År 2012 beslöt riksdagen att utvidga lagen om åldersdiskriminering (2008:567) till att omfatta inte bara arbetsliv och utbildning utan också samhällsområdena varor, tjänster och bostäder samt allmän sammankomst och offentlig tillställning, hälso- och sjukvården samt socialtjänsten, socialförsäkringssystemet, arbetslöshetsförsäkringen och studiestöd samt offentlig anställning. Lagen trädde i kraft 2013-01-01.
Jag har tagit del av en diarieutskrift för 262 anmälningar som kom in till Diskrimineringsombudsmannen (DO) under 2013. Ett fåtal anmälningar har överlämnats till fackliga organisationer, övriga har inte föranlett någon åtgärd. Påfallande många, 69 stycken i den förteckning jag fått, handlar om upplevd diskriminering på grund av kronologisk ålder vid möte med tjänstemän i myndigheter och andra större arbetsplatser.
För anmälningar inkomna tiden januari–juni 2012, alltså innan den breddade åldersdiskrimineringslagen gick i kraft, har DO gjort en analys av upplevelser av diskriminering och diskriminerande processer (Delar av mönster – en analys av upplevelser av diskriminering och diskriminerande processer, Rapport 2014:1). Av rapporten framgår att de anmälningar som kommer in till DO endast utgör toppen av ett isberg och att de sällan leder till rättsliga processer. DO:s förhoppning är att långsiktigt kunna fördjupa analysen av anmälningar om diskriminering för att kunna ge konkreta exempel på hur diskriminerande processer upplevs gå till, utifrån anmälarnas perspektiv.
Jag anser att motsvarande analys bör göras för de anmälningar om åldersdiskriminering som inkommit till DO sedan 2013. Det är viktigt inte minst för arbetsgivare att få veta varför man anmält diskriminerande bemötande så att upprepningar kan förebyggas.
Men det räcker inte med analyser. De som anmäler att de upplevt att de blivit diskriminerade i olika avseenden förväntar sig mer än att anmälningarna blir föremål för en analys som endast omfattar en kort period och att merparten av anmälningarna läggs till handlingarna utan åtgärd. Lagen behöver ses över för att se om man kan ge DO skarpare verktyg än idag för att åtgärda diskriminering i olika former. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
.
|
Barbro Westerholm (FP) |
|