I en alltmer rörlig värld passeras gränser mellan länder på ett helt annat sätt än tidigare. Ju fler länder som ser nyttan med rörlighet över gränserna, desto bättre kan handel och kulturellt såväl som socialt utbyte utvecklas. Inte minst viktigt är det för människor och företag verksamma i länder som befinner sig i den geografiska periferin till de stora marknaderna, att snabbt och smidigt ha möjlighet till att förflytta sig till dessa. Det ställer också krav på förbättrad samordning vid utbyggnad av infrastrukturprojekt länder emellan. I den svenska närmiljön är den transnationella samverkan kring trafikmiljön begränsad.
EU-projektet ”Den skandinaviska åttamiljonersstaden” har under tre år haft uppdraget att utreda om det är möjligt att via moderniseringar och utbyggnad av järnvägsinfrastrukturen binda samman sträckan Oslo–Göteborg–Öresund till en sammanhängande funktionell arbetsmarknadsregion. Målsättningen är att skapa möjlighet att förflytta sig på räls från Oslo via Göteborg till Malmö och Köpenhamn kring tre timmar. Partner i projektet har varit Oslo kommun, Göteborgs stad, Helsingborg, Malmö stad, Köpenhamns kommun, Business Region Göteborg, Region Skåne, Statens vegvesen, Västra Götalandsregionen, Trafikverket, Akershus fylkeskommune, Østfold fylkeskommune, Region Halland och Region Hovedstaden.
”Den skandinaviska åttamiljonersstaden” står på två ben; det ena vilar på en stegvis utbyggnad av det befintliga nätet och det andra vilar på visionen om en höghastighetsbana mellan de tre länderna Norge, Sverige och Danmark. Som det ser ut idag planerar varje land sin infrastruktur för sig, vilket innebär att tågtrafiken inte fungerar som ett system längs korridoren och därmed inte når sin fulla kapacitet med kortare restider och bättre pendlingsmöjligheter. Projektet är en omfattande satsning i mångmiljardersklassen som drivs av flera kommuner och regioner i Sverige, Danmark och Norge men ännu utan backning från någon av regeringarna. I dagsläget råder det brist på samverkan mellan Norge och Sverige, vilket innebär missade möjligheter till ökad tillväxt i dessa båda länder.
Med tanke på att Sverige och Norge är varandras viktigaste handelspartner är alla möjligheter att knyta även de fysiska banden mellan länderna ytterst angelägna. För ökad rörlighet på arbetsmarknaden behövs ett utbyggt järnvägsnät. Inte minst är detta nödvändigt i västra och södra Sverige där tågtrafiken utmed Bohus-, Hallands- och Skånekusten är mycket långsam jämfört med motsvarande trafik som utgår från huvudstaden Stockholm. De senaste decennierna har utbytet mellan Sverige och Norge vuxit markant men det behövs ytterligare investeringar för att öka tillgängligheten för såväl person- som godstrafik. Inte minst kan arbetspendlingen och handeln med Norge innebära stora möjligheter för att länka samman de svenska och norska storstadsregionerna.
En större pendlingsregion ger ett större upptagningsområde. För en nordisk region som omsluter en befolkning på åtta miljoner invånare skulle det betyda mycket för att utveckla näringslivet och att attrahera kompetens och därmed kunna konkurrera på en större global marknad. För att kunna förverkliga ambitionen i projektet måste det bli ett gränsöverskridande avtal mellan Sverige, Norge och Danmark om en gemensam utbyggnad av det skandinaviska järnvägsnätet.
.
|
Hans Rothenberg (M) |
|
|
Olof Lavesson (M) |
Maria Plass (M) |
|
Jörgen Warborn (M) |
|