miljö	4,5	4,4	4,4	4,7	5,4	5,5	5,6	5,6
	Skatt på vägtrafik	15,6	16,5	16,8	18,9	19,9	20,6	21,1	21,6
	Övriga skatter	7,1	7,2	6,7	6,8	6,8	6,9	6,9	7,0
1500	Skatt på import	5,3	5,2	5,8	6,1	6,5	6,9	7,3	7,8
1600	Restförda och övriga skatter	3,0	11,1	8,9	4,8	5,2	5,3	5,4	5,4
	Restförda skatter	-6,3	-6,6	-5,9	-5,9	-5,9	-5,9	-5,9	-5,9
	Övriga skatter	9,3	17,7	14,8	10,7	11,1	11,2	11,3	11,2
	Totala skatteintäkter	1 568,4	1 617,3	1 665,5	1 748,7	1 847,7	1 942,5	2 035,1	2 117,7

1700	Avgående poster, EU-medel	-5,3	-5,2	-5,8	-6,1	-6,5	-6,9	-7,3	-7,8

	Offentliga sektorns skatteintäkter	1 563,1	1 612,1	1 659,7	1 742,6	1 841,1	1 935,6	2 027,8	2 110,0
1800	Avgående poster till andra sektorer	-777,8	-805,0	-829,3	-873,4	-920,4	-968,1	-1 013,5	-1 055,9
	varav kommunala skatteintäkter	-576,2	-597,4	-615,7	-650,3	-686,9	-722,9	-757,0	-788,8
	varav avgifter till ålderspensionssy-
	stemet	-201,6	-207,5	-213,6	-223,1	-233,5	-245,2	-256,6	-267,1

	Statens skatteintäkter	785,3	807,1	830,5	869,2	920,8	967,6	1 014,2	1 054,1

112

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Tabell 6.4 Offentliga sektorns skatteintäkter och inkomster på statens budget 2012–2019 forts.

Miljarder kronor

		Utfall	Utfall	Prognos
	Inkomstår	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
	Statens skatteintäkter	785,3	807,1	830,5	869,2	920,8	967,6	1 014,2	1 054,1

1900	Periodiseringar	16,9	-20,6	-15,2	-4,5	12,8	6,7	4,6	4,1
	Uppbördsförskjutningar	33,0	14,0	3,6	-5,3	11,1	6,6	4,6	3,3
	Betalningsförskjutningar	-16,1	-34,6	-18,8	0,8	1,7	0,0	0,0	0,8
	varav kommuner och landsting	-0,2	-14,8	-10,4	5,6	4,1	0,7	1,6	1,7
	varav ålderspensionssystemet	0,9	-0,2	-0,6	1,1	1,4	1,0	1,0	0,9
	varav privat sektor	-17,2	-20,2	-7,9	-6,2	-3,2	-0,6	-2,6	-1,9
	varav kyrkosektorn	0,5	0,5	0,0	0,3	-0,6	-1,1	0,0	0,0
	varav EU	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
	Anstånd	0,0	0,1	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0

1000	Statens skatteinkomster	802,2	786,6	815,2	864,6	933,6	974,2	1 018,8	1 058,2
	Övriga inkomster	-14,6	4,0	-25,0	-27,7	-35,6	-39,0	-39,8	-41,8
2000	Inkomster av statens verksamhet	48,8	48,1	41,7	40,1	31,8	31,8	34,4	34,7
3000	Inkomster av försåld egendom	0,3	20,8	0,2	5,0	5,0	5,0	5,0	5,0
4000	Återbetalning av lån	1,3	1,1	0,9	0,9	0,7	0,7	0,6	0,6
5000	Kalkylmässiga inkomster	9,7	9,9	9,9	9,9	11,0	11,3	11,5	11,5
6000	Bidrag m.m. från EU	9,8	10,3	11,9	9,2	11,6	11,2	11,4	11,7
7000	Avräkningar m.m. i anslutning till skattesy-
	stemet	-76,6	-78,7	-81,6	-84,5	-86,8	-89,4	-92,2	-94,1
8000	Utgifter som ges som krediteringar på skatte-
	kontot	-8,0	-7,6	-8,0	-8,1	-8,9	-9,6	-10,5	-11,1

	Inkomster på statens budget	787,6	790,5	790,2	837,0	897,9	935,2	979,0	1 016,4

Anm.: Samtliga år i denna tabell är redovisade enligt det statsbudgetsystem som gäller för 2015 och framåt.

Källor: Skatteverket, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

Skatt på arbete

Skatt på arbete kan delas in i direkta och indi- rekta skatter. De direkta skatterna består i hu- vudsak av kommunal och statlig inkomstskatt och påverkas av ett antal skattereduktioner som minskar skatten. De indirekta skatterna på ar- bete består huvudsakligen av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Intäkterna från skatt på arbete beräknas uppgå till 60 procent av de totala skat- teintäkterna 2015.

Intäkterna från skatt på arbete fastställs i den årliga beskattningen av hushållens inkomster, som är klar i november året efter inkomståret. Det innebär att 2014 års intäkter från skatt på arbete ännu inte är fastställda och att endast en prognos för skatteintäkterna finns tillgänglig för detta år.

Intäkterna från skatt på arbete bedöms öka med i genomsnitt omkring 5 procent per år un- der prognosperioden (se tabell 6.5).

Tabell 6.5 Skatt på arbete 2013–2019

Miljarder kronor om inte annat anges

	Utfall	Prognos
	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Aktuell beräkning	972	991	1 050	1 124	1 187	1 242	1 293
Utveckling (%)	2,9	1,9	5,9	7,1	5,6	4,6	4,1

Källor: Skatteverket och egna beräkningar.

Lönesummans utveckling

Lönesumman, dvs. utbetalda löner, utgör drygt 70 procent av underlaget för skatt på arbete. Det innebär att förändringen av antalet arbetade timmar och timlönen är av stor betydelse för utvecklingen av skatteintäkterna. Resterande del av skatteunderlaget för skatt på arbete består av skattepliktiga transfereringar till hushållen.

År 2014 växte lönesumman med 3,7 procent, vilket var en snabbare ökningstakt än 2013 (se diagram 6.2). Ökningen förklaras av att antalet arbetade timmar ökade jämfört med 2013. Löne- summan beräknas fortsätta att öka, med 4,5 procent 2015 och därefter med i genomsnitt 4,7 procent 2016 och 2017. Timlönens öknings- takt stiger något under hela prognosperioden. Även arbetade timmar växer men i avtagande

113

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

takt i slutet av prognosperioden. I slutet av pro- gnosperioden växer lönesumman lite långsam- mare än åren innan.

Diagram 6.2 Arbetade timmar, timlön och lönesumma
2000–2019
Årlig procentuell förändring
7,0
5,0
3,0
1,0
-1,0
-3,0			Arbetade timmar							Timlön					Lönesumma
			Arbetade timmar							Timlön					Lönesumma
-5,0
00	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15	16	17	18	19

Anm.: Den redovisade timlönen är beräknad enligt NR:s principer.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Transfereringar till hushållen

Prognosen för de skattepliktiga transferering- arna till hushållen baseras dels på utvecklingen av antalet pensionärer, sjukskrivna och arbetslösa, dels på löne- och prisutvecklingen, eftersom en del av ersättningarna justeras för denna utveck- ling.

Diagram 6.3 Transfereringsinkomster som andel av underlaget för skatt på arbete 2000–2019

Procent

33 Arbetsmarknadsersättningar

Sjukpenning m.m.

31			Pensioner
31
29
29
27
25
23
21
19
17
15
15

00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19

Källor: Skatteverket och egna beräkningar.

Den del av skatteunderlaget som utgörs av trans- fereringar till hushållen beräknas minska något 2015 (se diagram 6.3). Det beror på att penions- utbetalningarna beräknas växa långsammare än lönesumman. År 2016 ökar däremot transfere- ringarna till hushållen som andel av skatteun-

derlaget något. Detta beror på att såväl pens- ionsutbetalningar som ohälsorelaterade ersätt- ningar beräknas växa snabbare än lönesumman. I slutet av prognosperioden är transfereringsin- komsternas andel av skatteunderlaget relativt konstant.

Kommunal inkomstskatt

Intäkterna från kommunal inkomstskatt beräk- nas ha uppgått till drygt 600 miljarder kronor 2014 (se tabell 6.4), vilket motsvarar drygt 15 procent av BNP. Den kommunala inkomst- skatten beräknas årligen öka i takt med att det kommunala skatteunderlaget ökar, men den är relativt konstant som andel av BNP.

Tabell 6.6 Faktisk och underliggande utveckling av kommunernas skatteunderlag 2013–2019

Årlig procentuell förändring

	Utfall	Prognos
	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Faktisk utveckling	3,4	2,6	5,3	5,7	5,3	4,7	4,2
Underliggande utveckling	3,6	3,1	4,8	5,4	5,3	4,7	4,2

Anm.: Den underliggande utvecklingen av skatteunderlaget är utvecklingen justerad för regeländringar.

Källor: Skatteverket och egna beräkningar.

Den underliggande utvecklingen av skatteun- derlaget, dvs. utvecklingen justerad för regeländ- ringar, bedöms 2015 och 2016 uppgå till 4,8 re- spektive 5,4 procent (se tabell 6.6). År 2017– 2019 ökar både det faktiska och det under- liggande skatteunderlaget med i genomsnitt 4,7 procent per år.

Statlig inkomstskatt

Intäkterna från den statliga inkomstskatten be- räknas ha uppgått till 46 miljarder kronor 2014. År 2015–2019 beräknas intäkterna öka med i ge- nomsnitt 3 miljarder kronor per år, vilket mots- varar en ökningstakt om ca 6 procent per år.

Antalet personer som betalar statlig inkomst- skatt ökade 2014. År 2015–2018 förväntas anta- let personer som betalar statlig inkomstskatt fortsätta att öka, med i genomsnitt drygt 50 000 personer per år. Ökningen förklaras av att tim- lönen i ekonomin bedöms öka snabbare än det jämförelsetal med vilket skiktgränserna för stat- lig inkomstskatt räknas upp (se diagram 6.4).

114

Diagram 6.4 Antal personer som betalar statlig inkomstskatt 2000–2019

Tusentals personer

1 600

Antal som betalar 25%

1 400

Antal som betalar 20%

1 200

1000

800

600

400

200

0 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19

Källor: Skatteverket och egna beräkningar.

Skattereduktioner och allmän pensionsavgift

Skattereduktionerna beräknas uppgå till mellan 224–271 miljarder kronor per år 2014–2019 (se tabell 6.7). Regeringen föreslår i propositionen Vårändringsbudget för 2015 att skatte- reduktionen för läxhjälp (inom ramen för RUT- avdraget) tas bort fr.o.m. 1 augusti 2015. Det

bedöms minska		skattereduktionerna med
20 miljoner	kronor	2015 och därefter med ca
50 miljoner	kronor	per år. Den sammanlagda

skattereduktionen för husavdraget (ROT- och RUT-tjänster) beräknas uppgå till ca 20 miljar- der kronor 2015.

Underlaget för den allmänna pensionsavgiften utgörs av de pensionsgrundande ersättningarna. Därmed följer intäkterna från denna avgift i regel utvecklingen av skatteunderlaget för de direkta skatterna på arbete. Intäkterna från den allmänna pensionsavgiften beräknas öka från 104 till 130 miljarder kronor mellan 2014 och 2019. Alla skattskyldiga som betalar allmän pensionsavgift får en skattereduktion med 100 procent av den allmänna pensionsavgiften, vilket innebär att skattereduktionen för den allmänna pensions- avgiften ökar i samma utsträckning.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Tabell 6.7 Skattereduktioner 2013–2019

Miljarder kronor

	Utfall	Prognos
	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Allmän pensions-
avgift	-101	-104	-108	-114	-119	-125	-130
Fastighetsavgift	0	0	0	0	0	0	0
Sjöinkomst	0	0	0	0	0	0	0
Jobbskatteavdrag	-86	-100	-104	-107	-110	-114	-117
Husavdrag	-18	-20	-20	-21	-21	-22	-23
Gåvor till ideell
verksamhet	0	0	0	0	0	0	0

Summa	-205	-224	-233	-242	-251	-261	-271

Anm.: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid. Beloppen för Fastighetsavgift, Sjöinkomst och Gåvor till ideell verksamhet uppgår till mindre än 0,5 miljarder kronor. Skattereduktion för Gåvor till ideell verksamhet infördes 2012.

Källor: Skatteverket och egna beräkningar.

Arbetsgivaravgifter och egenavgifter

Intäkterna från indirekta skatter på arbete be- döms ha uppgått till 465 miljarder kronor 2014. Arbetsgivar- och egenavgifter utgjorde den hu- vudsakliga delen av intäkterna. Utvecklingen på arbetsmarknaden är av stor betydelse för intäk- terna från arbetsgivar- och egenavgifterna. In- täkterna från de indirekta skatterna förväntas öka varje enskilt år under prognosperioden och uppgå till 602 miljarder kronor 2019 (se tabell 6.4).

I propositionen Vårändringsbudget för 2015 föreslår regeringen att nedsättningen av socialav- gifterna för unga tas bort i två steg. I ett första steg, fr.o.m. den 1 augusti 2015, reduceras ned- sättningen. Förslaget beräknas öka intäkterna från indirekta skatter brutto med ca 6,6 miljarder kronor 2015.

Skatt på kapital

Skatt på kapital omfattar bl.a. skatt på hushållens kapitalinkomster, skatt på företagsvinster och kommunal fastighetsavgift och statlig fastighets- skatt.

Intäkterna från skatt på hushållens kapitalinkoms- ter ökar

Hushållens kapitalinkomster fastställs i den år- liga beskattningen av hushållens inkomster, som är klar i november året efter inkomståret. Det innebär att 2014 års kapitalinkomster ännu inte är fastställda, och att endast en prognos för skat- teintäkterna finns tillgänglig för 2014. Un- derlaget för hushållens skatt på kapital är nettot

115

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0
av	kapitalinkomster						och		kapitalutgifter.							Den	tyder på att vinstutvecklingen var förhållandevis
största delen kommer från realiserade kapital-																	gynnsam 2014.
vinster, exempelvis vid försäljning av fastigheter																	Till följd av att den ekonomiska aktiviteten
eller värdepapper.																	förväntas öka i såväl Sverige som i omvärlden
																	väntas kapacitetsutnyttjandet stiga och företa-
Diagram 6.5 Kapitalvinster, aktieprisindex och																	gens vinster fortsätta att växa under återstoden
fastighetspriser 1989–2019																	av prognosperioden (2015–2019).
Miljarder kronor													Index 2000 = 100				av prognosperioden (2015–2019).
Miljarder kronor													Index 2000 = 100
	240															240	Diagram 6.6 Skatt på företagsvinster 1995–2019
	240															240	Miljarder kronor		Procent av BNP
	220				Taxerade kapitalvinster (vänster axel)											220	Miljarder kronor		Procent av BNP
	220				Taxerade kapitalvinster (vänster axel)											220
	200				Aktieprisindex (höger axel)											200	140		4
	180				Fastighetsprisindex (höger axel)											180		Miljarder kronor	3,5
	160															160	120	Procent av BNP	3,5
	160															160	120
	140															140
	140															140			3
	120															120	100		3
	120															120	100
	100															100	80		2,5
	80															80	80
	60															60			2
	40															40	60		1,5
	20															20			1,5
	20															20
	0															0	40		1
	89	91	93	95	97	99	01	03	05	07	09	11	13	15	17	19			1
	89	91	93	95	97	99	01	03	05	07	09	11	13	15	17	19
																	20		0,5
Källor: Skatteverket, Statistiska centralbyrån, Affärsvärlden och egna beräkningar.																			0,5

																	0		0

År 2014 bedöms de taxerade kapitalvinsterna ha uppgått till 128 miljarder kronor (se diagram 6.5), vilket motsvarar ca 3 procent av BNP. Det är betydligt högre än 2013, då de uppgick till ca 118 miljarder kronor. De högre vinsterna kan förklaras både av uppgången på svenska aktie- marknaden och av prisuppgången på bostäder under 2014. Kapitalvinsterna antas i genomsnitt uppgå till drygt 3 procent av BNP under resten av prognosperioden.

Hushållens ränteinkomster och ränteutgifter minskade 2014, medan direktavkastningen från aktier och fonder ökade. Sammantaget bedöms utvecklingen av hushållens kapitalinkomster och kapitalutgifter bidra positivt till utvecklingen av skatteintäkterna 2014.

Sammanlagt beräknas intäkterna från hushål- lens skatt på kapital ha uppgått till 41 miljarder kronor 2014. Intäkterna uppgår till 43– 53 miljarder kronor per år 2015–2019, vilket motsvarar en ökningstakt på ca 5 procent i ge- nomsnitt per år.

Intäkterna från skatt på företagsvinster ökar

Enligt taxeringsutfallet uppgick intäkterna från skatt på företagsvinster 2013 till ca 89 miljarder kronor. Det är samma nivå som 2012. En förkla- ring till att skatteintäkterna inte ökade är att bolagsskattesatsen 2013 sänktes från 26,3 procent till 22 procent. En genomgång av de största börsnoterade bolagens redovisade vinster

95 97 99 01 03 05 07 09 11 13 15 17 19 Källor: Skatteverket, Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Detta medför att intäkterna från skatt på före- tagsvinster ökar 2015–2019. Intäktsökningen bedöms bli som störst 2018. År 2019 förväntas intäkterna från skatt på företagsvinster uppgå till 121 miljarder kronor. Som andel av BNP ökar intäkterna marginellt från 2,4 procent 2014 till 2,5 procent av BNP 2019 (se diagram 6.6).

Avkastningsskatten ger höga intäkter under slutet av prognosperioden

Intäkterna från avkastningsskatten, som tas ut på sparande i pensions- och kapitalförsäkringar, beräknas ha ökat 2014 till 10 miljarder kronor, efter att ha minskat med ca 33 procent mellan 2012 och 2013 till 6,5 miljarder kronor. Intäk- terna från avkastningsskatten påverkas i hög grad av hur statslåneräntan utvecklas under kalender- året närmast före ingången av beskattningsåret. Det kraftiga intäktsbortfallet 2013 förklaras framför allt av att statslåneräntan föll kraftigt under 2012.

Statslåneräntan föll även under 2014, och be- döms fortsätta falla under 2015, vilket bidrar till minskade skatteintäkter 2015 och 2016. Under resten av prognosperioden ökar intäkterna från avkastningsskatten som en konsekvens av en stigande statslåneränta och ett ökat värde på sparandet i pensions- och kapitalförsäkringar. De årliga intäkterna från avkastningsskatten

116

bedöms öka till drygt 26 miljarder kronor 2019 (se tabell 6.4).

Intäkterna från fastighetsskatt och fastighetsavgift ökar

Intäkterna från fastighetsskatten och den kom- munala fastighetsavgiften beräknas ha uppgått till knappt 32 miljarder kronor 2014, vilket är marginellt högre än 2013.

År 2015–2018 beräknas intäkterna från fastig- hetsskatten och den kommunala fastighetsav- giften öka stegvis för att 2019 uppgå till drygt 35 miljarder kronor. Det är framför allt intäk- terna från den kommunala fastighetsavgiften på småhus som bidrar till ökningen. Intäkts- ökningen från statlig fastighetsskatt är mer blyg- sam. Som andel av BNP minskar intäkterna från fastighetsbeskattningen något 2014–2019 (se tabell 6.8).

Tabell 6.8 Fastighetsskatt och kommunal fastighetsavgift 2013–2019

Miljarder kronor

	Utfall Prognos
	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Småhus	13,8	14,0	14,3	14,5	14,9	16,0	16,5
varav kommunal avgift	13,3	13,5	13,8	14,0	14,4	15,5	16,0
Hyreshus, bostadslägen-	2,7	2,7	2,8	2,8	2,9	2,9	3,0
heter
varav kommunal avgift	2,6	2,6	2,7	2,7	2,8	2,8	2,9
Hyreshus, lokaler	7,4	7,5	7,6	7,8	7,9	8,0	8,1
Industrier	2,1	2,2	2,2	2,2	2,2	2,2	2,2
Vattenkraft	5,5	5,5	5,5	5,5	5,5	5,5	5,5

Summa	31,6	31,9	32,3	32,8	33,3	34,6	35,3
Procent av BNP	0,84	0,82	0,79	0,77	0,75	0,75	0,73

Anm.: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.

Källor: Skatteverket och egna beräkningar.

Skatt på konsumtion och insatsvaror

Skatt på konsumtion och insatsvaror består av mervärdesskatt och punktskatter. År 2015 vän- tas intäkterna från skatt på konsumtion och insatsvaror uppgå till 494 miljarder kronor (se tabell 6.9). Det innebär en ökning på över 4 procent jämfört med föregående år, vilket är en förhållandevis stark ökning.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Tabell 6.9 Skatt på konsumtion och insatsvaror 2013–2019

Miljarder kronor och årlig procentuell förändring

	Utfall	Prognos
	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Skatt på konsumtion
och insatsvaror	461	474	494	512	529	548	568
Utvecklingstakt (%)	1,9	2,8	4,3	3,5	3,3	3,7	3,7

Mervärdesskatt	339	354	367	383	399	417	435
Utvecklingstakt (%)	2,7	4,2	3,7	4,3	4,3	4,5	4,2
Punktskatter	122	120	128	129	130	131	134
Utvecklingstakt (%)	-0,3	-1,1	6,1	1,1	0,4	1,2	2,1

Anm.: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid. Källor: Skatteverket, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

Mervärdesskatt

Intäkterna från mervärdesskatt kommer till stor del från hushållens konsumtion. Eftersom mer- värdesskatten är differentierad mellan olika varu- och tjänstegrupper påverkas intäkterna också av konsumtionens sammansättning (se diagram 6.7).

Skattebasen för mervärdesskatt består också av investeringar och förbrukning i verksamheter som inte är skattepliktiga, och som därmed inte kan dra av ingående mervärdesskatt. Av de totala mervärdesskatteintäkterna kommer ca 80 pro- cent från den privata sektorn.

Diagram 6.7 Hushållens konsumtion i löpande priser och
intäkter från mervärdesskatt 2000–2019
Årlig procentuell förändring
12
10			Hushållens konsumtion
10			Bilar och sällanköpsvaror
			Bilar och sällanköpsvaror
8			Mervärdesskatteintäkter
6
4
2
0
-2
-4
00	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15	16	17	18	19

Anm.: För mervärdesskatteintäkterna finns utfall t.o.m. 2013. För hushållens konsumtion finns utfall t.o.m. 2014.

Källor: Skatteverket, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

Under 2014 skedde en viss återhämtning i hus- hållens konsumtion och intäkterna från mervär- desskatten beräknas ha ökat med mer än 4 procent. Även under prognosperioden 2015– 2019 väntas återhämtningen fortsätta och hus- hållens konsumtion växa. Däremot väntas pris- trycket i ekonomin vara fortsatt lågt och priser- na på de varor och tjänster som hushållen kon-

117

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

sumerar väntas öka långsamt. Efterfrågan från omvärlden väntas sakta stiga och medföra att svenska företag behöver öka sina investeringar, vilket också leder till högre intäkter från mervär- desskatt. Sammantaget bedöms intäkterna från mervärdesskatt öka med runt 4 procent per år under prognosperioden för att 2019 uppgå till 435 miljarder kronor.

Intäkter från punktskatter ökar

Punktskatterna skiljer sig från mervärdesskatten genom att de oftast är baserade på hur mycket man konsumerar i stället för på marknadspriset. I likhet med vad som gäller för de flesta andra skatter är det på kort sikt, bortsett från regeländ- ringar, konjunkturen som betyder mest för ut- vecklingen av intäkterna av punktskatter.

År 2015 väntas dessa intäkter öka med över 6 procent jämfört med föregående år. Det beror till största delen på regeländringar. Det handlar om tidigare beslutade regeländringar, såsom höjningar av energi- och koldioxidskatter46, samt höjningar av tobak- och alkoholskatter men även om de höjningar av skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer samt höjd skatt på bekämp- ningsmedel och naturgrus som föreslås i propo- sitionen Vårändringsbudget för 2015.

Under den senare delen av prognosperioden väntas intäkterna från punktskatterna fortsätta att öka, om än i måttlig takt. Det beror på att konjunkturen sakta återhämtar sig och på att användningen av vissa energislag stiger, men även på att en del av punktskattesatserna är in- dexerade och skrivs upp med inflationen.

Skattekvoten

Skattekvoten visar förhållandet mellan de totala skatteintäkterna och BNP. Skattekvoten påver- kas normalt främst av regelförändringar i skatte- systemet.

46 Se prop. 2009/10:41, bet. 2009/10:SkU21, rskr. 2009/10:122.

Tabell 6.10 Skattekvot 2013–2019

Procent av BNP

	Utfall Prognos
	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Skattekvot	42,8	42,6	43,0	43,5	43,8	44,0	43,9
varav
Skatt på arbete	25,8	25,4	25,8	26,4	26,8	26,8	26,8
Skatt på kapital	4,6	4,9	4,9	4,9	5,0	5,2	5,2
Skatt på konsumtion	12,2	12,1	12,1	12,0	11,9	11,8	11,8
Övriga skatter	0,3	0,2	0,1	0,1	0,1	0,1	0,1

Källor: Statistiska centralbyrån, Skatteverket och egna beräkningar.

Skattekvoten beräknas öka med drygt 1 procentenhet mellan 2013 och 2019 (se tabell 6.10). Mellan 2013 och 2014 bedöms skattekvo- ten minska en aning, vilket framför allt förklaras av införandet av det femte steget av jobbskatte- avdraget. Den större delen av ökningen 2014– 2017 beror på förslaget om att nedsättningen av socialavgifterna för unga ska slopas i två steg 2015 och 2016.

Utöver nämnda förändringar avseende skatt på arbete är det små förändringar av skatte- kvoten. Skatt på kapital som andel av BNP vän- tas växa med omkring 0,5 procentenheter 2013– 2019. Ökningen mellan 2013 och 2014 förklaras framför allt av att hushållens kapitalvinster och bolagsvinsterna väntas öka mer än BNP. Ök- ningarna mot slutet av prognosperioden beror i hög grad på att avkastningsskatten väntas växa i en snabbare takt än BNP, vilket i sin tur förkla- ras av att statslåneräntan väntas öka i en snabbare takt än BNP.

6.3Statens inkomster

Skatteinkomster

I propositioner om statens budget tillämpas en periodiserad redovisning av den offentliga sek- torns skatteintäkter. Det innebär att skatterna redovisas under det inkomstår då den skatteplik- tiga händelsen ägde rum.

Inkomsterna i statens budget ska enligt bud- getlagen (2011:203) i stället redovisas kassa- mässigt, dvs. när de faktiska in- och utbetalning- arna av skatterna sker. Av denna anledning redo- visas även statens skatter kassamässigt. De kas- samässiga skatteinkomsterna består således av betalningar som kan avse skatter för olika in- komstår.

118

Skillnaden mellan skatteintäkter och skatte- inkomster utgörs av periodiseringar. Periodi- seringarna består i sin tur av uppbörds- och be- talningsförskjutningar samt anstånd.

Övriga inkomster

Övriga inkomster utgörs av inkomsttyperna 2000 t.o.m. 8000. I tabell 6.11 redogörs för ef- fekten på övriga inkomster av de föreslagna och aviserade reformerna i propositionen Våränd- ringsbudget för 2015 samt de aviserade refor- merna i denna proposition.

Tabell 6.11 I denna proposition och i propositionen Våränd- ringsbudget för 2015 föreslagna och aviserade förändringar av övriga inkomster

Miljoner kronor

	2015	2016	2017	2018	2019
Fonden för inre säkerhet1	17	50	63	60
Europeiska socialfonden2	50	222	360	46
Golv finansieringsavgift AK2	5	18	16	15	13
Finansieringsavgift AK2	116	395	407	420	432
Övriga inkomster	188	685	846	541	445

1Se propositionen Vårändringsbudget för 2015, utgiftsområde 4.

2Se propositionen Vårändringsbudget för 2015, utgiftsområde 14.

Källa: Egna beräkningar.

Inkomster av statens verksamhet

Inkomster av statens verksamhet består bl.a. av utdelningar från statens aktieinnehav, affärsver- kens inlevererade överskott, Riksbankens inleve- rerade överskott, ränteinkomster och offentli- grättsliga avgifter. Inkomsterna för 2014 blev 42 miljarder kronor, vilket är 6 miljarder kronor lägre än 2013 års utfall. Aktieutdelningen från de statligt ägda bolagen uppgick till 12 miljarder kronor 2014, jämfört med 21 miljarder kronor 2013. Den lägre utdelningsnivån beror bl.a. på att lägre elpriser och nedskrivningar med anledning av Nuonförvärvet har inneburit att Vattenfalls resultat sjunkit kraftigt.

Under prognosperioden 2015–2019 beräknas inkomsterna till 32 miljarder kronor 2016 och 2017 för att sedan öka något och uppgå till 35 miljarder kronor 2019.

De lägre inkomsterna förklaras till största de- len av att Riksbanken bedöms redovisa negativa justerade resultat under prognosperioden. Riks- bankens inlevererade överskott följer det juste- rade resultatet med ett femårigt glidande medel- värde. Därmed beräknas Riksbankens inlevere-

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

rade överskott vara lågt under hela prognospe- rioden.

Inkomster av försåld egendom

Under denna inkomsttyp redovisas försäljningar av olika slags statlig egendom. Inkomster från försäljningar av aktier i statligt ägda bolag utgör vanligtvis den största delen av dessa inkomster. Utfallet 2014 blev 0,2 miljarder kronor. År 2015–2019 gör regeringen ett beräkningstekniskt försäljningsantagande om 5 miljarder kronor per år, vilket är 10 miljarder kronor lägre per år än vad den förra regeringen antog. Detta beror på att regeringen har en annan ambitionsnivå avse- ende försäljningar av statligt aktieinnehav.

Återbetalning av lån

Under inkomsttypen Återbetalning av lån redo- visas återbetalning av lån utställda av staten. Den övervägande delen av inkomsterna under in- komsttypen består av återbetalningar av studie- medel upptagna före 1989. I nuvarande system finansieras studielånen inte med anslag utan med lån i Riksgäldskontoret. Återbetalningar av stu- dielån upptagna 1989 och senare redovisas därför under posten Riksgäldskontorets nettoutlåning i stället för under denna inkomsttyp. År 2014 uppgick inkomsterna under inkomsttypen Åter- betalning av lån till 0,9 miljarder kronor.

År 2015–2019 beräknas inkomsterna under denna inkomsttitel gradvis minska med knappt 0,1 miljarder kronor per år eftersom antalet åter- betalare blir färre.

Kalkylmässiga inkomster

Under inkomsttypen Kalkylmässiga inkomster redovisas avskrivningar och amorteringar samt statliga pensionsavgifter. De senare utgör hu- vuddelen av inkomsterna under inkomsttypen. För 2014 uppgick inkomsterna till 9,9 miljarder kronor, varav 9,3 miljarder kronor utgjordes av de statliga pensionsavgifterna. Till och med 2019

väntas dessa	inkomster gradvis	öka till
11,5 miljarder	kronor. Ökningen	förklaras

främst av ökade inkomster från statliga pens- ionsavgifter.

Bidrag m.m. från EU

Under inkomsttypen Bidrag m.m. från EU re- dovisas bidrag från olika EU-fonder inom EU:s budget. De största enskilda bidragen avser bidrag från EU:s jordbruksfonder, Europeiska regionala utvecklingsfonden och Europeiska socialfonden. Bidragen är främst kopplade till utgifter på an-

119

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

slag under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv, utgiftsområde 19 Regional tillväxt, utgiftsområde 22 Kommunikationer samt ut- giftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel.

Inkomsterna för 2014 uppgick till 11,9 miljarder kronor, varav bidragen från EU:s jordbruksfonder uppgick till 8,1 miljarder kro- nor. Under prognosperioden beräknas bidragen m.m. från EU till 9–12 miljarder kronor per år.

Avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet

Inkomsttypen Avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet består av två delar: tillkommande inkomster och avräkningar i anslutning till skat- tesystemet.

Tillkommande inkomster består av inkomster som bruttoredovisas på statens budget. Motsva- rande poster avräknas på andra inkomsttitlar eller förekommer med samma belopp på budge- tens utgiftssida. Det gäller t.ex. skatter som till- faller EU, som den mervärdesskattebaserade EU-avgiften och tullmedel. Under tillkom- mande inkomster redovisas också kommunala utjämningsavgifter enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. De tillkommande inkomsterna uppgick till 9 miljarder kronor 2014 och beräknas uppgå till 9–10 miljarder kronor per år 2015–2019.

Den största delen av avräkningarna utgörs av statliga och kommunala myndigheters kompen- sation för betald mervärdesskatt. Som avräk- ningar redovisas dessutom avgiftsintäkter som redovisas på myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret, t.ex. insättnings- och sta- bilitetsavgifter. Avräkningarna var -90 miljarder kronor 2014 och beräknas uppgå till mellan -93 och -102 miljarder kronor per år 2015–2019.

Utgifter som ges som krediteringar på skattekonto

Under inkomsttypen Utgifter som ges som kre- diteringar på skattekonto redovisas stöd som enligt nationalräkenskaperna är att likställa med utgifter. Redovisningen syftar till att öka riksda- gens möjligheter att granska statens budget. År 2014 uppgick dessa negativa inkomster till -8 miljarder kronor och avsåg sjöfartsstöd, samt stöd till nystartsjobb och yrkesintrodukt- ionsanställningar. Under prognosperioden be- räknas utgifterna under inkomsttypen öka något för att 2019 uppgå till -11 miljarder kronor.

Ändrad redovisning av inkomsttitlar

Följande inkomsttitel tillkommer:

2127 Inlevererat överskott från övriga myndig- heter

Följande inkomsttitlar byter namn

1621 Omprövningar aktuellt taxeringsår

1622 Omprövningar äldre taxeringsår

1631 Omprövningar aktuellt taxeringsår

1632 Omprövningar äldre taxeringsår

och heter fortsättningsvis

1621 Omprövningar aktuellt beskattningsår

1622 Omprövningar äldre beskattningsår

1631 Omprövningar aktuellt beskattningsår

1632 Omprövningar äldre beskattningsår

120

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Tabell 6.12 Förändring av totala skatteintäkter till följd av regeländringar, bruttoeffekter i förhållande till föregående år

Miljarder kronor

	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Skatt på arbete	-7,6	0,4	1,1	-14,1	11,9	14,2	3,6	0,0	0,0
Kommunalskatt	-7,5	1,0	1,2	0,0	5,0	1,0	0,0
Förändrad medelutdebitering		1,1	2,4	2,5	2,6
Avdragsrätten f privat pensionssparande, sänkt och slopat avdr.					2,5	1,1
Ändringar av grundavdraget (pensionärer)	-7,5		-1,2	-2,5
Ändrade avdragsregler (pensionssparande m.m.)		0,3
Övrigt	0,0	-0,4	-0,1	0,0	-0,1	0,0
Statlig skatt	0,0	0,0	0,0	-0,3	0,7	0,3	0,0	0,0	0,0
Avdragsrätten f privat pensionssparande, sänkt och slopat avdr.					0,7	0,3
Övrigt				-0,3
Skattereduktioner	0,0	-0,3	0,0	-12,0	0,0	0,0	0,0
Slopad skattereduktion för läxhjälp					0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Skattereduktion jobbskatteavdrag				-12,0
Övrigt		-0,3			0,0	0,0
Socialavgifter	-0,1	-0,3	-0,1	-1,8	6,3	12,9	3,6
Slopad nedsättning av socialavgifterna för unga i två steg					6,6	12,9	3,6	0,0	0,0
Förändringar i nedsättningen av socialavgifterna för unga					-0,3	0,0	0,0	0,0	0,0
Nedsättning socialavgift	-0,1	-0,3	-0,1	-1,8	-0,1

Skatt på kapital	2,1	1,6	-13,0	0,4	0,2	0,0	0,1	0,0	0,0
Inkomstskatt, företag	0,1	-0,1	-7,2	0,0	0,0	0,0	0,0
Sänkt skattesats, begränsning av ränteavdrag	0,1		-7,2
Övrigt		-0,1		0,0
Fastighetsskatt	1,5	0,0	-0,6	0,0	0,0	0,0	0,0
Hyreshus: sänkt skattesats, frysning, kommunal avg.			-0,6
Vattenkraft: skattesatsändringar	1,5
Övriga skatter på kapital	0,6	1,7	-5,3	0,4	0,2	0,0	0,1
Investeraravdrag			-0,1	-0,7
Investeringsfonder samt investeringssparkonto		1,6	-4,8	0,5	0,5
Höjt belopp för uthyrning av privatbostäder	-0,1	0,0	-0,2
Ändrade 3:12-regler, sänkt expansionsfondsskatt	-0,1	-0,2	-0,5	0,5	-0,2	0,0	0,1
Höjd stämpelskatt	0,7
Skatt på konsumtion	-0,5	-4,6	3,1	0,7	4,4	1,8	0,0	0,0	0,0
Mervärdesskatt	0,0	-5,4	0,5	-0,1	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Ej slopande av gruppregistrering					-0,4
Slopande av gruppregistrering					0,4
Skatt på energi och miljö	0,7	0,1	2,3	0,0	1,3	1,0	0,0
Energiskatt	0,9		1,1	0,0	-0,1	0,0
Koldioxidskatt	-0,2		-0,1	0,0	1,1	0,7	0,0
Avfallsskatt, naturgrusskatt m.m.					0,0	0,0
Bekämpningsmedelsskatt					0,0	0,0
Skatt på termisk effekt					0,3	0,4
Övrigt		0,1	1,3
Övriga skatter på konsumtion och insatsvaror	-1,2	0,7	0,3	0,9	3,1	0,7	0,0
Skatt på vägtrafik, trängselskatt m.m.	-1,2	-0,1	0,2	0,1	1,7	0,7	0,0
Skatt på tobak		0,9	0,1	0,1	0,7
Skatt på alkohol				0,7	0,7
Restförda och övriga skatter	-0,7	-0,3	-0,1	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Totala skatteintäkter	-6,8	-2,9	-8,9	-13,0	16,5	16,0	3,7	0,0	0,0
Totala skatteintäkter, exkl. kommunal utdebitering	-6,8	-4,0	-11,3	-15,5	13,9	16,0	3,7	0,0	0,0

Anm.: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid. Observera att tabellen visar både tidigare beslutade och nu i proposit ionen Vårändringsbudget för 2015 föreslagna regeländringar.

Källa: Egna beräkningar.

121

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

6.4Uppföljning av statens inkomster 2013–2018

Jämförelse med prognoserna i budget- propositionen för 2015 och den beslutade budgeten för 2015

I detta avsnitt jämförs prognosen för skattein- täkterna i denna proposition med prognoserna i budgetpropositionen och den beslutade bud- geten för 2015. Vidare görs en uppföljning av inkomsterna i statens budget för 2013 och 2014. Prognosskillnaderna finns redovisade i tabell 6.14. I tabell 6.13 finns de viktigaste antagandena för skatteprognoserna och en jämförelse med den beslutade budgeten för 2015.

Skatt på arbete

Intäkterna från skatt på arbete har reviderats ned med 8 miljarder kronor 2014 jämfört med be- räkningen i budgetpropositionen för 2015. År 2015 är nedrevideringen 3 miljarder kronor jäm- fört med den beslutade budgeten för 2015. Den främsta anledningen till nedrevideringen är en lägre prognos för lönesummans utveckling 2014 (se tabell 6.13).

År 2016–2018 har intäkterna från skatt på ar- bete reviderats upp med mellan 8 och 13 miljarder kronor per år. Det förklaras huvud- sakligen av regeringens förslag i propositionen Vårändringsbudget för 2015 om att ta bort ned- sättningen av socialavgifterna för unga.

Skatt på hushållens kapital

Jämfört med den beslutade budgeten för 2015 är prognosen för intäkterna från hushållens skatt på kapital uppreviderad samtliga år (2014–2018), med omkring 2–11 miljarder kronor (se tabell 6.14). För 2014 kan upprevideringen till stor del förklaras av att hushållens kapitalvinster bedöms vara högre än i den tidigare bedömningen. För resten av prognosperioden förklaras upp- revideringen främst av lägre ränteutgifter till följd av att ränteprognosen har reviderats ned.

Tabell 6.13 Antaganden i skatteprognoserna och förändringar jämfört med den beslutade budgeten för 2015

Årlig procentuell förändring om inget annat anges

	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019

BNP, marknadspris1	2,4	3,5	4,2	4,4	4,4	4,3	4,1
Diff. BP15	0,0	0,0	-0,8	-0,6	-0,3	-0,2

Arbetade timmar2	0,6	1,9	1,3	1,3	1,4	0,9	0,4
Diff. BP15	0,0	0,5	0,0	0,0	0,2	0,1

Timlön3	1,9	1,7	3,1	3,2	3,3	3,4	3,5
Diff. BP15	0,0	-0,8	0,1	-0,1	-0,2	-0,1

Utbetald lönesumma,
skatteunderlag	2,4	3,7	4,5	4,6	4,7	4,3	4,0
Diff. BP15	0,0	-0,3	0,1	-0,1	0,0	0,0

Arbetslöshet4	8,0	7,9	7,5	7,1	6,7	6,4	6,4
Diff. BP15	0,0	0,0	0,2	0,5	0,3	0,3

Arbetsmarknads-
politiska program5	3,9	3,7	4,0	3,9	3,9	3,9	3,8
Diff. BP15	0,0	-0,1	0,2	0,2	0,2	0,3

Hushållens konsum-
tionsutgifter1	2,7	3,1	3,6	4,0	4,2	4,5	4,4
Diff. BP15	-0,1	-0,6	-1,1	-0,6	-0,4	-0,1

Kommunal medelutde-
bitering6	31,73	31,86	31,99	31,99	31,99	31,99	31,99
Diff. BP15	0,0	0,0	0,1	0,1	0,1	0,1

Statslåneränta6	2,0	1,6	0,7	1,4	2,4	3,1	3,6
Diff. BP15	0,0	-0,1	-1,0	-1,2	-1,3	-1,2

KPI juni-juni	-0,1	0,2	-0,3	0,8	1,7	2,7	3,2
Diff. BP15	0,0	0,0	-1,0	-1,3 -1,3 -0,5

Inkomstbasbelopp7	56,6	56,9	58,1	59,7	62,2	65,3	68,6
Diff. BP15	0,0	0,0	0,0	-0,4 -0,8 -0,8

Prisbasbelopp7	44,5	44,4	44,5	44,4	44,8	45,5	46,7
Diff. BP15	0,0	0,0	0,0	-0,4 -1,0 -1,6

Inkomstindex	154,8	155,6	158,9	163,1	169,9	178,5	187,7
Diff. BP15	0,0	0,0	0,0	-1,2 -2,2 -2,1

Skiktgräns7	413,2	420,8	430,2	437,7	450,2	466,7	488,9
Diff. BP15	0,0	0,0	8,4	4,5	-1,0	-6,8

Övre skiktgräns7	591,6	602,6	616,1	626,8	644,6	668,2	699,9
Diff. BP15	0,0	0,0	0,0	-6,0	-14,5	-23,5

Anm.: Dessa antaganden ligger också till grund för budgetpropositionen för 2015.

1Löpande priser, procentuell förändring.

2Kalenderkorrigerat, anställda.

3Enligt NR:s definition.

4Arbetslöshet 15–74 år. 5 Procent av arbetskraften.

6Procent. 7 Tusentals kronor.

8Avser skiktgräns för statlig inkomstskatt. Tusentals kronor.

Källor: Statistiska centralbyrån, Skatteverket och egna beräkningar.

122

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Tabell 6.14 Aktuell prognos jämfört med budgetpropositionen för 2015, den beslutade budgeten för 2015 samt statens budget för 2013 och 2014

Miljarder kronor
					2013 och 2014 jämfört med BP15, 2015–2018 jämfört med
			Aktuell		beslutad budget för 2015
			Aktuell
	Utfall	Jmf. SB	prognos	Jmf SB	Prognos
Inkomstår	2013	2013	2014	2014	2013	2014	2015	2016	2017	2018
Skatt på arbete	964,8	-14,6	982,8	-9,4	-3,3	-8,4	-2,7	8,1	11,4	12,8
Direkta skatter	523,0	-7,2	525,7	-5,6	-2,1	-7,2	-6,4	-7,5	-6,4	-4,1
Kommunal inkomstskatt	581,9	-2,7	600,0	-2,9	-2,5	-6,0	-3,4	-5,4	-6,0	-5,7
Statlig inkomstskatt	44,8	-2,7	46,2	0,8	-0,3	-1,3	-1,3	-1,0	0,2	1,6
Allmän pensionsavgift	100,9	-0,3	103,9	-0,4	-0,5	-1,0	-0,7	-0,8	-0,8	-0,7
Artistskatt	0,0	-0,1	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Skattereduktioner m.m.	-204,6	-1,5	-224,4	-3,1	1,2	1,1	-1,0	-0,4	0,1	0,7
Indirekta skatter	441,9	-7,4	457,1	-3,8	-1,2	-1,2	3,7	15,6	17,8	16,9
Arbetsgivaravgifter	454,3	-3,3	471,5	1,1	0,3	0,0	12,3	21,7	21,3	20,6
Egenavgifter	11,6	-2,0	12,4	-1,7	-0,7	-0,6	-0,5	-0,6	-0,5	-0,6
Särskild löneskatt	36,8	-3,1	38,2	-2,0	-0,9	-0,9	-2,9	-3,1	-3,3	-3,5
Nedsättningar	-30,5	0,9	-33,8	-1,2	0,1	-0,2	-5,3	-2,6	0,2	0,2
Skatt på tjänstegruppliv	0,7	0,1	0,7	-0,2	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Avgifter till premiepensionssystemet	-31,0	0,0	-31,9	0,2	0,0	0,4	0,2	0,2	0,2	0,2
Skatt på kapital	172,7	-5,7	191,8	6,5	6,7	12,5	9,4	3,5	4,8	4,6
Skatt på kapital, hushåll	32,3	6,0	40,6	6,2	0,8	3,4	2,2	4,9	9,2	11,4
Skatt på företagsvinster	89,0	-14,3	95,5	-1,7	4,8	7,6	6,4	2,5	0,8	-1,6
Avkastningsskatt	6,9	-0,4	10,3	0,4	0,4	0,3	-0,6	-5,3	-6,4	-6,2
Fastighetsskatt	31,6	1,8	31,9	0,9	0,7	0,8	0,9	0,8	0,8	0,8
Stämpelskatt	8,9	1,4	9,3	0,9	0,0	0,2	0,2	0,2	0,1	-0,1
Kupongskatt m.m.	4,1	-0,2	4,2	-0,2	0,0	0,2	0,3	0,4	0,3	0,2
Skatt på konsumtion och insatsvaror	461,1	-17,4	474,0	-4,6	0,8	0,9	-5,3	-8,4	-12,3	-14,1
Mervärdesskatt	339,5	-10,1	353,8	1,2	0,8	0,8	-4,2	-5,3	-7,6	-8,0
Skatt på tobak	11,1	-0,5	11,4	-0,1	0,0	0,4	0,1	0,1	-0,1	-0,2
Skatt på etylalkohol	4,0	-0,2	4,1	-0,2	0,0	0,0	0,1	0,1	0,1	0,1
Skatt på vin m.m.	4,9	0,1	5,2	-0,1	0,0	-0,1	0,1	0,1	0,1	0,1
Skatt på öl	3,3	0,2	3,5	0,0	0,0	-0,1	-0,1	-0,1	-0,1	-0,1
Energiskatt	40,9	-1,2	39,0	-2,6	0,0	-0,1	-0,5	-2,0	-2,9	-3,6
Koldioxidskatt	24,0	-2,4	23,3	-0,8	0,0	0,7	-0,3	-1,3	-1,9	-2,4
Övriga skatter på energi och miljö	4,4	-1,7	4,4	-1,6	0,0	-0,7	-0,3	0,2	0,3	0,4
Skatt på vägtrafik	16,5	-1,1	16,8	-0,2	0,0	-0,1	-0,1	0,0	-0,1	-0,1
Skatt på import	5,2	-0,5	5,8	0,6	0,0	0,2	0,2	0,1	0,1	0,1
Övriga skatter	7,2	0,0	6,7	-0,6	0,0	-0,2	-0,2	-0,3	-0,3	-0,3
Restförda skatter och övriga skatter	11,1	7,2	8,9	3,3	0,7	3,7	1,4	1,5	1,5	1,5
Restförda skatter	-6,6	-0,3	-5,9	0,4	0,0	0,7	0,7	0,7	0,7	0,7
Övriga skatter	17,7	7,4	14,8	2,9	0,7	2,9	0,7	0,8	0,8	0,8
Totala skatteintäkter	1 609,8	-30,6	1 657,5	-4,2	4,9	8,6	2,8	4,8	5,4	4,9

123

124

Avkastningsskatt

Intäkterna från avkastningsskatten 2013 blev 0,4 miljarder kronor högre än beräknat i budget- propositionen för 2015. Prognosen för 2014 är uppreviderad med 0,3 miljarder kronor jämfört med den i budgetpropositionen för 2015.

För 2015–2018 har prognosen reviderats ned betydligt jämfört med den beslutade budgeten för 2015. Den främsta förklaringen till detta är

Fastighetsskatt och kommunal fastighetsavgift

Intäkterna från fastighetsskatt och kommunal fastighetsavgift för 2013 blev 0,7 miljarder kro- nor högre än prognosen i budgetpropositionen för 2015. År 2014–2018 är prognosen upprevide- rad med mellan 0,8 och 0,9 miljarder kronor per år.

en stor nedrevidering av prognosen för stats- låneräntan för 2014–2017.

Skatt på företagsvinster

Det slutliga taxeringsutfallet för skatt på före- tagsvinster 2013 uppgick till knappt 89 miljarder kronor. Utfallet var 4,8 miljarder kronor högre än enligt prognosen i budgetpropositionen för 2015. Den främsta förklaringen är att den avräk- nade utländska skatten 2013 var mycket lägre än normalt och lägre än enligt prognosen i budget- propositionen för 2015.

Prognosen för skatt på företagsvinster 2014 är

uppreviderad med 7,6 miljarder kronor jämfört

med prognosen i budgetpropositionen för 2015. Skatt på konsumtion

För 2015–2017 är prognosen för intäkterna För 2013 blev intäkterna från skatt på konsumt- från beskattningen av företagsvinster upp- ion och insatsvaror 0,8 miljarder kronor högre reviderade med mellan knappt 1 miljard och än beräknat i budgetpropositionen för 2015, 6,4 miljarder kronor per år, medan prognosen vilket helt förklaras av att intäkterna från mer- för 2018 är nedreviderad med 1,6 miljarder kro- värdesskatten blev högre än väntat.

nor. Den reviderade prognosen är resultatet av Även för 2014 har utfallet blivit högre än vad en samlad bedömning av en rad faktorer. Till som förväntades i budgetpropositionen för 2015, dessa faktorer hör taxeringsutfallet för 2013 och även om det finns vissa delar av mervärdes- en reviderad prognos gällande den makro- skatten som fortfarande är en prognos. ekonomiska utvecklingen under perioden (se För 2015–2018 har prognosen för intäkterna avsnitt 4). från skatt på konsumtion och insatsvaror revide-

rats ned i förhållande till den beslutade budgeten för 2015. Det beror huvudsakligen på att kon- junkturutsikterna har reviderats ned. Hushållens konsumtion i löpande priser förväntas inte ut- vecklas lika starkt som tidigare, vilket håller till- baka intäkterna från mervärdesskatten. Nedrevi- deringen i inflationsprognosen medför dessutom att de indexreglerade punktskattesatserna inte förväntas skivas upp lika mycket som tidigare. Den svagare efterfrågan från omvärlden väntas

Anm.: I jämförelsen i den vänstra delen av tabellen ovan så är utfallet för 2013 och den aktuella prognosen för 2014 beräknad i det statsbudgetsystem som gäller innan 2015 medan jämförelsen i den högra delen är beräknad för samtliga år i det statsbudgetsys tem som gäller för 2015 och framåt. I jämförelsen i den högra delen av tabellen ovan så är 2013 och 2014 jämfört med prognosen i budgetpropositionen för 2015 medan 2015 –2018 är jämfört med beslutad budget för 2015. I beslutad budget för 2015 redovisas förslaget om slopad nedsättning av socialavgifter för unga i posten Arbetsgivaravgifter, medan det redovisas i posten Nedsättning ar i prognosen som ligger till grund för vårpropositionen, vilket försvårar jämförelsen i tabellen.

Källor: Skatteverket, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Forts. Tabell 6.14 Aktuell prognos jämfört med budgetpropositionen för 2015, den beslutade budgeten för 2015 samt statens budget för 2013 och 2014

Miljarder kronor

					2013 och 2014 jämfört med BP15, 2015–2018 jämfört med
			Aktuell		beslutad budget för 2015
			Aktuell
	Utfall	Jmf. SB	prognos	Jmf SB	Prognos
Inkomstår	2013	2013	2014	2014	2013	2014	2015	2016	2017	2018
Totala skatteintäkter	1 609,8	-30,6	1 657,5	-4,2	4,9	8,6	2,8	4,8	5,4	4,9
Avgår EU-skatter	-6,9	0,5	-8,4	-0,5	0,0	0,2	0,2	0,1	0,1	0,1
Offentliga sektorns skatteintäkter	1 602,8	-30,1	1 649,2	-4,8	4,9	8,4	2,6	4,6	5,3	4,8
Avgår, kommunala inkomstskatter	-597,4	2,5	-615,7	2,8	-2,5	-5,9
Avgår, avgifter till ålderspensionssyste-	-207,5	0,1	-213,6	0,2	-0,5	-1,7
met	-207,5	0,1	-213,6	0,2	-0,5	-1,7
Statens skatteintäkter	797,9	-27,4	819,9	-1,8	7,9	16,0	7,1	11,4	12,6	11,7

Periodiseringar	-20,6	-10,8	-17,9	-8,1	-7,9	0,0	-1,6	14,3	7,1	-0,6
Statens skatteinkomster	777,3	-38,2	802,0	-9,9	0,0	16,0	5,5	25,6	19,7	11,0

medföra att användningen av olika energislag inom industrin fortsätter att dämpas.

Övriga inkomster

Utfallet 2014 för intäkter av övriga inkomster var 17 miljarder kronor lägre än bedömningen i budgetpropositionen för 2015. I huvudsak be- rodde detta på lägre inkomster av försåld egen- dom än de 15 miljarder kronor antogs i de be- räkningar som låg till grund för budgeten (se tabell 6.15).

Tabell 6.15 Övriga inkomster, aktuell prognos jämfört med budgetpropositionen för 2015 samt den beslutade budgeten för 2015

Miljarder kronor

		2014	2015	2016	2017	2018
2000 Inkomster av
statens verksamhet		-1,0	6,4	-2,0	-4,3	-2,0

3000	Inkomster av
försåld egendom		-14,8	-10,0	-10,0	-10,0	-10,0
4000	Återbetalning
av lån		0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
5000	Kalkylmässiga
inkomster		-0,1	-0,1	0,3	0,3	0,3

6000	Bidrag m.m.
från EU		-0,8	-1,2	1,2	0,2	-0,1

7000	Avräkningar
m.m. i anslutning till
skattesystemet		-0,3	-1,0	-1,1	-0,6	-0,7

8000	Utgifter som ges
som krediteringar på
skattekonto		0,1	0,3	0,5	0,4	0,8

Övriga inkomster		-17,0	-5,6	-11,2	-14,0	-11,8

Anm.: Samtliga år i denna tabell är redovisade enligt det statsbudgetsystem som gäller för 2015 och framåt. 2014 jämförs med prognosen i budgetpropositionen för 2015 medan 2015–2018 är jämfört med beslutad budget för 2015.

Källa: Egna beräkningar.

År 2015 beräknas inkomsterna bli 6 miljarder kronor lägre än i den beslutade budgeten för 2015. De lägre inkomsterna förklaras av att rege- ringen har reviderat ned det beräkningstekniska antagandet om intäkter från försäljning av statlig egendom med 10 miljarder kronor samtidigt som de inlevererade överskotten från Export- kreditnämndens garantiverksamhet, Riksban- kens inlevererade överskott, samt inkomster av statens aktier sammantaget har reviderats upp med 4 miljarder kronor. För 2016–2019 beräknas inkomsterna bli 11–14 miljarder kronor lägre än prognosen i den beslutade budgeten för 2015. De lägre inkomsterna förklaras i huvudsak av det nedreviderade försäljningsantagandet, men också i viss mån av att bedömningen av inkomsterna från statens aktier har justerats ned.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Uppföljning av statens budget för 2013 och 2014

Skatt på arbete

Jämfört med statens budget för 2013 har intäk- terna från skatt på arbete reviderats ned med knappt 15 miljarder kronor. Intäkterna har revi- derats ned till följd av en sämre makro- ekonomisk utveckling än den bedömning som låg till grund för budgeten. Lönesumman ökade med 2,4 procent, i stället för med 3,8 procent som antogs i de beräkningar som låg till grund för budgetpropositionen för 2013. Samtidigt har skattereduktionerna visat sig bli högre än vad som beräknades i statens budget för 2013, vilket till stor del beror på en högre sammanlagd skat- tereduktion för ROT- och RUT-tjänster.

År 2014 bedöms intäkterna från skatt på ar- bete ha uppgått till 983 miljarder kronor, vilket är ca 9 miljard kronor lägre än enligt budgeten för 2014. Detta kan bl.a. förklaras av att skatte- reduktionen för främst ROT-tjänster har revide- rats upp jämfört med beräkningen i budgetpro- positionen för 2014.

Skatt på kapital

Jämfört med beräkningarna i statens budget för 2013 blev intäkterna från skatt på kapital 5,7 miljarder kronor lägre. Det var framför allt intäkterna från skatt på företagsvinster som bi- drog negativt och blev 14,3 miljarder kronor lägre än förväntat. Den stora avvikelsen förklaras delvis av att den ekonomiska återhämtningen har varit långsammare än vad som förväntades i sta- tens budget för 2013. Dessutom visade det defi- nitiva taxeringsutfallet för 2012 på ett sämre utfall för intäkter från skatt på företagsvinster än vad som beräknades i statens budget för 2013 och detta har föranlett en omvärdering av de framtida skatteintäkterna.

År 2013 beräknas intäkterna från skatt på hushållens kapitalinkomster uppgå till 32 miljarder kronor, vilket är 6 miljarder kronor högre än i statens budget för 2013. Ökningen förklaras av att hushållens ränteintäkter är högre än vad som beräknades i budgeten.

Jämfört med beräkningarna i statens budget för 2014 har intäkterna från skatt på kapital revi- derats upp med 6,5 miljarder kronor. Upp- revideringen förklaras främst av en reviderad prognos för inkomster från skatt på hushållens kapitalinkomster. Intäkterna från hushållens skatt på kapitalinkomster 2014 bedöms bli runt

125

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

6 miljarder kronor högre än enligt budgeten för

2014. Det beror på att hushållens kapitalvinster och ränteintäkter bedöms bli högre än vad som beräknades i budgeten. Även prognoserna för intäkter från avkastnings-, fastighets- och stäm- pelskatt har reviderats upp marginellt. Progno- sen för intäkter från företagsvinster har revide- rats ned med 1,7 miljarder kronor.

Skatt på konsumtion

År 2013 blev intäkterna från mervärdesskatten 10,1 miljarder kronor lägre än vad som beräkna- des i statens budget för 2013. Det beror på att hushållens konsumtion inte ökade i den omfatt- ning som förväntades. Prognosen för intäkterna 2014 är 1,2 miljarder kronor högre än vad som beräknades i budgeten för 2014.

År 2013 uppgick intäkterna från punktskatter till 122 miljarder kronor, vilket är ca 7 miljarder kronor lägre än vad som beräknades i budgeten för 2013. Avvikelsen beror på att konjunkturen återhämtade sig långsammare än väntat, vilket

medförde en lägre användning av olika energi- slag. Även för 2014 förklaras avvikelsen, som uppgår till ca 6 miljarder kronor, av att konjunk- turen blev svagare än beräknat samt att industrin och transportsektorn använde mindre energi än väntat.

Övriga inkomster

Utfallet för övriga inkomster enligt de regler som gäller för redovisning av inkomster på sta- tens budget innan 2015 blev 0,9 miljarder kronor lägre 2013 än vad som beräknades i statens bud- get för 2013 (se tabell 6.16).

Utfallet för inkomsterna 2014 har minskat med 24 miljarder kronor jämfört med bedöm- ningen i budgeten för 2014. Minskningen förkla- ras främst av lägre inkomster av försåld egendom än det beräkningstekniska antagandet om 15 miljarder kronor och att inkomster av statens verksamhet har reviderats ned med drygt 7 miljarder kronor.

Tabell 6.16 Övriga inkomster, aktuell prognos jämfört med statens budget för 2013 och 2014

Miljarder kronor

		Utfall 2013	Prognos SB 2013	Utfall 2014	Prognos SB 2014
2000	Inkomster av statens verksamhet	48,1	50,5	41,7	45,3

3000	Inkomster av försåld egendom	20,8	15,0	0,2	15,0

4000	Återbetalning av lån	1,1	1,2	0,9	1,1
5000	Kalkylmässiga inkomster	9,9	10,7	9,9	10,3

6000	Bidrag m.m. från EU	10,3	11,6	11,9	12,4
7000	Avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet	-77,0	-75,0	-76,3	-75,4
8000	Utgifter som ges som krediteringar på skattekontot	0,0	0,0	0,0	0,0

Övriga inkomster		13,2	14,1	-11,7	8,6

Anm.: Inkomsterna i denna tabell är redovisade enligt det statsbudgetsystem som gäller innan 2015.

Källor: Skatteverket och egna beräkningar.

126

7 Utgifter

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

7 Utgifter

Sammanfattning			7.1	Utgifterna i statens budget och
				takbegränsade utgifter
–	De takbegränsade utgifterna ökar med ca		Utgifterna i statens budget delas in i 27 utgifts-
	179 miljarder mellan 2014 och 2019. Som		områden och posten Minskning av anslagsbe-
	andel av BNP faller dock utgifterna från		hållningar. Till budgetens utgiftssida hör även
	28,0 procent till 26,4 procent under samma		Riksgäldskontorets nettoutlåning och en kassa-
	period.		mässig korrigering47. De utgifter som omfattas
–	Utgifterna	i ålderspensionssystemet ökar	av utgiftstaket för staten, de s.k. takbegränsade
			utgifterna, består av utgifterna under utgiftsom-
	med 84 miljarder kronor mellan 2014 och
			råde 1–25 och 27 samt utgifterna för ålderspens-
	2019. Det beror främst på högre inkomst-
			ionssystemet vid sidan av statens budget.
	och tilläggspensioner, som bl.a. är en följd
			De	takbegränsade utgifterna beräknas öka
	av löneökningar, och på att antalet pension-
			med 179 miljarder kronor 2014–2019 (se tabell
	ärer ökar under samma period.
			7.1). Cirka 53 procent av ökningen, 95 miljarder
–	Utgifterna	på utgiftsområdena i statens
			kronor, kan hänföras till utgifterna på budgetens
	budget, exklusive utgifterna för statsskulds-
			utgiftsområden exklusive statsskuldsräntorna.
	räntor, ökar med 95 miljarder kronor 2014–
			Uttryckt som andel av BNP beräknas dock dessa
	2019. Som andel av BNP faller dock utgif-
			utgifter vara lägre 2019 än 2014. Återstoden av
	terna från 21,4 till 19,4 procent under
			ökningen av de takbegränsade utgifterna är hän-
	samma period.
			förlig till ålderspensionssystemets utgifter. Dessa

–	De utgiftsområden som bidrar mest till		beräknas öka med 84 miljarder kronor. Uttryckt
	utgiftsökningen mellan 2014 och 2019 är		som andel av BNP motsvarar detta en ökning
	utgiftsområde 13 Integration och jäms-		från 6,6 till 7,1 procent.
	tälldhet,	utgiftsområde 10 Ekonomisk	Utgifterna för statsskuldsräntor beräknas öka
	trygghet vid sjukdom och funktionsned-		med knappt 29 miljarder kronor mellan 2014 och
	sättning och utgiftsområde 12 Ekonomisk		2019, huvudsakligen till följd av stigande ränte-
	trygghet för familjer och barn, som sam-		nivåer. Utgifterna varierar dock förhållandevis
	manlagt ökar med knappt 49 miljarder kro-		mycket mellan olika år under perioden, bl.a. till
	nor under perioden.		följd av större obligationsbyten.

47 Kassamässig korrigering definieras som skillnaden mellan å ena sidan statsbudgetens saldo mellan anslag och inkomsttitlar och å andra sidan saldot mellan ut- och inbetalningar på statsverkets checkräkning (SCR).

129

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Budgeteringsmarginalen, dvs. skillnaden mel- lan utgiftstaket och de takbegränsade utgifterna, beräknas uppgå till 41 miljarder kronor 2015, 38 miljarder kronor 2016 och 49 miljarder kro- nor 2017. För 2018 och 2019 beräknas budgete- ringsmarginalen uppgå till 70 respektive 104 miljarder kronor.

Tabell 7.1 Utgifter på utgiftsområden i statens budget och takbegränsade utgifter 2014–2019

Miljarder kronor om inget annat anges

	Utfall	Prognos		Beräknat
	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Utgifter på
utgiftsområden
exkl. stats-
skuldsräntor1	837,5	849,2	878,3	906,4	925,0	932,6
Procent av BNP	21,4	20,9	20,7	20,4	20,0	19,4
Statsskulds-	3,3	29,3	12,5	20,3	27,7	32,1
räntor m.m.	3,3	29,3	12,5	20,3	27,7	32,1
Procent av BNP	0,1	0,7	0,3	0,5	0,6	0,7

Summa utgifts-	840,9	878,5	890,8	926,7	952,8	964,8
områden	840,9	878,5	890,8	926,7	952,8	964,8
Procent av BNP	21,5	21,6	21,0	20,9	20,6	20,0

Ålderspensions-
systemet vid
sidan av sta-	258,0	267,5	287,6	307,0	324,1	341,8
tens budget	258,0	267,5	287,6	307,0	324,1	341,8
Procent av BNP	6,6	6,6	6,8	6,9	7,0	7,1
Takbegränsade
utgifter2	1 095,5	1 116,7	1 165,8	1 213,4	1 249,1	1 274,5
Procent av BNP	28,0	27,4	27,4	27,3	27,0	26,4
Utgiftstak3	1 107	1 158	1 204	1 262	1 319	1 378
Budgeterings-	11,5	41,3	38,2	48,6	69,9	103,5
marginal	11,5	41,3	38,2	48,6	69,9	103,5
Procent av
takbegränsade	1,0	3,7	3,3	4,0	5,6	8,1
utgifter	1,0	3,7	3,3	4,0	5,6	8,1

1Inklusive förändringar av anslagsbehållningar och utnyttjande av anslagskredit.

2Utgiftsområden på statens budget (exklusive statsskuldsräntor) och ålders - pensionssystemet vid sidan av statens budget.

3Regeringens förslag till utgiftstak för 2015 –2017 i propositionen Vårändrings- budget för 2015 och bedömning av utgiftstak för 2018 och 2019 i denna proposi t- ion (se avsnitt 5.2).

Källa: Egna beräkningar.

löneomräkning som ligger till grund för beräk- ningarna, uppdaterats jämfört med beräk- ningarna i den beslutade budgeten för 2015. Re- geringen utgår från att de budgetbeslut som fattades av riksdagen i december är baserade på samma förutsättningar och antaganden vad gäller den makroekonomiska utvecklingen och antalet personer i olika transfereringssystem som redo- visades i budgetpropositionen för 2015.

Förändringen av anslagsbehållningar på ram- anslag för förvaltnings- och investeringsändamål för 2016–2019 redovisas under posten Minsk- ning av anslagsbehållningar (se tabell 7.2).48

Regeringen föreslår och aviserar i proposit- ionen Vårändringsbudget för 2015 och aviserar i denna proposition budgetförstärkningar som överstiger effekten av regeringens föreslagna och aviserade budgetförsvagningar för 2016–2019. Det är regeringens avsikt att de överstigande medlen ska användas för finansering av framtida reformer. I denna proposition redovisas medlen som en beräkningsteknisk överföring till hus- hållssektorn vid sidan av de 27 utgiftsområdena, men som en del av de takbegränsade utgifterna. Den beräkningstekniska överföringen påverkar den offentliga sektorns utgifter på samma sätt som de takbegränsade utgifterna. Överföringen belastar därmed statens budgetsaldo samt det finansiella sparandet i staten och den offentliga sektorn. Den ingår dock inte i redovisningen av förändringar till följd av beslutade, föreslagna eller aviserade åtgärder.

Utvecklingen av de takbegränsade utgifterna 2015–2019

I prognosen för utgifterna per utgiftsområde för 2015 och i den redovisade beräkningen av ut- giftsramarna för 2016–2019 har hänsyn tagits till tidigare beslutade och aviserade utgiftsreformer och besparingar samt föreslagna och aviserade reformer i propositionen Vårändringsbudget för 2015 och aviserade åtgärder i denna proposition (se tabell 7.4).

Vidare har de makroekonomiska förutsätt- ningarna, antaganden om antalet personer inom vissa transfereringssystem samt den pris- och

48 Förändringar av anslagsbehållningar är skillnaden mellan anvisade medel och beräknade faktiska utgifter, dvs. nettot mellan förbrukning av kvarstående medel från föregående budgetår och sparade medel från innevarande budgetår samt utnyttjande av anslagskredit.

130

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Tabell 7.2 Utgifter per utgiftsområde 2014–2019

Miljoner kronor
		2014	2015	2015	2016	2017	2018	2019
Utgiftsområde		Utfall1	Anslag2	Prognos	Beräknat	Beräknat	Beräknat	Beräknat
1	Rikets styrelse	12 902	12 303	12 472	12 480	12 600	12 822	13 158
2	Samhällsekonomi och finans-	14 122	14 800	14 500	14 643	14 961	15 339	15 876
2	förvaltning
	förvaltning
3	Skatt, tull och exekution	10 384	10 574	10 507	10 770	10 932	11 145	11 405
4	Rättsväsendet	40 194	40 775	40 105	41 621	42 207	43 038	44 028
5	Internationell samverkan	1 662	1 969	2 054	1 902	1 905	1 910	1 916
6	Försvar och samhällets kris-	47 978	48 447	46 870	47 400	48 530	49 381	50 402
	beredskap	47 978	48 447	46 870	47 400	48 530	49 381	50 402
7	Internationellt bistånd	31 027	29 280	29 421	29 096	32 136	38 106	41 064
8	Migration	12 551	17 912	17 777	20 053	17 104	14 215	12 775
9	Hälsovård, sjukvård och social	61 589	63 820	63 967	64 747	65 904	67 416	66 582
	omsorg	61 589	63 820	63 967	64 747	65 904	67 416	66 582
10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom	99 036	103 035	102 844	107 713	110 316	112 263	114 656
	och funktionsnedsättning	99 036	103 035	102 844	107 713	110 316	112 263	114 656
11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	39 313	38 148	38 229	36 180	34 128	32 780	31 783
12	Ekonomisk trygghet för familjer	80 809	83 297	83 996	87 498	90 425	92 976	95 836
	och barn	80 809	83 297	83 996	87 498	90 425	92 976	95 836
13	Integration och jämställdhet	12 225	16 745	16 396	22 117	30 277	34 445	30 369
14	Arbetsmarknad och arbetsliv	66 901	69 314	68 531	71 799	71 871	71 936	72 230
15	Studiestöd	19 953	20 967	19 768	20 560	20 694	21 013	22 283
16	Utbildning och universitets-	59 419	63 972	62 674	66 947	67 280	67 994	68 798
	forskning	59 419	63 972	62 674	66 947	67 280	67 994	68 798
17	Kultur, medier, trossamfund och	12 827	12 936	12 830	13 149	13 255	13 346	13 418
	fritid	12 827	12 936	12 830	13 149	13 255	13 346	13 418

18Samhällsplanering, bostads- försörjning, byggande samt kon-

	sumentpolitik	1 076	1 223	1 101	1 508	1 507	1 525	1 217
19	Regional tillväxt	2 879	2 701	2 509	3 238	3 316	3 304	3 374
20	Allmän miljö- och naturvård	5 085	5 913	5 831	7 103	6 829	6 814	6 374
21	Energi	2 858	2 383	2 395	2 476	2 260	2 076	2 101
22	Kommunikationer	45 962	49 450	46 947	52 005	53 373	54 047	53 822
23	Areella näringar, landsbygd och	16 203	15 681	14 025	16 728	15 925	17 221	17 279
	livsmedel	16 203	15 681	14 025	16 728	15 925	17 221	17 279
24	Näringsliv	5 439	5 506	5 471	5 690	5 605	5 623	5 684
25	Allmänna bidrag till kommuner	93 599	92 304	92 304	92 315	93 059	93 078	93 142
26	Statsskuldsräntor m.m.	3 325	29 326	29 282	12 527	20 334	27 746	32 118
27	Avgiften till Europeiska unionen	41 553	40 126	35 685	32 177	37 505	38 988	40 065
	Minskning av anslags-
	behållningar				-4 110	-335	-684	-2 190
	Beräkningsteknisk överföring till
	hushållen				443	2 827	2 910	5 193
	Summa utgiftsområden3	840 872	892 907	878 494	890 776	926 729	952 771	964 756
	Summa utgiftsområden exkl.
	statsskuldsräntor4	837 546	863 581	849 211	878 254	906 400	925 030	932 643
	Ålderspensionssystemet vid sidan
	av statens budget	257 988		267 520	287 557	306 969	324 059	341 813

	Takbegränsade utgifter	1 095 534		1 116 731	1 165 811	1 213 369	1 249 089	1 274 456

	Budgeteringsmarginal	11 466		41 269	38 189	48 631	69 911	103 544
	Utgiftstak för staten5	1 107 000		1 158 000	1 204 000	1 262 000	1 319 000	1 378 000

1Anslagen är fördelade till de utgiftsområden de tillhör i statens budget för 2015.

2Enligt finansutskottets sammanställning (bet. 2014/15:FiU10) och förslag i propositionen Vårändringsbudget för 2015 (prop. 2014/15:99).

3Inklusive posten Minskning av anslagsbehållningar.

4	Summa utgiftsområden exklusive utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. och exklusive minskning av anslagsbehållningar för sta tsskuldsräntor.
5	Se regeringens förslag till utgiftstak för 2015–2017 i propositionen Vårändringsbudget för 2015 och regeringens bedömning av utgiftstak 2018 och 2019 i avsnitt 5.2.

Källa: Egna beräkningar.

131

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

De takbegränsade utgifterna beräknas öka med mellan 21 och 49 miljarder kronor per år 2014– 2019 (se tabell 7.3). Utgiftsökningen 2015 för- klaras bl.a. av ett ökat antal personer i vissa transfereringssystem. Dessa ökningar består främst av asylsökande inom utgiftsområde 8 Migration, kommunmottagna personer inom utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet och personer med sjukpenning inom utgiftsom- råde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning. Utgiftsökningen förklaras bl.a. också av reformer inom infrastruktur- området och utbildningsområdet under utgifts- område 22 Kommunikationer respektive 16 Ut- bildning och universitetsforskning samt av för- ändringar i makrobilden som påverkar utgifterna inom ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget (se tabell 7.2).

Utgiftsökningarna 2016–2019 förklaras främst av förändringar i makrobilden som påverkar utgifterna inom ålderspensionssystemet vid si- dan av statens budget. De viktigaste faktorerna bakom den årliga förändringen av de tak- begränsade utgifterna framgår av tabell 7.3.

Tabell 7.3 Förändring av takbegränsade utgifter jämfört med föregående år 2015–2019

Miljarder kronor

	2015	2016	2017	2018	2019
Takbegränsade utgifter	21	49	48	36	25

Förklaras av:

Pris- och löneomräkning	1	3	3	4	6

Övriga makroekonomiska
förändringar	9	21	20	21	24

Beslut/aviseringar1	5	11	1	1	-5
Tekniska förändringar	-2	-2	-1	0	0

Beräkningsteknisk överfö-
ring till hushållen2	0	0	2	0	2
Övrigt (antal personer inom
vissa transfereringssystem
m.m.)	9	15	21	9	-2

1Anslagsförändringar som motiverar tekniska justeringar av utgiftstaket ingår inte. Vidare ingår inte medel som i propositionen Vårändringsbudget för 2015 (prop. 2014/15:99) föreslås tillföras transfereringsanslagen (i första hand transfereringsanslag som är känsliga för förändringar av volym (antal personer inom olika transfereringssystem) och makroekonomiska förutsättningar).

2Avser den överstigande budgeteffekten av föreslagna och aviserade budgetförstärkningar i propositionen Vårändringsbudget för 2015 samt aviserade budgetförstärkningar i denna proposition i förhållande till föreslagna och aviserade budgetförsvagningar.

Källa: Egna beräkningar.

Förändringar till följd av beslutade, föreslagna och aviserade utgiftsförändringar

Beslutade, föreslagna och aviserade utgifts- förändringar beräknas leda till ökade utgifter under utgiftstaket mellan 2014 och 2019 med sammanlagt 13 miljarder kronor (se tabell 7.4). I tabell 7.4 redovisas hur denna förändring förde- las på enskilda år och utgiftsområden. Nedan kommenteras några av de största utgifts- effekterna 2015–2019 till följd av beslutade, före- slagna eller aviserade utgiftsförändringar. Dessa påverkas även av att tidigare reformer eller tem- porära program upphör eller minskar i omfatt- ning. Anslagskonsekvenserna för 2016–2019 av de förslag och aviseringar som lämnas i proposit- ionen Vårändringsbudget för 2015 redovisas i avsnitt 7.2.

Utgiftsområde 6 Försvar och samhällets kris- beredskap

Tidigare beslutade reformer avseende bl.a. an- skaffning och utveckling av JAS 39 E samt in- satsorganisationens tillgänglighet och använd- barhet i närtid i propositionen Höständrings- budget för 2014 (prop. 2014/15:2) ökade utgif- terna under utgiftsområdet med ca 2,0 miljarder kronor 2014 jämfört med 2013. Eftersom dessa reformer avsåg åtgärder av engångskaraktär be-

132

räknas utgifterna under utgiftsområdet minska 2015 jämfört med 2014.

Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Till följd av de utgiftsförändringar avseende bl.a. förlossningsvård och äldreomsorg samt den ök- ning av anslaget Bidrag för läkemedelsförmånerna som regeringen föreslår och aviserar i proposit- ionen Vårändringsbudget för 2015 och utgifts- förändringar som regeringen aviserar i denna proposition beräknas utgifterna under utgifts- området öka med 1,9 miljarder kronor 2015 och minska med mellan 0,3 och 0,4 miljarder kronor 2016–2019, jämfört med föregående år.

Satsningen avseende bemanning i äldre- omsorgen är i denna proposition beräknad t.o.m. 2018.

Från och med 2015 upphör ett antal tidigare beslutade tillfälliga satsningar avseende bl.a. pati- entsäkerhet, tillgänglighet och de mest sjuka äldre, vilket innebär att utgifterna under utgifts- området beräknas minska med 1,5 miljarder kronor 2015 jämfört med 2014.

Till följd av att schablonbeloppet för assistan- sersättningen 2014 och 2015 enligt tidigare be- slut räknats upp i en lägre takt än tidigare år, och har beräknats göra det även kommande år, be- räknas utgifterna minska med 0,4 miljarder kro- nor 2015, 0,5 miljarder kronor 2016, 0,6 miljarder kronor 2017 och 0,7 miljarder kro- nor 2018, jämfört med föregående år.

Utgifterna för bidraget till läkemedels- förmånerna beräknas successivt minska fr.o.m. 2016 med anledning av regeringens ingångna överenskommelse med Läkemedelsindustri- föreningen om att utveckla den svenska tak- prismodellen för äldre läkemedel samt Tand- vårds- och läkemedelsförmånsverkets mer aktiva arbete med att utveckla den värdebaserade pris- sättningen. Dessa åtgärder beräknas minska ut- gifterna för bidraget till läkemedelsförmånerna med 0,3 miljarder kronor 2015, 0,2 miljarder kronor 2016 och 0,2 miljarder kronor 2017, jäm- fört med föregående år.

Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv

Till följd av de reformer som regeringen föreslår och aviserar i propositionen Vårändringsbudget för 2015 avseende bl.a. arbetslöshets- försäkringen, extratjänster, traineejobb, utbild- ningskontrakt och Arbetsförmedlingens verk- samhet, beräknas utgifterna under utgifts- området öka med 1,5 miljarder kronor 2015,

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

3,0 miljarder kronor 2016 och 1,3 miljarder kro- nor 2017, jämfört med föregående år.

Ett antal tidigare beslutade temporära sats- ningar under utgiftsområdet upphör 2015, vilket sammantaget innebär att utgifterna beräknas minska med 1,9 miljarder kronor 2015 jämfört med 2014. De temporära satsningarna avsåg bl.a. Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag, kon- junkturellt motiverade programplatser och ut- vecklingsanställningar inom Samhall AB till per- soner som lämnat sjukförsäkringen.

Utgiftsområde 16 Utbildning och universitets- forskning

Till följd av de reformer som regeringen föreslår och aviserar i propositionen Vårändringsbudget för 2015 och aviserar i denna proposition avse- ende bl.a. grundskolan och utökandet av antalet platser inom högre utbildning och vuxen- utbildningen, beräknas utgifterna under utgifts- området öka med 0,3 miljarder kronor 2015 och 1,5 miljarder kronor 2016, jämfört med föregå- ende år.

Till följd av tidigare beslutade reformer i den beslutade budgeten för 2015 (enligt finans- utskottets sammanställning bet. 2014/15:FiU10) avseende bl.a. mindre klasser i lågstadiet, beräk- nas utgifterna under utgiftsområdet öka med ca 2,4 miljarder kronor 2015 jämfört med 2014.

En tidigare beslutad satsning avseende forsk- ning och innovation (prop. 2012/13:30, bet. 2012/13:UbU3, rskr. 2012/13:151) innebär en beräknad ökning av utgifterna under utgifts- området med 0,4 miljarder kronor 2015 och 0,9 miljarder kronor 2016, jämfört med föregå- ende år.

Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård

Till följd av de reformer som regeringen föreslår och aviserar i propositionen Vårändringsbudget för 2015 för att öka takten i arbetet med att nå miljökvalitetsmålen avseende bl.a. klimat- investeringar, biologisk mångfald och skydd av natur beräknas utgifterna under utgiftsområdet öka med 0,6 miljarder kronor 2015 och 1,3 miljarder kronor 2016, jämfört med föregå- ende år.

Utgiftsområde 22 Kommunikationer

Till följd av de reformer som regeringen föreslår och aviserar i propositionen Vårändringsbudget för 2015 avseende bl.a. förstärkning av järnvägs- underhåll, beräknas utgifterna under utgiftsom- rådet öka med 0,6 miljarder kronor 2015 och 0,6 miljarder kronor 2016, jämfört med föregå-

133

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

ende år. Eftersom satsningarna är temporära och upphör 2018 beräknas utgifterna minska med 1,2 miljarder kronor 2019 jämfört med 2018.

Till följd av tidigare beslutade reformer under utgiftsområdet, främst efter förslag i budget- propositionen för 2013, avseende drift och un- derhåll av järnvägar och vägar samt nya investe- ringar, framför allt i nya järnvägar, beräknas ut- gifterna öka med ca 1,8 miljarder kronor 2015 jämfört med 2014 (prop. 2012/13:1, bet. 2012/13:FiU1, rskr. 2012/13:37).

Till följd av tidigare beslutade reformer avse- ende bl.a. infrastruktursatsningar i Stockholm, i enlighet med förslag i bl.a. propositionen För- ändrad trängselskatt och infrastruktursatsningar i Stockholm (prop.2013/14:76, bet. 2013/14:SkU24, rskr. 2013/14:186) beräknas ut- gifterna under utgiftsområdet öka med ca 0,7 miljarder kronor 2016 jämfört med 2015.

Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner

Till följd av att regeringen har valt att i proposit- ionen Vårändringsbudget för 2015 föreslå och avisera att kommunsektorn kompenseras med anledning av förslaget att slopa nedsättningen av arbetsgivaravgiften för unga beräknas utgifterna under utgiftsområdet öka med 0,9 miljarder kronor 2015, 1,7 miljarder kronor 2016 och 0,5 miljarder kronor 2017, jämfört med föregå- ende år.

Till följd av de finansieringar avseende priori- terade utbildningsreformer inom utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning som regeringen beskriver i denna proposition beräk- nas utgifterna under utgiftsområdet minska med 0,7 miljarder kronor 2016, 1,1 miljarder kronor 2017 och 0,7 miljarder kronor 2018, jämfört med föregående år.

En tidigare beslutad satsning, efter förslag i budgetpropositionen för 2014, avseende utökad matematikundervisning i årskurs 4–6 beräknas öka utgifterna under utgiftsområdet med 0,2 miljarder kronor 2016 och 0,2 miljarder kro- nor 2017, jämfört med föregående år.

De ovan redovisade reformerna motiverar inte någon teknisk justering av utgiftstaket (se av- snitt 5.2).

Tabell 7.4 Utgiftsförändringar 2015–2019 i förhållande till föregående år till följd av tidigare beslutade, aviserade och nu föreslagna och aviserade åtgärder och finansieringar

Miljarder kronor. Budgeteffekt i förhållande till föregående år. Minus- tecken innebär anslagsminskningar eller att temporära program upphör eller minskar i omfattning.1

Utgiftsområde		2015	2016	2017	2018	2019
1	Rikets styrelse	-0,22	-0,01	-0,03	0,00	0,07
2	Samhällsekonomi och finans-	0,01	-0,35	0,00	0,00	0,00
	förvaltning	0,01	-0,35	0,00	0,00	0,00
3	Skatt, tull och exekution	-0,10	0,00	-0,01	-0,03	-0,01
4	Rättsväsendet	0,00	0,17	0,02	0,00	0,05
5	Internationell samverkan	-0,12	0,00	0,00	0,00	0,00
6	Försvar och samhällets kris-	-1,42	-0,64	0,47	0,16	0,01
	beredskap	-1,42	-0,64	0,47	0,16	0,01
7	Internationellt bistånd	0,24	-0,25	0,00	0,00	0,00
8	Migration	-0,50	-0,57	-0,48	-0,05	-0,02
9	Hälsovård, sjukvård och social	0,16	-1,87	-1,20	-0,94	-2,54
	omsorg	0,16	-1,87	-1,20	-0,94	-2,54
10	Ekonomisk trygghet vid sjuk-	0,13	0,31	-0,01	0,02	0,03
	dom och funktionsnedsättning	0,13	0,31	-0,01	0,02	0,03
11	Ekonomisk trygghet vid ålder-	0,15	0,26	0,00	0,00	0,00
	dom	0,15	0,26	0,00	0,00	0,00
12	Ekonomisk trygghet för familjer	0,21	0,36	0,17	-0,01	-0,18
	och barn	0,21	0,36	0,17	-0,01	-0,18
13	Integration och jämställdhet	-0,53	0,27	-0,32	0,08	0,00
14	Arbetsmarknad och arbetsliv	-1,23	3,16	1,28	1,02	-0,54
15	Studiestöd	0,18	0,11	0,05	0,11	0,45
16	Utbildning och universitets-	3,51	2,22	-0,47	-0,16	-0,30
	forskning	3,51	2,22	-0,47	-0,16	-0,30
17	Kultur, medier, trossamfund	0,01	0,08	0,02	0,01	-0,08
	och fritid	0,01	0,08	0,02	0,01	-0,08

18Samhällsplanering, bostads- försörjning, byggande samt

	konsumentpolitik	-0,01	0,27	-0,01	0,00	-0,33
19	Regional tillväxt	-0,73	0,72	-0,02	-0,01	0,07
		-0,73	0,72	-0,02	-0,01	0,07
20	Allmän miljö- och naturvård	0,65	1,27	-0,30	-0,05	-0,48
21	Energi	-0,40	0,12	-0,18	-0,15	0,00
22	Kommunikationer	4,00	2,69	1,31	0,19	-1,23
23	Areella näringar, landsbygd	-0,47	1,47	-0,05	0,98	-0,03
	och livsmedel	-0,47	1,47	-0,05	0,98	-0,03
24	Näringsliv	-0,13	0,16	-0,12	-0,03	0,00
25	Allmänna bidrag till kommuner	1,30	1,51	0,74	0,02	0,06
27	Avgiften till Europeiska union-	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
	en	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
	Summa utgiftsförändringar	4,68	11,45	0,86	1,15	-4,99

1 Förslag i ändringsbudget redovisas exklusive medel som föreslås tillföras anslag utan att någon ny reform föreslagits (i första hand transfereringsanslag som är känsliga för förändringar i volymer (antal personer inom olika transfere- ringssystem) och makroekonomiska förutsättningar). Se tabell 7.8 för en fördel- ning av förslagen i propositionen Vårändringsbudget för 2015 (prop. 2014/15:99). Vidare ingår inte anslagsförändringar som motiverar teknisk justering av utgif t- staket.

Källa: Egna beräkningar.

134

Pris- och löneomräkning av anslag för förvaltnings- och investeringsändamål

Inom staten genomförs årligen en pris- och lö- neomräkning av anslag för förvaltnings- och investeringsändamål. Detta görs för att åter- spegla pris- och löneförändringar i övriga sam- hället. Anslagen knyts till pris- och löneindex och omräkningen för ett visst år baseras på pris- och löneutvecklingen två år tidigare.

De kostnader som räknas om är löner, hyror och övriga förvaltningskostnader. Vid om- räkningen används separata index för pris- utvecklingen inom de tre nämnda kostnads- grupperna.

Vid omräkningen av löner används ett arbets- kostnadsindex som baseras på utvecklingen av lönekostnaden för tjänstemän i den konkurrens- utsatta sektorn två år före det aktuella året, med avdrag för ett tioårigt genomsnitt av produktivi- tetsutvecklingen i den privata tjänstesektorn. För omräkningen av löner 2016 är omräknings- talet 2,35 procent.

Lokalhyror som inte omförhandlas under det kommande budgetåret räknas i pris- och löne- omräkningen om med ett index som motsvarar 70 procent av den årliga förändringen av konsu- mentprisindex i oktober två år före det aktuella budgetåret. För omräkningen av hyror 2015 är omräkningstalet -0,08 procent för hyresavtal som inte kan omförhandlas. Omräkningen för hyresavtal som kan omförhandlas under 2016 bygger på hyresutvecklingen under perioden från det att avtalet tecknades eller senast hade kunnat tecknas om. Detta omräkningstal är indi- viduellt för varje berört anslag.

För omräkningen av övriga förvaltnings- kostnader används samma index för samtliga anslag som är föremål för pris- och löne- omräkning. Detta index fastställs genom en sammanvägning av flera index från Statistiska centralbyrån avseende utgifter som förekommer vid myndighetsutövning. För omräkningen av övriga förvaltningskostnader 2016 är omräk- ningstalet 0,03 procent.

Pris- och löneomräkningen gör att utgifterna ökar med 1 miljard kronor 2015 och med drygt 3 miljarder kronor 2016. År 2017–2019 förväntas den årliga omräkningen uppgå till 3, 4 respektive 6 miljarder kronor.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Övriga makroekonomiska förändringar

De statliga utgifterna påverkas av den ekono- miska utvecklingen i Sverige och omvärlden, eftersom utgifterna under flera anslag påverkas av den allmänna pris- och löneutvecklingen. År 2015 bidrar makroekonomiska förändringar (se avsnitt 4) sammantaget till att de takbegränsade utgifterna ökar med 9 miljarder kronor jämfört med 2014. År 2016 och 2017 ökar utgifterna till följd av sådana faktorer med 21 respektive 20 miljarder kronor. År 2018 och 2019 ökar ut- gifterna till följd av makroekonomiska för- ändringar med 21 respektive 24 miljarder kronor.

Flera transfereringar till hushållen följer den allmänna pris- och löneutvecklingen, t.ex. sjuk- penningen, föräldrapenningen, sjuk- och aktivi- tetsersättningen samt garantipensionen. Det låga resursutnyttjandet till följd av den ekonomiska krisen förde med sig en svagare pris- och löneut- veckling än normalt under de senaste åren. Även 2015 bedöms pris- och löneökningstakten bli dämpad. Därmed ökar även transfereringsutgif- terna relativt långsamt till följd av dessa faktorer.

Biståndsramens storlek under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd bedöms varje år 2015– 2019 motsvara 1 procent av den förväntade brut- tonationalinkomsten (BNI), så som BNI beräk- nades fram t.o.m. hösten 2014. I september 2014 trädde en ny EU-förordning som medförde redovisningstekniska förändringar i beräk- ningsmetoden för BNI i kraft. Enligt den nya beräkningsmetoden motsvarar biståndsramen 0,96 procent av beräknad BNI. Utvecklingen av BNI bedöms leda till en ökning av biståndet med ca 1,7–2,0 miljarder kronor per år 2015–2019.

Större delen av makroförändringarna 2015– 2019 beror på utgiftsförändringar i ålders- pensionssystemet. De inkomstgrundade pens- ionerna följer normalt sett inkomstindex, vilket speglar de tre senaste årens reala genomsnittliga inkomstutveckling, med tillägg för inflationen under det senaste året. För närvarande befinner sig ålderspensionssystemet i en period av balan- sering, vilket innebär att pensionerna i stället

135

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

följer balansindex, som utöver inkomstindex också påverkas av det s.k. balanstalet.49

Makroekonomiska faktorer väntas öka utgif- terna för ålderspensionssystemet med 6,5 miljarder kronor 2015 och med mellan 15 och 17 miljarder kronor per år 2016–2019.

De arbetsmarknadsrelaterade utgifterna minskar under prognosperioden

Antalet arbetslösa väntas minska årligen 2015– 2018, vilket medför minskande utgifter för ar- betslöshetsförsäkringen och de arbetsmark- nadspolitiska programmen (se tabell 7.5). Antal arbetslösa tillsammans med antal personer i ar- betsmarknadspolitiska program mätt som helårsekvivalenter ökar visserligen mellan 2014 och 2015, men eftersom ersättningarna i de ar- betsmarknadspolitiska programmen generellt är lägre än i arbetslöshetsförsäkringen minskar utgifterna totalt sett 2015.

49 Balanstalet uttrycker förhållandet mellan tillgångar, dvs. avgiftstillgång och buffertfond, och pensionsskuld i systemet för inkomstpension och tilläggspension.

136

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Tabell 7.5 Helårsekvivalenter i vissa ersättningssystem 2007–2019

Tusental

	2007	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Sjuk- och rehabiliteringspenning1	196	170	147	131	150	169	183	199	218	235	245	251	254
Sjuk- och aktivitetsersättning	471	458	435	397	354	328	313	304	299	295	293	292	292
Arbetslöshetsersättning	135	94	131	117	88	91	97	88	87	83	79	75	75

Arbetsmarknadspolitiska program2	83	76	117	178	168	173	181	168	177	169	159	156	161
Etableringsersättning3	-	-	-	-	4	10	18	29	42	59	79	81	62
Ekonomiskt bistånd4	77	79	89	96	98	99	102	97	96	94	91	89	89
Summa	961	878	919	918	862	871	893	886	919	935	947	943	932

1Inklusive sjuklön som betalas av arbetsgivaren.

2Inklusive deltagare i arbetsmarknadspolitiska program som uppbär lönestöd i form av särskilt anställningsstöd, instegsjobb sa mt fr.o.m. 2015 extratjänster och traineejobb. Deltagare i arbetsmarknadspolitiska program som får ersättning i form av rehabiliteringspenning räknas till sjuk - och rehabiliteringspenning.

3 Etableringsersättningen introducerades i december 2010. I tabellen anges därför endast volymer fr.o .m. 2011.

4 Avser åldersgruppen 20–64 år. Källa: Egna beräkningar.

Övriga utgiftspåverkande faktorer

En stor del av förändringarna av de tak- begränsade utgifterna 2014–2019 förklaras av andra faktorer än beslutade åtgärder, pris- och löneomräkningen och makroekonomiska för- ändringar. Dessa övriga faktorer medför att ut- gifterna ökar med sammanlagt 53 miljarder kro- nor 2014–2019 (se tabell 7.3). Förändringarna är framför allt hänförliga till antaganden om att antalet personer i vissa transfereringssystem ökar över tid. Det gäller dels antal asylsökande inom utgiftsområde 8 Migration, som i förlängningen också påverkar antal kommunmottagna personer inom utgiftsområde 13 Integration och jäm- ställdhet. Därtill gäller det ett ökat genomsnitt- ligt antal beviljade timmar per person med statlig assistansersättning inom utgiftsområde 9 Hälso- vård, sjukvård och social omsorg, ett ökat antal sjukpenningdagar inom utgiftsområde 10 Eko- nomisk trygghet vid sjukdom och funktionsned- sättning, samt ett ökat antal barnbidrag och ut- tagna föräldrapenningdagar inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn.

I motsatt riktning verkar att antalet personer med garantipension och med sjukersättning beräknas minska över åren, vilket medför mins- kande utgifter inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom och ut- giftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjuk- dom och funktionsnedsättning (se tabell 7.6).

Ökande utgifter för asylsökande och nyanlända

Antalet asylsökande i Sverige var under 2014 det högsta sedan Balkankriget i mitten av 1990-talet och antalet asylsökande förväntas förbli högt under hela prognosperioden 2015–2019. Situat-

ionen i Syrien och Irak, och fortsatt svåra förhål- landen i t.ex. Eritrea, driver många människor på flykt.

Personer som söker asyl i Sverige skrivs in i Migrationsverkets mottagningssystem, och den genomsnittliga vistelsetiden i mottagandet var 334 dagar för inskrivna vid utgången av 2014. År 2014 uppgick genomsnittligt antal inskrivna personer i Migrationsverkets mottagningssystem till 61 900 och de beräknas gradvis öka så att det 2016 uppgår till 101 500, för att därefter sjunka och 2019 uppgå till 55 300 (se tabell 7.6). Ut- giftsprognosen för utgiftsområde 8 Migration följer prognosen för genomsnittligt antal in- skrivna personer, med ökande utgifter 2015 och 2016, och därefter minskande utgifter 2017– 2019. Utgiftsprognosen är gjord med antagande om att Migrationsverkets förvaltningsanslag ökar efter behov under hela prognosperioden, vilket bedöms korta handläggningstiderna och i förlängningen hålla nere kostnaderna för boende och ersättningar. Utgiftsförändringarna under utgiftsområde 8 Migration påverkar också ut- giftsområde 7 Internationellt bistånd eftersom en del av kostnaderna för flyktingmottagandet avräknas från biståndet.

Ersättningar och insatser för etablering av ny- anlända under utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet beräknas öka med ca 18 miljarder kronor mellan 2015 och 2018 till följd av det ökade antalet nyanlända. Utgifterna väntas där- efter sjunka något under 2019. Utgifterna be- räknas alltså bli som högst 2018, vilket kan jäm- föras med utgiftsprofilen för utgiftsområde 8 Migration, där utgifterna beräknas bli som högst 2016. Denna förskjutning uppstår eftersom de personer som befunnit sig i Migrationsverkets

137

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

mottagningssystem och sedan beviljats uppehåll- stillstånd därefter blir kommunmottagna. För detta får kommunerna bl.a. en schablonersätt- ning som utbetalas under en tvåårsperiod. Unge- fär hälften av de som beviljats uppehållstillstånd skrivs in i etableringsuppdraget och är därmed berättigade till etableringsersättning. År 2014 uppgick antalet kvarstående som omfattas av etableringsuppdraget till 36 600 och fram t.o.m. 2018 beräknas antalet öka till 101 200 personer, för att därefter sjunka till 77 100 personer 2019 (se tabell 7.6).

Utgifterna för sjukfrånvaron ökar

Den sammantagna sjukfrånvaron, mätt med det s.k. ohälsotalet50, minskade kraftigt 2003–2013. Sedan 2014 har emellertid ohälsotalet uppvisat en svag ökning (se diagram 7.1). Antalet netto- dagar i sjukpenningsystemet har ökat sedan 2011, samtidigt som antalet personer med sjuk- ersättning fortsatt att minska. De kommande åren förväntas antalet sjukpenningdagar fortsätta öka, dock med en avtagande ökningstakt (se tabell 7.6). Antalet personer med sjukersättning beräknas fortsätta minska under prognos- perioden (se tabell 7.6). Det beror framför allt på att många personer med sjukersättning fyller 65 år och övergår till ålderspension samt på att ny- beviljandet av sjukersättningar är lågt. Samman- taget beräknas ohälsotalet öka svagt framöver.

Diagram 7.1 Ohälsotalet 2000–2019
Ohälsotalet
50
45										Sjuk- och rehabiliteringspenning
										Sjuk- och rehabiliteringspenning
40										Aktivitets- och sjukersättning
35
30
25
20
15
10
5
0
00	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15	16	17	18	19
Källa: Försäkringskassan.

Fler barn och pensionärer

Antalet personer med inkomst- och tilläggs- pension beräknas öka markant framöver, vilket huvudsakligen beror på demografiska faktorer. Allt fler personer som går i pension har inkomst- grundad pension och generellt en högre in- komstgrundad pension än dagens ålders- pensionärer. De nytillkomna pensionärerna vän- tas därför inte erhålla garantipension och bo- stadstillägg i samma utsträckning som dagens pensionärer. Som en följd av detta väntas antalet pensionärer med garantipension eller bostads- tillägg minska något 2014–2019.

Antalet uttagna dagar med föräldrapenning har ökat under 2000-talet och beräknas fortsätta att öka med ca 14 procent 2014–2019. Ökningen beror framför allt på att fler barn föds. Det ökade barnafödandet medför även att antalet barnbidrag väntas öka med ca 14 procent mellan 2014 och 2019.

50 Ohälsotalet anger hur många heldagar per år befolkningen (16–64 år) i genomsnitt uppbär sjuk- och rehabiliteringspenning samt sjuk- och aktivitetsersättning.

138

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Tabell 7.6 Antal personer inom olika transfereringssystem 2013–2019

Utgifts-		Köns-	Köns-	Utfall	Utfall	Prognos
område		fördelning	fördelning
		Utfall	Utfall
		2013	2014	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
				2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
8	Asylsökande, genom-	38,9%kv	35,8%kv	43 200	61 900	91 000	101 500	84 500	66 300	55 300
	snittligt antal inskrivna	61,1%m	64,2%m
	personer

9	Antal personer med	46,1%kv	46,1%kv	15 800	16 000	16 300	16 400	16 400	16 500	16 400
	assistansersättning	53,9%m	53,9%m

10	Antal sjukpenningdagar	62,9%kv	63,5%kv	44,7	50,6	57,3	62,8	66,2	68,1	69,2
	(netto), miljoner	37,1%m	36,5%m

10	Antal rehabiliterings-	67,5%kv	66,5%kv	2,4	2,3	2,9	3,4	3,8	4,0	4,1
	penningdagar	32,5%m	33,5%m
	(netto), miljoner
10	Antal personer med	59,6%kv	59,7%kv	338 800	325 300	315 500	308 400	302 600	298 100	295 100
	sjukersättning	40,4%m	40,3%m
10	Antal personer med	46,6%kv	46,8%kv	29 500	32 200	35 500	38 600	41 700	44 600	47 400
	aktivitetsersättning	53,4%m	53,2%m
10	Antal personer med	54,2%kv	54,2%kv	117 200	123 100	124 000	125 300	126 700	127 800	128 900
	sjuk- och aktivitets-	45,8%m	45,8%m
	ersättning som erhåller
	bostadstillägg

11	Antal personer med	80,2%kv	80,0%kv	760 500	785 800	773 000	719 200	647 600	602 700	575 600
	garantipension	19,8%m	20,0%m

11	Antal pensionärer som	78,5%kv	77,7%kv	271 700	278 200	285 500	273 600	263 500	255 900	246 300
	erhåller bostadstillägg	21,5%m	22,3%m

ÅP	Antal personer med	52,2%kv	52,1%kv	1 920 800	1 976 000	2 019 200	2 051 000	2 069 600	2 071 500	2 037 800
	tilläggspension	47,8%m	47,9%m

ÅP	Antal personer med	49,8%kv	49,9%kv	1 176 700	1 288 400	1 394 900	1 496 200	1 593 100	1 684 900	1 771 700
	inkomstpension	50,2%m	50,1%m

12	Antal barnbidrag	91,6%kv	88,0%kv	1 722 200	1 755 900	1 815 600	1 866 000	1 918 900	1 965 700	2 003 900
		8,4%m	12,0%m

12	Antal uttagna föräldra-	75,2%kv	74,7%kv	52,2	51,7	53,7	55,5	56,9	58,0	58,9
	penningda-	24,8%m	25,3%m
	gar, miljoner
12	Antal uttagna tillfälliga	55,2%kv	54,8%kv	6,5	6,8	6,9	6,9	7,0	7,0	7,1
	föräldrapenningda-	44,8%m	45,2%m
	gar, miljoner

13	Antal kvarstående	48,0%kv	43,5%kv	22 900	36 600	52 000	74 000	98 700	101 200	77 100
	personer som omfattas	52,0%m	56,5%m
	av etablerings-
	uppdraget
15	Antal personer med	48,5%kv	48,3%kv	424 300	406 400	395 700	392 800	394 600	400 600	410 200
	studiehjälp	51,5%m	51,7%m
15	Antal personer med	59,3%kv	59,3%kv	506 300	515 900	549 300	564 300	567 000	568 300	578 400
	studiemedel1	40,7%m	40,7%m

Anm.: Uppgifter om antal personer avser årsgenomsnitt och är avrundade till närmaste hundratal. Antaganden om arbetslöshetstal och d eltagare i arbetsmarknads- politiska program ingår i de makroekonomiska förutsättningarna, vilka redovisas i avsnitt 4.

1 Bruttoräknat antal. När studenter under året har studerat på flera utbildningsnivåer eller både i Sverige och utomlands uppstår dubbelräkning. Nettoräknat var antalet studiemedelstagare 472 000 personer 2013 och 482 200 personer 2014.

Källa: Egna beräkningar.

139

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

7.2Utgiftsprognos för 2016–2018 Nya föreslagna och aviserade utgiftsförändringar

jämfört med den beslutade budgeten för 2015

I den beslutade budgeten för 2015 ingick en beräkning av de takbegränsade utgifterna 2016– 2018 (bet. 2015/15:FiU1, rskr. 2014/15:29). I tabell 7.7 redovisas den totala utgifts- förändringen för 2016–2018 mellan beräkningen i denna proposition och beräkningen i den beslu- tade budgeten, fördelad på olika förklarings- faktorer.51 Sammantaget bedöms de takbegrän- sade utgifterna bli 23,5 miljarder kronor högre 2016, 29,8 miljarder kronor högre 2017 och 34,3 miljarder kronor högre 2018 jämfört med beräkningarna i den beslutade budgeten.

Tabell 7.7 Förändring av takbegränsade utgifter 2016– 2018 jämfört med den beslutade budgeten för 2015

Miljarder kronor

	2016	2017	2018
Takbegränsade utgifter i den
beslutade budgeten för 2015	1 142,3	1 183,6	1 214,8

Beslut/aviseringar	16,8	17,1	16,5
Reviderad pris- och löneomräkning	1,2	-1,0	-2,3
Övriga makroekonomiska föränd-
ringar	-0,1	-5,4	-6,8
Volymförändringar (antal personer
inom vissa transfereringssystem)	10,9	16,8	21,8
Tekniska förändringar	0,0	0,0	0,0
Minskning av anslagsbehållningar	-5,0	0,6	1,5
Beräkningsteknisk överföring till
hushållen1	0,4	2,8	2,9
Övrigt	-0,8	-1,2	0,7
Total utgiftsförändring	23,5	29,8	34,3

Takbegränsade utgifter i 2015
års ekonomiska vårproposition	1 165,8	1 213,4	1 249,1

1 Avser den överstigande budgeteffekten av föreslagna och aviserade budgetfö r- stärkningar i propositionen Vårändringsbudget för 2015 samt aviserade budget- förstärkningar i denna proposition i förhållande till föreslagna och aviserade budgetförsvagningar.

Källa: Egna beräkningar.

2015–2019

I propositionen Vårändringsbudget för 2015 redovisar regeringen, på sedvanligt sätt, anslags- konsekvenser av de utgiftsförändringar som föreslås för löpande budgetår. Därtill redovisas de fleråriga anslagskonsekvenserna av dessa in- satser för 2016–2018. I detta avsnitt redovisas därutöver de aviseringar som i denna proposition görs för 2016–2019, dvs. insatser som regeringen avser att genomföra, men som påbörjas efter 2015. Aviseringarna sammanfattas per utgifts- område och redovisas i förhållande till den be- räkning som låg till grund för den beslutade budgeten för 2015. Anslagskonsekvenserna av såväl förslagen och aviseringarna i propositionen Vårändringsbudget för 2015 som aviseringarna i denna proposition framgår av tabell 7.8. I nor- malfallet förutsätts att de redovisade anslagsför- ändringarna motsvaras av lika stora utgiftsför- ändringar. I propositionen Vårändringsbudget för 2015 föreslår regeringen högre anslagsnivåer om ca 18,8 miljarder kronor för år 2015. Därav avser 7,5 miljarder kronor nya diskretionära re- former eller andra diskretionära utgifts- förändringar till följd av händelser som inte kunde förutses i samband med beslutet om bud- geten för 2015. Av utgiftsförändringen om 7,5 miljarder kronor är 5,9 miljarder kronor en följd av förslag om nya reformer eller utgifts- minskningar som inte är av oförutsedd karaktär. Därtill föreslås anslagsförändringar på samman- taget 11,3 miljarder kronor till följd av högre statsskuldsräntor, förändrade antaganden om antal personer i olika transfereringssystem samt vissa effekter av valutakursförändringar.

Utgiftsområde 1 Rikets styrelse

För att fortsätta arbetet med strategin för romsk inkludering beräknas anslaget Åtgärder för den nationella minoriteten romer ökas med 13 miljo- ner kronor per år 2016–2019.

För att stärka länsstyrelsernas arbete med bl.a. skydd av värdefull natur, miljötillsyn och det strategiska miljöarbetet för att nå generations- målet och miljökvalitetsmålen beräknas anslaget Länsstyrelserna ökas med 25 miljoner kronor per år fr.o.m. 2016.

51 För en förklaring till utgiftsrevideringar 2015 i förhållande till den beslutade budgeten för 2015, se avsnitt 7.3 och propositionen Våränd- ringsbudget för 2015.

Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

För att alla barn i åldern 8–19 år ska kunna få ekonomiskt bidrag till glasögon beräknas an-

140

slaget Vissa statsbidrag inom funktionshinders- området ökas med 120 miljoner kronor per år fr.o.m. 2016.

Utgiftsområde 16 Utbildning och universitets- forskning

Regeringen avser att avsätta medel för ett stats- bidrag för anordnande av läxhjälp. Anslaget Ut- veckling av skolväsendet och annan pedagogisk verksamhet beräknas därför ökas med 390 miljoner kronor per år fr.o.m. 2016. För att finansiera reformer inom utgiftsområdet beräk- nas samma anslag minskas med 160 miljoner kronor 2016, 290 miljoner kronor 2017 och där- efter 470 miljoner kronor per år fr.o.m. 2018 till följd av att den tidigare aviserade satsningen på en utbyggnad av karriärtjänstreformen tas bort.

För att förstärka elevhälsan beräknas samma anslag ökas med 200 miljoner kronor årligen fr.o.m. 2016.

För att finansiera reformer inom utgifts- området beräknas samma anslag minskas med 50 miljoner kronor 2016 och därefter med 150 miljoner kronor årligen till följd av att det tidigare aviserade förslaget om att införa en tioå- rig grundskola utgår.

För att finansiera reformer inom utgifts- området beräknas anslaget Fortbildning av lärare och förskolepersonal minskas med 35 miljoner kronor per år 2016 och 2017 samt med 25 miljoner kronor per år 2018 och 2019.

Anslaget Särskilda utgifter inom universitet och högskolor beräknas minskas med 389 miljoner kronor 2016, 612 miljoner kronor 2017 samt 835 miljoner kronor per år fr.o.m. 2018, för att korrigera för den ackumulerade effekten av en otillräcklig neddragning i den beslutade budgeten för 2015 av regeringens sats- ning på utökat antal utbildningsplatser vid uni- versitet och högskolor.

Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid

För att möjliggöra en satsning på kultur- verksamhet i miljonprogramsområden och till konstnärlig gestaltning av områdenas boende- miljöer beräknas anslaget Bidrag till allmän kul- turverksamhet, utveckling samt internationellt kulturutbyte och samarbete ökas med 50 miljoner kronor 2016 samt med 60 miljoner kronor per år 2017 och 2018.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsför- sörjning och byggande samt konsumentpolitik

För att finansiera en ökad arbetsbelastning till följd av nya EU-regler om alternativ tvistlösning i konsumentförhållanden beräknas anslaget All- männa reklamationsnämnden ökas med 2 miljoner kronor per år fr.o.m. 2016.

Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård

För att öka takten i arbetet med att nå miljökva- litetsmålen görs flera satsningar. För att öka takten i arbetet med att nå miljökvalitetsmålet Giftfri miljö beräknas anslaget Sanering och åter- ställning av förorenade områden ökas med 50 miljoner kronor per år fr.o.m. 2016.

För att fortsätta arbetet med kunskaps- uppbyggnad kring klimatanpassning beräknas anslaget Klimatanpassning ökas med 50 miljoner kronor per år fr.o.m. 2016.

Till följd av ökade satsningar på åtgärder för havs- och vattenmiljön beräknas anslaget Havs- och vattenmyndigheten ökas med 10 miljoner kronor per år fr.o.m. 2016.

Utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel

För en förstärkning av de instrument som dis- poneras av Skogsstyrelsen för hållbart skogsbruk inklusive skötsel av skyddad skog beräknas an- slaget Skogsstyrelsen ökas med 7 miljoner kronor fr.o.m. 2016. Anslaget Insatser för skogsbruket beräknas ökas med 100 miljoner kronor fr.o.m. 2016 för skydd av skog genom biotopskydd och naturvårdsavtal.

För att öka takten i arbetet med att nå miljö- målen beräknas anslaget Statens jordbruksverk ökas med 8 miljoner kronor fr.o.m. 2016.

För att öka produktionen av biogas ur gödsel beräknas det existerande stödet för metangas- reducering förstärkas genom att anslaget Miljö- förbättrande åtgärder i jordbruket ökas med 30 miljoner kronor per år 2016–2019.

För att möjliggöra arbetet med Svenska art- projektet beräknas anslaget Sveriges lant- bruksuniversitet ökas med 15 miljoner kronor fr.o.m. 2016.

Utgiftsområde 24 Näringsliv

För att stödja företagens hantering av immateri- ella rättigheter samt stärka verksamheten vid Patent- och registreringsverket beräknas anslaget

Verket för innovationssystem: Forskning och ut- veckling ökas med 20 miljoner kronor per år 2016–2019.

141

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner

Till följd av att regeringen inte avser att införa betyg från årskurs fyra beräknas anslaget Kom- munalekonomisk utjämning minskas med 62 miljoner kronor per år fr.o.m. 2017.

Till följd av att medel tas från satsningen på utökad undervisningstid i matematik i högstadiet beräknas det ovan nämnda anslaget minskas med 245 miljoner kronor 2016 och därefter med 490 miljoner kronor per år fr.o.m. 2017. Sedan den beslutade budgeten för 2015 antogs har re- geringen slutit en överenskommelse med Mode- raterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristde- mokraterna om att föra samtal om en ny timplan utifrån det uppdrag som Statens skolverk avläm- nat till regeringen. Riksdagen har också beslutat om ett tillkännagivande till regeringen om fler

matematiklektioner	i	högstadiet
(bet. 2014/15:UbU9,	rskr. 2014/15:135). Rege-

ringen avser att återkomma i budget- propositionen för 2016 i fråga om riksdagens tillkännagivande.

Till följd av att regeringen inte avser att ge- nomföra reformen om tioårig grundskola som aviserades i samband med den beslutade budge- ten för 2015, beräknas anslaget minskas med 714 miljoner kronor 2017 och därefter med 1 427 miljoner kronor per år fr.o.m. 2018.

Till följd av att regeringen inte avser att införa en obligatorisk sommarskola beräknas anslaget minskas med 100 miljoner kronor per år fr.o.m. 2017.

Till följd av att regeringen inte avser att införa krav på huvudmännen att erbjuda obligatorisk läxhjälp beräknas anslaget minskas med 390 miljoner kronor per år fr.o.m. 2016.

Till följd av att regeringen i propositionen Utbildning för nyanlända elever – mottagande och skolgång (prop. 2014/15:45) bedömer kost- naderna för kommunerna för kravet på en obli- gatorisk kartläggning och bedömning av nyan- lända elevers kunskaper till 60 miljoner kronor per år fr.o.m. 2016, jämfört med tidigare bedöm- ning på 90 miljoner kronor per år, beräknas an- slaget minskas med 30 miljoner kronor per år fr.o.m. 2016.

142

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Tabell 7.8 Nu föreslagna och aviserade utgiftsförändringar 2015–2019

Aviserade utgiftsförändringar i denna proposition samt föreslagna och aviserade utgiftsförändringar i propositionen Vårändringsbudget för 2015 i förhållande till den beslutade budgeten för 2015.

Miljoner kronor	2015	2016	2017	2018	2019
UO 01 Rikets styrelse	104	35	35	35	35
varav

Miljökvalitetsmål		25	25	25	25

Regeringskansliet	93
Tillskott till följd av omval i Båstads kommun1	14
Fortsatt arbete med strategin för romsk inkludering		13	13	13	13

Besparing SIEPS EU-info	-3	-3	-3	-3	-3
UO 02 Samhällsekonomi och finansförvaltning	0
varav

Beslut inom EU om höjda avgifter för uppbyggnad av EU -myndigheter1	2
Finansiering av höjda EU-avgifter för uppbyggnad av EU-myndigheter1	-2
UO 04 Rättsväsendet	17	50	63	60

varav
Ny EU-fond	17	50	63	60

UO 05 Internationell samverkan	50	-20	-20	-20	-20

varav
Tillskott valutakurseffekter för avgifter till internationella organisationer1,2	87
Finansiering valutakurseffekter för avgifter till internationella organisationer 1,2	-17
Minskning säkerhetspolitisk seminarieverksamhet m.m.	-20	-20	-20	-20	-20

UO 06 Försvar och samhällets krisberedskap	-4	-9	-29	-39	-39
varav

Besparing Internationella materielsamarbeten och industrifrågor m.m.	-3	-9	-9	-9	-9
Avveckling Försvarsexportmyndigheten	-1		-20	-30	-30
UO 07 Internationellt bistånd	-229

varav
Flyktingskostnader1	-479
Klimatinvesteringar i Syd	250

UO 08 Migration	479
varav

Ersättningar och bostadskostnader1	477
Migrationspolitiska åtgärder1	2
UO 09 Hälsovård, sjukvård och social omsorg	1 922	1 499	1 156	882	520
varav

Minskning av anslaget Bidrag till utveckling av socialt arbete	-30
Statsbidrag för läkemedelsförmånerna5	1 690
Finansiering valutakurseffekt WHO-avgift1	-2
Tillskott valutakurseffekt WHO-avgift1	3
Förlossningsvård och kvinnors hälsa	200	400	400	400	400

Bidrag till glasögon till barn o unga 8-19 år		120	120	120	120

Omdisponering äldreomsorgsbidrag (till bemanning)	-940	-1 021	-1 364	-1 638

Mer personal inom äldreomsorgen	1 000	2 000	2 000	2 000

143

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Fortsättning tabell 7.8 Nu föreslagna och aviserade utgiftsförändringar

Miljoner kronor	2015	2016	2017	2018	2019
UO 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning	2 561	666	701	738	770
varav

Tillskott till Försäkringskassan för IT-utveckling t.f.a. reformer	19

Sjukpenning m.m.1	2 367
Höjd sjukpenning p.g.a. höjd ersättning i arbetslöshetsförsäkringen	115	426	461	498	530

Höjd sjuk- och aktivitetsersättning	60	240	240	240	240

UO 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom	133	400	400	400	400
varav

Bostadstillägg till pensionärer	126	380	380	380	380

Äldreförsörjningsstöd	7	20	20	20	20
UO 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn	172	554	559	555	555
varav

Minskning t.f.a. ej förstärkt jämställdhetsbonus	-35	-70	-70	-70	-70
Höjt underhållsstöd	207	624	629	625	625

UO 13 Integration och jämställdhet	-2	100	100	100	100

varav
Flyktingguider och familjekontakter	30

Sfi i anläggningsboenden	50

Stärkt beredskap och mottagningskapacitet i kommunerna	10

Ersättning till etableringslotsar och insatser för vissa nyanlända invandrare	-117

Stärkt stöd tillkvinnojourer	25	100	100	100	100

UO 14 Arbetsmarknad och arbetsliv	1 531	4 558	5 870	6 118	6 281
varav
Tillskott valutakurseffekt ILO1	4
Finansiering valutakurseffekt ILO1	-2
Tillskott Arbetsförmedlingen	210	260	240	140	140

Utbildningskontrakt	136	372	379	384	397

Traineejobb	32	378	699	724	737
Studier med aktivitetsstöd i sysselsättningsfasen	16	18	17	16	15

Höjt tak och grundersättning i arbetslöshetsförsäkringen	765	2 682	2 593	2 548	2 559

Extratjänster	10	501	1 507	2 210	2 403

Avskaffande av flyttbidraget	-20	-50	-50	-50	-50

Samverkansmedel	75	90	25

Tidigareläggning av EU:s sysselsättningsinitiativ för unga mm.	50	222	360	46
Ett modernt arbetsliv	35	85	100	100	80
Tidiga programplatser	220

144

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Fortsättning tabell 7.8 Nu föreslagna och aviserade utgiftsförändringar

Miljoner kronor	2015	2016	2017	2018	2019
UO 15 Studiestöd	664	1 208	1 381	1 544	1 593
varav

Finansiering – ingen fördubblad lärlingsersättning	-91	-120	-132	-142	-150

Höjd bidragsnivå för vissa lärarutbildningar	60	120	120	120	120
Fler platser inom komvux/yrkesvux	144	362	446	536	550

Finansiering - höjd bidragsnivå för nyanlända	-21	-41	-21

Traineejobb	12	143	223	224	229
Fler platser på folkhögskolan	39	104	105	107	110

Studier med aktivitetsstöd i sysselsättningsfasen	-13	-42	-42	-43	-44

Fler platser på universitet och högskolor	47	54	85	169	195
Utbildningskontrakt	152	317	320	327	338

Åldersavskrivningen av studiemedel behålls	400	395	387	377	377

Finansiering – inget införande av examenspremier	-65	-85	-110	-131	-131
UO 16 Utbildning och universitetsforskning	336	1 831	1 566	1 508	1 260
varav

Finansiering – besparing på Skolverket	-18	-16	-16	-16	-16
Finansiering – besparing på Skolinspektionen	-12	-12	-12	-12	-12

Läxhjälpsmedel (flytt från anslaget kommunal ekonomisk utjämning		390	390	390	390
UO25)

Finansiering lov- och sommarskola	-28	-28	70	70	70

Stimulansmedel yrkescollege	2,5	5	5	5
Nationella skolutvecklingsprogram	20	140	140	140	140

Fler speciallärare och specialpedagoger med fokus på lågstadiet	8	500	500	500	500

Elevhälsosatsning		200	200	200	200

Samverkan för bästa skolan		250	150	200	200

Finansiering implementeringsmedel tioårig grundskola och betyg i åk	-5	-55	-155	-150	-150
4 och 5

Finansiering utbyggnad karriärstegsreformen	-13	-186	-316	-496	-496

Finansering statsbidrag gymnasieskolans introduktionsprogram	-20	-25	-25

Finansiering Läslyft	-45	-130	-150	-150	-150

Barnomsorg på kvällar, nätter och helger	25	49	80	80	80

Finansiering generell neddragning anslag 1:5 Utveckling av skolvä-	-61
sendet och annan pedagogisk verksamhet

Finansiering studiero	-20

Informationskampanj lärar- och förskollärarutbildning	5

Kunskapscentrum mot rasism	5

Finansering fortbildning av förskollärare inom tioårig grundskola	-68	-170	-204	-170	-170
Finansiering – ej förlängt förskolelyft		-35	-35	-25	-25
Finansiering – ej genomfört förskolechefslyft	-15	-15	-15	-15	-15

Fortbildning av sfi-lärare	15	100	100	100	100
Fortbildning av lärar- och förskolepersonal	2	200	200	200	200

Fortbildning av rektorer och förskolechefer	5	20	20	20

Utbildningskontrakt	65	136	136	136	136

145

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Fortsättning tabell 7.8 Nu föreslagna och aviserade utgiftsförändringar

Miljoner kronor	2015	2016	2017	2018	2019
Fler platser på komvux/yrkesvux	132	332	404	475	475
Finansiering - höjd bidragsnivå för nyanlända	-6	-12	-6

Traineejobb	14	169	259	254	248

Statsbidrag till kommuner för pågående satsningar på 20-24 åringar med	97	42	14
den högre bidragsnivån inom studiemedlet

Förstärkning av Skolforskningsinstitutet	5	20	20	20	20
Fler utbildningsplatser vid universitet och högskolor	84	102	175	337	369

Justering av medel för kompletterande utbildningar	-14

Beräkningsteknisk korrigering av särskilda utgifter inom universitet och		-389	-612	-835	-835
högskolor

Tillskott valutakurseffekt till internationella organisationer; CERN 1	46
Finansiering valutakurseffekt avgifter till internationella organisationer;	-23
CERN1
Klinisk behandlingsforskning	25

Ökad kvalitet i högskoleutbildning	125	250	250	250

UO 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid	151	275	285	275	199

varav

Kulturverksamhet i miljonprogramsområden	2	50	60	60

Bredda skapande skola	10	10	10	10
Förstärkning av kultursamverkansmodellen	15	15	15	15	15

Nationell biblioteksstrategi	5	6	6	6

Utbildningssatsning mot rasism m.m.	5	10	10
Medel till trossamfunden för säkerhetshöjande åtgärder	7

Idrott och etablering	32	64	64	64	64

Särskilda folkbildningsinsatser för asylsökande	30
Fler platser på folkhögskolan	45	120	120	120	120

UO 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpoli-	15	332	332	332	2
tik
varav

Upprustning av skollokaler	15	330	330	330
Allmänna reklamationsnämnden		2	2	2	2

UO 20 Allmän miljö- och naturvård	572	1 835	1 835	1 835	1 235

varav

Naturvårdsverket	15	50	50	50	50

Miljöövervakning	25	50	50	50	50

Åtgärder för värdefull natur	110	350	350	350	350
Sanering av förorenade områden		50	50	50	50
Kemikalieinspektionen	5	10	10	10	10

Klimatanpassning		50	50	50	50
Åtgärder för havs- och vattenmiljö	20	75	75	75	75

Skydd av värdefull natur	250	590	590	590	590

Havs- och vattenmyndigheten		10	10	10	10

Sanktioner1	22
Klimatinvesteringar i kommuner och regioner, inkl laddinfrastruktur	125	600	600	600

146

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Fortsättning tabell 7.8 Nu föreslagna och aviserade utgiftsförändringar

Miljoner kronor	2015	2016	2017	2018	2019
UO 21 Energi	-87	-75	-75	-75
varav

Minskat anslag Energimyndigheten	-12

Indrag av medel för laddinfrastruktur	-75	-75	-75	-75
UO 22 Kommunikationer	579	1 199	1 199	1 199	-41
varav

Satsning på järnvägsunderhåll 2015-2018	620	1 240	1 240	1 240
Neddragning driftsäker och tillgänglig elektronisk kommunikation	-6	-6	-6	-6	-6

Minskat anslag för e-förvaltning	-35	-35	-35	-35	-35

UO 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel	25	186	186	186	186
varav

Tillskott Skogsstyrelsen tfa branden i Västmanland5	1
Skogsstyrelsen		7	7	7	7

Tillskott till Insatser för skogsbruket tfa branden i Västmanland5	7
Skydd och skötsel av skyddad skog		100	100	100	100

Ersättningar för viltskador	10	20	20	20	20
Statens jordbruksverk		8	8	8	8

Metanreduceringsstöd		30	30	30	30

Högskoleplatssatsning	7	6	6	6	6
Svenska artprojektet		15	15	15	15

UO 24 Näringsliv	197	305	305	305	335

varav
Satsning immateriella rättigheter		20	20	20	20

Minskat anslag för Verket för innovationssystem: forskning och utveckling	-30	-30	-30	-30

Innovationsfrämjande insatser	50	100	100	100	100

Förstärkning VisitSweden AB	30	20	20

Förstärkning Almi Företagspartner AB	51	90	90	110	110

Rådgivning företagare med utländsk bakgrund	20
Upphandlingsstöd5	21
Finansiering upphandlingsstöd5	-21
Finansiering valutakurseffekt1	-1
Tillskott valutakurseffekt1	2
Exportoffensiv	75	105	105	105	105

UO 25 Allmänna bidrag till kommuner	863	1 893	1 234	521	521
varav

Finansiering betyg i åk 4 och 5			-62	-62	-62

Finansiering utökad undervisningstid i matematik åk 7-9		-245	-490	-490	-490

Finansiering tioårig grundskola			-714	-1 427	-1 427
Finansiering obligatorisk sommarskola			-100	-100	-100

Finansiering obligatorisk läxhjälp		-390	-390	-390	-390

147

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Fortsättning tabell 7.8 Nu föreslagna och aviserade utgiftsförändringar

Miljoner kronor	2015	2016	2017	2018	2019
Finansiering obligatorisk. kartläggning/bedömning nyanlända elever		-30	-30	-30	-30
Tillskott kommunerna	863	2 558	3 020	3 020	3 020

UO 26 Statsskuldsräntor m.m.6	8 800
varav
Tillskott enl. prognos1	8 800
Summa anslagsförändringar	18 850	16 823	17 083	16 460	13 892

varav Anslagsökningar	21 361	21 323	24 865	26 237	22 065
varav Anslagsminskningar	-2 511	-4 500	-7 782	-9 777	-8 173

varav förslag som föreslås tillföras främst regelstyrda transfererings -	11 300
anslag till följd av förändrade volymer (antaganden om antal personer i
olika transfereringssystem) eller makroekonomiska förutsättningar1
varav diskretionära förslag och aviseringar	7 549	16 823	17 083	16 460	13 892

Skillnad mellan utgiftseffekt och anslagseffekt2	133
Summa ökning av takbegränsade utgifter3	10 183	16 823	17 083	16 460	13 892
Beräkningsteknisk överföring till hushållen4		443	2 827	2 910	5 193
Ökning av takbegränsade utgifter inklusive beräkningsteknisk överföring till		17 266	19 910	19 370	19 085
hushållen

1Förslag i propositionen Vårändringsbudget för 2015 (prop. 2014/15:99) som föreslås tillföras främst regelstyrda transferering sanslag till följd av förändrade volymer (antaganden om antal personer i olika transfereringssystem ) eller makroekonomiska förutsättningar utan att någon ny reform föreslås. Av de 18,8 miljarder kronor i anslagsförändringar som föreslås 2015 består ca 11,3 miljarder kronor av medel som i propositionen Vårändringsbudget för 2015 föreslås tillföras främst dessa regelstyrda transfereringsanslag.

2Utgiftseffekt och anslagseffekt skiljer sig åt för reformen ”Tillskott valutakurseffekter” under utgiftsområde 5, anslag 1:1 Avgifter till internationella organisationer.

3Motsvarar de utgifter som minskar budgeteringsmarginalen.

4Avser den överstigande budgeteffekten av föreslagna och aviserade budgetförstärkningar i denna proposition i förhållande till föreslagn a och aviserade budgetförsvag- ningar.

5Diskretionära förslag av oförutsedd karaktär som ej ingår i tabell 3.1. Med beaktande av dessa förslag av oförutsedd karaktär uppgår därmed anslagseffekten av

föreslagna utgiftsreformer och besparingar på budgetens utgiftssida i propositionen Vårändringsbudget för 2015 till sammantag et till ca 5,9 miljarder kronor. 6 Ingår inte i takbegränsade utgifter

Källa: Egna beräkningar.

148

Övriga utgiftsförändringar 2016–2018 jämfört med den beslutade budgeten för 2015

I detta avsnitt redovisas de utgiftsförändringar som framgår av tabell 7.7 och som inte förklaras av nya förslag eller aviseringar.

Reviderad pris- och löneomräkning

Den slutgiltiga pris- och löneomräkningen för 2016 ökar utgifterna med 1,2 miljarder kronor jämfört med beräkningen i den beslutade budge- ten för 2015. Detta beror bl.a. på att omräk- ningsindex för löner blev högre än enligt det beräkningsantagande som låg till grund för den beslutade budgeten för 2015. En ny preliminär pris- och löneomräkning minskar utgifterna 2017 och 2018 med 1,0 respektive 2,3 miljarder kronor jämfört med beräkningen i den beslutade budgeten för 2015.

Övriga makroekonomiska förändringar

De beräknade anslag som styrs av den makroe- konomiska utvecklingen har för 2016–2018 ju- sterats på grund av en ny makrobild. De nya antagandena (se avsnitt 4) innebär sammantaget att utgifterna beräknas bli 0,1, 5,4 respektive 6,8 miljarder kronor lägre 2016–2018 jämfört med beräkningarna som låg till grund för den beslutade budgeten för 2015. Lägre pris- och löneökningar är huvudförklaringen till ned- revideringarna av utgifterna, framför allt då dessa leder till lägre utgifter för ålderspensions- systemet, men även för andra transfererings- system som påverkas av pris- och lönenivåer. Ytterligare förklaringar till nedrevideringarna av utgifterna är att BNP-tillväxten, och därmed BNI-nivån, har reviderats ned vilket leder till lägre utgifter för internationellt bistånd. Vidare leder lägre statsobligationsräntor till lägre utgif- ter för studiemedelsräntor. I motsatt riktning verkar en uppreviderad arbetslöshet, vilket fram- för allt ökar utgifterna för arbetslöshetsersätt- ning och aktivitetsstöd. Även utgifterna för gårdsstödet har reviderats upp till följd av att kronan har försvagats mot euron.

Antal personer i vissa transfereringssystem

Utgifterna har också förändrats till följd av nya prognoser för antal personer inom de regelstyrda transfereringssystemen. Sammantaget innebär volymförändringarna i antaganden om antal personer i olika transfereringssystem att utgif- terna för 2015 beräknas bli 10,9; 16,8 respektive 21,8 miljarder kronor högre 2016–2018 än vad

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

som beräknades i budgeten för 2015. Ett högre antal asylsökande och personer i etableringsupp- draget, ett ökat inflöde av nya sjukfall samt längre sjukfall 2016–2018 är de huvudsakliga förklaringarna till de högre utgifterna.

I tabell 7.9 redovisas ett urval prognoser över antalet personer i olika transfereringssystem för 2016–2018 och förändringarna av dessa prog- noser jämfört med den bedömning som låg till grund för beräkningen av utgifterna i budgeten för 2015.

Tabell 7.9 Prognos över antalet personer i olika transfere- ringssystem 2016–2018

Förändring mot prognos som låg till grund för den beslutade budgeten för 2015 inom parentes

	2016	2017	2018
Asylsökande, genom-
snittligt antal inskrivna	101 500	84 500	66 300
personer	(14 400)	(7 000)	(-3 500)
Antal sjukpenningdagar,	62,8	66,2	68,1
(netto), miljoner	(7,8)	(10,2)	(11,4)
Antal personer med	308 400	302 600	298 100
sjukersättning	(1 200)	(3 600)	(6 700)

Antal personer med	719 200	647 600	602 700
garantipension	(-10 000)	(-17 400)	(-30 500)

Antal uttagna tillfälliga
föräldrapenningdagar,	6,9	7,0	7,0
	6,9	7,0	7,0
miljoner	(1,2)	(1,1)	(0,9)

Antal kvarstående
personer som omfattas	74 000	98 700	101 200
av etableringsuppdraget	(2 800)	(18 700)	(29 300)

Antal personer med	564 300	567 000	568 300
studiemedel1	(-2 200)	(10 200)	(10 300)

Anm.: Uppgifter om antal personer avser årsgenomsnitt och är avrundade till närmsta hundratal.

1 Bruttoräknat antal. När studenter under året har studerat på flera utbildnings- nivåer eller både i Sverige och utomlands uppstår dubbelräkning.

Källa: Egna beräkningar.

Minskning av anslagsbehållningar

Statliga myndigheter har vissa möjligheter att fördela sina utgifter över tiden. Medel på ram- anslag som inte utnyttjas under ett budgetår kan inom vissa gränser sparas till nästa år. Det inne- bär att en myndighet utöver anvisade anslagsme- del även kan använda tidigare sparade medel, vilket ger viss flexibilitet i planeringen. Myndig- heter har också möjlighet att inom vissa gränser låna av efterföljande års anslag. Förskjutningar av detta slag redovisas gemensamt för alla ram- anslag i beräkningsposten Minskning av anslags- behållningar, som ingår i de takbegränsade utgif- terna.

Myndigheternas förbrukning av anslagsbehåll- ningar och utnyttjande av anslagskrediter utgör en betydande osäkerhet i beräkningen av de tak-

149

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

begränsade utgifterna. I förhållande till den be- slutade budgeten för 2015 har utgiftsprog- noserna justerats ned mer än beräknade anslagna medel, vilket innebär att posten Minskning av anslagsbehållningar beräknas bli 5,0 miljarder kronor lägre 2016. År 2017 och 2018 beräknas posten bli 0,6 respektive 1,5 miljarder kronor högre än vad som tidigare beräknats (se tabell 7.7).

Beräkningsteknisk överföring till hushållen

Regeringen föreslår och aviserar i propositionen Vårändringsbudget för 2015 och aviserar i denna proposition budgetförstärkningar som överstiger effekten av regeringens föreslagna och aviserade budgetförsvagningar för 2016–2019. Det är rege- ringens avsikt att de överstigande medlen ska användas för finansering av framtida reformer. I denna proposition redovisas medlen som en beräkningsteknisk överföring till hushålls- sektorn vid sidan av de 27 utgiftsområdena, men som en del av de takbegränsade utgifterna. Den beräkningstekniska överföringen påverkar den offentliga sektorns utgifter på samma sätt som de takbegränsade utgifterna. Överföringen belas- tar därmed statens budgetsaldo samt det finansi- ella sparandet i staten och den offentliga sektorn. Den ingår dock inte i redovisningen av föränd- ringar till följd av beslutade, föreslagna eller avi- serade åtgärder.

Övrigt

Revideringar av utgiftsberäkningarna kan för- anledas av nya prognosmetoder, korrigeringar av tidigare gjorda fel i prognoserna samt regeländ- ringar utanför regeringens kontroll, t.ex. änd- ringar i EU:s regelverk.

Sammantaget innebär denna typ av föränd- ringar att de takbegränsade utgifterna beräknas bli 0,8 respektive 1,2 miljarder kronor lägre 2016 och 2017 jämfört med beräkningarna i den beslu- tade budgeten för 2015. Huvudförklaringen till nedrevideringarna dessa år är ökade avräkningar från biståndet till följd av ökade kostnader för flyktingmottagande. År 2018 beräknas utgifterna bli 0,7 miljarder kronor högre jämfört med be- räkningarna i den beslutade budgeten för 2015.

7.3Utgiftsprognos för 2015

I statens budget för 2015 uppgick de samlade utgifterna under samtliga utgiftsområden till

869,3 miljarder kronor. I den aktuella prognosen beräknas utgifterna till 878,5 miljarder kronor, dvs. 9,3 miljarder kronor högre, vilket främst beror på förväntade högre ränteutgifter. De tak- begränsade utgifterna beräknades i den beslutade budgeten för 2015 till 1 116 miljarder kronor. I den nu aktuella prognosen beräknas dessa till 1 116,7 miljarder, dvs. 0,8 miljarder kronor högre (se tabell 7.10).

I tabell 7.10 redovisas av riksdagen beslutade ramar för utgiftsområden, föreslagna ändringar i budgeten summerade per utgiftsområde, samt de prognostiserade utgifterna för respektive utgifts- område och ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget. För vissa utgiftsområden skiljer sig de aktuella utgiftsprognoserna väsentligt från de medel som riksdagen anvisat. Under rubriken Utgiftsprognos för 2015 jämfört med ursprung- ligt anvisade medel på statens budget för 2015 för vissa utgiftsområden nedan redovisas de vik- tigaste orsakerna till dessa avvikelser.

Utgifterna i statens budget för 2015, exklusive statsskuldsräntor, bedöms totalt sett bli något högre än enligt de beslutade utgiftsramarna. Det är huvudsakligen revideringar inom utgifts- område 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg samt utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning som förkla- rar skillnaden. Även utgifterna under utgiftsom- råde 26 Statsskuldsräntor m.m. har reviderats upp kraftigt, huvudsakligen till följd av kronans försvagning i förhållande till de valutor som den svenska statsskulden är exponerad mot.

I tabell 7.10 redovisas hur förslagen i proposit- ionen Vårändringsbudget för 2015 påverkar an- slagsnivåerna 2015. Förslagens utgiftseffekter ingår även i de redovisade prognoserna. Totalt föreslår regeringen i propositionen anslags- ökningar om 18,8 miljarder kronor. Den större delen av detta belopp, 11,3 miljarder kronor, avser effekter av förslag där medel främst tillförs transfereringsanslag samt anslaget 1:1 Räntor på statsskulden under utgiftsområde 26, utan att någon ny reform föreslås. Dessa förslag är föran- ledda av förändringar i antaganden om antal per- soner i olika transfereringssystem eller makro- ekonomiska förutsättningar. Resterande del av anslagsförändringarna, 7,5 miljarder kronor, avser reformer och besparingar samt förslag om andra diskretionära åtgärder i propositionen till följd av händelser som inte kunde förutses i samband med beslutet om statens budget. Med diskretionära åtgärder avses förslag från rege-

150

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

ringen som påverkar inkomsterna eller utgifterna i statens budget. Av tabell 7.8 framgår vilka av förslagen i propositionen som är diskretionära reformer och vilka som är föranledda av föränd- ringar i antaganden om antal personer i olika transfereringssystem eller makroekonomiska förutsättningar.

151

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Tabell 7.10 Utgifter 2014 och 2015

Miljarder kronor

		2014			2015
							Differens	Differens
							prognos–	prognos–
			Urspr.	Ändrings-	Totalt		urspr.	totalt
Utgiftsområde		Utfall1	budget2	budget3	anvisat4	Prognos	budget	anvisat
1	Rikets styrelse	12,9	12,2	0,1	12,3	12,5	0,3	0,2
2	Samhällsekonomi och finansförvaltning	14,1	14,6	0,0	14,6	14,5	-0,1	-0,1
3	Skatt, tull och exekution	10,4	10,6		10,6	10,5	-0,1	-0,1
4	Rättsväsendet	40,2	40,8	0,0	40,8	40,1	-0,7	-0,7
5	Internationell samverkan	1,7	1,9	0,1	2,0	2,1	0,1	0,1
6	Försvar och samhällets krisberedskap	48,0	48,5	0,0	48,4	46,9	-1,6	-1,6
7	Internationellt bistånd	31,0	29,5	-0,2	29,3	29,4	-0,1	0,1
8	Migration	12,6	17,4	0,5	17,9	17,8	0,3	-0,1
9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	61,6	61,9	1,9	63,8	64,0	2,1	0,1
10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
	funktionsnedsättning	99,0	100,5	2,6	103,0	102,8	2,4	-0,2
11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	39,3	38,0	0,1	38,1	38,2	0,2	0,1
12	Ekonomisk trygghet för familjer och barn	80,8	83,1	0,2	83,3	84,0	0,9	0,7
13	Integration och jämställdhet	12,2	16,7	0,0	16,7	16,4	-0,4	-0,3
14	Arbetsmarknad och arbetsliv	66,9	67,8	1,5	69,3	68,5	0,7	-0,8
15	Studiestöd	20,0	20,3	0,7	21,0	19,8	-0,5	-1,2
16	Utbildning och universitetsforskning	59,4	63,6	0,3	64,0	62,7	-1,0	-1,3
17	Kultur, medier, trossamfund och fritid	12,8	12,8	0,2	12,9	12,8	0,0	-0,1
18	Samhällsplanering, bostadsförsörjning
	och byggande samt konsumentpolitik	1,1	1,2	0,0	1,2	1,1	-0,1	-0,1
19	Regional tillväxt	2,9	2,7		2,7	2,5	-0,2	-0,2
20	Allmän miljö- och naturvård	5,1	5,3	0,6	5,9	5,8	0,5	-0,1
21	Energi	2,9	2,5	-0,1	2,4	2,4	-0,1	0,0
22	Kommunikationer	46,0	48,9	0,6	49,5	46,9	-1,9	-2,5
23	Areella näringar, landsbygd och livsme-
	del	16,2	15,7	0,0	15,7	14,0	-1,6	-1,7
24	Näringsliv	5,4	5,3	0,2	5,5	5,5	0,2	0,0
25	Allmänna bidrag till kommuner	93,6	91,4	0,9	92,3	92,3	0,9	0,0
26	Statsskuldsräntor m.m.	3,3	20,5	8,8	29,3	29,3	8,8	0,0
27	Avgiften till Europeiska unionen	41,6	40,1		40,1	35,7	-4,4	-4,4
	Minskning av anslagsbehållningar		-4,6				4,6

	Summa utgiftsområden	840,9	869,3	18,8	892,9	878,5	9,3	-14,4
	Summa utgiftsområden exkl. stats-	837,5	848,7		863,4	849,2	0,5	-14,2
	skuldsräntor	837,5	848,7		863,4	849,2	0,5	-14,2
	skuldsräntor
	Ålderspensionssystemet vid sidan av	258,0	267,2		267,2	267,5	0,3
	statens budget	258,0	267,2		267,2	267,5	0,3
	statens budget

	Takbegränsade utgifter	1 095,5	1 116,0			1 116,7	0,8
	Budgeteringsmarginal	11,5	9,0			41,3	32,2

	Utgiftstak	1 107,0	1 125,0			1 158,0

Anm.: Beloppen är avrundade och överensstämmer därför inte alltid med summan.

1I utfallet för 2014 har anslag fördelats till de utgiftsområden de tillhör i statens budget för 2015.

2Enligt finansutskottets sammanställning (bet. 2014/15:FiU10).

3Enligt förslag i propositionen Vårändringsbudget för 2015 (prop. 2014/15:99). Där 0,0 anges har förslag till ändringsbudget lämnats, men beloppet för utgiftsområdet totalt uppgår till mindre än 50 miljoner kronor.

4Anvisat på statens budget enligt riksdagens beslut för Statens budget för 2015 (bet. 2014/15:FiU1, rskr. 2014/15:29).samt förslag i propositionen Vårändringsbudget för 2015 (prop. 2014/15:99).

Källa: Egna beräkningar.

152

153

					P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0
Utgiftsprognos för 2015 jämfört med					Utgiftsområde 16 Utbildning och universitets-
ursprungligt anvisade medel på statens budget					forskning
för 2015 för vissa utgiftsområden					På grund av mindre prognosrevideringar för ett
					stort antal anslag bedöms utgifterna under ut-
För vissa utgiftsområden skiljer sig de aktuella					giftsområdet sammantaget bli ca 1 miljard kro-
utgiftsprognoserna väsentligt från de medel som					nor lägre än ursprungligt anvisade medel i sta-
riksdagen ursprungligen anvisade i den beslutade					tens budget.
budgeten för 2015. Nedan redogörs för de vik-
tigaste orsakerna till dessa avvikelser.					Utgiftsområde 22 Kommunikationer
					Utgifterna under utgiftsområdet bedöms bli
Utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisbered-					1,9 miljarder kronor lägre än ursprungligt anvi-
skap					sade medel i statens budget. Den främsta förkla-
Utgifterna under utgiftsområdet bedöms bli					ringen till detta är att anslagskrediten för ansla-
1,6 miljarder kronor lägre än ursprungligt anvi-					get Utveckling av statens transportinfrastruktur
sade medel i statens budget. Detta beror dels på					utnyttjades 2014, vilket har medfört en nedrevi-
att utgifterna för flertalet anslag beräknas bli					dering av prognosen för 2015. Även lägre ränte-
något lägre än vad som bedömdes i budgeten,					kostnader och svårigheter att påbörja vissa pro-
dels på att regeringen har beslutat om en utgifts-					jekt i den takt som tidigare förutsatts innebär
begränsning på anslaget Försvarsmaktens insatser					nedrevideringar av utgifterna.
internationellt som uppgår till 900 miljoner kro-
nor.					Utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och
					livsmedel
Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social					Utgifterna under utgiftsområdet bedöms bli
omsorg					1,6 miljarder kronor lägre än ursprungligt an-
Utgifterna under utgiftsområdet bedöms bli					visade medel, vilket främst beror på att EU-
2,1 miljarder kronor högre än ursprungligt anvi-					kommissionens godkännande av Landsbygds-
sade medel, vilket främst förklaras av föreslagna					programmet för 2014–2020 är kraftigt försenat.
utgiftsförändringar i propositionen Våränd-					Förseningen innebär att utbetalningarna för
ringsbudget för 2015, som bl.a. innehåller ök-					2015 kommer att bli förskjutna.
ningar av anslaget Bidrag för läkemedels-
förmånerna, anslaget Bidrag till folkhälsa och					Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
sjukvård och anslaget Stimulansbidrag och åtgär-					Utgifterna under utgiftsområdet bedöms bli
der inom äldrepolitiken.					8,8 miljarder kronor högre än ursprungligt an-
					visade medel. Ökningen av utgifterna för stats-
Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom					skuldsräntorna 2015 förklaras huvudsakligen av
och funktionsnedsättning					kronans försvagning i förhållande till de valutor
Utgifterna under utgiftsområdet bedöms bli					som den svenska statsskulden är exponerad mot.
2,4 miljarder kronor högre än ursprungligt anvi-					Särskilt förstärkningen av den schweiziska fran-
sade medel i statens budget. Detta beror i hu-					cen i mitten av januari 2015 har inneburit ökade
vudsak på att inflödet av nya sjukfall bedöms öka					utgifter.
mer än vad som antogs i den beslutade budgeten
för 2015, men även på att sjukfallen blir längre.					Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska unionen
Ökningstakten	för nya	sjukfall	2014	blev	Utgifterna under utgiftsområdet bedöms bli
7,8 procent, vilket var högre än vad som antogs i					4,4 miljarder kronor lägre 2015 än ursprungligt
den beslutade budgeten för 2015. Detta påverkar					anvisade medel i statens budget. Detta beror
utgifterna under utgiftsområdet eftersom sjuk-					främst på att ett antal ändringsbudgetar besluta-
fall som inleddes i slutet av 2014 löper in på					des sent i december 2014. Ändringsbudgetarna
2015. Jämfört med den beslutade budgeten för					gällde bl.a. en tidigare revidering av medlemssta-
2015 har antagandena om ökningstakten för nya					ternas BNI- och mervärdesskattebaser, som
sjukfall även reviderats		upp för	2015,	från	innebar minskade inbetalningar för Sveriges del.
0,8 procent till	8,5 procent, baserat		på senast		Då de minskade inbetalningarna inte hann utfö-
tillgängliga utfallsinformation.					ras under 2014 har inbetalningarna i stället mins-
					kat med motsvarande belopp 2015 om närmare
					3 miljarder kronor. Utöver detta väntas de revi-

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

derade BNI- och mervärdesskattebaserna inne- bära ändringsbudgetar för 2015 med förslag om att Sveriges inbetalningar minskar ytterligare.

Förändring av anslagsbehållningar

I statens budget för 2015 var den beräknade förbrukningen av anslagsbehållningar inte för- delad per utgiftsområde, utan redovisades under posten Minskning av anslagsbehållningar. De totala utgifterna redovisades i statens budget som summan av utgiftsramarna och beräknings- posten Minskning av anslagsbehållningar. Denna post uppgick i budgeten till -4,6 miljarder kro- nor, vilket innebar en minskning av statens utgif- ter med motsvarande belopp. Anslags- behållningarna förväntades således öka.

I den aktuella prognosen för 2015 ingår emel- lertid förändringen av anslagsbehållningar under respektive utgiftsområde. Förändringen av an- slagsbehållningarna 2015 kan därför beräknas som skillnaden mellan prognostiserat utfall och anvisade medel, med hänsyn tagen till förslag till ändringar i statens budget, indragningar av an- slagsmedel och medgivna överskridanden (se tabell 7.11).

Tabell 7.11 Beräknad förändring av anslagsbehållningar 2015

Miljarder kronor

Ramanslag (från samtliga belopp har utgiftsområde 26 Stats- skuldsräntor m.m. exkluderats)

	Ingående ramöverföringsbelopp1	10,3
+	Anvisat på ursprunglig budget2	853,3
+	Anvisat på ändringsbudget för 20153	10,0
+	Medgivna överskridanden	0,0
-	Indragningar	12,2
-	Prognos	849,2
=	Beräknat utgående ramöverföringsbelopp	12,2

	Beräknad förändring av anslagsbehållningar	1,9

Anm.: Beloppen är avrundade och överensstämmer därför inte alltid med su m- man.

1Enligt Årsredovisning för staten 2014 (skr. 2014/15:101).

2Enligt finansutskottets sammanställning (bet. 2014/15:FiU10)

3Enligt förslag i propositionen Vårändringsbudget för 2015 (prop. 2014/15:99). Källa: Egna beräkningar.

Utfallet för statens budget 2014 visar att an-

slagsbehållningarna uppgick		till 10,3 miljarder
kronor vid årsskiftet 2014/15.
I statens	budget för	2015	anvisades
853,3 miljarder	kronor,	exklusive	stats-

skuldsräntor, och i propositionen Vårändrings- budget för 2015 föreslås anslagsökningar om

sammanlagt 10 miljarder kronor. De beräknade indragningarna av anslagsmedel bedöms uppgå till 12,2 miljarder kronor.

Anslagsbehållningarna vid årsskiftet 2015/16 beräknas därmed uppgå till 12,2 miljarder kronor (exklusive statsskuldsräntor), vilket innebär en ökning med 1,9 miljarder kronor från årsskiftet 2014/15.

7.4Översyn av utgifter som redovisas på inkomstsidan av statens budget

I budgetpropositionen för 2015 informerade regeringen om att den skulle genomföra en över- syn av de stöd som redovisas på budgetens in- komstsida under inkomsttypen 8000 Utgifter som redovisas som krediteringar på skattekonto. Översynen har aktualiserats av ett nytt regelverk för nationalräkenskaperna som infördes i sep- tember 2014 (ENS 2010). Det innebär att vissa stöd i nationalräkenskaperna har omdefinierats från att utgöra en del av statens skatteinkomster till en del av statens utgifter. I 3 kap. 5 § budget- lagen (2011:203) anges att utgifter inte ska bud- geteras och redovisas mot inkomsttitlar. Den nya redovisningsstandarden för nationalräken- skaperna, samt det faktum att regeringen före- slog och riksdagen beslutade om ett nytt stödsy- stem för ersättning för höga sjuklönekostnader, innebär att det i statens budget för 2015 finns fyra stöd som inte följer budgetlagens krav.

Finansutskottet välkomnade översynen och regeringens ambition att leva upp till budget- lagens krav (bet. 2014/15:FiU1 s. 121).

Regeringen avser mot bakgrund av den över- syn som nu gjorts att fr.o.m. budgetproposit- ionen för 2016 övergå till att budgetera och re- dovisa följande stöd med anslag:

–8124 Sjöfartsstöd,

–8125 Nystartsjobb,

–8126 Stöd till introduktionsanställning, och

–8128 Ersättningar för höga sjuklönekostna- der.

När ett befintligt stöd budgeteras och redovisas på utgiftssidan i stället för på inkomstsidan ökar de takbegränsade utgifterna. Flytten påverkar inte det offentliga åtagandet och bör därför inte

154

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

heller medföra att utgiftstakets begränsande effekt på de offentliga finanserna påverkas. Överföringen av stöd från inkomst- till utgifts- sidan av statens budget motiverar därför en tek- nisk justering av utgiftstakets nivåer. Regeringen avser att i samband med budgetpropositionen för 2016 återkomma med förslag om anslag för de olika stöden samt förslag till teknisk justering av utgiftstakets nivåer fr.o.m. 2016.

155

Den offentliga sektorns finanser, statens budget- saldo och statsskuld

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

8 Den offentliga sektorns finanser, statens budgetsaldo och statsskuld

Sammanfattning	bättras, stärks de ekonomiska förutsätt-
	ningarna för kommuner och landsting
	fr.o.m. 2015.
	fr.o.m. 2015.

–Underskottet i de offentliga finanserna uppgick 2014 till 74 miljarder kronor eller

1,9 procent av BNP. Den förväntade kon- I detta avsnitt redovisas den offentliga sektorns

junkturåterhämtningen medför att de of- fentliga finanserna förstärks 2015 och det finansiella sparandet beräknas till -57 mil- jarder kronor eller -1,4 procent av BNP. Den fortsatta återhämtningen tillsammans med en ansvarsfull finanspolitik medför att det finansiella sparandet successivt för- stärks och beräknas vara i balans från 2018.

–De finansiella tillgångarna översteg 2014 skulderna med 20,8 procent av BNP. Den konsoliderade bruttoskulden uppgick 2014 till 43,9 procent av BNP, vilket med god marginal understiger referensvärdet inom stabilitets- och tillväxtpakten på 60 procent av BNP.

–Den konsoliderade statsskulden beräknas ha uppgått till 1 347 miljarder kronor 2014, vilket motsvarar 34,5 procent av BNP. Statsskulden beräknas minska som andel av BNP samtliga år fr.o.m. 2015, och i nomi- nella termer fr.o.m. 2016.

finanser enligt redovisningsprinciperna i natio- nalräkenskaperna (NR).52 Med offentlig sektor avses här den gamla definitionen som i NR:s nya redovisning benämns offentlig förvaltning.

I utgifterna i statens budget ingår en beräk- ningsteknisk överföring till hushållssektorn 2016–2019 till följd av att de föreslagna och avi- serade budgetförstärkningarna överstiger effek- ten av budgetförsvagningarna. Det är regering- ens avsikt att dessa medel ska användas för finansiering av framtida reformer. Den beräk- ningstekniska överföringen påverkar den offent- liga sektorns utgifter på samma sätt som de tak- begränsade utgifterna. Överföringen belastar därmed statens budgetsaldo och det finansiella sparandet i staten och den offentliga sektorn (se även avsnitt 7.1).

52 Skatter och statsbidrag redovisas enligt den ordning som gällde innan

–Det finansiella sparandet i kommunsektorn den genomgripande revideringen av NR i maj 2010. Därmed överens- försämrades 2014 jämfört med 2013. Detta stämmer redovisningen bättre med redovisningen i statens budget och

förklaras av att skatteunderlaget ut- vecklades förhållandevis svagt och av att kommuner och landsting 2013 fick till- fälliga intäkter i form av återbetalningar av premier från AFA Försäkring. I takt med att arbetsmarknadsläget successivt för-

den kommunala redovisningen. Det innebär dock att skatter och stats- bidrag för delsektorerna (staten, ålderspensionssystemet och kommunala sektorn) avviker från den nuvarande redovisningen i NR. Det finansiella sparandet för den offentliga sektorn och dess delsektorer påverkas emellertid inte av denna avvikelse. Redovisningen av inkomster och utgifter för den konsoliderade offentliga sektorn påverkas inte heller.

159

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

8.1Effekterna av regeringens politik där den föreslagna anslagsförändringen är ett

på de offentliga finanserna

Statens budget är regeringens viktigaste verktyg för att genomföra sin ekonomiska politik och för riksdagen att utöva sin finansmakt. Budget- propositionen och den ekonomiska vårproposit- ionen är regeringens förslag till riksdagen om hur budgetpolitiken ska utformas. Regeringen kan förändra politikens inriktning genom att föreslå att medel används till nya ändamål eller fördelningen till befintliga ändamål ändras. För- ändringar i skattesystemet är också ett sätt att ändra politikens inriktning.

Redovisningen av budgeteffekter i detta av- snitt utgår från att anslagsförändringar mot- svaras av lika stora utgiftsförändringar.

resultat av att volymer eller makroekonomiska förutsättningar förändrats jämfört med den be- dömning som låg till grund för anslags- beräkningen i riksdagens beslut om statens bud- get för 2015. Ändringarna har i dessa fall inte någon koppling till nya reformer, se tabell 7.8

Tabell 8.1 Budgeteffekter av nu föreslagna och aviserade utgifts- och inkomstförändringar 2015–2019

Förändring i förhållande till den beslutade budgeten för 2015, effekt på offentliga sektorns finansiella sparande. Miljarder kronor.

	2015	2016	2017	2018	2019
Utgiftsförändringar
Förändring av takbegränsade
utgifter1	7,5	16,8	17,1	16,5	13,9
Justering för olika redovis-
ningsprinciper i statens budget
och nationalräkenskaperna	-0,5	-0,8	-0,7	-0,8	-0,7

Effekterna av förslag och aviseringar sedan beslutad budget för 2015

I tabell 8.1 redovisas effekterna på den offentliga sektorns finansiella sparande av förslag och avi- seringar i propositionen Vårändringsbudget för 2015 och aviseringar i denna proposition samt hur dessa fördelar sig på utgifter och inkomster enligt NR. Av tabellen framgår således på en övergripande nivå hur utformningen av politiken har förändrats sedan riksdagen beslutade om statens budget för 2015.

Även i tabell 3.1 redovisas hur förslagen och aviseringarna påverkar det finansiella sparandet. Underlaget till tabell 3.1 är detsamma som till tabell 8.1, men tabell 3.1 är uppställd så att poli- tikens inriktning ska framgå på ett tydligt sätt.

I redovisningen av effekten på det finansiella sparandet för 2015 i tabell 8.1 ingår endast den del av förslagen i propositionen Vårändrings- budget för 2015 som avser nya diskretionära reformer eller andra diskretionära utgifts- förändringar till följd av händelser som inte kunde förutses i samband med besluten om budgeten för 2015. Dessa förslag medför att de takbegränsade utgifterna blir ca 7,5 miljarder kronor högre jämfört med den av riksdagen be- slutade budgeten för 2015. Av utgifts- förändringen om 7,5 miljarder kronor är 5,9 miljarder kronor en följd av förslag om nya reformer eller utgiftminskningar som inte är av oförutsedd karaktär. Totalt föreslår regeringen högre anslagsnivåer om ca 18,8 miljarder kronor. Av dessa avser ca 11,3 miljarder kronor anslag

Summa utgiftsförändringar	7,1	16,0	16,3	15,7	13,2
Inkomstförändringar
Skatter, netto2	5,2	15,8	18,3	18,1	17,9
Övriga inkomstreformer3	0,2	0,7	0,8	0,5	0,4
Summa inkomst-
förändringar, netto	5,4	16,4	19,2	18,6	18,4

Förändring finansiellt spa-
rande offentlig sektor	-1,7	0,4	2,8	2,9	5,2
procent av BNP	0,0	0,0	0,1	0,1	0,1
Förändring finansiellt spa-
rande offentlig sektor inkl.
beräkningsteknisk överföring
till hushållssektorn4	-1,7	0,0	0,0	0,0	0,0

1Se tabell 7.8. Föreslagna anslagsförändringar 2015 beskrivs närmare i propo - sitionen Vårändringsbudget för 2015 (prop. 2014/15:99). Medel som föreslås till - föras anslag utan att någon ny reform föreslås ingår inte (främst transfererings - anslag). Inklusive medel till dessa anslag uppgår förslagen i propositionen Vårändringsbudget för 2015 till 18,8 miljarder kronor (se vidare avsnitt 7.2).

2Effekterna på de offentliga finanserna av föreslagna och aviserade förändringar av skatteregler beskrivs närmare i avsnitt 6.2 och tabell 6.1.

3Övriga inkomstreformer beskrivs i avsnitt 6 .3 och tabell 6.11.

4Den beräkningstekniska överföringen till hushållssektorn avser den över - stigande budgeteffekten av föreslagna och aviserade budgetförstärkningar i propositionen Vårändringsbudget för 2015 samt aviserade budgetförstärkningar i denna proposition i förhållande till föreslagna och aviserade budget - försvagningar. Se avsnitt 7.1.

Källa: Egna beräkningar.

Av tabell 8.1 framgår att de föreslagna och avise- rade reformerna på budgetens utgifts- och in- komstsida sammantaget medför, jämfört med den av riksdagen beslutade budgeten för 2015, att den offentliga sektorns finanser tillfälligt försvagas med ca 1,7 miljarder kronor 2015 för att därefter förstärkas de därefter följande åren. När den beräkningstekniska överföringen till hushållssektorn inkluderas i effekterna av rege- ringens politik bedöms det finansiella sparandet 2016–2019 vara oförändrat av regeringens poli- tik.

160

De föreslagna och aviserade reformer som på- verkar de takbegränsade utgifterna beräknas medföra högre utgifter om ca 7 miljarder kronor 2015, 17 miljarder kronor per år 2016–2018 och 14 miljarder kronor 2019. En mer detaljerad genomgång av de förslag och aviseringar som påverkar budgetens utgiftssida finns i avsnitt 7.2. Tabell 7.8 visar de beräknade budgeteffekterna av förslagen och aviseringarna per utgiftsområde samt anslagsförändringarna under varje utgifts- område.

De föreslagna och aviserade skatte- förändringarna medför att inkomsterna beräknas förstärkas med ca 5 miljarder kronor för 2015 och med 16–19 miljarder kronor årligen 2016– 2019 i förhållande till inkomstberäkningen för 2015 respektive de preliminära inkomst- beräkningarna för 2016–2018 i besluten om sta- tens budget för 2015. En mer detaljerad genom- gång av skatteförslagen finns i avsnitt 6.2. Bud- geteffekterna av de enskilda förslagen redovisas i tabell 6.1.

Övriga inkomstreformer väntas förstärka de offentliga finanserna med mellan 0,2 och 0,8 miljarder kronor per år 2015–2019. Dessa förslag redovisas mer detaljerat i avsnitt 6.3.

Effekter av den samlade politiken i förhållande till föregående år

Vid bedömningen av finanspolitikens inriktning är det viktigt att ta hänsyn till den samlade effek- ten av regeringens politik, dvs. i vilken utsträck- ning både tidigare beslutade och nu föreslagna åtgärder sammantaget påverkar förändringen av det finansiella sparandet över tiden. Regeringens bedömning av finanspolitikens inriktning sam- manfattas i tabell 8.6.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Tabell 8.2 Samlade budgeteffekter av regeringens politik 2014–2019 i förhållande till föregående år

Utgifts- och inkomstförändringar i förhållande till föregående år av tidigare beslutade och aviserade samt nu föreslagna och aviserade åtgärder och finansieringar. Budgeteffekt på offentliga sektorns finan- siella sparande. Miljarder kronor.

	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Utgiftsförändringar1
Förändring av takbegränsade
utgifter2	3,7	4,7	11,5	0,9	1,2	-5,0
Justering för olika redo-
visningsprinciper i statens
budget och nationalräken-
skaperna	-0,1	-2,3	-0,2	1,2	3,6	1,3
varav lånefinansierade
infrastrukturinvesteringar3	-2,1	-1,7	0,0	1,2	3,6	1,3
varav kapitaltillskott till
statliga bolag4	2,5	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Summa utgiftsförändringar	3,7	2,4	11,3	2,1	4,8	-3,7
Inkomstförändringar1
Skatter, brutto5	-15,5	13,9	16,0	3,7	0,0	0,0
Indirekta effekter av skatter	0,0	-1,7	-2,8	-0,3	-0,3	-0,1
Övriga inkomstreformer6	-2,9	0,8	1,5	0,2	-0,8	-0,1
Summa inkomst-
förändringar, netto	-18,4	13,0	14,7	3,7	-1,1	-0,2

Utgifts- och inkomst-
förändringar, effekt på
offentliga sektorns finansi-
ella sparande1,7	-22,1	10,7	3,4	1,6	-5,9	3,5
procent av BNP	-0,6	0,3	0,1	0,0	-0,1	0,1

Utgifts- och inkomst-
förändringar, effekt på
offentliga sektorns finansi-
ella sparande inkl. beräk-
ningsteknisk överföring till
hushållssektorn8			2,9	-0,8	-6,0	1,2
procent av BNP			0,1	0,0	-0,1	0,0

Anm.: Beloppen är avrundade och summerar inte alltid.

1För utgiftsreformer innebär minustecken anslagsminskningar eller att tempo - rära program upphör eller minskar i omfattning. För inkomstreformer innebär minustecken att skatteinkomsterna minskar. För den sammanlagda budget - effekten av utgifts- och inkomstreformer innebär minustecken att de offentliga finanserna försvagas jämfört med året innan.

2I tabell 7.4 redovisas förändringarna per utgiftsområde. Anslagsförändringar som motiverar tekniska justeringar av utgiftstaket och anslags förändringar till följd av den makroekonomiska utvecklingen och volymförändringar i trans- fereringssystemen m.m. ingår inte. Förslag i ändringsbudget redovisas exklusive medel som föreslås tillföras anslag utan att någon ny reform föreslås (främst transfereringsanslag).

3Posten visar förändringen av nettoupplåningen för väg - och järnvägsobjekt. Nettoupplåning utgör skillnaden mellan nyupplåning och amortering.

4Kapitaltillskott påverkar inte det finansiella sparandet. Posten avser Sveriges medverkan i kapitalhöjning i Europeiska investeringsbanken om 2,5 miljarder kronor 2013.

5Se tabell 6.12. Förändrad kommunal utdebitering ingår i tabell 6.12 men ska inte ingå i tabell 8.2 eftersom den tabellen visar budgeteffekter av tidigare riksdagsbeslut och förslag från regeringen.

6Se avsnitt 6.3 för en genomgång av övriga inkomstreformer i denna proposition.

7Exklusive indirekta effekter av utgiftsreformer på inkomstsidan.

8Den beräkningstekniska överföringen till hushållssektorn avser den översti- gande budgeteffekten av föreslagna och aviserade budgetförstärkningar i denna proposition i förhållande till föreslagna och aviserade budgetförsvagningar. Se avsnitt 7.1.

Källa: Egna beräkningar.

161

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Underlaget till bedömningen av den aktiva fi- nanspolitiken i tabell 8.6 redovisas i tabell 8.2, som visar de samlade budgeteffekterna av tidi- gare beslutade och aviserade samt nu föreslagna och aviserade reformer, inklusive finansieringen av dessa, i förhållande till föregående år.

Sammantaget försvagas den offentliga sek- torns finansiella sparande 2014 med ca 22 miljarder kronor till följd av beslutade, före- slagna och aviserade reformer. För 2015 är den hittills beslutade, föreslagna och aviserade aktiva finanspolitiken något åtstramande, medan den sammanlagda effekten för 2016–2019 är runt noll.

Avsnitt 7.1 innehåller en mer detaljerad ge- nomgång av utvecklingen av de takbegränsade utgifterna. I tabell 7.4 redovisas förändringarna av de takbegränsade utgifterna per utgifts- område.

I tabell 6.12 särredovisas hur de enskilda re- geländringarna på skatteområdet påverkar de offentliga finanserna jämfört med föregående år.

Redovisningen i tabell 8.2 avser både utgifts- och inkomstsidan på statens budget. När det gäller reformer på budgetens inkomstsida be- skriver bruttoeffekten den statiskt beräknade förändringen i intäkterna från den skatt som regeländringen avser. Bruttoeffekten beaktar inte eventuella indirekta effekter som t.ex. regel- ändringens påverkan på andra skattebaser och på konsumentprisindex. Om t.ex. konsument- prisindex påverkas av en regeländring upp- kommer en indirekt effekt, eftersom utgifts- nivån i olika offentliga transfereringssystem på- verkas av förändringar i detta index. Indirekta effekter på budgetens inkomstsida av utgifts- reformer ingår inte i redovisningen i tabell 8.2. Vidare ingår inte heller anslagsförändringar som motiverar tekniska justeringar av utgiftstaket för staten och anslagsförändringar till följd av den makroekonomiska utvecklingen och volym- förändringar i transfereringssystemen. Inte heller medel som i propositionen Vårändringsbudget för 2015, eller i tidigare propositioner om änd- ringar i statens budget, föreslagits tillföras anslag och som inte föranletts av någon ny reform ingår (det gäller i första hand transfereringsanslag som är känsliga för förändringar i volymer och mak- roekonomiska förutsättningar).

Redovisningen av budgeteffekter

I samband med riksdagens behandling av bud- getpropositionen för 2015 har Finansutskottet uttryckt önskemål om vissa förändringar i rege- ringens redovisning av budgeteffekter (bet. 2014/15:FiU1). Utskottet efterlyser bl.a. en fördelning av budgeteffekter per sektor (staten, kommunsektorn och ålderspensionssystemet), att det ska framgå vilken inkomsttitel som be- rörs av inkomstförslagen samt en tydligare redo- visning av vilka budgeteffekter som det får att avvisa ett förslag.

Regeringen har sedan lång tid tillbaka löpande i de ekonomiska propositionerna redovisat ef- fekterna på de offentliga finanserna och de tak- begränsade utgifterna av den föreslagna eller aviserade politiken. För att systemet med över- skottsmål ska fungera väl krävs en transparent uppföljning av målet. Det är i en sådan uppfölj- ning viktigt att effekterna av den aktuella finans- politiken redovisas tydligt i ett medelfristigt perspektiv.

De budgetpolitiska åtgärdernas effekter på de offentliga finanserna är även av andra skäl av stor betydelse för budgetprocessen. Den samman- tagna effekten på budgetens inkomst- respektive utgiftssida av budgetpolitiska åtgärder ger in- formation om hur åtgärderna sammantaget på- verkar det totala skatteuttaget, skattekvoten och den offentliga sektorns omslutning. På en mer detaljerad nivå ger redovisningen av budget- effekter information om hur ett totalt budget- utrymme föreslås användas för olika politiskt prioriterade åtgärder.

Redovisningen av budgeteffekterna av rege- ringens förslag ger en vägledning för hur budge- ten ska justeras om exempelvis ett utskott skulle avstyrka delar av regeringens budgetförslag. Be- slutsprocessen i riksdagen bör i en sådan situat- ion normalt enbart medge korrigeringar för den s.k. bruttobudgeteffekten.

Bruttoeffekten visar åtgärdens direkta effekt på de inkomster eller utgifter som regel- ändringen direkt avser att påverka och beräknas, i normalfallet, med utgångspunkt från en eko- nomi med oförändrade skattebaser. Brutto- budgeteffekten för ett förslag ger grovt sett en rättvisande bild av effekten på inkomsttiteln det året förslaget träder i kraft. Bedömningen av bruttobudgeteffekten blir mer osäker för efter- följande år, bl.a. för att skattebaserna förändras över tid.

162

En åtgärd kan även ge upphov till indirekta ef- fekter av olika slag, exempelvis om underlaget ändras för en annan skatt eller utgift än den re- geländringen initialt avsåg att påverka. I netto- budgeteffekten inkluderas sådana indirekta ef- fekter. Det medför att nettoeffektens fördelning på olika inkomsttitlar och utgiftsanslag i före- kommande fall är mer komplex.

När det gäller avstämningen mot de budget- politiska målen i ett medelfristigt, framåtblick- ande perspektiv är det i första hand den redovi- sade periodiserade nettoeffekten av de budget- politiska åtgärderna som ger en bild av den sam- lade offentligfinansiella effekten. Regeringen har tidigare framhållit att den nuvarande redovis- ningen av offentligfinansiella effekter i budget- propositionen torde uppfylla de krav som bör kunna ställas på beslutsunderlaget i detta avse- ende (prop. 2013/14:173 s. 26).

Det är viktigt att redovisningen av budgetef- fekter på ett tydligt och transparent sätt tillgo- doser riksdagen med information för behand- lingen av regeringens förslag. Samtidigt är en detaljerad redovisning av budgeteffekter både osäker och komplex. Bland annat är många av de redovisade budgeteffekterna statiska, dvs. ingen hänsyn tas till att åtgärden kan komma att på- verka ekonomins funktionssätt genom resurs- utnyttjandet i ekonomin eller genom s.k. dyna- miska effekter som uppkommer av att individer och företag anpassar sitt beteende till förändrade skatte- och bidragsregler. I avsnitt 4 redovisar regeringen sin avsikt att i 2016 års ekonomiska vårproposition redovisa principiella utgångs- punkter för hur beteendeeffekter ska beaktas i den makroekonomiska prognosen framöver. Regerings avser att i samma proposition åter- komma till riksdagen i frågan om en mer detalje- rad redovisning av effekterna på de offentliga finanserna av regeringens politik.

8.2Den offentliga sektorns finanser

Det finansiella sparandet i den offentliga sektorn uppgick 2014 till -74 miljarder kronor, ler -1,9 procent av BNP. Underskottet i de of- fentliga finanserna har därmed fördubblats sedan 2012 (se diagram 8.1). Denna försämring beror dels på den svaga ekonomiska återhämtningen, dels på de åtgärder som vidtogs efter förslag i budgetpropositionerna för 2013 och 2014. Även

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

högre utgifter inom områdena migration och ohälsa har bidragit till de försämrade finanserna.

Diagram 8.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande 2000–2019

Procent av BNP. Utfall för 2000–2014, prognos för 2015–2019.
4
3
2
1
0
-1
-2
-3
00	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15	16	17	18	19
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

År 2015 beräknas de offentliga finanserna kon- solideras till följd av en starkare makro- ekonomisk utveckling, samtidigt som de refor- mer som genomförts finansierats fullt ut. Det finansiella sparandet beräknas uppgå till -1,4 procent av BNP 2015 (se tabell 8.3).

Tabell 8.3 Den konsoliderade offentliga sektorns finanser 2014–2019

Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall för 2014, prognos för 2015–2019.

	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Inkomster	1 896	1 981	2 087	2 191	2 295	2 392
procent av BNP	48,5	48,7	49,1	49,4	49,6	49,6
Skatter och
avgifter	1 664	1 743	1 842	1 936	2 028	2 111
procent av BNP	42,6	42,8	43,3	43,6	43,8	43,8
Kapitalinkomster	62	63	66	69	76	83
Övriga inkomster	170	174	179	185	191	198

Utgifter	1 970	2 038	2 118	2 208	2 297	2 373
procent av BNP	50,4	50,1	49,8	49,8	49,6	49,2
Utgifter exkl.
räntor	1 934	2 003	2 083	2 172	2 256	2 325
Räntor1	35	35	34	36	41	48
Finansiellt spa-
rande	-74	-57	-31	-18	-1	19
procent av BNP	-1,9	-1,4	-0,7	-0,4	0,0	0,4
Strukturellt
sparande
procent av BNP	-0,9	-0,5	-0,4	-0,3	-0,1	0,4

1 Inklusive räntor på pensionsskulden.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Den förväntade fortsatta ekonomiska åter- hämtningen medför, tillsammans med en an-

163

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

svarsfull finanspolitik, att de offentliga finanser- na bedöms vara i balans från 2018. Förstärkning- en av det finansiella sparandet sker både genom att inkomsterna ökar och genom att utgifterna minskar i förhållande till BNP.

Diagram 8.2 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter 2000–2019

Procent av BNP. Utfall för 2000–2014, prognos för 2015–2019
60
58					Inkomster
56					Utgifter
54
52
50
48
46
44
42
40
00	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15	16	17	18	19
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Skatteintäkter ökar som andel av BNP fram till 2019

Till följd av de skattesänkningar som genom- fördes 2014 minskade den offentliga sektorns skatteintäkter som andel av BNP (skattekvoten) med 0,1 procent till 42,7 procent av BNP jäm- fört med 2013 (se diagram 8.2). De skatte- förändringar som föreslås i propositionen Vårändringsbudget för 2015, och som beskrivs i avsnitt 6, bidrar till att skattekvoten ökar med 1,3 procentenheter fram t.o.m. 2018. Skatte- kvoten beräknas uppgå till 44,0 procent 2018 och vara oförändrad 2019 (se tabell 8.4).

Tabell 8.4 Den offentliga sektorns skatter och avgifter 2014–2019

Procent av BNP. Utfall för 2014, prognos för 2015–2019.

	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Hushållens direkta
skatter	15,2	15,2	15,5	15,8	16,0	16,0
Företagens direkta	2,6	2,7	2,6	2,7	2,8	2,8
skatter	2,6	2,7	2,6	2,7	2,8	2,8
Arbetsgivare o.
egenföretagare	11,9	12,0	12,4	12,5	12,5	12,5
avgifter	11,9	12,0	12,4	12,5	12,5	12,5
Mervärdesskatt	9,0	9,0	9,0	9,0	9,0	9,0
Fastighetsskatt och	0,8	0,8	0,8	0,8	0,7	0,7
avgift	0,8	0,8	0,8	0,8	0,7	0,7
Övriga indirekta	3,3	3,3	3,2	3,1	3,0	2,9
skatter	3,3	3,3	3,2	3,1	3,0	2,9
Summa	42,7	43,0	43,5	43,8	44,0	44,0
Till offentlig sektor	42,6	42,8	43,3	43,6	43,8	43,8
Till EU	0,1	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2

Anm.: Utfall 2014 enligt NR, vilket kan skilja sig från regeringens prognos på offentliga sektorns skatteintäkter för 2014 som redovisas i avsnitt 6.2.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Utgifterna som andel av BNP minskar under prognosperioden

Utgiftskvoten, dvs. utgifternas storlek i för- hållande till BNP, uppgick 2014 till 50,4 procent av BNP. I avsaknad av nya till- kommande utgiftsreformer eller förslag om utgiftsminskningar väntas utgiftskvoten uppgå till 49,2 procent 2019 (se diagram 8.3). Detta beror främst på en starkare konjunktur- utveckling och på att arbetslösheten bedöms minska.

Diagram 8.3 Den offentliga sektorns utgifter 2000–2019

Procent av BNP. Utfall för 2000–2014, prognos för 2015–2019
60
50				Summa utgifter
				Summa utgifter
40				Konsumtion
40				Transfereringar
				Transfereringar
				Investeringar
30				Ränteutgifter
20
10
0
00	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15	16	17	18	19
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Bland utgifterna är det framför allt den offentliga konsumtionen och investeringarna i kommun- sektorn som väntas växa långsammare än BNP. Övriga transfereringar och subventioner, riktade

164

till företag och utlandet, beräknas minska som andel av BNP (se även tabell 8.5). De olika trans- fereringarna till hushållen utvecklas i stort sett som BNP. En högre räntenivå i slutet av pro- gnosperioden 2015–2019 medför att ränte- utgifterna som andel av BNP ökar något, trots att statsskulden då minskar.

I förhållande till potentiell BNP är dock utgif- terna 2015–2018 i stort sett oförändrade som andel av BNP, kring 49,5 procent, men minskar med 0,5 procentenheter 2019.

Tabell 8.5 Den offentliga sektorns utgifter 2014–2019

Procent av BNP. Utfall för 2014, prognos för 2015–2019.

	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Konsumtion	26,3	26,4	26,3	26,2	26,1	25,9
Investeringar	4,5	4,4	4,3	4,3	4,3	4,1
Transfereringar till
hushåll	15,0	15,0	15,1	15,1	15,0	14,9

Ålderspensioner	8,1	8,0	8,1	8,1	8,1	8,2
Hälsorelaterat	2,8	2,9	2,9	2,8	2,8	2,8
Arbetsmarknad	0,8	0,8	0,8	0,8	0,7	0,7
Familjer och barn	1,7	1,7	1,7	1,7	1,6	1,6
Övrigt	1,6	1,6	1,6	1,7	1,6	1,7

Övriga transfere-
ringar och subvent-
ioner1	3,6	3,5	3,3	3,4	3,4	3,3
Ränteutgifter2	0,9	0,9	0,8	0,8	0,9	1,0
Summa utgifter	50,4	50,1	49,8	49,8	49,6	49,2
Exklusive räntor	49,5	49,2	49,0	49,0	48,7	48,2

1Inklusive ofördelade utgifter.

2Inklusive räntor på pensionsskulden.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Finanspolitikens effekter på efterfrågan

En ofta använd indikator på finanspolitikens effekter på efterfrågan är förändringen av det strukturella sparandet. Det är ett grovt mått på finanspolitikens inriktning och innefattar inte bara aktiv finanspolitik i statens budget utan även flera andra faktorer.

Om förändringen i det strukturella sparandet är noll indikerar det att finanspolitiken, bortsett från effekten av de automatiska stabilisatorerna, har en neutral effekt på resursutnyttjandet i eko- nomin. Om det strukturella sparandet i stället ökar eller minskar indikerar det att finans- politiken har en åtstramande respektive expansiv effekt på resursutnyttjandet.

Nedan redovisas en analys av förändringen av det finansiella sparandet 2015–2019. Analysen görs för att ge en bild av hur finanspolitiken

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

påverkar efterfrågan framöver. Det bör dock framhållas att osäkerheten i analyser av detta slag är stor.

År 2015 förväntas resursutnyttjandet i eko- nomin öka och det negativa BNP-gapet minska med motsvarande 0,5 procent av potentiell BNP (se tabell 8.6). En sådan ökning i resursutnytt- jandet beräknas förstärka de offentliga finanser- na med ca 0,3 procent av BNP (se rad två i tabell 8.6). Detta är effekten av de automatiska stabili- satorerna. Samtidigt sker en konjunkturell för- sämring av skattebasernas sammansättning som försvagar sparandet med 0,2 procent av BNP (rad 3 tabell 8.6). Skillnaden mellan det finansi- ella sparandets förändring och nettoeffekten av de automatiska stabilisatorerna, skattebasernas sammansättning och engångseffekter, är föränd- ringen av det strukturella sparandet. De en- gångseffekter på det finansiella sparandets för- ändring som redovisas 2016 och 2017 beror på periodiseringar av Sveriges avgift till Europeiska unionen.

Tabell 8.6 Indikatorer för impuls till efterfrågan

Årlig förändring, procent av BNP.

	2015	2016	2017	2018	2019
Förändring finansiellt spa-
rande	0,5	0,7	0,3	0,4	0,4
varav:
Automatiska stabilisatorer	0,3	0,3	0,4	0,2	-0,1
Skattebasernas
sammansättning	-0,2	-0,1	0,1	0,1	0,0
Engångseffekter	0,0	0,3	-0,2	0,0	0,0

Förändring strukturellt
sparande	0,4	0,1	0,1	0,1	0,5
varav:
Aktiv finanspolitik1	0,3	0,1	0,0	-0,1	0,1
Kapitalkostnader, netto	-0,1	0,1	0,0	0,0	0,0
Kommunsektorns finanser	0,2	0,2	0,1	0,0	0,0
Pensionssystemets finanser	0,1	-0,2	-0,1	-0,1	-0,1
Övrigt	-0,1	-0,1	0,1	0,3	0,5

BNP-gap,
förändring i procentenheter	0,5	0,6	0,6	0,3	-0,2

1 Avser utgifts- och inkomstförändringar 2015–2019 i förhållande till tidigare år av beslutade, föreslagna och aviserade reformer (se tabell 8.2).

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Normalt ökar skatteintäkterna i ungefär samma takt som BNP i löpande priser, medan de offent- liga utgifterna ökar något långsammare vid en oförändrad politik. Anledningen till detta är att vissa utgifter, exempelvis barnbidragen, är be- stämda nominellt i kronor, medan andra är pris- indexerade. Anslagen till de statliga myndig-

165

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

heterna kompenseras vidare inte fullt ut för att lönerna ökar, eftersom viss produktivitetsökning förutsätts. Utan nya aktiva beslut förstärks där- för de offentliga finanserna automatiskt, vilket till stor del förklarar de positiva värdena i Övrigt i tabell 8.6.

Den aktiva finanspolitiken i statens budget (rad 6 i tabell 8.6) lämnar ett bidrag som är nära noll under prognosperioden. Förändringen av det strukturella sparandet påverkas även av för- ändringar i sparandet i ålderspensionssystemet och kommunsektorn. Medan sparandet förstärks marginellt i kommunsektorn, vilket har en svagt åtstramande effekt, så försvagas det i pensions- systemet varje år utom 2015, vilket verkar ex- pansivt. Nettoeffekten av dessa förändringar i sparandet har en i det närmaste neutral effekt på efterfrågan i ekonomin, förutom 2015 då effek- ten är svagt åtstramande.

166

Ny ansats för att beräkna det strukturella sparandet

Den offentliga sektorns finansiella sparande varierar normalt med BNP. När konjunkturen försvagas sjunker skatteinkomsterna, samtidigt som utgifterna för framför allt arbetslöshet sti- ger, och det finansiella sparandet blir lägre. Dessa s.k. automatiska stabilisatorer bidrar till att stabi- lisera konjunkturen.

Det är centralt för det finanspolitiska besluts- fattandet att kunna skilja de konjunkturella vari- ationerna i sparandet från den strukturella, un- derliggande nivån. Beräkningar av det struktu- rella sparandet möjliggör bedömningar av finans- politikens inriktning och av hur de offentliga finanserna förhåller sig till målet för det finansi- ella sparandet.

Regeringen har tidigare beräknat det struktu- rella sparandet med en aggregerad modell. I den används en skattad fast budgetelasticitet för hela den samlade offentliga sektorn som multipliceras med BNP-gapet respektive år. Justeringar görs också för engångseffekter och extraordinära kapitalvinster. Budgetelasticiteten anger hur känsligt det finansiella sparandet är för konjunk- turella förändringar. Denna ansats används bl.a. av EU och OECD. Enkelheten gör att metoden lämpar sig väl vid bedömningar av ett stort antal länder. Regeringen har använt samma elasticitet som Europeiska kommissionen använder för Sverige.53

En ny modell ger en mer rättvisande bild54

Från och med denna proposition går regeringen över till att använda en ny, disaggregerad modell där den offentliga sektorns inkomster och utgif- ter analyseras var för sig.55 Justeringar görs även för engångseffekter.

Den nya modellen ger en mer rättvisande bild av det strukturella sparandet. Skillnaden mot den tidigare modellen är framför allt att skatte- basernas sammansättning beaktas i den nya mo- dellen. Om sammansättningen exempelvis är

53I budgetpropositionen för 2015 användes en budgetelasticitet på 0,55. Därefter har kommissionen reviderat elasticiteten till 0,59.

54Se även promemorian Ny modell för att beräkna strukturellt sparande i offentlig sektor (Finansdepartementet 2015) på www.regeringen.se.

55Både Konjunkturinstitutet och Ekonomistyrningsverket använder en dissaggregerad modell.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

gynnsam för de offentliga finanserna ett enskilt år blir det strukturella sparandet lägre i modellen jämför med om bara effekten av BNP-gapet beaktas.

Beräkningarna i de båda modellerna skiljer sig främst åt för tidigare år (se diagram 8.4). Under prognosåren 2015–2019 är skillnaderna betydligt mindre. Det beror på att prognosen normalt inte innehåller nya oförutsedda händelser som påver- kar ekonomin. Skattebaserna ligger därför nära sina långsiktiga jämviktsnivåer i förhållande till BNP och påverkar endast marginellt det struktu- rella sparandet. En annan skillnad mellan mo- dellerna är att den nya modellen beaktar att ar- betslösheten normalt släpar efter något i kon- junkturen. Modellen fångar således att det kan finnas konjunkturella inslag i det finansiella spa- randet även när BNP-gapet är slutet.

Diagram 8.4 Strukturellt sparande enligt olika metoder

Procent av BNP respektive potentiell BNP

4
2
0
-2
-4		BNP-gap
		BNP-gap
-6		Finansiellt sparande
-6		Strukturellt sparande - tidigare metod
		Strukturellt sparande - tidigare metod
-8		Strukturellt sparande - ny metod
-8
00	02	04	06	08	10	12	14	16	18
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

År 2009 är skillnaden mellan modellerna särskilt stor. BNP föll kraftigt detta år till följd av finan- skrisen. Framför allt minskade exporten när efterfrågan i omvärlden sjönk. Hushållens kon- sumtion och arbetsmarknaden drabbades inte lika hårt av nedgången. Skattebasernas samman- sättning detta år var därför relativt gynnsam för de offentliga finanserna.

Den nya modellens uppbyggnad

I den nya modellen justeras inkomster och utgif- ter för konjunkturen var för sig. Skatte- inkomsterna delas in i sju grupper som relateras till olika relevanta skattebaser, där kvoten utgör en implicit skattesats. För varje skatteinkomst beräknas en konjunkturjusterad skatteinkomst, dvs. storleken på skatteinkomsten om ekonomin hade varit i konjunkturell balans. Först beräknas

167

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

den justerade skattebasen genom att multiplicera potentiell BNP i löpande pris med skattebasens långsiktiga andel i förhållande till BNP. Denna är i sin tur beräknad med ett Hodrick-Prescott- filter, som ger ett mellanting mellan en linjär trend och den faktiska utvecklingen av skatte- basandelen. Den justerade skatteinkomsten be- räknas därefter genom att multiplicera den juste- rade skattebasen och den implicita skattesatsen. Sammantaget justeras alltså skatteinkomsterna både för konjunkturella avvikelser i BNP och för avvikelser i skattebaserna i förhållande till sina långsiktiga andelar av BNP.

De konjunkturjusterade utgifterna beräknas som faktiska utgifter, med undantag för utgif- terna för arbetslöshet. Dessa justeras med hjälp av skillnaden mellan faktisk arbetslöshet och den bedömda jämviktsarbetslösheten. Den offentliga sektorns nettokapitalinkomster ingår med sina faktiska värden. I modellen har diskretionära politiska beslut som påverkar skattesatser eller utgifter direkt påverkan på det strukturella spa- randet.

Den konjunkturella effekten på det finansiella sparandet kan i modellen delas upp i effekter av BNP-gapet, arbetslöshetsgapet, skattebasernas sammansättning och engångseffekter (se dia- gram 8.5).

Diagram 8.5 Effekter av BNP-gap, arbetslöshetsgap och skattebasernas sammansättning enligt den nya modellen

Procent av BNP respektive potentiell BNP

4,0

3,0

2,0

1,0

0,0

-1,0

-2,0
-2,0		Justering för engångseffekter
-3,0		Justering för skattebasernas sammansättning


		Justering för arbetslöshetsgap
		Justering för arbetslöshetsgap
-4,0		Justering för BNP-gap
		Justering för BNP-gap
		Strukturelt sparande
		Strukturelt sparande
-5,0		Finansiellt sparande
-5,0
00	02	04	06	08	10	12	14	16	18

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Det finns en implicit budgetelasticitet i den nya modellen som varierar mellan åren, beroende på det specifika konjunkturläget. Ett vägt genom- snitt, där elasticiteterna respektive år viktas med BNP-gapet, ger en elasticitet på 0,55 för 2000– 2019, vilket är nära 0,59, dvs. den beräknade elasticitet som kommissionen använder.

Statens finanser

Statens finanser förstärks kraftigt 2015–2019 jämfört med 2014. Statens budgetsaldo visar överskott redan 2016, vilket medför att stats- skulden också minskar fr.o.m. detta år. Det fi- nansiella sparandet bedöms dock vara i balans först 2018.

Det finansiella sparandet i staten

Statens inkomster utgörs i huvudsak av skatter och avgifter på arbete samt skatt på kapital och konsumtion. Dessa inkomster uppgick 2014 till 86 procent av statens totala inkomster. Av reste- rande del svarade inkomster från kapital för 2 procent, medan transfereringarna från övriga sektorer uppgick till ca 3 procent. Enligt NR redovisas även vissa kalkylmässiga poster, i hu- vudsak kapitalförslitning, som inkomster. Dessa uppgick till 9 procent av inkomsterna 2014.

Tabell 8.7 Statens inkomster och utgifter 2014–2019

Miljarder kronor, om inte annat anges. Utfall för 2014, prognos för 2015–2019.

	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Inkomster	968	1 010	1 067	1 118	1 171	1 217
procent av BNP	24,8	24,8	25,1	25,2	25,3	25,3
Skatter och	832	869	920	967	1014	1054
avgifter	832	869	920	967	1014	1054
Kapitalinkomster	24	26	28	29	32	33
Övriga inkomster	112	115	119	122	126	130
Utgifter1	1 025	1 057	1 088	1 123	1 154	1 174
procent av BNP	26,2	26,0	25,6	25,3	24,9	24,4
Utgifter exkl.
räntor1	996	1 028	1 059	1 093	1 120	1 136
procent av BNP	25,5	25,2	24,9	24,6	24,2	23,6
Ränteutgifter1	28	30	29	31	34	38
Finansiellt spa-
rande	-56	-47	-21	-5	17	43
procent av BNP	-1,4	-1,2	-0,5	-0,1	0,4	0,9

1Inklusive beräkningsteknisk överföring till hushållen 2016 –2019.

2Inklusive räntor på pensionsskulden.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Till följd av de skattesänkningar som genom- fördes 2014 minskade inkomsterna från skatter och avgifter med 0,1 procent som andel av BNP. År 2014 medförde lägre utdelningar jämfört med 2013 att statens inkomster av räntor och utdel- ningar (kapitalinkomster) understeg ränte- utgifterna.

Sammantaget redovisade staten ett underskott på 1,4 procent av BNP 2014. År 2015 förstärks det finansiella sparandet i staten med 0,3 procentenheter till -1,2 procent av BNP (se tabell 8.7). Även 2016–2019 beräknas statens finanser förstärkas med i genomsnitt 0,5 procent

168

av BNP per år. Förstärkningen sker genom att utgifterna minskar som andel av BNP. Detta innebär att det finansiella sparandet i staten 2017 närmar sig balans och 2019 beräknas uppgå till 0,9 procent av BNP.

Från statens finansiella sparande till budgetsaldo

Statens finansiella sparande visar förändringen av den finansiella förmögenheten, exklusive effek- ten av värdeförändringar. Budgetsaldot visar statens lånebehov med omvänt tecken och där- med dess påverkan på statsskulden.

Det finansiella sparandet påverkas inte av för- säljningar eller köp av finansiella tillgångar, t.ex. aktier, eller ökad utlåning, eftersom sådana transaktioner inte förändrar den finansiella för- mögenheten. Däremot påverkas budgetsaldot och statsskulden av dessa transaktioner.

Förutom denna principiella skillnad avviker redovisningen i statens budget i flera andra avse- enden från redovisningen i NR. Budget-saldot redovisas kassamässigt, medan NR tillämpar en periodiserad redovisning. Denna skillnad påver- kar framför allt redovisningen av skatteintäkter och ränteutgifter.

Det finansiella sparandet 2014 blev 16 miljarder kronor högre än budgetsaldot (se tabell 8.8). De budgetmässiga räntorna försva- gade budgetsaldot med 8 miljarder kronor i för- hållande till det finansiella sparandet. Även de kassamässigt inbetalda skatterna blev 17 miljarder kronor lägre än de prognostiserade debiterade skatteintäkterna, vilket också tyngde saldot i förhållande till det finansiella sparandet. Skillnaden förklaras både av uppbördsför- skjutningar, huvudsakligen hänförliga till juri- diska personer, och betalningsförskjutningar, främst gentemot kommuner och landsting, dvs. de intäkter som hör till kommunsektorn var inte fullt så stora som de utbetalningar staten hade gjort till sektorn under kalenderåret.

Däremot innebar försäljningar av aktieinnehav och extra utdelningar att budgetsaldot för- stärktes med 2 miljarder kronor i förhållande till sparandet enligt NR. Övriga finansiella transak- tioner förstärkte budgetsaldot ytterligare.

Även 2015 beräknas det finansiella sparandet understiga budgetsaldot. Både de kassamässiga skatterna och räntorna blir lägre än de periodise- rade posterna. Samtidigt beräknas försäljningar av aktieinnehav och extrautdelningar förstärka budgetsaldot med 14 miljarder kronor. Övriga

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

finansiella transaktioner avser i huvudsak lån till Riksbanken för upplåning i utländsk valuta.

Även 2016–2019 förstärks budgetsaldot av be- räkningstekniskt antagna försäljningar av statens aktieinnehav. Likaså förstärker de kassamässigt inbetalda skatterna budgetsaldot.

Tabell 8.8 Statens finansiella sparande och budgetsaldo 2014–2019

Miljarder kronor. Utfall för 2014, prognos för 2015–2019.

	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Finansiellt sparande	-56	-47	-21	-5	17	43
Till budgetsaldo
Räntor, periodisering,
kursvinster/förluster	-8	-9	8	1	-4	-4

Periodisering av
skatter	-17	-5	13	7	5	4

Köp och försäljning av
aktier, extra utdel-
ningar m.m.	2	14	7	5	5	5

Övriga finansiella
transaktioner m.m.	7	-10	-10	-7	-7	-3
Budgetsaldo	-72	-57	-3	1	17	46

Källor: Ekonomistyrningsverket, Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Statens budgetsaldo

Enligt budgetlagen (2011:203) ska budgeten omfatta alla inkomster och utgifter samt andra betalningar som påverkar statens lånebehov. Ett budgetöverskott innebär ett minskat lånebehov för staten och att statsskulden därigenom nor- malt minskar. Det motsatta förhållandet gäller vid ett budgetunderskott. För att statens bud- getsaldo ska överensstämma med statens lånebe- hov redovisas Riksgäldskontorets nettoutlåning och en kassamässig korrigeringspost på utgifts- sidan av statens budget.

169

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Tabell 8.9 Statens budgetsaldo 2014–2019

Miljarder kronor. Utfall för 2014, prognos för 2015–2019.

	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Inkomster	790	837	898	935	979	1016
Utgifter exkl.
statsskuldsräntor1	838	849	878	906	925	933
Statsskuldsräntor
m.m.2	3	29	13	20	28	32
Riksgäldskontorets
nettoutlåning3	22	15	11	7	9	6
varav:
In-/utlåning från
myndigheter (ränte-
konto)	0	0	0	-1	-1	-1
Inbetalning av
premiepensions-
medel inkl. ränta	-35	-36	-38	-40	-41	-43
Utbetalning av
premiepensions-
medel	35	35	37	40	41	43
CSN, studielån	15	6	5	4	4	6
Investeringslån till
myndigheter	1	1	1	1	1	1
Stabilitetsfonden	-4	-3	-4	-4	-5	-6
Kärnavfallsfonden	5	0	0	0	0	0
Lån Riksbanken	4	9	7	4	4	0
Lån till andra
länder	-2	0	1	0	0	-1
Nettoutlåning –
infrastruktur-
investeringar3	1	0	0	1	5	6
Övrigt, netto	2	4	2	2	2	2
Kassamässig
korrigering	0	0	0	0	0	0

Statens
budgetsaldo	-72	-57	-3	1	17	46

Anm.: Beloppen är avrundade och summerar inte alltid.

1Inklusive förändring av anslagsbehållningar.

2Avser utgifterna under utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.

3Avser Trafikverkets infrastrukturlån (netto).

Källor: Riksgäldskontoret, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

År 2014 visade statens budget ett underskott på 72 miljarder kronor, varav 50 miljarder kronor avsåg skillnaden mellan inkomster och utgifter och resterande 22 miljarder kronor Riksgälds- kontorets nettoutlåning. En effekt av den bud- getneutrala omläggningen av finansieringen av studielånen som genomfördes detta år är att både inkomster och nettoutlåning justerats upp med 15 miljarder kronor. Budgetsaldot förstärks gradvis under prognosperioden. År 2015 väntas underskottet i budgetsaldot minska till 57 miljarder kronor och fr.o.m. 2017 och framåt visar saldot ett överskott, som gradvis ökar fram t.o.m. 2019. Utvecklingen av saldot redovisas i tabell 8.9 och diagram 8.6.

Varierande nivå på statsskuldsräntorna

Utgifterna för statsskuldsräntorna varierar mycket från år till år. Avgörande för ränte- utgifternas nivå över tid är statsskuldens storlek, inhemska och utländska räntenivåer samt den svenska kronans växelkurs. Den upplånings- teknik som Riksgäldskontoret väljer kan vidare på kort sikt få betydande effekter på ränte- utgifterna, främst genom att utgifterna om- fördelas över tiden, t.ex. genom över- eller un- derkurser56 i samband med emissioner av stats- obligationer.

År 2014 uppgick ränteutgifterna till 3 miljarder kronor, vilket var ca 19 miljarder kronor lägre än vad som ursprungligen anvisades i statens budget för 2014. Ränteutgifterna för statsskulden har inte varit så låga sedan 1970- talet. Dock var de lägre utgifterna framför allt en tillfällig effekt av högre överkurser (motsvarande ca 15 miljarder kronor) än förväntat vid byten av lån. Överkurser uppstår då Riksgäldskontoret emitterar obligationer med kupongräntor som överstiger de aktuella marknadsräntorna.

För 2015 prognostiseras ränteutgifterna uppgå till 29 miljarder kronor, vilket är 9 miljarder kro- nor mer än vad som anslagits i statens budget för 2015. Nivåerna för räntorna 2015 är mer i linje med de senaste årens genomsnittliga utgiftsnivå för räntor på statsskulden. De ökade ränteutgif- terna innevarande år är en effekt av den svagare kronkursen gentemot den schweiziska francen och de för statsskuldsräntorna viktiga valutorna amerikanska dollar och euro. Den 15 januari 2015 beslutade den schweiziska centralbanken att överge växelkursgolvet av schweizerfrancen mot euron som centralbanken tidigare upprätt- hållit, vilket ledde till att francen stärktes kraftigt mot euron och andra valutor (inklusive den svenska kronan). Eftersom den svenska stats- skulden till viss del är exponerad mot schweizer- francen innebar detta ökade utgifter för stats- skuldsräntorna om ca 6 miljarder kronor. Nivån på statsskuldsräntorna 2015 påverkas också av att ett stort realobligationslån förfaller till betal-

56 Över- och underkurser uppstår vid emission av lån då marknadsräntan avviker från det emitterade lånets kupongränta. Innehavaren av lånet får under dess löptid kupongbetalningar motsvarande lånets kupongränta, innehavaren måste således kompenseras om Riksgäldskontorets kupong- ränta understiger marknadsräntan eller vice versa om kupongräntan överstiger marknadsräntan.

170

ning, vilket medför att en inflationskompensat- ion om ca 6 miljarder kronor betalas ut. Realob- ligationer är lån där räntan är kopplad till ut- vecklingen av ett visst index. Den ger innehava- ren av obligationen en viss avkastning i förhål- lande till jämförelseindexet då obligationen för- faller. Den exakta avkastningen bestäms således först när lånet löper ut och utvecklingen av det underliggande indexet fastställts. År 2016 mins- kar ränteutgifterna till ca 13 miljarder kronor. Åren därefter ökar de årligen och uppgår 2019 till 32 miljarder kronor. År 2016–2019 finns huvudsakligen två faktorer som påverkar ränte- utgifterna åt motsatt håll: stigande marknads- räntor och en minskande statsskuld, där den förra har störst påverkan på framtida ränte- utgifter.

Diagram 8.6 Statens budgetsaldo 2000–2019

Miljarder kronor. Utfall t.o.m. 2014, prognos för 2015–2019.

200

150

100

-50

-100

-150

-200

00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 Källor: Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

Ränteutgifterna har sjunkit kraftigt sedan mitten av 1990-talet, framför allt på grund av att ränte- nivåerna i dag är markant lägre, men också till följd av att statsskulden har minskat. Under de fem första åren av 2000-talet uppgick de årliga genomsnittliga ränteutgifterna till ca 67 miljarder kronor, vilket motsvarade ca 2,8 procent av BNP. Under de senaste fem åren har ränte- utgifterna i genomsnitt uppgått till ca 21 miljarder kronor eller ca 0,6 procent av BNP.

Riksgäldskontorets nettoutlåning minskar över tiden

Riksgäldskontorets nettoutlåning är en post på budgetens utgiftssida som har stor betydelse för budgetsaldot. Nettoutlåningen omfattar såväl löpande statlig verksamhet – t.ex. studielån – som tillfälliga poster, vilka oftast beslutas med kort varsel och därför inte går att förutse. På

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

grund av dessa engångseffekter varierar netto- utlåningen kraftigt från år till år.

De senaste åren har nettoutlåningen vissa år varit hög till följd av extraordinära insatser, såsom Riksbankens lån för att stärka valuta- reserven 2009 och 2013 samt lån till länder med finansiella problem. Riksgäldskontorets netto- utlåning uppgick till 22 miljarder kronor 2014 (se tabell 8.9).

År 2015 förväntas Riksgäldskontorets netto- utlåning uppgå till ca 15 miljarder kronor. Av beloppet utgör ca 9 miljarder kronor upplåning till Riksbanken och dess förstärkta valutareserv. Vid omsättning av enskilda lån uppstår valuta- kursdifferenser, vilket påverkar nettoutlåningen. Fram t.o.m. 2019 förväntas valutakursförluster hänförliga till Riksbankens lån uppstå mot- svarande 25 miljarder kronor, vilket ökar netto- utlåningen. Förstärkningen av valutareserven är dock en temporär åtgärd, motiverad av finanskri- sen, vilket innebär att lånet kan komma att beta- las tillbaka om situationen så medger under pro- gnosperioden. År 2015 kommer Exportkredit- nämnden att genomföra en extrautdelning till staten om ca 2,3 miljarder kronor från sitt ränte- bärande konto, vilket ökar Riksgäldskontorets nettoutlåning och de totala utgifterna. Inleveran- sen kommer att ske till en inkomsttitel på sta- tens budget, och påverkar således inte statens budgetsaldo.

Vidare har regeringen, med förbehåll för riks- dagens godkännande, erbjudit Ukraina ett bilate- ralt lån om 100 miljoner amerikanska dollar (ca 800 miljoner kronor). Lånevillkoren kommer att beslutas efter att förhandlingar om låneavtal har skett med Ukraina. Under förutsättning att en överenskommelse nås planeras lånet betalas ut med start i början av 2016, efter godkännande av riksdagen.

Några förändrade antaganden kring stabili- tetsavgiftens konstruktion har inte gjorts. Avgif- ten betalas av banker och övriga kreditinstitut för att finansiera stabilitetsfonden. Fonden inrät- tades hösten 2008 för att finansiera åtgärder som motverkar att det finansiella systemet i Sverige drabbas av en allvarlig störning. Regeringen kan komma att återkomma till riksdagen med even- tuella förslag på förändringar av avgiftens ut- formning till följd av genomförandet av det EU- gemensamma krishanteringsdirektivet och infö- randet av den s.k. resolutionsfonden.

171

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Statens budgetsaldo justerat för större engångseffek- ter

År 2014 beräknas engångseffekter ha påverkat budgetsaldot negativt med 14 miljarder kronor (se tabell 8.10). De största justeringsposterna är periodisering av EU-avgiften, Kärnavfalls- fondens upplåning samt lån till Riksbanken för att bibehålla den förstärkta valutareservens stor- lek i utländsk valuta i samband med försvagad kronkurs. Den ökade skulden till följd av upplå- ningen motsvaras dock av en motsvarande ford- ran på Riksbanken.

Tabell 8.10 Statens budgetsaldo samt justering för större engångseffekter 2014–2019

Miljarder kronor. Utfall för 2014, prognos för 2015–2019.

	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Statens budgetsaldo	-72	-57	-3	1	17	46
Större engångsef-
fekter	-14	-12	1	-2	-2	3
varav:
EU-avgift, försenad
rabatt	-3	-3	7	0	0	0
EU-avgift, korr
retroaktiv BNI	-3	0	0	0	0	0
Aktieförsäljning,
del1	0	5	5	5	5	5
Kärnavfallsfonden	-5	0	0	0	0	0
Exportkredit-
nämnden	2	0	0	0	0	0
Lån till Svenska
kraftnät	-2	-1	-1	-1	-1	-1
Lån till Riksbanken2	-4	-9	-7	-4	-4	0
Lån till andra
länder	2	0	-1	0	0	1
Övrigt, netto	-2	-4	-2	-2	-2	-2
Statens budgetsaldo
justerat för större
engångseffekter	-58	-45	-4	4	20	44

Anm.: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.

1För perioden 2015-2019 görs ett beräkningstekniskt antagande om försäljnings - inkomster från statens aktier motsvarande 5 miljarder kronor per år.

2Avser Riksbankens lån i Riksgäldskontoret.

Källor: Riksgäldskontoret och egna beräkningar.

Även 2015 förväntas engångseffekter påverka saldot negativt, med ca 12 miljarder kronor. År 2016–2019 beräknas de engångsvisa effekterna minska och uppgå till mellan -2 till 3 miljarder kronor per år. För 2015–2019 görs ett beräk- ningstekniskt antagande om försäljningar av aktier i statliga bolag vilket förstärker saldot samtliga år.

Statens budgetsaldo 2015–2019

Budgetsaldot för 2015 beräknas bli 24,1 miljar- der kronor lägre än det saldo som redovisades i statens budget för 2015 (se tabell 8.11). Även för kommande år har budgetsaldot reviderats ned. År 2016 beräknas budgetsaldot bli 10,8 miljarder kronor lägre, 2017 25,3 miljarder kronor lägre och 2018 42,6 miljarder kronor lägre än vad som beräknades i budgeten.

Statens skatteinkomster har reviderats upp samtliga år 2015–2019 jämfört med den beslu- tade budgeten för 2015 med 6–26 miljarder kro- nor. Revideringen är dels en effekt av regering- ens förslag i propositionen Vårändringsbudget för 2015 om att ta bort nedsättningen av social- avgifterna för unga samt att inkomsterna från hushållens skatt på kapital har reviderats upp samtliga år vilket ger den revidering av statens skatteinkomster i förhållande till den beslutade budgeten för 2015 som redovisas i tabell 8.11.

Statens övriga inkomster har minskat samtliga år, vilket huvudsakligen förklaras av att det be- räkningstekniska antagandet om försäljnings- inkomster har reviderats ned. Regeringen gör ett beräkningstekniskt antagande om inkomster från försäljningar av statliga ägarandelar i företag om 5 miljarder kronor per år, vilket är 10 miljarder kronor lägre per år än vad den förra regeringen antog. Detta beror på att regeringen har en annan ambitionsnivå avseende försälj- ningar av statliga ägarandelar i företag.

Utgifterna exklusive statsskuldsräntor har re- viderats upp med 1–36 miljarder kronor per år 2015–2019 främst beroende på regeringens för- slag och aviseringar i propositionen Våränd- ringsbudget för 2015 samt aviseringar i denna proposition. Detta motverkas av att statsskulds- räntorna har reviderats ned för 2016–2019 till följd av lägre marknadsräntor. Stats- skuldsräntorna påverkas även i stor utsträckning av realiserade kursvinster och förluster under perioden. Den huvudsakliga förklaringen till att statsskuldsräntorna har reviderats upp 2015 är att kronan försvagats mot samtliga relevanta valutor mot vilka statsskulden är exponerad, varför den valutaexponerade delen av stats- skulden ökar utgifterna för statsskuldsräntorna 2015.

172

Tabell 8.11 Förändring av statens budgetsaldo 2015–2018 jämfört med statens budget för 2015

Miljarder kronor

	2015	2016	2017	2018
Statens budgetsaldo i statens
budget för 2015	-32,6	7,4	26,4	59,5
Inkomster	0,0	14,4	5,7	-0,7
Statens skatteinkomster	5,5	25,6	19,7	11,0
Övriga inkomster	-5,6	-11,2	-14,0	-11,8

Utgifter m.m.	24,1	25,2	31,0	42,0
Utgifter exkl. Statsskuldsrän-
tor	0,5	23,4	32,2	36,2
Statsskuldsräntor	8,8	-10,6	-5,9	0,2
Riksgäldskontorets nettout-
låning m.m.	14,9	12,5	4,6	5,5
Kassamässig korrigering	0,0	0,0	0,0	0,0

Förändring av statens budget-
saldo	-24,1	-10,8	-25,3	-42,6
Statens budgetsaldo i
denna proposition	-56,7	-3,4	1,1	16,9

Anm.: Beloppen är avrundade och överensstämmer därför inte alltid med su m- man.

Källa: Egna beräkningar.

Ålderspensionssystemets finanser

Det finansiella sparandet i ålderspensions- systemet uppgick 2014 till 6 miljarder kronor eller 0,1 procent av BNP (se tabell 8.12). År 2014–2019 beräknas avgiftsinkomsterna vara lägre än pensionsutbetalningarna. År 2014–2016 bedöms dock direktavkastningen på AP- fondernas tillgångar vara tillräckligt stor för att täcka avgiftsunderskottet. Det finansiella spa- randet är positivt 2014 och 2015, i balans 2016, men väntas bli svagt negativt fr.o.m. 2017.

Tabell 8.12 Ålderspensionssystemets inkomster och utgifter 2014–2019

Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall 2014, prognos 2015– 2019.

	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Avgifter	236	246	259	270	281	292
Pensioner	255	264	284	303	320	338
Avgiftsöverskott	-19	-18	-25	-33	-39	-46
Räntor, utdelningar	28	29	30	32	35	38
Förvaltningsutgifter m.m.	-6	-5	-5	-5	-5	-6
Finansiellt sparande	3	6	0	-6	-10	-14

Procent av BNP	0,1	0,2	0,0	-0,1	-0,2	-0,3

Anm.: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Alla inkomstpensioner och tilläggspensioner efter 65 års ålder är följsamhetsindexerade. I ett

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

läge då pensionssystemets finanser är i balans bygger följsamhetsindexeringen på förändringen av inkomstindex. Om pensionssystemets skul- der överstiger systemets tillgångar, aktiveras balanseringen, vilket innebär att följsamhets- indexeringen bygger på förändringen av balans- index, i stället för inkomstindex. Balanseringen är ett sätt att, genom en justering av indexe- ringen, säkerställa att pensionssystemets utgifter inte långsiktigt överstiger dess inkomster.

Diagram 8.7 Utvecklingen av inkomstindex och balansindex 2009–2019

Fastställda tal 2009–2015, prognos 2016–2019.
Index
200
190			Inkomstindex
190			Balansindex
			Balansindex
180
170
160
150
140
130
120
09	10	11	12	13	14	15	16	17	18	19
Källor: Pensionsmyndigheten och egna beräkningar.

Balansindex bestäms utifrån utvecklingen av inkomstindex och balanstalets storlek. Om ba- lanstalet överstiger 1,0000 kommer balansindex utvecklas starkare än inkomstindex det givna året, och omvänt om balanstalet understiger 1,0000 kommer balansindex i stället ha en sva- gare utveckling än inkomstindex. Balanseringen är aktiverad så länge balansindex understiger nivån för inkomstindex.

Balanseringen förväntas vara aktiverad t.o.m. 2016 (vilket framgår av att den tjockare linjen i diagram 8.7 ligger under den tunnare fram t.o.m. 2016). Detta innebär att pensionerna stiger med mer än utvecklingen av inkomstindex om balans- talet överstiger 1,0000. Till följd av det låga ba- lanstalet utvecklades balansindex negativt 2014, trots att inkomstindex ökade samma år. Ef- tersom balanstalet för 2015 och 2016 överstiger 1,0000, ökar balansindex mer än inkomstindex under dessa år (se tabell 8.13). Eftersom balanse- ringen inte är aktiverad 2017–2019, bestäms följ- samhetsindexeringen av inkomstindex, snarare än balansindex för dessa år.

173

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Tabell 8.13 Inkomstindex, balanstal och balansindex 2014– 2019

Procentuell förändring om inte annat anges, fastställda tal 2014 och 2015, prognos 2016–2019.

	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Inkomstindex	0,5	2,1	2,9	4,3	5,2	5,4
Balansindex	-1,1	2,5	6,8	7,8	6,4	4,7
Följsamhetsindexering1	-2,7	0,9	5,1	4,4	3,6	3,7
Balanstal2	0,9837	1,0040	1,0375	1,0332	1,0271	1,0207

1Följsamhetsindexering innebär att inkomst- och tilläggspensionerna varje år räknas om med utvecklingen av inkomstindex (eller balansindex) minus normen 1,6 procent. Normen motsvarar det förskott som läggs till pensionen när den beviljas.

2Balanstalet uttrycker inte procentuell förändring, utan anger systemets till- gångar i förhållande till dess skulder.

Källor: Pensionsmyndigheten och egna beräkningar.

Kommunsektorns finanser

Det finansiella sparandet för kommunsektorn (kommuner och landsting) uppgick preliminärt till -21 miljarder kronor, eller -0,5 procent av BNP 2014 (se tabell 8.14). Det finansiella spa- randet försämrades därmed kraftigt 2014 jämfört med 2013. Kommunsektorn fick, till skillnad från de närmast föregående åren, inga återbetal- ningar av premier från AFA Försäkring 2014.57 Samtidigt utvecklades skatteinkomsterna förhål- landevis svagt, trots en höjning av den genom- snittliga kommunala skattesatsen med 13 öre. Utgifterna för investeringar, transfereringar till företag och konsumtion ökade relativt mycket.

År 2015 bedöms skatteunderlaget i kommun- sektorn utvecklas betydligt bättre på grund av det förbättrade läget på arbetsmarknaden. Den genomsnittliga kommunala skattesatsen har dessutom höjts med 13 öre även inför detta år. Ökningen av inkomsterna ger utrymme för mer konsumtion och investeringar i sektorn, sam- tidigt som det finansiella sparandet och det eko- nomiska resultatet förstärks jämfört med 2014.

57 Kommuner och landsting fick 2012 och 2013 återbetalningar av försäkringspremier från AFA Försäkring för kollektivavtalade sjukförsäkringspremier avseende åren 2005 och 2006.

Försäkring främst kommer att förstärka det finansiella sparandet och resultatet för 2015. Eftersom återbetalningen är en engångshändelse bedöms inte prognosen för kommunsektorns finanser i övrigt påverkas i någon större ut- sträckning.

Tabell 8.14 Kommunsektorns finanser 2014–2019

Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall för 2014, prognos för 2015–2019.

	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Totala inkomster	901	940	989	1036	1080	1116
procent av BNP	23,1	23,1	23,3	23,3	23,3	23,2
Skatter	602	634	671	706	739	770
Kommunal
fastighetsavgift	16	16	17	17	18	19
Statsbidrag exkl.
mervärdesskatt	148	152	161	168	171	168
skatter och bidrag
procent av BNP	19,6	19,7	19,9	20,1	20,1	19,9
Kapitalinkomster	13	12	11	12	14	17
Övriga inkomster	122	126	129	133	138	142
varav moms	56	57	59	61	63	65

Totala utgifter	922	957	998	1043	1089	1126
procent av BNP	23,6	23,5	23,5	23,5	23,5	23,4
Konsumtion	753	786	823	863	903	937
Procentuell
utveckling1	4,5	4,4	4,6	4,9	4,7	3,8
Investeringar	85	90	91	92	93	92
Övriga utgifter2	83	81	84	88	93	97
Finansiellt sparande	-21	-16	-9	-7	-9	-10
procent av BNP	-0,5	-0,4	-0,2	-0,1	-0,2	-0,2
Resultat före extra
ordinära poster	14	10	15	17	14	12

Anm.: Skatter och bidrag som andel av BNP inkluderar intäkter från den komm u- nala fastighetsavgiften. Faktisk utveckling av statsbidrag.

1Löpande priser.

2Inkluderar nettoköp av mark och fastigheter.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Skatteinkomsterna fortsätter att öka i god takt under 2016 och 2017, samtidigt som stats- bidragen höjs. Utgifterna ökar i en lägre takt och därmed förstärks det finansiella sparandet och det ekonomiska resultatet 2016 och 2017 (se diagram 8.8).

Under den senare delen av prognosperioden beräknas det finansiella sparandet försämras, främst på grund av att statsbidragen och skatte- inkomsterna utvecklas något svagare. Det finan- siella sparandet uppgår till -0,2 procent av BNP i slutet av prognosperioden.

174

Diagram 8.8 Utvecklingen av kommunsektorns inkomster och utgifter samt finansiellt sparande 2000–2019

Utfall för 2000–2014, prognos för 2015–2019.
Procent		Miljarder kronor
8		15
6		10
4		5
2		0
0		-5
	00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19
-2	Inkomster	-10
	Inkomster
-4	Utgifter	-15
	Utgifter
-6	Finansiellt sparande (höger axel)	-20
	Finansiellt sparande (höger axel)
-8		-25
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

8.3Ekonomisk ställning och skuldutveckling

Den ekonomiska ställningen

Den offentliga sektorns finansiella förmögenhet uppgick 2014 till 811 miljarder kronor, vilket motsvarade 20,8 procent av BNP. I denna pro- position har den ekonomiska ställningen definie- rats om. Redovisningen överensstämmer nu med finansräkenskaperna enligt Statistiska centralby- rån. Detta innebär att den totala skulden definie- rats om och till skillnad från tidigare proposit- ioner inkluderas nu statens och större delen av den kommunala sektorns åtaganden för de för- månsbestämda tjänstepensionerna. De totala skulderna för de fonderade avgiftsbestämda tjänstepensionerna ingår, i likhet med premie- pensionssystemet, inte i den offentliga sektorn utan redovisas i försäkringssektorn.

I finansräkenskaperna redovisas dessutom nettot av utestående ställning vid årsskiftet avse- ende obetalda och förbetalda skatter. Samman- taget innebär den nya definitionen att den of- fentliga sektorns finansiella förmögenhet mins- kar med ca 6 procent som andel av BNP 2014, jämfört med definitionen i tidigare proposition- er.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Diagram 8.9 Den offentliga sektorns finansiella förmögenhet 1990–2019

Procent av BNP. Utfall för 1990–2014, prognos för 2015–2019.
30
20
10
0
-10
-20
-30
-40
90	92	94	96	98	00	02	04	06	08	10	12	14	16	18
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Den offentliga sektorns finansiella förmögenhet ligger i huvudsak i AP-fonderna, medan staten har en nettoskuld. Sedan 2005 är den finansiella förmögenheten positiv, dvs. de finansiella till- gångarna överstiger skulderna (se diagram 8.9). Den offentliga sektorns, huvudsakligen ålders- pensionssystemets, kapitalinkomster i form av räntor och utdelningar överstiger också ränteut- gifterna.

Den finansiella förmögenheten ökade 2014 med motsvarande 0,6 procent av BNP jämfört med 2013. Det finansiella sparandet gav ett nega- tivt bidrag, medan värdeförändringar m.m. gav ett starkt positivt bidrag på 3,2 procentenheter till förändringen av förmögenheten. Ökningen av BNP reducerade förmögenheten som andel av BNP med 0,7 procentenheter (se tabell 8.15).

För 2015 medför underskottet i det finansiella sparandet i frånvaro av värdeändringar att den finansiella förmögenheten minskar. I prognosen ingår endast värdeförändringar till följd av de förväntade valutakursförändringarnas effekt på statsskulden. Den ekonomiska ställningen mins- kar ytterligare netto med 0,8 procentenheter som andel av BNP till följd av den relativt starka BNP-tillväxten.

175

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Tabell 8.15 Den offentliga sektorns finansiella förmögenhet 2014–2019

Procent av BNP. Utfall för 2014, prognos för 2015–2019.

	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Staten	-9,5	-10,3	-10,3	-10,0	-9,3	-8,2
Ålderspensions-
systemet	30,7	29,6	28,3	27,0	25,7	24,4
Kommunsektorn	-0,4	-0,8	-1,1	-1,3	-1,5	-1,7
Offentlig sektor	20,8	18,4	16,9	15,7	14,9	14,5
Förändring	0,6	-2,3	-1,6	-1,2	-0,9	-0,4
Bidrag till föränd-
ringen
Finansiellt spa-
rande	-1,9	-1,4	-0,7	-0,4	0,0	0,4
Värdeförändringar
m.m.	3,2	-0,1	-0,1	-0,1	-0,2	-0,2
Nominell BNP-	-0,7	-0,8	-0,8	-0,7	-0,7	-0,6
förändring	-0,7	-0,8	-0,8	-0,7	-0,7	-0,6

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Den finansiella förmögenheten fortsätter att minska som andel av BNP 2016–2019. För- bättringen i det finansiella sparandet kompense- rar inte den minskning av förmögenheten i relat- ion till BNP som följer av ökningen av BNP. Den ekonomiska ställningen beräknas 2019 netto uppgå till ca 700 miljarder kronor, vilket motsvarar 14,5 procent av BNP.

Fram t.o.m. 2019 beräknas den finansiella förmögenheten, i absoluta tal, ha minskat med 114 miljarder kronor jämfört med 2014, vilket främst följer av förändringen av det ackumule- rade finansiella sparandet.

Skuldutvecklingen

Statsskulden beräknas uppgå till 1 396 miljarder kronor 2015, vilket är en ökning med 49 miljarder kronor jämfört med 2014 (se tabell 8.16 och diagram 8.10). Ökningen beror på ett större negativt saldo men motverkas till viss del av förändringar av de s.k. statsskuldsdisposition- erna, vilka bl.a. innefattar orealiserade valuta- kursdifferenser som påverkar skulden, men inte statens budgetsaldo och lånebehov.

Diagram 8.10. Statsskuldens utveckling 2000–2019
Utfall för 1990–2014, prognos för 2015–2019.
Miljarder kronor	Procent av BNP
1600	60
1400	50
	50
1200
1000	40
1000
800	30
600	20
	20
400
200	10
200
0	0
00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19
Statsskuld (mdkr.)	Procent av BNP
Källor: Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

Från och med 2016 bidrar de förbättrade saldona på statens budget till att statsskulden minskar, både nominellt och uttryckt som andel av BNP. I slutet av 2019 beräknas skuldkvoten, dvs. den konsoliderade statsskulden som andel av BNP, uppgå till 27,2 procent.

Tabell 8.16 Statsskuldens förändring 2014–2019

Miljarder kronor. Utfall för 2014, prognos för 2015–2019.

	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Okonsoliderad stats-
skuld vid ingången
av året	1 277	1 394	1 444	1 440	1 431	1 411
Förändring av
okonsoliderad
statsskuld	117	50	-4	-9	-20	-47
varav:
Lånebehov1	72	57	3	-1	-17	-46
Skulddispositioner
m.m.	45	-7	-8	-8	-3	-1

Okonsoliderad
statsskuld2	1 394	1 444	1 440	1 431	1 411	1 365
Eliminering av
myndigheters inne-
hav av statspapper	48	49	50	51	52	53
Statsskuld vid årets
slut3	1 347	1396	1391	1380	1360	1312
Statsskulds-
förändring4	110	49	-5	-10	-21	-48
Statsskuld i procent
av BNP	34,5	34,3	32,7	31,1	29,4	27,2

Anm.: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.

1Identiskt med statens budgetsaldo med omvänt tecken.

2I den okonsoliderade statsskulden ingår statliga myndigheters innehav av statspapper.

3Här avses konsoliderad statsskuld vilket innebär att statliga myndigheters innehav av statspapper räknats bort.

4Avser statsskuldsförändring beräknad på den konsoliderade statsskulden. Källor: Riksgäldskontoret och egna beräkningar.

176

Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld är låg

Den konsoliderade bruttoskulden, den s.k. Maastrichtskulden, definieras av EU-regler och används vid bedömningen av medlemsländernas offentliga finanser inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten. För svenska förhållanden innebär definitionen att skulden består av den konsoliderade statsskulden och kommun- sektorns skulder på kapitalmarknaden, med av- drag för AP-fondernas innehav av stats- obligationer.

Inför Sveriges EU-inträde den 1 januari 1995

uppgick den konsoliderade bruttoskulden	till
1 216 miljarder kronor, vilket motsvarade	ca

70 procent av BNP (se diagram 8.11). Sedan dess har det nominella värdet på skulden varierat kraf- tigt, för att vid utgången av 2014 uppgå till 1 715 miljarder kronor. Skulden ökade mellan 1994 och 2006 med ca 120 miljarder kronor, trots att underskotten i det finansiella sparandet sammanlagt endast uppgick till ca 20 miljarder kronor 1995–2006. Det berodde huvudsakligen på att överskotten i AP-fonderna investerades i aktier och andra tillgångar, samtidigt som fon- derna minskade sitt innehav av statsobligationer.

Som andel av BNP har emellertid skulden minskat kraftigt och uppgick vid utgången av 2012 till 36,6 procent av BNP (skuldkvoten), vilket kan jämföras med referensvärdet inom stabilitets- och tillväxtpakten på högst 60 procent av BNP (se diagram 8.11 och tabell 8.17).

Diagram 8.11 Den konsoliderade bruttoskulden 1994–2019

Utfall för 1994–2014, prognos för 2015–2019.
Miljarder kronor											Procent av BNP
2000												90
1800												80
1600												70
												70
1400												60
												60
1200												50
1000												50
1000												40
800												40
800
600												30
600
400						Miljarder kronor						20
400						Procent av BNP
						Procent av BNP						10
200						60 procent av BNP						10
0												0
94	96	98	00	02	04	06	08	10	12	14	16	18

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Utvecklingen av skulden beror på det finansiella sparandet, som kan fördelas på primärt sparande

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

och ränteutgifter samt det s.k. stock-flödet. Detta flöde utgörs av finansiella transaktioner och periodiseringar som inte påverkar det finan- siella sparandet.

Den konsoliderade bruttoskulden uppgick 2014 till 43,9 procent av BNP. Mellan 2012 och 2014 ökade skulden därmed med 370 miljarder kronor, och som andel av BNP med ca 7 procentenheter. Statens finansiering av Riks- bankens lån för förstärkningen av valutareserven ökade skulden 2013 med 2,8 procentenheter, medan försäljningar av statens aktieinnehav re- ducerade skuldkvoten med 1,1 procentenheter.

Tabell 8.17 Den offentliga sektorns konsoliderade brutto- skuld och bidrag till förändringen 2014–2019

Procent av BNP om inte annat anges. Utfall för 2014, prognos för 2015–2019.

	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Miljarder kronor	1 715	1 797	1 821	1 840	1 851	1 832
procent av BNP	43,9	44,2	42,8	41,5	40,0	38,0
Förändring	5,1	0,3	-1,3	-1,4	-1,5	-2,0
Bidrag till
förändringen
Primärt finansi-
ellt sparande	1,4	0,7	0,1	-0,3	-0,7	-1,2
Ränteutgifter	0,7	0,7	0,7	0,7	0,7	0,8

Stock-flöde	4,4	0,6	-0,2	0,0	0,2	0,0
Periodisering av
räntor och
skatter	-0,1	0,2	-0,2	0,0	0,0	0,0
Försäljning av	0,0	-0,1	-0,1	-0,1	-0,1	-0,1
aktier m.m.	0,0	-0,1	-0,1	-0,1	-0,1	-0,1
Övrigt	4,5	0,6	0,2	0,2	0,3	0,1
Nominell BNP-	-1,3	-1,8	-1,9	-1,8	-1,7	-1,6
förändring	-1,3	-1,8	-1,9	-1,8	-1,7	-1,6

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Från och med 2014 har förändringar i regel- verket inneburit att andra enheter förutom Riks- gäldskontoret får inneha utestående åter- köpsavtal avseende finansiella instrument, s.k. repor (effekten på tillgångar och skulder blir lika stor men bruttoförd i NR) över årsskiftet. Ad- ministrationen av dessa repor ansvarar Kammar- kollegiet för och gäller främst tillgångarna i Kär- navfallsfonden och Insättningsgarantinämnden. I och med att reporna nu får löpa över årsskiften, i stället för som tidigare då de var tvungna att stängas inför ett årsslut, ökar både bruttoskulden och tillgångarna enligt NR. År 2014 uppgick reporna till 1,8 procent av BNP, vilket höjer skuld- och tillgångsnivån med motsvarande be- lopp. Eftersom dessa repor hanteras av Kam- markollegiet påverkas inte statsskulden enligt budgeten.

177

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

År 2015 ökar skulden i stort sett i takt med BNP-tillväxten. Från och med 2016 minskar sedan skulden åter som andel av BNP. År 2019 beräknas skuldkvoten uppgå till 34,6 procent av BNP.

8.4Finansiellt sparande enligt olika bedömare

I detta avsnitt redovisas en jämförelse mellan de senaste prognoserna för det finansiella sparandet gjorda av regeringen i denna proposition, Eko- nomistyrningsverket (ESV), Konjunktur- institutet (KI), Riksbanken, OECD, Europeiska kommissionen och Internationella valutafonden (IMF). Vid en jämförelse av de olika bedöm- ningarna är det viktigt att beakta att de har gjorts vid olika tidpunkter och kan bygga på olika an- taganden om den framtida politiken.

Prognosjämförelse avseende det finansiella sparandet

Regeringen räknar med en snabbare åter- hämtning i de offentliga finanserna än framför allt de inhemska bedömarna gör. Jämfört med ESV, som räknar med den svagaste utvecklingen av det finansiella sparandet, uppgår skillnaden till 0,6 procent av BNP (se tabell 8.18). Skillnaden gentemot regeringens prognos kan i stor ut- sträckning förklaras av att ESV prognostiserar lägre inkomster till följd en svagare utveckling av skattebaserna. KI:s prognos av den offentliga sektorns finansiella sparande överensstämmer däremot relativt väl med regeringens.

Tabell 8.18 Bedömningar av finansiellt sparande 2015– 2019

Procent av BNP.

	2015	2016	2017	2018	2019
Regeringen	-1,4	-0,7	-0,4	0,0	0,4
ESV, 150327	-1,7	-1,5	-1,3	-1,1	-0,7
Konjunkturinstitutet,
150325	-1,5	-0,9	-0,5	-0,4	-0,3
EU-kommissionen,	-1,6	-1,0
150205	-1,6	-1,0
Riksbanken, 150212	-1,4	-0,8	-0,7
IMF, 141007	-0,8	-0,1	0,4	1,1	1,5
OECD, 141114	-1,3	-0,6

Anm.: Konjunkturinstitutets prognos med förändrad finanspolitik som netto i stort sett är neutral för den offentliga sektorns finansiella sparande.

Källor: Ekonomistyrningsverket, Konjunkturinstitutet, Riksbanken, Europeiska kommissionen, OECD samt Internationella valutafonden (IMF).

Regeringens prognoser av det finansiella sparan- det skiljer sig även förhållandevis lite från Euro- peiska kommissionens prognoser. Skillnaden uppgår till 0,2–0,3 procent av BNP. Skillnaderna mellan de olika prognoserna av det finansiella sparandet beror framför allt på olika bedömning- ar av den ekonomiska återhämtningen, kon- sumtionsefterfrågan, utvecklingen på arbets- marknaden och inflationsutvecklingen.

Prognosskillnaden mellan ESV och regeringen för det finansiella sparandet ökar successivt fram till 2019 till följd av olika bedömningarna av den allmänna ekonomiska återhämtningen.

Prognosjämförelse avseende det strukturella sparandet

I tabell 8.19 redovisas de olika bedömarnas pro- gnoser på den offentliga sektorns strukturella sparande. Skillnaderna gentemot andra bedö- mare är i vissa fall större vid jämförelse av det strukturella sparandet. Detta beror på dels olika prognoser för BNP-gapet, dels olika beräk- ningsmetoder.

Även om det föreligger skillnader uppskattar samtliga inhemska bedömare att det strukturella sparandet ligger tydligt under 1 procent av BNP och att överskottsmålet vid en oförändrad fi- nanspolitik inte förväntas nås under mandat- perioden.

178

Tabell 8.19 Bedömningar av strukturellt sparande 2015– 2019

Procent av BNP eller potentiell BNP

	2015	2016	2017	2018	2019
Regeringen	-0,5	-0,4	-0,3	-0,1	0,4
ESV, 150327	-1,6	-1,4	-1,3	-1,1	-0,7
Konjunkturinstitutet,
150325	-1,1	-0,6	-0,6	-0,5	-0,3
EU-kommissionen,
150205	-1,0	-0,9
IMF, 141007	-0,6	-0,2	0,3	0,9	1,4
OECD, 141114	-0,6	-0,1

Anm.: Konjunkturinstitutets prognos med förändrad finanspolitik som netto i stort sett är neutral för den offentliga sektorns finansiella sparande.

Källor: Konjunkturinstitutet (KI), Ekonomistyrningsverket (ESV), Europeiska kommissionen, OECD, Internationella valutafonden (IMF), Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

8.5Uppföljning av statens budgetsaldo

En fullständig uppföljning av statens budget för budgetåret 2014 sker i regeringens skrivelse Års- redovisning för staten 2014 (skr. 2014/15:101).

Statens budgetsaldo visade 2014 ett under- skott om 72 miljarder kronor. Utfallet blev där- med 6 miljarder kronor lägre än den prognos som gjordes i beräkningarna till budgetproposit- ionen för 2015 (se tabell 8.20).

Skillnaden mellan prognosen i budget- propositionen och utfallet för statens budget- saldo förklaras i huvudsak av att Kärnavfalls- fonden minskade sina behållningar över årsskif- tet 2014/15 med ca 4 miljarder kronor. Kärnav- fallsfonden har tidigare haft som policy att inte ha några återköpsavtal av värdepapper (s.k. re- por) utestående över kvartalsskiftena. Fonden har nu förändrat sin policy och behållit sina po- sitioner i repor över årsskiftet, varför deras pla- ceringar av överskottslikviditet hos Riksgälds- kontoret över årsskiftet minskat. Vidare innebar refinansieringen av Riksbankens förstärkta valu- tareserv att Riksbankens skuld hos Riksgälds- kontoret ökade mer än förväntat, till följd av att kronan utvecklades svagare än vad som tidigare antagits.

Inkomsterna blev 790 miljarder kronor 2014, vilket är 1,0 miljarder kronor lägre än vad som beräknades i budgetpropositionen för 2015. Sta-

tens	skatteinkomster	uppgick		2014 till
815 miljarder kronor		och	övriga	inkomster
till	-25 miljarder kronor.		Differensen mellan

utfall och prognos för statens skatteinkomster

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

beror huvudsakligen på att företagens skatt på bolagsvinster blivit högre än väntat medan pro- gnosen för uppbörds- och betalningsför- skjutningar sammanföll med utfallet.

Differensen mellan utfall och prognos för öv- riga inkomster om 17 miljarder kronor beror främst på att inga försäljningar av statliga ägar- andelar i företag gjordes och ett beräknings- tekniskt antagande i budgetpropositionen för försäljningsinkomster om 15 miljarder kronor. Posten Utgifter m.m. blev framför allt högre till följd av större utlåning i Riksgäldskontorets nettoutlåning, då Riksbankens lån, via Riksgäld- skontoret, ökade mer än förväntat och av att Kärnavfallsfonden minskade sin behållning över årsskiftet jämfört med 2013.

Tabell 8.20 Utfall för statens budget 2014

Miljarder kronor

			Differens
	Prognos i		utfall –
	BP15	Utfall	prognos
Inkomster	791,2	790,2	-1,0
Statens skatteinkomster1	799,2	815,2	16,0
Övriga inkomster1	-8,1	-25,0	-17,0
Utgifter m.m.	857,2	862,4	5,2
Utgifter exkl. statsskuldsräntor2	835,8	837,5	1,7
Statsskuldsräntor m.m.	6,3	3,3	-3,0
Riksgäldskontorets
nettoutlåning	15,2	22,0	6,8
Kassamässig korrigering	0,0	-0,5	-0,5

Budgetsaldo	-66,1	-72,2	-6,1

Anm.: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.

1För jämförbarhet med statens budget redovisas utfallen enligt de gällande principerna för statens budget.

2Inklusive posten Minskning av anslagsbehållningar.

Källor: Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

8.6Uppföljning av den offentliga sektorns finanser

I detta avsnitt jämförs beräkningarna av den offentliga sektorns inkomster och utgifter samt finansiella sparande i denna proposition med beräkningarna som låg till grund för statens budget för 2015. Maastrichtskulden och netto- ställningen finns dock inte redovisade i statens budget för 2015. Jämförelsen i denna proposit- ion avseende dessa delar görs därför i stället med bedömningen i budgetpropositionen för 2015.

179

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Finansiellt sparande jämfört med beräkningarna i statens budget för 2015

Det finansiella sparandet uppgick 2014 till -74 miljarder kronor eller 1,9 procent av BNP (se tabell 8.21). Detta är något högre än beräk- ningen som låg till grund för statens budget för 2015. I huvudsak blev statens inkomster högre än beräknat.

För 2015–2018 har prognosen för det finansi- ella sparandet reviderats ned med 11– 26 miljarder kronor per år, eller 0,3–0,5 procent av BNP.

I förhållande till bedömningen i budgeten för 2015 har den offentliga sektorns inkomster revi- derats ned marginellt, medan utgifterna i stället har reviderats upp med 16–28 miljarder kronor. De reformer som föreslås och aviseras i propo- sitionen Vårändringsbudget för 2015 samt avise- ras i denna proposition medför att inkomsterna och utgifterna ökar i förhållande till budgeten för 2015.

Tabell 8.21 Offentliga sektorns inkomster och utgifter. Aktuell prognos och jämfört med den beslutade budgeten för 2015

Miljarder kronor, procent av BNP.

	2014	2015	2016	2017	2018
Finansiellt sparande enligt
budget för 2015	-86	-46	-13	0	25
procent av BNP	-2,2	-1,1	-0,3	0,0	0,5
Förändringar
Inkomster	18	5	4	1	2
Utgifter	6	16	22	18	28
Finansiellt sparande	12	-11	-18	-17	-26
Stat	22	-4	-17	-22	-29
Ålderspensionssystem	1	3	7	8	8
Kommunsektor	-10	-11	-7	-4	-5
procent av BNP	0,3	-0,3	-0,4	-0,4	-0,5

Finansiellt sparande i 2015
års vårproposition	-74	-57	-31	-18	-1
procent av BNP	-1,9	-1,4	-0,7	-0,4	0,0

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Justerat för de finansierade satsningarna som beskrivs i denna proposition har i första hand skatteintäkterna reviderats ned sedan statens budget för 2015 beslutades. Både inkomsterna från skatt på arbete och skatt på konsumtion beräknas bli lägre.

Både det finansiella sparandet i staten och kommunsektorn har reviderats ned, medan

överskottet i ålderspensionssystemet i stället beräknas bli högre än i statens budget för 2015.

Konsoliderad bruttoskuld och nettoställning jämfört med budgetpropositionen för 2015

Till följd av den ändrade definitionen, där pens- ionsskulden och posten obetalda och förut- betalda inkomster och utgifter inkluderats, har den ekonomiska nettoställningen brutto re- viderats kraftigt. Värdeförändringar under 2014 medförde dock att den totala effekten på netto- ställningen endast uppgick till 36 miljarder kro- nor (se tabell 8.22).

Även för den offentliga sektorns konso- liderade bruttoskuld har revideringen blivit bety- dande för 2014.

Detta beror framför allt på förändringen av regelverket som inneburit att Kammarkollegiet får inneha utestående repor (se avsnitt 8.3) över årsskiftet.

Bortsett från det ovan anförda följer revide- ringarna i stort sett den försämring som beräk- nas för det finansiella sparandet.

Tabell 8.22 Offentliga sektorns finansiella ställning. Aktuell prognos och förändringar jämfört med budgetpropositionen för 2015

Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall för 2014, prognos för 2015–2019.

	2014	2015	2016	2017	2018
Budgetpropositionen för
2015
Nettoställning	848	807	796	796	821
procent av BNP	21,7	19,7	18,5	17,7	17,4
Konsoliderad skuld	1 568	1 617	1 633	1 633	1 600
procent av BNP	40,1	39,4	37,9	36,2	34,0

Förändringar

Nettoställning	-36	-56	-79	-99	-133
Konsoliderad skuld	147	181	188	207	251
2015 års vårproposition
Nettoställning	811	751	717	697	688
procent av BNP	20,8	18,4	16,9	15,7	14,9
Konsoliderad skuld	1 715	1 797	1 821	1 840	1 851
procent av BNP	43,9	44,2	42,8	41,5	40,0

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Kommunsektorns finanser jämfört med bedömningen i budgeten för 2015

Jämfört med den beslutade budgeten för 2015 har kommunsektorns finansiella sparande revi-

180

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

derats ned med 2 miljarder kronor 2013 och med 10 miljarder kronor 2014, till följd av nya uppgif- ter i form av definitivt och preliminärt utfall från NR (se tabell 8.23). För 2013 beror revideringen på nya redovisade utfall avseende bl.a. skattein- komster och investeringar. För 2014 beror nedrevideringen främst på att utgifterna un- derskattades med 11 miljarder kronor. Det var framför allt konsumtionen, investeringarna och subventionerna som blev högre än enligt rege- ringens prognos.

Prognosen för det finansiella sparandet har vi- dare reviderats ned med 4–11 miljarder per år 2015–2019. Resultatet före extraordinära poster har reviderats upp med 1 miljard kronor 2014 till följd av redovisat utfall.

Läget i kommunsektorns finanser bedöms nu vara något mer ansträngt än vad som bedömdes i den beslutade budgeten. Kommunerna och landstingen har ökat sina investeringar mer än väntat, samtidigt som bl.a. utgifterna för sub- ventioner av kollektivtrafiken blivit överraskande höga. Vidare har skatterna reviderats ned i pro- gnosen.

Tabell 8.23 Kommunsektorns finanser. Förändringar jämfört med den beslutade budgeten för 2015

Miljarder kronor

	2013	2014	2015	2016	2017	2018
Totala inkomster	-1	1	-4	-8	-6	-1
Skatter	-1	-4	-3	-5	-6	-6
Statsbidrag exkl.
mervärdesskatt	0	-1	-4	-4	0	5
Övriga
inkomster	0	5	4	2	0	0
Totala utgifter	1	11	7	0	-2	4
Finansiellt spa-
rande	-2	-10	-11	-7	-4	-5
Resultat före extra-
ordinära poster	0	1

Anm.: Den beslutade budgeten innehåller ingen redovisning av kommunsektorns resultat.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar .

181

Kommunsektorns finan- ser och sysselsättning

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

9 Kommunsektorns finanser och sysselsättning

Sammanfattning

–Årets resultat för kommunsektorn uppgick preliminärt till 13 miljarder kronor 2014.

Kommunerna redovisade sammantaget ett

resultat på	10 miljarder	kronor, medan
landstingen	redovisade	ett	resultat	på
3 miljarder	kronor. Medelresultatet			för
kommunsektorn 2010–2014			har	varit
16 miljarder kronor.

–Kommunsektorns långfristiga skulder upp- gick 2014 till 248 miljarder kronor och till- hör de poster i balansräkningen som har ökat procentuellt mest. Den årliga ökning- en har 2010–2014 i genomsnitt uppgått till 15 procent. Ökningen förklaras bl.a. av ökade investeringar och av att kommunerna och landstingen har tagit upp lån för vidare- utlåning till kommunala företag.

–Den kommunala konsumtionen, dvs. de kommunala skattefinansierade välfärds- tjänsterna, förväntas öka med 1,9 procent i fasta priser 2015 och med ca 1,5 procent per år 2016–2019.

–Sammantaget bedöms den kommun- finansierade sysselsättningen öka med ca 90 000 personer 2014–2019.

–Skatteinkomsterna förväntas öka starkt under de närmaste åren, i takt med att läget

på arbetsmarknaden successivt förbättras. I genomsnitt bedöms ökningen uppgå till 5 procent per år 2015–2019.

–Den starka utvecklingen av inkomsterna ger utrymme för såväl ökade utgifter som en förbättring av kommunsektorns finansi- ella sparande och resultat under prognos- perioden. Det finansiella sparandet bedöms dock vara negativt och uppgå till mellan -7 och -16 miljarder kronor 2015–2019. Resul- tatet beräknas under samma period uppgå till mellan 10 och 17 miljarder kronor.

9.1Kommunerna och landstingen – en viktig del i svensk ekonomi

Kommunsektorn, dvs. kommuner och landsting, ansvarar för merparten av de skattefinansierade välfärdstjänsterna. Sektorn utgör därmed en viktig del av den svenska ekonomin och dess totala utgifter motsvarade 2014 ca 24 procent av BNP, varav ca 19 procentenheter utgjordes av konsumtionsutgifter. Resterande del utgjordes av transfereringar, investeringar och ränte- utgifter.

De kommunala konsumtionsutgifterna består till stor del av utgifter för hälso- och sjukvård, utbildning samt social verksamhet. Dessa verk- samheter är obligatoriska, dvs. uppgifter som kommuner och landsting enligt lag ansvarar för. Andra obligatoriska verksamheter är t.ex. rädd- ningstjänst och kollektivtrafik. Frivilliga verk- samheter, såsom kultur- och fritidsverksamhet, utgör en mindre del av de kommunala verksam- heterna.

185

Enligt kommunallagen (1991:900) ska kommu- ner och landsting ha en god ekonomisk hushåll- ning. Detta har, tillsammans med det krav på en balanserad budget som införts i kommunallagen, stor betydelse för att säkerställa en ansvarsfull ekonomisk förvaltning i kommunsektorn, vilket minskar risken för underskott och bidrar till att nå målet för det finansiella sparandet för hela den offentliga sektorn.

Kommuner och landsting tillämpar bokfö- ringsmässiga grunder för sin redovisning, vilket innebär att inkomster och utgifter periodiseras så att intäkter och kostnader redovisas i resultat- räkningen i den period då tjänsten eller varan levereras respektive förbrukas. Det är resultatet, inte det finansiella sparandet, som är avgörande för om kommuner och landsting uppfyller kommunallagens krav på en balanserad budget.

186

Resultatet före extraordinära poster uppgick 2014 till 14 miljarder kronor, vilket är ungefär i samma nivå som 2013. Medelresultatet per år före extraordinära poster 2010–2014 uppgick till 14 miljarder kronor. Kommunernas resultat uppgick 2014 till 11 miljarder kronor och lands- tingens till 3 miljarder kronor (se diagram 9.1).

Kommunsektorns resultat har, förutom av ex- traordinära poster, påverkats av generella tillfäl- liga poster som påverkat samtliga kommuner och landsting under de senaste åren (se tabell 9.1). År 2014 påverkade dock inga sådana poster resultatet.

Kommunallagens krav

-10

Källa: Statistiska centralbyrån.

9.2 Kommunsektorns resultat

-5

00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14

Kommuner

Landsting

Totalt - kommunsektorn

Miljarder kronor

Diagram 9.1 Resultat före extraordinära poster

Kommunsektorns resultat 2014

Kommunerna och landstingen sysselsätter unge- fär en fjärdedel av det totala antalet sysselsatta i

Sverige. Omkring 80 procent av dessa är kvin- Det preliminära bokslutsresultatet, årets resultat, nor. Därtill kommer personer anställda i privata för kommunsektorn uppgick till 13 miljarder företag som utför tjänster som finansieras av kronor 2014. Kommunerna redovisade samman- kommuner och landsting. Totalt var drygt 1,2 taget ett resultat om 10 miljarder kronor, medan miljoner personer sysselsatta i kommunalt finan- landstingen redovisade ett resultat om 3 miljar- sierad verksamhet 2014. der kronor. Medelresultatet per år 2010–2014

Kommunerna och landstingen finansierar till har varit 16 miljarder kronor.

två tredjedelar sin verksamhet med kommunal Jämfört med 2013 blev kommunsektorns re- inkomstskatt. Det är därför av stor betydelse för sultat 2014 drygt 9 miljarder kronor lägre. kommunsektorns finanser hur sysselsättningen Kommunerna redovisade ett resultat som var utvecklas, eftersom den totala lönesumman ut- drygt 14 miljarder kronor lägre, medan lands- gör det huvudsakliga skatteunderlaget. tingen redovisade ett resultat som var 5 miljarder

Statsbidragen, den näst största inkomstposten kronor högre, än 2013. för kommunsektorn, utgör omkring en sjättedel

av de sammanlagda inkomsterna. Statsbidragen utgörs dels av generella statsbidrag, dels av speci- aldestinerade bidrag. De senare är avsedda att användas till vissa specificerade verksamheter

eller ändamål. Därutöver kan kommuner och landsting fi-

nansiera sina verksamheter med avgifter. Möjlig- heten att använda avgiftsfinansiering är dock begränsad i lag, och varierar mellan olika verk- samheter.

P R O P .

2 0 14 / 1 5: 1 0 0

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Tabell 9.1 Kommunsektorns resultaträkning 2010–2014

Miljarder kronor

	2010	2011	2012	2013	2014
Verksamhetens intäkter	152	156	170	179	178

Verksamhetens kostna-
der	-760	-783	-809	-839	-872

Avskrivningar	-24	-24	-26	-28	-28

Verksamhetens netto-
kostnader	-631	-652	-665	-688	-721

Skatteintäkter	522	541	562	585	602
Generella statsbidrag
och utjämning1	123	123	120	123	127
Finansiella intäkter	12	13	16	16	15

Finansiella kostnader	-8	-20	-14	-22	-10

Resultat före extraordi-
nära poster	18	7	19	14	14

Extraordinära poster	1	0	0	9	-1
Årets resultat	19	7	19	22	13
Justering för generella
tillfälliga och extraordi-
nära poster
Återbet. AFA Försäkring		-1	-11	-10

Sänkt diskonteringsränta		8		10

Extraordinära poster	-1			-9	1

Årets resultat efter
justering	18	14	9	14	14

Anm.: Utfallet för 2014 är preliminärt. Varje enskild rad är avrundad till miljarder kronor. Det innebär att det inte alltid går att summera delraderna till en tota l- summa.

1 Jämfört med tabell 9.3 ingår fastighetsavgift medan riktade statsbidrag, förutom läkemedelsstatsbidraget, redovisas inom verksamhetens intäkter. Källa: Statistiska centralbyrån.

Nettokostnaderna ökade med 4,8 procent mel- lan 2013 och 2014. Om den engångsvisa åter- betalningen av premier från AFA Försäkring exkluderas från verksamhetens intäkter uppgick ökningen till 3,3 procent.58

Skatteintäkterna ökade med 17 miljarder kro- nor eller 2,9 procent mellan 2013 och 2014. Ök- ningen berodde till en del på att den genom- snittliga utdebiteringen höjdes med 13 öre per 100 kronor (0,13 procentenheter), vilket mot- svarade drygt 2 miljarder kronor, men främst på att skatteunderlaget ökade jämfört med 2013.

Avskrivningarna i kommunsektorn uppgick till 28 miljarder kronor 2014, vilket var en ök- ning med 1,2 procent jämfört med 2013. Av-

skrivningarna har	i genomsnitt ökat med
4,2 procent per år	2010–2014. Investerings-

utgifterna för kommunsektorn var 68 miljarder kronor 2014, vilket var en ökning med 11,9 procent jämfört med 2013. Ökade investe- ringsutgifter medför på sikt ökade avskrivnings- kostnader.

Landstingen har under de senaste åren haft lägre resultat än kommunerna. Detta beror bl.a. på att diskonteringsräntan som används vid be- räkning av pensionsskulden har sänkts, vilket har inneburit en skuldökning. Jämfört med kommu- nerna har landstingen fler anställda i de högre inkomstgrupperna som tjänar in förmåns- bestämd pension, vilket innebär att pensions- skulden, relativt sett, blir större för landstingen.

Även om kommunsektorn som helhet redovi- sade ett positivt resultat finns det skillnader mel- lan enskilda kommuner och landsting. I diagram 9.2 redovisas andelen kommuner och landsting som haft positiva resultat 2000–2014.

Diagram 9.2 Andelen kommuner och landsting som redovi- sat positiva resultat 2000–2014

Procent
120
				Kommuner						Landsting
100
80
60
40
20
0
00	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14
Källa: Statistiska centralbyrån.

Antalet kommuner som redovisade ett positivt resultat uppgick 2014 till 230 av totalt 290 eller 79 procent. Det är en minskning med 33 kommuner jämfört med 2013. Av landstingen redovisade 13 av 20 ett positivt resultat, vilket var en förbättring jämfört med 2013, då 4 landsting redovisade ett positivt resultat före extraordinära poster.

58 AFA Försäkring ägs av arbetsmarknadens parter. Genom kollektivav- tal försäkras bl.a. anställda inom kommuner, landsting, och vissa kom- munala bolag.

God ekonomisk hushållning

Kommunallagens krav på god ekonomisk hus- hållning innebär bl.a. att kommunerna och landstingen ska fastställa egna finansiella mål och

187

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

ha ett ansvar för en långsiktigt hållbar ekonomi (se fördjupningsrutan Finansiella mål och god ekonomisk hushållning).

Många kommuner och landsting har mål som bygger på att resultatet ska uppgå till en andel av skatteintäkterna och de generella statsbidragen. I diagram 9.3 presenteras kommunsektorns resul- tat i förhållande till skatteintäkter och generella statsbidrag 2000–2014.

Under den senaste tioårsperioden har kom- munsektorns resultat försämrats vid tre tillfällen: 2008, 2011 och 2014. Det försämrade resultatet 2008 berodde dels på att kostnaderna ökade mer än skatteintäkterna och de generella stats- bidragen, dels på nedskrivningar av värdet på de finansiella tillgångarna. Resultatförsämringen 2011 kan till stor del förklaras av att diskonte- ringsräntan som används vid beräkning av pens- ionsskulden då hade sänkts (se tabell 9.1). Dis- konteringsräntan sänktes även 2013, men då vägdes det negativa resultatet upp av återbetal- ningen av premier från AFA Försäkring avse- ende 2005 och 2006. Mellan 2013 och 2014 för- sämrades resultatets andel av skatteintäkter och generella statsbidrag från 3,1 procent till 1,8 procent. En förklaring till detta är att en kommun redovisade en realisationsvinst på när- mare 9 miljarder kronor 2013. Om denna exklu- deras skulle 2013 års resultat ha varit i nivå med resultatet 2014.

Diagram 9.3 Resultatens andel av skatter och generella statsbidrag 2000–2014

Procent
8
6		Kommuner				Landsting				Totalt - kommunsektorn
6
4
2
0
-2
-4
-6
-8
00	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14
Källa: Statistiska centralbyrån.

Balanskravet

Balanskravet innebär att enskilda kommuner och landsting inte får besluta om en budget där kost- naderna överstiger intäkterna. Om resultatet

ändå blir negativt måste det kompenseras med överskott inom tre år, om det inte föreligger synnerliga skäl.

Innan resultatet kan stämmas av mot balans- kravet ska det bl.a. justeras för realisationsvinster och realisationsförluster i en s.k. balanskravsut- redning. Det finns också sedan 2013 en möjlig- het för kommunerna och landstingen att an- vända sig av resultatutjämningsreserver.

Vid tidpunkten för inrapportering av det pre- liminära bokslutet för 2014 hade inte alla kom- muner och landsting tagit ställning till om det föreligger synnerliga skäl att inte återställa ett underskott under angiven tid. Det innebär att ackumulerade negativa resultat som ska åter- ställas per den 31 december 2014 inte kan redo- visas. Vid utgången av 2013 var det totalt 19 kommuner som angav att de sammanlagt hade 0,5 miljarder kronor i ackumulerade nega- tiva resultat som skulle återställas. Landstingen hade ett sämre resultat än kommunerna 2013 och flertalet har åberopat synnerliga skäl för att underlåta att återställa underskotten. Det var 5 landsting som angav att de vid utgången av 2013 hade ett underskott på sammanlagt 1,3 miljarder kronor att återställa.

188

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

9.3Kommunsektorns tillgångar och snittliga förändringen 2010–2014 som redovisats

skulder

Tabell 9.2 Kommunsektorns balansräkning 2010–2014

Miljarder kronor

2010

2011

2012

2013

2014

ovan. Landstingen skiljer sig från kommunerna genom att anläggningstillgångarna ökade mer än omsättningstillgångarna, både under hela peri- oden och mellan 2013 och 2014.

Anläggningstillgångar	605	651	673	712	764

Bidrag till statlig infra-
struktur	2	2	2	2	4

Omsättningstillgångar	191	204	246	256	276

Summa tillgångar	798	857	921	970	1044
Eget kapital	371	376	396	418	433

Varav resultat-
utjämningsreserv	-	-	-	7	7

Avsättningar	92	102	109	125	134

Långfristiga skulder	142	187	211	220	248
Kortfristiga skulder	193	192	205	207	229

Summa eget kapital,
avsättningar och skul-
der	798	857	921	970	1044

Ansvarsförbindelser	568	621	593	636	--

Varav pensionsförplik-
telser som inte ingår i
balansräkningen	332	367	364	387	372

Anm.: Utfallet för 2014 är preliminärt. Värdet är per den 31 december aktuellt år. Varje enskild rad är avrundad till miljarder kronor. Det innebär att det inte alltid går att summera delraderna till en totalsumma.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Kommunsektorns tillgångar

År 2014 uppgick kommunsektorns totala till- gångar till 1 044 miljarder kronor, vilket var en ökning med 7,7 procent jämfört med 2013. Kommunernas totala tillgångar uppgick till 808 miljarder kronor 2014 och landstingens till 236 miljarder kronor.

När det gäller värderingen av kommunala an- läggningstillgångar är det viktigt att beakta att dessa inte värderas utifrån marknadsvärdet. I stället ligger det historiska anskaffningsvärdet till grund för värderingen. Det innebär att tillgångar redovisas till utgiften vid anskaffningstillfället, med avdrag för årliga avskrivningar.

Kommunsektorns totala tillgångar hade ökat med i genomsnitt 7,0 procent per år sedan 2010. Värdet på omsättningstillgångar, såsom förråd, lager, kortfristiga placeringar och kassa/bank, hade i genomsnitt ökat med 9,7 procent per år, medan anläggningstillgångarna hade ökat med i genomsnitt 6,0 procent per år. Förändringen mellan 2013 och 2014 var i linje med den genom-

Eget kapital och resultatutjämningsreserv

Kommunsektorns egna kapital uppgick 2014 till 433 miljarder kronor, vilket var en ökning med 3,6 procent jämfört med 2013, se diagram 9.4. Den genomsnittliga ökningen 2010–2014 var 3,9 procent per år. Om den del av pensions- skulden som avser pensionsförpliktelser in- tjänade före 1998 och som redovisas som en ansvarsförbindelse utanför balansräkningen in- kluderades skulle det egna kapitalet vara negativt för landstingen, dock inte för kommunsektorn.

Diagram 9.4 Eget kapital 2000–2014

Miljarder kronor

500
450			Kommuner
450			Landsting
			Landsting
400			Totalt - kommunsektorn
350
300
250
200
150
100
50
0
00	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14
Källa: Statistiska centralbyrån.

Kommuner och landsting tillåts fr.o.m. 2013 att bygga upp resultatutjämningsreserver inom ra- men för det egna kapitalet. Resultatutjäm- ningsreserverna gör det möjligt att sätta av en del av överskottet i goda tider för att använda med- len för att täcka negativa resultat vid en låg- konjunktur, vilket i så fall sker i samband med balanskravsutredningen.

Enligt de preliminära boksluten för 2014 hade ett landsting reserverat medel till sin resultatut- jämningsreserv och två landsting använt medel från reserven i sin balanskravsutredning. Den sammanlagda storleken på resultatutjämnings- reserverna minskade 2014 med 0,2 miljarder kronor jämfört med 2013. Kommunerna har ännu inte redovisat sina balanskravsutredningar, men förändringen av resultatutjämnings- reserverna i balansräkningarna indikerar en ök-

189

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

ning av avsättningarna med 0,7 miljarder kronor 2014.

De ackumulerade resultatutjämningsreser- verna uppgick den 31 december 2014 till 6,4 miljarder kronor i kommunerna (114 kom- muner) och 0,6 miljarder kronor i landstingen (6 landsting). Den kommun respektive det lands- ting som hade de största reserverna hade avsatt 0,9 miljarder kronor respektive 0,3 miljarder kronor.

Kommunsektorns skulder

Kommunsektorns skulder uppgick till 611 miljarder kronor 2014, vilket var en ökning med 10,9 procent jämfört med 2013. Skulderna består av avsättningar samt långfristiga och kort- fristiga skulder.

Avsättningar är långfristiga skulder som är okända till exakt belopp och/eller vilket datum de förfaller till betalning. Av avsättningarna på totalt 134 miljarder kronor i kommunsektorn svarade pensionsskulden för den största delen, 114 miljarder kronor, vilket var en ökning med 6,2 procent jämfört med 2013. Med pensions- skulden avses här pensionsförpliktelser intjänade fr.o.m. 1998.

De långfristiga skulderna i kommunsektorn uppgick till 248 miljarder kronor 2014 (se dia- gram 9.5). Den största delen utgjordes av lån i banker och kreditinstitut. Under den senaste femårsperioden har de långfristiga skulderna ökat mer än de kortfristiga skulderna. Kommun-

sektorns långfristiga	skulder	har ökat	med
106 miljarder kronor	eller i	genomsnitt	med

15,0 procent per år 2010–2014. Under samma tidsperiod ökade kommunernas långfristiga skulder med 84 miljarder kronor eller i genom- snitt 13,4 procent per år. Landstingens lång- fristiga skulder ökade med 22 miljarder kronor eller i genomsnitt 27,8 procent per år. År 2014 omdefinierades dock en skuld om 6 miljarder kronor från att utgöra en långfristig skuld till en kortfristig skuld på grund av att skulden ska betalas 2015. Om denna skuld exkluderas från och med 2010 skulle ökningen av landstingens långfristiga skulder under perioden uppgått till i genomsnitt 49,0 procent eller 28 miljarder kro- nor.

Diagram 9.5 Långfristiga skulder i kommunsektorn
2000–2014
Miljarder kronor
300
250			Kommuner
200			Landsting
200			Totalt - kommunsektorn
			Totalt - kommunsektorn
150
100
50
0
00	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14
Källa: Statistiska centralbyrån.

Ökningen av de långfristiga skulderna kan delvis förklaras av kommunernas och landstingens investeringar. En annan förklaring är att lånen för vidareutlåning till kommunala företag ökade under perioden.

Pensionsskulden för pensionsrätter intjänade före 1998 redovisas som en ansvarsförbindelse utanför balansräkningen. Detta åtagande är rela- tivt stort jämfört med de totala skulderna i ba- lansräkningen, men ska också utbetalas under en lång tid. Kommunsektorns ansvarsförbindelser avseende pensionsförpliktelser uppgick till 372 miljarder kronor 2014, vilket var en minsk- ning med 15 miljarder kronor jämfört med 2013. Minskningen beror på att utbetalningarna var högre än uppräkningen av skulden. Att värde- uppräkningen blev låg beror på en relativt låg uppräkning för inflation och ränta.

År 2010–2014 ökade ansvarsförbindelserna avseende pensionsförpliktelser med 40 miljarder kronor eller med i genomsnitt 2,9 procent per år. Under samma tidsperiod ökade skuldavsätt- ningarna för pensioner i balansräkningen med 50 miljarder kronor eller med i genomsnitt 15,4 procent per år.

Kommunsektorns soliditet

Soliditet är ett nyckeltal som anger hur stor del av de totala tillgångarna som är finansierade med eget kapital och är ett mått på det långsiktiga finansiella utrymmet.

Soliditeten varierade under den senaste tioårs- perioden mellan 41 procent och 50 procent i kommunsektorn som helhet. Kommunernas genomsnittliga soliditet varierade under denna period mellan 48 procent och 55 procent medan

190

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

landstingens soliditet minskade från 27 procent till 20 procent (se diagram 9.6).

Diagram 9.6 Soliditet 2000–2014
Procent
100
90		Kommuner
		Kommuner
80		Landsting
70		Totalt - kommunsektorn
70
60
50
40
30
20
10
0
00	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14
Källa: Statistiska centralbyrån.

År 2014 minskade soliditen från 43 procent till 41 procent inom kommunsektorn totalt. För kommunerna minskade soliditeten från 50 procent till 48 procent jämfört med 2013. För landstingen låg soliditeten på 20 procent 2014, vilket var samma nivå som 2013.

Soliditeten för kommunsektorn kan också re- dovisas inklusive hela pensionsåtagandet, dvs. även inklusive den del av pensionerna som tjä- nats in före 1998 och som redovisas som en an- svarsförbindelse. Inklusive dessa pensions- åtaganden intjänade före 1998 uppgick solidite- ten 2014 till 6 procent för kommunsektorn som helhet. Kommunernas genomsnittliga soliditet, mätt på detta sätt, var 21 procent. Kommunernas soliditet var därmed på ungefär samma nivå 2014 som 2005, medan landstingen hade ökat sin soli- ditet med 30 procentenheter till -45 procent under samma period. Den kommun som hade lägst soliditet 2014 inklusive samtliga pensions- åtagande hade en soliditet på -112 procent och den kommun som hade högst soliditet hade en soliditet på 70 procent. Samtliga landsting har tidigare år haft negativ soliditet om samtliga pensionsåtaganden beaktas. År 2014 hade ett landsting en svagt positiv soliditet och det lands- ting som hade lägst soliditet hade en soliditet på -149 procent.

191

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Finansiella mål och god ekonomisk hushållning

Kommuner och landsting ska enligt 8 kap. 1 § kommunallagen ha en god ekonomisk hushåll- ning i sin verksamhet och i sådan verksamhet som bedrivs genom andra juridiska personer.

Det innebär att varje kommun och landsting har ett ansvar för att ha en långsiktigt hållbar ekonomi. För att en god ekonomisk hushållning ska uppnås bör resultatet i en kommun och ett landsting ligga på en nivå som realt sett konsoli- derar ekonomin. Önskvärt är då att re- investeringarna på lång sikt kan göras utan finan- sering med nya lån. En grundläggande princip är att varje generation själv ska bära sina egna kost- nader. Ytterligare exempel på vad som krävs för att uppnå en god ekonomisk hushållning är att medelsförvaltningen utövas så att krav på god avkastning och betryggande säkerhet tillgodoses. Det kan inte anses vara förenligt med god eko- nomisk hushållning att undergräva sin ekonomi genom en konsekvent underbalansering av bud- geten och det utgör normalt sett inte god eko- nomisk hushållning att ta upp lån för driftsän- damål (se prop. 1990/91:117 s. 110 f. och prop. 1996/97:52 s. 33).

Fullmäktige ska besluta om riktlinjer för god ekonomisk hushållning för kommunen eller landstinget (8 kap. 5 § kommunallagen). För ekonomin ska anges de finansiella mål som är av betydelse för en god ekonomisk hushållning (prop. 2003/04:105). Målen kan bl.a. avse:

–soliditet och skuldsättning på kort och lång sikt,

–strategier för finansiering,

–nivån på betalningsberedskapen,

–risk och andra osäkerhetsfaktorer.

Ett vanligt förekommande mål är att årets resul- tat bör uppgå till 2 procent av kommunens eller landstingets skatteintäkter och generella statsbi- drag. År 2005–2014 har kommunsektorn som helhet redovisat ett resultat som i genomsnitt uppgått till 2,7 procent av sektorns årliga skat- teintäkter och generella statsbidrag.

Målet för god ekonomisk hushållning bör dock kunna skilja sig åt mellan enskilda kommu- ner och landsting, bl.a. med beaktande av deras ekonomiska utgångsläge och de framtida förut- sättningarna.

Ett sätt att nå god ekonomisk hushållning och konsolidera ekonomin kan vara att eftersträva ett resultat där soliditeten bibehålls eller stärks över tid. Om en kommun eller ett landsting bedömer att soliditeten är tillräckligt god bör det räcka med att soliditeten upprätthålls. Om soliditeten däremot är svag, kan ett rimligt mål vara att ha ett så pass högt resultat att soliditeten på sikt stärks.

Även skuldsättningen är en faktor att beakta vid utformningen av riktlinjer för god ekono- misk hushållning. Kommuner och landsting som har stora investeringsbehov eller som avser att medfinansiera stora projekt kan behöva ha ett resultatmål som innebär att de klarar att finansi- era framtida investeringar utan att låneskulden blir alltför hög. En kommun eller ett landsting som i utgångsläget har en låg låneskuld eller stora finansiella tillgångar skulle dock kunna ha ett något lägre resultat, tills låneskulden hamnar på en nivå som kommunen eller landstinget själv bedömer vara rimlig. Kommuner och landsting som i utgångsläget både har en svag soliditet och ett framtida stort investeringsbehov kan behöva ha ett högre resultatmål för att på sikt upprätt- hålla en god ekonomisk hushållning.

Framtida pensionskostnader är ytterligare en faktor som bör beaktas vid utformningen av riktlinjer för god ekonomisk hushållning. Dessa kostnader beräknas öka fram till omkring 2020– 2025, för att därefter sjunka. En strategi för att hantera detta kan vara att ha ett överskott för att stärka ekonomin inför framtiden.

Vid utformningen av riktlinjer för god eko- nomisk hushållning bör det också finnas ut- rymme för osäkerhet gällande framtida kost- nadsökningar avseende exempelvis tecknade avtal, framtida hyreskostnader eller åtagande till kommunala företag.

Vid fastställande av finansiella mål spelar flera faktorer in. Ett vanligt förekommande mål är, som ovan anförts, 2 procent av kommunens eller landstingets skatteintäkter och generella stats- bidrag. Givet att en bibehållen soliditet på nuva- rande nivåer eftersträvas och om exempelvis investeringsnivåerna fortsätter att öka i samma takt som de gjort hittills, torde dock kommun- sektorn som helhet under kommande år behöva redovisa ett högre resultat än tidigare.

192

9.4Kommunsektorns finanser 2015–2019

Kommunsektorns skatteinkomster bestäms av de skattesatser som kommunerna och lands- tingen fastställt och av utvecklingen av det kommunala skatteunderlaget. Det kommunala skatteunderlaget består främst av summan av utbetalda löner, drygt 70 procent, och pensioner, drygt 20 procent. Lönesumman bestäms i sin tur av antalet arbetade timmar och av timlönerna. Som tidigare nämnts påverkas därmed kommun- sektorns ekonomi i hög grad av utvecklingen på arbetsmarknaden, eftersom två tredjedelar av sektorns inkomster utgörs av skatt på inkomster från arbete. Statsbidragen utgör ungefär 16 procent av inkomsterna.

Kommunsektorns inkomster har en stor på- verkan på utvecklingen av konsumtions- utgifterna. Balanskravet innebär att kommuner och landsting måste upprätta en budget där in- täkterna överstiger kostnaderna. Kommun- sektorns utgifter består till ca 82 procent av kon- sumtion.59

Skillnaden mellan resultat och finansiellt sparande

Balanskravet och kravet på god ekonomisk hus- hållning för kommuner och landsting är, som tidigare anförts, kopplade till resultatet, medan det finansiella sparandet är kopplat till över- skottsmålet för de offentliga finanserna. Det finansiella sparandet motsvarar skillnaden mellan inkomster och utgifter, och definieras av det internationella regelverket för nationalräken- skaper. Redovisningen av investeringar och av- skrivningar förklarar den större delen av skillna- den mellan resultatet och det finansiella sparan- det. I resultatet ingår endast årets avskrivningar och inte årets investeringsutgifter. I det finansi- ella sparandet ingår däremot investeringarna som en utgift, vilket drar ned det finansiella sparandet samma år som investeringen görs. Däremot be- lastar inte avskrivningar det finansiella sparandet.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Det är nationalräkenskaperna som är grunden för regeringens utfallsredovisning och prognos för kommunsektorns finanser.

Prognosprinciper

I regeringens prognos över kommunsektorns finanser antas kommunsektorn bedriva en ut- giftspolitik som är förenlig med balanskravet. Vidare inkluderas enbart redan beslutade och för det kommande budgetåret föreslagna föränd- ringar av statsbidragen i prognosen. Detta inne- bär att de generella statsbidragen på några års sikt antas vara nominellt oförändrade. Dessutom antas att den genomsnittliga kommunalskatte- satsen är oförändrad. Därmed blir den reala till- växten i skatteunderlaget i prognosen viktig för den reala utvecklingen av inkomsterna. På några års sikt antas kommunsektorn som helhet redo- visa ett resultat som är i linje med god ekono- misk hushållning.60

Prognosen över de kommunala konsumtions- utgifterna de närmaste åren baseras både på den demografiska utvecklingen och på prognosen för kommunsektorns inkomster. Under senare de- len av prognosperioden begränsas konsum- tionsprognosen av prognosprincipen att kom- munsektorn ska redovisa ett resultat i linje med god ekonomisk hushållning. Prognosen baseras då mer på det ekonomiska utrymmet i kommun- sektorn och mindre på den demografiska ut- vecklingen.

Produktiviteten i kommunsektorn antas i prognosen inte öka nämnvärt, varför konsum- ionsvolymen i huvudsak avspeglar hur resursin- satsen i termer av arbetade timmar samt insatta varor och tjänster förändras.

Finansiellt sparande och resultat

De senaste tio åren har kommunsektorn redovi- sat starkare finanser än under 1990-talet och det ekonomiska resultatet har varit positivt alla år (se diagram 9.7). Skillnaden mellan det finansiella

59 Möjligheten för kommuner och landsting att reservera överskott i s.k. resultatutjämningsreserver kan bidra till att mildra svängningarna i konsumtionsutgifterna över en konjunkturcykel.

60 God ekonomisk hushållning antas i prognosen motsvara ett resultat som motsvarar ungefär 2 procent av skatteintäkterna och de generella statsbidragen.

193

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

sparandet och resultatet har samtidigt ökat, främst på grund av högre investeringsutgifter.61

Diagram 9.7 Finansiellt sparande och resultat 1993–2019

Miljarder kronor. Utfall för 1993–2014. Prognos för 2015–2019

25
20		Finansiellt sparande



15		Resultat före extraordinära poster


10
5
0
0
-5
-10
-15
-20
-25
-25
93	95		97	99	01	03	05	07	09	11	13	15	17	19

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Svagt finansiellt sparande 2014

Kommunsektorn redovisade 2014 ett preliminärt resultat före extraordinära poster på 14 miljarder kronor. Det finansiella sparandet för kommun- sektorn uppgick preliminärt till -21 miljarder kronor, eller -0,5 procent av BNP, vilket var en kraftig försämring jämfört med 2013, då det finansiella sparandet uppgick till -3 miljarder kronor. Kommunsektorn fick, till skillnad från de närmast föregående åren, inga återbetalningar av premier från AFA Försäkring 2014. Samtidigt utvecklades skatteunderlaget förhållandevis svagt, bl.a. på grund av att pensionerna räknades upp långsamt till följd av att den automatiska balanseringen var aktiverad. Inkomsterna ökade sammantaget med 2,9 procent 2014, medan ut- gifterna ökade med 4,9 procent. Bland annat ökade utgifterna för investeringar och transfere- ringar till företag kraftigt. Den kommunala kon- sumtionen ökade med 4,5 procent, vilket var en högre ökningstakt än på flera år.

Förbättrat finansiellt sparande 2015–2017

Skatteinkomsterna förväntas öka starkt under de närmaste åren, i takt med att läget på arbets- marknaden successivt förbättras. Samtidigt in- nebär beslutade och aviserade reformer att stats-

bidragen höjs, särskilt 2016 och 2017. Ökningen av inkomsterna ger utrymme för både en stark ökning av den kommunala konsumtionen och en förbättring av kommunsektorns finansiella spa- rande och resultat 2015–2017 (se tabell 9.3).

Statsbidragen och skatteinkomsterna förvän- tas utvecklas något svagare under den senare delen av prognosperioden 2015–2019. Detta beror i huvudsak på lönesummans utveckling samt på prognosens antagande om oförändrade skattesatser i kommunsektorn. Det finansiella sparandet och resultatet försämras därmed 2018 och 2019.

Kommunsektorn bedöms som helhet under prognosperioden uppnå ett resultat som är i linje med god ekonomisk hushållning.

Den 26 mars 2015 beslutade AFA Försäkring att återbetala även 2004 års inbetalda premier till kommuner och landsting. Återbetalningen kommer att ske under 2015 och uppgår till ca 5 miljarder kronor. I prognosen för kommun- sektorns finanser har detta beslut inte beaktats. Regeringen bedömer att tillskottet från AFA Försäkring främst kommer att förstärka det finansiella sparandet och resultatet för 2015. Eftersom återbetalningen är en engångsvis hän- delse bedöms inte prognosen för kommunsek- torns finanser i övrigt påverkas i någon större utsträckning.

61 Kommunsektorns finanser har de senaste åren även påverkats av tillfälliga poster, exempelvis förändringar av diskonteringsräntan för pensioner, som påverkar jämförelsen mellan resultatet och det finansiella sparandet.

194

Tabell 9.3 Kommunsektorns finanser 2014–2019

Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall för 2014, prognos för 2015–2019

	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Inkomster	901	940	989	1036	1080	1116
Utveckling
i procent	2,9	4,4	5,1	4,8	4,2	3,3
Skatter	602	634	671	706	739	770
Kommunal fastig-
hetsavgift	16	16	17	17	18	19
Statsbidrag exkl.
mervärdesskatt	148	152	161	168	171	168
generella bidrag	90	89	89	89	89	89
riktade bidrag	58	63	72	78	82	78
Kapitalinkomster	13	12	11	12	14	17
Övriga inkomster	122	126	129	133	138	142
Varav komp.
moms	56	57	59	61	63	65

Utgifter	922	957	998	1043	1089	1126
Utveckling
i procent	4,9	3,8	4,3	4,5	4,4	3,4
Konsumtion	753	786	823	863	903	937
Investeringar	85	90	91	92	93	92
Transfereringar	75	75	78	82	85	86
Övriga utgifter1	9	5	6	6	8	11
Finansiellt spa-
rande	-21	-16	-9	-7	-9	-10
Resultat	14	10	15	17	14	12

Anm.: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid. Kommunsektorns kompensation för mervärdesskatten är inkluderad i övriga inkomster och inte i statsbidragen. Eftersom försäljningen vanligtvis överstiger köp är denna nett o- post negativ, vilket minskar de redovisade utgifterna med några miljarder kronor per år.

1 Inkluderar nettoköp av mark och fastigheter.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar .

Kommunsektorns inkomster

Kommunsektorns inkomster består, som tidi- gare nämnts, framför allt av skatt på arbete och av statsbidrag. Prognosen för statsbidragens utveckling påverkas främst av nya budgetbeslut och aviseringar, men även av demografiska för- ändringar. Skatteinkomsterna är till stor del be- roende av utvecklingen på arbetsmarknaden.

Skatteinkomsterna ökar i god takt 2015–2019

I regeringens prognos bedöms den starka tillväx- ten i sysselsättningen fortsätta under de närm- aste åren. Lönesumman ökar med i genomsnitt 4,4 procent per år 2015–2019, vilket är starkare än genomsnittet 2000–2014. Detta innebär ett ökat skatteunderlag för kommuner och lands- ting (se diagram 9.8)

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Den genomsnittliga kommunala skattesatsen för 2015 är 0,13 procentenheter eller 13 öre per hundra kronor i beskattningsbar inkomst högre än för 2014. I landstingen ökade den genom- snittliga skattesatsen med 9 öre och i kommu- nerna med 5 öre. Detta beräknas öka skatte- inkomsterna med drygt 2,6 miljarder kronor 2015.

Diagram 9.8 Lönesumma och kommunal beskattningsbar
förvärvsinkomst 1993–2019
Procentuell förändring. Utfall för 1993–2014. Prognos för 2015–
2019
8
								Beskattningsbar
7								förvärvsinkomst
6								Lönesumma
6
5
4
3
2
1
0
94	96	98	00	02	04	06	08	10	12	14	16	18
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Vid förändringar av skattelagstiftningen som påverkar det kommunala skatteunderlaget neut- raliseras som regel effekterna av dessa genom det generella statsbidraget. I den av riksdagen beslu- tade budgeten för 2015 begränsades avdragsrät- ten för privat pensionssparande och i budget- propositionen för 2015 aviserades att avdragsrät- ten helt skulle slopas 2016. Detta beräknas öka

de kommunala skatteinkomsterna	med	ca
2,6 miljarder kronor 2015 och	med	ca

3,8 miljarder kronor per år under resterande del av prognosperioden. En samlad bild av utveckl- ingen av både skatter och statsbidrag, justerad för skatteregleringar, redovisas i tabell 9.4.

Skatteinkomsterna, justerade för regel- ändringar som påverkar det kommunala skatte- underlaget, bedöms öka med 4,8 procent 2015. Till en del beror detta på den höjda genomsnitt- liga kommunalskatten, men den främsta förkla- ringen är att det kommunala skatteunderlaget utvecklas starkt. I takt med att läget på arbets- marknaden förbättras under de närmaste åren väntas skatteinkomsterna fortsätta att öka i god takt, med i genomsnitt 4,9 procent per år, juste- rat för regeländringar (se tabell 9.4).

195

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Tabell 9.4 Skatter och statsbidrag 2014–2019

Utfall för 2014 i miljarder kronor

	Utfall	Prognos, procentuell förändring
	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Skatteinkomster
justerade för
regeländringar	602	4,8	5,4	5,3	4,7	4,2
Varav
Ökat skatteunderlag		4,4	5,4	5,3	4,7	4,2
Ändrad kommunal-
skattesats		0,4
Statsbidrag
justerade för
skatteregleringar	148	4,5	6,6	4,4	2,0	-2,0

Skatter och bidrag
exkl. momsersätt-
ning	750	4,7	5,6	5,1	4,1	3,0

Anm.: I tabellen redovisas utvecklingen av statsbidrag exklusive ersättn ing för mervärdesskatt. För 2016–2019 antas oförändrad skattesats. Redovisningen av skatter och bidrag exkluderar fastighetsavgift.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

De specialdestinerade statsbidragen ökar

Kommuner och landsting får bidrag från staten i form av dels ett generellt statsbidrag, dels speci- aldestinerade statsbidrag (statsbidrag som ges till förutbestämda ändamål). Det generella statsbi- draget finansieras från anslaget 1:1 Kommunal- ekonomisk utjämning under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner. De special- destinerade statsbidragen finansieras från ett flertal anslag.62 Bidraget till landstingen för lä- kemedelsförmånen beräknas 2015 utgöra ca 37 procent av de specialdestinerade stats- bidragen. Dessutom får kommunsektorn trans- fereringar från staten som avser kompensation för mervärdesskattekostnader i verksamhet som inte är skattepliktig (56 miljarder kronor 2014).

Tabell 9.5 visar den beräknade utvecklingen av de generella och specialdestinerade statsbidragen 2015–2019. Minskningen av det generella stats- bidraget 2015 beror till stor del på en ekonomisk reglering till följd av den beslutade begränsning- en av avdragsrätten för privat pensionssparande. De specialdestinerade statsbidragen ökar starkt 2015, främst på grund av beslutade och före- slagna satsningar inom utbildnings- och sjuk- vårdsområdet.

62 Anslagen finns framför allt under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg, utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet samt utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning.

Tabell 9.5 Årlig förändring av statsbidragen 2014–2019

Miljarder kronor. Utfall i nivå för 2014, prognos för 2015–2019

	Nivå	Förändring, miljarder kronor
	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Generellt bidrag	90	-1,5	0,0	0,7	0,0	0,1
Specialdestinerade
bidrag	58	5,5	8,8	6,4	3,4	-3,5

Totala statsbidrag,
faktisk utveckling	148	3,9	8,8	7,1	3,4	-3,4

Totala statsbidrag,
justerade för skatte-
regleringar	145	6,5	10,0	7,1	3,4	-3,4

Anm.: I tabellen redovisas utvecklingen av generella och specialdestinerade statsbidrag exklusive kompensation för mervärdesskatt. De specialdestinerade statsbidragen inkluderar också kapitaltransfereringar på ungefär 1–2 miljarder kronor årligen. Skatteregleringar avser kompensation för regeländringar som påverkar det kommunala skatteunderlaget.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar .

Det generella statsbidraget är i princip oföränd- rat 2016–2019. Regeringen har i propositionen Vårändringsbudget för 2015 valt att föreslå och avisera att kommuner och landsting kompense- ras för avskaffandet av nedsättningen av social- avgifter för unga. Samtidigt innebär andra regle- ringar, exempelvis till följd av den beslutade be- gränsningen av avdragsrätten för privat pens- ionssparande, en sänkning av det generella stats- bidraget. De specialdestinerade statsbidragen ökar däremot alla år utom 2019. Till följd av ett ökat antal asylsökande ökar bl.a. anslaget 1:2

Kommunersättningar vid flyktingmottagande un- der utgiftsområde 13 Integration och jämställd- het. Dessutom innebär de reformer som föreslås och aviseras i propositionen Vårändringsbudget för 2015 samt aviseras i denna proposition en ökning av de specialdestinerade statsbidragen riktade mot främst utbildning, sjukvård och äldreomsorg (se vidare avsnitt 7).

Vidare bedöms kommunsektorns inkomster öka när kommuner och landsting anställer ung- domar eller långtidsarbetslösa till de traineejobb och extratjänster som föreslås i ovan nämnda proposition.

Kommunsektorns utgifter

Skattefinansierade välfärdstjänster inom främst vård, skola och omsorg utgör drygt 82 procent av kommunsektorns utgifter. Kommunerna och landstingen har även utgifter för investeringar och transfereringar, t.ex. ekonomiskt bistånd (tidigare kallat socialbidrag), samt räntor.

196

Demografiska förändringar ökar resursbehovet inom välfärdstjänsterna framöver

Den demografiska utvecklingen har stor bety- delse för behovet av resurser inom olika välfärds- tjänster. Om exempelvis antalet elever ökar be- höver fler lärare anställas för att inte lärartäthet- en ska sjunka.

I diagram 9.9 visas en modellberäkning för hur demografiska förändringar påverkar resurs- behovet inom olika välfärdstjänster 2000–2019. Sedan 2000 har det demografiskt betingade re- sursbehovet stigit inom nästan alla välfärds- tjänster. Undantaget är grundskolan, där elevun- derlaget har minskat. Inom gymnasieskolan ökade elevantalet kraftigt fram till 2009, men har därefter minskat.

Diagram 9.9 Demografiskt betingat resursbehov inom olika välfärdstjänster 2000–2019

Index 2014=100

130
120
110
100
90
												Hälso och sjukvård
80												Förskola
												Grundskola
70												Gymnasieskola
70												Omsorg för funktionshinder
												Omsorg för funktionshinder
60												Omsorg för äldre
60
00	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15	16	17	18	19
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Framöver ökar både antalet barn och antalet äldre i befolkningen. Dessa demografiska för- ändringar medför att resursbehoven ökar inom i stort sett alla välfärdsområden. Störst ökning väntas inom grundskolan, hälso- och sjukvården samt äldreomsorgen. Inom grundskolan beräk- nas det demografiskt betingade resursbehovet öka med 14 procent 2014–2019. Inom äldre- omsorgen samt hälso- och sjukvården beräknas det demografiskt betingade resursbehovet öka med 8 respektive 7 procent under samma period. Inom gymnasieskolan minskar antalet elever de närmaste åren för att sedan öka något och nå ungefär samma nivå 2019 som 2014.

Kommunsektorns konsumtion väntas fortsätta att öka starkt

Kommunsektorns konsumtionsutgifter ökade med 1,9 procent i fasta priser 2014, vilket var högre än genomsnittet sedan 2000 (se diagram

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

9.10). Konsumtionen bedöms fortsätta att öka i denna takt både 2015 och 2016. Inom kommu- nerna ökar utgifterna bl.a. på grund av att antalet barn i förskole- och grundskoleålder ökar. Även antalet personer som är 80 år eller äldre ökar. Strukturella förändringar inom äldreomsorgen, som innebär en allt större andel äldre med hem- tjänst och en allt mindre andel med särskilt bo- ende, håller emellertid tillbaka ökningen inom äldreomsorgen totalt sett. Fler barn och äldre innebär också ett stigande resursbehov inom sjukvården, vilket väntas leda till en ökad kon- sumtionsvolym även inom landstingen.

Regeringens föreslagna och aviserade sats- ningar inom bl.a. utbildningsområdet samt på trainee- och extratjänster bidrar till den starka utvecklingen (se vidare avsnitt 7). Dessutom ökar kommunernas utgifter för migrations- och integrationsinsatser. Den stigande efterfrågan i ekonomin medför att arbetsmarknaden förbätt- ras framöver. Skatteunderlaget ökar därmed, vilket skapar utrymme för ökade kommunala utgifter.

För hela perioden 2015–2019 bedöms kon- sumtionen öka med i genomsnitt 1,6 procent per år i fasta priser, vilket är klart högre än genom- snittet sedan 2000. Prognosen baseras på att kommunsektorn mot slutet av prognosperioden anpassar utgifterna och uppnår ett resultat som är i linje med god ekonomisk hushållning. Den kommunala konsumtionen bedöms i prognosen inte fullt ut öka i takt med det demografiskt betingade resursbehovet.

Diagram 9.10 Utgifter för välfärdstjänster 2000–2019
Årlig procentuell förändring. Utfall t.o.m. 2014, prognos för 2015–
2019.
8,0								Fasta priser
7,0								Fasta priser
7,0								Löpande priser
6,0								Medelvärde 2000–2014
6,0								Medelvärde 2000–2014
								Medelvärde 2000–2014
5,0
4,0
3,0
2,0
1,0
0,0
-1,0
00	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15	16	17	18	19
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Pris- och löneökningarna väntas bli måttliga under prognosåren till följd av lågkonjunkturen. Lönekostnaden per timme i kommunsektorn

197

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

bedöms öka med 2,9–3,5 procent per år 2015– 2019. Trots den starka ökningen av konsumt- ionsvolymen i fasta priser ökar därför konsumt- ionsutgifterna i löpande priser med 3,8– 4,9 procent per år, vilket är nära det årliga ge- nomsnittet 2000–2014 (se diagram 9.10).

Kommunalt finansierad sysselsättning

Begreppet kommunalt finansierad sysselsättning omfattar dels personer som är sysselsatta i kommunsektorn, dels personer som är syssel- satta i näringslivet och producerar välfärdstjäns- ter som finansieras med skattemedel, exempelvis på friskolor eller äldreboenden som drivs av pri- vata utförare. Antalet sysselsatta i kommunalt finansierade verksamheter uppgick 2014 till drygt 1,2 miljoner personer.

Under de senaste åren har en allt större andel av den kommunalt finansierade verksamheten kommit att bedrivas av privata utförare. Detta har bidragit till att sysselsättningen i kommun- sektorn har ökat långsammare än den totala kommunalt finansierade sysselsättningen (se diagram 9.11).

Diagram 9.11 Kommunalt finansierad sysselsättning
1993–2019
Tusentals personer. Utfall 1993–2014, prognos 2015–2018.
1400
	Sysselsättning kommunfinansierad verksamhet
1300	Sysselsättning kommunsektorn
1300
1200
1100
1000
900
800
94	96	98	00	02	04	06	08	10	12	14	16	18

Anm.: Subventionerade anställningar som plusjobb, traineejobb och extratjänster ingår också i den kommunalt finansierade sysselsättningen. Svenska kyrkan ingick i kommunsektorn fram till 1999.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och egna beräkningar.

Sysselsättningen har ökat varje år sedan 2010 och bedöms fortsätta öka under prognosperioden. En betydande del av ökningen beror på regering- ens föreslagna satsningar på trainee- och extra- tjänster i kommunerna. Sammantaget bedöms den kommunalt finansierade sysselsättningen öka med ca 90 000 personer mellan 2014 och 2019.

Antalet arbetade timmar är ett bättre mått på den faktiska arbetsinsatsen i de kommun- finansierade verksamheterna än antalet syssel- satta, eftersom de sysselsatta kan ha olika arbets- tid. Antalet arbetade timmar i kommunalt finan- sierade verksamheter har sedan början av 1990- talet i stort sett varit konstant som andel av det totala antalet arbetade timmar i ekonomin (se diagram 9.12). Antalet arbetade timmar har dock utvecklats starkare än sysselsättningen, vilket återspeglar en stigande medelarbetstid i de kommunalt finansierade verksamheterna.

Diagram 9.12 Kommunalt finansierad sysselsättning och arbetade timmar 1993–2019

Procent av total sysselsättning respektive totalt arbetade timmar i

ekonomin. Utfall 1994–2014, prognos 2015–2018.
29
28
27
26
25
24
23
22
21	Sysselsättning i kommunfinansierad verksamhet
21	Arbetade timmar i kommunfinansierad verksamhet
	Arbetade timmar i kommunfinansierad verksamhet
20
94	96	98	00	02	04	06	08	10	12	14	16	18

Anm.: Subventionerade anställningar som plusjobb, traineejobb och extratjänster ingår också i den kommunalt finansierade sysselsättningen. Svenska kyrkan ingick i kommunsektorn fram till 1999.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och egna beräkningar.

Det kan även vara intressant att sätta den kom- munalt finansierade sysselsättningen och antalet kommunalt finansierade arbetade timmar i relat- ion till befolkningen, som ett grovt mått på hur arbetsinsatsen per brukare utvecklas. Den kom- munalt finansierade sysselsättningen per invå- nare minskade påtagligt mellan 2007 och 2010, men har sedan 2013 ökat igen (se diagram 9.13). Sedan 1990-talets början har antalet arbetade timmar per invånare ökat kontinuerligt. Ned- gången i antalet arbetade timmar per invånare 2007–2010 var inte lika påtaglig som fallet i sysselsättning. Det beror på att medelarbetstiden bland de sysselsatta ökade dessa år. De närmsta prognosåren väntas både sysselsättningen och antalet arbetade timmar per invånare öka.

198

Diagram 9.13 Kommunalt finansierad sysselsättning och arbetade timmar per 1000 invånare 1993–2019

Antal												Antal
140												210 000
138
136												205 000
136
134												200 000
												200 000
132
130												195 000
128
126												190 000
126
124					Sysselsatta							185 000
					Sysselsatta							185 000
122					Arbetade timmar (hö)
					Arbetade timmar (hö)
120												180 000
94	96	98	00	02	04	06	08	10	12	14	16	18

Anm.: Subventionerade anställningar som plusjobb, traineejobb och extratjänster ingår också i den kommunfinansierade sysselsättningen. Svenska kyrkan ingick i kommunsektorn fram till 1999.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och egna beräkningar.

Investeringar, transfereringar och räntor

Ungefär 8 procent av kommunsektorns totala utgifter består av transfereringar till staten, nä- ringslivet och hushållen. Denna andel har varit i princip konstant under de senaste tio åren. Transfereringarna bedöms öka något under pro- gnosperioden och uppgå till 86 miljarder kronor 2019, varav 48 miljarder kronor betalas ut till hushållen, exempelvis i form av ekonomiskt bistånd. Transfereringarna är dock i princip oförändrade som andel av de totala utgifterna.63

Ränteutgifterna bedöms minska 2015 och 2016, för att sedan öka under slutet av prognos- perioden, i takt med stigande räntenivåer. Kom- munsektorns långfristiga skulder har ökat under de senaste åren. En högre skuldsättning leder också till att ränteutgifterna ökar. Räntenettot, dvs. skillnaden mellan ränteinkomster och ränte- utgifter, beräknas minska.

Kommunsektorns investeringsutgifter har ökat kraftigt under de senaste åren, trots en djup lågkonjunktur (se vidare bilaga 3). År 2014 upp- gick de fasta bruttoinvesteringarna till 85 miljarder kronor eller 2,2 procent av BNP Kommuner och landsting är inne i en period där

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

omfattande investeringar görs. Många växande kommuner är i behov av nya lokaler, för exem- pelvis förskolor, samtidigt som den demo- grafiska utvecklingen ökar behoven inom sjuk- vården och äldreomsorgen i flera kommuner och landsting. Många befintliga byggnader är slitna och behöver ersättas (se diagram 9.14). Räntelä- get är dessutom lågt och resultaten har varit rela- tivt goda under de senaste åren, vilket ökar be- nägenheten att investera. Ytterligare investering- ar sker i de kommunala företagen, såsom exem- pelvis bostadsbolagen. Investeringsnivån bedöms öka med sammanlagt 7 miljarder kronor de närmaste fem åren. I propositionen Våränd- ringsbudget för 2015 föreslås och aviseras att statsbidrag till kommunsektorn införs för klima- tinvesteringar och skolrenoveringar.

Diagram 9.14 Kommunala myndigheters investeringsutgifter uppdelat på typ av investeringar 1993–2014

Andel av BNP

2,5
				Maskiner
				Övrigt
2,0				Totalt
2,0				Vägar
				Vägar
				Byggnader och anläggningar exkl vägar
1,5
1,0
0,5
0,0
93	95	97	99	01	03	05	07	09	11	13

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Anm.: Investeringsutgifterna avser kommunala myndigheter och inkluderar inte investeringsutgifter i huvudsakligen avgiftsfinansierad kommunal verksamhet. Där- för är de totala investeringsutgifter i diagrammet något lägre än de totala fasta bruttoinvesteringarna för kommunsektorn.

63 Kommunsektorns transfereringar till staten utgörs främst av kommun- sektorns del av assistansersättningen. Transfereringarna till näringslivet är främst olika subventioner till företag, exempelvis subventioner av kollek- tivtrafiken.

199

Utmaningar för syssel- sättningspolitiken

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

10 Utmaningar för sysselsättningspolitiken

Sammanfattning

–En av regeringens viktigaste uppgifter un- der mandatperioden är att minska arbets- lösheten varaktigt och öka sysselsättningen. Antalet personer som arbetar och antalet arbetade timmar i ekonomin ska öka så att Sverige når målet om att ha lägst arbetslös- het i EU år 2020. Fler människor ska ha ett jobb att gå till och färre ska vara deltids- arbetslösa. Kvinnors sysselsättning och ar- betskraftsdeltagande måste öka.

–Svensk ekonomi befinner sig i en återhämt- ningsfas, och arbetslösheten är fortsatt hög. Samtidigt finns det många arbetsgivare som har svårt att hitta rätt kompetens.

–Arbetslösheten är ojämnt fördelad. Många arbetslösa har varit utan arbete under lång tid. Arbetslösheten är dessutom väsentligt högre bland unga och vuxna med ofull- ständig gymnasieutbildning, personer födda utanför Europa och personer med funkt- ionsnedsättning som medför nedsatt ar- betsförmåga.

–För att underlätta och påskynda etablering- en på arbetsmarknaden, och minska risken för att personer med otillräckliga kunskaper eller med kompetens som inte längre mots- varar arbetsmarknadens behov slås ut från arbetsmarknaden, krävs en bred uppsätt- ning av åtgärder. Utbildningssystemet måste utformas så att unga slutför sin gym- nasieutbildning och får den kompetens som arbetsgivare efterfrågar. Det måste även

finnas möjligheter att omskola sig senare i livet. Arbetsmarknadspolitiken måste bidra till att människor är anställningsbara och att matchningen mellan arbetssökanden och lediga jobb fungerar väl.

–Sveriges befolkning förväntas under de närmaste åren öka i snabbare takt än tidi- gare. Ökningen beror främst på oroligheter i omvärlden som gör att många människor flyr till Sverige, men är också ett resultat av en ökad arbetskraftsinvandring. Befolk- ningstillväxten bedöms på längre sikt inne- bära fler sysselsatta och en starkare ekono- misk utveckling, men bedöms också inled- ningsvis leda till högre arbetslöshet. Det är därför än mer angeläget att nyanländas eta- blering på arbetsmarknaden går så snabbt som möjligt.

–Regeringen bedömer att arbetsmarknaden återhämtar sig relativt långsamt under de närmaste åren. Risken för en svagare ut- veckling bedöms vara förhållandevis hög, framför allt om konjunkturutvecklingen i omvärlden blir sämre än väntat. En svagare utveckling skulle särskilt drabba de grupper som redan har en svag förankring på arbets- marknaden.

203

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

10.1

Regeringens prioriteringar och

sysselsättningsgrad på väl över 80 procent bland

mål för sysselsättningspolitiken

personer i åldern 20–64 år inom ramen för EU

2020.64 Arbetslösheten har emellertid länge varit

Arbetslösheten har varit hög ända sedan finans-

högre än i många jämförbara länder (se diagram

krisen inleddes 2008 och långtids-arbetslösheten

10.1). Detta tyder på att också Sverige skulle

har ökat.

kunna minska arbetslösheten väsentligt. Mål-

Arbetslöshet är kostsamt både för den en-

sättningen med regeringens sysselsättnings-

skilde individen och för samhället. Personer som

politik under mandatperioden är därför att ar-

är arbetslösa får t.ex. lägre inkomst och löper

betslösheten ska minska för att år 2020 vara lägst

större risk att drabbas av ohälsa. Arbete innebär

i EU.

gemenskap och tillhörighet samt makt att forma

sitt liv. När fler kan försörja sig genom arbete

Diagram 10.1 Arbetslöshet (15–74 år), internationell jämfö-

minskar också trycket på de offentliga transfere-

relse

Procent

ringssystemen, samtidigt

som skatteintäkterna

ökar. Detta kan sammantaget bidra till en högre

välfärd.

Det är inte bara nivån på den totala arbetslös-

heten som utgör en utmaning. Arbetslösheten är

ojämnt fördelad och en del individer drabbas av

långa perioder av arbetslöshet. Dessutom finns

det de som har mer betydande svårigheter att få

en fast förankring på arbetsmarknaden. Detta

skapar

klyftor och riskerar att

leda till

sociala

Österrike

EU28

spänningar. Att bekämpa arbetslösheten och öka

Finland

Tyskland

chanserna att få jobb för dem som står långt

Nederländerna

Sverige

ifrån

arbetsmarknaden

stärker

därför

också

2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2014

sammanhållningen i samhället.

Anm.: Säsongrensad data.

Källa: Eurostat.

En av regeringens viktigaste uppgifter under

mandatperioden är att minska arbetslösheten

Arbetslösheten ska minska genom att antalet

varaktigt och öka sysselsättningen. Ett syssel-

personer som arbetar och antalet arbetade tim-

sättningspolitiskt ramverk med ett tydligt mål

mar i ekonomin ökar. Fler människor ska ha ett

om att ha lägst arbetslöshet i EU år 2020 är en

jobb att gå till och färre ska vara deltids-

viktig del för att nå resultat och tydliggöra prio-

arbetslösa. Kvinnors sysselsättning och arbets-

riteringarna för den ekonomiska politiken. Det

kraftsdeltagande måste öka. En förutsättning för

är också angeläget att identifiera de huvudsakliga

att politiken ska bidra till lägre arbetslöshet och

utmaningarna på arbetsmarknaden samt att följa

högre sysselsättning är sunda offentliga finanser,

upp om politiken bidrar till lägre arbetslöshet

som upprätthålls genom att de budgetpolitiska

och högre sysselsättning. Det skapar möjligheter

målen respekteras.

att komplettera eller ändra inriktning på politi-

Samtidigt är det viktigt att inte ha ett för ensi-

ken.

digt fokus på den aggregerade arbetslösheten.

Regeringen har höga ambitioner när det gäller

Vissa personer är mer utsatta än andra på arbets-

att pressa ned arbetslösheten. Jämfört med andra

marknaden. Sverige har i en internationell jämfö-

europeiska länder är den svenska arbets-

relse t.ex. en relativt hög arbetslöshet bland

marknaden, i vissa avseenden, relativt stark.

framför allt unga och utrikes födda (se diagram

Sysselsättningsgraden

och

arbetskraftsdel-

10.1). Det är i detta sammanhang viktigt att no-

tagandet är sedan länge bland de högsta i EU,

tera att jämförelser mellan länder försvåras av att

främst till följd av de höga nivåerna bland kvin-

det ofta finns skillnader i befolkningssamman-

nor. Sverige bedöms också ha goda förutsätt-

ningar

att uppnå det ambitiösa målet

om en

64 Europa 2020-strategin utgör sedan juni 2010 EU:s gemensamma tillväxt- och sysselsättningsstrategi.

204

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

sättning och institutioner som påverkar utfallet på arbetsmarknaden.65 För att sysselsättnings- politiken ska bli ändamålsenlig och bidra till lägre arbetslöshet behöver målet om lägst arbets- löshet i EU år 2020 och sysselsättningspolitiken följas upp genom en bred beskrivning och analys av utvecklingen på främst den svenska arbets- marknaden. Nedan redogör regeringen för ar- betsmarknadsläget och de utmaningar som poli- tiken står inför på kort och lång sikt. I avsnittet beskrivs också regeringens motiv till inrikt- ningen på sysselsättningspolitiken. Regeringens avsikt är att även framöver följa upp målet och sysselsättningspolitiken i kommande ekono- miska vårpropositioner.

Tabell 10.1 Arbetslöshetens sammansättning – en jämfö- relse mellan Sverige, Tyskland och Österrike

Vuxna, 25–74 år (2013)	SE	DE	AT
Arbetslöshet	5,7	4,9	4,3
Kvinnor	5,6	4,7	4,2
Män	5,8	5,2	4,3
Inrikes födda	3,8	4,4	3,2
Utrikes födda	14,2	7,9	8,7
Förgymnasial utb.	12,8	12,1	8,4

Långtidsarbetslöshet (12 mån+)*	25,3	48,6	27,5
Ungdomar, 15–24 år (2011)	SE	DE	AT

Arbetslöshet	22,9	8,6	8,3
Studerande	32,0	4,8	4,6
Icke-studerande	17,7	12,2	10,9

Långtidsarbetslöshet (6 mån+)*	20	42	32
Icke-studerande	29	49	35
NEET** (2013)	7,5	6,3	7,1
Kvinnor	7,2	7,0	7,3
Män	7,7	5,6	6,9

Anm.: SE=Sverige, DE=Tyskland och AT=Österrike. * Långtidarbetslösa som andel av arbetslösa. ** NEET = ”Young people neither in employment nor in education and training”, avser de som varken arbetar, studerar eller deltar i någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

Källa: Statistiska centralbyrån.

65 Ett exempel är hur yrkesutbildningarna i gymnasieskolan i Sverige är utformade, vilken huvudsakligen är skolförlagd och innebär att de flesta inte deltar i arbetskraften (om de inte har/vill ha ett extrajobb). Österrike och Tyskland har väl utbyggda lärlingssystem, lärlingar har en anställning och räknas därmed som sysselsatta. För Sveriges del får detta till följd att antalet personer i arbetskraften (sysselsatta och arbetslösa) blir lägre och att arbetslösheten därmed blir högre.

10.2Långsam återhämtning på arbetsmarknaden

Svensk ekonomi befinner sig i en konjunk- turåterhämtning. Både arbetskraften och syssel- sättningen har ökat de senaste sex åren (diagram 10.2). Antalet sysselsatta minskade i samband med finanskrisen, men har ökat sedan slutet på 2009 och är nu högre än i början av lågkonjunk- turen. Återhämtningen på arbetsmarknaden går dock långsamt och sysselsättningen har inte ökat tillräckligt mycket för att arbetslösheten ska minska (se diagram 10.3 och diagram 10.4). Abetslösheten är fortsatt hög, knappt 8 procent, och långtidsarbetslösheten är högre än innan finanskrisen inleddes (se diagram 10.5). Utveck- lingen har varit likartad för kvinnor och män.

Att allt fler står till arbetsmarknadens förfo- gande är positivt. Det är emellertid inte tillräck- ligt många som fått ett arbete.

205

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Diagram 10.2 Årlig förändring i sysselsättning och arbets- kraft (15–74 år)

Tusental

150

100

-50

-100

-150

	Sysselsättning		Arbetskraft

-200

-250

Källa: Statistiska centralbyrån.

Diagram 10.3 Sysselsättningsgrad och arbetskraftsdelta- gande

Procent
80
78	Arbetskraftsdeltagande (15–74 år)
	Arbetskraftsdeltagande (15–74 år)
76	Sysselsättningsgrad (15–74 år)
	Sysselsättningsgrad (15–74 år)
74
72
70
68
66
64
62
60
	90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14

Anm.: Säsongrensad data.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Diagram 10.4 Arbetslösheten (15–74 år)
Procent
12
	Samtliga
10	Män
	Män
8	Kvinnor
6
4
2
0
	1980 1982 1985 1988 1991 1993 1996 1999 2002 2004 2007 2010 2013

Anm.: Säsongrensad data.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Diagram 10.5 Arbetslösheten fördelat på arbetslöshetstider
Tusental
500		0–26 veckor
		0–26 veckor
450		27–51 veckor
		27–51 veckor
400		52+ veckor
350
300
250
200
150
100
50
0
01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14

Anm.: Antal arbetslösa med en okänd arbetslöshetstid har exkluderats från diagrammet, varför intervallen inte summerar till den aggregerade arbetslösheten. Säsongrensad data.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Antalet arbetade timmar i ekonomin har ökat sedan 2005 men utslaget på hela befolkningen har antalet arbetade timmar per capita inte ökat nämnvärt (se diagram 10.6). För att bibehålla en hög välfärd är det viktigt att utvecklingen i anta- let arbetade timmar är tillräcklig för att kompen- sera för en växande och åldrande befolkning (se avsnitt 11).

Diagram 10.6 Årligen arbetade timmar och årligen arbetade timmar per capita

Miljontal timmar										Timmar
7 800										860
7 600										840
7 400										820
										820
7 200										800
										800
7 000										780
										780
6 800
6 600										760
6 600
6 400					Arbetade timmar					740
6 400
6 200					Arbetade timmar per capita					720
6 200					Arbetade timmar per capita
6 000										700
5 800										680
1990	1992	1994	1996	1999	2001	2003	2005	2008	2010	2012
Källa: Statistiska centralbyrån.

Ökningen av antalet arbetade timmar beror på att andelen personer i arbete utvecklats för- hållandevis positivt under senare år, särskilt bland kvinnor (se diagram 10.7). Samtidigt har det genomsnittliga antalet årligen arbetade tim- mar per person i arbete minskat. Detta kan delvis förklaras av att det är fler äldre på arbetsmark- naden än tidigare och att de i genomsnitt arbetar färre timmar per år jämfört med övriga grupper.

206

Män (i åldersgruppen 20–64 år) arbetar i genom- snitt marginellt mindre i dag än 2005 medan kvinnor fortsätter att arbeta allt mer.

Det finns fortfarande många individer, fram- för allt kvinnor, som ofrivilligt arbetar deltid. Deras inkomster begränsas och deras arbetsut- bud tas inte tillvara fullt ut (se diagram 10.8). Undersysselsättningen är högre bland de som saknar gymnasieutbildning och bland utrikes födda än bland de övriga. 66

Diagram 10.7 Andel i arbete av befolkningen och årligen arbetade timmar per personer i arbete (15–74 år)

Procent										Timmar
65										1980
										1960
60
										1940
55										1920
										1920
50		Andel i arbete								1900
50

		Andel i arbete, män								1880
		Andel i arbete, män
45		Andel i arbete, kvinnor
		Andel i arbete, kvinnor								1860
										1860
		Årligen arbetade timmar per person i arbete, höger axel
40										1840
2001	2002	2003	2005	2006	2007	2009	2010	2011	2013	2014
Källa: Statistiska centralbyrån.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Diagram 10.8 Deltidsarbetande och undersysselsatta del- tidsarbetande (25–54 år) som andel av sysselsatta

Procent												Procent
35													8
35													8
30													7
30
25													6
25
20			Deltidsarbetande, kvinnor (vänster skala)										5
			Deltidsarbetande, kvinnor (vänster skala)
			Deltidsarbetande, män (vänster skala)
													4

			Undersysselsatta som arbetar deltid, kvinnor (höger skala)
15			Undersysselsatta som arbetar deltid, män (höger skala)										3
			Undersysselsatta som arbetar deltid, män (höger skala)

10													2
													2
5													1
													1
0													0
	2005	2006		2007	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014

Anm.: Gränsdragningen mellan heltid och deltid görs av urvalspersonen själv, genom att man använder det självdefinierade måttet för heltidssysselsättning.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Ökade obalanser

Samtidigt som arbetslösheten är hög är antalet lediga jobb på historiskt höga nivåer. Det tyder på stora obalanser på arbetsmarknaden. En indi- kation på detta är att den s.k. Beveridgekurvan (se diagram 10.9) som relaterar arbetslösheten till vakansgraden (antal vakanser67 som andel av sysselsatta) har rört sig utåt. Det betyder att arbetslösheten varit väsentligt högre vid en given nivå på vakansgraden under senare år.68 En annan indikation på att obalanserna har ökat är att det i genomsnitt tar längre tid för företagen att rekry- tera än tidigare. Den genomsnittliga rekryte- ringstiden är i dag t.o.m. längre än under de sen- aste högkonjunkturerna. Beveridgekurvan relate- rar dock arbetslöshet och vakanser på aggregerad nivå och ger ingen information om varför kurvan rört sig utåt.

66 Med undersysselsatta avses personer som är sysselsatta men både vill och kan öka arbetstiden. För att anses kunna arbeta mer ska personen ha kunnat arbeta mer under en referensvecka alternativt utöka arbetstiden inom två veckor efter referensveckans slut. Således kan även heltidsarbe- tande som vill arbeta mer inkluderas i detta begrepp.

67 Med vakanser avses här obemannade lediga jobb som kan tillträdas omedelbart (vakanser är således en delmängd av indikatorn lediga jobb). Därmed definieras vakanser på ett sådant sätt att antalet vakanser mäter otillfredsställd efterfrågan på arbetskraft (arbetskraftsbrist) på samma sätt som antalet arbetslösa i arbetskraftsundersökningen (AKU) mäter otillfredsställt utbud på arbetskraft. Arbetslösa i AKU definieras som arbetssökande utan arbete som kan ta arbete omedelbart och vakanser definieras här som lediga jobb utan bemanning som kan tillträdas ome- delbart.

68 Exempelvis har vid en vakansgrad om drygt 0,6 arbetslösheten stigit från runt 7 procent 2006 till 8 procent 2014.

207

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Diagram 10.9 Beveridgekurvan 1981–2014

Vakansgrad

0,9

0,8
0,7		1981Kv1					2014Kv3
		1981Kv1					2014Kv3
0,6	Genomsnittlig
	Genomsnittlig
0,5	vakansgrad 1981–2014
0,4
0,3									2009Kv2		1997Kv2
									2009Kv2
0,2
0,1
0,0
0	1	2	3	4	5	6	7	8	9	10	11	12

Arbetslöshet

Anm.: Vakansgrad avser vakanser i näringslivet enligt Konjunkturstatistik för Vakan- ser (KV) i procent av antal anställda i näringslivet enligt Kortperiodisk Sysselsätt- ningsstatistik (KS). Arbetslöshet i procent av arbetskraften. För åren 1981–2000 har vakanserna länkats med hjälp av Arbetsförmedlingens statistik på kvarstående lediga platser. För åren 1981–1997 har antal anställda i näringslivet länkats med sysselsatta enligt AKU. Data är säsongrensad och utjämnad.

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsförmedlingen, Konjunkturinstitutet och egna beräkningar.

Beveridgekurvan kan röra sig utåt till följd av en generellt lägre efterfrågan eller ett högre utbud på arbetskraft. Men obalanserna kan också upp- stå av att arbetslösa har en annan, eller för låg, kompetens i relation till den som efterfrågas. Det kan också vara så att jobben skapas i andra regioner än där de arbetslösa bor. Den aggrege- rade obalansen på arbetsmarknaden är således resultatet av hur utbud och efterfrågan utvecklas på en mängd delarbetsmarknader.

De senaste årens låga efterfrågan i ekonomin bedöms ha bidragit till större obalanser.69 Dessu- tom har efterfrågan förändrats, sysselsättningen har t.ex. ökat kraftigt i tjänstebranscherna och fortsatt minska inom industrin. Vissa sektorer har även ett stort rekryteringsbehov till följd av pensionsavgångar. Det gäller särskilt inom den kommunfinansierade sektorn. Det ökade arbets- kraftsdeltagandet, särskilt i grupper med en svag förankring på arbetsmarknaden, bedöms också ha bidragit till en högre arbetslöshet och därmed till större obalanser. De större obalanserna be- döms även bero på att långtidsarbetslösheten ökade i samband med finanskrisen.

De närmaste åren förväntas obalanserna minska i takt med att konjunkturen förbättras.

69 Med större avses större obalanser än när ekonomin befinner sig i jämvikt, t.ex. till följd av utbuds- eller efterfrågeöverskott som är större än i ett normalt konjunkturläge.

Den högre arbetslösheten som följd av det ökade arbetskraftdeltagandet bedöms också minska, erfarenheten visar att sysselsättningen på sikt anpassar sig efter arbetskraftsdeltagandet. Om de arbetslösa inte har den kompetens som efter- frågas, eller om den yrkesmässiga- och geogra- fiska rörligheten är låg, riskerar anpassningen att gå långsamt och arbetslösheten bita sig fast på en hög nivå. Det är därför viktigt att säkerställa att de som söker arbete är anställningsbara och be- redda att flytta dit jobben finns. Det är också viktigt att motverka obalanser genom att öka rörligheten bland dem som har en sysselsättning. Arbetsmarknadens parter har en viktig roll, både genom att underlätta etableringen på arbets- marknaden för unga, nyanlända och andra grup- per med svag förankring på arbetsmarknaden, och genom att underlätta möjligheterna till kompetensutveckling och omställning under hela arbetslivet.

10.3Arbetslösheten är allt mer ojämnt fördelad

Den höga arbetslösheten är ojämnt fördelad. En förhållandevis stor andel av de arbetslösa riskerar långvarig arbetslöshet. Det finns också de som möter särskilda problem som försvårar eller för- senar etableringen på arbetsmarknaden. I sta- tistiken återfinns dessa till stor del bland grupper som klassificeras som personer med en funkt- ionsnedsättning som medför nedsatt arbetsför- måga, bland utomeuropeiskt födda och en del återfinns i gruppen äldre och unga. Bland dem som saknar en fullständig gymnasieutbildning, oavsett ålder och härkomst, är risken för långva- rig arbetslöshet särskilt hög. Dessa grupper har i genomsnitt en svagare förankring på arbets- marknaden än andra grupper och det är därför särskilt viktigt att följa deras arbetsmarknads- situation.

Långsam minskning av långtidsarbetslösheten

Långtidsarbetslöshet är särskilt bekymmersamt eftersom chanserna att komma tillbaka till arbete minskar ju längre tid en person är arbetslös. Det kan förklaras av flera faktorer. Individen förlorar arbetsrelaterade kunskaper under tiden som arbetslös, samtidigt som motivationen att söka

208

arbete kan minska. Det kan också vara så att arbetsgivare utgår från att personer som varit arbetslösa länge, trots likvärdiga meriter, är mindre produktiva än de som varit arbetslösa en kortare period.

Långtidsarbetslösheten ökade kraftigt i sam- band med finanskrisen 2008 och antalet personer som har varit inskrivna vid Arbetsförmedlingen mer än två år är i dag dubbelt så högt som före 2008 (se diagram 10.10). Utvecklingen har varit likartad för både kvinnor och män. Antalet lång- tidsarbetslösa minskar något sedan en tid till- baka, men återgången mot tidigare nivåer är mycket långsam. Att motverka att fler blir lång- tidsarbetslösa, och samtidigt öka möjligheterna för personer som varit arbetslösa under en längre period att få ett arbete, är således en viktig utma- ning för sysselsättningspolitiken.

Diagram 10.10 Inskrivna arbetslösa (16–64 år) hos Arbets-
förmedlingen fördelat på tid utan arbete
Tusental
350
300			0–11 mån			12–23 mån				24+ mån
300
250
200
150
100
50
0
2006	2006	2007	2008	2009	2009	2010	2011	2012	2012	2013	2014
Anm.: Säsongrensad data.
Källa: Arbetsförmedlingen.

Fortsatt svag arbetsmarknadsutveckling för vissa grupper

För de grupper med svag förankring på arbets- marknaden finns en högre risk att drabbas av arbetslöshet när förutsättningarna på arbets- marknaden försämras. De utgör också en allt större del av de arbetslösa (se diagram 10.11).

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Diagram 10.11 Inskrivna arbetslösa hos Arbetsförmedlingen fördelat på utsatta grupper och övriga

Tusental		Procent
350		70
300		60
250		50
200		40
150		30
100		20
	Utsatta grupper
50	Övriga	10
50	Andel utsatta (höger axel)	10
	Andel utsatta (höger axel)
0		0
	1996 1997 1999 2000 2002 2003 2005 2007 2008 2010 2011 2013

Anm.: Utsatta grupper avser de med endast förgymnasial utbildning, äldre (55–64 år), utomeuropeiskt födda och personer med funktionsnedsättning som medför ned- satt arbetsförmåga. Ej dubbelräkning mellan grupper. Säsongrensad data.

Källa: Arbetsförmedlingen.

Dessa grupper har i genomsnitt ungefär hälften så stor chans att lämna arbetslöshet för ett arbete som övriga på arbetsmarknaden (se diagram 10.12). De har även i mer normala konjunk- turlägen svårare att hitta ett jobb och låg- konjunkturen har förstärkt skillnaderna.

Diagram 10.12 Jobbchanser för grupper med svag förank- ring

Procent
25
							15-24 år
							55-64 år
20							Utomeuropeiskt födda
20							Förgymnasialt utbildade
							Förgymnasialt utbildade
							Funktionsnedsatta
							Övriga
15
10
5
0
2006	2006	2007	2008	2009	2009	2010	2011	2012	2012	2013	2014

Anm.: Jobbchans definieras som antalet som lämnat till arbete (oavsett subvention eller ej) som andel av kvarstående. I aggregatet ”övriga” inkluderas även unga

(15–24 år). Säsongrensad data med tre månaders glidande medelvärde. Källa: Arbetsförmedlingen.

De som saknar gymnasieutbildning eller är utri- kes födda har också i genomsnitt en relativt sett svagare ställning på arbetsmarknaden genom att de i större utsträckning än andra har tillfälliga anställningar eller arbetar deltid. För en del kan en tidsbegränsad anställning vara ett steg in på arbetsmarknaden. Chansen att få en fast anställ- ning är betydligt högre för tidsbegränsat an- ställda än för arbetslösa. Samtidigt kan det finnas

209

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

en risk för att vissa individer blir kvar i osäkra anställningar eller får återkommande perioder av arbetslöshet. Det är därför viktigt att motverka att individer fastnar i jobb med sämre arbets- villkor (s.k. dual arbetsmarknad) och att etable- ringen på arbetsmarknaden påskyndas.70

Unga möter olika svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden

Längre arbetslöshetsperioder i unga år kan ge långvariga konsekvenser för möjligheten att senare etablera sig på arbetsmarknaden. Ett miss- lyckat arbetsmarknadsinträde innebär att för- mågor som man skaffat sig i sin utbildning inte praktiseras och värdefull kompetens riskerar därmed att förloras. Det är också tänkbart att ungdomars vilja att arbeta eller att utbilda sig i framtiden påverkas av deras första erfarenheter på arbetsmarknaden.

Diagram 10.13 Ungdomsarbetslöshet
Procent
35
		15–24	år
30		15–24	år exkl. heltidsstuderande
		25–34	år
25
20
15
10
5
0
76	80	84	88	92	96	00	04	08	12

Anm.: Data för gruppen 15 till 24 år mellan 2001 och 2005 länkade av Statistiska centralbyrån (SCB), medan perioden 1976–2000 är en tillbakaskrivning av Konjunk- turinstitutet som bygger på SCB:s länkning av data för 16–24 år, historisk statistik och antaganden.

Källor: Statistiska centralbyrån och Konjunkturinstitutet.

Det är dock framför allt unga som saknar en slutförd gymnasieutbildning som löper hög risk för att hamna i arbetslöshet eller långtids- arbetslöshet. Arbetslösheten bland unga (20–24 år) utan gymnasieutbildning var 40 procent 2014, vilket kan jämföras med 16 procent för unga (20–24 år) som har en fullständig gymnasi- eutbildning.71 Det är således centralt att på- skynda och underlätta etableringen på arbets- marknaden genom att få unga personer att slut- föra sin gymnasieutbildning och säkerställa att de har de färdigheter som efterfrågas när de läm- nar skolan.

Det finns emellertid fler orsaker än brist på utbildning som skulle kunna förklara den höga arbetslösheten bland unga.72 Unga är i en fas när de håller på att etablera sig på arbetsmarknaden. Begränsad arbetslivserfarenhet och få referenser från tidigare arbetsgivare kan göra det svårt för arbetsgivare att bedöma deras kompetens. Den begränsade arbetslivserfarenheten kan också innebära att unga har svårt att konkurrera med dem som har betydligt längre arbetslivs- erfarenhet och därmed högre kompetens. Före- komsten av tillfälliga kontrakt kan vara en väg in på arbetsmarknaden för unga och andra inträ- dande, men det är samtidigt viktigt att de inte fastnar i denna typ av anställning under lång tid.

Långtidsarbetslösheten bland unga är förhål- landevis låg både i relation till äldre och vid en internationell jämförelse. Detta gäller även de som saknar en gymnasieutbildning. De allra flesta lyckas etablera sig på arbetsmarknaden efter en viss tid. Arbetslösheten sjunker och sysselsättningsgraden stiger snabbt med åldern (se diagram 10.14). Det gäller för både kvinnor och män. Det är dock viktigt för både de unga själva och för samhället att etableringen på ar- betsmarknaden påskyndas.

Arbetslösheten bland unga (15–24 år) har ökat under det senaste decenniet och steg kraftigt i samband med finanskrisen (se diagram 10.13). År 2014 uppgick ungdomsarbetslösheten till 23 procent och utgör därmed en betydande an- del av den totala arbetslösheten.

		71 Statistiska centralbyrån.

70 Se Forslund m.fl. Kollektivavtalen och ungdomarnas faktiska begyn-		72 För en översikt, se exempelvis Nordström Skans (2009), Varför är den
nelselöner (IFAU 2012:19).		svenska ungdomsarbetslösheten så hög?

210

Diagram 10.14 Etableringen på arbetsmarknaden 15–34 år, 2014

Procent
100
90				Arbetslöshet exkl. heltidsstuderande


80				Arbetslöshet


70				Sysselsättningsgrad
60				Sysselsättningsgrad
60
50
40
30
20
10
0
0
15	16	17	18		19	20	21	22	23	24	25	26	27	28	29	30	31	32	33	34

Sysselsatta som andel av befolkningen och arbetslösa som andel av arbetskraften. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Ungdomsarbetslösheten består också till knappt hälften av studerande som studerar heltid och som samtidigt söker arbete. Denna grupp har ökat de senaste åren (se diagram 10.13). Bland de allra yngsta (15–19 år) söker majoriteten extra- jobb eller sommarjobb vid sidan av sina studier i gymnasieskolan och merparten av heltidsstu- derande som söker arbete betraktar sig också som i huvudsak studerande.73 Det är dock viktigt att även ta tillvara deras arbetsutbud. Vidare kan den arbetslivserfarenhet som heltidsstuderande erhåller under studietiden underlätta den fram- tida arbetsmarknadsetableringen.

Det finns unga utanför arbetskraften, som varken arbetar, studerar eller deltar i arbets- marknadspolitiska program och som potentiellt kan ha mer allvarliga arbetsmarknadsrelaterade problem. En del av dessa ungdomar jobbar eller semestrar utomlands, men det finns också de som har stora svårigheter att få jobb. Dessa ris- kerar att helt hamna utanför arbetsmarknaden om de inte ges möjlighet att arbeta eller studera. Flera faktorer påverkar risken för att varken arbeta eller studera. Unga utrikes födda och unga utan gymnasieutbildning löper större risk, liksom unga med en svag socioekonomisk bak- grund. Jämfört med andra länder har Sverige en låg andel unga som varken arbetar eller studerar. (se diagram 10.15). Detta gäller både för kvinnor och för män.

73 Statistiska centralbyrån.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Diagram 10.15 Unga (15–24 år) som varken arbetar eller studerar (NEET)

Procent

25
			2013


20			2007
20			2007
15
15
10
10
5


0

	Luxemburg	Nederländerna Danmark Tyskland Österrike Sverige Finland Frankrike Belgien EU28 Storbritannien Portugal Irland Spanien Grekland Italien
	Luxemburg

Anm.: NEET (Young people neither in employment nor in education and training) avser de som varken arbetar, studerar eller deltar i någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

Källa: Eurostat.

Svårt att konkurrera på arbetsmarknaden även för vuxna utan gymnasieutbildning

Även för vuxna (25–74 år) som saknar gymnasi- eutbildning är risken för arbetslöshet högre än för andra och sysselsättningsgraden är lägre. Arbetslösheten bland personer som saknar gymnasieutbildning är mer än dubbelt så hög jämfört med dem som har en gymnasie- utbildning (se diagram 10.16). Risken för lång- tidsarbetslöshet bland dessa är också stor. Om- kring hälften av de inskrivna på Arbetsför- medlingen har varit arbetslösa i över ett år. Skill- naden i arbetslöshet mellan personer med olika utbildningsnivå är särskilt tydlig bland kvinnor.

Att personer med relativt kort utbildning har problem på arbetsmarknaden beror bl.a. på att personer med längre utbildning i viss mån kon- kurrerar om samma jobb och att den relativa efterfrågan på personer med kort utbildning tenderar att minska över tid. Även om de som saknar en fullständig gymnasieutbildning så småningom lyckas få ett jobb löper de en större risk att bli av med jobbet när företag behöver dra ned på arbetsstyrkan. Avsaknaden av en full- ständig gymnasieutbildning försvårar därmed både inträdet på arbetsmarknaden för unga och omställningen senare i yrkeslivet.

211

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0
Diagram 10.16 Etableringen på arbetsmarknaden fördelat
på utbildningsnivå, 2014
Procent
100
90
80
70
60
50			Sysselsättningsgrad					Arbetslöshet
40			Sysselsättningsgrad					Arbetslöshet
40			Förgymn. utb.					Förgymn. utb.
30			Gymn utb.					Gymn utb.
30			Eftergymn. utb.					Eftergymn. utb.
			Eftergymn. utb.					Eftergymn. utb.
20
10
0
15	20	25	30	35	40	45	50	55	60	65	70
						Ålder

Anm.: Data är utjämnad mellan åldrarna. Vissa åldersspann är utelämnade på grund av osäkerhet till följd av ett begränsat urval. Sysselsatta som andel av befolkningen och arbetslösa som andel av arbetskraften.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Arbetslösheten är hög bland personer födda utanför Europa

Arbetsmarknadssituationen är generellt svårare för utrikes födda än för inrikes födda (se dia- gram 10.17). Utrikes födda är dock en heterogen grupp med olika förutsättningar för att etablera sig på arbetsmarknaden. Bland utrikes födda återfinns t.ex. arbetskraftsmigranter74, flykting- ar75 och anhöriga. Medan den förstnämnda kate- gorin har relativt goda utsikter att snabbt eta- blera sig på arbetsmarknaden, är förutsättningar- na för flyktingar och anhöriga betydligt sämre.76

Utomeuropeiskt födda, som till stor del ut- görs av flyktingar och deras anhöriga, har en särskilt svår situation. Det gäller både unga och vuxna, men särskilt vuxna (se diagram 10.17). I åldersgruppen 25–74 år, var arbetslösheten 2014 ungefär 20 procent bland utomeuropeiskt födda vuxna, vilket kan jämföras med knappt 4 procent

för vuxna födda i Sverige. Den svaga konjunk- turutvecklingen, det ökade arbetskrafts- deltagandet och befolkningsökningen bland utomeuropeiskt födda har bidragit till denna utveckling.

Även bland utomeuropeiskt födda medför av- saknaden av en gymnasial utbildning en ökad risk för arbetslöshet (se diagram 10.18).77 Bland utomeuropeiskt födda som saknar gymnasie- utbildning har arbetslösheten stigit kraftigt de senaste åren och är i dag drygt 35 procent. Detta kan jämföras med 6,6 procent för inrikes födda som saknar gymnasieutbildning. De som har en gymnasial eller högre utbildning har större chan- ser att ha ett jobb. Skillnaden i sysselsättnings- grad är dock liten mellan de med eftergymnasial utbildning och de med endast gymnasieutbild- ning. En betydande andel av de utrikes födda med eftergymnasial utbildning har dessutom arbeten som inte motsvarar deras utbildnings- nivå.

Diagram 10.17 Etableringen på arbetsmarknaden fördelat
på födelseregion, 2014
Procent
100
90
80
70
60
50
40			Sysselsättningsgrad					Arbetslöshet
40			Utanför Europa					Utanför Europa
30			Utanför Europa					Utanför Europa
30			Inom Europa					Inom Europa
			Inom Europa					Inom Europa
20			Inrikes					Inrikes
			Inrikes					Inrikes
10
0
15	20	25	30	35	40	45	50	55	60	65	70
						Ålder

Anm.: Data är utjämnad mellan åldrarna. Vissa åldersspann är utelämnade pga. dålig reliabilitet till följd av det begränsade urvalet. Sysselsatta som andel av befolkningen och arbetslösa som andel av arbetskraften.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

74 Avser både migranter från och utanför EU/EES.

75 Avser personer vars grund för bosättning i Sverige antingen var flyk- tingskäl eller andra skyddsbehövande.

76 Etableringstiden är betydligt längre för de som migrerat av familjeskäl

	eller på grund av skyddsbehov jämfört med övriga orsaker (särskilt
		77 Skillnaden mellan män och kvinnor bland de utomeuropeiskt födda
	arbete), se exempelvis Integration – etablering på arbetsmarknaden
	(Statistiska centralbyrån 2014) och le Grand, Szulkin, och Tåhlin (2010)	vuxna är liten i båda utbildningsnivåerna medan inrikes födda förgymna-
	Vid arbetslivets gränser: Sysselsättning, matchning, barriärer 1974–2010,	sialt utbildade vuxna kvinnor har betydligt högre arbetslöshet jämfört
	underlagsrapport till den parlamentariska socialförsäkringsutredningen.	med män (8,8 respektive 5,7 procent).

212

Diagram 10.18 Arbetslöshet (25–74 år) fördelat på utbild- ningsnivå för inrikes och utomeuropeiskt födda

Procent

	40	Utomeuropeiskt född, förgymnasial utb.
		Utomeuropeiskt född, förgymnasial utb.
	35	Utomeuropeiskt född, gymnasial utb.
	35	Inrikes född, förgymnasial utb.
		Inrikes född, förgymnasial utb.
	30	Inrikes född, gymnasial utb.
	30
	25
	20
	15
	10
	5

2005

2006

2007

2008

2009

2010

2011

2012

2013

2014

Anm.: Tidsseriebrott 2007/2008 medför att tolkningar från 2008 och framåt jämfört med åren innan 2008 bör göras med försiktighet.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Nyanlända befinner sig, liksom unga, i en fas då de håller på att etablera sig på arbetsmarknaden. Sannolikheten för att få ett jobb ökar med vistel- setiden i Sverige, men det tar för lång tid för många utomeuropeiskt födda att etablera sig på arbetsmarknaden. Liksom för unga försvåras etableringen av att många ofta saknar jobb- relaterade nätverk. Det kan även vara svårt för arbetsgivare att värdera utbildningar och yrkes- kompetens som förvärvats utomlands, vilket påverkar nyanländas möjligheter att hitta ett arbete. Även bristande kunskaper i svenska språ- ket och förekomsten av diskriminering försvårar arbetsmarknadsetableringen.

De närmaste åren förväntas Sveriges befolk- ning öka till följd av oroligheter i omvärlden som gör att många människor flyr till Sverige. Det innebär på sikt ett ökat arbetsutbud, vilket be- döms leda till fler sysselsatta och en starkare ekonomisk utveckling. Inledningsvis förväntas emellertid befolkningsökningen leda till högre arbetslöshet. Det är därför angeläget att etable- ringen på arbetsmarknaden går så snabbt som möjligt och att insatser som påskyndar nyanlän- das etablering på arbetsmarknaden fortsätter att anpassas efter individers olika förutsättningar och behov (se fördjupningsrutan Utmaningar och möjligheter till följd av flyktinginvandringen de närmaste åren).

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Fortsatt svår situation på arbetsmarknaden för personer med nedsatt arbetsförmåga

Personer med en funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga har generellt en betydligt lägre sysselsättningsgrad än befolk- ningen som helhet. Det finns också tecken på att situationen på arbetsmarknaden för dessa indivi- der har blivit svårare de senaste åren. Enligt Ar- betsförmedlingens statistik ökade antalet arbets- lösa med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga kraftigt 2008– 2013. Sam- tidigt visar statistik från Statistiska centralbyrån (SCB) att arbetslösheten i denna grupp legat på samma nivå sedan 2006 och att sysselsättnings- graden har stigit sedan 2008.78

Skillnaden mellan dessa statistikkällor kan förklaras av att de delvis fångar upp individer med olika typ av problematik som leder till ned- satt arbetsförmåga. Funktionsnedsättning enligt SCB:s statistik är självrapporterad, medan klassi- ficeringen av funktionsnedsättning enligt Ar- betsförmedlingens statistik föregås av myndig- hetens bedömning. Kartläggningen av arbetslösa har också blivit mer grundlig, vilket enligt Ar- betsförmedlingen inneburit att fler personer blivit klassificerade med en funktions- nedsättning.

Enligt Arbetsförmedlingen förklaras ungefär 70 procent av den totala ökningen av inskrivna arbetslösa med funktionsnedsättning sedan 2010 av överföringen av personer från sjuk- försäkringssystemet. En stor andel (ca 35 pro- cent) av de personer med en funktions- nedsättning som kommit till Arbetsförmedling- en från sjukförsäkringen, till följd av att dagarna med sjukpenning eller aktivitetsersättning har tagit slut, lämnar dock Arbetsförmedlingen un- der det första året utan att de fått ett jobb eller påbörjat en formell utbildning.79 Dessa personer återvänder till sjukförsäkringen, får ekonomiskt bistånd eller faller helt ut ur transfereringssyste- men.

78Situationen på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsätt- ning (Statistiska centralbyrån 2013).

7935 procent är ett genomsnitt för åren 2010–2013 och i uppföljningen ingår personer som avslutat programmet arbetslivsintroduktion, se Tidiga och aktiva insatser för sjukskrivnas återgång i arbete 6b – Arbetslivsin- troduktionen (Arbetsförmedlingens återrapportering dnr: Af– 2013/508922).

213

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Det är viktigt att personer med funktions- nedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga har tillgång till det stöd de behöver så att deras kompetens tas tillvara och att fler personer får ett arbete. Regeringen avser därför att se över förutsättningarna för att förstärka möjligheterna till arbete och sysselsättning utifrån bl.a. FunkA- utredningens (SOU 2012:31) förslag och den danska modellen med ”fleksjobb”.

214

Utmaningar och möjligheter till följd av invandringen av flyktingar och anhöriga de närmaste åren

De närmaste åren förväntas befolkningen i Sve- rige öka i snabbare takt än tidigare. Detta är främst en följd av oroligheter i omvärlden som gör att många människor flyr till Sverige, men är också ett resultat av en ökad arbetskrafts- invandring.

Befolkningen väntas öka med 676 000 perso- ner 2015–2020. Av dessa förväntas 420 000 vara utrikes födda, vilket kan jämföras med en ökning om ca 285 000 utrikes födda 2005–2010. En be- tydande andel av dessa personer förväntas vara flyktingar och anhöriga.80

En ökad befolkning genom invandring inne- bär stora möjligheter för Sverige. Det bedöms på längre sikt innebära fler sysselsatta och en star- kare ekonomisk utveckling. Invandringen kan bidra till att motverka den demografiska utma- ningen, där de yngre i framtiden ska försörja allt fler, och till att motverka rekryteringsproblem inom vissa bristyrken. En stor andel av de som kommer är i yrkesaktiv ålder, samtidigt som andelen äldre är väsentligt lägre än i befolkning- en i övrigt. Knappt hälften av de nyanlända för- väntas vara mellan 20 och 35 år. En tredjedel förväntas ha eftergymnasial utbildning, flera med kompetens inom bristyrken. Andelen med kort utbildning är dock högre än bland befolkningen i övrigt.81

Samtidigt innebär en hög flyktinginvandring utmaningar på arbetsmarknaden. En ökad in- vandring bedöms inledningsvis leda till högre arbetslöshet, särskilt om nyanlända personers nuvarande etableringstider på arbetsmarknaden kvarstår eller förlängs. Det finns flera förklaring- ar till att sysselsättningsgraden är låg bland de som varit kort tid i landet, t.ex. bristande språk- kunskaper och begränsade jobbrelaterade nät- verk.82 Under de första fem åren i landet är ar- betslösheten bland de som invandrat av flyk- tingskäl i dag ca tre gånger högre än bland övriga utomeuropeiskt födda.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Ökningen av antalet nyanlända kommer även att innebära stora utmaningar för mottagande kommuner. Om flyktingar och anhöriga huvud- sakligen bosätter sig på samma orter som tidi- gare nyanlända, koncentreras befolknings- ökningen till kommuner som redan i dag har en hög andel utomeuropeiskt födda.83 Detta kan komma att påverka tillgången till bostäder, och möjligheterna att etablera sig på arbets- marknaden genom en inledningsvis högre ar- betslöshet. Samtidigt kan arbetsmarknads- etableringen gynnas av tillgången till viktiga nät- verk genom bosättning bland landsmän.

En ojämn bosättning kan också komma att innebära en ökad utmaning för tillgången till utbildning. En stor andel av de nyanlända är barnfamiljer, och därutöver förutses ett ökat antal ensamkommande barn. Sammantaget antas ungefär 100 000 barn invandra 2015–2020.84 Många har uppnått skolålder, och har en varie- rande skolbakgrund. Redan i dag halkar många nyanlända barn efter i skolan och går ut grund- skolan utan behörighet till de nationella pro- grammen i gymnasieskolan. Framför allt de barn som anländer i tonåren har problem att slutföra sina studier i den svenska skolan.

Utomeuropeiskt födda, framför allt de som kommit av flykting- eller familjeskäl, möter re- dan i dag svårigheter att etablera sig på arbets- marknaden. För både den enskilda individen och samhället är det av stor vikt att nyanlända får det stöd de behöver för att underlätta och påskynda etableringen.

80	Statistiska centralbyrån.
81	Egen bearbetning av registerdata i databasen LINDA.

82 Se exempelvis Petersson (2014), Utrikes födda på arbetsmarknaden –		83	Exempelvis uppskattas nyanlända (max fem år) utgöra ca 16 procent av
en forskningsöversikt, och Eriksson, Utrikes födda på den svenska		befolkningen i Södertälje kommun och 9 procent i Eskilstuna år 2020.
arbetsmarknaden, Bilaga 4 till Långtidsutredningen 2011.		84	Se Statistiska centralbyråns befolkningsframskrivning.

215

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

10.4Inriktningen på regeringens sysselsättningspolitik

En väl fungerande arbetsmarknad som tar till vara människors kompetens och vilja att arbeta är grunden för vår välfärd. Även om sysselsätt- ningsgraden har ökat i Sverige är arbetslösheten och långtidsarbetslösheten fortsatt på höga ni- våer. Dessutom är arbetslösheten och arbets- kraftsdeltagandet ojämnt fördelat. Arbetsmark- nadens funktionssätt måste förbättras så att fler har en egen försörjning och samtidigt kan bidra till finansieringen av den offentliga sektorn.

För att öka sysselsättningen och minska ar- betslösheten krävs en rad åtgärder. Det är nöd- vändigt att stimulera jobbtillväxten genom att skapa förutsättningar för fler och växande före- tag. En näringspolitik som bidrar till att inte minst små och medelstora företag ges möjlighet att växa ger förutsättningar för en hög efterfrå- gan och fortsatt tillväxt. Genom växande företag och genom att antalet personer som arbetar ökar bidrar näringspolitiken till regeringens övergri- pande sysselsättningspolitiska mål. En viktig förutsättning är också en väl fungerande väl- färdssektor. Exempelvis kan en väl fungerande barnomsorg bidra till att kvinnors och mäns sysselsättning kan öka.

För att möta arbetsmarknadens behov av kompetens krävs investeringar i utbildning. Det är också viktigt med en geografisk och yrkes- mässig rörlighet både bland dem som har ett jobb och bland de som är arbetslösa. Investe- ringar i infrastruktur och bostäder skapar en god grund för att fler ska söka och kunna ta jobb i hela landet, genom att det finns tillräckligt med bostäder och väl fungerande pendlings- möjligheter. Näringspolitiken kan också bidra till att understödja strukturomvandlingen i eko- nomin genom att stödja framväxten av innovat- ioner och genom utveckling av t.ex. ny teknik. När lågproduktiva jobb lättare kan ersättas med mer högproduktiva skapas tillväxt. Denna in- riktning på politiken bidrar till en starkare jobb- tillväxt och lägre arbetslöshet.

De obalanser som finns på arbetsmarknaden bedöms bero på att arbetskraftsefterfrågan är låg och på att strukturomvandlingen medför att efterfrågan förändras. Obalanserna bedöms även bero på att arbetskraftsdeltagandet ökat, särskilt i grupper som har svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden och på att långtids- arbetslösheten ökat i samband med låg-

konjunkturen. Politiken har en central roll för att motverka obalanserna och underlätta för grupper som har svårt att etablera sig på arbet- smarknaden. Arbetsmarknadens parter har också ett ansvar för att motverka att arbetslösheten biter sig fast, men också för arbetsmarknadens funktionssätt mer generellt. Parterna har t.ex. en viktig roll både genom att underlätta arbets- marknadsetableringen för grupper med svag förankring på arbetsmarknaden och genom att underlätta möjligheterna till kompetens- utveckling och omställning senare i arbetslivet.

För att motverka att människor blir arbetslösa är utbildning grundläggande. Fler unga måste fullfölja gymnasieskolan och skolan måste ge unga de kunskaper och färdigheter som arbets- marknaden efterfrågar. De unga som blir arbets- lösa på grund av att de lämnat skolan i förtid bör först och främst få stöd för att återuppta studi- erna. De bör också få hjälp att hitta ett arbete. För vuxna med otillräckliga kunskaper eller kompetens som inte längre motsvarar arbets- marknadens behov måste det finnas möjligheter till omskolning.

Arbetsmarknadspolitiken måste underlätta för de arbetslösa att hitta ett jobb. Arbets- förmedlingen har en viktig roll genom sitt matchningsuppdrag och ge stöd och vägledning i individens jobbsökande. En väl fungerande Ar- betsförmedling ska även genom att skapa goda arbetsgivarkontakter bidra till att underlätta för de som saknar jobbrelaterade nätverk.

Arbetsmarknadspolitiken ska också bidra till att skapa bättre möjligheter för människor att få ett jobb genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder som utbildning och praktik för dem som löper en förhållandevis hög risk för långtids- arbetslöshet. För individer som har varit utan arbete under lång tid kan lönesubventioner öka möjligheterna att få ett arbete.

Arbetslösheten är lika hög bland kvinnor som bland män, men en betydligt större andel kvin- nor arbetar ofrivilligt deltid än män. Kvinnor deltar också i lägre utsträckning i arbetskraften. Det gäller särskilt kvinnor födda utanför Europa. Att minska ofrivilligt deltidsarbete och att öka kvinnors arbetskraftsdeltagande är en viktig del i att skapa en mer jämställd arbetsmarknad. En viktig förutsättning för att människor inte ska behöva gå ned i arbetstid för att vårda anhöriga, barn och äldre är att välfärden är tillräckligt ut- byggd och håller en tillräckligt god kvalitet.

216

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Politiken måste också verka för ett längre ar- betsliv, både genom att påskynda ungas genom- strömning i utbildningssystemet och påskynda deras arbetsmarknadsetablering men också ge- nom att underlätta för människor att arbeta längre upp i åldrarna.

Även om Sverige befinner sig i en konjunk- turuppgång är riskerna för en svagare utveckling betydande, främst till följd av långsammare kon- junkturåterhämtning i omvärlden (se avsnitt 4). En sådan utveckling skulle särskilt drabba de som redan är långtidsarbetslösa och de som ska träda in på arbetsmarknaden. Erfarenheterna visar att deras möjligheter att hitta ett arbete ökar först när läget på arbetsmarknaden börjar normaliseras.

Att befolkningen de närmaste åren förväntas öka i snabbare takt än tidigare innebär stora möj- ligheter för Sverige. En ökad befolkning till följd av invandring kan motverka den demografiska utvecklingen med en åldrande befolkning. Sam- tidigt innebär det på kort sikt flera utmaningar. Utomeuropeiskt födda möter redan i dag svårig- heter att etablera sig på arbetsmarknaden och den snabba befolkningsökningen kan göra det ännu svårare. Insatserna för att påskynda etable- ringen på arbetsmarknaden behöver fortsätta att anpassas efter individers behov och förutsätt- ningar. Vuxenutbildningen och svenska för in- vandare behöver effektiviseras och bli mer indi- vidanpassad. Även kommunernas möjligheter att erbjuda insatser behöver utvecklas. Regeringens sysselsättningspolitiska åtgärder har presenterats i avsnitt 3.

217

Bedömning av finanspoli- tikens långsiktiga håll- barhet

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

11 Bedömning av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet

Sammanfattning

–Enligt de hållbarhetsberäkningar som redo- visas i detta avsnitt är finanspolitiken lång- siktigt hållbar.

–Ökningen av antalet personer som är 65 år och äldre förväntas stå för nästan hälften av befolkningsökningen fram till 2050. Detta gör att det demografiska utgiftstrycket ökar framförallt 2020–2035. Det primära fin- ansiella sparandet beräknas gradvis minska med knappt 1 procent av BNP under dessa år.

–Ett antal samhällsekonomiska förändringar kan utgöra en risk för finanspolitikens lång- siktiga hållbarhet. Utgifterna kan öka, inte enbart på grund av en åldrande befolkning, utan även till följd av ökad efterfrågan på välfärdstjänster. Vidare minskar andelen personer i förvärvsaktiv ålder, som i stor ut- sträckning betalar de skatter som ska finan- siera de offentliga utgifterna.

–Att ett långt arbetsliv för fler realiseras är en förutsättning för att alla ska kunna ha en god ekonomisk standard och för att skatte- finansierade tjänster av god kvalitet ska kunna tillhandahållas i önskvärd omfatt- ning. När medellivslängden ökar är det där- för viktigt att antalet yrkesverksamma år också ökar.

–Förutsättningarna för en hållbar finans- politik förbättras om befolkningens hälsa fortsätter att förbättras och om produk- tiviteten inom den offentliga sektorn höjs.

Ett försämrat offentligt sparande när det demografiska utgiftstrycket tilltar ökar ris- ken för att finanspolitiken drabbas av håll- barhetsproblem.

De senaste årens utveckling i Europa illustrerar hur en ohållbar finanspolitik kan leda till kraftiga ingrepp i de offentligfinansierade verksam- heterna, med stora samhällsekonomiska kost- nader som följd. Flera krisdrabbade länder har på grund av stora och ökande statsskulder tvingats inrikta sig på akuta krisåtgärder i stället för re- former som främjar en stabil och långsiktig till- växt. En framtvingad krishantering ökar ofta de fördelningspolitiska spänningarna. Genom starka offentliga finanser skapas förutsättningar för att hantera kriser på ett konstruktivt sätt. Vid behov kan då stabiliseringspolitiska insatser ge- nomföras utan att förtroendet för finans- politiken äventyras. Det är därför viktigt att finanspolitiken är hållbar och åtnjuter ett stort förtroende, såväl bland landets hushåll och före- tag som på de internationella finans- marknaderna.

I detta avsnitt analyseras och bedöms om fi- nanspolitiken är långsiktigt hållbar. Syftet med analysen är att i god tid fånga upp eventuella tecken på att finanspolitiken är ohållbar, så att åtgärder för att återställa hållbarheten och bibe- hålla förtroendet för finanspolitiken kan vidtas tidigt. Om nödvändiga förändringar skjuts på framtiden förvärras oftast problemen och för- ändringsarbetet försvåras så att mer omfattande åtgärder måste genomföras i ett senare skede och ofta under mindre ordnade former. En ohållbar

221

222

2010 2020 2030 2040 2050 2060 2070 2080 2090 2100 Källa: Statistiska centralbyrån.

-250

250

500

750

1 000

1 250

1 500

1 750

0-19 år

20-64 år

65 år och äldre

80 år och äldre

Tusental personer

2 000

Diagram 11.2 Förändring i folkmängden jämfört med 2010

Befolkningens genomsnittsålder förväntas öka

11.1 Finanspolitiken står inför flera långsiktiga utmaningar

Försörjningskvoten stiger till följd av att antalet äldre ökar både i absoluta tal och i förhållande till antalet personer i yrkesverksam ålder. Detta framgår av diagram 11.2, som visar hur folk- mängden i olika åldrar ändras från 2010 i Statist- iska centralbyråns senaste befolkningsprognos. Antalet personer som är 65 år eller äldre förvän- tas öka med ca 1,1 miljoner personer till 2050 och med nästan 2 miljoner personer till 2100 jämfört med 2010, medan de i yrkesverksam ålder ökar med ca 750 000 respektive 1,3 miljoner personer. Under samma tids- perioder ökar antalet personer som är 80 år och äldre med drygt 550 000 respektive 1,1 miljoner personer, dvs. endast något mindre än antalet

De senaste decennierna har den svenska befolk- personer i yrkesverksam ålder. Förutom en ökad ningens genomsnittliga ålder ökat. Denna ut- medellivslängd bidrar de stora generationerna veckling förväntas fortsätta framöver. När me- födda på 1940-, 1960- och 1990-talen till de stora dellivslängden stiger ökar andelen äldre i befolk- förändringarna över tiden.

ningen. I diagram 11.1 illustreras denna utveckl- ing med en s.k. äldreförsörjningskvot, definierad som antalet personer som är 65 år och äldre per hundra personer i åldrarna 20–64 år. Efter att ha

legat mer eller mindre stilla från mitten av 1980- talet till ca 2007 har antalet äldre nu börjat öka snabbare än antalet personer i yrkesverksam ålder. Detta är en utveckling som förväntas fort-

sätta med korta avbrott under resten av inneva- rande sekel. År 2014 gick det nästan 34 personer som var 65 år och äldre per hundra personer i yrkesverksam ålder. År 2040 förväntas detta antal ha ökat till ca 44 personer, 2065 till ca 48

personer och 2100 till ca 54 personer.

P R O P .

2 0 14 / 1 5: 1 0 0

finanspolitik som uppmärksammas i ett tidigt	Diagram 11.1 Äldreförsörjningskvot
skede ger mer tid för genomtänkta reformer,	Antal personer som är 65 år och äldre per hundra personer i åldrarna
skede ger mer tid för genomtänkta reformer,	20–64 år
samtidigt som hushåll och företag får möjlighet	20–64 år
samtidigt som hushåll och företag får möjlighet	55
att i god tid anpassa sig till nya förutsättningar.	55
att i god tid anpassa sig till nya förutsättningar.
Sverige står inför flera förändringar som kan	50
utsätta samhällsekonomin för påfrestningar och
som därför behöver följas noga. Det är inte bara	45
den åldrande befolkningen som potentiellt kan
sätta finanspolitiken under press, även högre	40
kostnader för och ökad efterfrågan på de skatte-	35
finansierade tjänsterna kan innebära på-	35
finansierade tjänsterna kan innebära på-
frestningar på finanspolitiken. Dessa och andra	30
utmaningar analyseras i avsnitt 11.1. En ökad	30
utmaningar analyseras i avsnitt 11.1. En ökad
press på de offentliga finanserna behöver dock	25
inte nödvändigtvis mötas med sänkta ambitions-	2000	2010	2020	2030	2040	2050	2060	2070	2080	2090
nivåer eller högre skatter. I avsnitt 11.2 behand-	Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.
nivåer eller högre skatter. I avsnitt 11.2 behand-
las ett antal möjliga utvecklingsmöjligheter som
skulle förbättra finanspolitikens långsiktiga håll-
barhet. Genom att förlänga arbetslivet, öka
sysselsättningen för grupper med lägre syssel-
sättningsgrad, förbättra befolkningens hälsa och
höja produktiviteten i produktionen av de skat-
tefinansierade tjänsterna kan trycket på de of-
fentliga finanserna dämpas.

Effekten på de offentliga finanserna av föränd- ringar i befolkningens ålderssammansättning kan illustreras av hur en genomsnittlig individ påver- kade den offentliga sektorns inkomster och ut- gifter i olika åldrar 2012.85 Av diagram 11.3 framgår att det beräknade nettobidraget för de yngre, upp till ca 25 år, var negativt. De offent- liga utgifterna till personer i dessa åldrar går framför allt till barnomsorg och utbildning. För åldersgruppen 26–63 år var nettobidragen posi- tiva, eftersom individernas genomsnittliga inbe- talningar av skatter och avgifter var större än utbetalningarna för transfereringar och välfärds- tjänster i dessa åldrar. Vid 64 års ålder blir netto- bidragen åter negativa då många väljer att gå i pension. Utgifterna för framför allt äldreomsorg och sjukvård ökar också med åldern. Mot slutet av livet ökar utgifterna fort. För en 97-åring var t.ex. det negativa nettobidraget ca 400 000 kronor per person och år. De totala åldersfördelade utgifterna är dock betydligt större bland de yngre äldre eftersom relativt få personer blir så gamla.

Diagram 11.3 Offentligt nettobidrag per person och ålder 2012

Tusental kronor

200

100

-100

-200

-300

-400

-500

100

Anm.: Ett negativt nettobidrag betyder att utgifterna för tjänster och transfereringar överstiger skatteinbetalningarna för en genomsnittlig individ.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Den offentligfinansiella utmaning som den de- mografiska utvecklingen innebär blir tydlig om förändringen i folkmängd i diagram 11.2 kombi- neras med de offentliga nettobidragen i diagram

85 Nettobidraget för en viss ålder utgörs av skillnaden mellan offentliga inkomster (skatter och avgifter) och offentliga utgifter (offentliga trans- fereringar och offentlig konsumtion). Nettobidraget beräknas som ett genomsnitt för alla individer i en viss ålder och per år.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

11.3. Den förväntade befolkningsökningarna sker till stor del i de åldersgrupper där utgifterna för tjänster och transfereringar är betydligt större än skatteinbetalningarna. Hur de offent- liga finanserna utvecklas framöver är även starkt beroende av hur det finansiella utbytet med of- fentlig sektor förändras i olika åldersgrupper. Exempelvis kan en förbättrad hälsa leda till att kostnaderna för vård och omsorg minskar i de högre åldrarna (se avsnitt 11.2).

Kostnaderna för de skattefinansierade tjänsterna tenderar att öka snabbt

Ytterligare en utmaning för finanspolitiken är att det är svårt att effektivisera tjänster som utbild- ning, barn- och äldreomsorg i samma takt som övrig produktion. Lönerna i dessa sektorer följer i stort utvecklingen i sektorer som har en högre produktivitetstillväxt, vilket tenderar att leda till att den relativa enhetskostnaden för denna typ av tjänster successivt stiger. Detta benämns Baumols lag eller kostnadssjukan för arbetsin- tensiva tjänster.86 Konsekvensen för den offent- liga sektorn är att kostnaderna för att tillhanda- hålla en oförändrad omfattning av t.ex. barn- och äldreomsorg med tiden tenderar att öka i förhål- lande till den allmänna prisutvecklingen i sam- hället.

Det råder en viss oenighet om i vilken ut- sträckning Baumols lag gäller för all skatte- finansierad verksamhet. I nationalräkenskaperna har produktivitetstillväxten tidigare antagits vara noll inom hela den offentliga sektorn.87 Många anser dock att produktiviteten faktiskt har ökat inom vissa delar av den skattefinansierade tjäns- teproduktionen, exempelvis inom sjukvården.88

86Se Baumol, Macroeconomics of Unbalanced Growth: The Anatomy of Urban Crisis, American Economic Review 57, 1967 och Baumol, Produc- tivity Growth, Convergence, and Welfare: What the Long-Run Data Show, Amercian Economic Review 76, 1986.

87Tidigare mättes offentlig produktion (fasta priser) i nationalräken- skaperna som produktionskostnaden, t.ex. lönekostnaden. Det innebar att produktivitetsutvecklingen i princip blev noll. Sedan ett antal år tillbaka har dock Statistiska Centralbyrån börjat uppskatta produktivi- tetsutvecklingen inom vissa delar av den offentliga sektorn.

88Se rapporterna Hälso- och sjukvården till 2030 (Sveriges Kommuner och Landsting 2005) samt Produktivitet och effektivitet i hälso- och sjukvården (Sveriges Kommuner och Landsting 2006).

223

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Det är dock svårt att belägga produktivitetsför- ändringar inom den offentliga sektorn eftersom merparten av den offentliga produktionen inte avsätts på en marknad med fri prissättning.

För att en eventuell produktivitetsökning ska resultera i lägre offentliga utgifter måste den leda till en minskad resursanvändning. Det innebär att samma antal lärare, sjukvårdspersonal, etc. ska kunna producera en ökad mängd välfärds- tjänster eller att antalet lärare och sjukvårds- personal i framtiden t.o.m. ska kunna minska utan att servicenivån försämras.

Högre relativa enhetskostnader i den offent- liga produktionen behöver dock inte automa- tiskt leda till att utgifterna ökar. De offentliga utgifternas storlek bestäms i en politisk process där nackdelarna med ett ökat skatteuttag måste ställas mot vinsten av att fler tjänster produceras. Högre enhetskostnader kan leda till en minskad produktion i denna process. Det går därför inte att på förhand avgöra i vilken utsträckning högre produktionskostnader leder till ökade utgifter eller minskad produktion.

Vad menas med att finanspolitiken är hållbar på lång sikt?

Med en hållbar finanspolitik menas att den of- fentliga sektorn bedöms kunna fullfölja dagens åtagande på lång sikt utan att finanspolitiken behöver läggas om. Bedömningen av finans- politikens hållbarhet utgår i denna proposition från tre bedömningsgrunder, vilka beskrivs ne- dan.89

I finansiell mening innebär en hållbar finans- politik att de offentliga utgifterna är lika stora som de offentliga inkomsterna över en längre tidsperiod. För att bedöma om finanspolitiken är finansiellt hållbar har Europeiska kommissionen tagit fram en indikator som benämns S2. Denna indikator visar hur mycket budgeten måste för- stärkas eller försvagas för att den offentliga net- toskulden som andel av BNP ska vara stabil på lång sikt.90

89För en mer omfattande redogörelse för hållbarhetsbegreppet se 2012 års ekonomiska vårproposition (prop. 2011/12:100 s. 264).

90En mer ingående beskrivning av hur S2 tolkas och beräknas finns i promemorian Utvecklad bedömning av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet (Finansdepartementet 2015) på regeringens hemsida. Hållbar-

Utöver att finanspolitiken ska vara finansiellt hållbar ska skulden och det finansiella sparandet utvecklas på ett sätt som ligger inom ramarna för vad kreditgivare och övriga aktörer på de finansi- ella marknaderna uppfattar som hållbart och trovärdigt. Ett minskat förtroende för finanspo- litiken kan leda till höjda riskpremier, och där- med höjda räntor, med en snabbt stigande och ohållbar offentlig skuld som följd.

För en övergripande bedömning av håll- barheten i detta avseende används i första hand de uppsatta reglerna inom Europeiska unionens stabilitets- och tillväxtpakt.91 Dessa utgör en etablerad politisk norm med tydliga gränser som skulden och det finansiella sparandet kan jämfö- ras med. Dessutom kan Europeiska kommiss- ionens s.k. S1-indikator användas. Denna indika- tor visar hur mycket budgeten måste förstärkas eller försvagas för att den konsoliderade brut- toskulden (Maastrichtskulden) ska motsvara 60 procent av BNP år 2030.

Om finanspolitiken uppfattas som fördel- ningspolitiskt oacceptabel kan politikens legiti- mitet och dess politiska hållbarhet ifrågasättas. I scenarierna antas därför att de offentliga transfe- reringarna per individ ökar i samma takt som timlönen, vilket bidrar till att inkomst- fördelningen inte förändras avsevärt.

Ett scenario för utvecklingen fram till 2100

Nedan redovisas ett scenario som illustrerar de ovan nämnda utmaningarna. Scenariot tar sin utgångspunkt i de demografiska förändringar som beskrivits ovan. Dessutom utgår beräkning- arna från att det finns en skillnad i produktivi- tetsutvecklingen i produktionen av de skattefi- nansierade tjänsterna och den genomsnittliga produktivitetsutvecklingen i näringslivet. Det bör understrykas att scenariot inte illustrerar den mest sannolika utvecklingen. Syftet med scena- riot är i stället att illustrera konsekvenserna av en utveckling med oförändrad politik och oföränd- rat beteende avseende t.ex. arbetskraftsdelta-

hetskriteriet innebär också att den offentliga sektorns tillgångar inte kan växa obegränsat som andel av BNP.

91 Stabilitets- och tillväxtpakten föreskriver bl.a. att underskotten i de offentliga finanserna inte får vara större än 3 procent av BNP, att den offentliga skulden inte får överstiga 60 procent av BNP, samt att det offentliga strukturella sparandet inte får underskrida ett lands s.k. medel- fristiga budgetmål, som för Sveriges del är -1 procent av BNP.

224

gande. Genom att göra beräkningar som baseras på olika antaganden är det sedan möjligt att i alternativa scenarier analysera vilka faktorer som stärker finanspolitikens långsiktiga hållbarhet och vilka som försvagar den.

Beräkningen bygger på ett antal antaganden om möjliga framtida utvecklingar

Den långsiktiga framskrivningen utgår från den bedömning av utvecklingen av svensk ekonomi t.o.m. 2019 som presenteras i avsnitt 4 och 8 i denna proposition. År 2014 var det primära fi- nansiella sparandet i den offentliga torn -2,6 procent av BNP.92 År 2015–2019 sker en gradvis utveckling mot ett balanserat resurs- utnyttjande i ekonomin, med högre syssel- sättning och lägre arbetslöshet, samtidigt som inga ytterligare ofinansierade reformer antas genomföras efter 2015, vilket förbättrar den offentliga sektorns finansiella sparande. År 2019 beräknas det primära sparandet i den offentliga sektorn uppgå till -0,3 procent av BNP, vilket är det offentligfinansiella utgångsläget för den lång- siktiga framskrivningen av utvecklingen under åren därefter.

Produktiviteten i näringslivet antas på sikt öka med 2,2 procent per år. I produktionen av de skattefinansierade tjänsterna, oavsett om denna sker i offentlig eller privat regi, antas däremot arbetsproduktiviteten vara oförändrad. Denna skillnad i produktivitetsutvecklingen, till- sammans med ett antagande om att löne- utvecklingen är densamma i hela ekonomin, leder till att kostnaderna för att producera en enhet ökar snabbare i den skattefinansierade produktionen än i näringslivet. Detta är den s.k. Baumoleffekten som tidigare redogjorts för.

I scenariot antas befolkningens arbetsmark- nadsbeteende vara oförändrat fr.o.m. 2020. Det betyder att arbetskraftsdeltagande, arbetslöshet och medelarbetstid, för personer i olika åldrar med olika ursprung och av olika kön är konstant. En genomsnittlig 50-årig kvinna eller 35-årig man med ett visst ursprung antas då arbeta lika mycket i framtiden som i dag.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Scenariot bygger även på antagandet att fi- nanspolitiken är oförändrad fr.o.m. 2020. Med detta avses att skattesatserna hålls på samma nivå som 2019, dvs. deras andel av skattebaserna är konstanta. För de skattefinansierade verksam- heterna antas att standarden per brukare är den- samma, uttryckt som en oförändrad resursinsats. Till exempel antas att en 90-åring i framtiden får lika många äldreomsorgstimmar som en 90-åring i dag. Eftersom produktiviteten i produktionen av de skattefinansierade tjänsterna antas vara oförändrad kommer den offentliga konsumtion- en att utvecklas i samma takt som antalet arbets- timmar. Även ersättningsgraden i transfererings- systemen är oförändrad så att transfereringarna per individ utvecklas i paritet med de förvärvsak- tivas timlöner. Det betyder att även transfere- ringar som enligt regelverket är nominellt fast- ställda eller endast följer prisutvecklingen antas öka i takt med genomsnittslönen från och med 2020.

Den demografiska utvecklingen påverkar i första hand utgifterna för de välfärdstjänster som kommuner och landsting i dag ansvarar för. I fokus för framskrivningen ligger dock det of- fentliga åtagandet i sin helhet och den offentliga sektorn betraktas i detta sammanhang samlat. Ett centralt antagande är att staten har det över- gripande ansvaret för finansieringen av den skat- tefinansierade välfärden. Statsbidragen anpassas därför i kalkylen så att kommunallagens (1991:900) krav på god ekonomisk hushållning uppfylls.93

Finanspolitiken är långsiktigt hållbar givet de an- vända beräkningsförutsättningarna

År 2020–2035 karaktäriseras av demografiska förändringar som ökar den offentliga sektorns primära utgifter, dvs. utgifterna exklusive ränte- utgifter (se diagram 11.4). År 2020 påbörjas en uppgång som når sin kulmen 2033, för att däref- ter falla tillbaka. Utgifterna ökar med ca 1 procent av BNP, vilket orsakas av att de stora åldersklasserna som är födda på 1940-talet uppnår de kostnadskrävande åldrarna över 80 år, samtidigt som generationen som är född på

92 Det primära finansiella sparandet är nettot av den offentliga sektorns inkomster och utgifter, exklusive räntebetalningar och kapitalinkomster. Det finansiella sparandet är nettot av samtliga inkomster och utgifter.

93 En mer utförlig beskrivning av de bakomliggande antagandena finns i promemorian Utvecklad bedömning av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet (Finansdepartementet 2015). I promemorian redovisas även hur utgifterna för olika typer av välfärdstjänster utvecklas.

225

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

1960-talet påbörjar sitt utträde från arbets- marknaden. Det primära finansiella sparandet är negativt fram till ca 2045 (se diagram 11.5).

Diagram 11.4 Offentliga primära inkomster och utgifter vid oförändrat beteende

Procent av BNP
50
49
48
47
46
45		Primära inkomster
45
		Primära utgifter
44
2010	2020	2030	2040	2050	2060	2070	2080	2090	2100
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Det demografiska kostnadstrycket avtar med tiden och de primära utgifterna minskar till drygt 46 procent av BNP 2100. Den långsiktiga tren- den med fallande utgifter beror främst på att de offentliga konsumtionsutgifterna minskar som andel av BNP. Ett skäl till minskningen är att det inte antas ske någon standardförbättring i de skattefinansierade välfärdstjänsterna när BNP, och därmed inkomsterna, ökar. De offentliga transfereringarna och investeringarna faller också som andel av BNP med tiden, om än inte lika mycket.

I tabell 11.1 redovisas utvecklingen av de pri- mära offentliga utgifterna fördelade på olika ändamål. Det kan noteras att den primära ut- giftskvoten faller snabbt till 2019 vid en oföränd- rad politik, och att den därefter ökar något till 2030, för att sedan åter falla. En förklaring till denna utveckling är att transfereringsutgifterna minskar med 0,4 procent av BNP mellan 2014 och 2019. Efter 2019 är transfereringarna mer eller mindre oförändrade som andel av BNP fram till 2030, för att minska något därefter. Nedgången beror framför allt på att betalningar- na från ålderspensionssystemet inte ökar lika snabbt som BNP. En anledning till detta är att pensioner i högre grad kommer att betalas ut från premiepensionssystemet (PPM) i stället för från ålderspensionssystemet. Utbetalningar från PPM redovisas inte som transfereringar från den offentliga sektorn, eftersom PPM är en del av hushållssektorn i nationalräkenskaperna.

Utgifterna för den offentliga konsumtionen minskar med ca 0,4 procent av BNP till 2019 och ökar sedan åter till 2030 då de uttryckt som an- del av BNP är fyra tiondelar högre än 2014. Där- efter minskar de med ca 2,3 procent av BNP fram till 2100. Utgifterna för omsorg, som in- kluderar både äldre- och handikappomsorg, är den enda utgiftspost som uppvisar ökande BNP- andelar samtliga år, medan utgifterna för sjuk- vård är relativt stabila som andel av BNP fram till 2050. Utgifterna för utbildning ökar i det närm- aste i samma takt som BNP till 2030, och mins- kar sedan med ca 0,7 procent av BNP fram till 2050, och med ytterligare 0,7 procent av BNP till 2100, vid ett oförändrat utnyttjande per brukare. Utgifterna för övriga ändamål faller endast svagt som andel av BNP 2019–2030, men minskar sedan med ca 1,7 procent av BNP till 2100.

Tabell 11.1 Primära offentliga utgifter vid oförändrat bete- ende 2014–2100

Procent av BNP, Utfall för 2014, framskrivning för 2015–2100

	2014	2019	2030	2050	2100
Primära utgifter	49,5	48,2	49,4	47,5	46,4
Off. konsumtion	26,3	25,9	26,7	25,5	24,4
Utbildning	5,0	4,9	5,0	4,3	3,6
Omsorg	6,3	6,2	6,8	7,3	8,1
Sjukvård	6,1	6,0	6,2	6,0	5,6
Övrigt	9,0	8,8	8,7	8,0	7,0
Investeringar	4,5	4,1	4,4	4,4	4,4
Transfereringar	18,6	18,2	18,3	17,6	17,6

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

De viktigaste skatteunderlagen, och därmed skatteinkomsterna, styrs i stor utsträckning av utvecklingen på arbetsmarknaden. De primära inkomsterna uppgår till ca 48 procent av BNP under större delen av framskrivningsperioden (se diagram 11.4).

Till följd av växande offentliga utgifter sjunker det primära finansiella sparandet från

–0,3 procent av BNP 2019 till -1,1 procent 2033 (se diagram 11.5). Därefter sker en gradvis för- stärkning av det primära sparandet så att det uppgår till ca 1,8 procent av BNP 2100. Orsaken till den gradvis växande skillnaden mellan det finansiella sparandet och det primära finansiella sparandet i diagram 11.5 är den med tiden allt större avkastningen på de finansiella netto- tillgångar som illustreras i diagram 11.6.

226

Diagram 11.5 Finansiellt sparande vid oförändrat beteende

Procent av BNP

6
5
4
3
2
1
0
-1						Primärt finansiellt sparande
-1
-2						Finansiellt sparande
-2
-3
2010	2020	2030	2040	2050	2060	2070	2080	2090	2100
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Den höga nivån på det primära sparandet bidrar på sikt till en kraftig minskning av den konsoli- derade bruttoskulden (se diagram 11.6). Denna skuld beräknas uppgå till ca 34 procent av BNP 2019. Den ökar något som andel av BNP till ca 2040, men minskar därefter successivt och har helt återbetalats ca 2085. Från ca 2040 byggs de finansiella tillgångarna gradvis upp, vilket medför att kapitalinkomsterna ökar kraftigt. Därmed ökar även det finansiella sparandet, som inklude- rar kapitalinkomster, och uppgår 2100 till när- mare 5 procent av BNP.

Det är viktigt att inte tolka den beskrivna ut- vecklingen som en prognos över en förväntad faktisk utveckling. Det är i själva verket i det närmaste uteslutet att dagens regler för de of- fentliga inkomsterna och utgifterna inte skulle ändras om överskott av den storlek som visas i diagram 11.5 verkligen uppstod.

Diagram 11.6 Offentliga sektorns finansiella nettotillgångar och konsoliderade bruttoskuld vid oförändrat beteende

Procent av BNP

80
70		Nettotillgångar
		Nettotillgångar
60
50		Konsoliderad bruttoskuld
50
40
30
20
10
0
-10
2010	2020	2030	2040	2050	2060	2070	2080	2090	2100
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Hållbarhetsindikatorn S2 är ett mått på hur stor en omedelbar och permanent budgetförsvagning eller budgetförstärkning som krävs för att den offentliga nettoställningen ska vara stabil på lång

sikt.	I	detta	scenario	är
S2-indikatorn		-1,1 procent	av BNP,	beräknat

från 2016, vilket betyder att det finansiella spa- randet teoretiskt sett kan försvagas permanent med 1,1 procent av BNP detta år och nettoskul- den fortfarande stabiliseras på mycket lång sikt. Det faktum att framskrivningen inte är en pro- gnos utan endast en konsekvensanalys av de redovisade antagandena gör att S2-värdet inte kan tolkas som att det finns ett faktiskt engångs- vis reformutrymme. Indikatorvärdet är i stället ett underlag i en mer generell bedömning av under vilka förutsättningar dagens finanspolitik är långsiktigt hållbar, och måste tolkas med för- siktighet. Generellt kan sägas att ju större S2-värdet är i absoluta termer, och ju tidigare i framskrivningen en obalans uppstår, desto större är sannolikheten att finanspolitiken kommer att behöva läggas om.

Mot denna bakgrund är det angeläget att komplettera S2-indikatorn med en indikator för finanspolitikens effekter i ett kortare tids- perspektiv, den s.k. S1-indikatorn. Denna indi- kator anger, på samma sätt som S2, storleken på den omedelbara och permanenta budget- försvagning eller budgetförstärkning som krävs för att den offentliga bruttoskulden ska nå ett angivet riktmärke över en viss tidsperiod. I detta avsnitt beräknas S1 utifrån att den offentliga sektorns bruttoskuld ska motsvara 60 procent av BNP 2030. Eftersom bruttoskulden endast mot- svarade ca 44 procent av BNP 2014 innebär det normalt att det finns förhållandevis stora säker- hetsmarginaler till den skuldnivå som stabilitets- och tillväxtpakten stipulerar.

S1-indikatorn uppgår till -1,5 procent av BNP beräknad från 2016, vilket innebär att om den konsoliderade bruttoskulden ska uppgå till 60 procent av BNP 2030 kan detta uppnås ge- nom en omgående och permanent försvagning av det finansiella sparandet om -1,5 procent av BNP detta år.

Med utgångspunkt i de kriterier och indikato- rer som använts ovan bedöms finanspolitiken därmed vara långsiktigt hållbar i detta scenario. Det bör dock understrykas att bedömningen bygger på relativt strikta antaganden. Nedan beskrivs ett antal alternativa scenarier, som byg-

227

228

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

	ger på andra antaganden, för att ge en mer utför-		utifrån ett offentligfinansiellt perspektiv, lämnar
	lig bild av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet.		ifrån sig till de generationer som ännu inte är
			födda.
			Dagens generationer har ärvt de tidigare gene-
	Finanspolitikens effekt på fördelningen mellan		rationernas belopp, och har dessutom bidragit
	olika generationer		till den offentliga sektorn tidigare under sitt liv.
			Summan av tidigare generationers ställning och
	Diagram 11.3 visar de genomsnittliga netto-		dagens generationers tidigare nettobidrag åter-
	bidragen till den offentliga sektorn från olika		speglas i dagens offentliga nettoskuld. Om de
	åldersgrupper, dvs. individens skatte- och av-		nettobidrag96 som förväntas ges i framtiden läggs
	giftsbetalningar minus värdet av individens ål-		till denna summa, summerar detta till generat-
	dersrelaterade offentliga konsumtion och indivi-		ionsräkenskaperna, som säger hur mycket
	dens transfereringar. Diagrammet illustrerar att		kommande generationer kommer att behöva
	unga och äldre får relativt stora belopp i form av		betala till den offentliga sektorn för att de of-
	transfereringar och offentligt finansierade tjäns-		fentliga finanserna ska vara långsiktigt hållbara.
	ter, samtidigt som de betalar relativt lite skatt.		Om summan är positiv finns det utrymme för
	Det omvända förhållandet gäller för individer i		dagens och framtida generationer att öka de
	arbetsför ålder. I den bemärkelsen försörjer per-		offentliga utgifterna eller att sänka skatterna.
	soner i arbetsför ålder den övriga befolkningen.		Om summan i stället är negativt gäller det om-
	En redovisning av de offentliga inkomsterna		vända.
	och utgifterna på detta sätt visar när i livet indi-		Om nuvärdet av en generations summerade
	vider i genomsnitt tar del av den offentliga sek-		skatte- och avgiftsinbetalningar är lika stora som
	torns tjänster och under vilka år de betalar för		nuvärdet av de offentliga utgifterna för kon-
	dessa. Den ger dock ingen information om en		sumtion, transfereringar och investeringar så kan
	genomsnittlig persons nettobidrag till den of-		generationen anses vara neutral gentemot den
	fentliga sektorn sett över hela livscykeln. En		offentliga sektorn. I så fall består generationsrä-
	person som är i arbetsför ålder i dag, och därmed		kenskaperna endast av tidigare generationers
	ger ett positivt nettobidrag, kommer i framtiden		ställning. Om alla tidigare generationer tillsam-
	att ta del av de offentliga tjänster och transfere-		mans med dagens generationer är neutrala
	ringar som erbjuds.		gentemot den offentliga sektorn blir summan av
	För att ta reda på om en person bidrar positivt		de offentliga nettotillgångarna och nuvärdet av
	eller negativt till den offentliga sektorn över hela		alla nu levandes framtida nettoinbidrag noll.
	livscykeln kan i stället det samlade värdet av in-		Det är värt att notera att denna beräkning görs
	dividens samtliga in- och utbetalningar över livet		i rent monetära termer. Det innebär att en rela-
	beräknas. Om beloppet är positivt betalar perso-		tivt snäv definition av om en generation är vin-
	nen in mer än vad hon eller han får tillbaka, och		nare eller förlorare i förhållande till den offent-
	om det är negativt gäller det motsatta.		liga sektorn används. Ingen hänsyn tas till den
			subjektiva nytta individen får av den offentliga
	Generationsräkenskaper ger information om vem		konsumtionen, eller förlorar när den privata
	som betalar		konsumtionen minskar på grund av beskattning.
	Det samlade värdet av individens samtliga in-		I stället fokuseras enbart på finansiella flöden
	och utbetalningar över livet kan sedan användas		mellan hushållen och den offentliga sektorn.
	för att göra generationsräkenskaper94, som är ett		De generationsräkenskaper som presenteras i
	annat sätt att analysera finanspolitikens lång-		detta avsnitt har gjorts med den makro-
	siktiga hållbarhet. Generationsräkenskaperna
	syftar till att beräkna vad dagens generationer95,

			96 Här används därmed begreppet nettobidrag i en vidare mening än i
			diagram 11.3, där nettobidragen enbart tar hushållens skatteinbetalningar,
	94 Beräkningen introducerades av Auerbach, Gokhale och Kotlikoff år
			den individuella konsumtionen och transfereringarna i beaktande. Här
	1991 i artikeln Generational Accounts, A Meaningful Alternative to		antas i stället att även den kollektiva konsumtionen och de offentliga
	Deficit Accounting		investeringarna kommer individen till del, och att individen indirekt får
	95 Med generation menas här alla människor födda ett visst år.		betala för de skatter som betalas av andra än hushållen.

ekonomiska simuleringsmodellen MIMER.97 I MIMER modelleras individens ekonomiska be- teende över hela livscykeln. Hushållen väljer hur mycket de ska spara och arbeta genom att max- imera sin egen nytta. Flera generationer simule- ras sedan samtidigt, och tillsammans bildar deras individuella livsval utfallet i ekonomin som hel- het över en mycket lång tidsperiod. Det scenario som simuleras innehåller konstanta implicita skattesatser, transfereringar som utvecklas i takt med löneutvecklingen i ekonomin samt en oför- ändrad real offentlig konsumtion per ålders- grupp och kön över hela simuleringsperioden. Därmed är antagandena i simuleringen i linje med det scenario som presenteras ovan.

Den offentliga sektorns finansiella netto- tillgångar förväntas motsvara knappt 10 procent av BNP 2019. I simuleringen beräknas nuvärdet av nettobidragen för alla levande män 2020 till 94 procent av BNP. Motsvarande siffra för kvin- norna är -194 procent av BNP. Först och främst visar dessa värden att den offentliga sektorns verksamhet innebär en omfördelning från män till kvinnor. Eftersom kvinnor i genomsnitt tjä- nar mindre än män betalar de in mindre i skatter och avgifter. Samtidigt är transfereringarna högre till kvinnor i arbetsför ålder. Eftersom kvinnor i genomsnitt lever längre än män använ- der de också de offentliga tjänsterna och erhåller åldersrelaterade transfereringar under fler år i genomsnitt än männen. Man bör dock ha i åtanke att många av de transfereringar som egentligen går till barn och ungdomar ofta går till kvinnornas konto, och att många familjer har gemensam ekonomi, vilket betyder att även män i viss utsträckning tar del av de transfereringar som går till kvinnor.

Vidare visar beräkningen, om man slår ihop männens och kvinnornas nettobidrag, att de generationer som lever 2020 kommer att lämna ett negativt offentligfinansiellt avtryck efter sig som totalt motsvarar 101 procent av BNP. Efter- som nettotillgångarna 2019 är 10 procent av BNP, och de då levande generationerna lämnar ett negativt framtida nettobidrag motsvarande

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

101 procent av BNP, betyder det att genera- tionerna födda 2020 eller senare behöver lämna ett positivt bidrag till den offentliga sektorn motsvarande ca 90 procent av 2020 års BNP.

Kommande generationer får betala tillbaka dagens och tidigare generationers skuld

För att finanspolitiken ska vara hållbar måste kommande generationer enligt ovanstående be- räkning lämna ett positivt offentligfinansiellt bidrag. I simuleringarna sker också detta för varje generation född 2022 och senare. Det be- tyder att dessa generationer får tillbaka mindre från staten, kommunerna och landstingen än de betalar i skatt. Därmed sker en omfördelning från kommande generationer till dagens generat- ioner. Detta gäller för generationen som helhet. Samtidigt får varje generation kvinnor tillbaka mer än de betalar in.

Diagram 11.7 Nuvärdesberäknade nettobidrag för generat-
ioner födda 2020-2100
Miljoner kronor
2
1,5
1
0,5
0
2020	2030	2040	2050	2060	2070	2080	2090	2100
-0,5
-1						Män
						Män
-1,5						Kvinnor
-2						Totalt
-2
Källa: Egna beräkningar.

Diagram 11.7 visar de nuvärdesberäknade netto- inbetalningarna för alla generationer födda år 2020–2100. En kvinna född 2020 uppvisar ett underskott på i genomsnitt 1,7 miljoner kronor gentemot den offentliga sektorn, medan en man född samma år uppvisar ett överskott på i ge- nomsnitt 1,6 miljoner kronor. Motsvarande siffra för personer födda år 2100 är ungefär 1,3 miljoner kronor för män och -0,4 miljoner kronor för kvinnor.98

97 Se Finansdepartementets promemorior En utvecklad bedömning av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet, samt ”Teknisk beskrivning av modellen MIMER” som finns på www.regeringen.se för en mer detaljerad beskrivning av modellen MIMER.

98 Detta kan jämföras med nuvärdet av en genomsnittlig individs totala löneinkomster över livet. Om en person arbetar mellan 20 och 64 års ålder, har en ingångslön på 18 000 kronor i månaden och en nominell lönetillväxt på 4 procent per år är nuvärdet av individens totala löne- inkomst vid livets början 6,4 miljoner kronor.

229

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Sammanfattningsvis väntas dagens befolkning lämna ifrån sig en skuld motsvarande 90 procent av BNP givet dagens finanspolitik. Denna skuld betalas sedan successivt tillbaka av kommande generationer, särskilt de som föds under andra halvan av seklet. Under förutsättning att den förda finanspolitiken är hållbar med marginal finns det dock utrymme för kommande generat- ioner att öka kostnaderna för den offentliga konsumtionen och transfereringarna eller att sänka skatterna. Detta skulle till viss del jämna ut skillnaderna i bidrag mellan dagens och kom- mande generationer. Om det utrymme för bud- getförsvagande åtgärder som enligt håll- barhetsindikatorerna uppstår i framtiden tas ut i närtid så förstärks i stället de skillnader som redan i utgångsläget finns mellan generationerna.

Ett stigande välstånd kan öka efterfrågan på välfärdstjänster

Det ekonomiska välståndet, mätt som BNP per invånare, förväntas öka under framskrivnings- perioden. En högre BNP per capita möjliggör ökad konsumtion men kan även medföra för- ändrade beteenden såsom ökad efterfrågan på fritid och välfärdstjänster. När inkomsterna sti- ger kan behovet av materiell välfärd mättas, sam- tidigt som fritid värderas allt högre.99 Mer fritid och färre arbetade timmar leder till minskande skatteinkomster, utan att de offentliga utgifterna nödvändigtvis minskar i samma utsträckning, vilket kan försvaga finanspolitikens hållbarhet.

Samtidigt kan framtida generationer arbeta fler timmar än i dag och ändå öka sin fritid. Om arbetslivet förlängs i takt med att medellivs- längden ökar, ökar det sammanlagda arbets- utbudet över livet. Detta skulle kunna vara fallet även om den genomsnittliga årsarbetstiden minskade något. Ett längre liv skulle således kunna användas för att både öka antalet arbetade timmar och fritiden över livscykeln.

99 Fritid kan tas ut i flera olika former, t.ex. genom minskad vecko- arbetstid, fler semesterdagar, senare inträde på, eller tidigare utträde från, arbetsmarknaden. Högre realinkomster behöver dock inte nödvändigtvis leda till ett lägre utbud av arbetade timmar, utan kan teoretiskt sett även öka utbudet då högre inkomster gör att alternativkostnaden för fritid ökar, dvs. att den konsumtion som uppoffras vid ökad fritid blir större (den s.k. substitutionseffekten).

En annan möjlighet är att ett ökat välstånd le- der till att kraven på det skattefinansierade väl- färdsåtagandet ökar. Denna effekt, som ibland benämns Wagners lag, innebär att efterfrågan på de tjänster den offentliga sektorn tillhandahåller ökar som andel av BNP när BNP växer.100 Ett skäl till detta kan vara att ett samhälle med högre välstånd samtidigt blir mer komplext, och att behovet av en sammanhållande offentlig verk- samhet därför blir större. En annan förklaring är att högre inkomster medför ökade krav på skat- tefinansierade välfärdstjänster som vård, utbild- ning och kultur. För finanspolitiken innebär Wagners lag ett hållbarhetsproblem eftersom kraven på den offentliga sektorn ökar kontinuer- ligt när ekonomin växer.

Diagram 11.8 Offentliga utgifter 1950–2014
Procent av BNP
80
	Transfereringar
70	Offentlig konsumtion
	Offentlig konsumtion
60	Investeringar
50	Övrigt
50
40
30
20
10
0
1950	1960	1970	1980	1990	2000	2010
Källor: Statistiska centralbyrån och Konjunkturinstitutet.

I Sverige ökade de offentliga utgifterna från ca 24 procent av BNP 1950 till ca 64 procent av BNP 1982 (se diagram 11.8). Både den offentliga konsumtionen och transfereringarna ökade un- der perioden. Den snabba ökningen av de offent- liga utgifterna möjliggjordes av att skatterna kunde höjas kraftigt från låga nivåer. Utgiftskvo- ten minskade sedan något under 1980-talet, men ökade åter snabbt till följd av 1990-talskrisen, då BNP föll kraftigt, och uppgick 1993 till ca 67 procent av BNP. Sedan mitten av 1990-talet har utgiftskvoten sjunkit till strax över 50 procent av BNP 2014, framför allt till följd av minskande transfereringar, men också på grund

100 Wagner, Grundlegung der Politischen Ökonomie, 1893. Wagners lag kan även uttryckas som att inkomstelasticiteten för de skattefinansierade tjänsterna är större än ett.

230

av lägre räntekostnader. Det verkar därför som att sambandet mellan tillväxt och utgiftskvot har varit svagt i Sverige de senaste 35 åren. Det em- piriska stödet för Wagners lag är tvetydigt och varierar både mellan länder och undersökta tids- perioder.101

Högre efterfrågan på fritid och välfärdstjänster försämrar det offentliga sparandet

För att visa på konsekvenserna av förändringar i efterfrågan som kan ske på grund av ökat väl- stånd presenteras nedan ett scenario där den genomsnittliga arbetstiden per sysselsatt antas minska med 0,1 procent per år102 jämfört med scenariot med oförändrat beteende, samtidigt som den offentliga konsumtionen volymmässigt växer 0,2 procent snabbare per år än vad som är demografiskt motiverat. Detta innebär att det sker en viss standardökning i de välfärdstjänster som den offentliga sektorn erbjuder. Därmed förändras också finanspolitiken successivt med tiden.

I scenariot väljer kommande generationer att arbeta i mindre utsträckning än i dag. År 2100 antas medelarbetstiden vara ca 120 timmar kor- tare per person och år jämfört med scenariot med oförändrat beteende (motsvarande ca tre arbetsveckor per år eller ca en dryg halv timme per arbetsdag). Till följd av detta minskar även skatteinkomsterna och möjligheterna att finansi- era den skattefinansierade välfärden. Finansie- ringsproblemen förstärks ytterligare av kraven på en gradvis ökande standard i de offentliga tjänsterna. Personaltätheten inom vård, skola och omsorg antas exempelvis öka. Sammantaget är antalet arbetade timmar i den offentliga sek- torn drygt 17 procent högre 2100 jämfört med scenariot med oförändrat beteende. Detta inne- bär i sin tur att antalet arbetstimmar som är till- gängliga för produktion i näringslivet minskar i motsvarande utsträckning. Allt eftersom fritiden ökar, antalet arbetade timmar minskar och stan- darden höjs, utsätts den offentliga sektorn för

101 Se t.ex. Durevall och Henrekson, The Futile Quest for a Grand Explanation of Long-Run Government Expenditures, 2011 och Agell, Lindh och Ohlsson, Growth and the Public Sector: A Critical Review Essay, European Journal of Political Economy 13:1, 1997

102 Detta överensstämmer ungefär med minskningen i medelarbetstiden 1980–2009. Pensionsåldern antas vara oförändrad jämfört med scenariot med oförändrat beteende.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

ett allt större förändringstryck för att finanspoli- tiken ska vara hållbar.

Diagram 11.9 Primärt finansiellt sparande vid högre efter- frågan

Procent av BNP
3
2
1
0
-1
-2
-3
-4		Högre efterfrågan
		Högre efterfrågan
-5		Oförändrat beteende
-6		Oförändrat beteende
-6
-7
2010	2020	2030	2040	2050	2060	2070	2080	2090	2100
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Det primära finansiella sparandet urholkas dra- matiskt i detta scenario jämfört med scenariot med oförändrat beteende, vilket försämrar håll- barheten betydligt (se diagram 11.9). S1-indikatorn uppgår till -1,1, vilket är en för- svagning med 0,4 procent av BNP jämfört med scenariot med oförändrat beteende, och S2-indikatorn uppgår till 3,8, vilket är en för- svagning med ca 4,9 procent av BNP. Enligt S2-indikatorn är utvecklingen därför långsiktigt ohållbar. Förändringen beror till ungefär en tred- jedel på att arbetsutbudet minskar när fritiden ökar och till två tredjedelar på att efterfrågan på skattefinansierad välfärd ökar.

Det finns flera sätt att finansiera välfärden i fram- tiden

Beräkningarna ovan antyder att finanspolitiken i ett scenario med oförändrat arbetskraftutbud och oförändrad standard på tjänsteutbudet är långsiktigt hållbar, men att det finns flera alter- nativa utvecklingar som kan komma att sätta de offentliga finanserna under press. Utgifterna kan öka på grund av en åldrande befolkning, Baumols lag eller en högre efterfrågan när BNP ökar.103 Dessa utgifter kan komma att behöva

103 Utöver dessa kostnadsdrivande faktorer kan utgifterna även komma att öka till följd av exempelvis den medicintekniska utvecklingen. Se exempelvis Den ljusnande framtid är vård (Socialdepartementet 2010). En

231

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

finansieras av en minskande andel förvärvsaktiva i befolkningen, som med stigande inkomster möjligtvis vill öka sin fritid.

En fråga som då inställer sig är i vilken ut- sträckning det är rimligt att i dag öka det offent- liga sparandet för att framtida generationer för- väntas vilja ha fler eller bättre välfärdstjänster eller mer fritid. Frågan om vilka framtida pro- blem som morgondagens beslutsfattare ska läm- nas att hantera, och vilka som kräver åtgärder i dag, är i slutändan en normativ fördelnings- politisk fråga.

En ökad efterfrågan på välfärdstjänster inne- bär inte heller nödvändigtvis att tjänsterna måste finansieras med skatter. En allt större privat fi- nansierad välfärdssektor har vuxit fram under de senaste åren och möjligheterna att själv betala för välfärdstjänster har ökat. Möjligheten att köpa privata tjänster beror dock på den egna inkoms- ten och är inte jämnt fördelad i befolkningen. I Sverige tillhandahålls välfärdstjänster som vård, omsorg och utbildning därför i stor utsträckning via den offentliga sektorn till låga eller inga kost- nader för brukaren. På detta sätt säkerställs att välfärdstjänsterna kan utnyttjas efter behov och inte efter betalningsförmåga.

Dessutom är den samhällsekonomiska nyttan av välfärdstjänster ibland större än nyttan för den enskilda individen då de ger upphov till s.k. positiva externa effekter. Utbildning, sjukvård och barnomsorg är exempel på tjänster som i många fall är till nytta inte enbart för dem som brukar dessa tjänster, utan även för samhället i stort. Preferenser för en jämn fördelning av väl- färdstjänsterna och förekomsten av positiva ex- terna effekter talar för att produktionen av väl- färdstjänsterna till stor del bör finansieras med skatter även framöver.

En högre efterfrågan på välfärdstjänster utgör en potentiell utmaning för framtidens finans- politik. Samtidigt växer välståndet och resurser- na, vilket innebär att möjligheten att möta denna utmaning ökar. Diagram 11.10 visar att BNP per capita i fasta priser förväntas vara nästan dubbelt så hög 2050, och mer än fyra gånger så hög 2100, som 2014. Hushållens konsumtionsutgifter ökar ännu något snabbare i beräkningen, medan den skattefinansierade konsumtionen av olika väl- färdstjänster, den offentliga konsumtionen, end- ast ökar i mycket begränsad omfattning i fasta

ökad effektivisering av offentlig verksamhet kan till viss del motverka kostnadsökningen (se avsnitt 0).

priser. Befolkningen kommer därmed att i fram- tiden ha mer resurser att använda till konsumt- ion av varor och tjänster, inklusive välfärdstjäns- ter. Den stora utmaningen är därför inte fram- tida resursbrist, utan möjligheten att upprätthålla dagens höga andel av gemensam finansiering av de ökande behoven. I vilken utsträckning väl- färdstjänsterna ska finansieras offentligt eller privat är en avvägning där såväl fördelningspoli- tiska hänsyn som strukturpolitiska överväganden måste beaktas.

Diagram 11.10 BNP per person fördelat efter användning

Tusental kronor, 2013 års priser

2000

1800		Offentlig konsumtion
1600


1400
1200		Hushållens konsumtionsutgifter



1000
800		Övriga ändamål


600
400
200
0
	2014		2030	2050	2100
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

11.2Förutsättningarna för långsiktig hållbarhet kan förbättras

Som redogjorts för ovan bedöms finanspolitiken vara långsiktigt hållbar i ett scenario som bygger på oförändrad politik och oförändrade beteen- den. Denna bedömning grundar sig emellertid på en viss uppsättning antaganden. Som redovisas i avsnitt 11.1 finns det faktorer som kan sätta finanspolitiken under press. I detta avsnitt be- handlas ett antal möjliga alternativ för att minska risken för att problem ska uppstå. Genom att tidigarelägga inträdet på arbetsmarknaden och senarelägga utträdet, förbättra etableringen av nyanlända invandrare, öka arbetsutbudet bland utrikes födda och bland kvinnor, förbättra be- folkningens hälsa och situationen för funktions- nedsatta med nedsatt arbetsförmåga, samt höja produktiviteten i offentlig verksamhet kan trycket på de offentliga finanserna dämpas.

232

Vägar till ett längre arbetsliv

Mellan mitten av 1970-talet och mitten av 1990- talet sköts det genomsnittliga inträdet på arbets- marknaden upp, samtidigt som utträdet skedde allt tidigare. Under senare år har dessa trender brutits. Ett sätt att förbättra finanspolitikens hållbarhet är att förlänga arbetslivet genom att inträdesåldern sänks och utträdesåldern höjs.

Tidigarelagt inträde på arbetsmarknaden

Den genomsnittliga inträdesåldern på arbets- marknaden har sedan 1970-talet ökat med tre år till knappt 21 år 2010.104 Den främsta orsaken till detta är att fler studerar längre. I Sverige var me- dianåldern för examinerade från universitet och högskola ca 27 år 2012/13, och för första- gångsexaminerade var den ca 26,4 år. Genom- snittsåldern för examen i Sverige var högre, 29,4 år 2011. I OECD-länderna var den 26,4 år 2011 medan den endast var 24,0 år i Storbritannien och 25,2 år i Tyskland.105 En tidig examen ökar individens livsinkomst eftersom perioden med den högre inkomst som den högre utbildningen resulterar i då blir längre.

Med en lägre examensålder kan antalet arbe- tade timmar förväntas bli fler, och skatte- inkomsterna därmed högre. En annan effekt är att det offentligas kostnader minskar till följd av att transfereringar under studietiden blir mindre. Genom att höja genomströmningstakten i ut- bildningssystemet och sänka examensåldern förbättras förutsättningarna för att sänka inträ- desåldern på arbetsmarknaden.

Senarelagt utträde från arbetsmarknaden

Dagens äldre kan se fram emot en betydligt längre tid som pensionär än tidigare generation- er. Både utträdesåldern och den förväntade me- dellivslängden har ökat de senaste 30 åren, men utträdesåldern har ökat i betydligt långsammare takt än medellivslängden (se tabell 11.2). Utträ- desåldern ligger i dag på runt 63,4 år i genom-

104 Se Arbetslivets längd (Pensionsmyndigheten 2011). Inträdesåldern beräknas som den åldern då en 40-åring (som är en del av arbetskraften) i genomsnitt skulle haft sitt första inträde på arbetsmarknaden, om det givna årets förvärvsmönster i olika åldrar varit konstant. Med inträde på arbetsmarknaden avses här deltagande i arbetskraften oavsett arbetstid enligt Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar.

105 Se OECD, Education at a Glance 2014.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

snitt, medan den förväntade återstående medel- livslängden vid 65 år är närmare 20 år.

I ett internationellt perspektiv är utträdes- åldern relativt hög i Sverige. Bland europeiska länder med jämförbar data är Sverige det land som har den högsta utträdesåldern. I Frankrike och Italien är utträdesåldern 58–59 år, medan den i USA och Japan är 64–65 år.106 Syssel- sättningsgraden åren före 65 år är hög i inter- nationell jämförelse, men den faller snabbt efter denna ålder. Uppfattningen att sextiofem år är en naturlig pensionsålder verkar således vara fast etablerad, trots den möjlighet till en senare pens- ionsålder som det nya pensionssystemet ger.

Tabell 11.2 Utträdesålder och återstående medellivslängd

	Kvinnor		Män
	1980	2012	1980	2012

Utträdesålder	60,9	62,9	63,3	63,9
Återstående medellivs-
längd vid 65	18,0	21,0	14,3	18,4

Källor: Statistiska centralbyrån och Pensionsmyndigheten.

Ett antal faktorer pekar på att utträdesåldern kan komma att stiga framöver. Ett bättre hälso- tillstånd har i kombination med att allt färre har fysiskt krävande arbeten förbättrat förut- sättningarna för att fortsätta arbeta längre upp i åldrarna. Vidare är utbildningsnivån högre än tidigare och personer med högre utbildning läm- nar vanligtvis arbetsmarknaden senare än de utan högre utbildning.107 Det finns även ekonomiska drivkrafter i pensionssystemet som verkar för att senarelägga utträdet från arbetsmarknaden. Ål- derspensionens storlek är baserad på medellivs- längden vid pensioneringen och beräkningar visar att utträdesåldern kan förväntas öka bl.a. på grund av detta.108

Om utträdet från arbetsmarknaden inte sena- reläggs innebär det att den genomsnittliga ål- derspensionen kommer att öka betydligt lång- sammare än de förvärvsaktivas inkomster, efter- som pensionen blir lägre när medellivslängden ökar och de intjänade pensionsrättigheterna måste fördelas på fler pensionsår. En sådan ut- veckling kan skapa finansiella hållbarhets-

106Utträdesåldern från arbetslivet – ett internationellt perspektiv (Pens- ionsmyndigheten 2012).

107Arbetslivets längd (Pensionsmyndigheten 2011).

108Svensk finanspolitik (Finanspolitiska rådet 2009).

233

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

problem om fler pensionärer blir berättigade till andra ersättningar, t.ex. bostadstillägg för pen- sionärer. Pensionerna kan därtill komma att upplevas som otillräckliga, vilket kan medföra krav på kompensation, t.ex. i form av höjd pens- ion eller sänkt skatt, för att utjämna den relativa skillnaden mellan pensionärer och förvärvsak- tiva. Det är därför angeläget att det skapas goda förutsättningar för ett längre arbetsliv.

Ett längre arbetsliv stärker de offentliga finanserna

I ett scenario som analyserar effekterna av ett längre arbetsliv antas den genomsnittliga inträ- desåldern på arbetsmarknaden gradvis sjunka med ett år 2020–2029. Samtidigt antas utträ- desåldern stiga med hälften av ökningen av den återstående medellivslängden vid 65 års ålder. Det innebär att utträdesåldern ökar med närmare ett och ett halvt år till 2050, och med drygt tre år till 2100. I beräkningen har antagits att de yngre som kommer in på arbetsmarknaden kommer att utnyttja arbetslöshets- och sjukförsäkringen i samma utsträckning som dagens sysselsatta ung- domar i dessa åldrar, medan äldre aktiva kommer att vara sjuka, arbetslösa och förtidspensionerade i samma utsträckning som dagens äldre aktiva. I övrigt har inga ytterligare utgifter för åtgärder som förlänger arbetslivet beaktats.

Jämfört med scenariot med oförändrat bete- ende förstärker detta det primära offentliga spa- randet och därmed finanspolitikens hållbarhet påtagligt (se diagram 11.11). S1-indikatorn för- bättras med ca 0,4 procent av BNP till -1,9 och S2-indikatorn förbättras med 1,9 procent av BNP till -3,0. Scenariot visar att ett längre ar- betsliv är mycket viktigt för den långsiktiga finansieringen av välfärden.

Diagram 11.11 Primärt finansiellt sparande vid ett längre arbetsliv

Procent av BNP

5
4
3
2
1
0
-1						Längre arbetsliv
-1
-2						Oförändrat beteende
-2
-3
2010	2020	2030	2040	2050	2060	2070	2080	2090	2100
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Snabbare etablering av utrikes födda

Även om anknytningen till arbetsmarknaden bland utrikes födda har ökat under senare år är den fortfarande väsentligt svagare än hos inrikes födda. Sysselsättningsgraden var 2014 knappt 59 procent bland de utrikes födda i åldern 15–74 år, jämfört med knappt 68 procent bland de inri- kes födda. Vidare var arbetslösheten bland utri- kes födda ca 16 procent jämfört med 6 procent bland inrikes födda. Anknytningen till arbets- marknaden skiljer sig åt även mellan olika grup- per av utrikes födda, t.ex. är flyktingar födda utanför Europa arbetslösa i högre grad än övriga. Andra viktiga faktorer är vistelsetid i Sverige och utbildningsnivå.

Det finns flera skäl till att etableringen på ar- betsmarknaden av utrikes födda tar relativt lång tid. Som exempel kan nämnas att många nyan- lända är flyktingar och anhöriga med relativt kort utbildning. Andra faktorer kan vara svårig- heter för arbetsgivare att värdera kompetens som förvärvats utomlands, att utrikes födda saknar nätverk som underlättar inträdet på arbetsmark- naden, och att de utsätts för diskriminering.109 Med en snabbare etablering av nyanlända in- vandrare förbättras finanspolitikens långsiktiga hållbarhet genom ökade skatteinkomster och minskade utgifter för bl.a. ekonomiskt bistånd, bostadsbidrag och arbetsmarknadsstöd.

109 Se Sysselsättning för invandrare – en ESO-rapport om arbetsmark- nadsintegration (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi 2011:5).

234

Diagram 11.12 Primärt finansiellt sparande vid en snabbare etablering

Procent av BNP

3
2
1
0
-1
-2						Snabbare etablering
-2
						Oförändrat beteende
-3
2010	2020	2030	2040	2050	2060	2070	2080	2090	2100
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

För att bedöma effekten av en snabbare etable- ring för hållbarheten har en känslighetskalkyl genomförts där det antas att syssel- sättningsnivåerna bland utrikes födda närmar sig de inrikes födda med en tredjedel mellan 2020 och 2029. Därmed ökar antalet arbetade timmar i ekonomin med drygt 2 procent fram till 2050. Detta gör att det primära finansiella sparandet blir så mycket högre att den demografiskt be- tingade försämringen av sparandet de närmaste 15–20 åren i det närmaste uteblir,(se diagram 11.12), samt till att S1 och S2 förbättras med 0,2 respektive 0,5 procent av BNP.

Fler arbetade timmar för kvinnor

Kvinnor har ett lägre arbetskraftsdeltagande, högre sjukfrånvaro och jobbar deltid i större utsträckning än män, särskilt om det finns barn i hushållet. Om kvinnors arbetskraftsdeltagande och arbetstid ökade skulle de offentliga finan- serna förstärkas. Ett högre arbetsutbud bland kvinnor skulle innebära högre skatteinkomster, samtidigt som olika inkomstberoende transfere- ringsutgifter skulle minska. I den utsträckning som arbetsutbudet skulle öka som en följd av minskad sjukfrånvaro skulle även utgifterna för sjukpenning samt sjuk- och aktivitetsersättning minska.

Storleken på effekten av ett ökat arbetsutbud från kvinnor beror till stor del på hur männens arbetsutbud påverkas. Om männens förvärvs- arbete sjunker i motsvarande grad som kvinnor- nas ökar, t.ex. som en följd av att det i stället är männen som utför det oavlönade arbetet i hem- met, är effekten på de offentliga finanserna liten.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

Ökar däremot kvinnors arbetsutbud genom att deras eller männens fritid minskar, eller på grund av att det samlade arbetet i hemmet minskar, skulle detta ha en positiv inverkan på finanspoli- tikens hållbarhet.

Kvinnors ökade förvärvsarbete skulle så små- ningom även innebära högre pensionsinkomster för kvinnliga pensionärer. Detta skulle innebära en lättnad för de offentliga finanserna genom lägre utbetalningar av bl.a. garantipension och bostadstillägg för pensionärer.

Diagram 11.13 Primärt finansiellt sparande vid ett högre arbetsutbud bland kvinnor

Procent av BNP

4
3
2
1
0
-1					Högre kvinnligt arbetsutbud
					Högre kvinnligt arbetsutbud
-2					Oförändrat beteende
					Oförändrat beteende
-3
2010	2020	2030	2040	2050	2060	2070	2080	2090	2100
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

I känslighetskalkylen antas att kvinnors arbetstid ökar så att skillnaden i antalet arbetade timmar mellan män och kvinnor halveras mellan 2020 och 2039. Det innebär att både kvinnors syssel- sättningsgrad och medelarbetstid ökar. Antalet kvinnor som uppbär ersättning från sjukförsäk- ringen antas öka i paritet med sysselsättningen, medan antalet kvinnor med sjuk- och aktivitets- ersättning antas vara konstant. Sammantaget innebär detta att antalet arbetade timmar i eko- nomin 2050 är närmare 6 procent högre än i scenariot vid oförändrat beteende. Det gör att det primära finansiella sparandet blir högre (se diagram 11.13) och att S1 förbättras med 0,4 procent av BNP, medan S2 förbättras med 1,4 procent av BNP.

Ett förbättrat hälsoläge

Befolkningens hälsa och de äldres funktions- förmåga har förbättrats de senaste 20 åren. Flera av de stora folksjukdomarna har förskjutits högre upp i åldrarna, samtidigt som en mindre andel i varje given åldersgrupp anger att de har

235

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

sjukdomar eller besvär som hindrar deras dagliga liv.110 En fortsatt förbättring av hälsan innebär sannolikt en betydande positiv effekt på de of- fentliga finanserna.

Kostnaderna för vård och omsorg ökar med åldern. Den genomsnittliga årliga kostnaden för vård och omsorg uppgick exempelvis 2012 till drygt 24 000 kronor per person i åldern 35–39 år, till ca 65 000 kronor per person i åldern 70–74 år och till ca 209 000 kronor per person i åldern 85– 89 år. En minskad risk för insjuknande, särskild bland de äldre, skulle därför avsevärt reducera kostnaderna för vård och omsorg. Detta kan vara centralt för finanspolitikens hållbarhet, inte minst när andelen äldre i befolkningen ökar.

Genom att minska ojämlikhet i hälsa, för- bättra livsvillkor samt identifiera riskgrupper, kan livsstil och levnadsvanor påverkas och risken för ohälsa och sjukdom minskas. I den utsträck- ning förbättrad hälsa även innebär ökad livslängd kan det dock medföra att fler personer uppnår åldrar där förekomsten av vissa vårdkrävande sjukdomar, t.ex. demens, är stor.111 Detta skulle i så fall minska den offentliga besparingspotentia- len.

Diagram 11.14 Primärt finansiellt sparande vid förbättrad hälsa

Procent av BNP

7
6
5
4
3
2
1
0
-1						Förbättrad hälsa
-1
-2						Oförändrat beteende
-2
-3
2010	2020	2030	2040	2050	2060	2070	2080	2090	2100
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

För att bedöma hur ett förbättrat hälsotillstånd påverkar hållbarheten antas i en beräkning att de åldersspecifika kostnaderna för sjukvård och

äldreomsorg för personer över 65 år successivt skjuts upp i åldrarna i takt med att den förvän- tade återstående medellivslängden vid 65 års ålder ökar. Ett års ökad medellivslängd innebär med andra ord ett relativt sett friskare år. År 2100 har de åldersspecifika kostnaderna för- skjutits med fem levnadsår. Vård- och omsorgs- behovet för en 80-åring 2100 antas därför vara detsamma som för en 75-åring i dag. Denna för- skjutning medför att det primära finansiella spa- randet blir högre (se diagram 11.15), och för- bättrar S1 med 0,3 procent av BNP och S2 med 3,1 procent av BNP.

Produktivitetens betydelse för hållbarheten

En högre produktivitet i näringslivet innebär att det samlade välståndet i samhället ökar. Det gör att löneinkomsterna i samhället ökar, och där- med även skatteinkomsterna, vilket stärker de offentliga finanserna. Det finns dock faktorer som verkar i motsatt riktning som är i det närm- aste lika stora. Löneutvecklingen i den offentliga sektorn följer, som tidigare nämnts, utveckling- en i näringslivet, vilket ökar de offentliga utgif- terna. Till detta kommer att de offentliga trans- fereringarna per individ på lång sikt antas följa löneutvecklingen, vilket också ökar utgifterna. En produktivitetsökning i näringslivet bidrar visserligen till lägre kostnader på de insatsvaror som används i produktionen av de skattefinansi- erade tjänsterna, men eftersom dessa utgör en betydligt mindre kostnadsandel än personal- kostnaderna i så gott som alla verksamheter för- bättras de offentliga finanserna endast i liten utsträckning. En produktivitetsökning i den offentliga sektorn har däremot betydelse för hållbarheten eftersom en ökad effektivitet i denna sektor innebär en högre produktion till givna resurser, eller samma produktion till lägre kostnader.

Det finns i dag stora skillnader mellan olika sjukhus och landsting i hur mycket vård som produceras i förhållande till kostnaderna, även när skillnader i vårdbehoven beaktas.112 Enligt OECD:s uppskattning skulle kostnaderna för

110Den ljusnande framtid är vård (Socialdepartementet 2010).

111Se exempelvis Klevmarken och Lindgren, Simulating an Ageing Population – A Microsimulation Approach Applied to Sweden, Contri- bution to Economic Analysis 285, 2008.

112 Hälso- och sjukvård ur olika perspektiv: Jämförelser mellan landsting 2009 (Sveriges Kommuner och Landsting 2009).

236

hälso- och sjukvård i Sverige kunna minska med drygt 2,8 procent av BNP om effektiviteten var lika hög som i de mest produktiva OECD- länderna.113 I en liknande beräkning för utbild- ningssektorn bedömer OECD att kostnaderna skulle kunna minska med ca 0,7 procent av BNP.

I en känslighetskalkyl antas att arbets- produktiviteten i produktionen av de skatte- finansierade välfärdstjänsterna ökar kontinuerligt med 0,1 procent per år. Detta förbättrar S1 med 0,1 procent av BNP och S2 med 1,1 procent av BNP.

11.3Känsligheten i beräkningarna och jämförelse med föregående hållbarhetsbedömning

I detta avsnitt behandlas beräkningarnas känslig- het för olika antaganden och en jämförelse görs med hållbarhetsbedömningen som gjordes i 2014 års ekonomiska vårproposition (prop. 2013/14:100).

Finanspolitiken är hållbar i de flesta scenarier

Hållbarhetsindikatorerna S1 och S2 visar att finanspolitiken är långsiktigt hållbar i ett scena- rio som bygger på ett oförändrat beteende, se avsnitt 11.1. Detta resultat bör dock tolkas med försiktighet av flera skäl. De finanspolitiska ut- maningar som behandlas i detta avsnitt verkar på mycket lång sikt och beräkningarna sträcker sig därför långt in i framtiden. Den långa beräk- ningshorisonten medför ett betydande inslag av osäkerhet. Till detta ska läggas att kalkylerna är starkt beroende av de antaganden som görs. Kal- kylerna ska, som redan nämnts, inte uppfattas som prognoser för en sannolik utveckling, utan som effektanalyser där effekten av olika föränd- ringar i beräkningsantagandena redovisas. I tabell 11.3 sammanfattas hur de alternativa antaganden som ligger till grund för beräkningarna i avsnitt 11.1 och 11.2 påverkar S1 och S2. Dessutom

113 Economic Policy Reforms – Going for Growth 2011 (OECD 2011). De mest effektiva länderna inom hälso- och sjukvårdsområdet enligt OECD är Schweiz och Australien

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

redovisas ytterligare ett antal känslighetskalky- ler.114 Allmänt kan sägas att finanspolitiken är hållbar i de flesta av de olika beräkningarna. S1- indikatorn är negativ i alla redovisade scenarier utom vid ett försämrat utgångsläge, och S2 end- ast positiv i det sistnämnda scenariot och vid kontinuerligt ökande krav på högre standard i den skattefinansierade produktionen.

Tabell 11.3 S1 och S2 i de olika scenarierna

Procent av BNP	S1	S2
	S1	S2
Oförändrat beteende	-1,5	-1,1
Försämrar hållbarheten

Högre efterfrågan på fritid och välfärdstjänster

Mer fritid Ökad standard

Högre jämviktsarbetslöshet Försämrat utgångsläge

Förbättrar hållbarheten

-1,1	3,8
-1,3	0,4
-1,2	2,0
-1,3	-0,7
0,2	0,6

Längre arbetsliv	-1,9	-3,0
Lägre inträdesålder	-1,8	-1,7
Högre utträdesålder	-1,6	-2,4
Förbättrad integration	-1,7	-1,6
Högre arbetsutbud bland kvinnor	-1,9	-2,5
Förbättrad hälsa	-1,8	-4,2
Högre produktivitet i offentlig sektor	-1,6	-2,2

Anm.: Positiva värden anger att det offentliga sparandet måste förstärkas permanent för att finanspolitiken ska vara långsiktigt hållbar, och negativa värden att en permanent försvagning är möjlig.

Källa: Egna beräkningar.

I beräkningen Högre jämviktsarbetslöshet antas att jämviktsarbetslösheten är 1 procentenhet högre alla år efter 2019, vilket försämrar S2 med ca 0,4 procent av BNP.

I bedömningen av utvecklingen fram t.o.m. 2019 antas att finanspolitiken är oförändrad och att inga reformer genomförs utom de som redan är beslutade eller aviseras i denna proposition. För att beskriva betydelsen av ett sämre utgångs- läge antas i en alternativ bedömning att de tak- begränsade utgifterna ökar varje år 2016–2019, så

114 I scenarierna Mer fritid och Ökad standard är antagandena desamma som i scenariot Ökad efterfrågan på fritid och välfärdstjänster, och i scenarierna Lägre inträdesålder och Högre utträdesålder desamma som i scenariot Ett längre arbetsliv. I promemorian Utvecklad bedömning av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet (Finansdepartementet 2015), som finns tillgänglig på regeringens hemsida, www.regeringen.se, finns en närmare beskrivning av var och en av känslighetsanalyserna.

237

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

att budgeteringsmarginalen motsvarar 1,5 pro- cent av de takbegränsade utgifterna, vilket är den minsta nivån på budgeteringsmarginalen när budgetåret inleds enligt regeringens riktlinje. Denna försämring i sparandet, som motsvarar ca 1,8 procent av BNP 2019, antas ske utan någon motsvarande finansiering på budgetens inkomst- sida, dvs. det primära finansiella sparandet för- sämras i samma utsträckning som utgifterna ökar. Det innebär att det primära finansiella spa- randet motsvarar ca -2,1 procent av BNP 2019, jämfört med ca -0,3 procent i övriga scenarier. Det primära finansiella sparandet i de långsiktiga beräkningarna förskjuts därmed nedåt med ca 1,8 procent av BNP hela framskrivnings- perioden, vilket illustreras i diagram 11.15.

Diagram 11.15 Primärt finansiellt sparande vid ett försäm- rat utgångsläge

Procent av BNP

3
2
1
0
-1
-2
						Sämre utgångsläge
-3						Oförändrat beteende
						Oförändrat beteende
-4
2010	2020	2030	2040	2050	2060	2070	2080	2090	2100
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Vid en sådan utveckling försämras S1 och S2 till 0,2 respektive 0,6 procent av BNP. Risken för att finanspolitiken blir ohållbar ökar således om det finansiella sparandet är betydligt lägre än i dag det år då framskrivningarna startar.

Hållbarheten är något försvagad jämfört med tidigare bedömning

I scenariot med ett oförändrat beteende uppgår S1 till –1,5 procent av BNP och S2 till -1,1 procent av BNP. I 2014 års ekonomiska vårproposition beräknades S1 till -2,4 procent av BNP och S2 till -1,6 procent av BNP i samma scenario. En anledning till att hållbarheten för- sämrats något sedan bedömningen i 2014 års ekonomiska vårproposition är skillnaden i ut- gångsläge för beräkningen. Det strukturella spa- randet i slutåret av den medelfristiga beräkning-

en som ligger till grund för långsikts- framskrivningen är 0,7 procent av potentiell BNP lägre än i 2014 års ekonomiska vårpropo- sition. Allt annat lika betyder detta att den lång- siktiga hållbarheten mätt med S2 försämras med 0,7 procent av BNP.

Ett skäl till att S1-indikatorn reviderats ned är att den konsoliderade bruttoskulden reviderats upp relativt mycket sedan 2014 års ekonomiska vårproposition. Detta beror framför allt på Kärn- avfallsfondens och Insättningsgarantinämndens ändrade hantering av transaktioner med åter- köpsavtal s.k. repor och omvända repor.115

Faktorer som bidrar till att stärka finans- politikens långsiktiga hållbarhet något är att den nya befolkningsprognos som den aktuella be- räkningen bygger på har en något snabbare ut- veckling av befolkningen i arbetsför ålder än tidigare prognos, och att arbetskraftutbudet per person i olika åldrar, av olika ursprung och kön är något starkare än i tidigare bedömning.

11.4Andra bedömningar av den finansiella hållbarheten

Bedömningar av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet i Sverige görs av flera olika bedömare.

De flesta bedömningar indikerar en svag risk för att finanspolitiken är ohållbar

Den svenska finanspolitiken är svagt ohållbar i finansiell mening enligt de flesta bedömningar som inkluderas i denna sammanställning.

Hållbarhetsindikatorn S1 baseras i regeringens och Europeiska kommissionens bedömningar på att bruttoskulden ska motsvara 60 procent av BNP 2030. Eftersom Sveriges bruttoskuld i dag ligger väl under denna nivå är finanspolitiken finansiellt hållbar enligt denna indikator i rege- ringens och Europeiska kommissionens bedöm- ningar (se tabell 11.4). OECD:s och Internat- ionella valutafondens (IMF) S1-värden är dock svagt positiva, men inte jämförbara med rege- ringens och Europeiska kommissionens bedöm-

115 Se avsnitt 8.3 för en mer utförlig redovisning av denna förändring.

238

ningar eftersom de utgår från det striktare kravet att skuldkvoten 2030 ska vara oförändrad på utgångsårets nivå.

Enligt Konjunkturinstitutet uppgår S2 för Sverige till ett spann mellan 0,6 och 3,5 procent av BNP. Att Konjunkturinstitutet bedömer att finanspolitiken är mindre hållbar beror dels på att dess bedömning av utvecklingen på medel- lång sikt är mer pessimistisk, dels på att Kon- junkturinstitutet har en definition av begreppet oförändrad politik som gör att den offentliga konsumtionen växer i betydligt snabbare takt än i regeringens beräkning. Konjunkturinstitutet antar i sin bedömning att standarden inom de skattefinansierade tjänsterna ökar med 0,6 pro- cent per år, medan regeringen räknar med en oförändrad standard.

Tabell 11.4 Hållbarhetsindikatorer för Sverige

Procent av BNP

	S1	S2
	(eller mot-
	svarande)
Regeringen	-1,5	-1,1
Konjunkturinstitutet (mar 2015)		0,6 − 3,5
Finanspolitiska rådet (maj 2012)		1,0
Europeiska kommissionen (dec	-2,7	2,4
2012)
OECD (jun 2013)	0,5
IMF (okt 2014)	1,4

Anm.: Indikatorvärdena är inte direkt jämförbara eftersom de bygger på olika beräkningsantaganden (se texten). S1 anger den permanenta budgetförändring som behövs för att bruttoskulden ska uppgå till antingen 60 procent av BNP 2030 (Europeiska kommissionen och regeringen) eller dagens nivå 2030 (OECD och IMF).

Källor: Konjunkturinstitutet, Finanspolitiska rådet, Europeiska komm issionen, OECD, Internationella valutafonden (IMF) och egna beräkningar.

Även Finanspolitiska rådets rapport uppvisar S2- värden som pekar på ett mindre konsoliderings- behov för att finanspolitiken ska vara strikt håll- bar. Rådet bedömer dock att finanspolitiken kan anses vara hållbar på lång sikt.116 Enligt Europe- iska kommissionen ligger Sveriges S2-indikator något över den gräns som anses utgöra gränsen för en låg hållbarhetsrisk på lång sikt.117

Den huvudsakliga anledningen till att beräk- ningarna skiljer sig åt är att definitionen av oför-

116 Finanspolitiska rådet baserar sin bedömning på underlagsrapporten Hagist, Moog och Raffelhüschen, A Generational Accounting Analysis of Sweden, 2012.

117 Den övre gränsen för låg hållbarhetsrisk är enligt Europeiska kom- missionen S2-värdet 2,0

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

ändrad politik är olika. Regeringen utgår i sina beräkningar från att standarden för offentligt tillhandahållna välfärdstjänster hålls konstant, medan övriga bedömare antar att den reala stan- darden för en viss tjänst ökar räknat per brukare inom åldersgruppen. Framskrivningarna förut- sätter därmed att det i viss utsträckning fattas politiska beslut med en sådan inriktning. I käns- lighetsberäkningen Ökad standard görs ett lik- nande antagande. I detta scenario uppgår S2 till 2,0 procent av BNP, vilket ligger närmare övriga bedömares beräkningar.

En annan anledning till att S2 kan skilja sig åt är att olika bedömare gör explicita beräkningar för det primära sparandet på olika lång sikt. I beräkningen av S2-värdet diskonteras värdet av framtida primära över- och underskott så att saldon som uppkommer långt in i framtiden gradvis får minskad betydelse. Diskonterings- faktorn, som är skillnaden mellan den nominella tillväxttakten och den nominella statsskulds- räntan, är dock så liten att även primära saldon flera hundra år in i framtiden blir betydelsefulla för S2-värdet. Normalt görs dock endast beräk- ningar av primärsaldon för den tid som det finns meningsfull demografisk information, och däref- ter antas att primärsaldot är oförändrat. Rege- ringen och Konjunkturinstitutet gör beräkningar till 2100, medan Europeiska kommissionen i stället har 2060 som slutår.

Det faktum att primära saldon även efter slut- året för de faktiska beräkningarna påverkar S2- värdets storlek i relativt stor utsträckning gör att dess relevans för policyslutsatser minskar. I sce- nariot med oförändrat beteende uppgår det pri- mära finansiella sparandet exempelvis till 1,8 procent av BNP 2100, medan det endast uppgår till 0,4 procent av BNP 2060. Om 2060 används som slutår i beräkningen av S2 i stället för 2100 i detta scenario försämras indikator- värdet med ca 0,9 procent av BNP, från -1,1 till -0,2 procent av BNP. I scenariot där efterfrå- gan på både välfärdstjänster och fritid ökar för- bättras S2 från 3,8 till 2,6 när slutåret ändras till 2060, vilket ligger nära kommissionens bedöm- ning. Att S2 förbättras beror på att den trend- mässigt ökande efterfrågan på fritid och välfärds- tjänster påverkar de offentliga inkomsterna och utgifterna under en kortare tid när antalet fram- skrivningsår minskar.

Resultatet av beräkningarna kan även skilja sig åt av andra anledningar, t.ex. på grund av olika

239

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

antaganden kring potentiell tillväxttakt, pris- ökningar, räntor, arbetslöshet, demografi etc.

Finanspolitikens hållbarhet är bättre än i många andra länder

Finanspolitikens hållbarhet bedöms vara god i ett internationellt perspektiv. Europeiska kom- missionen, OECD och IMF gör alla återkom- mande internationella jämförelser av finanspoli- tikens hållbarhet. Europeiska kommissionen bedömer finanspolitiken i samtliga medlemslän- der utifrån tre indikatorer.

Diagram 11.16 Riskindex för finanspolitikens hållbarhet

Index

1,0

0,9

0,8

0,7

0,6

0,5

0,4

0,3

0,2

0,1

0,0

Bulgarien Danmark Tyskland Estland Lettland Ungern Frankrike Italien Rumänien Sverige Tjeckien Litauen Luxemburg Österrike Polen Slovakien Spanien Finland Belgien Malta Nederländerna Slovenien Storbritannien

Källor: Europeiska kommissionen och egna beräkningar.

ohållbar utveckling. Nedan visas IMF:s håll- barhetsindikator för ett antal länder. Indikatorn visar hur stor budgetkonsolidering IMF bedö- mer är nödvändig för att för att stabilisera brut- toskulden på 60 procent av BNP 2030, eller på 2014 års nivå om bruttoskulden är lägre än 60 procent av BNP detta år. I denna jämförelse har Sverige det femte lägsta indextalet, vilket indike- rar en låg risk för en ohållbar utveckling.119

Diagram 11.17 IMF:s hållbarhetsindikator

Procent av BNP

-5

Nya IslandTjeckienDanmarkTysklandSverigeSlovakienSchweizSydkoreaItalienFinlandSlovenienIrlandFrankrikePortugalKanadaSpanienÖsterrikeNederländernaAustralienStorbritannienZeelandGenomsnittBelgienUSAJapan

Anm.: Anger den permanenta budgetförstärkning som krävs för att 2030 stabilisera bruttoskulden på 60 procent av BNP, eller på 2014 års nivå om bruttoskulden detta år är lägre än 60 procent av BNP.

Källa: IMF.

En sammantagen bedömning av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet

I diagram 11.16 redovisas ett index för hållbarhet baserat på dessa indikatorer.118 Indexet varierar mellan 0,33 och 1. Högsta värdet 1 ges till länder som av Europeiska kommissionen bedöms ha hög risk för en ohållbar utveckling enligt samt- liga indikatorer, medan det lägsta värdet 0,33 ges till länder som bedöms ha låg risk enligt samtliga indikatorer. Sverige, som klassas som ett medel- riskland i en kategori, får indextalet 0,44.

I OECD och IMF:s jämförelser ligger Sverige bland de länder som bedöms ha låg risk för en

118 Europeiska kommissionen delar in medlemsländerna i tre riskgrupper (hög, medel, låg) för varje indikator (S0, S1 och S2). Utifrån detta har ett riskindex beräknats på följande sätt: Låg risk för en indikator motsvarar 1 poäng, medel risk 2 poäng, hög risk 3 poäng. För S0 finns det endast två riskkategorier: hög (3 poäng) och låg (1 poäng). Indexet beräknas genom att dela summan av poängen för de tre indikatorerna med 9 (dvs. högsta möjliga risknivå). Resultatet blir en 7-gradig skala som varierar mellan 0,33 och 1.

Finanspolitiken bedöms vara långsiktigt hållbar i ett scenario med oförändrat beteende hos olika aktörer, och där inga ofinansierade reformer förutom de som redan är beslutade eller aviseras i denna proposition genomförs. S1 uppgår då till -1,5 procent av BNP och S2 till -1,1 procent av BNP. Det finansiella sparandet och den kon- soliderade skulden ligger inom ramarna för de uppsatta gränserna i stabilitets- och tillväxtpak- ten i de flesta av de redovisade scenarierna. Där- med är ett viktigt krav som ligger till grund för marknadernas värdering av hållbarheten uppfyllt.

Pensionssystemet skapar starka incitament att arbeta längre upp i åldrarna när medellivslängden ökar, eftersom pensionärernas inkomster mins-

119 Det bör noteras att IMF:s hållbarhetsindikator bygger på prognoser för det strukturella primära sparandet som även tar hänsyn till de förvän- tade ekonomiska effekterna av de omfattande reformer som flera kris- drabbade länder under senare år har genomfört.

240

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

kar i förhållande till de förvärvsaktivas om utträ- desåldern inte senareläggs.

År 2020–2035 karaktäriseras av ett stigande demografiskt utgiftstryck. De primära offentliga utgifterna bedöms öka med drygt 1 procent av BNP dessa år på grund av en demografiskt be- tingad ökad efterfrågan på skattefinansierade välfärdstjänster. Ett försämrat offentligfinansiellt utgångsläge när det demografiska utgiftstrycket ökar kring 2020 kan medföra en lång period med försvagat offentligt sparande.

Den ovan nämnda problematiken visar även på vikten av en politik fortsatt inriktad på att öka antalet arbetade timmar. En förutsättning för att pensionärer ska ha en god ekonomisk standard och för offentligt finansierade tjänster av god kvalitet, är ett långt och produktivt arbetsliv. Med en ökad medellivslängd finns möjligheten att både öka fritiden och tiden i arbete. I takt med att medellivslängden ökar är det därför vik- tigt med ett högt arbetskraftsdeltagande långt upp i åldrarna, både bland kvinnor och bland män.

241

Ändrad fördelning av ändamål och verksamheter på utgiftsområden

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0

12 Ändrad fördelning av ändamål och verksamheter på utgiftsområden

12.1Flytt av ändamål och verksamheter

Enligt tilläggsbestämmelse 9.5.3 till riksdags- ordningen ska beslut om vilka ändamål och verk- samheter som ska innefattas i ett utgiftsområde fattas av riksdagen i samband med beslut med anledning av den ekonomiska vårpropositionen. I detta avsnitt lämnar regeringen förslag till såd- ana beslut.

Ändringarna bör tillämpas fr.o.m. 2016. De föreslagna ändringarna beaktas dock inte i de beräkningar för utgiftsområdena som görs i denna proposition.

Statens va-nämnd

Regeringens förslag: De ändamål och verk- samheter som avser handläggning av ärenden enligt lagen (2006:412) om allmänna vatten-

tjänster och som finansieras		från anslaget
1:9 Statens va-nämnd	under	utgiftsområde
18 Samhällsplanering,	bostadsförsörjning och

byggande samt konsumentpolitik flyttas till utgiftsområde 4 Rättsväsendet.

Skälen för regeringens förslag: I syfte att säker- ställa en långsiktigt hållbar organisation och en effektiv prövning av hög kvalitet avser regering-

en att föreslå att prövningen av ärenden som enligt nuvarande ordning handläggs i Statens va- nämnd i stället ska prövas av mark- och miljö- domstolarna samt att Statens va-nämnd avveck- las. Den nya ordningen avses träda i kraft den 1 januari 2016.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att de ändamål och verksamheter som avser hand- läggning av ärenden enligt lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster och som finansieras från anslaget 1:9 Statens va-nämnd under utgiftsom- råde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik flyttas till utgiftsområde 4 Rättsväsendet.

För de beräknade utgiftsramarna för 2016 in- nebär förslaget att utgiftsområde 4 Rätts- väsendet ökar med 9 141 000 kronor samt att utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostads- försörjning och byggande samt konsument- politik minskar med motsvarande belopp.

Upphandlingsstödet

Regeringens förslag: De ändamål och verksam- heter som avser upphandlingsstöd och som fi- nansieras från anslagen 1:15 Konkurrensverket och 1:23 Upphandlingsmyndigheten under ut- giftsområde 24 Näringsliv flyttas till utgifts- område 2 Samhällsekonomi och finans- förvaltning.

245

P R O P . 2 0 14 / 1 5 : 1 0 0

Skälen för regeringens förslag: Ett samordnat upphandlingsstöd spelar en nyckelroll i genom- förandet av regeringens politik inom upphand- lingsområdet. Genom att en fristående myndig- het bildas förbättras förutsättningarna för att arbeta med upphandling utifrån ett strategiskt perspektiv. Rätt använd kan upphandlingen ut- göra ett effektivt instrument för att åstadkomma flera positiva effekter i samhället, inklusive främja en ökad tillväxt och sysselsättning samt en hållbar utveckling med hänsyn till miljömäss- iga, sociala och etiska aspekter. En särskild myn- dighet för upphandlingsstöd blir även mer synlig för målgrupperna. Offentlig upphandling är betydelsefull för den offentliga sektorns funkt- ion och för en väl fungerande samhällsservice som tillgodoser medborgarnas förväntningar. Genom att bilda en ny myndighet med ansvar för upphandlingsstödet bedömer regeringen att förutsättningarna för att åstadkomma väl funge- rande upphandlingar skulle förbättras.

Enligt tilläggsbestämmelse 7.5.1 och bilagan till riksdagsordningen ska finansutskottet bl.a. bereda ärenden om upphandling i allmänhet samt anslag inom utgiftsområde 2 Samhälls- ekonomi och finansförvaltning.

Mot bakgrund av det ovan anförda, samt bl.a. Upphandlingsstödsutredningens och Upphand- lingsutredningens slutsatser, och remissinstan- sernas yttranden över dessa betänkanden, bedö- mer regeringen att det statliga upphandlingsstö- det bör förstärkas och samordnas genom att en ny myndighet för upphandlingsstöd bildas. I budgetpropositionen för 2015 aviserade rege- ringen också att en ny organisation för upphand- lingsstöd skulle bildas under 2015 dit nuvarande upphandlingsstöd vid Konkurrensverket skulle flyttas (prop. 2014/15:1 utg. omr. 2).

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att de ändamål och verksamheter som avser upp- handlingsstöd och som finansieras från anslagen 1:15 Konkurrensverket och 1:23 Upphandlings- myndigheten under utgiftsområde 24 Näringsliv flyttas till utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning.

För de beräknade utgiftsramarna för 2016 in- nebär förslaget att utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning ökar med 76 750 000 kronor och att utgiftsområde 24 Näringsliv minskar med motsvarande belopp.

12.2Ändrat namn på utgiftsområde

Regeringens förslag: Utgiftsområde 13 ändrar namn till Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering.

Skälen för regeringens förslag: För att bättre stämma överens med regeringens nya politik inom integrationsområdet bör utgiftsområde 13 benämnas Jämställdhet och nyanlända invandra- res etablering.

Förslaget medför ändringar i riksdags- ordningen. Ett lagförslag finns i avsnitt 2.1.

246

Bilaga 1

Tabellsamling makroekonomisk utveckling och offentliga finanser

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 1

Bilaga 1

Tabellsamling makroekonomisk utveckling och offentliga finanser

Innehållsförteckning

1	Tabeller till avsnitt 4 Den makroekonomiska utvecklingen ................................	5
2	Tabeller till avsnitt 7 Utgifter ..............................................................................	13
3	Tabeller till avsnitt 8 Offentliga sektorns finanser, statens budgetsaldo och
	statsskuld ..............................................................................................................	17

P R O P . 2 0 1 4 / 15 : 1 0 0 B i l a g a 1

Tabellförteckning
Tabell 1 BNP-tillväxt i omvärlden ....................................................................................	5
Tabell 2 Försörjningsbalans, fasta priser ..........................................................................	5
Tabell 3 Försörjningsbalans, fasta priser. Kalenderkorrigerad........................................	6
Tabell 4 Försörjningsbalans, löpande priser.....................................................................	6
Tabell 5 Försörjningsbalans, deflatorer ............................................................................	7
Tabell 6 Bidrag till BNP-tillväxt........................................................................................	7
Tabell 7 Fasta bruttoinvesteringar ....................................................................................	7
Tabell 8 Hushållens ekonomi............................................................................................	8
Tabell 9 Näringslivets produktion, baspris ......................................................................	8
Tabell 10 Offentlig produktion, baspris...........................................................................	9
Tabell 11 Bytesbalans.........................................................................................................	9
Tabell 12 Bruttonationalinkomst (BNI) ..........................................................................	9
Tabell 13 Arbetsmarknad ................................................................................................	10
Tabell 14 Sysselsatta i näringslivet ..................................................................................	11
Tabell 15 Sysselsatta i offentliga myndigheter...............................................................	11
Tabell 16 Resursutnyttjande och potentiella variabler ..................................................	11
Tabell 17 Löneutveckling och inflation..........................................................................	12
Tabell 18 Räntor och valutor ..........................................................................................	12
Tabell 19 Utgiftstak och budgeteringsmarginal ............................................................	13
Tabell 20 Utgifter per utgiftsområde 2014–2019 ..........................................................	14
Tabell 21 Utgifter per utgiftsområde 2004–2019 ..........................................................	15
Tabell 22 Utgifternas procentuella andel av takbegränsade utgifter, 2004–2019.........	16
Tabell 23 Den konsoliderade offentliga sektorns finanser............................................	17
Tabell 24 Statens finanser................................................................................................	18
Tabell 25 Ålderspensionssystemet..................................................................................	18
Tabell 26 Kommunsektorns finanser .............................................................................	19
Tabell 27 Strukturellt sparande .......................................................................................	19

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 1

1 Tabeller till avsnitt 4 Den makroekonomiska utvecklingen

Tabell 1 BNP-tillväxt i omvärlden

Procentuell förändring, fasta priser. Utfall för 2010–2014, prognos för 2015–2019

	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
USA	2,5	1,6	2,3	2,2	2,4	3,3	3,1	2,9	2,6	2,4
Euroområdet	2,0	1,7	-0,7	-0,4	0,9	1,4	1,7	1,6	1,6	1,5
EU	2,0	1,8	-0,4	0,1	1,4	1,7	2,0	2,0	2,0	2,0

Källor: Eurostat, Bureau of Economic Analysis och egna beräkningar.

Tabell 2 Försörjningsbalans, fasta priser

	Mdkr	Procentuell förändring, fasta priser, om inte annat anges. Utfall för 2010 –2014, prognos för 2015–2019
	2013¹	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Hushållens konsumtionsutgifter	1 761	3,9	1,9	0,8	1,9	2,4	2,7	2,7	2,6	2,6	2,4
Offentliga konsumtionsutgifter	988	1,3	0,8	1,1	0,7	1,9	1,9	1,4	0,8	0,7	0,0
Stat	268	3,4	0,7	2,5	1,6	1,8	1,8	-0,1	-1,7	-1,9	-2,2
Kommunsektor	721	0,6	0,9	0,6	0,4	1,9	1,9	1,9	1,7	1,6	0,7
Fasta bruttoinvesteringar	834	6,0	5,7	-0,2	-0,4	6,5	2,9	4,5	3,6	3,5	3,1
Näringsliv	670	5,7	7,1	-0,7	-0,9	7,7	3,3	5,3	3,8	3,6	3,6
Stat	91	7,8	-2,8	-0,6	0,6	-2,1	-0,5	2,0	5,7	5,4	2,8
Kommunsektor	70	6,8	3,9	5,1	3,5	6,7	3,1	-0,2	-0,9	0,0	-1,9
Lagerinvesteringar2	1	2,1	0,5	-1,1	0,1	0,2	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Export	1 660	11,9	6,1	1,0	-0,2	3,3	4,4	5,3	5,0	5,1	5,2
Varuexport	1 185	15,8	6,8	0,3	-1,7	1,7	4,5	5,2	4,8	5,0	5,1
Tjänsteexport	476	2,2	4,0	3,0	4,0	7,3	4,1	5,8	5,3	5,3	5,5
Import3	1 470	12,8	7,3	0,5	-0,7	6,5	4,3	5,7	5,0	5,3	5,3
Varuimport	1 042	17,2	8,7	-0,8	-2,3	4,8	4,9	5,5	4,4	4,8	4,9
Tjänsteimport	428	2,3	3,7	4,3	3,5	10,8	3,0	6,0	6,4	6,3	6,2

BNP	3 775	6,0	2,7	-0,3	1,3	2,1	2,6	2,7	2,5	2,4	2,0

1Fasta priser, referensår 2013.

2Lagerinvesteringarna är uttryckta som bidrag till BNP -tillväxt (procentenheter) och inte som procentuell volymförändring.

3I summering av BNP utgör importen en avdragspost.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 1

Tabell 3 Försörjningsbalans, fasta priser. Kalenderkorrigerad

	Mdkr	Procentuell förändring, fasta priser. Utfall för 2010–2014, prognos för 2015–2019
	2013¹	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Hushållens konsumtionsutgifter	1 761	3,8	1,9	0,9	1,9	2,5	2,6	2,6	2,7	2,7	2,4
Offentliga konsumtionsutgifter	988	1,0	0,8	1,6	0,7	2,1	1,5	1,0	1,1	0,8	0,0
Stat	268	3,1	0,7	2,9	1,6	2,0	1,5	-0,4	-1,4	-1,7	-2,2
Kommunsektor	721	0,2	0,9	1,2	0,4	2,1	1,5	1,6	2,0	1,8	0,7
Fasta bruttoinvesteringar	834	5,6	5,7	0,3	-0,4	6,7	2,5	4,2	4,0	3,6	3,1
Näringsliv	670	5,4	7,1	-0,4	-0,8	7,9	2,9	4,9	4,2	3,7	3,6
Stat	91	7,6	-2,8	-0,3	0,6	-2,0	-0,8	1,7	6,1	5,5	2,8
Kommunsektor	70	6,8	3,9	5,0	3,5	6,7	3,0	-0,3	-0,9	0,0	-1,9
Export	1 660	11,5	6,1	1,6	-0,2	3,6	4,0	5,0	5,4	5,3	5,2
Varuexport	1 185	15,3	6,9	0,9	-1,7	2,0	4,0	4,8	5,2	5,2	5,1
Tjänsteexport	476	1,9	4,0	3,4	4,0	7,5	3,8	5,5	5,6	5,5	5,5
Import2	1 470	12,3	7,4	1,1	-0,7	6,8	3,9	5,3	5,4	5,4	5,3
Varuimport	1 042	16,5	8,7	0,0	-2,3	5,1	4,3	5,0	5,0	5,0	4,9
Tjänsteimport	428	2,1	3,7	4,6	3,4	10,9	3,0	5,9	6,5	6,3	6,2

BNP	3 775	5,7	2,7	0,1	1,3	2,3	2,4	2,5	2,7	2,5	2,0

1Referensår 2013, ej kalenderkorrigerade.

2I summering av BNP utgör importen en avdragspost. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 4 Försörjningsbalans, löpande priser

	Mdkr	Procentuell förändring, löpande priser. Utfall för 2010–2014, prognos för 2015–2019
	2013	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Hushållens konsumtionsutgifter	1 761	5,4	3,6	1,3	2,7	3,1	3,6	4,0	4,2	4,5	4,4
Offentliga konsumtionsutgifter	988	3,0	3,9	3,7	3,5	4,1	4,3	4,1	4,2	4,0	3,2
Stat	268	3,8	4,4	4,4	3,4	3,0	3,9	2,6	2,2	1,9	1,7
Kommunsektor	721	2,7	3,7	3,4	3,6	4,5	4,4	4,6	4,9	4,7	3,8
Fasta bruttoinvesteringar	834	6,7	5,9	0,5	0,0	8,4	4,5	6,1	5,2	5,0	4,6
Stat	91	8,7	-2,0	1,2	0,5	-0,9	1,6	3,5	7,3	6,9	4,3
Kommunsektor	70	8,9	7,0	6,6	3,8	8,1	5,2	1,3	0,6	1,5	-0,5
Export	1 660	11,2	5,0	0,0	-2,7	5,1	5,7	6,5	5,9	6,0	6,2
Varuexport	1 185	14,7	5,2	-1,4	-5,1	3,7	5,6	6,0	5,3	5,6	5,7
Tjänsteexport	476	2,4	4,5	4,0	3,6	8,6	5,9	7,8	7,2	7,1	7,3
Import1	1 470	12,6	7,1	-0,6	-3,6	8,5	5,5	6,9	6,1	6,4	6,4
Varuimport	1 042	17,6	8,3	-2,7	-6,1	6,0	5,4	6,8	5,5	6,0	6,1
Tjänsteimport	428	0,9	3,6	5,3	3,0	14,5	5,8	7,3	7,5	7,4	7,2
Nettoexporten som andel av BNP	190	5,5	4,7	4,9	5,0	3,8	4,0	3,9	3,8	3,7	3,7

BNP	3 775	7,0	3,9	0,8	2,4	3,5	4,2	4,4	4,4	4,3	4,1

1 I summering av BNP utgör importen en avdragspost. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 1

Tabell 5 Försörjningsbalans, deflatorer

Procentuell förändring. Utfall för 2010–2014, prognos för 2015–2019
	2010	2011	2012		2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Hushållens konsumtionsutgifter	1,5	1,7	0,5		0,8	0,7	0,9	1,3	1,6	1,8	2,0
Offentliga konsumtionsutgifter	1,7	3,0	2,6		2,8	2,2	2,3	2,7	3,4	3,3	3,3
Fasta bruttoinvesteringar	0,7	0,3	0,8		0,4	1,8	1,6	1,5	1,5	1,5	1,5
Lagerinvesteringar	2,4	1,9	179,6		-63,2	13,0	1,5	1,5	1,5	1,5	1,5
Export	-0,7	-1,0	-1,0		-2,6	1,7	1,3	1,1	0,9	0,9	0,9
Varuexport	-1,0	-1,6	-1,7		-3,4	1,9	1,0	0,8	0,5	0,5	0,5
Tjänsteexport	0,3	0,5	0,9		-0,5	1,1	1,8	1,9	1,7	1,7	1,7
Import	-0,1	-0,2	-1,1		-2,9	1,8	1,1	1,2	1,1	1,1	1,1
Varuimport	0,3	-0,3	-1,9		-3,9	1,1	0,5	1,2	1,1	1,1	1,2
Tjänsteimport	-1,4	0,0	0,9		-0,4	3,3	2,6	1,2	1,0	1,0	0,9
Bytesförhållande	-0,5	-0,8	0,1		0,4	-0,1	0,1	-0,1	-0,2	-0,2	-0,2
BNP	1,0	1,2	1,1		1,2	1,3	1,5	1,7	1,9	1,9	2,0
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 6 Bidrag till BNP-tillväxt
Procentenheter om inte annat anges. Fasta priser. Utfall för 2010–2014, prognos för 2015–2019
	2010	2011	2012		2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Hushållens konsumtionsutgifter	1,8	0,9	0,4		0,9	1,1	1,3	1,2	1,2	1,2	1,1
Offentliga konsumtionsutgifter	0,3	0,2	0,3		0,2	0,5	0,5	0,4	0,2	0,2	0,0
Stat	0,2	0,0	0,2		0,1	0,1	0,1	0,0	-0,1	-0,1	-0,1
Kommunsektor	0,1	0,2	0,1		0,1	0,4	0,4	0,4	0,3	0,3	0,1
Fasta bruttoinvesteringar	1,3	1,3	-0,1		-0,1	1,4	0,7	1,0	0,8	0,8	0,7
Lagerinvesteringar	2,1	0,5	-1,1		0,1	0,2	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Export	5,3	2,8	0,5		-0,1	1,5	1,9	2,4	2,3	2,4	2,5
Import	-4,9	-3,0	-0,2		0,3	-2,5	1,8	2,3	2,1	2,3	2,4

BNP1	6,0	2,7	-0,3		1,3	2,1	2,6	2,7	2,5	2,4	2,0
1 Procentuell förändring.
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 7 Fasta bruttoinvesteringar
	Mdkr Procentuell förändring, fasta priser. Utfall för 2010 –2014, prognos för 2015–2019
	20131	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Näringsliv2	537	4,1	6,8	2,3	-1,6	4,6	1,1	5,4	3,6	3,3	3,4
Varuproducenter	255	4,5	5,5	-0,4	-2,2	4,8	-1,0	5,6	3,9	3,3	3,9
Industri	163	3,4	8,8	-3,1	-1,4	5,4	-2,2	6,5	4,0	3,2	3,9
Övriga varuproducenter	92	6,4	-0,2	4,7	-3,5	3,7	1,3	4,0	3,5	3,5	3,8
Tjänsteproducenter2	282	3,8	8,1	4,8	-1,0	4,4	3,1	5,3	3,4	3,4	2,9
Bostäder	133	12,7	8,0	-11,8	2,1	20,3	11,0	5,0	4,4	4,3	4,1
Offentlig sektor3	161	7,4	-0,2	1,7	1,8	1,7	1,1	1,0	2,7	3,0	0,7
Stat	91	7,8	-2,8	-0,6	0,6	-2,1	-0,5	2,0	5,7	5,4	2,8
Kommunsektor	70	6,8	3,9	5,1	3,5	6,7	3,1	-0,2	-0,9	0,0	-1,9

Totalt	834	6,0	5,7	-0,2	-0,4	6,5	2,9	4,5	3,6	3,5	3,1

1Fasta priser, referensår 2013.

2Exklusive bostäder.

3Här avses den skattefinansierade delen av offentlig sektor som i nationalräkenskaperna benämns Offentliga myndigheter. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 1

Tabell 8 Hushållens ekonomi

Hushållens inkomster
	Mdkr	Procentuell förändring, fasta priser. Utfall för 2010–2014, prognos för 2015–2019
	20131	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Real disponibel inkomst2		1,6	4,1	3,8	2,1	2,7	2,7	3,2	3,0	2,4	2,0
Prisindex3		1,5	1,7	0,5	0,8	0,7	0,9	1,3	1,6	1,8	2,0
Nominell disponibel inkomst	1 913	3,1	5,9	4,3	2,9	3,5	3,6	4,5	4,6	4,2	4,0
Lönesumma4	1 530	3,0	5,4	3,7	2,4	3,7	4,5	4,6	4,7	4,3	4,0
Övriga faktorinkomster	166	8,0	2,4	-6,9	4,6	1,6	3,4	3,3	3,5	3,4	3,2
Räntor och utdelningar, netto5	120	0,5	0,5	1,1	0,1	0,5	0,2	0,7	0,8	0,8	0,5
Offentliga transfereringar	580	0,3	-1,1	4,3	4,5	0,9	3,9	4,9	4,4	3,4	3,6
Pensioner	316	0,8	0,5	6,3	5,7	0,3	2,7	5,5	5,1	4,5	4,7
Sjukdom	105	-6,3	-2,2	2,1	2,5	3,7	6,4	4,5	3,8	3,2	3,3
Arbetsmarknad	35	9,0	-13,7	6,7	6,1	-7,2	5,5	3,7	-2,3	-3,7	-5,9
Familjer och barn	65	3,8	2,4	4,2	3,7	2,6	3,5	4,1	3,2	2,8	2,6
Studier	14	2,8	-0,5	0,5	0,5	1,2	0,8	2,0	-0,1	1,9	2,7
Övrigt	47	1,1	-2,5	-3,2	2,1	2,8	6,9	4,7	8,6	2,3	4,8
Privata transfereringar	105	3,6	23,3	9,5	4,9	4,8	3,8	6,2	6,0	5,3	5,7
Skatter och avgifter	587	2,5	-0,1	2,8	3,8	2,2	6,1	6,5	6,4	5,3	4,3

Hushållens sparande
	Mdkr	Andel av disponibel inkomst
	20131	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Eget sparande	152	2,9	5,0	7,8	7,9	8,2	8,2	8,7	9,0	8,7	8,4
Nettosparande i avtalspensioner	174	9,0	8,7	8,8	9,1	9,2	8,9	8,9	8,8	8,9	8,8
(inklusive pps6)	174	9,0	8,7	8,8	9,1	9,2	8,9	8,9	8,8	8,9	8,8
Total sparkvot7	326	10,9	12,6	15,2	15,6	16,0	15,7	16,2	16,3	16,2	15,8
Finansiellt sparande	292	8,8	10,9	14,7	15,3	15,3	14,9	15,3	15,4	15,1	14,6

Anm.: Skillnaden mellan begreppen nettosparande och finansiellt sparande är framför allt att kapitalförslitning på hushållens kapit alstock utgör en avdragspost vid beräkning av nettosparandet, medan investeringsutgifter är en avdragspost vid beräkning av det finansiella sparandet. Om nettoinvesteringarna överstiger kapitalförslitningen blir det finansiella sparandet lägre än nettosp arandet.

1Fasta priser, referensår 2013.

2Hushållens reala disponibla inkomst beräknas genom att den nominella inkomsten deflateras med implicitprisindex för hushållens konsumtionsutgifter.

3Implicitprisindex för hushållens konsumtionsutgifter.

4Lönesumman motsvarar antalet arbetade timmar multiplicerat med timlön.

5Vid räntor och utdelningar anges nettobidraget i procentuell volymförändring.

6Premiepensionssparande.

7Total sparkvot = nettosparande inklusive sparande i avtalspensioner (inklusive premiepensionssparande) / (disponibel inkomst + nettosparande i avtalspensioner (inklusive premiepensionssparande)).

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 9 Näringslivets produktion, baspris

	Mdkr	Procentuell förändring, fasta priser. Utfall för 2010–2014, prognos för 2015–2019
	2013¹	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Varuproducenter	911	14,8	2,3	-4,2	-0,5	1,3	2,3	3,6	4,0	3,5	3,1
Industri	571	23,1	4,1	-7,0	-0,7	-1,3	1,1	4,4	5,4	4,6	3,8
Byggverksamhet	183	3,6	-2,3	-5,9	-0,6	10,1	6,7	3,3	2,5	2,5	2,4
Tjänsteproducenter	1 690	4,0	4,8	2,0	3,2	2,9	3,5	3,1	2,5	2,7	2,4
Tjänsteproducenter exkl. FoF2	1 251	6,6	4,7	1,8	2,9	3,3	3,6	4,0	3,1	3,1	2,8
Näringslivet totalt	2 601	8,0	3,9	-0,4	1,8	2,3	3,1	3,3	3,0	3,0	2,6

1Fasta priser, referensår 2013.

2Finans- och fastighetstjänstebranscherna.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 1

Tabell 10 Offentlig produktion, baspris

	Mdkr	Procentuell förändring, fasta priser. Utfall för 2010–2014, prognos för 2015–2019
	2013¹		2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Kommunsektor	475		-0,9	-0,3	0,0	-1,5	0,9	2,1	2,0	1,5	1,3	0,7
Stat	213		3,4	-0,8	2,4	0,9	2,0	1,9	0,2	-1,3	-1,4	-1,7

Total offentlig produktion	689		0,4	-0,5	0,7	-0,8	1,3	2,0	1,5	0,7	0,5	0,0

1 Fasta priser, referensår 2013.
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 11 Bytesbalans
Miljarder kronor, löpande priser, om inte annat anges. Utfall för 2010–2014, prognos för 2015–2019
	2010		2011	2012		2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Handelsbalans	138		131	136		137	118	127	125	130	131	133
procent av BNP	3,9		3,6	3,7		3,6	3,0	3,1	2,9	2,9	2,8	2,7
Tjänstebalans	50		67	68		80	63	68	75	79	83	90
Faktorinkomster	71		100	110		122	131	131	133	134	135	137
Löpande transfereringar	-47		-46	-69		-64	-68	-59	-58	-67	-73	-77
Bytesbalans	212		252	244		276	245	266	275	275	276	282
procent av BNP	6,0		6,9	6,6		7,3	6,3	6,5	6,5	6,2	6,0	5,8
Kapitaltransfereringar	-5		-8	-6		-9	-4	-6	-6	-6	-7	-7
Finansiellt sparande	207		243	238		267	241	260	269	269	269	275
procent av BNP	5,9		6,7	6,5		7,1	6,2	6,4	6,3	6,1	5,8	5,7

Bytesförhållande
procentuell utveckling	-0,5		-0,8	0,1		0,4	-0,1	0,1	-0,1	-0,2	-0,2	-0,2

Anm.: Utfall för handels- och tjänstebalans enligt Betalningsbalansstatistiken.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 12 Bruttonationalinkomst (BNI)

Miljarder kronor, löpande priser. Utfall för 2010–2014, prognos för 2015–2019

	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
BNP	3 520	3 657	3 685	3 775	3 908	4 071	4 251	4 437	4 630	4 819
Primära inkomster netto	97	104	115	137	143	131	140	136	137	138

BNI	3 617	3 761	3 800	3 912	4 050	4 202	4 391	4 573	4 766	4 957

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 1

Tabell 13 Arbetsmarknad

Nivå, tusental om inte annat anges		Procentuell förändring om annat ej anges. Utfall för 2010–2014, prognos för 2015–2019
	2013	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
BNP1	3 775	6,0	2,7	-0,3	1,3	2,1	2,6	2,7	2,5	2,4	2,0
Produktivitet²	444	3,6	1,0	0,0	1,0	0,6	0,9	0,9	1,7	1,8	1,7
Produktivitet i näringslivet	488	4,3	1,3	0,2	1,7	1,0	1,2	1,2	2,2	2,3	2,1
Arbetade timmar³	7 511	2,6	2,0	-0,1	0,3	1,5	1,9	1,9	0,8	0,7	0,4
Medelarbetstid4	1 596	2,0	-0,3	-0,8	-0,7	0,0	0,5	0,6	-0,3	-0,2	-0,1
Kalenderkorrigerad utveckling5
BNP¹	3 780	5,7	2,7	0,1	1,3	2,3	2,4	2,5	2,7	2,5	2,0
Produktivitet²	443	3,9	0,9	-0,5	0,9	0,4	1,2	1,2	1,4	1,6	1,7
Produktivitet i näringslivet	487	4,7	1,2	-0,3	1,7	0,8	1,6	1,6	1,8	2,1	2,1
Arbetade timmar3	7 535	2,0	2,0	0,7	0,3	1,8	1,3	1,3	1,4	0,9	0,4
Medelarbetstid4	1 602	1,4	-0,3	0,0	-0,7	0,3	-0,1	0,1	0,2	0,0	0,0
Sysselsatta, 15–74 år	4 705	0,6	2,3	0,7	1,0	1,4	1,4	1,3	1,2	0,9	0,5
Sysselsatta, 20–64 år	4 439	0,4	2,2	0,6	1,0	0,9	1,3	1,3	1,1	0,9	0,5
Sysselsättningsgrad 15–74 år6		64,4	65,4	65,5	65,7	66,2	66,6	66,7	66,8	66,9	66,9
Sysselsättningsgrad 20–64 år6,7		78,1	79,4	79,4	79,8	79,9	80,3	80,4	80,5	80,5	80,5
Arbetskraften, 15–74 år	5 116	0,8	1,4	0,9	1,1	1,3	0,9	0,9	0,7	0,6	0,4
Arbetskraftsdeltagande 15–748		70,5	70,9	71,1	71,5	71,9	72,0	71,8	71,6	71,4	71,4
Arbetslöshet, 15–74 år9	411	8,6	7,8	8,0	8,0	7,9	7,5	7,1	6,7	6,4	6,4
Befolkning, 15–74 år	7 156	0,9	0,7	0,6	0,6	0,7	0,9	1,1	1,1	0,8	0,5
Befolkning, 20–64 år	5 565	0,6	0,6	0,5	0,5	0,7	0,9	1,1	1,0	0,8	0,5
Programdeltagare10	243	4,4	4,4	4,5	4,7	4,6	4,9	4,9	4,9	5,0	4,9
Deltagare i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program vid Arbetsförmedlingen
		Tusental personer, årsgenomsnitt
		2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Sysselsatta		10	9	10	14	16	21	32	46	53	55
I utbildning		175	168	177	186	176	190	174	162	156	155

Totalt¹¹		185	178	187	201	192	210	206	209	209	205

1BNP till marknadspris, fasta priser. Nivå avser miljarder kronor.

2Arbetsproduktivitet mätt som BNP till baspris per arbetad timme.

3Enligt nationalräkenskaperna. Nivå avser miljoner timmar.

4	Avser arbetade timmar per år enligt nationalräkenskaperna dividerat med årsmedeltal för antal sysselsatta i åldersgruppen 15 –74 år enligt AKU.
5	Konjunkturinstitutets kalenderkorrigering.
6	Antal sysselsatta i procent av befolkningen i den aktuella ålders gruppen.

7Sysselsättningsgrad enligt EU:s 2020-mål.

8Antal i arbetskraften i procent av befolkningen i den aktuella åldersgruppen.

9I procent av arbetskraften.

10	Personer i nystartsjobb eller konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program vid Arbetsförmedlingen, i procent av arbetsk raften.
11	Till följd av avrundning stämmer inte alltid totalen med delarna.

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsförmedlingen, Konjunkturinstitutet och egna beräkningar.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 1

Tabell 14 Sysselsatta i näringslivet

Utfall för 2010–2014, prognos för 2015–2019

	Nivå, tusental	Procentuell förändring
	2013	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Varuproducenter	1 076	0,1	3,1	-0,3	-1,7	-0,2	0,2	0,4	0,7	0,4	0,4
Industri	595	-1,6	1,3	-1,8	-2,7	-1,5	-0,2	0,2	0,5	0,3	0,4
Byggverksamhet	322	2,2	4,9	1,8	0,1	2,1	1,5	1,1	1,5	1,1	0,8
Tjänsteproducenter	2 156	2,4	2,9	1,1	2,1	2,4	2,1	1,9	1,4	1,2	0,8
exkl. finans- och	1 985	2,7	2,9	1,2	2,1	2,4	2,2	2,0	1,5	1,2	0,9
fastighetsverksamhet	1 985	2,7	2,9	1,2	2,1	2,4	2,2	2,0	1,5	1,2	0,9
fastighetsverksamhet

Näringslivet totalt	3 232	1,6	3,0	0,6	0,8	1,5	1,5	1,4	1,2	0,9	0,7

Anm.: Tabellen avser sysselsättning enligt nationalräkenskaperna.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 15 Sysselsatta i offentliga myndigheter

Utfall för 2010–2014, prognos för 2015–2019

	Nivå, tusental	Procentuell förändring
	2013	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Kommunala myndigheter	1 085	-1,0	0,5	0,5	1,1	1,0	1,3	1,5	1,9	1,3	0,3
Staten	243	2,4	0,2	1,9	1,9	1,3	1,2	-0,3	-1,1	-1,4	-1,9

Offentliga myndigheter	1 328	-0,4	0,4	0,7	1,3	1,1	1,3	1,2	1,3	0,8	0,0
totalt	1 328	-0,4	0,4	0,7	1,3	1,1	1,3	1,2	1,3	0,8	0,0
totalt

Anm.: Enligt nationalräkenskaperna (NR). Offentliga myndigheter och kommunala myndigheter är NR -begrepp som skiljer sig från begreppen offentlig sektor respektive kommunal sektor. Skillnaden ligger i att kommunernas så kallade affärsdrivande verksamheter inte omfattas av de förstnämnda b egreppen, utan förs till näringslivet i NR:s branschindelade (funktionsindelade) statistik.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 16 Resursutnyttjande och potentiella variabler

Resursutnyttjande

			Skillnaden mellan faktisk och potentiell nivå, i procent av potentiell nivå
			2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
BNP-gap			-3,1	-1,7	-2,7	-2,7	-1,9	-1,4	-0,8	-0,1	0,1	0,0
Produktivitetsgap			-0,3	0,4	-0,4	0,1	0,0	0,1	0,1	0,0	0,0	0,0
Produktivitetsgap i näringslivet			-0,3	0,4	-0,6	0,1	-0,1	0,1	0,1	0,0	0,0	0,0
Timgap			-2,8	-2,0	-2,3	-2,8	-1,9	-1,5	-0,8	-0,1	0,1	0,0
Sysselsättningsgap			-3,1	-2,0	-2,3	-2,4	-1,9	-1,5	-0,8	-0,2	0,1	0,0

Potentiella variabler
	Nivå		Procentuell förändring i fasta priser om annat ej anges. Kalenderkorrigerade värden
	Nivå
	2013		2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Potentiell BNP¹	3 884		2,2	1,2	1,2	1,2	1,5	1,8	1,9	2,0	2,2	2,2
Potentiell produktivitet²	443		1,0	0,3	0,3	0,4	0,6	1,1	1,3	1,4	1,6	1,7
Pot. produktivitet i näringslivet²	486		0,2	0,5	0,7	0,9	1,0	1,4	1,6	1,9	2,1	2,1
Pot. antal arbetade timmar³	7 750		1,4	1,2	1,1	0,8	0,9	0,9	0,7	0,7	0,7	0,6
Pot. sysselsättning, 15-74 år4	4 818		1,2	1,1	1,1	1,0	1,0	1,0	0,6	0,6	0,6	0,5
Jämviktsarbetslöshet, 15-74 år5			6,5	6,5	6,5	6,5	6,4	6,4	6,5	6,5	6,4	6,4
Potentiella variabler, löpande priser
			Miljarder kronor
		2010		2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Potentiell BNP1,6		3 622		3 710	3 793	3 884	3 994	4 128	4 275	4 443	4 628	4 826

1Potentiell BNP till marknadspris. Miljarder kronor.

2Kronor per timme.

310 000-tal.

41 000-tal.

5Skillnaden mellan potentiell arbetskraft och potentiell sysselsättning i procent av potentiell arbetskraft.

6Beräknad som potentiell BNP till marknadspris multiplicerat med BNP-deflatorn.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 1

Tabell 17 Löneutveckling och inflation

Procentuell förändring. Utfall för 2010–2014*, prognos för 2015–2019

	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Nominell löneutveckling, konjunkturlönestatistiken
Industri	2,8	2,5	3,9	2,0	2,5	2,8	3,2	3,3	3,4	3,5
Byggindustri	1,9	3,1	2,6	3,0	3,1	2,9	3,2	3,3	3,4	3,5
Näringslivets tjänstesektorer	2,4	2,4	3,0	2,3	3,0	3,1	3,2	3,3	3,4	3,5
Statliga myndigheter	3,1	1,9	2,1	2,6	2,4	2,8	3,2	3,3	3,4	3,5
Kommunala myndigheter	2,7	2,3	2,7	2,9	2,8	2,9	3,2	3,3	3,4	3,5

Totalt,	2,6	2,4	3,0	2,5	2,8	2,9	3,2	3,3	3,4	3,5
konjunkturlönestatistiken	2,6	2,4	3,0	2,5	2,8	2,9	3,2	3,3	3,4	3,5
konjunkturlönestatistiken
Totalt, nationalräkenskaperna¹	1,1	3,1	2,8	1,9	1,7	3,1	3,2	3,3	3,4	3,5

Konsumentprisernas utveckling

KPI, årsgenomsnitt	1,2	3,0	0,9	0,0	-0,2	0,0	0,9	1,7	2,7	3,2
KPIF, årsgenomsnitt²	2,0	1,4	1,0	0,9	0,5	0,8	1,4	1,6	1,8	2,0
Nettoprisindex, årsgenomsnitt	1,8	2,0	1,2	-0,3	-0,1	0,2	1,0	1,8	2,8	3,4
Prisbasbelopp, tusen kronor	42,4	42,8	44,0	44,5	44,4	44,5	44,4	44,8	45,5	46,7

Anm.: Konjunkturlönestatistiken för 2014 avser prognos.

1Kalenderkorrigerad.

2Mått på underliggande inflation. I beräkningen av KPIF (KPI med fast bostadsränta) hålls den del av förändringen i räntekostnader för egnahem som beror på förändrade räntesatser konstant.

Källor: Medlingsinstitutet, Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 18 Räntor och valutor

Årsgenomsnitt. Utfall för 2010–2014, prognos för 2015–2019

	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
6-månadersränta¹	0,6	1,7	1,2	0,9	0,4	0,0	0,1	0,4	1,5	2,3
5-årsränta¹	2,3	2,3	1,2	1,6	0,9	0,4	1,1	2,1	2,8	3,3
10-årsränta¹	2,9	2,6	1,6	2,1	1,7	0,8	1,5	2,5	3,2	3,8
Differens 10-årsränta SEK-DEM¹	0,1	0,0	0,0	0,5	0,5	0,2	0,2	0,2	0,3	0,3
6-månadersränta (EUR)¹	0,5	0,7	0,0	0,0	0,0	-0,1	0,1	0,2	0,9	1,9
Växelkurs, kronindex KIX2	114	108	106	103	107	112	110	108	106	106
SEK per EUR	9,5	9,0	8,7	8,6	9,1	9,3	9,2	9,1	8,9	8,9
SEK per USD	7,2	6,5	6,8	6,5	6,9	8,2	7,9	7,6	7,4	7,2
USD per EUR	1,3	1,4	1,3	1,3	1,3	1,1	1,2	1,2	1,2	1,2

1Avser statsskuldväxel för löptider kortare än ett år och statsobligation för löptider längre än ett år.

2Index, oktober 1992 = 100.

Källor: Riksbanken och egna beräkningar.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 1

2 Tabeller till avsnitt 7 Utgifter

Tabell 19 Utgiftstak och budgeteringsmarginal

Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall för 2009–2014, prognos för 2015–2019

	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Utgiftstak	1 024	1 063	1 084	1 095	1 107	1 158	1 204	1 262	1 319	1 378
Takbegränsade utgifter	986	989	1 022	1 067	1 096	1 117	1 166	1 213	1 249	1 274
Budgeteringsmarginal	38	74	62	28	11	41	38	49	70	104
Budgeteringsmarginal, procent av	3,9	7,5	6,0	2,6	1,0	3,7	3,3	4,0	5,6	7,9
takbegränsade utgifter	3,9	7,5	6,0	2,6	1,0	3,7	3,3	4,0	5,6	7,9
takbegränsade utgifter

Anm.: Se regeringens förslag till utgiftstak för 2015–2017 i propositionen Vårändringsbudget för 2015 och regeringens bedömning av utgiftstak 2018 och 2019 i avsnitt 5.2.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 1

Tabell 20 Utgifter per utgiftsområde 2014–2019

Miljoner kronor

			2014	2015	2015	2016	2017	2018	2019
Utgiftsområde			Utfall1	Anslag2	Prognos	Beräknat	Beräknat	Beräknat	Beräknat
1		Rikets styrelse	12 902	12 303	12 472	12 480	12 600	12 822	13 158
2		Samhällsekonomi och finansförvaltning	14 122	14 800	14 500	14 643	14 961	15 339	15 876
3	Skatt, tull och exekution		10 384	10 574	10 507	10 770	10 932	11 145	11 405
4		Rättsväsendet	40 194	40 775	40 105	41 621	42 207	43 038	44 028
5		Internationell samverkan	1 662	1 969	2 054	1 902	1 905	1 910	1 916
6	Försvar och samhällets krisberedskap		47 978	48 447	46 870	47 400	48 530	49 381	50 402
7		Internationellt bistånd	31 027	29 280	29 421	29 096	32 136	38 106	41 064
8		Migration	12 551	17 912	17 777	20 053	17 104	14 215	12 775
9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg		61 589	63 820	63 967	64 747	65 904	67 416	66 582
10		Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
funktionsnedsättning			99 036	103 035	102 844	107 713	110 316	112 263	114 656
11		Ekonomisk trygghet vid ålderdom	39 313	38 148	38 229	36 180	34 128	32 780	31 783
12		Ekonomisk trygghet för familjer och barn	80 809	83 297	83 996	87 498	90 425	92 976	95 836
13		Integration och jämställdhet	12 225	16 745	16 396	22 117	30 277	34 445	30 369
14		Arbetsmarknad och arbetsliv	66 901	69 314	68 531	71 799	71 871	71 936	72 230
15		Studiestöd	19 953	20 967	19 768	20 560	20 694	21 013	22 283
16		Utbildning och universitetsforskning	59 419	63 972	62 674	66 947	67 280	67 994	68 798
17		Kultur, medier, trossamfund och fritid	12 827	12 936	12 830	13 149	13 255	13 346	13 418
18		Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande samt konsumentpolitik			1 076	1 223	1 101	1 508	1 507	1 525	1 217
19		Regional tillväxt	2 879	2 701	2 509	3 238	3 316	3 304	3 374
20		Allmän miljö- och naturvård	5 085	5 913	5 831	7 103	6 829	6 814	6 374
21		Energi	2 858	2 383	2 395	2 476	2 260	2 076	2 101
22		Kommunikationer	45 962	49 450	46 947	52 005	53 373	54 047	53 822
23		Areella näringar, landsbygd och livsmedel	16 203	15 681	14 025	16 728	15 925	17 221	17 279
24		Näringsliv	5 439	5 506	5 471	5 690	5 605	5 623	5 684
25		Allmänna bidrag till kommuner	93 599	92 304	92 304	92 315	93 059	93 078	93 142
26		Statsskuldsräntor m.m.	3 325	29 326	29 282	12 527	20 334	27 746	32 118
27		Avgiften till Europeiska unionen	41 553	40 126	35 685	32 177	37 505	38 988	40 065
Minskning av anslagsbehållningar						-4 110	-335	-684	-2 190
Beräkningsteknisk överföring till hushållen						443	2 827	2 910	5 193

Summa utgiftsområden3			840 872	892 907	878 494	890 776	926 729	952 771	964 756
Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor4			837 546	863 581	849 211	878 254	906 400	925 030	932 643
Ålderspensionssystemet vid sidan av statens
budget			257 988		267 520	287 557	306 969	324 059	341 813

Takbegränsade utgifter			1 095 534		1 116 731	1 165 811	1 213 369	1 249 089	1 274 456
Budgeteringsmarginal			11 466		41 269	38 189	48 631	69 911	103 544

Utgiftstak för staten5			1 107 000		1 158 000	1 204 000	1 262 000	1 319 000	1 378 000

1Anslagen är fördelade till de utgiftsområden de tillhör i statens budget för 2015.

2Enligt bet. 2014/15:FiU1, rskr. 2014/15:29 och förslag i propositionen Vårändringsbudget för 2015 (prop. 2014/15:99).

3Inklusive posten Minskning av anslagsbehållningar.

4	Summa utgiftsområden exklusive utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. och exklusive minskning av anslagsbehållningar för sta tsskuldsräntor.
5	Se regeringens förslag till utgiftstak för 2015–2017 i propositionen Vårändringsbudget för 2015 och regeringens bedömning av utgiftstak 2018 och 2019 i avsnitt 5.2.

Källa: Egna beräkningar.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 1

Tabell 21 Utgifter per utgiftsområde 2004–2019

Miljarder kronor

Utfall 2004–2014, prognos 2015 och beräknat 2016–2019. Anslagen har fördelats till de utgiftsområden de tillhör i statens budget för 2015.

Utgiftsområde		2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
1	Rikets styrelse	9,8	9,9	10,6	10,6	11,0	12,2	11,7	11,2	11,5	11,8	12,9	12,5	12,5	12,6	12,8	13,2
2	Samhällsekonomi och finans-	9,2	11,0	11,8	11,2	11,4	12,0	12,1	12,9	13,5	16,1	14,1	14,5	14,6	15,0	15,3	15,9
	förvaltning	9,2	11,0	11,8	11,2	11,4	12,0	12,1	12,9	13,5	16,1	14,1	14,5	14,6	15,0	15,3	15,9
	förvaltning
3	Skatt, tull och exekution	8,6	8,6	9,0	9,7	9,4	9,4	9,4	9,9	10,3	10,4	10,4	10,5	10,8	10,9	11,1	11,4
4	Rättsväsendet	26,3	27,0	28,5	30,6	32,7	33,6	35,5	37,2	38,2	39,3	40,2	40,1	41,6	42,2	43,0	44,0
5	Internationell samverkan	1,3	1,4	1,4	1,6	1,8	1,8	2,0	1,9	1,5	1,8	1,7	2,1	1,9	1,9	1,9	1,9
6	Försvar och samhällets krisberedskap	43,3	44,0	44,3	46,5	43,0	42,1	45,7	44,2	45,5	45,4	48,0	46,9	47,4	48,5	49,4	50,4
7	Internationellt bistånd	19,9	22,3	25,9	25,4	27,5	29,6	26,7	29,2	30,2	30,8	31,0	29,4	29,1	32,1	38,1	41,1
8	Migration	5,2	4,8	4,5	5,3	6,1	6,5	7,1	7,6	8,2	9,9	12,6	17,8	20,1	17,1	14,2	12,8
9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	36,8	38,5	42,2	46,7	49,1	53,1	56,0	56,5	58,7	59,0	61,6	64,0	64,7	65,9	67,4	66,6
10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och	122,9	127,0	125,7	119,5	115,9	110,0	99,9	95,8	94,9	96,4	99,0	102,8	107,7	110,3	112,3	114,7
	funktionsnedsättning	122,9	127,0	125,7	119,5	115,9	110,0	99,9	95,8	94,9	96,4	99,0	102,8	107,7	110,3	112,3	114,7
	funktionsnedsättning
11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	51,2	46,1	45,0	43,7	42,6	42,3	41,5	41,6	41,3	40,0	39,3	38,2	36,2	34,1	32,8	31,8
12	Ekonomisk trygghet för familjer och	57,5	59,1	63,7	64,9	66,4	68,1	70,2	72,0	75,6	78,5	80,8	84,0	87,5	90,4	93,0	95,8
	barn	57,5	59,1	63,7	64,9	66,4	68,1	70,2	72,0	75,6	78,5	80,8	84,0	87,5	90,4	93,0	95,8
	barn
13	Integration och jämställdhet	6,5	6,4	3,4	4,3	5,0	5,3	5,2	5,0	6,8	8,8	12,2	16,4	22,1	30,3	34,4	30,4
14	Arbetsmarknad och arbetsliv	64,3	66,4	69,5	54,9	47,8	60,6	68,6	63,3	66,6	69,7	66,9	68,5	71,8	71,9	71,9	72,2
15	Studiestöd	21,2	20,2	20,6	19,7	19,5	21,4	22,6	21,8	21,1	20,6	20,0	19,8	20,6	20,7	21,0	22,3
16	Utbildning och universitetsforskning	43,6	43,3	46,1	41,8	44,2	48,9	53,3	53,7	53,8	56,5	59,4	62,7	66,9	67,3	68,0	68,8
17	Kultur, medier, trossamfund och fritid	8,7	9,0	9,6	10,1	10,1	10,3	11,3	12,0	12,3	12,7	12,8	12,8	13,1	13,3	13,3	13,4
18	Samhällsplanering, bostads-
	försörjning och byggande samt	3,1	3,1	2,9	2,4	2,1	1,9	1,6	1,1	1,0	1,0	1,1	1,1	1,5	1,5	1,5	1,2
	konsumentpolitik
19	Regional tillväxt	3,3	3,3	3,3	2,9	2,8	3,2	3,2	3,2	3,4	3,3	2,9	2,5	3,2	3,3	3,3	3,4
20	Allmän miljö- och naturvård	3,1	4,0	4,5	4,3	4,7	5,2	5,2	5,1	4,8	4,8	5,1	5,8	7,1	6,8	6,8	6,4
21	Energi	2,1	1,4	1,6	2,2	2,1	3,0	2,7	2,9	2,7	2,6	2,9	2,4	2,5	2,3	2,1	2,1
22	Kommunikationer	29,0	31,7	31,0	44,3	61,5	40,6	39,8	38,7	42,9	43,7	46,0	46,9	52,0	53,4	54,0	53,8
23	Areella näringar, landsbygd och	12,2	17,4	21,0	15,5	16,5	16,4	17,4	16,4	16,4	16,0	16,2	14,0	16,7	15,9	17,2	17,3
	livsmedel	12,2	17,4	21,0	15,5	16,5	16,4	17,4	16,4	16,4	16,0	16,2	14,0	16,7	15,9	17,2	17,3
	livsmedel
24	Näringsliv	3,5	3,5	3,9	4,2	12,7	6,5	8,5	5,3	5,9	5,2	5,4	5,5	5,7	5,6	5,6	5,7
25	Allmänna bidrag till kommuner	69,8	57,3	60,2	73,0	64,8	81,6	75,7	88,0	85,1	88,9	93,6	92,3	92,3	93,1	93,1	93,1
26	Statsskuldsräntor m.m.	52,7	32,7	49,5	47,3	48,2	36,5	23,4	34,5	27,4	16,8	3,3	29,3	12,5	20,3	27,7	32,1
27	Avgiften till Europeiska unionen	25,6	25,6	25,9	26,6	31,5	19,2	30,4	30,6	31,5	37,4	41,6	35,7	32,2	37,5	39,0	40,1
	Minskning av anslagsbehållningar													-4,1	-0,3	-0,7	-2,2
	Beräkningsteknisk överföring till													0,4	2,8	2,9	5,2
	hushållen													0,4	2,8	2,9	5,2
	hushållen

	Summa utgiftsområden	740,7	725,0	765,5	769,2	790,3	781,3	786,4	801,5	811,1	827,4	840,9	878,5	890,8	926,7	952,8	964,8
	Summa utgiftsområden exkl.	688,0	692,3	716,1	721,9	742,1	744,8	763,0	767,0	783,7	810,6	837,5	849,2	878,3	906,4	925,0	932,6
	statsskuldsräntor
	Ålderspensionssystemet vid sidan av	167,5	172,0	179,1	188,2	201,4	219,8	222,9	222,0	238,5	256,7	258,0	267,5	287,6	307,0	324,1	341,8
	statens budget

	Takbegränsade utgifter	855,6 864,3 895,2 910,1 943,4 964,6 985,9 989,0 1022,2 1067,3 1095,5 1116,7 1165,8 1213,4 1249,1 1274,5

	Budgeteringsmarginal	2,4	5,7	11,8	27,9	13,6	24,4	38,1	74,0	61,8	27,7	11,5	41,3	38,2	48,6	69,9	103,5
	Utgiftstak för staten	858	870	907	938	957	989	1024	1063	1084	1095	1107	11581	12041	12621	13191	13781

1.Baseras på regeringens förslag till utgiftstak för 2015 –2017 i propositionen Vårändringsbudget för 2015 och bedömning av utgiftstak för 2018 och 2019 i denna proposition.

Källor: Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 1

Tabell 22 Utgifternas procentuella andel av takbegränsade utgifter, 2004–2019

Utfall 2004–2014, prognos 2015 och beräknat 2016–2019. Anslagen har fördelats till de utgiftsområden de tillhör i statens budget för 2015. Utgifter justerade för tekniska förändringar anges i kursiv stil.

Utgiftsområde		2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
1	Rikets styrelse	1,1	1,1	1,2	1,2	1,2	1,3	1,2	1,1	1,1	1,1	1,2	1,1	1,1	1,0	1,0	1,0
2	Samhällsekonomi och finansförvaltning	1,1	1,3	1,3	1,2	1,2	1,2	1,2	1,3	1,3	1,5	1,3	1,3	1,3	1,2	1,2	1,2
3	Skatt, tull och exekution	1,0	1,0	1,0	1,1	1,0	1,0	1,0	1,0	1,0	1,0	0,9	0,9	0,9	0,9	0,9	0,9
4	Rättsväsendet	3,1	3,1	3,2	3,4	3,5	3,5	3,6	3,8	3,7	3,7	3,7	3,6	3,6	3,5	3,4	3,5
5	Internationell samverkan	0,1	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2
6	Försvar och samhällets krisberedskap	5,1	5,1	4,9	5,1	4,6	4,4	4,6	4,5	4,4	4,3	4,4	4,2	4,1	4,0	4,0	4,0
7	Internationellt bistånd	2,3	2,6	2,9	2,8	2,9	3,1	2,7	3,0	3,0	2,9	2,8	2,6	2,5	2,6	3,1	3,1
8	Migration	0,6	0,6	0,5	0,6	0,7	0,7	0,7	0,8	0,8	0,9	1,1	1,6	1,7	1,4	1,1	1,1
9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	4,3	4,4	4,7	5,1	5,2	5,5	5,7	5,7	5,7	5,5	5,6	5,7	5,6	5,4	5,4	5,4
10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och	14,4	14,7	14,0	13,1	12,3	11,4	10,1	9,7	9,3	9,0	9,0	9,2	9,2	9,1	9,0	9,0
	funktionsnedsättning	14,4	14,7	14,0	13,1	12,3	11,4	10,1	9,7	9,3	9,0	9,0	9,2	9,2	9,1	9,0	9,0
	funktionsnedsättning
10	Justerad för teknisk förändring	14,8	14,7	14,0	13,1	12,3	11,4	10,1	9,7	9,2	9,0	9,0	9,2	9,2	9,1	9,0	9,0
11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	6,0	5,3	5,0	4,8	4,5	4,4	4,2	4,2	4,0	3,7	3,6	3,4	3,1	2,8	2,6	2,5
11	Justerad för teknisk förändring	5,5	5,3	5,0	4,8	4,5	4,4	4,2	4,2	4,0	3,7	3,6	3,4	3,1	2,8	2,6	2,5
12	Ekonomisk trygghet för familjer och barn	6,7	6,8	7,1	7,1	7,0	7,1	7,1	7,3	7,4	7,4	7,4	7,5	7,5	7,5	7,4	7,5
12	Justerad för teknisk förändring	6,7	6,9	7,1	7,2	7,1	7,1	7,1	7,3	7,4	7,4	7,4	7,5	7,5	7,5	7,4	7,5
13	Integration och jämställdhet	0,8	0,7	0,4	0,5	0,5	0,6	0,5	0,5	0,7	0,8	1,1	1,5	1,9	2,5	2,8	2,4
13	Justerad för teknisk förändring	0,8	0,7	0,4	0,5	0,5	0,6	0,5	0,5	0,6	0,8	1,1	1,5	1,9	2,5	2,8	2,4
14	Arbetsmarknad och arbetsliv	7,5	7,7	7,8	6,0	5,1	6,3	7,0	6,4	6,5	6,5	6,1	6,1	6,2	5,9	5,8	5,7
14	Justerad för teknisk förändring	7,8	7,9	8,0	6,3	5,1	6,3	7,0	6,4	6,5	6,5	6,1	6,1	6,2	5,9	5,8	5,7
15	Studiestöd	2,5	2,3	2,3	2,2	2,1	2,2	2,3	2,2	2,1	1,9	1,8	1,8	1,8	1,7	1,7	1,7
15	Justerad för teknisk förändring	2,3	2,2	2,2	2,0	1,9	2,1	2,2	2,1	1,9	1,8	1,7	1,7	1,7	1,7	1,7	1,7
16	Utbildning och universitetsforskning	5,1	5,0	5,2	4,6	4,7	5,1	5,4	5,4	5,3	5,3	5,4	5,6	5,7	5,5	5,4	5,4
16	Justerad för teknisk förändring	4,1	4,4	4,6	4,6	4,7	5,1	5,4	5,4	5,3	5,3	5,4	5,6	5,7	5,5	5,4	5,4
17	Kultur, medier, trossamfund och fritid	1,0	1,0	1,1	1,1	1,1	1,1	1,1	1,2	1,2	1,2	1,2	1,1	1,1	1,1	1,1	1,1
17	Justerad för teknisk förändring	1,1	1,1	1,1	1,2	1,1	1,1	1,1	1,2	1,2	1,2	1,2	1,1	1,1	1,1	1,1	1,1
18	Samhällsplanering, bostadsförsörjning och	0,4	0,4	0,3	0,3	0,2	0,2	0,2	0,1	0,1	0,1	0,1	0,1	0,1	0,1	0,1	0,1
	byggande samt konsumentpolitik	0,4	0,4	0,3	0,3	0,2	0,2	0,2	0,1	0,1	0,1	0,1	0,1	0,1	0,1	0,1	0,1
	byggande samt konsumentpolitik
19	Regional tillväxt	0,4	0,4	0,4	0,3	0,3	0,3	0,3	0,3	0,3	0,3	0,3	0,2	0,3	0,3	0,3	0,3
20	Allmän miljö- och naturvård	0,4	0,5	0,5	0,5	0,5	0,5	0,5	0,5	0,5	0,5	0,5	0,5	0,6	0,6	0,5	0,5
21	Energi	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	0,3	0,3	0,3	0,3	0,2	0,3	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2
22	Kommunikationer	3,4	3,7	3,5	4,9	6,5	4,2	4,0	3,9	4,2	4,1	4,2	4,2	4,5	4,4	4,3	4,2
22	Justerad för teknisk förändring	3,5	3,8	3,5	5,0	6,6	4,3	4,1	3,9	4,2	4,1	4,2	4,2	4,5	4,4	4,3	4,2
23	Areella näringar, landsbygd och livsmedel	1,4	2,0	2,3	1,7	1,7	1,7	1,8	1,7	1,6	1,5	1,5	1,3	1,4	1,3	1,4	1,4
24	Näringsliv	0,4	0,4	0,4	0,5	1,4	0,7	0,9	0,5	0,6	0,5	0,5	0,5	0,5	0,5	0,5	0,4
25	Allmänna bidrag till kommuner	8,2	6,6	6,7	8,0	6,9	8,5	7,7	8,9	8,3	8,3	8,5	8,3	7,9	7,7	7,5	7,3
25	Justerad för teknisk förändring	7,7	8,2	8,2	8,2	8,5	9,8	8,6	9,0	8,5	8,3	8,2	8,1	7,9	7,7	7,5	7,3
26	Statsskuldsräntor m.m.	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
27	Avgiften till Europeiska unionen	3,0	3,0	2,9	2,9	3,3	2,0	3,1	3,1	3,1	3,5	3,8	3,2	2,8	3,1	3,1	3,1
	Minskning av anslagsbehållningar													-0,4	0,0	-0,1	-0,2
	Beräkningsteknisk överföring till hushållen													0,0	0,2	0,2	0,4

	Ålderspensionssystemet vid sidan av	19,6	19,9	20,0	20,7	21,3	22,8	22,6	22,4	23,3	24,1	23,5	24,0	24,7	25,3	25,9	26,8
	statens budget

	Budgeteringsmarginal	0,3	0,7	1,3	3,1	1,4	2,5	3,9	7,5	6,0	2,6	1,0	3,71	3,31	4,01	5,61	8,11

1.Baseras på regeringens förslag till utgiftstak för 2015–2017 i propositionen Vårändringsbudget för 2015 och bedömning av utgiftstak för 2018 och 2019 i denna proposition.

Källor: Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 1

3 Tabeller till avsnitt 8 Offentliga sektorns finanser, statens budgetsaldo och statsskuld

Tabell 23 Den konsoliderade offentliga sektorns finanser

Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall för 2010–2014, prognos för 2015–2019

	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Inkomster	1 736	1 780	1 810	1 861	1 896	1 981	2 087	2 191	2 295	2 392
procent av BNP	49,3	48,7	49,1	49,3	48,5	48,7	49,1	49,4	49,6	49,6
Skatter och avgifter	1 516	1 549	1 563	1 613	1 664	1 743	1 842	1 936	2 028	2 111
procent av BNP	43,1	42,4	42,4	42,7	42,6	42,8	43,3	43,6	43,8	43,8
Kapitalinkomster	65	74	71	72	62	63	66	69	76	83
Övriga inkomster	155	158	176	176	170	174	179	185	191	198
Utgifter	1 737	1 783	1 844	1 912	1 970	2 038	2 118	2 208	2 297	2 373
procent av BNP	49,3	48,8	50,0	50,7	50,4	50,1	49,8	49,8	49,6	49,2
Transfereringar och subventioner¹	656	658	684	717	729	755	784	821	851	880
Hushåll	540	534	557	582	588	611	641	670	693	718
Näringslivet	59	66	67	68	73	80	84	83	82	84
Utlandet	57	58	60	67	68	64	59	68	76	77
Konsumtion	886	921	955	988	1 029	1 073	1 117	1 163	1 209	1 248
Investeringar m.m.	152	158	165	169	177	175	182	188	196	196
Ränteutgifter2	42	46	40	37	35	35	34	36	41	48
Finansiellt sparande	-1	-3	-34	-52	-74	-57	-31	-18	-1	19
procent av BNP	0,0	-0,1	-0,9	-1,4	-1,9	-1,4	-0,7	-0,4	0,0	0,4
Staten	-15	-12	-41	-43	-56	-47	-21	-5	17	43
Pensionssystemet	7	20	10	-5	3	6	0	-6	-10	-14
Kommunsektorn	7	-11	-4	-3	-21	-16	-9	-7	-9	-10
Finansiell ställning
Konsoliderad bruttoskuld	1 297	1 323	1 347	1 462	1 715	1 797	1 821	1 840	1 851	1 832
procent av BNP	36,8	36,2	36,6	38,7	43,9	44,2	42,8	41,5	40,0	38,0
Nettoställning	605	514	660	762	811	751	717	697	688	697
procent av BNP	17,2	14,1	17,9	20,2	20,8	18,4	16,9	15,7	14,9	14,5

1Inklusive ofördelade utgifter.

2Inklusive räntor på pensionsskulden.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 1

Tabell 24 Statens finanser

Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall för 2010–2014, prognos för 2015–2019

	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Inkomster	933	943	927	954	968	1 010	1 067	1 118	1 171	1 217
Skatter och avgifter	795	800	784	807	832	869	920	967	1014	1054
Kapitalinkomster	33	38	32	35	24	26	28	29	32	33
Övriga inkomster	105	104	111	112	112	115	119	122	126	130

Utgifter	947	954	968	998	1 025	1 057	1 088	1 123	1 154	1 174
Transfereringar till privat sektor1	377	377	387	400	407	425	431	444	454	464
Bidrag till kommunsektorn	183	185	182	192	203	209	220	229	234	232
Ålderspensionsavgifter	24	21	21	20	22	22	24	24	24	25
Konsumtion	235	245	256	265	272	283	291	297	303	308
Investeringar m.m.	92	87	91	92	92	88	93	98	105	107
Ränteutgifter2	37	39	30	29	28	30	29	31	34	38
Finansiellt sparande	-15	-12	-41	-43	-56	-47	-21	-5	17	43
procent av BNP	-0,4	-0,3	-1,1	-1,1	-1,4	-1,2	-0,5	-0,1	0,4	0,9
Budgetsaldo	-7	68	-25	-131	-72	-57	-3	1	17	46
procent av BNP	-0,2	1,9	-0,7	-3,5	-1,8	-1,4	-0,1	0,0	0,4	0,9
Statsskuld	1 113	1 075	1 113	1 236	1 347	1 396	1 391	1 380	1 360	1 312
procent av BNP	31,6	29,4	30,2	32,8	34,5	34,3	32,7	31,1	29,4	27,2

1Inklusive ofördelade utgifter.

2Inklusive räntor på pensionsskulden.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 25 Ålderspensionssystemet

Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall för 2010–2014, prognos för 2015–2019

	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Inkomster	233	245	252	255	265	276	290	304	318	333
Socialförsäkringsavgifter	184	196	203	208	214	224	234	246	257	268
Statliga ålderspensionsavgifter
m.m.	24	21	21	20	22	23	25	25	24	25
Räntor, utdelningar m.m.	25	28	28	26	29	30	31	34	37	40

Utgifter	226	225	242	260	262	270	290	310	328	346
Pensioner	220	220	236	254	255	264	284	303	320	338
Övriga utgifter	6	5	6	6	7	6	6	7	7	8

Finansiellt sparande	7	20	10	-5	3	6	0	-6	-10	-14
procent av BNP	0,2	0,5	0,3	-0,1	0,1	0,2	0,0	-0,1	-0,2	-0,3

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 1

Tabell 26 Kommunsektorns finanser

Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall för 2010–2014, prognos för 2015–2019

	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Inkomster	787	810	846	875	901	940	989	1 036	1 080	1 116
Skatter	523	538	561	582	602	634	671	706	739	770
Kommunal fastighetsavgift	14	14	15	16	16	16	17	17	18	19
Statsbidrag	137	136	132	140	148	152	161	168	171	168
Skatter och statsbidrag,
procent av BNP	19,1	18,8	19,2	19,5	19,6	19,7	19,9	20,1	20,1	19,9
Kapitalinkomster	11	11	14	14	13	12	11	12	14	17
Övriga inkomster	103	110	124	124	122	126	129	133	138	142
varav kompensation för
mervärdesskatt	46	49	50	52	56	57	59	61	63	65
Utgifter	780	821	850	879	922	957	998	1 043	1 089	1 126
Transfereringar till hushåll	38	39	38	39	39	40	41	45	47	48
Övriga transfereringar	28	29	32	33	35	35	37	37	38	38
Konsumtion	649	673	696	721	753	786	823	863	903	937
Investeringar1	60	70	74	77	85	87	89	90	91	89
Ränteutgifter2	6	10	10	9	9	8	8	8	10	14
Finansiellt sparande	7	-11	-4	-3	-21	-16	-9	-7	-9	-10
procent av BNP	0,2	-0,3	-0,1	-0,1	-0,5	-0,4	-0,2	-0,1	-0,2	-0,2
Resultat före extraordinära poster	18	7	19	13	14	10	15	17	14	12

Anm.: Skatter och statsbidrag som andel av BNP inkluderar inkomster från den kommunala fastighetsavgiften.

1Investeringarna inkluderar även köp av mark och fastigheter, netto.

2Inklusive räntor på pensionsskulden.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 27 Strukturellt sparande

Procent av BNP, om inte annat anges. Utfall för 2010–2014, prognos för 2015–2019

	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019
Finansiellt sparande, miljarder
kronor	-1	-3	-34	-52	-74	-57	-31	-18	-1	19

Finansiellt sparande	0,0	-0,1	-0,9	-1,4	-1,9	-1,4	-0,7	-0,4	0,0	0,4
Justering för BNP-gap	1,4	0,8	1,3	1,3	0,9	0,7	0,4	0,1	-0,1	0,0
Justering för arbetslöshetsgap	0,3	0,2	0,2	0,2	0,2	0,1	0,1	0,0	0,0	0,0
Justering för skattebasernas	0,2	0,3	-0,2	-0,3	-0,2	0,0	0,1	0,0	-0,1	0,0
sammansättning
Justering, för engångseffekter¹	0,0	0,0	-0,3	-0,3	0,1	0,1	-0,2	0,0	0,0	0,0
Strukturellt sparande	1,9	1,2	-0,1	-0,5	-0,9	-0,5	-0,4	-0,3	-0,1	0,4
BNP-gap, procent²	-3,1	-1,7	-2,7	-2,7	-1,9	-1,4	-0,8	-0,1	0,1	0,0

1Engångseffekten för 2012 resp. 2013 rör engångseffekterna återbetalningen av försäkringspremier från AFA -försäkring på 11 miljarder kronor och 10 miljarder kronor . Engångseffekter 2014–2016 beror på periodiseringar av Sveriges avgift till Europeiska Unionen.

2Skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP i procent av potentiell BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Bilaga 2

Fördelningspolitisk

redogörelse

Bilaga 2

Fördelningspolitisk redogörelse

Innehållsförteckning

1	Inledning .................................................................................................................	8
2	Inkomstutveckling för olika grupper ....................................................................	9
3	Ekonomisk utsatthet ............................................................................................	10
4	De samlade inkomstskillnaderna .........................................................................	13
5	Inkomstfördelningens långsiktiga utveckling och kapitalets betydelse............	15
6	Inkomstskillnader när hänsyn tas till offentliga välfärdstjänster ......................	19
7	Inkomstskillnader när hänsyn tas till inkomströrlighet.....................................	20
8	Regionala inkomstskillnader................................................................................	21
9	Fördelningseffekter av förslagen i propositionen Vårändringsbudget
	för 2015 ................................................................................................................	24
Underbilaga.....................................................................................................................		27

Tabellförteckning

Tabell 2.1 Inkomstutveckling för olika åldersgrupper 1995–2013 .................................	9
Tabell 2.2 Inkomstutveckling för olika hushållstyper 1995–2013..................................	9
Tabell 2.3 Inkomstutveckling efter vistelsetid i Sverige 1995–2013...............................	9
Tabell 3.1 Andel med låg ekonomisk standard i olika grupper 2013............................	11
Tabell 3.2 Ekonomisk utsatthet inom EU .....................................................................	12
Tabell 4.1 Inkomstnivå 2013 samt utveckling över tiden för olika
inkomstgrupper.....................................................................................................	13
Tabell 4.2 Inkomstskillnader inom EU 2000–2012 .......................................................	15
Tabell 6.1 Inkomstspridning för olika inkomstslag 2012..............................................	20
Tabell 7.1 Inkomströrlighet inom olika grupper, 1995–2004 resp. 2004–2013............	21
Tabell 8.1 Ekonomisk standard i olika regioner, 1995 och 2013 ..................................	22
Tabell 8.2 Ekonomisk standard efter offentliga välfärdstjänster och
boendeutgifter i olika regioner 2012....................................................................	24
Tabell 9.1 Effekter på Gini-koefficienten och på andelen med låg relativ
ekonomisk standard av förslagen i VÄB15 .........................................................	25
Tabell u.1 Svensk konsumtionsenhetsskala ...................................................................	27
Tabell u.2 Nyckeltal 1995 och 2000–2013......................................................................	31

P R O P . 20 1 4 / 1 5 : 1 0 0 B i l a g a 2

Diagramförteckning
Diagram 2.1 Individuell disponibel inkomst för kvinnor och män i förvärvsaktiv
ålder (20–64 år) 1995–2013..................................................................................	10
Diagram 3.1 Andel med låg ekonomisk standard 1995–2013 ......................................	11
Diagram 4.1 Inkomsttillväxt i olika delar av inkomstfördelningen 1995–2013..........	13
Diagram 4.2 Gini-koefficientens utveckling 1995–2013 ..............................................	14
Diagram 5.1 Den översta hundradelens inkomstandel, 1900–2012.............................	16
Diagram 5.2 Inkomstandelen för den översta tiondelen exkl. andelen för
topprocenten, 1900–2012.....................................................................................	16
Diagram 5.3 Inkomsternas sammansättning i Sverige 2012.........................................	16
Diagram 5.4 Den översta tusendelens inkomstandel och inkomstsammansättning
i Sverige 1995–2012 ..............................................................................................	17
Diagram 5.5 Kapitalinkomsternas andel av toppinkomsterna i Sverige
1920–2012 .............................................................................................................	17
Diagram 5.6 Kapitalinkomsternas andel av toppinkomsterna i USA 1920–2010.......	17
Diagram 5.7 Kapitalkvoten i Europa från 1870 och framåt .........................................	18
Diagram 6.1 Välfärdstjänster i olika inkomstgrupper 2012 .........................................	19
Diagram 7.1 Minskning av Gini-koefficienten när beräkningen av inkomst
förlängs stegvis från ett till tio år, 1995–2004 resp. 2004–2013 .........................	21
Diagram 7.2 Gini-koefficienter för årsinkomster respektive långsiktiga
inkomster, 1995–2004 resp. 2004–2013 ..............................................................	21
Diagram 8.1 Ekonomisk standard i olika regioner 2007–2013 ....................................	23
Diagram 9.1 Effekt på ekonomisk standard i olika inkomstgrupper av
förslagen i VÄB15 ................................................................................................	25
Diagram 9.2 Effekt på ekonomisk standard för olika hushållstyper av förslagen i
VÄB15...................................................................................................................	25
Diagram 9.3 Effekt på ekonomisk standard för olika åldersgrupper av förslagen i
VÄB15...................................................................................................................	25
Diagram 9.4 Effekt på individuell disponibel inkomst för vuxna kvinnor och män
(20+år) av förslagen i VÄB15 .............................................................................	26
Diagram u.1 Hypotetisk Lorenz-kurva.........................................................................	28

Sammanfattning

–Mellan 1995 och 2013 ökade hushållens ekonomiska standard med i genomsnitt 59 procent, eller med 2,6 procent per år. Den ekonomiska standarden ökade mest för sammanboende i åldern 30–64 år, medan yngre vuxna och personer över 65 år hade en svagare inkomstutveckling.

–Den individuella disponibla inkomsten för personer i förvärvsaktiv ålder är ca 20 pro- cent lägre för kvinnor än för män. Denna relation har varit förhållandevis stabil sedan mitten av 1990-talet. I kronor räknat har skillnaden i medianinkomst mellan kvinnor och män dock ökat 1995–2013, från 32 000 kronor till 45 000 kronor.

–Mätt med en relativ låginkomstgräns (t.ex. 60 procent av medianinkomsten) har an- delen med låg ekonomisk standard ökat gradvis sedan mitten av 1990-talet. Orsaken är att inkomstökningen har varit lägre för grupper med låga inkomster än för grupper med medelinkomster.

–År 1995–2013 ökade inkomsterna mest högt upp i inkomstfördelningen. Tiondelen med högst inkomster 2013 hade i genom- snitt 114 procent högre ekonomisk stan- dard än tiondelen med högst inkomster 1995. Motsvarande ökning i mitten av in- komstfördelningen var 59 procent.

–De samlade inkomstskillnaderna, mätt med Gini-koefficienten, har ökat såväl i Sverige som internationellt de senast 20 åren. Jäm- fört med de flesta andra länder har Sverige dock fortfarande en jämn inkomstfördel- ning.

–De ökade inkomstskillnaderna i Sverige har olika förklaringar under olika tidsperioder. Sett över perioden 1995–2013 förklaras ökningen framför allt av ökade kapitalin- komster och av att skatterna har blivit min- dre inkomstutjämnande.

–Den internationella forskningen har på senare år analyserat de långsiktiga trenderna i utvecklingen mot en ojämnare inkomst- fördelning. I en del länder, t.ex. i USA och i Storbritannien, har den yttersta toppens andel av de samlade inkomsterna ökat kraf- tigt sedan början av 1980-talet. I dessa län-

P R O P . 20 1 4 / 1 5 : 1 0 0 B i l a g a 2

der börjar toppinkomstandelarna närma sig de nivåer som existerade före första världs- kriget. I andra länder, t.ex. i de kontinental- europeiska och i de nordiska länderna, har uppgången varit betydligt mindre.

–Offentligt subventionerade välfärdstjänster, såsom omsorg om unga och gamla, utbild- ning samt hälso- och sjukvård, är en viktig del av fördelningspolitiken. När dessa tjäns- ter beaktas reduceras de samlade inkomst- skillnaderna med ca 20 procent, främst till följd av att barn, ungdomar och äldre pen- sionärer flyttas uppåt i inkomstfördelnin- gen.

–Skillnaderna i ekonomisk standard mellan personer som bor i olika delar av landet har ökat något under perioden 1995–2013, i synnerhet skillnaden mellan Stockholms län och övriga Sverige. År 1995 hade medianinkomsttagaren i Stockholms län ca 13 procent högre ekonomisk standard än medianinkomsttagaren i regionen med lägst ekonomisk standard. År 2013 hade skill- naden ökat till ca 20 procent.

–Inkomströrligheten har i princip varit oför- ändrad 1995–2013. De ökade inkomstskill- nader som observeras för årliga disponibla inkomster de senaste tjugo åren kan därför inte förklaras av en ökad rörlighet, eller större tillfälliga variationer, i de disponibla inkomsterna. Inkomstskillnaderna har ökat även för inkomstmått som fångar mer lång- siktiga inkomster.

–I propositionen Vårändringsbudget för 2015 föreslår regeringen bl.a. förstärkningar av arbetslöshetsförsäkringen, en höjning av underhållstödet, höjd sjuk- och aktivitets- ersättning samt en förstärkning av bostads- tillägget för pensionärer. Förslagen gynnar främst personer i den nedre delen av in- komstfördelningen och stärker den ekono- miska jämställdheten mellan kvinnor och män.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 2

1 Inledning

På uppdrag av riksdagen lämnar regeringen sedan 1994 årligen en fördelningspolitisk redo- görelse i anslutning till den ekonomiska vårpro- positionen eller till budgetpropositionen. I redo- görelsen analyseras inkomstfördelningen i ett historiskt och i ett internationellt perspektiv. Ambitionen är inte att varje enskild redogörelse ska innehålla heltäckande analyser av inkomst- fördelningens samtliga dimensioner. Delar som får stort utrymme ett visst år kortas eller utgår i nästföljande redogörelse. Detta skapar utrymme för nya fördjupningar.

Inkomstbegreppet

Fördelningsanalyser fokuserar i regel på fördel- ningen av disponibel inkomst erhållen under ett kalenderår och justerad för försörjningsbörda. Analyserna i denna redogörelse baseras också i huvudsak på detta inkomstbegrepp. Årlig dispo- nibel inkomst som mått på de ekonomiska resur- serna kan visserligen kritiseras i flera avseenden, men det finns också en rad goda skäl att använda detta mått i fördelningsanalyser.1 Uppgifter om disponibel inkomst är bl.a. lätt tillgängliga på regelbunden basis och dess egenskaper är väl kända och har varit föremål för intensiv forsk- ning. Samtidigt är slutsatsen från en stor del av forskningen kring andra mått på välfärd att de är mycket nära korrelerade med disponibel in- komst. Det kan även noteras att många politiska beslut i första hand syftar till att förstärka just den disponibla inkomsten. Det är därför me- ningsfullt att studera en åtgärds konsekvenser för den disponibla inkomstens fördelning.

Den disponibla inkomsten är sammansatt av ett antal olika komponenter: inkomst från ar- bete, kapital och näringsverksamhet samt skatte- pliktiga och skattefria transfereringar, med av- drag för direkt skatt. Inkomsterna räknas sam- man på hushållsnivå och justeras för försörj- ningsbörda med hjälp av en s.k. ekvivalensskala

(se underbilagan för en mer detaljerad beskriv- ning). Det beräknade måttet benämns ekviva- lerad disponibel inkomst, eller hushållets eko- nomiska standard. Varje individ i hushållet till- delas denna ekonomiska standard, dvs. stan- darden antas vara lika stor för alla i hushållet. Det bör understrykas att varje enskild individs ekonomiska standard bestäms av hela hushållets inkomster och att hushållets sammansättning bestämmer vilken standard som uppnås. Ju fler personer som ska försörjas av en viss disponibel inkomst, desto lägre ekonomisk standard har hushållet.

Genom att alla individer i hushållet tilldelas samma inkomst antas således i denna redogö- relse att hushållets resurser delas lika mellan familjemedlemmarna. Detta innebär att sam- manboende kvinnor och män får samma ekono- miska standard. Ur ett jämställdhetsperspektiv kan det argumenteras för att egen inkomst med- för ekonomisk självständighet och att det i stäl- let är mer relevant att studera hur stora resurser som individen direkt förfogar över. I denna bi- laga presenteras en kortare redovisning av hur kvinnors och mäns individuella inkomster har utvecklats. En utförlig beskrivning av kvinnors och mäns individuella ekonomiska resurser åter- finns i en årlig bilaga till budgetpropositionen.2

Data

Statistiska centralbyrån (SCB) följer regelbundet inkomstfördelningen i Sverige genom under- sökningen av hushållens ekonomi (HEK). Ana- lysen i följande avsnitt grundar sig huvudsak- ligen på denna undersökning. HEK bygger på årliga tvärsnitt av befolkningen, vilket innebär att det inte är samma individer som studeras över tid. Den senaste versionen av HEK avser 2013 och i undersökningen ingår ca 39 000 individer fördelade på ca 17 000 hushåll.3

1 Vilka resurser som ska beaktas i fördelningssammanhang är en mång- facetterad fråga som studeras inom många olika discipliner. Det finns emellertid inte någon bred enighet om något bästa alternativ till inkomst som välfärdsindikator. En god översikt av mätningen av disponibel in- komst finns att läsa i Canberra Group Handbook on Household Income Statistics (United Nations Economic Commission for Europe 2011).

2Se prop. 2014/15:1 Förslag till statens budget, finansplan m.m. bilaga 3.

3Se underbilagan för en utförligare beskrivning av de datamaterial som används i redogörelsen. I underbilagan redogörs också för de modeller, metoder, begrepp och definitioner som används i denna bilaga.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 2

2Inkomstutveckling för olika grupper

År 1995–2013 förbättrades den ekonomiska standarden för samtliga åldersgrupper och famil- jetyper (se tabell 2.1 och tabell 2.2). Den reala medianinkomsten i befolkningen ökade med 59 procent, vilket motsvarar en ökning med i ge- nomsnitt 2,6 procent per år.

Sedan 1995 har det skett vissa förskjutningar mellan olika åldersgruppers ekonomiska stan- dard. Individer i yrkesaktiv ålder över 30 år har haft en stabil inkomstökning, medan yngre vux- na i åldern 20–29 år har haft en svagare utveck- ling.4 Även personer över 65 år har haft en för- hållandevis svag inkomstutveckling. Orsaken är att pensionerna inte har ökat lika snabbt som de förvärvsaktivas löner.5

Tabell 2.1 Inkomstutveckling för olika åldersgrupper 1995– 2013

Procent
	Andel av	Relativ inkomst
	befolkningen	Relativ inkomst		Real utveckling
	2013	1995	2013	per år 1995–2013
0–19 år	23,1	90	93	2,8

20–29 år	12,7	96	92	2,3
30–49 år	25,6	103	105	2,7
50–64 år	18,7	129	127	2,5

65+ år	19,9	92	87	2,3
Samtliga	100,0	100	100	2,6

Anm.: Relativ inkomst är kvoten mellan medianinkomsten (ekvivalerad disponibel inkomst) för respektive grupp och medianinkomsten för hela befolkningen.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Den ekonomiska standarden har sedan 1995 ökat något snabbare för sammanboende än för ensamstående. I synnerhet ensamstående kvin- nor med barn har fått se sin relativa inkomst- position försämras. Ensamstående föräldrars dis- ponibla inkomster består i större utsträckning av transfereringar (t.ex. bostadsbidrag). Dessa er- sättningar har utvecklats långsammare än den genomsnittliga löneökningstakten.

De utrikes föddas position i inkomstfördel- ningen har försämrats mellan 1995 och 2013 (se

4 En viktig orsak till den relativt svaga inkomstutvecklingen för yngre vuxna är att andelen ungdomar i högskolestudier ökade kraftigt under 1990-talet. Den stigande ungdomsarbetslösheten under 2000-talet har också bidragit.

5 Pensionärernas reala inkomstförbättring beror till stor del på att pensionärskollektivet hela tiden förnyas och de nyblivna pensionärerna har högre pension än de redan pensionerade.

tabell 2.3). En orsak till detta är att invandrings- strukturen har förändrats över tiden. Från att nästan helt ha dominerats av arbetskraftsinvand- ring har flykting- och anhöriginvandring sedan 1990-talet kommit att utgöra en allt större del av invandringen.

Tabell 2.2 Inkomstutveckling för olika hushållstyper 1995– 2013

Procent
Andel av	Relativ inkomst		Real utveck-
befolkningen	Relativ inkomst		ling per år
befolkningen			ling per år
2013	1995	2013	1995–2013

20–64 år

Ensamst. utan barn

Kvinnor	8,2	97	89	2,1
män	10,3	102	103	2,6
Ensamst. med barn

Kvinnor	2,6	81	69	1,7
män	1,0	91	89	2,5
Sammanboende

utan barn	14,8	140	145	2,8
med barn	20,1	99	104	2,9
65+ år
Ensamstående
kvinnor 65–74 år	2,3	84	74	1,9

män 65–74 år	1,8	94	81	1,7
kvinnor 75+ år	3,5	78	66	1,7
män 75+ år	1,2	82	73	1,9

Sammanboende
65–74 år	7,2	111	114	2,8
75+ år	3,9	95	88	2,2

Anm.: Relativ inkomst är kvoten mellan medianinkomsten (ekvivalerad disponibel inkomst) för respektive grupp och medianinkomsten för hela befolkningen.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 2.3 Inkomstutveckling efter vistelsetid i Sverige 1995–2013

Procent
	Andel av	Relativ inkomst		Real utveck-
	befolkningen	Relativ inkomst		ling per år
	befolkningen			ling per år
	2013	1995	2013	1995–2013
Inrikes födda	86,1	101	103	2,7

Utrikes födda	13,9	87	78	2,0
Vistelsetid
0–3 år	1,9	67	57	1,7

3–10 år	3,4	78	67	1,7

10–20 år	2,9	92	81	1,9
20+ år	5,7	102	92	2,0

Anm.: Relativ inkomst är kvoten mellan medianinkomsten (ekvivalerad disponibel inkomst) för respektive grupp och medianinkomsten för hela befolkningen.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Av tabellerna ovan framgår även nivån på olika gruppers ekonomiska standard i förhållande till

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 2

medianen i hela befolkningen. Ensamstående har i genomsnitt en lägre ekonomisk standard än sammanboende och hushåll med barn har i ge- nomsnitt en lägre ekonomisk standard än hus- håll utan barn. Personer över 65 år, oftast ålders- pensionärer, har i genomsnitt förhållandevis låg ekonomisk standard. Det finns dock betydande skillnader mellan olika pensionärshushåll. Gene- rellt gäller att ensamstående och äldre pensio- närer har en lägre ekonomisk standard än yngre och sammanboende pensionärer.

Utrikes födda har i genomsnitt lägre ekono- misk standard än inrikes födda. Det allmänna mönstret är att ju mer nyligen en person har in- vandrat till Sverige, desto längre ner i inkomst- fördelningen finns personen.6 Den huvudsakliga anledningen är att utrikes födda som har bott en kort tid i Sverige har en lägre sysselsättningsgrad än de som bott i landet en längre tid.7

Kvinnors och mäns individuella inkomster

Som beskrivits ovan kan det ur ett jämställd- hetsperspektiv vara mer relevant att studera hur stor disponibel inkomst kvinnor respektive män förfogar över, eftersom en egen inkomst medför ekonomisk självständighet.

De skillnader mellan män och kvinnor som finns på arbetsmarknaden beträffande t.ex. löner, befordringsmöjligheter, arbetstid och frånvaro, leder till att kvinnor har betydligt lägre arbets- inkomster än män. Skatter och transfererings- inkomster jämnar dock ut inkomstskillnaden till viss del.8 Den individuella disponibla inkomsten för personer i förvärvsaktiv ålder är ca 20 pro- cent lägre för kvinnor än för män, och denna re-

6Placeringen i inkomstfördelningen varierar också med de invandrades ursprungsländer, se 2012 års ekonomiska vårproposition (prop. 2011/12:

100bilaga 3). Personer födda i något övrigt nordiskt land, EU15 eller i något av de rikare OECD-länderna har ungefär samma ekonomiska standard som inrikes födda. De som är födda i övriga länder är däremot kraftigt överrepresenterade i den nedre delen av inkomstfördelningen.

7Det finns en stor forskningslitteratur om orsakerna till att arbetsmark- nadssituationen generellt sett är sämre för utrikes födda än för inrikes födda. För en utförlig forskningsöversikt, se t.ex. Rapport till Expert- gruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO 2011:5) och Petersson, Ut- rikes födda på arbetsmarknaden – en forskningsöversikt, Stockholms uni- versitets Linnécentrum, 2014. De vanligaste förklaringarna är bl.a. pro- blem kopplade till individens utbildning och tillgång till informella nät- verk samt diskriminering.

8För en utförlig beskrivning av kvinnors och mäns individuella ekonomi- ska resurser, se prop. 2014/15:1 Förslag till statens budget, finansplan m.m. bilaga 3.

lation har varit förhållandevis stabil sedan mitten av 1990-talet (se diagram 2.1). I kronor räknat har skillnaden i medianinkomst mellan kvinnor och män dock ökat 1995–2013, från ca 32 000 kronor till ca 45 000 kronor.

Diagram 2.1 Individuell disponibel inkomst för kvinnor och män i förvärvsaktiv ålder (20–64 år) 1995–2013

Medianinkomst i kronor (2015 års priser) och kvinnors andel av mäns inkomst i procent

300 000									100
		KV/M (höger axel)				Kvinnor		Män
250 000									95
250 000
									90
200 000									85
									85
150 000									80
100 000									75
100 000
									70
50 000									65
									65
0									60
1995	1997	1999	2001	2003	2005	2007	2009	2011	2013

Anm.: Individuell disponibel inkomst definieras som summan av individens egna marknadsinkomster, som arbetsinkomst och kapitalinkomst, samt transfereringar och skatter. Hushållsrelaterade transfereringar (exempelvis barnbidrag och bostadsbidrag) fördelas lika mellan sammanboende.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

3 Ekonomisk utsatthet

Det finns flera olika sätt att beskriva och beräkna hur många som är ekonomiskt utsatta, eller fat- tiga, och vilka grupper som är i behov av ytter- ligare stöd. I denna bilaga redovisas därför flera olika mått, eftersom detta kan bidra till en dju- pare förståelse av begreppet ekonomisk utsatt- het.

Mått på ekonomisk utsatthet kan vara direkta eller indirekta. Direkta mått bygger på observa- tioner av hur människor har det, dvs. den fak- tiska levnadsstandarden. Indirekta mått baseras i stället på ekonomiska data. De vars ekonomiska standard ligger under en given gräns betraktas som individer med låg ekonomisk standard. De indirekta måtten har flera fördelar. Det finns data som beskriver hushållens och individernas ekonomi, vedertagna inkomstbegrepp och väl- etablerade metoder för att mäta andelen med låg inkomst.9 En kritik som kan riktas mot att an-

9 Ett problem är dock att en redovisad årsinkomst ibland inte speglar den ekonomiska standarden särskilt väl, framför allt inte för dem med de

vända inkomst som mått på ekonomisk utsatthet är att inkomst snarast anger förutsättningar för en acceptabel levnadsstandard. Inkomsten mäter dock inte uttrycken för ekonomisk utsatthet – om personer deltar i det sociala livet, har mat och drägligt boende osv.

De inkomstbaserade måtten kan vara både absoluta och relativa. En absolut låginkomst- gräns innebär att låginkomstgränsen låses ett visst år och därefter bara skrivs upp med pris- utvecklingen. Med en relativ gräns höjs gränsen som avgör vilken inkomst som krävs för att en person inte ska betraktas som fattig när medel- inkomsten i ett samhälle ökar. Det betyder att den relativa dimensionen beaktas – att fattigdom ses i förhållande till det samhälle som beskrivs. Med andra ord fångar det relativa fattigdoms- måttet bättre människors faktiska möjligheter i relation till andra människor.

Bilden av hur andelen med låg ekonomisk standard har utvecklats över tid kan se helt olika ut beroende på vilken typ av mått som används. Med en absolut låginkomstgräns – här beräknad som 60 procent av 1995 års prisjusterade medianinkomst – minskade andelen med låg ekonomisk standard stadigt 1996–2007 (se diagram 3.1). Orsaken till minskningen är att de reala inkomsterna ökade över hela inkomstför- delningen under denna period.

Diagram 3.1 Andel med låg ekonomisk standard 1995– 2013

Procent
16
14		Absolut 60			Relativ 60
12
10
8
6
4
2
0
1995	1997	1999	2001	2003	2005	2007	2009	2011	2013

Anm.: Absolut 60 avser andelen med låg ekonomisk standard när låginkomstgränsen beräknas som 60 procent av 1995 års prisjusterade medianinkomst. Relativ 60 avser andelen när låginkomstgränsen beräknas som 60 procent av medianinkomsten för det aktuella året.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Med en relativ låginkomstgräns – beräknad som 60 procent av den årliga medianinkomsten – har

lägsta inkomsterna. Registrerade årsinkomster fångar exempelvis inte upp ekonomiska resurser i form av förmögenhet, arv och liknade överföringar inom familjen eller mellan olika hushåll, och inte heller inkomster från svart arbete.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 2

andelen med låg ekonomisk standard i stället ökat sedan mitten av 1990-talet. Den reala in- komstökningen i mitten av inkomstfördelningen har gradvis höjt den relativa låginkomstgränsen. Eftersom inkomstökningen har varit lägre för grupper i den nedre delen av inkomstfördel- ningen har andelen med inkomster under gräns- en ökat. Andelen med inkomster under den re- lativa låginkomstgränsen accelererade efter 2006, vilket bl.a. berodde på att jobbskatteavdraget och sänkta ersättningar i arbetslöshets- respektive sjukförsäkringen förstärkte skillnaderna mellan förvärvsarbetande i mitten av inkomstfördelnin- gen och icke förvärvsarbetande i den nedre delen av fördelningen.

Tabell 3.1 Andel med låg ekonomisk standard i olika grupper 2013

Andelar i procent och förändring i procentenheter

	Andel av	Andel med låg ek.		Förändring
	befolkning	standard 2013		1995–2013
	2013	absolut	relativ	absolut	relativ
Inrikes födda	86,1	2,5	11,4	-4,2	4,7
Utrikes födda	13,9	8,4	30,4	-3,7	18,3

0–19 år	23,1	4,2	17,9	-5,7	8,0
20–29 år	12,7	7,3	21,9	-4,1	10,5
30–64 år	44,3	2,8	11,1	-2,7	5,6

65+ år	19,9	1,0	11,2	-4,0	6,1
Kvinnor 20+ år	39,3	3,1	14,4	-3,3	8,0
Män 20+ år	37,6	3,1	11,4	-3,5	4,8

Heltidsarbetande i	42,2	0,7	2,9	-2,5	-0,2
hushållet, 20-64 år	42,2	0,7	2,9	-2,5	-0,2
Ej heltidsarbetande i	14,8	12,7	43,7	-2,8	28,1
hushållet, 20-64 år	14,8	12,7	43,7	-2,8	28,1
20–64 år
Ensamst. u. barn	18,5	6,8	21,2	-4,0	10,4

Ensamst. m. barn,	3,6	7,0	30,5	-5,3	18,2
Sam.boende u. barn	14,8	1,5	4,5	-1,6	1,4
Sam.boende m. barn	20,1	2,1	10,1	-4,3	3,7

65+ år
Ensamst.	8,8	1,7	20,1	-6,9	11,6

Sammanboende	11,0	0,5	3,9	-1,5	1,9

Hela befolkningen	100,0	3,3	14,1	-4,0	6,8

Anm.: Andelar med låg ekonomisk standard avser andelar inom respektive grupp. Absolut avser andelen när låginkomstgränsen beräknas som 60 procent av 1995 års prisjusterade medianinkomst. Relativ avser andelen när låginkomstgränsen beräknas som 60 procent av medianinkomsten för det aktuella året.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Oavsett om låg ekonomisk standard definieras med hjälp av en absolut eller en relativ lågin- komstgräns är det i stort sett samma grupper i befolkningen som identifieras som mest ekono- miskt utsatta (se tabell 3.1). Om ingen hushålls- medlem arbetar heltid är risken för låg ekono-

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 2

misk standard betydande. Bland unga vuxna 20– 29 år, varav många är studerande, är andelen med låg ekonomisk standard avsevärt högre än för personer i åldern 30–64 år. Utrikes födda (sär- skilt de med kort vistelsetid och utomeuropeiskt ursprung) löper större risk för ekonomisk ut- satthet än inrikes födda. Ensamstående föräldrar är en annan grupp där andelen med låg ekono- misk standard är förhållandevis stor, särskilt jäm- fört med gruppen sammanboende utan barn.10

Sverige jämfört med andra länder

Inom ramen för EU:s tillväxtstrategi Europa 2020 har det tagits fram ett direkt mått på lev- nadsstandarden. Den direkta indikatorn avser att fånga frånvaron av varor och tjänster och oför- mågan att delta i vardagliga aktiviteter som upp- fattas som socialt nödvändiga, s.k. svår materiell deprivation eller mycket låg materiell standard.11

Andelen individer med mycket låg materiell standard varierar kraftigt mellan olika EU-län- der, från 1 procent till 43 procent (se tabell 3.2). Lägst andel finns i Sverige, Luxemburg, Neder- länderna och de övriga nordiska länderna, medan den högsta andelen finns i vissa av de nyare med- lemsländerna, som Bulgarien och Rumänien. Detta avspeglar till stor del skillnader i levnads- standard mellan länderna. År 2005–2009 sjönk andelen med mycket låg materiell standard i två tredjedelar av medlemsstaterna. År 2009–2013 har andelen i stället ökat i två tredjedelar av medlemsstaterna. I Sverige har andelen minskat kontinuerligt, från 2,3 procent 2005 till 1,6 pro- cent 2009 och till 1,4 procent 2013.

Skillnaden mellan olika länder är mindre om den ekonomiska standarden mäts med indirekta mått baserade på ekonomiska data. Den mest aktuella inkomststatistiken från Eurostat avser inkomståret 2012. Andelen med en inkomst

10 En förhållandevis stor andel, ca 20 procent, av de ensamstående pensionärerna har en inkomst som understiger den relativa låginkomst- gränsen. Andelen har nästan fördubblats mellan 1995 och 2013. Inkom- sterna för denna grupp, som bl.a. består garantipensionärer, ligger i regel strax under den relativa låginkomstgränsen. Få ensamstående pensionärer, 1,7 procent, har en inkomst under den absoluta låginkomstgränsen.

11 Svår materiell deprivation definieras som att individen saknar förmåga (ej beroende på sitt individuella val av livsstil) inom minst fyra av nio om- råden: att möta oväntade utgifter, att åka på en veckas semesterresa, att betala skulder (t.ex. hypotekslån eller hyra), att äta en måltid med kött, kyckling eller fisk varannan dag, att hålla hemmet tillräckligt varmt, att ha en tvättmaskin, att ha en färg-tv, att ha en telefon och att äga en bil.

understigande 60 procent av den nationella medianinkomsten varierar mellan ca 9 och 23 procent. Låga andelar finns bl.a. i Tjeckien, Nederländerna och i de nordiska länderna. De högsta andelarna finns i Grekland, Rumänien och Bulgarien. I början av 2000-talet hade Sve- rige, tillsammans med Tjeckien, den lägsta an- delen personer med låg relativ ekonomisk stan- dard. Därefter har andelen ökat snabbt i Sverige, och 2012 hade Sverige den tionde lägsta andelen bland EU-länderna.

Tabell 3.2 Ekonomisk utsatthet inom EU

Andelar i procent och förändring i procentenheter
	Mycket låg		Låg relativ ekonomisk
	materiell standard		standard (relativ 60)
		Förändring		Förändring
	2013	2005–2013	2012	2000–2012
Sverige	1,4	-0,9	14,8	5,8
Luxemburg	1,8	0,0	15,9	3,9

Nederländ.	2,5	0,0	10,4	-0,6
Finland	2,5	-1,3	11,8	0,8
Danmark	3,8	0,6	12,3	2,3

Österrike	4,2	0,7	14,4	2,4

Belgien	5,1	-1,4	15,1	2,1
Frankrike	5,1	-0,2	13,7	0,7

Tyskland	5,4	0,8	16,1	5,1
Spanien	6,2	2,1	20,4	1,4

Tjeckien	6,6	-5,2	8,6	0,6

Slovenien	6,7	1,6	14,5	3,5
Estland	7,6	-4,8	18,6	0,6
Storbrit.	8,3	3,0	15,9	-2,1

Malta	9,5	4,1	15,7	0,71)
Irland	9,9	4,8	14,1	-6,9
Slovakien	10,2	-11,9	12,8	---2)
Portugal	10,9	1,6	18,7	-1,3
Polen	11,9	-21,9	17,3	1,3
Italien	12,4	6,0	19,1	0,1

Kroatien	14,7	---3)	19,5	1,54)
Litauen	16,0	-16,6	20,6	3,6

Cypern	16,1	3,9	15,3	0,34)
Grekland	20,3	7,5	23,1	3,1
Lettland	24,0	-15,3	19,4	3,41)
Ungern	26,8	3,9	14,3	3,3

Rumänien	28,5	-8,05)	22,4	5,4
Bulgarien	43,0	-14,76)	21,0	5,0

Anm. 1: I tabellen rangordnas länderna efter andelen med mycket låg materiell standard 2013. För detta mått finns det bara jämförbara länderdata fr.o.m. 2005. Anm. 2: Inkomster exkl. kapitalvinster. 1) Data saknas fö r 2000; i stället används data för 1999. 2) Data saknas för år 2000 och för närliggande år. 3) Data saknas för år 2005 och för närliggande år. 4) Data saknas för 2000; i stället används data för 2002. 5) Data saknas för 2005; i stället används data för 2007. 6) Data saknas för 2005; i stället används data för 2006.

Källa: Eurostat (EU-SILC).

4 De samlade inkomstskillnaderna

Om alla individer i befolkningen rangordnas ef- ter inkomst, och därefter delas in i tio lika stora grupper, framgår att den ekonomiska standarden ökade för samtliga inkomstgrupper 1995–2013 (se tabell 4.1). Ökningen var störst i de översta inkomstgrupperna. I den högsta inkomstgrup- pen (inkomstgrupp 10) ökade den reala ekono- miska standarden med i genomsnitt 4,3 procent per år. Motsvarande ökning i mitten av inkomst- fördelningen var 2,6 procent och för den lägsta inkomstgruppen (inkomstgrupp 1) var den 1,9 procent per år.

Tabell 4.1 Inkomstnivå 2013 samt utveckling över tiden för olika inkomstgrupper

Inkomstnivå i kronor (2015 års priser). Relativ inkomst och utveckling per år i procent.

		Relativ inkomst		Real utveck-
	Inkomstnivå	Relativ inkomst		ling per år
	2013	1995	2013	1995–2013
Inkomstgrupp 1	83 600	43,3	38,5	1,9
Inkomstgrupp 2	132 100	70,6	60,9	1,8

Inkomstgrupp 3	156 400	80,1	72,1	2,0

Inkomstgrupp 4	180 800	87,9	83,3	2,3
Inkomstgrupp 5	205 000	95,8	94,5	2,5

Inkomstgrupp 6	229 500	104,5	105,8	2,7
Inkomstgrupp 7	257 000	114,7	118,5	2,8
Inkomstgrupp 8	292 300	128,0	134,8	2,9

Inkomstgrupp 9	345 600	147,3	159,4	3,0
Inkomstgrupp 10	626 500	213,8	288,8	4,3
Medianinkomst	216 900	100,0	100,0	2,6

Anm.: Inkomstnivån avser medelvärdet av ekvivalerad disponibel inkomst för res - pektive inkomstgrupp. Den relativa inkomstnivån definieras som kvoten mellan inkomstnivån för inkomstgruppen och medianinkomsten för hela befolkningen.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Den starka inkomsttillväxten i inkomstfördel- ningens övre del och den svagare tillväxten i den nedre delen har lett till att inkomstfördelningen har dragits isär. Avståndet mellan toppen och mitten av inkomstfördelningen har ökat gradvis sedan mitten av 1990-talet (se diagram 4.1).12 År 1995 var den genomsnittliga inkomsten i den högsta inkomstgruppen 2,1 gånger större än

12 Observera att det inte är samma personer i inkomstgrupperna varje år. Många personer som under ett år befinner sig i t.ex. inkomstgrupp 1 återfinns senare år i andra inkomstgrupper.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 2

medianinkomsten i befolkningen. År 2005 hade kvoten vuxit till 2,7 och 2013 var den 2,9.13

Avståndet mellan mitten och den nedre delen av fördelningen har ökat i stort sett kontinuerligt sedan mitten av 1990-talet. Den främsta förkla- ringen till att inkomsterna har ökat långsammare i fördelningens nedre del är att andelen som får sin huvudsakliga försörjning från transfereringar är större där än i de högre inkomstskikten. Transfereringarna är ofta kopplade till prisut- vecklingen och växer därmed i genomsnitt lång- sammare än lönerna. Avståndet mellan mitten och den nedre delen av fördelningen har ökat snabbare efter 2006, vilket bl.a. beror på införan- det av jobbskatteavdraget (se avsnitt 3 ovan).

Diagram 4.1 Inkomsttillväxt i olika delar av inkomstför-
delningen 1995–2013
Inkomstnivå i kronor (2015 års priser)
700 000		Inkomstgrupp 10
		Inkomstgrupp 10
		Inkomstgrupp 8
600 000		Medianinkomst i befolkningen
		Inkomstgrupp 3
500 000		Inkomstgrupp 1
500 000
400 000
300 000
200 000
100 000
0
1995	1997	1999	2001	2003	2005	2007	2009	2011	2013

Anm.: Inkomstnivån avser medelvärdet av ekvivalerad disponibel inkomst för res- pektive inkomstgrupp.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

I diagram 4.2 analyseras inkomstskillnaderna med hjälp av den s.k. Gini-koefficienten. Detta är ett ofta använt mått som sammanfattar hela inkomstfördelningen. Ju lägre värde desto jäm- nare är fördelningen.14 År 1995–2013 ökade Gini-koefficienten för ekvivalerad disponibel in- komst från 0,227 till 0,301. Detta innebär att inkomstskillnaderna, mätt på detta sätt, ökade med ca 33 procent.

13 Åren 2000 och 2007 var speciella, med extra höga inkomster från kapitalvinster, vilket syns som toppar i kurvan för toppinkomstgruppen. Med kapitalvinster avses realiserade vinster vid försäljning av värde- papper, bostäder m.m.

14 Gini-koefficienten kan anta värden mellan 0 och 1. Om koefficienten är 0 har alla samma inkomst och om den är 1 får en person alla inkomster. I underbilagan redogörs mer i detalj för Gini-koefficientens definition.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 2

I diagram 4.2 redovisas även utvecklingen när hushållens inkomster mäts exklusive kapital- vinster. Denna utveckling är av betydelse då kapitalvinsterna varierar kraftigt mellan enskilda år och inte speglar individens avkastning på kapi- tal på ett helt rättvisande sätt (se underbilagan). När kapitalvinsterna rensas bort blir variatio- nerna mellan åren betydligt mindre. Den lång- siktiga trenden mot ökade inkomstskillnader finns dock fortfarande kvar.

Om även övriga kapitalinkomster (räntor och utdelningar) exkluderas blir den trendmässiga ökningen av inkomstspridningen något flackare. Sett över hela perioden 1995–2013 är det därför tydligt att ökade kapitalinkomster kan förklara en betydande del av de ökade inkomstskill- naderna. Men inkomstspridningen ökar i stort sett kontinuerligt även när samtliga kapitalin- komster exkluderas. Detta visar att utvecklingen av andra inkomstslag än kapitalinkomster också har påverkat utvecklingen.

Diagram 4.2 Gini-koefficientens utveckling 1995–2013

Gini-koefficienten

0,35		Ekvivalerad disponibel inkomst
		Ekvivalerad disponibel inkomst
0,33		Exkl. kapitalvinster
0,33		Exkl. kapitalvinster och övriga kapitalinkomster
		Exkl. kapitalvinster och övriga kapitalinkomster
0,31
0,29
0,27
0,25
0,23
0,21
0,19
1995	1997	1999	2001	2003	2005	2007	2009	2011	2013

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

En uppdelning av olika inkomstslags bidrag till Gini-koefficienten från 1995 och framåt visar bl.a. följande15:

–Ökade kapitalinkomster är tillsammans med mindre inkomstutjämnande skatter de viktigaste förklaringarna till att inkomst- skillnaderna är större 2013 än de var 1995.

–Under 2000-talet har skatternas utjämnan- de effekt minskat. Under perioden infördes

15 En uppdelning av inkomstspridningen med avseende på inkomstslag har redovisats i flera tidigare fördelningspolitiska redogörelser. För en utförligare redovisning, se t.ex. 2014 års ekonomiska vårproposition (prop. 2013/14:100 bilaga 2).

bl.a. en skattereduktion för den allmänna pensionsavgiften och ett jobbskatteavdrag. Därtill avskaffades fastighetsskatten och förmögenhetsskatten.

–Löneskillnadernas bidrag till inkomstsprid- ningen är ungefär lika stort 2013 som det var 1995. Löneskillnaderna ökade under 1990-talet, men har inte bidragit till ökad inkomstspridning under 2000-talet.

Sverige jämfört med andra länder

Internationellt jämförbar statistik över inkomst- fördelningen i olika länder sammanställs regel- bundet av olika statistikproducenter. Den mest aktuella statistiken kommer från Eurostat och avser inkomståret 2012. Sverige har i ett interna- tionellt perspektiv en mycket jämn inkomstför- delning. Vid en jämförelse mellan EU:s med- lemsländer 2012 framgår att Slovakien, Slo- venien, Tjeckien och Sverige hade de lägsta inkomstskillnaderna (se tabell 4.2). Gini-koeffi- cienten för Sverige var ca 0,25, vilket kan jäm- föras med ca 0,31 för EU som helhet.16

Inkomstskillnaderna har ökat i många EU- länder under 2000-talet. I 19 av 27 länder för vil- ka data finns tillgängliga både 2000 och 2012 har Gini-koefficienten ökat. I Sverige framstår ök- ningen som förhållandevis måttlig. Det är också värt att notera att utvecklingen under krisåren 2008–2012 ser olika ut i olika länder. Inkomst- skillnaderna har under dessa år fallit tillbaka i hälften och ökat i den andra hälften av medlems- staterna.17 Ett liknande mönster framträder i en nyligen publicerad OECD-rapport som under- söker hur inkomstfördelningen i OECD-län- derna påverkades av den ekonomiska utveck- lingen under krisåren. I rapporten konstateras också bl.a. att krisen i flertalet länder endast har

16Eurostats och regeringens beräkningar av Gini-koefficienten är inte helt jämförbara på grund av olikheter med avseende på data och metodval. Eurostat använder t.ex. ett mindre individurval, en annan ekvivalensskala och inkluderar inte kapitalvinster i inkomstbegreppet.

17Det är viktigt att vara försiktig vid tolkningen av dessa data. I vissa länder har inkomstskillnaderna minskat till följd av att inkomsterna har minskat för breda grupper i befolkningen, vilket knappast är en önskvärd utveckling. Inkomstskillnaderna faller t.ex. om inkomsterna minskar för hela befolkningen, och om minskningen är större för höginkomsttagare än för låginkomsttagare.

haft små effekter på de samlade inkomstskill- naderna.18

Tabell 4.2 Inkomstskillnader inom EU 2000–2012

Gini-koefficienter

	2012	2007	2000
Slovakien	0,24	0,24	---1)
Slovenien	0,24	0,23	0,22

Tjeckien	0,25	0,25	0,25

Sverige	0,25	0,24	0,24

Nederländerna	0,25	0,28	0,27
Finland	0,25	0,26	0,27

Belgien	0,26	0,28	0,28

Österrike	0,27	0,28	0,24

Danmark	0,28	0,25	0,22
Malta	0,28	0,28	0,302)
Ungern	0,28	0,25	0,25

Tyskland	0,30	0,30	0,25

Irland	0,30	0,30	0,29
Frankrike	0,30	0,30	0,27
Storbritannien	0,30	0,34	0,35

Luxemburg	0,30	0,28	0,27

Polen	0,31	0,32	0,30
Kroatien	0,31	0,28	0,293)
Cypern	0,32	0,29	0,273)
Italien	0,33	0,31	0,29

Estland	0,33	0,31	0,35
Spanien	0,34	0,32	0,33
Rumänien	0,34	0,36	0,30

Portugal	0,34	0,36	0,37

Grekland	0,34	0,33	0,33
Litauen	0,35	0,34	0,31
Lettland	0,35	0,38	0,342)
Bulgarien	0,35	0,36	0,26

Anm. 1: I tabellen rangordnas länderna efter storleken på Gini -koefficienten 2012. Anm. 2: Inkomster exkl. kapitalvinster. 1) Data finns varken för år 2000 eller för närliggande år. 2) Data saknas för 2000; i stället används data för 1999. 3) Data saknas för 2000; i stället används data för 2002.

Källa: Eurostat (EU-SILC).

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 2

5Inkomstfördelningens långsiktiga utveckling och kapitalets betydelse

Inkomstfördelningens historiska utveckling

Bristen på tillförlitliga och tillgängliga data över längre tidsperioder gjorde det länge svårt att studera historiska trender för inkomstfördel- ningen. På senare år har dock forskare i växande utsträckning börjat utnyttja historisk taxeringsstatistik. Statistik över taxerade inkomster har publicerats sedan början av 1900- talet i de flesta utvecklade länder. Före andra världskriget behövde emellertid endast personer med högre inkomster deklarera sina inkomster, och av den anledningen är det just toppens (brutto)inkomster som kan studeras över längre perioder.

Toppinkomsterna kan relateras till national- inkomsten, som beräknas utifrån länders histo- riska nationalräkenskaper. Med kännedom om folkmängden går det därmed att beräkna kon- centrationen av individuell bruttoinkomst i be- folkningen. Det mått på inkomstojämlikhet som vanligen används är den s.k. toppinkomstan- delen, dvs. andelen av alla inkomster som går till toppen av inkomstfördelningen (t.ex. tiondelen eller hundradelen med högst inkomst).

Forskare har de senaste åren beräknat histo- riska serier över toppinkomstandelar i olika län- der, och eftersom alla studier grundar sig på i princip samma sorts data är de också jämförbara både över tid och mellan länder. Den databas som dessa studier har medverkat till att skapa täcker i dag in nästan 30 länder över stora delar av 1900-talet.19

Diagram 5.1 visar topprocentens inkomst- andel för ett urval av länder sedan början av 1900-talet. Flera intressanta utvecklingsmönster framträder. Topprocentens inkomstandel tycks ha varit historiskt hög i början av 1900-talet i nästan samtliga länder för vilka data finns till- gängliga. Omkring en femtedel av nationalin- komsten tillföll då hundradelen med högst in- komster i befolkningen. Från 1900-talets början till runt 1980 minskade inkomstkoncentrationen

18 Se Rising Inequality: Youth and Poor Fall Further Behind (OECD	19 Data inom toppinkomstprojektet finns fritt tillgängliga på World Top
2014).	Income Database (www.topincomes.parisschoolofeconomics.eu).

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 2

och topprocentens inkomstandel mer än halve- rades i de flesta länder.

Diagram 5.1 Den översta hundradelens inkomstandel,
1900–2012
Procent
30
							USA
25							Storbritannien
							Frankrike
20							Danmark
20							Sverige
15
10
5
0
1900	1910	1920	1930	1940	1950	1960	1970	1980	1990	2000	2010

Anm.: Redovisningen avser individuella bruttoinkomster exkl. kapitalvinster.

Källa: Alvaredo, Atkinson, Piketty och Saez, The Top Incomes Database, 13/01/2015.

Från åren omkring 1980 fram till i dag har topp- inkomstandelarna ökat i många länder. I några länder har den yttersta toppens inkomstandel ökat kraftigt, i vissa fall (som i USA) nästan till de nivåer som existerade före första världskriget. Även i övriga anglosaxiska länder, dvs. Storbri- tannien, Kanada och Australien, har toppin- komstandelarna ökat markant. I de kontinental- europeiska och de nordiska länderna har utveck- lingen däremot varit mindre dramatisk.

Utvecklingen ser väsentligt annorlunda ut för den övriga inkomsttoppen strax under den hög- sta procenten (se diagram 5.2). Inkomstandelen för dessa höginkomsttagare har varit relativt konstant över tiden. Detta mönster är påfallande likartat i olika länder. Slutsatsen är att mycket av det som har hänt med inkomstandelen för tion- delen med högst inkomster i själva verket har drivits av utvecklingen för den yttersta toppen.

Diagram 5.2 Inkomstandelen för den översta tiondelen exkl. andelen för topprocenten, 1900–2012

Procent
40
35
30
25
20
15					USA
10					Storbritannien
10					Frankrike
5					Danmark
5					Sverige
					Sverige
0
1900	1910	1920	1930	1940	1950	1960	1970	1980	1990	2000	2010

Anm.: Individuella bruttoinkomster exkl. realiserade kapitalvinster.

Källa: Alvaredo, Atkinson, Piketty och Saez, The Top Incomes Database, 13/01/2015.

Kapitalinkomsternas betydelse

Individers inkomster kan grovt delas upp i två kategorier, förvärvsinkomster och kapitalinkom- ster.20 I de nedre nio tiondelarna (p0–p90) av fördelningen av individuella bruttoinkomster i Sverige är inkomsterna från kapital obetydliga (se diagram 5.3). Inom fördelningens översta tiondel är skillnaderna stora mellan olika under- grupper. För de lägsta nio tiondelarna (p90–p99) utgör kapitalinkomster ca 10 procent av den to- tala inkomsten. Om man begränsar sig till den allra översta procentens inkomster, och gör sam- ma uppdelning där, visar det sig att de lägsta nio tiondelarna (p99–p99,9) har ungefär en tredjedel av sina inkomster från kapital. Den översta tion- delen, dvs. fördelningens topptusendel (p99,9– p100), har kapitalinkomster motsvarande ca tre fjärdedelar av gruppens samlade inkomster.

Diagram 5.3 Inkomsternas sammansättning i Sverige 2012

Genomsnittlig inkomst, kronor (2012)

9 000 000
8 000 000
7 000 000		Förvärvsinkomst		Kapitalinkomst
6 000 000		Förvärvsinkomst		Kapitalinkomst
6 000 000
5 000 000
4 000 000
3 000 000
2 000 000
1 000 000
0
0	p0–p90		p90–p99	p99–p99,9	p99,9–p100
	p0–p90		p90–p99	p99–p99,9	p99,9–p100

Inkomstgrupp (bruttoinkomst, 16+ år)

Anm.: Totalräknad inkomststatistik, alla individer 16+ år ingår i beräkningarna. Realisreade kapitalvinster ingår i kapitalinkomsten.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Realiserade kapitalvinster utgör huvuddelen av topptusendelens kapitalinkomster (se diagram 5.4). Noteras bör dock att räntor, och framför allt aktieutdelningar, ökar i betydelse; i dag är de lika viktiga i toppen som de realiserade kapital- vinsterna är. En möjlig förklaring till denna förskjutning är att den är en effekt av de gynn-

20 Med förvärvsinkomster avses inkomster från tjänst och näringsverk- samhet samt skattepliktiga transfereringar, medan kapitalinkomster ut- görs av inkomstnettot av räntor, utdelningar och realiserade kapitalvin- ster. Individerna i beräkningsunderlaget (16+ år) rangordnas efter sum- man av förvärvs- och kapitalinkomster före skatt. p0–p90 avser de nedre nio tiondelarna av fördelningen, p90–p99 avser den översta tiondelen exklusive den översta procenten osv.

sammare skatteregler för fåmansbolag som in-
fördes 2006.21
Diagram 5.4 Den översta tusendelens inkomstandel och
inkomstsammansättning i Sverige 1995–2012
Procent
6					Realiserade kapitalvinster
					Realiserade kapitalvinster
5					Räntor och utdelningar
5					Förvärvsinkomster
					Förvärvsinkomster
4
3
2
1
0
1995	1997	1999	2001	2003	2005	2007	2009	2011
Anm.: Totalräknad inkomststatistik, alla individer 16+ år ingår i beräkningarna.
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Kapitalinkomster är således mycket viktiga för den yttersta inkomsttoppen, och de har bidragit till de senaste decenniernas ökade inkomstsprid- ning i Sverige (se även avsnitt 4 i denna bilaga). Är denna situation unik för Sverige eller går det att urskilja liknande mönster i andra länder? Diagram 5.5 och diagram 5.6 visar kapitalinkom- sternas andel av toppinkomsterna i Sverige och USA, och hur denna andel har utvecklats under 1900- och 2000-talen.22 För båda länderna gäller, oavsett tidsepok, att kapitalinkomsterna utgör en större del av den totala inkomsten allra högst upp i fördelningen. Kapitalinkomsterna betydel- se har däremot varierat över tid, och utvecklin- gen skiljer sig även mellan länderna.

I samband med mellankrigstidens kriser och andra världskriget minskade kapitalinkomsternas betydelse i både USA och Sverige. Forskare har studerat anledningarna till denna utveckling och har funnit att de främsta orsakerna var tillgångs- värdeminskningar och en ökad progressivitet i inkomst- och kapitalbeskattningen, medan den

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 2

krigsrelaterade direkta kapitalförstörelsen spe- lade en mindre roll.23

I USA har topprocentens kapitalinkomstandel minskat sedan början av 1980-talet. Toppin- komstandelarna i USA har alltså ökat till följd av ökade löner (och andra ersättningar kopplade till arbete), inte till följd av ökade kapitalinkom- ster.24 I Sverige har däremot topprocentens kapi- talinkomstandel ökat sedan början av 1980-talet, och denna utveckling förklarar merparten av den ökade toppinkomstandelen i Sverige.

Diagram 5.5 Kapitalinkomsternas andel av toppinkomsterna i Sverige 1920–2012

Procent
60
50						Topp 1%
50						Topp 10% exkl. topp 1%
						Topp 10% exkl. topp 1%
40
30
20
10
0
1920	1930	1940	1950	1960	1970	1980	1990	2000	2010

Anm.: Individuella bruttoinkomster exkl. realiserade kapitalvinster.

Källor: Statistiska centralbyrån samt Roine och Waldenström, Top Incomes in Sweden over the Twentieth Century, i Atkinson och Piketty (red.), Top Incomes: A Global Perspective, 2010.

Diagram 5.6 Kapitalinkomsternas andel av toppinkomsterna i USA 1920–2010

Procent
60
50					Topp 1%
50					Topp 10% exkl. topp 1%
					Topp 10% exkl. topp 1%
40
30
20
10
0
1920	1930	1940	1950	1960	1970	1980	1990	2000	2010

Anm.: Individuella bruttoinkomster exkl. realiserade kapitalvinster.

Källor: Alvaredo, Atkinson, Piketty och Saez, The Top Incomes Database, 13/01/2015 och data tillgängliga på E. Saez hemsida: http://eml.berkeley.edu/~saez/#income.

21Se t.ex. Alstadsæter och Jacob, Income Shifting in Sweden. An Empiri- cal Evaluation of the 3:12 Rules, Report to the Expert Group on Public Economics 2012:4. De s.k. 3:12-reglerna förändrades den 1 januari 2006.21 Regeländringarna innebar bl.a. att skattesatsen för utdelningar i fåmansbolag sänktes med 10 procentenheter och att gränsen för hur myc- ket som får tas ut i form av utdelning höjdes.

22För USA saknas information om realiserade kapitalvinster. För att jämförelsen inte ska bli missvisande har kapitalinkomsterna för de sven- ska toppinkomsttagarna beräknats exklusive kapitalvinster.

23Se t.ex. Piketty och Zucman, Capital is Back: Wealth-Income Ratios in Rich Countries 1700–2010, Quarterly Journal of Economics 129(3), 2014, och Piketty, Capital in the 21st Century, 2014.

24En förklaring till den ökade koncentrationen av löneinkomster till den yttersta toppen är att media och modern kommunikationsteknik, skapar fokus på de absolut bästa individerna i olika verksamheter. Det möjliggör extrema inkomster för dessa individer; se t.ex. Rosen, The Economics of Superstars, The American Economic Review 71(5), 1981.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 2

Kapitalets ackumulation och inkomsternas fördelning: Pikettys förklaring

Avkastningen på kapital och förmögenheter har en väsentlig påverkan på inkomstfördelningen. För att förstå inkomstfördelningens dynamik behöver det analyseras hur mycket kapital som finns i ekonomin, hur kapitalet ackumuleras och vilken avkastning det ger.

I sin uppmärksammade bok om kapitalets be- tydelse i det tjugoförsta århundradet presenterar Thomas Piketty en enkel makroekonomisk mo- dell som relaterar kapitalkvoten (värdet av kapi- talstocken dividerat med nationalinkomsten) till ekonomins sparande och den ekonomiska till- växttakten.25 Kapitalkvoten visar kapitalets rela- tiva betydelse i ekonomin. Hur stor kapitalkvo- ten är bestäms av hur högt sparandet är jämfört med inkomsttillväxten, alltså kapitalackumula- tionens hastighet i förhållande till inkomstök- ningarna.26

	Diagram 5.7 Kapitalkvoten i Europa från 1870 och framåt
	Procent
	800
	700	Storbritannien
	700	Frankrike
		Frankrike
	600	Tyskland
	500
	400
	300
	200
	100
	0
		1870 1880 1890 1900 1910 1920 1930 1940 1950 1960 1970 1980 1990 2000 2010

Källa: Piketty och Zucman, Capital is Back: Wealth-Income Ratios in Rich Countries 1700– 2010, Quarterly Journal of Economics 129(3), 2014. Data finns tillgängliga på Pikettys hemsida: http://piketty.pse.ens.fr/fr/capitalisback.

Diagram 5.7 visar utvecklingen av kapitalkvoten i tre europeiska länder sedan 1870. Före första

världskriget var värdet av kapitalstocken sex till sju gånger större än den årliga nationalinkom- sten. Kapitalkvoten föll sedan kraftigt under första hälften av 1900-talet. Därefter har kvoten ökat, och börjar närma sig de nivåer som rådde i slutet av 1800-talet.

Den aggregerade kapitalkvotens rörelser säger i sig inte något entydigt om den individuella fördelningen av inkomster, eftersom den senare också bl.a. beror på avkastningen på kapitalet och på hur kapitalägandet är fördelat i befolk- ningen. Givet att förmögenheter (kapital) är mer skevt fördelade än de totala inkomsterna27, och givet att personer med höga totala inkomster också äger mer kapital, bör dock en ökande kapi- talinkomstandel (t.ex. till följd av en ökad kapi- talkvot) leda till att ojämlikheten ökar. Piketty föreslår en systematisk tankeram som kopplar samman kapitalkvoten och inkomstojämlikheten utifrån förhållandet mellan kapitalavkastningen r och inkomsttillväxten g. Om r är större än g växer de ojämnt fördelade förmögenheterna snabbare än de jämnare fördelade totala inkom- sterna och inkomstskillnaderna ökar.

Hur väl stämmer den empiriska relationen mellan r och g med inkomstojämlikhetens ut- veckling? Här innehåller Pikettys analys inte mycket mer än ett fåtal indikativa observationer av tillväxten och räntan från olika historiska epi- soder. Hans slutsats är att under den förindustri- ella eran, då ojämlikheten var relativt hög, var kapitalets avkastning klart högre än den förhål- landevis låga ekonomiska tillväxten. Under 1900- talet, då ojämlikheten minskade i hela västvärl- den, ökade tillväxten kraftigt medan kapitalet avkastade allt mindre till följd av krig, kriser och ökad beskattning. Dessa båda tidsepoker mot- säger därmed inte Pikettys enkla förklarings- modell, även om det statistiska sambandet före- faller vara svagt.28

25Se Piketty, Capital in the 21st Century, 2014. Se även Roine, Kapitalet i det 21:a århundradet av Thomas Piketty – sammanfattning och svenskt perspektiv, 2014. Med kapital avser Piketty det totala värdet av alla till- gångar i ekonomin, från fabriker, bostäder och mark till finansiella till- gångar såsom aktier, fonder och kontanter, minus alla skulder.

26Piketty beskriver i sin bok hur avkastningen på kapital och kapitalkvo- ten tillsammans bestämmer hur stor andel av alla inkomster som tillfaller kapitalägarna (detta kallar Piketty ”kapitalismens första lag”). Därefter visar han hur kapitalkvotens storlek på lång sikt styrs av hur mycket kap- ital som sparas ihop i förhållande till ekonomins tillväxttakt (”kapitalis- mens andra lag”). Den senare modellen har mötts av viss kritik i fors- karvärlden; se t.ex. Krusell, Pikettys kritik av kapitalismen, SNS analys nr 20, 2014.

27Detta verkar vara fallet enligt de historiska studier av förmögenhets- fördelningen som finns; se översikten i Roine och Waldenström, Long- Run Trends in the Distribution of Income and Wealth, i Atkinson och Bourguignon (red.), Handbook of Income Distribution, vol. 2, 2015.

28I Acemoglu och Robinson, The Rise and Decline of General Laws of Capitalism, Journal of Economic Perspectives 29(1), 2015, lyckas inte författarna finna någon tydlig statistisk korrelation mellan relationen r-g och toppinkomstandelar.

6Inkomstskillnader när hänsyn tas till offentliga välfärdstjänster

En stor del av den offentliga sektorns omfördel- ning sker i form av subventionerade tjänster, som t.ex. skola och hälsovård. Eftersom värdet av de offentligt finansierade tjänsterna inte ingår i den disponibla inkomsten tenderar traditionella fördelningsanalyser som använder disponibel in- komst som inkomstbegrepp att underskatta väl- färden.29 Då förmånerna är generella och tillfaller alla, utan hänsyn till betalningsförmåga, kommer också de uppmätta inkomstskillnaderna att över- skattas. Jämförelser över tid kan också påverkas om den offentliga konsumtionen växer snabbare eller långsammare än de disponibla inkomsterna. Jämförelser mellan länder påverkas också då om- fattningen och inriktningen av den offentligt fi- nansierade välfärdskonsumtionen skiljer sig mel- lan länder.

Mot denna bakgrund är det angeläget att komplettera de traditionella fördelningsanalys- erna genom att försöka belysa hur de offentliga tjänsterna är fördelade i befolkningen.30 Hur den svenska inkomstfördelningen påverkas om hän- syn tas till offentligt subventionerade välfärds- tjänster har analyserats i flera tidigare fördel- ningspolitiska redogörelser. Ett huvudresultat är att barn och ungdomar (som erhåller subventio- nerad utbildning) samt deras familjer lyfts upp i inkomstfördelningen i förhållande till hushåll med enbart vuxna. Detsamma gäller äldre som erhåller vård- och omsorgstjänster och däri- genom lyfts i förhållande till yngre och mindre vårdbehövande åldrar. Kvinnor mottar totalt sett mer subventionerade välfärdstjänster än män, vilket har en utjämnande effekt på skillnaderna i ekonomisk välfärd mellan kvinnor och män.

I den följande redogörelsen förutsätts alla i hushållet ha lika stor nytta av subventionen, exempelvis till ett barns utbildning, eftersom alla i hushållet annars skulle behöva bidra till att be- tala för tjänsten. Värdet av offentliga tjänster an- tas inte bero på familjens storlek eller samman- sättning, dvs. det uppstår inga stordriftsfördelar för denna typ av resursomfördelning. De totala

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 2

subventionerna räknas samman för varje hushåll och fördelas sedan lika på varje medlem i hus- hållet. Det utvidgade inkomstbegrepp som an- vänds i resten av det här avsnittet – utökad inkomst – avser summan av kontant disponibel inkomst (justerad för försörjningsbörda) och beräknad total subvention per person.

SCB:s simuleringsmodell FASIT används för att beräkna en stor del av de offentliga indivi- duella tjänsterna och för att fördela dessa till individerna (se underbilagan för en beskrivning av hur värdet av olika offentliga välfärdstjänster har beräknats).31 Denna redogörelse baseras på senast tillgängliga data för 2012 och inkluderar välfärdstjänster inom områdena utbildning, barnomsorg, hälso- och sjukvård, socialt skydd (främst äldreomsorg) samt fritid och kultur.32

Välfärdstjänsterna ökar i betydande grad det ekonomiska välståndet i alla inkomstgrupper. Välfärdstjänsterna bidrar också till en jämnare fördelning av det ekonomiska välståndet genom att värdet av dem är större i de lägre inkomst- grupperna än i de högre (se diagram 6.1). I de tre lägsta inkomstgrupperna motsvarar de offentliga tjänsterna ca 60 000–70 000 kronor per individ och år, medan värdet i de tre högsta inkomst- grupperna motsvarar ca 45 000 kronor.

Diagram 6.1 Välfärdstjänster i olika inkomstgrupper 2012
Kronor, 2012 års priser
80 000							Kultur, fritid
							Kultur, fritid
70 000							Hälso- och sjukvård
							Socialt skydd
60 000							Utbildning
							Barnomsorg
50 000
40 000
30 000
20 000
10 000
0
1	2	3	4	5	6	7	8	9	10
	Låg inkomst						Hög inkomst
		Inkomstgrupp (ekvivalerad disonibel inkomst)
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

I vilken grad välfärdstjänsterna utjämnar in- komstfördelningen kan belysas på olika sätt. Ett sätt är att stegvis analysera olika inkomstslags

29De individuellt inriktade offentliga tjänsterna motsvarar nästan 20 pro- cent av BNP. Detta kan ställas i relation till de kontanta inkomstöver- föringarna som uppgår till ca 15 procent av BNP.

30Se t.ex. prop. 1999/2000:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m. bilaga 4 och prop. 2012/13:100 bilaga 2.

31Se även prop. 2012/13:100 bilaga 2.

32Tjänster som kan konsumeras av många personer gemensamt (kollek- tiva tjänster), såsom infrastruktur, försvar och rättsväsende, beaktas inte.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 2

effekter på inkomstspridningen (se tabell 6.1). Spridningen för ekvivalerad disponibel inkomst mätt med Gini-koefficienten är 0,293. När vär- det av offentliga välfärdstjänster adderas till den disponibla inkomsten minskar inkomstsprid- ningen med 0,059 enheter, eller 20 procent.33

Tabell 6.1 Inkomstspridning för olika inkomstslag 2012

Gini-koefficienter

Faktorinkomst (F)	0,493

Disponibel inkomst (D)	0,293
Utökad inkomst (U)	0,234

Total effekt (U–F)	-0,259

Välfärdstjänsteffekt (U–D)	-0,059

Anm.: Resultaten baseras på inkomster som beräknats med simuleringsmodellen FASIT. Faktorinkomst avser inkomst av lön, näringsverksamhet samt kapital, och justerad för försörjningsbörda.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Internationellt jämförbar statistik över välfärds- tjänsternas betydelse för inkomstfördelningen i olika länder produceras inte regelbundet. Den mest aktuella statistiken kommer från OECD och avser 2007.34 Sverige och Danmark är de län- der som lägger mest resurser på offentliga väl- färdstjänster i relation till BNP. Med det utvid- gade inkomstbegreppet hade Sverige 2007 den lägsta Gini-koefficienten i OECD-området.

Under senare år har välfärdstjänsters betyd- else för inkomstfördelningen också uppmärk- sammats allt mer i den akademiska forskningen. En studie av inkomstskillnaderna i ett antal EU- länder tar hänsyn till åldersspecifika skillnader i behov. Anledningen till att äldre erhåller mer vård och omsorg är att de faktiskt har ett större behov av dessa tjänster, dvs. mottagarnas lev- nadsstandard ökar inte i förhållande till de per- soner som inte behöver tjänsten. Resultatet blir då att utjämningseffekten av välfärdstjänsterna minskar något.35

33Storleken på den utjämnande effekten beror delvis på i vilken ordning inkomstslagen adderas till varandra och på hur stor spridningen är före utjämningen. Om värdet av välfärdstjänsterna läggs till faktorinkomsten blir effekten större än om de läggs till den disponibla inkomsten.

34Se Divided We Stand: Why Inequality Keeps Rising (OECD 2011).

35Se Aaberge, Langørgen och Lindgren, The Impact of Public Services on the Distribution of Income in European Countries, i Atkinson och Marlier (Eds.), Income and Living Conditions in Europe, 2010. Större delen av utjämningseffekten kvarstår dock i de flesta länder. Behovsjuste- ringen utraderar helt den relativa höjningen av äldre och yngre som sker med traditionella metoder. Den utjämningseffekt som kvarstår beror på att värdet av subventionerna, givet behov, utgör en större andel av den totala inkomsten för personer med lägre inkomster.

7Inkomstskillnader när hänsyn tas till inkomströrlighet

När inkomstfördelningen analyseras i olika stu- dier är det nästan alltid fördelningen av hushål- lens disponibla årsinkomster som avses. Om in- komsterna i stället mäts under en längre period än ett enskilt år tenderar rörlighet i inkomsterna att minska skillnader mellan individer. De in- komstskillnader som observeras ett visst år beror nämligen till viss del på att individers årsinkom- ster varierar till följd av tillfälliga händelser, så- som barnafödande, arbetslöshet, sjukdom eller husförsäljning. Årsvisa inkomstskillnader kan också återspegla övergående skillnader mellan personer som befinner sig i olika faser av sin livs- cykel, t.ex. mellan studenter och yrkesverksam- ma. Men det kan även handla om mer långsiktiga skillnader som inte jämnas ut över tiden, t.ex. skillnader som reflekterar olikheter i yrkesval och utbildningspremier eller socialt betingade skillnader i chanserna till en god inkomstutveck- ling över livet.

En ofta använd metod för att analysera den relativa betydelsen av tillfälliga respektive mer långsiktiga inkomstskillnader är att studera hur inkomstspridningen förändras när mätperioden skiftar från årsinkomster till inkomsterna under en längre period. Avvikelsen mellan spridnings- mått baserade på årsinkomster respektive lång- siktiga inkomster speglar den inkomströrlighet som förekommer i inkomstfördelningen. En låg inkomströrlighet indikerar att de inkomstskill- nader som observeras ett enskilt år tenderar att bestå även när inkomsterna mäts under en längre period. En hög inkomströrlighet betyder att skillnader mellan individer ett enskilt år tenderar att utjämnas om inkomsterna i stället mäts under en längre period.

Skillnaderna mellan personer i inkomstfördel- ningen blir mindre när perspektivet skiftar från individers årsinkomster till individers genom- snittliga inkomster under en tioårsperiod (se diagram 7.1).36 Merparten av sammanpressnin- gen av inkomstskillnaderna uppstår de första

36 För att mäta individers inkomster under en längre period används SCB:s longitudinella databas LINDA (se underbilagan). I det urval som används respektive undersökningsperiod ingår endast personer som var folkbokförda i Sverige varje år under perioden. Metoden för att mäta inkomströrligheten (den relativa minskningen av Gini-koefficienten när inkomsterna mäts under en längre period) beskrivs i underbilagan.

åren, därefter blir den mindre för varje extra år som analysen baseras på. Gini-koefficienten för långsiktiga inkomster sjunker med ca 13 procent i förhållande till Gini-koefficienten för årsin- komster när mätperioden förlängs till 10 år.37

Diagram 7.1 Minskning av Gini-koefficienten när beräknin-
gen av inkomst förlängs stegvis från ett till tio år, 1995–
2004 resp. 2004–2013
Procent
16
14			2004–2013
12			2004–2013
12			1995–2004
10
8
6
4
2
0
1	2	3	4	5	6	7	8	9	10
				Mätperiodens längd (år)

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Inkomströrligheten är i stort sett densamma 1995–2004 och 2004–2013. De större inkomst- skillnaderna för årliga disponibla inkomster under den senare perioden kan därför inte för- klaras av en ökad inkomströrlighet. Den ökande spridningen gäller alltså också för mer långsik- tiga inkomster (se diagram 7.2).

Diagram 7.2 Gini-koefficienter för årsinkomster respektive långsiktiga inkomster, 1995–2004 resp. 2004–2013

Gini-koefficient

0,30

		Gini för årsinkomster
		Gini för årsinkomster
0,25		Gini för långsiktiga inkomster

0,20

0,15

0,10

0,05

0,00

1995–2004

2004–2013

Anm.: Med långsiktig inkomst avses individers genomsnittliga inkomst under en tioårsperiod (1995–2004 respektive 2004–2013).

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

37 Flera tidigare svenska studier har funnit att fördelningen av genom- snittsinkomsterna under längre perioder är betydligt jämnare än fördel- ningen av årsvisa inkomster. Det övergripande intrycket är att de resultat som presenteras i detta avsnitt ligger väl i linje med den samlade empi- riska forskningen på området (se prop. 2013/13:100 bilaga 2 för en utförlig litteraturgenomgång).

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 2

Inkomströrligheten är olika stor för olika grupper i befolkningen (se tabell 7.1). Rörlig- heten är störst bland yngre vuxna (20–29 år). Detta är främst en följd av att många i gruppen har en god inkomstutveckling när de påbörjar sin yrkesverksamma karriär. Efter pensionering är rörligheten lägre och inkomstnivåerna bestäms i hög utsträckning av de inkomster som genere- rades under den yrkesverksamma delen av livet. Rörligheten varierar inte nämnvärt mellan män och kvinnor, och inte heller mellan inrikes födda och utrikes födda. Resultaten tyder på att rörlig- heten kan ha ökat marginellt för flera grupper under den studerade perioden 1995–2013. För utrikes födda är dock rörligheten aningen lägre under periodens senare del.38

Tabell 7.1 Inkomströrlighet inom olika grupper, 1995–2004 resp. 2004–2013

Procent	1995–2004	2004–2013
	1995–2004	2004–2013
Kvinnor	13,4	13,4
Män	13,1	13,3

Inrikes födda	13,3	13,7

Utrikes födda	13,3	12,4

20–29 år	21,7	22,6

30–49 år	10,9	11,3

50–64 år	9,9	10,6
65+ år	8,5	10,4

Totalt	13,2	13,3

Anm. 1: Med rörlighet avses den procentuella minskningen av Gini-koefficienten för en specifik grupp när långsiktig inkomst används i stället för årsinkomst. Med långsiktig inkomst avses individers genomsnittliga inkomst under en tioårs - period.

Anm. 2: Personer tillhör en viss åldersgrupp om de ingick i åldersgruppen det för- sta året av respektive period.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

8 Regionala inkomstskillnader

Syftet med detta avsnitt är att belysa skillnader i ekonomisk standard mellan individer i olika delar av landet och hur utvecklingen har sett ut sedan mitten av 1990-talet. Fokus ligger ute- slutande på inkomstskillnader mellan regioner. Inkomstskillnader inom de geografiska områ- dena behandlas inte. För att beskriva inkomst-

38 Förskjutningen mot ökad flyktinginvandring under 2000-talet har san- nolikt bidragit till detta. I denna grupp är sysselsättningsgraden lägre och inkomstutvecklingen sämre än genomsnittet inom gruppen utrikes födda.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 2

nivån i en region används medianvärdet inom regionen. På detta sätt skapas en (i det aktuella avseendet) representativ individ för respektive region.

Hur inkomstskillnader mellan regioner ut- vecklas över tid är en komplex process som bl.a. beror på den regionala näringslivsstrukturen, åldersstrukturen och befolkningsutvecklingen samt den regionala tillväxtpolitiken. Ansatsen i detta avsnitt är dock huvudsakligen deskriptiv.

Regionala indelningar kan göras på flera olika sätt. I detta avsnitt grupperas individer på två alternativa sätt, dels efter riksområden och dels efter kommungruppstillhörighet. Riksområden är en rent geografisk indelning av landet i åtta delar som baseras på län.39 Sveriges Kommuner och Landstings gruppering av kommuner i kom- mungrupper bygger på folkmängd, läge, befolk- ningstäthet och näringslivsstruktur. Varje grupp innehåller kommuner från olika delar av landet men strukturen är relativt homogen.40

Ekonomisk standard i olika regioner

Den ekonomiska standarden, mätt som dispo- nibel inkomst justerad för försörjningsbörda, är störst i storstadsområdena, och framför allt i deras förortskommuner (se tabell 8.1). Indel- ningen i riksområden visar att den ekonomiska standarden för medianinkomsttagaren i Stock- holms län är 12 procent högre än medianen i ri- ket. Övriga regioner, med undantag för Norra Mellansverige41, avviker med mindre än 5 pro- cent från medianen i riket. Indelningen i kom- mungrupper visar att det är i storstädernas för- ortskommuner som den ekonomiska standarden är högst. Förortskommunerna är en mycket heterogen grupp, där den ekonomiska standar- den i många kommuner är relativt låg. Detta vägs dock upp av att standarden i andra kommuner är hög. De boende i dessa områden har därför i genomsnitt 14 procent högre ekonomisk stan- dard än medianen i riket. Lägst standard har de som bor i glesbygdskommuner, där standarden

39Indelningen i riksområden används för redovisning av statistik inom EU.

40Se Kommungruppsindelning 2011, Sveriges Kommuner och Landsting, 2010.

41Norra Mellansverige består av Värmlands, Dalarnas och Gävleborgs län.

är 11 procent lägre än medianen i riket, men även här finns stora skillnader mellan enskilda kom- muner.

Tabell 8.1 Ekonomisk standard i olika regioner, 1995 och 2013

Procent
			Real
	Relativ inkomst		inkomst-
	Relativ inkomst		utveckling
	1995	2013	1995–2013
Hela riket	100	100	58

Riksområden
Stockholms län	109	112	63
Östra Mellansverige	98	97	56

Småland med öarna	96	96	58

Sydsverige	99	97	54
Västsverige	99	100	59

Norra Mellansverige	97	93	52

Mellersta Norrland	98	95	52
Övre Norrland	100	98	54

Kommungrupper
Storstäder	101	103	60
Förortskommuner till storstäder	111	114	62

Större städer	100	98	55

Förortskommuner till större städer	100	100	57
Pendlingskommuner	98	97	56

Turism- och besöksnäringskommuner	94	95	59

Varuproducerande kommuner	97	94	54
Glesbygdskommuner	93	89	51

Kommuner i tätbefolkad region	96	95	56

Kommuner i glesbefolkad region	98	94	51

Anm.: Inkomstnivån avser medianen av ekvivalerad disponibel inkomst för res pek- tive region. Den relativa inkomstnivån definieras som kvoten mellan inkomstnivån för regionen och medianinkomsten för hela befolkningen.

Källor: Statistiska centralbyrån (LINDA) och egna beräkningar.

Den reala medianinkomsten ökade med drygt 50 procent i de flesta regioner mellan 1995 och 2013. Den geografiska indelningen i riksom- råden visar att skillnaderna i ekonomisk standard mellan personer som bor i olika delar av landet har ökat något 1995–2013, i synnerhet skillnaden mellan Stockholms län och övriga Sverige. År 1995 hade medianinkomsttagaren i den rikaste regionen ca 13 procent högre ekonomisk stan- dard än medianinkomsttagaren i den fattigaste regionen. År 2013 hade skillnaden ökat till ca 20 procent.

Indelningen i kommungrupper bekräftar ten- densen till ökade skillnader mellan regioner. Per- soner i storstadsområdena (inklusive förorter) hade den högsta ekonomiska standarden 1995, och de hade också en stark inkomstutveckling

1995–2013. Skillnaden i ekonomisk standard mellan medianinkomsttagaren i den rikaste och den fattigaste regionen ökade från 19 till 28 pro- cent under perioden.

Finanskrisen 2008 och den efterföljande låg- konjunkturen har, till skillnad från 1990-tals- krisen, inte lett till en utjämning av inkomst- skillnaderna mellan regioner. År 1991–1995 föll den reala medianinkomsten i befolkningen med drygt 8 procent. Minskningen var större för personer i storstäder och förortskommuner än för personer i glesbygdskommuner.42 År 2007– 2013 var de olika regionernas utveckling för- hållandevis likartad (se diagram 8.1). I storstads- områdena (inklusive förorter) har den ekonomi- ska standarden ökat något i relation till befolk- ningen som helhet. I varuproducerande kommu- ner har den relativa standarden däremot sjunkit något. I glesbygdskommuner förefaller den rela- tiva ekonomiska standarden ha varit stabil 2007– 2013.

Diagram 8.1 Ekonomisk standard i olika regioner 2007– 2013

Index, hela befolkningen=100

125	Förortskommuner till storstäder
	Förortskommuner till storstäder
120	Storstäder
120	Varuproducerande kommuner
	Varuproducerande kommuner
115	Glesbygdskommuner
115
110
105
100
95
90
85
2007	2008	2009	2010	2011	2012	2013

Källor: Statistiska centralbyrån (LINDA) och egna beräkningar.

Regionala inkomstskillnader när hänsyn tas till boendeutgifter och offentliga välfärdstjänster

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 2

matpriser, medan t.ex. boendeutgifter är höga i andra delar av landet. Många av dessa region- specifika förhållanden är svåra att beakta efter- som statistiskt underlag i många fall saknas. Boendeutgifterna i olika regioner följs dock kon- tinuerligt av SCB inom ramen för undersök- ningen om hushållens ekonomi (HEK).

Boendeutgiften är högst i Stockholms län och i storstadsområdena, och lägst i Norrlandsregio- nerna samt i glesbygdskommuner.43 Om utgifter för boende dras från den disponibla inkomsten sker en viss utjämning av de regionala skill- naderna i ekonomisk standard (se tabell 8.2). Exempelvis är medianinkomsten i Stockholms län ca 13 procent högre än medianinkomsten i Mellersta Norrland när boendeutgiften har be- aktats. Innan boendet hade beaktats var skill- naden ca 18 procent mellan dessa regioner.44

Individens ekonomiska välfärd påverkas även av konsumtionen av offentligt finansierade väl- färdstjänster (se avsnitt 6 ovan). De regionala variationerna i konsumtionen av dessa välfärds- tjänster bidrar i viss utsträckning till att utjämna det ekonomiska välståndet mellan olika regioner (se tabell 8.2).45 När värdet av offentliga välfärds- tjänster adderas till den disponibla inkomsten minskar skillnaden mellan Stockholms län och medianen i riket från 13 till 10 procent. Skill- naden mellan förortskommunerna och medianen i riket minskar från 14 till 10 procent. Samtidigt lyfts regionerna med lägst disponibel inkomst, vilket sammantaget ger en mer sammanpressad inkomststruktur när de offentliga välfärdstjäns- terna beaktas i beräkningarna.

Den sammantagna effekten av att ta hänsyn till boendeutgifter och konsumtion av offentliga välfärdstjänster är en påtaglig utjämning av skill- naden i ekonomiskt välstånd mellan regioner. Skillnaden mellan den rikaste och den fattigaste regionen minskar från 24 till 14 procent enligt

Att enbart jämföra de disponibla inkomsterna mellan personer som bor i olika delar av landet ger inte en helhetsbild av den ekonomiska väl- färden. I vissa regioner påverkas hushållens eko- nomi av jämförelsevis höga resekostnader eller

42 Se 2004 års ekonomiska vårproposition (prop. 2003/04: 100 bilaga 3).

43Boendeutgifterna beräknas i detta avsnitt med hjälp av mikrosimule- ringsmodellen FASIT (se underbilagan för en beskrivning av modellen). För hyresrätt och bostadsrätt används intervjuuppgifter om hyra/må- nadsavgift. För bostadsrätter tillkommer dessutom skuldränta efter skatt. För boende i ägt småhus beräknas boendeutgiften som summan av fastighetsavgift, skuldränta och tomträttsavgäld efter skatt samt kostnad för drift och värme.

44Denna jämförelse av ekonomisk välfärd mellan regioner har vissa uppenbara begränsningar. Det beaktas t.ex. inte att samma boendeutgift kan innebära olika boendestandard i olika delar av landet.

45Se avsnitt 6 i denna bilaga och underbilagan för en beskrivning av hur värdet av olika offentliga välfärdstjänster har beräknats.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 2

indelningen i riksområden och från 30 till 18 procent enligt kommungrupperingen.

Tabell 8.2 Ekonomisk standard efter offentliga välfärdstjän- ster och boendeutgifter i olika regioner 2012

Procent
		Relativ inkomst
	Disponibel	Disp.ink.	Disp.ink.	Disp.ink.
	inkomst	efter	efter	efter boende
		boende-	offentliga	och offentliga
		utgifter	välfärds-	välfärds-
			tjänster	tjänster
Hela riket	100	100	100	100

Riksområden
Stockholms län	113	111	110	108

Östra Mellansverige	98	99	97	97

Småland med öarna	97	98	98	99

Sydsverige	98	98	98	98

Västsverige	99	99	99	99
Norra Mellansverige	91	91	95	95
Mellersta Norrland	96	98	98	97

Övre Norrland	99	100	100	102

Kommungrupper
Storstäder	104	102	102	100

Förortskom. till stor-
städer	114	114	110	110

Större städer	98	98	99	98

Förortskom. till större
städer	100	101	99	98
Pendlingskommuner	95	97	97	98
Turism/besöksnärings-
kommuner	95	93	98	98
Varuprod. kommuner	97	99	98	99

Glesbygdskommuner	88	88	91	93
Kom. i tätbefolk. reg.	93	95	96	97
Kom. i glesbefolk. reg	93	94	96	96

Anm.: Den relativa inkomstnivån definieras som kvoten mellan medianinkomsten för regionen och medianinkomsten för hela befolkningen.

Källor: Statistiska centralbyrån (HEK) och egna beräkningar.

9Fördelningseffekter av förslagen i propositionen Vårändringsbudget för 2015

I detta avsnitt redovisas hur förslagen i proposi- tionen Vårändringsbudget för 2015 (2014/15:99) bedöms påverka hushållens disponibla inkoms- ter. Beräkningarna har gjorts med hjälp av mikrosimuleringsmodellen FASIT (se underbi- lagan). Förslagen är tänkta att införas vid olika tidpunkter hösten 2015. I beräkningarna i detta

avsnitt redovisas den förväntade helårseffekten 2016 av de föreslagna regeländringarna.

Hänsyn har tagits till de förslag som har en di- rekt påverkan på hushållens disponibla inkom- ster. Följande förslag har beaktats46:

–Höjt tak i arbetslöshetsförsäkringen från 680 till 910 kronor per dag. Efter 100 da- gars arbetslöshet sänks taket till 760 kronor per dag.

–Höjt grundbelopp i arbetslöshetsförsäk- ringen från 320 till 365 kronor per dag.

–Höjd sjuk- och aktivitetsersättning från 64 till 64,7 procent av antagandeinkomsten.

–Höjt underhållsstöd med 300 kronor per månad och barn.

–Höjd ersättningsnivå i bostadstillägget till pensionärer från 93 till 95 procent av bo- endekostnaden.

Inledningsvis redovisas effekterna på den ekvi- valerade disponibla inkomsten (den ekonomiska standarden). Därefter studeras hur kvinnors och mäns individuella disponibla inkomster påverkas.

Effekter på ekonomisk standard

Förslagen i propositionen Vårändringsbudget för 2015 beräknas förstärka hushållens dispo- nibla inkomster med ca 3,5 miljarder kronor 2016. Den ekonomiska standarden i befolknin- gen väntas öka med i genomsnitt ca 0,2 procent. Ungefär 25 procent av befolkningen förväntas beröras av förslagen.

Förslagen har en god fördelningspolitisk träff- säkerhet (se diagram 9.1). Förändringarna i ar- betslöshetsförsäkringen och höjningen av sjuk- och aktivitetsersättningen påverkar främst per- soner i den nedre delen av inkomstfördelningen. Då många barn med låg ekonomisk standard lever i hushåll som är mottagare av underhålls- stöd, är ett höjt underhållsstöd en fördelnings- politiskt träffsäker åtgärd. Höjt bostadstillägg till

46 Reformer som inte har beaktats inbegriper bl.a. satsningar på arbets- marknadspolitiska program samt åtgärder som huvudsakligen påverkar hushållens inkomster på ett indirekt sätt (t.ex. sänkt nedsättning av socialavgifter för unga och olika typer av miljöskatter). Att det är dispo- nibla inkomster som analyseras innebär också att beräkningarna bortser från eventuella förändringar i fördelningen av offentligt subventionerade tjänster till följd av regeringens politik.

pensionärer är också en åtgärd som gynnar hus- håll med svag ekonomi.

Diagram 9.1 Effekt på ekonomisk standard i olika inkomst- grupper av förslagen i VÄB15

Förändring av ekvivalerad disponibel inkomst, procent

1,0

0,8

0,6

0,4

0,2

0,0

1	2	3	4	5	6	7	8	9	10
Låg inkomst								Hög inkomst
				Inkomstgrupp

Anm.: Ekvivalerad disponibel inkomst (ekonomisk standard) är hushållets totala disponibla inkomst justerad för försörjningsbörda. Befolkningen delas in i inkomstgrupper efter stigande inkomst. I inkomstgrupp 1 finns tiondelen med lägst inkomst och i inkomstgrupp 10 finns tion- delen med högst inkomst.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Diagram 9.2 Effekt på ekonomisk standard för olika hus- hållstyper av förslagen i VÄB15

Förändring av ekvivalerad disponibel inkomst, procent

1,2
1,0			Ensamstående


			Sammanboende


0,8
0,6
0,4
0,2
0,0
0,0	Under 65 år, med barn	Under 65 år, utan barn		65+ år
	Under 65 år, med barn	Under 65 år, utan barn		65+ år

Anm.: Ekvivalerad disponibel inkomst (ekonomisk standard) är hushållets totala disponibla inkomst justerad för försörjningsbörda.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Diagram 9.3 Effekt på ekonomisk standard för olika ålders- grupper av förslagen i VÄB15

Förändring av ekvivalerad disponibel inkomst, procent

0,35

0,30

0,25

0,20

0,15

0,10

0,05

0,00

0–19 20–24 25–34 35–44 45–54 55–64 65–74	75+
Åldersgrupp

Anm.: Ekvivalerad disponibel inkomst (ekonomisk standard) är hushållets totala disponibla inkomst justerad för försörjningsbörda.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 2

Ensamstående föräldrar och barn 0–19 år får en större inkomstförstärkning än övriga grupper, vilket beror på höjningen av underhållsstödet (se diagram 9.2 och diagram 9.3). Höjt bostadstil- lägg till pensionärer är en åtgärd som stärker ekonomin mest för de äldsta ensamstående pen- sionärerna. De inkomstförstärkningar som följer av en generösare arbetslöshetsförsäkring (den beloppsmässigt största reformen) är relativt jämnt fördelade över olika hushållstyper och åldersgrupper i förvärvsaktiv ålder.

De reformer som föreslås i propositionen Vårändringsbudget för 2015 bedöms bidra till en svag minskning av de samlade inkomstskillna- derna mätt med Gini-koefficienten (se tabell 9.1). Andelen personer med låg relativ ekono- misk standard (under 60 procent av medianen) bedöms också minska något till följd av försla- gen. Andelen minskar mest för ensamstående föräldrar och för de äldsta pensionärerna. Ande- len minskar också mer för kvinnor än för män.

Tabell 9.1 Effekter på Gini-koefficienten och på andelen med låg relativ ekonomisk standard av förslagen i VÄB15

Andelar i procent och förändring av andelar i procentenheter

			Effekt av
	2016 års regler	2016 års regler	regel-
	exkl. reformer	inkl. reformer	ändringar
Gini-koefficienten	0,306	0,305	-0,001
Andel med ek. std. under
60 % av medianen
hela befolkningen	15,4	15,1	-0,3

barn 0–19 år	19,6	19,2	-0,4
äldre 75+ år	17,1	16,5	-0,6
kvinnor 20+ år	15,8	15,4	-0,4
män 20+ år	12,4	12,2	-0,2

ensamst. med barn	39,9	38,3	-1,6

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Effekter på kvinnors och mäns individuella inkomster

Förslagen i propositionen Vårändringsbudget för 2015 bidrar till att förbättra den ekonomiska jämställdheten mellan kvinnor och män. Kvin- nors individuella disponibla inkomster väntas i genomsnitt öka med ca 0,25 procent, medan mäns inkomster väntas öka med ca 0,10 procent (se diagram 9.4).

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 2

Diagram 9.4 Effekt på individuell disponibel inkomst för vuxna kvinnor och män (20+år) av förslagen i VÄB15

Förändring av individuell disponibel inkomst, procent

0,30

0,25

0,20

0,15

0,10

0,05

0,00

Kvinnor

Män

Anm.: Individuell disponibel inkomst definieras som summan av individens egna mark- nadsinkomster, som arbetsinkomst och kapitalinkomst, samt transfereringar och skatter. Hushållsrelaterade transfereringar (exempelvis barnbidrag och bostadsbidrag) fördelas lika mellan sammanboende.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Ett höjt underhållsstöd gynnar främst kvinnor, eftersom fler kvinnor än män är mottagare av underhållsstöd. Ett höjt underhållsstödsbelopp innebär även en högre betalningsskyldighet för den bidragsskyldige föräldern, vilket i en majori- tet av fallen är en man. Det höjda bostadstilläg- get för pensionärer är också en reform som främst gynnar kvinnor. Kvinnliga pensionärer har i genomsnitt lägre inkomster än manliga pensionärer, och är därmed i större utstäckning än män berättigade till bostadstillägg. Det höjda taket i arbetslöshetsförsäkringen ökar däremot mäns genomsnittliga disponibla inkomst något mer än kvinnors, eftersom fler män har inkom- ster över det nuvarande taket i arbetslöshets- försäkringen. Höjt grundbelopp i arbetslöshets- försäkringen och höjd sjuk- och aktivitetsersätt- ning bedöms påverka mäns och kvinnors inkom- ster i ungefär lika stor utsträckning.

Underbilaga

Begrepp och definitioner

Inkomstbegrepp

Disponibel inkomst: Hushållens sammanlagda inkomst från arbete, kapital, näringsverksamhet och positiva transfereringar minus negativa transfereringar såsom skatt, betalt underhålls- bidrag och återbetalda studielån. Erhållna studie- lån ingår som en positiv transferering.

Justering för försörjningsbörda: För att kunna jämföra disponibla inkomster mellan olika typer av hushåll måste hänsyn tas till hur många per- soner som ska försörjas på inkomsten. Före- komsten av kollektiva nyttigheter och stordrifts- fördelar hos hushåll med flera medlemmar med- för att inkomst per person blir missvisande. För att justera för detta används därför en s.k. ekvi- valensskala, Svensk konsumtionsenhetsskala 2004 (se skalans definition i tabell u.1).

	Tabell u.1 Svensk konsumtionsenhetsskala
	Första vuxen (ensamboende eller sammanboende)	1,00
	Andra vuxen (sammanboende)	0,51
	Ytterligare vuxen	0,60
	Barn 1, 0–19 år	0,52
	Barn 2, 3 …., 0–19 år	0,42

	Källa: Statistiska centralbyrån.

Ekvivalerad disponibel inkomst (ekonomisk stan- dard): Hushållets disponibla inkomst divideras med konsumtionsvikten enligt den svenska kon- sumtionsenhetsskalan från 2004. Genom att justera den disponibla inkomsten för försörj- ningsbörda skapas ett mått som är jämförbart mellan hushåll av olika storlek. Begreppet är framtaget för att på ett så rättvisande sätt som möjligt spegla den ekonomiska standard som hushållen lever under. Ekvivalerad disponibel inkomst och ekonomisk standard används därför synonymt i texterna.

Individens ekonomiska standard: Det in- komstbegrepp som huvudsakligen används är hushållsbaserat, men redovisningen sker i regel på individnivå. Hushållets ekonomiska standard tilldelas då samtliga hushållsmedlemmar.

Individuell disponibel inkomst: För att kunna jämföra individers ekonomiska situation, utan den utjämnande effekt som erhålls vid studier av hushållsinkomster, beräknas den individuella dis- ponibla inkomsten. Det sker genom en summe- ring av alla individuella inkomster och genom att

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 2

fördela hushållsgemensamma inkomster, som t.ex. bostadsbidrag eller barnbidrag, lika mellan hushållets vuxna. Den individuella disponibla inkomsten är särskilt viktig för att jämföra in- komstsituationen mellan kvinnor och män.

Utökad inkomst: Den ekvivalerade disponibla inkomsten kompletteras så att hushållets in- komst även omfattar subventioner för individ- uella välfärdstjänster som t.ex. barnomsorg, utbildning och hälso- och sjukvård. De totala subventionerna räknas samman för varje hushåll och fördelas sedan lika på varje medlem i hus- hållet. Värdet av offentliga tjänster antas inte be- ro på familjens storlek eller sammansättning, dvs. det uppstår inga stordriftsfördelar för denna typ av resursomfördelning.

Kapitalvinst/förlust: Avser uppkommen vinst eller förlust vid försäljning av värdepapper, ut- ländsk valuta, personlig egendom, andel i han- delsbolag, fastighet eller bostadsrätt. En värde- ökning registreras som inkomst först när till- gången avyttras och vinsten realiseras. Värde- ökningar som ackumulerats under många år kan därför komma att registreras som en inkomst under ett enskilt år, medan en värdeökning som uppkommit under året utan att realiseras inte räknas in i den disponibla inkomsten.

Redovisningsgrupper

Inkomstgrupper: Populationen delas in i tio lika stora grupper sorterade efter stigande inkomst. Det mittersta värdet, gränsen mellan den femte och sjätte inkomstgruppen, utgör medianen i populationen.

Hushållstyper: Populationen delas in efter hus- hållets sammansättning med avseende på antal vuxna i hushållet, förekomst av barn samt ålder.

Barn: Enligt SCB:s definition är barn individ- er i åldern 0–19 år utan egen bostad.

Ekonomiska mått

Inkomstandelar: För att beskriva utvecklingen i olika delar av inkomstfördelningen används ofta inkomstandelar. Dessa beräknas som den andel av de totala inkomsterna som en viss grupp, t.ex. en inkomstdecil, förfogar över.

Gini-koefficient: Gini är det vanligast före- kommande inkomstspridningsmåttet och kan definieras utifrån Lorenz-kurvan. Om befolk- ningen sorterats i stigande ordning med avse-

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 2

ende på inkomsten visar Lorenz-kurvan sam- bandet mellan den kumulativa inkomstfördel- ningen och den kumulativa frekvensfördelningen (se diagram u.1 för ett exempel utifrån en fiktiv population). Om perfekt ekonomisk jämlikhet råder, dvs. om alla har exakt lika stora inkomster, sammanfaller Lorenz-kurvan med den räta dia- gonallinjen. Ju mer kurvan avviker från diagonal- linjen desto ojämnare är fördelningen. Om en individ har alla inkomster är kurvan lika med 0 förutom vid sista individen då den hoppar till 1.

Gini-koefficienten definieras som den dubbla ytan mellan diagonallinjen och den skattade Lor- enzkurvan, vilket innebär att den i det första fal- let är lika med noll (maximal jämlikhet) och i det andra fallet lika med ett (maximal ojämlikhet).

Diagram u.1 Hypotetisk Lorenz-kurva

Kumulativ inkomstandel

1
0,9
0,8
0,7
0,6
0,5
0,4
0,3
0,2
0,1
0
0	0,1	0,2	0,3	0,4	0,5	0,6	0,7	0,8	0,9	1

Kumulativ populationsandel

Inkomströrlighet: Inkomsternas rörlighet (M) definieras som M=1-R, där R är det s.k. Shorrocksmåttet på inkomsternas rigiditet.47 Spridningen kan mätas med valfritt ojämnhets- index, men här används Gini-koefficienten. Formellt skrivs R som:


R 	GT			Yk
	Tk 1 wk Gk	, där wk 	Ti1			.
					Yi

GT avser Gini-koefficienten för den samman- lagda inkomsten under en längre period och Gk de årsvisa Gini-koefficienterna under denna period. Vikterna wk för ett enskilt år beräknas som det aktuella årets genomsnittliga disponibel- inkomst, Yk , som andel av inkomsterna under hela perioden.

Måttet på inkomsternas rörlighet (M) kan anta värden mellan noll (maximal orörlighet) och ett (maximal rörlighet).

Mått på ekonomiska drivkrafter

Marginaleffekt: Den andel av en marginell in- komstökning som faller bort till följd av ökad skatt, ökade avgifter och minskade transferering- ar. Beräkningarna utförs med hjälp av FASIT- modellen (se nedan), efter en tänkt årlig in- komstökning om 12 000 kronor. De inkomst- slag som antas kunna ge upphov till marginal- effekter är inkomstskatter, barnomsorgsavgifter, bostadsstöd, betalt underhållsstöd, ekonomiskt bistånd och återbetalning av studielån.

Ersättningsgrad: Den andel av den disponibla inkomsten som hushållet får behålla när indi- viden går från arbete till arbetslöshetsersättning, sjukpenning eller sjuk- och aktivitetsersättning. Ersättningsgraden visar hur hushållets ekonomi- ska standard förändras och beror på inkomster från alla i hushållet. Ersättningsgraden har beräk- nats med hjälp av FASIT-modellen (se nedan).

Fördelningspolitiska nyckeltal

Lönespridning: Baseras på överenskommen månadslön uppräknad till heltid.

Löneskillnader mellan kvinnor och män kan delvis förklaras av skillnader avseende ålder, ut- bildningsnivå, arbetstid, sektor och yrke. SCB beräknar därför löneskillnader mellan kvinnor och män där dessa strukturella skillnader rensas bort genom s.k. standardvägning.48 Den åter- stående oförklarade löneskillnaden kan bero på diskriminering och/eller andra icke observerbara faktorer.

Förmögenhetskoncentration: Andel av hela nettoförmögenhetssumman, värderad till mark- nadsvärde, som ägs av den hundradel av hushål- len som har störst förmögenhet.

Andel med låg ekonomisk standard: Andelen med låg ekonomisk standard enligt ett absolut synsätt definieras som andelen individer med en ekonomisk standard understigande 60 procent

			48 För vidare läsning om standardvägning vid undersökning av löne-
	47 Se Shorrocks, Income Inequality and Income Mobility, Journal of
			skillnader mellan kvinnor och män, se Eurén och Nordin, Kvinnors och
	Economic Theory 19(2), 1978.		mäns löner jämförda yrke för yrke, Medlingsinstitutet, 2006.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 2

av 1995 års prisjusterade medianinkomst. An-				kosthushåll kan också bestå av flera generatio-
delen med låg ekonomisk standard enligt ett				ner, syskon eller kompisar som bor tillsammans
relativt synsätt definieras som andelen individer				och har gemensam hushållning. Barn som bor
med en	ekonomisk	standard	understigande	lika mycket hos båda föräldrarna räknas till det
60 procent av medianinkomsten respektive år.				hushåll där de är folkbokförda och ingår således
Andel med låg materiell standard: Alla EU-				endast i den ene förälderns hushåll.
länder mäter årligen utvecklingen av andelen
personer med låg materiell standard i under-
sökningen SILC (Statistics on Income and Liv-				LINDA – Longitudinell individdatabas
ing Conditions). Svår materiell deprivation, eller				LINDA-databasen består av ett urval om cirka
mycket låg materiell standard, definieras som att
				tre procent av den svenska befolkningen. Till
individen	saknar förmåga (ej beroende på sitt
				dessa urvalsindivider	har	eventuella hushålls-
individuella val av livsstil) inom minst fyra av nio
				medlemmar adderats. Totalt omfattar urvalet ca
komponenter: att möta oväntade utgifter, att åka
				850 000 individer för år 2013. Databasen har en
på en veckas semesterresa, att betala skulder (lån,
				longitudinell struktur	där	de ingående indivi-
hyra etc.), att äta en måltid med kött, kyckling
				derna kan observeras	vid	upprepade tillfällen.
eller fisk varannan dag, att hålla hemmet tillräck-
				För närvarande finns information för 1968–2013.
ligt varmt, att ha en tvättmaskin, att ha en färg-
				Det hushållsbegrepp som används i LINDA
TV, att ha en telefon och att äga en bil.
				baseras endast på information från administra-
Andel som försörjs med olika typer av sociala
				tiva register och därmed skiljer sig från det som
ersättningar: Antalet personer i åldern 20–64 år
				används i HEK-databasen. Som en konsekvens
som försörjs med olika typer av sociala ersätt-
				av detta betraktas i LINDA sammanboende par
ningar räknas i s.k. helårsekvivalenter. Med hel-
				som inte är gifta eller har gemensamma barn som
årsekvivalenter avses		det antal	individer som
				separata hushåll.
skulle kunna försörjas under ett helt år med full

ersättning från sjukpenning, sjuk- och aktivitets-
ersättning, ersättning vid arbetslöshet och eko-				EU-SILC
nomiskt bistånd. Exempelvis utgör två personer,

som varit heltidsarbetslösa ett halvår var, till-				EU:s statistik över inkomst- och levnadsvillkor
sammans en helårsekvivalent. Uppgifterna har				(EU-SILC) är ett instrument som syftar till att
sammanställts av Finansdepartementet baserat				samla in aktuella och jämförbara tvärsnitts- och
på data från Arbetsförmedlingen, Försäkrings-				longitudinella mikrodata för flera väsentliga väl-
kassan och SCB.				färdsdimensioner, t.ex. inkomst, fattigdom, soc-
				ial utslagning och levnadsvillkor. Instrumentet är
				förankrat i det europeiska statistiksystemet. Soc-
Datamaterial och beräkningsmetoder				ial utslagning och uppgifter om boende samlas in
				på hushållsnivå medan uppgifter över arbets-
HEK – Hushållens ekonomi				situation, utbildningsnivå och hälsostatus erhålls
HEK är en urvalsundersökning som genomförs				på individnivå för personer över 16 år. Inkomst-
				uppgifterna är huvudsakligen på individnivå.
varje år. Urvalet består av individer som är 18 år

eller äldre bland samtliga hushåll och individer
som var folkbokförda i landet i slutet av under-				FASIT
sökningsåret. Både urvalspersonen och tillhö-

rande hushållsmedlemmar ingår i undersöknin-				För att analysera fördelningseffekter av ändrade
gen. Uppgifterna samlas in från deklarations-				regler i välfärdssystemen använder regeringen
uppgifter, telefonintervjuer och olika administra-				mikrosimuleringsmodellen		FASIT. Till grund
tiva register. Den senaste versionen av HEK				för dessa beräkningar ligger HEK-databasen.
avser 2013 och i urvalet ingår ca 39 000 individer				Modellen tillåter undersökningar av hur dispo-
fördelade på ca 17 000 hushåll.				nibel inkomst m.m. påverkas av en ändring av
HEK bygger på s.k. kosthushåll. Ett kosthus-				reglerna för beräkning av olika skatter och,
håll utgörs av alla personer som bor i samma				transfereringar. För en analys av år där utfalls-
bostad och har gemensam hushållning. I kost-				data ännu inte finns tillgängliga görs en fram-
hushållet ingår t.ex. kvarboende ungdomar. Ett				skrivning av de ekonomiska och demografiska
						29

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 2

förhållanden som väntas gälla för det aktuella året (se nedan). Det är även möjligt att under- söka hur en regeländring påverkar marginalef- fekter och ersättningsgrader för hushållen. Effekterna kan undersökas för olika grupper (in- komstgrupper, hushållstyper etc.) eller aggre- gerat till samhällsnivå.

På grund av eftersläpningen i inkomststati- stiken krävs en framskrivning av HEK-data för att möjliggöra analyser av senare år. Framskriv- ningen görs i två steg. Först kalibreras data- materialets urvalsvikter så att kända ändringar i befolkningsstrukturen och andra antalsupp- gifter49 återspeglas. Genom kalibreringen juste- ras det antal individer som representeras av en viss individ i datamaterialet utan att individens övriga variabelvärden påverkas. För att justera vissa inkomstvariabler med avseende på den kända utvecklingen tillämpas sedan propor- tionell skalning. Detta görs bl.a. för löner, kapi- talvinster och övriga kapitalinkomster.

Beräkning av välfärdstjänster 2012

FASIT används för att beräkna en stor del av de offentliga individuella tjänsterna och fördela dessa till individerna. De välfärdstjänster som omfattas finns inom områdena barnomsorg, ut- bildning, hälso- och sjukvård, socialt skydd och fritid och kultur. För flertalet av välfärdstjäns- terna inom dessa områden finns det individupp- gifter, dvs. en koppling mellan individ och tjänst med tillhörande subventionsbelopp. Av SCB:s dokumentation framgår i detalj hur beräk- ningarna görs. Nedan följer en kortfattad be- skrivning.

Barnomsorg: Beräkningarna för förskola och pedagogisk omsorg använder HEK-urvalets uppgifter på individnivå om hur många månader barnet har utnyttjat barnomsorg på ett år. Kost- naderna baseras på årskostnad för en individ exklusive avgiften på kommunnivå.

Utbildning: Uppgifter på individnivå om omfattningen av deltagande i olika utbildnings- former och uppgifter om årskostnader används för att beräkna kostnad per studerande.

Hälso- och sjukvård: Läkemedelskostnaden fördelas på hela befolkningen efter kön och åld- ersgrupp. Landstingets kostnader för specialist- tandvård fördelas jämnt över de personer som har fått tandvårdsbidrag av staten. Slutenvårdens kostnader för 2012 fördelas efter hur 2009 års kostnader fördelade sig på ålder och kön. Öp- penvårdsbesöken 2012 har fördelats efter ålder och kön baserat på uppgifter från HEK-inter- vjun och Patientregistret. Alla i respektive grupp får ett beräknat antal besök. Kostnad per besök beräknas genom att makrokostnaden divideras med uppräknat totalt antal besök.

Socialt skydd: För äldreomsorgen har en bru- karkostnad beräknats utifrån varje kommuns totalkostnad och antal brukare i ordinärt res- pektive särskilt boende. Kostnadsuppgifterna hämtas från SCB:s statistikdatabas. Antalet färdtjänsttagare har fördelats på HEK så att det uppräknade antalet ska stämma överens med officiell statistik. Fördelningen sker utifrån 2008 års uppgifter om antal resor per åldersgrupp och kön. För arbetsmarknadsutbildning finns kost- nadsuppgifter och individuppgifter från Arbets- förmedlingen. Utifrån den totala kostnaden för åtgärden beräknas en dagkostnad för respektive utbildningsform. För individerna finns uppgift om antal dagar i åtgärden.

Fritid och kultur: Kostnader för deltagande i olika fritidsföreningars verksamhet och besök på liveframträdande som teaterföreställning, kon- sert, opera- balett- och dansföreställning har för- delats efter disponibel inkomst.

Utökad inkomst: Beräkningen av hushållens utökade inkomst baseras på de värden av väl- färdstjänster som beräknats av FASIT. Värdet av äldreomsorg har dock fördelats på hushållen efter ålder och kön. Det innebär att äldreomsorg, färdtjänst och hälso- och sjukvård har fördelats försäkringsmässigt. Övriga välfärdstjänster har fördelats efter faktisk konsumtion.

49 Detta gäller antal utbetalade a-kassedagar, antal föräldrapenningdagar, antal individer i arbetsmarknadspolitiska program, antal sysselsatta i olika arbetsmarknadssektorer, antal sjukpenningdagar, antal individer med sjuk- och aktivitetsersättning, antal individer med inkomstgrundad ålderspension samt antal individer med garantipension.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 2

Tabell u.2 Nyckeltal 1995 och 2000–2013

	1995	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007
Lönespridning (Decil9/Decil5)	1,44	1,56	1,59	1,58	1,57	1,57	1,58	1,58	1,58

- kvinnor	1,30	1,40	1,41	1,42	1,42	1,41	1,42	1,43	1,45

- män	1,57	1,69	1,72	1,69	1,68	1,68	1,68	1,69	1,66

Lön (D5kvinnor/D5män)	0,88	0,87	0,87	0,88	0,88	0,89	0,89	0,89	0,88

Kvinnors lön som andel av männens	-	93	93	93	93	93	93	93	94
standardvägt (%)
Inkomstspridning (Gini)	0,227	0,294	0,266	0,258	0,253	0,258	0,271	0,287	0,307

Gini exkl. kapitalvinster	0,213	0,240	0,235	0,235	0,230	0,232	0,237	0,245	0,257
Förmögenhetskoncentration topp 1 %	-	26	25	24	24	25	25	24	23

Andel ekonomiskt utsatta (%)

- Låg ek. standard (absolut 60)	7,3	5,4	4,8	4,6	4,2	3,9	3,8	3,3	3,2

- Låg ek. standard (relativ 60)	7,3	9,3	9,3	9,7	8,9	9,3	10,1	10,2	12,2
- Mycket låg materiell standard	-	-	-	-	-	3,0	2,3	2,1	2,2

Andel hushåll med ekonomiskt bistånd	9,9	7,2	6,4	6,0	5,9	5,9	6,1	5,8	5,6

Andel (20–64 år) som försörjs med olika	23,3	20,4	20,1	20,7	20,8	21,3	21,0	20,2	17,8
sociala ersättningar (%)
Marginaleffekt (%)	-	42,6	40,7	39,8	39,9	40,4	40,0	39,4	36,4

Ersättningsgrad (%)

- Arbetslöshet	-	78,0	78,0	79,0	80,0	80,0	80,0	77,8	74,8

- Sjukpenning	-	85,0	84,0	84,0	83,0	83,0	84,0	86,7	83,4

- Sjuk- och aktivitetsersättning	-	-	-	-	-	-	75,0	77,0	74,8

	2008	2009	2010	2011	2012	2013
Lönespridning (Decil9/Decil5)	1,59	1,58	1,57	1,58	1,59	1,58

- kvinnor	1,44	1,44	1,44	1,44	1,46	1,47

- män	1,68	1,68	1,67	1,67	1,68	1,67

Lön (D5kvinnor/D5män)	0,89	0,90	0,90	0,91	0,90	0,91
Kvinnors lön som andel av männens	93	94	94	94	94	94
standardvägt (%)
Inkomstspridning (Gini)	0,289	0,291	0,297	0,298	0,291	0,301
Gini exkl. kapitalvinster	0,259	0,267	0,265	0,268	0,269	0,276

Förmögenhetskoncentration topp 1 %	-	-	-	-	-	-

Andel ekonomiskt utsatta (%)
- Låg ek. standard (absolut 60)	3,9	4,1	4,0	3,9	3,5	3,3

- Låg ek. standard (relativ 60)	13,2	13,4	14,1	14,4	13,8	14,1
- Mycket låg materiell standard	1,4	1,6	1,3	1,2	1,3	1,4

Andel hushåll med ekonomiskt bistånd	5,7	6,2	6,2	6,0	5,7	5,7
Andel (20–64 år) som försörjs med olika	16,2	16,8	16,7	15,6	15,7	16,0
sociala ersättningar (%)
Marginaleffekt (%)	35,7	33,3	32,8	33,6	33,4	33,3
Ersättningsgrad (%)

- Arbetslöshet	72,7	70,9	69,7	69,2	68,7	68,1

- Sjukpenning	81,9	81,2	80,2	80,1	80,0	79,8
- Sjuk- och aktivitetsersättning	73,1	72,5	71,4	71,9	72,0	71,7

Anm. 1: På grund av ändrade beräkningskonventioner för ersättningsgrader är serierna före 2006 inte helt jämförbara med serierna 2006 –2013. Se underbilagan för en beskrivning av hur ersättningsgraderna beräknas.

Anm. 2: Till följd av att SCB från och med FASIT 2011 använder en ny metod för att beräkna skattefria transfereringar skapas ett brott i serien för marginaleffekter. Anm. 3: Från 2012 ingår inte längre introduktionsersättning i redovisningen av ekonomiskt bistånd, vilket skapar ett brott i serien för andel med ekonomiskt bistånd. Källor: Statistiska centralbyrån, Eurostat och egna beräkningar.

Bilaga 3

Investeringar och kapitalstock

Bilaga 3

Investeringar och kapitalstock

Innehållsförteckning

1	Inledning	..................................................................................................................	7
2	Investeringar ................................................................och kapitalstock i Sverige		7
	2.1 .................................................	Utvecklingen av totala investeringar	7
	2.2 ...........................................................	Investeringar i olika branscher	8
	2.3 .....................................................	Investeringar i olika kapitaltyper	10
	2.4 ...................................	Internationell jämförelse av investeringarna	10
	2.5 .....................................................................	Bostadsinvesteringarna	12
3	Offentliga ...........................................................investeringar och kapitalstock		14
	3.1 .............................................	Den offentliga sektorns investeringar	15
	3.2 ......................................	Offentliga investeringar i väg och järnväg	17

Diagramförteckning

Diagram 2.1 Fasta bruttoinvesteringar 1950–2014 .........................................................	8
Diagram 2.2 Bruttoinvesteringar per sektor 1980–2014 ................................................	8
Diagram 2.3 Näringslivets investeringar .........................................................................	8
Diagram 2.4 Kapitalstock i olika sektorer 1993–2012 ..................................................	10
Diagram 2.5 Bruttoinvesteringar per kapitaltyp 1980–2014 ........................................	10
Diagram 2.6 Investeringskvot i olika länder, genomsnitt 2003–2013..........................	11
Diagram 2.7 Näringslivets investeringar i olika länder, genomsnitt 2003–2013.........	11
Diagram 2.8 Offentliga myndigheters investeringar i olika länder, genomsnitt
2003–2013 .............................................................................................................	11
Diagram 2.9 Maskininvesteringar i olika länder, genomsnitt 2003–2013....................	11
Diagram 2.10 Investeringar i immateriella tillgångar i olika länder, genomsnitt
2003–2013 .............................................................................................................	12
Diagram 2.11 Bostadsinvesteringar i olika länder, genomsnitt 2003–2013.................	12
Diagram 2.12 Investeringar i övriga byggnader och anläggningar i olika länder,
genomsnitt 2003–2013 .........................................................................................	12
Diagram 2.13 Antal färdigställda lägenheter per år ......................................................	13
Diagram 2.14 Bostadsbestånd och boendetäthet 1980–2014.......................................	13
Diagram 2.15 Bostadsinvesteringar 1993–2014 ............................................................	14
Diagram 2.16 Nybyggda lägenheter i olika länder........................................................	14
Diagram 2.17 Bostadsinvesteringar i Norden och euroområdet .................................	14
Diagram 3.1 Offentliga investeringar 1950–2014 .........................................................	16
Diagram 3.2 Statliga investeringar 1950–2014 ..............................................................	16
Diagram 3.3 Kommunernas investeringar 1950–2014..................................................	16
Diagram 3.4 Kapitalstock i stat och kommunsektorn 1993–2014...............................	17
Diagram 3.5 Investeringar i järnväg 1993–2014............................................................	17
Diagram 3.6 Investeringar i väg 1993–2014 ..................................................................	18
Diagram 3.7 Kapitalstock av järnväg och vägar 1993–2014..........................................	18
Diagram 3.8 Kapitalstock av järnväg och väg, fasta priser ...........................................	18
Diagram 3.9 Gods- och persontrafik 1970–2013..........................................................	19
Diagram 3.10 Transportinvesteringar, genomsnitt 2000–2011 ....................................	19
Diagram 3.11 Järnvägsnät 2012......................................................................................	20
Diagram 3.12 Motorvägsnät 2011..................................................................................	20

Sammanfattning

–Investeringarnas och kapitalstockens stor- lek och sammansättning betyder mycket för samhällets ekonomiska utveckling och befolkningens välstånd.

–I denna bilaga beskrivs investeringarna och kapitalstocken i svensk ekonomi, med sär- skilt fokus på den offentliga sektorn. Syftet är främst att beskriva utvecklingen över tid och att jämföra med andra länder.

–I och med omläggningen av nationalräken- skaperna framstår nu Sverige som ett av länderna med den högsta investeringskvo- ten jämfört med andra OECD- och EU- länder. Investeringarna inom vissa områden är dock relativt låga, t.ex. bostadsinveste- ringarna.

–De låga bostadsinvesteringarna tillsammans med de senaste årens starka befolkningstill- växt har inneburit att boendetätheten ökar. Detta gäller särskilt i storstadsregionerna, där befolkningstillväxten är störst.

–Näringslivets investeringar, som minskade kraftigt i kölvattnet av den finansiella kri- sen, är fortfarande dämpade.

–En fortsatt ökning av de offentliga investe- ringarna har dock bidragit till att investe- ringskvoten 2014 i Sverige ligger i linje med det historiska genomsnittet sedan 1950. Framförallt har investeringarna i kommun- sektorn ökat under senare år.

–Sveriges investeringar i transportinfrastruk- tur ligger runt OECD-genomsnittet. Ökade trafikvolymer har lett till att kapacitetsutnyttjandet i delar av transport- systemet tidvis är högt, speciellt i delar av storstadsregionerna. Det påverkar såväl godstransporter som regionpendling och andra persontransporter.

–Oavsett investeringsvolym är det angeläget att varje investeringsprojekt prioriteras uti- från sin förväntade samhällsekonomiska avkastning. Genom att använda ekonomins resurser på ett effektivt sätt förbättras för- utsättningarna för ökad välfärd och hållbar ekonomisk utveckling.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 3

1 Inledning

Investeringar är av stor betydelse för samhällets ekonomiska utveckling och befolkningens väl- stånd. En hög produktion i näringslivet och den offentliga sektorn förutsätter en god tillgång till realkapital som maskiner, datorer, byggnader, transportinfrastruktur och elnät. Det är därför viktigt att investeringarna, såväl i näringslivet som i den offentliga sektorn, ligger på en väl av- vägd nivå. Om investeringsvolymen blir alltför liten och medför en urholkning av kapital- stocken kan detta bromsa den ekonomiska utvecklingen. Detta kan resultera i att be- folkningens välstånd ökar långsammare än vad som annars skulle ha varit fallet. En alltför stor investeringsvolym skapar, å andra sidan, en över- kapacitet genom att realkapitalet inte utnyttjas fullt ut. Resurserna i ekonomin används därmed på ett ineffektivt sätt såtillvida att de i stället skulle kunnat skapa högre välstånd genom t.ex. högre privat eller offentlig konsumtion.

I denna bilaga redovisas utvecklingen av inve- steringarna i Sverige över tid och i ett interna- tionellt perspektiv. Ett särskilt fokus ligger på de offentliga investeringarna, framförallt investe- ringar i transportinfrastruktur. I bilagan beskrivs också vad forskningen ger för vägledning om vad som är en lämplig nivå för investeringarna och kapitalstocken inom den offentliga sektorn.

2Investeringar och kapitalstock i Sverige

2.1Utvecklingen av totala investeringar

Sett över en lång tidsperiod har de fasta brutto- investeringarna i Sverige som andel av BNP vari- erat kraftigt, se diagram 2.1. Investeringarna låg på en hög nivå särskilt på 1960-talet och under slutet av 1980-talet. På 1960-talet var den höga investeringsnivån framförallt en följd av omfattande bostadsinvesteringar, men även till viss del stora investeringar i övriga näringslivet. Den höga investeringsnivån under slutet av 1980-talet utgjordes främst av stora investeringar i övriga näringslivet, men även i viss utsträckning omfattande bostadsinvesteringar, se diagram 2.2. Efter 1990-talskrisen minskade investeringarna i Sverige kraftigt, men återhämtade sig delvis under senare delen av 1990-talet. Under 2000-

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 3

talet har investeringarna i Sverige utgjort 22,5 procent av BNP i genomsnitt. År 2014 var andelen något högre än detta genomsnitt och uppgick till 23,1 procent av BNP.

Diagram 2.1 Fasta bruttoinvesteringar 1950–2014

Procent av BNP

andra hälften av 1990-talet minskade de offent- liga investeringarna igen och har sedan år 2000 motsvarat runt 4 procent av BNP, vilket är i linje med den genomsnittliga nivån sedan 1980.

Diagram 2.2 Bruttoinvesteringar per sektor 1980–2014

Procent av BNP

													12		Tjänsteproducenter exkl. bostäder
28															Tjänsteproducenter exkl. bostäder
28															Varuproducenter
															Varuproducenter
27													10		Offentliga myndigheter
															Bostäder
26
													8
25
24													6
23
													4
22
21													2
20
													0
19													80	85	90	95	00	05	10
50	55	60	65	70	75	80	85	90	95	00	05	10	Källa: Statistiska centralbyrån.
													Källa: Statistiska centralbyrån.
Anm.: Streckad linje avser historiskt genomsnitt 1950–2014.
Källa: Statistiska centralbyrån.													Investeringarna i Sverige minskade kraftigt som
													Investeringarna i Sverige minskade kraftigt som
													en följd av finanskrisen, särskilt investeringarna i
2.2	Investeringar i olika branscher												näringslivet. Näringslivets investeringar är nu är
2.2	Investeringar i olika branscher												på väg tillbaka till samma nivåer som innan
													krisen (se diagram 2.3).

Näringslivets	investeringar (dvs.	varuprodu-
centers och	tjänsteproducenters	investeringar
tillsammans	med bostadsinvesteringarna) står

för runt 80 procent av de totala investeringarna i Sverige. I samband med 1990-talskrisen mins- kade näringslivets investeringar, såväl för tjänste- producenterna som för varuproducenterna. Under slutet av 1990-talet ökade investeringarna dock återigen för varu- och tjänsteproducen- terna, medan bostadsinvesteringarna dröjde kvar på en lägre nivå fram till mitten av 2000-talet. Därefter har investeringsandelen varit relativt konstant i samtliga sektorer. Det kan noteras att tjänste- och varuproducenternas investeringar, som 2014 uppgick till knappt 8 respektive 7 procent av BNP, är lägre än vid finanskrisens början 2008. Bostadsinvesteringarna, som minskade något i samband med finanskrisen,

uppgick	2014	återingen till	en nivå	kring
4 procent	av	BNP. Detta är	högre	än ett

historiskt snitt sedan 1980.

Den offentliga sektorns investeringar var som andel av BNP relativt höga under 1990-talskri- sen. Detta avspeglar det relativt vanliga fenome- net att de offentliga investeringarna som andel av BNP ökar under konjunkturnedgångar. Under

Diagram 2.3 Näringslivets investeringar

Miljarder kronor, fasta priser

900
			Näringslivets investeringar
800			Trend 1993-2007
			Trend 1993-2007
700
600
500
400
300
200
100
0
93	95	97	99	01	03	05	07	09	11	13

Anm. Inklusive bostadsinvesteringar.

Källa: Statistiska centralbyrån.

		P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 3
Statistiken för investeringar och kapitalstock	Metodändringen ger en delvis annan bild av
	investeringarna i Sverige och internationellt än
Fasta bruttoinvesteringar består av förvärv, mi-	den som tecknades av den gamla statistiken.
nus avyttring, av fasta tillgångar under en given	Enligt de nya reglerna redovisas utgifter för
period. En fast tillgång är en nyttighet som an-	forskning och utveckling (FoU) och försvarets
vänds upprepade gånger till produktion av varor	anskaffning av krigsfartyg, militärflyg, strids-
och tjänster utan att själv förbrukas och som har	vagnar m.m. som fasta bruttoinvesteringar. Det
en förväntad medellivslängd på minst ett år. De	har lett till en högre nivå på de fasta bruttoinve-
fasta tillgångarna kan vara materiella eller	steringarna och till att dess andel av BNP nu är
immateriella. Några exempel på materiella fasta	högre. I genomsnitt ökade de fasta bruttoinvest-
tillgångar är byggnader, anläggningar, trans-	eringarna som andel av BNP i Sverige med
portmedel, maskiner m.m. Exempel på immate-	knappt 4 procentenheter med anledning av om-
riella fasta tillgångar är datorprogramvara samt	läggningen, vilket innebär att investeringskvoten
forskning och utveckling (FoU). Underhåll och	2013 var 22,1 procent	av BNP	i stället för
reparationer av befintliga fasta tillgångar räknas	18,4 procent av BNP	enligt	den tidigare
inte som investeringar, eftersom tillgångarnas	definitionen. Det är framförallt FoU som bidrar
funktionssätt inte förändras och åtgärden inte	till en högre investeringsnivå.
tillför ytterligare produktionskapacitet.	Bland EU-länderna var ökningen i investe-
Kapitalstocken är värdet av de samlade fasta	ringskvoten störst i Sverige, Irland och Finland.2
tillgångarna vid en viss tidpunkt. Kapitalstocken	Den genomsnittliga ökningen av investerings-
ökar genom fasta bruttoinvesteringar, men	kvoten i EU-länderna var betydligt lägre än i
minskar på grund av kapitalförslitning. Kapital-	Sverige, 1,7 procentenheter 2010. Detta innebär
förslitning motsvarar värdet av de fasta tillgångar	också att Sveriges investeringskvot numera är
som har förbrukats under den aktuella perioden	bland de högsta inom EU. Innan metodomlägg-
till följd av normal användning, föråldring m.m.	ningen var investeringskvoten i Sverige lägre än
Statistiken för kapitalstockar bör tolkas med en	EU-genomsnittet.
viss försiktighet eftersom den bygger på osäkra
antaganden om bl.a. den genomsnittliga livs-
längden på olika typer av fasta tillgångar.

I avsnitt 3 i denna bilaga används även netto- investeringar som ett mått på investeringar. Nettoinvesteringar är bruttoinvesteringar minus förslitning av befintlig kapitalstock. Om netto- investeringarna är positiva ökar kapitalstocken mätt i absoluta termer.

Förändrad redovisning sedan 2014

Sedan september 2014 har alla EU-länder an- passat sina nationalräkenskaper till den upp- daterade förordningen, ENS 2010, som bl.a. reglerar vad som ska ingå i nationalräkenskap- erna.1

1 Europeiska national- och regionalräkenskapssystem 2010 (ENS 2010). ENS 2010 är den europeiska varianten av det likaledes uppdaterade System of National Accounts 2008 (SNA 2008), som är ett resultat av ett arbete på internationell nivå.

2 Dunn, Akritidis och Biedma The impact of ESA 2010 on key indicators of the national accounts in Europe, 2014.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 3

Till följd av lägre investeringar i näringslivet under 1990-talskrisen krympte även stocken av realkapital som andel av BNP något fram till mitten av 1990-talet (se diagram 2.4). Därefter medförde de allt större investeringarna en väx- ande kapitalstock som andel av BNP. Det är i synnerhet kapitalstocken för bostäder, men även tjänsteproducenternas realkapital som har ökat. En skillnad mellan dessa olika typer av kapital- stockar är att bostäder har en längre livslängd än exempelvis maskiner och inventarier. Det gör att bostadsinvesteringar i högre grad ökar kapital- stocken i stället för att ersätta tidigare invest- eringar som slitits ut. Den ökade kapitalstocken för bostäder beror delvis på att antalet bostäder har ökat, se diagram 2.14, men kan också bero på faktorer som ökade produktionskostnader och högre boendestandard.3

Diagram 2.4 Kapitalstock i olika sektorer 1993–2012

Procent av BNP

120
100
80
60
40
		Tjänsteproducenter exkl. bostäder
20		Varuproducenter
20		Offentliga myndigheter
		Offentliga myndigheter
		Bostäder
0
93	95	97	99	01	03	05	07	09	11
Källa: Statistiska centralbyrån.

2.3Investeringar i olika kapitaltyper

Under 1980-talet var investeringar i byggnader och anläggningar den dominerande kapitaltypen (se diagram 2.5). I kölvattnet av 1990-talskrisen minskade investeringarna i byggnader och an- läggningar, i första hand på grund av fallande bostadsinvesteringar. I stället ökade invester-

3 Markpriser inkluderas inte i beräkningen av kapitalstocken såvida de inte utgörs av markförbättringar. En bostadsprisökning som varken drivs av ökade produktionskostnader eller standardökning påverkar därmed inte kapitalstocken.

ingarna i maskiner och inventarier som andel av de totala investeringarna. Under 2000-talet har investeringarna i byggnader och anläggningar dock återigen ökat i omfattning och utgjorde 2014 ca 41 procent av de totala investeringarna. Investeringar i övriga tillgångar, som huvud- sakligen utgörs av FoU, databaser och dator- program har ökat sedan 1980-talet. Dessa investeringar var som störst under 2000-talets början. Sedan dess har de fallit tillbaka något, men investeringarna i övriga tillgångar är fortfarande på en högre nivå än i början av 1980- talet. År 2014 utgjorde investeringarna i maskiner och inventarier ca 30 procent av de totala investeringarna, vilket är lägre än jämfört med det historiska snittet från 1980. Övriga tillgångar utgjorde runt 29 procent av de totala investeringarna 2014, vilket är något högre än snittet från 1980.

Diagram 2.5 Bruttoinvesteringar per kapitaltyp 1980–2014

Procent av totala investeringar

50
45
40
35
30
25				Maskiner och inventarier
				Maskiner och inventarier
20				Byggnader och anläggningar
20
				Övriga tillgångar
15
80	85	90	95	00	05	10

Anm.: Övrigt utgörs av huvudsakligen av investeringar i immateriella tillgångar såsom forskning och utveckling samt datorprogram och databaser.

Källa: Statistiska centralbyrån.

2.4Internationell jämförelse av investeringarna

Investeringarna i Sverige var under perioden 2003–2013 relativt höga i ett internationellt per- spektiv. Investeringskvoten uppgick i genom- snitt till 22,6 procent av BNP (se diagram 2.6), vilket är mer än en procentenhet högre än ge- nomsnittet inom OECD och EU. Bland de länder som har märkbart högre investeringskvot än Sverige finns Sydkorea, Australien, Spanien och Schweiz. Under 1990-talet var Sveriges inve-

steringskvot i stället drygt en procentenhet lägre än genomsnittet inom OECD och EU.

I många länder, exempelvis USA och Storbri- tannien, minskade investeringarna som andel av BNP kraftigt som en följd av finanskrisen. Inom euroområdet minskade investeringskvoten med ca 3,5 procent 2008–2013, medan minskningen i Sverige uppgick till knappt 2 procentenheter. Eftersom minskningen skedde från en relativt hög nivå ligger investeringarna i Sverige fortfa- rande på en högre nivå än i flertalet andra OECD länder.

Diagram 2.6 Investeringskvot i olika länder, genomsnitt 2003–2013

Procent av BNP

Sydkorea Australien Spanien Schweiz Österrike Kanada Finland Sverige Belgien Nya Zeeland Frankrike Island Japan Norge OECD EU28 Portugal Danmark Nederländerna USA Italien Tyskland Luxemburg Storbritannien

Anm. Punkt avser investeringskvoten 2013 för respektive land.

Källor: OECD och Statistiska centralbyrån.

Både näringslivets och den offentliga sektorns investeringar ligger på en relativt hög nivå i Sve- rige jämfört med andra länder (se diagram 2.7 och diagram 2.8). Definitionen av vad som är offentliga respektive privata investeringar kan dock variera mellan länder. I vissa länder, fram- förallt engelskspråkiga, sker en del av de allmän- nyttiga investeringarna genom ett samarbete mellan både offentliga och privata aktörer, s.k. public-private partnership. Det gör att det kan vara svårt att fullt ut jämföra storleken av olika länders investeringar per sektor.

Det är särskilt maskininvesteringarna och investeringarna i immateriella tillgångar som är jämförelsevis höga i Sverige jämfört med andra länder (se diagram 2.9 och diagram 2.10). Investeringar i byggnader samt bostäder är däre- mot relativt låga i ett internationellt perspektiv (se diagram 2.11 och diagram 2.12). Bostads- investeringarna i Sverige är bland de lägsta inom OECD.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 3

Diagram 2.7 Näringslivets investeringar i olika länder, genomsnitt 2003–2013

Procent av BNP

30
25
20
15
10
5
0
Sydkorea Australien Belgien Kanada Finland Sverige Island Frankrike EU28 Norge Tyskland Japan Nya Zeeland Nederländerna USA Storbritannien

Anm.: Beräknat som skillnaden mellan de totala investeringarna och investeringarna i offentlig sektor. Jämförelsen försvåras av olika definitioner av offentlig sektor i olika länder. Punkt avser investeringskvoten 2013 för respektive land.

Källor: OECD och Statistiska centralbyrån.

Diagram 2.8 Offentliga myndigheters investeringar i olika länder, genomsnitt 2003–2013

Procent av BNP

Nya Zeeland

Sydkorea

Japan

Sverige

USA

Frankrike

Nederländerna

Norge

Kanda

Finland

Island

Australien

EU28

Storbritannien

Tyskland

Belgien

Anm.: Punkt avser investeringskvoten 2013 för respektive land.

Källor: OECD och Statistiska centralbyrån.

Diagram 2.9 Maskininvesteringar i olika länder, genomsnitt 2003–2013

Procent av BNP

Österrike

Nya Zeeland

Sverige

Tyskland

Italien

Spanien

Luxemburg

Danmark

Portugal

Nederländerna

Frankrike

Finland

Norge

Irland

Storbritannien

Anm.: Inklusive vapensystem. Punkt avser investeringskvoten 2013 för respektive land.

Källor: OECD och Statistiska centralbyrån.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 3

Diagram 2.10 Investeringar i immateriella tillgångar i olika länder, genomsnitt 2003–2013

Procent av BNP

Nya SverigeUSASydkoreaFinlandFrankrikeDanmarkIrlandNederländernaÖsterrikeStorbritannienEU28TysklandKanadaZeelandNorgeItalienSpanienAustralienPortugalLuxemburgJapan

Anm.: Punkt avser investeringskvoten 2013 för respektive land.

Källor: Eurostat, OECD och Statistiska centralbyrån.

Diagram 2.11 Bostadsinvesteringar i olika länder, genomsnitt 2003–2013

Procent av BNP

Spanien

Irland

Kanada

Finland

Frankrike

Nya Zeeland

Australien

Italien

Tyskland

Nederländerna

Danmark

Portugal

Sydkorea

Österrike

Norge

USA

Sverige

Storbritannien

Japan

Anm.: Punkt avser investeringskvoten 2013 för respektive land.

Källor: OECD och Statistiska centralbyrån.

Diagram 2.12 Investeringar i övriga byggnader och anlägg- ningar i olika länder, genomsnitt 2003–2013

Procent av BNP

Nya SydkoreaNorgeSpanienPortugalKanadaJapanLuxemburgÖsterrikeAustralienFinlandZeelandFrankrikeEU28NederländernaStorbritannienIrlandItalienSverigeUSADanmarkTyskland

Anm.: Avser bygginvesteringar exklusive bostadsinvesteringar. Punkt avser investe- ringskvoten 2013 för respektive land.

Källor: Eurostat, OECD och Statistiska centralbyrån.

2.5Bostadsinvesteringarna

Under de senaste åren har antalet byggda bostä- der i Sverige legat runt 30 000 per år, se diagram 2.13. Det är fortfarande markant lägre än under perioden 1960–1990 då nästan 70 000 bostäder byggdes per år. På grund av den akuta bostads- brist som rådde i Sverige i början av 1960-talet beslutade riksdagen 1965 om det s.k. miljon- programmet som innebar att en miljon bostäder skulle uppföras på 10 år bl.a. finansierade med förmånliga statliga lån. Redan innan detta beslut togs var bostadsbyggandet högt, men i samband med miljonprogrammets införande ökade bostadsbyggandet ytterligare till över 100 000 bostäder per år. Från 1970 minskade bostads- byggandet successivt och låg i mitten av 1980- talet på under 30 000 bostäder per år.

Diagram 2.13 Antal färdigställda lägenheter per år

Tusental

120
100										Småhus


										Flerbostadshus


80
60
40
20
0
0
58	63	68	73	78	83	88	93	98	03		08	13

Källa: Statistiska centralbyrån.

I samband med 1990-talskrisen föll bostads- byggandet till en mycket låg nivå, men ökade återigen från 2001 fram till 2008.

Beståndet av bostäder har ökat med närmare 900 000 sedan 1980, se diagram 2.14. Bostads- beståndet bör dock ses i relation till befolk- ningen. Diagram 2.14 illustrerar att boendetät- heten, mätt som antalet invånare per lägenhet, minskade under 1980-talet för att sedan stabili- sera sig på en nivå runt 2,1 invånare per lägenhet. Under de senaste åren har boendetätheten dock ökat, i första hand till följd av en kraftig befolk- ningsökning. Boendetätheten i riket som helhet underskattar dock behovet av bostäder i regioner med stark befolkningstillväxt. De senaste årens befolkningstillväxt har i stor utsträckning skett i storstadsregionerna. I Stor-Stockholm, Stor- Göteborg och Stor-Malmö har befolkningen ökat kraftigare än bostadsbyggandet och befolk- ningstätheten har därför ökat sedan 1990. Den största ökningen i boendetätheten i storstads- regionerna har skett sedan 2008. I övriga landet har däremot boendetätheten minskat sedan 1990.4

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 3

Diagram 2.14 Bostadsbestånd och boendetäthet 1980– 2014

Antal bostäder, tusental					Invånare per lägenhet
4 800							2,7
		Bostäder (vänster skala)
4 600		Bostäder i relation till befolkningen (höger skala)					2,5
4 600							2,5
4 400							2,3
4 200							2,1
4 000							1,9
3 800							1,7
3 600							1,5
80	85	90	95	00	05	10

Anm.: Bostäder avser flerbostadshus och småhus. Data för åren 2013 och 2014 är baserade på en uppskattning av Boverket. Befolkningen avser den totala befolk- ningen.

Källor: Boverket och Statistiska centralbyrån.

Bostadsinvesteringarna består förutom nybygg- nationer också av ombyggnationer och övrigt.5 Sedan början av 1990-talet har knappt hälften av bostadsinvesteringarna i Sverige bestått av nybyggnation av bostäder och knappt hälften av ombyggnationer, se diagram 2.15. Under åren efter 1990-talskrisen minskade investeringarna i nyproduktion, både i löpande priser och som andel av de totala bostadsinvesteringarna. År 2014 ökade investeringarna på nytt i både nybyggda bostäder och i ombyggnationer mätt som procent av BNP.

4 Se Bostadsbrist ur ett marknadsperspektiv (Boverket 2012:18).

5 I gruppen övrigt ingår bl.a. ägarbyte och investeringar i fritidshus. Om- och tillbyggnad som ger rätt till det så kallade ROT-avdraget ingår i bostadsinvesteringarna som ombyggnationer.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 3

Diagram 2.15 Bostadsinvesteringar 1993–2014

Procent av BNP

5,0
5,0	Nybyggnad	Ombyggnad	Övrigt
4,5



4,0
3,5
3,0
2,5
2,0
1,5
1,0
0,5

0,0 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14

Anm.: Övrigt utgörs av ägarbyte och investeringar i fritidshus. Källa: Statistiska centralbyrån.

Internationell jämförelse

Sverige är ett av de länder inom EU där bostads- byggandet är lägst per invånare. Efter den kraf- tiga inbromsningen av byggandet på 1990-talet färdigställdes endast 1,8 nybyggda lägenheter per 1 000 invånare år 2000 (se diagram 2.16). Detta kan jämföras med ett genomsnitt bland EU- länder på ca 5. Även 2008 då färdigställandet av bostäder låg på sin högsta nivå på 15 år var bostadsbyggandet i Sverige ett av det lägsta bland EU-länderna.6

Diagram 2.16 Nybyggda lägenheter i olika länder

Antal lägenheter per 1 000 invånare
14
12		1980	1990	2000		2009



10
8
6
4
2
0
0	Tyskland		Sverige		Danmark		Finland	Belgein	Nederländerna
	Tyskland		Sverige		Danmark		Finland	Belgein	Nederländerna
Källa: Statistiska centralbyrån.

Även i relation till BNP är bostadsinvestering- arna i Sverige bland de lägsta inom EU och OECD (se diagram 2.11). Trots att bostads-

6 Dol och Haffner, Housing Statistics in the European Union 2010, The Hague: Ministry of the Interior and Kingdom Relations, 2010.

investeringarna under senare år har motsvarat runt 3,5–4,0 procent av BNP, vilket är en relativt hög nivå sett ur ett 20-årigt perspektiv, är de fortfarande låga i ett internationellt perspektiv (se diagram 2.17). Exempelvis är bostadsinvest- eringarna i euroområdet högre än i Sverige trots att de i euroområdet sedan 2007 minskat med motsvarande 2 procent av BNP. Det bör dock påpekas att den genomsnittliga boendetätheten i Sverige är relativt låg jämfört med andra EU- länder.

Diagram 2.17 Bostadsinvesteringar i Norden och euroområ- det

Procent av BNP

7
6
5
4
3
2			Sverige
2			Danmark
			Finland
1			Norge
			Euroområdet
0
95	00	05	10	15
Källor: Eurostat, OECD och Statistiska centralbyrån.

3Offentliga investeringar och kapitalstock

Det är svårt att avgöra vad som är en lämplig nivå på de offentliga investeringarna. Det finns flera teorier och empiriska modeller för att bedöma effekterna av offentliga investeringar, men de ger inga klara slutsatser om vad som är en optimal investeringsnivå eller en optimal kapitalstock.

Det hävdas ibland att belastningen på det of- fentliga realkapitalet, som vägar, järnvägar och elnät, ökar i takt med aktiviteten i ekonomin och att den offentliga kapitalstocken därför bör växa i takt med BNP, dvs. att kapitalstockens andel av BNP bör vara konstant över tiden. Urbanisering, klimat- och miljöanpassningsbehov samt snabbt förändrade transport- och resmönster framförs som skäl för att kapitalstocken i vissa perioder och regioner bör öka snabbare än den samlade produktionen. Exempel på detta är den snabba befolkningstillväxten i storstadsregionerna och

behovet av investeringar för att möta framtidens klimatutmaningar.

Under perioder när ett lands offentliga sektor och infrastruktur byggs ut är det rimligt att inve- steringsvolymen är större än i perioder då den offentliga sektorn och infrastrukturen redan är väl utbyggd. Förändrade behov och förslitning innebär att investeringar behöver göras kontinu- erligt. De positiva effekterna på den samhälls- ekonomiska utvecklingen av investeringar i ny infrastruktur etc. är dock generellt mindre än i uppbyggnadsfasen. Sammantaget finns det skäl att hävda att den offentliga investeringsnivån bör variera både över tid och mellan länder.

Vilka investeringar som prioriteras har betyd- ligt större betydelse för produktivitet och välfärd än investeringsnivån. Utgångspunkten bör vara att endast investeringar som ger högre sam- hällsekonomisk nytta än kostnader bör genom- föras. Varje investering bör alltså bedömas utifrån sin samhällsekonomiska avkastning.

Inom transportsektorn visar forskningen att investeringar så långt som möjligt bör prioriteras utifrån utfallet av samhällsekonomisk analys.7 Analyserna har visserligen brister men rang- ordningen av investeringar efter samhällseko- nomisk lönsamhet har visat sig vara robust för variationer i centrala antaganden. I samhälls- ekonomisk analys av infrastrukturprojekt ingår investeringskostnader, kostnader för trafikering, drift och underhåll, effekter på restid, trafik- säkerhet, koldioxidutsläpp, luftförorening, buller och ibland också trängsel. Därutöver görs bedömningar av en rad effekter som i dag inte ges monetära värden, t.ex. naturmiljö och regional utveckling utöver det som fångas genom restidsförändringar. Modell- och metod- utveckling pågår kontinuerligt, bl.a. utifrån ny kunskap om effektsamband. Ett exempel är ny kunskap om hur infrastrukturen behöver an- passas till ett förändrat klimat. Sådan metod- utveckling innebär att beslutsunderlaget om infrastrukturinvesteringar successivt förfinas. Inom de flesta andra sektorer används samhällsekonomisk analys mindre systematiskt.

7 Se t.ex. Börjesson, Eliasson och Isacsson, Infrastrukturens påverkan på ekonomisk tillväxt. Underlagsrapport till KI, 2013 och Brännlund m.fl. Investeringar in blanco? En ESO-rapport om behovet av infrastruktur, (ESO 2013:5).

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 3

Utveckling pågår dock och samhällsekonomisk analys kan i allt större utsträckning bidra med värdefullt beslutsunderlag inför bedömningar av olika typer av samhällsviktiga investeringar. Sådan analys kompletteras med annan viktig analys som bl.a. analys av fördelningseffekter. En systematisk användning och utveckling av samhällsekonomisk analys kan bidra väsentligt till en effektiv prioritering av offentliga investeringar vilket bidrar till långsiktigt hållbar tillväxt och ökat välstånd.

3.1Den offentliga sektorns investeringar

Ett brott i dataserierna 1993 försvårar en analys av hur de offentliga investeringarna har utveck- lats över en längre tidsperiod.8 Förändringar i redovisningen innebär att exempelvis den of- fentliga sektorns FoU samt inköp av militära vapensystem och programvaror sedan 1993 räk- nas som offentliga investeringar.9 Statistiska centralbyrån har även reviderat vissa dataserier bakåt till 1980.

Investeringarna inom den offentliga sektorn ökade efter andra världskriget och låg under slutet på 1960-talet på en mycket hög nivå (se diagram 3.1). De stora investeringarna berodde i stor utsträckning på den utbyggnad av den of- fentliga sektorn som skedde då, inklusive stora infrastruktursatsningar. När den offentliga kapi- talstocken anpassats till en större offentlig sek- tor, en högre produktionsvolym av välfärds- tjänster och ett ökat transportbehov började investeringarnas andel av BNP minska. År 2014 motsvarade den offentliga sektorns totala brut-

8 I många diagram finns ett tidsseriebrott 1993. Detta har flera förklaringar. En är att investeringsbegreppet har ändrats så att vissa varor som tidigare räknades som insatsvaror i stället klassas som investeringar. Tidigare betraktades varor som används mer än tre år som investeringar; numera klassificeras varor som används mer än ett år som investeringar. Från 1993 och framåt klassas även programvara, FoU och militära vapen- system som investeringar. Ytterligare en skillnad är att Banverkets till- gångar fr.o.m. 1993 redovisas i staten, till skillnad från tidigare då de åter- fanns i näringslivet som en del av Affärsverket Statens Järnvägar. Över- flyttningen balanseras dock något av bolagiseringen av Byggnads- styrelsen.

9 Revideringen innebar att investeringskvoten i offentlig sektor ökade med nästan 3 procentenheter 1993.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 3

toinvesteringar 4,2 procent av BNP, se diagram 3.1.

Diagram 3.1 Offentliga investeringar 1950–2014

Procent av BNP

6
5
4
3
2			Totalt, ENS68
			Totalt
1			Maskiner
1			Byggnader och anläggningar
			Byggnader och anläggningar
			Övrigt
0
50	55	60	65	70	75	80	85	90	95	00	05	10
Anm.: Se fotnot 8 för en förklaring av tidsseriebrotten.
Källa: Statistiska centralbyrån.

Offentliga investeringar i byggnader och anlägg- ningar, som inkluderar investeringar i transport- infrastruktur och är den investeringsgrupp som har längst livslängd, har ökat som andel av BNP sedan 2000. Dessa investeringar uppgick 2014 till 2,1 procent av BNP. Övriga investeringar, som bl.a. inkluderar programvara, militära vapen- system och FoU, har varierat runt 1,6 procent av BNP sedan 2000. Investeringar i maskiner har däremot minskat något och uppgick 2014 till 0,6 procent av BNP.

Statliga och kommunala investeringar

Den offentliga sektorns investeringar kan delas in i statliga och kommunala investeringar. I sta- ten är de största investeringsposterna järnväg och väg. Kommunsektorn (kommuner och landsting) investerar främst i byggnader, vägar och kollektivtrafik.

Inom staten ökade investeringarna som andel av BNP fram till mitten av 1960-talet för att därefter minska fram till andra halvan av 1980- talet (se diagram 3.2). Under krisen på 1990-talet ökade de statliga investeringarna som andel av BNP återigen under en kort period, men sjönk därefter för att under 2000-talet ligga kring 2,5 procent av BNP. De senaste åren har de statliga investeringarna minskat och 2014 uppgick de till 2,3 procent av BNP. Statens övriga investeringar, där bl.a. FoU och militära vapensystem ingår, har minskat något under

2000-talet. Detta beror i första hand på att investeringarna i militära vapensystem har minskat. Investeringar i byggnader och anlägg- ningar, som framförallt utgörs av investeringar i vägar och järnvägar, har varierat runt 0,8 procent av BNP sedan 2000, medan investeringarna i maskiner har legat på en i stort sett oförändrad nivå de senaste åren, runt 0,2 procent av BNP.

Diagram 3.2 Statliga investeringar 1950–2014

Procent av BNP

4,0
3,5			Totalt, ENS68
3,5
3,0			Totalt
3,0
			Maskiner
2,5
			Byggnader och
2,0			anläggningar
			Övrigt
1,5
1,0
0,5
0,0
50	55	60	65	70	75	80	85	90	95	00	05	10

Anm.: Se fotnot 8 för en förklaring av tidsseriebrotten.

Källa: Statistiska centralbyrån.

I kommunsektorn ökade investeringarna kraftigt som andel av BNP från 1950 t.o.m. 1970-talets början för att därefter minska (se diagram 3.3). Under denna period skedde en betydande ut- byggnad av kommunal service. Dessutom ge- nomfördes stora anläggningsinvesteringar kopplade till bostadsbyggandet i samband med miljonprogrammet.

Diagram 3.3 Kommunernas investeringar 1950–2014

Procent av BNP

4,0
3,5
3,0
2,5
2,0
1,5			Totalt, ENS68
			Totalt, ENS68
1,0			Totalt
1,0			Maskiner
			Maskiner
0,5			Byggnader och anläggningar
0,5			Övrigt
			Övrigt
0,0
50	55	60	65	70	75	80	85	90	95	00	05	10
Anm.: Se fotnot 8 för en förklaring av tidsseriebrotten.
Källa: Statistiska centralbyrån.

Nedgången i investeringar i kommunsektorn sedan 1970 beror bl.a. på att kapitalstocken då var väl utbyggd och att det jämfört med tidigare räckte med mindre investeringar för att till- handahålla de kommunala välfärdstjänsterna.

En viktig förändring över tid är att många in- vesteringar inom bl.a. energi-, hamn- och bo- stadssektorn numera görs av de kommunala bolagen, vilka inte ingår i den offentliga sektorn. Dessa investeringar redovisas i stället som inve- steringar i näringslivet.

Sedan 2004 har investeringarna i kommun- sektorn ändå ökat snabbt. Det handlar särskilt om satsningar på infrastruktur och fastigheter. År 2014 utgjorde de kommunala investeringarna 1,9 procent av BNP.

Den offentliga sektorns kapitalstock
Den offentliga	kapitalstocken utgör	runt
70 procent av	BNP. Kapitalstocken i	den

offentliga sektorn minskade som andel av BNP fram till 2000, men har sedan 2007 återigen ökat något (se diagram 3.4). Ökningen under senare år är framförallt en följd av att de kommunala investeringarna har ökat i omfattning. Det kan även noteras att kapitalstocken i kom- munsektorn är större än i staten.

Diagram 3.4 Kapitalstock i stat och kommunsektorn 1993– 2014

Procent av BNP

80
70
60
50
40
30
20	Offentlig sektor
10	Kommunsektorn
10
0	Staten
0
93	98	03	08	13

Anm.: Kapitalstock och BNP i löpande priser.

Källa: Statistiska centralbyrån.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 3

3.2Offentliga investeringar i väg och järnväg

Fasta bruttoinvesteringar i väg och järnväg består i första hand av nyanläggning eller värdehöjande förbättringar av vägar och järnvägar. Underhåll av väg och järnväg redovisas däremot inte som en investering. Investeringar i vägar utförs av såväl staten som kommunerna, medan investeringar i järnväg framförallt utförs av staten.

I mitten av 1990-talet var bruttoinvestering- arna i järnvägar jämförelsevis stora som andel av BNP (se diagram 3.5). Därefter minskade investeringarna som andel av BNP t.o.m. millen- nieskiftet. Mellan 2000 och 2010 ökade brutto- investeringarna i järnväg som andel av BNP igen, delvis på grund av investeringarna i Botniabanan. Under de senaste åren har dock investeringarna åter minskat. Den huvudsakliga anledningen till nedgången mellan 2010 och 2011 är att investeringarna i den sista etappen av Botnia- banan avslutades. År 2014 motsvarade järnvägs- investeringarna 0,4 procent av BNP.

Nettoinvesteringarna utgörs av bruttoinveste- ringarna exklusive kapitalförslitning och mäter den reala förändringen av stocken av realkapital. Bruttoinvesteringarna i järnvägar har varit högre än kapitalförslitningen varje år sedan början av 1990-talet (se diagram 3.5). Därmed har netto- investeringarna varit positiva, vilket har bidragit till att kapitalstocken har vuxit.

Diagram 3.5 Investeringar i järnväg 1993–2014

Procent av BNP

0,7
						Bruttoinvestering
0,6						Kapitalförslitning
0,6						Nettoinvestering
						Nettoinvestering
0,5
0,4
0,3
0,2
0,1
0,0
93	95	97	99	01	03	05	07	09	11	13
Källa: Statistiska centralbyrån.

Bruttoinvesteringarna i vägar som andel av BNP har inte varierat lika mycket över tiden som inve- steringarna i järnvägar, utan har legat på en jäm-

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 3

förelsevis mer stabil nivå (diagram 3.6). Liksom investeringarna i järnvägar minskade väginveste- ringarna som andel av BNP under slutet av 1990- talet. Därefter har investeringarna ökat. År 2014 motsvarade väginvesteringarna drygt 0,6 procent av BNP.

Diagram 3.6 Investeringar i väg 1993–2014

Procent av BNP

0,7
0,6
0,5
0,4
							Bruttoinvestering
0,3							Kapitalförslitning
							Nettoinvestering
0,2
0,1
0
93	95	97	99	01	03	05	07	09	11	13
Källa: Statistiska centralbyrån.

andel av BNP sedan 2009. I förhållande till befolkningen har kapitalstocken av järnvägar mer än fördubblats sedan 1993. En stor del av ökningen i kapitalstocken av järnväg beror på kvalitetsförbättringar.

Diagram 3.7 Kapitalstock av järnväg och vägar 1993–2014

Procent av BNP

14,0
12,0
10,0
8,0
6,0
4,0
2,0					Väg		Järnväg
2,0
0,0
93	95	97	99	01	03	05	07	09	11	13

Anm.: Kapitalstock och BNP i löpande priser.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Trots att bruttoinvesteringarna i väginfrastruk- tur i snitt har varit större än bruttoinvesteringar i järnvägar, har nettoinvesteringarna i väginfra- struktur varit mindre än nettoinvesteringarna i järnväg. Det beror på att vägar slits snabbare än järnvägar. Det är även värt att notera att förslitningen av vägar och järnvägar har ökat sedan 1990-talet. Detta beror framförallt på att stocken av vägar och järnvägar har ökat.

Kapitalstock av järnväg och väg

Diagram 3.7 och diagram 3.8 visar hur kapital- stocken av järnvägar och vägar har utvecklats som andel av BNP samt i förhållande till befolk- ningen. Genom att relatera kapitalstocken av järnvägar och vägar till BNP ges en bild av ut- vecklingen i förhållande till den totala produk- tionen av varor och tjänster. Eftersom transport- infrastrukturen till väsentlig del också används för persontransporter är det relevant att även relatera kapitalstocken av järnvägar och vägar till befolkningen.

År 1993–2009 ökade kapitalstocken av järnvägar som andel av BNP till följd av stora investeringar. Lägre järnvägsinvesteringar och en något högre kapitalförslitning innebär dock att kapitalstocken av järnväg har varit konstant som

Kapitalstocken av vägar var relativt konstant som andel av BNP 1993–2007. Därefter har andelen ökat till följd av högre investeringar. I förhållande till befolkningen har kapitalstocken av väg ökat något sedan 1993.

Diagram 3.8 Kapitalstock av järnväg och väg, fasta priser

Index 1993=1

3,5

Järnväg

3,0 Järnväg, i relation till befolkningen Väg

Väg, i relation till befolkningen

2,5

2,0

1,5

1,0

0,5

0,0 93 95 97 99 01 03 05 07 09 11 13

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Transportvolymer på väg och järnväg

Samtidigt som betydande investeringar har gjorts i transportinfrastrukturen har även trafik- volymerna ökat (se diagram 3 .9). Vägtrafiken har

Nya Zeeland

ökat stadigt sedan 1970-talet, både vad gäller gods- och persontrafik. Sedan slutet av 1990- talet har dock godstrafiken på väg ökat i en be- tydligt snabbare takt. Ökningen har avtagit un- der senare år, förmodligen på grund av ned- gången i ekonomin i samband med finanskrisen. Persontrafiken på järnväg ökade under 1970- talet men var relativt konstant under 1980-talet och stora delar av 1990-talet. Därefter har en kraftig ökning skett. En viktig förklaring till detta är sannolikt en ökad pendling. Godstrafi- ken på järnväg har ökat i en betydligt långsam- mare takt. Det bör påpekas att trots ökningen i trafikvolymerna på järnväg är trafikvolymerna fortfarande betydligt större i vägtrafiken.

De ökade trafikvolymerna har lett till att ka- pacitetsutnyttjandet i delar av transportsystemet tidvis är högt, speciellt i delar av storstadsregion- erna och i synnerhet i Stockholmsområdet. Det påverkar såväl godstransporter som region- pendling och andra persontransporter.10

Diagram 3.9 Gods- och persontrafik 1970–2013

Index 1990=100

	200,0
	180,0
	160,0
	140,0
	120,0
	100,0
	80,0
	60,0
	40,0	Godstrafik järnväg
	40,0	Persontrafik järnväg
		Persontrafik järnväg
	20,0	Godstrafik väg
	20,0	Persontrafik väg
		Persontrafik väg
	0,0
		70 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 00 02 04 06 08 10 12

Källa: Trafikanalys.

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 3

Spanien, där investeringar är nästan dubbelt så stora som i Sverige.

Diagram 3.10 Transportinvesteringar, genomsnitt 2000– 2011

Procent av BNP

1,80

1,60

1,40

1,20

1,00

0,80

0,60

0,40

0,20

0,00 Schweiz Spanien Grekland Japan Portugal Österrike Italien Frankrike Irland OECD Österrike Kanada Belgien Sverige Tyskland Norge Storbritannien USA Nederländerna Finland Danmark Anm.: Inkluderar även privata investeringar i transportinfrastruktur. För följande länder avses perioden 2000-2010: Belgien, Danmark, Grekland, Irland, Italien, Japan, Schweiz. För USA avses perioden 2000–2003.

Källa: OECD.

Mätt per invånare är järnvägsnätet i Sverige för- hållandevis stort, vilket bl.a. återspeglar att Sve- rige är relativt glesbefolkat (se diagram 3.11). Även motorvägsnätet är relativt stort, dock mindre än i bl.a. Kanada och Portugal (se diagram 3.12). Jämfört med nordiska länder som Norge och Finland, är det svenska motorvägs- nätet dock relativt omfattande.

Medan det totala väg- och järnvägsnätet i Sve- rige inte har expanderat nämnvärt sedan 1990- talet har det däremot skett en kraftig förbättring av standarden under perioden. Fler motorvägar har byggts och sträckningen av elektrifierad flerspårig järnväg har ökat. Denna förbättring av standarden har varit större än genomsnittet i Europa.11

Internationell jämförelse

Investeringarna i transportinfrastruktur i Sverige ligger något under OECD-genomsnittet, men är relativt höga sett i ett nordiskt perspektiv (se diagram 3.10). De länder som i jämförelsen har störst infrastrukturinvesteringar är Schweiz och

10 Se exempelvis Trafikverket, Transportsystemets behov av kapacitets-
höjande åtgärder, 2012.	11 Se 2013 års ekonomiska vårproposition (2013/14:100).

P R O P . 2 0 14 / 1 5: 1 0 0 B i l a ga 3

Diagram 3.11 Järnvägsnät 2012

Kilometer per 100 000 invånare

160

140

120

100

0 Kanada Finland Sverige Norge USA Österrike Luxemburg Frankrike Schweiz Irland Tyskland Danmark Spanien Belgien Italien Storbritannien Portugal Grekland Nederländerna Japan Källa: World Bank.

Diagram 3.12 Motorvägsnät 2011

Kilometer per 100 000 invånare

0 Kanada Luxemburg Portugal USA Schweiz Österrike Danmark Sverige Irland Frankrike Belgien Nederländerna Tyskland Finland Italien Grekland Norge Spanien Japan USA Källa: International Road Federation.

Utdrag ur protokoll

vid regeringssammanträde den 9 april 2015

Närvarande: Statsministern S Löfven, ordförande, och statsråden Y Johansson, M Johansson, I Baylan, K Persson, S-E Bucht,

P Hultqvist, H Hellmark Knutsson, I Lövin, Å Regnér,

M Andersson, A Ygeman, A Johansson, P Bolund, M Kaplan, M Damberg, A Bah Kuhnke, A Strandhäll, A Shekarabi,

G Fridolin, A Hadzialic

Föredragande: Statsrådet Andersson

Regeringen beslutar proposition 2014/15:100 2015 års ekonomiska vårproposition