Det är viktigt att öka säkerheten på våra vägar och jobba mot den nollvision som Vägverket har satt upp. Ett steg mot detta är att polisen måste ges så effektiva metoder som möjligt för att kunna upptäcka narkotika- och alkoholpåverkade bilförare.
I polisens arbetsuppgifter ingår att regelbundet göra slumpvisa alkoholtester av bilförare vid vägkanten. När det gäller möjligheterna att upptäcka förare som är påverkade av andra droger saknas i dag verkningsfulla rutiner. Det enda redskapet är polismannens iakttagelser eftersom polisen endast kan använda urin- och blodprov för att säkerställa huruvida en bilförare är påverkad av narkotika. Dessa metoder är både tids- och kostnadskrävande och omöjliga att genomföra utan att direkt misstanke finns. Detta är allvarligt då det är uppskattningsvis 16 000 stycken drogpåverkade förare i trafiken varje dag.
Det finns idag väl utvecklade metoder som möjliggör för polisen att direkt på plats kunna ta tillförlitliga och snabba salivprover så man direkt kan få svar på om föraren är påverkad av narkotika. Detta utmynnar i att polisen kan bli mycket mer effektiv i sitt arbete att få bort de drogpåverkade förarna från våra vägar. Idag används sådana tester i stor omfattning i Danmark men endast i liten skala i Sverige. Dock får sådana tester endast användas om det redan föreligger misstanke om brott vilket innebär att testerna inte kan användas på ett sätt som är jämförbart med slumpmässiga alkoholtester.
I och med en lagändring som trädde i kraft 1 april 2008 gavs Kriminalvården rätten att vid sidan om blod-, urin- och utandningsprov även få använda bl.a. salivprov.
Liknande lagstiftning kan omfatta även Polismyndigheten. En ny lagstiftning på detta område ger polisen utökade rättigheter att testa om bilförare är narkotikapåverkade med ett enkelt salivtest.
.
|
Margareta B Kjellin (M) |
|