Motion med snarlikt krav har tidigare avslagits av riksdagen. Utvecklingen går dock tydligt tvärt mot riksdagens vilja. Allt fler väljer cykel inte bara i stadsmiljö utan även för längre transporter. På flera håll i landet binder kommuner samman tätorter med cykelvägar för att öka möjligheten till yrkespendling utan bilen. Cykel på fritiden, som träning eller rent nöje blir allt vanligare. Semester på cykel växer även det. Den turist som kommer per cykel spenderar ofta mer pengar på mat och boende än den som kommer i husbil. Riksdagen är därför tydligt efter sin tid och jag vill därför, när vi nu har en ny regering med klimatsmart inriktning, än en gång ge riksdagen en möjlighet att modernisera sig.
Att cykla på en väg anpassad för bilar eller att cykla på vägar utanför städer eller på den svenska landsbygden blir allt vanligare. Vi kanske om några år är tillbaka vid en användning av cykeln som liknar den före bilens segertåg. Den stora skillnaden mellan då och nu är biltrafiken och de risker den medför för cyklisterna. Genom en samhällsplanering där bilen är norm skapar vi en bilism som gör det allt svårare att ta sig fram med cykel.
Hälsotrenden är förmodligen den starkaste orsaken till att allt fler väljer att ta sig fram med cykel till vardags och på fritiden. Samhället är en stor vinnare om medborgarna håller sig friska så en sådan trend borde understödjas.
Cykeln som alternativ är även att föredra ur ett klimatperspektiv, den tar liten plats i gaturummet och kräver inte så stor parkeringsyta som en bil. Det finns knappast några tunga argument för att samhället inte borde prioritera cykel som färdmedel. För att stödja en sådan utveckling menar jag att det nu är hög tid att även ta ett nationellt ansvar för frågan om att använda cykeln vid transport utanför tätorterna.
Det finns ofta ingen eller väldigt liten plats för någonting annat än bilen utmed våra landsvägar. Att grundlägga goda vanor och lära barn och unga att cykla till kamrater, till skolan eller till en fritidsaktivitet, låter sig nästan inte göras när man bor utmed hårt trafikerade vägar. Det är inte ens självklart att man som vuxen upplever det som ett alternativ att cykla vissa sträckor och tider, på grund av hård trafik. Att trafiken ökar och att den på sina håll omöjliggör för den som vill cykla, verkar ansvarig myndighet, Trafikverket, blunda för. Det är dags att nu göra vad vi kan för att fler ska få möjlighet att även cykla utmed riksvägar, där bilismen i dag tar större delen av utrymmet.
En politisk åtgärd som kan bidra till en utveckling i den riktningen är ett tydligare uppdrag att utöka möjligheterna för cykling på eller invid det statliga vägnätet.
Trafikverket bör få ett uppdrag som gör det tydligt att man vid omfattande restaureringar av vägsträckor och vid större vägarbeten, samt vid planering för nya statliga vägar skall utforma vägen och eller dess omgivning så att möjligheterna för användning av cykel blir rimlig. Kravet skall inte enbart gälla framkomlighet med cykel utan det måste självklart handla om ett krav på ”trafiksäker framkomlighet” med cykel.
Mot bakgrund av det ovan anförda bör riksdagen ge regeringen till känna som sin uppfattning att Trafikverket skall ges ett tydligare uppdrag än idag att underlätta möjligheterna att cykla trafiksäkert utanför tätorter på det statliga vägnätet.
.
|
Jan Lindholm (MP) |
|