Adoption av vuxna förekommer inte ofta men när det sker handlar det om en väl genomtänkt handling där båda parterna, det vill säga adoptanten och adoptivbarnet, vet vad de vill. Därför är det märkligt att det vid vuxenadoptioner gäller samma regler som vid adoption av minderåriga. Lagen uttrycker att den ena maken får ensam anta adoptivbarn bara om den andre vistas på okänd ort eller lider av en allvarlig psykisk störning. I fall där det vuxna adoptivbarnet har uppfostrats bara av den ena maken, som exempelvis har varit fosterförälder eller sammanboende med barnets biologiska förälder, omöjliggörs adoption.
Dagens föräldrabalk (4 kap.) som berör adoption tar nämligen inte särskild hänsyn till det faktum att adoption av vuxna är ett faktiskt fenomen som existerar. Det kan exempelvis ske när ett barn vuxit upp med fosterföräldrar och efter att ha fyllt 18 år vill bli adopterad av dessa, då det inte längre föreligger någon naturlig kontakt med de biologiska föräldrarna.
Utredningen Modernare adoptionsregler presenterades i juli 2009 och behandlar bland annat möjligheten till adoption av vuxna med bland annat utgångspunkten: Möjligheten till vuxenadoption fyller enligt utredningens uppfattning en mycket viktig funktion.
En adoption kan ge en familjetillhörighet och trygghet under den fortsatta livstiden och ge en legitimitet åt en redan existerande relation. Trots att det är över fem år sedan som utredningen lades fram har ännu inget konkret skett lagstiftningsmässigt.
Med tanke på att dagens lagstiftning fortfarande inte korrelerar med verkligheten behöver föräldrabalken därför moderniseras och uppdateras för att tydligt skilja på adoption av barn och adoption av vuxna. Detta skulle medföra en tydligare och klarare skiljelinje i synen på adoption av vuxna.
Regeringen bör därför se över 4 kap. 3 § föräldrabalken i syfte att i högre utsträckning möjliggöra adoption av vuxna som har fyllt 18 år och som uppfyller kriterierna i 4 kap. 6 § föräldrabalken.
.
|
Boriana Åberg (M) |
|