År 2008 sålde svenska staten Vin & Sprit AB till det franska företaget Pernod Ricard. Affären, som inbringade cirka 53 miljarder kronor till statskassan, är en av de mest lyckade sådana som den svenska staten någonsin gjort. Vinsten från försäljningen gick i huvudsak till att amortera på den svenska statsskulden, vilket har bidragit till vårt lands starka statsfinanser. Delar av företaget har sedan sålts vidare, bland annat till finländska Altia.
Eftersom det som senare blev Vin & Sprit AB hade monopol på import och partihandel av spritdrycker i över 70 års tid så har man under åren varit producent av många klassiska svenska alkoholhaltiga drycker. Många av dessa är avvecklade från marknaden sedan många år tillbaka. Det handlar om snapsmärken som Falu Brännvin och Ödåkra Taffel aquavit eller punschsorter som Platins. Det kommersiella intresset för många av dryckerna torde vara ringa, samtidigt så är recepten viktiga att bevara som en del av vårt gemensamma kulturarv. Det skulle ligga i det allmännas intresse att klargöra hur äganderätten till dessa recept ser ut och hur, i de fall inget kommersiellt intresse finns för återupptagen produktion, de bäst kan bevaras åt eftervärlden.
Spritmuseum, tidigare i form av Vin & Sprithistoriska museet, har sedan 1960-talet arbetat för att vårda det svenska alkoholhistoriska kulturarvet. De skulle kunna vara en naturlig partner i arbetet med att tillgängliggöra svenska klassiska spritdryckesrecept. En del av den svenska kulturhistorien, som annars riskerar att gå förlorad, skulle på detta sätt kunna bevaras även för kommande generationer. Regeringen borde därför ta initiativ till en dialog med berörda parter för att möjliggöra detta.
.
|
Hans Wallmark (M) |
|