Finansutskottets betänkande

2014/15:FiU13

 

Nya administrativa sanktioner på finansmarknadsområdet

 

 

Sammanfattning

Utskottet behandlar regeringens förslag i proposition 2014/15:57 Nya administrativa sanktioner på finansmarknadsområdet. Propositionen innehåller förslag som syftar till att genomföra vissa delar av kapitaltäckningsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och värdepappersföretag och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG). Förslagen innebär att det bl.a. införs administrativa sanktioner mot fysiska personer.

I propositionen föreslås ändringar i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Därutöver föreslås vissa ändringar i ett antal andra lagar. Ändringarna avser rättelser av felaktiga hänvisningar. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 2015.

I en motion (V) föreslås att preskriptionstiden för administrativa sanktioner mot fysiska personer bestäms till fem år i stället för två år som föreslås i propositionen.

Utskottet tillstyrker förslagen i propositionen och avstyrker motionen.

I betänkandet finns en reservation.

 

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Utskottets överväganden

Reservation

Nya administrativa sanktioner på finansmarknadsområdet (V)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionen

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Nya administrativa sanktioner på finansmarknadsområdet

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

2. lag om ändring i lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet

3. lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

4. lag om ändring i lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet

5. lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

6. lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

7. lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster

8. lag om ändring i lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag

Därmed bifaller riksdagen proposition 2014/15:57 punkterna 1–8 och avslår motion

2014/15:3036 av Ulla Andersson m.fl. (V).

 

Reservation (V)

Stockholm den 3 mars 2015

På finansutskottets vägnar

Fredrik Olovsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Fredrik Olovsson (S), Monica Green (S), Jonas Jacobsson Gjörtler (M), Jörgen Hellman (S), Oscar Sjöstedt (SD), Jörgen Andersson (M), Ingela Nylund Watz (S), Emil Källström (C), Janine Alm Ericson (MP), Hans Unander (S), Dennis Dioukarev (SD), Jakob Forssmed (KD), Marie Granlund (S), Fredrik Schulte (M), Maria Malmer Stenergard (M), Mats Persson (FP) och Håkan Svenneling (V).

 

 

 

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Bakgrund

Den 26 juni 2013 antog Europaparlamentet och rådet tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet (förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, samt direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG.) Detta innebar att 2006 års kreditinstitutsdirektiv och kapitalkravsdirektiv upphörde att gälla den 1 januari 2014.

Tillsynsförordningen tillämpas sedan den 1 januari 2014 och kapitaltäckningsdirektivet skulle vara genomfört senast samma dag. Riksdagen beslutade att i huvudsak genomföra kapitaltäckningsdirektivet den 25 juni 2014.[1] Direktivets bestämmelser om administrativa sanktioner mot fysiska personer återstår dock att införliva med svensk rätt, och det är dessa som behandlas i denna proposition.

Synpunkter från Lagrådet

Lagrådet har yttrat sig över lagförslagen. Regeringen har i stort sett följt Lagrådets förslag och synpunkter. Det gäller dock inte införandet av en möjlighet att undanröja ett sanktionsföreläggande och utformningen av 15 kap. 1 c § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, nedan kallad LBF, och 25 kap. 1 c § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, nedan kallad LVM. Lagrådet förordar att det andra stycket i respektive paragraf utformas som tre alternativa punkter och att passusen ”sedan det anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen” tas bort. Regeringen förklarar att avsikten med regleringen är att punkterna ska vara kumulativa. För att omständigheterna i det andra stycket i respektive paragraf ska kunna beaktas ska institutet eller den fysiska personen såväl ha samarbetat med Finansinspektionen på föreskrivet sätt som vidtagit (institutet) eller verkat för (fysiske personen) snabb rättelse. Enligt regeringen bör stycket därför inte utformas i tre alternativa punkter och passusen ”sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen” vara kvar.

 

 

Utskottets överväganden

Nya administrativa sanktioner på finansmarknadsområdet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens förslag till ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, lagen (2010:751) om betaltjänster och lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2014/15:57 punkterna 1–8 och avslår motionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag som syftar till att genomföra vissa delar av kapitaltäckningsdirektivet, Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och värdepappersföretag och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, Förslagen innebär att det bl.a. införs administrativa sanktioner mot fysiska personer.

I propositionen föreslås ändringar i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Därutöver föreslås vissa ändringar i ett antal andra lagar. Ändringarna avser rättelser av felaktiga hänvisningar.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 2015.

Direktivets huvudsakliga innehåll

Kapitaltäckningsdirektivet ställer krav på att medlemsstaterna i sin nationella lagstiftning inför särskilda regler för olika former av administrativa sanktioner mot fysiska personer. De ska vara proportionella, effektiva och avskräckande. Sanktioner ska kunna drabba institut som begått en överträdelse, men även fysiska personer i institutets ledning som befunnits ansvariga för överträdelsen. Kapitaltäckningsdirektivet innehåller bestämmelser om storleken på sanktionsavgifter om regelverket inte efterlevs. Direktivet ställer också krav på att behöriga myndigheter får befogenhet att förbjuda fysiska personer att utöva vissa funktioner i institut, rätt att kräva att otillåtna ageranden upphör, möjlighet att besluta om förbud mot aktieägare att utöva sina rösträtter och möjlighet att offentliggöra sanktionsbeslut. För att minska risken att tillämpningen av sanktionerna inte blir enhetliga i medlemsstaterna anges det i direktivet vilka kriterier som ska beaktas vid ett sanktionsbeslut. Medlemsstaterna kan välja att inte tillämpa reglerna om administrativa sanktioner om överträdelserna i fråga är föremål för straffrättsliga sanktioner i nationell rätt.

Vad gäller i dag?

Administrativa sanktioner mot institut

Regler om ingripande och sanktioner mot kreditinstitut och värdepappersbolag finns framför allt i 15 kap. LBF och 25 kap. LVM. Bestämmelserna i de båda lagarna är uppbyggda på samma sätt. De anger att Finansinspektionen ska ingripa om ett institut har åsidosatt sina skyldigheter enligt respektive lag och andra författningar som reglerar institutets verksamhet. Redan innan en överträdelse har ägt rum får Finansinspektionen utfärda ett föreläggande om det är sannolikt att institutet inom tolv månader kommer att bryta mot de regler som gäller för verksamheten. Finansinspektionen får dock avstå från att ingripa om överträdelsen är ringa eller ursäktlig, om institutet gör rättelse eller om någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot institutet och dessa åtgärder bedöms som tillräckliga.

När en överträdelse har begåtts får Finansinspektionen välja vilken åtgärd som är mest ändamålsenlig i det enskilda fallet. Hänsyn ska tas till överträdelsens art, dess konkreta eller potentiella effekter på det finansiella systemet och eventuella skador som uppstått. Finansinspektionen ska också beakta om institutet tidigare begått en överträdelse, om överträdelserna är likartade samt den tid som gått mellan överträdelserna. Förmildrande omständigheter är om institutet i väsentlig mån genom ett aktivt samarbete underlättat Finansinspektionens utredning och snabbt upphört med överträdelsen sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen. Den allvarligaste formen av ingripande är återkallelse av tillståndet. Om det är tillräckligt kan Finansinspektionen i stället nöja sig med en varning. Vid mindre allvarliga överträdelser kan det bli aktuellt med ett föreläggande att inom viss tid begränsa rörelsen i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen och med förbud att verkställa beslut. Finansinspektionen kan också ingripa genom beslut om anmärkning. En anmärkning eller varning får förenas med en sanktionsavgift.

Sanktionsavgiften ska fastställas till högst 10 procent av institutets omsättning det närmast föregående räkenskapsåret, två gånger den vinst som erhållits till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller två gånger de kostnader som undvikits till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, och får inte bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor.

Administrativa sanktioner mot fysiska personer

Om ett kreditinstitut eller värdepappersbolag begår en överträdelse har Finansinspektionen möjlighet att rikta vissa åtgärder direkt mot fysiska personer i företagets ledning. För det första kan Finansinspektionen förelägga en enskild person som, utan att ha rätt till det, driver rörelse som omfattas av respektive lag att upphöra med rörelsen. Föreläggandet kan kombineras med vite. För det andra kan Finansinspektionen, om någon som ingår i ett instituts styrelse eller är dess verkställande direktör inte uppfyller lagens krav på lämplighet, i stället för att återkalla institutets tillstånd besluta att den enskilde styrelseledamoten eller den verkställande direktören inte längre ska ha kvar sitt uppdrag. För det tredje kan Finansinspektionen besluta att en person som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar i ett kreditinstitut vid stämman inte får rösta för fler aktier eller andelar än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat. Detsamma gäller om personen i väsentlig utsträckning åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet. Finansinspektionen får även förelägga den som har ett kvalificerat innehav att avyttra så stor del av sina aktier eller andelar att innehavet därefter inte är kvalificerat.

Vad föreslår regeringen?

Lagändringar för att genomföra direktivets bestämmelser om överträdelser

Regeringen föreslår att Finansinspektionen får rätt att ingripa mot en enskild styrelseledamot eller en verkställande direktör i ett institut, eller en ersättare för någon av dem, för en överträdelse som institutet har gjort sig skyldigt till. De överträdelser som kan föranleda sanktioner mot personerna i fråga ska uttryckligen anges i lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden. Finansinspektionen ska enligt förslaget endast ingripa om överträdelsen som institutet gjort sig skyldigt till är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har orsakat överträdelsen. För att undvika att det uppstår en konflikt med Europakonventionens, och möjligen även unionsrättens, princip om rätten att inte belasta sig själv föreslår regeringen att det införs en undantagsbestämmelse för vissa situationer då en styrelseledamot, en verkställande direktör eller en ersättare för någon av dem också är ägare i institutet.

När det gäller överträdelser av och sanktioner mot juridiska personer anser regeringen att den nuvarande ordningen i lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden bör behållas.

Lagändringar för att genomföra direktivets bestämmelser om administrativa sanktioner

Regeringen föreslår att ett ingripande mot en styrelseledamot eller en verkställande direktör i ett institut, eller en ersättare för någon av dem, ska ske genom beslut att personen under en tid av tre till tio år inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett institut, eller ersättare för någon av dem, eller genom beslut om sanktionsavgift.

Det ska även vara möjligt att besluta om sanktionsavgift mot någon (en fysisk eller juridisk person) som anskaffar eller avyttrar ett kvalificerat ägande i ett institut utan att underrätta Finansinspektionen om detta. Detsamma får göras mot den (en fysisk eller en juridisk person) som driver rörelse eller verksamhet utan att vara berättigad till det.

Sanktionsavgiften för en fysisk person ska som högst fastställas till ett belopp som per den 17 juni 2013 i svenska kronor motsvarade 5 miljoner euro eller, i de fall beloppen kan beräknas, två gånger den vinst som personen erhållit eller två gånger de kostnader som personen undvikit till följd av regelöverträdelsen. Sanktionsavgiften ska tillfalla staten. Övriga sanktioner som enligt kapitaltäckningsdirektivet ska kunna vidtas ryms inom gällande rätt. Skyldigheten att publicera sanktionsbeslut bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.

Omständigheter som ska vara styrande vid beslut om sanktioner

Regeringen föreslår att de omständigheter som enligt gällande rätt ligger till grund för val av sanktion och för sanktionsavgiftens storlek för juridiska personer även ska gälla för sanktioner mot fysiska personer. Om personen snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen, ska det beaktas som en förmildrande omständighet.

Hur sanktionerna ska beslutas

Enligt förslaget ska Finansinspektionen genom ett sanktionsföreläggande pröva om den ska ingripa mot ansvariga fysiska personer när institutet har överträtt bestämmelser i lagen. Vilka uppgifter ett sådant sanktionsföreläggande ska innehålla ska anges i lagen. Om ett sanktionsföreläggande inte godkänns av de fysiska personerna inom utsatt tid, får Finansinspektionen ansöka hos allmän förvaltningsdomstol om att sanktion ska beslutas. En sådan ansökan ska göras hos den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av Finansinspektionens beslut om ingripande mot institutet för samma överträdelse. Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätten. Finansinspektionen beslutar i dag om sanktioner mot den som driver verksamhet utan tillstånd och mot ägare som låter bli att till Finansinspektionen anmäla ett förvärv eller en avyttring av ett kvalificerat innehav i ett kreditinstitut och ett svenskt värdepappersbolag. Regeringen anser att den nuvarande ordningen bör behållas.

Preskription och verkställighet

Regeringen föreslår att en sanktion mot en fysisk person för ett instituts överträdelser får beslutas bara om den som sanktionen riktas mot har delgetts sanktionsföreläggande inom två år från det att överträdelsen ägde rum. Bestämmelserna om betalning och preskription i lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden ska enligt regeringen även gälla för sanktioner mot fysiska personer i ledningen av ett kreditinstitut och värdepappersbolag. Den tid på två år som föreslås i propositionen anser regeringen vara väl avvägd. Invändningen som några remissinstanser gör om att tvåårsfristen kan vara för kort och utgöra incitament att dra ut på sanktionsärendet mot institutet, är enligt regeringens mening inte längre lika relevant. Båda sanktionsärendena ska nämligen prövas i allmän förvaltningsdomstol och det finns därmed möjlighet att pröva den juridiska och fysiska personens ansvar samtidigt eller i nära anslutning till varandra.

Överklagande

Regeringen föreslår att Finansinspektionens beslut om sanktionsföreläggande inte ska få överklagas. Anledningen är att regeringen bedömer att det inom ramen för gällande rätt finns möjlighet att undanröja ett godkänt sanktionsföreläggande enligt bestämmelserna om resning.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 2015. Äldre bestämmelser ska fortfarande gälla för överträdelser som ägt rum före ikraftträdandet. Enligt artikel 162 i kapitaltäckningsdirektivet ska medlemsstaterna senast den 31 december 2013 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet. Bestämmelserna ska tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2014. Enligt regeringen har det inte varit möjligt att genomföra direktivets samtliga bestämmelser i svensk rätt inom den tidsfrist som föreskrivs i direktivet. Det är därför angeläget att direktivet kan genomföras fullt ut så snart som möjligt.

Motionen

I motion 2014/15:3036 av Ulla Andersson m.fl. (V) anför motionärerna att preskriptionstiden för administrativa sanktioner mot fysiska personer för ett instituts överträdelser bör bestämmas till fem år, i stället för två år som regeringen föreslår. Anledningen till yrkandet är dels att det kan röra sig om mycket stora belopp, dels att flera remissinstanser, bl.a. Finansinspektionen, anser att en preskriptionstid på två år kan vara ett incitament för att dra ut på ärendena. Vänsterpartiet håller visserligen med regeringen om att synpunkten inte längre är lika relevant eftersom det slutgiltiga förslaget om domstolshantering är annorlunda än vad utredningen föreslog, men synpunkten är enligt motionärerna fortfarande relevant.

Finansutskottets ställningstagande

Enligt utskottet medför förslagen i propositionen att kapitaltäckningsdirektivet genomförs i svensk lagstiftning på ett ändamålsenligt sätt. Utskottet anser att förslaget om en preskriptionstid på två år är väl avvägt.

Mot bakgrund av detta tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionen.

 

Reservation

Nya administrativa sanktioner på finansmarknadsområdet (V)

av Håkan Svenneling (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut om preskriptionstiden borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2014/15:3036 av Ulla Andersson och avslår proposition 2014/15:57 i den delen.

Ställningstagande

Vänsterpartiet välkomnar att regeringen nu presenterar bestämmelser som genomför de regler i kapitaltäckningsdirektivet som innebär att administrativa sanktioner ska kunna utdömas mot fysiska personer. I stort sett anser jag att den föreslagna lagstiftningen är väl avvägd. När det gäller preskriptionstiden för sanktioner mot en fysisk person för ett instituts överträdelser anser jag däremot att denna tid bör vara längre än två år.

I den utredningspromemoria som ligger till grund för regeringens förslag jämförs preskriptionstiden med de tidsfrister som finns i lagen om handel med finansiella instrument och med lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s blankningsförordning. I dessa lagar kan preskriptionstiden vara upp till just två år. Det maximala beloppet för sanktionsavgifter enligt dessa lagar är emellertid betydligt lägre än i den nya lagstiftning som föreslås i propositionen. Beloppet kan vara upp till 10 miljoner kronor för vissa överträdelser i de tidigare lagstiftningarna. Enligt den lagstiftning som föreslås i propositionen kan det röra sig om betydligt större belopp. I och med att överträdelserna i de senare fallen därmed är att betrakta som potentiellt betydligt mer allvarliga, talar det för en längre preskriptionstid.

I remissbehandlingen av utredningspromemorian fanns det instanser som anmärkte på den korta preskriptionstiden, bl.a. Finansinspektionen. De menade att den föreslagna preskriptionstiden kan utgöra ett incitament för att dra ut på ärendena. Det är förvisso sant, som regeringen skriver, att synpunkten inte längre är lika relevant eftersom det slutgiltiga förslaget till domstolshantering är annorlunda jämfört med i utredningspromemorian. Vänsterpartiet anser dock att man inte därmed helt kan avfärda synpunkten, utan att den fortfarande måste betraktas som relevant.

Jag anser att detta sammantaget talar för en längre preskriptionstid. En rimlig sådan kan vara fem år. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag om en längre preskriptionstid för sanktioner mot fysiska personer för ett instituts överträdelser. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

 

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2014/15:57 Nya administrativa sanktioner på finansmarknadsområdet:

1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet.

3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet.

5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

6.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

7.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster.

8.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

Följdmotionen

2014/15:3036 av Ulla Andersson m.fl. (V):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om längre preskriptionstid för sanktioner mot fysiska personer för ett instituts överträdelser.

 

 


Bilaga 2

Regeringens lagförslag

 

 


[1] Prop. 2013/14:228 Förstärkta kapitaltäckningsregler, bet. 2013/14:FiU19 Förstärkta kapitaltäckningsregler, rskr. 2013/14:390.