Ägare i fåmansbolag måste vid beskattning tillämpa särskilda regler som syftar till att förhindra att högbeskattade tjänsteinkomster omvandlas till lågbeskattade kapitalinkomster. Syftet med reglerna är i grunden gott, men regelverket har i nuvarande utformning flera uppenbara brister, bland annat i samband med generationsväxlingar.
3:12-reglerna har setts över två gånger under alliansregeringens tid. Fortfarande påtalas dock ofta att reglerna är onödigt krångliga och ger allt för frikostiga möjligheter till inkomstomvandling i ägarledda företag med få delägare, samtidigt som de upplevs lägga hinder i vägen för tillväxten och personalförsörjningen i större delägarledda företag.
Lagen ändrades häromåret inom de sk 3:12-reglerna, bland annat om nedanstående kring del av ägandet i ett bolag för att kunna tillgodoräkna sig löneunderlag.
Endast delägare som äger minst 4 procent av kapitalet i bolaget vid tidpunkten för beräkningen av gränsbeloppet den 1 januari får varje år beräkna ett lönebaserat utrymme. Det finns ingen närståenderegel, så endast den delägare som uppfyller ägarkravet kommer att kunna tillgodoräkna sig sin del av löneunderlaget.
För att förhindra ett kringgående av fyraprocentsspärren infördes en egen definition av dotterföretag i 3:12-reglerna, detta för att det endast ska kunna finnas ett moderföretag till ett dotterföretag. Vid beräkningen av löneunderlaget definieras ett dotterföretag som ett företag i vilket moderföretaget, direkt eller indirekt, äger mer än 50 procent av kapitalet. Om företaget är ett handelsbolag eller ett kommanditbolag ska samtliga andelar i ett dotterföretag, direkt eller indirekt, ägas av moderföretaget.
Detta gynnar i första hand större bolag, och för mindre men lönsamma företag med två eller tre ägare blir det istället ett problem. Istället för att uppmuntra ett jämlikt ägande, blir det istället svårare för kompanjoner att kunna äga företaget och tillgodoräkna sig lika delar av löneunderlaget.
En lösning som två delägare kan göra, är förstås att ändra den procentuella ägarandelen till sin egen fördel vartannat år, men det kräver mera administration och kan inte vara meningen med regeländringen. Kravet på ägande på minst 50 procent behöver därför ses över.
Regeringen har gjort ändringar i 3:12 som dock ännu inte omfattar de problem som uppstår med 3:12-reglerna för dem som vill sälja sina verksamheter och sedan gå in som affärsänglar och hjälpa nya företagare. Så länge femårskarantänen finns – att inte få använda sitt kapital efter försäljning på så lång tid – minskar möjligheten för innovatörer och andra med goda företagsidéer att få investerare med inte bara kapital, utan också att få mentorer med egna erfarenheter av företagande.
Investeraravdraget motverkas också av dessa regler, då avdraget innebär att fysiska personer som förvärvar andelar i ett företag av mindre storlek i samband med företagets bildande eller vid en nyemission får göra avdrag för hälften av betalningen för andelarna i inkomstslaget kapital. Avdrag ges med högst 650 000 kronor per person och år, vilket motsvarar förvärv av andelar för 1,3 miljoner kronor. Investerarnas sammanlagda betalning för andelar i ett och samma företag får uppgå till högst 20 miljoner kronor per år.
Att investeraravdraget endast innefattar juridiska personer är en annan fråga som borde ses över vid tillfälle, för att stimulera kapitalförsörjningen för företag speciellt i startup-fasen.
Det talas mycket om innovationer, kompetens och forskning som framgångsfaktorer för svenska företag. Sverige behöver därför fler personer som vågar och vill satsa kapital i nya och befintliga företag, för att fler arbetstillfällen ska skapas och behållas i vårt land. Att ytterligare se över de delar i 3:12-reglerna som motarbetar människors intresse för svensk företagsamhet, är ett långsiktigt viktigt steg framåt.
En förenkling av regelverket bör utredas noggrant utifrån ovanstående, med bred representation och med långsiktig inriktning för att vi ska komma bort från kontinuerliga justeringar som försvårar för alla andra företag än de som är inriktade på och har bäst förutsättningar att hitta nya kryphål för lägsta möjliga beskattning. Utgångspunkten måste vara att de små fåmansbolagen ska ha enklare, inte mer komplicerade, skatteregler än större företag.
.
|
Penilla Gunther (KD) |
|