Antalet viltolyckor i Sverige har ökat under den senaste tioårsperioden. Enligt det Nationella Viltolycksrådet inträffade under 2010 rekordmånga viltolyckor – hela 47 475 stycken. År 2012 och 2013 inträffade sammanlagt 46 928 respektive 46 944 viltolyckor. Utvecklingen är synnerligen bekymmersam.
I de flesta fall orsakar viltolyckor, utöver det förolyckade djuret, endast materiella skador. Att krocka med ett stort vilt som en älg innebär dock alltid större risker, även för personskada. Därför är det särskilt angeläget att förebygga olyckor med älg.
I Stockholms län inträffade 2012 endast 2,6 olyckor per 1 000 personbilar men i Kronoberg inträffade hela 35,6 olyckor per 1 000 personbilar. Är det acceptabelt att risken för en förare i Kronoberg att krocka med vilt är mer än tretton gånger så hög jämfört med risken för en förare i Stockholms län?
Att risken för en olycka varierar kraftigt mellan Sveriges 21 län förklaras visserligen till stor del av förekomsten av vilt och av länens olika natur och struktur. Att den är högre i ett skogslän med mycket vilt såsom Kronoberg jämfört med Stockholms län kan därför tyckas självklart. Samtidigt är det anmärkningsvärt att risken att råka ut för en viltolycka i andra skogs- och landsbygdslän såsom Norrbotten och Västerbotten är avsevärt mycket lägre.
Dessa regionala skillnader behöver kartläggas och deras orsaker analyseras. Detta i syfte att dels bättre kunna samla resurserna dit de bäst behövs och dels för att utveckla det olycksförebyggande arbetet i allmänhet.
Den kraftiga ökningen av antalet viltolyckor måste hejdas. Därför krävs mer förebyggande åtgärder, t.ex. viltstängsel, planskilda passager, viltpassager och viltövergångar samt inte minst en väl fungerande viltförvaltning.
Vi ser det som självklart att staten inte kan acceptera dels att antalet viltolyckor fortsätter att öka och dels att risken att råka ut för en viltolycka är så oerhört mycket högre i vissa delar av landet jämfört med andra. Därför är det naturligtvis viktigt att tillräckliga resurser avsätts för förebyggande åtgärder samt att insatserna prioriteras där risken för allvarliga viltolyckor är som högst.
Det måste tas krafttag för att minska antalet viltolyckor och för att jämna ut omotiverade regionala skillnader i trafiksäkerheten.
.
|
Johan Hultberg (M) |
Katarina Brännström (M) |