1974 togs 0,5 procent av föräldrapenningen ut av papporna. Nu, 40 år senare, har vi nått 25 procent. Totalt omfattar föräldrapenningen 480 dagar, och 25 procent av detta är 120 dagar. Införandet av en tredje pappamånad innebär att 90 dagar öronmärks för fadern.
Det är glädjande att föräldrar delar på ansvaret att uppfostra barnen. Att fler pappor är hemma med sina barn beror mycket på att löneskillnaderna mellan föräldrarna har jämnats ut lite under åren 1974-2014. Tyvärr finns det fortfarande i vissa fall stora löneskillnader mellan mamman och pappan, vilket många gånger gör det ekonomiskt svårt att låta den som tjänar mest stanna hemma med barnen.
Om man låter familjen räkna samman sin totala ekonomi och att familjen inte påverkas ekonomiskt negativt oavsett vem som är hemma blir det troligtvis lättare för familjer att dela på föräldradagarna. Familjerna borde själva förfoga fritt över de dagar de tilldelas.
Varje familj har olika förutsättningar och möjligheter; att viga månader åt fadern kan innebära att föräldrarna inte får möjlighet att ta tillvara den tid som står till förfogande om pappan inte har möjlighet att vara hemma i 3 månader.
Om regeringen på allvar vill att papporna ska vara hemma i 3 månader hade det varit önskvärt att de räknar på att kompensera familjerna ekonomiskt och att familjerna inte förlorar ekonomiskt oavsett vem av föräldrarna som är hemma med barnen.