Skillnaderna mellan landets olika delar har ökat under de senaste åtta åren. Medan trängseln växer i storstäderna minskar befolkningen på andra håll. Sjunkande befolkning innebär stora svårigheter att upprätthålla god samhälls- och kommersiell service på mindre orter, vilket påskyndar utflyttningen. För att kunna stoppa denna onda spiral måste vi ha en aktiv regionalpolitik.
Ett sätt för staten att bidra till utveckling i landets glesare befolkade delar är, att lokalisera statliga verk och myndigheter på fler orter i landet. Att allt större koncentration av dem idag sker i huvudstaden beror till en del på den minskade politiska representationen i verks och myndigheters styrelser.
Det har lett till att myndigheter, som är lokaliserade ute i landet, inrättar filialkontor i Stockholm, där ledningen för verket eller myndigheten kan samlas och styra verksamheten på distans. Det innebär inte bara att antalet högkvalitativa arbetstillfällen försvinner ute i landet, utan även att förutsättningarna för det lokala näringslivet försämras genom uteblivna leveranser av tjänster och varor.
Filialkontoren tenderar över tid att växa på verksamhetsorternas bekostnad. I nästa skede blir det helt logiskt att lägga ner de små kontoren på de verksamhetsorter som riksdagen tidigare beslutat om och i stället koncentrera personalen till det stora kontoret i syfte att effektivisera verksamheten för att uppfylla regeringens besparingskrav på verksamheten.
Effekterna av den aktiva frånvaron av politisk styrning kan ses i hela Sverige. Det är angeläget att staten åter aktivt arbetar för att skapa tillväxt och utveckling i alla delar av landet. Det förutsätter bland annat att statlig verksamhet finns i alla delar i landet.
.
|
Jasenko Omanovic (S) |
Susanne Eberstein (S) |