Snatterier kostar svenska handlare miljardbelopp varje år. Handeln beräknar att det stjäls för ungefär 5 miljarder i svensk detaljhandel varje år, varav en betydande del av detta är snatterier. Snatterierna är ett stort problem för såväl handeln som samhället i stort. Förutom den ekonomiska skadan som handlarna lider får det även konsekvenser för konsumenterna i form av högre priser samt skapar otrivsel hos kunder och butikspersonal.
Snatteri är ett egendomsbrott som innebär stöld av varor för ett relativt lågt värde från butik. Snatteri är i princip detsamma som stöld, men skillnaden är att brottet är att anse som ringa med hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständigheter. Gränsen för snatteri går enligt gällande rättspraxis vid 1 000 kronor.
Gärningsmännen vid snatteri grips ofta på bar gärning, vilket leder till att en relativ stor andel av brotten kan klaras upp. Under 2010 klarades 45 procent av de anmälda brotten upp genom personuppklaring, det vill säga att en person kan bindas till brottet. Det vanligaste straffet för snatteri är böter, men den som grips och lagförs för brottet blir även registrerad i polisens belastningsregister under fem års tid.
För att få ned antalet snatteribrott är det viktigt att straffsatserna – särskilt vid upprepad brottslighet – är av ett sådant värde att det avskräcker från ny brottslighet. I dag är det till exempel så att även om man under en period av exempelvis några veckor begår en mängd snatterier där den enskilde varans värde vid varje tillfälle är under 1 000 kronor, döms man ändå för snatteribrott och inte stöld. Detta gör att påföljderna i sig inte är avskräckande nog för den här typen ut av seriebrottslighet.
Systematiska och upprepade stölder till ett värde under 1 000 kronor under en kortare tidsperiod bör därför betraktas som stöld i påföljdshänseende.
.
|
Eva Lohman (M) |
|