Den svenska ambulanssjukvården gör ett mycket viktigt arbete. Ofta handlar det om liv och död, och ambulanssjukvården har självfallet ett stort behov av att kunna komma nära patienten med sina fordon. Men det uppstår svårigheter i brådskande ärenden då t ex bostadsområden, campingplatser och affärscentra begränsar framkomligheten med vägbommar. Dessa låses med nycklar, tags eller diverse kortsystem.
Visserligen erbjuds ambulanssjukvården ofta en nyckel en tagg eller ett kort för åtkomst till ett område. Men då SOS Alarm använder sig av fri dirigering, dvs. att närmaste ambulans i området åker till patienten för att nå dit så snabbt som möjligt, uppstår problem. Om närmaste ambulans är hemmastationerad i en helt främmande ort än dit den blir kallad att rycka in för att den är fysiskt närmast just då, så har den ofta inte åtkomst till låssystemet på respektive bom. Då skulle samtliga ambulanser i ett län behöva tillgång till samtliga nycklar, tags eller kort för alla bostadsområden, campingplatser osv. i hela regionen – vilket faller på sin egen orimlighet.
Däremot har räddningstjänsten i sin utrustning en nationell universalnyckel kallad ”räddningstjänstnyckel” som passar i många bommar, men inte i alla. Dessutom tar räddningstjänsten sedan länge inte emot nycklar och dylikt till andra låssystem utan hänvisar till att om inte en universalnyckel kan brukas så forceras bommen med fordon. Detta är dock ganska sällsynt men sker vid bränder, men ambulansfordonen är inte byggda för att forcera bommar.
När det är situationer som handlar om liv och död så måste dessa prioriteras. Det är därför rimligt att tillverkare av vägbommar samt de mark- och fastighetsägare som önskar eller innehar vägbommar bör stimuleras att införa ett låssystem där en nationell universell räddningstjänstnyckel ger åtkomst för samhällstjänstgörande ändamål, bl a ambulanssjukvården. Det behövs incitament till ett nationellt låssystem för vägbommar så att ambulansers framkomlighet ökar.
.
|
Lars-Arne Staxäng (M) |
|