Utskottsindelningen i riksdagen införades av enkammarriksdagen 1971. En större förändring genomfördes när bostadsutskottet avskaffades inför mandatperioden 2006–2010. Argumentet var att bostadsutskottets hade för få ärenden. Idag ingår bostadsutskottets ärenden i huvudsak i civilutskottet.
Tiderna förändras vilket även på sikt bör påverka riksdagens sätt att inom sig fördela arbetet. Idag kan samordningsfrågor lösas genom till exempel gemensamma aktiviteter såsom offentliga utfrågningar. Men trots detta finns det exempel på när en och samma fråga hanterats av flera utskott.
En sammanhållen behandling av frågor som rör hållbar utveckling i bred mening vore en styrka för riksdagens behandling av frågor som rör hållbar samhällsutveckling. Miljö- och jordbruksutskottet skulle kunna ges ett bredare ansvarsområde för frågor rörande hållbar utveckling. Jordbruksfrågorna som rör näringsverksamhet torde kunna finna en rimlig placering i näringsutskottet.
Bostadspolitik och infrastrukturfrågor har många gemensamma nämnare. Hanteringen av frågor som rör samhällsplanering, finansieringsformer och tillväxt torde vinna på en mer sammanhållen beredning i ett och samma utskott. Bostadsfrågorna och trafikfrågorna torde kunna samlas i ett infrastrukturutskott.
Olika utskott har olika hög arbetsbelastning och ärendemängd vad gäller såväl propositioner som motionsbehandling. Dock är det viktigt att notera fler aspekter på ledamöternas uppdrag. Riksdagsledamöternas uppdrag innebär även kontakter med väljare och det civila samhället. När ansvarsområdena i ett utskott har mycket vid spridning blir utrymmet för väljarkontakter påverkat. Även ur detta hänseende vore det önskvärt att se mer sammanhållen inriktning i utskotten.
Arbetsfördelning som idag återfinns mellan utskotten beror till viss del på att många utskott finns kvar av tradition. En riksdagsledamots roll är idag en annan än historiskt sett. Kravet på tillgängliga ledamöter ökar. Ett utskott med stor spridning av lagstiftningsfrågor är civilutskottet.
Riksdagens interna arbete måste skötas så rationellt som möjligt så att riksdagsledamöter ges gott om tid till det viktiga arbete som utförs i mötet med väljarna på hemmaplan.
En framtidsfråga är hur hela Sverige ges möjlighet att utvecklas i en tid när urbaniseringen ökar behovet av transporter och bostäder i vissa regioner. Samtidigt när en av framtidens stora utmaningar är hur Sverige oavsett region, och övriga länder i världen, ska klara omställningen till hållbar samhällsutveckling. Utskottsindelningen i sig löser inte dessa utmaningar. Ett nytt grepp kring frågorna i Sveriges riksdag kan dock leda till att beslutsfattare kan kraftsamla i utformning och beredning av beslut. I detta avseende spelar riksdagens interna arbetsformer en mycket viktig roll.
Riksdagens utskottsfördelning bör förändras i takt med att omvärlden förändras.
.
|
Nina Lundström (FP) |
|