Ekonomiskt stöd genom socialförsäkringar, studiemedel, kommunalt försörjningsstöd och andra skattefinansierade förmåner ska vara tillgängligt för alla svenskar som är i behov av det. Medlen ska bland annat säkerställa att äldre får ett värdigt liv, att sjuka inte ska behöva oroa sig för sin ekonomi och att studenter ska kunna fokusera på sina studier. Men det är fullständigt orimligt att skattebetalarna ska behöva stå för kostnader som gör det möjligt för personer att åka utomlands och strida för eller stödja terrororganisationer som Islamiska staten (IS) som begår folkmord och som säljer kvinnor och barn på slavmarknader. Detsamma gäller personer som på svensk mark ekonomiskt stöttar eller rekryterar till terroristorganisationer.
Varje svensk som strider för, ekonomiskt stöttar eller rekryterar till en terroristorganisation är en svensk för mycket. Enligt uppgifter från polisen har över 90 svenskar åkt till Syrien och Irak för att strida för terroristorganisationer som IS. Uttalanden från stridande själva pekar på att siffran kan vara över 200 svenskar. Polisen har även bekräftat att drygt 40 svenskar har återvänt till Sverige efter att ha stridit för terroristorganisationer i Syrien och Irak.
Det är orimligt att det än idag inte finns några regler som stoppar personer som strider, har stridit, ekonomiskt stödjer stridande eller rekryterar för terrororganisationer från att uppbära ekonomiskt stöd från den svenska staten och i förlängningen från vanliga svenska medborgares plånböcker. En person som återvänder från att ha tränats eller stridit för en terroristorganisation kan inte förvänta sig att det svenska folket ska öppna sin plånbok och betala personens uppehälle eller studier. Därför bör allt ekonomiskt stöd för individer som finnes delta eller ha deltagit i ovannämnda aktiviteter för en terroriststämplad organisation inte ha rätt att erhålla skattefinansierat ekonomiskt stöd under en femårsperiod.
Förhoppningen är att en sannolik förlust av rätten att uppbära ekonomiskt stöd även kan ha en positiv effekt genom att verka hämmande för rekryteringen till terroristorganisationer, dvs. att unga män väljer att inte lämna Sverige för att strida för eller ekonomiskt stötta terroristorganisationer.
Även om åtgärden är behövlig behöver det grundligt undersökas om en förlust av sociala förmåner kan anses vara rättsstridig. Utredningen bör särskilt se över förslagets förenlighet med svensk grundlag, Europakonventionen och andra mänskliga rättighetsinstrument som Sverige är förpliktat att efterleva. Utredningen bör särskilt bedöma om den föreslagna åtgärden stämmer överens med principen om ”ne bis in idem” – att man inte får dömas till två straff för en handling – som finns skyddad i bland annat Europakonventionen i artikel 4 i konventionens sjunde tilläggsprotokoll och i EU:s rättighetsstadga av stadgans artikel 50.
Utredningen bör även se över hur rättssäkerheten sätts i främsta rummet i denna typ av ärenden. Förlusten av rätt till ekonomiskt stöd bör därför endast kunna genomföras först efter ett domstolsförfarande. Individer som inte finns på plats i Sverige ska alltid företrädas av ett offentligt ombud. För att möjliggöra att åtgärden blir effektiv bör det vara obligatoriskt för svensk polis att lämna över uppgifter om personer som man har bevis för strider eller har stridit för en terroristorganisation till Åklagarmyndigheten.
.
|
Robert Hannah (FP) |
|