I Sverige har bröstarvingar laglig rätt till hälften av arvet. Det spelar ingen roll om den avlidne uttryckt en annan vilja med sin kvarlåtenskap. Förutsatt att det inte finns efterlevande äkta make/maka kan bröstarvingarna utkräva halva arvet.
Denna lagstiftning är gammal och kom till i en tid då bröstarvingarna normalt var unga när föräldrarna avled. Vid dödstillfället kvarstod ofta ett försörjningsbehov. Det gäller inte längre i normalfallet vid arvskiften. Bröstarvingarna är ofta i 60-årsåldern och har sedan länga vants av vid bröstet.
Däremot finns det ofta starka sociala band. Flest människor har troligen det till de biologiska eller adopterade barnen, men för några har man starkare band till andra människor eller organisationer. I takt med att den traditionella kärnfamiljen blir allt ovanligare kan minst lika starka band byggas upp till bonusbarn eller en sambo.
Detta tar lagen ingen hänsyn till. Det kan till och med vara så att det biologiska barnet ignorerat, skändat eller begått brott mot sin förälder. Arvet har man rätt till ändå.
Det bör finnas en arvsrätt för omyndiga barn, emedan det då föreligger ett reellt försörjningsbehov. Efter det att barnet blivit myndigt bör inte staten påtvinga en förmögenhetsöverföring mellan förälder och barn. Det bryter mot äganderätten, varför lagen om bröstarvingars rätt till arv bör avskaffas.
.
|
Gustaf Hoffstedt (M) |
|