Sverige rankas vanligtvis högt vid internationella innovationsrankingar. Politisk stabilitet, stora satsningar på forskning och infrastruktur, en hög andel internetanvändare och framstående it-entreprenörer framhålls som några av de faktorer som bildar en god jordmån för att nya företag ska växa fram.
Ett grundläggande problem är dock svårigheten för små företag att växa sig större med 50, 100 eller fler anställda.
Mindre företag som befinner sig i den allra första uppstartsfasen har också problem att få riskkapital. Sverige har ingen utpräglad kultur med näringslivsänglar som exempelvis USA har. Vi förlitar oss i hög grad på att medel till nystartade företag kommer från det offentliga: Pengarna utgår från bland annat statliga Almi, kommuner, länsstyrelsen och Tillväxtverket. Många högskolor har så kallade inkubatorer knutna till sig där studenter får tillgång till lokaler, hjälpmedel och investeringar under den del av uppstartsfasen där de – oftast kunskapsintensiva företagen – ännu inte kan bära sig. Stöd från privatpersoner eller juridiska personer för att starta nya verksamheter är dock inte lika påtaglig i Sverige.
Tillgången till riskkapital minskade kraftigt i samband med finanskriserna 2001 och 2008 och återhämtningen har tagit tid. För att Sverige ska kunna fortsätta hävda sig i den globala konkurrensen är det nödvändigt att det ständigt växer fram nya idéer som kan omformas till företag. Därför är det viktigt att det ständigt också finns en god tillgång på riskkapital. De små och medelstora företagen har oftast enklare att beviljas understöd till expansion och nya investeringar. Problemet ligger oftast hos den enskilde entreprenören som bara har en idé och två tomma händer. Investerarna är i många fall för försiktiga för att satsa på något som de inte vet om det ger någon återbäring.
Därför behövs det också nätverk med riskkapitalister som vid sidan av investeringar kan bidra med erfarenheter och ledarskap för att klara inledningsskedet och ta produkten från en testverksamhet till ett skarpt marknadsläge.
En annan utmaning är att få kapitalet att finna vägen från filantropen till verksamheten där det har möjlighet att växa och göra nytta. Finansiärer vet inte alltid hur de ska gå tillväga när de vill investera i en verksamhet som de månar om. Det är heller inte alltid som bankernas kravspecifikationer och sätt att arbeta fångar upp idéer som på ett tidigt stadium kan verka mindre konkreta. Det behövs därför fler plattformar där kapital och idéer kan mötas.
För att stimulera tillgången på riskkapital införde regeringen Reinfeldt i december 2013 ett investeraravdrag, men endast för fysiska personer.
Detta var ett steg i rätt riktning mot att öka mängden kapital och i förlängningen skapa nya jobb och tillväxt, men ytterligare steg bör kunna tas. Om avdraget utvidgades till att omfatta juridiska personer – som aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser – skulle det stimulera tillgången på riskvilligt kapital ännu mer och därmed skapa en ännu bättre jordmån för företagande. Annars kanske vi riskerar att förlora framtida Skype eller Ikea och får svårare att hävda oss i den globala konkurrensen.
.
|
Johan Hultberg (M) |
|