Barns rätt till glasögon är att betrakta som medicinsk behandling så länge som synen utvecklas. Om barn inte får hjälp att rätta till synfel i tidig ålder så utvecklas inte synskärpan, vilket inte kan rättas till senare i livet. Synfel borde rimligtvis betraktas som andra funktionsnedsättningar, och därmed behövs det med dagens regelverk en översyn av lagstiftningen i syfte att betrakta glasögon som hjälpmedel. Socialstyrelsen konstaterar i en rapport att gällande regelverk om hjälpmedel lämnar utrymme för olika tolkningar i landstingen om vad som kan betraktas som ett hjälpmedel inom hälso- och sjukvården. En översyn av gällande regelverk om hjälpmedel inom hälso-och sjukvårdslagen i syfte att minimera utrymmet för tolkningar behöver därför komma till stånd om dagens regelverk skall fortsätta gälla.
Glasögon är en förutsättning för att barnen ska kunna delta i fritidsaktiviteter och skolarbete på lika villkor. Alla barn har rätt till likvärdig vård och likvärdig skola. Det framgår av såväl barnkonventionen som hälso-och sjukvårdslagen och skollagen.
Det är orimligt att barn som växer upp i en familj under knappa förhållanden ska behöva avstå från glasögon för att föräldrarna inte har råd. Barn, oberoende av föräldrarnas ekonomi, ska kunna leva och växa upp under goda förhållanden.
I Sverige gäller idag olika regler för barn i olika regioner när det kommer till subventioner för glasögon. Ur ett nationellt perspektiv kan således barns ålder och folkbokföring avgöra om det får glasögon eller inte. Det måste ses som en samhällsekonomisk investering att tillgodose att alla barn har rätt till de hjälpmedel de behöver för att klara sin vardag och för att kunna utvecklas i takt med andra.
Socialstyrelsen bedömer i sin årsgamla kartläggning att upp till 118 000 skolbarn har behov av glasögon (12–13%). Socialstyrelsen konstaterar dessutom att det finns stora skillnader i landstingens bidragsgivning till glasögon för barn och unga.
Det är en nationell fråga att ge barn en hygglig uppväxt. Eftersom barn växer och utvecklas är de tvingade att byta sina glasögon med jämna mellanrum.
Därför anser jag att regeringen bör se över möjligheten att införa kostnadsfria glasögon en gång om året, till alla barn med synfel upp till 19 års ålder.
Om den politiska viljan finns så är det ingen omöjlighet att ge alla barn möjlighet att se bra för att kunna delta i samhället på lika villkor, det handlar om att prioritera.
Jag ser naturligtvis positivt på landstingens insatser i form av bidrag till glasögon för barn men skillnaderna är för stora och det är oacceptabelt att ålder och folkbokföring skall kunna avgöra barns utveckling.
.
|
Carina Herrstedt (SD) |
|