|
|
Arv i internationella situationer
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar civilutskottet regeringens proposition 2014/15:105 Arv i internationella situationer och en motion som väckts med anledning av propositionen.
Genom en EU-förordning, arvsförordningen, skapas ett gemensamt regelverk inom EU på arvsrättens område. Förordningen ersätter till största delen den nuvarande svenska regleringen av internationella arvsfrågor.
I arvsförordningen regleras vilket lands domstolar och andra myndigheter som får besluta i frågor om arv med internationell anknytning, och vilket lands lag som ska tillämpas på arvet. Sådana arvsfrågor ska normalt prövas i det land där den avlidne hade sin hemvist och enligt det landets lag. Förordningen reglerar också hur domar och andra avgöranden om arv erkänns och verkställs i andra medlemsstater. Vidare införs ett europeiskt arvsintyg, som ska förenkla den praktiska hanteringen av internationella arvsärenden inom EU.
Arvsförordningen blir direkt tillämplig i Sverige. För att tillämpningen av förordningen ska fungera i praktiken föreslår regeringen att det införs en ny lag om arv i internationella situationer.
I propositionen föreslår regeringen också att riksdagen godkänner en överenskommelse om ändring av den nordiska arvskonventionen, som reglerar arvsrättsliga frågor i nordiska förhållanden. Regeringen föreslår att bestämmelserna i konventionen om förvaltning av dödsbon och om verkställighet av nordiska avgöranden i Sverige införlivas i svensk rätt.
Den nya lagen och lagändringarna är avsedda att träda i kraft den 17 augusti 2015.
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag, godkänner en överenskommelse om en reviderad nordisk arvskonvention och avslår mo-tionen.
I betänkandet finns en reservation.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Arv i internationella situationer
Arv i internationella situationer (SD)
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
Arv i internationella situationer |
Riksdagen
a) antar regeringens förslag till
1. lag om arv i internationella situationer,
2. lag om ändring i ärvdabalken,
3. lag om ändring i jordabalken,
4. lag om ändring i lagen (1990:272) om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhetsförhållanden,
5. lag om ändring i lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden
b) godkänner överenskommelsen den 1 juni 2012 mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om ändring av konventionen den 19 november 1934 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om arv, testamente och boutredning.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2014/15:105 punkterna 1–6 och avslår motion
2014/15:3086 av Mikael Eskilandersson (SD) yrkandena 1 och 2.
Reservation (SD)
Stockholm den 4 juni 2015
På civilutskottets vägnar
Caroline Szyber
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Caroline Szyber (KD), Johan Löfstrand (S), Ewa Thalén Finné (M), Hillevi Larsson (S), Jessika Roswall (M), Lars Eriksson (S), Roger Hedlund (SD), Carl-Oskar Bohlin (M), Emma Hult (MP), Leif Nysmed (S), Mikael Eskilandersson (SD), Johanna Haraldsson (S), Shadiye Heydari (S), Mats Green (M), Solveig Zander (C), Nina Lundström (FP) och Lotta Johnsson Fornarve (V).
I juli 2012 antogs Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 650/2012 om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt godkännande och erkännande av officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg (arvsförordningen).
Genom att arvsförordningen har antagits faller internationella arvsfrågor fortsättningsvis inom det område där medlemsstaterna inte kan anta eller behålla sin egen lagstiftning. Förhandlingarna om arvsförordningen resulterade dock i att Sverige och Finland fick ett nordiskt undantag från förordningen (Danmark deltar inte i EU:s rättsliga samarbete). Undantaget innebär att Sverige och Finland i vissa avseenden kan fortsätta att tillämpa konventionen av den 19 november 1934 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om arv, testamente och bodelning (den nordiska arvskonventionen) i en reviderad lydelse. Den reviderade lydelsen utarbetades parallellt med förhandlingarna om arvsförordningen. Regeringen beslutade i april 2012 att överenskommelsen, med förbehåll för ratifikation, skulle undertecknas.
Regeringen gav i oktober 2012 en särskild utredare i uppdrag att föreslå de kompletterande lagändringar som arvsförordningen ger anledning till samt att överväga Sveriges tillträde till den reviderade nordiska arvskonventionen. I uppdraget ingick att föreslå de lagändringar som ett tillträde föranleder.
Utredningen om arvsfrågor i internationella situationer överlämnade i april 2014 betänkandet Internationella rättsförhållanden rörande arv (SOU 2014:25). Betänkandet har remissbehandlats.
En promemoria om bl.a. vissa frågor om bouppteckningar har därefter utarbetats i Justitiedepartementet. Några remissinstanser har fått tillfälle att yttra sig över promemorian.
Lagrådet har yttrat sig över lagförslagen.
Propositionens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1 och lagförslagen i bilaga 2.
En motion har väckts med anledning av propositionen. Förslagen i mo-tionen finns i bilaga 1.
Arv i internationella situationer
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens lagförslag och godkänner en överenskommelse om en reviderad nordisk arvskonvention samt avslår mo-tionsyrkandena.
Jämför reservation (SD).
Propositionen
I takt med den ökande globaliseringen blir det allt vanligare att människor har anknytning till flera stater. En person som avlidit kan t.ex. ha varit medborgare i en stat men ha haft sin hemvist i en annan stat, arvingarna kan finnas i olika stater och egendom som har tillhört den avlidne kan finnas på flera ställen. Utan internationella instrument om gränsöverskridande arvsfrågor tillämpar varje stat sina egna regler om vilken domstol som är behörig och vilket lands lag som ska tillämpas. Detta kan medföra att parallella förfaranden inleds, vilket ofta blir dyrt, komplicerat och kan leda till oförenliga resultat. Många gånger framstår det som svårförståeligt och förvirrande att samma arv handläggs i flera förfaranden. Regeringen anser därför att det är viktigt att parterna kan lösa sina arvsrättsliga tvister på ett slutgiltigt sätt i den stat till vilken det finns starkast anknytning. Det är därför välkommet att en arvsförordning har förhandlats fram inom EU för att underlätta hanteringen av arv i internationella situationer.
Arvsförordningen ska tillämpas på arv med gränsöverskridande verkan. Den innefattar i princip alla civilrättsliga aspekter på arv, bl.a. frågor om hur arvet ska fördelas, hur boutredning och arvskifte ska förrättas samt hur ett testamente ska bedömas. Genom arvsförordningen införs gemensamma regler i EU om handläggningen av arv i internationella situationer. Dessa regler innebär i vissa avseenden betydande förändringar i förhållande till den svenska internationella privat- och processrätten på arvsområdet. Hittills har utgångspunkten varit att arv efter svenska medborgare i utomnordiska förhållanden handläggs i Sverige enligt svensk lag. Arvsförordningen utgår i stället från samma principer som sedan tidigare har gällt i nordiska förhållanden, dvs. att arvet ska handläggas i den stat där den avlidne hade sin hemvist och att samma lands lag ska gälla.
Genom arvsförordningen införs en möjlighet för en person att välja vilken lag som ska tillämpas på arvet efter honom eller henne. En person kan genom ett särskilt lagvalsförordnande ange att lagen i den stat där personen är medborgare vid tidpunkten för sitt val eller sin död ska tillämpas på arvet. Det är inte möjligt att välja något annat lands lag än medborgarskapsstatens. Förordningen reglerar också hur domar och andra avgöranden om arv erkänns och verkställs i andra medlemsstater. Vidare införs ett europeiskt arvsintyg, som ska förenkla den praktiska hanteringen av internationella arvsärenden inom EU.
Arvsförordningen är direkt tillämplig i Sverige, vilket innebär att den gäller som svensk lag. Äldre svenska bestämmelser om arv i internationella situa-tioner som omfattas av arvsförordningens tillämpningsområde måste därför upphävas. Det behövs även vissa kompletterande regler till arvsförordningen för att den ska kunna tillämpas som avsett.
Eftersom gemensamma EU-regler införs genom arvsförordningen, kan Sverige och Finland som utgångspunkt inte heller tillämpa vissa bestämmelser som har sin grund i den nordiska arvskonventionen. De nordiska staterna har därför träffat en överenskommelse om en reviderad nordisk arvskonvention. Den innebär att Danmark, Island och Norge anpassar sina regler så att det exempelvis även i dessa stater blir möjligt för arvlåtaren att välja att medborgarskapslandets lag ska tillämpas. På så sätt ska parallella förfaranden så långt som möjligt undvikas i förhållande till alla nordiska stater.
Arvsförordningen tillåter att den nordiska arvskonventionens regler om förvaltningen av dödsbon och medverkan av nordiska myndigheter samt de enklare och snabbare förfarandena för erkännande och verkställighet av nordiska avgöranden som följer av konventionen tillämpas. Svenska regler om detta behövs alltså fortfarande.
Med tanke på de genomgripande förändringar som arvsförordningen innebär anser regeringen att det är ändamålsenligt att samla svenska bestämmelser om arv i internationella situationer i en ny lag. Lagstiftningen blir då mer sammanhållen och lättöverskådlig jämfört med den nuvarande ordningen med flera lagar som innehåller regler om arv i internationella situationer.
I propositionen föreslår regeringen också att riksdagen godkänner en överenskommelse om ändring av den nordiska arvskonventionen, som reglerar arvsrättsliga frågor i nordiska förhållanden. Regeringen föreslår att bestämmelserna i konventionen om förvaltning av dödsbon och om verkställighet av nordiska avgöranden i Sverige införlivas i svensk rätt.
Den nya lagen och lagändringarna är avsedda att träda i kraft den 17 augusti 2015.
Motionen
I motion 2014/15:3086 begär Mikael Eskilandersson (SD) att riksdagen ska avslå propositionen (yrkande 1) och tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige ska verka inom EU för att arvsförordningen ska ändras på så sätt att medborgarskapet ska vara vägledande för vilket lands lagstiftning som ska tillämpas vid arv i internationella situationer (yrkande 2).
Utskottets ställningstagande
Liksom regeringen anser utskottet att det är välkommet att det har förhandlats fram en arvsförordning inom EU för att underlätta hanteringen av arv i internationella situationer. Huvudregeln enligt arvsförordningen är att lagen i den stat där den avlidne hade sin hemvist vid sin död ska tillämpas på arvet i dess helhet. Detta är samma princip som sedan tidigare gällt i nordiska förhållanden. Utskottet vill peka på att det genom arvsförordningen införs en möjlighet för en person att välja vilken lag som ska tillämpas på arvet efter honom eller henne. En person kan genom ett särskilt lagvalsförordnande ange att lagen i den stat där personen är medborgare vid tidpunkten för sitt val eller sin död ska tillämpas på arvet.
Arvsförordningen är direkt tillämplig i Sverige. I propositionen föreslås de lagändringar som behövs för att tillämpningen av förordningen ska fungera i praktiken. I motion 3086 yrkande 1 föreslås att propositionen ska avslås. Enligt utskottets mening finns det behov av de kompletterande bestämmelser som föreslås i propositionen. Utskottet anser därför att riksdagen av de skäl som anförs i propositionen bör anta regeringens lagförslag och godkänna överenskommelsen om en reviderad nordisk arvskonvention. Motion 3086 yrkande 1 bör därför avslås. Utskottet anser inte heller att det finns något skäl att bifalla motion 3086 yrkande 2, varför även det motionsyrkandet bör avslås.
|
av Roger Hedlund (SD) och Mikael Eskilandersson (SD). |
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut borde ha följande lydelse:
Riksdagen
a) avslår regeringens förslag
b) tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2014/15:3086 av Mikael Eskilandersson (SD) yrkandena 1 och 2 samt
avslår proposition 2014/15:105 punkterna 1–6.
Ställningstagande
Vi välkomnar en tydligare lagstiftning om vilka regler som ska gälla vid arv i internationella situationer. Det är dock vår uppfattning att det ska vara den avlidnas medborgarskap och inte vistelseort som ska vara avgörande för vilket lands lagstiftning som ska tillämpas. Vi anser att människor är något mer än bara den plats de befinner sig på. Medborgarskapet är en del av ens person och skapar samtidigt en samhörighet med andra. Det är viktigt att medborgarskapet inte urholkas, vilket det riskerar att göra om det får mindre betydelse i praktiken. Medborgarskapets betydelse är och bör fortsätta att vara viktigt för den enskilde. Det blir därför mer naturligt att det är medborgarskapet som avgör vilket lands lagar som gäller och vilket land som ska reglera ett eventuellt arv efter ett dödsfall. Om en person inte vill att hans eller hennes medborgarskap ska vara vägledande för vilket lands lagar som ska reglera arvet, så får denna person själv påtala sitt ställningstagande och välja ett annat lands lagar. Om propositionens lagförslag genomförs blir förhållandet det omvända mot hur vi anser att det bör vara.
Vi anser att riksdagen bör avslå propositionen och tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om att Sverige ska verka inom EU för att arvsförordningen ska ändras på så sätt att medborgarskapet ska vara vägledande för vilket lands lagstiftning som ska tillämpas vid arv i internationella situationer.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2014/15:105 Arv i internationella situationer:
1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om arv i internationella situationer.
2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i ärvdabalken.
3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i jordabalken.
4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:272) om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhetsförhållanden.
5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden.
6.Riksdagen godkänner överenskommelsen den 1 juni 2012 mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om ändring av konventionen den 19 november 1934 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om arv, testamente och boutredning (avsnitt 7).
2014/15:3086 av Mikael Eskilandersson (SD):
1.Riksdagen avslår proposition 2014/15:105 Arv i internationella situationer.
2.Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige ska verka inom EU för att EU-förordningen ska ändras på så sätt att medborgarskap ska vara vägledande för vilket lands lagstiftning som ska tillämpas vid arv i internationella situationer.
Bilaga 2
