Ett av de absolut största problemen inom svensk asylprövning är bristen på resurser, vilket kommer till uttryck på flera sätt. År 2009 införde Migrationsverket Lean-metoden som en del av projektet ”Kortare väntan” – i syfte att minska handläggningstiderna till tre månader och effektivisera asylprocessen. En kortare asylprocess har många fördelar för den asylsökande, men den nya arbetsmetoden har dock inneburit stora problem. Handläggare på Migrationsverket arbetar under stor press och ska på kort tid handlägga ett stort antal ärenden. Jämfört med den tidigare processen ges handläggare minimalt underlag som förberedelse inför den muntliga utredningen. I nuvarande system får kvalitet ge vika åt kvantitet.
Ytterligare ett problem förknippat med tidspressen på handläggarna är bristen på introduktion och fortbildning för de anställda. Handläggare saknar ofta tillräckliga kunskaper, till exempel rörande trovärdighetsbedömningar eller intervjuteknik. Dessutom förväntas handläggare behärska orimligt stora kunskapsområden. Tidigare var enheterna på Migrationsverket indelade efter landkompetens men idag måste alla handläggare kunna utreda ärenden med asylsökande från olika länder. Detta utan någon fortbildning. FN:s flyktingorgan UNHCR menar att kvaliteten på handläggarens bedömning ökar desto större kunskap handläggaren har om landet. Det som sammanför dessa problem är att Migrationsverkets handläggare inte ges möjligheten att genomföra en fullgod handläggning av ärenden, vilket utgör ett allvarligt hot mot rättssäkerheten i asylprocessen.
.
|
Shadiye Heydari (S) |
Mattias Jonsson (S) |