Innehavare av tv-mottagare har i vårt land allt sedan 1956 fått betala en TV-avgift. Radiotjänst i Kiruna tog i slutet av 80-talet över ansvaret från dåvarande Televerket att kontrollera tv-innehav och fakturera avgiften.
Sedan dess har Sveriges Television fått konkurrens av ett stort antal reklamfinansierade tv-kanaler. Den tekniska utvecklingen och inte minst digitaliseringen har möjliggjort för kunden att själv välja när man vill titta på filmer eller andra tv-program. Dessutom kan man nu, sedan såväl SVT som t ex reklamfinansierade TV4 sänder sina kanaler live på nätet, ta emot tv-sändningar via datorer, surfplattor och mobiltelefoner.
På grund av detta valde Radiotjänst att avgiftsbelägga även datorer, surfplattor och mobiltelefoner. Effekten blev att småföretagare och studenter med dator fick betala tv-avgift oavsett om de utnyttjade möjligheten att titta på SVT:s sändningar eller ej. Även ungdomar med smartphone som flyttat till eget boende fick betala. Detta förfaringssätt stoppades dock av Högsta förvaltningsdomstolen i ett beslut sommaren 2014. Sedan dess har Radiotjänst återbetalat tv-avgifter till de som så begärt och som saknade vanlig tv-mottagare.
Den tekniska utvecklingen har sprungit ifrån tv-licensen som funnits sedan 50-talet och som är knuten till innehav av en särskild tv-mottagare. Idag går det att se filmer, lyssna på musik och titta på tv via en mängd digitala apparater. Dessutom är många nya tv-apparater egentligen en form av dator med många användningsområden.
Med anledning av detta vore det naturligt att tv-licensen snarast ersätts av en teknikneutral public serviceavgift som tas in via Skatteverket, men vid sidan av budgeten med fortsatt starkt oberoende. På det sättet fångar vi in de 10–15 procent som idag fuskar med att betala samtidigt som Radiotjänst kan läggas ner, vilket leder till betydande besparingar. Detta bör ges regeringen till känna.
.
|
Lars-Axel Nordell (KD) |
|
|
Gustaf Hoffstedt (M) |
Per Lodenius (C) |
|
Bengt Eliasson (FP) |
|