Trafikolyckor är oundvikliga och alltid lika sorgliga för de drabbade. Därför försöker samhället att förebygga olyckor genom att informera allmänheten genom olika råd och regler. Även om vi eftersträvar nolltolerans kan olyckor inte helt elimineras eftersom människor inte är felfria. Däremot kan och måste vi ingripa mot beteenden som frångår varje tanke om hänsyn eller minskad olycksrisk.
Tyvärr förekommer det att vaneförbrytare använder fordon som är avställda, oförsäkrade, körförbudsbelagda, belagda med skatteskulder eller andra brister som gör dem till livsfarliga för både förare, passagerare och andra trafikanter. Inte sällan är förarna av sagda fordon helt medvetna om fordonets brister, men ignorerar dessa totalt.
Lagen är tydlig vad gäller förbud och beivrande av framförande av sådana fordon, vilket ger polisen laglig grund för gripande och beslagtagande av förare och fordon. Åklagarväsendet avskriver dock inte sällan sådana brottsmisstankar, vilket gör polisen maktlös. Polisen tvingas därför inte sällan frisläppa förare och fordon som på nytt riskerar sina och andras liv på våra vägar.
Den tidigare regeringen lade fram en lagrådsremiss gällande fordonsförverkning. För att förhindra återfall i trafikbrott ska man, vid bedömning av om ett förverkande behövs, beakta om gärningsmannen tidigare gjort sig skyldig till flera fall av olovlig körning, rattfylleri eller grovt rattfylleri. Endast i de fall då förverkandet är uppenbart oskäligt får man låta bli att förverka ett fordon.
Det kan inte anses vara förenligt med lagstiftarens intention eller allmän trafiksäkerhet att olagliga fordon tillåts framföras på våra vägar oavsett skäl. Därför bör regeringen gå vidare med lagstiftning i frågan.
.
|
Thomas Finnborg (M) |
|