Efter avslutad slakt ska slaktbiprodukter destrueras för att undvika spridning av smittsamma sjukdomar. Det finns speciella, godkända och registrerade hos Jordbruksverket, anläggningar som tar hand om detta avfall dit även transporten måste vara godkänd.
Dessa regler är givetvis mycket bra för att undvika olika sorter av utbrott likt klöv- och mulsjukan, galna-ko-sjukan med mera, när det gäller industriell slakt. För att inkludera slaktavfall från hemslakt i samma regelverk är däremot orimligt. För ett enstaka djur slaktat på exempelvis Gotland innebär regelverket nämligen godkänd transport till fastlandet för destruktion på där godkänd anledning, en mycket kostsam och omständlig process.
Vid de fall då misstanke förekommer om smitta skall slaktavfallet givetvis skickas för test och sedermera destruktion men för att underlätta för fortsatt hemslakt av småskalig karaktär bör regelverket ses över. Därtill kan en översyn göras för hur man enklare kan använda slaktavfall, exempelvis från höns, i biogasproduktion.
.
|
Gustaf Hoffstedt (M) |
|