Förskolans uppdrag är tudelat. Dels ska förskolan ta hand om barnen under den tid som föräldrarna arbetar, dels ska förskolan erbjuda en pedagogisk verksamhet för barnen, till gagn för deras egen utveckling och till nytta för samhället som helhet.
Alla barn ska ha rätt till en barnomsorgsplats. I dagens Sverige är dock rätten till barnomsorg inte någon självklarhet, varken för barn eller för deras föräldrar. Skälet är att det fortfarande är en fråga för varje kommun om man erbjuder barnomsorg för förskolebarn på obekväm arbetstid. Trots att det är nästan 40 år sedan som riksdagen fattade principbeslut om förskola för alla barn, saknas rätten till barnomsorg utanför kontorstid.
Knappt hälften av landets kommuner erbjuder idag barnomsorg på obekväm arbetstid. Samtidigt är det nästan 40 procent av de sysselsatta som arbetar på dessa tider, enligt SCB. Av LO-kollektivets kvinnor med barn är det drygt hälften som arbetar på obekväm arbetstid eller har oregelbunden arbetstidsförläggning. Enligt en intervjuundersökning från LO kan var fjärde förälder inte arbeta heltid på grund av öppettiderna i förskolan. Mammor har större problem än pappor och arbetare har större problem än tjänstemän.
Än idag hamnar alltså många föräldrar – och i synnerhet kvinnor – i en omöjlig situation, därför att det inte går att kombinera ansvar för barn med förvärvsarbete.
Många föräldrar, främst kvinnor, måste tacka nej till arbete för att barnomsorg saknas. Andra tvingas att ordna sin barnomsorg genom kortsiktiga och provisoriska lösningar.
Rätten till god barnomsorg bör gälla alla barn, oavsett föräldrars arbetstider. Regeringen bör därför hitta metoder för att stimulera kommunerna så att barnomsorg erbjuds på de tider som föräldrar arbetar, i hela landet. Barnomsorg bör alltså erbjudas på kvällar och helger men också på sena eftermiddagar och tidiga morgnar. I ett samhälle där alla förväntas bidra på arbetsmarknaden, måste också alla ha rätt till den barnomsorg som behövs för att kunna förvärvsarbeta.
Barnomsorg på obekväm arbetstid är en viktig jämställdhetsfråga. Det är också en fråga om jämlika livsvillkor för alla barn.
.
|
Carina Ohlsson (S) |
|