Alla barn borde få växa upp i kärleksfulla familjer där föräldrarna har kraft och ork att ge kärlek och omsorg. Tyvärr ser det inte alltid riktigt ut så. En del barn behöver annat stöd och annan miljö än den föräldrarna kan erbjuda. Det finns ungefär 16 000 barn i Sverige som av olika anledningar inte kan eller får bo hemma hos sina biologiska föräldrar. En del av dessa barn bor på ett behandlingshem men de allra flesta, cirka 12 000, bor i familjehem. Många av dessa barn har sedan väldigt unga år bott i familjehem och naturligt kommit att uppfatta den familj de lever i som sin egen. Adoption skulle kunna vara ”barnets bästa”, men upplevs i Sverige stå i strid mot tanken på att barn alltid, och i alla lägen, ska tillbaka till sina biologiska föräldrar. Denna ”föräldrarätt” till barnet väger i svensk praxis tyngre än barnets rätt till föräldrar. Många barn som växer upp i familjehem känner sig inte som en självklar del i familjen så som ett adopterat barn skulle göra. Arvsrätt är inte för dem tillämplig och psykologiskt stöd är långt ifrån självklart, alltmedan kontakten med de biologiska föräldrarna är liten eller inget alls. Det finns barn som behöver ett hem, kärlek och en familj och det finns föräldrar (ofta ofrivilligt barnlösa) som inget hellre önskar än ett barn att ta hand om och älska.
Regeringen bör därför överväga att se över adoptionsförfarandet för att underlätta fler inhemska adoptioner samt överväga en översyn av vårdnadsreglerna.
.
|
Pia Hallström (M) |
|