Mer eller mindre körbara bilar och skrotbilar, som lämnas i skog och mark och utmed vägar, är ett stort och ständigt återkommande problem. Det kan vara bilägare som har övergett sin bil i stället för att köra den till skroten. I andra fall kan det handla om kvarlämnade, stulna bilar.
Uttjänta och övergivna motorfordon skräpar inte bara ner utan kan även skada växter och djur genom de miljöfarliga ämnen de innehåller. I en bil finns det bland annat tungmetaller som bly och kvicksilver, köldmedier, oljor och andra vätskor. Vissa ämnen är långlivade och anrikas i näringskedjan.
Att ”dumpa” en skrotbil i naturen och på andra platser innebär såväl nedskräpning som en uppenbar risk för miljöskada och betraktas därmed som ett miljöbrott. Bilvrak kan också locka till sig barn och bli till farliga lekplatser.
Det är alltid skrotbilsägaren som är ansvarig för att hans eller hennes fordon transporteras till en auktoriserad bildemonterare. När det gäller ”dumpade” skrotbilar kan det dock i många fall vara svårt att få tag på bilägaren och i slutändan blir det då ofta kommunen som får ombesörja omhändertagandet. Kommunen har ett renhållningsansvar på platser som är allemansrättsligt tillgängliga, frånsett platser där detta är särskilt reglerat, till exempel utmed allmänna vägar. Trafikverket ansvarar för att kvarlämnade bilar inom vägområdet för allmänna vägar tas om hand.
Tyvärr tar det ofta lång tid innan ”dumpade” skrotbilar kan transporteras bort, eftersom dess ägare först ska sökas och ges möjlighet att själv ta hand om sin bil. Det finns därför ett klart behov av att se över lagstiftningen för att göra det möjligt att få bort dessa bilvrak ur naturen så snabbt som möjligt.
.
|
Lennart Axelsson (S) |
|