Bilaga 2
____
|
|
Erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2014/15:29 Erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen och två motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen.
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag med några mindre ändringar av redaktionell art. Utskottet avstyrker motionsyrkandena.
Syftet med lagförslagen är att den dömde ska verkställa påföljden i den medlemsstat där hans eller hennes sociala återanpassning kan förväntas ske bäst. Avsikten är att dömda personer med hemvist eller närmare anknytning till en annan medlemsstat inom Europeiska unionen (EU) i större utsträckning än i dag ska verkställa straffet i den staten. Förslagen är ett led i att genomföra rambeslutet om verkställighet av frihetsberövande påföljder.
Regeringen föreslår därför en ny lag om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom EU samt ett antal lagändringar. Enligt den föreslagna lagen ska Kriminalvården pröva om en utländsk dom ska erkännas och verkställas i Sverige eller om en svensk dom ska skickas till en annan medlemsstat för att verkställas i den staten. De svenska påföljder som föreslås kunna överföras är fängelse, överlämnande till rättspsykiatrisk vård och sluten ungdomsvård. I den föreslagna lagen fastslås kriterier för när ett erkännande respektive översändande ska ske, hur prövningen ska gå till och i vilken utsträckning den andra statens medgivande eller den dömdes samtycke krävs. Kriminalvårdens beslut föreslås kunna överklagas till allmän domstol.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2015.
Den föreslagna lagen innebär att området för de förvaltningsuppgifter som överlämnas till en annan stat utvidgas. Nämnda förvaltningsuppgifter innefattar myndighetsutövning. Lagen bör därför beslutas med kvalificerad majoritet i riksdagen (10 kap. 8 § regeringsformen).
I betänkandet finns två reservationer (SD).
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen
1.Det utfärdande landets rättsprinciper, punkt 4 (SD)
2.Samtycke till överförande av verkställighet , punkt 5 (SD)
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
|
1. |
Lag om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen |
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen med de ändringarna att i 3 kap. 9 § första stycket ska ordet ”om” mellan orden ”domen” och ”frihetsberövande” bytas ut mot ”på” och i 3 kap. 11 § ska ordet ”om” mellan orden ”domen” och ”frihetsberövande” bytas ut mot ”på”.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2014/15:29 punkt 1.
|
2. |
Lag om ändring i lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt |
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt med den ändringen att ordet ”Justitiedepartementet” i första stycket byts ut mot orden ”Ansvarigt statsråd”.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2014/15:29 punkt 10.
|
3. |
Övriga lagförslag |
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i brottsbalken,
2. lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom,
3. lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.,
4. lag om ändring i lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård,
5. lag om ändring i lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete,
6. lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder,
7. lag om ändring i lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder,
8. lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott,
9. lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål,
10. lag om ändring i lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen,
11. lag om ändring i lagen (2006:615) om samarbete med Specialdomstolen för Sierra Leone.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2014/15:29 punkterna 2–9 och 11–13.
|
4. |
Det utfärdande landets rättsprinciper |
Riksdagen avslår motion
2014/15:3025 av Adam Marttinen och Kent Ekeroth (SD) yrkande 1.
Reservation 1 (SD)
|
5. |
Samtycke till överförande av verkställighet |
Riksdagen avslår motion
2014/15:3025 av Adam Marttinen och Kent Ekeroth (SD) yrkande 2.
Reservation 2 (SD)
Stockholm den 12 februari 2015
På justitieutskottets vägnar
Beatrice Ask
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Beatrice Ask (M), Annika Hirvonen (MP), Helene Petersson i Stockaryd (S), Elin Lundgren (S), Krister Hammarbergh (M), Arhe Hamednaca (S), Kent Ekeroth (SD), Anti Avsan (M), Susanne Eberstein (S), Johan Hedin (C), Anders Hansson (M), Petter Löberg (S), Adam Marttinen (SD), Johan Pehrson (FP), Linda Snecker (V), Andreas Carlson (KD) och Lawen Redar (S).
I ärendet behandlar utskottet regeringens proposition 2014/15:29 Erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen. Propositionens förslag till lagstiftning är ett led i genomförandet av rambeslutet om verkställighet av frihetsberövande påföljder[1].
Regeringens förslag till riksdagsbeslut återges i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2. Lagförslagen har granskats av Lagrådet frånsett de lagändringar som endast berör Regeringskansliets organisation och hur uppgifter fördelas mellan statsråden.
Med anledning av propositionen har två motionsyrkanden väckts. Förslagen i motionerna återges i bilaga 1.
I utskottets förslag till riksdagsbeslut lämnas tre förslag till mindre ändringar av redaktionell karaktär.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår motionsyrkanden om betydelsen av det utfärdande landets rättsprinciper och om att kravet på samtycke från den dömde ska tas bort.
Jämför reservationerna 1 (SD) och 2 (SD).
Propositionen
Allmänt
Inom EU pågår ett omfattande arbete med att ersätta den traditionella formen av straffrättsligt samarbete med ett samarbete som bygger på principen om ett ömsesidigt erkännande av domar och beslut i brottmål. Utgångspunkten är att medlemsstaterna inte ska ifrågasätta varandras domar och beslut utan i stället direkt verkställa dem, trots eventuella olikheter i medlemsstaternas materiella och processuella reglering. Syftet är att uppnå ett enklare, snabbare och effektivare samarbete.
I propositionen lämnar regeringen förslag på de lagändringar som behövs för att genomföra rambeslutet om verkställighet av frihetsberövande påföljder[2]. Rambeslut är ett led i det fortgående arbetet inom EU för att förbättra samarbetet på det straffrättsliga området och bygger på principen om ett ömsesidigt erkännande av domar och beslut i brottmål. Syftet med rambeslutet är att fastställa regler enligt vilka medlemsstaterna, för att underlätta en social återanpassning av den dömda personen, ska erkänna en dom och verkställa den utdömda påföljden.
För att genomföra rambeslutet föreslår regeringen att en ny lag om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom EU ska införas. Förslaget innebär att dömda personer med hemvist eller närmare anknytning till en annan medlemsstat inom EU i större utsträckning än i dag ska verkställa straffet i den staten. Den nya lagen ska tillämpas i stället för lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom. Den nya lagen ska dock inte tillämpas när ett särskilt beslut fattats som innebär att tillämpningen av rambeslutet i en viss medlemsstat avbryts. I förhållande till Danmark och Finland ska den nya lagen tillämpas om påföljden avser överlämnande till rättspsykiatrisk vård eller sluten ungdomsvård. Om påföljden avser fängelse ska lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. tillämpas.
Den nya lagen ska tillämpas på svenska och utländska domar, beslut eller avgöranden om frihetsberövande påföljder som med stöd av rambeslutet om verkställighet av frihetsberövande påföljder sänds över av behörig myndighet till en annan medlemsstat inom EU eller till Sverige för erkännande och verkställighet. De svenska påföljder som föreslås kunna överföras är fängelse, överlämnande till rättspsykiatrisk vård och sluten ungdomsvård.
En dom på en frihetsberövande påföljd får sändas över till en annan medlemsstat eller ska tas emot i Sverige för erkännande och verkställighet om den behöriga myndigheten i den stat där verkställighet ska ske har medgett att domen får översändas dit. Ett sådant medgivande behövs inte om den dömde är medborgare och bosatt i den stat där verkställighet ska ske eller om den dömde är medborgare i den stat där verkställigheten ska ske och till följd av domen kommer att utvisas eller avvisas dit efter verkställigheten av påföljden. I dessa två fall är anknytningen generellt så pass stark att det kan presumeras att den dömdes sociala återanpassning underlättas vid ett överförande. Ett medgivande från den verkställande staten behövs inte heller om den dömde är bosatt i och har vistats lagligt utan avbrott under minst fem år i den stat där verkställigheten ska ske under förutsättning att den andra medlemsstaten enligt rambeslutet anmält att det inte krävs något medgivande i förhand för att sända över en dom i dessa fall.
Kriminalvården ska vara behörig myndighet att pröva om en svensk dom eller slutligt beslut på frihetsberövande påföljd ska sändas över till en annan medlemsstat inom EU för erkännande och verkställighet i den staten. Kriminalvården ska också vara behörig myndighet att ta emot och pröva om en dom eller ett beslut på motsvarande påföljd meddelad i en annan medlemsstat ska erkännas och verkställas i Sverige.
I den föreslagna lagen fastslås även kriterier för hur prövningen ska gå till och i vilken utsträckning den dömdes samtycke krävs. Kriminalvårdens beslut föreslås kunna överklagas till allmän domstol. Propositionen innehåller även förslag till följdändringar och ändringar i andra lagar till följd av Regeringskansliets organisation.
Den föreslagna lagen om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom EU innebär att en förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning mot enskild överlåts till en annan stat. Lagen bör därför beslutas med kvalificerad majoritet i riksdagen (10 kap. 8 § regeringsformen).
Den dömdes samtycke
Regeringens förslag innebär att en dom på frihetsberövande påföljd får sändas över till en annan medlemsstat eller ska tas emot i Sverige för erkännande och verkställighet endast om den dömde samtyckt till detta. Ett sådant samtycke behöver dock inte inhämtas om
– den dömde är medborgare och bor i den stat där verkställigheten ska ske
– den dömde till följd av domen kommer att utvisas eller avvisas till den stat där verkställigheten ska ske efter verkställigheten av påföljden
– den dömde har flytt eller på annat sätt återvänt till den stat där verkställigheten ska ske på grund av det straffrättsliga förfarandet eller efter det att domen meddelats i den andra staten.
Rambeslutets grundläggande syfte, dvs. att underlätta den dömdes sociala återanpassning ställer som utgångspunkt upp ett krav på att den dömde ska ha samtyckt till att verkställigheten flyttas över. Det starkaste skälet för detta är att ett överflyttande mot den dömdes vilja inte underlättar hans eller hennes sociala återanpassning. Regeringen anför att även den nya lagstiftningen bör ha detta som utgångspunkt. I ett antal fall har det emellertid ansetts att det inte behövs något samtycke från den dömde. Utgångspunkten i dessa fall är den motsatta, dvs. att det trots avsaknaden av ett samtycke finns starka skäl för att verkställigheten ska överföras till en annan stat. I de två första fallen anses den dömde ha en stark anknytning till den verkställande staten. I det sistnämnda fallet är tanken mer att den dömde inte ska kunna undandra sig verkställighet genom att fly till den verkställande staten. En dom ska endast få sändas över respektive tas emot om den dömde befinner sig i Sverige eller i den andra medlemsstaten.
Social återanpassning
Ett grundläggande krav för att en svensk dom ska få sändas över till en annan medlemsstat inom EU för att där erkännas och verkställas är att den dömdes sociala återanpassning underlättas av att verkställigheten överförs dit. Rambeslutet innehåller inte några uttryckliga bestämmelser om vilka omständigheter som ska föreligga för att kunna konstatera att den sociala återanpassningen underlättas vid ett överförande. I stället får Kriminalvården i varje enskilt fall göra en helhetsbedömning utifrån samtliga relevanta omständigheter. Vid bedömningen ska den dömdes egen inställning till ett översändande av domen beaktas. Innan Kriminalvården sänder över en dom till en annan medlemsstat ska den dömde, om han eller hon befinner sig i Sverige, tillfrågas om han eller hon samtycker till att domen sänds över och i övrigt om sin inställning till översändandet.
Om det vid tidpunkten för översändande av domen återstår mindre än sex månader av påföljden att avtjänas får en svensk dom sändas över till en annan medlemsstat endast om särskilda skäl talar för att verkställigheten ändå ska överföras till den andra staten.
Erkännande av domen och verkställighet av påföljden
Av rambeslutet framgår (artikel 8) att den behöriga myndigheten i den verkställande staten ska erkänna en dom som har översänts i enlighet med bestämmelserna och omedelbart vidta alla nödvändiga åtgärder för verkställighet av påföljden, såvida det inte föreligger skäl för att vägra erkännande och verkställighet. Grunderna för en sådan vägran framgår av artikel 9 i rambeslutet.
Rambeslutet innebär emellertid inte någon skyldighet för Sverige som utfärdande stat att sända över en dom på frihetsberövande påföljd till en annan medlemsstat. Av lagförslaget framgår att ett sådant översändande alltid ska föregås av en lämplighetsprövning. En helhetsbedömning ska göras av ett flertal omständigheter. En sådan omständighet är om den verkställande staten avser att anpassa påföljden. En sådan anpassning får enligt rambeslutet göras i två fall, med hänsyn dels till påföljdens längd, dels till påföljdens art (artikel 8.2–8.4 i rambeslutet).
En anpassning av påföljdens längd kan innebära att längden sätts ned avsevärt med hänsyn till den andra statens bestämmelser om det längsta straffet för ett liknande brott. Beroende på hur mycket längden på påföljden sätts ned kan det i vissa fall anses vara olämpligt att överföra verkställigheten. Enligt nuvarande praxis har det inte ansetts lämpligt med ett överförande när tiden för straffet har satts ned till ungefär hälften. Regeringen anför att detta även fortsättningsvis bör gälla som en riktpunkt. En viss betydelse har vidare den faktiska längden på påföljden med beaktande av regler för villkorlig frigivning. Ett större mått av acceptans kan vara befogat när det rör sig om kortare straff. Regeringen anser således att den andra staten måste få göra en viss anpassning av påföljden, men att påföljden alltjämt bör utgöra en, enligt svenska mått, rimlig reaktion på de brott som har begåtts.
Samma utgångspunkter bör gälla om den andra staten vill anpassa den svenska påföljden till ett annat straff eller en annan åtgärd för liknande brott. Åtgärden bör även efter anpassningen vara en rimlig reaktion på de brott som har begåtts. Eftersom medlemsstaternas påföljdssystem ser olika ut är det svårt att förutse vad anpassningen kommer att resultera i, men troligtvis kommer det huvudsakligen att bli aktuellt när verkställigheten avser unga personer eller psykiskt störda lagöverträdare. Kriminalvården bör efter samråd med den andra statens myndigheter kunna bilda sig en uppfattning om den nya påföljden för att göra den lämplighetsbedömning som krävs.
Om den utländska påföljden behöver anpassas för att kunna verkställas i Sverige ska Kriminalvården i vissa fall själv kunna meddela beslut i fråga om påföljdens art och längd. Detta ska dock bara ske om anpassningen av påföljden är av enklare slag. Kriminalvården ska annars överlämna till Åklagarmyndigheten att ansöka hos rätten om att ny påföljd ska bestämmas.
Motionen
I kommittémotion 2014/15:3025 av Adam Marttinen och Kent Ekeroth (båda SD) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande av att utfärdandelandets rättsprinciper ska väga tungt när en bedömning om överförande av dom och verkställighet sker till annan stat. Motionärerna anför att de är skeptiska till att en stat ska kunna anpassa en annan stats frihetsberövande påföljd för att harmonisera påföljden med den egna statens rättsprinciper, särskilt när det gäller brott som har begåtts i Sverige. I yrkande 2 i samma motion begärs ett tillkännagivande om att det inte ska krävas att den dömde samtycker för att en dom med frihetsberövande påföljd ska kunna överföras till en annan medlemsstat för erkännande och verkställighet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att rambeslutet om verkställighet av frihetsberövande påföljder är ett led i det fortgående arbetet inom EU för att förbättra samarbetet på det straffrättsliga området. Rambeslutet bygger på principen om ömsesidigt erkännande av domar och beslut i brottmål. Som framkommit är det nu aktuella lagförslaget ett led i att genomföra rambeslutet. Utskottet välkomnar regeringens lagförslag vars syfte är att underlätta en social återanpassning av den dömde personen. Avsikten är således att den dömde i större utsträckning än i dag ska verkställa straffet i den medlemsstat där hans eller hennes sociala återanpassning kan förväntas ske bäst. Utskottet anser att regeringens lagförslag är ändamålsenligt utformat och därför bör antas.
Mot bakgrund av rambeslutets grundläggande syfte, dvs. att underlätta den dömdes sociala återanpassning, ställer rambeslutet (artikel 6.1) som utgångspunkt upp ett krav på att den dömde ska samtycka till att verkställigheten flyttas över. Enligt regeringen är det starkaste skälet för detta att ett överflyttande mot den dömdes vilja inte underlättar hans eller hennes sociala återanpassning. I ett antal fall har det emellertid ansetts att det inte behövs något samtycke från den dömde (artikel 6.2), t.ex. när den dömde är medborgare i den staten där verkställighet ska ske. Utgångspunkten är här den motsatta, dvs. att det trots avsaknaden av samtycke finns starka skäl att överföra verkställigheten, t.ex. att den dömde anses ha en stark anknytning till den verkställande staten. Utskottet delar regeringens bedömning att ett krav på samtycke som huvudregel ska föreligga och är inte berett att utöka möjligheterna att flytta över verkställigheten utan samtycke. Utskottet ser således inte något skäl för en sådan begäran som framförs i motion 2014/15:3025 (SD) yrkande 2.
Som framgår av propositionen skiljer sig påföljdssystemen åt i de olika medlemsstaterna. Rambeslutet innehåller därför bestämmelser som gör det möjligt att anpassa påföljden med hänsyn till dess längd eller art (artikel 8).
Utskottet konstaterar att i de fall där Sverige är verkställande stat innebär rambeslutet i flera fall en förpliktelse att ta emot en dom på en frihetsberövande påföljd och pröva om domen ska erkännas och påföljden verkställas i Sverige. Sverige har möjlighet att i vissa fall anpassa den påföljd som ska verkställas här. I det omvända fallet, dvs. när Sverige är den utfärdande staten innebär rambeslutet att Sverige får sända över en dom i enlighet med de förutsättningar som anges i rambeslutet. Av regeringens lagförslag framgår att Kriminalvården ska överväga en mängd omständigheter innan den fattar ett beslut om att översända en dom. Kriminalvården ska bl.a. göra en lämplighetsbedömning där den andra statens avsikt att anpassa påföljden ska beaktas.
Utskottet konstaterar att rambeslutet innehåller bestämmelser som gör det möjligt att i vissa fall anpassa påföljden. Vidare instämmer utskottet i det som regeringen anfört om den lämplighetsprövning som ska göras innan en dom sänds över till en annan medlemsstat för att där erkännas och verkställas. Utskottet ser inte något skäl att ställa sig bakom det tillkännagivande som efterfrågas i motion 2014/15:3025 (SD) yrkande 1.
Utskottet föreslår således sammanfattningsvis att riksdagen antar de lagförslag som lämnas i propositionen med de ändringar som framgår av utskottets förslag till riksdagsbeslut och avslår motionsyrkandena.
|
1. |
|
|
|
av Kent Ekeroth (SD) och Adam Marttinen (SD). |
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion
2014/15:3025 av Adam Marttinen och Kent Ekeroth (SD) yrkande 1.
Vi är i huvudsak positivt inställda till kriminalpolitiskt samarbete över nationsgränser, så länge det är fråga om ett samarbete där självständiga stater förbinder sig till åtaganden kring ett ömsesidigt intresse. Genom den nu aktuella propositionen möjliggörs ett mer effektivt samarbete kring frihetsberövande påföljder som bygger på ett nationellt ansvar och en respekt för andra nationer.
Vi betraktar regeringens förslag som ett utvidgat samarbete mellan självständiga stater som är med i EU och ställer oss därför i huvudsak bakom propositionen. Däremot är vi skeptiska till att en stat ska kunna anpassa en annan stats frihetsberövande påföljd för att harmonisera påföljden med den egna statens rättsprinciper, särskilt när det gäller brott som har begåtts i Sverige. Utgångspunkten i dessa fall där nationella rättsuppfattningar och rättsprinciper skiljer sig åt ska vara att respektera utfärdandelandets rättsliga påföljd och de principer enligt vilket utfärdandelandet hanterar en rättslig påföljd. Vid en bedömning av om en dom ska föras över till en annan stat för erkännande och verkställighet ska en samlad bedömning ske utifrån flera faktorer där för- och nackdelar vägs samman. Vi anser att respekten för utfärdandelandets rättsprinciper ska väga tungt när en bedömning om överförande av dom och verkställighet sker till annan stat och att detta ska särskilt beaktas när det gäller brott som har begåtts i Sverige. Detta för att upprätthålla en likabehandling av rättsliga påföljder och för att upprätthålla respekten för vår nationella lagstiftning.
|
2. |
|
|
|
av Kent Ekeroth (SD) och Adam Marttinen (SD). |
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion
2014/15:3025 av Adam Marttinen och Kent Ekeroth (SD) yrkande 2.
I fråga om den dömdes förmåga till social återanpassning så anges noga övertänkta kriterier för när ett samtycke från den dömde inte behöver inhämtas för att överföra dom med efterföljande verkställighet till annan stat. Vi anser att det inte heller ska krävas samtycke i övriga fall. En myndighet kan göra en samlad bedömning av möjligheten till social återanpassning på ett neutralt sätt medan den dömde kan ha ett kortsiktigt eller oärligt egenintresse som långsiktigt inte gynnar en social återanpassning. Därmed anser vi att den dömdes egen uppfattning bör vara en del av en samlad bedömning men att ett samtycke inte bör vara ett absolut krav. Vi instämmer med regeringen om att även den dömdes språkliga, kulturella, sociala, ekonomiska eller andra band till en stat bör spela roll vid bedömningen och anser att de kriterierna bör ha en större vikt vid ett beslut och bör väga tyngre än den dömdes egen uppfattning.
Bilaga 1
____
Förteckning över behandlade förslag
1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag (2015:000) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen.
2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken.
3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom.
4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.
5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård.
6.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete.
7.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder.
8.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder.
9.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott.
10.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt.
11.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål.
12.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen.
13.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:615) om samarbete med Specialdomstolen för Sierra Leone.
1.Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utfärdandelandets rättsprinciper ska väga tungt vid en bedömning om överförande av dom och verkställighet till en annan stat.
2.Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det inte ska krävas att den dömde samtycker för att en dom med frihetsberövande påföljd ska föras över till en annan medlemsstat för erkännande och verkställighet.
[1] Rådets rambeslut 2008/909/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen (EUT L 327, 5.12.2008, s. 27).
[2] Rådets rambeslut 2008/909/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen (EUT L 327, 5.12.2008, s. 27).