Förutsättningarna för att kunna bo och verka på svensk landsbygd försämrades när pumplagen trädde i kraft 1 april 2006. Att bo på landsbygd innebär att man är beroende av serviceinrättningar som tillhandahåller drivmedel i form av framför allt bensin och diesel, eftersom 94 procent av alla bilister äger fordon med de drivmedelsegenskaperna.
Enligt pumplagen måste du sälja förnybart bränsle, som biogas eller etanol, om din bensinstation har en försäljningsvolym överstigande 1 500 kubikmeter av bensin och diesel om året.
Många serviceinrättningar har av ekonomiska skäl tvingats lägga ned sin verksamhet då de inte haft råd att installera anläggningar med förnybara drivmedel. Att tillhandahålla förnybara drivmedel är bra för fler och bättre miljöalternativ, men skall inte vara påtvingande genom en lag som avsevärt försvårar för små näringsidkares överlevnad. När dessa många gånger lever på marginalen är det ekonomiskt påfrestande att nödgas investera i en biogasanläggning eller etanolpump.
.
|
Runar Filper (SD) |
Jonas Millard (SD) |