Välfärden ska hålla samma kvalitet i livets alla skeenden. Möjligheten att ha inflytande över sitt eget liv måste gälla såväl unga som gamla. Endast så kan makten flyttas från politiker och personal till äldre och anhöriga. Medborgarnas självbestämmande måste bli bättre. Det kan ske genom att använda lagen om valfrihetssystem (LOV) på flera välfärdsområden.
I de delar av landet där LOV tillämpats har reformen i de allra flesta fall inneburit en succé. Enligt en rapport från Statskontoret är brukarna mer nöjda med hemtjänsten i kommuner som tillämpar LOV än i övriga kommuner. Man bör därför undersöka på vilka sätt den enskilda individen kan få ökat inflytande över innehåll och utformning av kommunens tjänster.
Den som idag får rätt till äldreomsorg blir enligt socialtjänstlagen (SoL) beviljad en specifik insats efter biståndsbedömning. En del kommuner har dock börjat titta på modeller som går ut på äldreomsorg utan biståndsbedömning. Ett exempel är Linköpings kommun, där den enskilde kan vända sig direkt till utföraren för att få en viss insats. Den så kallade ”Linköpingsmodellen” har efter utvärderingar visat sig vara mycket uppskattad av brukarna. Arbetsmodellen strider dock mot nuvarande bestämmelser i SoL. Mot bakgrund av detta krävs det en översyn av SoL utifrån hur det kan bli möjligt för alla kommuner att erbjuda valfrihet för medborgaren över innehållet i äldreomsorgen.
.
|
Anders W Jonsson (C) |
|