Vad bör straffas?

Del 1

BetÀnkande av StraffrÀttsanvÀndningsutredningen

Stockholm 2013

SOU 2013:38

SOU och Ds kan köpas frÄn Fritzes kundtjÀnst. För remissutsÀndningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer pÄ uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

BestÀllningsadress: Fritzes kundtjÀnst 106 47 Stockholm

Orderfax: 08-598 191 91 Ordertel: 08-598 191 90 E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se

Svara pĂ„ remiss – hur och varför. StatsrĂ„dsberedningen (SB PM 2003:2, reviderad 2009-05-02)

– En liten broschyr som underlĂ€ttar arbetet för den som ska svara pĂ„ remiss. Broschyren Ă€r gratis och kan laddas ner eller bestĂ€llas pĂ„ http://www.regeringen.se/remiss

Textbearbetning och layout har utförts av Regeringskansliet, FA/kommittéservice.

Omslag: Elanders Sverige AB.

Tryckt av Elanders Sverige AB.

Stockholm 2013

ISBN 987-91-38-23948-3

ISSN 0375-250X

Till statsrÄdet och chefen för

Justitiedepartementet

Regeringen beslutade den 31 mars 2011 att tillkalla en sÀrskild utredare med uppdrag att kartlÀgga det straffsanktionerade omrÄdet och ta stÀllning till vissa principiella frÄgor pÄ omrÄdet.

Samma dag förordnades dÄvarande hovrÀttslagmannen vid Svea hovrÀtt, numera lagmannen vid Solna tingsrÀtt, Mari Heidenborg att frÄn och med den 1 april 2011 vara sÀrskild utredare.

Som experter att bitrÀda utredningen förordnades frÄn och med den 1 april 2011 vice chefsÄklagaren vid Malmö Äklagarkammare Bo Birgerson, advokaten Anna Björklund, ÀmnesrÄdet vid Landsbygds- departementet Maria Braun, dÄvarande Àmnessakkunniga vid Social- departementet, numera utredningssekreteraren Christina Fredin, dÄvarande rÀttssakkunnige vid Finansdepartementet, numera vid Justitiedepartementet, Roger Ghiselli, dÄvarande verksjuristen vid Rikspolisstyrelsen, numera vid Ekobrottsmyndigheten, Karina Hellrup, chefsjuristen vid Brottsförebyggande rÄdet Lars Korsell, dÄva- rande kanslirÄdet, numera ÀmnesrÄdet, vid Justitiedepartementet Mattias Larsson, dÄvarande docenten, numera professorn vid Uppsala universitet Claes Lernestedt, hovrÀttslagmannen vid HovrÀtten för VÀstra Sverige Katarina PÄhlsson samt rÀttssakkunnige vid NÀrings- departementet Paul Sjögren.

Som experter förordnades Àven frÄn och med den 1 september 2011 dÄvarande ÀmnesrÄdet vid Landsbygdsdepartementet, numera chefsjuristen vid Livsmedelsverket, Kristina Ohlsson samt frÄn och med den 5 november 2012 advokaten Anders Malmsten.

Maria Braun entledigades den 1 september 2011, Roger Ghiselli den 6 september 2012 och Anna Björklund den 5 november 2012.

HovrÀttsassessorn Marie Wettersten anstÀlldes som sekreterare frÄn och med den 1 maj 2011. Jur. kand. Helena Karimi anstÀlldes som bitrÀdande sekreterare frÄn och med den 21 januari till och med den 30 april 2013.

Utredningen har antagit namnet StraffrÀttsanvÀndningsutredningen (Ju 2011:05).

Enligt utredningens ursprungliga direktiv skulle uppdraget redovisas senast den 2 april 2013. Genom tillÀggsdirektiv den 20 december 2012 förlÀngdes tiden för redovisning av utredningens uppdrag till den 17 juni 2013.

HÀrmed överlÀmnas utredningens betÀnkande Vad bör straffas? (SOU 2013:38).

Till betÀnkandet har fogats ett sÀrskilt yttrande. Uppdraget Àr hÀrmed slutfört.

Stockholm i maj 2013

Mari Heidenborg

/Marie Wettersten

InnehÄll

 

Del 1

 

Sammanfattning ....................................................................

 

Författningsförslag .............................................................

29

1

Förslag till lag om Àndring i rÀttegÄngsbalken .......................

29

2

Förslag till lag om Àndring i lagen (1918:399) om förbud

 

 

mot utslÀppande av tjur eller hingst Ä samfÀlld

 

 

betesmark .................................................................................

30

3

Förslag till lag om Àndring i lagen (1919:426) om

 

 

flottning i allmÀn flottled ........................................................

31

4

Förslag till lag om Àndring i lagen (1922:133) om förbud

 

 

mot utslÀppande av bagge Ä samfÀlld betesmark ....................

32

5

Förslag till lag om Àndring i lagen (1933:269) om

 

 

Ă€gofred ......................................................................................

33

6

Förslag till lag om Àndring i lagen (1970:498) om skydd

 

 

för vapen och vissa andra officiella beteckningar...................

34

7

Förslag till lag om Àndring i lagen (1974:1080) om

 

 

avveckling av hyresregleringen................................................

37

8

Förslag till lag om Àndring i lagen (1978:800) om namn

 

 

och bild i reklam.......................................................................

38

9

Förslag till lag om Àndring i lagen (1979:357) om

 

 

yrkesmÀssig försÀljning av dyrkverktyg .................................

40

5

InnehÄll SOU 2013:38

10

Förslag till lag om Àndring i lagen (1983:294) om

 

 

inrÀttande, utvidgning och avlysning av allmÀn flottled ........

41

11

Förslag till lag om Àndring i lagen (1990:783) om skydd

 

 

för beteckningen svenskt arkiv................................................

42

12

Förslag till lag om Àndring i lagen (1994:2077) om

 

 

arbetsförmedlingstvÄng............................................................

44

13

Förslag till lag om Àndring i lagen (2003:389) om

 

 

elektronisk kommunikation ....................................................

45

14

Förslag till lag om Àndring i lagen (2006:1006) om

 

 

tillstÄndsplikt för vissa kampsportsmatcher ...........................

46

15

Förslag till lag om Àndring i luftfartslagen (2010:500) ..........

47

16

Förslag till förordning om Àndring i kungörelsen

 

 

(1974:661) om uppgifter för galt- och

 

 

betÀckningsstatistiken..............................................................

51

17

Förslag till förordning om Àndring i förordningen

 

 

(2000:281) om regionalt transportbidrag ...............................

52

1

Utredningens uppdrag och arbete.................................

53

1.1

Uppdraget .................................................................................

53

1.2

Utredningens arbete.................................................................

53

1.3

BetÀnkandets disposition .........................................................

54

2

Historisk bakgrund m.m. .............................................

55

2.1

Inledning ...................................................................................

55

2.2

StraffrÀttens utveckling frÄn medeltiden fram till BrB ..........

55

 

2.2.1

Inledning........................................................................

55

 

2.2.2

Före reformationen.......................................................

56

 

2.2.3 FrÄn reformationen till och med 1734 Ärs lag .............

58

 

2.2.4 Perioden till och med 1864 Ă„rs strafflag ......................

59

 

2.2.5 Perioden till och med 1962 Ă„rs BrB .............................

61

2.3SpecialstraffrÀtten och dess utveckling fram till BrB:s

ikrafttrÀdande ...........................................................................

63

2.4Det specialstraffrÀttsliga omrÄdet vid BrB:s

ikrafttrÀdande ...........................................................................

66

6

SOU 2013:38 InnehÄll

3

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet..............................

75

3.1

Inledning...................................................................................

75

3.2

AllmÀnna delen.........................................................................

76

3.3

Brottskatalogen ........................................................................

80

 

3.3.1

Brotten mot person ......................................................

80

 

 

3.3.1.1 Brott mot liv och hÀlsa (3 kap. BrB) ...............

81

 

 

3.3.1.2 Brott mot frihet och frid (4 kap. BrB) ............

84

 

 

3.3.1.3 ÄrekrĂ€nkning (5 kap. BrB) ..............................

90

 

 

3.3.1.4 Sexualbrott (6 kap. BrB) ..................................

91

 

 

3.3.1.5 Brott mot familj (7 kap. BrB) ..........................

94

 

 

3.3.1.6 Övriga förĂ€ndringar i 3–7 kap. BrB .................

96

 

3.3.2

Förmögenhetsbrotten ..................................................

99

 

 

3.3.2.1 Stöld, rÄn och andra tillgreppsbrott

 

 

 

(8 kap. BrB)......................................................

99

 

 

3.3.2.2 BedrÀgeri och annan oredlighet

 

 

 

(9 kap. BrB)....................................................

101

 

 

3.3.2.3 Förskingring, annan trolöshet och

 

 

 

mutbrott (10 kap. BrB) .................................

106

 

 

3.3.2.4 Brott mot borgenÀrer m.m. (11 kap. BrB) ....

109

 

 

3.3.2.5 Skadegörelsebrott (12 kap. BrB) ...................

112

 

 

3.3.2.6 Övriga förĂ€ndringar i 8–12 kap. BrB .............

112

 

3.3.3

Brotten mot allmÀnheten ...........................................

113

 

 

3.3.3.1 AllmÀnfarliga brott (13 kap. BrB) .................

114

 

 

3.3.3.2 Förfalskningsbrott (14 kap. BrB) ..................

116

 

 

3.3.3.3 Mened, falskt Ă„tal och annan osann utsaga

 

 

 

(15 kap. BrB)..................................................

118

 

 

3.3.3.4 Övriga förĂ€ndringar i 13–15 kap. BrB ...........

119

 

3.3.4

Brotten mot staten......................................................

119

 

 

3.3.4.1 Brott mot allmÀn ordning (16 kap. BrB).......

120

 

 

3.3.4.2 Brott mot allmÀn verksamhet m.m.

 

 

 

(17 kap. BrB)..................................................

126

 

 

3.3.4.3 HögmÄlsbrott (18 kap. BrB)..........................

128

 

 

3.3.4.4 Brott mot rikets sÀkerhet (19 kap. BrB) .......

128

 

 

3.3.4.5 TjÀnstefel m.m. (20 kap. BrB)........................

131

 

 

3.3.4.6 Brott av krigsmÀn (21 kap. BrB)....................

133

 

 

3.3.4.7 LandsförrÀderi m.m. (22 kap. BrB) ...............

134

 

 

3.3.4.8 Övriga förĂ€ndringar i 16–22 kap. BrB ...........

136

7

InnehÄll SOU 2013:38

4

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet ........

137

4.1

Inledning .................................................................................

137

4.2

OsjÀlvstÀndiga brottsformer..................................................

137

4.3

Det subjektiva rekvisitet ........................................................

138

4.4

Forskning, innovation och nÀringsutveckling ......................

138

4.5

Marknad och konkurrens.......................................................

140

4.6

Energi

......................................................................................

146

4.7

Regional tillvÀxt......................................................................

148

4.8

Elektronisk kommunikation m.m. ........................................

148

4.9

Transport, trafik och infrastruktur .......................................

149

 

4.9.1

Trafikslagsövergripande författningar .......................

149

 

4.9.2

Sjöfart...........................................................................

152

 

4.9.3

VĂ€gtrafik ......................................................................

158

 

4.9.4

JÀrnvÀgstrafik...............................................................

168

 

4.9.5

Luftfart ........................................................................

170

4.10

HÀlsa och sjukvÄrd .................................................................

171

 

4.10.1 HÀlsofarliga Àmnen m.m.............................................

171

 

4.10.2 LĂ€kemedel och medicintekniska produkter ..............

180

 

4.10.3 SjukvÄrd .......................................................................

183

4.11

SocialtjÀnst och socialförsÀkring ...........................................

191

4.12

Plan- och byggregleringen .....................................................

197

4.13

Miljö ........................................................................................

 

200

 

4.13.1 Miljöbalken..................................................................

200

 

4.13.2 Avgaser, buller, gaturenhÄllning m.m. .......................

207

 

4.13.3 KĂ€rnteknisk verksamhet m.m. ...................................

210

 

4.13.4 SÀrskilda geografiska omrÄden ...................................

214

 

4.13.5 Producentansvar m.m. ................................................

215

4.14

Jordbruk..................................................................................

216

4.15

Skog.........................................................................................

 

222

4.16

Fiske ........................................................................................

 

224

8

SOU 2013:38

InnehÄll

4.17

Jakt ..........................................................................................

230

4.18

RennÀringen ...........................................................................

233

4.19

Livsmedel och djur.................................................................

234

4.20

Tullagstiftning ........................................................................

245

4.21

Skatt ........................................................................................

250

4.22

Finansmarknad .......................................................................

258

4.23

Spel..........................................................................................

266

4.24

Officiell statistik ....................................................................

268

4.25

Folkbokföring ........................................................................

269

4.26

Folkmord................................................................................

269

4.27

Terrorism................................................................................

270

4.28

Kontaktförbud .......................................................................

274

4.29

Aktiebolag och andra associationsformer ............................

276

4.30

Redovisning och revision.......................................................

280

4.31

Förbud mot juridiskt eller ekonomiskt bitrÀde ...................

281

4.32

Fastighetsbildning..................................................................

282

4.33

Hyresreglering m.m. ..............................................................

283

4.34

Inkasso och kreditupplysning ...............................................

284

4.35

Utsökning och konkurs.........................................................

285

4.36

Konsumentskydd ...................................................................

286

4.37

FastighetsmÀklare ..................................................................

288

4.38

Hotell- och pensionatrörelse.................................................

288

4.39

Avveckling av fideikommiss..................................................

289

4.40

Immateriella rÀttigheter .........................................................

289

4.41

Sjöfynd och fornfynd.............................................................

294

9

InnehÄll SOU 2013:38

4.42

Skydd för gravfriden vid vraket efter passagerarfartyget

 

 

Estonia ....................................................................................

296

4.43

Rymdverksamhet....................................................................

296

4.44

AllmÀn ordning och sÀkerhet ................................................

297

4.45

UtlÀnningslagstiftning ...........................................................

308

4.46

Tryckfrihet och yttrandefrihet ..............................................

312

4.47

Skydd mot integritetskrÀnkningar ........................................

316

4.48

Elektroniska anslagstavlor .....................................................

320

4.49

Processlagstiftning .................................................................

322

4.50

Utbildning, forskning m.m....................................................

324

4.51

Radio, tv och film ...................................................................

326

4.52

Kampsport ..............................................................................

330

4.53

Arbete och anstÀllning ...........................................................

330

4.54

Ackreditering och teknisk kontroll.......................................

340

4.55

Internationella sanktioner......................................................

341

4.56

Oriktigt ursprungsintyg i vissa fall........................................

341

4.57

Skydd mot extraterritoriell lagstiftning ................................

342

4.58

Krigsmateriel m.m. .................................................................

343

4.59

Försvar ....................................................................................

347

4.60

Skydd mot olyckor m.m. .......................................................

351

4.61

Avslutande översikt................................................................

354

5

Sammanfattning och analys av kartlÀggningen.............

373

5.1

Inledning .................................................................................

373

5.2

Utvecklingen omrÄdesvis.......................................................

373

 

5.2.1

Brottsbalken ................................................................

373

 

5.2.2

SpecialstraffrÀtten .......................................................

376

10

SOU 2013:38

InnehÄll

5.3

NĂ„gra utvecklingstendenser ..................................................

379

5.4

VĂ€sentliga ny- och avkriminaliseringar.................................

390

5.5Hur tas rÀttsvÀsendets resurser i dag i ansprÄk för olika

 

brottstyper? ............................................................................

398

 

5.5.1

Inledning .....................................................................

398

 

5.5.2

Polisen .........................................................................

398

 

5.5.3

Åklagarmyndigheterna ...............................................

400

 

5.5.4

AllmÀnna domstolar ...................................................

401

 

5.5.5

Avslutning ...................................................................

403

 

 

Del 2

 

6

Kriterier för kriminalisering och principer för

 

 

anvÀndande av administrativa sanktioner ....................

423

6.1

Utredningens uppdrag m.m. .................................................

423

6.2

Om kriminalisering i doktrinen ............................................

424

 

6.2.1

Inledning .....................................................................

424

 

6.2.2

Jareborg .......................................................................

424

 

6.2.3

Lernestedt ...................................................................

431

6.3

Åklagarutredningens principer för kriminalisering .............

440

6.4

En diskussion pÄ europeisk nivÄ ...........................................

444

 

6.4.1

Inledning .....................................................................

444

 

6.4.2 RÄdets slutsatser om modellbestÀmmelser som

 

 

 

vÀgledning för rÄdets överlÀggningar pÄ det

 

 

 

straffrÀttsliga omrÄdet ................................................

445

 

6.4.3 Manifest för en europeisk kriminalpolitik ................

448

 

6.4.4 Kommissionens meddelande om en straffrÀttslig

 

 

 

strategi i EU ................................................................

449

6.5

Europakonventionen .............................................................

450

6.6EuroparÄdets rekommendation om administrativa

sanktioner ...............................................................................

465

6.7AnvÀndande av avgift som sanktionsform i Sverige och i

nÄgra andra lÀnder ..................................................................

467

11

InnehÄll

SOU 2013:38

6.8Brottsförebyggande rÄdets principer för att ersÀtta straff

med avgift ...............................................................................

470

6.9Regeringens riktlinjer för anvÀndande av

 

sanktionsavgifter ....................................................................

471

7

ÖvervĂ€ganden om kriterier för kriminalisering ..............

475

7.1

Utredningens uppdrag ...........................................................

475

7.2

Inledning .................................................................................

476

7.3

”KĂ€rnstraffrĂ€tten” – en utgĂ„ngspunkt för kriterierna..........

478

7.4

Utredningens kriterier för kriminalisering ...........................

480

 

7.4.1 Godtagbart skyddsintresse .........................................

481

 

7.4.2 Beteende som kan orsaka skada eller fara för

 

 

skada pÄ skyddsintresset.............................................

483

 

7.4.3 Kriminaliseringen fÄr inte Àventyra tillÀmpningen

 

 

av skuldprincipen ........................................................

488

 

7.4.4 Det fÄr inte finnas nÄgot tillrÀckligt vÀrdefullt

 

 

motstÄende intresse ....................................................

491

 

7.4.5 Det fÄr inte finnas nÄgon alternativ metod som Àr

 

 

tillrÀckligt effektiv för att komma till rÀtta med

 

 

det oönskade beteendet ..............................................

492

 

7.4.5.1 TillrÀckligt effektiv handlingsdirigerande

 

 

regel finns redan .............................................

494

 

7.4.5.2 Handlingsdirigerande regel som inte Àr

 

 

repressiv Àr tillrÀcklig .....................................

495

 

7.4.5.3 Repressiv handlingsdirigerande regel Àr

 

 

nödvÀndig .......................................................

496

7.5

Sammanfattning av kriterierna för kriminalisering ..............

498

7.6Praktisk tillÀmpning av den framtagna modellen för

 

kriminalisering ........................................................................

499

8

Ett trovĂ€rdigare och effektivare straffsystem –

 

 

avkriminalisering ......................................................

503

8.1

Utredningens uppdrag ...........................................................

503

8.2

AllmÀnna utgÄngspunkter......................................................

504

8.3

Godtagbart skyddsintresse saknas ........................................

506

12

 

 

SOU 2013:38

InnehÄll

8.4Beteenden som inte skadar eller har tillrÀcklig nÀrhet till

 

skyddsintresset.......................................................................

512

8.5

Handlingsdirigerande regel finns redan................................

516

8.6

Styrning med repressiv tvÄngsmakt Àr inte nödvÀndig ........

521

8.7

Obsoleta straffbud .................................................................

530

9

Ett trovĂ€rdigare och effektivare straffsystem –

 

 

sanktionsvÀxling.......................................................

533

9.1

Inledning.................................................................................

533

9.2

Om valet av repressiv metod .................................................

534

 

9.2.1 För vilka övertrÀdelser bör administrativa

 

 

sanktioner fÄ anvÀndas?..............................................

534

 

9.2.2 AllmÀnna övervÀganden vid val av repressiv

 

 

metod...........................................................................

536

 

9.2.3 Behov av straffprocessuella tvÄngsmedel ..................

539

 

9.2.4 VerkstÀllighet av sanktioner utomlands ....................

541

 

9.2.5 SĂ€rskilt om sanktionsavgifter.....................................

543

 

9.2.5.1 Utformning av sanktionsavgifter...................

544

 

9.2.5.2 Strikt ansvar eller krav pÄ uppsÄt eller

 

 

oaktsamhet? ...................................................

545

 

9.2.5.3 Vem ska pĂ„föra sanktionsavgift – domstol

 

 

eller förvaltningsmyndighet? ........................

546

 

9.2.5.4 Straffsanktion vid sidan av

 

 

sanktionsavgift? .............................................

547

9.3ÖvervĂ€ganden om sanktionsvĂ€xling pĂ„ det

specialstraffrÀttsliga omrÄdet ................................................

547

9.3.1

FörvaltningsrÀttsliga stödkriminaliseringar ..............

547

9.3.2

Transport- och trafikomrÄdet ....................................

551

 

9.3.2.1 Yrkestrafik.......................................................

552

 

9.3.2.2 Övriga författningar inom

 

 

vÀgtrafikomrÄdet............................................

557

9.3.3

SjötrafikomrÄdet .........................................................

565

9.3.4

Livsmedel och djur .....................................................

567

 

9.3.4.1 Livsmedel och foder .......................................

569

 

9.3.4.2 Djurskydd .......................................................

573

 

9.3.4.3 Djursmitta .......................................................

575

9.3.5

SocialförsÀkringsomrÄdet ...........................................

577

13

InnehÄll SOU 2013:38

10

Oriktiga uppgifter .....................................................

583

10.1

AllmÀnt ...................................................................................

583

10.2

Brottsbalkens regler om oriktigt uppgiftslÀmnande ............

583

10.3

Hur Àr sanktionssystemet för oriktigt uppgiftslÀmnande

 

 

uppbyggt? ...............................................................................

585

10.4

Utredningens övervÀganden ..................................................

588

 

10.4.1 Inledning......................................................................

588

 

10.4.2 Det Àr inte lÀmpligt att straffbelÀgga muntliga

 

 

uppgifter ......................................................................

589

 

10.4.3 Om uppgiften Àr av vikt bör den lÀmnas pÄ heder

 

 

och samvete .................................................................

590

 

10.4.4 Ökningar respektive minskningar av

 

 

repressionsgraden........................................................

591

 

10.4.5 Slutsats .........................................................................

591

 

10.4.6 NÄgra förslag rörande straffsanktionering av

 

 

oriktigt uppgiftslÀmnande ..........................................

592

11

Blankettstraffbud......................................................

595

11.1

Utredningens uppdrag ...........................................................

595

11.2

Vad Àr ett blankettstraffbud?.................................................

595

11.3

Normgivningsreglerna ...........................................................

597

11.4

Högsta domstolens praxis m.m. ............................................

598

11.5

KartlÀggning av omrÄden med otillÄtna

 

 

blankettstraffbud ....................................................................

607

 

11.5.1 Inledning......................................................................

607

 

11.5.2 OmrÄden med blankettstraffbud som kan antas

 

 

vara otillÄtna ................................................................

609

 

11.5.2.1 Energi.............................................................

610

 

11.5.2.2 Elektronisk kommunikation m.m................

611

 

11.5.2.3 Sjöfart.............................................................

611

 

11.5.2.4 HÀlsa och sjukvÄrd ........................................

613

 

11.5.2.5 Jordbruk.........................................................

614

 

11.5.2.6 Fiske...............................................................

615

 

11.5.2.7 Jakt .................................................................

615

 

11.5.2.8 Livsmedel och djur........................................

616

 

11.5.2.9 Skatt ...............................................................

617

14

 

 

SOU 2013:38

InnehÄll

 

11.5.2.10 Inkasso och kreditupplysning....................

618

 

11.5.2.11 Sjöfynd och fornfynd .................................

618

 

11.5.2.12 AllmÀn ordning och sÀkerhet.....................

619

 

11.5.2.13 Arbete och anstÀllning................................

619

 

11.5.2.14 Försvar.........................................................

619

11.6

ÖvervĂ€ganden om lösningar..................................................

619

11.7

Författningsförslag rörande blankettstraffbud ....................

624

12

IkrafttrÀdande och konsekvensbedömning...................

627

12.1

IkrafttrÀdande m.m. ...............................................................

627

12.2

Konsekvensbedömning .........................................................

627

13

Författningskommentar .............................................

631

13.1

Förslaget till lag om Àndring i rÀttegÄngsbalken ..................

631

13.2Förslaget till lag om Àndring i lagen (1918:399) om förbud mot utslÀppande av tjur eller hingst Ä samfÀlld

 

betesmark ...............................................................................

632

13.3

Förslaget till lag om Àndring i lagen (1919:426) om

 

 

flottning i allmÀn flottled ......................................................

633

13.4

Förslaget till lag om Àndring i lagen (1922:133) om

 

 

förbud mot utslÀppande av bagge Ä samfÀlld betesmark .....

634

13.5

Förslaget till lag om Àndring i lagen (1933:269) om

 

 

Ă€gofred ....................................................................................

635

13.6

Förslaget till lag om Àndring i lagen (1970:498) om

 

 

skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar......

636

13.7

Förslaget till lag om Àndring i lagen (1974:1080) om

 

 

avveckling av hyresregleringen..............................................

638

13.8

Förslaget till lag om Àndring i lagen (1978:800) om

 

 

namn och bild i reklam ..........................................................

639

13.9

Förslaget till lag om Àndring i lagen (1979:357) om

 

 

yrkesmÀssig försÀljning av dyrkverktyg ...............................

641

15

InnehÄll

SOU 2013:38

13.10

Förslaget till lag om Àndring i lagen (1983:294) om

 

 

inrÀttande, utvidgning och avlysning av allmÀn flottled .....

642

13.11

Förslaget till lag om Àndring i lagen (1990:783) om

 

 

skydd för beteckningen svenskt arkiv..................................

643

13.12

Förslaget till lag om Àndring i lagen (1994:2077) om

 

 

arbetsförmedlingstvÄng.........................................................

645

13.13

Förslaget till lag om Àndring i lagen (2003:389) om

 

 

elektronisk kommunikation .................................................

646

13.14

Förslaget till lag om Àndring i lagen (2006:1006) om

 

 

tillstÄndsplikt för vissa kampsportsmatcher ........................

647

13.15

Förslaget till lag om Àndring i luftfartslagen (2010:500) ....

648

13.16

Förslaget till förordning om Àndring i kungörelsen

 

 

(1974:661) om uppgifter för galt- och

 

 

betÀckningsstatistiken...........................................................

650

13.17

Förslaget till förordning om Àndring i förordningen

 

 

(2000:281) om regionalt transportbidrag ............................

651

SĂ€rskilt yttrande...............................................................

653

Bilagor

 

Bilaga 1 Kommittédirektiv 2011:31................................................

659

Bilaga 2 TillÀggsdirektiv 2012:133 ..................................................

667

Bilaga 3 Förteckning över specialstraffrÀttsliga författningar ......

669

Bilaga 4 Förteckning över författningar som innehÄller

 

 

förvaltningsrÀttsliga stödkriminaliseringar......................

691

Bilaga 5 Förteckning över specialstraffrÀttsliga författningar

 

 

som innehÄller straffbestÀmmelser om oriktigt

 

 

uppgiftslÀmnande ..............................................................

713

16

Sammanfattning

Uppdraget

Utredningen har haft i uppdrag att kartlÀgga det straffsanktion- erade omrÄdets utveckling sedan brottsbalkens (BrB) ikraft- trÀdande samt omrÄdets nuvarande omfattning och struktur. I upp- draget har ocksÄ ingÄtt att analysera och ta stÀllning till vilka krite- rier som bör gÀlla för att kriminalisering ska anses vara befogad. Vidare har uppdraget omfattat att analysera om det gÄr att vara mer ÄterhÄllsam med anvÀndningen av straffrÀtt pÄ olika omrÄden, frÀmst inom specialstraffrÀtten, och hur detta i sÄ fall bör uppnÄs, samt att peka ut sÄdana omrÄden och metoder. Utredningen har Àven haft i uppdrag att kartlÀgga pÄ vilka omrÄden det finns s.k. blankettstraffbud som kan antas stÄ i strid med regeringsformen och att lÀmna förslag pÄ en lösning.

KartlÀggning av det straffsanktionerade omrÄdet

StraffbestÀmmelser finns inte enbart i den centrala strafflagen, BrB, utan Àven i författningar utanför denna, dvs. i specialstraffrÀtten. Utredningen har vid kartlÀggningen av det straffsanktionerade omrÄdet identifierat nÀrmare 350 författningar utanför BrB som innehÄller straffbestÀmmelser.

Den bild av utvecklingen som har framtrÀtt vid kartlÀggningen Àr att det straffbelagda omrÄdet har vidgats kontinuerligt fram till i dag, Àven om det pÄ sÄvÀl 1970- som 1990-talen gjordes en del större avkriminaliseringar inom vissa omrÄden.

Till de avkriminaliseringar som utredningen bedömer som mer vĂ€sentliga – mot bakgrund av de konsekvenser de torde ha fĂ„tt för rĂ€ttsvĂ€sendets resursanvĂ€ndning – hör bl.a. avskaffandet av fylleri- brottet, ersĂ€ttandet av det militĂ€ra ansvarssystemet med ett i huvud- sak utomstraffrĂ€ttsligt system samt införandet av system med

17

Sammanfattning

SOU 2013:38

sanktionsavgifter för övertrÀdelser pÄ skatteomrÄdet och tullomrÄdet, övertrÀdelser av plan- och byggregleringen, vissa parkerings- förseelser samt underlÄtenhet att hÄlla trafikförsÀkring för registre- rade motorfordon.

De nykriminaliseringar som utredningen, bedömer som mer vĂ€sentliga hĂ€nför sig bl.a. till omrĂ„dena vĂ€gtrafik och sjöfart, hĂ€lso- farliga Ă€mnen samt ordning och sĂ€kerhet. PĂ„ dessa omrĂ„den har kriminaliseringen vidgats kraftigt under lĂ„ng tid. Även den sammantagna utökning av straffskyddet för barn som har skett under den kartlagda perioden kan nĂ€mnas. Dessutom bör den utökade straffbelĂ€ggning av osjĂ€lvstĂ€ndiga brottstyper, som fram- trĂ€tt vid kartlĂ€ggningen, ses som en sĂ€rskild form av nykriminali- sering. OcksĂ„ denna framstĂ„r som vĂ€sentlig.

I frĂ„ga om hur rĂ€ttsvĂ€sendets resurser i dag tas i ansprĂ„k konsta- terar utredningen följande. VĂ„ldsbrott och övriga brott mot person Ă€r de omrĂ„den som tar i ansprĂ„k den i sĂ€rklass största delen av de resurser som rĂ€ttsvĂ€sendet i dag lĂ€gger ner pĂ„ utredning och lag- föring av brott. PĂ„ det specialstraffrĂ€ttsliga omrĂ„det Ă€r det frĂ€mst narkotika- och trafikbrott samt ekonomisk brottslighet som i bety- dande omfattning drar resurser för rĂ€ttsvĂ€sendet. Slutligen kan ocksĂ„ konstateras att de resurser som rĂ€ttsvĂ€sendet lĂ€gger ner pĂ„ utredning och lagföring av bötesbrottslighet – till denna kategori hör brott mot merparten av de specialstraffrĂ€ttsliga författningarna

– Ă€r tĂ€mligen smĂ„, sett i förhĂ„llande till den totala resursanvĂ€nd- ningen.

Kriterier för kriminalisering

Straffet Ă€r den mest ingripande metoden som staten kan anvĂ€nda för att styra samhĂ€llsmedborgarnas beteenden. Straffet innebĂ€r betydande inskrĂ€nkningar i deras valfrihet. Genom att belĂ€gga ett visst beteende med straff markerar lagstiftaren, inte bara att beteendet inte Ă€r önskvĂ€rt frĂ„n samhĂ€llets synpunkt, utan att det Ă€r sĂ„ klandervĂ€rt att det Ă€r befogat att staten tillgriper sitt yttersta maktmedel mot den som inte avhĂ„ller sig frĂ„n beteendet. Klander som utdelas genom straff innebĂ€r i de allra flesta fall en viss stig- matisering av den som fĂ„r motta klandret; denne utpekas som klandervĂ€rd. Straffet för ocksĂ„ – utöver de pengar eller den tid som tas i ansprĂ„k genom betalning av böter eller fĂ€ngelsevistelse – regel-

18

SOU 2013:38

Sammanfattning

mÀssigt med sig andra följder som för den enskilde kan upplevas som ingripande.

Kriminalisering Ă€r vidare som metod synnerligen kostnads- krĂ€vande. Det krĂ€vs betydande resurser för att utreda och lagföra brott, inte minst med hĂ€nsyn till de rĂ€ttssĂ€kerhetskrav som – helt riktigt – omgĂ€rdar processen. För det fall antalet gĂ€rningar som belĂ€ggs med straff ökar, utan att rĂ€ttsvĂ€sendet tillförs ökade resurser i motsvarande mĂ€ngd, innebĂ€r det en stor risk för att straff- systemets brottsavhĂ„llande verkan undergrĂ€vs och att dess tro- vĂ€rdighet urholkas. En enskild som trots allt lagförs för en sĂ„dan förseelse kan med rĂ€tta uppfatta det som mycket orĂ€ttvist om han eller hon blir bestraffad för ett beteende som annars regelmĂ€ssigt fĂ„r passera pĂ„ grund av att det har prioriterats ner av rĂ€ttsvĂ€sendet.

Mot denna bakgrund kan konstateras att kriminalisering som metod bör anvÀndas med försiktighet och att det finns ett intresse av att begrÀnsa anvÀndningen av straffrÀtt.

Att det finns beteenden som Ă€r sĂ„ allvarliga eller skadliga att det för dessa inte gĂ„r att undvara straffrĂ€tten, rĂ„der det dock ingen tvekan om. Det Ă€r regelmĂ€ssigt inte heller nĂ„got problem vare sig för lagstiftaren eller för samhĂ€llsmedborgaren att peka ut vilka dessa beteenden Ă€r. De Ă€r ocksĂ„ straffbelagda i de allra flesta sam- hĂ€llsordningar. Det Ă€r alltsĂ„ frĂ„ga om sĂ„dana gĂ€rningar dĂ€r krimi- naliseringen Ă€r djupt förankrad och har sin grund i mĂ€nniskors etiska och moraliska vĂ€rderingar. Man brukar beteckna detta omrĂ„de som ”kĂ€rnstraffrĂ€tten”. Det handlar bl.a. om allvarliga angrepp mot liv och hĂ€lsa, egendomsbrott och gĂ€rningar som riktar sig mot den gĂ€llande samhĂ€llsordningen.

Utredningen har tagit fram fem kriterier som ska vara uppfyllda för att kriminalisering ska komma i frÄga. Kriterierna har sin utgÄngspunkt i det som kÀnnetecknar de gÀrningar som utan tvekan omfattas av kÀrnstraffrÀtten. Beteenden som inte innefattar sÄdana kÀnnetecken, eller som gör det i mindre mÄn, bör lÀmnas utanför straffrÀtten.

Utredningens kriterier för kriminalisering kan sammanfattas enligt följande:

1.Det tÀnkta straffbudet mÄste avse ett identifierat och konkre- tiserat intresse som Àr skyddsvÀrt (godtagbart skyddsintresse).

2.Det beteende som avses bli kriminaliserat mÄste kunna orsaka skada eller fara för skada pÄ skyddsintresset.

19

Sammanfattning

SOU 2013:38

3.Endast den som har visat skuld – varit klandervĂ€rd – bör trĂ€ffas av straffansvar, vilket innebĂ€r att kriminaliseringen inte fĂ„r Ă€ven- tyra tillĂ€mpningen av skuldprincipen.

4.Det fÄr inte finnas nÄgot tillrÀckligt vÀrdefullt motstÄende intresse.

5.Det fÄr inte finnas nÄgon alternativ metod som Àr tillrÀckligt effektiv för att komma till rÀtta med det oönskade beteendet. De övervÀganden som bör göras i frÄga om detta kriterium Àr följande:

a)Finns det redan en handlingsdirigerande regel som Àr till- rÀckligt effektiv för att motverka det oönskade beteendet?

b)Om en handlingsdirigerande regel behöver införas – kan beteendet motverkas tillrĂ€ckligt effektivt med en regel som inte Ă€r repressiv, t.ex. en civilrĂ€ttslig regel om skadestĂ„nd? (Med repressiv regel avses hĂ€r en metod, med vilken staten styr medborgarnas beteenden genom nĂ„gon form av tvĂ„ng, som initieras av staten.)

c)Om det Àr nödvÀndigt att införa en repressiv handlings- dirigerande regel för att motverka det oönskade beteendet ska i första hand vite, sanktionsavgift eller Äterkallelse av tillstÄnd övervÀgas. Straff bör vÀljas i sista hand.

Kriterierna Àr principer och inte nÄgra absoluta regler. En av deras viktigaste funktioner Àr att de tvingar lagstiftaren att redovisa sitt stÀllningstagande pÄ ett sÄ pass klart sÀtt att det verkligen gÄr att granska om en kriminalisering Àr en befogad ÄtgÀrd. Kriterierna kan ocksÄ fungera som ett stöd för lagstiftaren, som ett sÀtt att kon- trollera bÄde att man har tillrÀckliga skÀl för att straffbelÀgga ett beteende och att det tÀnkta straffbudet utformas sÄ att det fÄr önskvÀrd effekt.

Att det Àr frÄga om principer innebÀr ocksÄ att det kan vara befogat att i ett enskilt fall genomföra en kriminalisering trots att inte samtliga kriterier Àr uppfyllda. Som grundlÀggande förutsÀtt- ningar för att fÄ göra ett sÄdant undantag mÄste dock gÀlla att det finns mycket tungt vÀgande skÀl för att göra undantaget, att dessa skÀl redovisas tydligt och att det verkligen klargörs att det Àr frÄga om ett avsteg frÄn principerna. En situation dÄ det kan vara aktuellt att övervÀga att göra undantag Àr t.ex. om kriminalisering av en viss gÀrning krÀvs för att Sverige ska uppfylla en internationell eller

20

SOU 2013:38

Sammanfattning

EU-rÀttslig förpliktelse. MÄnga gÄnger stÀller dock dessa Ätaganden inte krav pÄ att sanktionerna ska vara just straffrÀttsliga.

Ett trovÀrdigare och effektivare straffsystem

Utredningen har haft i uppdrag att ta fram ett system som Àr bÄde mer trovÀrdigt och mer effektivt Àn det nuvarande. Utredningen har tolkat begreppet trovÀrdigt sÄ att det inte ska rÄda allt för stor diskrepans mellan statens och samhÀllsmedborgarnas uppfattning om vilka beteenden som ska vara straffbelagda. Begreppet effektivt har utredningen tolkat sÄ att staten ska kunna stÀvja och ingripa mot oönskade beteenden pÄ det sÀtt som Àr mest resurseffektivt och samtidigt ger bÀst eller i vart fall tillrÀckligt genomslag.

Ett sÀtt att minska anvÀndningen av straffrÀtt Àr att avkrimi- nalisera beteenden som i dag Àr straffbelagda. Med avkriminali- sering avses att straffsanktioneringen av ett beteende tas bort utan att ersÀttas med nÄgon annan repressiv sanktion (ren avkriminali- sering).

Ett annat sĂ€tt att minska anvĂ€ndningen av straffrĂ€tt Ă€r att depe- nalisera. Med depenalisering – eller sanktionsvĂ€xling, som Ă€r det begrepp utredningen anvĂ€nder i sina övervĂ€ganden – avses att straffsanktionen byts ut mot annan sanktion av repressiv karaktĂ€r (skenbar avkriminalisering). Vid övervĂ€ganden av sanktionsvĂ€xling Ă€r huvudfrĂ„gan om man med den alternativa sanktionen kan uppnĂ„ minst lika bra verkan mot det oönskade beteendet som med straff.

Avkriminalisering

Utredningen pekar ut vissa omrÄden eller enskilda straffbud dÀr frÄgan om avkriminalisering bör övervÀgas.

BetrÀffande en del av de enskilda straffbud som pekas ut som tÀnkbara för avkriminalisering kan det ifrÄgasÀttas om en sÄdan skulle medföra nÄgra större praktiska konsekvenser. Det finns ÀndÄ anledning att beröra dessa för att belysa de kriterier som har for- mulerats i utredningens modell för kriminalisering. Exempelvis behandlas straffbudet om tvegifte (7 kap. 1 § BrB) för att belysa kravet pÄ ett godtagbart skyddsintresse. Det finns skÀl att i dagens samhÀlle ifrÄgasÀtta straffbudet eftersom det nÀrmast synes vÀrna en Àldre moraluppfattning om att mÀnniskor enbart ska leva i

21

Sammanfattning

SOU 2013:38

monogama förhÄllanden. Det borde enligt utredningens mening vara fullt tillrÀckligt att sanktionera otillÄtna Àktenskap med civil- rÀttslig ogiltighet.

Andra straffbud som utredningen pekar ut Ă€r bl.a. bestĂ€mmelserna om förolĂ€mpning (5 kap. 3 § BrB), uppvigling (16 kap. 5 § BrB), arbetsmiljöbrott (3 kap. 10 § BrB) och vissa bestĂ€mmelser om rĂ€ttegĂ„ngsförseelser (9 kap. 1–4 §§ rĂ€ttegĂ„ngsbalken).

Ett omrÄde som utredningen berör Àr immaterialrÀtten. Redan i dag anvÀnds dÀr civilrÀtten i stor utstrÀckning. Inte minst Àr vites- förbudet en mycket effektiv sanktion pÄ omrÄdet, eftersom det viktiga ofta Àr att fÄ stopp pÄ ett pÄgÄende intrÄng. Sanktionen kompletteras dessutom av skadestÄndsbestÀmmelser som ger den drabbade rÀttighetsinnehavaren möjlighet att fÄ ersÀttning för den skada som hunnit uppstÄ till följd av intrÄnget. Betydelsen av en straffsanktion framstÄr dÀremot i de flesta fall som begrÀnsad, i vart fall nÀr det gÀller intrÄng som begÄs av en juridisk person. Det nu anförda talar i och för sig för att i vart fall delar av det immaterial- rÀttsliga omrÄdet skulle kunna avkriminaliseras. Det finns dock relativt lÄngtgÄende planer pÄ harmonisering av det straffrÀttsliga regelverket pÄ immaterialrÀttens omrÄde. Utredningen anser dÀrför att det finns anledning att avvakta den framtida utvecklingen innan man slutligt tar stÀllning till om avkriminalisering bör ske pÄ omrÄdet.

De skÀl som talar för en avkriminalisering inom immaterial- rÀtten gör sig ocksÄ gÀllande avseende en del straffbud som ligger nÀra immaterialrÀtten och dÀr syftet med straffbudet Àr att skydda mot olika former av intrÄng eller olovligt nyttjande. I dessa fall synes ett vitesförbud i kombination med regler om skadestÄnd ha en större avhÄllande effekt Àn ett straffbud. Utredningen föreslÄr dÀrför att straffbestÀmmelserna i lagen (1990:783) om skydd för beteckningen svenskt arkiv, lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar och lagen (1978:800) om namn och bild i reklam ska upphÀvas. I stÀllet ska det i dessa lagar införas bestÀmmelser om vitesförbud eller rÀtt till ersÀttning.

Enligt utredningen bör straffbelÀggning av redan kriminali- serade beteenden (dubbla kriminaliseringar) undvikas, om det inte finns sÀrskilda skÀl för sÄdana. Exempelvis bör kriminalisering av lÀmnande av oriktiga uppgifter till myndigheter i första hand ske genom BrB:s generella bestÀmmelser om osant intygande och osann eller vÄrdslös försÀkran.

22

SOU 2013:38

Sammanfattning

Utredningen föreslÄr ocksÄ att vissa specialstraffrÀttsliga författ- ningar och enskilda straffbud som under kartlÀggningen konsta- terats vara obsoleta, dvs. de Àr inte tillÀmpbara trots att de formellt sett gÀller, ska upphÀvas. Det handlar om lagen (1918:399) om för- bud mot utslÀppande av tjur eller hingst Ä samfÀlld betesmark, lagen (1922:133) om förbud mot utslÀppande av bagge Ä samfÀlld betesmark, lagen (1974:1080) om avveckling av hyresregleringen och kungörelsen (1974:661) om uppgifter för galt- och betÀck- ningsstatistiken samt om straffbuden i lagen (1933:269) om Àgo- fred, lagen (1919:426) om flottning i allmÀn flottled och lagen (1983:294) om inrÀttande, utvidgning och avlysning av allmÀn flottled. Ytterligare författningar pekas ocksÄ ut som lÀmpliga för upphÀvande pÄ sikt.

SanktionsvÀxling

De repressiva metoder som kan komma i frÄga att ersÀtta straff med Àr frÀmst sanktionsavgifter, vitesförelÀgganden och vites- förbud samt Äterkallelse av tillstÄnd. Som samlad beteckning för dessa sanktioner anvÀnder utredningen begreppet administrativa sanktioner.

I frÄga om vilka övervÀganden som bör göras inför valet av repressiv metod och hur sanktionerna kan eller bör utformas, anför utredningen bl.a. följande.

De beteenden som i första hand bör komma i frÄga att motverka med administrativa sanktioner Àr sÄdana övertrÀdelser som kan betecknas som ringa eller av s.k. normalgrad och dÀr straff- sanktionen i dag Àr begrÀnsad till enbart böter eller penningböter.

Vid valet av repressiv metod bör vidare metodernas olika funktioner och syften beaktas, liksom vilken metod som framstÄr som mest effektiv. EffektivitetshÀnsynen kan avse bÄde vilken metod som har bÀst förmÄga att avhÄlla frÄn det oönskade bete- endet och vilken metod som innebÀr lÀmpligast resursanvÀndning. Exempelvis bör en administrativ sanktion ofta kunna ha en mer effektiv avhÄllande verkan Àn straff nÀr det gÀller övertrÀdelser som i stor utstrÀckning begÄs inom ramen för en juridisk persons verk- samhet. Vidare kan det, pÄ omrÄden dÀr övertrÀdelser i stor ut- strÀckning upptÀcks och utreds av en annan myndighet Àn de brottsutredande myndigheterna, innebÀra en lÀmpligare resurs- anvÀndning att lÄta denna ocksÄ sanktionera övertrÀdelserna. Till de

23

Sammanfattning

SOU 2013:38

aspekter som kan behöva beaktas vid övervÀgande av sanktions- vÀxling hör Àven behovet av att anvÀnda straffprocessuella tvÄngs- medel och möjligheterna att verkstÀlla sanktionen utomlands.

Om sanktionsavgifter anvÀnds bör de utformas pÄ olika sÀtt beroende pÄ om de anvÀnds för att motverka bagatellbrottslighet eller för att vara ett effektivt styrmedel mot övertrÀdelser som begÄs i nÀringsverksamhet. Avgiftsskyldigheten bör som huvud- regel bygga pÄ strikt ansvar med möjlighet till jÀmkning och till överprövning av domstol. UtgÄngspunkten bör vara att sanktions- avgift beslutas av en myndighet och inte av domstol. NÀr sanktions- avgift införs för beteenden som redan Àr straffbelagda, bör dessa beteenden avkriminaliseras i motsvarande mÄn.

Utredningen pekar ocksÄ ut ett antal omrÄden och enskilda straffbud som framstÄr som lÀmpliga för sanktionsvÀxling.

Flera av de omrÄden som utredningen anger som lÀmpliga för sanktionsvÀxling har redan tidigare varit föremÄl för sÄdana över- vÀganden. Det gÀller bl.a. regleringarna inom livsmedel och djur samt trygghetsomrÄdet. Inom dessa omrÄden Àr det, med vissa undantag inom djurskyddsomrÄdet, i huvudsak frÄga om beteenden som inte prÀglas av nÄgon sÄdan pÄtaglig grad av uppsÄt eller oakt- samhet att gÀrningsmannen framstÄr som sÄ klandervÀrd att straff- rÀtten behöver anvÀndas.

I direktiven utpekas bl.a. bestÀmmelser pÄ transport- och trafik- omrÄdet som sÀrskilt intressanta för utredningens analys av om det gÄr att vara mer ÄterhÄllsam med anvÀndningen av straffrÀtt. Det- samma gÀller omrÄden dÀr brott ofta kan begÄs inom ramen för en juridisk persons verksamhet eller annars av en nÀringsidkare. Mot denna bakgrund kommer naturligen yrkestrafikomrÄdet i fokus. Utredningens genomgÄng av yrkestrafikomrÄdet ger vid handen att det pÄ detta bör övervÀgas en mer generell sanktionsvÀxling frÄn straff till avgift.

De aktuella regleringarna inom yrkestrafikomrÄdet avser i huvud- sak nÀringsverksamhet och det torde ofta finnas betydande ekono- miska vinster att uppnÄ för nÀringsidkaren genom att ÄsidosÀtta reglerna. Om sanktioneringen av regelverket inte Àr effektiv, finns det dÀrför risk för konkurrenssnedvridning mellan Ä ena sidan nÀringsidkare som lÀgger sig vinn om att följa reglerna och Ä andra sidan nÀringsidkare som mera regelmÀssigt ÄsidosÀtter dem. Det kan pÄ goda grunder antas att endast en mindre del av över- trÀdelserna av regleringarna upptÀcks och lagförs. Det Àr ocksÄ sÄ att övertrÀdelserna inom yrkestrafikomrÄdet, i avvÀgningen mot

24

SOU 2013:38

Sammanfattning

andra övertrÀdelser med strÀngare straffskalor, har lÄg prioritet hos de brottsutredande myndigheterna. De straff som eventuellt utdöms Àr dessutom i de flesta fall endast böter eller penningböter. SÄdana sanktioner torde knappast ha nÄgon mer mÀrkbar hand- lingsdirigerande effekt. Om sanktionsavgifter införs i stÀllet för straff och möjlighet ges att utforma dessa sÄ att de blir vinst- eliminerande, blir incitamenten för yrkestrafikföretagen att hÄlla sig till regelverket avsevÀrt starkare.

Vid sidan av de författningar som explicit riktar sig mot yrkes- trafiken finns det i olika vÀgtrafikförfattningar regler som visser- ligen riktar sig mot samtliga trafikanter, men som har sÀrskild betydelse för eller ofta aktualiseras inom yrkestrafiken.

För att komma till rÀtta med de problem som angetts ovan i frÄga om yrkestrafiken, inte minst risken för konkurrenssnedvrid- ning pÄ grund av brist pÄ tillrÀckligt effektiva sanktioner, Àr det enligt utredningens mening angelÀget att aktualisera frÄgan om sanktionsvÀxling Àven pÄ sÄdana bestÀmmelser i vÀgtrafikförfatt- ningarna som har sÀrskild betydelse för yrkestrafiken. Det blir dÀr- ifrÄn ett naturligt steg att övervÀga sanktionsvÀxling Àven för övriga trafikanter avseende just de bestÀmmelserna. En, ocksÄ naturlig, förlÀngning av det resonemanget Àr givetvis om inte sanktions- vÀxling kan övervÀgas generellt inom vÀgtrafikomrÄdet. En aspekt som utredningen menar bör beaktas i det sammanhanget Àr att kravet pÄ aktsamhet i den praktiska tillÀmpningen av vÀgtrafik- författningarna, i syfte att upprÀtthÄlla kriminaliseringens effek- tivitet, i mÄnga fall har stÀllts sÄ högt att ansvaret nÀrmar sig ett strikt ansvar. En sÄdan tillÀmpning av oaktsamhetsrekvisitet stÄr i direkt strid med det kriterium som utredningen har tagit fram om att en kriminalisering inte fÄr Àventyra tillÀmpningen av skuld- principen. Detta riskerar att leda till urholkning av straffrÀtten, eftersom de beteenden som bestraffas inte uppfattas som klander- vÀrda av samhÀllsmedborgarna.

Vid kartlÀggningen har utredningen uppmÀrksammat att det finns ett stort antal författningar inom specialstraffrÀtten med straffstadganden som kan karaktÀriseras som förvaltningsrÀttsliga eller administrativa stödkriminaliseringar. Med begreppet avses bestÀmmelser som straffbelÀgger övertrÀdelser av bl.a. krav pÄ till- stÄnd, anmÀlan eller registrering avseende bedrivande av viss verk- samhet. Som ytterligare exempel kan nÀmnas straffbestÀmmelser som avser övertrÀdelser av villkor som ett beviljat tillstÄnd har förenats med eller underlÄtenhet att förse vissa produkter eller

25

Sammanfattning

SOU 2013:38

objekt med viss mĂ€rkning eller innehĂ„ll. I dessa fall torde avgifter, viten och indragning av tillstĂ„nd ha en bĂ€ttre handlingsdirigerande verkan Ă€n vad straffet har, inte minst med hĂ€nsyn till att regle- ringarna i stor utstrĂ€ckning avser nĂ€ringsverksamhet, som i mĂ„nga fall bedrivs av juridiska personer. ÖvertrĂ€delserna i frĂ„ga beivras dessutom endast i mycket begrĂ€nsad omfattning i dag. Inte heller prĂ€glas de av nĂ„gon sĂ„dan pĂ„taglig grad av uppsĂ„t eller oaktsamhet att gĂ€rningsmannen framstĂ„r som sĂ„ klandervĂ€rd att straffrĂ€tten behöver anvĂ€ndas. Mot denna bakgrund anser utredningen att det i frĂ„ga om beteenden som sanktioneras genom förvaltningsrĂ€ttsliga stödkriminaliseringar generellt finns anledning att övervĂ€ga sanktions- vĂ€xling.

Blankettstraffbud

KartlÀggning av omrÄden med otillÄtna blankettstraffbud

Utredningen har identifierat ett antal omrÄden dÀr det kan antas finnas blankettstraffbud som inte Àr tillÄtna enligt normgivnings- reglerna, eftersom straffbuden föreskriver fÀngelse och fylls ut av föreskrifter meddelade pÄ lÀgre konstitutionell nivÄ Àn regeringen (se NJA 2005 s. 33). Det handlar om omrÄdena energi, elektronisk kommunikation m.m., sjöfart, hÀlsa och sjukvÄrd, jordbruk, fiske, jakt, livsmedel och djur, skatt, inkasso och kreditupplysning, sjö- fynd och fornfynd, allmÀn ordning och sÀkerhet, arbete och anstÀll- ning samt försvar.

Enligt utredningens mening utgör straffbestÀmmelsen om osann eller vÄrdslös försÀkran i 15 kap. 10 § BrB inte ett otillÄtet blankett- straffbud.

Lösningar

Det finns flera tÀnkbara lösningar pÄ problemet med otillÄtna blankettstraffbud. För varje enskild reglering bör övervÀgas vilken lösning som Àr den mest lÀmpliga. De lösningar som utredningen anser bör anvÀndas Àr följande:

ï‚·Ă–vervĂ€ga om straff Ă€r nödvĂ€ndigt eller om en sanktionsvĂ€xling kan komma i frĂ„ga.

26

SOU 2013:38

Sammanfattning

Om böter Ă€r tillrĂ€ckligt för att motverka beteendet – utmönstra fĂ€ngelse ur straffskalan.

Om fĂ€ngelsestraffet framstĂ„r som rimligt och nödvĂ€ndigt – formulera en mer allmĂ€nt hĂ„llen straffbestĂ€mmelse som Ă€r mate- riellt fullstĂ€ndig.

Flytta upp de utfyllande föreskrifterna frĂ„n myndighetsnivĂ„ till regeringsnivĂ„.

Om blankettstraffbudet potentiellt skulle kunna fyllas ut av myndighetsföreskrifter, men sĂ„ Ă€nnu inte har skett – Ă€ndra blankettstraffbudet sĂ„ att det enbart straffbelĂ€gger övertrĂ€delser av regeringens föreskrifter.

Författningsförslag rörande blankettstraffbud

I frÄga om nÄgra av de otillÄtna blankettstraffbud som har identi- fierats lÀmnar utredningen författningsförslag.

Utredningen föreslÄr att fÀngelse ska tas bort frÄn straffskalan i blankettstraffbudet i 7 § första stycket 2 lagen (1979:357) om yrkes- mÀssig försÀljning av dyrkverktyg.

Vidare föreslÄr utredningen att blankettstraffbuden i 7 kap. 14 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation och i 6 § lagen (1994:2077) om arbetsförmedlingstvÄng ska inskrÀnkas till att enbart straffbelÀgga övertrÀdelser av regeringens föreskrifter.

27

Författningsförslag

1Förslag till

lag om Àndring i rÀttegÄngsbalken

HĂ€rigenom föreskrivs att 9 kap. 1–4 §§ rĂ€ttegĂ„ngsbalken1 ska upphöra att gĂ€lla vid utgĂ„ngen av juni 2015.

1 Senaste lydelse av 9 kap.

1 § 1991:241

2 § 1991:241

3 § 1991:241.

29

Författningsförslag

SOU 2013:38

2Förslag till

lag om Àndring i lagen (1918:399) om förbud mot utslÀppande av tjur eller hingst Ä samfÀlld betesmark

HÀrigenom föreskrivs att lagen (1918:399) om förbud mot utslÀppande av tjur eller hingst Ä samfÀlld betesmark ska upphöra att gÀlla vid utgÄngen av juni 2015.

30

SOU 2013:38

Författningsförslag

3Förslag till

lag om Àndring i lagen (1919:426) om flottning i allmÀn flottled

HĂ€rigenom föreskrivs att 7 kap. 77–80 §§ lagen (1919:426) om flottning i allmĂ€n flottled2 ska upphöra att gĂ€lla vid utgĂ„ngen av juni 2015.

2 Senaste lydelse av 7 kap.

77 § 1991:245

78 § 1991:245

79 § 1991:245

80 § 1964:183.

31

Författningsförslag

SOU 2013:38

4Förslag till

lag om Àndring i lagen (1922:133) om förbud mot utslÀppande av bagge Ä samfÀlld betesmark

HÀrigenom föreskrivs att lagen (1922:133) om förbud mot utslÀppande av bagge Ä samfÀlld betesmark ska upphöra att gÀlla vid utgÄngen av juni 2015.

32

SOU 2013:38

Författningsförslag

5Förslag till

lag om Àndring i lagen (1933:269) om Àgofred

HÀrigenom föreskrivs att 6 kap. 59 § lagen (1933:269) om Àgo- fred3 ska upphöra att gÀlla vid utgÄngen av juni 2015.

3 Senaste lydelse 1977:667.

33

Författningsförslag

SOU 2013:38

6Förslag till

lag om Àndring i lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar

HÀrigenom föreskrivs i frÄga om lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar

dels att 1–5 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 4 a §, av följande

lydelse.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

 

1 §4

 

 

 

 

 

 

I nÀringsverksamhet fÄr stats-

I nÀringsverksamhet fÄr stats-

vapen, statsflagga eller annat stats-

vapen, statsflagga eller annat stats-

emblem eller statlig kontroll-

emblem eller statlig kontroll-

eller garantibeteckning ej utan

eller garantibeteckning inte utan

vederbörligt

tillstÄnd anvÀndas i

tillstÄnd

anvÀndas

i

varumÀrke

varumÀrke eller annat kÀnne-

eller annat kÀnnetecken för varor

tecken för varor eller tjÀnster.

eller tjÀnster. Detsamma gÀller

Detsamma gÀller annan beteck-

annan beteckning, som hÀn-

ning, som hÀnsyftar pÄ svenska

syftar pÄ svenska staten och dÀr-

staten och dÀrigenom ger kÀnne-

igenom

ger

kÀnnetecknet

en

tecknet en officiell karaktÀr, samt

officiell karaktÀr,

samt

svenskt

svenskt kommunalt vapen, vilket

kommunalt

vapen,

vilket

Ă€r

Ă€r registrerat.

 

registrerat.

 

 

 

 

 

Statsvapen fÄr ej heller pÄ

Statsvapen fÄr inte heller pÄ

annat sÀtt Àn som kÀnnetecken

annat sÀtt Àn som kÀnnetecken

anvÀndas

i

nÀringsverksamhet

anvÀndas

i

nÀringsverksamhet

utan vederbörligt tillstÄnd.

utan tillstÄnd.

 

 

 

 

 

Första

och andra styckena

Första

och andra

styckena

gÀller ocksÄ beteckning som lÀtt

gÀller ocksÄ beteckning som lÀtt

kan förvÀxlas med sÄlunda skyddad

kan förvÀxlas med en beteckning

beteckning.

 

som skyddas dÀr.

 

 

 

 

 

 

 

1 a §5

 

 

 

 

 

 

Registrering av svenskt kom-

Registrering av svenskt kom-

munalt vapen sker efter skriftlig

munalt vapen sker efter skriftlig

anmÀlan i register, som föres för

anmÀlan i register, som förs

för

4Senaste lydelse 1973:405.

5Senaste lydelse 1973:405.

34

SOU 2013:38

Författningsförslag

hela riket av patent- och regi- hela riket av patent- och regi- streringsverket. Registrering fÄr streringsverket. Registrering fÄr ske endast om statens heraldiska ske endast om statens heraldiska nÀmnd har avgivit yttrande i nÀmnd har yttrat sig i Àrendet Àrendet om antagande av vapnet. om antagande av vapnet.

 

 

 

 

2 §

 

 

 

 

Förenta Nationernas emblem

Förenta nationernas emblem

eller namn, förkortning av namnet

eller namn, förkortning av namnet

eller annat som företer sÄdan

eller annat som uppvisar sÄdan

likhet dÀrmed att förvÀxling lÀtt

likhet dÀrmed att förvÀxling lÀtt

kan Àga rum fÄr icke brukas

kan ske fÄr inte brukas offentligt

offentligen som mÀrke eller benÀm-

som

mÀrke

eller

benÀmning

ning utan medgivande av Förenta

utan

medgivande

av Förenta

Nationernas generalsekreterare.

nationernas generalsekreterare.

Internationella

atomenergi-

Internationella

atomenergi-

organets emblem

eller

nÄgot

organets emblem

eller

nÄgot

som företer sÄdan likhet dÀrmed

som uppvisar sÄdan likhet dÀr-

att förvÀxling lÀtt kan Àga rum

med att förvÀxling lÀtt kan ske

fÄr icke brukas offentligen som

fÄr inte brukas offentligt som

mÀrke utan medgivande av orga-

mÀrke utan medgivande av orga-

nets generaldirektör.

 

nets generaldirektör.

 

 

 

 

 

3 §

 

 

 

 

Konungen

kan,

efter

avtal

Regeringen

kan,

efter avtal

med frÀmmande stat eller mellan-

med frÀmmande stat eller mellan-

statlig organisation, förordna att

statlig organisation, förordna att

bestÀmmelse i 1 § om statsvapen

bestÀmmelse i 1 § om statsvapen

eller annan dÀr avsedd beteck-

eller annan dÀr avsedd beteck-

ning skall Àga motsvarande tillÀmp-

ning ska tillÀmpas Àven pÄ viss

ning i frÄga om viss mellanstatlig

mellanstatlig organisations vapen,

organisations vapen, flagga, em-

flagga, emblem eller benÀmning

blem eller benÀmning eller för-

eller

förkortning

för

sÄdan

kortning för sÄdan benÀmning.

benÀmning.

 

 

 

Utan hinder av förordnande

Utan hinder av förordnande

enligt första stycket skall dock

enligt första stycket ska dock

den som vid tiden för sÄdant

den som vid tiden för sÄdant

förordnande brukade viss beteck-

förordnande brukade viss beteck-

ning fÄ utan tillstÄnd bruka

ning fÄ utan tillstÄnd bruka

beteckningen

under en

tid av

beteckningen

under en

tid av

 

 

 

 

 

 

 

 

35

Författningsförslag

SOU 2013:38

tre Är, rÀknat frÄn den dag dÄ förordnandet trÀtt i kraft.

Den som uppsÄtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 eller 2 § eller mot förbud som gÀller pÄ grund av förordnande med stöd av 3 § dömes till böter.

NÀrmare föreskrifter för tillÀmpningen av denna lag med- delas av Konungen.

tre Är, rÀknat frÄn den dag dÄ förordnandet trÀtt i kraft.

4 §

Den som bryter mot 1 eller 2 § eller mot ett förbud som gÀller pÄ grund av ett förordnande med stöd av 3 § fÄr, pÄ talan av den vars beteckning har anvÀnts, av allmÀn domstol förbjudas att fort- sÀtta med ÄtgÀrden.

Ett förbud enligt första stycket fÄr förenas med vite, om det inte av sÀrskilda skÀl Àr obehövligt.

4 a §

Den som bryter mot 1 eller 2 § eller mot ett förbud som gÀller pÄ grund av ett förordnande med stöd av 3 § ska betala skÀlig ersÀttning till den vars beteckning har anvÀnts.

Den som har arbetstagare i sin tjÀnst Àr skyldig att betala ersÀtt- ning enligt första stycket i anled- ning av handling som arbets- tagaren företar i tjÀnsten. Arbets- tagare Àr ersÀttningsskyldig för sÄdan handling endast om det finns synnerliga skÀl för det.

5 §

NÀrmare föreskrifter för tillÀmpningen av denna lag med- delas av regeringen.

Denna lag trÀder i kraft den 1 juli 2015.

36

SOU 2013:38

Författningsförslag

7Förslag till

lag om Àndring i lagen (1974:1080) om avveckling av hyresregleringen

HÀrigenom föreskrivs att lagen (1974:1080) om avveckling av hyresregleringen ska upphöra att gÀlla vid utgÄngen av juni 2015.

37

Författningsförslag

SOU 2013:38

8Förslag till

lag om Àndring i lagen (1978:800) om namn och bild i reklam

HÀrigenom föreskrivs i frÄga om lagen (1978:800) om namn och bild i reklam

dels att 5 § ska upphöra att gÀlla,

dels att 1–4 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

NÀringsidkare fÄr icke vid marknadsföring av vara, tjÀnst eller annan nyttighet anvÀnda framstÀllning i vilken annans namn eller bild utnyttjas utan dennes samtycke. Med namn jÀmstÀlls annan beteckning som klart utpekar viss person.

Vad i första stycket sÀgs om nÀringsidkare gÀller Àven anstÀlld hos nÀringsidkare och annan som handlar pÄ nÀringsidkares vÀgnar.

Den som uppsÄtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot 1 § skall dömas till böter.

I frÄga om medverkan till sÄdan gÀrning tillÀmpas 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken.

Föreslagen lydelse

1 §

NÀringsidkare fÄr inte vid marknadsföring av vara, tjÀnst eller annan nyttighet anvÀnda framstÀllning i vilken annans namn eller bild utnyttjas utan dennes samtycke. Med namn jÀmstÀlls annan beteckning som klart utpekar en viss person.

Vad som sÀgs i första stycket om nÀringsidkare gÀller Àven en anstÀlld hos nÀringsidkare och annan som handlar pÄ nÀrings- idkarens vÀgnar.

2 §

Den som bryter mot 1 § eller medverkar till sÄdan handling fÄr, pÄ talan av den vars namn eller bild utnyttjas utan samtycke, av allmÀn domstol förbjudas att fortsÀtta med ÄtgÀrden.

Ett förbud enligt första stycket fÄr förenas med vite, om det inte av sÀrskilda skÀl Àr obehövligt.

Den som bryter mot 1 § eller medverkar till sÄdan handling skall utge skÀligt vederlag till den

3 §

Den som bryter mot 1 § eller medverkar till sÄdan handling ska betala skÀlig ersÀttning till

38

SOU 2013:38

Författningsförslag

vars namn eller bild har ut- nyttjats. Sker det uppsÄtligen eller av oaktsamhet, skall ersÀtt- ning utgÄ ocksÄ för annan skada. Vid bedömande om och i vad mÄn sÄdan skada har uppstÄtt tas hÀnsyn Àven till lidande och andra omstÀndigheter av annan Àn rent ekonomisk betydelse.

Den som har arbetstagare i sin tjÀnst Àr skyldig att utge ersÀttning enligt första stycket i anledning av handling som arbetstagaren företar i tjÀnsten. Arbetstagare Àr ersÀttningsskyldig för sÄdan handling endast i den mÄn synnerliga skÀl föreligger.

den vars namn eller bild har utnyttjats. Sker det uppsÄtligen eller av oaktsamhet, ska ersÀtt- ning utgÄ ocksÄ för annan skada. Vid bedömande om och i vad mÄn sÄdan skada har uppstÄtt tas hÀnsyn Àven till lidande och andra omstÀndigheter av annan Àn rent ekonomisk betydelse.

Den som har arbetstagare i sin tjÀnst Àr skyldig att betala ersÀttning enligt första stycket i anledning av handling som arbetstagaren företar i tjÀnsten. Arbetstagare Àr ersÀttningsskyldig för sÄdan handling endast om det finns synnerliga skÀl för det.

Vid övertrÀdelse av 1 § kan rÀtten, pÄ yrkande av den vars namn eller bild har utnyttjats, efter vad som Àr skÀligt till före- byggande av fortsatt missbruk förordna, att hjÀlpmedel som har anvÀnts vid handlingen eller framstÀllningen som finns pÄ vara, förpackning, reklamtryck eller dylikt skall Àndras eller att egendomen skall förstöras eller mot lösen utlÀmnas till den vars namn eller bild har utnyttjats.

4 §

Vid övertrÀdelse av 1 § kan rÀtten, pÄ yrkande av den vars namn eller bild har utnyttjats, efter vad som Àr skÀligt till före- byggande av fortsatt missbruk förordna, att hjÀlpmedel som har anvÀnts vid handlingen eller framstÀllningen som finns pÄ vara, förpackning, reklamtryck eller dylikt ska Àndras eller att egendomen ska förstöras eller mot lösen utlÀmnas till den vars namn eller bild har utnyttjats.

Denna lag trÀder i kraft den 1 juli 2015.

39

Författningsförslag

SOU 2013:38

9Förslag till

lag om Àndring i lagen (1979:357)

om yrkesmÀssig försÀljning av dyrkverktyg

HÀrigenom föreskrivs att 7 § lagen (1979:357) om yrkesmÀssig försÀljning av dyrkverktyg ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 §

Till böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader döms den som uppsÄtligen eller av oaktsamhet

1.bedriver yrkesmÀssig försÀljning av dyrkverktyg utan tillstÄnd eller utan att godkÀnd förestÄndare finns,

2.bryter mot föreskrift som 2. bryter mot villkor enligt 4 §

avses i 2 § tredje stycket eller mot första stycket, villkor enligt 4 § första stycket,

3. underlÄter att fullgöra skyldigheten enligt 6 § eller lÀmnar

oriktig uppgift vid fullgörandet.

 

 

Till böter döms den som upp-

 

sÄtligen eller av oaktsamhet bryter

 

mot föreskrift som avses i 2 §

 

tredje stycket.

I ringa fall döms inte till

I ringa fall ska det inte dömas

straff.

till ansvar.

Denna lag trÀder i kraft den 1 juli 2015.

40

SOU 2013:38

Författningsförslag

10Förslag till

lag om Àndring i lagen (1983:294) om inrÀttande, utvidgning och avlysning av allmÀn flottled

HÀrigenom föreskrivs att 5 § lagen (1983:294) om inrÀttande, utvidgning och avlysning av allmÀn flottled ska upphöra att gÀlla vid utgÄngen av juni 2015.

41

Författningsförslag

SOU 2013:38

11Förslag till

lag om Àndring i lagen (1990:783) om skydd för beteckningen svenskt arkiv

HÀrigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1990:783) om skydd för beteckningen svenskt arkiv ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

2 §

 

 

 

 

Den som mÀrker skriv-

Den som mÀrker skriv-

materiel eller

förvaringsmedel

materiel

eller

förvaringsmedel

med orden svenskt arkiv antingen

med orden svenskt arkiv antingen

ensamma, i sammansÀttning eller

ensamma, i sammansÀttning eller

i förkortning trots att materielen

i förkortning trots att materielen

eller förvaringsmedlen inte Àr

eller förvaringsmedlen inte Àr

godkÀnda skall dömas till böter,

godkÀnda fÄr av allmÀn domstol

om inte gÀrningen Àr belagd med

vid vite förbjudas att fortsÀtta

straff i brottsbalken.

med ÄtgÀrden.

 

 

 

Detta gÀller ocksÄ för den

Detta gÀller ocksÄ för den

som saluför skrivmateriel eller

som saluför skrivmateriel

eller

förvaringsmedel trots att han har

förvaringsmedel med oriktig mÀrk-

kÀnnedom om

att mÀrkningen

ning.

 

 

 

 

inte Àr riktig.

 

Justitiekanslern ska föra

eller

 

 

lÄta föra talan om förbud enligt

 

 

första och andra stycket.

 

 

 

3 §

 

 

 

 

Ett varuparti som varit före-

Den som uppsÄtligen eller av

mÄl för brott enligt denna lag

oaktsamhet mÀrker skrivmateriel

eller vÀrdet av ett sÄdant parti

eller förvaringsmedel

med orden

skall förklaras förverkat, om det

svenskt arkiv antingen ensamma,

inte Àr uppenbart oskÀligt.

i sammansÀttning eller i för-

 

 

kortning trots att materielen eller

 

 

förvaringsmedlen inte Àr god-

 

 

kÀnda för sÄdan mÀrkning ska

 

 

betala skÀlig ersÀttning för den

 

 

skada som mÀrkningen har med-

 

 

fört. Detsamma gÀller den som

 

 

uppsÄtligen eller

av

oaktsamhet

 

 

saluför

skrivmateriel

eller

för-

42

 

 

 

 

 

 

SOU 2013:38

Författningsförslag

varingsmedel med oriktig mÀrk- ning.

Denna lag trÀder i kraft den 1 juli 2015.

43

Författningsförslag

SOU 2013:38

12Förslag till

lag om Àndring i lagen (1994:2077) om arbetsförmedlingstvÄng

HÀrigenom föreskrivs att 6 § lagen (1994:2077) om arbets- förmedlingstvÄng ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Den som uppsÄtligen bryter mot ett förbud enligt 2 § eller 3 § första stycket första meningen skall dömas till böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader.

Föreslagen lydelse

6 §

Den som uppsÄtligen bryter mot ett förbud föreskrivet av regeringen enligt 2 § eller 3 § första stycket första meningen döms till böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader.

Denna lag trÀder i kraft den 1 juli 2015.

44

2. bryter mot en föreskrift som har meddelats av regeringen med stöd av 3 kap. 14 § andra stycket.

SOU 2013:38

Författningsförslag

13Förslag till

lag om Àndring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation

HÀrigenom föreskrivs

att 7 kap. 14 § lagen (2003:389) om

elektronisk kommunikation ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 kap.

14 §

Till böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader döms den som med uppsÄt eller av oaktsamhet

1. anvÀnder radiosÀndare utan tillstÄnd dÀr sÄdant tillstÄnd krÀvs enligt denna lag eller anvÀnder radiosÀndare i strid med ett till- stÄndsvillkor, eller

2. bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 3 kap. 14 § andra stycket.

Denna lag trÀder i kraft den 1 juli 2015.

45

Författningsförslag

SOU 2013:38

14Förslag till

lag om Àndring i lagen (2006:1006)

om tillstÄndsplikt för vissa kampsportsmatcher

HÀrigenom föreskrivs att 5 och 13 §§ lagen (2006:1006) om tillstÄndsplikt för vissa kampsportsmatcher ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Ansökan om tillstÄnd skall göras skriftligen hos tillstÄnds- myndigheten. Om ansökan avser tillstÄnd för en eller flera matcher, skall ansökan göras senast tre mÄnader före matchen eller den första av matcherna.

Föreslagen lydelse

5 §

Ansökan om tillstÄnd ska göras skriftligen hos tillstÄnds- myndigheten. Om ansökan avser tillstÄnd för en eller flera matcher, ska ansökan göras senast tre mÄnader före matchen eller den första av matcherna.

Uppgifter som enligt 6 och 7 §§ ska lÀmnas i ett ansöknings- Àrende ska lÀmnas pÄ heder och samvete.

 

 

13 §

Till böter eller fÀngelse i

Till böter eller fÀngelse i

högst sex mÄnader döms, om

högst sex mÄnader döms, om

gÀrningen inte Àr ringa, den som

gÀrningen inte Àr ringa, den som

uppsÄtligen eller av oaktsamhet

uppsÄtligen eller av oaktsamhet

1. anordnar

en kampsports-

anordnar en kampsportsmatch

match utan tillstÄnd enligt 1 §

utan tillstÄnd enligt 1 § eller i

eller i strid mot ett villkor enligt

strid mot ett villkor enligt 3 §.

3 §, eller

 

 

2. skriftligen

lÀmnar oriktig

 

uppgift i ett ansökningsÀrende.

Denna lag trÀder i kraft den 1 juli 2015.

46

SOU 2013:38

Författningsförslag

15Förslag till

lag om Àndring i luftfartslagen (2010:500)

HÀrigenom föreskrivs att 2 kap. 5, 6 och 8 §§ samt 13 kap. 4 och 11 §§ luftfartslagen (2010:500) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2kap.

5 §

Ansökan om registrering av ett luftfartyg ska göras av Àgaren. De upplysningar och den utredning som behövs för registreringen ska lÀmnas tillsammans med ansökan som ska vara skriftlig.

Uppgifter och upplysningar som ska lÀmnas i och i samband med en ansökan ska lÀmnas pÄ heder och samvete.

6 § Ett luftfartyg ska avregistreras om

1.Àgaren skriftligen begÀr det,

2.kraven i 2 § inte Àr uppfyllda,

3.det har förolyckats eller förstörts,

4.det efter en flygning inte har hörts av pÄ tre mÄnader, eller

5.det pÄ grund av ombyggnad eller annan sÄdan Àndring upp- hört att vara luftfartyg eller, utan att Àndring skett, inte lÀngre anses utgöra ett luftfartyg.

Ägaren Ă€r skyldig att inom en mĂ„nad skriftligen anmĂ€la om nĂ„got har hĂ€nt som enligt första stycket 2–4 medför att ett luftfartyg ska avregistreras.

Uppgifterna i anmÀlan ska lÀmnas pÄ heder och samvete.

8 §

Om nÄgon annan Àn Àgaren brukar ett registrerat luftfartyg för en obestÀmd tid eller för en bestÀmd tid om minst en mÄnad ska upplÄtaren eller brukaren genast efter upplÄtelsen anmÀla detta förhÄllande för anteckning i luftfarttygsregistret, om nyttjande- rÀtten inte skrivits in enligt lagen (1955:227) om inskrivning av rÀtt till luftfartyg. Om nyttjanderÀtten har skrivits in, ska anteckning göras i luftfartygsregistret om upplÄtaren och brukaren begÀr det.

47

Författningsförslag

SOU 2013:38

Om anteckning enligt första stycket skett, ska upplÄtaren eller brukaren anmÀla till luftfartygsregistret nÀr en upplÄtelse för en obestÀmd tid upphör eller en upplÄtelse för bestÀmd tid upphör i förtid.

Uppgifter i en anmÀlan enligt första och andra styckena ska lÀmnas pÄ heder och samvete.

13 kap.

4 §

Till böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader döms den som uppsÄtligen eller av oaktsamhet

1.bryter mot föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 1 kap. 6 § tredje stycket om att ett luftfartyg av miljöskÀl inte fÄr anvÀndas inom svenskt omrÄde,

2.bryter mot 1 kap. 7 § första stycket genom att framföra ett civilt luftfartyg i överljudsfart och nÄgot undantag frÄn förbudet inte har lÀmnats enligt 1 kap. 7 § andra stycket,

3.bryter mot förbud eller föreskrifter om restriktionsomrÄden som regeringen har meddelat med stöd av 1 kap. 8 §,

4.lÀmnar oriktiga uppgifter

vid ansökan eller anmÀlan enligt

 

 

 

 

 

 

2 kap.,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

5. framför ett luftfartyg som

4. framför ett luftfartyg som

inte Àr mÀrkt enligt 2 kap. 13 §,

inte Àr mÀrkt enligt 2 kap. 13 §,

eller

enligt

föreskrifter

som

eller

enligt

föreskrifter

som

regeringen

har meddelat

med

regeringen

har

meddelat

med

stöd dÀrav,

 

 

 

stöd dÀrav,

 

 

 

 

6. bryter mot 3 kap. 1 § första

5. bryter mot 3 kap. 1 § första

stycket första meningen genom

stycket första meningen genom

att anvÀnda ett luftfartyg som

att anvÀnda ett luftfartyg som

inte Àr luftvÀrdigt eller miljö-

inte Àr luftvÀrdigt eller miljö-

vÀrdigt,

 

 

 

vÀrdigt,

 

 

 

 

7. tillverkar eller utför under-

6. tillverkar eller utför under-

hÄlls-, reparations- eller Àndrings-

hÄlls-, reparations- eller Àndrings-

arbeten pÄ

luftfartyg,

tillbehör

arbeten pÄ

luftfartyg,

tillbehör

eller reservdelar till

luftfartyg

eller

reservdelar

till

luftfartyg

utan tillstÄnd,

 

 

utan tillstÄnd,

 

 

 

8. bryter mot bestÀmmelser

7. bryter

mot

bestÀmmelser

om behörighetshandlingar i 4 kap.

om behörighetshandlingar i 4 kap.

1, 2,

3, 4

eller 5 §

eller

mot

1, 2,

3, 4

eller

5 §

eller

mot

48

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SOU 2013:38 Författningsförslag

föreskrifter som regeringen har

föreskrifter som regeringen har

meddelat med stöd dÀrav,

 

 

meddelat med stöd dÀrav,

 

 

9. vid

tjÀnstgöring

ombord

8. vid tjÀnstgöring ombord

pÄ luftfartyg inte följer befÀl-

pÄ luftfartyg inte följer befÀl-

havarens order,

 

 

 

 

 

 

havarens order,

 

 

 

 

 

10. som passagerare inte Ă„t-

9. som passagerare inte Ă„t-

lyder vad befÀlhavaren bestÀmmer

lyder vad befÀlhavaren bestÀmmer

om ordningen ombord,

 

 

 

om ordningen ombord,

 

 

11. bryter

mot

5 kap.

7 §

10. bryter

mot

5 kap.

7 §

genom att som befÀlhavare pÄ

genom att som befÀlhavare pÄ

ett luftfartyg som rÄkat i nöd

ett luftfartyg som rÄkat i nöd

inte göra vad som rimligen kan

inte göra vad som rimligen kan

krÀvas för att rÀdda ombord-

krÀvas för att rÀdda ombord-

varande, luftfartyg och gods,

 

varande, luftfartyg och gods,

 

12. bryter

mot

6 kap.

5 §

11. bryter

mot

6 kap.

5 §

genom att inrÀtta eller bygga om

genom att inrÀtta eller bygga om

en flygplats

utan

föreskrivet

en

flygplats

utan

föreskrivet

tillstÄnd eller 8 § genom att ta i

tillstÄnd eller 8 § genom att ta i

bruk en flygplats innan den har

bruk en flygplats innan den har

godkÀnts och meddelats drift-

godkÀnts och meddelats drift-

tillstÄnd,

 

 

 

 

 

 

 

 

tillstÄnd,

 

 

 

 

 

 

 

13. bryter mot föreskrifter

12. bryter mot föreskrifter

om

tillstÄndskrav

för

andra

om

tillstÄndskrav

för

andra

anlÀggningar

för

luftfarten

Ă€n

anlÀggningar

för

luftfarten

Ă€n

flygplatser som

regeringen

har

flygplatser

som

regeringen

har

meddelat

med

stöd

 

av

6 kap.

meddelat

med

stöd

av

6 kap.

12 §,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

12 §,

 

 

 

 

 

 

 

14. bryter

mot

6 kap.

19 §

13. bryter

mot

6 kap.

19 §

första stycket genom att arbeta

första stycket genom att arbeta

som flygledare i flygtrafik-

som flygledare i flygtrafik-

ledningstjÀnst eller flygtekniker

ledningstjÀnst eller flygtekniker

utan att ha ett gÀllande certifikat

utan att ha ett gÀllande certifikat

för arbetet nÀr sÄdant certifikat

för arbetet nÀr sÄdant certifikat

Àr föreskrivet,

 

 

 

 

 

 

 

Àr föreskrivet,

 

 

 

 

 

 

15. utövar

luftfartsverksamhet

14. utövar

luftfartsverksamhet

utan

föreskrivet

tillstÄnd

enligt

utan

föreskrivet

tillstÄnd

enligt

7 kap. 1 §

eller

8 §,

9 §

första

7 kap. 1 §

eller

8 §,

9 §

första

stycket eller 10 § första stycket,

stycket eller 10 § första stycket,

16. utövar

luftfartsverksamhet

15. utövar

luftfartsverksamhet

utan tillstÄnd som regeringen har

utan tillstÄnd som regeringen har

föreskrivit

med

stöd

av

7 kap.

föreskrivit

med

stöd

av

7 kap.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

49

Författningsförslag SOU 2013:38

10 § andra stycket eller 12 §,

10 § andra stycket eller 12 §,

17. vid

utövande

av luftfart

16. vid utövande av luftfart

ÄsidosÀtter de villkor som har

ÄsidosÀtter de villkor som har

meddelats

med stöd

av

7 kap.

meddelats

med stöd

av

7 kap.

4 § första

stycket,

8 §

andra

4 § första

stycket,

8 §

andra

stycket, 9 § fjÀrde stycket eller

stycket, 9 § fjÀrde stycket eller

11 § andra stycket, eller

 

11 § andra stycket, eller

 

18. inte landar enligt det som

17. inte landar enligt det som

sÀgs i 8 kap. 2 §.

 

 

sÀgs i 8 kap. 2 §.

 

 

Till pÄföljd döms inte den som

Till pÄföljd döms inte den som

av oaktsamhet begÄr gÀrning som

av oaktsamhet begÄr gÀrning som

avses i första stycket 9.

 

 

avses i första stycket 8.

 

 

 

 

 

 

11 §

 

 

 

Den som begÄtt brott som

Den som begÄtt brott som

avses i 1–3 §§, 4 § första stycket

avses i 1–3 §§, 4 § första stycket

6, 8–11 och andra stycket, 5 §,

5, 7–10 och andra stycket, 5 §,

6 § första stycket 2 och andra

6 § första stycket 2 och andra

stycket samt 7, 9

och

13 §§

stycket samt 7, 9 och

13 §§

döms, om han eller hon befinner

döms, om han eller hon befinner

sig hÀr i riket, vid svensk dom-

sig hÀr i riket, vid svensk dom-

stol Àven om det inte finns

stol Àven om det inte finns

domsrÀtt enligt 2 kap. 2 eller 3 §

domsrÀtt enligt 2 kap. 2 eller 3 §

brottsbalken om brottet begÄtts

brottsbalken om brottet begÄtts

1.vid utövande av luftfartsverksamhet med ett utlÀndskt luftfartyg som anvÀnds inom ramen för ett svenskt drifttillstÄnd, eller

2.ombord pÄ sÄdant luftfartyg.

Åtal fĂ„r vĂ€ckas utan förordnande enligt 2 kap. 5 § andra stycket brottsbalken.

Denna lag trÀder i kraft den 1 juli 2015.

50

SOU 2013:38

Författningsförslag

16Förslag till

förordning om Àndring i kungörelsen (1974:661) om uppgifter för galt- och betÀckningsstatistiken

HÀrigenom föreskrivs att kungörelsen (1974:661) om uppgifter för galt- och betÀckningsstatistiken ska upphöra att gÀlla vid utgÄngen av juni 2015.

51

Författningsförslag

SOU 2013:38

17Förslag till

förordning om Àndring i förordningen (2000:281) om regionalt transportbidrag

HÀrigenom föreskrivs att 14 § förordningen (2000:281) om regionalt transportbidrag ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

14 §6

Ansökan om transportbidrag

Ansökan om transportbidrag

skall göras skriftligen hos Till-

ska göras skriftligen hos Till-

vÀxtverket för varje kalender-

vÀxtverket för varje kalender-

halvÄr och innehÄlla de uppgifter

halvÄr och innehÄlla de uppgifter

som TillvÀxtverket bestÀmmer.

som TillvÀxtverket bestÀmmer.

Den som undertecknar ansökan

Uppgifterna i ansökan ska

skall försÀkra riktigheten av de

lÀmnas pÄ heder och samvete.

uppgifter som lÀmnas.

 

Den som i ansökan uppsÄt-

 

ligen eller av grov oaktsamhet

 

lÀmnar oriktig uppgift döms till

 

böter, om inte gÀrningen Àr belagd

 

med straff enligt brottsbalken.

 

Denna förordning trÀder i kraft den 1 juli 2015.

6 Senaste lydelse 2009:154.

52

1Utredningens uppdrag och arbete

1.1Uppdraget

Utredningen har haft i uppdrag att kartlÀgga det straffsanktione- rade omrÄdets utveckling sedan brottsbalkens ikrafttrÀdande samt omrÄdets nuvarande omfattning och struktur. I uppdraget har ocksÄ ingÄtt att analysera och ta stÀllning till vilka kriterier som bör gÀlla för att kriminalisering ska anses vara befogad. Vidare har upp- draget omfattat att analysera om det gÄr att vara mer ÄterhÄllsam med anvÀndningen av straffrÀtt pÄ olika omrÄden, frÀmst inom specialstraffrÀtten, och hur detta i sÄ fall bör uppnÄs, samt att peka ut sÄdana omrÄden och metoder. Utredningen har Àven haft i upp- drag att kartlÀgga pÄ vilka omrÄden det finns s.k. blankettstraffbud som kan antas stÄ i strid med regeringsformen och att lÀmna förslag pÄ en lösning.

Utredningen har genom regeringsbeslut den 20 december 2012 fĂ„tt förlĂ€ngd tid för sitt uppdrag till senast den 17 juni 2013. Direktiven till StraffrĂ€ttsanvĂ€ndningsutredningen (dir. 2011:31 och dir. 2012:133) bifogas i bilaga 1–2.

1.2Utredningens arbete

Utredningens arbete har bedrivits pÄ sedvanligt sÀtt med regel- bundna sammantrÀden med experterna. Sammanlagt har utred- ningen haft nio sammantrÀden, varav tvÄ tvÄdagarssammantrÀden. Det har ocksÄ förekommit omfattande underhandskontakter med experterna.

Utredaren och sekreteraren har vidare, tillsammans med experten Claes Lernestedt, haft möten med rÀttsvetenskapare frÄn sÄvÀl Sverige som frÄn utlandet, dÀribland professor Vagn Greve, professor

53

Utredningens uppdrag och arbete

SOU 2013:38

Andreas von Hirsch, seniorprofessor Per Ole TrÀskman och pro- fessor Josef Zila. DÀrutöver har utredningen haft kontakter med och inhÀmtat uppgifter frÄn myndigheter m.m. i den omfattning som bedömts lÀmplig. Sekretariatet har Àven deltagit i seminarier med anknytning till uppdraget.

Brottsförebyggande rÄdet har bistÄtt utredningen med statistik.

1.3BetÀnkandets disposition

BetĂ€nkandet Ă€r indelat i 13 kapitel och bestĂ„r av tvĂ„ delar. Del 1 bestĂ„r av kapitel 1–5.

I kapitel 1 behandlas utredningens uppdrag och arbete. DÀrefter följer kapitel 2 med en historisk bakgrund.

I kapitel 4 och 5 redovisar utredningen sin kartlÀggning av det straffsanktionerade omrÄdet, först brottsbalksomrÄdet och dÀrefter det specialstraffrÀttsliga omrÄdet. KartlÀggningen speglar situationen den 1 januari 2013. Det har inte varit möjligt för utredningen att, annat Àn i mycket liten mÄn, beröra lagförslag m.m. som lÀmnats efter denna tidpunkt.

Kapitel 5 innehÄller slutligen en sammanfattning och analys av vad som kommit fram vid kartlÀggningen.

Resterande kapitel, 6–13, finns i del 2.

Kapitel 6 innehÄller bakgrundsmaterial till utredningens över- vÀganden i frÄgorna om vilka kriterier som bör gÀlla för att krimi- nalisering ska anses vara befogad och om det gÄr att vara mer Äter- hÄllsam med anvÀndningen av straffrÀtt pÄ olika omrÄden.

Kapitel 7 upptar utredningens övervÀganden i frÄgan om krite- rier för kriminalisering. I kapitel 8 och 9 behandlar utredningen omrÄden och enskilda straffbud dÀr frÄgan om avkriminalisering (kapitel 8) respektive om sanktionsvÀxling (kapitel 9) bör över- vÀgas. FrÄgan om kriminalisering av lÀmnande av oriktiga uppgifter till myndighet tas upp sÀrskilt i kapitel 10.

I kapitel 11 finns utredningens kartlÀggning av omrÄden med otillÄtna blankettstraffbud jÀmte övervÀganden om lösningar av blankettstraffbudsproblematiken.

FrÄgor om ikrafttrÀdande och konsekvenser av utredningens förslag berörs i kapitel 12.

Det sista kapitlet, kapitel 13, innehÄller författningskommentaren.

54

2 Historisk bakgrund m.m.

2.1Inledning

Av direktiven framgÄr att utredningens kartlÀggning av det straff- sanktionerade omrÄdets utveckling ska avse tiden frÄn brotts- balkens (BrB) ikrafttrÀdande fram till i dag. Det Àr dock nöd- vÀndigt att i viss utstrÀckning redogöra Àven för utveckling som skett före denna tidsperiod, inte minst för att inför kartlÀggningen fÄ en bild av hur den del av det straffsanktionerade omrÄdet som reglerades utanför den centrala strafflagen, det specialstraffrÀttsliga omrÄdet, sÄg ut nÀr BrB trÀdde i kraft Är 1965.

I det följande avsnittet ges en historisk översikt över den svenska straffrÀttens utveckling frÄn medeltiden fram till BrB:s ikraft- trÀdande (avsnitt 2.2). DÀrefter beskrivs specialstraffrÀttens upp- komst och utveckling fram till samma tidpunkt (avsnitt 2.3). Det avslutande avsnittet Àgnas Ät att i stora drag försöka faststÀlla vad som ingick i det specialstraffrÀttsligt reglerade omrÄdet vid tid- punkten för BrB:s införande (avsnitt 2.4).

2.2StraffrÀttens utveckling frÄn medeltiden fram till BrB

2.2.1Inledning

FramstĂ€llningen nedan Ă€r en nedkortad version av en historisk översikt som finns i Claes Lernesteds avhandling Kriminalisering. Problem och principer (2003, s. 35 ff.). HuvudspĂ„ren i framstĂ€ll- ningen Ă€r dels viktigare förĂ€ndringar i det omrĂ„de som trĂ€ffas av sanktioner, dels konfliktlösningens utveckling frĂ„n privat till offent- lig, till ”straffrĂ€tt”.

55

Historisk bakgrund m.m.

SOU 2013:38

2.2.2Före reformationen

Med ”den judiciella revolutionen” avses den generella process i

VÀsteuropa genom vilken lokalsamhÀllets rÀttskipning, med rötter i de germanska stammarnas rÀttssedvÀnjor, successivt trÀngdes ut av centralmaktens rÀttskipning, influerad av romersk rÀtt.

Sveriges ”judiciella revolution” kan sĂ€gas ha börjat omkring Ă„r 1000, dĂ„ ett samlat svenskt rike uppstod ur en löst sammanfogad federativ statsbildning. Konungens stĂ€llning som rikets regent var svag. Dagens uppfattning om individen som en avgrĂ€nsad social enhet saknades. Ätten var i stĂ€llet den betydelsebĂ€rande sociala enheten. Ätten hölls Ă„ ena sidan ansvarig för en oförrĂ€tt begĂ„ngen av en Ă€ttemedlem, men hade Ă„ andra sidan nĂ€rmast en skyldighet att hĂ€mnas oförrĂ€tter. HĂ€mnd eller bot var de möjliga tillvĂ€gagĂ„ngs- sĂ€tten för att neutralisera en krĂ€nkning. Synen pĂ„ skadans omfatt- ning var i princip oberoende av om den orsakats med vett och vilja, genom vĂ„rdslöst handlande eller genom en olyckshĂ€ndelse. Boten, som inte uppfattades som en konsekvens av en felaktig handling, utan frĂ€mst sĂ„gs som en betalning för att undslippa hĂ€mnd, över- gick med tiden – i en utdragen process – till att bli en av domstol Ă„lagd förpliktelse. Fastare taxor för olika typer av förbrytelser utbildades. Krona, kyrka och hĂ€rad uppbar i olika konstellationer del av de böter som tidigare i sin helhet hade tillfallit den drabbade.

NÀr Sverige kristnades under 1000- och 1100-talen blev pÄven överhuvud för den svenska kyrkan, vilken verkade som en stat i staten med egen lagstiftning och domsrÀtt inom vissa omrÄden, frÀmst i kyrkans inre angelÀgenheter men Àven familjeliv och sedlighet. Kyrkan tillhandahöll en mÄttstock för vÀrdering av hand- lingar inte bara utifrÄn effekt utan ocksÄ utifrÄn klandervÀrdhet: enligt skuldtanken skulle individen klandras pÄ moraliska grunder för det fel han begÄtt. Med skuldtanken följde en ökad fokusering pÄ den enskilde gÀrningsmannen i stÀllet för pÄ Àtten.

Edsöreslagstiftningen var den första straffrÀttsliga rikslagstift- ningen. Birger Jarls fridslagstiftning, som vann giltighet vid mitten av 1200-talet, vÀrnade kvinnofrid, hemfrid, kyrkofrid och tingsfrid. PÄ edsöreslagstiftningen följde landskapslagar (nedtecknade under 1200-talet) och Magnus Erikssons stads- respektive landslag (ned- tecknade kring 1350). En reviderad version av landslagen, Kristoffers landslag, stadfÀstes Är 1442.

Vad gÀller det kriminaliserade omrÄdet under perioden stod fysiska angrepp och egendomsangrepp i form av tjuvnad i fokus.

56

SOU 2013:38

Historisk bakgrund m.m.

Kyrkan pÄverkade den vÀrldsliga brottskatalogen i relativt ringa mÄn, men dess inflytande ökade dock successivt under perioden (exempelvis kriminaliserades tvegifte och sjÀlvmord).

Det nya intresset i fokus för makthavarna var kontrollen över konfliktlösningen (inledningsvis inte i första hand för att förÀndra dess privata karaktÀr utan för att förhindra ohÀmmade fysiska angrepp och motangrepp). Utöver kontroll var kronan intresserad av bötesandelar.

Ett ringa men under perioden successivt ökande antal brott riktade sig mot centralmakten som intresseinnehavare i snÀv bemÀr- kelse. Det handlade om apparatens funktion, och brotten var bl.a. förrÀderi-, upprors- och desertörsbrott, underlÄtenhet att betala skatt samt tjÀnstemÀns tagande av mutor. Konungen sjÀlv gavs successivt ett starkare straffskydd mot olika sorters angrepp.

Tekniskt sett var det, för att drabbas av sanktion, oftast bÄde en nödvÀndig och tillrÀcklig förutsÀttning att viss effekt hade orsakats. I lands- och stadslagarna gjordes dock ofta skillnad mellan viljaverk och vÄdaverk.

Döds-, kroppsstraff och fredlöshetsförklaring anvÀndes som pÄföljd för brott som det fanns ett starkt samhÀlleligt intresse av att stÀvja. I landskapslagarna hade sÄdana straff ett förhÄllandevis litet utrymme. DÀr var i stÀllet den vanligaste pÄföljden böter, vilken ofta tredelades mellan mÄlsÀgande, konung och rÀttssamfund. Den enskildes del motsvarade bÄde straff och skadestÄnd.

FrĂ„gan mot vem brottet ansĂ„gs rikta sig kan besvaras med hjĂ€lp av sĂ„vĂ€l rĂ€ttsliga som ideologiska kriterier. RĂ€ttsligt kan generellt sĂ€gas att reaktionen pĂ„ en krĂ€nkning stod och föll med den enskil- des initiativ, och dĂ€rvid med dagens synsĂ€tt mera liknade civilmĂ„l Ă€n brottmĂ„l. ÅtalsrĂ€tten tillkom i landskapslagarna den enskilde krĂ€nkte, som ocksĂ„ gavs goda möjligheter att vĂ€lja mellan olika straffarter om den Ă„talade fĂ€lldes. Dessutom lades ofta straffets verkstĂ€llighet i mĂ„lsĂ€gandens hand. I stads- och landslagarna för- Ă€ndrades Ă„talsförhĂ„llandena nĂ„got bl.a. genom att en vĂ€xande skara myndighetsrepresentanter gavs subsidiĂ€r talerĂ€tt för vissa typer av brott.

Även ideologiskt riktade sig brottet frĂ€mst mot den enskilde drabbade. Konungen hade en skyldighet att garantera samhĂ€llets och individernas frid, men konungen sjĂ€lv krĂ€nktes endast i sin egenskap av fridens vĂ€rnare. Vare sig kungamakten eller lĂ€ran om konungadömet av Guds nĂ„de hade Ă€nnu nĂ„tt en sĂ„dan position att kungen sĂ„gs som krĂ€nkt pĂ„ nĂ„got ytterligare sĂ€tt.

57

Historisk bakgrund m.m.

SOU 2013:38

2.2.3FrÄn reformationen till och med 1734 Ärs lag

Efter 1527 Ärs beslut att Sverige skulle överge katolicismen för den luthersk-reformerta lÀran slogs stat och kyrka samman. Gustav Vasa blev, i sin egenskap av kung, överhuvud Àven för kyrkan. Kungens position legitimerades kraftigare Àn tidigare av doktrinen om kungadömet av Guds nÄde, vilket gav honom oinskrÀnkt makt över undersÄtarna samt rÀtt och skyldighet att tillse att den gudom- liga lagen efterlevdes. Rollen som befolkningens fridsgarant för- svagades i motsvarande mÄn. Stat och kyrka hade flera gemen- samma mÄl, inte minst (vÀrldslig som andlig) kontroll över befolk- ningen, nÄgot som bl.a. mÀrktes i periodens brutalitetstopp rörande sanktioners strÀnghet och i en kraftig repression av religions- och sedlighetsrelaterade gÀrningstyper.

En lagstiftningskulmen pÄ det religiösa inflytandet över straff- rÀtten nÄddes genom Karl IX:s stadfÀstelse av Kristoffers landslag Är 1608. Till denna fogades valda delar av Moseböckerna som ett appendix. Detta appendix var formellt gÀllande rÀtt fram till ikraft- trÀdandet av 1734 Ärs lag. Denna lag Ätergav resultatet av den straff- rÀttsliga rÀttsutvecklingen (framför allt genom kunglig och hovrÀtts- lig praxis) under perioden efter 1608 Ärs stadfÀstelse av Kristoffers landslag. Större materiella eller lagtekniska innovationer saknades, liksom i det nÀrmaste nykriminaliseringar. MissgÀrningsbalken i 1734 Ärs lag var en samlad och relativt strukturerad straffrÀttsregle- ring. Brottens placering i balken följde dekalogens tredelning: brott mot Gud, brott mot furste eller stat och brott mot enskilda.

I frÄga om det kriminaliserade omrÄdet trÀdde under denna period brott med anknytning till religion och sedlighet i fokus. Detta skedde dels genom nykriminaliseringar, dels genom en för- Àndrad syn pÄ vad som angreps genom redan kriminaliserade gÀrningstyper, dels genom strÀngare pÄföljder för religions- och sedlighetsbrott. Egentliga religionsbrott (gudsförsmÀdelse och lik- nande) debuterade i vÀrldslig strafflag.

Lagens strÀnga straff var generellt sett en i avskrÀckningssyfte upprÀtthÄllen illusion. UnderrÀtterna dömde enligt lagens bokstav (ofta dödsstraff), medan högre rÀtt mildrade straffet. Klyftan tillÀts existera för att det ansÄgs nödvÀndigt att utnyttja avskrÀcknings- verkan hos en strÀng lagens bokstav.

Vad gÀller den allmÀnna delen i MissgÀrningsbalken var med- verkansregleringen mest utvecklad, med bestraffning av bÄde att bjuda eller lega, hjÀlpa eller rÄda annan till brott och att dölja brott

58

SOU 2013:38

Historisk bakgrund m.m.

eller brottsling. GÀrningsmannens instÀllning betonades mer Àn tidigare. FrÄn kategorin vÄdaverk avknoppades rena olyckshÀndel- ser, vilka i flera fall lÀmnades fria frÄn pÄföljd.

BetrÀffande vad som krÀvdes för att en gÀrning skulle drabbas av sanktion fortsatte effektfixeringen att vara stark. För ett fÄtal brott (t.ex. förrÀderi) gjordes uppkommen effekt inte till en ansvars- förutsÀttning, utan fara för skada var tillrÀckligt.

I 1734 Ärs lag inskrÀnktes mÄlsÀgandens förfoganderÀtt över Ätalet jÀmfört med tidigare. Dennes ÄtalsrÀtt var principal, men Ät- följdes ocksÄ av viss Ätalsplikt och en subsidiÀr talerÀtt för sam- hÀllet. Dessutom begrÀnsades domarens rÀtt att lÄta parterna förlikas.

I frÄga om pÄföljder stadgades i 1734 Ärs lag dödsstraff för 68 brott, varjÀmte frihetsstraff, fÀngelse och straffarbete ryckte framÄt. Böter fick dÀrför en mindre roll Àn tidigare, vilket ytter- ligare krympte mÄlsÀgandens roll till förmÄn för centralmaktens. DÀr böter stadgades var huvudregeln fortfarande treskifte, inne- fattande bÄde straff och skadestÄnd.

Ideologiskt medförde religionens starka stÀllning att alla brott i vid bemÀrkelse var riktade mot Gud, genom att de direkt krÀnkte Gud (t.ex. hÀdelse), stred mot lagbud som uttryckligen tillkÀnna- gav Guds vilja eller i sista hand stred mot lagar givna och vÀrnade av Guds syssloman konungen. NÀr Gud alltmer blev den av brottet krÀnkte trÀdde samhÀlle och enskild i motsvarande mÄn tillbaka frÄn konflikten. Till konfliktens vertikala struktur fogades ytter- ligare en nivÄ: gÀrningsmannen stod till svars inför Gud och konung, och konungen stod till svars inför Gud.

2.2.4Perioden till och med 1864 Ă„rs strafflag

Gustaf III:s reformstrÀvanden under 1770- och 1780-talen markerar en ny straffrÀttsideologisk epok. Generell för upplysningen var önskan att lÀmna bakom sig synsÀttet pÄ det förflutna som ett ideal. Blicken vÀndes i stÀllet framÄt, förnuftet hyllades och man sökte ÀndamÄlsenliga lösningar pÄ aktuella samhÀllsproblem. Gustaf III arbetade bl.a. mot tortyr, för dödsstraffets avskaffande rörande ett antal brott och för vissa avkriminaliseringar, bl.a. av trolldom.

NytÀnkande fÀrgade Àven Stora Lagkommitténs förslag till all- mÀn kriminallag av Är 1832. Förslaget kritiserades, frÀmst för att generellt avvika för mycket frÄn 1734 Ärs lag. Kommittén avgav Är 1839 ett reviderat förslag till kriminallag, varefter arbetet över-

59

Historisk bakgrund m.m.

SOU 2013:38

togs av Lagberedningen, som Ă„r 1844 avgav förslag till Straffbalk. Inte heller detta förslag godtogs dock utan omarbetningar. Den nya strafflagen trĂ€dde i kraft 1864, efter att flera förslag hade förelagts riksdagen. Ändringarna av intresse var till största delen sĂ„dana som Stora LagkommittĂ©n hade föreslagit, varför frĂ€mst denna berörs nedan.

BetrÀffande syfte framhöll kommittén prevention genom medel- bar avskrÀckning som ledstjÀrna. Man tog kraftigt avstÄnd frÄn drakoniska straff och sÄg, om straff behövde utdömas, brottslingens förbÀttring som ett viktigt mÄl. Vidare ville man, Äberopande behovet av förutsÀgbarhet, eliminera möjligheten till bestraffning av i lag icke angivna gÀrningar. Samtidigt föreslogs införandet av ett latitudsystem. I en allmÀn del upptogs bl.a. allmÀnna försöks- bestÀmmelser. Med prevention som ledstjÀrna sammanhÀngde tenden- sen att lÄta straffbarhet intrÀda tidigare i handlingsprogressen. Man fokuserade mindre pÄ effekt och uppvÀrderade det subjektiva rekvisitet. Angrepp mot staten och medborgarnas liv och hÀlsa ansÄgs vara de svÄraste brotten, medan fokus pÄ religions- och sedlighetsbrott minskade. Av ideologiskt intresse Àr förslagets upplösande av religionsbrotten som sjÀlvstÀndig kategori. Mer- parten av dessa gavs plats bland fridsbrotten, dÄ de ansÄgs krÀnka den enskildes religionsfrid och inte som tidigare, det högsta vÀsen- det sjÀlv. Kritiken mot sistnÀmnda förslag var relativt stark. Den grundades dock inte pÄ att Gud borde anses vara mÄlsÀgande, utan pÄ att brotten ansÄgs angripa religionen och den av religionen förmedlade moralen i deras egenskaper av viktiga bestÄndsdelar för samhÀllets bestÄnd.

1864 Ă„rs strafflag (SL) byggde vĂ€sentligen pĂ„ 1832 Ă„rs förslag, trots relativt omfattande kritik mot förslaget. Flertalet avvikelser frĂ„n förslaget jĂ€mkade lagen nĂ€rmare regleringen i 1734 Ă„rs lag, bl.a. genom nedskĂ€rning av förslagets allmĂ€nna del (exempelvis infördes inte nĂ„gon allmĂ€n försöksreglering) och bibehĂ„llande av religions- brotten som grupp. SL framstĂ„r som förhĂ„llandevis modern, avlĂ€gs- nad frĂ„n kasuistik. Brottskatalogen följde i stort sett dekalogens ordning. Mellan brotten mot staten och brotten mot enskilda intressen placerades fridsbrott, förfalskningsbrott och mened. I frĂ„ga om det kriminaliserade omrĂ„de fortsatte rörelser pĂ„började redan tidigare, frĂ€mst genom ”tĂ€tningsverksamhet”. SĂ„ledes ökade t.ex. skyddet för angrepp mot statsapparaten, samtidigt som sedlig- hetsbrotten försvann ur fokus.

60

SOU 2013:38

Historisk bakgrund m.m.

JÀmfört med Stora Lagkommitténs förslag kom regleringen i SL att mer betona effektens betydelse för straffansvaret. Detta sÄgs i en relativt frekvent anvÀndning av objektiva överskott: gÀrnings- mannen gjordes ansvarig inte bara för effekter som hade subjektiv tÀckning utan i vissa fall ocksÄ för effekter utan sÄdan.

Huvudregeln enligt SL var, till skillnad frÄn tidigare, allmÀnt Ätal. Brotten uppdelades i tre kategorier: de som (enligt huvud- regeln) ovillkorligen hörde under allmÀn ÄtalsrÀtt, de som Ätalades av allmÀn Äklagare endast om mÄlsÀgande angav brottet till Ätal (angivelsebrott), varvid Äklagaren var skyldig att Ätala, och slutligen de som bara kunde Ätalas av mÄlsÀgande (mÄlsÀgandebrott). Res- pektive brotts grupptillhörighet torde ha bestÀmts av hur starkt det offentliga intresset av att beivra brottet var.

PĂ„följderna förlorade i och med SL sin roll som mĂ„ttstock pĂ„ skalan privat/offentligt, eftersom skadestĂ„nd i anledning av brott tillföll mĂ„lsĂ€ganden och separerades helt frĂ„n böter. Böter blev ett renodlat straff som tillföll kronan. DĂ€rmed ”tillföll” alla straff staten.

Ideologiskt förstÀrktes det vertikala ledet, men med utbytt besÀttning. Brottet riktade sig inte lÀngre varken mot Gud eller konung. Det krÀnkte i stÀllet gemenskapen, SamhÀllet. Detta bestod av befolkningen, men var ocksÄ som kropp nÄgot annat och mer Àn de enskilda individerna.

Genom SL fullbordades i princip den straffrÀttsliga konflikt- hanteringens övergÄng frÄn privat till offentlig.

2.2.5Perioden till och med 1962 Ă„rs BrB

FrÄn 1900-talets början trÀdde individualpreventionen alltmer fram som straffets syfte. Det blev sÄ smÄningom möjligt att vÀlja mellan mÄnga olika sorters pÄföljder. Psykiatri och psykologi vann en successivt starkare stÀllning i rÀttssystemet. Under individual- preventionens första fas uppvisade samhÀllet distans mot över- trÀdaren. SamhÀllets behov av skydd betonades. Inkapacitering, avskrÀckning och behandling var sidostÀllda alternativ. Under en senare fas dominerades Sverige av den s.k. behandlingsideologin, med tonvikt pÄ behandling och resocialisering.

Rörande det kriminaliserade omrĂ„det under tiden före arbetet med BrB kan, utöver anpassningsstrĂ€van till Ă€ndrade tekniska och materiella förutsĂ€ttningar, och den stĂ€ndigt pĂ„gĂ„ende ”tĂ€tningen”,

61

Historisk bakgrund m.m.

SOU 2013:38

följande nĂ€mnas. Arbetarrörelsens framflyttade positioner i slutet av 1800-talet resulterade i en strĂ€van efter att dels kontrollera dess agitation (genom den s.k. ”munkorgslagen”, en utvidgning av uppviglingsbrottet), dels skydda den enskilde arbetarens rĂ€tt att arbeta (Ă„stadkommet genom större möjligheter till ingripande mot fackföreningars Ă„tgĂ€rder mot strejkbrytare). Religionens och

”sedlighetens” plats krympte successivt. SĂ„ avkriminaliserades prostitution Ă„r 1918, hor Ă„r 1937 samt tidelag och generellt homosexuellt umgĂ€nge Ă„r 1944. Som skĂ€l för avkriminalisering Ă„beropades bristande effektivitet, godtycklighet och konsekven- serna dĂ€rav, dĂ€remot Ă„beropades sĂ€llan individens privatsfĂ€r. För- mögenhetsbrotten överarbetades successivt, frĂ€mst för att utjĂ€mna straffsatserna mellan Ă€ldre och nyare brottstyper, samt för att

”tĂ€ta” regleringen. Som exempel pĂ„ det senare kan nĂ€mnas den generella kriminaliseringen av utpressning Ă„r 1934. Ett nytt straff- bud som framkallades av nya behov var hets mot folkgrupp (1948).

Arbetet med att förbereda BrB utfördes av StraffrÀttskommittén, med ansvar för de sÀrskilda brotten och den allmÀnna delen, och av Strafflagberedningen, som sÄg över pÄföljdssystemet. Kommittén lade fram tre större betÀnkanden, vilka resulterade i lagstiftningen Är 1942, Är 1948 respektive Är 1962. BrB tog tekniskt ytterligare ett steg frÄn kasuistiken. Den huvudsakliga kÀllan till den avsevÀrda utökningen av det kriminaliserade omrÄdet i BrB var tÀtning genom utvidgning och komplettering. I övrigt kan nÀmnas att dekalogen inverterades och brotten sorterades i fyra underkategorier: brott mot person och förmögenhetsbrott (som undergrupper till kategorin brott mot enskild), brott mot allmÀnheten och brott mot staten.

År 1948 upphĂ€vdes det sĂ€rskilda kapitlet om religionsbrott i SL (7 kap.), varvid gudshĂ€delse och gĂ€ckeri flyttades till brotten mot allmĂ€n ordning under namnet brott mot trosfrid. Sedlighetsbrotten omgrupperades. Fylleri, djurplĂ„geri och hĂ„llande av spelhus flytta- des Ă„r 1948 frĂ„n sedlighetsbrotten till brotten mot allmĂ€n ordning, detta i syfte att lĂ„ta sedlighet i lagen avse endast gĂ€rningar med sexuell anknytning. StraffrĂ€ttskommittĂ©n ville rensa bort betraktelse- sĂ€ttet enligt vilket tvĂ„ personer hade förövat synd tillsammans och skulle straffas dĂ€rför. Brotten borde i stĂ€llet tydligt behandlas som brott mot person: de förövades av en person, brottslingen, mot en annan person, offret. DĂ€rför flyttades ytterligare brott till brotten mot allmĂ€n ordning: sedlighetssĂ„rande framstĂ€llningar i skrift eller bild och spridande av sedlighetssĂ„rande alster.

62

SOU 2013:38

Historisk bakgrund m.m.

I frÄga om förmögenhetsbrotten byggde BrB i stort pÄ 1942 Ärs lagÀndringar. FörÀndringarna som dÄ hade genomförts bestod huvud- sakligen av omstruktureringar, klarare skrivningar och Àndringar i straffsatser.

Brotten mot allmĂ€nheten i 13–15 kap. BrB gavs en position mellan brotten mot enskild och brotten mot staten. Gruppen kunde urskiljas redan tidigare men renodlades Ă„r 1948 genom tydliggörande av de intressen som ansĂ„gs i första hand drabbade. Brotten riktade sig varken mot ett bestĂ€mt rĂ€ttssubjekt eller mot statens skyddssfĂ€r, utan mot en obestĂ€md krets av personer, ”allmĂ€n- heten”. Brottstyperna straffbelades ofta redan pĂ„ farestadiet, vilket motiverades med att mycket viktiga intressen hotades. Förfalsk- ningsbrotten Ă€r ett bra exempel pĂ„ ett förĂ€ndrat synsĂ€tt. StraffrĂ€tts- kommittĂ©n menade att brotten enligt allmĂ€n uppfattning inte primĂ€rt krĂ€nkte den enskilde som drabbades, utan den gemen- samma tilltron till och intresset av bevismedlets Ă€kthet. DĂ€r det tidigare hade funnits ett krav pĂ„ brukande för ansvar, intrĂ€dde nu straffbarhet genomgĂ„ende redan vid förfalskningsĂ„tgĂ€rden.

Periodens fokus hade inte med intressen att göra utan var mer tekniska: specialstraffrÀttens tillvÀxt (denna frÄga berörs sÀrskilt i nÀsta avsnitt) och tidigarelÀggande av straffansvar.

En allmĂ€n försöksbestĂ€mmelse infördes 1942, dock inte för alla brott utan endast dĂ€r försöksansvar sĂ€rskilt stadgades. Antalet försöksbrott utökades i jĂ€mförelse med SL vĂ€sentligt. Genom 1948 Ă„rs Ă€ndringar infördes en allmĂ€n förberedelse- och stĂ€mplings- bestĂ€mmelse. OcksĂ„ hĂ€r krĂ€vdes för straffbarhet att det sĂ€rskilt angavs för respektive brott. Även farebrottens skara utökades i jĂ€mförelse med SL. I sammanhanget kan ocksĂ„ nĂ€mnas att genom lagstiftning Ă„r 1937 utrensades alltjĂ€mt förekommande objektiva överskott frĂ„n SL.

I frÄga om ÄtalsrÀtt föreskrevs i BrB, liksom i SL, allmÀn Ätals- rÀtt som huvudregel.

2.3SpecialstraffrÀtten och dess utveckling fram till BrB:s ikrafttrÀdande

Med allmÀn straffrÀtt avses straffrÀttslig reglering som finns i den centrala strafflagen, BrB. Denna reglering kallas i dag ocksÄ ofta för brottsbalksstraffrÀtt. SÄdan straffsanktionering som finns i andra författningar Àn BrB brukar betecknas specialstraffrÀtt.

63

Historisk bakgrund m.m.

SOU 2013:38

Vad gÀller specialstraffrÀttens uppkomst kan konstateras att sÄ lÀnge det har funnits en central strafflag har det ocksÄ funnits en tradition att lÄta vissa straffbud regleras utanför denna.

I stadfĂ€stelsen till 1734 Ă„rs lag angavs (p 5) att ”thenna Lag ej innehĂ„ller
hvad Oeconomie och Politie förordningar angĂ„r, hvilka efter förefallande omstĂ€ndigheter finnas mera förĂ€ndring vara underkastade”.

De brottstyper som togs med i MissgĂ€rningsbalken ansĂ„gs prin- cipiellt vara sĂ„dana att det inte fanns anledning att rĂ€kna med förĂ€ndrade uppfattningar om att gĂ€rningarna var sĂ„ förkastliga att de borde bestraffas pĂ„ angivet sĂ€tt (se P. Asp, M UlvĂ€ng, N. Jareborg, KriminalrĂ€ttens grunder, 2010, s. 27). StraffbestĂ€mmelser som var föranledda av just dĂ„ rĂ„dande förhĂ„llanden hölls dĂ€remot utanför MissgĂ€rningsbalken (se a.a.). Dessa befarades alltsĂ„ ha en för lĂ„g grad av bestĂ€ndighet jĂ€mfört med de straffbud som togs in i den centrala strafflagen (se C. Lernestedt, Kriminalisering. Problem och principer, 2003, s. 54). NĂ€mnda uppdelning mellan central strafflag och specialstraffrĂ€tt beskrivs ibland sĂ„ att den centrala strafflagen omfattade straffbestĂ€mmelser som avsĂ„g mala in se – det onda i sig

– medan till specialstraffrĂ€tten hĂ€nfördes straffbestĂ€mmelser som avsĂ„g mala prohibita – det som Ă€r ont, för att det Ă€r förbjudet.

Liknande resonemang fördes vid utformningen av SL. Stora Lagkommitténs rekommendation, som huvudsakligen följdes, var att gÀrningar som utgjorde egentliga (direkta, omedelbara) rÀtts- krÀnkningar skulle placeras i den centrala strafflagen medan polis- förseelser, gÀrningar som skulle kunna leda till sÄdan krÀnkning, skulle regleras utanför denna (se a.a. s. 48).

SÄ smÄningom kom det omrÄde som kriminaliserades i special- straffrÀtten att utökas alltmer och dÄ ocksÄ att omfatta sÄvÀl allvar- ligare brott med strÀnga straff, som övertrÀdelser med huvudsaklig karaktÀr av ordningsförseelser för vilka straffet vanligen var böter.

Utökningen av det specialstraffrĂ€ttsliga omrĂ„det var mĂ€rkbar redan vid sekelskiftet 1800–1900, men tog ordentlig fart omkring 1920. DĂ€refter följde en utveckling som innebar att det special- straffrĂ€ttsliga omrĂ„det expanderade kraftigt. Mellan Ă„ren 1925 och 1949 stiftades omkring 150 föreskrifter som innehöll straffbestĂ€m- melser och rĂ€ttslĂ€get Ă„r 1950 innebar att det fanns ungefĂ€r 250 före- skrifter utanför SL som upptog straffbestĂ€mmelser (se J. Zila, I stĂ€llet för straff, 1992, s. 36). Utökningen av det specialstraff- rĂ€ttsliga omrĂ„det fortsatte Ă€ven dĂ€refter och vid tidpunkten för

64

SOU 2013:38

Historisk bakgrund m.m.

BrB:s ikrafttrÀdande fanns det dÀrför en omfattande specialstraff- rÀtt.

Bakgrunden till utökningen specialstraffrÀtten nÀr det gÀllde den allvarliga brottsligheten var att den ekonomiska, sociala och tek- niska utvecklingen under 1900-talet skapade ett behov av nya kriminaliseringar. Bland de omrÄden som berördes kan nÀmnas den fiskaliska lagstiftningen, trafiklagstiftningen och narkotikalag- stiftningen. (Se H. Thornstedt, Kriminalisering och avkriminalise- ring i dagens samhÀlle, Festskrift till Ivar Agge, 1970, s. 374 f.)

Vad betrÀffar det fiskaliska omrÄdet hade smugglingsbrottet redan tidigare bestraffats strÀngt. I början pÄ 1900-talet blev den direkta skatten mer betydelsefull eftersom det infördes en allmÀn inkomstbeskattning. För att kunna bestraffa bl.a. falskdeklaration infördes samtidigt med den allmÀnna inkomstbeskattningen en skattebrottsreglering. Normerade böter var det straff som stadga- des för att lÀmna oriktiga uppgifter till ledning för taxering. Denna reglering följdes Är 1943 av en skattestrafflag som upptog frihets- straff i latituderna för deklarationsbrotten. FrÄn det fiskaliska omrÄdet kan ocksÄ nÀmnas att införandet av kÀllskattesystemet Är 1947 nödvÀndiggjorde kriminalisering av arbetsgivares under- lÄtenhet att göra skatteavdrag frÄn arbetsgivares lön och att inbetala avdraget belopp till skattemyndighet. (Se a.a. s. 375.)

PĂ„ trafikstraffrĂ€ttens omrĂ„de fanns ursprungligen bara en bestĂ€m- melse i SL (11 kap. 15 §) som för överdĂ„dig framfart föreskrev böter, högst 100 riksdaler. År 1916 utvidgades detta stadgande till att avse överdĂ„dig framfart Ă€ven med automobil, varvid straff- maximum höjdes till 1 000 riksdaler. Den fortsatta utvecklingen innebar att reglerna om trafikbrott överfördes till sĂ€rskilda trafik- författningar, att det kriminaliserade omrĂ„det utvidgades kraftigt och att straffen skĂ€rptes. De allvarligare trafikbrotten har sedan 1934 reglerats i en sĂ€rskild trafikbrottslag. (Se a.a. s. 375.)

Vad gÀller narkotikalagstiftningen straffbelades i 1923 Ärs narkotika- kungörelse innehav, saluhÄllande, tillverkning, införande och obe- hörig försÀljning av ett antal narkotiska preparat. DÀrefter skÀrptes lagstiftningen mot befattning av sÄdana Àmnen alltmer, sÄvÀl genom successiva straffhöjningar som genom narkotikaklassificering av fler preparat.

I sammanhanget kan Ă€ven kristidslagstiftningen under Ă„ren 1939–1945 nĂ€mnas. Genom denna skedde en omfattande kriminali- sering som till dels innehöll höga strafflatituder. De flesta av dessa

65

Historisk bakgrund m.m.

SOU 2013:38

författningar upphÀvdes senare. I nÄgra fall ersattes de av bered- skapslagstiftning. (Se a.a.)

Den utökning av specialstraffrÀtten som skedde frÄn omkring Är 1920 och framÄt avsÄg dock till största delen förseelser av mindre allvarligt slag. BetrÀffande denna typ av förseelser hade den ökade kriminaliseringen framför allt sin bakgrund i industrialiseringens och trafikmedlens expansion samt i utbyggnaden av samhÀllets kontroll- och regleringsapparat (se a.a. s. 376.). I stor utstrÀckning rörde det sig om införande av specialstraffrÀttsliga författningar som var, i vidstrÀckt bemÀrkelse, nÀringsreglerande. Utöver författ- ningar som mer direkt tog sikte pÄ den typ av nÀringsverksamhet som bedrevs eller den associationsrÀttslig form detta skedde i (reglering rörande handel med vissa varor, bankrörelse- respektive aktiebolagslagstiftning m.m.) handlade det t.ex. om författningar som syftade till socialt skydd (arbetstids- och arbetarskyddslag- stiftningen) och författningar som tillkommit för att minska de faror och olÀgenheter som den moderna tekniken medförde (regle- ring om hantering av gift, lÀkemedel, sprÀngÀmnen m.m.).

Genom den utveckling som skedde kom uppdelningen mellan allmĂ€n straffrĂ€tt och specialstraffrĂ€tt att i första hand vila pĂ„ formell grund. Ivar Agge uttalade i slutet av 1950-talet att det inte torde kunna pĂ„visas nĂ„gon teoretisk, pĂ„ brottets ”natur” grundad sĂ€rart hos de specialstraffrĂ€ttsliga lagövertrĂ€delserna, vilken pĂ„ ett begreppsmĂ€ssigt hĂ„llbart sĂ€tt skulle skilja dem frĂ„n den allmĂ€nna straffrĂ€ttens brottstyper (se StraffrĂ€ttens allmĂ€nna del. FörelĂ€sningar. Första hĂ€ftet, 1959, s. 25). NĂ„got som var mycket vanligt inom just specialstraffrĂ€tten var dock att straffbestĂ€mmelserna utformades som blankettstraffstadganden. Med detta menas att straffbestĂ€m- melsen inte innehĂ„ller en fullstĂ€ndig beskrivning av det straff- belagda beteendet utan hĂ€nvisar till annan reglering, i samma för- fattning eller i annan författning, som sĂ„ att sĂ€ga ”fyller ut” straff- bestĂ€mmelsen.

2.4Det specialstraffrÀttsliga omrÄdet vid BrB:s ikrafttrÀdande

I föregÄende avsnitt har redovisats hur det specialstraffrÀttsliga omrÄdet expanderade alltmer under en lÄng period före BrB:s ikrafttrÀdande. Inför utredningens kartlÀggning av det straff- sanktionerade omrÄdets utveckling frÄn 1965 och fram till i dag Àr

66

SOU 2013:38

Historisk bakgrund m.m.

det dessutom nödvĂ€ndigt att gĂ„ nĂ€rmare in pĂ„ vad special- straffrĂ€tten omfattade nĂ€r BrB trĂ€dde i kraft. Detta avsnitt Ă€gnas dĂ€rför Ă„t att undersöka och försöka faststĂ€lla – i vart fall i stora drag – vad som ingick i det specialstraffrĂ€ttsliga omrĂ„det vid denna tidpunkt.

FrÄgan Àr om det av de omfattande förarbetena till BrB gÄr att fÄ en uppfattning om pÄ vilka omrÄden det fanns specialstraffrÀttslig reglering nÀr BrB trÀdde i kraft. Fördes i motiven möjligen resone- mang kring vilka omrÄden som skulle straffsanktioneras i den centrala strafflagen respektive i specialstraffrÀtten? Vilka skÀl anfördes i sÄ fall för den valda placeringen?

Som tidigare nÀmnts pÄgick arbetet med att förbereda BrB under lÄng tid och utfördes av tvÄ kommittéer, StraffrÀttskommittén (brottskatalogen och den allmÀnna delen) och Strafflagberedningen (pÄföljdssystemet). Arbetet med brottskatalogen och den allmÀnna delen kan delas in i tre steg. Genom Àndringar i SL Är 1942 refor- merades regleringen av stöld och andra förmögenhetsbrott. NÄgra Är senare, Är 1948, genomfördes Àndringar i SL som tog sikte pÄ brotten mot staten och allmÀnheten. I det sista steget behandlade StraffrÀttskommittén brotten mot person och tog fram ett förslag till systematiskt ordnad lagtext angÄende brotten, omfattande Àven de brott som hade reformerats i de tvÄ tidigare lagstiftningsÀren- dena (slutbetÀnkandet Förslag till brottsbalk, SOU 1953:14). Genom lagstiftning Är 1962 ersattes sÄ SL med BrB. Detta avslu- tande steg omfattade Àven de Àndringar i pÄföljdssystemet som Strafflagberedningen föreslog i sitt slutbetÀnkande (Skyddslag, SOU 1956:55).

FrÄn förarbetena till den första delreformen av SL, som alltsÄ avsÄg förmögenhetsbrotten, finns anledning att redovisa följande.

StraffrÀttskommittén uttalade (SOU 1940:20 s. 58 f.) att kom- mittén i stort sett hade nöjt sig med att inom strafflagens ram behandla vad som dittills hade upptagits dÀr och lÀmna special- straffrÀtten utanför utredningen. En systematisk revision av de straffbestÀmmelser som fanns i sÀrskilda lagar och författningar och i vilka likartade fall inte sÀllan behandlades olika dÀrför att reglerna tillkommit vid skilda tidpunkter och i skilda sammanhang, torde enligt kommittén nÀmligen falla utanför dess uppgift. Kommittén anförde dÀrefter följande (a.a.).

Emellertid har kommittén frÄn specialstraffrÀtten till strafflagen över- fört ocker, som Àr ett egentligt brott, men frÄn strafflagen till Àgo- fredslagen flyttat vÄllande till att kreatur olovligen inkomma pÄ annans

67

Historisk bakgrund m.m.

SOU 2013:38

Ă€gor. Enligt kommittĂ©ns mening Ă€r det, sĂ€rskilt med hĂ€nsyn till att Ă„terfallsgrundande verkan tillagts alla i SL 20–23 kap. upptagna men inga andra förmögenhetsbrott, ett önskemĂ„l att alla egentliga brott upptagas i strafflagen, medan förseelser behandlas i specialstraffrĂ€tten. I vissa fall kan dock svĂ„righeten att beskriva ett brott annorledes Ă€n genom hĂ€nvisning till motsvarande privatrĂ€ttsliga bestĂ€mmelser tala för att brotten behandlas i den författning dĂ€r dessa Ă„terfinnas. Av sĂ„dan grund har nyligen olovlig jakt överförts till jaktlagen. Ehuru goda skĂ€l kunna anföras för att bibehĂ„lla sĂ„vĂ€l detta brott som olovligt fiske inom strafflagens ram, har kommittĂ©n icke velat föreslĂ„ nĂ„got avsteg frĂ„n den vĂ€g som följdes vid jaktlagstiftningen utan funnit riktigare att hĂ„lla frĂ„gan öppen i avvaktan pĂ„ fiskelagstiftningens revision. KommittĂ©n har dĂ€rför lĂ€mnat jaktlagstiftningen orubbad och upptagit straffbestĂ€mmelserna mot olovligt fiske bland övergĂ„ngs- bestĂ€mmelserna.

I propositionen (prop. 1942:4 s. 136) föreslogs, mot bakgrund av att kommittén hade fÄtt i uppdrag att fortsÀtta arbetet med att revidera strafflagens speciella del, att bestÀmmelsen om olovligt fiske tills vidare skulle stÄ kvar i 24 kap. SL. DÀremot ansÄgs det lÀmpligt att, som kommittén hade föreslagit, överföra bestÀmmel- sen om vÄrdslöshet med kreatur frÄn SL till Àgofredslagen.

StraffrÀttskommittén tog Àven upp frÄgan om brotten bestick- ning och anvÀndande eller yppande av yrkeshemligheter, som reglerades i lagstiftningen om illojal konkurrens, borde föras in i SL (se SOU 1940:20 s. 29). NÀmnda brott kunde enligt kommittén vÀl tÀnkas inordnas bland förmögenhetsbrotten sÄsom trolöshetsbrott och övriga straffbelagda illojala förfaranden uppvisade pÄtagliga beröringspunkter med de bedrÀgeriliknande oredlighetsbrotten. Eftersom lagstiftningen om illojal konkurrens nyligen hade till- kommit och dÄ frÄgorna inte ansÄgs mogna att tas upp till revision i det aktuella sammanhanget, avstod kommittén dock frÄn att in- arbeta denna lagstiftning i SL. Kommittén förordade att en sÄdan lösning skulle övervÀgas nÀr det blev dags att reformera bestÀm- melserna om illojal konkurrens.

I anslutning till ovanstÄende anförde kommittén att det i utlÀndsk strafflagstiftning ofta förekom att brott mot immaterial- rÀtter upptogs som ett avsnitt av förmögenhetsbrotten. Utöver de förut berörda fallen av illojal konkurrens kunde till dessa brott rÀknas brott med avseende Ä yrkeshemlighet och intrÄng i patent- rÀtt liksom i rÀtt till litterÀra och musikaliska verk, verk av bildande konst, fotografisk bild, varumÀrke och mönster. Enligt kommittén torde det dock falla utanför dess arbetsuppgifter att sammanföra

68

SOU 2013:38

Historisk bakgrund m.m.

och ordna alla de upprÀknade brotten, vilka Äterfanns pÄ skilda stÀllen inom specialstraffrÀtten.

KommittĂ©n föreslog att det i SL skulle införas en bestĂ€mmelse som straffbelade vissa fall av ”bedrĂ€geri mot allmĂ€nheten”, s.k. svindleri (a.a. s. 156 f.). I gĂ€llande rĂ€tt fanns en bestĂ€mmelse av denna typ i 49 § lagen den 16 maj 1919 om fondkommissions- rörelse och fondbörsverksamhet. DĂ€r föreskrevs böter eller under vissa omstĂ€ndigheter fĂ€ngelse i högst ett Ă„r för den som, i syfte att inverka pĂ„ allmĂ€nhetens eller ett flertal personers uppfattning, om fondpappers vĂ€rde eller om fondmarknadens lĂ€ge överhuvud spred ut rykte som han visste var osant. En likartad bestĂ€mmelse fanns ocksĂ„ i 132 § aktiebolagslagen, dĂ€r det stadgades böter eller fĂ€ngelse för vissa fall dĂ„ stiftare, styrelseledamöter, likvidatorer eller andra lĂ€mnade oriktiga uppgifter i vissa handlingar som lades fram pĂ„ bolagsstĂ€mma.

AngÄende detta förslag anförde kommittén (a.a. s. 60) att det inom specialstraffrÀtten lÀnge hade funnits bestÀmmelser, som i viss mÄn motsvarade vad kommittén föreslog rörande svindleri i form av oriktiga uppgifter angÄende bolags, föreningars eller dylika företags ekonomiska stÀllning, men att dessa bestÀmmelser i till synes stor utstrÀckning hade förblivit obeaktade och varit till föga nytta. Kommittén underströk att betydelsen av att sÄ allvarliga brott som de nu nÀmnda behandlades i strafflagen inte borde under- skattas. Förslaget ledde till att det i SL infördes en straffbestÀm- melse om svindleri.

Av förarbetena till den andra delreformen av SL, som avsÄg brotten mot staten och allmÀnheten, framgÄr följande av intresse.

StraffrÀttskommittén övervÀgde pÄ nytt frÄgan om var bestÀm- melsen om olovligt fiske skulle placeras och kom fram till att den kunde fÄ stÄ kvar i 24 kap. SL i vÀntan pÄ en kommande revision av fiskelagstiftningen eller den slutliga redigeringen av strafflagen, (se SOU 1944:69 s. 390). Departementschefen hade dock en annan uppfattning. Eftersom bestÀmmelserna om olovligt jagande redan hade överflyttats till jaktlagen ansÄg denne att det inte fanns skÀl att ens tills vidare lÄta bestÀmmelserna om olovligt fiske kvarstÄ i SL (se prop. 1948:80 s. 307). BestÀmmelserna om olovligt fiske överflyttades dÀrför till fiskelagen.

Kommittén föreslog att brottet olovlig kÄrverksamhet, som reglerades i lagen den 15 juni 1934 om förbud mot vissa samman- slutningar, skulle tas in i SL i kapitlet om högmÄlsbrott. Enligt kommittén var det önskvÀrt att de Ätergivna bestÀmmelserna, som

69

Historisk bakgrund m.m.

SOU 2013:38

pÄ sin tid innefattade en nyhet i svensk rÀtt, vid revisionen av strafflagen inordnades i sitt systematiska sammanhang (se SOU 1944:69 s. 49). Departementschefen ansÄg ocksÄ att det framstod som riktigt att ett sÄ allvarligt brott fick sin plats i sjÀlva strafflagen (se prop. 1948:80 s. 150).

Ett annat av kommitténs förslag avsÄg en straffbestÀmmelse som fanns i lagen den 9 juni 1927 innefattande förbud att sprida efterbildning av penningsedel. Kommittén ansÄg det lÀmpligt att, med vissa justeringar, föra in straffbestÀmmelsen i SL i kapitlet om förfalskningsbrott (se SOU 1944:69 s. 297). Departementschefen stödde förslaget om att till SL föra över den specialstraffrÀttsliga bestÀmmelsen om spridande av efterbildning (se prop. 1948:80 s. 247).

Lagen den 30 maj 1919 om rĂ€tt till verk av bildande konst inne- höll en bestĂ€mmelse som bl.a. straffbelade (böter) att pĂ„ konstverk anbringa konstnĂ€rs signatur utan dennes tillstĂ„nd. BestĂ€mmelsen avsĂ„g att skydda bĂ„de konstnĂ€ren och allmĂ€nheten mot att kopior skulle kunna utges som originalverk och att mindervĂ€rdiga kopior skulle komma att anses som fullgoda. KommittĂ©n anförde (se SOU 1944:69 s. 299 f.) att den allmĂ€nna strafflagen torde vara den rĂ€tta platsen för straffbestĂ€mmelser i Ă€mnet och föreslog att det i SL skulle införas en bestĂ€mmelse om signaturförfalskning. Anbring- ande av oriktig signatur pĂ„ ett konstverk utgjorde nĂ€mligen i regel inledningen till ett förfarande som syftade till bedrĂ€geri. Det kunde dock, sĂ€rskilt om sĂ„dan signaturförfalskning skedde i större omfattning, av praktiska skĂ€l vara angelĂ€get att kunna inskrida straffrĂ€ttsligt innan nĂ„got bedrĂ€geri blivit fullbordat eller försökt eller utan att nĂ„got sĂ„dant brott kunnat ledas i bevis, t.ex. dĂ„ ett lager av falska konstverk pĂ„trĂ€ffats. Vidare var det otvivelaktigt sĂ„ att anbringande av falska signaturer pĂ„ konstverk av allmĂ€nheten uppfattades som ”högeligen förgripligt”, oavsett om nĂ„got bedrĂ€geri- brott kom till stĂ„nd. Om sĂ„dant missbruk fick gripa omkring sig kunde ocksĂ„ tilltron till konstnĂ€rssignaturer överhuvud under- grĂ€vas. KommittĂ©n ansĂ„g dĂ€rför att förfarandet borde vara straff- bart som ett förfalskningsbrott. Enbart böter i straffskalan – som i det befintliga specialstraffrĂ€ttsliga stadgandet – ansĂ„gs inte till- rĂ€ckligt. Förslaget innebar att bestĂ€mmelsen i konstverkslagen skulle bibehĂ„llas, men bli subsidiĂ€r till bestĂ€mmelsen i SL. Departements- chefen stĂ€llde sig bakom kommittĂ©ns förslag (se prop. 1948:80 s. 232).

70

SOU 2013:38

Historisk bakgrund m.m.

FrÄn det avslutande lagstiftningsarbetet, genom vilket brotten mot person reviderades och SL ersattes av BrB, redovisas följande av intresse.

StraffrÀttskommittén behandlade utförligt problemet om medverkansreglernas tillÀmplighet inom specialstraffrÀtten och föreslog en bestÀmmelse som föreskrev att, dÀr en gÀrning inte var belagd med svÄrare straff Àn böter eller disciplinstraff, de allmÀnna medverkansreglerna skulle tillÀmpas endast dÀr det var sÀrskilt föreskrivet. BestÀmmelsen skulle bli direkt tillÀmplig Àven i special- straffrÀtten. Kommittén, som strÀvade efter att regleringen skulle vara enkel och sÄ lÄngt som möjligt lagfÀsta den praxis som utbildats, anförde att sistnÀmnda torde innebÀra att frÄn medverkansreglernas tillÀmpningsomrÄde skulle i första hand de s.k. polisförseelserna undantas. Att finna nÄgon begreppsmÀssig distinktion mellan egentliga brott och polisförseelser syntes dock inte vara möjligt. God överensstÀmmelse med rÀttspraxis kunde dock enligt kommittén ocksÄ nÄs genom att dra grÀnsen för medverkansreglernas tillÀmplig- het med hjÀlp av straffets svÄrighetsgrad. (Se SOU 1953:14 s. 363 ff.)

Av sÀrskilt intresse nÀr det gÀller nÀmnda förslag Àr att en av Hans Thornstedt upprÀttad förteckning över de specialstraffrÀtts- liga stadganden, pÄ vilka BrB:s regler om medverkansansvar syntes bli tillÀmpliga, fogades som en bilaga till betÀnkandet (se bilaga 4 till SOU 1953:14 s. 571 ff.). Bilagan ger en överblick över de vid utgÄngen av Är 1952 gÀllande specialstraffrÀttsliga författningar som innehöll straffstadganden med strÀngare straff Àn böter eller disciplin- straff. Det ska dock pÄpekas att listan inte omfattade specialstraff- rÀttsliga författningar som uttryckligen föreskrev att SL:s med- verkansregler skulle vara tillÀmpliga vid brott mot författningen eller som innehöll sÀrskilda regler om medverkansansvar (se a.a. s. 571 f.). Kommittén nÀmnde som exempel pÄ sÄdana författningar bl.a. lagen den 8 juni 1923 om straff för olovlig varuinförsel, lagen den 20 juni 1924 med sÀrskilda bestÀmmelser angÄende olovlig befattning med spritdrycker och vin, valutaförordningen den 25 februari 1940, lagen den 18 juni 1949 om straff för olovlig varuutförsel, sjölagen och KF (kunglig förordning) den 18 juni 1937 angÄende försÀljning av rusdrycker (se SOU 1953:14 s. 363 f.).

Efter kritik frÄn LagrÄdet utelÀmnade regeringen i sitt slutliga förslag till brottsbalk den beskrivna undantagsregeln. Den med- verkansregel som togs in i 23 kap. 4 § kom dessutom att bli direkt tillÀmplig enbart pÄ brott enligt BrB (se prop. 1962:10 s. 66).

71

Historisk bakgrund m.m.

SOU 2013:38

BetrĂ€ffande skillnaderna mellan straffsanktioneringen Ă„ ena sidan i specialstraffrĂ€tten och Ă„ andra sidan i strafflagen och brotts- balksförslaget uttalade LagrĂ„det bl.a. att det i specialstraffrĂ€tten inte torde vara huvudregel att endast uppsĂ„tliga brott straffades. I stĂ€llet spelade de culpösa förseelserna en betydande roll och en mĂ€ngd bestĂ€mmelser, dĂ€r ingenting sades om de subjektiva rekvisi- ten, borde tolkas sĂ„ att de inkluderade Ă€ven culpa. LagrĂ„det erin- rade vidare sĂ€rskilt om att underlĂ„tenhet inom specialstraffrĂ€tten bestraffades i en utstrĂ€ckning som saknade motsvarighet inom strafflagens ram och att culpa dĂ„ i vid omfattning, kanske regel- mĂ€ssigt, torde vara tillrĂ€ckligt i subjektivt hĂ€nseende. Även om det i förarbetena till specialstraffrĂ€ttsliga stadganden inte hade gjorts nĂ„gra uttalanden om det subjektiva rekvisitet, torde straffbuden Ă€ndĂ„ i stor utstrĂ€ckning tolkas sĂ„ att culpa ansĂ„gs tillrĂ€ckligt, dĂ€r inte undantagsvis rentav strikt ansvar tillĂ€mpades. (Se prop. 1962:10 s. 410 f.)

Sammanfattningsvis innehÄller förarbetena till BrB endast i mycket liten omfattning resonemang kring vilka omrÄden som skulle straffbelÀggas i BrB respektive i specialstraffrÀtten. Detta förhÄll- ande ligger i och för sig vÀl i linje med vad StraffrÀttskommitténs uttalade i sitt första betÀnkande (SOU 1940:20 s. 58 f.) om att kommittén i stort sett hade nöjt sig med att inom strafflagens ram behandla vad som dittills hade upptagits dÀr och lÀmna special- straffrÀtten utanför utredningen eftersom en systematisk revision av den senare torde ligga utanför kommitténs uppgift. Fördel- ningen mellan BrB och specialstraffrÀtten av de straffsanktionerade omrÄdena synes alltsÄ i första hand vila pÄ traditionell grund. BrB ansluter sig nÀstan helt till SL nÀr det gÀller den materia som regleras dÀri och dess brottskatalog Àr nÀrmast en reviderad upplaga av SL:s (se P. Asp m.fl., KriminalrÀttens grunder, 2010, s. 28).

Trots att frÄgan om vad som skulle hÀnföras till brottsbalks- straffrÀtten respektive till specialstraffrÀtten endast i begrÀnsad utstrÀckning diskuterades i förarbetena till BrB ger dessa ÀndÄ en del information om pÄ vilka omrÄden det fanns specialstraffrÀttslig reglering vid BrB:s ikrafttrÀdande. Exempelvis framgÄr det av diskussionerna att betydelsefull specialstraffrÀttslig reglering fanns pÄ det immaterialrÀttsliga omrÄdet samt att straffbestÀmmelser rörande jakt- och fiskeomrÄdet efter BrB:s införande enbart regle- rades i specialstraffrÀtten. Av intresse Àr ocksÄ att det av LagrÄdets uttalande frÄn det avslutande lagstiftningsarbetet (se ovan och prop. 1962:10 s. 410 f.) framgÄr att det pÄ det specialstraffrÀttsliga

72

SOU 2013:38

Historisk bakgrund m.m.

omrÄdet i subjektivt hÀnseende ofta var tillrÀckligt med oaktsamhet för att drabbas av straffansvar och att undantagsvis t.o.m. strikt ansvar förekom.

Till att ge en bild av vad som ingick i specialstraffrÀtten vid tiden för BrB:s införande bidrar Àven den ovan nÀmnda förteckningen över vissa specialstraffrÀttsliga bestÀmmelser, som hade upprÀttats av Hans Thornstedt och fogats som en bilaga till StraffrÀttskommitténs slutbetÀnkande, liksom Ivar Agges beskrivningar av specialstraff- rÀtten frÄn 1959, alltsÄ bara nÄgra Är innan BrB infördes (se Straff- rÀttens allmÀnna del, FörelÀsningar, Första hÀftet, 1959, s. 22 ff.). Av dessa kÀllor framgÄr bl.a. följande.

En vÀsentlig del av de specialstraffrÀttsliga författningarna rörde allmÀn ordning, sÀkerhet och sundhet (denna typ av förseelser kallades förr vanligen polisförseelser). Föreskrifter som tillhörde denna kategori fanns framför allt i trafikförfattningarna, i allmÀnna ordningsstadgan, lotteriförordningen, hÀlsovÄrdsstadgan, regleringen av öl- och alkoholförsÀljning m.m.

Bland de specialstraffrĂ€ttsliga författningarna fanns vidare stora mĂ€ngder författningar som var, i vid bemĂ€rkelse, nĂ€ringsreglerande. Till denna kategori kan hĂ€nföras reglering som avsĂ„g viss typ av nĂ€ringsverksamhet eller som gĂ€llde nĂ€ringsverksamhet som bedrevs i viss associationsrĂ€ttslig form, t.ex. lagen om pantlĂ„nerörelse, aktiebolagslagen, lagen om ekonomiska föreningar. Även olika slags skyddsregleringar fanns hĂ€r, som t.ex. arbetarskyddslagen och föreskrifter om hantering av gift, lĂ€kemedel, explosiva varor m.m.

Ytterligare en kategori som mÀrktes bland de specialstraff- rÀttsliga författningarna var skatteförfattningarna. Utöver i skatte- strafflagen fanns det straffbestÀmmelser i bl.a. tullagstiftningen och i alkohollagstiftningen.

Avslutningsvis ska pÄpekas att, som framgÄtt ovan och av föregÄende avsnitt, specialstraffrÀtten vid BrB:s ikrafttrÀdande omfattade samtliga de fyra omrÄden som i dag hör till de mest ton- givande inom specialstraffrÀtten; narkotikahantering, smuggling, trafikbeteende och beskattning. PÄ de tvÄ förstnÀmnda omrÄdena var lagstiftningen dessutom tÀmligen nyligen reviderad nÀr BrB in- fördes. Regler angÄende hanteringen av narkotika fanns i narkotika- förordningen (1962:604) som ocksÄ innehöll straffbestÀmmelser. StraffrÀttsliga bestÀmmelser rörande olovlig in- och utförsel fanns i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. NÀr den infördes ersatte den ett flertal författningar, dÀribland varuinförsellagen av 1923, varuutförsellagen av 1949 och spritinförsellagen av 1924. PÄ

73

Historisk bakgrund m.m.

SOU 2013:38

trafikomrÄdet fördelades ansvarsbestÀmmelserna pÄ tvÄ föreskrifter; lag (1951:649) om straff för vissa trafikbrott och vÀgtrafikförord- ningen av samma Är. Den förstnÀmnda reglerade de allvarligare trafikbrotten. De mest centrala straffrÀttsliga bestÀmmelserna angÄende det skatterÀttsliga omrÄdet fanns i skattestrafflagen av 1943.

74

3KartlÀggning

av brottsbalksomrÄdet

3.1Inledning

Brottsbalken (BrB) bestĂ„r av tre avdelningar. Första avdelningen innehĂ„ller vissa definitioner och allmĂ€nna bestĂ€mmelser (1 kap.) samt bestĂ€mmelser om svensk straffrĂ€ttslig jurisdiktion (2 kap.). I andra avdelningen behandlas de sĂ€rskilda brotten (3–22 kap.). DĂ€r finns Ă€ven bestĂ€mmelser om försök, förberedelse, medverkan m.m. (23 kap.) och om nödvĂ€rn och andra ansvarsfrihetsgrunder (24 kap.). Den tredje avdelningen innehĂ„ller i huvudsak bestĂ€mmelser om brottspĂ„följderna och pĂ„följdssystemet (25–38 kap.).

I 3–22 kap. finns beskrivningar av de gĂ€rningar som straff- belĂ€ggs i BrB. Brotten har vid kapitelindelningen sammanförts i fyra grupper efter arten av det intresse mot vilket brottet nĂ€rmast riktar sig. I 3–7 kap. upptas brotten mot person, i 8–12 kap. brotten mot annans förmögenhet, i 13–15 kap. brotten mot allmĂ€nheten och i 16–22 kap. brotten mot staten. Tillsammans bildar bestĂ€m- melserna i kapitlen en brottskatalog. Utöver brottsbeskrivningar innehĂ„ller 3–22 kap. dels bestĂ€mmelser som stadgar att vissa av brotten ska vara straffbara som osjĂ€lvstĂ€ndiga brott, dels Ă„talsbestĂ€m- melser som innebĂ€r sĂ€rskilda inskrĂ€nkningar i allmĂ€n Ă„klagares rĂ€tt och plikt att Ă„tala för olika brott.

I fokus för den fortsatta framstÀllningen stÄr brottskatalogen och de förÀndringar som denna har undergÄtt frÄn det att BrB infördes och fram till i dag (januari 2013). I ett inledande avsnitt berörs dock Àven förÀndringar som under denna period har skett nÀr det gÀller viss reglering som hÀnför sig till BrB:s allmÀnna del, t.ex. bestÀmmelserna om svensk straffrÀttslig jurisdiktion och bestÀm- melserna om osjÀlvstÀndiga brottsformer. Bakgrunden hÀrtill Àr att denna reglering har betydelse för omfattningen av det straffsank- tionerade omrÄdet.

75

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

SOU 2013:38

3.2AllmÀnna delen

NÀr BrB infördes föreskrevs i 1 kap. 2 § i frÄga om det subjektiva rekvisitet vid brottsbalksbrott att endast gÀrningar som begicks uppsÄtligen var straffbara, sÄvida inte annat angavs i straffbestÀm- melserna. Detta krav Àr oförÀndrat. DÀremot har regleringen i 1 kap. 2 § BrB Àndrats sÄ att den numera Àven gÀller i specialstraff- rÀtten (se prop. 1993/94:130).

BestÀmmelser om i vilka fall och i vilken omfattning svensk domstol Àr behörig att pÄ grund av brott döma till brottspÄföljd, dvs. bestÀmmelser om svensk straffrÀttslig jurisdiktion, finns i 2 kap. BrB. Regleringen har Àndrats i flera avseenden sedan BrB infördes. (Vad som Àr ett brott enligt svensk lag besvaras dÀremot inte i nÀmnda kapitel, utan beror pÄ brottsbeskrivningarna och de regler angÄende brott som sammanhÀnger med dessa.)

Enligt 2 kap. 1 §, som i sak Àr oförÀndrad sedan BrB trÀdde i kraft, ska dömas efter svensk lag och vid svensk domstol för brott som har begÄtts hÀr i riket. Genom bestÀmmelserna i de följande paragraferna utstrÀcks den svenska straffrÀttsliga jurisdiktionen till vissa brott som begÄtts utomlands. Dessa Àndrades i nÄgra vÀsent- liga avseenden Är 1972 (prop. 1972:98).

Fram till Är 1972 fanns det för svensk jurisdiktion över brott som begÄtts utomlands av svensk medborgare eller av utlÀnning med hemvist i Sverige inte nÄgot krav pÄ dubbel straffbarhet, dvs. den svenska jurisdiktionsrÀtten förutsatte inte att det var frÄga om en gÀrning som ocksÄ utgjorde brott pÄ gÀrningsorten (2 kap. 2 § första stycket). För svensk kompetens att lagföra utlÀnning utan hemvist i Sverige för brott som denne begÄtt utomlands gÀllde dÀr- emot ett krav pÄ dubbel straffbarhet (2 kap. 2 § andra stycket).

Genom 1972 Ă„rs lagĂ€ndringar, som bl.a. hade sin bakgrund i Sveriges tilltrĂ€de till 1970 Ă„rs brottmĂ„lsdomskonvention, infördes i 2 kap. 2 § ett generellt krav pĂ„ dubbel straffbarhet för jurisdiktions- rĂ€tt över gĂ€rningar begĂ„ngna utomlands, alltsĂ„ Ă€ven för gĂ€rningar som företagits av svenska medborgare och utlĂ€nningar med hem- vist i Sverige. Samtidigt Ă€ndrades 2 kap. 3 § som föreskrev om undantag frĂ„n kravet pĂ„ dubbel straffbarhet i vissa fall nĂ€r en utlĂ€n- ning begĂ„tt brott utomlands. Ändringarna innebar att paragrafen gjordes tillĂ€mplig Ă€ven pĂ„ svenska medborgare och att de fall nĂ€r kravet pĂ„ dubbel straffbarhet inte gĂ€ller utökades till att omfatta brott dĂ€r det lindrigaste straff som föreskrivs Ă€r fĂ€ngelse i fyra Ă„r eller dĂ€röver. Trots dessa vidgningar av sistnĂ€mnda paragraf innebar

76

SOU 2013:38

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

1972 Ärs lagÀndringarna en vÀsentlig inskrÀnkning av den svenska straffrÀttsliga kompetensen.

Under i huvudsak det senaste decenniet har det företagits ett flertal Àndringar i 2 kap. som vidgat den svenska straffrÀttsliga jurisdiktionen. HÀr redovisas i korthet de Àndringar som genom- förts avseende 2 och 3 §§.

År 2005 lades det till en bestĂ€mmelse i 2 § som innebar att kravet pĂ„ dubbel straffbarhet slopades för de allvarligare sexualbrotten, om de begĂ„tts mot en person under 18 Ă„r (prop. 2004/05:45). SkĂ€let till att bestĂ€mmelsen infördes var bl.a. att det inte ansĂ„gs vara en acceptabel ordning att gĂ€rningar som enligt svensk lag betraktas som allvarliga sexualbrott straffritt kunde begĂ„s av t.ex. svenska medborgare vid besök i lĂ€nder dĂ€r motsvarande gĂ€rningar inte Ă€r straffbelagda. Genom lagĂ€ndring, som trĂ€dde i kraft den 1 juli 2010, togs kravet pĂ„ dubbel straffbarhet ocksĂ„ bort nĂ€r det gĂ€ller mĂ€nni- skohandel och barnpornografibrott bestĂ„ende i skildring av barn i pornografisk bild och alla former av grovt barnpornografibrott (prop. 2009/10:70, prop. 2009/10:152). De redovisade Ă€ndringarna i 2 § hade till stor del sin bakgrund i den internationella samsyn kring bl.a. mĂ€nniskohandel och det förkastliga i sexuellt utnytt- jande av barn som hade kommit till uttryck i olika internationella instrument.

UpprÀkningen i 3 § av specialfall som ligger under svensk straff- rÀttslig jurisdiktion oberoende av innehÄllet i lagen pÄ gÀrnings- orten har utökats vid ett flertal tillfÀllen. Till de brott som undan- taget frÄn dubbel straffbarhet har utstrÀckts till att omfatta hör bl.a. kapning, sjö- eller luftfartssabotage, flygplatssabotage, penning- förfalskning, försök till sÄdana brott, olovlig befattning med kemiska vapen, olovlig befattning med minor, osann eller ovarsam utsaga inför en internationell domstol och brott som riktats mot Inter- nationella brottmÄlsdomstolens rÀttskipning. Merparten av Àndring- arna i 3 § har genomförts för att sÀkerstÀlla att Sverige kan uppfylla sina Ätaganden enligt ett antal internationella instrument.

Sammantaget har utvecklingen efter Är 1972 gÄtt mot att allt fler brott som har begÄtts utomlands faller inom svensk straffrÀttslig jurisdiktion och dÀrför utreds, lagförs etc. av det svenska rÀtts- vÀsendet. Det ska dock pÄpekas att nÀr det gÀller brott som har förövats utom riket, gÀller som huvudregel att Ätal inte fÄr vÀckas utan förordnande av regeringen eller den regeringen bemyndigat dÀrtill (2 kap. 5 § BrB).

77

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

SOU 2013:38

I 23 kap. BrB behandlas de osjÀlvstÀndiga brottsformerna försök (1 §), förberedelse (2 §), stÀmpling (2 §) och medverkan till brott (4 §) samt underlÄtenhet att avslöja respektive hindra brott (6 §). Dessa bestÀmmelser utvidgar det straffbara omrÄdet utöver de grÀnser som följer av brottsbeskrivningarna i de sÀrskilda straffbuden. För brottstyperna försök, förberedelse, stÀmpling och underlÄtenhet att avslöja brott gÀller att de Àr straffbara endast vid de brott vid vilka det sÀrskilt föreskrivits. SÄdana stadganden finns i kapitlen som behandlar de sÀrskilda brotten. BestÀmmelserna om medverkan till brott och underlÄtenhet att hindra brott Àr dÀremot tillÀmpliga vid alla brottsbalksbrott. (Dessutom Àr de tillÀmpliga vid brott i special- straffrÀtten; bestÀmmelsen om underlÄtenhet att hindra brott gÀller vid alla brott i specialstraffrÀtten och medverkansbestÀmmelserna gÀller de brott i specialstraffrÀtten för vilka fÀngelse Àr föreskrivet eller sÀrskild föreskrift finns att medverkan ska bestraffas.)

Dagens 23 kap. Àr nÀst intill likalydande med det som ursprung- ligen upptogs i BrB. De enda paragrafer som har Àndrats Àr 2 § om förberedelse och stÀmpling samt 4 § om medverkan.

Genom Ă€ndringen i 2 § har sprĂ„ket moderniserats och förbere- delseansvaret i viss mĂ„n utvidgats (SFS 2001:348). Före lagĂ€nd- ringen stadgades i bestĂ€mmelsen ansvar för förberedelse bl.a. för den som, med uppsĂ„t att utföra eller frĂ€mja brott, pĂ„ vissa angivna sĂ€tt tog befattning med ”gift, sprĂ€ngĂ€mne, vapen, dyrk, förfalsk- ningsverktyg eller annat sĂ„dant hjĂ€lpmedel”. LagĂ€ndringen innebar att den begrĂ€nsade upprĂ€kningen slopades och ersattes av det mer generella rekvisitet ”nĂ„got som Ă€r sĂ€rskilt Ă€gnat att anvĂ€ndas som hjĂ€lpmedel”.

Vid BrB:s ikrafttrÀdande var 4 § om medverkan enligt sin orda- lydelse endast tillÀmplig pÄ brottsbalksbrott. Genom lagÀndring Är 1994 utvidgades bestÀmmelsen till att uttryckligen omfatta Àven i specialstraffrÀtten straffbelagda gÀrningar, för vilka fÀngelse Àr föreskrivet. LagÀndringen, som i huvudsak innebar en kodifiering av praxis, genomfördes för att man önskade vÀrna om legalitets- grundsatsen (se prop. 1993/94:130).

För omfattningen av det i BrB straffbelagda omrÄdet har endast Àndringen i 2 § varit av betydelse. Den innebar, som framgÄtt ovan, en viss utvidgning av det straffsanktionerade omrÄdet.

DÀremot har medverkansreglerna fÄtt ett kraftigt utvidgat tillÀmp- ningsomrÄde genom den utveckling som skett i praxis sedan slutet pÄ förra seklet. Vad som avses Àr att det har blivit allt vanligare att flera personer som tillsammans begÄtt ett brott Ätalas och döms för

78

SOU 2013:38

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

att ha begĂ„tt brottet ”tillsammans och i samförstĂ„nd” eller ”gemen- samt och i samrĂ„d”. SĂ„dant medgĂ€rningsmannaskap (termen anvĂ€nds i doktrinen och i viss utstrĂ€ckning i praxis, men dĂ€remot inte av lagstiftaren) kĂ€nnetecknas av att det inte finns nĂ„gon person som pĂ„ egen hand uppfyller brottsrekvisiten som gĂ€rningsman, utan att flera personer har hjĂ€lpts Ă„t med att utföra brottet (se L. Holmqvist, M. Leijonhufvud, P. O. TrĂ€skman, S. Wennberg, Brottsbalken. En kommentar. Kap. 13–24, lösbladssystem, BrB 23:4 s. 18). Var och en av dem straffas dĂ„ som medgĂ€rningsman. Vems eller vilkas av de deltagandes handlande som orsakat effekten behöver inte styrkas, eftersom kausaliteten bedöms utifrĂ„n det gemensamma handlandet (se a.a.). Genom vad som benĂ€mns utvidgat medgĂ€rningsmanna- skap kan vidare en deltagare under vissa omstĂ€ndigheter betraktas som medgĂ€rningsman trots att denne inte kan sĂ€gas ha deltagit i brottets utförande utan snarare har frĂ€mjat det av den eller de övriga medgĂ€rningsmĂ€nnen utförda brottet (se a.a. BrB 23:4 s. 19).

I 24 kap. BrB finns bestÀmmelser om allmÀnna grunder för ansvarsfrihet, t.ex. nödvÀrn och laga befogenhet att bruka vÄld. BestÀmmelserna inskrÀnker det straffbara omrÄdet i förhÄllande till vad som framgÄr av brottsbeskrivningarna. Kapitlet fick sin nuva- rande utformning 1994 (se prop. 1993/94:130), dÄ ett antal bestÀm- melser Àndrades och tre nya paragrafer infördes: 5 § om ansvars- frihet för den som kommer till hjÀlp, 7 § om samtycke och 9 § om straffrÀttsvillfarelse. De nya bestÀmmelserna innebar i huvudsak en kodifiering av gÀllande rÀtt. Utrymmet för ansvarsfrihet pÄ grund av straffrÀttsvillfarelse vidgades dock nÄgot (se L. Holmqvist m.fl.,

Brottsbalken. En kommentar. Kap. 13–24, lösbladssystem, BrB 24:9 s. 4). Ändringarna i de befintliga bestĂ€mmelserna synes i de flesta fall inte ha inneburit nĂ„gra förĂ€ndringar i sak utan de var huvud- sakligen av sprĂ„klig och redaktionell karaktĂ€r. BestĂ€mmelsen om nöd (4 §) Ă€ndrades dock nĂ„got i sak. Numera Ă€r det för att en nöd- situation ska föreligga tillrĂ€ckligt att fara hotar egendom; med andra ord krĂ€vs det inte lĂ€ngre att egendomen ocksĂ„ mĂ„ste vara vĂ€rdefull. Detta innebar en viss vidgning av möjligheterna att ansvarsfritt handla i nöd nĂ€r frĂ„ga Ă€r om att rĂ€dda egendom.

BestÀmmelserna om preskription i 35 kap. BrB pÄverkar inte direkt omfattningen av det straffbelagda omrÄdet, men har bety- delse för varaktigheten av straffbelÀggningen och dÀrmed ocksÄ för hur lÀnge en gÀrning fÄr och ska hanteras inom rÀttsvÀsendet. Det finns dÀrför anledning att hÀr peka pÄ att det Är 2010 infördes en bestÀmmelse i 2 § som innebÀr att vissa brott aldrig preskriberas (se

79

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

SOU 2013:38

prop. 2009/10:50). Det handlar bl.a. om brott som innefattar upp- sÄtligt dödande, mord och drÄp, samt om grovt folkrÀttsbrott och folkmord. Undantaget frÄn preskription gÀller dock inte brott som nÄgon begÄtt innan han eller hon fyllt 21 Är.

3.3Brottskatalogen

I detta avsnitt gĂ„r utredningen igenom brottskatalogen och redo- gör kapitelvis dels för vad som vid BrB:s ikrafttrĂ€dande var straff- belagt och dels för vilka huvudsakliga förĂ€ndringar av det straff- sanktionerade omrĂ„det som har Ă€gt rum fram till i dag (januari 2013). Vissa frĂ„gor redovisas gemensamt för de kapitel som hör till samma grupp (brotten mot person, förmögenhetsbrotten, brotten mot allmĂ€nheten respektive brotten mot staten). Det handlar t.ex. om Ă€ndringar betrĂ€ffande Ă„talsbestĂ€mmelser och straffbelĂ€ggningen av försök m.m. Beskrivningen av de förĂ€ndringar som brottskatalogen genomgĂ„tt grundas huvudsakligen pĂ„ L. Holmqvist, M. Leijonhufvud, P. O. TrĂ€skman och S. Wennbergs framstĂ€llning om BrB; se Brotts- balken. En kommentar. Kap. 1–12 respektive Kap. 13–24, lösblads- system.

3.3.1Brotten mot person

Brotten mot person upptas i 3–7 kap. BrB.

3.3.1.1Brott mot liv och hÀlsa (3 kap. BrB)

I 3 kap. BrB finns bestÀmmelser rörande orsakande av död eller fysisk skada eller sjukdom pÄ person och framkallande av fara dÀr- för.

NÀr BrB infördes straffbelades i kapitlet mord (1 §), drÄp (2 §), barnadrÄp (3 §), fosterfördrivning (4 §), misshandel (5 §), grov miss- handel (6 §), vÄllande till annans död (7 §), vÄllande till kroppsskada eller sjukdom (8 §) och framkallande av fara för annan (9 §).

Av nÀmnda straffbestÀmmelser har endast en upphÀvts, nÀmligen 4 § om fosterfördrivning. I detta lagrum stadgades fÀngelse i högst tvÄ Är för den som med hjÀlp av invÀrtes eller utvÀrtes medel olovligen fördrev eller eljest dödade foster. Hade sÄdan gÀrning förövats av kvinnan sjÀlv, fick pÄföljden för henne efterges, om

80

SOU 2013:38

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

omstĂ€ndigheterna var mildrande. BestĂ€mmelsen upptog Ă€ven en strĂ€ngare straffskala – fĂ€ngelse lĂ€gst ett och högst sex Ă„r – för foster- fördrivning som förövats av annan Ă€n kvinnan sjĂ€lv och som var att anse som grov. BestĂ€mmelsen om fosterfördrivning, eller med andra ord illegal abort, upphĂ€vdes i samband med tillkomsten av den nuvarande abortlagen (SFS 1974:595 jĂ€mte senare Ă€ndringar). Genom denna vidgades möjligheten till legal abort betydligt i jĂ€m- förelse med vad som hade gĂ€llt tidigare. Problemet med illegal abort minskade dĂ„ sjĂ€lvfallet i betydelse.

I propositionen med förslaget till den nuvarande abortlagen (prop. 1974:70 s. 75) uttalade föredragande departementschefen att den samhĂ€llsutveckling som Ă€gt rum efter 1946 Ă„rs lagĂ€ndringar (dĂ„ bl.a. möjligheten att efterge straffet för kvinnan vid mildrande omstĂ€ndigheter hade införts) ytterligare hade bidragit till att vidga klyftan mellan den dĂ„ gĂ€llande lagstiftningen pĂ„ detta omrĂ„de och de vĂ€rderingar som rĂ„dde i samhĂ€llet. Det hade sĂ„ledes i allt högre grad kommit att framstĂ„ som bĂ„de inhumant och frĂ„n allmĂ€n- preventiv synpunkt meningslöst att upprĂ€tthĂ„lla ett straffhot mot kvinnan. Denna utveckling Ă„terspeglades ocksĂ„ i det förhĂ„llandet att Ă„tal mot kvinnor för fosterfördrivning efterhand hade blivit allt ovanligare och sedan Ă„tskilliga Ă„r i praktiken helt hade upphört. Enligt departementschefen borde dĂ€rför det dĂ„ mera formella straff- hotet mot kvinnan avskaffas. DĂ€remot borde det fortfarande vara straffbart för annan Ă€n lĂ€kare att göra ingrepp pĂ„ kvinna i foster- fördrivande syfte. Även lĂ€kare, som underlĂ€t att iaktta sina Ă„liggan- den i ett abortĂ€rende, borde kunna drabbas av straffansvar.

I enlighet med det anförda upptogs i 1974 Ärs abortlag bestÀm- melser om straffansvar dels för den som utan att vara behörig att utöva lÀkaryrket uppsÄtligen utförde abort pÄ annan (illegal abort), dels för lÀkare som Äsidosatte vissa föreskrifter i abortlagen. Straff- skalorna var betydligt mildare Àn i den straffbestÀmmelse om foster- fördrivning i BrB som samtidigt upphÀvdes.

Sedan BrB:s ikrafttrĂ€dande har 3 kap. utökats med en straff- bestĂ€mmelse om arbetsmiljöbrott (10 §, SFS 1991:679). I bestĂ€m- melsen föreskrivs att om brott, som i 7–9 §§ sĂ€gs, har begĂ„tts genom att nĂ„gon uppsĂ„tligen eller av oaktsamhet Ă„sidosatt vad som i enlighet med arbetsmiljölagen (1977:1160) Ă„legat honom till före- byggande av ohĂ€lsa eller olycksfall, döms för arbetsmiljöbrott till straff som i nĂ€mnda lagrum sĂ€gs. BestĂ€mmelsen innebar inte nĂ„gon utvidgning av det straffbelagda omrĂ„det utan endast att vissa brott som tidigare rubricerades som vĂ„llande till annans död, vĂ„llande till

81

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

SOU 2013:38

kroppsskada eller sjukdom och framkallande av fara för annan i stÀllet ska rubriceras som arbetsmiljöbrott. Rent pedagogiska skÀl lÄg bakom lagÀndringen, som avstyrktes av LagrÄdet.

Föredragande departementschefen framhöll (prop. 1990/91:140 s. 115) att det var en viktig och betydelsefull princip att strafflag- stiftningen utformades sÄ att sÄvÀl de som mera direkt berördes av olika straffbestÀmmelser som allmÀnheten i stort kunde bilda sig en uppfattning om vilka typer av förfaranden som var kriminaliserade. Ett medel för att leva upp till en sÄdan princip var att söka finna lÀmpliga och upplysande brottsbeteckningar för olika former av brott. Vid utarbetandet av BrB hade stor vikt lagts vid denna upp- gift. Enligt departementschefen var det frÄn denna utgÄngspunkt mindre lÀmpligt att ÄsidosÀttande av skyldigheter enligt arbets- miljölagen föranledde ansvar enligt brottsbeteckningar som nor- malt förknippades med helt andra typer av förfaranden. Detta gÀllde sÀrskilt med tanke pÄ att straffansvar i de aktuella fallen regelmÀssigt brukade grunda sig pÄ principen för s.k. företagar- ansvar. Detta innebar att den Ätalade gÀrningen ofta bestod av en underlÄtenhet av nÄgot slag vars relevans för den straffbara effekten sammanhÀngde med den garantstÀllning som följde av skyldighet- erna enligt arbetsmiljölagen. Enligt departementschefens mening mÄste det anses vara av ett betydande pedagogiskt vÀrde, om brottets typ direkt framgick av straffbestÀmmelsen och det i denna fanns en direkt hÀnvisning till de sÀrskilda skyldigheter som gjorde att bestÀmmelsen kunde bli tillÀmplig. Detta gÀllde inte minst vid bedömningen av om det fanns skÀl att vÀcka talan om företagsbot, vilket alltid förutsatte att brottsligheten inneburit ett grovt Äsido- sÀttande av sÀrskilda skyldigheter som var förenade med nÀrings- verksamhet. Det kan pÄpekas att förutsÀttningarna för att döma ut företagsbot numera har Àndrats vÀsentligt och att det inte lÀngre krÀvs att brottsligheten inneburit ett sÄdant grovt ÄsidosÀttande (se prop. 2005/06:59).

Genom lagÀndring som Är 1966 gjordes i 6 kap. 3 § förÀldra- balken (FB) togs den sista resten av egentlig aganderÀtt för förÀldrar gentemot sina barn bort (se NJA II 1966 s. 612). Efter Àndringen fanns det inte nÄgon bestÀmmelse i FB som berÀttigade förÀldrar att i uppfostringssyfte anvÀnda aga, men heller inte nÄgon bestÀm- melse som förbjöd detta. I rÀttstillÀmpningen gavs uttryck för viss tveksamhet om rÀckvidden i straffrÀttsligt hÀnseende av 1966 Ärs lagÀndring. Genom lagÀndring Är 1979 infördes dock i bestÀmmel- sen i 6 kap. 3 § FB ett uttryckligt stadgande om att barnet inte fick

82

SOU 2013:38

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

utsÀttas för kroppslig bestraffning eller annan krÀnkande behand- ling (se NJA II 1979 s. 472). Detta förbud mot aga har dÀrefter överförts till 6 kap. 1 § FB (SFS 1983:47, NJA II 1983 s. 1). Införan- det av det uttryckliga förbudet mot barnaga torde ha inneburit att det straffbara omrÄdet för misshandel (3 kap. 5 §) vidgades i nÄgon mÄn.

3.3.1.2Brott mot frihet och frid (4 kap. BrB)

BestÀmmelserna i 4 kap. BrB skyddar individens fysiska frihet i olika hÀnseenden, men Àven vissa andra rent personliga intressen som inte Àr av ekonomisk natur. Det handlar t.ex. om att fÄ vara i fred, att inte bli störd och att kunna hÄlla sitt privatliv okÀnt för andra. (Se N. Jareborg och S. Friberg, Brotten mot person och för- mögenhetsbrotten, 2010, s. 17.)

I sin ursprungliga lydelse innehöll kapitlet straffbestÀmmelser om mÀnniskorov (1 §), olaga frihetsberövande (2 §), försÀttande i nödlÀge (3 §), olaga tvÄng (4 §), olaga hot (5 §), hemfridsbrott (6 §), olaga intrÄng (6 §), ofredande (7 §), brytande av post- eller tele- hemlighet (8 §) och intrÄng i förvar (9 §).

StraffbestÀmmelsen om försÀttande i nödlÀge Àr den enda av nÀmnda bestÀmmelser som har upphÀvts. DÀremot har ett flertal nya straffbestÀmmelser införts i kapitlet och det pÄgÄr dessutom beredning av förslag till ytterligare flera nya straffbestÀmmelser.

Samtidigt som bestÀmmelsen i 3 § om försÀttande i nödlÀge upphÀvdes Är 2004, infördes en bestÀmmelse om mÀnniskohandel i 1 a §, vilken till största delen tÀckte Àven det omrÄde som hade straffsanktionerats i 3 §. UpphÀvandet av bestÀmmelsen om för- sÀttande i nödlÀge innebar dÀrför i princip inte nÄgon avkriminali- sering.

Vad betrÀffar bestÀmmelsen om mÀnniskohandel (SFS 2004:406) ersatte denna en tidigare bestÀmmelse om mÀnniskohandel för sexuella ÀndamÄl, som hade införts Är 2002 (SFS 2002:436). BÄda bestÀmmelserna föranleddes av internationella instrument som tillkommit för att bekÀmpa mÀnniskohandel i olika former, bl.a. Europeiska unionens rÄds rambeslut 2002/629/RIF av den 19 juli 2002 om bekÀmpande av mÀnniskohandel och FN:s konvention mot grÀnsöverskridande organiserad brottslighet med dess tillÀggs- protokoll om förebyggande, bekÀmpande och bestraffande av handel med mÀnniskor, sÀrskilt kvinnor och barn.

83

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

SOU 2013:38

I de internationella instrumenten beskrivs mÀnniskohandeln som en verksamhet bestÄende av flera led. Genom olika bestÀm- melser i BrB var dessa led i allt vÀsentligt kriminaliserade redan innan straffbestÀmmelserna om mÀnniskohandel för sexuella Ànda- mÄl och dÀrefter mÀnniskohandel infördes.

Som skÀl för att införa bestÀmmelsen om mÀnniskohandel för sexuella ÀndamÄl anfördes (prop. 2001/02:124 s. 18 ff.) att Àven om de olika delarna i stor utstrÀckning redan torde vara straffbara, kunde man ifrÄgasÀtta om de alltid, nÀr de förekom i samman- hanget mÀnniskohandel, behandlades pÄ ett fullt adekvat sÀtt i den gÀllande svenska lagstiftningen. Vidare pÄpekades att sÄdana gÀr- ningar som borde medföra ansvar för gÀrningsmannaskap för det fullbordade brottet mÀnniskohandel enligt de svenska reglerna ibland endast kunde bedömas som förbrott eller medhjÀlp till brott. Vissa gÀrningar kunde dessutom vara att bedöma som icke straff- bara former till förbrott eller förbrott till medhjÀlp. Det anförda talade enligt regeringens mening med styrka för att en sÀrskild straffbestÀmmelse som tÀcker samtliga led av de mer typiska for- merna av mÀnniskohandel borde införas. Ett sÄdant sÀrskilt straff- ansvar skulle bl.a. kunna bidra till att bÀttre synliggöra fenomenet med handel med mÀnniskor. Införandet av en sÀrskild straffbestÀm- melse ansÄgs Àven i övrigt kunna underlÀtta det internationella samarbetet mot mÀnniskohandel, vilket var av grundlÀggande betydelse för en effektiv bekÀmpning av denna brottstyp.

BestÀmmelsen om mÀnniskohandel för sexuella ÀndamÄl med- förde alltsÄ att det straffsanktionerade omrÄdet blev mer vidstrÀckt Àn tidigare.

I motiven till bestÀmmelsen om mÀnniskohandel anfördes att de gÀrningar som enligt de internationella instrumenten ska utgöra straffbar mÀnniskohandel fortfarande inte till alla delar var krimina- liserade enligt svensk rÀtt (se prop. 2003/04:111 s. 30 ff.). BestÀm- melsen om mÀnniskohandel innebar dÀrför viss ytterligare utvidg- ning av det straffsanktionerade omrÄdet.

År 1998 infördes straffbestĂ€mmelserna i 4 a § om grov frids- krĂ€nkning och grov kvinnofridskrĂ€nkning.

För grov fridskrÀnkning döms enligt paragrafen den som begÄr brottsliga gÀrningar enligt 3, 4 eller 6 kap. mot en nÀrstÄende eller tidigare nÀrstÄende person, om var och en av gÀrningarna utgjort led i en upprepad krÀnkning av personens integritet och gÀrning- arna varit Àgnade att allvarligt skada personens sjÀlvkÀnsla. Straffet för grov fridskrÀnkning Àr fÀngelse lÀgst sex mÄnader och högst sex

84

SOU 2013:38

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

Är. Brottet ska i stÀllet betecknas som grov kvinnofridskrÀnkning om det begÄs av en man mot en kvinna, med vilken han Àr eller har varit gift, eller med vilken han sammanbor eller har sammanbott under Àktenskapsliknande förhÄllanden.

Som skÀl för bestÀmmelsen anfördes att det kan vara svÄrt att inom det straffrÀttsliga regelverket tillrÀckligt beakta det straffvÀrda i ett upprepat, systematiskt krÀnkande handlande som i och för sig utgörs av ganska bagatellartade gÀrningar (se prop. 1997/98:55 s. 76 f.).

Innebörden av bestÀmmelserna i 4 a § kan beskrivas sÄ att flera redan tidigare kriminaliserade gÀrningar under vissa förutsÀttningar ska ges en gemensam brottsrubricering. DÀremot har bestÀmmel- serna inte medfört nÄgon utvidgning av det straffsanktionerade omrÄdet.

I betÀnkandet FridskrÀnkningsbrotten och egenmÀktighet med barn, SOU 2011:85, föreslÄr FridskrÀnkningsutredningen att bestÀmmelsen om grov fridskrÀnkning ska utvidgas till att Àven innefatta över- trÀdelse av kontaktförbud enligt 24 § lagen (1988:688) om kontakt- förbud och skadegörelsebrott (se 12 kap. BrB). Regeringen vÀntas under vÄren 2013 lÀgga en proposition baserad pÄ betÀnkandet.

Den 1 oktober 2011 infördes en ny straffbestÀmmelse i kapitlet (4 b §). Enligt bestÀmmelsen ska den som förföljer en person genom vissa brottsliga gÀrningar, om var och en av gÀrningarna har utgjort led i en upprepad krÀnkning av personens integritet, dömas för olaga förföljelse till fÀngelse i högst fyra Är. De brottsliga gÀr- ningar som rÀknas upp i bestÀmmelsen Àr misshandel enligt 3 kap. 5 § eller försök till sÄdant brott som inte Àr ringa, olaga tvÄng enligt 4 kap. 4 § första stycket, olaga hot enligt 4 kap. 5 § första stycket, hemfridsbrott eller olaga intrÄng enligt 4 kap. 6 §, ofredande enligt 4 kap. 7 §, sexuellt ofredande enligt 6 kap. 10 §, skadegörelse enligt 12 kap. 1 § eller försök till sÄdant brott, Äverkan enligt 12 kap. 2 § första stycket och övertrÀdelse av kontaktförbud enligt 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud.

I propositionen med förslaget till bestÀmmelsen anförde rege- ringen bl.a. följande (se prop. 2010/11:45 s. 67 f.). Genom införan- det av fridskrÀnkningsbrotten hade getts uttryck för en skÀrpt syn pÄ vissa upprepade krÀnkande gÀrningar som riktats mot en och samma nÀrstÄende person och som varit Àgnade att allvarligt skada dennes sjÀlvkÀnsla. Det var i linje med att det normalt mÄste anses betydligt allvarligare att krÀnka en annan person genom upprepade likartade gÀrningar Àn om nÄgot samband mellan gÀrningarna inte

85

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

SOU 2013:38

föreligger. Enligt regeringen kunde dock det upprepade handlandet innebÀra en sÀrskild krÀnkning av mÄlsÀgandens integritet Àven nÀr gÀrningarna inte kan kvalificeras som grov fridskrÀnkning eller grov kvinnofridskrÀnkning, t.ex. dÀrför att de inte varit Àgnade att all- varligt skada mÄlsÀgandens sjÀlvkÀnsla eller dÀrför att nÀrstÄende- kravet inte Àr uppfyllt. Regeringen anförde att nuvarande straff- mÀtningspraxis för sÄdan brottslighet inte kunde anses tillrÀckligt Äterspegla brottslighetens allvar. Mot denna bakgrund fanns det ett behov av att höja straffnivÄn för brottslighet av detta slag. En sÄdan höjning av straffnivÄn kunde Ästadkommas genom att införa en sÀrskild bestÀmmelse dÀr det brottsliga handlandet utgjordes av flera brottsliga gÀrningar vilka kvalificerades genom rekvisit som angav nÀr brottsligheten var sÀrskilt straffvÀrd. Regeringen fram- höll att med en sÄdan straffbestÀmmelse kunde anges en straffskala med ett minimistraff som pÄ en lÀgsta nivÄ bÀttre Äterspeglade den samlade brottslighetens allvar.

BestÀmmelsen om olaga förföljelse har sÄledes getts en liknande konstruktion som grov (kvinno)fridskrÀnkning. Omfattningen av det straffsanktionerade omrÄdet pÄverkas inte heller av att denna bestÀmmelse införts.

I betÀnkandet StÀrkt skydd mot tvÄngsÀktenskap och barnÀkten- skap, SOU 2012:35, föreslÄr Utredningen för stÀrkt skydd mot tvÄngsÀktenskap och barnÀktenskap nya straffbestÀmmelser för att uppnÄ ett adekvat skydd. Enligt utredningens förslag ska tvÄ nya bestÀmmelser införas i 4 kap. BrB. Den första föreslagna bestÀm- melsen ska rubriceras ÀktenskaptvÄng (4 c §) och ska kriminalisera situationer nÀr en person genom olaga tvÄng eller utnyttjande av persons utsatta belÀgenhet förmÄr annan att ingÄ Àktenskap eller vissa Àktenskapsliknande förbindelser som Àr giltigt i den stat dÀr det ingÄs, i den stat enligt vars lag det ingÄs eller i en stat i vilken minst en av markarna var medborgare eller hade hemvist. Den andra bestÀmmelsen ska enligt förslaget rubriceras vilseledande till utlandsresa med tvÄngsÀktenskapssyfte (4 d §). Enligt denna bestÀm- melse ska den som genom vilseledande förmÄr nÄgon att resa till en annan stat Àn den han eller hon bor i syfte att tvinga personen till Àktenskap eller Àktenskapsliknande förbindelse dömas för vilse- ledande till utlandsresa med tvÄngsÀktenskapssyfte (4 d §). Utred- ningen föreslÄr Àven att bÄda de ovan nÀmnda brotten ska krimina- liseras pÄ försöksstadiet och att ÀktenskapstvÄng dessutom ska kriminaliseras pÄ förberedelsestadiet (10 §).

86

SOU 2013:38

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

Förslaget om införandet av en bestÀmmelse om ÀktenskapstvÄng innebÀr inte en ren nykriminalisering. Fram till Är 1974 fanns det en bestÀmmelse i 7 kap. 2 § BrB som kriminaliserade olaga giftermÄl. Efter upphÀvandet av bestÀmmelsen om olaga giftermÄl har Àkten- skapstvÄng ansetts falla in under bl.a. olaga tvÄng (4 kap. 4 § BrB) (se NJA II 1962 s. 198, 1973 s. 206 och SFS 1973:648). De före- slagna bestÀmmelserna om ÀktenskapstvÄng och vilseledande till utlandsresa med tvÄngsÀktenskapssyfte innebÀr dock en utvidgning av det straffsanktionerade omrÄdet. Enligt förslaget ska nÀmligen andra situationer Àn de som kriminaliseras i dag genom t.ex. straff- bestÀmmelserna om olaga tvÄng (4 §) och misshandel (3 kap. 5 och 6 §§) straffbelÀggas. NÄgra exempel pÄ dessa situationer Àr en familjs anvÀndande av pÄtryckningar, som normalt inte Àr straffbara, sÄsom olika försök att skapa dÄligt samvete, exempelvis med hÀnvisningen till en slÀktnings dÄliga hÀlsa eller att en förÀlder hotar att ta livet av sig om personen i frÄga stÄr emot Àktenskap (a. bet. s. 294 ff.). Utredningen föreslÄr Àven att de föreslagna bestÀmmelserna ska undantas frÄn kravet pÄ dubbel straffbarhet som uppstÀlls i 2 kap. 2 § BrB och att barnÀktenskap ska kriminaliseras i 7 kap. BrB. Det senare förslaget beskrivs nÀrmare i avsnittet som behandlar 7 kap. BrB.

Under vÄren 2013 vÀntas regeringen lÀgga en proposition som straffbelÀgger att olovligen med tekniskt hjÀlpmedel i hemlighet ta upp en bild av nÄgon som befinner sig inomhus i en bostad eller, pÄ en toalett, i ett omklÀdningsrum eller ett annat liknande utrymme. Enligt lagrÄdsremissen (KrÀnkande fotografering, överlÀmnad den 20 december 2012) ska dock straffansvar inte intrÀda om gÀrningen med hÀnsyn till syftet eller övriga omstÀndigheter Àr försvarlig. Det nya brottet föreslÄs benÀmnas krÀnkande fotografering och stadgas i 6 a §.

Om den föreslagna bestÀmmelsen om krÀnkande fotografering genomförs innebÀr den en nykriminalisering. I svensk rÀtt har det tidigare inte funnits nÄgot förbud mot att utan samtycke filma eller fotografera en enskild person. I fall som rör fotografering eller filmning av en enskild har Högsta domstolen uttalat att gÀrnings- mÀnnen inte kan fÀllas till ansvar för sjÀlva fotograferingen eller filmningen. Högsta domstolen har i stÀllet koncentrerat sig pÄ frÄgan om gÀrningsmannen under eller efter fotograferingen eller film- ningen begÄtt en straffbelagd gÀrning sÄsom ofredande (7 §), sexuellt ofredande (6 kap. 10 §) eller ÀrekrÀnkning (5 kap.) (se NJA 1992 s. 594, 1996 s. 418, 2008 s. 946). I lagrÄdsremissen föreslÄs Àven att bestÀmmelsen om olaga förföljelse (4 b §) ska utvidgas till att Àven

87

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

SOU 2013:38

innefatta krĂ€nkande fotografering. Vidare föreslĂ„s en Ă„talsbegrĂ€ns- ning och att brottet ska vara straffbart pĂ„ förberedelsestadiet. Den föreslagna bestĂ€mmelsen bygger till viss del pĂ„ integritetsskydds- kommittĂ©ns mer lĂ„ngtgĂ„ende förslag i slutbetĂ€nkandet Skyddet för den personliga integriteten – bedömningar och förslag, SOU 2008:3, och departementspromemorian, Olovlig fotografering, Ds 2011:1, med en i förhĂ„llande till kommittĂ©ns förslag annorlunda utformad straffbestĂ€mmelse om olovlig fotografering. LagrĂ„det har avstyrkt förslag till kriminalisering som lagts fram i en tidigare lagrĂ„dsremiss (KrĂ€nkande fotografering, överlĂ€mnad den 1 mars 2012). I den nya lagrĂ„dsremissen Ă€r det straffsanktionerade omrĂ„det mer begrĂ€nsat.

Den straffbestĂ€mmelse avseende brytande av post- eller tele- hemlighet som vid BrB:s ikrafttrĂ€dande upptogs i 8 § reviderades i viss utstrĂ€ckning pĂ„ 1990-talet (SFS 1993:601). Ändringen, som skedde i samband med antagandet av en ny telelag, innebar att til- lĂ€mpningsomrĂ„det utvidgades sĂ„ att bestĂ€mmelsen inte, sĂ„som tidigare varit fallet, endast avsĂ„g försĂ€ndelser som befordrades genom allmĂ€n befordringsanstalt. Den 1 juli 2012 ersattes begreppet telemeddelande med meddelande som förmedlas i ett elektroniskt kommunikationsnĂ€t. Syftet med Ă€ndringen var att skapa en ny terminologi som överensstĂ€mde med lag (2003:389) om elektro- nisk kommunikation som har ersatt bl.a. telelagen (upphĂ€vande av telelagen se SFS 2003:390). I propositionen anförde regeringen att Ă€ndringen inte var avsedd att innebĂ€ra nĂ„gon förĂ€ndring i frĂ„ga om omfattningen av det straffrĂ€ttsliga ansvaret (se prop. 2011/12:55 s. 58 ff. och 126). Som straffbart anges hĂ€refter i 8 § att olovligen bereda sig tillgĂ„ng till ett meddelande, som ett post- eller tele- befodringsföretag förmedlar som postförsĂ€ndelse eller i ett elektro- niskt kommunikationsnĂ€t (SFS 2012:280).

Ett decennium efter BrB:s ikrafttrÀdande infördes i 9 a § en straffbestÀmmelse om olovlig avlyssning (SFS 1975:239). Samtidigt straffbelades i 9 b §, som ett sjÀlvstÀndigt brott, förberedelse till brytande av post- och telehemlighet respektive olovlig avlyssning (anbringande av tekniskt hjÀlpmedel med uppsÄt att begÄ nÄgot av nÀmnda brott). Lagstiftningen, som avsÄg att ge förstÀrkt skydd mot risker för integritetskrÀnkningar som kan Ästadkommas genom utnyttjande av akustiska hjÀlpmedel, innebar en klar utvidgning av det straffsanktionerade omrÄdet.

Sedan Är 1973 finns det vidare en straffbestÀmmelse om data- intrÄng i kapitlet (9 c §). Införandet av bestÀmmelsen innebar dock ingen nykriminalisering. NÀr den s.k. datalagen ersattes av person-

88

SOU 2013:38

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

uppgiftslagen (1998:204) överfördes nÀmligen datalagens straff- bestÀmmelse om dataintrÄng (21 §) utan Àndringar i sak till BrB. Sitt nuvarande innehÄll fick straffbestÀmmelsen om dataintrÄng genom en lagÀndring Är 2007 (se prop. 2006/07:66 och SFS 2007:213). Genom Àndringen utvidgades och förtydligades dataintrÄngs- bestÀmmelsen samtidigt som den moderniserades sprÄkligt. En vÀsentlig orsak till lagÀndringen var att ett i vissa avseenden ut- vidgat straffansvar var nödvÀndigt för att Sverige fullt ut skulle uppfylla de Ätaganden som EU:s rambeslut om angrepp mot infor- mationssystemet krÀver.

BestĂ€mmelserna om brytande av post– och telehemlighet (8 §) samt dataintrĂ„ng (9 c §) Ă€r för nĂ€rvarande föremĂ„l för en översyn. Utredningen om it-brottskonventionen (Ju 2011:12) har bl.a. i uppgift att övervĂ€ga behovet av skĂ€rpta straff för brytande av post– eller telehemlighet och dataintrĂ„ng för att ge ett ökat utrymme att pĂ„ ett nyanserat sĂ€tt beakta allvaret i ett storskaligt angrepp mot informationssystemet. Vidare ska utredningen analysera behovet av och lĂ€mna förslag till författningsĂ€ndringar som behövs för att genomföra Europaparlamentets och rĂ„dets kommande men Ă€nnu inte formellt antagna direktiv om angrepp mot informationssystemet och upphĂ€vande av det ovan nĂ€mnda rambeslut (2005/222/RIF). Utredningen har Ă€ven i uppdrag att analysera behovet av författ- ningsĂ€ndringar för att Sverige ska kunna tilltrĂ€da EuroparĂ„dets konvention om it-relaterad brottslighet med tillĂ€ggsprotokoll. Upp- draget ska redovisas sommaren 2013 (se dir. 2011:98 och 2012:102).

Enligt ordalydelsen av bestÀmmelsen i 7 § straffbelÀggs att handgripligen antasta eller medelst skottlossning, stenkastning, oljud eller annat hÀnsynslöst beteende eljest ofreda annan. BestÀm- melsen har i praxis getts ett mycket vidstrÀckt tillÀmpningsomrÄde och kommit att omfatta gÀrningar som inte liknar de angivna exemplen.

Tidigare har anförts att införandet av ett uttryckligt förbud mot barnaga i FB Ă„r 1979 bör ha vidgat det straffbara omrĂ„det för miss- handel i nĂ„gon mĂ„n. Även det omrĂ„de som straffsanktioneras genom bestĂ€mmelsen om ofredande bör ha utvidgats nĂ„got genom nĂ€mnda förbud.

89

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

SOU 2013:38

3.3.1.3ÄrekrĂ€nkning (5 kap. BrB)

I 5 kap. BrB straffbelÀggs vissa angrepp pÄ individens anseende

(”goda namn och rykte”) och pĂ„ sjĂ€lvkĂ€nslan. Brotten kan beskrivas som fredskrĂ€nkningar som sker genom pĂ„verkan pĂ„ omgivningen i för den angripne ofördelaktig riktning eller genom pĂ„taglig mani- festation av en fientlig instĂ€llning (se N. Jareborg och S. Friberg,

Brotten mot person och förmögenhetsbrotten, 2010, s. 17).

De straffbestÀmmelser om förtal (1 §), grovt förtal (2 §), föro- lÀmpning (3 §) och förtal av avliden (4 §) som upptogs i kapitlet vid BrB:s införande har inte Àndrats alls. Inte heller har nÄgra nya straffbestÀmmelser införts i kapitlet.

3.3.1.4Sexualbrott (6 kap. BrB)

I 6 kap. BrB straffbelÀggs en rad krÀnkningar av individen i sexuellt hÀnseende, inklusive utnyttjande av barn, och frÀmjande av prosti- tution (koppleri). Kapitlet syftar till att ge uttryck för fördömande av integritetskrÀnkningar, inte för ett fördömande av synd. (Se N. Jareborg och S. Friberg, Brotten mot person och förmögenhets- brotten, 2010, s. 17.)

Vid BrB:s ikrafttrÀdande benÀmndes brotten i kapitlet sedlig- hetsbrott. Dessa var vÄldtÀkt (1 §), vÄldförande (1 §), frihetskrÀn- kande otukt (2 §), otukt med barn (3 §), otukt med ungdom (4 §), otukt med avkomling (5 §), otukt med syskon (5 §), otuktigt bete- ende (6 §), koppleri (7 §), frÀmjande av otukt (7 §) och förförelse av ungdom (8 §).

Fram till i dag har kapitlet genomgĂ„tt en rad mer eller mindre genomgripande förĂ€ndringar. Exempelvis genomfördes omfattande Ă€ndringar Ă„r 1984, dĂ„ bl.a. beteckningen sexualbrott tillkom och ordet otukt togs bort frĂ„n lagtexten (se prop. 1983/84:105). År 2005 företogs den senaste totalrevisionen av kapitlet (se prop. 2004/05:45).

Det omrÄde som straffsanktionerades genom kapitlets ursprung- liga lydelse Àr i allt vÀsentligt fortfarande straffbelagt Àven om brotts- beteckningarna och brottsbeskrivningarna har förÀndrats i stor utstrÀckning. I nÄgra avseenden har dock avkriminalisering skett av det vid BrB:s ikrafttrÀdande straffsanktionerade omrÄdet.

NĂ€r BrB:s infördes innehöll kapitlet en bestĂ€mmelse om otukt med syskon (5 §) som stadgade straffansvar för samlag med syskon. Med syskon avsĂ„gs sĂ„vĂ€l helsyskon som halvsyskon. År 1973 av-

90

SOU 2013:38

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

kriminaliserades dock samlag med halvsyskon och sedan dess Àr endast samlag med helsyskon straffbelagt(se nuvarande 7 §).

Kapitlets ursprungliga lydelse innebar att straffbelÀggningen av homosexuellt umgÀnge i vissa fall var mer vidstrÀckt Àn betrÀffande heterosexuellt umgÀnge. Exempelvis var det enligt 4 § i vissa fall straffbart som otukt med ungdom att ha könsligt umgÀnge med annan av samma kön som var under tjugoett Är medan motsvarande bestÀmmelse betrÀffande heterosexuellt umgÀnge innehöll en Älders- grÀns pÄ arton Är. NÀmnda ÄldersgrÀnser för homosexuella respek- tive heterosexuella förbindelser upptogs ocksÄ i bestÀmmelsen i 8 § om förförelse av ungdom. Denna bestÀmmelse motsvaras i dag av 9 § om köp av sexuell handling av barn. De sÀrskilda ÄldersgrÀns- erna för homosexuellt umgÀnge togs bort i slutet av 1970-talet.

I samband med 2005 Ärs reform tillkom en ansvarsfrihetsregel betrÀffande vissa gÀrningar som riktar sig mot barn (14 §). BestÀm- melsen innebÀr att dessa gÀrningar inte ska föranleda ansvar om det Àr uppenbart att de inte har inneburit nÄgot övergrepp mot barnet med hÀnsyn till den ringa skillnaden i Älder och utveckling mellan den som har begÄtt gÀrningarna och barnet samt omstÀndigheterna i övrigt. Genom bestÀmmelsen har sÄledes skett en avkriminalise- ring av handlande som tidigare var straffbelagt. Det ska dock pÄ- pekas att den Àldre regleringen innehöll en ÄtalsbegrÀnsningsregel som innebar att Äklagaren kunde underlÄta Ätal i de situationer som nu omfattas av 14 §. En sÄdan bestÀmmelse fanns redan i BrB:s ursprungliga lydelse (11 §).

I flera avseenden Àr det omrÄde som i dag straffsanktioneras i kapitlet mer vidstrÀckt Àn omrÄdet som straffbelades genom 1965 Ärs lydelse.

Viss utvidgning av det straffbelagda omrÄdet Àr en följd av att begrepp som anvÀnts i den Àldre regleringen har ersatts av andra som har en vidare innebörd. Som exempel kan nÀmnas att begreppet sexuellt umgÀnge (före 1984 kallat könsligt umgÀnge) genom 2005 Ärs reform ersattes av begreppet sexuell handling.

Utvidgning av det straffbelagda omrÄdet har ocksÄ skett genom att Àldre brottsbeskrivningar utökats med fler beteenden eller att rekvisit som tidigare ingÄtt i beskrivningen tagits bort. Ett exempel pÄ det förstnÀmnda Àr den bestÀmmelse om otuktigt beteende som fanns i 6 § nÀr BrB infördes. I bestÀmmelsen, som var subsidiÀr till de föregÄende straffbestÀmmelserna, straffbelades bl.a. att beröra barn under femton Är pÄ ett sedlighetssÄrande sÀtt. En motsvarighet till detta straffbud finns i dag i 10 §. I denna bestÀmmelse straff-

91

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

SOU 2013:38

belÀggs, ocksÄ subsidiÀrt till de föregÄende straffbuden, som sexu- ellt ofredande att sexuellt beröra barn under femton Är, men ocksÄ att förmÄ barnet att företa eller medverka i nÄgon handling med sexuell innebörd. Ett annat exempel pÄ en Àldre brottsbeskrivning som fÄtt ett vidare tillÀmpningsomrÄde Àr koppleribestÀmmelsen (nuvarande 12 §). I samband med 1984 Ärs reform fick nÄgra av de tidigare upptagna rekvisiten för straffbarhet utgÄ. Dessutom inför- des det en bestÀmmelse om ansvar för en hyresvÀrd som fÄr vetskap om att en förhyrd lÀgenhet anvÀnds för prostitution och inte gör vad som skÀligen kan begÀras av honom för att fÄ upplÄtelsen att upphöra.

Det straffbelagda omrÄdet har ocksÄ utökats genom att det införts straffbestÀmmelser som helt saknade motsvarigheter i kapitlets ursprungliga lydelse. Det handlar om bestÀmmelserna om (grovt) utnyttjande av barn för sexuell posering (8 §), köp av sexuell tjÀnst (11 §) och kontakt med barn i sexuellt syfte (10 a §).

Sveriges Ätaganden till följd av EU:s rambeslut om bekÀmpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi har haft bety- delse för tillkomsten av bestÀmmelsen om utnyttjande av barn för sexuell posering (se prop. 2004/05:45 s. 93 ff.). I bestÀmmelsen straffbelÀggs att frÀmja eller utnyttja att ett barn under femton Är utför eller medverkar i sexuell posering. Brottet kan ocksÄ begÄs mot ett barn som Àr Àldre men som inte fyllt arton Är om pose- ringen Àr Àgnad att skada barnets hÀlsa eller utveckling.

Köp av sexuell handling av barn var straffbelagt redan i den ursprungliga lydelsen av 6 kap. (förförelse av ungdom). Genom bestÀmmelsen om köp av sexuell tjÀnst har dock kriminaliseringen utstrÀckts till att omfatta Àven köp av sÄdana tjÀnster frÄn vuxna personer. Brottet reglerades först i en sÀrskild lag, lagen (1998:408) om köp av sexuella tjÀnster. I samband med 2005 Ärs reform över- fördes straffbestÀmmelsen till BrB.

StraffbestÀmmelsen i 10 a § om kontakt med barn i sexuellt syfte tillkom Är 2009 (se prop. 2008/09:149). För detta brott ska enligt bestÀmmelsen den dömas som, i syfte att mot ett barn under femton Är begÄ en gÀrning för vilket straff föreskrivs i 4, 5, 6, 8 eller 10 §, trÀffar en överenskommelse med barnet om ett sammantrÀff- ande och dÀrefter vidtar nÄgon ÄtgÀrd som Àr Àgnad att frÀmja att ett sÄdant sammantrÀffande kommer till stÄnd. BestÀmmelsen avser att skydda barn som inte fyllt femton Är mot vad som i allmÀnt sprÄkbruk kommit att kallas gromning eller grooming, dvs. att knyta ett barn kÀnslomÀssigt till sig för att senare utsÀtta barnet för

92

SOU 2013:38

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

sexuellt övergrepp. BestÀmmelsen innebÀr inte till alla delar en ny- kriminalisering. De förfaranden som straffbelÀggs i bestÀmmelsen torde nÀmligen i vissa fall kunna utgöra försök eller förberedelse till andra brott.

I betĂ€nkandet Sexualbrottslagstiftning – utvĂ€rdering och reform- förslag, SOU 2010:71, föreslĂ„r Sexualbrottsutredningen dels att det genomförs en utvidgning av 1 § andra stycket, dels att det införs en helt ny och samtyckesbaserad bestĂ€mmelse dĂ€r brottet ska rubriceras sexuellt övergrepp. Det först nĂ€mnda förslaget innebĂ€r att det inte bara ska vara straffbart att otillbörligt utnyttja den som befinner sig i ett hjĂ€lplöst tillstĂ„nd utan ocksĂ„ den som annars har sĂ€rskilda svĂ„righeter att vĂ€rna sin sexuella integritet (a. bet. s. 490 ff.). Den nya straffbestĂ€mmelse som föreslĂ„s Ă€r avsedd att tillĂ€mpas pĂ„ sexu- ella krĂ€nkningar dĂ€r gĂ€rningsmannen inte har behövt anvĂ€nda sig av tvĂ„ng eller ett otillbörligt utnyttjande som medel för att genomföra en sexuell handling men dĂ€r ett giltigt samtycke Ă€ndĂ„ inte finns. Som samtyckesrekvisit anvĂ€nds i bestĂ€mmelsen termen ”tillĂ„telse”. StraffbestĂ€mmelsen föreslĂ„s vara subsidiĂ€r till bestĂ€mmelserna om vĂ„ldtĂ€kt (1 §) och sexuellt tvĂ„ng (2 §) (a. bet. s. 495 ff.). Utredningen föreslĂ„r Ă€ven att bestĂ€mmelsen om sexuellt utnyttjande av person i beroende stĂ€llning (3 §) ska upphĂ€vas som en konsekvens av ut- vidgningen av andra bestĂ€mmelser. Enligt förslaget ska första stycket i bestĂ€mmelsen om vĂ„ldtĂ€kt (1 §) fĂ„ en delvis Ă€ndrad lydelse genom att formuleringen ”krĂ€nkningens art och omstĂ€ndigheterna i övrigt Ă€r jĂ€mförliga med samlag” ersattes med ”den sexuella krĂ€nkningens allvar Ă€r jĂ€mförlig med pĂ„tvingat samlag” (a. bet. s. 488 ff.). Vidare föreslĂ„r utredningen att bestĂ€mmelsen om sexu- ellt ofredande (10 § andra stycket) ska Ă€ndras och att sexuellt ofre- dande av barn (10 § första stycket) ska utvidgas för att Sverige ska uppfylla de krav som följer av EuroparĂ„dets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp (a. bet. s. 395 ff. och 502 ff.). Sammanfattningsvis innebĂ€r förslagen i betĂ€n- kandet en utvidgning av det straffsanktionerade omrĂ„det. Under vĂ„ren 2013 vĂ€ntas regeringen lĂ€mna en proposition om en skĂ€rpt sexualbrottslagstiftning.

93

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

SOU 2013:38

3.3.1.5Brott mot familj (7 kap. BrB)

Vid BrB:s ikrafttrÀdande omfattade 7 kap. straffbestÀmmelser om tvegifte (1 §), olaga giftermÄl (2 §), förvanskande av familjestÀll- ning (3 §) och egenmÀktighet med barn (4 §).

Av nÀmnda bestÀmmelser har endast 2 § om olaga giftermÄl upphÀvts. I denna straffbelades bl.a. att gifta sig med den som till följd av sinnessjukdom eller tillfÀllig sinnesförvirring eller av annan sÄdan orsak inte hade rÀttslig handlingsförmÄga och att tvinga nÄgon till giftermÄl. BestÀmmelsen upphÀvdes Är 1973 med motive- ringen att fall dÀr ansvar skulle kunna ifrÄgakomma dÄ bedömdes som mycket sÀllsynta och att den som tvingar en annan person till Àktenskap kan dömas för t.ex. olaga tvÄng (NJA II 1962 s. 198 och 1973 s. 206, SFS 1973:648). I betÀnkandet StÀrkt skydd mot tvÄngs- Àktenskap och barnÀktenskap, SOU 2012:35, föreslÄr Utredningen för stÀrkt skydd mot tvÄngsÀktenskap och barnÀktenskap att tvÄngs- Àktenskap Äterigen ska regleras i en sÀrskild straffbestÀmmelse (4 kap. 4 c §). För en mer ingÄende redogörelse rörande förslaget, se kapitlet om 4 kap. BrB.

TvĂ„ straffbestĂ€mmelser har tillkommit i kapitlet. År 1994 inför- des, med anledning av att det enligt lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap blev möjligt för tvĂ„ personer av samma kön att lĂ„ta registrera sitt partnerskap, en bestĂ€mmelse om olovligt ingĂ„ende av Ă€ktenskap (1 § andra stycket). Genom bestĂ€mmelsen blev det straff- bart för den som Ă€r partner i ett registrerat partnerskap att ingĂ„ Ă€ktenskap. (NĂ€mnda lag om registrerat partnerskap upphĂ€vdes Ă„r 2009.)

Den ovan nÀmnda Utredningen för stÀrkt skydd mot tvÄngs- Àktenskap och barnÀktenskap att tvÄngsÀktenskap föreslÄr i sitt betÀnkande (SOU 2012:35) att barnÀktenskapsbrott ska straff- belÀggas i 1 b §. Enligt förslaget ska den som förmÄr ett barn att ingÄ Àktenskap eller Àktenskapsliknande förbindelse som Àr giltig i den stat dÀr det ingÄs, i den stat enligt vars lag det ingÄs eller i en stat i vilken minst en var makarna var medborgare eller hade hem- vist, dömas för barnÀktenskapsbrott. Detsamma ska gÀlla den som tar initiativet till eller anordnar ett sÄdant Àktenskap. I svensk rÀtt finns för nÀrvarande ingen sÀrskild bestÀmmelse som tar sikte pÄ barnÀktenskap. I fall av barnÀktenskap har straffbestÀmmelser som misshandel (3 kap. 5 §) och olaga tvÄng (4 kap. 4 §) aktualiserats (se a. bet. s. 324). Utredningen anför att det finns starka skÀl för att införa en sÀrskild straffbestÀmmelse om barnÀktenskapsbrott. Enligt

94

SOU 2013:38

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

förslaget ska Àven försök samt förberedelse till brottet kriminali- seras (5 §) och brottet ska undantas frÄn kravet pÄ dubbel straff- barhet i 2 kap. 2 § BrB. För att kriminaliseringen ska fÄ avsedd verkan föreslÄr utredningen att det inte lÀngre ska vara möjligt för barn över 15 Är att fÄ tillstÄnd att ingÄ Àktenskap före 18 Ärs Älder (se a. bet. s. 323 ff.). Om förslaget genomförs innebÀr det en utvidg- ning av det straffsanktionerade omrÄdet.

År 2006 tillkom en straffbestĂ€mmelse om otillbörligt utverkande av samtycke eller tillstĂ„nd till adoption av barn (2 §). BestĂ€mmelsen infördes med anledning av att Sverige skulle tilltrĂ€da det av Förenta nationernas generalförsamling den 25 maj 2000 antagna fakultativa protokollet till konventionen om barnets rĂ€ttigheter om försĂ€ljning av barn, barnprostitution och barnpornografi (se prop. 2005/06:68). Avsikten var frĂ€mst att straffbelĂ€gga gĂ€rningar utförda av s.k. mellan- hĂ€nder. Den brottsliga gĂ€rningen bestod i att genom olaga tvĂ„ng eller vilseledande, eller genom att utlova eller ge otillbörlig ersĂ€tt- ning, utverka samtycke eller tillstĂ„nd till nĂ„gon annan persons adoption av en pojke eller flicka som inte fyllt arton Ă„r.

BestÀmmelsen om egenmÀktighet med barn (4 §) har utvidgats till att omfatta Àven den som obehörigen skiljer ett barn under femton Är frÄn nÄgon som vÄrdar barnet med stöd av lagen (1990:52) med sÀrskilda bestÀmmelser om vÄrd av unga (LVU).

FridskrÀnkningsutredningen lÀmnade i december 2011 sitt betÀn- kande FridskrÀnkningsbrotten och egenmÀktighet med barn, SOU 2011:85. Utredningen hade fÄtt i uppdrag att bl.a. utreda straff- ansvar för egenmÀktighet med barn (4 §) vid gemensam vÄrdnad (se dir. 2010:56 och 2011:63). Utredningen fann att straffansvaret vid dessa situationer inte Àr lÀmpligt utformat och föreslÄr att bestÀm- melsen ska Àndras sÄ att den Àven innefattar situationer nÀr barn utan beaktansvÀrda skÀl egenmÀktigt hÄlls kvar av en av vÄrdnads- havarna (se a. bet. s. 143 ff.). I slutet pÄ vÄren 2013 vÀntas rege- ringen lÀgga en proposition om egenmÀktighet med barn.

3.3.1.6Övriga förĂ€ndringar i 3–7 kap. BrB

Den tidigare redogörelsen har avsett brottsbeskrivningar för full- bordade brott i 3–7 kap. BrB. I samtliga kapitel finns dock Ă€ven bestĂ€mmelser som betrĂ€ffande vissa av brotten straffbelĂ€gger för- sök, förberedelse, stĂ€mpling och underlĂ„tenhet att avslöja brott (s.k. osjĂ€lvstĂ€ndiga brottstyper). Genom dessa bestĂ€mmelser vidgas

95

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

SOU 2013:38

det omrÄde som straffbelÀggs i de sjÀlvstÀndiga brottsbeskrivning- arna.

I den mĂ„n det efter BrB:s ikrafttrĂ€dande har förekommit att bestĂ€mmelser i 3–7 kap. om straffbelĂ€ggning av försök m.m. har upphĂ€vts har detta uteslutande berott pĂ„ att straffbestĂ€mmelsen avseende det fullbordade brottet ocksĂ„ har upphĂ€vts. Som exempel kan nĂ€mnas att nĂ€r bestĂ€mmelsen om fosterfördrivning upphĂ€vdes föll Ă€ven straffbelĂ€ggningen av försök till detta brott bort.

Tendensen nĂ€r det gĂ€ller straffbelĂ€ggningen av osjĂ€lvstĂ€ndiga brott har i stĂ€llet gĂ„tt i riktning mot en ökad kriminalisering av dessa. MĂ„nga av de nya straffbestĂ€mmelser som under Ă„rens lopp har införts i 4, 6 och 7 kap. har kompletterats med bestĂ€mmelser som stadgar ansvar för en eller flera osjĂ€lvstĂ€ndiga brottstyper. Som exempel kan nĂ€mnas att nĂ€r det gĂ€ller mĂ€nniskohandel Ă€r försök, förberedelse och stĂ€mpling straffbelagt, liksom underlĂ„tenhet att avslöja sĂ„dant brott (4 kap. 1 a och 10 §§). Ett annat exempel Ă€r dataintrĂ„ng som, under förutsĂ€ttning att det fullbordade brottet inte skulle ha varit att anse som ringa, Ă€r straffbelagt pĂ„ sĂ„vĂ€l för- söks- som förberedelsestadiet (4 kap. 9 c och 10 §§). I vissa fall, t.ex. nĂ€r det gĂ€ller de bĂ„da nyss nĂ€mnda brotten, synes den lĂ„ngt- gĂ„ende straffbelĂ€ggningen av osjĂ€lvstĂ€ndiga brottstyper ha sin bak- grund i Sveriges Ă„taganden enligt internationella instrument. Den ökade kriminaliseringen av försök m.m. Ă€r dock inte enbart kopp- lad till nytillkomna straffbestĂ€mmelser. Även straffbestĂ€mmelser som fanns vid BrB:s införande (eller som hade en motsvarighet i den ursprungliga balken) har i ökad utstrĂ€ckning kompletterats med straffansvar för osjĂ€lvstĂ€ndiga brottstyper. Ett helt fĂ€rskt exempel pĂ„ detta Ă€r att förberedelse till koppleri (6 kap. 12 och 15 §§) blev straffbart frĂ„n den 1 juli 2011 (SFS 2011:511). Även denna förĂ€ndring hade sin grund i ett internationellt Ă„tagande, nĂ€mligen rĂ„dets rambeslut (2008/841/RIF) om kampen mot orga- niserad brottslighet. Av brotten mot person Ă€r det för övrigt frĂ€mst sexualbrotten i 6 kap. som i allt större omfattning har kommit att straffbelĂ€ggas som osjĂ€lvstĂ€ndiga brott.

Sammanfattningsvis har den ökade straffbelĂ€ggning av osjĂ€lv- stĂ€ndiga brottstyper som Ă€gt rum sedan BrB:s ikrafttrĂ€dande med- fört en pĂ„taglig utvidgning av det omrĂ„de som straffsanktioneras i 3–7 kap.

Sedan BrB infördes har regleringen i de aktuella kapitlen ocksÄ förÀndrats i avseenden som visserligen inte pÄverkar omfattningen av det straffbelagda omrÄdet, men som ÀndÄ Àr av intresse för hel-

96

SOU 2013:38

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

hetsbilden av straffsanktioneringen avseende brotten mot person. Dessa förÀndringar berörs översiktligt i det följande.

Sedan BrB trĂ€dde i kraft och fram tills i dag har straffskalorna för en stor andel av brotten i 3–7 kap. skĂ€rpts (vissa i flera om- gĂ„ngar). Straffskalan för ringa fall av misshandel (3 kap. 5 §) har t.ex. utvidgats frĂ„n enbart böter till böter eller fĂ€ngelse i sex mĂ„nader (SFS 1993:207) och i bestĂ€mmelsen om vĂ„llande till annans död (3 kap. 7 §) har först maximistraffet för grovt brott höjts frĂ„n fĂ€ng- else i fyra Ă„r till fĂ€ngelse i sex Ă„r (SFS 1993:1462) och dĂ€refter straffminimum för samma brott höjts frĂ„n sex mĂ„naders fĂ€ngelse till ett Ă„rs fĂ€ngelse (SFS 2010:370).

I mordbestÀmmelsen (3 kap. 1 §) har nyligen straffskalan Ànd- rats sÄ att straffet pÄ viss tids fÀngelse har öppnats och utvidgats frÄn tio Är till lÀgst tio och högst arton Är (SFS 2009:396). Syftet med lagÀndringen var att skapa utrymme för en mer nyanserad straffmÀtning för mord och en höjd straffnivÄ för det tidsbestÀmda straffet för detta brott (se prop. 2008/09:118).

För nÄgra av de brott som upptogs i kapitlen vid BrB:s ikrafttrÀ- dande har inte bara straffskalan skÀrpts utan en sÀrskild sÄdan införts för grova brott. Det gÀller t.ex. olaga hot (4 kap. 5 §) och egenmÀktighet med barn (7 kap. 4 §).

År 2010 Ă€ndrades bestĂ€mmelsen om grov misshandel (3 kap. 6 §) pĂ„ sĂ„ sĂ€tt att den befintliga straffskalan – fĂ€ngelse lĂ€gst ett Ă„r och högst tio Ă„r – delades upp i tvĂ„ genom att straffminimum för sĂ„dana fall som ska bedömas som synnerligen grov misshandel sattes vid fyra Ă„rs fĂ€ngelse (SFS 2010:370). I förarbetena (se prop. 2009/10:147) kritiserades straffen för misshandel för att vara alltför milda. Genom lagĂ€ndringen klassificerades en del av de fall som gĂ€ller grov misshandel som fall som bör anses vara synnerligen grova.

Den utveckling som har skett betrÀffande straffskalor m.m. i frÄga om brotten mot person fÄr rimligen tolkas sÄ att dessa brotts- typer sedan BrB:s ikrafttrÀdande överlag kommit att anses som allt- mer klandervÀrda. Under senare tid har dock fokus framför allt legat pÄ allvarliga vÄldsbrott. StraffnivÄutredningen, vars slutbetÀn- kande (Straff i proportion till brottets allvar, SOU 2008:85) lÄg till grund för den delning av straffskalan för grov misshandel som beskrivits ovan, anförde (s. 16 f.) att de allvarliga vÄldsbrotten Àr undervÀrderade i förhÄllande till andra brott nÀr det gÀller straff- nivÄn. Enligt utredningen var det frÀmst tvÄ förÀndringar i sam- hÀllet som talade för att allvarliga vÄldsbrott bör bedömas strÀng- are. Den ena var att acceptansen för vÄld i samhÀllet successivt har

97

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

SOU 2013:38

minskat. Den andra var att en ökad vÀlfÀrd har lett till att vÄlds- brott utgör ett relativt sett större hot mot den enskildes trygghet, sett i förhÄllande till annan brottslighet.

NÀr det gÀller 6 kap. finns det anledning att peka pÄ nÄgra bety- delsefulla förÀndringar av straffbestÀmmelserna som inte i sig har pÄverkat omfattningen av det straffbelagda omrÄdet. En sÄdan viktig förÀndring var att tillÀmpningsomrÄdet för vÄldtÀkt utvidgades i samband med 2005 Ärs reform. Genom att kravet pÄ tvÄng Àndrades kom en del andra gÀrningar som tidigare endast hade bedömts som sexuellt utnyttjande att omfattas av bestÀmmelsen om vÄldtÀkt. Samtidigt infördes sÀrskilda straffbestÀmmelser om vÄldtÀkt mot barn och sexuellt övergrepp mot barn som inte upptog nÄgot krav pÄ tvÄng. Gemensamt för de beskrivna Àndringarna Àr att de har medfört att vissa gÀrningar numera rubriceras som allvarligare brott Àn enligt tidigare lagstiftning.

I detta sammanhang bör Ă€ven förĂ€ndringar avseende Ă„talsbestĂ€m- melserna i 3–7 kap. beröras. ÅtalsbestĂ€mmelserna har betydelse för Ă„klagares möjlighet och skyldighet att Ă„tala för de olika brotten. Vid BrB:s ikrafttrĂ€dande upptogs i 6 kap. vissa Ă„talsbegrĂ€nsnings- regler. Exempelvis fick vĂ„ldtĂ€kt och försök till sĂ„dant brott Ă„talas av Ă„klagare endast om mĂ„lsĂ€ganden hade angett brottet till Ă„tal eller om Ă„tal var pĂ„kallat ur allmĂ€n synpunkt. NĂ€mnda bestĂ€mmelser har numera upphĂ€vts och i dag finns inga Ă„talsbestĂ€mmelser i kapitlet. (Som tidigare redogjorts för har dock en Ă„talsbegrĂ€nsningsregel som tog sikte pĂ„ situationer dĂ€r Ă„ldersskillnaden mellan gĂ€rnings- man och offer var ringa ersatts med en bestĂ€mmelse som stadgar ansvarsfrihet i dessa fall, se 6 kap. 14 §). De Ă„talsbegrĂ€nsningsregler som ursprungligen fanns i 3 kap. har vidare reducerats betydligt. Vad gĂ€ller Ă€rekrĂ€nkningsbrotten i 5 kap. Ă€r dessa i princip mĂ„ls- Ă€gandebrott, vilket innebĂ€r att Ă„klagare inte har nĂ„gon Ă„talsrĂ€tt. Redan enligt den ursprungliga lydelsen av 5 kap. fick dock allmĂ€nt Ă„tal ske för förtal och grovt förtal, under den dubbla förutsĂ€tt- ningen att mĂ„lsĂ€ganden angav brottet till Ă„tal och att Ă„tal av sĂ€r- skilda skĂ€l ansĂ„gs pĂ„kallat ur allmĂ€n synpunkt. Genom ett flertal lagĂ€ndringar fram tills i dag har dock den allmĂ€nna Ă„talsrĂ€tten ut- vidgats betrĂ€ffande Ă€rekrĂ€nkningsbrotten.

Det ovan sagda innebÀr att Äklagarens rÀtt och plikt att Ätala för brott mot person har utökats jÀmfört med vad som gÀllde nÀr BrB infördes.

98

SOU 2013:38

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

3.3.2Förmögenhetsbrotten

I 8–12 kap. BrB regleras förmögenhetsbrotten.

3.3.2.1Stöld, rÄn och andra tillgreppsbrott (8 kap. BrB)

Gemensamt för flertalet brott som sammanförts i 8 kap. BrB Àr att de riktar sig mot annans maktsfÀr i det att de krÀnker annans besittning.

I sin ursprungliga lydelse upptog kapitlet straffbestÀmmelser om stöld (1 §), snatteri (2 §), bodrÀkt (3 §), grov stöld (4 §), rÄn (5 §), grovt rÄn (6 §), tillgrepp av fortskaffningsmedel (7 §), egenmÀktigt förfarande (8 §), sjÀlvtÀkt (9 §), olovlig kraftavledning (10 §) och tillgrepp i skog eller mark m.m. (11 §).

Av nÀmnda straffbestÀmmelser Àr det endast 3 § om bodrÀkt som har upphÀvts (se SFS 1987:791). UpphÀvandet av bestÀmmelsen innebar inte nÄgon avkriminalisering eftersom den endast hade föreskrivit att vissa fall av stöld skulle rubriceras som det privilegie- rade brottet bodrÀkt. Det rörde sig om tre fall; dÄ nÄgon stal lösöre vari han Àgde del (samÀganderÀttsfallet), dÄ nÄgon stal frÄn dödsbo vari han var delÀgare (dödsbofallet) och dÄ vissa anhöriga stal frÄn varandra medan de sammanbodde (familjefallet). Straffet var böter eller fÀngelse i högst ett Är. NÀr förutsÀttningar för bodrÀktsansvar förelÄg skulle dömas för detta brott och inte för stöld eller snatteri. Grov stöld omfattades dÀremot inte av privilegiationen.

Vid BrB:s ikrafttrĂ€dande beskrevs i rĂ„nbestĂ€mmelsen (5 §) rĂ„n- tvĂ„nget med uttrycket ”medelst vĂ„ld Ă„ person eller medelst hot som innebĂ€r trĂ€ngande fara”. Genom en lagĂ€ndring Ă„r 1975 tillades betrĂ€ffande hot att dit ska rĂ€knas Ă€ven hot som ”för den hotade framstĂ„r som trĂ€ngande fara”. Detta innebar en utvidgning av straff- ansvaret pĂ„ sĂ„ sĂ€tt att Ă€ven situationer dĂ€r nĂ„gon blivit hotad med t.ex. en leksakspistol kunde falla under rĂ„nbestĂ€mmelsen. Redan tidigare hade dock i rĂ€ttspraxis hot av detta slag ansetts vara rĂ„n- tvĂ„ng och med lagĂ€ndringen uppnĂ„ddes dĂ€rför bĂ€ttre överensstĂ€m- melse mellan lagtext och fastslagen praxis.

Samtidigt med ovan nÀmnda Àndring infördes ett andra stycke i paragrafen (se SFS 1975:1395). BestÀmmelsen innebÀr att dÀr ett förfarande som i och för sig faller under bestÀmmelsen om rÄn, med hÀnsyn till vÄldet, hotet eller omstÀndigheterna i övrigt Àr av mindre allvarlig art, ska inte dömas för rÄn utan för det eller de

99

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

SOU 2013:38

andra brott som förfarandet innefattar, t.ex. visst förmögenhets- brott jÀmte brott enligt 3 eller 4 kap. BrB. LagÀndringen syftade till att Ästadkomma en större flexibilitet vid straffmÀtningen i fall dÀr omstÀndigheterna var sÄdana att minimistraffet för rÄn (ett Ärs fÀngelse) framstod som alltför strÀngt (se NJA II 1975 s. 726 f.). OmstÀndigheter som kan vara relevanta Àr t.ex. att brottet avser ringa vÀrde, att utövat vÄld Àr lindrigt, att ett hot Àr inte allvarligt menat och inte heller borde ha uppfattats som ett sÄdant och att sÄvÀl gÀrningsman som offer Àr berusade jÀmte att viss vÀnskaplig samvaro har föregÄtt gÀrningen. Införandet av bestÀmmelsen pÄ- verkade inte omfattningen av det straffsanktionerade omrÄdet.

År 2008 infördes i 10 a § en straffbestĂ€mmelse avseende den som olovligen leder vĂ€rmeenergi ur ett rörledningssystem för upp- vĂ€rmning, t.ex. rörledningar för fjĂ€rrvĂ€rme, eller till ett rörled- ningssystem för kylning, t.ex. rörledningar för fjĂ€rrkyla (se SFS 2008:264 och prop. 2007/08:60). Brottet, som rubriceras som olov- lig avledning av vĂ€rmeenergi, innebĂ€r att nĂ„gon tillgodogör sig vĂ€rme respektive kyla utan att betala till fjĂ€rrvĂ€rmeföretaget respek- tive fjĂ€rrkyleföretaget. Straffstadgandet Ă€r utformat med bestĂ€mmel- sen om olovlig kraftavledning i 10 § som förebild. BestĂ€mmelsen innebar endast i viss mĂ„n en nykriminalisering. En del av de gĂ€r- ningar som nu bestraffas enligt 10 a § kunde tidigare medföra ansvar för andra förmögenhetsbrott, t.ex. bedrĂ€geri, skadegörelse, olovligt brukande eller stöld, beroende pĂ„ tillvĂ€gagĂ„ngssĂ€ttet och omstĂ€ndigheterna i det enskilda fallet. Genom att införa special- bestĂ€mmelsen om olovlig avledning av vĂ€rmeenergi kom man dock ifrĂ„n problematiken med att straffskalorna skiljer sig Ă„t för olika förmögenhetsbrott, vilket ansĂ„gs ge gĂ€rningsmannens tillvĂ€ga- gĂ„ngssĂ€tt alltför stor betydelse (se a. prop. s. 73).

Sammanfattningsvis skiljer sig det omrÄde som vid BrB:s infö- rande straffbelades i 8 kap. endast i ett fÄtal mindre avseenden frÄn det omrÄde som straffsanktioneras i kapitlet i dag.

Avslutningsvis ska nÀmnas att den 28 juni 2012 fick en sÀrskild utredare i uppdrag att undersöka om det finns ett behov av att stÀrka det straffrÀttsliga skyddet för egendom och föreslÄ författ- ningsÀndringar (Ju 2012:10). Uppdraget ska redovisas senast den 20 december 2013 (se dir. 2012:73).

100

SOU 2013:38

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

3.3.2.2BedrÀgeri och annan oredlighet (9 kap. BrB)

I 9 kap. BrB upptas frÀmst brott som innefattar ett med psykiska metoder företaget ingrepp i annans maktsfÀr (jfr. 8 kap. som avser ingrepp som företas med fysiska metoder). (Se N. Jareborg och

S.Friberg, Brotten mot person och förmögenhetsbrotten, 2010, s. 126.) Vid BrB:s ikrafttrÀdande innehöll kapitlet straffbestÀmmelser

om bedrÀgeri (1 §), bedrÀgligt beteende (2 §), grovt bedrÀgeri (3 §), utpressning (4 §), ocker (5 §), hÀleri (6 §), hÀleriförseelse (7 §), oredligt förfarande (8 §), svindleri (9 §) och ockerpantning (10 §).

De förÀndringar som har skett i kapitlet har endast i mycket liten mÄn inneburit att det omrÄde som straffsanktioneras i det- samma har minskat. Det rör sig om ett par paragrafer som pÄ 1970- talet Àndrades sÄ att de fick ett nÄgot snÀvare tillÀmpningsomrÄde, 2 § om bedrÀgligt beteende och 8 § om oredligt förfarande. Ur bestÀmmelsen om bedrÀgligt beteende fick utgÄ ett stadgande om straff för tagande av betalning utöver faststÀlld taxa (se NJA II 1976 s. 564). Vidare utmönstrades en andra punkt i brottsbeskriv- ningen i 8 §, som stadgade att för oredligt förfarande skulle dömas, oavsett om skada uppkommit, dÀr vilseledandet skett i utövning av yrke eller nÀring och avsett beskaffenhet, myckenhet eller ursprung av nÄgot som tillhandahÄllits mot vederlag (se NJA II 1970 s. 754). Stadgandet ansÄgs obehövligt efter tillkomsten av lagen om otill- börlig marknadsföring (numera ersatt av marknadsföringslagen [2008:486]).

DÀremot har vid ett flertal tillfÀllen nya straffbestÀmmelser införts som sammantaget vidgar det i kapitlet straffsanktionerade omrÄdet i betydande utstrÀckning.

År 1986 infördes ett andra stycke i bestĂ€mmelsen om bedrĂ€- geri (1 §) som utvidgar ansvaret för sĂ„dant brott. Enligt bestĂ€m- melsen döms den för bedrĂ€geri som genom att lĂ€mna oriktig eller ofullstĂ€ndig uppgift, genom att Ă€ndra i program eller upptagning eller pĂ„ annat sĂ€tt olovligen pĂ„verkar resultatet av en automatisk informationsbehandling eller nĂ„gon annan liknande automatisk process, sĂ„ att det innebĂ€r vinning för gĂ€rningsmannen och skada för nĂ„gon annan. I bestĂ€mmelsen uppstĂ€lls inte, till skillnad frĂ„n i grundbestĂ€mmelsen om bedrĂ€geri, nĂ„got krav pĂ„ att en fysisk person har blivit vilseledd till en viss disposition.

I 3 a § har införts en straffbestÀmmelse avseende subventions- missbruk som kriminaliserar ÀndamÄlsstridig anvÀndning av bidrag eller förmÄner som finansieras över eller pÄ annat sÀtt pÄverkar

101

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

SOU 2013:38

Europeiska unionens eller Europeiska atomenergigemenskapens budgetar (se prop. 1998/99:32).

BestÀmmelsen har sin bakgrund i en av Europeiska unionens rÄd den 26 juli 1995 upprÀttad konvention om skydd av vad som dÄ benÀmndes Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, den s.k. bedrÀgerikonventionen. Konventionen syftar till att sÀkerstÀlla en bÀttre överensstÀmmelse mellan medlemsstaternas bestÀmmelser genom att faststÀlla straffrÀttsliga miniminormer för att effektivisera kampen mot bedrÀgerier mot gemenskapernas finansiella intressen och till att förstÀrka samarbetet mellan medlemsstaterna i kampen mot sÄdana brott. BedrÀgerikonventionen ÄlÀgger medlemsstaterna att vidta nödvÀndiga och lÀmpliga ÄtgÀrder för överföra vissa bestÀm- melser i konventionen angÄende bedrÀgeri, som riktar sig mot dÄ- varande Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, till den nationella straffrÀtten. Vissa av de gÀrningar som enligt konven- tionen ska straffbelÀggas Àr i och för sig redan kriminaliserade som bedrÀgeri enligt BrB. Eftersom det i konventionen inte uppstÀlls nÄgot krav pÄ vilseledande har det dock, för att till fullo möta konventionens krav, bedömts som nödvÀndigt att införa bestÀm- melsen om subventionsmissbruk.

StraffbestÀmmelsen om ocker (5 §) utvidgades Är 1986 med ett sÀrskilt stadgande om kreditgivning i nÀringsverksamhet och lik- nande. Enligt den tillkomna bestÀmmelsen krÀvs inte, vilket Àr fallet enligt den ursprungliga, bevisning om att annans underlÀge har utnyttjats.

I kapitlets ursprungliga lydelse upptogs tvÄ straffbestÀmmelser, utformade som sjÀlvstÀndiga brottsbeskrivningar, som kriminalise- rade efterföljande delaktighet i brott; hÀleri (6 §) och hÀleriförse- else (7 §). Dessa bestÀmmelser har utvidgats betydligt. Dessutom har kapitlet utökats med tvÄ nya bestÀmmelser som ocksÄ straff- belÀgger viss efterföljande delaktighet i brott sÄsom sjÀlvstÀndiga brott. Det handlar om bestÀmmelserna om penninghÀleri (6 a §) och penninghÀleriförseelse (7 a §).

Grundtanken bakom hÀleriregleringen Àr en önskan att för- hindra ett försvÄrande för Àgaren att ÄterfÄ en sak som frÄnhÀnts denne genom stöld, bedrÀgeri, förskingring eller annat brott. Vid BrB:s ikrafttrÀdande straffbelades i hÀleribestÀmmelsen tre typer av gÀrningar; att ta befattning med nÄgot som var frÄnhÀnt annan genom brott (sakhÀleri), att bereda sig otillbörlig vinning av annans brottsliga förvÀrv (vinningshÀleri) och att hÀvda genom brott till- kommen fordran (fordringshÀleri). Gemensamt för dessa tre former

102

SOU 2013:38

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

av hÀleri var att hÀleriet förutsatte ett annat brott, ett s.k. förbrott. HÀleribestÀmmelsen upptog sÀrskilda straffskalor för sÄvÀl ringa brott som grovt brott. Om gÀrningsmannen i nÄgot av nÀmnda fall inte insÄg, men hade skÀlig anledning att anta att brott förelÄg, kunde denne dömas för hÀleriförseelse. BestÀmmelsen om hÀleri- förseelse skulle dessutom tillÀmpas betrÀffande vissa fall av culpös medverkan till det brott varigenom egendomen frÄnhÀndes annan.

Efter BrB:s ikrafttrÀdande har den sÀrskilda straffskala som fanns i 6 § för hÀleribrott som var ringa flyttats över till bestÀmmel- sen i 7 § om hÀleriförseelse. I sak innebar förÀndringen inte annat Àn att brottsrubriceringen Àndrades.

År 1980 Ă€ndrades regleringen vad avser sakhĂ€leri genom att en bestĂ€mmelse om nĂ€ringshĂ€leri lades till i 6 §. Enligt den tillagda bestĂ€mmelsen ska för hĂ€leri ocksĂ„ den dömas som i nĂ€ringsverk- samhet eller sĂ„som ett led i en verksamhet som bedrivs vanemĂ€ssigt eller annars i större omfattning, pĂ„ ett sĂ€tt som Ă€r Ă€gnat att försvĂ„ra ett Ă„terstĂ€llande, förvĂ€rvar eller mottar nĂ„got som skĂ€ligen kan antas vara frĂ„nhĂ€nt annan genom brott. Ändringen innebar att kra- vet pĂ„ styrkt förbrott för hĂ€leriansvar slopades betrĂ€ffande vissa hĂ€lerigĂ€rningar som begĂ„s i nĂ€ringsverksamhet. I propositionen som föregick lagĂ€ndringen (prop. 1979/80:66 s. 13) framhölls intresset av att effektivt kunna ingripa straffrĂ€ttsligt i fall dĂ€r nĂ„gon köper vad som i realiteten Ă€r stöldgods och det klandervĂ€rda i att ta befattning med egendom under omstĂ€ndigheter som objektivt sett ger anledning att anta att godset frĂ„nhĂ€nts annan genom brott.

År 1991 slopades dock kravet pĂ„ styrkt förbrott ocksĂ„ nĂ€r det gĂ€ller privatpersoner (se prop. 1990/91:127). Detta skedde genom att bestĂ€mmelsen i 7 § om hĂ€leriförseelse utvidgades till att omfatta förvĂ€rv eller mottagande av nĂ„got som skĂ€ligen kan antas vara frĂ„n- hĂ€nt annan genom brott, under förutsĂ€ttning att det sker pĂ„ ett sĂ€tt som Ă€r Ă€gnat att försvĂ„ra ett Ă„terstĂ€llande. Det krĂ€vs inte, som i den ovan beskrivna bestĂ€mmelsen om nĂ€ringshĂ€leri, nĂ„gon koppling till nĂ€ringsverksamhet eller dylikt. Utvidgningen motiverades dels med goda erfarenheter av nĂ€ringshĂ€lerikriminaliseringen, dels med att det hade visat sig att insatser som huvudsakligen koncentrerades mot den etablerade eller yrkesmĂ€ssiga hĂ€leriverksamheten inte var tillrĂ€ckliga för en effektiv bekĂ€mpning av stöldbrottsligheten (a. prop. s. 48).

Syftet med bestÀmmelsen i 6 a § om penninghÀleri, som infördes 1999, Àr att den ska omfatta sÄdana brottsliga förfaranden som typiskt sett Àr att anse som penningtvÀtt och som innebÀr att s.k.

103

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

SOU 2013:38

svarta pengar flyter in i den legala ekonomin (se prop. 1998/99:19 s. 70).

Vissa av de gÀrningar som rÀknas upp i penninghÀleribestÀmmelsen straffbelades redan 1991 med anledning av att Sverige hade tilltrÀtt Förenta Nationernas konvention den 19 december 1988 om olaglig hantering av narkotika och psykotropa Àmnen, den s.k. narkotika- brottskonventionen. Konventionen stÀller krav pÄ kriminalisering av penningtvÀtt i frÄga om inkomster frÄn narkotikabrottslighet. I bestÀmmelser, som fördes in i hÀleriparagrafen, straffbelades dels att otillbörligt frÀmja möjligheterna för annan att tillgodogöra sig egendom som hÀrrör frÄn brottsligt förvÀrv eller vÀrdet av sÄdan egendom, dels att med uppsÄt att dölja egendomens ursprung med- verka till att bortföra, överlÄta, omsÀtta eller vidta annan sÄdan ÄtgÀrd med egendom som hÀrrör frÄn brottsligt förvÀrv. NÀr bestÀm- melsen om penninghÀleri tillkom fördes nÀmnda bestÀmmelser över till denna.

I bestÀmmelsen om penninghÀleri upptogs ocksÄ ett stadgande som utvidgade det straffbara omrÄdet till att omfatta den som pÄ ett mer kvalificerat sÀtt medverkar till ÄtgÀrder som Àr Àgnade att dölja att annan har berikat sig genom brottslig gÀrning pÄ annat sÀtt Àn genom förvÀrv. Exempel pÄ sÄdana brott Àr skatt- och tullbrott som innebÀr att skatt, tull eller annan avgift undandras staten.

Brottet penninghÀleriförseelse (7 a §) tillkom i samband med att kriminaliseringen av penningtvÀtt bröts ut ur hÀleribrottet och överfördes till det sjÀlvstÀndiga brottet penninghÀleri. Innebörden av bestÀmmelsen, som har utformats som en motsvarighet till brottet hÀleriförseelse, Àr att för ringa fall och oaktsamt förfarande ska dömas för penninghÀleriförseelse.

I betĂ€nkandet PenningtvĂ€tt – kriminalisering, förverkande och dispositionsförbud, SOU 2012:12, föreslĂ„r 2010 Ă„rs penningtvĂ€tts- utredning att bestĂ€mmelserna om penninghĂ€leri (6 a §) och penning- hĂ€leriförseelse (7 a §) ska upphöra att gĂ€lla och ersĂ€ttas av en lag om penningtvĂ€ttsbrott. Denna lag föreslĂ„s innehĂ„lla straffbestĂ€mmelser om penningtvĂ€ttsbrott, grovt penningstvĂ€ttsbrott och penning- tvĂ€ttsförseelse. För att avgrĂ€nsa det straffbara omrĂ„det föreslĂ„s att det i lagen ska finnas en exemplifierande och normerande upp- rĂ€kning av vilket slags Ă„tgĂ€rder som Ă€r straffbara. Enligt förslaget ska en handling vara straffbar som penningtvĂ€ttsbrott om den innebĂ€r att nĂ„gon överlĂ„ter, förvĂ€rvar, omsĂ€tter, överför eller vidtar annan sĂ„dan Ă„tgĂ€rd med pengar eller annan egendom som hĂ€rrör frĂ„n brott eller brottslig verksamhet, under förutsĂ€ttning att gĂ€r-

104

SOU 2013:38

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

ningen syftar till att antingen dölja egendomens ursprung eller frÀmja möjligheterna för nÄgon att tillgodogöra sig egendomen eller dess vÀrde. Detsamma ska gÀlla den som tillhandahÄller, för- vÀrvar eller upprÀttar en handling som kan ge en skenbar förklaring till innehavet av pengar eller annan egendom som hÀrrör frÄn brott eller brottslig verksamhet, den som deltar i transaktioner som utförs för skens skull, den som upptrÀder som bulvan eller som vidtar annan sÄdan ÄtgÀrd, om ÄtgÀrden har det angivna syftet. Vidare föreslÄr utredningen att det straffbara omrÄdet för penning- tvÀtt ska utvidgas pÄ sÄ sÀtt att den som begÄtt förbrottet ska kunna dömas för penningtvÀttsbrott. Detta innebÀr att s.k. sjÀlvtvÀtt kriminaliseras. Utredningen föreslÄr Àven att det under vissa om- stÀndigheter ska vara möjligt att döma till ansvar för penningtvÀtts- brott trots att förbrottet inte Àr styrkt. Enligt förslaget ska försök till penningtvÀttsbrott och grovt penningtvÀttsbrott kriminaliseras. Tidigare har enbart grovt penningtvÀttsbrott pÄ försöksstadiet varit straffbelagt. Den föreslagna lagen ska Àven innehÄlla bestÀmmelser om dispositionsförbud och förverkande. Sammanfattningsvis inne- bÀr förslaget att det straffsanktionerade omrÄdet utvidgas.

3.3.2.3Förskingring, annan trolöshet och mutbrott (10 kap. BrB)

Flertalet av brotten i 10 kap. BrB kÀnnetecknas av missbruk av egen maktsfÀr i vissa rÀttsförhÄllanden. Brotten innebÀr i regel att gÀrnings- mannen har missbrukat ett visat förtroende. (Se N. Jareborg och S. Friberg, Brotten mot person och förmögenhetsbrotten, 2010, s. 126.) Sedan den 1 juli 2012 har Àven de s.k. korruptionshandlingarna placerats i detta kapitel.

Vid BrB:s ikrafttrÀdande upptogs i kapitlet straffbestÀmmelser om förskingring (1 §), undandrÀkt (2 §), grov förskingring (3 §), olovligt förfogande (4 §), trolöshet mot huvudman (5 §), behörig- hetsmissbruk (6 §), olovligt brukande (7 §) och fyndförseelse (8 §).

Dessa straffbestĂ€mmelser ingĂ„r ocksĂ„ i dag i kapitlet. TvĂ„ av bestĂ€mmelserna – trolöshet mot huvudman respektive olovligt brukande – har genom lagĂ€ndringar fĂ„tt nĂ„got vidgade tillĂ€mp- ningsomrĂ„den.

NÀr BrB infördes omfattade straffansvaret för trolöshet mot huvudman (5 §) personer som pÄ grund av förtroendestÀllning fÄtt att för annan sköta ekonomisk angelÀgenhet eller öva tillsyn över

105

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

SOU 2013:38

skötseln dĂ€rav. År 1986 – samtidigt med att det företogs en redak- tionell förenkling av bestĂ€mmelsen – Ă€ndrades brottsbeskrivningen sĂ„ att straffansvaret utstrĂ€cktes till att omfatta Ă€ven personer i för- troendestĂ€llning som av sin huvudman anförtrotts att sjĂ€lvstĂ€ndigt svara för kvalificerade tekniska uppgifter. I förarbetena anfördes (prop. 1985/86:65 s. 46) att avsikten inte var att utvidga kriminali- seringen av lojalitetsbrott i tjĂ€nst- eller avtalsförhĂ„llanden i nĂ„gon betydande utstrĂ€ckning. Det var tekniska funktionĂ€rer i ledande stĂ€llning, som t.ex. ledare av forsknings- eller utvecklingsprojekt, förestĂ„ndare för datorcentraler och liknande tekniskt ansvariga personer i nyckelpositioner som omfattades av straffbudet.

MÄnga av de gÀrningar som bestÀmmelsen om trolöshet mot huvudman utstrÀcktes till att omfatta torde redan tidigare ha varit straffbara enligt lagen (1931:152) med vissa bestÀmmelser mot illojal konkurrens (se a. prop. s. 26). Enligt denna lag var dock den straffbara kretsen av personer, med vissa undantag, inskrÀnkt till dem som var anstÀllda i nÀringsverksamheten. Ansvar enligt bestÀm- melsen om trolöshet mot huvudman kunde dÀremot drabba Àven utomstÄende konsulter. I detta avseende innebar lagÀndringen sÄledes en nykriminalisering.

Enligt den ursprungliga lydelsen av bestĂ€mmelsen om olovligt brukande (7 §) straffades den som olovligen brukade annans sak, som han hade i besittning, och dĂ€rigenom vĂ„llade skada eller olĂ€gen- het. År 1986 utvidgades det straffbara omrĂ„det genom att kravet pĂ„ att brottsobjektet skulle befinna sig i gĂ€rningsmannens besittning upphĂ€vdes. LagĂ€ndringen syftade till att anpassa kriminaliseringen till nya former av olovligt anvĂ€ndande som hade följt i spĂ„ren av den tekniska utvecklingen och för vilka det mĂ„ste betraktas som frĂ€mmande att anvĂ€nda besittningsbegreppet. Vad som avsĂ„gs var framför allt olovligt anvĂ€ndande av annans telefon och sĂ„dant olov- ligt utnyttjande av nĂ„gon annans datoranlĂ€ggning som kan ske via exempelvis gĂ€rningsmannens egen datorförbindelse (s.k. tidsstöld). (Se prop. 1985/86:65 s. 28 f.)

Den 1 juli 2012 genomfördes flera vÀsentliga Àndringar i 10 kap. I kapitlet infördes dÄ bestÀmmelser om tagande av muta (5 a §), givande av muta (5 b §), grovt tagande av muta (5 c §), handel med inflytande (5 d §) och vÄrdslös finansiering av mutbrott (5 e §).

Tidigare föreskrevs de grundlĂ€ggande korruptionshandlingarna, mutbrott och bestickning, i 20 kap. 2 § respektive 17 kap. 7 § BrB. Ämbetsbrottsreformen Ă„r 1975 föranledde ett antal Ă€ndringar i dessa brott (se prop. 1975:78). Före denna reform var kretsen av

106

SOU 2013:38

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

dem som skyddas bestÀmd sÄ att det skulle vara frÄga om brott mot innehavare av Àmbete eller annan befattning varmed Àmbetsansvar var förenat.

För straffbestĂ€mmelsen i dĂ„varande 20 kap. 2 § (nuvarande 10 kap. 5 a §) medförde Ă€mbetsansvarsreformen att den tidigare brottsbeteckningen tagande av muta eller av otillbörlig belöning byttes till mutbrott och att beskrivningen av personkretsen för ansvar enligt lagrummet Ă€ndrades. BestĂ€mmelsen har dĂ€refter Ă€nd- rats flera gĂ„nger. År 1977 utvidgades personkretsen för ansvar för mutbrott sĂ„ att den omfattar inte bara den offentliga sektorn utan Ă€ven den privata (SFS 1977:103). DĂ€rmed straffbelades i bestĂ€m- melsen gĂ€rningar som förut varit straffbelagda i lagen (1931:152) med vissa bestĂ€mmelser mot illojal konkurrens. Internationella Ă„taganden har föranlett flera Ă€ndringar i bestĂ€mmelsen. Bland annat har personkretsen i bestĂ€mmelsen vidgats sĂ„ att den omfattar vissa utlĂ€ndska ministrar och parlamentsledamöter (se SFS 1999:97 och 2004:404). Genom dessa Ă€ndringar har ocksĂ„ brottsbeskrivningen vidgats till att omfattar situationer dĂ€r mutan tillfaller annan Ă€n den vars tjĂ€nsteutövning pĂ„verkas av mutan.

Före 1975 Ärs Àmbetsbrottsreform stadgades i bestÀmmelsen om bestickning straffansvar för den som lÀmnade, utlovade eller erbjöd muta eller annan otillbörlig belöning för utövning av befattning varmed Àmbetsansvar var förenat. Avskaffandet av Àmbetsansvaret nödvÀndiggjorde att personkretsen för bestickning bestÀmdes pÄ ett annat sÀtt Àn tidigare. PÄ samma sÀtt som ovan nÀmnts för mut- brott, har personkretsen för bestickningen successivt utvidgats (se SFS 1977:103, se SFS 1999:97 och 2004:404). De internationella Ätagandena har Àven föranlett en utvidgning i frÄga om vem mutan eller den otillbörliga förmÄnen ska ha varit avsedd för (prop. 1998/99:32).

Genom den Àndring som skedde den 1 juli 2012 togs upprÀk- ningen av personer som kunde straffas för mutbrott och bestick- ning bort. Syftet med denna Àndring var att pÄ ett förenklat sÀtt ange den personkrets som kan trÀffas av mutansvar (se prop. 2011/12:79 s. 1). Numera kan straffansvar komma i frÄga nÀr en otillbörlig förmÄn tas emot av eller lÀmnas till var och en som Àr arbetstagare eller utövar uppdrag. Personkretsen har Àven utvidgats till att omfatta deltagare eller funktionÀrer i en tÀvling som Àr föremÄl för allmÀnt anordnad vadhÄllning.

Vid denna Àndring byttes Àven brottsbeteckningarna, mutbrott och bestickning, till tagande av muta respektive givande av muta.

107

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

SOU 2013:38

BestÀmmelserna Àr generellt reglerade och omfattar brottslighet i bÄde offentlig och privat sektor.

Brotten tagande av muta (5 a §) och givande av muta (5 b §) bestĂ„r i att gĂ€rningsmannen ”tar emot, godtar ett löfte om eller begĂ€r” respektive ”lĂ€mnar, utlovar eller erbjuder”. I propositionen anförde regeringen att ingen pĂ„taglig olĂ€genhet kan anses följa av det förhĂ„llandet att straffansvaret omfattar annat handlande Ă€n givande och tagande (se a. prop. s. 26).

I och med Àndringen Är 2012 infördes, utöver de ovan berörda bestÀmmelserna om tagande av muta och givande av muta, tre nya paragrafer i 10 kap. BrB. Den första anger under vilka omstÀndig- heter tagande respektive givande av muta ska bedömas som grovt brott. I de andra bestÀmmelserna straffbelÀggs handel med infly- tande (5 d §) och vÄrdslös finansiering av mutbrott (5 e §).

Handel med inflytande Àr subsidiÀr i förhÄllande till tagande av muta och givande av muta. Det har tidigare i svensk rÀtt inte funnits nÄgon motsvarande kriminalisering. Av art. 12 i EuroparÄdets straffrÀttsliga konvention om korruption framgÄr att staterna ska kriminalisera handel med inflytande. Sverige har en reservation mot att kriminalisera handel med inflytande, men regeringen bestÀmde Är 2012 att straffbelÀgga gÀrningen (se a. prop. s. 16).

VÄrdslös finansiering av muta utformades med beaktande av LagrÄdets synpunkter. Det Àr en nykriminalisering och det har inte tidigare funnits nÄgon motsvarande straffbestÀmmelse i svensk rÀtt (se a. prop. 2011/12:79 s. 49). BestÀmmelsen straffbelÀgger vissa fall av oaktsam medverkan till olika mutbrott.

Den Àndring av 10 kap. som skedde den 1 juli 2012 medförde att det straffbara omrÄdet utvidgades till att omfatta flera personer och att beteenden som tidigare inte hade varit straffbelagda kriminali- serades.

3.3.2.4Brott mot borgenÀrer m.m. (11 kap. BrB)

Brotten i 11 kap. BrB kÀnnetecknas av missbruk av egen maktsfÀr i skuldförhÄllanden (se N. Jareborg och S. Friberg, Brotten mot person och förmögenhetsbrotten, 2010, s. 126).

NÀr BrB infördes omfattade kapitlet straffbestÀmmelser om oredlighet mot borgenÀrer (1 §), grov oredlighet mot borgenÀrer (2 §), vÄrdslöshet mot borgenÀrer (3 §), mannamÄn mot borgenÀrer

108

SOU 2013:38

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

(4 §) och bokföringsbrott (5 §). Dessa brott benÀmndes gÀldenÀrs- brott.

Betydelsefulla Àndringar i kapitlet har genomförts vid i huvud- sak tre tillfÀllen: 1976, 1986 och 2005.

BestĂ€mmelsen i 4 § om mannamĂ„n mot borgenĂ€rer (numera Ă€r brottsrubriceringen otillbörligt gynnande av borgenĂ€r) fick genom lagĂ€ndringen Ă„r 1976 en helt ny lydelse (se prop. 1975/76:82). Ändringen innebar att betalning av förfallen skuld i princip av- kriminaliserades.

1976 Ärs Àndringar innebar Àven en viss vidgning av det straff- sanktionerade omrÄdet. I BrB:s ursprungliga lydelse hade det för förmögenhetsbrotten utmÀrkande kravet pÄ skada getts en speciell utformning i 11 kap. Skaderekvisitet var utformat sÄ att gÀldenÀren genom gÀrningen antingen försatte sig pÄ obestÄnd eller, om han redan var pÄ obestÄnd, förvÀrrade detta. Detta innebar att skada skulle ha uppkommit i det enskilda fallet för att ansvar skulle kunna utdömas. Denna förutsÀttning övergavs sedan i tvÄ steg, varav det första togs vid 1976 Ärs lagÀndringar och det andra vid 1986 Ärs reform. Vad som skedde Är 1976 var att ansvaret för ored- lighet mot borgenÀrer enligt 1 § utvidgades till att omfatta Àven gÀrningar varigenom gÀldenÀren framkallade allvarlig fara för att han skulle komma pÄ obestÄnd.

Genom 1986 Ă„rs reform erhöll kapitlet sin nuvarande lydelse. Samtliga brottsbeskrivningar Ă€ndrades dĂ„ i större eller mindre mĂ„n. Eftersom ordet gĂ€ldenĂ€r utmönstrades ur flera av straffbestĂ€mmel- serna Ă€ndrades kapitelrubriken frĂ„n ”Om gĂ€ldenĂ€rsbrott” till ”Om brott mot borgenĂ€rer m.m.”. Reformen innebar att det omrĂ„de som dessförinnan hade straffbelagts i kapitlet vidgades i vissa avseenden.

I samband med reformen frÄngicks helt det krav pÄ intrÀffad skada som gÀllde vid BrB:s ikrafttrÀdande (se ovan). LagÀndring- arna innebar att de i 1 § (oredlighet mot borgenÀrer) och i 3 § (vÄrdslöshet mot borgenÀrer) upptagna förfarandena straffbelades utan nÄgot krav pÄ en till obestÄnd relaterad effekt. Sedan dess upp- stÀlls i stÀllet som förutsÀttning att de företas i ett visst ekonomiskt lÀge: nÀr gÀrningsmannen Àr pÄ obestÄnd eller nÀr pÄtaglig fara föreligger för att han skulle komma pÄ obestÄnd. I 1 § stadgas dess- utom straffansvar för den som genom nÄgot dÀr angivet förfarande försÀtter sig pÄ obestÄnd eller framkallar pÄtaglig fara för att han ska komma pÄ obestÄnd.

Enligt kapitlets ursprungliga lydelse krÀvdes för straffbarhet enligt flertalet av bestÀmmelserna att gÀrningsmannen redan dÄ

109

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

SOU 2013:38

gÀrningen förövades var skuldsatt. Detta kom till uttryck pÄ sÄ sÀtt att gÀrningsmannen i brottsbeskrivningarna betecknades som gÀlde- nÀr. Vid brottet mannamÄn mot borgenÀrer (4 §) kom denna begrÀnsning ocksÄ till uttryck i effektrekvisitet, dÀr det talades om ÄtgÀrder som avsevÀrt förringade övriga borgenÀrers rÀtt.

Efter 1986 Ärs reform uppstÀlls inte lÀngre nÄgot krav pÄ att gÀrningsmannen Àr gÀldenÀr nÀr det gÀller brotten (grov) oredlighet mot borgenÀrer, vÄrdslöshet mot borgenÀrer och mannamÄn mot borgenÀrer (otillbörligt gynnande av borgenÀr). Vid den straff- rÀttsliga bedömningen ska dÀrför beaktas ocksÄ sÄdana skulder som man klart kunde förutse vid gÀrningstillfÀllet men som dÄ Ànnu inte uppkommit, s.k. latenta skulder (se prop. 1985/86:30 s. 27). Vid reformen Àndrades Àven det ovan beskrivna effektrekvisitet i bestÀm- melsen om mannamÄn mot borgenÀrer till ett farerekvisit. För straffansvar krÀvs dÀrefter endast att gÀrningen medfört pÄtaglig fara för att andra borgenÀrers rÀtt ska förringas avsevÀrt.

BestÀmmelsen om bokföringsbrott (5 §) vidgades vid 1986 Ärs reform sÄ att det blev möjligt att som gÀrningsman döma inte bara den som sjÀlv Àr bokföringsskyldig utan Àven den som faktiskt sköter bokföringen Ät nÄgon bokföringsskyldig. Straffansvaret för bokföringsbrott har dÀrefter ocksÄ vidgats nÄgot som en följd av att den Är 1999 antagna bokföringslagen har ett mer vidstrÀckt tillÀmpningsomrÄde Àn den tidigare hade.

Dessutom har utvecklingen i praxis haft betydelse för omfatt- ningen av det straffbara omrÄdet för bokföringsbrott. I ett av- görande frÄn Är 2004 (NJA 2004 s. 616) utvidgade Högsta dom- stolen bestÀmmelsen genom att bedöma underlÄtenhet att inom föreskriven tid upprÀtta Ärsredovisning som bokföringsbrott. Domen, som innebÀr att den omstÀndigheten att en Ärsredovisning inte har upprÀttats kan föranleda ansvar för bokföringsbrott oberoende av om den löpande bokföringen ger en fullgod överblick över verk- samhetens resultat och stÀllning, har Ädragit sig stark kritik frÄn flera hÄll. I betÀnkandet Försenad Ärsredovisning och bokföringsbrott, m.m., SOU 2009:46, har föreslagits att bestÀmmelsen om bok- föringsbrott i brottsbalken Àndras. Syftet med Àndringen Àr att sÀkerstÀlla att enbart den omstÀndigheten att ett företag inte har upprÀttat Ärsredovisning inte Àr straffbart. För att ett straffbart ÄsidosÀttande av bokföringsskyldigheten ska föreligga menar utred- ningen att det bör krÀvas att företagets bokföring i övrigt Àr behÀf- tad med sÄdana brister att det inte i huvudsak gÄr att bedöma verk- samhetens resultat och stÀllning.

110

SOU 2013:38

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

De senaste mer omfattande Àndringarna i kapitlet gjordes Är 2005 (se prop. 2004/05:69). Dessa innebar i huvudsak en utvidgning av det straffsanktionerade omrÄdet. Exempelvis infördes i 1 § en bestÀmmelse som innebÀr att en gÀldenÀr kan straffas i vissa situa- tioner Àven för underlÄtenhet att medverka till att tillgÄngar som finns utomlands och som ingÄr i konkursen stÀlls till konkurs- förvaltningens disposition.

Genom 2005 Ärs lagÀndringar infördes dock Àven en sÀrskild ansvarsfrihetsregel i 2 § nÀr det gÀller brott mot upplysningsplikten (sÄdana brott sammanfördes samtidigt i nÀmnda paragraf med den gemensamma rubriceringen försvÄrande av konkurs eller exekutiv förrÀttning). BestÀmmelsen om ansvarsfrihet utgör en anpassning till Europakonventionen om mÀnskliga rÀttigheter och rÀtten att tiga. Den innebÀr att ansvar inte ska utdömas för det fall gÀldenÀren vid konkurs haft rÀtt att vÀgra yttra sig och omstÀndigheterna innebÀr en skÀlig ursÀkt för honom eller henne. Vidare ska ansvar inte utdömas om ett förtigande eller en oriktig uppgift vid konkurs, skuldsanering eller förhandling om offentligt ackord saknar bety- delse för det som saken avser.

BestÀmmelsen i 4 § om mannamÄn mot borgenÀrer modernise- rades sprÄkligt Är 2005 och erhöll i samband med detta en ny brottsrubricering, otillbörligt gynnande av borgenÀr.

3.3.2.5Skadegörelsebrott (12 kap. BrB)

I sin ursprungliga lydelse upptog 12 kap. BrB straffbestÀmmelser om skadegörelse (1 §), Äverkan (2 §), grov skadegörelse (3 §) och tagande av olovlig vÀg (4 §). Kapitlet omfattar i dag samma straff- bestÀmmelser. Brottsbeskrivningarna i bestÀmmelserna har inte Àndrats sedan BrB infördes.

3.3.2.6Övriga förĂ€ndringar i 8–12 kap. BrB

Sedan BrB:s ikrafttrĂ€dande har inte nĂ„gon bestĂ€mmelse i 8–12 kap. om straffbelĂ€ggning av försök, förberedelse, stĂ€mpling och under- lĂ„tenhet att avslöja brott upphĂ€vts. I dessa kapitel har, i likhet med vad som ovan har konstaterats betrĂ€ffande straffbelĂ€ggningen av osjĂ€lvstĂ€ndiga brottstyper i 3–7 kap., utvecklingen i stĂ€llet gĂ„tt i riktning mot en ökad kriminalisering av försök m.m. Som exempel kan nĂ€mnas att det Ă„r 2001 infördes bestĂ€mmelser i 9 kap. 11 § som straffbelĂ€gger brotten grovt hĂ€leri och grovt penninghĂ€leri pĂ„ för-

111

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

SOU 2013:38

söks-, förberedelse- och stĂ€mpelnivĂ„ (se prop. 2000/01:133). Vidare har det tillkommit bestĂ€mmelser i 10 kap. 9 § och 11 kap. 6 § som straffbelĂ€gger förberedelse till grov förskingring och förberedelse till grovt bokföringsbrott (se prop. 2010/11:76). Även förberedelse till grovt givande av muta Ă€r kriminaliserat i 10 kap. 9 § (SFS 2012:301 och tidigare SFS 2011:511).

Sammanfattningsvis har den ökade straffbelÀggning av försök m.m. som skett sedan BrB infördes medfört en inte obetydlig ut- vidgning av det omrÄde som straffsanktioneras i kapitlen om för- mögenhetsbrotten.

BetrĂ€ffande sĂ„dana Ă€ndringar i 8–12 kap. som inte pĂ„verkar omfattningen av det straffbelagda omrĂ„det, men som Ă€ndĂ„ kan vara av intresse i sammanhanget, bör följande nĂ€mnas.

Under Ären som gÄtt sedan BrB infördes har straffskalorna för flera av brotten i de aktuella kapitlen skÀrpts. Exempelvis har genom en lagÀndring Är 1993 bestÀmmelsen om hÀleri (9 kap. 6 §) Àndrats sÄ att straffmaximum för grovt brott höjts frÄn fyra till sex Ärs fÀngelse. Vidare har, för att förebygga och bekÀmpa klotter, straffmaximum för skadegörelse (12 kap. 1 §) höjts frÄn fÀngelse sex mÄnader till ett Är (SFS 2003:857, prop. 2002/03:138). Som ytter- ligare exempel kan nÀmnas att fÀngelse har införts i straffskalan för ringa bokföringsbrott (11 kap. 5 §) Är 2005 (SFS 2005:242) och att i bestÀmmelsen om utpressning (9 kap. 4 §) har straffminimum för grovt brott nyligen höjts till lÀgst ett Ärs fÀngelse (SFS 2010:370).

För nÄgra av de brott som upptogs i kapitlens ursprungliga lydelse har det införts en sÀrskild straffskala för grova brott. Det gÀller t.ex. olovlig kraftavledning (8 kap. 10 §) och olovligt bru- kande (10 kap. 7 §). Vad gÀller bokföringsbrott (11 kap. 5 §) har tillkommit inte bara en sÀrskild straffskala för grovt brott utan Àven en sÀrskild brottsrubricering, grovt bokföringsbrott (SFS 2005:242).

Avslutningsvis bör Ă€ven förĂ€ndringar avseende Ă„talsbestĂ€mmel- serna i 8–12 kap. beröras. Som tidigare nĂ€mnts, har Ă„talsbestĂ€mmel- serna betydelse för Ă„klagares möjlighet och skyldighet att Ă„tala för de olika brott som straffbelĂ€ggs i kapitlen.

Vad gĂ€ller brott enligt 8–10 kap. fanns vid BrB:s ikrafttrĂ€dande Ă„talsbegrĂ€nsningsregler som innebar att Ă„klagare betrĂ€ffande fler- talet av brotten, om de begĂ„tts mot nĂ€rstĂ„ende, fick vĂ€cka Ă„tal endast efter angivelse av mĂ„lsĂ€ganden eller om det var pĂ„kallat ur allmĂ€n synpunkt. Dessa Ă„talsbegrĂ€nsningsregler gĂ€ller fortfarande.

I 9 kap. har ÄtalsbestÀmmelserna genom lagÀndringar Är 1976 och Är 1994 utökats med bestÀmmelser om att bedrÀgeri och bedrÀg-

112

SOU 2013:38

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

ligt beteende som bestÄr i avtalsstridigt uttag pÄ eget konto och s.k. snyltning (se 9 kap. 2 § andra stycket BrB) fÄr Ätalas av Äklagare endast om Ätal Àr pÄkallat frÄn allmÀn synpunkt.

I 10 kap. fanns vid BrB:s införande en bestÀmmelse om Ätals- begrÀnsning betrÀffande olovligt förfogande som avsÄg gods som förvÀrvats pÄ avbetalning med ÀgarförbehÄll. För att Äklagare skulle fÄ Ätala krÀvdes att Ätal av sÀrskilda skÀl var pÄkallat ur allmÀn syn- punkt. Denna regel utvidgades Är 1994 sÄ att ÄtalsbegrÀnsningen numera ocksÄ gÀller vid brotten undandrÀkt och olovligt brukande samt betrÀffande hyrd egendom. I och med 2012 Ärs reform av korruptionsbrotten har Àven ÄtalsbegrÀnsningsregler avseende tag- ande av muta, givande av muta, handel med inflytande och vÄrdslös finansiering av muta (SFS 2012:301) tillkommit i 10 kap.

11 kap. innehöll fram till Är 1976 inga ÄtalsbestÀmmelser. DÄ infördes i 8 § en regel om ÄtalsbegrÀnsning som fortfarande gÀller. Den innebÀr att vÄrdslöshet mot borgenÀrer fÄr Ätalas av Äklagare endast om Ätal Àr pÄkallat frÄn allmÀn synpunkt.

Den bestÀmmelse om ÄtalsbegrÀnsning betrÀffande Äverkan och tagande av olovlig vÀg som vid BrB:s införande upptogs i 12 kap. gÀller fortfarande (6 §).

Sammanfattningsvis har ÄtalsbegrÀnsningsreglerna betrÀffande förmögenhetsbrott blivit allt fler sedan BrB:s ikrafttrÀdande. Detta innebÀr att Äklagarens rÀtt och plikt att Ätala för denna typ av brott har inskrÀnkts jÀmfört med vad som gÀllde nÀr BrB infördes.

3.3.3Brotten mot allmÀnheten

Brotten mot allmĂ€nheten regleras i 13–15 kap. BrB. GĂ€rningarna som straffbelĂ€ggs i dessa kapitel Ă€r tĂ€mligen olikartade men kan sĂ€gas ha det gemensamt att den brottsliga gĂ€rningen innebĂ€r en viss allmĂ€nfara. PĂ„ grund av sin sĂ€rskilda farlighet straffbelĂ€ggs brotten mot allmĂ€nheten pĂ„ ett tidigare stadium Ă€n vad som i regel Ă€r fallet med brotten mot enskild. Brotten mot allmĂ€nheten kan, till skillnad frĂ„n vad som i allmĂ€nhet gĂ€ller vid brotten mot enskild, fullbordas utan att det Ă€r bestĂ€mt vare sig om det rör person eller egendom eller mot vem angreppet riktar sig. 13–15 kap. BrB innehĂ„ller i stort sett gemensamma bestĂ€mmelser om frihet frĂ„n ansvar eller straff- nedsĂ€ttning vid frivilligt avvĂ€rjande av faran. (Se L. Holmqvist m.fl., Brottsbalken. En kommentar. Kap. 13–24, lösbladssystem, BrB 13 kap. s. 1.)

113

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

SOU 2013:38

3.3.3.1AllmÀnfarliga brott (13 kap. BrB)

I 13 kap. BrB upptas bestÀmmelser som straffbelÀgger framkallande av fara för en rad sÀrskilt viktiga intressen, sÄsom mÀnniskors liv och hÀlsa, sÀrskilt betydelsefull egendom eller viktiga anlÀggningar m.m. I Ätskilliga fall rör det sig om kvalificeringar av brott mot enskild, vilka kÀnnetecknas av att fara kan riktas mot bÄde person och egendom. (Se N. Jareborg, Brotten. Tredje hÀftet. Brotten mot allmÀnheten och staten, 1986, s. 18.)

Vid BrB:s ikrafttrÀdande omfattade kapitlet straffbestÀmmelser om mordbrand (1 §), grov mordbrand (2 §), allmÀnfarlig ödelÀggelse (3 §), sabotage (4 §), grovt sabotage (5 §), allmÀnfarlig vÄrdslöshet (6 §), spridande av gift eller smitta (7 §), förgöring (8 §), vÄrds- löshet med gift eller smittÀmne (9 §) och underlÄtenhet att avvÀrja allmÀnfara (10 §).

Ingen av dessa straffbestÀmmelser har upphÀvts. DÀremot har det skett en vidgning av det i kapitlet straffsanktionerade omrÄdet dels genom att det har införts nya straffbud om kapning (5 a §), sjö- eller luftfartssabotage (5 a §) och flygplatssabotage (5 b §), dels genom att det subjektiva rekvisitet i bestÀmmelsen om vÄrds- löshet med gift eller smittÀmne (9 §) har Àndrats frÄn grov oakt- samhet till enbart oaktsamhet (se prop. 1987/88:85).

De gÀrningar som straffbelÀggs i 5 a § Àr vissa vÄldshandlingar riktade mot flygplan, fartyg i civil yrkesmÀssig sjöfart, bussar, tunga lastbilar, tÄg, spÄrvagnar, tunnelbanetÄg och havsplattformar. I 5 b § straffbelÀggs vÄldshandlingar riktade mot flygplatser som Àr öppna för internationell trafik. BestÀmmelserna, som har sin bak- grund i Sveriges Ätaganden enligt internationella dokument, har till- kommit i flera steg. Dessa redovisas nedan.

Med anledning av Sveriges tilltrÀde till de s.k. Haag- och Montreal- konventionerna, som tar sikte pÄ gÀrningar som begÄs ombord pÄ eller Àr riktade mot flygplan under flygning och som dÀrför Àventy- rar flygsÀkerheten, infördes Är 1971 en bestÀmmelse om kapning av luftfartyg i 5 a § (se NJA II 1971 s. 744) och tillades Är 1973 i denna paragraf ett andra stycke om luftfartssabotage (se prop. 1973:92). De gÀrningar som straffbelades som luftfartssabotage omfattades till stor del redan av bestÀmmelsen om sabotage i 4 §. Samtidigt gjordes bestÀmmelsen om allmÀnfarlig vÄrdslöshet i 6 § tillÀmplig pÄ vÄllande av sÄdan skada som avses i bestÀmmelsen om luftfartssabotage.

114

SOU 2013:38

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

År 1988 antogs i Montreal ett tillĂ€ggsprotokoll till Montreal- konventionen, i vilket uppstĂ€lldes krav pĂ„ kriminalisering av vissa vĂ„ldshandlingar mot flygplatser. Som en följd av Sveriges ratifi- kation av tillĂ€ggsprotokollet infördes straffbestĂ€mmelsen om flyg- platssabotage i 5 b § (se prop. 1989/90:130). BestĂ€mmelsen om all- mĂ€nfarlig vĂ„rdslöshet i 6 § gjordes tillĂ€mplig ocksĂ„ pĂ„ skada som avses i bestĂ€mmelsen om flygplatssabotage.

Samma Är, 1988, antogs i Rom en konvention om brott mot sjö- fartens sÀkerhet och ett anslutande protokoll om brott mot sÀker- heten för fasta plattformar pÄ kontinentalsockeln. Sveriges ratifika- tion av dessa instrument medförde behov av att vidga bestÀmmel- sen om kapning av luftfartyg och luftfartssabotage i 5 a § till att omfatta Àven vÄldshandlingar mot vissa fartyg som anvÀnds i sjöfart och havsplattformar (se a. prop.). BrottsbenÀmningarna Àndrades samtidigt frÄn kapning av luftfartyg och luftfartssabotage till kap- ning respektive sjö- eller luftfartssabotage.

År 2003 skedde den senaste utvidgningen av bestĂ€mmelsen i 5 a § (se prop. 2002/03:38). För att genomföra det inom EU antagna rambeslutet om bekĂ€mpande av terrorism Ă€ndrades dĂ„ bestĂ€mmel- sen om kapning sĂ„ att detta brott numera omfattar vĂ„ldshandlingar Ă€ven mot buss, tung lastbil och maskindrivet spĂ„rfordon pĂ„ jĂ€rnvĂ€g, spĂ„rvĂ€g eller tunnelbana, som anvĂ€nds i förvĂ€rvsverksamhet för befordran av gods eller passagerare.

År 1981 infördes i kapitlet dels en bestĂ€mmelse om miljöbrott i 8 a §, dels en bestĂ€mmelse om vĂ„llande till miljöstörning i 9 §. BĂ„da dessa straffbud ersattes den 1 januari 1999 av bestĂ€mmelser i den dĂ„ införda miljöbalken (1998:808).

3.3.3.2Förfalskningsbrott (14 kap. BrB)

StraffbestÀmmelserna i 14 kap. BrB syftar till att allmÀnt skydda till- tron till frÀmst skriftliga handlingar och vissa andra slag av objekt.

Enligt kapitlets ursprungliga lydelse straffbelades urkundsför- falskning (1 §), förvanskning av urkund (2 §), grov urkundsför- falskning (3 §), undertryckande av urkund (4 §), signaturförfalsk- ning (5 §), penningförfalskning (6 §), mÀrkesförfalskning (7 §), förfalskning av fast mÀrke (8 §), brukande av nÄgot förfalskat (9 §) och olaga spridande av efterbildning (10 §).

Sedan BrB:s ikrafttrÀdande har en straffbestÀmmelse tillkommit. Den 1 april 2001 infördes en bestÀmmelse i 6 a § om olovlig befatt-

115

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

SOU 2013:38

ning av falska pengar. Svensk lag anpassades dÀrmed till krav som uppstÀllts i en inom Nationernas Förbund Är 1929 antagen kon- vention för bekÀmpande av penningförfalskning, som nu tilltrÀtts av Sverige. Införandet av bestÀmmelsen innebar Àven en anpassning till motsvarande krav i ett rambeslut inom EU om förstÀrkning av det straffrÀttsliga och övriga skyddet mot förfalskning i samband med införandet av euron. (Se prop. 1999/2000:85 och prop. 2000/01:40.)

I 6 a § straffbelÀggs att anskaffa, lÀmna, ta emot, transportera eller ta annan liknande befattning med falsk sedel eller falskt mynt som avses i 6 §. BestÀmmelsen innebÀr bl.a. att vissa förfaranden med falska sedlar och mynt som tidigare möjligen varit att bedöma som osjÀlvstÀndiga brott, t.ex. förberedelse till brukande av falsk sedel eller mynt eller förberedelse till bedrÀgeri, numera faller in under en sjÀlvstÀndig brottsbeskrivning. En viss utvidgning av det straffsanktionerade omrÄdet synes följa med den nya bestÀmmelsen.

I övrigt har endast mindre Àndringar gjorts i kapitlet. Exempel- vis har i bestÀmmelsen om undertryckande av urkund i 4 § lagts till ett stadgande som gör brottet subsidiÀrt till bokföringsbrott (SFS 1982:150). Vidare har skyddet för penningsedel eller mynt i 6 § utstrÀckts till att gÀlla Àven sedlar och mynt som beslutats för ut- givning men som Ànnu inte Àr gÀllande (se prop. 2000/01:40). Lag- Àndringen var ett led i genomförandet av det inom EU antagna rambeslut som nÀmnts ovan.

Genom att begreppet urkund under Ärens lopp har kommit att ges en mycket vidstrÀckt innebörd i praxis (se t.ex. NJA 2009 s. 111) har dock skett en pÄtaglig utökning av det omrÄde som straffbelÀggs i kapitlet.

I lagrÄdsremissen Förfalsknings- och sanningsbrotten (överlÀm- nad den 31 januari 2013) anför regeringen att det har rÄtt oklar- heter kring i vilken utstrÀckning elektroniska handlingar har status som urkunder och sÄledes straffskydd enligt 14 och 15 kap. Vidare anförs att syftet med bestÀmmelserna Àr att allmÀnheten ska kunna förlita sig pÄ Àktheten av vissa handlingar och sanningsenligheten i vissa uppgifter och att det dÀrför finns ett behov av att stÀrka det straffrÀttsliga skyddet i den elektroniska miljön. I lagrÄdsremissen föreslÄs bl.a. att det straffskydd som finns för traditionella hand- lingar Àven ska gÀlla för uppgifter och handlingar som förekommer i en elektronisk miljö. Det föreslÄs Àven att begreppet urkund ska utvidgas och förtydligas. Förslaget innebÀr att fler handlingar som upprÀttats, översÀnds och lagras i elektronisk form ska omfattas av urkundsbegreppet och sÄledes ska kunna bestraffas som urkunds-

116

SOU 2013:38

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

förfalskning. Vidare föreslÄs en modernisering av brottsrubrice- ringen undertryckande av urkund. Enligt förslaget ska brottet i stÀllet benÀmnas hindrande av urkundsbevisfunktion. Förslaget innebÀr sammanfattningsvis en utvidgning av det straffsanktione- rade omrÄdet. Förslaget i lagrÄdsremissen bygger delvis pÄ betÀn- kandet Urkunden I Tiden, SOU 2007:92.

3.3.3.3Mened, falskt Ă„tal och annan osann utsaga (15 kap. BrB)

I 15 kap. BrB behandlas olika former av sanningsbrott. Syftet Àr att skydda mÀnniskors tillit till uppgifter inför domstol eller i hand- lingar.

NÀr BrB infördes upptogs i kapitlet straffbestÀmmelser om mened (1 §), osann partsutsaga (2 §), ovarsam partsutsaga (3 §), falskt Ätal (5 §), obefogat Ätal (5 §), falsk angivelse (6 §), obefogad angivelse (6 §), falsk tillvitelse (7 §), vÄrdslös tillvitelse (7 §), bevisförvanskning (8 §), underlÄtenhet att avvÀrja rÀttsfel (9 §), osann försÀkran (10 §), vÄrdslös försÀkran (10 §), osant intyg- ande (11 §), brukande av osann urkund (11 §), missbruk av urkund (12 §) och förnekande av underskrift (13 §).

Med undantag för menedsbestÀmmelsen Àr dessa bestÀmmelser oförÀndrade.

I den ursprungliga menedsbestĂ€mmelsen stadgades ansvar för den som under laga ed eller under försĂ€kran som avgavs i eds stĂ€lle lĂ€mnade osann uppgift eller förteg sanningen. Sedan edsformulĂ€ret fĂ„tt Ă€ndrad avfattning blev dock vad som stod i paragrafen om för- sĂ€kran som avgavs i eds stĂ€lle obehövligt och togs dĂ€rför bort (se NJA II 1975 s. 741 f.). Ändringen var sĂ„ledes utan betydelse för omfattningen av det kriminaliserade omrĂ„det.

I kapitlet har införts tvÄ paragrafer som utvidgar det straff- sanktionerade omrÄdet; 4 a § om osann respektive ovarsam utsaga inför nordisk domstol och 4 b § om osann respektive ovarsam utsaga inför en internationell domstol.

Genom bestÀmmelsen om osann respektive ovarsam utsaga inför nordisk domstol (4 a §), som tillkom Är 1974 (se NJA II 1974 s. 657), utstrÀcktes ansvaret för osanna eller ovarsamma utsagor till att gÀlla ocksÄ gÀrningar inför domstol i Danmark, Finland, Island eller Norge. BestÀmmelsens tillkomst stod i samband med till- komsten av lagen (1974:752) om nordisk vittnesplikt m.m.

117

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

SOU 2013:38

Den 1 januari 1994 infördes en bestÀmmelse (4 b §) om ansvar för osann respektive ovarsam utsaga inför EFTA-domstolen (se prop. 1992/93:81). Bakgrunden till bestÀmmelsen var att Sverige hade undertecknat ett avtal med Europeiska gemenskaperna EG och dess medlemsstater om ett europeiskt ekonomiskt samarbets- omrÄde, det s.k. EES-avtalet. För att uppfylla Ätagandena enligt det sÀrskilda avtalet om EFTA-domstolen var det nödvÀndigt att ut- forma de svenska reglerna sÄ att vittnen och sakkunniga som inför EFTA-domstolen bröt mot en ed kunde behandlas pÄ samma sÀtt som om brottet begÄtts inför svensk domstol. NÀr Sverige intrÀdde i Europeiska unionen utvidgades bestÀmmelsen till att omfatta ut- saga inför EG-domstolen och förstainstansrÀtten (prop. 1994/95:133), genom Lissabonfördraget numera Europeiska unionens domstol. BestÀmmelsen har dÀrefter utvidgats ytterligare, Är 2010, sÄ att ansvaret för osann utsaga (men inte för ovarsam utsaga) inför en internationell domstol numera Àven omfattar sÄdana utsagor som avges inför Internationella brottmÄlsdomstolen (prop. 2008/09:226).

I lagrĂ„dsremissen Förfalsknings- och sanningsbrotten, som behand- lats under avsnittet om 14 kap. BrB, föreslĂ„s Ă€ven att sannings- brotten i 15 kap. 10–15 §§ ska bli uttryckligen tillĂ€mpliga pĂ„ upp- gifter som lĂ€mnas i elektronisk form och att straffbestĂ€mmelser i specialstraffrĂ€tten som rör elektroniskt uppgiftslĂ€mnande ska upphĂ€vas som en följd av utvidgningen av straffsanktioneringen i 15 kap. BrB.

3.3.3.4Övriga förĂ€ndringar i 13–15 kap. BrB

Vad gĂ€ller brott som vid tidpunkten för BrB:s införande upptogs i 13–15 kap. har straffbelĂ€ggningen av försök, förberedelse, stĂ€mp- ling och underlĂ„tenhet att avslöja brott inte förĂ€ndrats alls under Ă„rens lopp. NĂ„gra av de nya straffbestĂ€mmelser som har införts har dock kompletterats med bestĂ€mmelser som stadgar ansvar för en eller flera osjĂ€lvstĂ€ndiga brottstyper (se 13 kap. 12 § och 14 kap. 12 §). Det handlar om straffbestĂ€mmelserna om kapning och sjö- eller luftfartssabotage (13 kap. 5 a §), flygplatssabotage (13 kap. 5 b §) och olovlig befattning med falska pengar (14 kap. 6 a §). Det sagda har medfört en inte obetydlig utvidgning av det omrĂ„de som straffsanktioneras i de aktuella kapitlen. Utvidgningen har frĂ€mst sin bakgrund i Sveriges Ă„taganden enligt internationella överens- kommelser.

118

SOU 2013:38

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

Liksom i 3–12 kap. (se ovan) har det i 13–15 kap. gjorts vissa Ă€ndringar som, trots att de inte pĂ„verkar omfattningen av det straffbelagda omrĂ„det, kan vara av intresse. HĂ€r bör nĂ€mnas att straffskalorna för flera av brotten i 13 kap. (de som upptar livstids fĂ€ngelse som straffmaximum, t.ex. grov mordbrand i 2 § och grovt sabotage i 5 §) nyligen har Ă€ndrats sĂ„ att straffet pĂ„ viss tids fĂ€ng- else kan bestĂ€mmas till högst arton Ă„r i stĂ€llet för de tidigare stad- gade tio Ă„ren (se SFS 2009:396). Vidare har i bestĂ€mmelserna om mordbrand (1 §) och allmĂ€nfarlig ödelĂ€ggelse (3 §), som för huvud- fallen stadgar lĂ€gst tvĂ„ och högst Ă„tta Ă„rs fĂ€ngelse, införts sĂ€rskilda straffskalor som föreskriver lĂ€gst ett och högst tre Ă„rs fĂ€ngelse för mindre allvarliga fall (prop. 1992/93:141).

Vid BrB:s ikrafttrÀdande fanns inga ÄtalsbegrÀnsningsregler för brotten mot allmÀnheten. Detta förhÄllande har inte Àndrats.

3.3.4Brotten mot staten

I de Ă„terstĂ„ende kapitlen i BrB (16–22 kap.) regleras brotten mot staten. Det handlar om brott som frĂ€mst riktar sig mot statens existens, mot det i regeringsformen fastlagda demokratiska styrelse- skicket eller andra grundlĂ€ggande vĂ€rden, som staten har att skydda, eller mot sĂ€rskilt viktig statlig verksamhet. I de aktuella kapitlen finns dock ett flertal brott som nĂ€rmast har karaktĂ€r av ordnings- förseelse. (Se N. Jareborg, Brotten. Tredje hĂ€ftet. Brotten mot all- mĂ€nheten och staten, 1986, s. 116.)

3.3.4.1Brott mot allmÀn ordning (16 kap. BrB)

I 16 kap. BrB straffbelĂ€ggs i huvudsak gĂ€rningar som innebĂ€r att allmĂ€n ordning störs pĂ„ vissa platser eller vid vissa tillfĂ€llen, andra hot mot samhĂ€llelig ordning och sĂ€kerhet samt andra ”sedlighets- brott” Ă€n de som finns i 6 kap. BrB (se a.a.).

Vid BrB:s införande straffbelades i kapitlet upplopp (1 §), vÄld- samt upplopp (2 §), ohörsamhet mot ordningsmakten (3 §), störande av förrÀttning eller av allmÀn sammankomst (4 §), uppvigling (5 §), samhÀllsfarlig ryktesspridning (6 §), skymfande av rikssymbol (7 §), hets mot folkgrupp (8 §), brott mot trosfrid (9 §), brott mot griftefrid (10 §), sÄrande av tukt och sedlighet (11 §), förledande av

119

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

SOU 2013:38

ungdom (12 §), djurplÄgeri (13 §), dobbleri (14 §), fylleri (15 §) och förargelsevÀckande beteende (16 §).

Kapitlet har Ă€ndrats vid flera tillfĂ€llen. Ändringarna har inne- burit sĂ„vĂ€l avkriminaliseringar som nykriminaliseringar.

Fyra av de ovan angivna straffbestÀmmelserna har utmönstrats helt ur kapitlet.

År 1970 upphĂ€vdes bestĂ€mmelsen om skymfande av rikssymbol i 7 §. Borttagandet av bestĂ€mmelsen motiverades av departements- chefen med att den inte lĂ€ngre hade nĂ„gon egentlig funktion att fylla. Det fick anses tillrĂ€ckligt att reglerna om förargelsevĂ€ckande beteende och skadegörelse kunde tillĂ€mpas i förekommande fall (NJA II 1970 s. 550 f.).

Samma Är upphÀvdes straffbestÀmmelsen om brott mot trosfrid i 9 § (SFS 1970:225). I denna bestÀmmelse, som var vad som Äter- stod av religionsbrotten i svensk rÀtt, straffbelades att offentligen skymfa sÄdant som av svenska kyrkan eller annat i riket verksamt trossamfund hölls heligt.

Imitten pÄ 1970-talet togs Àven bestÀmmelserna om samhÀlls- farlig ryktesspridning i 6 § och fylleri i 15 § bort (SFS 1976:509 respektive 1976:510). FörstnÀmnda bestÀmmelse ansÄgs inskrÀnka den allmÀnna yttrandefriheten onödigt mycket (se NJA II 1976 s. 408). UpphÀvandet av sistnÀmnda bestÀmmelse sammanhÀngde med att den akut berusade ansÄgs vara sjuk och i behov av medi- cinska insatser i stÀllet för straff (se SOU 1968:55 och 56 samt NJA II 1976 s. 526).

Ikapitlet har, utöver att de ovan nÀmnda straffbestÀmmelserna tagits bort, Àven gjorts vissa andra Àndringar som inneburit in- skrÀnkningar i det omrÄde som straffsanktionerades vid BrB:s in- förande. SÄ Àr t.ex. fallet med de Àndringar som gjorts i 11 §, liksom med vissa Àndringar som genomförts i bestÀmmelserna om upp- vigling i 5 § och dobbleri i 14 §.

Vid BrB:s ikrafttrĂ€dande straffbelades i 11 § att sĂ„ra tukt och sedlighet genom framstĂ€llning i skrift eller bild eller genom att saluhĂ„lla, förevisa eller pĂ„ annat sĂ€tt sprida skrift eller bild. Straff- ansvar stadgades Ă€ven för den som pĂ„ allmĂ€n plats eller annars offentligen, i ord eller handling sĂ„rade tukt och sedlighet. År 1970 ersattes bestĂ€mmelsen, som bl.a. ansĂ„gs begrĂ€nsa yttrande- och tryckfriheten mer Ă€n nödvĂ€ndigt, med en straffbestĂ€mmelse om otillĂ„tet förfarande med pornografisk bild (se NJA II 1970 s. 553). I denna föreskrivs straffansvar för den som pĂ„ eller vid allmĂ€n plats genom skyltning eller annat liknande förfarande förevisar porno-

120

SOU 2013:38

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

grafisk bild pÄ sÀtt som Àr Àgnat att vÀcka allmÀn anstöt. Straff- ansvaret omfattar Àven den som med posten sÀnder eller pÄ annat sÀtt tillstÀller nÄgon pornografisk bild utan föregÄende bestÀllning. Grundtanken bakom den nya bestÀmmelsen var att det kan finnas skÀl att begrÀnsa rÀtten att sprida framstÀllningar av skilda slag pÄ ett sÄdant sÀtt att den enskilde inte direkt eller indirekt tvingas att mot sin vilja ta del av sÄdant som enligt gÀngse vÀrderingar uppfattas som sedlighetssÄrande, krÀnkande eller pÄ annat sÀtt stötande.

År 1970 Ă€ndrades bestĂ€mmelsen om uppvigling i 5 § sĂ„ att ringa fall avkriminaliserades (se NJA II 1970 s. 546).

BestÀmmelsen om dobbleri i 14 § har Àndrats vid ett flertal till- fÀllen. Bland annat fick brottet genom lagÀndring Är 1982 en helt ny konstruktion (prop. 1981/82:170). Fram till den senaste lagÀnd- ringen, som skedde Är 1986, omfattade straffansvaret inte bara den som anordnar eller i visst utrymme tillÄter Àventyrligt spel, utan ocksÄ den som deltar i spelet. Genom den senaste lagÀndringen avkriminaliserades dock deltagande i Àventyrligt spel eller liknande verksamhet (NJA II 1986 s. 393).

Ovan har redovisats de inskrÀnkningar som har skett av det omrÄde som vid BrB:s införande straffsanktionerades i 16 kap. Genom Àndringar i vissa ursprungliga bestÀmmelser och införandet av ett antal nya straffbestÀmmelser har dock det i kapitlet straff- belagda omrÄdet ocksÄ utvidgats i andra avseenden. Dessutom har bestÀmmelsen om förargelsevÀckande beteende (16 §) genom den utveckling som under Ärens lopp skett i praxis kommit att fÄ ett allt vidare tillÀmpningsomrÄde.

BestÀmmelserna om störande av förrÀttning eller av allmÀn sammankomst (4 §), hets mot folkgrupp (8 §), förledande av ung- dom (12 §) och djurplÄgeri (13 §) hör till de bestÀmmelser som Àndrats sÄ att de numera straffbelÀgger ett större omrÄde Àn förut.

I 4 § straffbelÀggs som störande av förrÀttning eller av allmÀn sammankomst att genom vÄldshandling eller oljud eller pÄ annat dylikt sÀtt störa eller söka hindra allmÀn gudstjÀnst, domstols för- handling m.m. I bestÀmmelsen tillades Är 2010 ett andra stycke som straffbelÀgger motsvarande störande av förhandling vid Inter- nationella brottmÄlsdomstolen (prop. 2008/09:226). Bakgrunden till utvidgningen var att Sveriges tilltrÀdande till Romstadgan för Internationella brottmÄlsdomstolen bl.a. innebar ett Ätagande att straffbelÀgga gÀrningar som riktas mot denna domstols rÀttskip- ning och att döma över sÄdana brott.

121

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

SOU 2013:38

NÀr BrB infördes var bestÀmmelsen om hets mot folkgrupp (8 §) utformad sÄ att straffansvar drabbade den som offentligen hotade, förtalade eller smÀdade folkgrupp med viss hÀrstamning eller trosbekÀnnelse. BestÀmmelsen har omarbetats Ären 1970, 1982, 1988 och 2002 (se NJA II 1970 s. 530, 1982 s. 142 och 1988 s. 540 samt prop. 2001/02:59). Enligt nuvarande lydelse omfattar straffansvaret den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sÄdan grupp av personer med anspelning pÄ ras, hudfÀrg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekÀnnelse eller sexuell lÀggning.

De Ă€ndringar som genomfördes 1970 syftade frĂ€mst till att bringa svensk lagstiftning i överensstĂ€mmelse med en av FN:s general- församling den 21 december 1965 antagen konvention om avskaff- ande av alla former av rasdiskriminering. Vid detta tillfĂ€lle vidgades det straffbara omrĂ„det genom att förtal och smĂ€delse ersattes av missaktning. Efter 1970 och 1988 Ă„rs lagĂ€ndringar krĂ€vs inte lĂ€ngre att ett uttalande görs offentligen, utan det Ă€r tillrĂ€ckligt för straff- barhet att ett uttalande eller meddelande sprids. Vid 1982 Ă„rs lag- stiftning infördes vid sidan av ”folkgrupp” i lagtexten ”annan sĂ„dan grupp av personer”. Ändringen avsĂ„g att klargöra att alla rasistiska och liknande angrepp pĂ„ en grupp personer omfattas av straffbar- heten och detta Ă€ven om gruppen skulle bestĂ„ av mĂ€nniskor av olika raser, hudfĂ€rger, nationella eller etniska ursprung eller religioner, exempelvis invandrare i allmĂ€nhet. Genom 2002 Ă„rs Ă€ndringar ut- vidgades tillĂ€mpningsomrĂ„det till att Ă€ven omfatta hets med anspel- ning pĂ„ sexuell lĂ€ggning.

Enligt den ursprungliga lydelsen av bestĂ€mmelsen om för- ledande av ungdom (12 §) bestod detta brott i att bland barn eller ungdom sprida skrift eller bild som genom sitt innehĂ„ll kunde verka förrĂ„ande eller eljest medföra allvarlig fara för de ungas sedliga fostran. Genom ett tillĂ€gg i bestĂ€mmelsen har straffansvaret utstrĂ€ckts till att omfatta spridande av alla former av tekniska upptagningar, inte enbart skrift och bild (se prop. 1997/98:43). Ändringen kan beskrivas som en anpassning till den tekniska utveckling som skett i sam- hĂ€llet sedan bestĂ€mmelsens tillkomst.

Enligt den ursprungliga bestĂ€mmelsen om djurplĂ„geri (13 §) straffbelades endast uppsĂ„tliga gĂ€rningar. År 1972 utstrĂ€cktes krimi- naliseringen till att omfatta Ă€ven grovt oaktsamma fall (prop. 1972:122).

Till de i kapitlet införda straffbestÀmmelser som utgör nykrimi- naliseringar hör olaga diskriminering (9 §), barnpornografibrott och

122

SOU 2013:38

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

grovt barnpornografibrott (10 a §), olaga vÄldsskildring (10 c §) samt falskt larm och missbruk av larmordning (15 §).

En bestĂ€mmelse om olaga diskriminering (9 §) upptogs i kapitlet Ă„r 1970 (SFS 1970:224). Den har dĂ€refter Ă€ndrats vid nĂ„gra tillfĂ€llen (se SFS 1986:444, 1987:610 och 2008:569). Paragrafens bestĂ€mmel- ser om förbud mot vissa former av diskriminering i nĂ€ringsverk- samhet m.m. grundar sig pĂ„ FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering, antagen av generalförsamlingen den 21 december 1965. Enligt bestĂ€mmelser i denna förbinder sig konventionsstaterna att tillförsĂ€kra envar, utan Ă„tskillnad grundad pĂ„ ras, hudfĂ€rg eller nationellt eller etniskt ursprung, likhet inför lagen sĂ€rskilt i vad avser rĂ€tten att fĂ„ tilltrĂ€de till varje för allmĂ€n- heten avsedd plats eller serviceinrĂ€ttning, sĂ„som kommunikations- medel, hotell, restauranger, kafĂ©er, teatrar och parker. Genom 1987 Ă„rs lagĂ€ndring utstrĂ€cktes skyddet mot olaga diskriminering till att omfatta Ă€ven förfaranden som sker pĂ„ grund av en persons homo- sexuella lĂ€ggning. År 2009 vidgades bestĂ€mmelsen ytterligare genom att begreppet ”homosexuell lĂ€ggning” ersattes med begreppet ”sexuell lĂ€ggning”.

Genom lagstiftning Är 1979 tillkom en bestÀmmelse om barn- pornografibrott (prop. 1978/79:179). BestÀmmelsen, som finns i 10 a §, har dÀrefter Àndrats ett flertal gÄnger (se prop. 1992/93:141, 1997/98:43, 2004/05:45, 2009/10:70 och 2009/10:152). Flera av Àndringarna har inneburit att det straffbara omrÄdet har utvidgats. Under lagstiftningens förarbeten har som grund för det förbud mot barnpornografi som uppstÀlls i bestÀmmelsen hÀnvisats till den integritetsskada som kan uppkomma nÀr barn medverkar vid till- komsten av pornografiska bilder. Som ytterligare motiv för krimi- naliseringen har anförts att framstÀllning och spridning av barn- pornografiska alster Àr krÀnkande för barn över huvud taget.

Vad som i dag straffbelÀggs i paragrafen Àr för det första att skilda barn i pornografisk bild. Vidare straffbelÀggs att sprida, överlÄta, upplÄta, förevisa eller pÄ annat sÀtt göra en sÄdan bild av barn tillgÀnglig för nÄgon annan och att förvÀrva eller bjuda ut en sÄdan bild av barn. Straffansvaret omfattar ocksÄ att förmedla kon- takter mellan köpare och sÀljare av sÄdana bilder av barn eller vidta nÄgon annan liknande ÄtgÀrd som syftar till att frÀmja handel med sÄdana bilder och att inneha en sÄdan bild av barn eller betrakta en sÄdan bild som man berett sig tillgÄng till. Det Àr ocksÄ straffbelagt att av oaktsamhet sprida barnpornografiska bilder, om det sker i yrkesmÀssig verksamhet eller annars i förvÀrvssyfte. Grovt brott

123

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

SOU 2013:38

har en egen brottsrubricering; grovt barnpornografibrott. Genom en sÀrskild bestÀmmelse om ansvarsfrihet i 10 b § undantas vissa gÀrningar frÄn det straffbara omrÄdet, bl.a. gÀrningar som med hÀn- syn till omstÀndigheterna Àr försvarliga.

I NJA 2012 s. 440 uttalade Högsta domstolen att en kriminali- sering av mangateckningar pÄ fantasifigurer vars pubertetsutveckling inte hade avslutats, men dÀr risken för identifikation och dÀrmed Àven krÀnkning av barn bedömdes vara avsevÀrt mindre Àn i frÄga om realistiska avbildningar med sexuellt innehÄll, skulle gÄ utöver vad som Àr nödvÀndigt med hÀnsyn till de ÀndamÄl som föranlett straffbestÀmmelsen. Vid sin bedömning beaktade domstolen att mangateckningar har en stark förankring i den japansk kultur och att det mot den bakgrunden finns skÀl att beakta vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.

I 10 c § finns numera en bestĂ€mmelse om olaga vĂ„ldsskildring. Denna riktar sig mot vĂ„ldsskildringar av sexuell karaktĂ€r och andra skildringar av grovt vĂ„ld samt spridning av sĂ„dana skildringar. SĂ„vĂ€l stillbilder som rörliga bilder innefattas i bestĂ€mmelsen. NĂ€r para- grafen infördes i kapitlet i slutet pĂ„ 1980-talet (SFS 1988:835), var det inte frĂ„ga om nĂ„gon ren nykriminalisering. I lagen (1981:485) om förbud mot spridning av filmer och videogram med vĂ„ldsinslag (videovĂ„ldslagen), som upphĂ€vdes samtidigt med att brottet olaga vĂ„ldsskildring upptogs i BrB, fanns, sĂ„vitt gĂ€llde rörliga bilder, redan tidigare bestĂ€mmelser av motsvarande innehĂ„ll. Straffansvaret omfattar inte gĂ€rningar som med hĂ€nsyn till omstĂ€ndigheterna Ă€r försvarliga. År 1990 utvidgades bestĂ€mmelsen till att omfatta oakt- samt spridande av vĂ„ldsskildring som sker i yrkesmĂ€ssig verksam- het eller annars i förvĂ€rvssyfte (se prop. 1989/90:70).

I slutet av 1970-talet infördes i 15 § bestÀmmelser om straff för falskt larm och missbruk av larmanordning (SFS 1977:492), vilka vid ett par tillfÀllen har genomgÄtt ett antal mindre justeringar. För falskt larm kan enligt nuvarande lydelse den dömas som genom oriktig uppgift att det föreligger fara för en eller flera mÀnniskors liv eller hÀlsa eller för omfattande förstörelse av egendom föranleder onödig sÀkerhetsÄtgÀrd. BestÀmmelserna har nÀrmast föranletts av att antalet bombhot mot en anonym allmÀnhet ökat kraftigt under senare Är.

Avslutningsvis ska nÀmnas att kapitlet, jÀmfört med sin ursprung- liga lydelse, numera omfattar ytterligare tvÄ straffbestÀmmelser; otillÄten utlÀmning av teknisk upptagning i 10 d § och myteri i 6 §. I princip innebar dock införandet av dessa bestÀmmelser inte nÄgra

124

SOU 2013:38

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

nykriminaliseringar. Vad gÀller stadgandet om otillÄten utlÀmning av teknisk upptagning, som infördes i kapitlet i slutet av 1980-talet (SFS 1988:835), fanns dessförinnan bestÀmmelser med motsvarande innehÄll i den ovan nÀmnda videovÄldslagen. BestÀmmelsen om myteri överfördes (med viss jÀmkning och en sprÄklig modernise- ring) frÄn 21 kap. i samband med en omfattande reformering av det militÀra ansvarssystemet (SFS 1986:645). (Samtidigt överfördes till bestÀmmelsen om uppvigling i 5 § en straffstadgande rörande uppvigling av krigsmÀn frÄn 21 kap.)

3.3.4.2Brott mot allmÀn verksamhet m.m. (17 kap. BrB)

Gemensamt för de gĂ€rningar som straffbelĂ€ggs i 17 kap. BrB Ă€r att de riktar sig mot allmĂ€n verksamhet. Brott mot statens centrala ledning eller rikets sĂ€kerhet finns dock i 18–19 kap.

I kapitlets ursprungliga lydelse upptogs straffbestÀmmelser om vÄld eller hot mot tjÀnsteman (1 §), förgripelse mot tjÀnsteman (2 §), vÄldsamt motstÄnd (4 §), missfirmelse mot tjÀnsteman (5 §), beljug- ande av myndighet (6 §), bestickning (7 §), otillbörligt verkande vid röstning (8 §), tagande av otillbörlig förmÄn vid röstning (8 §), brott mot rösthemlighet (9 §), övergrepp i rÀttssak (10 §), skyddande av brottsling (11 §), frÀmjande av flykt (12 §), övertrÀdelse av myndighets bud (13 §), hindrande av förrÀttning (13 §), obehörig tjÀnsteutövning (14 §), föregivande av allmÀn stÀllning (15 §) och föregivande av stÀllning sÄsom advokat (15 §).

Ämbetsbrottsreformen Ă„r 1975 föranledde ett antal Ă€ndringar i kapitlet (se prop. 1975:78). Före denna reform var vid flera av brotten kretsen av dem som skyddas bestĂ€md sĂ„ att det skulle vara frĂ„ga om brott mot innehavare av Ă€mbete eller annan befattning varmed Ă€mbetsansvar var förenat. NĂ€r genom reformen det i 20 kap. stadgade Ă€mbetsansvaret avskaffades bestĂ€mdes kretsen i stĂ€llet genom att den brottsliga gĂ€rningen beskrevs som en gĂ€rning riktad mot myndighetsutövning. Till de bestĂ€mmelser i 17 kap. som Ă€ndrades i enlighet med det sagda hör vĂ„ld eller hot mot tjĂ€nsteman (1 §), förgripelse mot tjĂ€nsteman (2 §) och vĂ„ldsamt motstĂ„nd (4 §). Även bestĂ€mmelsen om föregivande av allmĂ€n stĂ€llning (15 §) justerades. I samband med Ă€mbetsbrottsreformen flyttades vidare en bestĂ€mmelse om skydd för bitrĂ€de vid förrĂ€tt- ning, som tidigare hade upptagits i 3 §, till 5 § och de tvĂ„ straff-

125

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

SOU 2013:38

bestÀmmelserna missfirmelse mot tjÀnsteman (5 §) och obehörig tjÀnsteutövning (14 §) upphÀvdes.

Ytterligare tvÄ straffbestÀmmelser har dÀrefter tagits bort. Det handlar om bestÀmmelsen i 6 § om beljugande av myndighet (SFS 1976:509) och bestÀmmelsen i 15 § om föregivande av stÀllning sÄsom advokat (SFS 1999:792). SistnÀmnda bestÀmmelse ersattes av en bestÀmmelse i rÀttegÄngsbalken (8 kap. 10 §). Dessutom har straffbestÀmmelsen rörande bestickning, vilket tidigare stadgades i 7 §, den 1 juli 2012 flyttats över till 10 kap. 5 b § (SFS 2012:301). Denna bestÀmmelse redovisas nÀrmare i avsnittet om 10 kap. BrB.

I 6 § har införts en bestÀmmelse som innebÀr att straffansvaret för vÄld eller hot mot tjÀnsteman, förgripelse mot tjÀnsteman och vÄldsamt motstÄnd har utvidgats till att omfatta tjÀnstemÀn vid Internationella brottmÄlsdomstolen (SFS 2009:1281).

BestÀmmelsen om övergrepp i rÀttssak (10 §) utvidgades Är 2010 till att omfatta gÀrningar vid Internationella brottmÄlsdomstolen (prop. 2008/09:226). I samma lagstiftningsÀrende utstrÀcktes ocksÄ ansvaret enligt bestÀmmelsen om skyddande av brottsling (11 §) att i vissa delar gÀlla i förhÄllande till nÀmnda domstol.

I bestĂ€mmelsen om skyddande av brottsling (11 §) upptogs Ă„r 1988 ett stadgande om ansvarsfrihet för gĂ€rning som Ă€r att anse som ringa med hĂ€nsyn till gĂ€rningsmannens förhĂ„llande till den brottslige och övriga omstĂ€ndigheter. Detta stadgande ersatte en tidigare regel om ansvarsfrihet för vissa bestĂ€mda nĂ€rstĂ„ende. Även bestĂ€mmelsen om frĂ€mjande av flykt (12 §) har försetts med en lik- artad bestĂ€mmelse om ansvarsfrihet för ringa fall (SFS 1981:462). Till skillnad frĂ„n 11 § innehöll dock 12 § inte tidigare nĂ„gon sĂ€rskild ansvarsfrihetsregel för nĂ€rstĂ„ende. Införandet av nĂ€mnda ansvars- frihetsregel i 12 § har sĂ„ledes inneburit viss begrĂ€nsning av det omrĂ„de som straffbelĂ€ggs genom paragrafen.

Ändringar av mindre betydelse har ocksĂ„ gjorts i bestĂ€mmelsen i 8 § (bl.a. har brottrubriceringen Ă€ndrats till tagande av otillbörlig belöning vid röstning) och i bestĂ€mmelsen om övertrĂ€delse av myndighets bud i 13 §.

126

SOU 2013:38

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

3.3.4.3HögmÄlsbrott (18 kap. BrB)

I 18 kap. BrB upptas brott mot rikets inre sÀkerhet (brott mot rikets högsta organ eller mot statsskicket, vilka inte rör rikets för- hÄllande till frÀmmande makt). (Se N. Jareborg, Brotten. Tredje hÀftet. Brotten mot allmÀnheten och staten, 1986, s. 117.)

Kapitlet omfattar i dag – liksom vid införandet av BrB – straff- bestĂ€mmelser om uppror (1 §), vĂ€pnat hot mot laglig ordning (3 §), olovlig kĂ„rverksamhet (4 §), brott mot medborgerlig frid (5 §) och svikande av försvarsplikt (6 §) och en sĂ€rskild bestĂ€mmelse om gĂ€rning som innebĂ€r förgripelse mot Konungen m.fl. (2 §).

Med anledning av ikrafttrĂ€dandet av 1974 Ă„rs regeringsform justerades bestĂ€mmelsen om uppror i 1 § sĂ„ att vad som enligt tidi- gare lydelse avsĂ„g Konungen nu avser statschefen och regeringen. Även bestĂ€mmelsen i 2 § om förgripelse mot Konungen m.fl. blev föremĂ„l för viss Ă€ndring. (Se SFS 1974:565.) Det omrĂ„de som straff- belĂ€ggs i kapitlet Ă€r i princip oförĂ€ndrat.

3.3.4.4Brott mot rikets sÀkerhet (19 kap. BrB)

19 kap. BrB innehÄller brott mot rikets yttre sÀkerhet.

Vid BrB:s ikrafttrÀdande upptogs i kapitlet straffbestÀmmelser om högförrÀderi (1 §), krigsanstiftan (2 §), trolöshet vid förhand- ling med frÀmmande makt (3 §), egenmÀktighet vid förhandling med frÀmmande makt (4 §), spioneri (5 §), grovt spioneri (6 §), obe- hörig befattning med hemlig uppgift (7 §), vÄrdslöshet med hemlig uppgift (7 §), ryktesspridning till fara för rikets sÀkerhet (8 §), olovlig underrÀttelseverksamhet (9 §), skymfande av utlÀndsk riks- symbol (10 §), olovlig vÀrvning (12 §) och tagande av utlÀndskt understöd (13 §) samt en sÀrskild bestÀmmelse om förgripelse mot frÀmmande makts statsöverhuvud m.fl. (11 §).

Liksom i 18 kap. har vissa straffbestÀmmelser Àndrats med anled- ning av införandet av 1974 Ärs regeringsform. Det handlar om bestÀmmelserna om högförrÀderi i 1 §, egenmÀktighet vid förhand- ling med frÀmmande makt i 4 § och olovlig vÀrvning i 12 § (SFS 1974:565 och 1976:509).

TvÄ av brotten som upptogs i kapitlets ursprungliga lydelse finns inte lÀngre kvar dÀr. Skymfande av utlÀndsk rikssymbol (10 §) avkriminaliserades Är 1970 (SFS 1970:225). BestÀmmelsen om ryktesspridning till fara för rikets sÀkerhet (8 §) upphÀvdes Är 1976

127

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

SOU 2013:38

(SFS 1976:509) och ersattes av en bestÀmmelse om ryktesspridning

– med mer begrĂ€nsat tillĂ€mpningsomrĂ„de – i 22 kap. (numera 5 §). I 1976 Ă„rs lagstiftningsĂ€rende avkriminaliserades Ă€ven tagande av

utlÀndskt understöd (13 §), men brottet Äterkom i ny form Är 1981 (SFS 1981:1165). Det omrÄde som straffbelades genom det nya stadgandet Àr snÀvare Àn det som omfattades av den ursprungliga straffbestÀmmelsen.

BestĂ€mmelserna om spioneri och liknande brott har reviderats Ă„r 1976 och Ă„r 1981 (SFS 1976:509 och 1981:1165). Ändringarna i spioneribestĂ€mmelsen (5 §) har inneburit sĂ„vĂ€l vidgning av dess ursprungliga tillĂ€mpningsomrĂ„de, som inskrĂ€nkning av detta.

Genom 1981 Ă„rs lagstiftning ersattes i spioneribestĂ€mmelsen uttrycket ”men för rikets försvar eller för folkförsörjningen vid krig eller av krig föranledda utomordentliga förhĂ„llanden” med begreppet ”men för totalförsvaret” (se prop. 1979/80:176). Detta begrepp omfattar ett vidare fĂ€lt Ă€n det militĂ€ra försvaret och folk- försörjningen vid krig.

Fram till Är 1976 var det för straffbarhet tillrÀckligt att gÀrnings- mannen hade uppsÄt (direkt, indirekt eller eventuellt uppsÄt) att med det i spioneribestÀmmelsen beskrivna beteendet gÄ frÀmmande makt tillhanda. Vid 1976 Ärs lagstiftningsÀrende Àndrades detta sÄ att det numera krÀvs att handlingen förövats med direkt uppsÄt (syfte) att gÄ frÀmmande makt tillhanda (se NJA II 1976 s. 406). Handlingar, som förövats med indirekt eller likgiltighetsuppsÄt att gÄ frÀmmande makt tillhanda, ska alltsÄ inte straffas som spioneri. Genom Àndring av bestÀmmelsen om obehörig befattning med hemlig uppgift (7 §) har dock tillÀmpningsomrÄdet för detta brott vidgats, sÄ att det omfattar en del av de gÀrningar som nu avses, nÀr frÄga Àr om uppgift som rör förhÄllande av hemlig natur.

BestÀmmelsen om olovlig underrÀttelseverksamhet, som numera finns i 10 §, hör till dem som har fÄtt ett snÀvare tillÀmpnings- omrÄde. Vid 1976 Ärs lagstiftning Àndrades paragrafens första stycke sÄ att straffansvaret begrÀnsades till fall dÀr gÀrningsmannen haft direkt uppsÄt att gÄ frÀmmande makt tillhanda (NJA II 1976 s. 414). Tidigare var det, liksom enligt den ursprungliga lydelsen av spioneri- bestÀmmelsen, för straffansvar tillrÀckligt med indirekt eller eventuellt uppsÄt i detta avseende. De gÀrningar som till följd av Àndringen inte lÀngre omfattas av bestÀmmelsen Àr straffria.

Övriga Ă€ndringar i kapitlet har bl.a. inneburit att straffbestĂ€m- melsen om vĂ„rdslöshet med hemlig uppgift har flyttats till 9 § (SFS 1976:509). Vidare har den sĂ€rskilda bestĂ€mmelsen om förgripelse

128

SOU 2013:38

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

mot frĂ€mmande makts statsöverhuvud Ă€ndrats sĂ„ att den inte lĂ€ngre hĂ€nvisar till gĂ€rningar som avses i 3–5 kap. utan endast till gĂ€rningar enligt 3 och 4 kap. (prop. 1970:125).

I betÀnkandet Spioneri och annan olovlig underrÀttelseverksamhet

– Ett förstĂ€rkt skydd för Sveriges sĂ€kerhet, SOU 2012:95, föreslĂ„r Utredningen om förstĂ€rkt skydd mot frĂ€mmande makts under- rĂ€ttelseverksamhet en rad Ă€ndringar i 19 kap. Utredningen har bl.a. haft i uppdrag att analysera om bestĂ€mmelserna i 19 kap. ger ett tillrĂ€ckligt skydd mot frĂ€mmande makts underrĂ€ttelseverksamhet och se över om men-rekvisitet i spioneribestĂ€mmelsen har en lĂ€mp- lig utformning (dir. 2010:35).

I betÀnkandet anförs att men-rekvisitet har en ÀndamÄlsenlig utformning och ett vÀl avgrÀnsat tillÀmpningsomrÄde. Det föreslÄs enbart sprÄkliga Àndringar och att exemplifieringen av kÀnsliga upp- gifter liksom begreppet totalförsvaret ska utgÄ frÄn lagtexten för att tydliggöra att spioneribestÀmmelsen ska tillÀmpas generellt och att det saknar betydelse mot vilken sektor i samhÀllet som under- rÀttelseverksamheten riktar sig, sÄ lÀnge men-rekvisitet Àr uppfyllt (a. bet. s. 56 ff.).

Vidare föreslÄs att det ska införas tvÄ ny straffbestÀmmelser i 19 kap. BrB som ska rubriceras utlandsspioneri och olovlig under- rÀttelseverksamhet mot Sverige.

Den första straffbestÀmmelsen Àr subsidiÀr i förhÄllande till spioneri (5 §) och ska tillÀmpas nÀr det, utan att men-rekvisitet i 5 § Àr uppfyllt, Àr frÄga om en uppgift som rör en internationell militÀr insats som Sverige deltar i. Straffskalan för brottet av normal- grad föreslÄs vara fÀngelse i högst fyra Är och vid grovt brott fÀngelse i lÀgst tvÄ Är och högst Ätta Är (a. bet. s. 212 ff.).

Den andra nya straffbestÀmmelsen innebÀr en kriminalisering av olika former av underrÀttelseverksamhet som syftar till ett anskaff- ande av sÄdana uppgifter som avses i spioneribestÀmmelsen, dvs. uppgifter rörande förhÄllanden som kan vara till men för rikes sÀkerhet att frÀmmande makt kÀnner till. BestÀmmelsen omfattar endast förfaranden som utgör verksamhet, vilket innebÀr att enstaka handlingar inte kan föranleda straffansvar. StraffbestÀmmelsen begrÀnsas till verksamhet som bedrivs hemligen eller med svikliga medel och brottets skyddsintresse ska vara Sveriges sÀkerhet. Straffskalan föreslÄs vara fÀngelse i högst tvÄ Är. Om brottet Àr grovt ska fÀngelse i lÀgst sex mÄnader och högst fyra Är kunna dömas ut.

129

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

SOU 2013:38

I subjektivt hÀnseende krÀvs direkt uppsÄt för att kunna fÀllas till ansvar för de föreslagna brotten (a. bet. s. 213 f. och 294 ff.).

Det föreslÄs vidare att försök, förberedelse och stÀmpling till de nya brotten ska kriminaliseras, liksom underlÄtenhet att avslöja utlandsspioneri och grovt utlandsspioneri.

I dag regleras olovlig underrÀttelseverksamhet i en paragraf trots att bestÀmmelsen innehÄller tvÄ olika former av olovlig underrÀttelse- verksamhet. Enligt utredningens förslag ska de olika brottstyperna regleras i olika paragrafer och rubriceras olovlig underrÀttelse- verksamhet mot frÀmmande makt respektive olovlig underrÀttelse- verksamhet mot person. Vad gÀller det sistnÀmnda brottet föreslÄr utredningen att det straffsanktionerade omrÄdet ska utvidgas till att Àven omfatta verksamhet som sker med otillbörliga medel och att böter ska utgÄ frÄn straffskalan. Det ovan sagda innebÀr att det föreslÄs att det ska finnas tre former av olovlig underrÀttelseverk- samhet som regleras i tre skilda straffbestÀmmelser och som i vissa avseenden visar likheter och i andra avseenden olikheter, men som har olika skyddsintressen (a. bet. s. 318 ff.).

Den ovan nÀmnda utredningen föreslÄr Àven att det för straff- ansvar för vÄrdslöshet med hemlig uppgift ska vara tillrÀckligt att uppgiften hanteras pÄ ett sÄdant sÀtt att fara uppkommer för att nÄgon obehörig kan ta del av den. Som motivering till det utstrÀckta straffansvaret anför utredningen att förutsÀttningarna för aktuell brottslighet har förÀndrats genom samhÀllsutvecklingen. Vidare föreslÄs att straffskalan för brottet ska höjas (a. bet. s. 311 ff.).

Sammanfattningsvis har de Ă€ndringar som har genomförts i kapitlet sedan BrB infördes huvudsakligen inneburit att det straff- sanktionerade omrĂ„det har minskat. Om de förslag som föreslĂ„s i betĂ€nkandet Spioneri och annan olovlig underrĂ€ttelseverksamhet – Ett förstĂ€rkt skydd för Sveriges sĂ€kerhet, SOU 2012:95, genomförs kommer det emellertid att medföra en utvidgning av det omrĂ„de som straffsanktioneras i 19 kap. BrB. Ändringarna kommer Ă€ven att innebĂ€ra straffskĂ€rpningar.

3.3.4.5TjÀnstefel m.m. (20 kap. BrB)

I 20 kap. BrB finns straffbestÀmmelser om bl.a. tjÀnstefel och brott mot tystnadsplikt.

Vid BrB:s ikrafttrĂ€dande upptogs i kapitlet, som dĂ„ bar rubriken ”Om Ă€mbetsbrott”, straffbestĂ€mmelser om tjĂ€nstemissbruk (1 §),

130

SOU 2013:38

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

tagande av muta eller av otillbörlig belöning (2 §), brott mot tyst- nadsplikt (3 §) och tjÀnstefel (4 §).

Enligt sina ordalydelser riktade sig nÀmnda bestÀmmelser endast mot ÀmbetsmÀn, men genom stadganden i 12 § utstrÀcktes deras rÀckvidd till att omfatta kategorier av befattningshavare med anknyt- ning till offentlig verksamhet vilka inte kunde betecknas som ÀmbetsmÀn. TillÀmpningsomrÄdet för ansvar för Àmbetsbrotten var begrÀnsat eftersom dessa brott var subsidiÀra i förhÄllande till allmÀnna brott.

År 1975 underkastades kapitlet en genomgripande reform som brukar kallas Ă€mbetsansvarsreformen (prop. 1975:78). De sĂ€rskilda Ă€mbetsstraffen avsĂ€ttning och suspension, som tidigare hade kunnat Ă„dömas den som var underkastad Ă€mbetsansvar, togs bort och lagtexten fick sĂ„dan utformning att det inte lĂ€ngre talades om Ă€mbetsansvar. Reformens huvudsakliga syften var att avsevĂ€rt inskrĂ€nka det straffbara omrĂ„det, att pĂ„ ett mera rationellt sĂ€tt bestĂ€mma den personkrets som skulle vara underkastad straff- ansvar och att Ă„stadkomma ett nĂ€rmande mellan den offentliga samt den privata arbetsmarknadens sanktionssystem. Ett stort antal Ă€ndringar har genomförts i kapitlet Ă€ven efter Ă€mbetsansvars- reformen, bl.a. Ă„r 1977 (prop. 1975/76:176) och Ă„r 1989 (prop. 1988/89:113).

Genom 1975 och 1989 Ärs Àndringar har i 1 § införts en bestÀm- melse om tjÀnstefel som avlöser de bestÀmmelser om tjÀnstemiss- bruk och tjÀnstefel som vid BrB:s ikrafttrÀdande upptogs i 1 § respektive 4 §. I den nuvarande bestÀmmelsen om tjÀnstefel bestÀms personkretsen inte lÀngre genom en upprÀkning av tjÀnster i 12 §. I stÀllet anges personkretsen genom ett kriterium som hÀnför sig till gÀrningen, nÀmligen att denna ska vara ett ÄsidosÀttande vid myndighetsutövning av vad som gÀller för uppgiften. UpphÀvandet av den Àldre 4 § innebar en omfattande avkriminalisering. I sin ursprungliga lydelse hade nÀmligen denna paragraf ett mycket vidstrÀckt tillÀmpningsomrÄde. Den omfattade alla typer av förseel- ser, oavsett hur bagatellartade de var, och Àven om de begÄtts av oskicklighet eller oförstÄnd.

1989 Ärs Àndringar innebar att straffansvaret enligt 1 § vidgades i viss mÄn jÀmfört med vad som gÀllde efter 1975 Ärs Àndringar.

Exempelvis skulle enligt 1975 Ă„rs lydelse gĂ€rningen företas ”i myndighetsutövning”. Genom 1989 Ă„rs lagstiftning Ă€ndrades detta till ”vid myndighetsutövning”. Detta fick bl.a. till följd att vissa gĂ€rningar som tidigare endast kunde bestraffas som medverkan

131

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

SOU 2013:38

blev sjÀlvstÀndigt straffbelagda. Enligt 1975 Ärs lydelse förutsattes vidare för straffansvar att gÀrningsmannen Äsidosatt vad som till följd av lag eller annan författning gÀllde för myndighetsutövningen. Efter 1989 Ärs Àndringar gÀller i stÀllet att gÀrningsmannen vid myndighetsutövning ska ha Äsidosatt vad som gÀller för uppgiften. Det krav som i subjektivt hÀnseende uppstÀlldes för straffbarhet enligt 1975 Ärs lydelse, uppsÄt eller grov oaktsamhet, Àndrades dess- utom genom 1989 Ärs lagstiftning sÄ att straffansvaret dÀrefter om- fattar Àven gÀrningar som begÄtts av oaktsamhet som inte Àr grov.

Enligt nuvarande 1 § kan dömas för grovt tjÀnstefel om brottet Àr att anse som grovt och om det har begÄtts uppsÄtligen. Brotten tjÀnstefel och grovt tjÀnstefel Àr subsidiÀra till andra brott.

Mutbrott, vilket tidigare stadgades i 2 §, flyttades i och med den mutbrottsreform som skedde den 1 juli 2012 över till 10 kap. 5 a §. Denna bestÀmmelse redovisas nÀrmare i avsnittet om 10 kap. BrB.

I 3 § finns i dag, liksom vid BrB:s ikrafttrĂ€dande, en bestĂ€m- melse om brott mot tystnadsplikt som Ă€r subsidiĂ€r till andra brott. BestĂ€mmelsens tillĂ€mpningsomrĂ„de har dock Ă€ndrats vĂ€sentligt, frĂ€mst i samband med 1975 Ă„rs reform av kapitlet. Enligt den ursprungliga lydelsen var straffansvaret begrĂ€nsat till Ă€mbetsmĂ€n och vissa befattningshavare som rĂ€knades upp i dĂ„varande 12 §. Numera omfattar straffansvaret envar som röjer eller utnyttjar uppgift som han enligt lag eller annan författning eller enligt för- ordnande eller förbehĂ„ll som har meddelats med stöd av lag eller annan författning Ă€r pliktig att hemlighĂ„lla. Genom att vid 1975 Ă„rs reform sjĂ€lva straffbestĂ€mmelsen i ett stort antal författningar som Ă„lĂ€gger tystnadsplikt upphĂ€vdes blev 3 § att tillĂ€mpa i dessa fall och dĂ€rmed i mycket större utstrĂ€ckning Ă€n förut. Reformen innebar ocksĂ„ att straffbarheten vidgades till att omfatta oaktsamma gĂ€rningar. År 1980 begrĂ€nsades dock det straffbara omrĂ„det nĂ„got. Vid denna tidpunkt infördes nĂ€mligen en bestĂ€mmelse om straffrihet vid ringa fall av oaktsamhetsbrott (prop. 1979/80:2).

3.3.4.6Brott av krigsmÀn (21 kap. BrB)

I 21 kap. BrB upptas militÀra straffbestÀmmelser som Àger tillÀmp- ning under krig eller liknande förhÄllanden.

Vid BrB:s ikrafttrÀdande innehöll kapitlet straffbestÀmmelser om lydnadsbrott (1 §), grovt lydnadsbrott (2 §), myteri (3 §), ohör- samhet mot vakt (4 §), missbruk av förmanskap (5 §), obehörig

132

SOU 2013:38

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

befÀlsutövning (6 §), vÄld eller hot mot krigsman (7 §), miss- firmelse mot krigsman (8 §), oskickligt beteende (9 §), uppvigling av krigsmÀn (10 §), undanhÄllande (11 §), rymning (12 §), över- givande av post (13 §), onykterhet i tjÀnsten (14 §), fylleri (15 §), förargelsevÀckande beteende (16 §), tjÀnstemissbruk (17 §) och tjÀnstefel (18 §).

NÀr BrB infördes gÀllde en sÀrskild straff- och processrÀttslig ordning inom det militÀra försvaret. BestÀmmelserna om brott av krigsmÀn i 21 kap. var dÄ tillÀmpliga inte bara i krigstid utan Àven under fredsförhÄllanden. För de brott som upptogs i kapitlet kunde krigsman dömas till disciplinstraff eller fÀngelse.

Genom lagstiftning Ă„r 1986 reformerades det militĂ€ra ansvars- systemet och ersattes i huvudsak med ett utomstraffrĂ€ttsligt system (prop. 1985/86:9). För 21 kap. innebar reformen – utöver att brotts- pĂ„följden disciplinstraff för krigsmĂ€n avskaffades – att ett flertal straffbestĂ€mmelser utmönstrades och att de kvarvarande straff- bestĂ€mmelserna inte lĂ€ngre skulle vara tillĂ€mpliga under freds- förhĂ„llanden, alltsĂ„ en omfattande avkriminalisering. I viss utstrĂ€ck- ning medförde i och för sig upphĂ€vandet av straffbestĂ€mmelser endast att andra straffbestĂ€mmelser – t.ex. i 3–5, 17 och 20 kap. – blev tillĂ€mpliga.

NÄgra av de sÀrskilda bestÀmmelserna i frÄga om krigsmÀn under fredstid behölls Àven efter 1986, men flyttades till annat kapitel. Till dessa hör bestÀmmelserna om myteri (3 §) och uppvigling av krigsmÀn (10 §) som numera finns i 16 kap. (6 § respektive 5 §).

I samband med 1986 Ärs reform överflyttades ocksÄ till 21 kap. de av brotten i 22 kap. som inte kan begÄs av andra Àn krigsmÀn. Numera regleras dÀrför i 9 § samröre med fienden (förut 22 kap. 4 §), i 10 § undergrÀvande av stridsviljan (förut 22 kap. 5 §), i 11 § försummande av krigsförberedelse (förut 22 kap. 8 §), i 12 § obe- hörig kapitulation (förut 22 kap. 9 §, rubricerat som dagtingan) och i 13 § stridsförsumlighet(förut 22 kap. 10 §).

3.3.4.7LandsförrÀderi m.m. (22 kap. BrB)

I 22 kap. BrB upptas bl.a. bestÀmmelser om vissa brott mot rikets sÀkerhet, som inte ska tillÀmpas under vanliga fredsförhÄllanden, och folkrÀttsbrott.

I kapitlets ursprungliga lydelse upptogs straffbestÀmmelser om landsförrÀderi (1 §), landssvek (1 §), landsskadlig vÄrdslöshet (2 §),

133

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

SOU 2013:38

överlöpande till fienden (3 §), samröre med fienden (4 §), under- grĂ€vande av stridsviljan (5 §), försvarsskadlig ryktesspridning (6 §), olovlig sammankomst (7 §), försummande av krigsförberedelse (8 §), dagtingan (9 §), stridsförsumlighet (10 §) och folkrĂ€ttsbrott (11 §). Kapitlets rubrik var ”Krigsartiklar”.

Vid 1986 Ă„rs reformeringen av det militĂ€ra ansvarssystemet fick kapitlet ett mera begrĂ€nsat innehĂ„ll och rubriken ”Om landsförrĂ€- deri m.m.” (prop. 1985/86:9). Som redogjorts för i föregĂ„ende avsnitt överfördes till 21 kap. de bestĂ€mmelser som gĂ€ller brott som inte kan begĂ„s av andra Ă€n krigsmĂ€n (se ovan). Ett par av straffbestĂ€mmelserna upphĂ€vdes helt; överlöpande till fienden (3 §) och olovlig sammankomst (7 §). Beteenden som vid BrB:s införande var straffbara som försvarsskadlig ryktesspridning omfattas efter reformen av den straffbestĂ€mmelse i 5 § om ryktesspridning till fara för rikets sĂ€kerhet som Ă„r 1976 överfördes till kapitlet frĂ„n 19 kap. 8 §.

Genom 1986 Ă„rs lagstiftning flyttades bestĂ€mmelsen om folk- rĂ€ttsbrott till 6 § och fick i huvudsak den lydelse som den har i dag. BestĂ€mmelsen, som före 1986 kriminaliserade alla förfaranden som stod i strid med folkrĂ€tten, Ă€r i dag begrĂ€nsad till att avse svĂ„ra övertrĂ€delser. BegrĂ€nsningen ska ses mot bakgrund av följande. De fyra GenĂšvekonventionerna Ă„r 1949 till skydd för krigets offer och första tillĂ€ggsprotokollet Ă„r 1977 till konventionerna uppstĂ€ller kravet pĂ„ nationell lagstiftning att kriminalisera övertrĂ€delser av konventionsbestĂ€mmelserna nĂ€r det Ă€r frĂ„ga om ”grave breaches”.

DĂ„ nĂ€mnda konventioner och tillĂ€ggsprotokollet innehĂ„ller ett stort antal artiklar, av vilka flertalet Ă€r mycket detaljerade, och det dessutom finns en rad andra konventioner som straffsanktioneras genom stadgandet om folkrĂ€ttsbrott, har det ansetts att ramen sprĂ€ngts för vad som rimligen bör omfattas av ett blankettstraffbud med livstids fĂ€ngelse i straffskalan. (Se L. Holmqvist m.fl., Brotts- balken. En kommentar. Kap. 13–24, lösbladssystem, BrB 22:6 s. 5 f.)

PÄ 1990-talet har det införts tvÄ nya bestÀmmelser i kapitlet, som bÄda Àr subsidiÀra till folkrÀttsbrott. BestÀmmelsen i 6 a § om olovlig befattning med kemiska vapen tillkom för att Sverige ska uppfylla Ätaganden som följer av att Sverige har ratificerat Förenta nationernas konvention den 13 januari 1993 om förbud mot ut- veckling, produktion, innehav och anvÀndning av kemiska vapen samt om deras förstöring (prop. 1993/94:120). Vidare har i 6 b § upptagits en bestÀmmelse om olovlig befattning av minor. Den tillkom i samband med Sveriges tilltrÀde till konventionen om för-

134

SOU 2013:38

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

bud mot anvĂ€ndning, lagring, produktion och överföring av anti- personella minor (truppminor) samt om deras förstöring (”Ottawa- konventionen”).

3.3.4.8Övriga förĂ€ndringar i 16–22 kap. BrB

NÀr det gÀller brotten mot staten har straffbelÀggningen av osjÀlv- stÀndiga brottstyper, sÄsom försök, förberedelse m.m., ökat sedan BrB:s ikrafttrÀdande. Utökningen av det straffsanktionerade omrÄ- det hÀnför sig frÀmst till brotten i 16 och 17 kap.

I 16 kap., som i sin ursprungliga lydelse inte innehöll nÄgon bestÀmmelse som straffbelade osjÀlvstÀndiga brottstyper, finns numera i 17 § en bestÀmmelse som bl.a. utvidgar kriminaliseringen av dobbleri till att omfatta försök eller förberedelse till grovt dobbleri. Genom en bestÀmmelse i 18 § straffbelÀggs vidare viss upplÄtelse av lÀgenhet sÄsom medverkan till dobbleri. (I samman- hanget bör dock pÄpekas att, som redogjorts för ovan, dobbleri- bestÀmmelsens tillÀmpningsomrÄde har inskrÀnkts i förhÄllande till vad som gÀllde vid BrB:s ikrafttrÀdande genom att delaktighet i Àventyrligt spel har avkriminaliserats.) De nya straffbestÀmmelserna om barnpornografibrott och grovt barnpornografibrott (10 a §) har ocksÄ kompletterats med bestÀmmelser som stadgar ansvar för vissa osjÀlvstÀndiga brottstyper (17 §).

Vad betrÀffar 17 kap. kan nÀmnas att brottet frÀmjande av flykt, som i kapitlets ursprungliga lydelse var straffbelagt pÄ försöks- stadiet, numera ocksÄ Àr straffbelagt pÄ förberedelsestadiet (se 16 §).

BetrĂ€ffande sĂ„dana Ă€ndringar i 16–22 kap. som varken begrĂ€nsar eller utvidgar omfattningen av det straffsanktionerade omrĂ„det, men som Ă€ndĂ„ kan vara av intresse i sammanhanget, bör följande nĂ€mnas.

I ett antal straffbestÀmmelser, som föreskriver fÀngelse pÄ viss tid eller livstid, har den maximala tiden för tidsbestÀmt fÀngelsestraff höjts till arton Är (se SFS 2009:396). Det gÀller t.ex. bestÀmmelserna om grovt spioneri (19 kap. 6 §) och folkrÀttsbrott (22 kap. 6 §).

Ett flertal straffbud har försetts med en sÀrskild straffskala för grova brott. Bland dessa kan nÀmnas bestÀmmelserna om hets mot folkgrupp (16 kap. 8 §), övergrepp i rÀttssak (17 kap. 10 §), skydd- ande av brottsling (17 kap. 11 §), frÀmjande av flykt (17 kap. 12 §) och olovlig underrÀttelseverksamhet (19 kap. 10 §). I nÄgra fall har inte bara en sÀrskild straffskala införts för grova fall, utan Àven en

135

KartlÀggning av brottsbalksomrÄdet

SOU 2013:38

sÀrskild brottsrubricering; se t.ex. bestÀmmelsen om grovt dobbleri i 16 kap. 14 a §.

Avslutningsvis ska Àven förÀndringar avseende ÄtalsbestÀmmel- serna i de aktuella kapitlen beröras.

ÅtalsbestĂ€mmelser fanns vid BrB:s ikrafttrĂ€dande i 18–21 kap.

I 18 kap. 8 § och i 19 kap. 16 § fanns likartade bestÀmmelser som i huvudsak innebar att vissa brott inte utan Konungens för- ordnande fick Ätalas av Äklagare. BestÀmmelserna gÀller fortfarande, men efter införandet av 1974 Ärs regeringsform har de Àndrats sÄ att förordnande om Ätal numera ska meddelas av regeringen eller, i vissa fall, den som regeringen har bemyndigat. BestÀmmelsen i 19 kap. har dessutom utvidgats till att omfatta ytterligare brott; tagande av utlÀndskt understöd.

BÄde i 20 kap. (14 §) och i 21 kap. (22 §) fanns bestÀmmelser som utvidgade Äklagares ÄtalsrÀtt. Efter de genomgripande refor- merna av dessa kapitel finns numera en liknande bestÀmmelse endast i det förstnÀmnda. I 20 kap. 5 § föreskrivs att Äklagaren, utan hinder av vad som annars Àr föreskrivet (t.ex. om att angivelse eller anmÀlan Àr en förutsÀttning för Ätal) fÄr Ätala brott varigenom arbetstagare hos staten eller kommun eller annan som tillhör viss personkrets Äsidosatt vad som Äligger honom eller henne i utöv- ningen av anstÀllningen eller uppdraget. FrÄn denna regel stadgas i bestÀmmelsen ocksÄ vissa undantag.

Vid BrB:s ikrafttrÀdande fanns det inte nÄgra ÄtalsbegrÀnsnings- regler i 20 kap. I dag finns det flera (5 §). Det har bl.a. införts en sÀrskild ÄtalsbegrÀnsningsregel betrÀffande brott mot tystnadsplikt. Brott mot sÄdan tystnadsplikt som gÀller till förmÄn för enskild mÄlsÀgande fÄr, sÄvida inte för visst fall annat Àr stadgat, Ätalas av Äklagare endast om mÄlsÀganden har angett brottet till Ätal eller Ätal Àr pÄkallat frÄn allmÀn synpunkt.

Totalt sett har det skett en pÄtaglig ökning av ÄtalsbegrÀnsnings- reglerna vad gÀller brotten mot staten. Noterbart Àr att de nya ÄtalsbegrÀnsningsreglerna frÀmst hÀnför sig till brott i 17 kap. och 20 kap. som genom 1970-talets reformer fÄtt vidgade tillÀmpnings- omrÄden.

136

4KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

4.1Inledning

Det finns i dag omkring 350 specialstraffrĂ€ttsliga författningar. Vid kartlĂ€ggningen av specialstraffrĂ€ttens utveckling sedan 1965 samt nuvarande omfattning och struktur kan utredningen, av uppenbara skĂ€l, inte gĂ„ nĂ€rmare in pĂ„ varje enskild författnings tillkomst och innehĂ„ll. Utredningen delar dĂ€rför in nuvarande (1 januari 2013) specialstraffrĂ€ttsliga författningar i ett antal omrĂ„den – ofta samman- fallande med departementens indelningar – och redogör sedan i stora drag för utvecklingen inom vart och ett av dessa. De författ- ningar som fĂ„r uppfattas som centrala pĂ„ sina respektive omrĂ„den redovisas nĂ€rmare (tillkomst, innehĂ„ll osv.), medan övriga endast berörs mycket kortfattat, om alls.

En översikt över samtliga specialstraffrÀttsliga författningar per den 1 januari 2013 och de olika omrÄden som utredningen delat in dessa i, finns i en bilaga till betÀnkandet (se bilaga 3).

Innan utredningen gÄr in pÄ de olika omrÄdena och deras reglering, redogörs för vad som allmÀnt gÀller inom specialstraff- rÀtten betrÀffande osjÀlvstÀndiga brottsformer och det subjektiva rekvisitet.

4.2OsjÀlvstÀndiga brottsformer

Regleringen i 23 kap. brottsbalken (BrB) om de osjÀlvstÀndiga brottsformerna försök (1 §), förberedelse (2 §), stÀmpling (2 §) och underlÄtenhet att avslöja brott (6 §) Àr tillÀmplig Àven i special- straffrÀtten. Detta innebÀr att nÀmnda brottstyper Àr straffbelagda i specialstraffrÀtten endast vid de brott vid vilka det Àr sÀrskilt före- skrivet. DÀremot Àr bestÀmmelsen om underlÄtenhet att hindra

137

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

brott (6 §) tillÀmplig vid alla brott i specialstraffrÀtten och med- verkansbestÀmmelserna (4 §) gÀller de brott i specialstraffrÀtten för vilka fÀngelse Àr föreskrivet eller sÀrskild föreskrift finns att med- verkan ska bestraffas.

4.3Det subjektiva rekvisitet

Enligt 1 kap. 2 § BrB ska, om inte annat Àr sÀrskilt föreskrivet, en gÀrning anses som brott endast dÄ den begÄs uppsÄtligen. BestÀm- melsen gÀller sÄvÀl brottsbalksbrott som brott i specialstraffrÀtten. NÀr BrB infördes var lydelsen dock annorlunda; dÄ gÀllde bestÀm- melsen enligt sin ordalydelse endast för i BrB beskrivna gÀrningar. Utvidgningen av bestÀmmelsen till att omfatta Àven gÀrningar beskrivna i specialstraffrÀtten skedde genom en lagÀndring Är 1994 (se prop. 1993/94:130). Samtidigt föreskrevs i en övergÄngsbestÀm- melse att fram till den 1 juli 1999 skulle den nya lydelsen tillÀmpas betrÀffande specialstraffrÀttsliga gÀrningar endast pÄ straffbestÀm- melser som antingen trÀtt i kraft efter den 30 juni 1994 eller Àndrats i nÄgot avseende efter denna tidpunkt. Detta innebar att lagstiftaren fick en frist för att kunna ta stÀllning till i vilken mÄn gÀrningar i specialstraffrÀtten borde undantas frÄn ett allmÀnt uppsÄtskrav.

Den nya lydelsen av 1 kap. 2 § BrB har numera trĂ€tt i kraft. Det innebĂ€r att om det i en straffbestĂ€mmelse i specialstraffrĂ€tten inte anges vad som krĂ€vs i subjektivt hĂ€nseende för att gĂ€rningen ska vara straffbar, tar uppsĂ„tspresumtionen över i de fall dĂ€r det inte med hjĂ€lp av en normal tolkningsoperation framgĂ„r att ”annat Ă€r sĂ€r- skilt föreskrivet” (se L. Holmqvist, M. Leijonhufvud, P. O. TrĂ€skman, S. Wennberg, Brottsbalken. En kommentar. Kap. 1–12, lösblads- system, BrB 1:2 s. 3).

4.4Forskning, innovation och nÀringsutveckling

PÄ omrÄdet för forskning, innovation och nÀringsutveckling finns specialstraffrÀttslig reglering bl.a. i minerallagen (1991:45) och i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln.

Minerallagen innehÄller bestÀmmelser om undersökning och bearbetning av fyndigheter pÄ egen eller annans mark av vissa mineraliska Àmnen. NÀr lagen infördes Är 1991 (se prop. 1988/89:92) ersatte den gruvlagen (1974:342) och lagen (1974:890) om vissa

138

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

mineralfyndigheter. Viktiga nyheter i förhÄllande till den Àldre lagstiftningen var att den gruvrÀttsliga lagstiftningen blev enhetlig för de mineral som omfattades av denna och att kretsen av lag- reglerade mineral utvidgades. Minerallagen bygger pÄ koncessions- systemet, men har ocksÄ starka inmutningsrÀttsliga inslag. TillstÄnd eller koncession Àr en förutsÀttning för sÄvÀl undersökning som bearbetning. I 15 kap. 6 § upptas straffbestÀmmelser. DÀr stadgas böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader för den som uppsÄtligen eller av oaktsamhet begÄr vissa gÀrningar, t.ex. bedriver under- sökningsarbete i strid med bestÀmmelserna om krav pÄ tillstÄnd eller koncession. Samma straff föreskrivs för den som uppsÄtligen eller av grov oaktsamhet lÀmnar oriktig uppgift vid fullgörande av viss uppgiftsskyldighet.

Lagen om kontinentalsockeln, som ursprungligen tillkom som en följd av 1958 Ärs konvention om kontinentalsockeln, Àndrades i betydande mÄn i slutet av 1990-talet med anledning av Sveriges anslutning till Förenta Nationernas havsrÀttskonvention (antagen i Montego Bay den 10 december 1982). I lagen föreskrivs bl.a. att rÀtten att utforska kontinentalsockeln och utvinna dess natur- tillgÄngar tillkommer staten (2 §), men att annan Àn staten kan fÄ tillstÄnd till sÄdan verksamhet av regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer (3 §). I 11 § straffbelÀggs med böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader bl.a. att utan lov utforska konti- nentalsockeln eller utvinna naturtillgÄngar frÄn denna eller vidta ÄtgÀrd för sÄdan utforskning eller utvinning (uppsÄt krÀvs alltsÄ). Till samma straff kan den dömas som uppsÄtligen eller av grov oaktsamhet lÀmnar oriktig uppgift vid fullgörande av viss uppgifts- skyldighet.

Minerallagen och lagen om kontinentalsockeln kompletteras av varsin förordning: mineralförordningen (1992:285) och kontinental- sockelförordningen (1966:315). BÄda dessa upptar straffbestÀmmel- ser som stadgar böter för underlÄtenhet att göra viss anmÀlan som föreskrivs i förordningarna. Enligt mineralförordningen Àr det för straffbarhet tillrÀckligt att underlÄtelsen sker av oaktsamhet.

Bland övriga författningar pÄ omrÄdet forskning, innovation och nÀringsutveckling som innehÄller straffbestÀmmelser kan nÀmnas förordningen (1975:49) om gemensam kontrollstÀmpel m.m. för arbeten av guld, silver och platina, lagen (1975:424) om uppgifts- skyldighet vid grundvattentÀktsundersökning och brunnsborrning samt lagen (2010:1052) om auktorisation av patentombud. Straff- bestÀmmelserna i samtliga dessa författningar föreskriver enbart

139

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

böter. I de tvĂ„ förstnĂ€mnda författningarna Ă€r straffbestĂ€mmel- serna – att uppsĂ„tligen efter kontrollstĂ€mpling t.ex. Ă€ndra eller utplĂ„na viss stĂ€mpel respektive att uppsĂ„tligen eller av oaktsamhet underlĂ„ta att fullgöra uppgiftsskyldighet eller lĂ€mna oriktig uppgift avseende grundvattentĂ€ktsundersökning m.m. – subsidiĂ€ra till BrB:s straffbud. I lagen om auktorisation av patentombud straffbelĂ€ggs att obehörigen utge sig för att vara auktoriserat patentombud.

4.5Marknad och konkurrens

Till de nu gÀllande specialstraffrÀttsliga lagarna pÄ omrÄdet mark- nad och konkurrens hör bl.a. lagen (1990:409) om skydd för företags- hemligheter, lagen (1986:436) om nÀringsförbud, lagen (1992:160) om utlÀndska filialer m.m. och lagen (1999:271) om handel med begagnade varor.

Lagen om skydd för företagshemligheter innehÄller bestÀmmelser om straff för den som olovligen skaffar sig tillgÄng till en företags- hemlighet (företagsspioneri) eller som pÄ annat sÀtt tar olovlig befattning med en företagshemlighet. För företagsspioneri Àr straffet böter eller fÀngelse i högst tvÄ Är eller, om brottet Àr grovt, fÀngelse i högst sex Är (3 §). Försök eller förberedelse till sÄdant brott Àr ocksÄ straffbelagt.

BestĂ€mmelser om skydd för företagshemligheter fanns före till- komsten av denna lag i lagen (1931:152) med vissa bestĂ€mmelser om illojal konkurrens. NĂ€mnda lag skyddade ”yrkeshemligheter” i vissa fall, framför allt mot en del förfaranden i avtalsrelationer. Genom lagen om skydd för företagshemligheter infördes straff- bestĂ€mmelser för olovligt anskaffande av företagshemligheter. Detta innebar en stor förĂ€ndring jĂ€mfört med vad som hade gĂ€llt tidigare. DĂ„ hade sĂ„dana förfaranden endast varit straffbara i den mĂ„n de sam- tidigt utgjort brott enligt annan lagstiftning, sĂ„som stöld, bedrĂ€geri, dataintrĂ„ng eller olovlig avlyssning. (Se SOU 2008:63 s. 59 f.)

Lagen om skydd för företagshemligheter har under Ă„r 2007–2008 varit föremĂ„l för utredning, se betĂ€nkandet FörstĂ€rkt skydd för företagshemligheter, SOU 2008:63. De förslag som utredningen har lĂ€mnat innebĂ€r bl.a. en utvidgning av straffansvaret. Förslaget har inte lett till nĂ„gra lagĂ€ndringar.

Enligt nuvarande konkurslag (1987:672) har den som Àr försatt i konkurs inte rÀtt att bedriva nÀring (6 kap. 1 §) och om han eller hon ÀndÄ gör det, kan böter dömas ut (17 kap. 4 §). Förbudet att

140

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

driva nĂ€ring upphör nĂ€r konkursen Ă€r avslutad. Motsvarande regler fanns Ă€ven i den tidigare konkurslagen (1921:225). År 1980 infördes i 1921 Ă„rs konkurslag (199 b–d och f–j §§) dessutom en möjlighet för domstol att i vissa fall förordna om generellt nĂ€ringsförbud för en konkursgĂ€ldenĂ€r som Ă€r enskild nĂ€ringsidkare, under en av dom- stolen faststĂ€lld tid (maximalt fem Ă„r). För övertrĂ€delse av sĂ„dant nĂ€ringsförbud stadgades fĂ€ngelse i högst tvĂ„ Ă„r, eller om brottet var ringa, böter eller fĂ€ngelse i högst sex mĂ„nader (212 §). Enligt 1980 Ă„rs reglering var en förutsĂ€ttning för att en enskild nĂ€ringsidkare eller företrĂ€dare för en juridisk person skulle kunna meddelas nĂ€rings- förbud att denne hade försatts i konkurs.

NÀr lagen om nÀringsförbud tillkom (se prop. 1985/86:126), överfördes bestÀmmelserna om generellt nÀringsförbud frÄn kon- kurslagen till denna lag. Som ett led i kampen mot ekonomisk brottslighet vidgades samtidigt möjligheterna att meddela nÀrings- förbud till att Àven avse vissa situationer dÄ det inte förekommit nÄgon konkurs. I dag kan dÀrför t.ex. brott liksom underlÄtelse att betala skatter, tullar och avgifter till det allmÀnna i vissa lÀgen leda till nÀringsförbud. Den lÀngsta tid nÀringsförbud kan meddelas för uppgÄr numera till tio Är. I straffbestÀmmelsen i lagen om nÀrings- förbud upptogs samma straffskala som hade föreskrivits i mot- svarande bestÀmmelse i 1921 Ärs konkurslag (212 §).

I lagen om utlÀndska filialer m.m. finns bestÀmmelser om for- merna för nÀringsverksamhet som bedrivs i Sverige av utlÀndska företag och utomlands bosatta svenskar eller utlÀndska medborgare. NÀr lagen infördes, ersatte den lagen (1968:555) om rÀtt för utlÀn- ning och utlÀndskt företag att idka nÀring hÀr i riket. Det tidigare kravet pÄ nÀringstillstÄnd avskaffades dÀrmed och ersattes med ett registreringsförfarande. Regleringen i lagen om utlÀndska filialer m.m. innebÀr i huvudsak att alla utlÀndska företag och utomlands bosatta svenskar eller utlÀndska medborgare som lÀmnar begÀrda uppgifter blir registrerade och fÄr driva nÀring i Sverige. Genom lagen fÄr vidare utlÀndska företag fri möjlighet att vÀlja etablering genom svenskt dotterbolag eller filial. Bakgrunden till den Àndrade regleringen (se prop. 1991/92:88) var att Sverige inför EES-sam- arbetet och medlemskapet i EG inte kunde ha etableringsbestÀm- melser som innebar en sÀrreglering av andra medlemslÀnders med- borgare (krav pÄ icke-diskriminering och etableringsfrihet).

I 29 § lagen om utlÀndska filialer m.m. stadgas böter bl.a. för den som för ett utlÀndskt företags rÀkning driver eller förestÄr nÀringsverksamhet i Sverige utan att verkstÀllande direktör utsetts.

141

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

Även 29 a § innehĂ„ller straffbestĂ€mmelser, men hĂ€r Ă€r straff- skalorna strĂ€ngare. Böter eller fĂ€ngelse stadgas bl.a. för den som i ett Ă€rende enligt lagen oriktigt intygar att en elektronisk handling överensstĂ€mmer med originalet, om Ă„tgĂ€rden innebĂ€r fara i bevis- hĂ€nseende. SistnĂ€mnda paragraf upptar Ă€ven en sĂ€rskild straffskala för grovt brott, fĂ€ngelse i högst tvĂ„ Ă„r.

StraffbestĂ€mmelsen i 29 a § omfattas av ett förslag om att upphĂ€va de straffbestĂ€mmelser i specialstraffrĂ€tten som rör elektro- niskt uppgiftslĂ€mnande (se lagrĂ„dsremiss Förfalsknings- och sannings- brotten, överlĂ€mnad den 31 januari 2013). Bakgrunden till förslaget Ă€r att det samtidigt föreslĂ„s dels att urkundsbegreppet i BrB ska utvidgas, dels att bestĂ€mmelserna i 15 kap. 10–15 §§ BrB ska omfatta Ă€ven uppgifter som lĂ€mnas i elektronisk form. Ett upp- hĂ€vande av straffbestĂ€mmelsen i 29 a § lagen om utlĂ€ndska filialer m.m. kommer inte att innebĂ€ra nĂ„gon avkriminalisering, men dĂ€remot att straffansvar för oriktig information i elektronisk miljö i stĂ€llet kommer att bedömas utifrĂ„n de generella reglerna i BrB (se a.a.).

Lagen om handel med begagnade varor har till syfte att försvĂ„ra avsĂ€ttningen av stulna eller annars olovligen Ă„tkomna varor och att underlĂ€tta polisens efterspaning av sĂ„dana varor (1 §). Den Ă€r tillĂ€mplig pĂ„ yrkesmĂ€ssig handel med sĂ„dana begagnade varor som finns angivna i en av regeringen utfĂ€rdad förordning (1999:272), dĂ€ribland mopeder, kameror, datorer och mobiltelefoner. I straff- bestĂ€mmelserna i 14–15 §§, som Ă€r subsidiĂ€ra till BrB, straffbelĂ€ggs vissa uppsĂ„tliga eller oaktsamma övertrĂ€delser av lagens före- skrifter, som inte Ă€r ringa. Böter eller fĂ€ngelse i högst sex mĂ„nader stadgas för den som driver sĂ„dan yrkesmĂ€ssig handel som omfattas av lagen utan att vara registrerad hos polismyndigheten, underlĂ„ter att fullgöra föreskriven skyldighet att föra anteckningar om mot- tagna varor och pĂ„ begĂ€ran tillhandahĂ„lla polismyndigheten dessa anteckningar m.m. För vissa övertrĂ€delser stadgas böter, bl.a. för den som bryter mot föreskriften om att en handlare inte fĂ„r ta emot begagnade varor av den som inte pĂ„ ett tillförlitligt sĂ€tt styr- ker sin identitet.

Regleringen av handeln med begagnade varor, som gÄr tillbaka till 1900-talets början, omfattade ursprungligen ocksÄ handel med skrot. Fram till början av 1980-talet var bÄda dessa slag av handel underkastade tillstÄndskrav. DÀrefter infördes för handeln med begagnade varor en registreringsplikt i stÀllet för tillstÄndskravet, se lagen (1981:2) om handel med skrot och begagnade varor. SÄvÀl tillstÄndskravet för handel med skrot som registreringsplikten för

142

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

handel med begagnade varor sanktionerades genom straffbestÀm- melser. NÀr nÀmnda lag Är 1999 ersattes av lagen om handel med begagnade varor innebar det att den sÀrskilda regleringen om handel med skrot avskaffades. I förarbetena (se prop. 1998/99:51 s. 18 f.) anfördes bl.a. att tillstÄndskravet vad gÀllde skrotbranschen hade visat sig vara föga effektivt, att tillsynen inte hade varit om- fattande och att inget tydde pÄ att detta skulle komma att Àndras i framtiden. Vidare hade branschen genomgÄtt sÄ stora förÀndringar att tillstÄndsförfarandet hade förlorat i betydelse och det fanns inte nÄgot som tydde pÄ att misskötsamheten skulle vara av större omfattning inom denna bransch Àn inom de flesta andra. En etable- ringskontroll med dess inskrÀnkningar i nÀrings- och etablerings- friheten borde, framhölls det, tillgripas först nÀr ett klart behov kunde pÄvisas. Sammanfattningsvis ansÄgs huvudmotiven för att sÀrskilt reglera handeln med skrot ha försvagats i betydande mÄn. Avskaffandet av regleringen av handeln med skrot innebar alltsÄ en viss avkriminalisering av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet.

Vid tidpunkten för BrB:s ikrafttrĂ€dande fanns det pĂ„ omrĂ„det marknad och konkurrens straffbestĂ€mmelser i lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegrĂ€nsning inom nĂ€rings- livet. I denna straffbelades uppsĂ„tliga övertrĂ€delser av i lagen uppstĂ€llda förbud mot s.k. bruttoprissĂ€ttning och mot anbuds- karteller. Straffet var i normalfallet böter. Om brottet var grovt kunde böter eller fĂ€ngelse i högst ett Ă„r följa. Åtal kunde vĂ€ckas av allmĂ€n Ă„klagare endast efter anmĂ€lan eller medgivande av NĂ€rings- frihetsombudsmannen. År 1982 ersattes nĂ€mnda lag av konkurrens- lagen (1982:729). Detta innebar bl.a. att de straffbelagda förbuden effektiviserades, att straffen skĂ€rptes och att vissa gĂ€rningar gjordes straffbara vid oaktsamhet (se prop. 1981/82:165 s. 142 ff.).

I början av 1990-talet blev konkurrenslagstiftningen föremÄl för en genomgripande, och skÀrpande, reform (se prop. 1992/93:56). I den nya konkurrenslagen (1993:20) utformades de materiella konkurrensreglerna efter förebild frÄn EG:s konkurrensregler i Romfördraget och EES-avtalets konkurrensregler. Reformen inne- bar Àven att straffbestÀmmelserna ersattes av ett system med sank- tionsavgifter (i lagen anvÀnds benÀmningen konkurrensskade- avgift). Ett skÀl för övergÄngen till sanktionsavgifter var att det dÄ blev möjligt att rikta sanktionen mot företag, i stÀllet för enbart mot fysiska personer. I förarbetena anfördes (se a. prop. s. 30) att de straff i form av mÄttliga böter som hade förekommit vid över- trÀdelser av förbuden i konkurrenslagen hade pÄfallande liten eko-

143

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

nomisk betydelse i förhÄllande till de stora ekonomiska vÀrden som kunde vara att vinna för företagen genom att bryta mot förbuden. Den dÄvarande ordningen ansÄgs dÀrför ha liten preventiv verkan. Mer ingripande pÄföljder i form av fÀngelsestraff var dock varken önskvÀrda eller ÀndamÄlsenliga. Med hÀnsyn till de stora samhÀlls- ekonomiska vÀrden som konkurrenslagstiftningen ytterst gÀllde var det i stÀllet vÀsentligt att ha tillgÄng till en effektiv ekonomisk sanktion.

De regler om konkurrensskadeavgift som infördes i 1993 Ärs konkurrenslag har senare överförts i princip oförÀndrade till den nu gÀllande konkurrenslagen (2008:579). De innebÀr att ett företag kan bli skyldigt att betala en sÀrskild avgift om företaget eller nÄgon som handlar pÄ företagets vÀgnar (t.ex. en anstÀlld) uppsÄtligen eller av oaktsamhet övertrÀder förbuden mot konkurrensbegrÀn- sande samarbete eller missbruk av dominerande stÀllning. Beslutet om konkurrensskadeavgift fattas av Stockholms tingsrÀtt pÄ talan av Konkurrensverket. I förarbetena till 1993 Ärs lag anfördes att konkurrensskadeavgiften skulle kunna uppgÄ till ett sÄdant belopp att det verkade avhÄllande pÄ företaget i frÄga och avskrÀckande pÄ andra företag (se a. prop. s. 30). I den nuvarande lagen anges att konkurrensskadeavgiften maximalt fÄr uppgÄ till tio procent av företagets omsÀttning föregÄende rÀkenskapsÄr. Konkurrensskade- avgiften ska bestÀmmas efter övertrÀdelsens sanktionsvÀrde. I ringa fall fÄr inte nÄgon avgift pÄföras. Till nyheterna i 2008 Ärs lag hör bl.a. att Konkurrensverket gavs befogenhet att i icke tvistiga fall utfÀrda s.k. avgiftsförelÀgganden som ett alternativ till att vÀcka talan om konkurrensskadeavgift.

Regleringen av marknadsföring Àr ett annat omrÄde dÀr straff- bestÀmmelser har ersatts av ett system med sanktionsavgifter.

SÄvÀl lagen (1970:412) om otillbörlig marknadsföring som dess efterföljare, marknadsföringslagen (1975:1418), innehöll förbud mot uppsÄtlig vilseledande marknadsföring, rabattmÀrkeserbjudanden och kombinerade erbjudanden. Vid övertrÀdelse av dessa kunde en nÀringsidkare dömas till böter eller fÀngelse i högst ett Är. AllmÀnt Ätal krÀvde medgivande av Konsumentombudsmannen.

NĂ€r 1975 Ă„rs marknadsföringslag ersattes av 1995 Ă„rs marknads- föringslag (1995:450) togs nĂ€mnda straffbestĂ€mmelser bort. I stĂ€llet infördes en möjlighet att, vid övertrĂ€delser av ett antal sĂ€rskilda regler med konkreta förbud mot och krav pĂ„ vissa marknads- föringsĂ„tgĂ€rder, pĂ„föra en nĂ€ringsidkare en sanktionsavgift kallad marknadsstörningsavgift. ÖvergĂ„ngen till sanktionsavgifter ut-

144

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

gjorde ett led i att skapa effektivare sanktioner och hade konkurrens- lagstiftningens dÄ nya sanktionssystem som förebild (se prop. 1994/95:123 s. 37). I förarbetena framhölls de fördelar med ett avgiftssystem jÀmfört med kriminalisering som hade pÄtalats vid reformen av konkurrenslagstiftningen; att bÄde fysiska och juridiska personer kan pÄföras sanktionsavgift samt att en sanktionsavgift kan bestÀmmas sÄ att den blir betydligt mer ekonomiskt kÀnnbar för nÀringsidkaren och att den dÀrmed kan verka mer avskrÀckande för andra företag (se a. prop. s. 102).

År 2008 infördes den nu gĂ€llande marknadsföringslagen (2008:486). Genom den nya lagen, vars frĂ€msta syfte var att skapa ett enhetligt konsumentskydd pĂ„ gemenskapsnivĂ„, genomfördes flera EU- direktiv, bl.a. om otillbörliga affĂ€rsmetoder (se prop. 2007/08:115 s. 60 f). Sanktionssystemet i 1995 Ă„rs lag togs i allt vĂ€sentligt in i den nya marknadsföringslagen. Reglerna om marknadsstörnings- avgift Ă€r i huvudsak utformade pĂ„ samma sĂ€tt som reglerna om konkurrensskadeavgift (se ovan).

SĂ„vĂ€l nĂ€r det gĂ€ller konkurrens- som marknadsföringslagstift- ningen har alltsĂ„ utvecklingen inneburit att avkriminaliseringar har skett. Dessa avkriminaliseringar kan sĂ€gas ha varit ”skenbara” i den bemĂ€rkelsen att de tidigare straffbelagda gĂ€rningarna fortfarande sanktioneras, men nu genom ett system med avgifter.

I sammanhanget kan ocksÄ nÀmnas att nÀr lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhÄllanden Är 2011 ersattes av lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i frÄga om marknads- och konkurrensförhÄllanden skedde en avkriminalisering, som inte var skenbar (prop. 2009/10:218). Den Àldre lagens bestÀm- melse om straff för underlÄtelse att inom förelagd tid lÀmna uppgift enligt lagen och för oriktigt uppgiftslÀmnande, fördes inte över till den nya lagen. Regeringen anförde (a. prop. s. 24) att straffbestÀm- melserna hade tillkommit vid en tidpunkt dÄ det sÀkert var betydligt mer vanligt att en fysisk person var nÀringsidkare i lagens mening. Enligt regeringens förslag var det huvudsakligen juridiska personer som skulle kunna ÄlÀggas uppgiftsskyldighet. Mot denna bakgrund framstod enligt regeringen bestÀmmelsen om straffansvar som för- Äldrad och borde utmönstras. Det kan tillÀggas att ett ÄlÀggande att lÀmna uppgifter enligt lagen i de flesta fall fÄr förenas med vite.

145

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

4.6Energi

Till de mer centrala lagarna pÄ energiomrÄdet hör bl.a. ellagen (1997:857), naturgaslagen (2005:403) och lagen (2011:1200) om elcertifikat.

BestÀmmelser om naturgasledningar (inklusive straffbestÀmmel- ser) fanns tidigare i lagen (1978:160) om vissa rörledningar, men EU-rÀtten har medfört att lagstiftningen om naturgas blivit mer omfattande och överförts till en egen lag, först 2000 Ärs naturgaslag (2000:599) och dÀrefter 2005 Ärs naturgaslag. Den nu gÀllande lagen innehÄller bl.a. krav pÄ koncession frÄn regeringen för att fÄ bygga eller anvÀnda naturgasledningar, lagringsanlÀggningar och förgas- ningsanlÀggningar.

Ellagen ersatte vid ikrafttrÀdandet Är 1998 en Àldre ellag, lagen (1902:71 s. 1) innefattande vissa bestÀmmelser om elektriska anlÀgg- ningar, som ocksÄ den innehöll straffbestÀmmelser. I ellagen ges föreskrifter om elektriska anlÀggningar, om handel med el i vissa fall och om elsÀkerhet. Enligt lagen krÀvs tillstÄnd frÄn regeringen för att bygga eller anvÀnda en elektrisk starkströmsledning (nÀt- koncession).

Kravet pĂ„ koncession i dessa bĂ„da lagar – naturgaslagen och ellagen – Ă€r straffsanktionerat genom likartade straffbestĂ€mmelser. Enligt lagarna kan bl.a. den som uppsĂ„tligen eller av oaktsamhet bryter mot kravet pĂ„ koncession eller mot villkor som en koncession förenats med dömas till böter eller fĂ€ngelse i högst ett Ă„r (se 11 kap. 1 § naturgaslagen respektive 13 kap. 1 § ellagen). Ringa över- trĂ€delser omfattas inte av straffansvaret. Lagarnas straffbestĂ€mmelser Ă€r subsidiĂ€ra till BrB (11 kap. 2 § naturgaslagen och 13 kap. 2 § ellagen).

ÄndamĂ„let med lagen om elcertifikat, som trĂ€dde i kraft Ă„r 2003, var att frĂ€mja produktion av elektricitet med anvĂ€ndande av förny- bara energikĂ€llor och torv (förnybar el) sĂ„ att sĂ„dan el skulle kunna hĂ€vda sig pĂ„ elmarknaden, trots att kostnaderna för att producera förnybar el var högre Ă€n dĂ„ det gĂ€ller övrig el. I detta syfte innehöll dĂ€rför lagen bestĂ€mmelser om dels en rĂ€tt för producenter av förnybar el att bli tilldelade elcertifikat av staten, dels en skyldighet för elleverantörer och vissa elanvĂ€ndare att inneha elcertifikat i förhĂ„llande till sin försĂ€ljning respektive anvĂ€ndning av el (kvot- plikt).

2003 Ärs lag om elcertifikat upphÀvdes Är 2012 och ersattes av en ny lag om elcertifikat (2011:1200). De huvudsakliga nyheterna i den

146

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

nya lagen Àr att den innehÄller regler som möjliggör en elcertifikats- marknad som Àr gemensam med andra lÀnder. Vidare har kraven skÀrps för att el som produceras med vattenkraft ska kunna tilldelas elcertifikat och mindre producenter av förnybar el som sjÀlva anvÀnder den el de producerat fÄr undantas frÄn kravet. Vid upp- hÀvandet av lagen om elcertifikat frÄn Är 2003 överfördes det straff- sanktionerade omrÄdet oförÀndrat till den nya lagen (se prop. 2010/11:155 s. 29 ff.). Vid den tidigare lagens tillkomst Är 2003 innebar straffbestÀmmelserna en nykriminalisering (se prop. 2002/03:40 s. 127 f.).

Lagens sanktionssystem omfattar bÄde straffbestÀmmelser och regler om tvÄ slags sanktionsavgifter, vilka benÀmns kvotplikts- avgift och sanktionsavgift. Beteenden som Àr sanktionerade med avgift Àr inte straffbelagda. Kvotpliktsavgift ska t.ex. betalas av den som Àr kvotpliktig om denne i sin deklaration har angett ett mindre antal elcertifikat Àn som omfattas av kvotplikten (se 5 kap. 1 §). Sanktionsavgift kan pÄföras anlÀggningens innehavare bl.a. i vissa fall dÄ elcertifikat har tilldelats p.g.a. oriktiga eller vilseledande uppgifter i en ansökan om godkÀnnande av en anlÀggning för till- delning av elcertifikat (se 6 kap. 7 §). Straffansvar drabbar t.ex. den som ska hantera kvotplikten och som uppsÄtligen underlÄter att anmÀla sig för registrering hos tillsynsmyndigheten (se 7 kap. 1 §), liksom den som uppsÄtligen eller av oaktsamhet lÀmnar oriktiga uppgifter till kontoföringsmyndigheten om priset pÄ elcertifikat (se 7 kap. 2 §). Ringa fall Àr inte straffbara. StraffbestÀmmelserna Àr subsidiÀra till BrB.

Bland övriga specialstraffrÀttsliga författningar pÄ energiomrÄdet kan nÀmnas lagen (1978:160) om vissa rörledningar, lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter och förordningen (1994:795) om tillstÄnd för kraftverk avsedda att drivas med oljebrÀnslen, vilka alla innehÄller bestÀmmelser om tillstÄndskrav som sanktioneras genom straff- bestÀmmelser. Vidare finns pÄ energiomrÄdet ett antal lagar av beredskapskaraktÀr eller med beredskapssyfte som innehÄller straffbestÀmmelser: oljekrislagen (1975:197) och elberedskapslagen (1997:288). Slutligen kan till de specialstraffrÀttsliga författning- arna pÄ energiomrÄdet ocksÄ rÀknas lagen (1992:1512) om elektro- magnetisk kompatibilitet.

147

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

4.7Regional tillvÀxt

Enligt förordningen (2000:281) om regionalt transportbidrag fÄr bidrag lÀmnas till transportkostnader för vissa godstransporter inom Sveriges grÀnser. Syftet med regleringen Àr att kompensera för kostnadsnackdelar och stimulera till höjd förÀdlingsgrad i nÀringslivet i VÀsternorrlands, JÀmtlands, VÀsterbottens och Norr- bottens lÀn. Ansökan om transportbidrag görs skriftligen hos NÀrings- och teknikutvecklingsverket för varje kalenderÄr. Den som i ansökan uppsÄtligen eller av grov oaktsamhet lÀmnar oriktig uppgift döms till böter, om inte gÀrningen Àr belagd med straff enligt BrB (14 §).

4.8Elektronisk kommunikation m.m.

Till omrÄdet elektronisk kommunikation m.m. hÀnförs hÀr lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation, lagen (2000:121) om radio- och teleterminalutrustning samt kungörelsen (1885:56 s. 1) med vissa föreskrifter till beredande av skydd för undervattenstelegraf- kablar.

Lagen om elektronisk kommunikation infördes Är 2003 (prop. 2002/03:110). Den ersatte telelagen (1993:597) och lagen (1993:599) om radiokommunikation. Syftet med lagen Àr att enskilda och myndigheter ska fÄ tillgÄng till sÀkra och effektiva elektroniska kommunikationer och största möjliga utbyte vad gÀller urvalet av elektroniska kommunikationstjÀnster samt deras pris och kvalitet (1 kap. 1 §). Lagen gÀller elektroniska kommunikationsnÀt och kommunikationstjÀnster med tillhörande installationer och tjÀnster samt annan radioanvÀndning (1 kap. 4 §). DÀremot Àr lagen inte tillÀmplig pÄ innehÄll som överförs i elektroniska kommunikations- nÀt med hjÀlp av elektroniska kommunikationstjÀnster.

Straffsanktioneringen i lagen motsvarar i huvudsak vad som var kriminaliserat enligt de Àldre lagarna. Vad som straffbelÀggs Àr t.ex. att uppsÄtligen eller av oaktsamhet anvÀnda radiosÀndare utan till- stÄnd nÀr sÄdant tillstÄnd krÀvs enligt lagen, att anvÀnda radio- sÀndare i strid med ett tillstÄndsvillkor och att övertrÀda vissa före- skrifter som meddelats med stöd av lagen. Straffskalan för sÄdana gÀrningar omfattar böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader (7 kap. 14 §). I lagen kriminaliseras ocksÄ vissa övertrÀdelser av tystnads- plikt och, subsidiÀrt till BrB, övertrÀdelser av lagens förbud mot

148

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

avlyssning m.m. (7 kap. 15 §). Straffansvaret omfattar ocksÄ i dessa fall bÄde uppsÄtliga och oaktsamma gÀrningar, dÀremot inte ringa fall. Det straff som föreskrivs Àr böter.

Lagen om radio- och teleterminalutrustning ersatte vid ikraft- trÀdandet Är 2000 lagen (1992:1527) om teleterminalutrustning. Genom lagen införlivades ett EU-direktiv om radioutrustning och teleterminalutrustning och om ömsesidigt erkÀnnande av utrust- ningens överensstÀmmelse (1999/5/EG). I lagen finns bl.a. grund- lÀggande bestÀmmelser om vad som gÀller för att utrustning ska fÄ slÀppas ut pÄ marknaden och tas i bruk samt bemyndiganden att meddela nÀrmare föreskrifter om detta.

Det Àr kriminaliserat att med uppsÄt eller av oaktsamhet slÀppa ut utrustning pÄ marknaden i strid med de krav som anges i före- skrifter som meddelats med stöd av lagen (11 §). Straffet Àr böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader. I lagen stadgas dessutom böter för den som uppsÄtligen eller av oaktsamhet till ett allmÀnt tillgÀngligt telenÀt ansluter teleterminalutrustning som inte uppfyller de krav som anges i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen (12 §).

I kungörelsen med vissa föreskrifter till beredande av skydd för undervattenstelegrafkablar finns bestĂ€mmelser om att fartyg samt fiskares redskap och garn ska hĂ„llas pĂ„ ett visst avstĂ„nd dels frĂ„n fartyg som Ă€r sysselsatt med nedlĂ€ggning eller istĂ„ndsĂ€ttande av en undervattenstelegrafkabel, dels frĂ„n bojar som vid nedlĂ€ggande av kabel m.m. mĂ€rker ut telegrafkabels lĂ€ge. ÖvertrĂ€delse av bestĂ€m- melserna Ă€r straffbelagt med böter (3 §).

4.9Transport, trafik och infrastruktur

Redovisningen av den specialstraffrÀttsliga regleringen pÄ omrÄdet för transport, trafik och infrastruktur inleds med de trafikslagsöver- gripande författningarna. DÀrefter genomgÄs regleringen pÄ omrÄdet indelad efter trafikslag: sjöfart, vÀgtrafik, jÀrnvÀgstrafik och luftfart.

4.9.1Trafikslagsövergripande författningar

Lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott (trafikbrottslagen) innehÄller straffbestÀmmelser om vÄrdslöshet i trafik (1 §), grov vÄrdslöshet i trafik (1 §), hindrande eller störande av trafiken pÄ vÀg (2 §), olovlig körning (3 §), ÄsidosÀttande av föreskrifter om

149

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

rÀtten att föra vissa fÀrdmedel (3 §), tillÄtande av olovlig körning (3 §), rattfylleri (4 §), grovt rattfylleri (4 a §) och obehörigt avvikande frÄn trafikolycksplats (5 §). Det lindrigaste straff som föreskrivs Àr böter (t.ex. för vÄrdslöshet i trafik och olovlig körning) och det strÀngaste straff som föreskrivs Àr fÀngelse i högst tvÄ Är (grovt rattfylleri).

Sedan mitten av 1960-talet har det i lagen kriminaliserade omrĂ„det utvidgats i betydande utstrĂ€ckning. I huvuddrag har det rört sig om följande utvidgningar. StraffbestĂ€mmelserna om (grov) vĂ„rdslöshet i trafik och obehörigt avvikande frĂ„n trafikolycksplats har gjorts tillĂ€mpliga vid förande av motordrivet fordon pĂ„ andra stĂ€llen Ă€n pĂ„ vĂ€g (prop. 1972:137). De har vidare, liksom straffbestĂ€mmelsen om hindrande eller störande av trafiken pĂ„ vĂ€g, utstrĂ€ckts till att gĂ€lla vid förande av spĂ„rvagn (prop. 1975:22). Vad gĂ€ller bestĂ€mmelserna i 3 § om olovlig körning m.m. har kriminaliseringen utstrĂ€cks till att gĂ€lla inte bara körkortspliktiga fordon, utan Ă€ven t.ex. traktor, spĂ„rvagn och motorredskap (se bl.a. prop. 1972:137, prop. 1975:22 och prop. 1976/77:113). Kriminaliseringen av rattfylleri har vidgats vid flera tillfĂ€llen, bl.a. Ă„r 1975, dĂ„ gĂ€rningsbeskrivningen Ă€ndrades sĂ„ att straffansvaret skulle omfatta inte bara den som under fĂ€rden uppnĂ„tt eller överskridit blodalkoholgrĂ€nsen utan Ă€ven den som gjort detta efter fĂ€rden (prop. 1974:154). NĂ„gra Ă„r senare utstrĂ€ck- tes promillereglerna till att gĂ€lla alla motordrivna fordon, med undantag för sĂ„dana som Ă€r avsedda att föras av gĂ„ende (prop. 1977/78:77). År 1990 sĂ€nktes den nedre promillegrĂ€nsen frĂ„n 0,5 till 0,2 promille (se bet. 1989/90:JuU2 s. 18) samtidigt som den nu- varande gradindelningen i rattfylleri och grovt rattfylleri infördes (se prop. 1989/90:2). Genom lagĂ€ndring Ă„r 1999 utvidgades straff- ansvaret för rattfylleri till att avse ocksĂ„ den som framför ett motordrivet fordon eller en spĂ„rvagn efter att ha intagit narkotika i sĂ„ stor mĂ€ngd att det under eller efter fĂ€rden finns nĂ„got narkotiskt Ă€mne kvar i förarens blod, s.k. drograttfylleri (prop. 1998/99:43).

En betydelsefull inskrÀnkning av det i trafikbrottslagen straff- belagda omrÄdet har dock skett. Före Är 1995 krÀvdes för straff- barhet enligt bestÀmmelsen om vÄrdslöshet i trafik att vÀgtrafikant, spÄrvagnsförare etc. brast i den omsorg och varsamhet som till förekommande av trafikolycka betingades av omstÀndigheterna. Ansvarsfrihet gÀllde i de fall oaktsamheten varit ringa. Genom en lagÀndring som trÀdde i kraft den 1 januari 1995 skÀrptes kravet pÄ oaktsamhet sÄ att numera endast den som i vÀsentlig mÄn brister i omsorg och varsamhet ska dömas till straff enligt bestÀmmelsen.

150

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

I propositionen (1994/95:23 s. 61) pÄpekades att dittillsvarande praxis tydde pÄ att bestÀmmelsen i vissa fall hade tillÀmpats pÄ ett sÀtt som nÀrmade sig vad som gÀller vid strikt ansvar. Syftet med lagÀndringen angavs vara att ansvar för vÄrdslöshet i trafik skulle förbehÄllas sÄdana beteenden i trafiken som var att beteckna som vÄrdslösa i egentlig mening. Under lagens tillÀmpningsomrÄde borde frÀmst hÀnföras sÄdana fall dÀr trafikanten gjort sig skyldig till medvetet risktagande.

Andra trafikslagsövergripande författningar som innehÄller straff- bestÀmmelser Àr bl.a. lagen (1990:712) om undersökning av olyckor och förordningen (1990:717) om undersökning av olyckor, container- lagen (1980:152) och lagen (1975:88) med bemyndigande att med- dela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer.

I sammanhanget finns det ocksÄ anledning att beröra den regle- ring om administrativa sanktionsavgifter, som i slutet av 1970-talet infördes pÄ omrÄdet kollektiv persontrafik, nÀmligen lagen (1977:67) om tillÀggsavgift i kollektiv persontrafik (prop. 1976/77:11).

I lagen finns bestÀmmelser om rÀtt att ta ut tillÀggsavgift av resande i kollektiv persontrafik som inte kan visa upp giltig biljett. TillÀggsavgift fÄr inte tas ut om avsaknaden av giltig biljett fÄr anses vara ursÀktlig med hÀnsyn till den resandes Älder, sjukdom, bris- tande kÀnnedom om lokala förhÄllanden eller annan omstÀndighet. AngÄende avgiftens storlek stadgas att den ska bestÀmmas till ett belopp som Àr skÀligt med hÀnsyn till trafikutövarens kostnader för biljettkontrollen och avgiften för den biljett som har avkrÀvts den resande men som denne inte har kunnat visa upp.

Även före tillkomsten av lagen om tillĂ€ggsavgift i kollektivtrafik tillĂ€mpade ett flertal företag som bedrev jĂ€rnvĂ€gs-, spĂ„rvĂ€gs-, buss- eller bĂ„ttrafik system med förhöjd fĂ€rdavgift eller kontrollavgift. Den författningsmĂ€ssiga regleringen av dessa system varierade dock. Genom 1977 Ă„rs lag blev författningsstödet för systemen med kontrollavgift tydlig och regleringen av dem enhetlig.

Samtidigt som lagen om tillÀggsavgift i kollektivtrafik infördes, gjordes vissa Àndringar i BrB (prop. 1975/76:148) betrÀffande sÄdant bedrÀgligt beteende som brukar benÀmnas snyltningsbrott och som bestÄr i att en person inte gör rÀtt för sig nÀr han eller hon begagnar sig av nÄgot som tillhandahÄlls mot kontant betalning. Brottet förutsÀtter inte att nÄgon vilseleds till att tillhandahÄlla prestationen i frÄga. Till de Àndringar som genomfördes hörde att en sÀrskild ÄtalsbegrÀnsningsregel infördes (9 kap. 12 §). Den inne- bÀr att snyltningsbrott som Àr ringa fÄr Ätalas av Äklagare bara om

151

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

det av sÀrskilda skÀl Àr pÄkallat frÄn allmÀn synpunkt. Avsikten med ÄtalsbegrÀnsningsregeln var att straffpÄföljd för snyltning pÄ all- mÀnna samfÀrdsmedel i stor utstrÀckning skulle ersÀttas av tillÀggs- avgift enligt den ovan redovisade lagen.

I förarbetena till lagen om tillÀggstrafik i kollektivtrafik anfördes (prop. 1976/77:11 s. 14) att ÄtalsbegrÀnsningsregeln i BrB i förening med regleringen av systemet med tillÀggsavgifter i praktiken skulle komma att innefatta en betydande avkriminalisering.

4.9.2Sjöfart

Det finns en mÀngd specialstraffrÀttsliga författningar pÄ sjöfartens omrÄde. HÀr ska inledningsvis redovisas de som innehÄller en mer omfattande straffrÀttslig reglering, nÀmligen sjölagen (1994:1009), sjömanslagen (1973:282), fartygssÀkerhetslagen (2003:364), lagen (2004:487) om sjöfartsskydd och lagen (1980:424) om ÄtgÀrder mot förorening frÄn fartyg.

NÀr 1994 Ärs sjölag infördes innehöll den i stor utstrÀckning bestÀmmelser som var nÀstan likalydande med de som hade funnits i den föregÄende sjölagen (1891:34 s. 1). Den Àldre sjölagen hade dock under Ärens lopp genomgÄtt en mÀngd Àndringar och vid upphÀvandet innehöll den inte nÄgon paragraf som stod oförÀndrad sedan lagens tillkomst.

Sjölagen bestÄr av 22 kapitel som Àr uppdelade pÄ sex avdel- ningar. De första fem avdelningarna innehÄller, i tur och ordning, bestÀmmelser om fartyg (nationalitet, fartygsregister m.m.), om rederi, om ansvar (redares ansvar, om skada genom fartygs samman- stötning m.m.), om avtal om befordran och om sjöolyckor. I den sjÀtte avdelningen finns avslutande bestÀmmelser, dÀribland dryga tiotalet paragrafer med straffbestÀmmelser (20 kap.).

Flera av straffbestÀmmelserna liknar bestÀmmelser som finns i trafikbrottslagen, men avser gÀrningar som begÄs i sjötrafik. Det gÀller t.ex. bestÀmmelserna om vÄrdslöshet i sjötrafik (20 kap. 2 §), sjöfylleri (20 kap. 4 §) och grovt sjöfylleri (20 kap. 5 §). I sjölagen finns ocksÄ motsvarigheter till trafikbrottslagens straffbestÀmmel- ser om hindrande eller störande av trafiken pÄ vÀg (20 kap. 3 §) och obehörigt avvikande frÄn trafikolycksplats (se 20 kap. 8 §). DÀrut- över innehÄller sjölagen ett antal straffbestÀmmelser som avser befÀlhavares och redares skyldigheter enligt lagen samt, i nÄgot fall, Àven fartygsÀgares skyldigheter. Vad som straffbelÀggs Àr t.ex. befÀl-

152

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

havares försummelse att se till att fartyget Àr sjövÀrdigt (20 kap. 1 §), redares försummelse att avhjÀlpa fel eller brist i sjövÀrdigheten (20 kap. 1 §), befÀlhavares avvikelse frÄn tjÀnsten och övergivande av fartyget (20 kap. 6 §), befÀlhavares försummelse att medföra skeppshandlingar (20 kap. 10 §) och fartygsÀgares ÄsidosÀttande av försÀkringsplikt (20 kap. 14 §). Om en gÀrning Àr belagd med strÀng- are straff i BrB, döms straff inte ut enligt sjölagen (20 kap. 15 §).

I betĂ€nkandet SkadestĂ„ndsansvar och försĂ€kringsplikt vid sjötrans- porter – Atenförordningen och försĂ€kringsdirektivet i svensk rĂ€tt, SOU 2012:8, föreslĂ„s att det ska införas en ny straffbestĂ€mmelse i sjölagen som kriminaliserar tvĂ„ skilda beteenden. Det första stycket i den föreslagna straffbestĂ€mmelsen ska sĂ€kerstĂ€lla att transportö- ren har en försĂ€kring eller nĂ„gon annan ekonomisk sĂ€kerhet enligt 4a. 1 i bilagan I till Atenförordningen eller enligt 15 kap. 18 § sjö- lagen. Straffskalan för detta brott ska vara böter eller fĂ€ngelse i högst sex mĂ„nader. Brottet kan begĂ„s uppsĂ„tligen eller av oaktsam- het. Enligt det andra föreslagna stycket intrĂ€der straffansvar för befĂ€lhavare vid Ă„sidosĂ€ttande av skyldighet enligt 15 kap. 19 § om att medföra certifikat ombord. I förslaget föreslĂ„s att straffskalan för detta brott enbart ska vara böter (a. bet. s. 250). Förlaget inne- bĂ€r en nykriminalisering.

En annan lag pÄ sjöfartsomrÄdet som innehÄller ett flertal straff- bestÀmmelser Àr sjömanslagen. Lagen Àr av arbetsrÀttslig karaktÀr. Den gÀller arbetstagare som Àr anstÀlld för fartygsarbete pÄ svenskt fartyg och som under den tid dÄ denne tjÀnstgör ombord har befattning pÄ fartyget. I lagen finns bestÀmmelser om anstÀllnings- avtal, befattning pÄ fartyg, fartygsnÀmnd, fri resa, lön och vÄrd till följd av skada eller sjukdom, fartygsarbete, tvÄngsmedel och ansvar.

I straffbestÀmmelserna stadgas ansvar för bl.a. missbruk av den rÀtt att anvÀnda vÄld eller ta nÄgon i förvar ombord som föreskrivs i lagen (66 §) och för sjömans medtagande av gods som kan utsÀtta fartyget m.m. för fara eller vÄlla oordning ombord (65 §). I bÄda dessa fall Àr oaktsamhet tillrÀckligt för straffbarhet. Som ytterligare exempel pÄ vad som straffbelÀggs i lagen kan nÀmnas sjömans vÄld eller hot mot befÀlhavaren eller annan förman pÄ fartyget (67 §) och myteri (68 §), vilka i subjektivt hÀnseende förutsÀtter uppsÄt. Flera av straffbestÀmmelserna upptar strÀnga straffskalor. För vÄld eller hot mot befÀlhavare m.fl. stadgas fÀngelse i högst tvÄ Är och för vissa fall av myteri föreskrivs fÀngelse i högst sex Är. Straff- bestÀmmelserna omfattar ocksÄ ett antal förseelser med enbart böter i straffskalan (se t.ex. 62 och 63 §§). I lagen föreskrivs att

153

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

förberedelse och stÀmpling till myteri, liksom underlÄtenhet att avslöja sÄdant brott Àr straffbart, liksom försök och förberedelse till vÄld eller hot mot befÀlhavare m.fl. i vissa fall (69 §). Om en gÀrning Àr belagd med strÀngare straff i annan lag, t.ex. BrB, ska den tillÀmpas (74 §).

I 2003 Ärs fartygssÀkerhetslag finns bestÀmmelser om allmÀnna krav pÄ fartyg och deras bemanning, sÀrskilda krav för anvÀndning av vissa fartyg, arbetsmiljö pÄ fartyg m.m. Lagen ersatte den tidigare fartygssÀkerhetslagen (1988:49), som hade blivit svÄröverskÄdlig och svÄrlÀst pÄ grund av det stora antalet Àndringar som föranletts av anpassning till internationella regler (prop. 2002/03:109 s. 72 f.). De huvudsakliga skillnaderna mellan den nya och den gamla lagen var av redaktionell natur, men i vissa avseenden medförde den nya lagen Àven Àndringar i sak. En av dessa Àndringar i sak var att arbetsmiljön ombord huvudsakligen skulle regleras i arbetsmiljö- lagen (1977:1160), i stÀllet för som tidigare i fartygssÀkerhetslagen. Denna Àndring ledde till en viss minskning av det omrÄde som straffsanktionerades i fartygssÀkerhetslagen. Till följd av att flera EU-direktiv pÄ sjöfartsomrÄdet genomfördes med den nya lagen, utvidgades dock samtidigt det i lagen straffsanktionerade omrÄdet i andra avseenden.

De gĂ€rningar som straffbelĂ€ggs i fartygssĂ€kerhetslagen Ă€r mĂ„nga till antalet (se 8 kap. 1–3 §§). För mindre allvarliga förseelser stadgas enbart böter. Den strĂ€ngaste straffskalan föreskriver böter eller fĂ€ngelse i ett Ă„r (8 kap. 1 §). Om en gĂ€rning Ă€r belagd med strĂ€ng- are straff i BrB eller i sjölagen, ska inte dömas till ansvar enligt fartygssĂ€kerhetslagen (8 kap. 5 §).

En annan lag pĂ„ sjöfartsomrĂ„det som straffbelĂ€gger en mĂ€ngd gĂ€rningar Ă€r lagen om sjöfartsskydd. Lagen innehĂ„ller komplette- rande bestĂ€mmelser till en EU-förordning (nr 725/2004) om för- bĂ€ttrat sjöfartsskydd pĂ„ fartyg och i hamnanlĂ€ggningar, som syftar till att skydda sjöfartssektorn mot grova vĂ„ldsbrott, bl.a. terrorism. Införandet av lagen Ă„r 2004 innebar en pĂ„taglig nykriminalisering. De gĂ€rningar som straffbelĂ€ggs i lagen Ă€r bl.a. att bryta mot ett för- bud för ett fartyg att resa eller för en hamnanlĂ€ggning att betjĂ€na fartyg i internationell trafik, att anvĂ€nda fartyg eller hamnanlĂ€gg- ning utan erforderliga certifikat, att underlĂ„ta att se till att fartyget undergĂ„r föreskriven tillsyn och att inte efterkomma en begĂ€ran om att upprĂ€tta skyddsdeklaration (se 22–24 §§).

Straffskalorna som upptas i lagens straffbestÀmmelser ligger i nivÄ med de ovan beskrivna straffskalorna i fartygssÀkerhetslagen;

154

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

den strÀngaste straffskalan Àr böter eller fÀngelse i högst ett Är. Lagen om sjöfartsskydd innehÄller en likadan konkurrensregel som fartygssÀkerhetslagen (26 §).

Genom 1980 Ärs lag om ÄtgÀrder mot förorening frÄn fartyg över- förs flera globala konventioner pÄ det marina miljöskyddets omrÄde till svensk rÀtt. Lagen innehÄller Ätskilliga straffbestÀmmelser, varav flera med fÀngelse i straffskalan. Exempelvis ska den som uppsÄt- ligen eller av oaktsamhet bryter mot förbud att slÀppa ut olja eller andra skadliga Àmnen dömas till böter eller fÀngelse i tvÄ Är, om inte gÀrningen Àr belagd med strÀngare straff i BrB eller miljöbalken (10 kap. 1 §). Som ytterligare exempel pÄ vad som straffbelÀggs i lagen kan nÀmnas att den som uppsÄtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift om skyldighet att rapportera utslÀpp m.m. ska dömas till böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader (10 kap. 4 §).

NÀr ovannÀmnda lag infördes ersatte den tvÄ Àldre lagar som innehöll bestÀmmelser om ÄtgÀrder mot vattenförorening frÄn fartyg (SFS 1972:275 och SFS 1976:6). Bakgrunden till tillkomsten av 1980 Ärs lag var dels att det krÀvdes ytterligare bestÀmmelser pÄ omrÄdet med anledning av Sveriges tilltrÀde till 1978 Ärs protokoll till MARPOL-konventionen (1973 Ärs internationella havsföro- reningskonvention), dels att bestÀmmelserna i de Àldre lagarna var svÄröverskÄdliga. Den nya lagen innebar bl.a. att straffen för vissa brott skÀrptes. (Se prop. 1979/80:167.)

År 1984 infördes i lagen regler om en sanktionsavgift, vatten- föroreningsavgift, som Ă€r tĂ€nkt att vara en förstĂ€rkning av straff- sanktionerna vid otillĂ„tna utslĂ€pp frĂ„n fartyg (se prop. 1982/83:87 s. 14). Regleringen innebĂ€r att straff kan utdömas trots att avgift utgĂ„r. Omfattningen av det i lagen kriminaliserade omrĂ„det pĂ„verk- ades dĂ€rför inte av att den nya sanktionen infördes.

BestÀmmelserna om vattenföroreningsavgift innebÀr bl.a. att om ett förbud mot utslÀpp av olja har övertrÀtts och utslÀppet inte Àr obetydligt, ska en sÀrskild avgift pÄföras fartygets redare eller Àgare, oavsett om dessa Àr en fysisk eller juridisk person (8 kap. 1 och 2 §§). Avgiftsskyldigheten bygger pÄ principen om strikt ansvar. Avgiften, som beslutas av Kustbevakningen, bestÀms med hÀnsyn dels till utslÀppets omfattning, dels till fartygets storlek (8 kap. 3 och 5 §§).

Utredningen om översyn av lagen (1980:424) om ÄtgÀrder mot förorening frÄn fartyg föreslÄr i sitt betÀnkande Ny lag om nya ÄtgÀrder mot förorening frÄn fartyg, SOU 2011:82, att den nuvarande lagen ska ersÀttas med en ny lag med samma namn. Utredningen

155

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

föreslÄr vidare ett antal Àndringar för att anpassa regelverket till den internationella regleringen pÄ omrÄdet. NÀr det gÀller straffsanktio- neringen i lagen innebÀr förslaget bl.a. att handlingsregler som har föreskrivits pÄ lÀgre normgivningsnivÄ Àn regeringen inte lÀngre kommer att vara förenade med ett straffansvar dÀr fÀngelse ingÄr i straffskalan (a. bet. s. 239 ff.).

Flera specialstraffrÀttsliga författningar pÄ omrÄdet sjöfart inne- hÄller föreskrifter om registrering i det fartygsregister, som enligt sjö- lagen ska föras. Det handlar om fartygsregisterförordningen (1975:927), förordningen (1975:929) med vissa bestÀmmelser om fartygs identifie- ring och lagen (1979:377) om registrering av bÄtar för yrkesmÀssig sjöfart m.m.

I fartygsregisterförordningen finns bl.a. nÀrmare regler om vilka uppgifter som ska redovisas i fartygsregistrets olika delar; skepps- delen, skeppsbyggnadsdelen och bÄtdelen. Enligt förordningen Àr det straffbelagt med penningböter att uppsÄtligen eller av oaktsam- het bryta mot viss anmÀlningsskyldighet, t.ex. avseende Àndring av förhÄllanden som ska redovisas i fartygsregistret (7 kap. 7 §). I för- ordningen stadgas Àven böter för befÀlhavare eller redare som upp- sÄtligen eller av oaktsamhet bryter mot en bestÀmmelse om att skepp inte fÄr hÄllas i drift utan gÀllande nationalitetshandling.

I förordningen med vissa bestÀmmelser om fartygs identifiering straffbelÀggs bl.a. vissa övertrÀdelser av bestÀmmelser om mÀrkning av registrerade fartyg. Straffansvaret omfattar sÄvÀl uppsÄtliga som oaktsamma övertrÀdelser. Straffet Àr böter.

Lagen om registrering av bÄtar för yrkesmÀssig sjöfart m.m. inne- hÄller sÀrskilda bestÀmmelser om registrering som ska ske i fartygs- registrets bÄtdel. I lagen straffbelÀggs underlÄtenhet att anmÀla bÄt för avregistrering i vissa fall. Straffet Àr penningböter.

Ett par specialstraffrÀttsliga författningar pÄ omrÄdet rör flott- ning, som inte lÀngre förekommer i Sverige. Det handlar om lagen (1919:426) om flottning i allmÀn flottled och lagen (1983:294) om inrÀttande, utvidgning och avlysning av allmÀn flottled.

Utöver de författningar som redogjorts för ovan finns det pÄ sjö- fartens omrÄde omkring ett tjugotal specialstraffrÀttsliga författningar. En av de mer betydelsefulla Àr sjötrafikförordningen (1986:300) som bl.a. innehÄller de grundlÀggande föreskrifterna för förandet av fartyg i svenska vatten. Vidare kan nÀmnas lagen (1932:55) om vikt- mÀrkning i vissa fall av gods som skall inlastas Ä fartyg, kungörelsen (1970:344) om kompetenskrav för förare av större fritidsbÄtar, förord- ningen (1974:235) om tillstÄnd till sjöfart i inrikes trafik med utlÀndskt

156

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

fartyg m.m., förordningen (1982:569) om lotsning m.m., lagen (1983:293) om inrÀttande, utvidgning och avlysning av allmÀn farled och allmÀn hamn, förordningen (1983:744) om trafiken pÄ Göta kanal, lagen (1985:126) om ÄtgÀrder till skydd för svensk sjöfart, svÀvarfarts- förordningen (1986:305), förordningen (1994:1162) om skeppsmÀt- ning, lagen (1996:19) om begrÀnsning av rÀtten att bedriva linjesjö- fart pÄ Gotland, förordningen (1997:1121) om farledsavgift, förord- ningen (1998:1355) om trafik med höghastighetsfartyg och fartygs- sÀkerhetsförordningen (2003:438). Ett par författningar innehÄller bestÀmmelser om sjömÀn, se mönstringslagen (1983:929) och lagen (1998:958) om vilotid för sjömÀn. Det finns ocksÄ tvÄ beredskaps- författningar pÄ omrÄdet, lagen (1939:299) om förbud i vissa fall mot överlÄtelse eller upplÄtelse av fartyg m.m. och lagen (1940:176) med vissa bestÀmmelser om fraktfart med svenska fartyg.

Flera av författningarna har sin bakgrund i internationella kon- ventioner eller i EU-rÀtten. Till dessa författningar hör bl.a. nÄgra av de nyare: lagen (2003:367) om lastning och lossning av bulkfartyg

(avser sjösÀkerhet), lagen (2006:1209) om hamnskydd (avser att förebygga grova vÄldsbrott mot sjönÀringen) och barlastvattenlagen (2009:1165) (avser miljöskydd). SistnÀmnda lag har Ànnu inte trÀtt i kraft.

Merparten av de aktuella författningarna har tillkommit frÄn början av 1980-talet och fram till i dag. Huvuddelen av författ- ningarna innehÄller enbart straffbestÀmmelser som inte föreskriver strÀngare straff Àn penningböter eller böter. De tre nyss berörda nyare lagarna hör dock till dem som innehÄller straffbestÀmmelser som har fÀngelse i straffskalan. Vad gÀller det subjektiva kravet Àr oaktsamhet tillrÀckligt för straffbarhet enligt de flesta av författ- ningarnas straffbestÀmmelser.

Den 31 december 2012 lÀmnades en lagrÄdsremiss om förslag till lag om bevakning ombord pÄ svenska fartyg. Förslaget bygger pÄ departementspromemorian Bevakning ombord pÄ svenska fartyg, Ds 2012:15. Bakgrunden till förslaget Àr bl.a. den ökade omfatt- ningen och brutaliseringen av piratverksamhet som har föranlett en diskussion om behovet av bÀttre möjligheter för svenska handels- fartyg att skydda sig sjÀlva mot attacker, bl.a. genom att bevÀpnad sÀkerhetspersonal frÄn privata sÀkerhetsföretag ska kunna medföras ombord. Den nya lagen föreslÄs gÀlla för bevakning ombord pÄ svenskt fartyg i syfte att skydda fartyget, besÀttningen, passage- rarna och lasten mot angrepp av utomstÄende personer. Lagen ska Àven gÀlla i frÄga om fartyg som omfattas av Europaparlamentets

157

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

och rÄdets förordning (EG) nr 725/2004 om förbÀttrat sjöfarts- skydd pÄ fartyg och i hamnanlÀggningar och som befinner sig utan- för Europeiska ekonomiska samarbetsomrÄdet. I den föreslagna lagen krÀvs tillstÄnd för att redare ska fÄ anlita sÀkerhetspersonal för bevakning som omfattas av lagen. Det föreslÄs fyra straff- bestÀmmelser i lagen som bl.a. straffbelÀgger att anlita sÀkerhets- personal för bevakning utan tillstÄnd, innehav av skjutvapen eller ammunition ombord utan rÀtt till det i tillstÄndet, brytande mot villkor om förvaring av skjutvapen eller ammunition och under- lÄtenhet att anteckna vissa uppgifter i skeppsdagboken. Vidare straffbelÀggs att lÀmna osann uppgift vid tillsyn och lÀmna osann uppgift i skeppsdagboken. I lagens 1 § anges uttryckligen att lagen (1974:191) om bevakningsföretag och vapenlagen (1996:67) inte ska tillÀmpas i frÄga om bevakning samt innehav av ammunition som krÀver tillstÄnd enligt den föreslagna lagen. Förslaget innebÀr en nykriminalisering.

4.9.3VĂ€gtrafik

Det finns omkring ett trettiotal specialstraffrĂ€ttsliga författningar som kan hĂ€nföras till vĂ€gtrafikomrĂ„det. Till de mer centrala, som kommer att beröras nĂ€rmare nedan, hör bl.a. trafikförordningen (1998:1276), fordonslagen (2002:574), fordonsförordningen (2009:211), lagen (2001:558) om vĂ€gtrafikregister, förordningen (2001:650) om vĂ€gtrafik- register, körkortslagen (1998:488), körkortsförordningen (1998:980), yrkestrafiklagen (2012:210), yrkestrafikförordningen (2012:237), taxi- trafiklagen (2012:211), taxitrafikförordningen (2012:238), förord- ningen (1998:786) om internationella vĂ€gtransporter inom Europeiska ekonomiska samarbetsomrĂ„det (EES) och lagen (1971:965) om straff för trafikbrott som begĂ„tts utomlands. Även trafikskadelagen (1975:1410) och lagen (1976:357) om motortĂ€vlingsförsĂ€kring fĂ„r sĂ€gas höra till det aktuella omrĂ„det och kommer att tas upp sist i avsnittet.

NÀr trafikförordningen trÀdde i kraft den 1 oktober 1999 ersatte den vÀgtrafikkungörelsen (1972:603). InnehÄllet i trafikförord- ningen utgjordes huvudsakligen av bestÀmmelser som oförÀndrade hade förts över frÄn vÀgtrafikkungörelsen samt frÄn terrÀngtrafik- kungörelsen (1972:594) och vÀgmÀrkesförordningen (1978:1001). Genom införandet av trafikförordningen kom alla bestÀmmelser om trafik pÄ vÀg och i terrÀng att samlas i en gemensam författning,

158

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

som var tydligare och mer lÀttöverskÄdlig Àn den tidigare regle- ringen.

Sedan trafikförordningen infördes har det gjorts ett flertal Àndringar i den. Som exempel kan nÀmnas att det har införts hjÀlm- tvÄng för cyklister under 15 Är (SFS 2004:296), att reglerna om det antal passagerare som fÄr tas med i en bil och pÄ en motorcykel har Àndrats (SFS 2005:949) och att nya bestÀmmelser om anvÀndningen av bilbÀlte och om miljözoner har införts (SFS 2006:1208).

StraffbelĂ€ggningen i trafikförordningen Ă€r omfattande. Straff- bestĂ€mmelserna riktar sig t.ex. mot förare av motordrivet fordon (14 kap. 3–5 §§), andra trafikanter (14 kap. 6–10 §§) eller fordons- Ă€gare m.fl. (14 kap. 11–13 §§). SĂ„vĂ€l uppsĂ„tliga som oaktsamma övertrĂ€delser av trafikreglerna Ă€r straffbelagda. I ett par bestĂ€mmel- ser föreskrivs att Ă€ven medverkan till viss gĂ€rning ska vara straffbar (se 14 kap. 4 och 11 §§).

Det straff som föreskrivs i trafikförordningens straffbestÀmmel- ser Àr, med ett undantag, penningböter. För den som anordnar tÀvling pÄ vÀg utan tillstÄnd eller i strid mot ett tillstÄnd Àr straffet dock böter (14 kap. 1 §).

Trafikförordningens bestĂ€mmelser ska inte tillĂ€mpas om straff kan dömas ut enligt BrB eller trafikbrottslagen (14 kap. 14 §). HĂ€r kan pĂ„minnas om den inskrĂ€nkning som Ă„r 1995 skedde av det straffbara omrĂ„det för vĂ„rdslöshet i trafik (se ovan). De flesta av de fall som omfattades av inskrĂ€nkningen förvĂ€ntades kunna bestraffas enligt nĂ„gon annan sĂ€rskilt straffbelagd trafikregel (se prop. 1994/95: 23 s. 62). Ändringen i trafikbrottslagen torde alltsĂ„ ha inneburit att trafikförordningens straffbestĂ€mmelser blev tillĂ€mp- liga i större utstrĂ€ckning.

Vid vissa straffsanktionerade övertrÀdelser av trafikförord- ningens regler i 4 kap. om högsta tillÄtna last av fordon kan Àven en sanktionsavgift, som benÀmns överlastavgift, tas ut av fordons- Àgaren eller, i undantagsfall, av annan som anvÀnder fordonet utan lov; se lagen (1972:435) om överlastavgift. NÄgon avkriminalisering skedde alltsÄ inte vid införandet av reglerna om överlastavgift, utan vid överlast kan i stÀllet den enskilde drabbas av dubbla sanktioner. Reglerna om överlastavgift syftade till att neutralisera de vinster som kunde uppnÄs genom att överskrida belastningsbestÀmmel- serna, nÄgot som straffet inte var utformat att göra (se prop. 1972:81 s. 69 f.). FrÄgan om avkriminalisering (alternativt upphÀv- ande av reglerna om överlastavgift) har senare övervÀgts av rege- ringen (se prop. 1994/95:23 s. 62 f.), men resulterade endast i att

159

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

avgiftssystemets tillÀmpningsomrÄde inskrÀnktes genom att grÀnsen för nÀr överlastavgift ska tas ut höjdes. Mot avkriminalisering anfördes bl.a. (se a. prop. s. 64) att det kunde ifrÄgasÀttas om en sÄdan förÀndring skulle medföra nÄgon större lÀttnad för polisens del, eftersom polisens hantering av den aktuella typen av Àrenden ÀndÄ inte skulle upphöra. Det var nÀmligen regelmÀssigt polisens uppgifter i primÀrrapporten som lÄg till grund för berÀkningen av överlastavgifterna.

År 1977 skedde en avkriminalisering av vĂ€sentlig betydelse pĂ„ det omrĂ„de som i dag regleras i trafikförordningen, men som dĂ„ frĂ€mst reglerades i vĂ€gtrafikkungörelsen. Parkeringsförseelser hade fram till dess varit straffbelagda. Genom införandet av lagen (1976:206) om felparkeringsavgift kom de flesta former av parkeringsförseelser i stĂ€llet att sanktioneras med en avgift. Fordonets registrerade Ă€gare gjordes strikt ansvarig för avgiften. Syftet med det nya sanktions- systemet var att, utan att ge avkall pĂ„ rĂ€ttssĂ€kerheten, skapa en enklare och mindre resurskrĂ€vande ordning för beivrande av parke- ringsförseelser (prop. 1975/76:106 s. 1).

I motiven till lagen om felparkeringsavgift anfördes (a. prop. s. 33 f.) att parkeringsbotssystemet (det straffrĂ€ttsliga systemet) hade kommit att förutsĂ€tta en uppföljning genom resurskrĂ€vande förfaranden i en omfattning som mĂ„ste anses orimlig, bedömd med utgĂ„ngspunkt i en riktig prioritering av polis-, Ă„klagar- och domstols- vĂ€sendets resurser. Som exempel pekades pĂ„ att det inom Stock- holms kommun hade krĂ€vts att den vid polismyndigheten och tingsrĂ€tten med parkeringsförseelser sysselsatta personalstyrkan mer Ă€n fördubblats pĂ„ ett par Ă„r. NĂ€r det gĂ€llde Ă„klagarvĂ€sendet konstaterades att i landet som helhet nĂ€stan hĂ€lften och i Stock- holm och Göteborg avsevĂ€rt mer Ă€n hĂ€lften av alla strafförelĂ€gg- anden avsĂ„g parkeringsförseelser. Att resurser av denna omfattning avdelades för det i ett större sammanhang sett begrĂ€nsade syftet att Ă„tgĂ€rda förseelser mot bestĂ€mmelser om fordons stannande och parkering, ansĂ„gs inte godtagbart i lĂ€ngden. Den föreslagna reformen bedömdes leda till betydande resursbesparingar. SĂ„vitt gĂ€llde Stockholm berĂ€knades personalstyrkan pĂ„ parkeringskontoret kunna mer Ă€n halveras. Vad gĂ€llde Ă„klagarvĂ€sendet konstaterades att all den personal som sysselsattes med strafförelĂ€gganden pĂ„ grund av parkeringsförseelser kunde frigöras för andra arbetsuppgifter. Även belastningen pĂ„ domstolsvĂ€sendet bedömdes minska. HĂ€r syntes en reducering av arbetsmĂ€ngden sĂ„vitt avsĂ„g parkeringsförseelser med mer Ă€n hĂ€lften sannolik.

160

SOU 2013:38 KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

BestĂ€mmelser pĂ„ fordonsomrĂ„det fanns tidigare bl.a. i fordons- kungörelsen (1972:595) och terrĂ€ngtrafikkungörelsen (1972:594). Regelverket hade dock blivit alltmer svĂ„röverskĂ„dligt till följd av att det, sedan Sverige anslöt sig till EES-avtalet och dĂ€refter blev medlem i EU, hade tillkommit ett mycket stort antal direktiv pĂ„ fordonsomrĂ„det som mĂ„ste genomföras i svensk rĂ€tt. NĂ€mnda för- fattningar upphĂ€vdes Ă„r 2003, dĂ„ fordonslagen och fordonsför- ordningen (2002:925) trĂ€dde i kraft (prop. 2001/02:130). År 2009 infördes den nu gĂ€llande fordonsförordningen. Bakgrunden hĂ€rtill var att ett nytt ramdirektiv föranledde en ny disposition pĂ„ förord- ningsnivĂ„.

Regelverket pĂ„ fordonsomrĂ„det kan schematiskt sĂ€gas bestĂ„ av tvĂ„ större delar; dels bestĂ€mmelser som avser ett fordons beskaffen- het och utrustning och som sĂ„ledes svarar pĂ„ frĂ„gan vilka krav som gĂ€ller i frĂ„ga om bromsar, belysning, bilbĂ€lten etc., dels bestĂ€mmel- ser som avser kontrollen av att ett fordon ocksĂ„ uppfyller gĂ€llande krav. Fordonslagen upptar huvudsakligen bestĂ€mmelser om kon- trollen och kontrollformerna samt besiktningsverksamheten. I frĂ„ga om beskaffenhet och utrustning finns dĂ€r endast ett bemyndigande för regeringen, eller den myndighet som regeringen bestĂ€mmer, att meddela föreskrifter. Detta bemyndigande överförs i fordons- förordningen i allt vĂ€sentligt till Transportstyrelsen. I fordonsför- ordningen ligger tyngdpunkten pĂ„ de nĂ€rmare bestĂ€mmelserna om typgodkĂ€nnande, godkĂ€nnande av enstaka fordon, den löpande kontrollen av fordon och de övriga kontrollformerna. (Se E. Hagard Linander, B. Magnusson, E. Römbo och Å. StĂ„hl, Trafikkommen- tarer, 2010, s. 530 f.)

Fordonslagen innehÄller endast en straffbestÀmmelse (5 kap. 1 §). Den föreskriver böter för den som uppsÄtligen hindrar eller försvÄrar viss inspektion eller kontroll. I bestÀmmelsen finns ocksÄ en upplysning om att straffbestÀmmelser Àven finns i de föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigandena i lagen.

I fordonsförordningen upptas ett flertal straffbestĂ€mmelser (8 kap. 5–9 §§). Det straff som stadgas i bestĂ€mmelserna Ă€r antingen böter eller penningböter och för ansvar Ă€r det tillrĂ€ckligt att gĂ€r- ningen begĂ„tts av oaktsamhet. Exempelvis föreskrivs att Ă€garen av ett fordon ska dömas till penningböter om han eller hon upp- sĂ„tligen eller av oaktsamhet har underlĂ„tit att göra vad som skĂ€ligen har kunnat krĂ€vas av honom eller henne för att hindra att fordonet anvĂ€nts i strid mot föreskrifter som meddelats med stöd av förord- ningen (8 kap. 9 §). Samma sak gĂ€ller bl.a. föraren, om denne har

161

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

kÀnt till hindret för att anvÀnda fordonet pÄ det sÀtt som skett. Det kan pÄpekas att det finns ett omfattande regelverk i myndighets- föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen.

StraffbestÀmmelserna i fordonslagen och fordonsförordningen Àr subsidiÀra till BrB och trafikbrottslagen.

I lagen om vÀgtrafikregister, som trÀdde i kraft Är 2001, finns bestÀmmelser om det av Transportstyrelsen förda trafikadministra- tiva vÀgtrafikregistret. Detta register bestÄr av bl.a. de tidigare körkorts-, fordons-, yrkestrafik- och felparkeringsregistren. Lagen innehÄller vidare de grundlÀggande bestÀmmelserna om registrering av fordon. Kompletterande föreskrifter till lagen finns i den sam- tidigt införda förordningen om vÀgtrafikregister.

Regleringen i lagen om vÀgtrafikregister och den tillhörande för- ordningen ersatte bl.a. bestÀmmelser som fanns i bilregisterkun- görelsen (1972:599), exportvagnskungörelsen (1964:39), turistvagns- kungörelsen (1972:601) och kungörelsen (1973:766) om interims- licens för fordon. I den nya regleringen, som föranleddes av behovet av en EU-anpassning och en modernisering av regelverket, upptogs mÄnga av de materiella bestÀmmelserna frÄn nÀmnda kun- görelser oförÀndrade.

I lagen om vĂ€gtrafikregister straffbelĂ€ggs olika former av brukande av ett oregistrerat fordon (29–30 §§). I subjektivt hĂ€nseende Ă€r oaktsamhet tillrĂ€ckligt för ansvar. Straffet Ă€r penningböter.

Förordningen om vĂ€gtrafikregister upptar flera straffbestĂ€m- melser (17 kap. 1–4 §§). DĂ€r straffbelĂ€ggs t.ex. att bruka ett fordon i strid med vad som föreskrivs om skyldighet att förse ett registre- rat fordon med registreringsskyltar och att hĂ„lla dessa vĂ€l synliga och i sĂ„dant skick att de lĂ€tt kan avlĂ€sas. Enligt samtliga straff- bestĂ€mmelser Ă€r oaktsamhet tillrĂ€ckligt för straffbarhet. Det straff som föreskrivs Ă€r antingen penningböter eller böter.

Vad gÀller straffsanktioneringen i förordningen om vÀgtrafik- register ska nÀmnas att införandet av förordningen innebar att underlÄten anmÀlan om Àgarbyten och de förfaranden som hÀnger samman med en sÄdan anmÀlan avkriminaliserades (se E. Hagard Linander m.fl., Trafikkommentarer, 2010, s. 722).

NÀr 1998 Ärs körkortslag och körkortsförordning trÀdde i kraft ersatte de den Àldre körkortslagen (1977:477) respektive den Àldre körkortsförordningen (1977:722), vilka under Ärens lopp hade Àndrats och kompletterats i sÄ stor omfattning att regelverket hade blivit svÄrtillgÀngligt och bestÀmmelserna delvis hade kommit att överlappa varandra. Den nya körkortslagen innebar pÄ ett flertal

162

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

omrÄden ingen Àndring i sak jÀmfört med vad som tidigare gÀllde. Exempelvis lÀmnades reglerna om körkortsingripande i huvudsak oförÀndrade. De Àndringar som genomfördes innebar bl.a. att det blev obligatoriskt att ha körkortstillstÄnd vid all övningskörning, att en godkÀnd handledare ska ha uppsikt över all privat övningskör- ning och att det infördes krav pÄ regelbundna lÀkarbesök för körkorts- havare som fyllt 45 Är avseende vissa behörigheter. (Se a.a. s. 395 ff.)

I körkortslagen finns endast tvÄ straffbestÀmmelser. I dessa straffbelÀggs att, uppsÄtligen eller av oaktsamhet, bryta mot skyldig- heten att medföra körkort (9 kap. 2 §) respektive att inte överlÀmna ogiltigt körkort eller förarbevis till Transportstyrelsen (9 kap. 3 §). I bÄda fallen Àr straffet penningböter. BestÀmmelser om ansvar för den som i annat fall Àn de nu nÀmnda kör fordon i strid mot körkortslagen eller som tillÄter sÄdan körning finns dock i trafik- brottslagen (se ovan).

Även körkortsförordningen innehĂ„ller tvĂ„ straffbestĂ€mmelser. I en av dessa straffbelĂ€ggs att lĂ€mna oriktig uppgift vid ansökan eller anmĂ€lan enligt förordningen (9 kap. 2 §). Det kan t.ex. handla om en ansökan om körkortstillstĂ„nd. BestĂ€mmelsen Ă€r subsidiĂ€r till BrB. Den andra bestĂ€mmelsen avser bl.a. den situationen att ett fordon som anvĂ€nds vid övningskörning inte har varit försett med skylt som anger detta (9 kap. 3 §). Straffansvaret drabbar den som har uppsikt över körningen.

Enligt bÄda straffbestÀmmelserna Àr oaktsamhet tillrÀckligt för ansvar och det straff som kan utdömas Àr penningböter.

Yrkestrafiklagen innehÄller bestÀmmelser om yrkesmÀssig trafik pÄ vÀg, t.ex. uppstÀlls i lagen krav pÄ trafiktillstÄnd för att fÄ driva yrkesmÀssig trafik. TillÀmpningsföreskrifter till lagen finns i yrkes- trafikförordningen.

Nuvarande lag och förordning Àr frÄn Är 2012. Dessförinnan gÀllde yrkestrafiklagen (1998:490) och yrkestrafikförordningen (1998:779). 1998 Ärs reglering hade vid ikrafttrÀdandet ersatt yrkes- trafiklagen (1988:263) och yrkestrafikförordningen (1988:1503). Dessa hade i sin tur ersatt motsvarigheter frÄn Är 1979: yrkestrafik- lagen (1979:559) och yrkestrafikförordningen (1979:871). 1979 Ärs lagstiftning motsvarade sakligt sett till största delen 1940 Ärs förord- ning angÄende yrkesmÀssig automobiltrafik m.m. Àven om denna givetvis under sin lÄnga giltighetstid hade förÀndrats i mÄnga avseen- den (se E. Hagard Linander m.fl., Trafikkommentarer, 2010, s. 728).

Det huvudsakliga syftet med 1998 Ärs lagstiftning var att skapa en sammanhÄllen författningsstruktur för yrkestrafiken. Reglerna

163

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

för yrkesmĂ€ssig trafik sĂ„gs över, moderniserades och harmonise- rades ytterligare med EU:s regelverk (se a.a. s. 734). År 2012 upp- hĂ€vdes 1998 Ă„rs yrkestrafiklag och yrkestrafikförordning och ersattes av en ny yrkestrafiklag samt taxitrafiklag respektive en ny yrkes- trafikförordning och taxitrafikförordning. Syftet med Ă€ndringen var att anpassa lagen efter nya EU-förordningar och lyfta ut bestĂ€m- melserna om taxitrafik samt taxiförarlegitimation, vilka inte om- fattas av EU:s regelverk avseende yrkesmĂ€ssig trafik, ur yrkestrafik- lagen och yrkestrafikförordningen (se prop. 2011/12:80 s. 60 ff.).

StraffbestÀmmelserna rörande taxi m.m. i 1998 Ärs yrkestrafiklag lyftes i princip oförÀndrade över till taxitrafiklagen (se prop. 2011/12:80 s. 89 ff.). I denna lag stadgas, i bestÀmmelsen om olaga taxitrafik (6 kap. 1 §), böter eller fÀngelse i högst ett Är för den som uppsÄtligen driver yrkesmÀssig trafik utan tillstÄnd. Har yrkes- mÀssig trafik bedrivits utan tillstÄnd kan Àven den som slutit avtal med trafikutövaren om transporten och som kÀnde till eller hade skÀlig anledning anta att tillstÄnd saknades, dömas till samma straff (det s.k. transportköparansvaret i 6 kap. 3 §). Vidare kan den som uppsÄtligen bryter mot kravet pÄ taxiförarlegitimation dömas till böter eller fÀngelse i sex mÄnader (6 kap. 4 §).

Till de bestÀmmelser som i subjektivt hÀnseende krÀver uppsÄt, hör bestÀmmelsen om otillÄten taxitrafik (6 kap. 2 §). I bestÀmmel- sen, som tillkom Är 2006 (dÄ i yrkestrafiklagen) och som Àr subsidiÀr till bestÀmmelsen om olaga taxitrafik, straffbelÀggs att uppsÄtligen utan tillstÄnd till taxitrafik utföra en persontransport med person- bil eller lÀtt lastbil mot ersÀttning efter erbjudande om körning till allmÀnheten. BestÀmmelsen innebÀr ett förbud mot enstaka kör- ningar med s.k. svarttaxi.

Taxitrafikförordningen upptar ett fÄtal straffbestÀmmelser (7 kap. 1, 2, 3 och 4 §§). Exempelvis Àr det straffbelagt för tillstÄndshavare att bryta mot skyldigheten att anmÀla till Transportstyrelsen om den som Àr trafikansvarig byts ut. Enligt samtliga straffbestÀmmel- ser Àr oaktsamhet tillrÀckligt för ansvar och det straff som före- skrivs i bestÀmmelserna Àr penningböter.

I 2012 Ärs yrkestrafiklag finns numera ett antal straffbestÀmmel- ser som bl.a. kriminaliserar olaga yrkesmÀssig trafik (5 kap. 1 §) och det ovan nÀmnda transportköparansvaret (5 kap. 2 §). Vidare Àr yrkesmÀssig trafik utan erforderlig körkortsbehörighet (5 kap. 3 §) och överlÀmnande av förande av fordon utan att denne Àr berÀtti- gad till det (5 kap. 4 §) straffbelagt. Vid upphÀvandet av 1998 Ärs yrkestrafiklag flyttades straffbestÀmmelserna, med undantag för

164

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

dem om taxi, i princip oförÀndrade över till den nuvarande lagen (se prop. 2011/12:80 s. 89 ff.). I yrkestrafikförordningen straff- belÀggs bl.a. att inte anmÀla vissa förhÄllanden till Transport- styrelsen (6 kap. 1 §). Oaktsamhet Àr tillrÀckligt för straffansvar enligt förordningen och det straff som föreskrivs Àr enbart penning- böter.

Förordningen om internationella vÀgtransporter inom Europeiska ekonomiska samarbetsomrÄdet (EES) har tillkommit bl.a. för att straffsanktionera övertrÀdelser av föreskrifter i ett flertal EU- förordningar pÄ omrÄdet. Vad som straffbelÀggs Àr bl.a. övertrÀdel- ser av tillstÄndskrav. Det straff som föreskrivs i förordningens straffbud Àr böter eller penningböter.

Lagen om straff för trafikbrott som begÄtts utomlands, som in- fördes Är 1972, föranleddes av att Sverige hade ratificerat en inom EuroparÄdet utarbetad konvention om straff för vÀgtrafikbrott (prop. 1971:114). I lagen föreskrivs att trafikbrottslagen gÀller Àven i frÄga om gÀrning som begÄtts utomlands (1 §). Vidare stadgas att straffbestÀmmelserna i ett antal trafikrÀttsliga lagar, dÀribland trafikförordningen, körkortslagen och fordonslagen, ska tillÀmpas Àven i frÄga om gÀrning varigenom nÄgon utomlands övertrÀtt motsvarande föreskrift som gÀllde pÄ gÀrningsorten (2 §). Lagen innehÄller ocksÄ en bestÀmmelse om straff för den som, om ansvar inte kan följa enligt nyss nÀmnda stadganden, i Danmark, Finland, Island eller Norge övertrÀder dÀr gÀllande föreskrift angÄende t.ex. skyldighet att följa polismans anvisningar i trafiken, fordons hastig- het, förkörsrÀtt och förbud mot parkering eller stannande av fordon (3 §). Det straff som föreskrivs Àr penningböter.

Vad gĂ€ller de övriga specialstraffrĂ€ttsliga författningar pĂ„ vĂ€g- trafikomrĂ„det, som inte kommer att redovisas nĂ€rmare hĂ€r, kan konstateras att merparten har tillkommit frĂ„n början av 1990-talet och framĂ„t. Ett flertal kan hĂ€nföras till yrkestrafiklagstiftningen, eller stĂ„r i vart fall i nĂ€ra samband med denna. Det handlar t.ex. om lagen (1998:492) om biluthyrning, förordningen (1998:780)om bil- uthyrning, förordningen (1994:1297) om vilotider vid vissa vĂ€g- transporter inom landet, förordningen (2004:865) om kör- och vilotider samt fĂ€rdskrivare, m.m. och lagen (2007:1157) om yrkes- förarkompetens. Ett par författningar innehĂ„ller reglering av huvudsakligen arbetsrĂ€ttslig karaktĂ€r; se förordningen (1993:185) om arbetsförhĂ„llanden vid vissa internationella vĂ€gtransporter och lagen (2005:395) om arbetstid vid visst vĂ€gtransportarbete. Till de Ă„terstĂ„ende författningarna pĂ„ vĂ€gtrafikomrĂ„det hör bl.a. – i krono-

165

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

logisk ordning – förordningen (1970:340) om skolskjutsning, vĂ€g- lagen (1971:948), förordningen (1979:1036) om högsta pris för vissa lastbilstransporter, förordningen (1979:1082) om lokala trafikföre- skrifter i vissa fall, lagen (1988:15) om förbud mot vissa radar- och laserinstrument, förordningen (1990:1080) om tillfĂ€lliga bilförbud, lagen (1998:493) om trafikskolor, förordningen (2002:713) om försöks- verksamhet med varierande högsta tillĂ„tna hastighet, förordningen (2005:951) om försöksverksamhet med hastighetsbegrĂ€nsning vid fordon som stannat för passagerares pĂ„- eller avstigning, vĂ€gmĂ€rkes- förordningen (2007:90), lagen (2009:121) om utbildning till förare av mopeder, snöskotrar och terrĂ€nghjulingar samt militĂ€rtrafik- förordningen (2009:212).

BetrÀffande straffsanktioneringen i de upprÀknade författning- arna kan konstateras att i stor utstrÀckning inte bara uppsÄtliga utan ocksÄ oaktsamma övertrÀdelser Àr straffbara. En övervÀgande del av straffbestÀmmelserna föreskriver endast penningböter eller böter som straff. Endast i en handfull av författningarna finns straffbestÀmmelser som upptar fÀngelse i straffskalan.

Flera av de aktuella författningarna har tillkommit med anled- ning av Sveriges Ă„taganden enligt internationella överenskommelser eller pĂ„ grund av EU-rĂ€tten. Tre av de författningar som har sĂ„dan bakgrund innehĂ„ller regler om sanktionsavgifter. Lagen om arbets- tid vid visst vĂ€gtransportarbete, som infördes Ă„r 2005, upptog redan i sin ursprungliga lydelse bestĂ€mmelser om att arbetsgivare som över- trĂ€der bestĂ€mmelserna om övertid utan att ha stöd i kollektivavtal eller dispens, ska pĂ„föras övertidsavgift. Lagen innehĂ„ller ocksĂ„ straffbestĂ€mmelser och straff kan dömas ut parallellt med att över- tidsavgift tas ut. År 2012 utvidgades straffbestĂ€mmelserna till att Ă€ven omfatta egenföretagare. Exempelvis döms numera den egen- företagare som förlĂ€gger arbetet sĂ„ att arbetstiden överstiger vad som Ă€r tillĂ„tet i lagen till böter (26 a §). Syftet med Ă€ndringarna var att genomföra Europaparlamentets och rĂ„dets direktiv 2002/15/EG om arbetstidens förlĂ€ggning för personer som utför mobilt arbete avseende vĂ€gtransporter (se prop. 2011/12:69). I betĂ€nkandet En bĂ€ttre arbetsmiljö genom effektivare sanktioner, SOU 2011:57, före- slĂ„s dock utökad anvĂ€ndning av sanktionsavgifter och betydande avkriminalisering pĂ„ det omrĂ„de som regleras i lagen.

Förordningen om arbetsförhÄllanden vid vissa internationella vÀg- transporter och förordningen om kör- och vilotider samt fÀrdskrivare, m.m., som tillkom Är 1993 respektive 2004, upptog frÄn början endast straffbestÀmmelser. Med början Är 2009 har dock vissa

166

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

straffbestÀmmelser i förordningarna, frÀmst avseende övertrÀdelser av arbetsgivare och nÀringsidkare, bytts ut mot bestÀmmelser om sanktionsavgifter. I de fall sanktionsavgift tas ut kan inte dömas till ansvar enligt de straffrÀttsliga bestÀmmelserna. Införandet av reglerna om sanktionsavgift i de tvÄ förordningarna har alltsÄ inneburit avkriminaliseringar.

En lag som ocksÄ bör tas upp i sammanhanget, eftersom den fÄr hÀnföras till vÀgtrafikomrÄdet, Àr trafikskadelagen. I lagen uppstÀlls krav pÄ att trafikförsÀkring ska finnas för motordrivet fordon som Àr registrerat i vÀgtrafikregistret och inte Àr avstÀllt samt för annat motordrivet fordon som brukas i trafik hÀr i landet. FörsÀkrings- plikten vilar pÄ fordonets Àgare. Om skada uppkommer i följd av trafik med fordonet, utgÄr ersÀttning för vissa skador frÄn trafik- försÀkringen. NÀr lagen infördes i mitten pÄ 1970-talet innehöll den bestÀmmelser som straffbelade underlÄtenhet att hÄlla trafik- försÀkring i enlighet med lagens föreskrifter. Straffet var böter. Genom lagÀndring Är 1977 reformerades sanktionssystemet (prop. 1977/78:16). Bötesstraffet ersattes, nÀr ett registreringspliktigt fordon varit oförsÀkrat, av en skyldighet att betala en privatrÀttslig avgift, trafikförsÀkringsavgift, till trafikförsÀkringsföreningen. StraffbestÀmmelsen avseende underlÄtenhet att hÄlla trafikförsÀk- ring i fall nÀr ett oregistrerat eller avstÀllt fordon brukats i trafik utan föreskriven trafikförsÀkring behölls dock.

I förarbetena anfördes (a. prop. s. 46, s. 48 och s. 52 f.) att trots att övervakningen av att trafikförsÀkringsplikten iakttogs hade kunnat intensifieras pÄ senare tid med hjÀlp av det datamaskinella bilregistret, brast det fortfarande mÀrkbart i efterlevnaden av trafik- försÀkringsreglerna. Det straffrÀttsliga sanktionssystemet ansÄgs inte fungera tillrÀckligt effektivt, utan andra metoder Àn de som dittills hade prövats mÄste tillgripas för att komma till rÀtta med det problem som de oförsÀkrade fordonen utgjorde. Det föreslagna avgiftssystemet innebar att ingen fordonsÀgare kunde rÀkna med att göra nÄgon ekonomisk vinst genom att lÄta bli att ta trafik- försÀkring. Samtidigt torde avgifterna utgöra ett verksamt pÄtryck- ningsmedel pÄ flertalet fordonsÀgare att fullgöra sin trafikförsÀk- ringsplikt sÄ snart som möjligt. Vidare angavs att det förordade avgiftssystemet hade den fördelen att det mÄste anses uppfylla högt stÀllda sÀkerhetskrav. Det framhölls ocksÄ att avgiftssystemet, för att kunna bli effektivt till en rimlig kostnad, borde baseras pÄ auto- matisk databehandling. NÀr det gÀllde oregistrerade eller avstÀllda fordon som brukades i trafik utan trafikförsÀkring var det inte

167

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

möjligt att utnyttja den i bilregistret inbyggda datatekniken för att ÄlÀgga fordonsÀgaren trafikförsÀkringsavgift. StraffbestÀmmelserna avseende dessa fall behölls dÀrför.

Reformen bedömdes medföra kostnadsbesparingar för det all- mĂ€nna genom att polis, Ă„klagare och domstolarna avlastades upp- giften att utreda och lagföra Ă€renden om övertrĂ€delser av reglerna om trafikförsĂ€kringsplikten. Denna kostnadsbesparing kunde möj- ligen till viss del komma att uppvĂ€gas av kostnaderna för ett ökat antal mĂ„l om utdömande av förelagda viten. Även i övrigt berĂ€k- nades vissa kostnader uppkomma för det allmĂ€nna, t.ex. för system- och programmeringsarbete avseende dataregister. Sammantaget bedömdes kostnaderna för det allmĂ€nna bli blygsamma, sĂ€rskilt vid en jĂ€mförelse med vad det skulle kosta att med straffrĂ€ttsliga eller andra offentligrĂ€ttsliga sanktioner uppnĂ„ samma resultat som med det nya avgiftssystemet. Detta gĂ€llde framför allt sedan avgifts- systemet hade varit i kraft nĂ„gon tid och hunnit fĂ„ full genom- slagskraft. (Se a. prop. s. 54.)

Den avkriminalisering som skedde avseende underlÄtenhet att hÄlla trafikförsÀkring för registrerade motorfordon fÄr anses ha varit av vÀsentlig betydelse.

I anslutning till trafikskadelagen ska Àven lagen om motortÀvlings- försÀkring beröras. Enligt lagen, som tillkom i mitten av 1970-talet, ska motortÀvlingsförsÀkring finnas vid tÀvling med motordrivet fordon inom inhÀgnat tÀvlingsomrÄde. FörsÀkringsplikten ska i första hand fullgöras av den som anordnar tÀvlingen. Finns inte sÄdan anordnare Äligger skyldigheten i stÀllet tÀvlingsomrÄdets Àgare eller, om omrÄdet har upplÄtits till annan för tÀvling, av denne. Med tÀvling likstÀlls bl.a. trÀning, övningskörning och uppvisning inom inhÀgnat tÀvlingsomrÄde. I lagen stadgas böter för den som underlÄter att fullgöra sin skyldighet att ta motortÀvlingsförsÀkring (11 §).

4.9.4JÀrnvÀgstrafik

Vad gÀller jÀrnvÀgstrafik finns specialstraffrÀttsliga bestÀmmelser i jÀrnvÀgslagen (2004:519), lagen (2008:475) om kör- och vilotid vid internationell jÀrnvÀgstrafik och i lagen (2011:725) om behörighet för lokförare. Författningar som reglerar ett nÀraliggande omrÄde och som dÀrför ocksÄ berörs hÀr Àr lagen (1990:1157) om sÀkerhet vid tunnel- bana och spÄrvÀg samt den tillhörande förordningen (1990:1165) om sÀkerhet vid tunnelbana och spÄrvÀg.

168

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

Innan lagen om sÀkerhet vid tunnelbana och spÄrvÀg infördes fanns spridda sÀkerhetsföreskrifter pÄ omrÄdet i flera olika författningar. Med anledning av det trafikpolitiska beslut som fattades Är 1988 och som innebar stora förÀndringar nÀr det gÀllde förvaltning och trafikering av statens spÄranlÀggningar uppkom behov av delvis andra sÀkerhetsföreskrifter (se prop. 1990/91:1 s. 25). Mot denna bakgrund samlades bestÀmmelser om sÀkerhet vid jÀrnvÀg, tunnel- bana och spÄrvÀg i en gemensam grundlÀggande författning. BestÀm- melserna om sÀkerhet vid jÀrnvÀg har dock senare (2004) förts över till jÀrnvÀgslagen.

Lagen om sÀkerhet vid tunnelbana och spÄrvÀg innehÄller bestÀm- melser om straffansvar för den som utan tillstÄnd driver spÄranlÀgg- ningar eller spÄrtrafik eller sÀrskild trafikledningsverksamhet och för den som eftersÀtter sÀkerhetskraven enligt lagen (29 och 31 §§). Ringa fall Àr inte straffbara. BestÀmmelserna Àr subsidiÀra till brotts- balken. Bland straffbestÀmmelserna finns Àven, för tunnelbane- trafik, en motsvarighet till trafikbrottslagens bestÀmmelser om rattfylleri och grovt rattfylleri (30 §). I subjektivt hÀnseende krÀvs enligt vissa straffbestÀmmelser uppsÄt, medan det enligt andra Àr tillrÀckligt med grov oaktsamhet eller oaktsamhet.

Förordningen om sÀkerhet vid tunnelbana och spÄrvÀg innehÄller bl.a. trafikregler för spÄrvÀgstrafik. Till att börja med föreskrivs att vissa bestÀmmelser i trafikförordningen gÀller i tillÀmpliga delar i frÄga om spÄrvagnsförare. Den som uppsÄtligen eller av oaktsamhet bryter mot nÄgon av de angivna bestÀmmelserna, döms med tillÀmp- ning av en bestÀmmelse i trafikförordningen, 14 kap. 3 §. Denna bestÀmmelse föreskriver penningböter. Utöver hÀnvisningarna till trafikförordningen innehÄller förordningen om sÀkerhet vid tunnel- bana och spÄrvÀg ocksÄ sÀrskilda trafikregler som gÀller för förare av spÄrvagn. SÄvÀl uppsÄtliga som oaktsamma övertrÀdelser av dessa bestÀmmelser Àr straffbelagda med penningböter (16 §). All straff- sanktionering enligt förordningen Àr subsidiÀr till BrB och trafik- brottslagen.

Genom jÀrnvÀgslagen, som ersatte lagen (1997:756) om tilldel- ning av spÄrkapacitet och lagen (2000:1336) om jÀrnvÀgssystem för höghastighetstÄg, genomfördes flera EU-direktiv pÄ jÀrnvÀgsomrÄdet. Lagen innehÄller de grundlÀggande bestÀmmelserna om jÀrnvÀgar, bl.a. bestÀmmelser om jÀrnvÀgsinfrastruktur och jÀrnvÀgsfordon samt om utförande och organisation av jÀrnvÀgstrafik. StraffbelÀgg- ningen motsvarar i huvudsak den som finns i lagen om sÀkerhet vid tunnelbana och spÄrvÀg (se ovan).

169

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

Även lagen om kör- och vilotid vid internationell jĂ€rnvĂ€gstrafik, som infördes Ă„r 2008, föranleddes av EU-direktiv (se prop. 2007/08:76). Lagens bestĂ€mmelser om dygnsvila, veckovila etc. ersatte för viss tĂ„gpersonal – arbetstagare som ingĂ„r i tĂ„gpersonalen i grĂ€nsöver- skridande driftskompatibel trafik – motsvarande eller liknande bestĂ€mmelser i arbetstidslagen. I lagens straffbestĂ€mmelser stadgas bl.a. böter för den arbetsgivare som uppsĂ„tligen eller av oaktsamhet förlĂ€gger arbetet sĂ„ att arbetstagaren inte fĂ„r föreskriven dygnsvila eller veckovila. I betĂ€nkandet En bĂ€ttre arbetsmiljö genom effektivare sanktioner, SOU 2011:57, föreslĂ„s att merparten av lagens straff- sanktionering ska tas bort och att de aktuella övertrĂ€delserna i stĂ€llet ska sanktioneras genom sanktionsavgift eller genom före- lĂ€ggande vid vite.

I lagen om behörighet för lokförare stadgas straffansvar för den som uppsÄtligen eller av grov oaktsamhet i sin verksamhet anlitar en förare som inte har ett giltigt förarbevis (6 kap. 1 §). Straffet Àr böter eller fÀngelse i högst ett Är. I ringa fall döms inte till ansvar.

4.9.5Luftfart

De centrala författningarna pÄ luftfartsomrÄdet Àr luftfartslagen (2010:500) och luftfartsförordningen (2010:770).

Genom 2010 Ärs luftfartslag, som ersatte 1957 Ärs luftfartslag (1957:297), anpassades bestÀmmelserna pÄ luftfartsomrÄdet gene- rellt till medlemskapet i EU (se prop. 2009/10:95).

Lagen innehÄller flera straffbestÀmmelser som Àr likartade med vissa bestÀmmelser i trafikbrottslagen. Det handlar om straffbestÀm- melser om vÄrdslöshet i flygtrafik (13 kap. 1 §), flygfylleri (13 kap. 2 §) och grovt flygfylleri (13 kap. 3 §). BestÀmmelsen om vÄrds- löshet i flygtrafik saknade en direkt motsvarighet i den Àldre lagen. De beteenden som kan föranleda att bestÀmmelsen tillÀmpas var dock redan tidigare straffbara, men dÄ enligt en bestÀmmelse om straff för den som inte följde trafikreglerna. Vad gÀller onykter- hetsbrotten fanns det en motsvarighet till denna straffsanktione- ring i 1957 Ärs luftfartslag.

Utöver de nyss nĂ€mnda bestĂ€mmelserna innehĂ„ller luftfarts- lagen ytterligare tre straffbestĂ€mmelser (13 kap. 4–6 §§). I dessa straffbelĂ€ggs en mĂ€ngd olika beteenden. En av bestĂ€mmelserna (13 kap. 5 §) innebĂ€r en klar utvidgning av det kriminaliserade om- rĂ„det jĂ€mfört med vad som gĂ€llde enligt den Ă€ldre lagen. I bestĂ€m-

170

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

melsen straffbelÀggs vissa övertrÀdelser av EU-bestÀmmelser inom omrÄdet civil luftfart.

Merparten av lagens straffbestÀmmelser upptar straffskalor som innehÄller fÀngelse. GÀrningar som har begÄtts av ringa oaktsamhet Àr inte straffbara. StraffbestÀmmelserna Àr subsidiÀra till BrB.

I luftfartsförordningen straffbelÀggs bl.a. vissa övertrÀdelser av föreskrifter som har meddelats av Transportstyrelsen pÄ luftfarts- omrÄdet (13 kap. 1 §). Endast uppsÄtliga övertrÀdelser Àr straffbara och straffet Àr böter. StraffbestÀmmelserna Àr subsidiÀra till straff- bestÀmmelser som finns i BrB, luftfartslagen eller annan lag.

Till de specialstraffrÀttsliga författningarna pÄ luftfartsomrÄdet hör Àven förordningen (1986:172) om luftfartsregistret m.m. och lagen (2005:426) om arbetstid m.m. för flygpersonal inom civilflyget. BetrÀffande sistnÀmnda lag föreslÄs i betÀnkandet En bÀttre arbets- miljö genom effektivare sanktioner, SOU 2011:57, bl.a. att kriminali- seringen upphÀvs och att det ska införas ett system med sanktions- avgifter.

4.10HÀlsa och sjukvÄrd

De specialstraffrÀttsliga författningarna pÄ omrÄdet hÀlsa och sjukvÄrd redovisas nedan uppdelade pÄ tre undergrupper; hÀlso- farliga Àmnen m.m., lÀkemedel och medicintekniska produkter och sjukvÄrd. Till den första gruppen hÀnförs författningar som reglerar hantering m.m. av vissa Àmnen eller varor och vars syfte, helt eller delvis, kan sÀgas vara att vÀrna om mÀnniskors hÀlsa. Den andra gruppen omfattar författningar som innehÄller bestÀmmelser om produktionskontroll, handel m.m. avseende lÀkemedel och medicin- tekniska produkter. Den tredje gruppen innehÄller författningar som rör sjukvÄrd i vidstrÀckt bemÀrkelse, dÀribland reglering angÄende abort och omskÀrelse, obduktion, transplantation, bio- banker och patientsÀkerhet.

4.10.1HÀlsofarliga Àmnen m.m.

Till de specialstraffrÀttsliga författningar som reglerar hantering m.m. av hÀlsofarliga Àmnen eller varor hör bl.a. narkotikastrafflagen (1968:64), lagen (1992:860) om kontroll av narkotika, lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel, lagen (1999:42) om förbud mot

171

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

vissa hÀlsofarliga varor, alkohollagen (2010:1622) och tobakslagen (1993:581).

Narkotikastrafflagen innehĂ„ller straffbestĂ€mmelser om narkotika- brott (1–3 §§), vĂ„rdslöshet med narkotika (3 a §) och olovlig befatt- ning med narkotikaprekursorer (3 b §). BetrĂ€ffande sĂ„vĂ€l narkotika- brott som olovlig befattning med narkotikaprekursorer, har det gjorts en gradindelning i ringa brott, brott av normalgraden och grovt brott. För att en gĂ€rning ska vara straffbar enligt bestĂ€mmel- sen om vĂ„rdslöshet med narkotika krĂ€vs att den begĂ„tts av grov oaktsamhet. I samtliga övriga bestĂ€mmelser straffbelĂ€ggs enbart uppsĂ„tliga gĂ€rningar. Alla straffskalor innehĂ„ller fĂ€ngelse. Den strĂ€ngaste straffskalan, för grovt narkotikabrott, föreskriver fĂ€ngelse i lĂ€gst tvĂ„ Ă„r och högst tio Ă„r. Försök, förberedelse och stĂ€mpling till brott enligt narkotikastrafflagen Ă€r i stor utstrĂ€ckning krimina- liserat (4 §), liksom medverkan till nĂ€rapĂ„ samtliga sjĂ€lvstĂ€ndiga och osjĂ€lvstĂ€ndiga brott (5 §).

I 8 § narkotikastrafflagen faststÀlls vad som Àr att anse som narkotika. DÀr anges att med narkotika avses lÀkemedel eller hÀlso- farliga varor med beroendeframkallande egenskaper eller euforise- rande effekter eller Àmnen som lÀtt kan omvandlas till sÄdana varor. Dessa Àmnen betraktas som narkotika enligt narkotikastrafflagen om de Àr föremÄl för kontroll enligt internationella överenskom- melser som Sverige bitrÀtt eller om de av regeringen förklarats som narkotika enligt lagen. En förteckning över Àmnen som Àr att anse som narkotika finns i en bilaga till förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika.

Före tillkomsten av narkotikastrafflagen reglerades hanteringen av narkotika huvudsakligen i narkotikaförordningen (1962:604), som ocksÄ innehöll straffbestÀmmelser. Dessa straffbestÀmmelser, som avsÄg gÀrningstyperna tillverkning, överlÄtelse, saluhÄllande och innehav av narkotika, överfördes till narkotikastrafflagen. En för- Àndring var att brotten gradindelades i narkotikaförseelse, narkotika- brott och grovt narkotikabrott. Dessutom skÀrptes straffen och kriminaliseringen utvidgades genom regler om försök och förbere- delse till brott samt medverkan till brott. Bakgrunden till den nya, strÀngare och mer vidstrÀckta straffsanktioneringen av narkotika- brott var att narkotikamissbruket under 1960-talet ökade och blev ett allvarligt socialt problem i Sverige.

Den fortsatta utvecklingen frÄn Är 1968 och fram till i dag har kÀnnetecknats av dels successiva skÀrpningar av straffskalorna, dels stegvisa utvidgningar av kriminaliseringen av befattningen med

172

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

narkotika sÄ att denna i dag Àr nÀst intill heltÀckande. Vidgningen av det kriminaliserade omrÄdet har skett bÄde genom att fler beteenden har blivit straffbara, men ocksÄ genom att fler preparat kommit att omfattas av straffbestÀmmelserna. I det följande redo- visas nÄgra huvudpunkter i nÀmnda utveckling.

De första Àndringarna i lagen avsÄg straffskÀrpningar. Redan Är 1969 genomfördes den första Àndringen (prop. 1969:13). DÀrefter följde ytterligare straffskÀrpningar Är 1972 och Är 1981 (se prop. 1972:67 och 1980/81:76).

År 1983 gjordes en genomgripande revision av gĂ€rningsformerna för att komma Ă„t vissa gĂ€rningar som ansĂ„gs vara uppenbart straffvĂ€rda, men som inte omfattades av de dĂ„ gĂ€llande bestĂ€mmel- serna. Det handlade t.ex. om mellanmĂ€n som utan att sjĂ€lva vara direkt inblandade i överlĂ„telser gick köpare och sĂ€ljare tillhanda pĂ„ olika sĂ€tt. En av de nya gĂ€rningsformer som infördes var förvĂ€rv i överlĂ„telsesyfte. Vidare kriminaliserades bl.a. visst befattnings- tagande med narkotika som inte Ă€r avsedd för eget bruk, t.ex. att anskaffa, bearbeta, förpacka, transportera eller förvara sĂ„dan narko- tika, och vissa förfaranden som Ă€r Ă€gnade att frĂ€mja narkotika- handel, dĂ€ribland att bjuda ut narkotika till försĂ€ljning och att förvara eller befordra vederlag för narkotika. Genom införandet av bestĂ€mmelsen om vĂ„rdslöshet med narkotika (3 a §) utstrĂ€cktes dessutom straffansvaret till att, undantaget innehav och ringa brott, omfatta Ă€ven grovt oaktsamma gĂ€rningar. De nya gĂ€rningsformerna omfattades ocksĂ„ av bestĂ€mmelserna om ansvar för försök, för- beredelse, stĂ€mpling och medverkan. Sammantaget ledde 1983 Ă„rs lagĂ€ndringar till en vĂ€sentlig utvidgning av det kriminaliserade omrĂ„det. (Se prop. 1982/83:141 och O. Hoflund, Narkotikabrotten. En straffrĂ€ttslig studie, 1993, s. 27 f.)

Genom lagÀndringar Är 1985 (se prop. 1984/85:46) utmönstrades begreppet narkotikaförseelse som benÀmning för ringa narkotika- förseelse samtidigt som straffskalan för sÄdana fall skÀrptes. Dess- utom vidgades kriminaliseringen av försök och förberedelse till narkotikabrott ytterligare.

Det kriminaliserade omrÄdet utökades Är 1988 Äter pÄtagligt genom att det blev straffbart att bruka narkotika eller att ta annan befattning med narkotika (prop. 1987/88:71). Fem Är senare (se prop. 1992/93:142) skÀrptes straffet för ringa narkotikabrott bestÄ- ende i eget bruk av narkotika samtidigt som en sÀrskild ansvars- frihetsregel som gÀllt för sÄdana fall togs bort. NÀmnda ansvars- frihetsregeln hade föreskrivit att om ett ringa narkotikabrott, som

173

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

endast bestod i eget bruk av narkotika, uppdagades genom att gÀrningsmannen sökte eller underkastade sig vÄrd eller nÄgon annan liknande behandling, skulle inte dömas till ansvar. Borttagandet av bestÀmmelsen innebar en viss vidgning av det straffbara omrÄdet.

Ytterligare utökning av det kriminaliserade omrÄdet skedde Är 1999 genom att definitionen i 8 § av vad som Àr att anse som narkotika enligt lagen Àndrades pÄ sÄ sÀtt att den Àven kom att omfatta vissa syntetiska droger, som inte visat beroendefram- kallande egenskaper (prop. 1997/98:183).

År 2006 skedde den senaste utvidgningen av kriminaliseringen rörande narkotika (prop. 2005/06:42). Genom införandet av straff- bestĂ€mmelsen om olovlig befattning med narkotikaprekursorer (3 b §) straffbelades dĂ„ viss hantering av Ă€mnen som anvĂ€nds vid tillverkning av narkotika (s.k. narkotikaprekursorer). Försök, anstiftan och medhjĂ€lp till det nya brottet straffbelades ocksĂ„ i stor utstrĂ€ckning. Kriminaliseringen av hantering av narkotikaprekursorer har sin bakgrund i EU:s rambeslut 2004/757/RIF av den 25 oktober 2004 om minimibestĂ€mmelser för brottsrekvisit och pĂ„följder för olaglig narkotikahandel, men Ă€r mer lĂ„ngtgĂ„ende Ă€n vad ram- beslutet krĂ€ver (se a. prop. s 29 ff.).

Den 1 juli 1993 ersattes narkotikaförordningen (ovan har redo- gjorts för hur straffbestÀmmelserna i denna Är 1968 överfördes till narkotikastrafflagen) av lagen om kontroll av narkotika. Denna lag reglerar den legala befattningen med narkotika och narkotika- prekursorer. (Dessutom finns det bestÀmmelser om den legala hanteringen av narkotiska lÀkemedel i lÀkemedelslagen [1992:859]. Denna lag redovisas i nÀsta avsnitt om lÀkemedel och medicin- tekniska produkter.). I lagen om kontroll av narkotika föreskrivs att narkotika fÄr föras in till eller ut frÄn landet, tillverkas, bjudas ut till försÀljning, överlÄtas eller innehas endast för vissa angivna Ànda- mÄl, dÀribland medicinskt, vetenskapligt eller annat samhÀllsnyttigt ÀndamÄl som Àr sÀrskilt angelÀget (2 §). Den tillÄtna hanteringen Àr kringgÀrdad av strÀnga föreskrifter om tillstÄnd och tillsyn. Regle- ringen har i vissa delar sin bakgrund i internationella och EU- rÀttsliga instrument.

Lagen om kontroll av narkotika innehÄller en straffbestÀmmelse (13 §) som Àr subsidiÀr till straffbestÀmmelserna i narkotikastraff- lagen och lagen (2000:1225) om straff för smuggling. I bestÀmmel- sen straffbelÀggs bl.a. att lÀmna oriktig uppgift i Àrende om tillstÄnd eller registrering av verksamhet enligt lagen, att utan erforderligt tillstÄnd bedriva verksamhet som avses i en EU-förordning om

174

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

prekursorer (förordning [EG] nr 273/2004) och att ÄsidosÀtta före- skrift som meddelats med stöd av lagen. Den strÀngaste straffskala som upptas i bestÀmmelsen Àr böter eller fÀngelse i högst ett Är. I subjektivt hÀnseende krÀvs uppsÄt eller oaktsamhet.

Lagen om förbud mot vissa dopningsmedel trÀdde i kraft den 1 juli Är 1992. I förarbetena anfördes angÄende behovet av nationell lagstiftning om dopning (prop. 1990/91:199 s. 15) att dopning blivit allt vanligare och kommit att utnyttjas inte bara inom elit- idrotten. Vidare förekom dopning inte lÀngre endast vid idrotts- tÀvlingar utan hade Àven nÄtt nya grupper, sÄsom motionÀrer och kroppsbyggare. FrÄn folkhÀlsosynpunkt fanns det dÀrför anledning att uppmÀrksamma sÄdana typer av dopning dÀr det kunde befaras att ett okontrollerat bruk medförde skador pÄ den mÀnskliga organ- ismen.

Kriminaliseringen vad gÀller dopningsmedel liknar pÄ flera sÀtt den avseende narkotika, men Àr inte lika heltÀckande. Straffskalorna för dopningsbrott Àr dessutom klart lÀgre Àn straffskalorna för narkotikabrott.

Enligt lagen om förbud mot vissa dopningsmedel Àr det för- bjudet att, för annat Àn medicinskt eller vetenskapligt ÀndamÄl, föra in till landet, överlÄta, framstÀlla, förvÀrva i överlÄtelsesyfte, bjuda ut till försÀljning, inneha eller bruka dopningsmedel (2 §). Vad som betraktas som dopningsmedel faststÀlls i 1 §. Lagen omfattar synte- tiska anabola steroider, testosteron och dess derivat, tillvÀxthormon samt kemiska substanser som ökar produktion eller frigörelse av testosteron och dess derivat eller av tillvÀxthormon. Den som upp- sÄtligen bryter mot lagens förbud döms för dopningsbrott, vilket brott finns i tre grader (se 3 § och 3 a §). Försök, förberedelse och medverkan till dopningsbrott Àr i stor utstrÀckning straffbelagt (4 §).

I lagens ursprungliga lydelse var eget bruk av dopningsmedel inte straffbelagt. Det kriminaliserade omrÄdet utstrÀcktes Är 1999 till att omfatta ocksÄ eget bruk (prop. 1998/99:3). I samma lagstift- ningsÀrende infördes bestÀmmelsen om grovt dopningsbrott (3 a §), som upptog en betydligt strÀngare straffskala Àn de Àldre straff- bestÀmmelserna.

Nyligen höjdes straffmaximum för grovt brott ytterligare, till fÀngelse i högst sex Är, samtidigt som definitionen av dopnings- medel Àndrades sÄ att den blev nÄgot vidare Àn förut (se prop. 2010/11:4).

Sammanfattningsvis har dopningslagstiftningen inneburit en vÀsentlig utvidgning av det kriminaliserade omrÄdet.

175

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

Lagen om förbud mot vissa hĂ€lsofarliga varor, som syftade till att Ă„stadkomma ett effektivare kontrollförfarande för nya droger, tillkom i samma lagstiftningsĂ€rende som narkotikadefinitionen i narkotikastrafflagen utvidgades till att omfatta Ă€ven vissa syntetiska droger, som inte visat beroendeframkallande egenskaper (se prop. 1997/98:183). Genom lagen skapades möjlighet att ingripa mot varor som, pĂ„ grund av sina inneboende egenskaper, utan att utgöra narkotika, dopningsmedel eller godkĂ€nda lĂ€kemedel medför fara för mĂ€nniskors liv eller hĂ€lsa och som anvĂ€nds, eller kan antas anvĂ€ndas, i syfte att uppnĂ„ berusning eller annan pĂ„verkan (se 1 §). Till de Ă€mnen som lagen huvudsakligen Ă€r avsedd att tillĂ€mpas pĂ„ hör vissa syntetiska droger, som Ă€nnu inte har kunnat förklaras som narkotika. Även vissa varor betrĂ€ffande vilka det stĂ„r klart redan frĂ„n början att de inte kan narkotikaklassificeras, kan dock ocksĂ„ omfattas av lagen. Regeringen föreskriver i förordningen (1999:58) om förbud mot vissa hĂ€lsofarliga varor vilka Ă€mnen som omfattas av lagen.

I lagen om förbud mot vissa hÀlsofarliga varor kriminaliseras bl.a. att utan tillstÄnd överlÄta, framstÀlla, förvÀrva i överlÄtelse- syfte, bjuda ut till försÀljning eller inneha sÄdana varor som för- tecknats i nÀmnda förordning, dÀremot inte att bruka dessa. Straffet Àr böter eller fÀngelse i högst ett Är. I subjektivt hÀnseende krÀvs uppsÄt. För vissa gÀrningar, dÀribland övertrÀdelse av före- skriven skyldighet att föra anteckningar som tillsynsmyndigheten behöver för att kontrollera lagens efterlevnad, stadgas endast böter. I dessa fall Àr dock oaktsamhet tillrÀckligt för straffbarhet. Lagstift- ningen innebar en pÄtaglig utvidgning av det kriminaliserade omrÄdet.

Den svenska alkoholregleringen har gamla anor. Redan genom 1855 Ärs brÀnnvinsreform genomfördes regleringar av tillverkning och försÀljning av alkohol för att minska den stora alkoholkonsum- tionen. Ett decennium före BrB:s ikrafttrÀdande, reformerades alkohol- och nykterhetspolitiken. Genom reformen, som syftade till att den enskilde sÄ lÄngt som möjligt skulle fÄ större frihet under ansvar, avskaffades motbokssystemet. Sedan ransoneringen hade upphört ökade dock alkoholkonsumtionen i landet kraftigt. Alkohol- och nykterhetspolitiken blev dÀrför föremÄl för utred- ning, men först Är 1977 antogs ett samlat alkoholpolitiskt program som syftade till att begrÀnsa den totala alkoholkonsumtionen (prop. 1976/77:108). Alkoholregleringen, som vid tidpunkten var spridd pÄ ett stort antal lagar, samlades dÄ i tvÄ nya lagar, lagen

176

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

(1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. och lagen (1977:293) om handel med drycker.

BĂ„da de nya lagarna innehöll straffbestĂ€mmelser, vilka i huvud- sak hade överförts frĂ„n den tidigare regleringen. I lagen om till- verkning av drycker, m.m. straffbelades bl.a. att olovligen tillverka sprit, att bereda mĂ€sk i uppenbart syfte att olovligen tillverka sprit, att forsla, dölja eller förvara sprit som uppenbarligen var avsedd för olovlig tillverkning av sprit och att olovligen tillverka vin, starköl eller öl. Ringa brott var i flera fall undantaget frĂ„n straffbarhet. StraffbestĂ€mmelserna i lagen om handel med drycker omfattade bl.a. att sĂ€lja alkoholdrycker utan tillstĂ„nd eller utan rĂ€tt enligt lagen, att servera spritdrycker m.m. som inte anskaffats pĂ„ lagligt sĂ€tt, att i strid med föreskrifter i lagen anskaffa alkoholdrycker Ă„t annan och att sĂ€lja eller utlĂ€mna alkoholdrycker till nĂ„gon som inte uppnĂ„tt i lagen föreskriven Ă„lder. Även denna lag föreskrev i stor utstrĂ€ckning straffrihet för ringa fall. BetrĂ€ffande nĂ„gra av brotten omfattade kriminaliseringen Ă€ven försök till brott.

Det ska tillĂ€ggas att all reglering pĂ„ omrĂ„det inte upptogs i de tvĂ„ nĂ€mnda lagarna. BestĂ€mmelser om teknisk sprit, dvs. sprit som Ă€r avsedd att anvĂ€ndas för tekniskt, industriellt, medicinskt, veten- skapligt eller annat likartat Ă€ndamĂ„l, fick stĂ„ kvar i lagen (1961:181) om försĂ€ljning av teknisk sprit. Även denna lag innehöll straff- bestĂ€mmelser.

Med anledning av EES-avtalet och inför Sveriges EU-intrÀde behövde den svenska alkoholregleringen anpassas i vissa avseenden, vilket var bakgrunden till att alkohollagen (1994:1738) i januari 1995 ersatte de bÄda lagarna frÄn Är 1977 (prop. 1994/95:89). Genom den nya lagen avskaffades import-, export-, tillverknings- och parti- handelsmonopolen och ersattes med ett alkoholpolitiskt motiverat tillstÄndssystem.

StraffbestÀmmelserna i 1977 Ärs lagar överfördes i allt vÀsentligt till den nya lagen. Det kriminaliserade omrÄdet vidgades i nÄgon mÄn genom att förberedelse till nÄgra brott, dÀribland olovlig sprit- tillverkning och olovlig försÀljning av alkoholdrycker, straffbelades. Vissa gÀrningar, som efter införandet av 1994 Ärs lag kunde bestraffas som förberedelse till olovlig sprittillverkning, hade dock varit straff- belagda Àven enligt den tidigare lagstiftningen. Den Àldre regleringen hade nÀmligen innehÄllit en bestÀmmelse som straffbelade vissa ÄtgÀrder med destillationsapparater och aktiverat kol som sjÀlv- stÀndiga brott. Eftersom kriminaliseringen av förberedelse till olovlig sprittillverkning ansÄgs tÀcka de gÀrningar som tidigare hade

177

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

trÀffats av bestÀmmelsen togs den inte in i 1994 Ärs lag (se a. prop. 1994/95 s. 115).

Under de följande tio Ären genomfördes ett antal Àndringar i alkohollagen som vidgade det kriminaliserade omrÄdet. Viss skÀrp- ning av straffskalorna företogs ocksÄ.

År 1996 infördes ett straffsanktionerat förbud för annan Ă€n den med tillverkningstillstĂ„nd enligt lagen att inneha destillations- apparat eller del till sĂ„dan apparat (prop. 1995/96:205). Bakgrunden till denna (Ă„ter)kriminalisering var att konstruktionen i alkohol- lagen visat sig medföra att förverkande av destillationsapparat endast kunde ske nĂ€r apparaten anvĂ€nts vid olovlig tillverkning, men dĂ€re- mot inte i de fall ansvar intrĂ€tt endast för försök eller förberedelse till olovlig tillverkning.

Det straffbelagda omrÄdet utstrÀcktes Är 2000 till att omfatta förvÀrv och innehav av olovligt tillverkad sprit eller spritdryck, s.k. hembrÀnt. Kriminaliseringen omfattade alla typer av förvÀrv, t.ex. Àven förvÀrv genom gÄva. För straffansvaret spelade det ingen roll om alkoholen var avsedd för eget bruk. I förarbetena till lagÀnd- ringen gjordes en jÀmförelse med narkotikalagstiftningen, varvid det pÄpekades att all icke medicinskt motiverad befattning med narkotika var straffbelagd (prop. 1998/99:134 s. 114).

År 2001 utökades ansvaret för olovligt innehav av alkohol- drycker frĂ„n att omfatta spritdrycker, vin och starköl till att omfatta Ă€ven öl (prop. 2000/01:97). I samma lagstiftningsĂ€rende utökades förbudet mot att anskaffa alkoholdrycker till underĂ„riga till att omfatta Ă€ven att bjuda för förtĂ€ring pĂ„ stĂ€llet, om det med hĂ€nsyn till den bjudnes Ă„lder och omstĂ€ndigheterna i övrigt var uppenbart oförsvarligt.

Det straffbelagda omrÄdet vidgades Äter Är 2005, bl.a. genom att det infördes ett straffsanktionerat förbud att i vissa fall förvara alkohol i butiker (prop. 2004/05:126). Straffskalorna för vissa grova brott som begÄtts uppsÄtligen höjdes samtidigt.

Den 1 januari 2011 ersattes 1994 Ärs alkohollag och lagen om försÀljning av teknisk sprit av nuvarande alkohollag. Flertalet bestÀm- melser fördes, efter sprÄklig modernisering, över frÄn de bÄda Àldre lagarna till den nya alkohollagen. Vidare justerades i den nya lagen definitionerna av sprit och alkoholdrycker samt Àndrades serverings- reglerna. Det tidigare systemet med tillstÄnd för tillverkning av sprit och alkoholdrycker togs bort och ersattes med en rÀtt för den som Àr godkÀnd som upplagshavare eller skattebefriad förbrukare

178

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

enligt reglerna i lagen (1994:1564) om alkoholskatt att bedriva tillverkning. (Se prop. 2009/10:125.)

Vad gÀller straffbestÀmmelser överfördes bestÀmmelserna i 1994 Ärs lag i huvudsak oförÀndrade till den nya lagen. I denna inarbe- tades ocksÄ straffbestÀmmelserna frÄn lagen om försÀljning av teknisk sprit. Till följd av strukturella skillnader i alkohollagen och lagen om försÀljning av teknisk sprit har den nya lagen inneburit vissa mindre förÀndringar nÀr det gÀller det kriminaliserade omrÄdet för hantering av teknisk sprit (se a. prop. s. 137 ff.).

Alkohollagens straffbestÀmmelser finns i 11 kap. Straffskalan varierar mellan böter och fÀngelse sex Är. BrottsbenÀmningarna Àr bl.a. olovlig befattning med sprit (1 §), olovlig försÀljning av alkohol (3 §), olovligt innehav av alkoholdrycker (6 §), olovligt anskaffande av alkoholdrycker (7 §) och olovlig dryckeshantering (9 §). GÀrning som Àr att anse som ringa, Àr i de flesta fall undantagen frÄn straff- ansvar (10 §). För olovlig befattning med sprit och olovlig försÀlj- ning av alkohol finns en sÀrskild straffskala för brott som har begÄtts uppsÄtligen och Àr grovt (4 §). Försök och förberedelse till brott Àr i viss utstrÀckning straffbelagt (11 §). Det subjektiva kravet varierar mellan enbart uppsÄt respektive uppsÄt eller oaktsamhet.

Tobakslagen, som infördes Är 1993 (prop. 1992/93:185), inne- hÄller bestÀmmelser om bl.a. begrÀnsning av rökning i vissa lokaler och utrymmen samt pÄ vissa omrÄden utomhus, rökfri arbetsmiljö, varningstexter och innehÄllsdeklaration pÄ förpackningar för tobaks- varor, begrÀnsningar av handeln med och rÀtten till införsel av tobaksvaror samt marknadsföring och produktkontroll av sÄdana varor (1 §). Regleringen i lagen har i viss utstrÀckning sin bakgrund i ett antal internationella dokument.

I sin ursprungliga lydelse innehöll inte tobakslagen nÄgon straff- bestÀmmelse. En sÄdan togs in i lagen först Är 1997. För att förhindra tidiga tobaksdebuter och minska tobakskonsumtionen och dÀrigenom förbÀttra folkhÀlsan infördes dÄ ett straffsank- tionerat förbud mot att i nÀringsverksamhet sÀlja eller annars lÀmna ut tobaksvaror till den som inte fyllt 18 Är (se prop. 1995/96:228). Enligt straffbestÀmmelsen kan den som uppsÄtligen eller av oakt- samhet bryter mot förbudet dömas för olovlig tobaksförsÀljning till böter eller fÀngelse i sex mÄnader, om inte gÀrningen Àr att anse som ringa (27 §).

År 2005 straffbelades uppsĂ„tlig övertrĂ€delse av en befintlig bestĂ€m- melse i tobakslagen (11 §) om förbud mot att i nĂ€ringsverksamhet

179

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

inom landet bl.a. tillhandahÄlla konsumenter tobaksvaror som saknar varningstexter eller innehÄllsdeklaration. (Se prop. 2004/05:118.)

Den senaste utökningen av det kriminaliserade omrÄdet skedde Är 2010 (se prop. 2009/10:207). DÄ infördes bl.a. krav pÄ nÀrings- idkare som vill tillhandahÄlla tobaksvaror för försÀljning att först anmÀla försÀljningen till kommunen (12 c §) och möjlighet för kommunen att vid allvarliga eller upprepade övertrÀdelser av bestÀm- melserna i tobakslagen förbjuda en nÀringsidkare att fortsÀtta försÀljningen av tobaksvaror (20 a §). UppsÄtliga eller oaktsamma övertrÀdelser av kravet pÄ anmÀlan straffsanktionerades, liksom uppsÄtliga övertrÀdelser av meddelat försÀljningsförbud.

Till de specialstraffrÀttsliga författningarna pÄ omrÄdet hÀlso- farliga Àmnen m.m. kan, utöver vad som redovisats ovan, Àven hÀnföras förordningen (1933:78) angÄende beteckning för vissa slag av vin. I den straffbelÀggs (böter) att under beteckningen vin utbjuda eller försÀlja viss dryck som inte Àr framstÀlld av saft av fÀrska druvor.

4.10.2LĂ€kemedel och medicintekniska produkter

Det finns straffbestÀmmelser i en handfull lagar som i huvudsak reglerar produktkontroll och handel med lÀkemedel och medicin- tekniska produkter. Det rör sig om lÀkemedelslagen (1992:859), lagen (2009:366) om handel med lÀkemedel, lagen (2009:730) om handel med vissa receptfria lÀkemedel, lagen (1993:584) om medicintekniska produkter och lagen (2006:496) om blodsÀkerhet.

LÀkemedelslagen Àr i första hand en produktkontrollag. Lagen, som nÀr den infördes i början pÄ 1990-talet ersatte lÀkemedels- förordningen (1962:701), Àr i stora delar ett resultat av ett genom- förande av EU:s direktiv pÄ lÀkemedelsomrÄdet. De grundlÀggande principerna för lÀkemedelskontrollen Àr dock oförÀndrade i förhÄll- ande till vad som gÀllde enligt lÀkemedelsförordningen.

TvÄ av lagens paragrafer innehÄller straffbestÀmmelser, 26 och 26 a §§. I 26 § straffbelÀggs att uppsÄtligen eller av oaktsamhet bryta mot de krav pÄ godkÀnnande för försÀljning, registrering m.m. som uppstÀlls i lagen och i en EU-förordning ([EG] nr 726/2004) för att ett lÀkemedel ska fÄ sÀljas. DÀrutöver straffbelÀggs bl.a. att bryta mot lagens föreskrifter om att det krÀvs tillstÄnd för att ha rÀtt att genomföra klinisk lÀkemedelsprövning, bedriva yrkesmÀssig till- verkning av lÀkemedel och importera lÀkemedel. Straffskalan strÀcker

180

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

sig frÄn böter till fÀngelse i högst ett Är. StraffbestÀmmelsen Àr subsidiÀr till BrB och lagen (2000:1225)om straff för smuggling. Ringa fall Àr inte straffbara.

I samma paragraf stadgas ocksÄ böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader för den som ger sig ut för att vara behörig att förordna lÀkemedel för att fÄ ett lÀkemedel utlÀmnat i strid mot vad som Àr föreskrivet, om gÀrningen inte Àr belagd med strÀngare straff enligt BrB. Detsamma gÀller för den som i sÄdan avsikt Äberopar ett recept frÄn en obehörig person.

Straffstadgandet i 26 a §, som endast upptar böter i straffskalan, avser bl.a. övertrÀdelser av vissa föreskrifter i lagen om utlÀmnande av alkoholhaltigt lÀkemedel, teknisk sprit m.m. och obehöriga ÄtgÀrder med alkoholhaltigt lÀkemedel, som inte Àr avsett för in- vÀrtes bruk, i syfte att göra varan anvÀndbar för förtÀring.

Innan 2009 Ärs lag om handel med lÀkemedel trÀdde i kraft hade detaljhandel med lÀkemedel under nÀrmare 40 Är fÄtt drivas endast av staten eller av juridisk person i vilken staten Àgde ett bestÀm- mande inflytande (först Apoteksbolaget, senare Apoteket AB), se lagen (1970:205) om detaljhandel med lÀkemedel och dess efter- följare, lagen (1996:1152) om handel med lÀkemedel m.m. Enligt den Àldre lagstiftningen var det straffbart för annan att bedriva detaljhandel med lÀkemedel (se 11 § i 1996 Ärs lag). Kriminalise- ringen omfattade Àven att t.ex. bedriva partihandel med lÀkemedel utan att ha föreskrivet tillstÄnd.

Genom 2009 Ärs lag om handel med lÀkemedel avskaffades det svenska apoteksmonopolet (prop. 2008/09:145). Den nya regle- ringen innebÀr att den som har fÄtt tillstÄnd av LÀkemedelsverket fÄr bedriva detaljhandel med de lÀkemedel som tidigare omfattades av Apoteket AB:s ensamrÀtt. Handeln ska bedrivas pÄ öppenvÄrds- apotek. Omregleringen syftade bl.a. till att ge konsumenterna ökad tillgÀnglighet till lÀkemedel, bÀttre service och lÄga lÀkemedels- kostnader.

I lagen om handel med lÀkemedel straffbelÀggs bl.a. att uppsÄt- ligen eller av oaktsamhet bedriva detaljhandel eller partihandel med lÀkemedel utan tillstÄnd (subsidiÀrt till BrB) och att uppsÄtligen inneha lÀkemedel i syfte att olovligen sÀlja dem (9 kap. 1 §). Straff- skalan omfattar böter eller fÀngelse i högst ett Är. Ringa fall Àr inte straffbara. En sÀrskild straffskala, fÀngelse i högst tvÄ Är, föreskrivs för uppsÄtliga gÀrningar som begÄs yrkesmÀssigt, avser betydande mÀngd eller vÀrde eller annars Àr av sÀrskilt farlig art. Enligt lagen kan vidare den som uppsÄtligen eller av oaktsamhet sÀljer nikotin-

181

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

lÀkemedel till den som inte har fyllt 18 Är dömas till böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader (9 kap. 1 a §). Ringa fall Àr undantagna frÄn det straffbara omrÄdet.

OvanstÄende lag kompletteras av lagen om handel med vissa receptfria lÀkemedel (prop. 2008/09:190). Denna reglerar försÀljning av receptfria lÀkemedel pÄ andra försÀljningsstÀllen Àn öppenvÄrds- apotek. Syftet med lagen var att ytterligare öka tillgÀngligheten till dessa lÀkemedel för konsumenterna. Vid införandet av lagen upp- hÀvdes lagen (2007:1455) om detaljhandel med nikotinlÀkemedel. Flera av bestÀmmelserna i sistnÀmnda lag överfördes dock till den nya lagen.

I lagen om handel med vissa receptfria lÀkemedel straffbelÀggs att uppsÄtligen eller av oaktsamhet sÀlja lÀkemedel till den som inte har fyllt 18 Är och att bedriva detaljhandel med receptfria lÀkemedel utan att först ha anmÀlt handeln till LÀkemedelsverket (24 §). Straff- skalan upptar böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader. Ringa fall Àr inte straffbara.

Lagen om medicintekniska produkter, som infördes Är 1993, för- anleddes av EES-avtalet och det kommande EU-medlemskapet (prop. 1992/93:175). Den Àr, liksom lÀkemedelslagen, huvudsak- ligen en produktkontrollag. Exempel pÄ medicintekniska produkter Àr sprutor, kontaktlinsprodukter och pumpar för lÀkemedelstill- försel. I lagen finns bl.a. bestÀmmelser om vilka krav som gÀller för medicintekniska produkter och under vilka förutsÀttningar en sÄdan produkt fÄr slÀppas ut pÄ marknaden eller tas i bruk i Sverige. Den som bryter mot vissa av bestÀmmelserna kan, om gÀrningen inte Àr ringa, dömas till böter eller fÀngelse i högst ett Är (17 §).

En lag som ocksÄ har ett produktkontrollerande syfte Àr lagen om blodsÀkerhet. Lagen infördes Är 2006 för att genomföra ett EU- direktiv om kvalitet och sÀkerhet hos blod och blodkomponenter, det s.k. bloddirektivet (prop. 2005/06:141). I lagen föreskrivs att blodverksamhet, t.ex. insamling och kontroll av blod och blod- komponenter avsedda att anvÀndas vid transfusion eller lÀkemedels- tillverkning, endast fÄr bedrivas av den som har tillstÄnd. För den som uppsÄtligen bedriver blodverksamhet utan tillstÄnd stadgas böter eller fÀngelse i högst ett Är (29 §). Ringa fall Àr inte straffbara.

Ytterligare tvÄ specialstraffrÀttsliga författningar som kan hÀn- föras till omrÄdet lÀkemedel och medicintekniska produkter Àr lagen (2008:286) om kvalitets- och sÀkerhetsnormer vid hantering av mÀnskliga vÀvnader och celler (övertrÀdelse av kravet pÄ tillstÄnd för att fÄ bedriva en vÀvnadsinrÀttning Àr straffbelagt) samt lagen

182

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

(2012:595) om införsel av och handel med sprutor och kanyler. Den sistnÀmnda lagen ersatte förordningen (1968:70) med vissa bestÀm- melser om injektionssprutor och kanyler. Syftet med införandet av lagen var att anpassa det svenska regelverket för sprutor och kanyler efter EU-rÀtten (direktiv 93/42/EEG), som inte tillÄter att det uppstÀlls krav pÄ tillstÄnd för införsel av sprutor och kanyler eller handel med sÄdana produkter. I den nuvarande lagen uppstÀlls ett krav pÄ anmÀlan för försÀljning inom Sverige. Lagen straffbelÀgger dels att sÀlja sprutor och kanyler utan att vara berÀttigad dÀrtill (dvs. utan tillstÄnd att bedriva parti- eller detaljhandel med lÀke- medel eller anmÀlan av handel), dels att sÀlja sprutor och kanyler till den som inte fyllt 20 Är om denne inte kan styrka att produk- terna behövs för medicinskt bruk (se prop. 2011/12:112 s. 25 f.). Straffsanktioneringen i den nuvarande lagen skiljer sig inte i vÀsent- lig mÄn frÄn den som föreskrevs i den tidigare förordningen.

4.10.3SjukvÄrd

SpecialstraffrÀttsliga författningar som kan sÀgas höra till omrÄdet sjukvÄrd, i vidstrÀckt bemÀrkelse, Àr bl.a. abortlagen (1974:595), lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor, lagen (2001:499) om omskÀrelse av pojkar, lagen (1995:832) om obduktion m.m., lagen (1995:831) om transplantation m.m., lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m., lagen (2002:297) om biobanker i hÀlso- och sjukvÄrden m.m., lagen (2006:1570) om skydd mot internation- ella hot mot mÀnniskors hÀlsa och patientsÀkerhetslagen (2010:659). Dessa författningar redovisas nÀrmare nedan.

NĂ€r BrB infördes fanns det en bestĂ€mmelse i 3 kap. 4 § som straffbelade fosterfördrivning (illegal abort). Kriminaliseringen omfattade Ă€ven gĂ€rning som begĂ„tts av kvinnan sjĂ€lv. NĂ€mnda bestĂ€mmelse upphĂ€vdes i samband med att abortlagen infördes Ă„r 1975 (prop. 1974:70). I abortlagen, som innebar vidgade möjlig- heter till legal abort, intogs bestĂ€mmelser om straffansvar (9–10 §§) dels för den som utan att vara behörig att utöva lĂ€karyrket upp- sĂ„tligen utför abort pĂ„ annan (rubriceras som illegal abort), dels för lĂ€kare som Ă„sidosĂ€tter vissa föreskrifter i lagen. DĂ€remot avskaff- ades straffhotet mot kvinnan. Avkriminaliseringen var frĂ€mst en följd av Ă€ndrade samhĂ€llsvĂ€rderingar (motiven till avkriminalise- ringen redovisas nĂ€rmare i kapitlet om kartlĂ€ggningen av brotts- balksomrĂ„det, avsnittet om brotten mot person). Straffskalorna för

183

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

de brott som upptogs i abortlagen var betydligt mildare Àn i bestÀm- melsen om fosterfördrivning i BrB. Abortlagens kriminalisering omfattar Àven försök till illegal abort.

NÀr lagen med förbud mot könsstympning av kvinnor infördes Är

1982, bar den rubriken ”lag med förbud mot omskĂ€relse av kvinnor”.

I motiven anfördes att kampen mot bruket att omskÀra kvinnor förs bÄde av det skÀlet att det utgör en inhuman kroppskrÀnkning av individerna och att det utgör ett utslag av förnekande av kvinnors rÀtt och möjlighet till att vara sjÀlvstÀndiga (prop. 1981/82:172 s. 6). BetrÀffande behovet av en sÀrskild straffbestÀmmelse som tog sikte pÄ kvinnlig omskÀrelse uttalades att visserligen torde BrB:s regler om straff för misshandel kunna tillÀmpas pÄ flertalet, kanske t.o.m. samtliga, ingrepp som det var frÄga om, men det gÀllde att klart markera att sedvÀnjan med kvinnlig omskÀrelse i alla dess former, Àven de minst ingripande, var oförenlig med svensk rÀttsuppfatt- ning (se a. prop. s. 7).

Lagtexten utformades sĂ„ att det straffbelagda förbudet mot kvinnlig omskĂ€relse gĂ€ller Ă€ven om ingreppet företas med sam- tycke. De strafflatituder som upptogs för brott mot förbudet korresponderade med vad som gĂ€llde för de olika graderna av misshandel. Även försök till brott enligt lagen straffbelades.

Regleringen har dĂ€refter skĂ€rpts vid tvĂ„ tillfĂ€llen. År 1998 skĂ€rp- tes straffskalorna vĂ€sentligt och vidgades kriminaliseringen till att omfatta förberedelse, stĂ€mpling och underlĂ„telse att avslöja brott. I samma lagstiftningsĂ€rende byttes begreppet omskĂ€relse ut mot könsstympning. I propositionen som föregick lagĂ€ndringarna fram- hölls (prop. 1997/98:55 s. 99) att kvinnlig könsstympning Ă€r en frĂ„ga som rör mĂ€nskliga rĂ€ttigheter, barnets rĂ€ttigheter och att det ocksĂ„ Ă€r en hĂ€lsofrĂ„ga för kvinnor och barn. En straffskĂ€rpning var enligt regeringen motiverad eftersom det handlar om att pĂ„ rituell grund utföra ingrepp som förstör vĂ€sentliga kroppsdelar pĂ„ en mĂ€nniska, ofta med invalidiserande följder bĂ„de fysiskt och psykiskt.

1998 Ärs lagÀndringar innebar en klar utvidgning av det straff- bara omrÄdet.

Den senaste lagÀndringen genomfördes Är 1999 (prop. 1998/99:70). DÄ infördes ett uttryckligt undantag frÄn det krav pÄ dubbel straff- barhet som gÀller som en huvudregel enligt 2 kap. 2 § andra stycket BrB för svensk jurisdiktionsrÀtt över brott begÄngna utomlands. Undantaget motiverades med hÀnvisning till ingreppets grymhet och behovet av effektivitet. Det ansÄgs vara otillfredsstÀllande att kriminaliseringen av könsstympning kunde kringgÄs genom att

184

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

personen i frÄga utförde eller lÀt utföra ingreppet i en stat som tillÄter kvinnlig omskÀrning. Det ska pÄpekas att Ätal för brott som begÄtts utom riket krÀver tillstÄnd av regeringen (se 2 kap. 5 § BrB).

Lagen om omskÀrelse av pojkar, som infördes Är 2001, tillkom för att tillgodose de krav som stÀlls i bl.a. FN:s konvention om barnets rÀttigheter nÀr det gÀller ÄtgÀrder som rör barn (prop. 2000/01:81). Till skillnad mot könsstympning av kvinnor strider omskÀrelse av pojkar inte i sig mot barnkonventionen. Konventionen ger dock pojken rÀtt att fÄ ingreppet utfört pÄ ett sÀtt som Àr bra för honom och som inte Äsamkar honom skada. Den stÀller krav pÄ att barnets instÀllning ska klargöras sÄ lÄngt det Àr möjligt och att barnets vilja ska beaktas.

Lagen reglerar sÄdan omskÀrelse av pojkar (upp till 18 Ärs Älder) som inte Àr medicinskt betingad. Den innehÄller bestÀmmelser om under vilka förutsÀttningar en omskÀrelse fÄr utföras och vem som fÄr utföra omskÀrelse. Reglerna innebÀr bl.a. att pojkens instÀllning till ingreppet sÄ lÄngt möjligt ska klarlÀggas och att ingrepp inte fÄr ske mot hans vilja. SmÀrtlindring Àr obligatoriskt och omskÀrelse fÄr endast utföras av legitimerad lÀkare eller den som har sÀrskilt tillstÄnd.

I lagen finns en straffbestÀmmelse som stadgar att den som utför en omskÀrelse av en pojke utan att vara behörig döms till böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader (9 §). I förarbetena anfördes att en omskÀrelse som utförs av en icke behörig person kan, förutom att föranleda ansvar enligt lagen om omskÀrelse av pojkar, föranleda ansvar enligt de allmÀnna bestÀmmelserna i BrB. Att en gÀrning bedöms som brottslig enligt lagen om omskÀrelse av pojkar innebÀr dock inte automatiskt att gÀrningen ocksÄ föranleder ansvar enligt BrB, eftersom det fortfarande kan finnas fall dÀr de allmÀnna reglerna om samtycke och social adekvans leder till att bestÀmmel- serna om t.ex. misshandel inte kan tillÀmpas. Dock underströks att utrymmet för att vid tillÀmpningen av BrB:s bestÀmmelse bedöma en omskÀrelse som utförs av nÄgon som inte Àr behörig att utföra sÄdant ingrepp, som socialadekvat, torde minska vÀsentligt till följd av den nya regleringen. (Se a. prop. s. 30 f.)

Regleringen om omskÀrelse av pojkar torde ha inneburit att det straffsanktionerade omrÄdet vidgats nÄgot.

BÄde lagen om transplantation m.m. och lagen om obduktion m.m. trÀdde i kraft Är 1996. Lagarna hade beretts i samma lagstift- ningsÀrende (se prop. 1994/95:148).

185

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

Lagen om transplantation m.m. innehÄller bestÀmmelser om ingrepp för att ta till vara organ eller annat biologiskt material frÄn en levande eller avliden mÀnniska för behandling av sjukdom eller kroppsskada hos en annan mÀnniska eller för annat medicinskt ÀndamÄl. Dessutom innehÄller lagen, till skillnad frÄn dess före- gÄngare, transplantationslagen (1975:190), bestÀmmelser om anvÀnd- ning av vÀvnad frÄn ett aborterat foster. Detta omrÄde var före 1996 inte författningsreglerat. Lagen om transplantation m.m. har ett vidare tillÀmpningsomrÄde Àn den tidigare lagen ocksÄ genom att den omfattar alla transplantationer. Transplantationslagen gÀllde nÀmligen inte vissa mindre ingrepp.

Lagen om transplantation m.m. innehÄller en straffbestÀmmelse (14 §). I denna föreskrivs att den som med uppsÄt utför ingrepp eller tar biologiskt material frÄn en levande eller avliden mÀnniska eller anvÀnder eller tar till vara vÀvnad frÄn ett aborterat foster i strid med lagen döms till böter. En motsvarande straffbestÀmmelse fanns i den tidigare regleringen, men straffskalan i den var strÀngare och upptog Àven fÀngelse (högst sex mÄnader). NÀr lagen om trans- plantation infördes vidgades det kriminaliserade omrÄdet genom att det i lagen upptogs ett straffbelagt förbud mot handel med bio- logiskt material (15 §). Denna straffbestÀmmelse har senare förts över till lagen om genetisk integritet m.m.

Före 1996 fanns bestÀmmelser om klinisk obduktion i obduktions- lagen (1975:191) och viss reglering angÄende rÀttsmedicinsk obduk- tion i kungörelsen (1973:710) om rÀttsmedicinsk obduktion. Genom lagen om obduktion m.m. infördes en samlad reglering för bÄda slagen av obduktion. I lagen finns en straffbestÀmmelse som stadgar böter för den som med uppsÄt utför ingrepp pÄ en avliden mÀnniska i strid med lagen (25 §). StraffbestÀmmelsen, som saknar motsvarighet i den tidigare regleringen, tar i första hand sikte pÄ sÄdana situationer dÄ en obduktion eller annat ingrepp i en avlidens kropp utförs utan att föreskriven underrÀttelse har skett till nÀr- stÄende. Obduktioner som i övrigt genomförs i strid med lagen kan ofta vara straffbara som brott mot griftefrid enligt 16 kap. 10 § BrB (se prop. 1994/95:148 s. 103).

År 2006 infördes en sammanhĂ„llen lag om viss bioteknik pĂ„ det medicinska omrĂ„det, lagen om genetisk integritet m.m. Lagen inne- hĂ„ller nya bestĂ€mmelser om bl.a. genetiska undersökningar, gene- tisk information, genterapi, fosterdiagnostik och preimplantatorisk genetisk diagnostik. DĂ€rutöver har till lagen förts bestĂ€mmelser frĂ„n flera tidigare lagar pĂ„ angrĂ€nsande omrĂ„den, nĂ€mligen lagen

186

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

(1991:114) om anvÀndning av viss genteknik vid allmÀnna hÀlso- undersökningar, lagen (1991:115) om ÄtgÀrder i forsknings- eller behandlingssyfte med Àgg frÄn mÀnniska, lagen (1984:1140) om insemination och lagen (1988:711) om befruktning utanför kroppen. En bestÀmmelse har ocksÄ flyttats frÄn lagen om transplantation m.m.

Lagen om genetisk integritet m.m. innehĂ„ller fem straffbestĂ€m- melser (8 kap. 2–5 §§). Flertalet av dessa motsvarar i huvudsak bestĂ€mmelser som tidigare fanns i nĂ„gra av de ovan nĂ€mnda lag- arna. En av bestĂ€mmelserna, 2 §, synes dock i vart fall delvis inne- bĂ€ra en nykriminalisering. I den straffbelĂ€ggs att utan stöd i lag stĂ€lla som villkor för ett avtal att den andra parten ska genomgĂ„ en genetisk undersökning eller lĂ€mna genetisk information om sig sjĂ€lv. Vidare straffbelĂ€ggs att i strid med vissa förbud i lagen utföra nĂ„gon Ă„tgĂ€rd som syftar till att Ă„stadkomma genetiska förĂ€ndringar som kan gĂ„ i arv hos mĂ€nniska. Straffskalan omfattar böter eller fĂ€ngelse i högst sex mĂ„nader. Paragrafen Ă€r subsidiĂ€r till BrB.

I 3 § stadgas böter eller fÀngelse i högst ett Är för vissa, icke ringa, övertrÀdelser av regleringen av ÄtgÀrder i forsknings- eller behandlingssyfte med Àgg frÄn mÀnniska. AllmÀnt Ätal för sÄdant brott fÄr vÀckas först efter medgivande frÄn Socialstyrelsen.

Enligt 4 och 5 §§ drabbar straffansvar ocksÄ den som, vane- mÀssigt eller i vinstsyfte, utför insemination i strid med lagens före- skrifter eller bryter mot vissa bestÀmmelser om befruktning utan- för kroppen. För sÄdana gÀrningar kan dömas till böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader.

Slutligen straffbelÀggs i 6 §, i en bestÀmmelse som tidigare fanns i lagen om transplantation m.m., förbjuden handel med biologiskt material. Straffskalan strÀcker sig frÄn böter till fÀngelse i högst tvÄ Är. Ringa fall Àr undantagna frÄn straffbarhet.

År 2003 infördes lagen om biobanker i hĂ€lso- och sjukvĂ„rden m.m. I lagen regleras hur humanbiologiskt material, med respekt för den enskilda mĂ€nniskans integritet, ska fĂ„ samlas in, förvaras och anvĂ€nda för vissa Ă€ndamĂ„l (1 §). Med biobank avses en samling biologiskt material frĂ„n mĂ€nniska som ordnas och bevaras tills vidare eller för en bestĂ€md tid och vars ursprung kan hĂ€rledas till den eller de mĂ€nniskor frĂ„n vilka materialet hĂ€rrör (2 §). Före lagens tillkomst fanns det inte nĂ„gon rĂ€ttslig reglering rörande hanteringen av biobanker.

Straffsanktioneringen i lagen om biobanker i hÀlso- och sjuk- vÄrden m.m. utgör en nykriminalisering. I 6 kap. 1 § stadgas böter för den som uppsÄtligen eller av oaktsamhet bryter mot vissa av

187

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

lagens bestÀmmelser. Det gÀller t.ex. bestÀmmelser om förvarande av vÀvnadsprover, om anmÀlan av nyinrÀttad biobank och om utlÀmnande av vÀvnadsprover.

Biobanksutredningen har lÀmnat förslag till en ny biobankslag, som utgör en omarbetning av den nuvarande lagen (En ny bio- bankslag, SOU 2010:81). Den nya lagen föreslÄs fÄ ett utvidgat tillÀmpningsomrÄde. Förslaget har i inte lett till nÄgra lagstiftnings- förslag.

Lagen om skydd mot internationella hot mot mÀnniskors hÀlsa, som vid ikrafttrÀdandet Är 2007 ersatte karantÀnslagen (1989:290), tillkom för att genomföra VÀrldshÀlsoorganisationens (WHO) internationella hÀlsoreglemente som antogs i GenÚve den 23 maj 2005 (prop. 2005/06:215). Lagen syftar till att skydda mot inter- nationella hot mot mÀnniskors hÀlsa och avser risk för att smitt- Àmnen eller andra Àmnen som utgör eller kan utgöra ett allvarligt hot mot mÀnniskors hÀlsa förs in i landet eller sprids till andra lÀnder. I lagen utses Socialstyrelsen till nationell kontaktpunkt som ska rapportera misstÀnkta hot till WHO.

Lagen om skydd mot internationella hot mot mÀnniskors hÀlsa Àr, till skillnad frÄn karantÀnslagen, inte uppbyggd kring vissa speciellt angivna sjukdomar. JÀmfört med den tidigare regleringen Àr tillÀmpningsomrÄdet vidgat till att omfatta samtliga allvarliga hot mot mÀnniskors hÀlsa som kan spridas internationellt. I likhet med karantÀnslagen innehÄller den nya lagen bl.a. bestÀmmelser om ÄtgÀrder som fÄr vidtas nÀr fartyg respektive luftfartyg ankommer till Sverige, bestÀmmelser om hÀlsointyg och andra intyg, m.m. Lagens straffbestÀmmelse motsvarar i huvudsak den straffbestÀm- melse som fanns i karantÀnslagen. I bestÀmmelsen stadgas böter för den som ÄsidosÀtter i lagen föreskriven skyldighet att lÀmna infor- mation om hÀlsotillstÄndet ombord pÄ fartyg eller luftfartyg eller lÀmnar oriktig sÄdan information (31 §).

PatientsÀkerhetslagen ersatte Är 2011 (prop. 2009/10:210) lagen (1998:531) om yrkesverksamhet pÄ hÀlso- och sjukvÄrdens omrÄde. Om sistnÀmnda lag kan tillÀggas att den utgjordes av bestÀmmelser frÄn ett flertal lagar (se prop. 1997/98:109), dÀribland lagen (1960:409) om förbud i vissa fall mot yrkesverksamhet pÄ hÀlso- och sjuk- vÄrdens omrÄde, Àven benÀmnd kvacksalverilagen, lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hÀlso- och sjukvÄrden m.m. och lagen (1996:786) om tillsyn över hÀlso- och sjukvÄrden.

PatientsÀkerhetslagen syftar till att frÀmja hög patientsÀkerhet inom hÀlso- och sjukvÄrden och dÀrmed jÀmförlig verksamhet

188

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

(1 §). Lagen innehÄller bestÀmmelser om anmÀlan av verksamhet m.m. (2 kap.), vÄrdgivarens skyldighet att bedriva ett systematiskt patientsÀkerhetsarbete (3 kap.), behörighetsfrÄgor (4 kap.), begrÀns- ningar i rÀtten för andra Àn hÀlso- och sjukvÄrdspersonal att vidta vissa hÀlso- och sjukvÄrdande ÄtgÀrder (5 kap.), skyldigheter för hÀlso- och sjukvÄrdspersonal m.fl. (6 kap.), Socialstyrelsens tillsyn (7 kap.), prövotid och Äterkallelse av legitimation m.m. (8 kap.), HÀlso- och sjukvÄrdens ansvarsnÀmnd (9 kap.) samt straffbestÀm- melser och överklagande m.m. (10 kap.). Under sommaren Är 2013 kommer ett antal bestÀmmelser i lagen att Àndras. Den vÀsentliga skillnaden Àr att hÀlso- och sjukvÄrden och dess personal inte lÀngre kommer att stÄ under Socialstyrelsens tillsyn utan under en ny inrÀttad myndighet. Denna myndighet, Inspektionen för vÄrd och omsorg, kommer att inrÀttas den 1 juni 2013 (se prop. 2012/13:20).

Kravet pÄ vÄrdgivare att bedriva systematiskt patientsÀkerhets- arbete var en nyhet i patientsÀkerhetslagen. Vidare reformerades ansvarssystemet inom hÀlso- och sjukvÄrden bl.a. pÄ sÄ sÀtt att disciplinpÄföljderna varning och erinran ersattes av en utökad klago- mÄlshantering hos Socialstyrelsen.

StraffbestÀmmelserna i patientsÀkerhetslagen motsvarar vÀsent- ligen de straffbestÀmmelser som fanns i lagen om yrkesverksamhet pÄ hÀlso- och sjukvÄrdens omrÄde och som i sin tur hade överförts till den lagen frÄn tidigare reglering pÄ omrÄdet (se ovan). Exempel- vis Àr det straffbelagt med böter att uppsÄtligen eller av oaktsamhet pÄbörja en verksamhet som omfattas av Socialstyrelsens tillsyn enligt lagen utan att först ha gjort föreskriven anmÀlan (10 kap. 1 §). Vidare stadgas böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader för den som uppsÄtligen eller av oaktsamhet övertrÀder ett av Social- styrelsen meddelat förbud mot att fortsÀtta bedriva en verksamhet (10 kap. 2 §). Samma straff föreskrivs för lÀkare som obehörigen (t.ex. för att legitimationen Äterkallats) och mot ersÀttning utövar lÀkaryrket (10 kap. 3 §), liksom för den som obehörigen och mot ersÀttning utövar tandlÀkaryrket (10 kap. 4 §). För övertrÀdelser av bestÀmmelser om anvÀndande av beteckningen legitimerad och av vissa skyddade yrkestitlar stadgas böter (10 kap. 5 §). Lagens strÀng- aste straffskala, böter eller fÀngelse i högst ett Är, föreskrivs dels för den som bryter mot bestÀmmelserna om att vissa hÀlso- och sjuk- vÄrdande ÄtgÀrder inte fÄr vidtas av andra Àn hÀlso- och sjukvÄrds- personal, dels för annan Àn hÀlso- och sjukvÄrdspersonal som, under yrkesmÀssig undersökning av hÀlsotillstÄnd eller behandling för sjukdom, uppsÄtligen eller av oaktsamhet tillfogar den under-

189

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

sökte eller behandlade en skada som inte Ă€r ringa eller framkallar fara för en sĂ„dan skada (10 kap. 6 §). Till ansvar enligt bestĂ€mmel- serna i 3–6 §§ ska inte dömas om gĂ€rningen Ă€r belagd med strĂ€ngare straff i annan lag.

Utöver i de ovan redovisade författningarna finns det straff- rÀttslig reglering som kan hÀnföras till omrÄdet sjukvÄrd i vid- strÀckt bemÀrkelse i lagen (1972:119) om faststÀllande av könstill- hörighet i vissa fall, steriliseringslagen (1975:580)och begravnings- lagen (1990:1144). StraffbestÀmmelserna i samtliga lagar Àr subsidiÀra till BrB och föreskriver böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader.

Avslutningsvis ska Àven beröras viss straffrÀttslig reglering pÄ sjukvÄrdsomrÄdet som har utmönstrats.

Den 1 januari 2013 upphÀvdes lagen (1944:133) om kastrering och kungörelsen (1944:285) med tillÀmpningsföreskrifter till lagen den 24 mars 1944 (nr 133) om kastrering (se SFS 2012:455), vilka bÄda innehöll straffbestÀmmelser. I propositionen anförde rege- ringen att det kunde ifrÄgasÀttas om den bestÀmmelse i kastrerings- lagen som möjliggjorde tvÄngsmÀssig kastrering kunde anses ligga inom ramen för de begrÀnsningar som fÄr göras av det grundlags- fÀsta skyddet mot pÄtvingat kroppsligt ingrepp. DÀrtill kom, enligt regeringen, att lagen var otidsenlig i denna del. NÀr det gÀllde frivillig kastrering, som ocksÄ reglerades i lagen, anförde regeringen bl.a. att ingreppet var sÀllsynt förekommande och att nÀr det aktua- liserades borde det finnas möjlighet att utföra ingreppet med stöd av hÀlso- och sjukvÄrdslagen och enligt allmÀnna medicinska principer. Mot bakgrund av det anförda bedömde regeringen att lagen om kastrering var obehövlig och borde upphÀvas (se prop. 2011/12:142 s. 64).

Nuvarande smittskyddslag (2004:168) innehÄller inte nÄgra straff- bestÀmmelser, men i Àldre reglering pÄ omrÄdet har sÄdana funnits.

I 1968 Ärs smittskyddslag (1968:231) fanns en sÀrskild bestÀm- melse om straff för den som hade könsligt umgÀnge trots att han eller hon led av venerisk sjukdom och hade vetskap eller misstanke om detta. I samband med att smittskyddslagens regler Är 1985 gjordes tillÀmpliga pÄ hivinfektion upphÀvdes denna straffbestÀm- melse (prop. 1985/86:13). Till grund för Àndringen lÄg bl.a. en önskan att stÀrka förtroendet för smittskyddsarbetet. Mot bak- grund av bl.a. att smittskyddslÀkaren under vissa förutsÀttningar var skyldiga att anmÀla misstanke om sÄdant brott, ansÄgs det nÀmligen finnas en risk för att straffhotet avskrÀckte den som drabbats av venerisk sjukdom frÄn att söka lÀkare. I motiven fram-

190

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

hölls att upphÀvandet av straffbestÀmmelsen inte innebar att köns- ligt umgÀnge vid venerisk sjukdom skulle vara straffritt, varvid hÀn- visades till straffbestÀmmelserna i 3 och 13 kap. BrB.

1968 Ärs smittskyddslag innehöll Àven en bestÀmmelse enligt vilken den som bröt mot meddelade föreskrifter om isolering och inskrÀnkning i sin verksamhet kunde straffas med böter. Vid till- komsten av smittskyddslagen (1988:1472), som ersatte 1968 Ärs lag, infördes inte nÄgon motsvarighet till denna straffbestÀmmelse, eftersom det ansÄgs tveksamt om böter kunde förmÄ den enskilde att vidta rÀttelse (prop. 1985/86:5).

I sammanhanget bör Ă€ven nĂ€mnas lagen (1987:375) om förbud mot s.k. bastuklubbar och andra liknande verksamheter (bastu- klubbslagen). Lagen syftade till att skydda mĂ€nniskor frĂ„n smitta, och dĂ„ frĂ€mst hivinfektion (prop. 1986/87:149). Enligt lagen fick tillstĂ€llning eller sammankomst till vilken allmĂ€nheten hade till- trĂ€de inte anordnas, om den med hĂ€nsyn till utformning, inredning eller beskaffenhet i övrigt av den lokal eller plats dĂ€r den skulle Ă€ga rum och den verksamhet som förekom eller var avsedd att före- komma eller annan omstĂ€ndighet var sĂ€rskilt Ă€gnad att underlĂ€tta för besökare att ha sexuellt umgĂ€nge i lokalen eller pĂ„ platsen med annan besökare. Även verksamhet som var att jĂ€mstĂ€lla med till- stĂ€llning eller sammankomst dit allmĂ€nheten hade tilltrĂ€de, omfatta- des av förbudet. För övertrĂ€delse av förbudet stadgades fĂ€ngelse i högst tvĂ„ Ă„r eller, dĂ€r omstĂ€ndigheterna var mildrande, böter.

Bastuklubbslagen upphÀvdes Är 2004, samtidigt som nuvarande smittskyddslag infördes. Som skÀl för upphÀvandet anfördes i propositionen (2003/04:30 s. 187 f.) att bastuklubbslagen borde bedömas ur ett smittskyddsperspektiv och att det inte kunde be- lÀggas att förbudet i lagen haft den Äsyftade effekten pÄ hiv- epidemins förlopp. Ett totalförbud mot bastuklubbar kunde dÀrför inte lÀngre anses motiverat av smittskyddsskÀl.

4.11SocialtjÀnst och socialförsÀkring

Till de specialstraffrÀttsliga författningarna pÄ omrÄdet socialtjÀnst och socialförsÀkring kan hÀnföras socialtjÀnstlagen (2001:453), lagen (1990:52) med sÀrskilda bestÀmmelser om vÄrd av unga, lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling, socialförsÀkrings- balken och bidragsbrottslagen (2007:612).

191

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

I inledningen av 1980-talet sammanfördes socialvÄrdslagstift- ning för olika vÄrdomrÄden till en gemensam lag, socialtjÀnstlagen (1980:620). Det rörde sig bl.a. om lagen (1956:2) om socialhjÀlp, delar av lagen (1960:97) om samhÀllets barnavÄrd, lagen om nykter- hetsvÄrd (1954:579) och lagen (1976:381) om barnomsorg. Före- skrifter om tvÄngsvÄrd, bl.a. betrÀffande ungdomar, placerades genom reformen i lagstiftning utanför socialtjÀnstlagen.

År 2002 ersattes 1980 Ă„rs socialtjĂ€nstlag av den nuvarande social- tjĂ€nstlagen. JĂ€mfört med sin föregĂ„ngare Ă€r den nya socialtjĂ€nstlagen sprĂ„kligt moderniserad och innehĂ„ller vissa materiella Ă€ndringar. StraffbestĂ€mmelserna i 1980 Ă„rs lag hörde till de bestĂ€mmelser som i sak oförĂ€ndrade överfördes till nuvarande socialtjĂ€nstlag.

Vad som straffbelÀggs i socialtjÀnstlagen (16 kap. 6 §) Àr bl.a. att bryta mot ett av socialnÀmnden meddelat förbud för en person att i sitt hem ta emot andras barn, att ÄsidosÀtta bestÀmmelser om krav pÄ medgivande frÄn socialnÀmnden m.m. för att fÄ ta emot ett barn för stadigvarande vÄrd och fostran i ett enskilt hem i vissa fall, att utan tillstÄnd bedriva verksamhet i form av t.ex. hem för vÄrd och boende samt att i strid med ett av Socialstyrelsen meddelat förbud mot att driva viss verksamhet fortsÀtta verksamheten. Straffskalan innehÄller endast böter. AllmÀnt Ätal fÄr vÀckas endast efter med- givande av Socialstyrelsen. Den 1 juni 2013 inrÀttas en ny myndig- het, Inspektionen för vÄrd och omsorg, vilken kommer att överta en del av Socialstyrelsens ansvar och uppgifter. Detta innebÀr bl.a. att allmÀnt Ätal i vissa fall endast fÄr vÀckas efter medgivande av Inspektionen för vÄrd och omsorg.

NÀr det gÀller utvecklingen pÄ det straffsanktionerade omrÄdet kan nÀmnas att det omrÄde som straffbelÀggs i bestÀmmelsen om övertrÀdelse av tillstÄndsplikt under Ärens lopp har kommit att utvidgas som en direkt följd av att tillstÄndskrav har införts för allt fler typer av verksamheter.

Lagen med sÀrskilda bestÀmmelser om vÄrd av unga innehÄller bestÀmmelser om ÄtgÀrder av tvÄngskaraktÀr avseende barn och ungdomar. I lagens enda straffbestÀmmelse (44 §) stadgas böter för den som övertrÀder ett flyttningsförbud eller ett tillfÀlligt flytt- ningsförbud. Med flyttningsförbud menas ett av FörvaltningsrÀtten meddelat förbud för den som har vÄrdnaden om en underÄrig att ta denne frÄn ett s.k. familjehem (se 24 § i hÀr aktuell lag och 6 kap. 6 § socialtjÀnstlagen). AllmÀnt Ätal fÄr endast vÀckas efter medgiv- ande av socialnÀmnden eller Socialstyrelsen.

192

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

I lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade finns en straffbestÀmmelse (28 §). I bestÀmmelsen stadgas böter bl.a. för den som uppsÄtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett i lagen föreskrivet krav pÄ tillstÄnd av Socialstyrelsen för att fÄ bedriva viss yrkesmÀssig verksamhet. Den 1 juni 2013 kommer tillstÄnd att meddelas av Inspektionen för vÄrd och omsorg i stÀllet för av Socialstyrelsen (se prop. 2012/13:20).

Lagen om internationell adoptionsförmedling innehÄller bestÀm- melser om organisationen av verksamheten med internationella adoptioner. I lagens straffbestÀmmelse stadgas böter bl.a. för den som bryter mot kravet pÄ att adoptioner av barn frÄn utlandet fÄr förmedlas endast av sammanslutningar som Àr auktoriserade.

Sedan januari Är 2011 finns bestÀmmelser frÄn drygt 30 för- fattningar inom det sociala försÀkringsomrÄdet och omrÄdet för andra sociala ersÀttningar och bidrag sammanförda i socialförsÀk- ringsbalken (prop. 2008/09:200).

Syftet med socialförsÀkringsbalken var att samordna den gÀll- ande socialförsÀkringslagstiftningen pÄ ett sÄdant sÀtt att den blev mer överskÄdlig och att minska risken för bristande enhetlighet i frÄga om gemensamma regler och begrepp. Lagstiftningen gavs Àven en omfattande lagteknisk och sprÄklig bearbetning. (Se a. prop. s. 345.)

SocialförsĂ€kringsbalken innehĂ„ller tre straffbestĂ€mmelser, 115 kap. 2–4 §§. Dessa har hĂ€mtats frĂ„n fyra lagar: lagen (1962:381) om allmĂ€n försĂ€kring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsĂ€kring, lagen (1998:674) om inkomstgrundad Ă„lderspension och lagen (2004:115) om sjĂ€lvbetjĂ€ningstjĂ€nster via Internet inom socialförsĂ€kringens admi- nistration. Åtskilliga lagar pĂ„ omrĂ„det hĂ€nvisade dock till de aktu- ella bestĂ€mmelserna i de tre förstnĂ€mnda lagarna.

BestÀmmelsen i 2 § har överförts frÄn lagen om sjÀlvbetjÀnings- tjÀnster via Internet etc. I den straffbelÀggs att vid anvÀndning av sjÀlvbetjÀningstjÀnster uppsÄtligen eller av grov oaktsamhet lÀmna oriktig uppgift eller förtiga sanningen. För straffansvar förutsÀtts dessutom att uppgifterna har lÀmnas pÄ heder och samvete enligt bestÀmmelse i författning och att ÄtgÀrden innebÀr fara i bevis- hÀnseende. Straffet Àr böter eller fÀngelse i sex mÄnader. BestÀm- melsen Àr subsidiÀr till BrB och bidragsbrottslagen. HÀr kan pÄ- pekas att för att exempelvis bestÀmmelsen i 15 kap. 10 § BrB om osann försÀkran ska vara tillÀmplig krÀvs att utsagan lÀmnats i skrift- lig form. Genom den aktuella bestÀmmelsen klargörs dock att Àven uppgiftslÀmnande via internet kan omfattas av straffansvar.

193

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

StraffbestĂ€mmelsen i 2 § omfattas av ett förslag om att upphĂ€va de straffbestĂ€mmelser i specialstraffrĂ€tten som rör elektroniskt uppgiftslĂ€mnande (se lagrĂ„dsremiss Förfalsknings- och sannings- brotten, överlĂ€mnad den 31 januari 2013). Bakgrunden till förslaget Ă€r att det samtidigt föreslĂ„s dels att urkundsbegreppet i BrB ska utvidgas, dels att bestĂ€mmelserna i 15 kap. 10–15 §§ BrB ska om- fatta Ă€ven uppgifter som lĂ€mnas i elektronisk form. Förslaget innebĂ€r ingen avkriminalisering, men dĂ€remot att straffansvar för oriktig information i elektronisk miljö i stĂ€llet kommer att bedömas utifrĂ„n de generella reglerna i BrB (se a.a.).

I 3 §, som tidigare hade en motsvarighet i lagen om allmÀn försÀkring, stadgas böter för arbetsgivare eller arbetsförestÄndare som underlÄter att omedelbart efter erhÄllen kÀnnedom om att en arbetstagare rÄkat ut för en arbetsskada göra arbetsskadeanmÀlan till FörsÀkringskassan.

I 4 § föreskrivs att arbetsgivare eller uppdragsgivare som under- lÄter att fullgöra viss uppgiftsskyldighet enligt balken ska dömas till penningböter. Motsvarigheter till bestÀmmelsen fanns sÄvÀl i lagen om allmÀn försÀkring, som i lagen om arbetsskadeförsÀkring och i lagen om inkomstgrundad Älderspension. BestÀmmelserna i nÀmnda lagar, vilka var delvis oenhetliga betrÀffande vilka som omfattades av straffansvar och i frÄga om pÄföljden, har i socialförsÀkrings- balken samordnats. Detta har inneburit att det straffsanktionerade omrÄdet utökats nÄgot. En viss vidgning av det straffsanktionerade omrÄdet följer ocksÄ av att nÄgra förmÄner, som inte omfattades av de tidigare straffbestÀmmelserna, omfattas av den nuvarande efter- som den gÀller samtliga förmÄner enligt balken.

En straffbestÀmmelse som fanns i lagen om arbetsskade- försÀkring utmönstrades helt. I förarbetena till socialförsÀkrings- balken anfördes (prop. 2008/09:200 s. 587) att de fall som straff- belades i bestÀmmelsen nÀrmast hade karaktÀren av ordnings- förseelser. För att straffbestÀmmelsen skulle bli tillÀmplig krÀvdes nÀmligen endast ett konstaterande av att nÄgon medvetet eller av oaktsamhet hade lÀmnat en felaktig uppgift i ett Àrende som rörde arbetsskada. Det krÀvdes inte ens nÄgon risk för skada eller vinning, och om sÄ var fallet föll brottsligheten under annan straffrÀttslig lagstiftning. BestÀmmelsens tillÀmpningsomrÄde vid sidan om BrB och bidragsbrottslagen bedömdes som mycket litet. Enligt rege- ringens uppfattning framstod det beteende som trÀffades av bestÀm- melsen inte som tillrÀckligt straffvÀrt för att motivera straffansvar, sÀrskilt mot bakgrund av att det inte fanns motsvarande reglering

194

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

för att lÀmna oriktig uppgift avseende nÄgon annan förmÄn som omfattades av balken.

År 2007 infördes bidragsbrottslagen (prop. 2006/07:80), vars tillĂ€mpningsomrĂ„de omfattar ersĂ€ttningar, bidrag och andra ekono- miska förmĂ„ner som betalas ut för personligt Ă€ndamĂ„l och som beslutas av FörsĂ€kringskassan, Pensionsmyndigheten, Centrala studie- stödsnĂ€mnden, Migrationsverket, Arbetsförmedlingen, kommunerna och arbetslöshetskassorna.

Lagen syftar till att minska antalet felaktiga utbetalningar och att stÀrka tilltron till vÀlfÀrdssystemet. Enligt regeringen var det, sÀrskilt mot bakgrund av att grundliga kontroller endast kunde ske i en mycket liten andel av den totala mÀngden Àrenden om utbetal- ningar av ersÀttningar och bidrag, och med beaktande av omfatt- ningen av brottsligheten pÄ omrÄdet, av stor betydelse att vÀlfÀrds- systemen hade ett straffrÀttsligt skydd som var anpassat för de sÀrskilda förhÄllanden som rÄdde vid utbetalningar frÄn systemen och som fungerade effektivt i de fall nÄgon ertappades vid en kon- troll. Genom ett effektivt straffrÀttsligt skydd markerades ocksÄ tydligt brott mot vÀlfÀrdssystemen som oacceptabla. Dessutom, ansÄg regeringen, borde det straffrÀttsliga skyddet för vÀlfÀrds- systemen i huvudsak vara lika starkt som pÄ skatteomrÄdet. (Se a. prop. s. 37 ff.)

Enligt lagen döms den för bidragsbrott som lÀmnar oriktiga uppgifter eller inte anmÀler Àndrade förhÄllanden och genom detta orsakar fara för att en ekonomisk förmÄn felaktigt betalas ut eller betalas ut med ett för högt belopp. I subjektivt hÀnseende krÀvs uppsÄt. Brottet Àr indelat i tre grader och straffskalorna motsvarar i stort dem som gÀller för bedrÀgeri (2 och 3 §§). Genom bestÀm- melsen om vÄrdslöst bidragsbrott (4 §) straffbelÀggs ocksÄ sÄdana gÀrningar som begÄs av grov oaktsamhet, om de inte med hÀnsyn till beloppet eller övriga omstÀndigheter Àr mindre allvarliga. Straff- skalan för vÄrdslöst bidragsbrott strÀcker sig frÄn böter till fÀngelse i högst ett Är. Lagen innehÄller vidare en bestÀmmelse om skyldig- het för myndigheter, kommuner och arbetslöshetskassor att göra en anmÀlan till polis eller Äklagare om det kan misstÀnkas att brott enligt lagen har begÄtts.

De uppsÄtliga gÀrningar som straffbelÀggs i bidragsbrottslagen var i huvudsak straffbelagda redan tidigare, frÀmst som bedrÀgeri- brott eller försök till sÄdant brott. Genom att bidragsbrottet har formulerats som ett Àkta underlÄtenhetsbrott stÄr det dock numera klart att redan ett utnyttjande av annans villfarelse, t.ex. en för-

195

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

mÄnstagares utnyttjande av en felaktig uppfattning hos en myndig- het om rÀtten till en förmÄn, Àr straffbar; det krÀvs inte ocksÄ att förmÄnstagaren har framkallat villfarelsen (se a. prop. s. 61 f.). Att förutsÀttningarna för bidragsbrott innehÄller ett farerekvisit inne- bÀr att gÀrningar som tidigare varit straffbara som försök till bedrÀ- geri i stÀllet bestraffas som fullbordade (bidrags)brott. StraffbestÀm- melsen om vÄrdslöst bidragsbrott innebar en pÄtaglig utvidgning av det kriminaliserade omrÄdet.

LagrÄdet konstaterade i sitt yttrande över lagförslaget (a. prop. s. 114) att de föreslagna brottsbeskrivningarna i mycket stor ut- strÀckning tÀcktes av brottsbeskrivningar som redan fanns i BrB. NÀr det sedan gÀllde ytterligare kriminalisering av olika oaktsamma beteenden framhölls det som befogat att stÀlla frÄgan om det inte kunde vara minst lika effektivt att införa nÄgon form av sanktions- avgifter som att kriminalisera.

Införandet av bidragsbrottslagen förvÀntades enligt regeringen leda till en ökning av antalet anmÀlningar till polis och Äklagare. Eftersom mÄnga av de tillkommande Àrendena troligen skulle komma att avgöras genom strafförelÀggande förvÀntades de inte belasta domstolarna i nÄgon mÀrkbar utstrÀckning. BetrÀffande anmÀlningarna till polis och Äklagare anfördes att dessa i mÄnga fall torde vara relativt okomplicerade. Dessutom borde den samverkan som inletts mellan myndigheterna inom vÀlfÀrdssystemet och polis och Äklagare kunna leda till förhÄllandevis stora effektivitetsför- bÀttringar. (Se a. prop. s. 91 f.)

FrÄgan om det finns behov av och Àr lÀmpligt att införa ett administrativt sanktionssystem pÄ trygghetsomrÄdet för att mot- verka att förmÄner utbetalas pÄ felaktiga grunder eller med fel belopp har nyligen varit föremÄl för utredning. I betÀnkandet Sanktions- avgifter pÄ trygghetsomrÄdet, SOU 2011:3, föreslÄs att det ska införas en lag om ett generellt administrativt sanktionssystem för samtliga de ekonomiska förmÄner som i dag omfattas av bidragsbrottslagen.

Enligt förslaget ska en sanktionsavgift kunna pÄföras den som lÀmnat en oriktig uppgift till ledning för ett beslut om en förmÄn. Med oriktig uppgift ska i stort sett jÀmstÀllas att anmÀlningsplikt vid Àndrade förhÄllanden har Äsidosatts. Det uppstÀlls inte nÄgot krav pÄ uppsÄt eller oaktsamhet för att sanktionsavgift ska fÄ ÄlÀggas. SÄvÀl straff som sanktionsavgift ska inte fÄ pÄföras för samma oriktighet, men nÄgon avkriminalisering föreslÄs inte. Att dubbla sanktioner inte drabbar den enskilde ska sÀkerstÀllas genom regle- ring i bÄde den föreslagna lagen och i bidragsbrottslagen. Bland

196

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

annat ska i den sistnÀmnda föreskrivas att talan om ansvar mot brott enligt lagen inte fÄr tas upp till prövning om en sanktions- avgift pÄförts för gÀrningen.

I betĂ€nkandet anges att sanktionsavgift Ă€r avsett att vara huvud- regeln vid ringa bidragsbrott och vĂ„rdslösa bidragsbrott. Bidrags- brott av den s.k. normalgraden och grova bidragsbrott bör dĂ€remot enligt utredningen inte komma i frĂ„ga för sanktionsavgift. Mot en avkriminalisering talade enligt utredningen (se bet. s. 134 f.) bl.a. det förhĂ„llandet att Ă€ven gĂ€rningar som utgjorde ringa bidragsbrott i vissa fall kunde vara sĂ„ allvarliga att straff var en mer adekvat reaktion Ă€n en sanktionsavgift och det förhĂ„llandet att vĂ„rdslösa bidragsbrott kunde avse mycket höga belopp. En avkriminalisering kunde ocksĂ„ innebĂ€ra en risk för att fall dĂ€r det var svĂ„rt att avgöra vad som var ett eller flera brott och hur brotten skulle rubriceras kunde ”falla mellan stolarna” och dĂ€rmed inte leda till nĂ„gon sanktion alls.

En begrĂ€nsning föreslĂ„s av anmĂ€lningsskyldigheten för myndigheter m.fl. enligt bidragsbrottslagen. Ändringen innebĂ€r att anmĂ€lan om misstĂ€nkta bidragsbrott som Ă€r att anse som ringa brott och vĂ„rdslösa bidragsbrott bara ska göras om det finns sĂ€rskilda skĂ€l. Ett sĂ„dant skĂ€l anges kunna vara att det framstĂ„r som svĂ„rbedömt om en gĂ€rning Ă€r att betrakta som ringa eller som ett uppsĂ„tligt brott av normalgraden (se bet. s. 275).

4.12Plan- och byggregleringen

Plan- och byggregleringen hör till de omrÄden som efter BrB:s ikrafttrÀdande varit föremÄl för en vÀsentlig avkriminalisering. Den nu gÀllande plan- och bygglagen (2010:900) innehÄller inga straff- bestÀmmelser alls. I 1947 Ärs byggnadslag (1947:385) fanns det dÀremot flera straffbestÀmmelser. Denna lag gÀllde fram till den 1 juli 1987, dÄ den ersattes av 1987 Ärs plan- och bygglag (1987:10). I stort sett hade dock hela den straffrÀttsliga regleringen Är 1977 bytts ut mot ett system med sanktionsavgifter genom införandet av lagen (1976:666) om pÄföljder och ingripanden vid olovligt bygg- ande m.m. Den enda straffbestÀmmelse som kvarstod pÄ omrÄdet efter nÀmnda reform utmönstrades vid tillkomsten av 1987 Ärs plan- och bygglag. (Den fortsatta framstÀllningen bygger pÄ prop. 1975/76:164, 1985/86:1 och 2009/10:170 och W. Warnling-Nerep,

Sanktionsavgifter – sĂ€rskilt vid olovligt byggande, 1987, s. 128 ff.)

197

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

Bakgrunden till 1977 Ă„rs reform var att det uppfattades som vĂ€sentligt att kunna kontrollera bebyggelseutvecklingen samtidigt som det existerande systemet inte bedömdes vara tillrĂ€ckligt effek- tivt. Bland annat var de bötesstraff som utdömdes för övertrĂ€delser av de straffrĂ€ttsliga bestĂ€mmelserna mycket lĂ„ga och den korta preskriptionstid som gĂ€llde för de aktuella brotten, tvĂ„ Ă„r, med- förde att Ă„tal sĂ€llan kunde vĂ€ckas, eftersom brotten ofta hade hunnit preskriberas innan de upptĂ€cktes. De sanktionsavgifter som enligt de nya reglerna kunde uttas för olovligt byggande kunde dĂ€r- emot uppgĂ„ till mycket höga belopp. De kunde dessutom uttas genom ett ”schablonmĂ€ssigt” förfarande som var snabbt och okom- plicerat.

Huvudsyftet med att införa ett system med sanktionsavgifter var alltsÄ att försöka Ästadkomma en pÄföljd som bÀttre Àn straff skulle avhÄlla frÄn olovligt byggande. Reformen hade ocksÄ ett rent kriminalpolitiskt syfte. Vid tidpunkten för lagförslagets tillkomst var nÀmligen den förhÀrskande kriminalpolitiska mÄlsÀttningen att reducera antalet straffbestÀmmelser och i enlighet med dessa inten- tioner avvisades den alternativa möjligheten att skÀrpa straffet för olovligt byggande. Ytterligare motiv för reformen, som dock torde ha varit av mer underordnad betydelse, var bl.a. ambitionen att avlasta polis- och Äklagarmyndigheterna samt allmÀn domstol, men Àven önskan att skapa ett sanktionssystem som var mindre kostnads- krÀvande att administrera Àn det straffrÀttsliga och önskan att fÄ möjlighet att lÄta sanktionen trÀffa inte bara fysiska utan ocksÄ juridiska personer.

I det sanktionsavgiftssystem som infördes Är 1977, och som vid tillkomsten av 1987 Ärs plan- och bygglag överfördes i stort sett oförÀndrat till den nya lagen, ingick tre olika avgifter. Det rörde sig om byggnadsavgift, tillÀggsavgift och sÀrskild avgift. Byggnads- avgift skulle tas ut för ÄtgÀrder som krÀvde bygglov, rivningslov eller marklov och som hade utförts utan lov. Storleken pÄ bygg- nadsavgiften var pÄ visst sÀtt kopplad till den avgift som skulle ha gÀllt om lov hade sökts. TillÀggsavgift kompletterade byggnads- avgiften. Den skulle uttas om en byggnad uppfördes eller tillbygg- nad gjordes utan lov, en byggnad helt eller delvis togs i ansprÄk eller inreddes för vÀsentligt annat ÀndamÄl Àn det som bygglovet hade getts för, eller om en byggnad hade rivits utan lov. TillÀggs- avgift utgick med 500 kr per kvadratmeter bruttoarea som den olovliga ÄtgÀrden hade omfattat, fast med en reduktion om tio kvadratmeter. SÀrskild avgift skulle tas ut för vissa övriga över-

198

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

trÀdelser, bl.a. om nÄgon utförde ett arbete utan att det fanns nÄgon kvalitetsansvarig eller underlÀt att göra bygganmÀlan. BetrÀffande den sÀrskilda avgiften angavs i 1977 Ärs lag att den skulle bestÀm- mas till ett belopp mellan 200 och 500 kr. BerÀkningssÀttet Àndra- des sÄ smÄningom sÄ att avgiften i stÀllet relaterades till prisbas- beloppet.

Byggnadsavgift och sÀrskild avgift tillföll kommunen, medan tillÀggsavgift tillföll staten. Den som drabbades av byggnadsavgiften var fastigheten Àgare. Tillsynsavgift uttogs normalt ocksÄ av Àgaren, men det fanns möjlighet att vÀlja Àven annat ansvarigt subjekt. Vad gÀllde sÀrskild avgift Ävilade avgiftsskyldigheten den person som hade begÄtt övertrÀdelsen. FrÄgan om byggnadsavgift och sÀrskild avgift prövades av byggnadsnÀmnden, medan tillÀggsavgift besluta- des av allmÀn förvaltningsdomstol pÄ talan av nÀmnden. Gemen- samt för alla avgifterna var att de kunde jÀmkas om sÀrskilda skÀl förelÄg.

Sanktionssystemet sÄgs över i samband med tillkomsten av 2010 Ärs plan- och bygglag (prop. 2009/10:170). Det framkom dÄ bl.a. att mÄnga kommuner uppfattade systemet som svÄrt att överblicka med olika avgifter och olika mottagare. Det visade sig ocksÄ att kommunernas intresse av att besluta om tillÀggsavgift hade sjunkit drastiskt. Systemet med tillÀggsavgift, som skulle prövas av lÀns- rÀtten pÄ talan av byggnadsnÀmnden, medförde nÀmligen kostnader för kommunerna samtidigt som avgiften tillföll staten.

Översynen resulterade i att en ny sammanhĂ„llen byggsanktions- avgift ersatte de tre tidigare avgiftsmöjligheterna (se 11 kap. 51–63 §§ i 2010 Ă„rs lag). Liksom enligt den tidigare regleringen tas avgift ut om nĂ„gon vidtar en Ă„tgĂ€rd eller underlĂ„ter att vidta en Ă„tgĂ€rd och dĂ€rigenom bryter mot en byggbestĂ€mmelse i lagen. Nytt jĂ€mfört med den Ă€ldre regleringen Ă€r dels att avgiften tas ut Ă€ven om den byggbestĂ€mmelse som har övertrĂ€tts framgĂ„r av föreskrift eller beslut som har meddelats med stöd av vissa bemyndiganden i lagen eller i en EU-förordning om krav pĂ„ byggnadsverk eller bygg- produkter.

En nyhet i 2010 Ärs lag Àr ocksÄ att byggsanktionsavgiftens storlek ska framgÄ av föreskrifter som regeringen meddelar. I lagen anges att avgiften ska uppgÄ till högst 50 prisbasbelopp och att nÀr avgiftens storlek bestÀms ska hÀnsyn tas till övertrÀdelsens allvar och betydelsen av den bestÀmmelse som övertrÀdelsen avser. Rege- ringen har meddelat föreskrifter om byggsanktionsavgifternas stor- lek m.m. i plan- och byggförordningen (2011:338). Avgifterna

199

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

bestÄr i mÄnga fall av en fast del (t.ex. 0,5 prisbasbelopp) jÀmte en tillÀggsdel som Àr relaterad till den yta som den olovliga ÄtgÀrden omfattat (t.ex. 0,025 prisbasbelopp per kvadratmeter av tillbygg- nadens sanktionsarea). Om en byggsanktionsavgift har beslutats för en övertrÀdelse och den avgiftsskyldige dÀrefter inte vidtar rÀttelse ska enligt förordningen en ny avgift för övertrÀdelsen tas ut med det dubbla belopp som följer av föreskrifterna (den samman- lagda avgiften för övertrÀdelsen fÄr dock högst uppgÄ till 50 pris- basbelopp).

Avgiftsskyldigheten bygger liksom tidigare pÄ strikt ansvar med möjlighet till jÀmkning i vissa fall. Avgift kan tas ut av Àgaren till fastigheten eller det byggnadsverk som övertrÀdelsen avser, den som begick övertrÀdelsen eller den som har fÄtt fördel av över- trÀdelsen. Det Àr tillsynsmyndigheten som beslutar om avgiften. En byggsanktionsavgift som beslutas av byggnadsnÀmnden tillfaller kommunen.

4.13Miljö

Redovisningen av den specialstraffrÀttsliga regleringen pÄ miljö- omrÄdet inleds med miljöbalken. DÀrefter genomgÄs författningarna pÄ omrÄdet uppdelade pÄ fyra undergrupper. Den första gruppen omfattar reglering rörande bl.a. avgaser, buller och gaturenhÄllning. I andra gruppen finns författningar som avser kÀrnteknisk verksam- het, strÄlskydd m.m. Grupperna tre och fyra innehÄller reglering som rör sÀrskilda geografiska omrÄden, sÄsom Sveriges ekonomiska zon och Antarktis, respektive reglering om producentansvar m.m.

4.13.1Miljöbalken

Genom miljöbalken, som trÀdde i kraft i mars 1999, samordnades miljölagstiftning som med tiden hade blivit alltmer svÄröverskÄdlig och i vissa fall Àven motstridig (prop. 1997/98:45). Till det femton- tal lagar vars bestÀmmelser sammansmÀltes i miljöbalken hörde bl.a. naturvÄrdslagen (1964:822), miljöskyddslagen (1969:387), ren- hÄllningslagen (1979:596), hÀlsoskyddslagen (1982:1080), vatten- lagen (1983:291), lagen (1985:426)om kemiska produkter, lagen (1987:12) om hushÄllning med naturresurser m.m. och lagen (1994:1818) om ÄtgÀrder betrÀffande djur och vÀxter som tillhör

200

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

skyddade arter. Det övergripande syftet med reformen var att för- stÀrka det miljörÀttsliga skyddet i allmÀnhet.

Som en del i reformen ingick att förstÀrka det straffrÀttsliga skyddet av miljöanknutna intressen. StraffbestÀmmelserna i de miljölagar som arbetades in i miljölagen (nÀstan alla lagarna inne- höll straffbestÀmmelser) samlades i ett sÀrskilt kapitel i miljöbalken (29 kap.). Dit fördes ocksÄ bestÀmmelser om miljöbrott och vÄllande till miljöstörning, som fanns i 13 kap. 8 a § och 9 § andra stycket BrB. SistnÀmnda bestÀmmelser hade i början pÄ 1980-talet införts i BrB (prop. 1980/81:108) och dÄ delvis inneburit en ny- kriminalisering.

Miljöbalksutredningen hade föreslagit (se SOU 1996:103) att de straffbestÀmmelser som fanns i BrB skulle fÄ stÄ kvar dÀr bl.a. för att det klart borde framgÄ hur allvarligt samhÀllet ser pÄ ifrÄga- varande brottslighet. Regeringen ansÄg dock (prop. 1997/98:45 s. 520 f.) att alla miljöbrottsbestÀmmelser borde samlas pÄ ett stÀlle. Vad gÀllde frÄgan om miljöbrottsbestÀmmelserna skulle placeras i miljöbalken eller i BrB anförde regeringen att avgörande var vilka sakliga skÀl som talade för den ena eller andra lösningen frÄn bl.a. effektivitetssynpunkt. Vissa av de aktuella brotten var blankett- straffbud, vilka fick sitt innehÄll genom miljöbalkens materiella bestÀmmelser. Regeringen framhöll att straffbestÀmmelsernas karak- tÀr av blankettstraffbud inte stÀmde överens med systematiken och utformningen av brotten i BrB. Om brotten med miljörÀttslig anknytning arbetades in i miljöbalken sÄ skulle deras centrala betydelse i miljösammanhang tydliggöras och myndigheternas verksamhet underlÀttas. Dessutom skulle inte bara miljöstraffrÀtten utan ocksÄ hela miljörÀttens regelsystem bli mera sammanhÄllet och lÀtt att överblicka om straffbestÀmmelserna integrerades i miljöbalken.

Vid utformningen av miljöbalkens straffbestĂ€mmelser efter- strĂ€vades, för att öka deras tydlighet, att straffbestĂ€mmelserna sĂ„ lĂ„ngt möjligt skulle fĂ„ fullstĂ€ndiga brottsbeskrivningar och egna brottsbenĂ€mningar (se a. prop. s. 522 ff.). NĂ€r det t.ex. gĂ€llde övertrĂ€delser av förbud och föreskrifter visade det sig dock vara svĂ„rt att Ă„stadkomma brottsbeskrivningar som var sĂ„ tydliga att de var godtagbara ur legalitets- och rĂ€ttssĂ€kerhetssynpunkt. Även miljöbalken kom dĂ€rför att innehĂ„lla flera blankettstraffbud.

Straffskalorna i de Àldre miljölagarnas straffbestÀmmelser varie- rade mycket, t.ex. stadgades i vissa av bestÀmmelserna enbart böter, medan andra föreskrev ett straffmaximum om tvÄ Ärs fÀngelse.

201

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

I miljöbalken infördes gemensamma straffskalor, för flertalet brott böter eller fÀngelse i högst tvÄ Är, vilket innebar en straffskÀrpning för vissa typer av brott.

Under Ärens lopp har miljöbalkens straffbestÀmmelser Àndrats ett flertal gÄnger. Mer omfattande lagÀndringar har skett Är 2006 (prop. 2005/06:182), Är 2008 (prop. 2007/08:80) och Är 2012 (prop. 2011/12:59).

2006 Ärs Àndringar innebar att flertalet straffbestÀmmelser i miljöbalken arbetades om och att ett antal nya bestÀmmelser skapa- des. Reformen syftade bl.a. till att förtydliga och bÀttre avgrÀnsa straffbestÀmmelserna för att sÀkerstÀlla att de uppfyllde grund- lÀggande legalitetskrav. Blankettstraffbuden hörde till de straff- bestÀmmelser som Àgnades uppmÀrksamhet, dÄ vidstrÀckta sÄdana ansÄgs kunna göra det svÄrt för den enskilde att se vad som var straffbart. BetrÀffande blankettstraffbud som innehöll hÀnvisningar till EU-förordningar gjordes bedömningen att dessa borde förtyd- ligas och avgrÀnsas genom att det i straffbestÀmmelsen angavs vilka artiklar i EU-förordningarna som var straffsanktionerade (se prop. 2005/06:182 s. 41 f.).

Av betydelse för 2006 Ärs Àndringar var ocksÄ att Högsta dom- stolen i NJA 2005 s. 33 hade prövat frÄgan om blankettstraff- budens överensstÀmmelse med regeringsformen i vissa fall. Av avgörandet framgÄr att det inte Àr förenligt med grundlagen att ett blankettstraffbud, dÀr den straffbelagda gÀrningen anges helt eller i det vÀsentliga av en förvaltningsmyndighet eller kommun, upptar fÀngelse i straffskalan. Om övertrÀdelser av myndighetsföreskrifter ska vara förenade med straffansvar, fÄr alltsÄ endast böter före- komma i straffskalan. Avgörandet föranledde vissa Àndringar i miljöbalkens straffbestÀmmelser, bl.a. togs fÀngelse bort ur straff- skalan för vissa brott.

2008 Ă„rs Ă€ndringar företogs frĂ€mst med anledning av EU:s nya kemikalielagstiftning (en förordning kallad ”Reach”) som ersatte mycket av det som tidigare reglerades med nationella bestĂ€mmelser och som för Sveriges del fanns i regeringens förordningar och Kemikalieinspektionens föreskrifter. För att kunna straffsanktionera övertrĂ€delser av EU-förordningen gjordes relativt omfattande Ă€ndringar i och vissa kompletteringar till miljöbalkens straffbestĂ€m- melser.

År 2012 skedde ytterligare nĂ„gra Ă€ndringar i miljöbalkens straff- bestĂ€mmelser. Syftet med Ă€ndringarna var att anpassa straffbestĂ€mmel-

202

SOU 2013:38 KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

serna sĂ„ att de överensstĂ€mde med EU-rĂ€tten (se prop. 2011/12:59). Ändringarna ledde till att en rad olika straffbestĂ€mmelser utvidgades.

Det Àr i dag ett mycket omfattande omrÄde som Àr kriminali- serat genom straffbestÀmmelserna i 29 kap. miljöbalken. Generellt om denna straffsanktionering kan sÀgas att den till betydande del har sin bakgrund i omfattande internationell reglering (frÀmst kon- ventioner) och EU-reglering som gÀller miljön.

StraffbestĂ€mmelserna avser miljöbrott och grovt miljöbrott (1 §), brott mot omrĂ„desskydd (2 §), förseelse mot omrĂ„desskydd (2 a §), artskyddsbrott och grovt artskyddsbrott (2 b §), miljöfarlig kemikalie- hantering (3 §), olovlig kemikaliehantering (3 a §), kemikalie- registreringsbrott och grovt kemikalieregistreringsbrott (3 b), otillĂ„ten miljöverksamhet (4 §), otillĂ„ten avfallstransport (4 a §), försvĂ„rande av miljökontroll (5 §), bristfĂ€llig miljöinformation (6 §), nedskrĂ€pning (7 §) och nedskrĂ€pningsförseelse (7 a §). Dess- utom straffbelĂ€ggs genom blankettstraffbuden i 8–9 §§ en mĂ€ngd olika gĂ€rningar som inte har nĂ„gra egna brottsbenĂ€mningar.

I samtliga bestÀmmelser straffbelÀggs sÄvÀl uppsÄtliga som oakt- samma gÀrningar (i nÄgot fall krÀvs att oaktsamheten Àr grov). StraffbestÀmmelserna Àr subsidiÀra till BrB och lagen (2000:1225) om straff för smuggling. För flertalet straffbestÀmmelser gÀller att ringa brott inte Àr straffbara (11 §).

Straffskalan strÀcker sig i de flesta bestÀmmelserna frÄn böter till fÀngelse i högst tvÄ Är. För de grova brotten varierar straffmaximum mellan fyra och sex Ärs fÀngelse. Ett fÄtal bestÀmmelser stadgar endast böter. Sedan den 1 juli 2011 finns det dessutom en straff- bestÀmmelse med enbart penningböter i straffskalan, nÀmligen 7 a § om nedskrÀpningsförseelse.

Genom införandet av bestÀmmelsen om nedskrÀpningsförseelse fördes lindrigare varianter av nedskrÀpning, som tidigare hade omfattats av 7 §, över till en sjÀlvstÀndig straffbestÀmmelse. I pro- positionen till lagÀndringen anförde regeringen (prop. 2010/11:125 s. 14 f.) att nedskrÀpning var ett allvarligt samhÀllsproblem och att det mot denna bakgrund var viktigt att skapa förutsÀttningar för ett effektivt genomslag av miljöbalkens nedskrÀpningsförbud. En egen straffbestÀmmelse för lindrigare övertrÀdelser skulle underlÀtta en i högre grad differentierad straffvÀrdesbedömning, bidra till att för- bÀttra effektiviteten i bekÀmpningen av nedskrÀpning och skapa förutsÀttningar för ett enklare sÀtt att lagföra den som skrÀpar ner (vad som Äsyftades var införande av ordningsbot). Det framhölls

203

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

ocksÄ att en effektiv sanktion mot nedskrÀpning utgjorde en tydlig markering frÄn samhÀllets sida om nedskrÀpningsförbudets betydelse.

Sedan den 1 juli 2011 Àr försök och förberedelse till grovt miljö- brott och grovt artskyddsbrott kriminaliserat (prop. 2010/11:76). Denna utvidgning av det straffbelagda omrÄdet syftade till att genomföra rÄdets rambeslut (2008/841/RIF) om kampen mot organiserad brottslighet. I övrigt straffbelÀggs i miljöbalken osjÀlv- stÀndiga brott i mycket liten utstrÀckning. Det handlar om försök till otillÄten avfallstransport i vissa fall (kriminaliserat Är 2010, se prop. 2009/10:35) och försök till vissa brott enligt blankettstraff- budet i 8 §.

I betĂ€nkandet StrĂ„lsĂ€kerhet – gĂ€llande rĂ€tt i ny form, SOU 2011:18, föreslĂ„r StrĂ„lsĂ€kerhetsutredningen att strĂ„lskyddslagen (1988:220) och lagen (1984:3) om kĂ€rnteknisk verksamhet ska upphĂ€vas och att reglerna i lagarna ska föras in i miljöbalken. Utredningen anför som skĂ€l till förslaget att reglerna i lagarna i flera avseenden Ă€r överlappande. Det föreslĂ„s att 12 kap. miljö- balken ska upphöra att gĂ€lla och ersĂ€ttas av materiella bestĂ€mmelser som rör kĂ€rnsĂ€kerhet och strĂ„lskydd under en ny rubrik ”StrĂ„l- skydd”. I betĂ€nkandet föreslĂ„s att flera av de nuvarande straff- bestĂ€mmelserna i miljöbalken ska utvidgas och att ett antal nya ska införas i syfte att bl.a. föra in ett antal av de straffbestĂ€mmelser som föreskrivs i strĂ„lskyddslagen och lagen om kĂ€rnteknisk verk- samhet i miljöbalken (a. bet. s. 753 ff.).

Vid miljöbalkens tillkomst togs det i 30 kap. in bestÀmmelser om att en sÀrskild avgift, miljösanktionsavgift, skulle betalas av en nÀringsidkare som bl.a. Äsidosatte bestÀmmelser i balken, eller i föreskrifter meddelade med stöd av denna, om tillstÄndsplikt eller anmÀlningsplikt för en verksamhet. En liknande avgift, benÀmnd miljöskyddsavgift, kunde utgÄ med stöd av den tidigare miljö- skyddslagen. BÄda avgifterna syftade till att skapa effektiva sanktioner som kunde trÀffa juridiska personer. För att en miljösanktionsavgift skulle kunna pÄföras vid en övertrÀdelse krÀvdes dock inte, vilket var fallet med miljöskyddsavgiften, att en ekonomisk fördel hade uppkommit till följd av övertrÀdelsen. En annan skillnad var att miljösanktionsavgiftens storlek inte var relaterad till den ekonomiska fördelens omfattning. I förarbetena anfördes (prop. 1997/98:45 s. 535) att miljösanktionsavgiften skulle vara en repressiv sanktion. Dess syfte skulle inte vara vinsteliminering, utan enbart att vara styrande och pÄ sÄ sÀtt verka för att upprÀtthÄlla en hög standard i miljöpÄverkande nÀringsverksamhet.

204

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

BestÀmmelserna om miljösanktionsavgift finns kvar, men har Àndrats i flera viktiga avseenden sedan miljöbalken infördes. Till de delar av regleringen som Àr oförÀndrade hör att det inte framgÄr av miljöbalken vilka övertrÀdelser som kan föranleda sanktionsavgift, utan regeringen bemyndigas i stÀllet att föreskriva för vilka övertrÀ- delser avgift ska tas ut och hur stor avgiften ska vara. LikasÄ gÀller fortfarande att avgift ska tas ut Àven om övertrÀdelsen inte har skett uppsÄtligen eller av oaktsamhet. Ansvaret Àr alltsÄ strikt. Sedan systemet infördes har det ocksÄ funnits en bestÀmmelse som ger visst utrymme för att inte pÄföra avgift om detta vore oskÀligt (2 §). BestÀmmelsens utformning har Àndrats vid nÄgra tillfÀllen. Bland de viktigare förÀndringar som har genomförts bör nÀmnas att sanktions- systemet numera omfattar inte bara nÀringsidkare utan Àven fysiska personer (se prop. 2005/06:182). Vidare ska avgifterna, som ursprung- ligen skulle uppgÄ till minst 5 000 kr och högst 500 000 kr, i dag faststÀllas till minst 1 000 kr och högst 1 000 000 kr.

NÀr miljösanktionsavgifterna infördes kunde de pÄföras sÄvÀl för mindre straffvÀrda som för mycket allvarliga övertrÀdelser. Avgift kunde utgÄ helt parallellt med straff. Detta har dock kommit att modifieras.

År 2003 infördes en Ă„talsprövningsregel (prop. 2002/03:54) som innebĂ€r att nĂ€r det gĂ€ller vissa gĂ€rningar som straffbelĂ€ggs i miljö- balken, som kan föranleda miljösanktionsavgift och som inte kan antas leda till annan pĂ„följd Ă€n böter, fĂ„r Ă„tal vĂ€ckas bara om det Ă€r pĂ„kallat frĂ„n allmĂ€n synpunkt. Regeringen anförde dĂ„ att det fanns starka skĂ€l för att mildra dubbelbestraffningssituationerna (a. prop. s. 21).

I samband med 2006 Ärs lagstiftningsÀrende (se ovan) gjordes Àndringar som syftade till att renodla miljöbalkens sanktionssystem pÄ ett sÄdant sÀtt att de allvarligaste övertrÀdelserna skulle omfattas av straffansvar, medan de mindre allvarliga i stÀllet skulle fÄngas upp av andra sanktioner, som t.ex. miljösanktionsavgift (prop. 2005/06:182). Att straff Àr samhÀllets mest ingripande och kraft- fulla medel mot oönskade beteenden talade enligt regeringen (a. prop. s. 43) i sig för att straff skulle vara reserverat för de över- trÀdelser som var mest straffvÀrda och dÀr det inte fanns nÄgra andra alternativ att tillgÄ. Det kunde dessutom ifrÄgasÀttas om det var rimligt att de allvarligaste och mest straffvÀrda övertrÀdelserna var förenade med miljösanktionsavgift, bl.a. med hÀnsyn till att utrymmet för nyanserade straffrÀttsliga bedömningar var förhÄll- andevis litet.

205

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

En uttalad strÀvan i lagstiftningsÀrendet var att undvika att samma gÀrning omfattades av dubbla sanktioner i form av straff och miljösanktionsavgift (se a. prop. s. 1 och s. 42 f.). Detta mot bakgrund av att det bedömdes som sannolikt att Europakonven- tionens förbud mot dubbelbestraffning gÀller miljösanktions- avgifter (a. prop. s. 44 f.).

De Ă€ndringar som genomfördes var bl.a. att det i 30 kap. 2 § togs in en upprĂ€kning av omstĂ€ndigheter som kan föranleda befri- else frĂ„n avgiftsskyldighet, dĂ€ribland ”att övertrĂ€delsen har föran- lett straff enligt bestĂ€mmelserna i 29 kap.” Åtalsprövningsregeln utvidgades vidare till att omfatta fler gĂ€rningar. I bestĂ€mmelsen om otillĂ„ten miljöverksamhet i 29 kap. 4 § infördes ett stadgande om att ansvar inte ska dömas ut enligt paragrafen om ansvar för gĂ€r- ningen kan dömas ut enligt 1 § eller om gĂ€rningen omfattas av en föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av 30 kap. 1 § om skyldighet att betala miljösanktionsavgift. SistnĂ€mnda fĂ„r sĂ€gas ha inneburit en viss avkriminalisering.

Bilagan till förordningen (1998:950)om miljösanktionsavgifter, dĂ€r regeringen föreskrev för vilka övertrĂ€delser sanktionsavgift skulle utgĂ„ och med vilka belopp, byttes vidare ut i sin helhet fr.o.m. den 1 januari 2007 (SFS 2006:1300). Ändringarna innebar dels att de allvarligare övertrĂ€delserna togs bort och dĂ€refter endast trĂ€ffades av straff, dels att det i bilagan fördes in ett antal nya över- trĂ€delser som snarast riktades mot privatpersoner. Som exempel kan nĂ€mnas att enligt den Ă€ldre bilagan skulle miljösanktionsavgift bl.a. betalas av nĂ€ringsidkare som utan tillstĂ„nd anlade fabrik, annan inrĂ€ttning eller annan miljöfarlig verksamhet som angetts i bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet. Avgifts- beloppen uppgick till mellan 250 000 kr och 900 000 kr. I 2007 Ă„rs lydelse av bilagan till förordningen om miljösanktionsavgifter fanns nĂ€mnda övertrĂ€delse inte med. DĂ€remot belades det i den nya bilagan med miljösanktionsavgift bl.a. att utan tillstĂ„nd inrĂ€tta en avloppsanordning nĂ€r krav pĂ„ tillstĂ„nd föreskrevs i förordningen om miljöfarlig verksamhet. Avgiften uppgĂ„r till 5 000 kr.

I juli Är 2012 ersattes förordningen (1998:950) om miljösank- tionsavgifter med en ny förordning (2012:259) om miljösanktions- avgifter. I korthet innebar Àndringen att bilagan till den tidigare förordningen togs bort och att det nu direkt i förordningen anges beloppen (miljösanktionsavgift) för olika övertrÀdelser. Vidare innebar Àndringen att nya miljösanktionsavgifter infördes för över- trÀdelser av EU-förordningen nr 1005/2009 om ozonnedbrytande

206

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

Àmnen (8 kap. 1 §) och EU-förordningen nr 1107/2009 om ut- slÀppande av vÀxtskyddsmedel pÄ marknaden.

4.13.2Avgaser, buller, gaturenhÄllning m.m.

De författningar som kommer att beröras i det följande Àr lagen (1998:1707) om ÄtgÀrder mot buller och avgaser frÄn mobila maskiner, avgasreningslagen (2011:318), drivmedelslagen (2011:319), lagen (1998:814) med sÀrskilda bestÀmmelser om gaturenhÄllning och skyltning, terrÀngkörningslagen (1975:1313), förordning (1993:1053) om anvÀndning av vattenskoter, lagen (1975:1083) om uppgifts- skyldighet rörande mottagande av olja och lagen (2004:1199) om handel med utslÀppsrÀtter.

År 1999 infördes lagen om Ă„tgĂ€rder mot buller och avgaser frĂ„n mobila maskiner (prop. 1998/99:13). Lagen, som föranleddes av nya EU-regler i det s.k. arbetsmaskinsdirektivet, syftar till att före- bygga att mobila maskiner och motorer till dessa skadar eller orsakar olĂ€genheter för mĂ€nniskors hĂ€lsa eller för miljön genom utslĂ€pp av avgaser och andra föroreningar samt genom buller (1 §). I lagen straffbelĂ€ggs att saluföra mobila maskiner eller motorer till dessa som inte uppfyller föreskrivna krav, att förse en motor till en mobil maskin med mĂ€rke om att den överensstĂ€mmer med ett EU- typgodkĂ€nnande trots att sĂ„ inte Ă€r fallet, och att Ă€ndra eller göra ingrepp i utrustning som reglerar utslĂ€pp av avgaser pĂ„ en EU- typgodkĂ€nd motor till en mobil maskin sĂ„ att motorn inte lĂ€ngre uppfyller kraven för det typgodkĂ€nda utförandet. SĂ„vĂ€l uppsĂ„tliga som oaktsamma gĂ€rningar omfattas av kriminaliseringen. Straff- skalan omfattar böter eller fĂ€ngelse i högst sex mĂ„nader.

Genom införandet Är 2011(prop. 2010/11:51) av drivmedelslagen och avgasreningslagen delades reglering som tidigare fanns i en lag, lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och motor- brÀnslen, upp pÄ tvÄ lagar. Bakgrunden till den Àndrade lagstift- ningen var att regelverket behövde anpassas till nya EU-bestÀm- melser pÄ omrÄdet. Samma skÀl hade föranlett tillkomsten av sÄvÀl lagen om motorfordons avgasrening och motorbrÀnslen, som dess föregÄngare, bilavgaslagen (1986:1386).

StraffbestÀmmelserna i drivmedelslagen (25 §) och avgasrenings- lagen (38 §) motsvarar straffbestÀmmelserna som fanns i lagen om motorfordons avgasrening och motorbrÀnslen (27 respektive 27 a §§).

207

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

I drivmedelslagen straffbelÀggs att uppsÄtligen eller av oaktsam- het bryta mot lagens förbud mot att saluföra bensin eller diesel- brÀnsle som inte uppfyller kraven för vissa miljöklasser. Straff- skalan omfattar böter eller fÀngelse i högst tvÄ Är. NÀr denna straff- bestÀmmelse togs in i lagen om motorfordons avgasrening och motorbrÀnslen ersatte den en Àldre bestÀmmelse i miljöbalken (prop. 2001/02:31).

Enligt straffbestÀmmelsen i avgasreningslagen stadgas böter bl.a. för den som med uppsÄt eller av oaktsamhet i samband med ett typgodkÀnnandeförfarande undanhÄller en uppgift, lÀmnar en oriktig uppgift, förfalskar ett testresultat m.m. och dÀrigenom bryter mot tillverkarens skyldigheter enligt vissa EU-förordningar. Kriminali- seringen av de gÀrningar som omfattas av avgasreningslagens straff- bestÀmmelse tillkom Är 2010 (prop. 2009/10:35).

Lagen med sÀrskilda bestÀmmelser om gaturenhÄllning och skylt- ning tillkom samtidigt med miljöbalken (prop. 1997/98:45). I lagen sammanfördes ett antal bestÀmmelser som hade funnits i renhÄll- ningslagen och i naturvÄrdslagen och som inte ansÄgs passa in i miljöbalken. Gemensamt för bestÀmmelserna Àr att de rör frÄgor om sÀkerhet och snygghet pÄ allmÀnna platser eller annars utom- hus, t.ex. strövomrÄden och andra naturomrÄden, eller tomter. Vissa av bestÀmmelserna, som hÀrrör frÄn naturvÄrdslagen, har ocksÄ ett vidare syfte i det avseendet att de avser att skydda land- skapsbilden. (Se a. prop. s. 432.)

StraffbestÀmmelserna i lagen (14 §) hÀrrör frÄn de bÄda ovan nÀmnda lagarna. Vad som Àr kriminaliserat Àr t.ex. att som fastig- hetsÀgare uppsÄtligen eller av oaktsamhet inte fullgöra vissa före- skrivna skyldigheter angÄende gaturenhÄllning, snöröjning m.m. Att uppsÄtligen eller av oaktsamhet bryta mot föreskrivet till- stÄndskrav för varaktig uppsÀttning utomhus av bl.a. reklamskyltar, Àr ett annat exempel pÄ en straffsanktionerad gÀrning. Straffskalan upptar enbart böter.

TerrÀngkörningslagen, som trÀdde i kraft Är 1976, syftar frÀmst till att skydda mark och vegetation mot skador. Den innehÄller bl.a. generellt förbud mot körning för annat ÀndamÄl Àn jordbruk och skogsbruk i terrÀng med motordrivet fordon pÄ barmark. I lagen stadgas böter för uppsÄtliga eller oaktsamma övertrÀdelser av för- bud mot körning i terrÀng. Ringa fall Àr undantagna frÄn ansvar.

I förordningen om anvÀndning av vattenskoter, som infördes Är 1994, straffbelÀggs med penningböter bl.a. övertrÀdelser av förord- ningens bestÀmmelser om var vattenskotrar fÄr anvÀndas och hur

208

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

framförande av vattenskotrar ska ske. StraffbestÀmmelsen Àr subsidiÀr till straffsanktionering som finns i andra författningar.

År 1982 trĂ€dde lagen om uppgiftsskyldighet rörande mottagande av olja i kraft. I lagen föreskrivs bl.a. att den som under ett kalenderĂ„r i en svensk hamn eller i en annan i Sverige belĂ€gen anlĂ€ggning har tagit emot sammanlagt mer Ă€n 150 000 ton olja som har transporterats sjöledes till hamnen eller anlĂ€ggningen ska lĂ€mna uppgift om den mottagna oljemĂ€ngden till Sjöfartsverket. Den som underlĂ„ter att fullgöra sin uppgiftsskyldighet enligt lagen eller som uppsĂ„tligen eller av oaktsamhet lĂ€mnar oriktig uppgift kan dömas till böter (5 §). Lagens straffbestĂ€mmelse Ă€r subsidiĂ€r till BrB. AllmĂ€nt Ă„tal fĂ„r vĂ€ckas endast efter anmĂ€lan frĂ„n Sjöfartsverket.

Lagen om handel med utslÀppsrÀtter, som infördes Är 2005, till- kom för att genomföra EU:s handelsdirektiv (prop. 2004/05:18). Genom lagen infördes ett fullstÀndigt regelverk för ett handels- system för utslÀppsrÀtter avseende koldioxid. Med anledning av Àndrade EU-regler har dÀrefter lagens tillÀmpningsomrÄde vidgats till att omfatta fler vÀxthusgaser (prop. 2009/10:28). Lagen inne- hÄller bestÀmmelser om tillstÄnd, tilldelning, registrering och redo- visning av utslÀppsrÀtter.

Straffansvar föreskrivs bl.a. för den som driver en verksamhet som medför utslÀpp av vÀxthusgaser utan att verksamheten om- fattas av ett tillstÄnd och för den som lÀmnar oriktig eller vilse- ledande uppgift i en ansökan om tillstÄnd som skulle kunna föran- leda att tillstÄnd ges pÄ felaktiga grunder (8 kap. 1 §). SÄvÀl upp- sÄtliga som oaktsamma övertrÀdelser omfattas av straffansvaret. I ringa fall döms dock inte till ansvar. Straffskalan strÀcker sig frÄn böter till fÀngelse i högst ett Är.

Under Är 2012 utvidgades det straffbara omrÄdet till att Àven omfatta gÀrningar som innebÀr övertrÀdelser av vissa artiklar i EU- förordningen nr 1031/2010 om tidschema, administration och andra aspekter av auktionering av utslÀppsrÀtter för vÀxthusgaser i enlig- het med Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utslÀppsrÀtter för vÀxthusgaser inom gemenskapen. Dessa artiklar reglerar bl.a. insiderhandel, insider- information och otillbörlig marknadspÄverkan. Syftet med införandet av de nya straffbestÀmmelserna var att uppfylla de krav som ovannÀmnda förordning uppstÀller (se prop. 2011/12:143 s. 27 och 38 ff.)

Vissa övertrÀdelser sanktioneras med avgifter i stÀllet för straff. En verksamhetsutövare, som inte kan överlÀmna det antal utslÀpps- rÀtter som motsvarar de sammanlagda utslÀppen för anlÀggningen,

209

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

ska till staten betala en avgift i förhÄllande till de utslÀpp för vilka utslÀppsrÀtter inte överlÀmnats. Avgiften uppgÄr till 100 euro per ton koldioxid som slÀpps ut frÄn anlÀggningen och som verksam- hetsutövaren inte överlÀmnat utslÀppsrÀtter för. Ansvaret Àr strikt. I lagen finns inte nÄgra bestÀmmelser om jÀmkning av avgifts- skyldigheten.

4.13.3KĂ€rnteknisk verksamhet m.m.

Till de specialstraffrÀttsliga författningar som rör kÀrnteknisk verk- samhet, strÄlskydd och liknande hör lagen (1984:3) om kÀrnteknisk verksamhet, lagen (2006:647) om finansiella ÄtgÀrder för hanteringen av restprodukter frÄn kÀrnteknisk verksamhet, lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m., strÄl- skyddslagen (1988:220) och atomansvarighetslagen (1968:45).

NÀr lagen om kÀrnteknisk verksamhet trÀdde i kraft Är 1984 ersatte den bl.a. atomenergilagen (1956:306), lagen (1977:140) om sÀrskilt tillstÄnd att tillföra kÀrnreaktor kÀrnbrÀnsle m.m. (villkors- lagen) och lagen (1980:1123) om offentlig insyn i sÀkerhetsarbetet vid kÀrnkraftverken. Lagen syftar till att tillvarata sÀkerheten vid kÀrnverksamhet och att möjliggöra att de förpliktelser uppfylls som följer av Sveriges internationella överenskommelser avseende förhindrande av spridning av kÀrnvapen (prop. 1983/84:60). Den innehÄller bl.a. bestÀmmelser om uppförande och innehav m.m. av kÀrntekniska anlÀggningar samt befattning med kÀrnÀmnen och kÀrnavfall.

Vid tillkomsten av lagen om kÀrnteknisk verksamhet överfördes till denna straffbestÀmmelse som fanns i atomenergilagen. FrÄn sistnÀmnda lag överfördes Àven en bestÀmmelse om att det krÀvdes anmÀlan av tillsynsmyndigheten för att allmÀn Äklagare skulle fÄ vÀcka Ätal. En sÄdan regel ansÄgs lÀmplig eftersom frÄgor om kÀrn- teknisk verksamhet i stor omfattning krÀvde speciella kunskaper och avsÄg, sÀrskilt vad gÀllde kÀrnkraftverk, avancerade tekniska system (se a. prop. s. 100).

Sedan ikrafttrÀdandet har det vid ett flertal tillfÀllen gjorts Àndringar i lagen. Det straffsanktionerade omrÄdet har vidgats vid i huvudsak tvÄ tillfÀllen, dels i samband med att lagen modernise- rades och skÀrptes Är 1993 (se prop. 1992/93:98), dels i samband med Àndringar som företogs Är 2009 för att bl.a. uppfylla EU- rÀttsliga förpliktelser pÄ omrÄdet (se prop. 2008/09:121).

210

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

Den ovan nÀmnda ÄtalsbestÀmmelsen togs bort Är 1993. I för- arbetena framhölls att en motsvarande bestÀmmelse saknades i strÄlskyddslagen och att det var viktigt att reglerna i kÀrnteknik- lagen inte utformades sÄ att de kunde skapa intrycket av att en sÀrskild restriktivitet skulle gÀlla vid tillÀmpningen av straffreglerna pÄ kÀrnsÀkerhetsomrÄdet (se prop. 1992/93:98 s. 37 f.) I stÀllet infördes en bestÀmmelse om att ringa brott inte Àr straffbara.

I lagen stadgas straffansvar bl.a. för den som med uppsÄt eller av oaktsamhet bedriver kÀrnteknisk verksamhet utan föreskrivet tillstÄnd (25 §). Straffskalan omfattar böter eller fÀngelse i högst tvÄ Är, eller, om brottet begÄtts uppsÄtligen och Àr att anse som grovt, fÀngelse i lÀgst sex mÄnader och högst fyra Är. Vidare föreskrivs böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader bl.a. för den som upp- sÄtligen eller av grov oaktsamhet lÀmnar tillsynsmyndigheten orik- tiga uppgifter (27 §). Dessutom innehÄller lagen straffsanktione- ring (böter) av övertrÀdelser av bestÀmmelser i ett par EU-förord- ningar (27 a och 27 b §§). Som nÀmnts ovan omfattar straffansvaret enligt lagen inte gÀrningar som Àr ringa (29 §). Till ansvar döms inte heller om strÀngare straff för gÀrningen kan dömas ut enligt BrB eller om ansvar kan dömas ut enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling.

I betĂ€nkandet StrĂ„lsĂ€kerhet – gĂ€llande rĂ€tt i ny form, SOU 2011:18, föreslĂ„r StrĂ„lskyddsutredningen att lagen ska upphĂ€vas och att mĂ„nga av de materiella bestĂ€mmelserna och av straff- bestĂ€mmelserna ska föras in i miljöbalken. Utredningen anför som skĂ€l för de föreslagna Ă€ndringarna att reglerna i lagarna i flera avseenden Ă€r överlappande. Utredningen föreslĂ„r ocksĂ„ att det ska införas en lag om kĂ€rnĂ€mneskontroll m.m. med en kompletterande förordning. Den föreslagna lagen avser att ta till vara intresset av att de förpliktelser fullgörs som följer av Sveriges internationella Ă„taganden i överenskommelser som avser att förhindra att kĂ€rn- vapen sprids till lĂ€nder som inte redan har sĂ„dana. Enligt förslaget ska lagen innehĂ„lla vissa bestĂ€mmelser, bl.a. straffbestĂ€mmelser, som motsvarar de som redan föreskrivs i lagen om kĂ€rnteknisk verksamhet. NĂ„gra nya straffbestĂ€mmelser föreslĂ„s dĂ€remot inte i lagen om kĂ€rnĂ€mneskontroll m.m. (a. bet. s. 760 ff.).

Lagen om finansiella ÄtgÀrder för hanteringen av restprodukter frÄn kÀrnteknisk verksamhet, som trÀdde i kraft Är 2007, syftar till att sÀkerstÀlla finansieringen av de allmÀnna skyldigheter som enligt lagen om kÀrnteknisk verksamhet Ävilar den som har tillstÄnd till sÄdan verksamhet. Lagen innehÄller bl.a. bestÀmmelser om skyldig-

211

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

het att betala kÀrnavfallsavgift och stÀlla sÀkerhet. I lagens enda straffbestÀmmelse stadgas böter för oriktigt uppgiftslÀmnande i vissa fall (19 §). I subjektivt hÀnseende krÀvs uppsÄt eller grov oakt- samhet.

En straffbestÀmmelse som liknar den nyss nÀmnda finns i lagen om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m. Enligt denna lag, som tillkom i slutet pÄ 1980-talet, Àr den som har tillstÄnd att inneha och driva en kÀrnkraftsreaktor skyldig att betala viss avgift till staten som ett bidrag till kostnaderna för bl.a. hante- ring och slutförvaring av kÀrnavfall m.m.

NÀr nuvarande strÄlskyddslag infördes Är 1988 (prop. 1987/88:88) ersatte den en strÄlskyddslag frÄn 1950-talet (1958:110). Den nya lagen tillkom mot bakgrund av att den tekniska utvecklingen pÄ olika omrÄden i samhÀllet hade lett till ett förÀndrat behov av skydd mot strÄlning. Lagen syftar till att skydda mÀnniskor, djur och miljö mot skadlig verkan av all slags strÄlning (joniserande och icke-joniserande). Liksom sin föregÄngare bygger lagen pÄ grund- principen att strÄlningsverksamhet ska stÄ under samhÀllets kon- troll genom en sÀrskild strÄlskyddsmyndighet. Denna myndighet Àr StrÄlsÀkerhetsmyndigheten.

StraffbestĂ€mmelserna i strĂ„lskyddslagen (35–37 §§) motsvarar i huvudsak den straffbestĂ€mmelse som fanns i 1958 Ă„rs strĂ„lskydds- lag (23 §).

I 35 § strÄlskyddslagen straffbelÀggs vissa uppsÄtliga eller grovt oaktsamma övertrÀdelser av lagens bestÀmmelser om allmÀnna skyldigheter. Dessa bestÀmmelser innebÀr att vissa allmÀnna akt- samhetsregler gÀller för den som bedriver verksamhet med strÄl- ning och den som tillverkar, till landet inför, överlÄter eller upplÄter radioaktiva Àmnen eller tekniska anordningar som kan alstra strÄl- ning. Enligt paragrafen kan vidare den straffas som bryter mot en bestÀmmelse om hantering m.m. av radioaktivt avfall. Straffskalan omfattar i böter eller fÀngelse i högst tvÄ Är.

StraffbestÀmmelsen i 36 § upptar samma straffskala, men i denna paragraf Àr det för straffbarhet tillrÀckligt att gÀrningen begÄtts av oaktsamhet. Vad som straffbelÀggs Àr bl.a. att bryta mot förbudet mot att sysselsÀtta en person som Àr under 18 Är i verksamhet som Àr förenad med joniserad strÄlning, att bryta mot den tillstÄndsplikt som föreskrivs i lagen nÀr det gÀller radioaktiva Àmnen och tekniska anordningar som kan och Àr avsedda att sÀnda ut joniserande strÄlning samt att ÄsidosÀtta vissa föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

212

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

I 37 § stadgas böter för vissa uppsÄtliga eller oaktsamma över- trÀdelser. Att anlita en arbetstagare som inte genomgÄtt föreskriven lÀkarundersökning och att lÀmna oriktiga uppgifter i en ansökan som avges enligt lagen Àr exempel pÄ gÀrningar som straffbelÀggs i paragrafen.

Ringa fall Àr undantagna frÄn strÄlskyddslagens straffsanktione- ring (38 §). Lagens straffbestÀmmelser Àr subsidiÀra till BrB och lagen (2000:1225) om straff för varusmuggling.

I betĂ€nkandet StrĂ„lsĂ€kerhet – gĂ€llande rĂ€tt i ny form, SOU 2011:18, föreslĂ„r StrĂ„lskyddsutredningen att lagen ska upphĂ€vas och att mĂ„nga av de materiella bestĂ€mmelserna och straffbestĂ€mmelserna som finns i lagen ska föras in i miljöbalken. Utredningen anför som skĂ€l att reglerna i lagarna i flera avseenden Ă€r överlappande.

Atomansvarighetslagen grundar sig pÄ tvÄ internationella konven- tioner. Det handlar dels om 1960 Ärs Pariskonvention om skade- stÄndsansvar pÄ atomenergins omrÄde (Pariskonventionen), dels om en i Bryssel Är 1963 avslutad tillÀggskonvention till Paris- konventionen (tillÀggskonventionen). I Pariskonventionen finns grundlÀggande regler om anlÀggningshavarens skadestÄndsansvar och i tillÀggskonventionen finns regler om supplerande statsansvar för atomskador.

I atomansvarighetslagen finns en straffbestÀmmelse (40 §) som gÀller anlÀggningshavarens skyldighet att inneha en ansvarsförsÀk- ring eller att stÀlla sÄdan annan sÀkerhet som föreskrivits med stöd av lagen. Den som försummar denna skyldighet döms enligt bestÀm- melsen till böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader.

Atomansvarighetslagen kommer att ersÀttas av lagen (2010:950) om ansvar och ersÀttning vid radiologiska olyckor, som grundas pÄ Pariskonventionen och tillÀggskonventionen i deras lydelser efter Àndringsprotokoll som avslutades Är 2004 (prop. 2009/10:173). Den nya lagen trÀder i kraft den dag regeringen bestÀmmer. NÀr sÄ kan ske beror pÄ nÀr ratifikationsförfarandet avseende 2004 Ärs tillÀggsprotokoll Àr klart. Den nya lagen innehÄller en straffbestÀm- melse som motsvarar den i atomansvarighetslagen.

213

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

4.13.4SÀrskilda geografiska omrÄden

De specialstraffrÀttsliga författningar som rör sÀrskilda geografiska omrÄden Àr lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon och lagen (2006:924) om Antarktis.

Lagen om Sveriges ekonomiska zon har sin grund i 1982 Ă„rs havsrĂ€ttskonvention (prop. 1992/93:54). Genom lagen inrĂ€ttade Sverige en ekonomisk zon omfattande visst havsomrĂ„de utanför territorialgrĂ€nsen. Detta innebar att Sverige fick en exklusiv rĂ€tt att utnyttja havets och havsbottens naturtillgĂ„ngar inom zonen och rĂ€tt att – under iakttagande av folkrĂ€ttsliga grundsatser som att tillĂ„ta oskadlig genomfart för frĂ€mmande fartyg – införa miljö- skyddsregler inom zonen.

I 16 § straffbelÀggs med böter bl.a. att underlÄta att iaktta en föreskrift som med stöd av lagen har meddelats för att skydda och bevara den marina miljön, att bryta mot det i lagen uppstÀllda kravet pÄ tillstÄnd för att fÄ bedriva viss verksamhet i den ekono- miska zonen och att fortsÀtta att bedriva en verksamhet efter det att tillsynsmyndigheten har förbjudit den. Straffansvaret omfattar sÄvÀl uppsÄtliga som oaktsamma gÀrningar.

1993 Ärs lag om Antarktis (1993:1614) var den första lag som för svenskt vidkommande reglerade vad som gÀllde för vistelse eller verksamhet i Antarktis (prop. 1992/93:140). Lagen, som byggde pÄ Antarktisfördragets miljöprotokoll, ersattes Är 2006 av nuvarande lag om Antarktis. Bakgrunden till den nya lagen var dels att regleringen behövde anpassas efter de s.k. Stockholmsreglerna om miljöansvar i Antarktis som beslutades vid Antarktisfördragets konsultativa möte (ATCM) i Stockholm 2005, dels att det fanns ett allmÀnt behov av att se över och modernisera den Àldre lagen (prop. 2005/06:179).

JÀmfört med 1993 Ärs lag innebar den nuvarande lagen en klar vidgning av det straffsanktionerade omrÄdet. Dessutom skÀrptes straffskalorna och ett grovt brott infördes.

StraffbestĂ€mmelserna finns i 34–35 §§. Till de gĂ€rningar som straffbelĂ€ggs i 34 § hör bl.a. att utan föreskrivet tillstĂ„nd vistas eller bedriva verksamhet i Antarktis, att placera radioaktivt avfall i Antarktis och att frĂ„n ett fartyg slĂ€ppa ut oljor, oljehaltiga Ă€mnen m.m. i havet i Antarktis. I subjektivt hĂ€nseende krĂ€vs uppsĂ„t eller oaktsamhet. Straffskalan strĂ€cker sig frĂ„n böter till fĂ€ngelse i högst tvĂ„ Ă„r. För grova brott föreskrivs fĂ€ngelse i lĂ€gst sex mĂ„nader och

214

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

högst sex Är. Straffansvaret enligt 34 § omfattar Àven försök till brott. Ringa fall Àr undantagna frÄn det straffbara omrÄdet.

Straffskalan i 35 § innehÄller endast böter. I paragrafen straff- belÀggs bl.a. att uppsÄtligen eller av grov oaktsamhet bryta mot en bestÀmmelse om avfallshantering som regeringen eller en myndig- het har meddelat med stöd av lagen. Straffansvaret enligt 35 § omfattar inte ringa fall.

4.13.5Producentansvar m.m.

En handfull förordningar pÄ miljöomrÄdet innehÄller bestÀmmelser om producentansvar för olika produkter. Det handlar om förord- ningen (2000:208) om producentansvar för glödlampor och vissa belysningsarmaturer, förordningen (2005:209) om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter, förordningen (2007:185) om producentansvar för bilar, förordningen (2007:193) om producent- ansvar för vissa radioaktiva produkter och herrelösa strÄlkÀllor samt förordningen (2008:834) om producentansvar för batterier. I de flesta av förordningarna ÄlÀggs producenterna bl.a. att utforma och fram- stÀlla produkterna pÄ ett sÄdant sÀtt att uppkomsten av avfall före- byggs och, i frÄga om det avfall som ÀndÄ uppkommer, att till- handahÄlla system för insamling eller mottagning av avfallet.

Samtliga förordningar innehÄller straffbestÀmmelser som stadgar böter för den som med uppsÄt eller av oaktsamhet inte fullgör sina skyldigheter enligt respektive förordning. StraffbestÀmmelserna Àr i flertalet fall subsidiÀra till miljöbalken.

Avslutningsvis ska Àven bilskrotningsförordningen (2007:186) beröras. Den avser visserligen inte producentansvar, men har ÀndÄ visst samband med de ovan nÀmnda förordningarna eftersom den syftar till att uttjÀnta bilar ska omhÀndertas pÄ ett sÄdant sÀtt att ÄteranvÀndning, Ätervinning och miljöriktigt bortskaffande frÀmjas (1 §). Förordningen innehÄller bl.a. bestÀmmelser om auktorisation av bilskrotare, utfÀrdande av mottagningsbevis och skrotnings- intyg. I förordningen stadgas böter bl.a. för den som uppsÄtligen eller av oaktsamhet obehörigen utger sig för att vara auktoriserad bilskrotare eller som utfÀrdar ett mottagningsbevis eller skrot- ningsintyg utan att vara behörig till det (52 §). StraffbestÀmmel- serna Àr subsidiÀra till miljöbalken.

215

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

4.14Jordbruk

Till de mer centrala specialstraffrÀttsliga författningarna pÄ jord- bruksomrÄdet hör lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter och vÀxtskyddslagen (1972:318).

Lagen om EG:s förordningar om jordbruksprodukter tillkom i mitten av 1990-talet med anledning av att Sverige blev medlem i EU.

Den gemensamma jordbrukspolitiken regleras i en mĂ€ngd EU- förordningar. Även om dessa Ă€r direktverkande, mĂ„ste de för att genomföras kompletteras av vissa nationella bestĂ€mmelser, t.ex. om tillsyn och straff. Lagen om EG:s förordningar om jordbruks- produkter innehĂ„ller sĂ„dana kompletterande bestĂ€mmelser som behövs för att EU:s politik pĂ„ jordbruksomrĂ„det ska kunna genom- föras. Utöver bemyndiganden för regeringen, eller den myndighet som regeringen bestĂ€mmer, att meddela kompletterande före- skrifter till EU-förordningarna, innehĂ„ller lagen bl.a. tvĂ„ straff- bestĂ€mmelser (12–13 §§).

I straffbestÀmmelserna stadgas bl.a. att den som uppsÄtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot vissa föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller mot EG:s förordningar om jordbruksprodukter i frÄga om kvalitetsnormer döms till böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader. Samma straff föreskrivs för den som uppsÄtligen eller av grov oaktsamhet lÀmnar oriktiga eller ofull- stÀndiga uppgifter i vissa fall. I ringa fall döms inte till ansvar enligt lagen. StraffbestÀmmelserna Àr subsidiÀra till bÄde BrB och lagen om straff för smuggling. (I sammanhanget kan nÀmnas att nÀr det gÀller gÀrningar som har att göra med EU-bidrag Àr den mest betydelsefulla bestÀmmelsen den om subventionsmissbruk i 9 kap. 3 a § BrB.)

Före EU-intrÀdet fanns det nationell reglering om jordbruks- politiken, som ocksÄ innehöll straffsanktionering, se t.ex. lagen (1967:340) om prisreglering pÄ jordbrukets omrÄde.

Innan vÀxtskyddslagen infördes Är 1972 fanns det inte nÄgon sÀrskild lag för vÀxtskyddet i Sverige. De bestÀmmelser rörande vÀxtskyddsverksamhet som fanns var spridda i ett stort antal olika författningar (se prop. 1972:89 s. 5 ff.). Flera av författningarna innehöll straffbestÀmmelser med enbart böter i straffskalan. Som exempel kan nÀmnas kungörelsen (1969:116) om bekÀmpande av pÀronpest. I kungörelsen fanns bl.a. bestÀmmelser om att drabbade markÀgare inte fick föra bort smittade vÀxter frÄn vÀxt- eller för-

216

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

varingsplatsen och att de var skyldiga att ge tilltrÀde för bekÀmp- ningsÄtgÀrder. I kungörelsen angavs att den som uppsÄtligen eller av oaktsamhet bröt mot nÀmnda regler kunde dömas till böter.

Genom vÀxtskyddslagen infördes en ramlag för vÀxtskyddsverk- samhet, som skulle göra det möjligt för myndigheterna att snabbt ingripa om nya farliga vÀxtskadegörare upptrÀdde. Nedan redogörs för de bestÀmmelser i lagen som Àr kopplade till straffsanktioner.

Lagen innehÄller en anmÀlningsskyldighet till behörig myndig- het för den som har anledning att anta att vÀxtskadegörare angripit vÀxt pÄ mark som han eller hon Àger eller brukar eller vÀxt som han eller hon innehar för försÀljning (4 §). För vilka vÀxtskadegörare som anmÀlningsskyldigheten föreligger specificeras i lÀgre författ- ningar. AnmÀlningsskyldigheten Àr straffsanktionerad och den som uppsÄtligen eller av oaktsamhet bryter mot den kan dömas till böter (10 § 1 p).

I lagen bemyndigas regeringen eller den myndighet som rege- ringen bestÀmmer att vidta ett flertal ÄtgÀrder för att bekÀmpa och hindra spridning av vÀxtskadegörare (5 §). Behörig myndighet kan bl.a. förelÀgga fastighetsÀgare eller nyttjanderÀttshavare att vidta bekÀmpningsÄtgÀrder, förordna om smittrening betrÀffande lokaler och transportmedel m.m., förbjuda sÄdd och plantering samt med- dela föreskrifter om odling eller skörd av vÀxt. Den som upp- sÄtligen eller av oaktsamhet inte följer ett förelÀggande eller bryter mot en föreskrift eller ett förbud som meddelats med stöd av bemyndigandet kan dömas till böter (10 § 2 p).

År 1995, i samband med Sveriges intrĂ€de i EU, gjordes Ă€ndringar i lagen i syfte att EU-anpassa den (prop. 1994/95:145). Ändringarna innebar bl.a. att tvĂ„ nya bemyndiganden infördes och att det straffsanktionerade omrĂ„det vidgades. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestĂ€mmer fick genom det ena nya bemyndigandet rĂ€tt att bl.a. meddela vissa föreskrifter för att kart- lĂ€gga förekomst av, faststĂ€lla frihet frĂ„n och kontrollera spridning av vĂ€xtskadegörare (5 a §) samt genom det andra nya bemyndigan- det rĂ€tt att meddela föreskrifter om sundhetsintyg (7 a §). UppsĂ„t- liga eller oaktsamma övertrĂ€delser av föreskrifter som meddelats med stöd av bemyndigandena Ă€r straffsanktionerade med böter (10 § 2 p).

Slutligen straffbelÀggs i vÀxtskyddslagen ocksÄ att uppsÄtligen eller av oaktsamhet ÄsidosÀtta föreskriven skyldighet för innehavare av mark, transportmedel m.m. att lÀmna tilltrÀde för ÄtgÀrder enligt lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen (6 § och

217

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

10 § 3 p). Straffet Àr böter. Sedan Är 2006 omfattar denna straff- sanktionerade skyldighet att lÀmna tilltrÀde Àven EU:s institutioner och av institutionerna utsedda inspektörer och experter (prop. 2005/06:128).

I departementspromemorian Ändringar i vĂ€xtskyddslagen, Ds 2012:38, föreslĂ„s en utvidgning av det straffsanktionerade omrĂ„det. Förslaget innebĂ€r att det blir straffbart bl.a. att utfĂ€rda sundhets- intyg utan att utfĂ€rdaren har fĂ„tt uppgiften överlĂ€mnad till sig och att övertrĂ€da föreskrifter om Ă„tgĂ€rder avseende oreglerade vĂ€xt- skadegörare. Straffet ska vara böter (a. a. s. 36 ff.). I förslaget anförs Ă€ven att det inom EU för nĂ€rvarande pĂ„gĂ„r en översyn över vĂ€xtskyddsomrĂ„det och att detta kan leda till att bestĂ€mmelserna i vĂ€xtskyddslagen inom de nĂ€rmaste Ă„ren kan behövas ses om pĂ„ nytt samt att det vid en sĂ„dan översyn kan det finnas anledning att övervĂ€ga om det straffrĂ€ttsliga sanktionssystemet i vĂ€xtskyddslagen helt eller delvis kan ersĂ€ttas av administrativa sanktioner, som exempelvis sanktionsavgifter eller viten (a.a. s. 53). Under vĂ„ren 2013 vĂ€ntas regeringen lĂ€mna en proposition om Ă€ndringar i vĂ€xt- skyddslagen.

I anslutning till redogörelsen för vÀxtskyddslagen kan nÀmnas att det Àven finns en straffbestÀmmelse i förordningen (2006:817) om vÀxtskydd m.m. Förordningen innehÄller kompletterande bestÀm- melser till nÀmnda lag, dÀribland bemyndiganden för Jordbruks- verket i ett antal frÄgor som rör vÀxtskydd. I förordningens straffbestÀmmelse stadgas böter för den som med uppsÄt eller av oaktsamhet bryter mot bestÀmmelserna i förordningen eller före- skrifter som meddelats med stöd av denna (23 §).

Utöver de ovan redovisade författningarna finns det ytterligare dryga tiotalet specialstraffrÀttsliga författningar som hÀnför sig till jordbruksomrÄdet. Dessa berörs nedan.

Lagen (1992:1684) om EG-gödselmedel innehÄller komplette- rande bestÀmmelser till en EU-förordning om gödselmedel. Genom lagen Àr det straffbelagt med böter att marknadsföra handelsgödsel under beteckningen EG-gödselmedel utan att de villkor för detta som föreskrivits i förordningen eller i svenska kompletterande föreskrifter Àr uppfyllda. BÄde uppsÄtliga och oaktsamma brott Àr straffbelagda. I ringa fall döms inte till ansvar. StraffbestÀmmelsen Àr subsidiÀr till BrB.

Lagen (1995:551) om EG:s förordning om ekologiskt framstÀllda produkter kompletterar rÄdets förordning (EEG) nr 2092/91 om ekologisk produktion av jordbruksprodukter och uppgifter dÀrom

218

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

pÄ jordbruksprodukter och livsmedel. I lagen stadgas böter bl.a. för den leverantör som uppsÄtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett förbud som har meddelats med stöd av EU-förordningen och som innebÀr att produkter inte fÄr marknadsföras med uppgift om att de Àr ekologiskt framstÀllda.

I förarbetena till lagen (prop. 1994/95:175 s. 13) uttalades att förbud eller förelÀggande vid vite i sig skulle vara en tillrÀcklig sanktion mot en enligt EU-förordningen otillÄten marknadsföring. Eftersom kontrollorgan skulle kunna komma att fatta sÄdana beslut och dÄ det inte ansÄgs vara lÀmpligt att kontrollorgan skulle kunna förbjuda eller förelÀgga vid vite, ansÄg dock regeringen att straff ocksÄ behövdes som sanktion.

Den EU-förordning som lagen avser att komplettera har numera upphÀvts och ersatts av nya EU-förordningar pÄ omrÄdet. I promemorian Ny lag om ekologisk produktion (Ds 2009:27) lÀmnas förslag till en ny lag om ekologisk produktion som syftar till att anpassa den nationella lagstiftningen till de nya EU-förord- ningarna. De straffbestÀmmelser som finns i lagen om EG:s förord- ningar om ekologiskt framstÀllda produkter föreslÄs inte föras över till den nya lagen.

I promemorian anförs (s. 103 ff.) att det ursprungliga syftet med straffbestÀmmelserna inte lÀngre gör sig gÀllande, eftersom kontrollorganen sedan Är 2006 inte har möjlighet att fatta sÄdana beslut som avses i straffbestÀmmelsen (se ovan). Det framhÄlls att regeringens stÄndpunkt Àr att kriminalisering för att förhindra övertrÀdelser av olika normer ska anvÀndas med viss försiktighet. Vidare konstateras att det inte finns nÄgot egentligt behov av sÀrskilda sanktionsbestÀmmelser avseende övertrÀdelser av EU- regleringen om mÀrkning i den nya lagen eftersom sanktions- bestÀmmelserna i livsmedelslagen (straff) och marknadsförings- lagen (sanktionsavgift) omfattar sÄdan bedrÀglig anvÀndning av uppgifter som ska sanktioneras enligt EU-rÀtten. I promemorian anförs vidare att det inte Àr behövligt att straffsanktionera nÀrings- idkarens skyldighet att tillhandahÄlla upplysningar och handlingar till kontrollmyndigheten. Kontrollmyndighetens möjlighet att med- dela förelÀgganden och att i sÄdana sÀtt ut vite bedöms vara en lÀmplig och effektiv sanktion för att övertyga nÀringsidkaren om att medverka till kontrollen.

I promemorian föreslÄs att det införs en administrativ sank- tionsavgift för underlÄtenhet att i enlighet med en bestÀmmelse i en EU-förordning anmÀla sin verksamhet till kontroll. SÄdana över-

219

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

trÀdelser bör enligt promemorian vara sanktionerade eftersom anmÀlningsskyldigheten syftar till att möjliggöra en kontroll av reglerna om ekologisk produktion. Att inte straff utan avgift före- slÄs som sanktion motiveras frÀmst med att det utan komplicerad utredning gÄr att konstatera att en övertrÀdelse har skett och att det klart framgÄr av bestÀmmelserna vad som krÀvs av den enskilde. Det framhÄlls ocksÄ att med ett sanktionsavgiftssystem uppnÄs ett enklare och snabbare beivrande jÀmfört med om skyldigheten skulle vara straffbelagd. Inte heller behöver utredningsinsatser tas i ansprÄk hos polis- och Äklagarmyndighet. Förslaget innebÀr att en avgift pÄ minst 1 000 kr och högst 30 000 kr ska kunna tas ut för underlÄten anmÀlan till kontroll. Avgiften ska tas ut Àven om över- trÀdelsen inte har skett uppsÄtligen eller av oaktsamhet. Om det Àr oskÀligt ska dock avgift inte tas ut.

Lagförslaget bereds för nÀrvarande inom Landsbygdsdeparte- mentet och vÀntas leda till lagstiftning under Är 2013 (se prop. 2012/13:55).

Bland de specialstraffrÀttsliga författningarna pÄ jordbruks- omrÄdet finns flera som tillkom under 1970-talet och som enbart upptar böter i straffskalorna. Det handlar om lagen (1970:299) om skydd mot flyghavre, utsÀdeslagen (1976:298) och förordningen (1977:945) om trÀdgÄrdsvÀxters sundhet, sortÀkthet och kvalitet.

I lagen om skydd mot flyghavre stadgas straffansvar bl.a. för den som uppsÄtligen eller av oaktsamhet bryter mot vad som föreskrivs i lagen om hantering av vÀxtförÀdlingsprodukter (14 §). Exempelvis föreskrivs att vÀxtförÀdlingsprodukt inte fÄr hanteras pÄ sÀtt som innebÀr fara för att flyghavre sprids eller lÀmnas för anvÀndning som utsÀde m.m. om det kan antas att produkten kommer att anvÀndas pÄ sÀtt som innebÀr fara för att flyghavre sprids.

UtsÀdeslagen innehÄller huvudsakligen bemyndiganden för regeringen eller den myndighet regeringen bestÀmmer. Bemyndi- gandena avser bl.a. rÀtt att meddela föreskrifter om att utsÀde av visst slag fÄr saluföras endast om det har certifierats eller kvalitets- kontrollerats pÄ annat sÀtt och rÀtt att föreskriva anmÀlnings- skyldighet för den som yrkesmÀssigt förpackar eller saluför utsÀde. I lagen straffsanktioneras bl.a. uppsÄtliga och oaktsamma över- trÀdelser av nÀmnda föreskrifter (8 §). Ringa fall Àr inte straffbara.

I förordningen om trÀdgÄrdsvÀxters sundhet, sortÀkthet och kvalitet föreskrivs att trÀdgÄrdsvÀxter inte fÄr saluhÄllas yrkesmÀssigt eller sÀljas om inte vÀxterna uppfyller de fordringar i frÄga om sundhet, sortÀkthet och kvalitet som Jordbruksverket föreskriver (1 §).

220

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

Vidare stadgas att vid yrkesmĂ€ssig handel med sĂ„dana vĂ€xter mĂ„ste dessa i alla handelsled vara försedda med uppgift om sort och kvalitet enligt föreskrifter som meddelas av Jordbruksverket (2 §). ÖvertrĂ€delser av nĂ€mnda regler Ă€r straffsanktionerade (9 §).

Ytterligare en specialstraffrÀttslig författning som rör jord- bruksomrÄdet och som tillkom pÄ 1970-talet Àr lagen (1975:417) om sambruksföreningar. Enligt lagen kan en ekonomisk förening med ÀndamÄl att driva jordbruk eller trÀdgÄrdsnÀring för medlem- mars gemensamma rÀkning registreras som sambruksförening (1 §). I lagen föreskrivs att bestÀmmelserna om straff och vite i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gÀller i tillÀmpliga delar i frÄga om sambruksföreningar. I lagen om ekonomiska före- ningar finns sÄvÀl straffskalor med enbart böter som straffskalor med bÄde böter och fÀngelse. Bland de gÀrningar som dÀr straff- belÀggs kan nÀmnas att uppsÄtligen eller av oaktsamhet underlÄta att föra förteckning över föreningens medlemmar.

PÄ jordbruksomrÄdet finns ocksÄ nÄgra specialstraffrÀttsliga för- fattningar av betydligt Àldre datum. Det handlar om lagen (1918:399) om förbud mot utslÀppande av tjur eller hingst Ä samfÀlld betesmark, lagen (1922:133) om förbud mot utslÀppande av bagge Ä samfÀlld betesmark, lagen (1933:269) om Àgofred och byggningabalken.

Enligt de tvĂ„ förstnĂ€mnda lagarna kan regeringen, pĂ„ fram- stĂ€llning av lantbruksnĂ€mnden och landstinget, förordna att tjur, hingst eller bagge, som uppnĂ„tt viss Ă„lder, inte fĂ„r slĂ€ppas ut pĂ„ samfĂ€lld betesmark utan medgivande frĂ„n alla som har rĂ€tt till bete dĂ€r. ÖvertrĂ€delse av sĂ„dant förbud Ă€r straffbelagt med böter, högst femhundra kronor.

Lagen om Àgofred ÄlÀgger Àgare och innehavare av hemdjur, dvs. hÀstar nötkreatur, fÄr getter, svin och fjÀderfÀ, vissa skyldigheter i syfte att skydda annans mark frÄn skador. I lagen stadgas böter bl.a. för den som uppsÄtligen bryter mot vissa bestÀmmelser om gemen- samt bete. Att vÄlla att kreatur olovligen inkommer pÄ annans Àgor Àr ett annat exempel pÄ vad som straffsanktioneras i lagen. För sistnÀmnda övertrÀdelse stadgas böter med minst fem och högst femtio kronor.

I byggningabalken, som frÀmst innehÄller bestÀmmelser om lantbruksfrÄgor och olika rÀttsförhÄllanden i grannelag, finns ett antal straffbestÀmmelser som i praktiken har ersatts av bestÀm- melser i BrB men som inte formellt har upphÀvts. De Àr sÄledes obsoleta.

221

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

Avslutningsvis kan till den specialstraffrÀttliga regleringen pÄ jordbruksomrÄdet ocksÄ hÀnföras lagen (1985:277) om vissa bulvanförhÄllanden. Den gÀller nÀr ett bulvanförhÄllande anvÀnds för att kringgÄ ett sÄdant hinder mot att förvÀrva eller behÄlla viss lantbruksegendom som uppstÀlls i jordförvÀrvslagen (1979:230). Med ett bulvanförhÄllande avses i lagen att nÄgon (bulvanen) utÄt framstÄr som Àgare av viss egendom men i verkligheten innehar egendomen huvudsakligen för annans (huvudmannens) rÀkning. I lagens straffbestÀmmelse (2 §) föreskrivs att om en huvudman eller bulvan uppsÄtligen kringgÄr ett sÄdant hinder som sagts ovan, ska han eller hon dömas till böter eller fÀngelse i högst ett Är. Detsamma gÀller i frÄga om den som Àr i huvudmannens eller bulvanens stÀlle.

4.15Skog

FrÄn 1900-talets början, dÄ den första skogsvÄrdslagen kom, fram till 1970-talet var den röda trÄden i svensk skogspolitik sÀker- stÀllandet av Äterbeskogningen, dvs. att ny skog etableras dÀr en avverkning skett, och den lÄngsiktiga tillgÄngen pÄ virke. Under 1970-talet uppmÀrksammades skogens vÀrde frÄn miljösynpunkt och bestÀmmelser om hÀnsynstagande till naturvÄrdens och andra allmÀnna intressen togs första gÄngen in i skogslagstiftningen Är 1974 (prop. 1974:166).

Den nuvarande skogsvÄrdslagen (1979:429), som vid ikraft- trÀdandet Är 1980 ersatte skogsvÄrdslagen (1948:237) och förord- ningen (1894:17 s. 1) angÄende hushÄllningen med de allmÀnna skogarna i riket, har Àndrats vid ett flertal tillfÀllen. Det straff- sanktionerade omrÄdet synes ha vidgats, framför allt beroende pÄ att allt fler intressen kommit att skyddas av lagens kriminalise- ringar.

NÀr 1979 Ärs lag infördes (prop. 1978/79:110) innehöll den, lik- som sin föregÄngare, straffbestÀmmelser som syftade till att skydda skogen som produktionsresurs. I 1979 Ärs lag blev det dock Àven straffbelagt att inte rÀtta sig efter ett förelÀggande eller att bryta mot ett förbud som har meddelats för att föreskrifter om natur- vÄrdshÀnsyn ska följas. NÀmnda straffsanktionering utökades Är 1991 (prop. 1990/91:3) till att Àven omfatta föreskrifter med hÀn- syn till kulturmiljövÄrdens intressen. I samma lagstiftningsÀrende straffbelades att inte rÀtta sig efter ett förelÀggande eller att bryta mot ett förbud som har meddelats för att hÀnsyn ska tas som

222

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

uppenbart pÄkallas med hÀnsyn till rennÀringen. Samtidigt infördes ocksÄ en straffbelagd skyldighet att innan avverkning som sker inom renskötselns omrÄde ge berörd sameby tillfÀlle till samrÄd.

I sammanhanget bör ocksÄ 1994 Ärs lagÀndringar uppmÀrksam- mas (prop. 1992/93:226). Dessa innebar bl.a. en betydande avregle- ring, med ökad frihet för skogsÀgarna som följd, och att Àdel- skogslagen sammanfördes med skogsvÄrdslagen. (En straffbelagd tillstÄndsplikt för avverkning av bokskog hade tillkommit Är 1974 och i mitten av 1980-talet utvidgats till omfatta Àven annan Àdellöv- skog.) I detta lagstiftningsÀrende lyftes dock ocksÄ miljöfrÄgorna fram pÄ ett tydligare sÀtt genom att de tvÄ jÀmstÀllda mÄlen för skogspolitiken faststÀlldes, ett produktionsmÄl och ett miljömÄl.

I dag stadgas i lagens portalparagraf (1 §) att skogen Àr en nationell tillgÄng och en förnybar resurs som ska skötas sÄ att den uthÄlligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mÄngfalden behÄlls. Vidare föreskrivs att vid skötseln ska hÀnsyn tas Àven till andra allmÀnna intressen. Vad som avses Àr ren- nÀringens, kulturmiljövÄrdens, rekreations- och friluftsintresset samt naturvÄrdens intresse i vidare betydelse. Att intresset av att bevara skogen som produktionsresurs inte lÀngre ensamt stÄr i för- grunden för skogslagstiftningen, avspeglar sig, som nÀmnts ovan, Àven i lagens straffsanktioneringar.

I lagen finns tvÄ paragrafer som innehÄller straffbestÀmmelser (38 och 38 a §§). Vad som straffbelÀggs dÀr har i viss mÄn framgÄtt av redogörelsen ovan. Som ytterligare exempel pÄ straffbelagda gÀrningar kan nÀmnas att utan tillstÄnd avverka skog som avgrÀn- sats som fjÀllnÀra skog, att anvÀnda frÀmmande trÀdarter som skogsodlingsmaterial i fjÀllnÀra skog, att i Àdellövskog vidta ÄtgÀrder som leder till att bestÄndet upphör att vara Àdellövskog och att inte fullgöra i förordning eller myndighetsföreskrifter angiven skyldighet att underrÀtta Skogsstyrelsen om planerade avverkningar av skog.

Lagens kriminaliseringar omfattar sÄvÀl uppsÄtliga som oakt- samma gÀrningar. Ringa fall Àr undantagna frÄn straffansvar.

Före den 1 september 2010 var straffskalan densamma för alla gÀrningar som straffbelades i lagen, nÀmligen böter eller fÀngelse i sex mÄnader. Mot bakgrund av Högsta domstolens avgörande i NJA 2005 s. 33 (se om detta rÀttsfall i avsnittet ovan angÄende miljöbalken) Àndrades vid nÀmnda tidpunkt straffbestÀmmelserna sÄ att fÀngelse inte lÀngre ingÄr i straffskalan för de övertrÀdelser dÀr den straffbelagda gÀrningen helt eller i det vÀsentliga anges i

223

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

föreskrifter som meddelas av Skogsstyrelsen (prop. 2009/10:201). Samtidigt Àndrades straffskalan till enbart böter ocksÄ för en del andra gÀrningar, dÀribland vissa övertrÀdelser av föreskrifter som regeringen meddelat.

Avslutningsvis kan tillÀggas att bl.a. vad gÀller skogsÀgarens skyldighet att underrÀtta Skogsstyrelsen om planerade avverk- ningar av skog har frÄgan vÀckts om straffsanktioneringen möjligen bör ersÀttas av en sanktionsavgift. I prop. 2007/08:108 uppgav regeringen (s. 45) att cirka 80 procent av Skogsstyrelsens Ätals- anmÀlningar avsÄg utebliven avverkningsanmÀlan, men att dessa ofta, som en följd av att Àrendena inte prioriterades av Äklagar- myndigheterna, avskrevs. Enligt Skogsstyrelsens bedömning ledde cirka tvÄ tredjedelar av alla de Àrenden som lÀmnades till Äklagare inte till Ätal. Mot denna bakgrund ansÄg regeringen det angelÀget att analysera förutsÀttningarna för alternativa sanktioner pÄ det skogsomrÄdet, för att inte riskera att lagstiftningens trovÀrdighet pÄ sikt urholkades. Regeringen uttalade vidare som sin avsikt att ge Skogsstyrelsen i uppdrag att analysera förutsÀttningarna för att införa en sanktionsavgift pÄ skogsomrÄdet, och dÄ sÀrskilt ifrÄga om avverkning utan föregÄende anmÀlan eller tillstÄnd.

I virkesmÀtningslagen (1966:209)finns en straffbestÀmmelse som föreskriver böter för uppsÄtliga eller oaktsamma övertrÀdelser av Skogsstyrelsens föreskrifter om utförande av virkesmÀtning avseende sÄgtimmer av barrtrÀd eller massaved. Skogsstyrelsen har i uppdrag att se över virkesmÀtningslagen och ska bl.a. beakta om det finns behov av bestÀmmelser om straff eller annan sanktion vid över- trÀdelse av bestÀmmelserna. Myndigheten ska redovisa sitt uppdrag senast den 30 april 2013 till Regeringskansliet.

4.16Fiske

De specialstraffrÀttsliga författningar som i dag finns pÄ fiske- omrÄdet Àr fiskelagen (1993:787) och lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken. Fram till Är 2011 innehöll Àven lagen (1981:533) om fiskevÄrdsomrÄden en straff- bestÀmmelse.

NÀr fiskelagen trÀdde i kraft Är 1994 (prop. 1992/93:232) ersatte den lagen (1950:596) om rÀtt till fiske. StraffbestÀmmelserna i den Àldre lagen överfördes i huvudsak till den nya lagen. En bestÀm- melse i den Àldre regleringen, som föreskrev att det för Ätal för

224

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

brott som endast krÀnkt enskild fiskerÀtt krÀvdes att brottet angetts till Ätal av mÄl eller att Äklagaren funnit att Ätal var pÄkallat frÄn allmÀn synpunkt, togs dock inte in i den nya lagen. I stÀllet infördes en regel om straffrihet för vissa ringa fall.

Sedan intrÀdet i EU omfattas Sverige av EU:s gemensamma fiskeripolitik. Denna regleras till stor del genom förordningar som Àr bindande och direkt tillÀmpliga i medlemslÀnderna. NÀr det gÀller nyttjandet av fiskeresurserna finns i förordningar bl.a. bestÀm- melser om begrÀnsningar av tillÄtna fÄngstmÀngder, fördelning av kvoter, begrÀnsningar av fiskeanstrÀngningar, fredningsomrÄden och fredningstider, minimimÄtt för fisk som fÄr fÄngas och regler om fiskefartyg, fiskeredskap och fiskemetoder. I vissa avseende krÀvs dock att förordningarna kompletteras pÄ nationell nivÄ, t.ex. nÀr det gÀller nationell kontroll av fisket och sanktionsbestÀm- melser. De bestÀmmelser som behövs för att genomföra den gemen- samma fiskeripolitiken finns dels i fiskelagen, dels i lagen om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken (se vidare om denna nedan). För fiskelagens del innebar det svenska EU-medlem- skapet bl.a. att det Är 1996 infördes en bestÀmmelse i lagen som uttryckligen straffbelade övertrÀdelser av EU:s fiskeföreskrifter. BestÀmmelsen var inte ny, utan hÀmtades frÄn lagen om EG:s för- ordningar om den gemensamma fiskeripolitiken, som hade trÀtt i kraft Äret före. NÀr bestÀmmelsen tillkom innebar den inte nÄgon ren nykriminalisering, eftersom en del av de gÀrningar som den omfattade redan var straffbelagda i fiskelagen.

StraffbestĂ€mmelserna i fiskelagen (37–42 §§) avser bl.a. otillĂ„tet fiske, hindrande av internationell fiskekontroll, övertrĂ€delser av föreskrifter för fisket som regeringen eller myndighet meddelat, övertrĂ€delser av EU:s fiskeföreskrifter, övertrĂ€delser av lagens bestĂ€mmelser om visande av hĂ€nsyn mot andra fiskande samt över- trĂ€delser av föreskrifter om utplantering och odling av fisk som regeringen eller myndighet meddelat.

Straffansvaret omfattar i flertalet fall sÄvÀl oaktsamma som uppsÄtliga gÀrningar. För att övertrÀdelser av EU:s fiskeföreskrifter ska föranleda straffansvar krÀvs dock att oaktsamheten Àr grov. Ringa övertrÀdelser Àr generellt straffria. Försök och förberedelse Àr straffbelagt nÀr det gÀller olovligt fiske och övertrÀdelser av nationella föreskrifter för fisket.

År 2003 (prop. 2002/03:41) skĂ€rptes flera av straffskalorna i fiskelagen frĂ„n böter eller fĂ€ngelse i högst sex mĂ„nader till böter eller fĂ€ngelse i högst ett Ă„r. Samtidigt infördes en sĂ€rskild bestĂ€m-

225

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

melse om grovt brott avseende olovligt fiske och övertrÀdelser av sÄvÀl nationella föreskrifter som EU:s föreskrifter. För grovt brott Àr straffmaximum tvÄ Ärs fÀngelse.

Med anledning av Sveriges ratifikation av Förenta Nationernas havsrÀttskonvention av den 10 december 1982 innehÄller sedan Är 1996 straffskalan för vissa brott som begÄtts i den ekonomiska zonen endast böter (se prop. 1995/96:140). Enligt fiskelagen kan vidare vissa övertrÀdelser, dÀribland otillÄtet fiske, föranleda norme- rade böter om de begÄtts vid fiske i nÀringsverksamhet och inne- fattat anvÀndning av fiskefartyg försett med motor. Normerade böter, som i det nÀrmaste avvecklats i svensk straffrÀtt, innebÀr att böterna bestÀms enligt en sÀrskild berÀkningsgrund som anges för brottet. I fiskelagen stadgas att om pÄföljden bestÀms till böter i nÄgot av de aktuella fallen ska böterna bestÀmmas till ett krontal som motsvarar lÀgst tio och högst femhundra gÄnger antalet kilo- watt i motorerna pÄ fiskefartyget. Minsta bötesbelopp Àr 1 000 kr.

År 2008 infördes ett system med sanktionsavgifter i fiskelagen (prop. 2007/08:107). Bakgrunden till dess tillkomst var att rege- ringen i skilda sammanhang hade uppmĂ€rksammats pĂ„ att sank- tionssystemet pĂ„ yrkesfiskets omrĂ„de inte var tillrĂ€ckligt effektivt. Bland annat hade allvarlig kritik vid flera tillfĂ€llen framförts av EU- kommissionen.

I motiven till bestÀmmelserna om sanktionsavgift anfördes (a. prop. s. 18 f.) att de övertrÀdelser som skulle kunna leda till sanktionsavgift mÄste vara lÀtta att konstatera och att det av bestÀmmelserna skulle klart och tydligt framgÄ vad som krÀvdes av den enskilde. BestÀmmelser som krÀvde viss tolkning och över- trÀdelser som ofta krÀvde utredning och innefattade bedömnings- moment borde av rÀttssÀkerhetsskÀl ligga utanför systemet. Vidare framhölls att utgÄngspunkten borde vara att straffsanktionerna förbehölls de övertrÀdelser som var att anse som mest allvarliga.

Genom den nya regleringen avkriminaliserades vissa gÀrningar, frÀmst övertrÀdelser av anmÀlnings- och rapporteringsskyldigheter, och belades i stÀllet med en sanktionsavgift. I fiskelagen föreskrivs att ansvar inte ska Ädömas för gÀrningar som kan leda till sank- tionsavgift (40 b §). Vilka övertrÀdelser som leder till sanktions- avgift framgÄr inte av fiskelagen utan anges av regeringen i en bilaga till förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskeri- nÀringen. DÀr anges ocksÄ hur mycket avgiften för respektive över- trÀdelse uppgÄr till. Avgiften för en övertrÀdelse kan uppgÄ till lÀgst 1 000 kr och högst 30 000 kr.

226

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

Sanktionsavgift tas ut Àven om övertrÀdelsen inte har skett upp- sÄtligen eller av oaktsamhet. Om det Àr oskÀligt ska sanktionsavgift dock inte tas ut. NÀr reglerna infördes var det Fiskeriverket som beslutade om sanktionsavgift. Uppgiften ligger i dag pÄ Havs- och vattenmyndigheten. Beslut om sanktionsavgift kan överklagas till allmÀn förvaltningsdomstol.

Införandet av systemet med sanktionsavgifter bedömdes med- föra vissa kostnader för den beslutande myndigheten (se a. prop. s. 48 f.). Kostnaderna avsÄg dels ett ökat personalbehov om minst tvÄ Ärsarbetskrafter (cirka 1 miljon kr), dels utvecklande av ett effektivt it-stöd (cirka 800 000 kr). För polis, Äklagare och all- mÀnna domstolar bedömdes systemet med avgifter innebÀra en besparing, medan det för de allmÀnna förvaltningsdomstolarna antogs leda till vissa kostnadsökningar. Med beaktande av att systemet förvÀntades leda till en minskning av det antal över- trÀdelser som handlades som brottmÄl av de allmÀnna domstolarna gjorde regeringen sammantaget bedömningen att införandet av sanktionsavgifter skulle leda till sÄdana begrÀnsade kostnads- ökningar för de allmÀnna förvaltningsdomstolarna som kunde finansieras inom befintliga anslag.

Fiskelagstiftningen har nyligen varit föremĂ„l för utredning. I Fiskelagsutredningens uppdrag har bl.a. ingĂ„tt att föreslĂ„ en ny fiskelagstiftning som fokuserar pĂ„ fiskevĂ„rd, inte fiskerĂ€tt, samt att se över kontrollverksamheten och effektivisera lagföringen av fiskebrott. I betĂ€nkandet Med fiskevĂ„rd i fokus – en ny fiskevĂ„rdslag, SOU 2010:42, föreslĂ„s att fiskelagen ska ersĂ€ttas av en ny lag, med benĂ€mningen lagen om fiskevĂ„rd. Den nya lagen innehĂ„ller bl.a. en portalparagraf, som har skogsvĂ„rdslagen som förebild, dĂ€r miljö- intressen och nĂ€ringens intressen avvĂ€gs lika. Detta innebĂ€r att fiskevĂ„rden i framtiden ska vĂ€ga tyngre Ă€n vad som tidigare varit fallet.

Vad gÀller straffsanktionering innebÀr förslaget i huvudsak att straffbestÀmmelserna i fiskelagen och lagen om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken överförs till den nya lagen.

I betÀnkandet konstateras att fiskelagen innehÄller flera blankett- straffstadganden, bÄde sÄdana som fylls ut av nationella föreskrifter och sÄdana som fylls ut av EU-förordningar, samt görs bedöm- ningen att det Àr nödvÀndigt att behÄlla denna lagstiftningsteknik i den nya lagen (bet. s. 574 ff.).

BetrÀffande EU-förordningarna anförs att dessa förutsÀtter nationell straffbelÀggning av vissa beteenden, men att den omstÀndig-

227

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

heten att de Àr direkt tillÀmpliga innebÀr att de inte ska göras om eller tas in i svensk lagtext. För att göra den nya lagens straff- bestÀmmelse avseende övertrÀdelser av EU-förordningarna tydli- gare och mer avgrÀnsad Àn den nuvarande i fiskelagen föreslÄs en sÀrskild bestÀmmelse om att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestÀmmer, i föreskrifter ska förteckna vilka EU-för- ordningar som fyller ut blankettstraffstadgandet och, i frÄga om EU-förordningar som gÀller i mer Àn ett Är, ange vilka artiklar som avses. Det bedöms dÀremot inte som möjligt att, sÄsom skett i miljöbalkens straffsanktionering av EU-bestÀmmelser, direkt i straffbestÀmmelsen ange sÄvÀl aktuell förordning som aktuella artiklar och en kort beskrivning av övertrÀdelserna. Detta mot bak- grund av att det EU-rÀttsliga regelverket för fiske framstÄr som mer omfattande Àn pÄ miljöomrÄdet (vid en sökning i mars 2009 i EUT:s register över gÀllande lagstiftning uppgick antalet trÀffar pÄ omrÄdet för den gemensamma fiskeripolitiken till nÀrmare 650, varav merparten var förordningar) och att de speciella förhÄllan- dena pÄ fiskeomrÄdet medför behov av mer flexibla straffbestÀm- melser Àn miljöbalkens. Exempelvis utfÀrdas pÄ fiskeomrÄdet mÄnga s.k. stoppförordningar som tillÀmpas under kortare tid Àn ett Är. (Med en stoppförordning menas en förordning som för- bjuder fartyg som seglar under svensk flagg att fiska viss art i ett visst omrÄde pÄ grund av att den Ärliga nationella kvoten för arten i aktuellt omrÄde Àr slut.)

NĂ€r det gĂ€ller de blankettstraffstadganden i den nuvarande fiskelagen som fylls ut av nationella föreskrifter konstateras i betĂ€nkandet att de straffbelĂ€gger en mĂ€ngd övertrĂ€delser som helt eller vĂ€sentligen anges i myndighetsföreskrifter. Eftersom fĂ€ngelse ingĂ„r i straffskalan för mĂ„nga av dessa övertrĂ€delser Ă€r straffbuden i stor utstrĂ€ckning inte förenliga med grundlagen (se det tidigare omnĂ€mnda avgörandet frĂ„n Högsta domstolen, NJA 2005 s. 33). I betĂ€nkandet anförs att det hade varit önskvĂ€rt att i den nya lagen helt frĂ„ngĂ„ blankettstraffstadganden och i stĂ€llet införa sjĂ€lv- stĂ€ndiga straffbestĂ€mmelser för samtliga övertrĂ€delser. Det bedöms dock inte som möjligt, eftersom det pĂ„ fiskets omrĂ„de finns ett stort behov av att kunna meddela handlingsregler i förordningar och myndighetsregler. Regelmassan Ă€r mycket omfattande och delar av den Ă€ndras frekvent. Även den nya lagen föreslĂ„s dĂ€rför innehĂ„lla blankettstraffstadganden, som fylls ut av nationella före- skrifter. Enligt förslaget ska dock fĂ€ngelse inte lĂ€ngre ingĂ„ i straff- skalan för nĂ„got fiskebrott. PĂ„ sĂ„ sĂ€tt löses problemet med de

228

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

otillÄtna blankettstraffbuden. Det framhÄlls att den omstÀndig- heten att fÀngelse utgÄr ur straffskalan inte innebÀr att övertrÀdel- serna ska ses som mindre straffvÀrda. Genom att vidga tillÀmpnings- omrÄdet för normerade böter och skÀrpa berÀkningsgrunderna för dessa, ska det i fortsÀttningen bli möjligt att döma ut mer kÀnnbara straffrÀttsliga sanktioner Àn som sker i dag. PÄ sÄ sÀtt ska Àven uppnÄs bÀttre möjligheter at uppfylla EU:s krav pÄ skÀrpta sank- tioner för allvarliga övertrÀdelser av den gemensamma fiskeri- politiken.

Systemet med sanktionsavgifter förslÄs överföras i huvudsak oförÀndrat till den nya lagen. DÄ det vid tillÀmpning av systemet visat sig att vissa allvarliga övertrÀdelser kommit att omfattas av systemet, föreslÄs i betÀnkandet Àndringar som innebÀr att dessa Äterförs till det straffrÀttsliga omrÄdet. BetÀnkandet bereds för nÀrvarande inom Landsbygdsdepartementet.

Under Ă„r 2012 infördes det pricksystem för innehavare av fiskelicens som föreskrivs i rĂ„dets förordning (EG) nr 1224/2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att sĂ€ker- stĂ€lla att bestĂ€mmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efter- levs. I EU-förordningen anfördes att syftet med införandet av ett pricksystem var att de sanktioner som föreskrivs i nationell lagstiftning vid allvarliga övertrĂ€delser inte lĂ„g pĂ„ en avskrĂ€ckande nivĂ„ och att sanktionerna skiljde sig mycket Ă„t mellan medlems- staterna (se prop. 2011/12:137 s. 14). I fiskelagen stadgas numera att en innehavare av ett fartygstillstĂ„nd eller ett sĂ€rskilt fartygs- tillstĂ„nd ska tilldelas prickar om innehavaren eller nĂ„gon i den verksamhet som tillstĂ„ndet avser har gjort sig skyldig till vissa upprĂ€knade allvarliga övertrĂ€delser. TillstĂ„ndet ska Ă„terkallas nĂ€r innehavaren har tilldelats ett visst antal prickar (52–55 §§).

BestÀmmelser som behövs för att den gemensamma fiskeri- politiken ska kunna genomföras i Sverige finns, som tidigare nÀmnts, inte bara i fiskelagen utan Àven i lagen om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken. I lagen, som kom Är 1994, straff- belÀggs med böter eller fÀngelse i högst ett Är att uppsÄtligen eller av grov oaktsamhet bryta mot EU:s förordningar om den gemen- samma fiskeripolitiken eller föreskrifter meddelade med stöd av lagen i frÄga om uppgiftsskyldighet, kvalitetsnormer och andra bestÀmmelser för handeln med fisk och fiskprodukter (11 §). StraffbestÀmmelsen reglerar alltsÄ inte fisket i egentlig mening; sÄdan reglering finns i fiskelagen. Liknande straffbestÀmmelser fanns tidigare pÄ det nationella omrÄdet i lagen (1974:226) om pris-

229

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

reglering pÄ fiskets omrÄde och i lagen (1993:649) om marknads- reglering pÄ fiskets omrÄde.

Nuvarande lag om fiskevÄrdsomrÄden, som trÀdde i kraft Är 1982, ersatte lagen (1960:130) om fiskevÄrdsomrÄden. I 1960 Ärs lag var det belagt med bötesstraff att fiska inom fiskevÄrdsomrÄdet i strid med de bestÀmmelser om fiske som gÀllde inom omrÄdet. En sÄdan straffbestÀmmelse fanns ocksÄ i 1982 Ärs lag fram till Är 2011, dÄ en avkriminalisering skedde. I samband med en översyn av lagen (prop. 2009/10:227) ersattes straffbestÀmmelsen med ett civilrÀtts- ligt system med möjlighet för fiskevÄrdsomrÄdesföreningen att utfÀrda kontrollavgift. Regleringen liknar den som finns i lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering. Anser en fiske- vÄrdsomrÄdesförening att en kontrollavgift ska tas ut, ska föreningen överlÀmna en betalningsuppmaning till den fiskande (34 §). Om kontrollavgiften inte betalas kan föreningen, inom tvÄ Är frÄn den dag dÄ övertrÀdelsen skedde, vÀcka talan i tingsrÀtten om att fÄ ut kontrollavgiften (35 §). I lagen stadgas att kontrollavgift inte ska tas ut om det Àr uppenbart oskÀligt (36 §). Kontrollavgiften för en övertrÀdelse fÄr inte överstiga 10 procent av prisbasbeloppet det Är övertrÀdelsen begicks (33 §).

4.17Jakt

PÄ jaktomrÄdet finns det i dag en central specialstraffrÀttslig lag, nÀmligen jaktlagen (1987:259).

StraffbestÀmmelser om olovlig jakt fanns ursprungligen i den allmÀnna strafflagen, men överfördes vid tillkomsten av lagen (1938:274) om rÀtt till jakt till denna lag. Ytterligare straffbestÀm- melser pÄ jaktomrÄdet fanns i jaktstadgan (1938:279).

Lagen om rÀtt till jakt ersattes av den nuvarande jaktlagen, som trÀdde i kraft den 1 januari 1988 (prop. 1986/87:58). I jaktlagen samlades straffbestÀmmelser frÄn den Àldre lagen och frÄn jakt- stadgan. Den uppdelning som i den Àldre regleringen hade gjorts mellan olovlig jakt (brott riktat mot enskilt intresse) och olaga jakt (brott riktat mot allmÀnt intresse) togs bort, liksom kravet pÄ angivelse för att Äklagaren skulle fÄ vÀcka Ätal för vissa brott mot enskilt intresse. I jaktlagen lades dÀrmed samtliga brott under all- mÀnt Ätal. För allvarligare övertrÀdelser infördes beteckningen jakt- brott.

230

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

Det omrÄde som straffbelades i jaktlagen motsvarade i huvudsak det omrÄde som var kriminaliserat i den Àldre regleringen. I nÄgra avseenden innebar dock jaktlagen en viss utvidgning av det straff- sanktionerade omrÄdet. BetrÀffande dels vad som tidigare hade benÀmnts olovlig jakt, dels det fall nÀr nÄgon olovligen tillÀgnar sig vilt, utstrÀcktes det kriminaliserade omrÄdet till att omfatta inte bara uppsÄtliga utan Àven grovt oaktsamma övertrÀdelser.

En annan förÀndring av straffbestÀmmelserna rörde straff- skalorna för grova brott, som skÀrptes i jaktlagen.

I jaktlagens 43–44 och 46 §§ upptogs straffbestĂ€mmelser om jaktbrott (t.ex. att olovligen jaga pĂ„ annans jaktomrĂ„de eller dĂ€r tillĂ€gna sig vilt), grovt jaktbrott, jakthĂ€leri (att obehörigen ta befattning med vilt som man vet eller har skĂ€lig anledning att anta har dödats genom jaktbrott) och grovt jakthĂ€leri. Straffskalorna för samtliga dessa brott innehöll fĂ€ngelse. Det subjektiva kravet för jaktbrott varierade beroende pĂ„ typen av övertrĂ€delse. Vissa gĂ€r- ningar var straffbara om de begĂ„tts uppsĂ„tligen eller av oaktsamhet, medan det för andra krĂ€vdes att de begĂ„tts uppsĂ„tligen eller av grov oaktsamhet.

Utöver ovan nÀmnda straffbestÀmmelser innehöll jaktlagen en paragraf, 45 §, i vilken straffbelades ett stort antal gÀrningar, som av olika skÀl inte ansÄgs böra rubriceras som jaktbrott och för vilka böter ansÄgs vara en tillrÀcklig pÄföljd. Som exempel kan nÀmnas övertrÀdelse av förbudet mot ofredande av vilt, övertrÀdelse av bestÀmmelserna om eftersök av skadskjutet vilt och underlÄtenhet att fullgöra anmÀlningsskyldighet som föreskrivits med stöd av lagen (t.ex. i frÄga om vilt som fÀllts vid jakt och vilt som skadats eller dödats vid sammanstötning med motorfordon). I subjektivt hÀnseende var oaktsamhet tillrÀckligt för straffbarhet enligt paragrafen, utom i ett fall. NÀr det gÀllde övertrÀdelse av förbudet mot att mota eller locka vilt pÄ annans jaktomrÄde krÀvdes att gÀrningen begÄtts uppsÄtligen för att den skulle vara straffbar.

Straffansvaret enligt 45 § omfattade inte ringa fall.

De beteenden som i dag straffbelĂ€ggs genom jaktlagen (43–46 a §§) Ă€r vĂ€sentligen desamma som straffbelades i lagen vid dess inför- ande. Ändringar som har skett sedan 1988 och som har pĂ„verkat det straffbelagda omrĂ„dets omfattning har frĂ€mst avsett dels de subjektiva rekvisiten, dels osjĂ€lvstĂ€ndiga brottsformer. Vid nĂ„got tillfĂ€lle har dock Ă€ven ett tidigare straffbelagt beteende avkriminalise- rats. De mer betydelsefulla Ă€ndringarna berörs kort i det följande.

231

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

År 1995 Ă€ndrades det subjektiva rekvisitet för vissa av jakt- brotten enligt 43 § och för bötesbrotten i 45 § frĂ„n oaktsamhet till grov oaktsamhet. SkĂ€let till denna avkriminalisering var en ambition att visa Ă„terhĂ„llsamhet med kriminalisering av oaktsamma förseelser och att göra jaktlagens system mer enhetligt (se prop. 1994/95:23 s. 66 f.).

I samma lagstiftningsÀrende togs vidare en straffbestÀmmelse avseende bl.a. lindrigare former av s.k. överskjutning bort, sam- tidigt som det föreskrevs att lÀnsstyrelserna Àgde rÀtt att ta ut en sÀrskilt avgift i motsvarande fall. AngÄende denna avkriminalisering anfördes i förarbetena bl.a. följande (se a. prop. s. 67 f.). HÀlften av alla brott mot jaktlagen avsÄg övertrÀdelser av licensbestÀmmelser och den helt övervÀgande delen av dessa syntes bestÄ i att fler djur fÀllts Àn vad som angetts i licens för Àlgjakt (s.k. överskjutning). Av en undersökning som företagits framgick att det huvudsakligen var jÀgarna sjÀlva som anmÀlde att djur fÀllts utöver tilldelad kvot. Samtidigt var möjligheterna att undgÄ upptÀckt förhÄllandevis stor. Detta innebar att den Àrlige straffades, medan den som försökte dölja vad som förevarit hade stor möjlighet att gÄ fri. Att sÀrskilt vid Àlgjakt fÀlla fler djur Àn vad som tilldelats borde, i vart fall om brottet skett av oaktsamhet, ses som en ordningsfrÄga, ansÄg regeringen.

År 2001 Ă€ndrades kravet pĂ„ grov oaktsamhet för vissa av de jaktbrott enligt 43 § som hade omfattats av 1995 Ă„rs lagĂ€ndring tillbaka till ett krav pĂ„ enbart oaktsamhet (prop. 2000/01:57). I förarbetena framhölls att god artkĂ€nnedom hos jĂ€garna var nödvĂ€ndig för en korrekt jakt och att en utveckling som innebar att misstag betrĂ€ffande det jagade viltets art endast i undantagsfall var straffbar sĂ„ledes borde undvikas (a. prop. s. 52). De övertrĂ€delser som genom lagĂ€ndringen pĂ„ nytt blev straffbara redan vid oaktsamt handlande var dödande av fredat vilt, jakt med anvĂ€ndning av motordrivna fortskaffningsmedel samt jakt med anvĂ€ndning av otillĂ„tna vapen och jaktmedel i övrigt.

Straffskalorna för samtliga brott som har fÀngelse i straffskalan skÀrptes i samma lagstiftningsÀrende. Sedan dess strÀcker sig straffskalorna för jaktbrott och jakthÀleri frÄn böter till fÀngelse i högst ett Är. För grova brott stadgas fÀngelse i lÀgst sex mÄnader och högst fyra Är.

Sedan den 1 juli 2011 Àr försök eller förberedelse till grovt jakt- brott och grovt jakthÀleri straffbelagt (46 a §). Denna nykriminalise-

232

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

ring sammanhÀngde med genomförandet av EU:s rambeslut om kamp mot organiserad brottslighet (2008/841/RIF, se prop. 2010/11:76).

Sammanfattningsvis har det sedan jaktlagen infördes skett Àndringar som har pÄverkat det straffsanktionerade omrÄdet sÄvÀl i inskrÀnkande som utvidgande riktning. Det senaste decenniet har dock Àndringar som inneburit utökad kriminalisering dominerat.

En översyn av jaktlagen görs för nÀrvarande av Jaktlagsutred- ningen (L 2012:01). Uppdraget, som ska redovisas senast den 30 december 2014, omfattar Àven straffrÀttsliga frÄgor, se dir. 2012:77.

4.18RennÀringen

Lagen (1928:309) om de svenska lapparnas rÀtt till renbete i Sverige (renbeteslagen) innehöll en straffbestÀmmelse enligt vilken bötes- straff skulle utdömas för en mÀngd gÀrningar, dÀribland att upp- sÄtligen eller av vÄrdslöshet lÄta sina renar komma in pÄ omrÄde dÀr renbetesrÀtt inte fanns och att i strid med lagens bestÀmmelser flytta in till lappby. Genom den nu gÀllande rennÀringslagen (1971:437), som trÀdde i kraft den 1 juli 1971, avkriminaliserades mÄnga av de gÀrningar som togs upp i renbeteslagen (prop. 1971:51).

RennÀringslagens straffbestÀmmelser finns i dag i 94 § och 95 §. BestÀmmelserna Àr i stort sett oförÀndrade sedan lagens tillkomst.

Enligt 94 § i den ursprungliga lydelsen döms den till böter som med uppsÄt eller av oaktsamhet stÀnger av en flyttningsvÀg för renar, skrÀmmer eller ofredar renar, obehörigen driver bort renar, inte har sina renar mÀrkta, anvÀnder ett oregistrerat renmÀrke, mÀrker om renar i strid med lagens bestÀmmelser om detta, mÀrker renkalvar i strid med föreskrifter om detta och bryter mot lagens bestÀmmelser om koppling av hundar.

År 1994 Ă€ndrades 94 § sĂ„ att dĂ€refter bötesstraff föreskrivs Ă€ven för den som inte följer ett förelĂ€ggande eller bryter mot förbud som meddelats för att tillse att föreskrifter om den hĂ€nsyn som vid renskötsel ska tas till natur- och kulturmiljövĂ„rdens intressen följs (prop. 1992/93:32).

I 95 § föreskrivs böter för medlem i sameby som uppsÄtligen eller av oaktsamhet bryter mot regler om avverkning m.m., som finns i lagen eller i föreskrifter, eller lÀmnar oriktig uppgift vid ren- rÀkning eller upprÀttande av renlÀngd. BestÀmmelsen Àr subsidiÀr till brottsbalken.

233

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

BÄde 94 § och 95 § Àndrades vidare Är 2006, dock huvudsakligen i redaktionellt hÀnseende (prop. 2005/06:86).

4.19Livsmedel och djur

Den specialstraffrÀttsliga reglering som kan hÀnföras till omrÄdet livsmedel och djur Àr tÀmligen omfattande. Till de mer centrala författningarna pÄ omrÄdet hör livsmedelslagen (2006:804), lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter, djurskyddslagen (1988:534), lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter, epizootilagen (1999:657), zoonoslagen (1999:658) och lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hÀlso- och sjukvÄrd.

NÀr livsmedelslagen trÀdde i kraft den 1 juli 2006 (se prop. 2005/06:128), ersatte den livsmedelslagen (1971:511), vilken i sin tur hade föregÄtts av bl.a. livsmedelsstadgan (1951:824).

De straffbestĂ€mmelser som vid införandet av 1971 Ă„rs livs- medelslag upptogs i denna motsvarade i stort de straffbestĂ€mmelser som hade funnits i 1951 Ă„rs reglering. Enligt 1971 Ă„rs livsmedelslag kunde den som med uppsĂ„t eller av oaktsamhet bröt mot lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen (bl.a. myndighets- föreskrifter) dömas till böter eller fĂ€ngelse i högst ett Ă„r. År 1989 skĂ€rptes straffbestĂ€mmelserna genom att det i lagen föreskrevs att den som uppsĂ„tligen i större omfattning eller annars pĂ„ ett allvarligt sĂ€tt Ă„sidosatte en förpliktelse av betydelse frĂ„n hĂ€lsosynpunkt eller för konsumentintresset skulle dömas till fĂ€ngelse i högst tvĂ„ Ă„r (prop. 1988/89:68). Samtidigt avkriminaliserades ringa övertrĂ€del- ser. Efter Sveriges intrĂ€de i EU vidgades lagens kriminalisering till att omfatta övertrĂ€delser av bestĂ€mmelser om kvalitetsnormer eller andra villkor för handeln som fanns i de EU-förordningar som kompletterades av lagen (prop. 1997/98:48).

Bakgrunden till tillkomsten av 2006 Ärs livsmedelslag var att livsmedelslagstiftningen behövde anpassas, bÄde innehÄllsmÀssigt och lagtekniskt, till den alltmer omfattande EU-lagstiftningen pÄ omrÄdet. I 2006 Ärs livsmedelslag anges att syftet med lagen Àr att sÀkerstÀlla en hög skyddsnivÄ för mÀnniskors hÀlsa och för konsu- menternas intressen nÀr det gÀller livsmedel (1 §). Vidare stadgas att lagen kompletterar sÄdana bestÀmmelser i EU-förordningar som har samma syfte som lagen och som faller inom tillÀmpnings- omrÄdet för lagen (5 §). Vilka grundförordningar som avses ska regeringen ge till kÀnna i Svensk författningssamling. I tillkÀnna-

234

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

givande (2011:786) om de EU-bestÀmmelser som kompletteras av livsmedelslagen (2006:804) har regeringen gett till kÀnna drygt 30 grundförordningar. Det kan pÄpekas att till varje grundförord- ning hör ett antal kommissionsförordningar och att det pÄ omrÄdet dessutom finns omfattande reglering i direktiv.

StraffbestĂ€mmelserna i 2006 Ă„rs livsmedelslag Ă„terfinns i 29–30 §§. Nyheter i förhĂ„llande till den Ă€ldre lagstiftningen Ă€r att endast böter följer för brott mot lagen, mot föreskrifter eller beslut som meddelats med stöd av lagen eller mot de EU-bestĂ€mmelser som kompletteras av lagen. Denna Ă€ndring av straffskalan för över- trĂ€delser av livsmedelslagstiftningen sammanhĂ€nger med att 1971 Ă„rs livsmedelslag innehöll s.k. otillĂ„tna blankettstraffbud, dvs. straffbud med fĂ€ngelse i straffskalan, som inte var förenliga med grundlagen eftersom de straffbelagda gĂ€rningarna angavs helt eller i det vĂ€sent- liga i myndighetsföreskrifter (se NJA 2005 s. 33).

I förarbetena till den nuvarande livsmedelslagen (prop. 2005/06:128 s. 229) anfördes att för merparten av de straffbelagda övertrÀdel- serna var bötesstraff tillrÀckligt. Det kunde dock inte uteslutas att det kunde finnas gÀrningar för vilka fÀngelse i stÀllet borde komma i frÄga. För att sÀrskilja dessa frÄn de gÀrningar som endast kunde motivera böter krÀvdes en omfattande genomgÄng och analys av de straffbelagda förpliktelserna i lagen, i föreskrifter eller beslut som meddelas med stöd av lagen och i de EG-förordningar som kom- pletteras av lagen. Det anfördes vidare att det saknades underlag för en sÄdan gradering av straffskalan.

Sanktionsavgiftsutredningen föreslog i betĂ€nkandet Sanktions- avgift i stĂ€llet för straff – omrĂ„dena livsmedel, foder och djurskydd, SOU 2006:58, att ett sanktionsavgiftssystem skulle införas för vissa mindre allvarliga övertrĂ€delser pĂ„ bl.a. livsmedelsomrĂ„det. Det handlade frĂ€mst om övertrĂ€delser av administrativ natur, sĂ„som övertrĂ€delser av krav pĂ„ anmĂ€lan, registrering, godkĂ€nnande, journal- föring och utbildning. Förslaget, som huvudsakligen motiverades av effektivitetsskĂ€l, har inte lett till lagstiftning.

Lagen om foder och animaliska biprodukter, som infördes Är 2006, tillkom i samma lagstiftningsÀrende som livsmedelslagen (prop. 2005/06:128). Dess bakgrund och uppbyggnad Àr i huvudsak lik- artad med livsmedelslagens. SÄledes syftar lagen till att sÀkerstÀlla en hög skyddsnivÄ för djurs och mÀnniskors hÀlsa nÀr det gÀller foder och animaliska djurprodukter (1 §). Den kompletterar sÄdana EU-bestÀmmelser som har samma syfte som lagen och som faller inom lagens tillÀmpningsomrÄde (5 §). I tillkÀnnagivande (2011:787)

235

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

om de EU-bestÀmmelser som kompletteras av lagen (2006:805) om foder och animaliska produkter har regeringen gett till kÀnna ett femtontal grundförordningar som kompletteras av lagen.

Lagen ersatte vid ikrafttrÀdandet lagen (1985:295) om foder och, sÄvitt gÀller sÄdana animaliska biprodukter som inte utgör foder, lagen (1992:1683) om provtagning pÄ djur, m.m. 1985 Ärs lag om foder hade i sin tur ersatt lagen (1961:381) om tillverkning av och handel med fodermedel m.m.

StraffbestÀmmelserna i 1985 Ärs lag om foder motsvarade i stort dem som hade funnits i den Àldre lagen innan den upphÀvdes (prop. 1984/85:149 s. 27). I lagen om foder straffsanktionerades att med uppsÄt eller av oaktsamhet bryta mot lagen eller mot föreskrifter som meddelats med stöd av lagen (bl.a. myndighetsföreskrifter). Ringa fall var undantagna frÄn det straffbara omrÄdet. Straffskalan, som ursprungligen endast föreskrev böter, vidgades Är 1998 till att omfatta ocksÄ fÀngelse i högst ett Är (prop. 1997/98:92). Lagen kom dÀrmed att innehÄlla otillÄtna blankettstraffbud (se NJA 2005 s. 33). Straffsanktioneringen utvidgades, pÄ motsvarande sÀtt som livsmedelslagens straffsanktionering, efter Sveriges intrÀde i EU till att omfatta Àven övertrÀdelser av bestÀmmelser i EU-förordningar som kompletterades av lagen (prop. 2002/03:39).

StraffbestĂ€mmelserna i 2006 Ă„rs lag om foder och animaliska produkter finns i 29–30 §§. Vad som har Ă€ndrats jĂ€mfört med den Ă€ldre regleringen Ă€r huvudsakligen att straffskalan Ă„terigen endast omfattar böter. I förarbetena gjordes betrĂ€ffande den nya lagens straffbestĂ€mmelser motsvarande uttalande som ovan har redovisats betrĂ€ffande den nya livsmedelslagens straffbestĂ€mmelser (se prop. 2005/06:128 s. 275 f.).

Det sanktionsavgiftssystem som Sanktionsavgiftsutredningen föreslog i det ovan berörda betĂ€nkandet Sanktionsavgift i stĂ€llet för straff – omrĂ„dena livsmedel, foder och djurskydd, SOU 2006:58, omfattade Ă€ven foderomrĂ„det. Som tidigare har angetts har för- slaget inte lett till lagstiftning.

Djurskyddslagen innehÄller grundlÀggande bestÀmmelser om hur djur ska hÄllas och skötas. Mer detaljerade bestÀmmelser finns pÄ förordnings- och föreskriftsnivÄ. Lagen kompletterar vidare sÄdana bestÀmmelser i EU-förordningar som faller inom tillÀmpnings- omrÄdet för lagen. I tillkÀnnagivande (2012:870) om de EU-bestÀm- melser som kompletteras av djurskyddslagen (1988:534) har rege- ringen gett till kÀnna en handfull grundförordningar som kom- pletteras av lagen.

236

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

NÀr djurskyddslagen infördes Är 1988 ersatte den lagen (1944:219) om djurskydd. JÀmfört med den Àldre regleringen skÀrptes straff- skalorna och vidgades det straffbelagda omrÄdet i viss mÄn, frÀmst genom att inte bara uppsÄtliga utan Àven oaktsamma övertrÀdelser kriminaliserades (prop. 1987/88:93 s. 71 f.).

I djurskyddslagens ursprungliga lydelse straffbelades (36 §), subsidiÀrt till BrB, sÄvÀl uppsÄtliga som oaktsamma övertrÀdelser av vissa i lagen upprÀknade paragrafer (t.ex. bestÀmmelser om hur djur ska skötas, om operativa ingrepp pÄ djur och om krav pÄ tillstÄnd för viss djurhÄllning), föreskrifter som meddelats med stöd av lagen och beslut om djurförbud. Straffet var böter eller fÀngelse i högst ett Är. Ringa gÀrningar undantogs frÄn straffansvar.

I detta sammanhang kan pÄpekas att djurskyddslagens straff- sanktionering och bestÀmmelsen om djurplÄgeri i 16 kap. 13 § BrB skiljer sig i frÀmst tre hÀnseenden. Enligt BrB krÀvs för straffansvar att gÀrningen begÄtts av grov oaktsamhet, vilket Àr ett strÀngare subjektivt krav Àn djurskyddslagens. För att BrB:s bestÀmmelse om djurplÄgeri ska vara tillÀmplig mÄste dessutom visas att ett djur har utsatts för lidande, vilket inte Àr nödvÀndigt för att döma till ansvar enligt djurskyddslagen. BestÀmmelsen i djurskyddslagen har dock ett snÀvare tillÀmpningsomrÄde Àn BrB:s bestÀmmelse i det att den endast avser djur som hÄlls av mÀnniskor. BestÀmmelsen i BrB Àr dÀremot tillÀmplig ocksÄ pÄ gÀrningar som begÄs mot vilda djur.

PĂ„ det stora hela har det straffbara omrĂ„det varit konstant sedan djurskyddslagen infördes. År 2003 vidgades dock det straffsanktio- neringen nĂ„got (prop. 2001/02:93) genom att det blev straffbart att bryta mot lagens bestĂ€mmelser om hur djur ska hanteras vid slakt (13 §) och om att det fordras tillstĂ„nd för att djur ska fĂ„ anvĂ€ndas för försöksĂ€ndamĂ„l m.m. (19 §). I samma lagstiftningsĂ€rende skĂ€rptes straffskalan för brott mot lagen till fĂ€ngelse i högst tvĂ„ Ă„r och det infördes en bestĂ€mmelse om att för brott har begĂ„tts med uppsĂ„t och avsett en förpliktelse av vĂ€sentlig betydelse frĂ„n djur- skyddssynpunkt ska dömas till fĂ€ngelse i högst tvĂ„ Ă„r.

År 2006 infördes en bestĂ€mmelse (36 a §) som straffsanktionerar uppsĂ„tliga eller vĂ„rdslösa övertrĂ€delser av skyldigheter, villkor eller förbud i de EU-bestĂ€mmelser som kompletteras av lagen (prop. 2005/06:128). I sak har dock bestĂ€mmelsen inte inneburit nĂ„gon mer omfattande nykriminalisering, dĂ„ de aktuella EU-bestĂ€mmel- serna ersatte tidigare nationella bestĂ€mmelser.

Sedan Är 1994 (prop. 1993/94:68) finns det i djurskyddslagen en bestÀmmelse (numera 3 a §) som innebÀr att en sÀrskild avgift kan

237

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

tas ut om föreskriven förprövning av stall m.m. underlÄts. Om det finns sÀrskilda skÀl kan avgiften jÀmkas. Av 37 § framgÄr att den som Älagts att betala en sÄdan sÀrskild avgift inte ska dömas till ansvar enligt straffbestÀmmelsen i 36 §. Införandet av avgiften innebar sÄledes en viss avkriminalisering.

I förarbetena till 1994 Ärs lagÀndring anfördes (se a. prop. s. 24) att det vid inspektioner i samband med tillsynen enligt djurskydds- lagen hade kommit fram att stallar uppförts eller byggts om utan att förprövning skett. Att komma till rÀtta med den olovliga bygg- nationen som skedde hade dock visat sig vara svÄrt. En bidragande orsak till problemen hade angetts vara att bötesstraffet ofta var en mindre ekonomisk pÄfrestning Àn kostnaden för en förprövning. Regeringen konstaterade att tillsynsmyndigheternas befogenhet enligt djurskyddslagen att besluta om förelÀgganden för att i efter- hand komma till rÀtta med en byggnads fel och brister inte hade varit ett tillrÀckligt verksamt medel för att Ästadkomma en bÀttre efterlevnad av reglerna om förprövning. För att komma till rÀtta med problemet föreslog regeringen att en sanktionsavgift skulle tas ut av den som underlÀt att iaktta skyldigheten att lÄta förpröva stall m.m.

Sanktionsavgiftsutredningen föreslog i det ovan nĂ€mnda betĂ€n- kandet Sanktionsavgift i stĂ€llet för straff – omrĂ„dena livsmedel, foder och djurskydd, SOU 2006:58, att sanktionsavgift skulle införas för ett antal övertrĂ€delser av frĂ€mst administrativ natur inte bara pĂ„ livsmedels- och foderomrĂ„dena, utan Ă€ven pĂ„ djurskyddsomrĂ„det. Förslaget har dock inte genomförts.

PÄ senare tid har djurskyddslagens sanktionssystem m.m. setts över av Djurskyddsutredningen, som presenterade sina förslag i betÀnkandet Ny djurskyddslag, SOU 2011:75.

Förslaget innebÀr en viss utökning av det straffbara omrÄdet jÀmfört med nuvarande djurskyddslag, bl.a. genom införandet av ett straffsanktionerat förbud mot anvÀndande av djur för sexuella ÀndamÄl. NÀmnda kriminalisering motiveras bl.a. av att det finns en stor risk för att djur far illa i sÄdana situationer och att man vill stÀrka skyddet för djur i dessa situationer (bet. s. 152.). Det anförs ocksÄ att all modern djurskyddslagstiftning bygger pÄ tanken att djur Àr kÀnnande varelser och dÀrför ska skyddas och respekteras för sin egen skull och inte bara för det vÀrde som de har för mÀnniskan (a. bet. s. 771 f.).

238

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

I Djurskyddsutredningens betÀnkande föreslÄs vidare att ett grovt brott mot djurskyddslagen införs, dÀr straffskalan Àr fÀngelse i högst fyra Är.

Det konstateras i betÀnkandet att i den nuvarande regleringen finns otillÄtna blankettstraffbud; fÀngelse ingÄr alltsÄ i straffskalan för gÀrningar som helt eller i det vÀsentliga anges i myndighets- föreskrifter.

I betÀnkandet anförs (s. 839 f.) att samtliga föreskrifter som har meddelats med stöd av djurskyddslagen har till uppgift att förklara hur syftet med lagen ska uppfyllas. Samtliga regler syftar till att undvika djurlidande och övertrÀdelser av varje enskild bestÀmmelse kan ytterst innebÀra att djurlidande uppstÄr. Vad som framgÄr av föreskrifterna Àr förtydliganden och konkretiseringar av djurskydds- lagens bestÀmmelser. Vad den straffbara gÀrningen innefattar anges dock helt eller vÀsentligen i de paragrafer i djurskyddslagen som Àr straffbara enligt djurskyddslagens bestÀmmelser. Enligt utredaren bör det dÀrför inte möta nÄgot hinder mot att Àven i fortsÀttningen döma till fÀngelse i de fall en gÀrning stÄr i strid med djurskydds- lagens övergripande straffbara bestÀmmelser, t.ex. bestÀmmelsen i djurskyddslagen om att djur ska ges tillrÀckligt med foder och vatten. Att bryta mot en föreskrift innebÀr alltsÄ Àven ett brott mot den straffbara bestÀmmelsen i djurskyddslagen. Vidare anför utredaren att i den mÄn bestÀmmelser i föreskrifterna inte skulle inrymmas som förtydliganden av djurskyddslagens straffbestÀmmelser bör det vara frÄga om sÄdana gÀrningar som inte heller har ett högre straffvÀrde Àn att det Àr ÀndamÄlsenligt att sanktionera dem med bötesstraff. DÀrför föreslÄs att det införs en bestÀmmelse enligt vilken brott mot föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen bestraffas med böter om inte samma eller strÀngare straff kan utdömas enligt andra bestÀmmelser i djurskyddslagen eller BrB.

NÀr det gÀller blankettstraffbud som fylls ut av EU-förordningar och som innehÄller fÀngelse i straffskalan anförs (bet. s. 840 f.) att det kan ifrÄgasÀttas om en allmÀnt hÄllen hÀnvisning till EU- bestÀmmelserna pÄ det sÀtt som nu finns i djurskyddslagen kan anses uppfylla grundlÀggande krav pÄ tydlighet i frÄga om straff- bestÀmmelser. Förslaget innebÀr dÀrför att sÀrskilt straffvÀrda artiklar i EU-förordningar ska specificeras i EU-blankettstraffbud som har fÀngelse i straffskalan.

Införandet av administrativa sanktioner som alternativ till straff- rÀttslig sanktionering pÄ djurskyddsomrÄdet övervÀgs, men avvisas. Det pÄpekas (bet. s. 833) att en sÄdan förÀndring skulle förflytta

239

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

fokus frÄn polis, Äklagare och domstolar till kontrollmyndigheter och i praktiken skulle innebÀra en avkriminalisering av vissa brott mot djurskyddsbestÀmmelserna. Detta skulle Àven komma att ta resurser i ansprÄk frÄn kontrollmyndigheterna som Àr behövliga i verksamheten med djurkontroll. Det anges att vid en sammantagen bedömning framstÄr straffsanktioner som det mest effektiva sÀttet att bekÀmpa brott mot djurskyddslagen.

Med anledning av att flera instanser framfört önskemÄl om att skilja ut mindre allvarliga övertrÀdelser mot djurskyddsbestÀmmel- serna och beivra dem med sanktionsavgifter, berörs denna frÄga sÀrskilt (bet. s. 842 ff.). Det förhÄllandet att samtliga bestÀmmelser pÄ djurskyddsomrÄdet syftar till att förebygga djurlidande fram- hÄlls som ett tungt vÀgande skÀl mot att införa ett system med sanktionsavgifter. Vidare anges att det Àr problematiskt att peka ut vissa bestÀmmelser eller omrÄden som skulle kunna bli aktuella för kontrollmyndigheten för att pÄföra en djurhÄllare sanktionsavgift i stÀllet för att göra en ÄtalsanmÀlan. Enligt utredaren Àr de bestÀm- melser som skulle vara aktuella sÄdana som innebÀr mycket smÄ risker för djurlidande, t.ex. bestÀmmelser om registrering, god- kÀnnande eller journalföring. Det konstateras att sÄdana bestÀm- melser dock endast utgör en mycket liten del av djurskydds- bestÀmmelserna och att dÀrför de vinster som skulle kunna uppnÄs Àr sÄ begrÀnsade att de inte uppvÀger de betydande konsekvenser (bl.a. i form av minskad rÀttssÀkerhet för djurhÄllarna) och det merarbete som det skulle innebÀra för bl.a. djurhÄllare och berörda myndigheter.

NÄgot regeringsförslag om en helt ny djurskyddslag har Ànnu inte lagts fram med anledning av Djurskyddsutredningens betÀn- kande. DÀremot vÀntas under hösten 2013 en proposition om vissa Àndringar i den nuvarande lagen. Det handlar bl.a. om förslag om kriminalisering av sexuellt anvÀndande av djur.

Lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter, som trÀdde i kraft Är 2008 (prop. 2006/07:126), ersatte lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter, lagen (2000:537) om mÀrkning och registrering av hundar och en bestÀmmelse i jaktlagen.

Enligt 1943 Ärs lag var det straffbelagt med böter att bryta mot beslut som polismyndigheten hade meddelat nÀr nÄgon hade efter- satt tillsynen över en hund, att inte anmÀla att man dödat en löst löpande hund pÄ omrÄde dÀr hemdjur fanns och att döda en katt inom tÀtbebyggt omrÄde utan tillstÄnd av polismyndigheten (8 §). Vidare stadgades penningböter för den som tagit hand om en hund

240

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

i omrÄde dÀr det fanns vilt men som försummade att lÀmna under- rÀttelse om omhÀndertagandet till Àgaren, innehavaren eller polis- myndigheten. Straffansvaret omfattade i samtliga fall sÄvÀl upp- sÄtliga som oaktsamma gÀrningar.

Kriminaliseringen i den nuvarande lagen omfattar till att börja med dels de gÀrningar som var straffbelagda i den Àldre lagen, dels vissa gÀrningar som tidigare straffsanktionerades i jaktlagen (brott mot reglerna för hundhÄllningen i marker dÀr det finns vilt och brott mot föreskrifter om koppeltvÄng). DÀrutöver innebar 2007 Ärs lag viss nykriminalisering. I den nya lagen infördes en bestÀm- melse om att polismyndigheten fÄr meddela förbud att ha hand om hund (hundförbud) för den som allvarligt brister eller tidigare har brustit i tillsynen över en hund (15 §). Att övertrÀda ett sÄdant förbud straffbelades med böter eller fÀngelse i högst ett Är. En nyhet i 2007 Ärs lag var ocksÄ att det blev straffsanktionerat att övertrÀda förbud och förelÀgganden som polismyndigheten med- delat med anledning av bristande skötsel av en hund. (Sedan tidigare omfattade det straffbelagda omrÄdet övertrÀdelser av förbud och förelÀgganden som meddelats med anledning av bristande tillsyn över en hund.)

Epizootilagen innehÄller bestÀmmelser om bekÀmpning av de allvarligaste smittsamma djursjukdomarna (epizootier).

Den nu gÀllande lagen ersatte epizootilagen (1980:369), vilken i sin tur ersatte lagen (1935:105) om bekÀmpande av smittsamma husdjurssjukdomar. SpecialstraffrÀttsliga bestÀmmelser har funnits i epizootilagstiftningen sedan 1948.

JÀmfört med 1980 Ärs lag innebar införandet av den nuvarande lagen att straffskalan för brott mot epizootilagstiftningen utvidga- des till att ocksÄ omfatta fÀngelse och att ringa brott avkriminalise- rades.

I epizootilagen straffbelÀggs (20 §) att uppsÄtligen eller av oakt- samhet bryter mot en bestÀmmelse i lagen om skyldighet för den som har anledning att misstÀnka att en epizootisk sjukdom har drabbat djur i hans eller hennes vÄrd att omedelbart anmÀla detta till veterinÀr. Vidare straffbelÀggs att uppsÄtligen eller av oaktsam- het bryta mot vissa beslut eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Det handlar t.ex. om veterinÀrs beslut om att, nÀr det finns grundad anledning att anta att ett fall av epizootisk sjukdom har intrÀffat, utfÀrda förbud mot att besöka eller lÀmna eller utföra transporter till eller frÄn det omrÄde dÀr sjukdomsfallet intrÀffat eller dÀr smitta annars kan antas förekomma (s.k. spÀrrförklaring).

241

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

Straffskalan för brott mot epizootilagen omfattar böter eller fÀngelse i högst ett Är. Ringa fall leder inte till straffansvar. Vissa straff- bestÀmmelser fylls ut av föreskrifter beslutade av Jordbruksverket och synes vara otillÄtna blankettstraffbud (se NJA 2005 s. 33).

En viss utökning av det straffbara omrÄdet skedde Är 2003 genom att vissa bestÀmmelser om i den s.k. TSE-förordningen (EG) nr 999/2001 straffsanktionerades (prop. 2002/03:39) och Är 2005 dÄ det infördes straffsanktioner för övertrÀdelser av den nya 4 a § (prop. 2004/05:29). BestÀmmelsen ger Jordbruksverket rÀtt att, nÀr det finns grundad anledning att anta att ett fall av epizootisk sjuk- dom har intrÀffat, besluta om vissa förbud för att motverka smitt- spridning.

Det kan pÄpekas att vilka sjukdomar som lagen och dÀrmed Àven straffbestÀmmelserna omfattar har varierat nÄgot över Ären.

I betĂ€nkandet FolkhĂ€lsa – DjurhĂ€lsa – Ny ansvarsfördelning mellan stat och nĂ€ring, SOU 2010:106, föreslĂ„s att en ny djursmitts- lag ska ersĂ€tta epizootilagen och zoonoslagen samt viss reglering i ytterligare nĂ„gra lagar. Förslaget berörs nedan i anslutning till redo- görelsen för zoonoslagen.

Zoonoslagen innehÄller bestÀmmelser om bekÀmpning av salmonella. Den Àr till sin uppbyggnad och till sitt innehÄll mycket lik epizooti- lagen.

NÀr zoonoslagen infördes Är 1999 ersatte den lagen (1983:738) om bekÀmpande av salmonella hos djur. SistnÀmnda lag hade i sin tur ersatt Kungl. Maj:ts förordning (1961:309) om bekÀmpande av salmonellainfektion hos djur.

Enligt zoonoslagens straffbestÀmmelser döms den som uppsÄtligen eller av oaktsamhet t.ex. bryter mot vissa beslut eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen till böter eller fÀngelse i högst ett Är. Ringa fall leder inte till straffansvar.

I jÀmförelse med de tidigare författningarna innebar straff- bestÀmmelsen i zoonoslagen att straffskalan utvidgades till att ocksÄ omfatta fÀngelse samt att ringa brott avkriminaliserades.

Liksom i epizootilagen finns det i zoonoslagen straffbestÀmmel- ser med fÀngelse i straffskalan som fylls ut av Jordbruksverkets föreskrifter och som torde vara otillÄtna blankettstraffbud (se NJA 2005 s. 33).

Som nĂ€mnts ovan föreslĂ„s i betĂ€nkandet FolkhĂ€lsa – DjurhĂ€lsa – Ny ansvarsfördelning mellan stat och nĂ€ring, SOU 2010:106, en ny lag pĂ„ omrĂ„det. Lagen, som enligt förslaget benĂ€mns djursmittslag, ska ersĂ€tta zoonoslagen och epizootilagen samt viss reglering i bl.a.

242

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

lagen (2006:806) om provtagning pÄ djur, m.m. och lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m. Djursmittslagen Àr avsedd att tillÀmpas pÄ smittsamma djursjukdomar eller andra smittor hos djur som kan överföras till mÀnniskor eller mellan djur och som kan innebÀra ett inte ringa hot mot mÀnniskors eller djurs hÀlsa.

NÀr det gÀller sanktioner omfattar förslaget sÄvÀl straffrÀttsliga bestÀmmelser som ett system med administrativa sanktionsavgifter. De övertrÀdelser som Àr avsedda sanktioneras genom sanktions- avgifter Àr vissa mindre allvarliga övertrÀdelser, som Àr lÀtt konsta- terbara och inte krÀver nÄgon omfattande utredning eller ingÄende bedömning. I betÀnkandet föreslÄs att övertrÀdelser av vissa krav pÄ anmÀlan, registrering eller godkÀnnande av djurhÄllning, registre- ring av djur, journalföring och mÀrkning av djur belÀggs med sank- tionsavgift. Enligt förslaget ska regeringen bemyndigas att meddela nÀrmare föreskrifter dels om vilka övertrÀdelser som ska föranleda sanktionsavgift, dels om avgiftens storlek. Avgiften ska utgÄ enligt en pÄ förhand bestÀmd taxa och vara lÀgst 1 000 kr och högst 30 000 kr. Avgiftsskyldigheten ska bygga pÄ strikt ansvar. Sanktions- avgift ska dock inte tas ut om det Àr oskÀligt.

Vad avser straffsanktionering innebÀr förslaget att straffskalan för brott mot de bestÀmmelser som har störst betydelse för att förhindra en smittspridning Àven fortsÀttningsvis ska innehÄlla fÀngelse, nu dessutom upp till tvÄ Är. De gÀrningar som avses Àr bl.a. att uppsÄtligen eller av oaktsamhet underlÄta att anmÀla misstanke om förekomst av en allmÀnfarlig djursmitta och att bryta mot ett beslut om isolering eller spÀrrförklaring. För brott mot merparten av lagens bestÀmmelser föreslÄs dock att straffskalan ska innehÄlla enbart böter. Det finns dÀrmed inget hinder mot att utforma dessa straffbestÀmmelser som blankettstraffbud som fylls ut helt eller i det vÀsentliga av myndighetsföreskrifter.

GÀrningar som kan leda till sanktionsavgift enligt föreskrifter som regeringen meddelat med stöd av lagen undantas frÄn det straffbara omrÄdet. Ringa gÀrningar ska enligt förslaget inte heller vara straffbara.

Lagen om verksamhet inom djurens hÀlso- och sjukvÄrd ersatte vid ikrafttrÀdandet den 1 januari 2010 lagen (1994:844) om behörighet att utöva veterinÀryrket. SistnÀmnda lag hade i sin tur ersatt lagen (1965:61) om behörighet att utöva veterinÀryrket m.m.

StraffbestĂ€mmelserna i 1965 Ă„rs lag överfördes i sak oförĂ€ndrade till 1994 Ă„rs lag (36–37 §§). I 1994 Ă„rs lag föreskrevs böter eller fĂ€ngelse bl.a. för veterinĂ€r som mot ersĂ€ttning utövade veterinĂ€r-

243

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

yrket nÀr hans eller hennes legitimation var Äterkallad eller hans eller hennes behörighet av annan anledning upphört. Samma straff stadgades för den som med uppsÄt eller av oaktsamhet gjorde sig skyldig till vad som benÀmndes smittfarligt kvacksalveri. Det hand- lade t.ex. om att utan att vara veterinÀr, mot ersÀttning behandla smittsamma djursjukdomar. Enligt 1994 Ärs lag var det vidare straffbelagt med böter för en veterinÀr att t.ex. till allmÀnheten uppge sig vara sÀrskilt kunnig inom viss gren av veterinÀryrket utan att uppfylla föreskrivna krav pÄ specialistkompetens och att hindra eller undandra sig inspektion. Böter föreskrevs ocksÄ för den som obehörigen betecknade sig som veterinÀr.

Vid tillkomsten av den nu gÀllande lagen om verksamhet inom djurens hÀlso- och sjukvÄrd överfördes, i sak oförÀndrade, sÄvÀl straffbestÀmmelsen för personer som utövar veterinÀryrket trots att deras veterinÀrlegitimation har Äterkallats eller pÄ annat sÀtt upphört (8 kap. 1 §) som straffbestÀmmelserna om övertrÀdelse av bestÀmmelserna om veterinÀrs specialistkompetens (8 kap. 2 §) och om obehörigt anvÀndande av yrkestiteln veterinÀr (8 kap. 3 §). Straffansvaret enligt dessa straffbestÀmmelser omfattar, liksom enligt den Àldre lagen, endast uppsÄtliga gÀrningar. Brott mot veterinÀrs skyldighet att lÄta sig inspekteras avkriminaliserades genom den nya lagen.

En nyhet i lagen om verksamhet inom djurens hÀlso- och sjukvÄrd Àr att inte bara veterinÀrer, utan Àven djursjukskötare legitimeras. Dessutom regleras behörigheten för hovslagare och för personer med humanmedicinska legitimationsyrken genom ett godkÀnnandeförfarande. I lagen kriminaliseras, utöver obehörig anvÀndning av yrkestiteln veterinÀr, ocksÄ obehörig anvÀndning av yrkestiteln djursjukskötare samt av beteckningarna godkÀnd hov- slagare och godkÀnd för verksamhet inom djurens hÀlso- och sjuk- vÄrd (8 kap. 3 §). Vidare kriminaliseras anvÀndning av titel som kan förvÀxlas med skyddad yrkestitel och obehörigt anvÀndande av beteckningen legitimerad (8 kap. 3 §). Det nu sagda innebÀr en nykriminalisering i förhÄllande till 1994 Ärs lag. Straffskalan Àr böter. Straffansvaret omfattar endast uppsÄtliga gÀrningar.

BestÀmmelsen i 1994 Ärs lag angÄende smittfarligt kvacksalveri ersattes i lagen om verksamhet inom djurens hÀlso- och sjukvÄrd av en ny bestÀmmelse (8 kap. 4 §), som delvis innebÀr en nykriminali- sering.

I den nya bestÀmmelsen straffbelÀggs bl.a. att uppsÄtligen eller av oaktsamhet bryta mot vad som föreskrivs i lagen om att den som

244

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

yrkesmÀssigt utövar verksamhet inom djurens hÀlso- och sjukvÄrd utan att tillhöra djurhÀlsopersonalen inte fÄr behandla djur dÀr det finns misstanke om att de angripits av sjukdom enligt epizootilagen eller zoonoslagen. Vidare stadgas straff för den som utan att till- höra djurhÀlsopersonalen vid yrkesmÀssig verksamhet inom djurens hÀlso- och sjukvÄrd uppsÄtligen eller av oaktsamhet tillfogar ett djur skada, som inte Àr ringa, eller framkallar fara för sÄdan effekt. Straffskalan strÀcker sig frÄn böter till fÀngelse i högst ett Är.

StraffbestÀmmelserna har i den nuvarande lagen gjorts subsidiÀra till annan lagstiftning med strÀngare straff, t.ex. djurplÄgeri.

PÄ omrÄdet livsmedel och djur finns det, utöver de ovan redovisade författningarna, ytterligare ett tiotal författningar som innehÄller straffbestÀmmelser. Med nÄgot enstaka undantag upptar straffbestÀmmelserna i dessa författningar endast böter i straff- skalorna.

Merparten av författningarna syftar, i vart fall delvis, till att förebygga spridning av smittsamma djursjukdomar. Det handlar om lagen (2006:806) om provtagning pÄ djur, m.m., lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m., bisjukdomslagen (1974:211), förordningen (1994:1830) om införsel av levande djur m.m. och förordningen (1994:542) om utförsel av levande djur m.m.

Ett par författningar avser handel med djurprodukter, nÀmligen lagen (2008:1049) om förbud mot utslÀppande pÄ marknaden av pÀls av katt och hund m.m. och lagen (2011:1070) om handel med sÀl- produkter. BÄda dessa lagar kompletterar EU-förordningar.

Slutligen finns straffbestÀmmelser i reglering som rör livsmedel och djur ocksÄ i förordningen (1956:413) om klassificering av kött och i kungörelsen (1974:661) om uppgifter för galt- och betÀcknings- statistiken.

4.20Tullagstiftning

I tullagstiftningen finns straffbestÀmmelser i lagen (2000:1225) om straff för smuggling (smugglingslagen), tullagen (2000:1281) och lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges grÀns mot ett annat land inom Europeiska unionen (s.k. inregrÀnslagen).

Smugglingslagen ersatte den 1 januari 2001 lagen (1960:418) om straff för varusmuggling (VSL). (Den fortsatta redogörelsen för dessa bÄda lagar Àr i huvudsak hÀmtad frÄn J. Zilas framstÀllning

SpecialstraffrĂ€tten – En introduktion, 2009, s. 40–58.)

245

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

Utformningen av VSL:s straffbestÀmmelser hade utgÄtt frÄn det tullförfarande och annan tullagstiftning som tillÀmpades pÄ 1960- talet.

Sedan det under 1970-talet hade genomförts ett antal viktiga förĂ€ndringar i tullproceduren kom VSL att uppfattas som för- Ă„ldrad, i vissa hĂ€nseenden svĂ„rtolkad och dĂ€rmed svĂ„r att tillĂ€mpa. År 1986 tillsattes en utredning som i sitt betĂ€nkande (SOU 1991:84) föreslog en ny straffrĂ€ttslig reglering som skulle ersĂ€tta VSL. Förslaget ledde dock inte till nĂ„gon lagstiftning, eftersom Sveriges intrĂ€de i EU aktualiserades och i och med EU-medlemskapet skulle lĂ€get i frĂ„ga om in- och utförsel förĂ€ndras vĂ€sentligt. Efter Sveriges intrĂ€de i EU gjordes en ny översyn av lagstiftningen (Ds 1998:53) som sĂ„ smĂ„ningom ledde till att VSL ersattes av smugglingslagen (prop. 1999/2000:124). Den nya lagen trĂ€dde i kraft i januari 2001.

Smugglingslagen Àr utformad som en blankettstrafflag. Brotts- beskrivningarna fÄr i stor utstrÀckning sitt materiella innehÄll genom talrika EU-bestÀmmelser som faststÀller import- och export- villkor för enskilda varuslag.

I jÀmförelse med VSL bestod den största nyheten i smugglings- lagen i att de kriminaliserade gÀrningarna omstrukturerades. Nya brottsrubriceringar infördes och ett antal skadebrott konstruerades om till farebrott. Vidare utvidgades kriminaliseringen av försök och förberedelse till ett antal brott. Sammanfattningsvis förstÀrktes repressiviteten i den nya lagen avsevÀrt.

StraffbestÀmmelserna i smugglingslagen avser att i samband med in- och utförsel skydda tvÄ grupper av olikartade intressen. Det handlar dels om intressen som grundas pÄ hÀnsyn till allmÀn ordning och sÀkerhet, mÀnniskors hÀlsa och liv, djurs hÀlsa och liv, bevarande av kulturella skatter osv, dels om ekonomiska intressen. Dessa tvÄ huvudgrupper av intressen avspeglar sig i struktureringen av smugglingslagens brottskatalog.

I straffbestĂ€mmelserna i 3–7 §§, som syftar till att skydda den först nĂ€mnda gruppen av intressen (allmĂ€n ordning och sĂ€kerhet m.m.), straffbelĂ€ggs övertrĂ€delser av införsel- och utförselregleringar

(s.k. ”rena” smugglingsbrott). BrottsbenĂ€mningarna Ă€r smuggling

(3 §), grov smuggling (5 §), narkotikasmuggling (6 §), grov narkotika- smuggling (6 §), olovlig införsel och olovlig utförsel (7 §). Olovlig införsel och olovlig utförsel Ă€r oaktsamhetsbrott – för straffbarhet krĂ€vs att gĂ€rningen begĂ„tts av grov oaktsamhet – medan övriga brott Ă€r uppsĂ„tliga brott. Oaktsamhetsbrott som Ă€r ringa Ă€r undan- tagna frĂ„n straffansvar.

246

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

De ekonomiska intressena utgör skyddsobjekt för straffbestĂ€m- melserna i 8–11 §§. I dessa paragrafer straffbelĂ€ggs undandragande av tull, annan skatt eller avgift (s.k. undandragandebrott). Brotts- benĂ€mningarna Ă€r tullbrott (8 §), grovt tullbrott (10 §) och vĂ„rds- lös tullredovisning (11 §). Tullbrott och grovt tullbrott Ă€r uppsĂ„t- liga brott. För att en gĂ€rning ska vara straffbar som vĂ„rdslös tull- redovisning krĂ€vs att den begĂ„tts av grov oaktsamhet och att den inte Ă€r ringa.

I 12–13 §§ straffbelĂ€ggs olovlig befattning med smuggelgods och grovt sĂ„dant brott. Alla de tidigare nĂ€mnda brotten, dvs. brott enligt 3–11 §§, kan vara förbrott till olovlig befattning med smuggel- gods. NĂ€r det gĂ€ller olovlig befattning med smuggelgods (12 §) ska i vissa fall narkotikastrafflagen tillĂ€mpas i stĂ€llet för smugglings- lagen.

Flera av straffbestÀmmelserna i smugglingslagen upptar strÀnga straffskalor. Exempelvis stadgas för grov narkotikasmuggling fÀngelse i lÀgst tvÄ och högst tio Är och för grovt tullbrott fÀngelse i lÀgst sex mÄnader och högst sex Är.

Försök, förberedelse och stÀmpling till brott enligt smugglings- lagen Àr i stor utstrÀckning kriminaliserat (14 §).

Det förekommer administrativa sanktionsavgifter pĂ„ tullomrĂ„det; tulltillĂ€gg enligt tullagen (se nĂ€rmare om denna sanktionsavgift nedan i samband med redovisningen av tullagen) och sĂ€rskild avgift enligt lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor. Den omstĂ€ndigheten att nĂ„gon pĂ„förts en sanktionsavgift kan pĂ„verka Ă„talsfrĂ„ga rörande brott enligt smugglingslagen. Åtal för brottet fĂ„r dĂ„ vĂ€ckas endast om det Ă€r pĂ„kallat av sĂ€rskilda skĂ€l (31 §).

Tullagen innehÄller kompletterande bestÀmmelser till EU:s tullkodex (förordning [EEG] nr 2913/92) och EU:s tillÀmpnings- kodex (förordning [EEG] nr 2454/93). NÀr den nuvarande tullagen trÀdde i kraft Är 2001 (prop. 1999/2000:126) ersatte den tullagen (1994:1550), som hade tillkommit under stor tidspress med anled- ning av det svenska intrÀdet i EU.

Den Àldre tullagens straffbestÀmmelse överfördes i huvudsak oförÀndrad till den nya tullagen. I lagen kriminaliseras som tull- förseelse att uppsÄtligen eller av oaktsamhet bryta mot bestÀmmel- ser i tullagstiftningen (sÄvÀl EU:s tullbestÀmmelser som svenska tullförfattningar) och i vissa EU-förordningar samt att uppsÄtligen eller av oaktsamhet bryta mot vissa beslut som Tullverket meddelat med stöd av tullagstiftningen (10 kap. 1 §). Straffskalan innehÄller

247

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

enbart böter. Ringa fall Àr undantagna frÄn straffbarhet. Straff- bestÀmmelsen Àr subsidiÀr till bl.a. BrB och smugglingslagen (10 kap. 2 §). AllmÀnt Ätal för tullförseelse fÄr vÀckas endast efter med- givande av Tullverket (10 kap. 3 §).

År 1985 infördes ett system med sanktionsavgifter, tulltillĂ€gg, i den Ă€ldre tullagen (prop. 1985/86:41). Även dessa bestĂ€mmelser överfördes i princip oförĂ€ndrade till den nuvarande tullagen (8 kap.).

Syftet med införandet av reglerna om tulltillÀgg var att skapa en enkel och smidig sanktion pÄ omrÄdet. Det straffrÀttsliga sanktions- systemet ansÄgs nÀmligen otillrÀckligt i arbetet med de till antalet ökande tulldeklarationerna. Det bedömdes dessutom vara en fördel om Äklagare och domstol kunde avlastas.

BestĂ€mmelserna innebĂ€r att tulltillĂ€gg ska pĂ„föras gĂ€ldenĂ€r eller deklarant som Ă€r skyldig att lĂ€mna deklaration och dĂ€rvid har lĂ€mnat oriktig uppgift, nĂ€r skatt annars utgĂ„r till följd av olaglig införsel etc. eller i samband med skönstulltaxering (8 kap. 2–3 §§). TulltillĂ€gg uppgĂ„r till 20 procent av den tull som skulle ha pĂ„förts om uppgiften inte hade godtagits etc.

Ansvaret har begrÀnsats genom att bestÀmmelser som före- skriver att tulltillÀgg inte ska pÄföras vid rÀttelse av felrÀkning eller felskrivning som uppenbart framgÄr av deklaration eller annat dokument som lÀmnats till ledning för tulltaxeringen, om avvikel- sen gÀller bedömning av ett yrkande, vid frivillig rÀttelse av oriktig uppgift eller om det belopp som skulle ha kunnat undandras Àr obetydligt (8 kap. 6 §).

Ansvaret Àr objektivt, men det finns möjlighet att jÀmka tull- tillÀgget, helt eller delvis, om felaktigheten eller underlÄtenheten framstÄr som ursÀktligt eller om det annars skulle vara oskÀligt att ta ut avgiften med fullt belopp (8 kap. 10 §).

Införandet av reglerna om tulltillÀgg innebar inte nÄgon av- kriminalisering, eftersom straff, formellt sett, kan utdömas trots att tulltillÀgg utgÄr. Avsikten Àr dock att tulltillÀgg ensamt ska utgöra den normala reaktionen (se prop. 1985/86:41 s. 31 ff. och prop. 1999/2000:126 s. 121). Som nÀmnts i samband med redovisningen av smugglingslagen innehÄller den lagen dessutom en ÄtalsbegrÀns- ningsregel som tar sikte pÄ gÀrningar för vilka tulltillÀgg kan pÄföras (sÀrskilda skÀl krÀvs dÄ för att fÄ Ätala). I sammanhanget kan ocksÄ nÀmnas att reglerna om jÀmkning av tulltillÀgg pÄ senare tid har nyanserats (prop. 2002/03:106) för att göra befrielse frÄn tulltillÀgg mer frekvent. Bland annat anges nu i lagtexten att vid bedömningen av oskÀligheten ska beaktas om övertrÀdelsen sam-

248

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

tidigt har medfört att gÀldenÀren eller deklaranten fÀllts till ansvar för brott enligt smugglingslagen eller tullagen (8 kap. 10 §).

FrÄgor om tulltillÀgg prövas som huvudregel av Tullverket. FrÄgor om tulltillÀgg pÄ grund av oriktiga uppgifter ankommer dock pÄ allmÀn förvaltningsdomstol att pröva.

Den 8 mars 2012 fick en sÀrskild utredare (Fi 2012:02) i upp- drag att bl.a. analysera systemet med skattetillÀgg och skattebrott respektive tulltillÀgg och tullbrott, bl.a. med beaktande av Europa- konventionen. Utredaren ska Àven ge förslag pÄ lÀmpliga författ- ningsÀndringar för att stÀrka rÀttssÀkerheten för den enskilde. Upp- draget ska redovisas senast den 9 september 2013 (dir. 2012:14).

Lagen om Tullverkets befogenheter vid Sveriges grÀns mot ett annat land inom Europeiska unionen (inregrÀnslagen), som trÀdde i kraft Är 1996 (prop. 1995/96:166), innehÄller bestÀmmelser om Tullverkets kontroll vid in- och utförsel av vissa sÀrskilt upprÀk- nade varor över Sveriges grÀns mot ett annat EU-land. De varor som rÀknas upp i lagen Àr bl.a. narkotika, vapen och ammunition, injektionssprutor och kanyler, dopningsmedel, vissa kulturföremÄl, vissa djur, alkoholdrycker och barnpornografi (3 §). I lagen före- skrivs anmÀlningsplikt till Tullverket i vissa fall vid in- eller utförsel av sÄdana varor (4 §). BetrÀffande vissa varor, t.ex. vapen och ammunition, Àr anmÀlningsplikten obligatorisk.

I lagen kriminaliseras övertrÀdelser av vissa föreskrifter i lagen (19 §). Vad som straffbelÀggs Àr att uppsÄtligen eller av oaktsamhet inte stanna pÄ en tulltjÀnstemans anmaning, eller att inte, trots att en tulltjÀnsteman begÀr det, lÀmna uppgifter eller förete handlingar. Straffskalan innehÄller enbart böter. Ringa fall Àr inte straffbara.

År 2012 infördes en ny straffbestĂ€mmelse i lagen. Enligt den nya bestĂ€mmelsen Ă€r det straffbart att inte anmĂ€la införsel av vapen eller ammunition frĂ„n ett annat EU-land till Tullverket (19 §). Straffskalan innehĂ„ller enbart böter och ringa fall Ă€r inte straffbara. Tidigare var anmĂ€lningsplikten inte straffsanktionerad och Ă€ndringen innebar en nykriminalisering (se prop. 2011/12:109). Förslag till kriminalisering av underlĂ„tenhet att till Tullverket anmĂ€la utförsel av nĂ€mnda varor Ă€r att vĂ€nta i ett senare skede.

249

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

4.21Skatt

I detta avsnitt redovisas de specialstraffrÀttsliga författningarna pÄ skatteomrÄdet.

Den centrala lagen pÄ skatteomrÄdet Àr skattebrottslagen (1971:69). NÀr lagen trÀdde i kraft den 1 januari 1972 (prop. 1971:10) ersatte den skattestrafflagen (1943:313). Samtidigt infördes pÄ skatteomrÄdet ett system med sanktionsavgifter, dÀribland skattetillÀgg, som beslutades i administrativ ordning. I den fortsatta framstÀllningen fokuseras inledningsvis pÄ nÀmnda administrativa sanktionssystem och dÀrefter pÄ regleringen i skattebrottslagen.

Bakgrunden till 1972 Ärs reform var att det tidigare systemet hade kritiserats, bl.a. för brist pÄ systematik, likformighet och effektivitet. Skattestrafflagsutredningen, vars förslag (SOU 1969:42) i huvudsak lÄg till grund för det nya sanktionssystemet, hade genomfört ett flertal undersökningar, av vilka det bl.a. framgick att det fanns en oproportionerlig skillnad mellan antalet felaktiga skatteuppgifter och antalet lagföringar. Undersökningarna visade att Ätalen för brott mot skattestrafflagen till stor del rörde lön- tagare med relativt enkla och lÀtt kontrollerbara inkomstförhÄllan- den. Till övervÀgande del avsÄg Ätalen vÄrdslös deklaration och det undandragna skattebeloppet var ofta lÄgt. OcksÄ i de fall som avsÄg falskdeklaration (uppsÄtligt skattebrott) var det undandragna beloppet normalt relativt lÄgt. Det var mycket ovanligt att brott mot skatte- strafflagen ledde till annan pÄföljd Àn böter. Utredningens uppfattning var dÀrför att pÄföljdssystemet för skattebrott betrÀff- ande inkomst- och förmögenhetsskatt drabbade de skattskyldiga ojÀmnt och orÀttvist. (Se SOU 1969:42 och K. Nowak, Oskyldig- hetspresumtionen, 2003, s. 358.)

Ytterligare ett skÀl till införandet av det nya sanktionssystemet var att polis- och Äklagarmyndigheter och domstolar togs i för stort ansprÄk för att utreda och handlÀgga bagatellartad brottslighet. En mer ÀndamÄlsenlig ordning ansÄgs vara att skattemyndigheterna, som upptÀckte brott och förseelser och undersökte misstÀnkta Àrenden, ocksÄ fick rÀtt att besluta om en sanktion. PÄ sÄ sÀtt skulle det ekonomiska trycket pÄ de skattskyldiga öka samtidigt som det blev möjligt att befria Äklagarmyndigheter och domstolar frÄn hanteringen av vissa mindre allvarliga skattebrott. Förfarande skulle bli enklare, snabbare och mindre kostnadskrÀvande för det all- mÀnna och för enskilda. För att fungera vÀl förutsattes systemet bygga pÄ en enkel konstruktion och ges en schablonmÀssig utform-

250

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

ning. (Se SOU 1969:42 och K. Nowak, Oskyldighetspresumtionen, 2003, s. 358 f.)

Det administrativa sanktionssystemet fick ett brett tillÀmp- ningsomrÄde. I huvudsak likartade regelverk infördes i frÄga om bl.a. inkomstskatterna, förmögenhetsskatten, mervÀrdesskatten och socialförsÀkringsavgifterna (se prop. 1971:10). Det nya syste- met innebar inte nÄgon avkriminalisering, utan den administrativa sanktionsformen kunde formellt sett tillÀmpas parallellt med den straffrÀttsliga. Tanken synes dock ha varit att enbart allvarligare fall av övertrÀdelser, och fall som visserligen inte var allvarliga men dÀr nÄgon administrativ sanktion inte fanns, skulle leda till Ätal och straff enligt skattebrottslagen, medan flertalet fall av övertrÀdelser skulle leda till administrativa sanktioner i form av skattetillÀgg (se K. Almgren och B. Leidhammar, SkattetillÀgg och skattebrott, 2006, s. 18).

BestÀmmelserna om skattetillÀgg utformades sÄ att skattetillÀgg skulle pÄföras nÀr vissa objektivt konstaterbara fakta förelÄg. Subjek- tiva förutsÀttningar i form av uppsÄt eller oaktsamhet behövde inte föreligga. De situationer dÄ skattetillÀgg skulle pÄföras var dels nÀr nÄgon lÀmnat oriktigt skriftligt meddelande till myndighet och detta kunde leda till för lÄgt beskattningsresultat, dels vid sköns- taxering. Vid lÀmnande av oriktig uppgift skulle skattetillÀgg dock inte pÄföras i följande tvÄ fall; om avvikelsen innebar en rÀttelse av uppenbar felrÀkning eller felskrivning och om den skattskyldige frivilligt rÀttat den oriktiga uppgiften. Dessutom skapades möjlig- heter för de tillÀmpande myndigheterna att efterge skattetillÀgget om felaktigheten eller underlÄtenheten med hÀnsyn till den skatt- skyldiges Älder, sjukdom, bristande erfarenhet eller den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller dÀrmed jÀmförlig omstÀndighet, var att anse som ursÀktlig eller om det belopp som kunde ha undan- dragits genom felaktigheten eller underlÄtenheten var att anse som ringa. (Se K. Nowak, Oskyldighetspresumtionen, 2003, s. 359 f.)

Grunddragen i 1972 Ärs sanktionsavgiftssystem finns fort- farande kvar, men det har under Ärens lopp gjorts mÄnga Àndringar i regelverket. Exempelvis Äterfinns bestÀmmelserna om sanktions- avgifter pÄ skatteomrÄdet numera frÀmst i skatteförfarandelagen (2011:1244) och det Àr Skatteverket som beslutar att pÄföra skatte- tillÀgg. Som exempel pÄ ytterligare förÀndringar kan nÀmnas att det Är 2003 infördes nya bestÀmmelser som syftade till att sÀkerstÀlla att systemet uppfyller Europakonventionens krav (se prop. 2002/03:106). Det handlade bl.a. om att förutsÀttningarna för befrielse frÄn

251

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

skattetillÀgg utvidgades till att omfatta den omstÀndigheten att den skattskyldige fÀllts till ansvar för brott enligt skattebrottslagen (se numera 51 kap. 1 § skatteförfarandelagen).

Som nÀmnts i föregÄende avsnitt har en sÀrskild utredare fÄtt i uppdrag att bl.a. analysera systemet med skattetillÀgg och skatte- brott respektive tulltillÀgg och tullbrott, bl.a. med beaktande av Europakonventionen (Fi 2012:02). Utredaren ska Àven ge förslag pÄ lÀmpliga författningsÀndringar för att stÀrka rÀttssÀkerheten för den enskilde. Uppdraget ska redovisas senast den 9 september 2013 (dir. 2012:14).

BetrÀffande det administrativa sanktionssystemet pÄ skatteomrÄdet kan avslutningsvis anföras att införandet av detsamma, Àven om det inte innebar nÄgon formell avkriminalisering, bör ha utgjort en förÀndring av vÀsentlig betydelse för rÀttsvÀsendets resursanvÀnd- ning. Detta mot bakgrund av att den stora mÀngden bagatellartade förseelser mot skattelagstiftningen efter 1972 Ärs reform i prak- tiken torde ha kommit att sanktioneras enbart genom det administ- rativa systemet. I sammanhanget kan nÀmnas att antalet skatte- tillÀggsbeslut Är 2001 uppgick till cirka 260 000, vilket motsvarade en tredjedel av alla beskattningsbeslut pÄ skattemyndighetens initiativ, och att sammanlagt debiterades detta Är skattetillÀgg netto med 2,1 miljarder kr (se Riksskatteverkets Rapport 2002:14, Om tillÀmpningen av skattetillÀgg och skattekontrollens preventiva effekt, s. 109).

1972 Ärs reform innebar, som tidigare redovisats, att skatte- brottslagen ersatte 1943 Ärs skattestrafflag. Till nyheterna i skatte- brottslagen hörde bl.a. att huvudbrottet i den Àldre lagen, falsk- deklaration, som var konstruerat som ett farebrott, i den nya lagen ersattes av effektbrottet skattebedrÀgeri. Det infördes ocksÄ en indelning av skattebedrÀgeribrottet i svÄrighetsgrader, dÀr ringa brott benÀmndes skatteförseelse.

Sedan skattebrottslagen infördes har den varit föremÄl för ett flertal Àndringar. Av dessa bör sÀrskilt lyftas fram den genom- gripande reform av straffbestÀmmelserna som företogs Är 1996 (prop. 1995/96:170). De viktigaste Àndringarna som reformen medförde rörde regleringen av lagens tillÀmpningsomrÄde och en ny konstruktion av de centrala brotten (se J. Zila, SpecialstraffrÀtten

– En introduktion, 2009, s. 71).

Lagens tillÀmpningsomrÄde Àndrades pÄ följande sÀtt. Tidigare hade lagen innehÄllit en upprÀkning av de skatter och avgifter som den var tillÀmplig pÄ. Denna upprÀkning togs bort och i stÀllet

252

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

infördes reglering som innebar att lagen numera Ă€r generellt tillĂ€mp- lig pĂ„ alla skatter medan den Ă€r tillĂ€mplig pĂ„ avgifter endast nĂ€r det i den enskilda avgiftsförfattningen föreskrivs att sĂ„ Ă€r fallet. Som exempel pĂ„ avgiftsförfattningar som i dag innehĂ„ller sĂ„dana före- skrifter kan nĂ€mnas socialavgiftslagen (2000:980)(4 kap. 2 §), lagen (1994:1920) om allmĂ€n löneavgift (4–5 §§), lagen (1994:1744) om allmĂ€n pensionsavgift (8 §) och lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift (11 §).

Brottet skattebedrÀgeri fick genom 1996 Ärs reform ny brotts- beteckning, nÀmligen skattebrott. Brottskonstruktionen Àndrades frÄn effektbrott till farebrott, samtidigt som straffbarheten för försök till brottet avskaffades. Reformen innebar Àven att krimina- lisering som reglerades i ett antal skatte- och avgiftsförfattningar överfördes till skattebrottslagen.

I skattebrottslagen finns numera straffbestÀmmelser om skatte- brott (2 §), skatteförseelse (3 §), grovt skattebrott (4 §), vÄrdslös skatteuppgift (5 §), skatteavdragsbrott (6 §), skatteredovisnings- brott (7 §), vÄrdslös skatteredovisning (8 §), försvÄrande av skatte- kontroll (10 §) och grovt försvÄrande av skattekontroll (10 §). De gÀrningar som straffbelÀggs Àr i stor utstrÀckning kriminaliserade sÄvÀl om de begÄtts uppsÄtligen som av grov oaktsamhet. I flera av straffbestÀmmelserna stadgas att brotten i frÄga inte Àr straffbara om de Àr ringa. Det gÀller skatteavdragsbrott, skatteredovisnings- brott, vÄrdslös skatteredovisning och försvÄrande av skattekontroll. Dessutom föreskrivs att brottet vÄrdslös skatteuppgift inte föran- leder ansvar om gÀrningen Àr av mindre allvarlig art.

Med undantag för bestÀmmelsen om skatteförseelse, vars straff- skala endast föreskriver böter, innehÄller samtliga straffskalor fÀngelse. Den strÀngaste straffskalan föreskrivs för grovt skatte- brott, nÀmligen fÀngelse i lÀgst sex mÄnader och högst sex Är. För skattebrott stadgas fÀngelse i högst tvÄ Är. För vÄrdslös skatte- uppgift kan dömas till böter eller fÀngelse i högst ett Är.

En Ă„talsbegrĂ€nsningsregel gĂ€ller för skatteförseelse (uppsĂ„tligt skattebrott som Ă€r ringa). Åtal för sĂ„dant brott fĂ„r vĂ€ckas endast om det Ă€r pĂ„kallat av sĂ€rskilda skĂ€l (13 §). SĂ€rskilda skĂ€l att Ă„tala för skatteförseelse kan t.ex. finnas om skattetillĂ€gg, som normalt ska vara den enda sanktionen för brottslighet av bagatellartad karaktĂ€r, inte kan komma i frĂ„ga. FörhĂ„llandena i det enskilda fallet kan ocksĂ„ vara sĂ„ graverande att det frĂ„n allmĂ€npreventiv synpunkt finns skĂ€l att vĂ€cka Ă„tal trots att en administrativ sanktion inte har pĂ„förts (se prop. 1971:10 s. 262).

253

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

Förberedelse till grovt skattebrott Àr sedan Är 2011 straffbelagt (11 §). Kriminaliseringen skedde i anledning av genomförandet av EU:s rambeslut (2008/841/RIF) om kampen mot organiserad brottslighet (prop. 2010/11:76).

Skattebrottslagen Àr inte den enda specialstraffrÀttsliga för- fattningen pÄ skatteomrÄdet. StraffbestÀmmelser finns ocksÄ bl.a. i vÀgtrafikskattelagen (2006:227) och i lagen (1997:1137)om vÀgavgift för vissa tunga fordon.

I vĂ€gtrafikskattelagen regleras skyldighet att betala fordonsskatt och saluvagnsskatt till staten. Den nuvarande lagen, som infördes Ă„r 2006, ersatte fordonsskattelagen (1988:327) och lagen (1976:339) om saluvagnsskatt. StraffbestĂ€mmelserna frĂ„n den Ă€ldre regleringen överfördes i sak oförĂ€ndrade till vĂ€gtrafikskattelagen (6 kap. 4–7 §§).

Enligt lagens huvudregel Àr det förbjudet att anvÀnda ett skatte- pliktigt fordon om inte fordonsskatten har betalats i tid (6 kap. 1 §). AnvÀndningsförbudet gÀller till dess skatten Àr betald. Om fordonet anvÀnds i strid mot förbudet och tvÄ mÄnader har gÄtt frÄn den dag skatten senast skulle ha betalats, ska polisen om- hÀnderta fordonets registreringsskyltar (6 kap. 3 §). I lagen stadgas böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader för fordonsÀgare som upp- sÄtligen eller av oaktsamhet anvÀnder, eller lÄter anvÀnda, fordon som blivit avskyltat i enlighet med nÀmnda bestÀmmelse. För anvÀndande av ett fordon i strid mot ett anvÀndningsförbud, utan att avskyltning dessförinnan skett, föreskrivs enbart penningböter. Enligt ett sÀrskilt stadgande omfattar straffansvaret enligt lagen Àven föraren, om han eller hon kÀnde till att fordonet inte fick anvÀndas. Det finns ocksÄ en bestÀmmelse om att den som upp- sÄtligen anvÀnder nÄgon annans fordon utan lov ska dömas i Àgarens stÀlle.

Enligt den Àldre regleringen (fordonsskattelagen) kunde Àven skattetillÀgg tas ut för vissa övertrÀdelser. BestÀmmelserna om skattetillÀgg fördes inte över till vÀgtrafikskattelagen. SkÀlen till detta vara att skattetillÀgget i praktiken inte tillÀmpades inom vÀg- trafikbeskattningen och att det vid misskötsamhet fanns andra full- goda sanktioner som grep in (prop. 2005/06:65 s. 78).

Lagen om vÀgavgift för vissa tunga fordon, som trÀdde i kraft Är 1998, har EU-rÀttslig grund (prop. 1997/98:12). Enligt lagen ska Àgare till vissa tunga fordon betala vÀgavgift till staten för rÀtten att anvÀnda det svenska vÀgnÀtet. Har föreskriven vÀgavgift inte betalats, fÄr fordonet inte anvÀndas (25 §). Brukas fordonet ÀndÄ, ska polisen omhÀnderta fordonets registreringsskyltar (28 §). Lagen

254

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

innehĂ„ller straffbestĂ€mmelser som Ă€r likartade med de som finns i vĂ€gtrafikskattelagen (29–32 §§).

PÄ skatteomrÄdet finns flera regleringar avseende punktskatter som innehÄller straffbestÀmmelser. Det handlar om lagen (1994:1776) om skatt pÄ energi, lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (2004:228) om beskattning av viss privatinförsel av tobaksvaror och lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkohol- varor, tobaksvaror och energiprodukter.

I lagen om skatt pÄ energi finns bestÀmmelser om energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt pÄ brÀnslen samt energiskatt pÄ el. Vid ikrafttrÀdandet Är 1995 ersatte lagen ett flertal Àldre lagar pÄ omrÄdet, dÀribland lagen (1992:1438) om dieseloljeskatt och anvÀnd- ning av vissa oljeprodukter (prop. 1994/95:54). Bakgrunden till den nya lagen var dels att lagstiftningen behövde Àndras med hÀnsyn till det svenska EU-medlemskapet, dels att det Àldre regelverket behövde ses över lagtekniskt.

SÄvÀl de straffbestÀmmelser som de sanktionsavgiftsbestÀmmel- ser som hade funnits i lagen om dieseloljeskatt och anvÀndning av vissa oljeprodukter överfördes vid tillkomsten av lagen om skatt pÄ energi i huvudsak oförÀndrade till denna (prop.1994/95:54). BestÀm- melserna hade, en kort tid innan den Àldre lagen upphÀvdes, tagits in i denna för att sanktionera övertrÀdelser av bestÀmmelser om mÀrk- ning av oljeprodukter, som samtidigt infördes (prop. 1992/93:124). Reglerna om mÀrkning syftade till att det skulle bli möjligt att skilja mellan hög- och lÄgbeskattad olja. Införandet av straffbestÀmmel- serna innebar en nykriminalisering.

I lagen om skatt pÄ energi kriminaliseras förfaranden som gör det möjligt att mÀrkt olja kan anvÀndas som högbeskattad olja utan att sÄdan skatt betalas (10 kap. 1 §). UppsÄt krÀvs för att straff- ansvar ska intrÀda. Straffskalan strÀcker sig frÄn böter till fÀngelse i högst sex mÄnader. Har brottet rört betydande vÀrden eller Àr det i annat fall att anse som grovt ska fÀngelse i högst tvÄ Är dömas ut. Om gÀrningen Àr belagd med strÀngare straff enligt skattebrotts- lagen ska dock den lagen tillÀmpas i stÀllet.

Försök och förberedelse till grovt brott Àr ocksÄ kriminaliserat (10 kap. 2 §).

BestĂ€mmelserna om sanktionsavgift innebĂ€r att Ă€garen, och i vissa fall brukaren, av fordon eller bĂ„t, vid felaktig anvĂ€ndning av lĂ„gbeskattad olja ska pĂ„föras en sĂ€rskild avgift (10 kap. 5–6 §§). Avgiften uppgĂ„r till 10 000 kr för personbil och bĂ„t samt till 10 000–50 000 kr för tyngre fordon. Om det finns sĂ€rskilda skĂ€l kan

255

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

beskattningsmyndigheten, som Àr den myndighet som pÄför avgiften, medge nedsÀttning av eller befrielse frÄn avgiften (10 kap. 8 §).

Lagen om tobaksskatt trÀdde i kraft Är 1995 och innebar en anpassning av skattereglerna pÄ omrÄdet i samband med Sveriges EU-medlemskap.

I lagens enda straffbestÀmmelse (6 §) stadgas böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader för den som tillhandahÄller cigaretter till för- sÀljning pÄ annat sÀtt Àn i originalförpackning försedd med sÀrskild mÀrkning med uppgift om detaljhandelspriset. Ringa fall Àr undan- tagna frÄn straffansvar.

I lagen om beskattning av viss privatinförsel av tobaksvaror finns sÀrskilda regler om uttagande av skatt pÄ privatinförsel av tobaks- varor frÄn de nyare EU-medlemslÀnderna under vissa övergÄngs- perioder (olika lÄnga för olika lÀnder). Lagen innehÄller en straff- bestÀmmelse som bl.a. straffbelÀgger vissa fall av underlÄtenhet att lÀmna deklaration för en vara för vilken skatt ska betalas enligt lagen. Straffskalan upptar endast böter. Eftersom samtliga i lagen angivna övergÄngsperioder nu har utgÄtt Àr det inte lÀngre aktuellt att tillÀmpa straffbestÀmmelsen. Den har sÄledes blivit obsolet.

Lagen om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkohol- varor, tobaksvaror och energiprodukter infördes Är 1998 (prop. 1997/98:100). Den innehÄller bestÀmmelser som ger Tullverket befogenhet att kontrollera att transporter av punktskattepliktiga varor sker i enlighet med EU:s punktskattedirektiv (2008/118/EG).

I lagens ursprungliga lydelse straffbelades med penningböter övertrÀdelser av vissa skyldigheter enligt lagen, sÄsom skyldighet att stanna pÄ anmaning, att legitimera sig eller pÄ annat sÀtt styrka sin identitet och att medföra föreskrivna ledsagardokument. Straff- bestÀmmelserna innebar en nykriminalisering.

Det kriminaliserade omrÄdet har dÀrefter vidgats vid flera till- fÀllen.

År 2003 (prop. 2002/03:10) tillkom en straffbestĂ€mmelse om olovlig förflyttning av punktskattepliktiga varor, som Ă€r subsidiĂ€r till smugglingslagen (5 kap. 1 §). Straffansvaret omfattar endast uppsĂ„tliga gĂ€rningar. StraffbestĂ€mmelsen upptar en tredelad straff- skala som föreskriver böter för ringa brott, fĂ€ngelse i högst tvĂ„ Ă„r för brott av normalgraden samt fĂ€ngelse i lĂ€gst sex mĂ„nader och högst fyra Ă„r för grovt brott. I bestĂ€mmelsen ges möjlighet att genom frivillig rĂ€ttelse undgĂ„ ansvar för brott. En sĂ€rskild Ă„talsbegrĂ€ns- ningsregel gĂ€ller ocksĂ„ för olovlig förflyttning av punktskatte-

256

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

pliktiga varor. SÄdant brott fÄr Ätalas av Äklagare endast om det Àr pÄkallat frÄn allmÀn synpunkt.

År 2005 (prop. 2004/05:149) straffbelades, subsidiĂ€rt till ovan nĂ€mnda straffbestĂ€mmelse, uppsĂ„tlig olovlig befattning med punkt- skattepliktiga varor som varit föremĂ„l för skattebrott (5 kap.1 a §). Straffskalan strĂ€cker sig frĂ„n böter till fĂ€ngelse i högst tvĂ„ Ă„r. Om gĂ€rningsmannen inte inser men har skĂ€lig anledning att anta att de punktskattepliktiga varorna varit föremĂ„l för brott ska dömas till böter. Ringa fall Ă€r undantagna frĂ„n straffansvar. För grovt brott Ă€r straffskalan lĂ€gst sex mĂ„naders fĂ€ngelse och högst fyra Ă„r (5 kap. 1 b §). BetrĂ€ffande grovt brott omfattar kriminaliseringen Ă€ven försök, förberedelse och stĂ€mpling till brott (5 kap. 1 c §).

Den senaste utvidgningen av det kriminaliserade omrÄdet skedde Är 2011, dÄ förberedelse till olovlig förflyttning av punkt- skattepliktiga varor som Àr att anse som grovt brott straffbelades. Bakgrunden till lagÀndringen var genomförandet av EU:s rambeslut (2008/841/RIF) om kampen mot organiserad brottslighet (prop. 2010/11:76).

NĂ€r det gĂ€ller skatteomrĂ„det ska avslutningsvis ocksĂ„ beröras den numera upphĂ€vda lagen (1923:116) om hundskatt. Enligt lagen skulle skatt Ă„rligen erlĂ€ggas till kommunen för varje hund som omfattades av skatteplikt. Den som hade hund var skyldig att anmĂ€la innehavet till kommunen. UnderlĂ„ten anmĂ€lan sanktione- rades antingen med avgift eller straff. En skattskyldig som medgav underlĂ„ten anmĂ€lan kunde av kommunen pĂ„föras dubbel hund- skatt. Om sĂ„dant medgivande inte fanns kunde i stĂ€llet saken anmĂ€las till Ă„tal och den skattskyldige dömas till böter. Samma straff stadgades för den som genom att lĂ€mna oriktiga uppgifter försökte undandra sig skattskyldighet och för den som inte an- bringade föreskrivet skattemĂ€rke. Åtal fick vĂ€ckas endast efter medgivande av kommun.

Åklagarutredningen var av uppfattningen (SOU 1992:61, s. 138 f.) att Ă€renden angĂ„ende hundskatt utan vidare kunde hĂ€nföras till den kategori bagatellartade förseelser som inte borde belasta polis och Ă„klagare om nĂ„got annat sanktionssystem stod till buds. Ärende- typen framstod i och för sig som lĂ€mpad för andra typer av sanktioner. Sett ur ett bredare perspektiv var det dock tveksamt om de kostnader som var förbundna med hundskattesystemet tĂ€cktes av de intĂ€kter som skatten genererade. Åklagarutredningen ansĂ„g att det inte fanns nĂ„gra bĂ€rande motiv för att ha kvar nĂ„gon form av central registrering av hundinnehav och föreslog dĂ€rför att lagen

257

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

om hundskatt skulle upphÀvas och skyldigheten att betala sÄdan skatt avskaffas.

Regeringen, som höll med om att hundskatten hade en begrĂ€n- sad finansiell betydelse för kommunerna samt konstaterade att hundar inte lĂ€ngre utgjorde nĂ„got samhĂ€llsproblem och att det kontrollbehov som hade motiverat lagens införande inte lĂ€ngre fanns, stĂ€llde sig bakom Åklagarutredningens förslag (prop. 1995/96:18). Lagen om hundskatt upphörde att gĂ€lla vid utgĂ„ngen av Ă„r 1995. I sammanhanget kan nĂ€mnas att Ă„r 2001 infördes genom lagen (2000:537) om mĂ€rkning och registrering av hundar bestĂ€mmelser om att en hundĂ€gare Ă€r skyldig att mĂ€rka och registrera sin hund. Denna reglering, som numera finns i lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter, Ă€r inte straffsanktionerad.

4.22Finansmarknad

PÄ finansmarknadsomrÄdet finns en mÀngd specialstraffrÀttsliga författningar. Till de mer centrala hör lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument och lagen (2009:62) om ÄtgÀrder mot penningtvÀtt och finansiering av terrorism. Dessa redovisas nÀrmare nedan.

Lagen om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument innehÄller straffsanktionering av bl.a. insiderhandel. Den har föregÄtts av ett flertal lagar pÄ omrÄdet.

Den första lagstiftning som direkt syftade till att hindra insider- handel infördes Är 1972, genom lagen (1971:827) om registrering av aktieinnehav. Regleringen innebar bl.a. att vissa upprÀknade person- kategorier, i eller med nÀra anknytning till bolagets ledning, var skyldiga att hos den som förde aktieboken registrera sina aktie- innehav i bolaget och Àndringar i innehavet. UnderlÄten eller för sent inkommen anmÀlan, felaktiga uppgifter i anmÀlan och vissa brister i registerföringen kunde medföra straff, nÀmligen böter eller fÀngelse upp till sex mÄnader. I ringa fall dömdes inte till ansvar. Reglerna gÀllde sekundÀrt till BrB.

Genom lagen (1985:571) om vÀrdepappersmarknaden infördes direkta förbud mot insiderhandel (prop. 1984/85:157). Reglerna byggde pÄ ett inskrÀnkt, traditionellt insiderbegrepp. De hade sÄledes avseende endast pÄ personer och information med sÀrskild anknytning till aktiemarknadsbolag, men inte pÄ allmÀnt kurs- pÄverkande omstÀndigheter. Lagen innehöll dels ett allmÀnt förbud

258

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

för personer med insynsstÀllning i aktiemarknadsbolag att med kÀnnedom om kurspÄverkande Ànnu icke offentliggjorda omstÀndig- heter i det egna bolaget handla med dess aktier, dels ett förbud som gÀllde i den situation dÀr en svensk juridisk person avsÄg att förvÀrva aktierna i ett aktiemarknadsbolag (take-over). Kretsen av personer som skulle anses ha insynsstÀllning i aktiemarknadsbolag, och dÀrmed vara registreringspliktiga, utvidgades jÀmfört med mot- svarande krets enligt lagen om registrering av aktieinnehav.

För grovt oaktsamt eller uppsÄtligt brott mot förbuden om insiderhandel stadgades böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader. Om brottet var att anse som grovt var straffet fÀngelse i högst tvÄ Är (28 §). Ansvar kunde inte utdömas för anstiftan eller medhjÀlp till insiderbrott. Det var straffbelagt med böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader att bryta mot lagens anmÀlnings- och uppgifts- skyldighet.

Genom införandet av insiderlagen (1990:1342) utvidgades för- budet mot insiderhandel (prop. 1990/91:42). Som nÀmnts ovan hade den tidigare regleringen varit inriktad pÄ insiderhandel i in- skrÀnkt mening, vilket innebar att en stor del av vÀrdepappers- marknadens aktörer inte omfattades av lagens regler om handels- förbud. I förarbetena till 1990 Ärs lag anfördes att alla de som agerade pÄ vÀrdepappersmarknaden borde omfattas av förbudet att göra affÀrer med kÀnnedom om icke offentliggjorda omstÀndig- heter (s. 40). I den nya lagen intogs dÀrför i stÀllet en huvudregel av generell karaktÀr med förbud mot insiderhandel. Fler typer av vÀrdepapper kom ocksÄ att omfattas av regleringen. Insiderlagen innebar vidare att det blev möjligt att döma för medverkan till insiderbrott och att straffen för insiderbrott skÀrptes.

År 1997 utvidgades förbudet mot insiderhandel ytterligare; för- budet kom hĂ€refter att avse samtliga förekommande finansiella instrument (prop. 1995/96:215). Samtidigt avkriminaliserades för- seelser mot anmĂ€lnings- och uppgiftsskyldigheten enligt insider- lagen och ersattes med ett system med sanktionsavgift (sĂ€rskild avgift). I förarbetena framhölls (a. prop. s. 46 ff.) att det var viktigt med fullstĂ€ndiga och korrekta uppgifter i insiderregistret, bl.a. för att underlĂ€tta beivrandet av insiderbrott, och att en avgift torde vara mer effektiv Ă€n ett bötesstraff genom att den kunde tas ut i nĂ€rmare anslutning till övertrĂ€delsen. ÖvergĂ„ngen till ett avgifts- system lĂ„g enligt regeringen ocksĂ„ vĂ€l i linje med den rĂ„dande uppfattningen att förseelser med lĂ„gt straffvĂ€rde borde avföras frĂ„n

259

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

det kriminaliserade omrÄdet för att rÀttsvÀsendets resurser skulle kunna anvÀndas pÄ ett ÀndamÄlsenligt och effektivt sÀtt.

Sedan insiderlagstiftningen Ă„r 2000 (prop. 1999/2000:109) dela- des upp i en lag med straffrĂ€ttsliga bestĂ€mmelser – insider- strafflagen (2000:1086) – och en lag med administrativa bestĂ€m- melser om anmĂ€lningsskyldighet m.m. – lagen (2000:1087) om anmĂ€lningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument – Ă„terfinns bestĂ€mmelserna om sanktionsavgifter i den sistnĂ€mnda lagen. Regleringen om sanktionsavgifter har Ă€ndrats vid flera till- fĂ€llen, bl.a. Ă„r 2005, dĂ„ en ny variant av avgiften tillkom (SFS 2005:383). Det finns olika berĂ€kningsgrunder för avgiften bero- ende pĂ„ vilket slags övertrĂ€delse det rör sig om. Exempelvis utgĂ„r för vissa övertrĂ€delser en avgift om 15 000 kr, medan för andra övertrĂ€delser avgiften bestĂ€ms inom intervallet 15 000–350 000 kr. I ytterligare andra fall utgĂ„r en avgift om 0,005–0,01 procent av bolagets noterade marknadsvĂ€rde inom intervallet 15 000–1 miljon kr. Ansvaret Ă€r objektivt, men om övertrĂ€delsen Ă€r ringa eller ursĂ€ktlig eller det annars finns sĂ€rskilda skĂ€l, kan den beslutande myndig- heten, Finansinspektionen, helt eller delvis efterge avgiften. Ett beslut om att utta avgift kan överklagas till allmĂ€n förvaltnings- domstol.

Vid införandet av insiderstrafflagen upphÀvdes lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. En straffbestÀmmelse om otillbörlig kurspÄverkan, som hade funnits i sistnÀmnda lag, över- fördes till insiderstrafflagen. Genom insiderstrafflagen skedde ocksÄ en pÄtaglig nykriminalisering pÄ omrÄdet. Exempelvis tillkom brottet obehörigt röjande av insiderinformation och straffbelÀgg- ningen av sÄvÀl insiderbrott som otillbörlig kurspÄverkan utvidga- des till att omfatta Àven ringa fall. Den nya lagen innebar Àven straffskÀrpningar för vissa brott.

År 2005 ersattes insiderstrafflagen av den nu gĂ€llande lagen om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument (prop. 2004/05:142). Den nya lagen innehĂ„ller bl.a. bestĂ€mmelser som behövs för att genomföra ett EU-direktiv om insiderhandel och otillbörlig marknadspĂ„verkan (2003/6/EG). Genom lagen ut- vidgades straffansvaret för insiderbrott ytterligare. Vidare ersattes brottet otillbörlig kurspĂ„verkan av ett brott med vidare tillĂ€mp- ningsomrĂ„de, otillbörlig marknadspĂ„verkan, samt infördes en straffbelagd skyldighet för vissa aktörer pĂ„ den finansiella mark- naden att rapportera misstĂ€nkta transaktioner och att inte röja för kunden att rapportering har skett. Ytterligare en nyhet var att

260

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

straffansvar infördes för försök till insiderbrott och grovt insider- brott.

I lagen om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansi- ella instrument finns i dag straffbestÀmmelser om insiderbrott (2 §), insiderförseelse (2 §), grovt insiderbrott (2 §), vÄrdslöst insider- förfarande (3 §), obehörigt röjande av insiderinformation (7 §), otillbörlig marknadspÄverkan (8 §) och brott mot rapporterings- skyldighet m.m. (13 §).

Kriminaliseringen av otillbörlig marknadspÄverkan omfattar sÄvÀl uppsÄtliga som oaktsamma gÀrningar. Ringa fall av oaktsamma brott Àr dock undantagna frÄn straffansvar. Straffskalan för uppsÄt- ligt brott Àr uppdelad i tre grader. För insiderbrott och otillÄten marknadspÄverkan av normalgraden föreskrivs fÀngelse i högst tvÄ Är. Straffskalorna för grova brott strÀcker sig frÄn fÀngelse i lÀgst sex mÄnader till högst fyra Är. Brott mot rapporteringsskyldighet m.m. Àr det enda brott vars straffskala enbart upptar böter.

År 2011 vidgades kriminaliseringen av osjĂ€lvstĂ€ndiga brottstyper (försök till insiderbrott och grovt insiderbrott) till att omfatta Ă€ven förberedelse till grovt insiderbrott. LagĂ€ndringen syftade till att genomföra EU:s rambeslut (2008/841/RIF) om kampen mot orga- niserad brottslighet.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att, med undantag för den avkriminalisering av övertrÀdelser mot anmÀlnings- och upp- giftskyldighet som skedde Är 1997, har utvecklingen pÄ omrÄdet för insiderhandel m.m. frÄn 1970-talet fram till i dag kÀnnetecknats av en kraftigt ökande straffsanktionering. SÄvÀl i förarbetena till insiderlagen (prop. 1990/91:42 s. 75) som i förarbetena till lagen om straff för marknadsmissbruk (prop. 2004/05:142 s. 159 f.) anfördes att den utvidgade kriminaliseringen förvÀntades leda till ökade kostnader för de brottsutredande myndigheterna och för domstolsvÀsendet.

Avslutningsvis bör ocksÄ nÀmnas att det nuvarande marknads- missbruksdirektivet (2003/6/EG) förvÀntas ersÀttas av en EU- förordning om marknadsmissbruk, som ska kompletteras av ett direktiv om straffrÀttsliga sanktioner för insiderhandel och otill- börlig marknadspÄverkan. Enligt direktivet ska medlemsstaterna kriminalisera och införa straffrÀttsliga sanktioner för de allvarli- gaste formerna av insiderhandel, röjande av insiderinformation och otillbörlig marknadspÄverkan (marknadsmissbruk). Den 18 oktober 2012 tillsattes en sÀrskild utredare som fick i uppdrag att bl.a. lÀmna förslag till Àndringar i den lagstiftning som rör insiderhandel

261

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

och otillbörlig marknadspÄverkan pÄ finansmarknadsomrÄdet i syfte att sÀkerstÀlla att Sverige uppfyller EU-rÀttsliga krav och att utredning och bekÀmpning av marknadsmissbruk ska kunna bedrivas pÄ ett effektivt sÀtt (dir. 2012:108).

Lagen om ÄtgÀrder mot penningtvÀtt och finansiering av terrorism, som infördes Är 2009 (prop. 2008/09:70), ersatte lagen (1993:768) om ÄtgÀrder mot penningtvÀtt. Genom lagen genomfördes det s.k. tredje penningtvÀttsdirektivet (2005/60/EG), vilket inte bara omfattar ÄtgÀrder mot penningtvÀtt utan Àven ÄtgÀrder mot finansiering av terrorism.

I lagen anges de aktörer som den Àr tillÀmplig pÄ (1 kap. 2 §). Det handlar om fysiska och juridiska personer som driver t.ex. bank- eller finansieringsrörelse, verksamhet för kansinospel eller verksamhet som godkÀnd eller auktoriserad revisor. Den nuvarande lagen Àr tillÀmplig pÄ betydligt fler aktörer Àn 1993 Ärs lag. I lagen stÀlls krav pÄ aktörerna att de ska ha tillrÀckliga rutiner för att kunna bedöma om en situation innebÀr en risk för penningtvÀtt eller finansiering av terrorism, för att sedan kunna agera dÀrefter. Aktörerna ÄlÀggs bl.a. att granska transaktioner för att kunna upptÀcka sÄdana som de misstÀnker eller har skÀlig grund att miss- tÀnka utgör ett led i penningtvÀtt eller finansiering av terrorism, och att, om misstanke kvarstÄr efter nÀrmare analys, utan dröjsmÄl lÀmna alla relevanta uppgifter till Rikspolisstyrelsen (3 kap. 1 §). I lagen stadgas Àven förbud att röja för kunden eller för nÄgon utomstÄende att en granskning har genomförts eller att uppgifter har lÀmnats ut (3 kap. 4 §).

Det Àr straffbelagt med böter att uppsÄtligen eller av grov oakt- samhet ÄsidosÀtta den beskrivna gransknings- och uppgiftsskyldig- heten liksom att bryta mot nÀmnda meddelandeförbud (7 kap. 1 §). StraffbestÀmmelsen motsvarar paragrafer som tidigare fanns i dels 1993 Ärs lag om penningtvÀtt (nykriminalisering Är 1999, se prop. 1998/99:19), dels lagen (2002:444) om straff för finansiering av sÀrskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, m.m. (nykriminalisering vid den lagens tillkomst, se prop. 2001/02:149).

2010 Ärs penningtvÀttsutredning föreslÄr i betÀnkandet

PenningtvÀtt- kriminalisering, förverkande och dispositionsförbud, SOU 2012:12, bl.a. att lagen om ÄtgÀrder mot penningtvÀtt och finansiering av terrorism ska kompletteras med ett dispositions- förbud, vilket i korthet innebÀr att Rikspolisstyrelsen, under i lagen angivna förutsÀttningar, fÄr besluta att egendom eller ett mot- svarande vÀrde inte fÄr flyttas eller disponeras pÄ annat sÀtt.

262

SOU 2013:38 KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

I sammanhanget kan ocksÄ nÀmnas att 2010 Ärs penningtvÀtts- utredning föreslÄr att bestÀmmelserna om penninghÀleri (9 kap. 6 a § BrB) och penninghÀleriförseelse (9 kap. 7 a § BrB) ska upp- höra att gÀlla och ersÀttas av en lag om penningtvÀttbrott. För- slaget, som har berörts nÀrmare i samband med kartlÀggningen av brottsbalksomrÄdet (se avsnitt 3.3.2.2) innebÀr att det straffsank- tionerade omrÄdet utvidgas.

I det följande redovisas övriga specialstraffrÀttsliga författningar pÄ finansmarknadsomrÄdet i korthet.

Lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering innehĂ„ller flera straffbestĂ€mmelser, se 2 kap. 8–10 §§ och 3 kap. 15–16 §§.

Till de gĂ€rningar som kriminaliseras i 2 kap. hör t.ex. att bryta mot ett förordnande om valutareglering samt att lĂ€mna oriktig uppgift och dĂ€rigenom föranleda att ett tillstĂ„nd till en valuta- transaktion beviljas, som annars inte skulle ha meddelats (2 kap. 8 §). Straffskalan för uppsĂ„tligt brott upptar böter eller fĂ€ngelse i högst ett Ă„r. För uppsĂ„tligt brott som Ă€r grovt stadgas fĂ€ngelse i högst tvĂ„ Ă„r (2 kap. 9 §). Även gĂ€rningar som begĂ„tts av grov oaktsamhet Ă€r straffbara, men straffskalan innehĂ„ller dĂ„ enbart böter. Ringa brott Ă€r undantagna frĂ„n straffansvar. Försök till upp- sĂ„tliga brott Ă€r kriminaliserat (2 kap. 10 §).

I 3 kap. straffbelÀggs övertrÀdelser av uppgiftsskyldighet enligt lagen. Kriminaliseringen omfattar sÄvÀl uppsÄtliga som grovt oakt- samma gÀrningar. Ringa fall Àr undantagna frÄn straffansvar.

För samtliga brott mot lagen gÀller att allmÀnt Ätal fÄr vÀckas endast efter medgivande av Riksbanken (2 kap. 12 § och 3 kap. 18 §).

Prisregleringslagen (1989:978) Ă€r en lag av beredskapskaraktĂ€r. Lagen innehĂ„ller ett flertal straffbestĂ€mmelser (39–45 §§). Åtal för vissa brott mot lagen fĂ„r endast vĂ€ckas efter medgivande av den myndighet som regeringen bestĂ€mmer (47 §).

I betÀnkandet En ny ransonerings- och prisregleringslag, SOU 2009:69, föreslÄs att prisregleringslagen och ransoneringslagen (1978:268) ska upphÀvas och ersÀttas av en gemensam lag.

I lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank och i lagen (1998:293) om utlÀndska försÀkringsgivares och tjÀnstepensionsinstituts verksam- het i Sverige kriminaliseras övertrÀdelser av bestÀmmelser om upp- giftsskyldighet (11 kap. 3 § respektive 10 kap 6 §).

Flera av de specialstraffrÀttsliga lagarna pÄ finansmarknads- omrÄdet innehÄller enbart straffbestÀmmelser som avser gÀrningar av typen osant uppgiftslÀmnande i handling som upprÀttas i elek- tronisk form, oriktigt intygande att en elektronisk kopia överens-

263

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

stÀmmer med originalet osv. För straffbarhet krÀvs att ÄtgÀrden inneburit fara i bevishÀnseende. Kriminaliseringen omfattar huvud- sakligen uppsÄtliga gÀrningar. Straffskalorna strÀcker sig frÄn böter till fÀngelse i sex mÄnader. För grovt brott kan dömas till högst tvÄ Ärs fÀngelse. De lagar som hÀr avses Àr sparbankslagen (1987:619)(12 kap. 1 §), lagen (1995:1559) om Ärsredovisning i kreditinstitut och vÀrde- pappersbolag (8 kap. 5 b §), lagen (1995:1560) om Ärsredovisning i försÀkringsföretag (8 kap. 5 b §) och lagen (1995:1570) om medlems- banker (14 kap. 1 §).

StraffbestĂ€mmelserna i de ovan nĂ€mnda lagarna omfattas av ett förslag om att upphĂ€va de straffbestĂ€mmelser i specialstraffrĂ€tten som rör elektroniskt uppgiftslĂ€mnande (se lagrĂ„dsremiss Förfalsk- nings- och sanningsbrotten, överlĂ€mnad den 31 januari 2013). Bak- grunden till förslaget Ă€r att det samtidigt föreslĂ„s dels att urkunds- begreppet i BrB ska utvidgas, dels att bestĂ€mmelserna i 15 kap. 10–15 §§ BrB ska omfatta Ă€ven uppgifter som lĂ€mnas i elektronisk form. Förslaget innebĂ€r ingen avkriminalisering, men dĂ€remot att straffansvar för oriktig information i elektronisk miljö i stĂ€llet kommer att bedömas utifrĂ„n de generella reglerna i BrB (se a.a.). Om förslaget trĂ€der i kraft kommer ingen av de fyra ovan nĂ€mnda lagarna att innehĂ„lla nĂ„gon straffbestĂ€mmelse.

Straffsanktioneringen i en mÀngd lagar pÄ finansmarknadso- mrÄdet avser enbart eller i huvudsak övertrÀdelser av meddelande- förbud som har beslutats enligt respektive lag (t.ex. förbud mot att röja för kund eller för utomstÄende att vissa uppgifter har lÀmnats ut till Äklagare eller att det pÄgÄr en förundersökning). Det handlar om lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument (8 kap. 5 §), lagen (2006:531) om sÀrskild tillsyn över finansiella konglomerat (10 kap. 2 §), lagen (2006:1371) om kapitaltÀckning och stora exponeringar (12 kap. 9 §), lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse (1 kap 13 §), lagen (2004:46) om investerings- fonder (2 kap. 20 b §), lagen (2007:528) om vÀrdepappersmarknaden (1 kap. 14 §), lagen (2010:751) om betaltjÀnster (3 kap. 16 §), försÀkringsrörelselagen (2010:2043)(9 kap. 14 §) och lagen (2011:755) om elektroniska pengar (3 kap. 16 §). I samtliga lagar straffbelÀggs sÄvÀl uppsÄtliga som grovt oaktsamma övertrÀdelser av meddelande- förbud och upptas endast böter i straffskalan.

I de sex sist upprÀknade lagarna finns bestÀmmelser om sanktions- avgifter, som tillkommit under 2000-talet. Införandet av sanktions- avgifterna, som inte i nÄgot fall har inneburit avkriminalisering, har bl.a. syftat till att öka flexibiliteten i sanktionssystemet och ge

264

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

Finansinspektionen utrymme för mer nyanserade bedömningar vid övertrÀdelser av regelverket (se t.ex. prop. 2002/03:139 s. 386 f. om straffavgift i lagen om bank- och finansieringsrörelse).

Reglerna i de olika lagarna Àr i huvudsak uppbyggda pÄ samma sÀtt. De innebÀr att om ett kreditinstitut, ett fondbolag, ett vÀrde- pappersinstitut etc. har meddelats beslut om anmÀrkning eller varning enligt aktuell lag, fÄr Finansinspektionen besluta om att ocksÄ utta en straffavgift. Det stÀlls inte upp nÄgot krav pÄ uppsÄt eller oaktsamhet för att straffavgift ska fÄ pÄföras. Avgiften uppgÄr till lÀgst 5 000 kr och högst 50 miljoner kr (i nÄgot fall Àr maximi- beloppet 10 miljoner kr). Det finns dock vissa spÀrrar som begrÀnsar hur hög avgiften i det enskilda fallet fÄr bli, t.ex. att den inte fÄr överstiga tio procent av omsÀttningen nÀrmast föregÄende rÀken- skapsÄr. NÀr straffavgiftens storlek bestÀms, ska sÀrskild hÀnsyn tas till hur allvarlig den övertrÀdelse Àr som har föranlett anmÀrkningen eller varningen och hur lÀnge övertrÀdelsen har pÄgÄtt. NÄgra jÀmkningsmöjligheter finns inte. Beslut om att pÄföra straffavgift kan överklagas till allmÀn förvaltningsdomstol.

Enligt lagen om vÀrdepappersmarknaden kan Finansinspek- tionen Àven utta en sanktionsavgift, som benÀmns sÀrskild avgift, av emittent som inte offentliggör regelbunden finansiell informa- tion enligt vad som föreskrivs i lagen. Den sÀrskilda avgiften ska uppgÄ till lÀgst 50 000 kr och högst 10 miljoner kr. Ansvaret Àr objektivt, men regleringen innehÄller jÀmkningsmöjlighet vid ringa eller ursÀktlig övertrÀdelse eller om det annars finns sÀrskilda skÀl. Beslut om att pÄföra sÀrskild avgift kan överklagas till allmÀn för- valtningsdomstol.

I sammanhanget bör ocksÄ nÀmnas att det under 2000-talet har införts sanktionsavgifter i ett antal lagar pÄ finansmarknadsomrÄdet, som inte hör till de specialstraffrÀttsliga författningarna. Beslutande myndighet Àr i samtliga fall Finansinspektionen.

I lagen (2005:405) om försÀkringsförmedling finns bestÀmmelser om straffavgift som Àr utformade i enlighet med det ovan beskrivna mönstret för straffavgifter i finansmarknadsregleringen. Vidare kan enligt lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument och enligt lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden pÄ aktiemarknaden tas ut en sanktionsavgift som betecknas sÀrskild avgift. BestÀmmelserna i lagen om handel med finansiella instru- ment innebÀr att avgiften i vissa fall ska faststÀllas inom intervallet 50 000 kr och 10 miljoner kr, i andra fall inom intervallet 15 000 kr och 5 miljoner kr. I lagen om offentliga uppköpserbjudanden pÄ

265

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

aktiemarknaden föreskrivs att avgiften ska bestÀmmas till lÀgst 50 000 kr och högst 100 miljoner kr. Ansvaret enligt bÄda lagarna Àr objektivt, men jÀmkningsmöjlighet finns.

Beslut om avgift kan överklagas till allmÀn förvaltningsdomstol. Avslutningsvis kan konstateras att nÀr det gÀller annan reglering pÄ finansmarknadsomrÄdet Àn lagstiftningen som avser insider- handel, penningtvÀtt och finansiering av terrorism, synes det straff- sanktionerade omrÄdet inte ha förÀndrats i nÄgon nÀmnvÀrd mÄn. Sanktionsavgifter har pÄ senare tid införts pÄ bred front i denna

reglering, men det har inte pÄverkat det kriminaliserade omrÄdet.

4.23Spel

PÄ spelomrÄdet finns det tvÄ specialstraffrÀttsliga författningar, lotterilagen (1994:1000) och lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel. Lotterilagen tillÀmpas i huvudsak pÄ lotterier som anordnas för allmÀnheten (1 § lotterilagen). Med lotteri menas en verksamhet dÀr en eller flera deltagare, med eller utan insats, kan fÄ en vinst till ett högre vÀrde Àn vad var och en av de övriga del- tagarna kan fÄ (3 § lotterilagen). Lagen om anordnande av visst automatspel gÀller dÀremot s.k. förströelsespel, d.v.s. spel som anordnas pÄ sÄdana mekaniska eller elektroniska spelautomater som inte ger vinst eller som endast ger vinst i form av frispel pÄ auto- maten (1 § lagen om anordnande av visst automatspel).

Lotterilagen trÀdde i kraft Är 1995. Den ersatte dÄ lotterilagen (1982:1011), vilken i sin tur i vÀsentliga delar hade grundats pÄ den tidigare gÀllande lotteriförordningen (1939:207).

NÀr den nuvarande lotterilagen infördes (prop. 1993/94:182) innebar det en viss avkriminalisering. Den straffbestÀmmelse som togs in i lagen (54 §) motsvarade nÀmligen endast delvis den straff- bestÀmmelse som fanns i 1982 Ärs lotterilag (28 §). BÄda lagarna straffbelade, subsidiÀrt till BrB, olovligt anordnande av lotteri och olovligt innehav av vissa automater samt föreskrev straffrihet för ringa fall. Enligt den Àldre lagen straffbelades uppsÄtliga och oakt- samma gÀrningar. I den nya lagen inskrÀnktes dock straffansvaret vad gÀllde oaktsamma gÀrningar till att endast omfatta sÄdana som begÄtts av grov oaktsamhet. Dessutom slopades i den nya lagen den tidigare kriminaliseringen av bl.a. övertrÀdelse mot föreskrift i lagen eller föreskrift, villkor m.m. som meddelats med stöd av lagen, underlÄtelse att lÀmna upplysningar m.m. som behövdes för

266

SOU 2013:38 KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

tillsynen och oriktigt uppgiftslÀmnande i ansökan om tillstÄnd. Avkriminaliseringen skedde mot bakgrund av att det i under- sökningar hade framkommit att det hos polis- och Äklagarmyndig- het förekom fÄ Àrenden som gÀllde misstanke om sÄdana brott och att det i mÄnga fall bedömdes vara tillrÀckligt med ett vitesföre- lÀggande för att nÄ det önskade resultatet (prop. 1993/94:182 s. 85 ff.) I lagstiftningsÀrendet framhölls vidare att straffbestÀm- melser som inte var tillrÀckligt motiverade, inte borde behÄllas. I sammanhanget bör tillÀggas att möjligheten att förena förelÀgg- anden och förbud enligt lagen med vite var en nyhet jÀmfört med 1982 Ärs lag. Andra nyheter var att straffskalorna skÀrptes och att det infördes en bestÀmmelse om grovt brott. Straffskalan för brott av normalgraden Àr sedan dess böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader och för grovt brott fÀngelse i högst tvÄ Är.

Vissa av de gÀrningar som avkriminaliserades genom införandet av den nya lotterilagen, straffbelades pÄ nytt Är 1999 (prop. 1998/99:29). StraffbestÀmmelsen som dÄ tillkom avsÄg uppsÄtligt frÀmjande av deltagande i lotterier som anordnades utom landet. GÀrningarna som straffbelades genom lagÀndringen var sedan tidigare bÄde för- bjudna och vitessanktionerade enligt lotterilagen. Ny teknik och ökad snabbhet i tekniken hade dock medfört utökade möjligheter för anordnare av lotterier utomlands att rikta lotterier mot Sverige och ökat attraktionskraften hos dessa lotterier. Detta befarades bl.a. medföra att principen om att inkomster frÄn lotteri i huvudsak skulle tillfalla allmÀnna och allmÀnnyttiga ÀndamÄl inom landet rubbades. Enbart vitesinstitutet var inte tillrÀckligt verkningsfullt för att upprÀtthÄlla förbudet mot att frÀmja deltagande i utlÀndska lotterier, eftersom det saknades möjlighet att verkstÀlla denna typ av vitesförelÀgganden utanför landets grÀnser. Straffsanktionering ansÄgs dÀrför behövlig.

Lagen om anordnande av visst automatspel, som var en nyregle- ring nÀr den infördes i början pÄ 1980-talet (prop. 1981/82:203), syftade i första hand till att motverka uppkomsten av olÀmpliga barn- och ungdomsmiljöer i samband med spel pÄ flipperspel och liknande automatspel. Regleringen innebar bl.a. att det stÀlldes krav pÄ tillstÄnd för att i förvÀrvssyfte anordna förströelsespel. För upp- sÄtlig eller oaktsam övertrÀdelse av kravet pÄ tillstÄnd stadgades böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader (9 §). Straffsanktione- ringen omfattade Àven övertrÀdelse av föreskrifter som ett tillstÄnd hade förenats med. StraffbestÀmmelserna innebar en nykriminalise- ring.

267

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

År 1990 vidgades lagens tillĂ€mpningsomrĂ„de (prop. 1989/90:46) pĂ„ sĂ„ sĂ€tt att det dĂ€refter krĂ€vs tillstĂ„nd inte enbart för anordnande av automatspel i förvĂ€rvssyfte utan i frĂ„ga om allt anordnande av automatspel för allmĂ€nheten. Dessutom infördes tillstĂ„ndskrav för den som enbart vill stĂ€lla upp en spelautomat i en lokal eller pĂ„ en plats dit allmĂ€nheten har tilltrĂ€de. Ett skĂ€l till det Ă€ndrade tillĂ€mp- ningsomrĂ„det var att lagen inte ansĂ„gs tillrĂ€ckligt effektiv nĂ€r det gĂ€llde att motverka olĂ€mpliga ungdomsmiljöer (se a. prop. s. 8). Dessutom förekom det i betydande utstrĂ€ckning illegalt spel pĂ„ automaterna genom att spelande förenades med utbetalning i form av pengar eller varor och lagen ansĂ„gs inte erbjuda tillrĂ€ckliga möjligheter att förhindra detta missbruk.

De Àndringar som genomfördes i 1990 Ärs lagstiftningsÀrende innebar ocksÄ att lagens straffsanktionering utökades till att om- fatta bl.a. övertrÀdelser av kravet pÄ tillstÄnd för att fÄ stÀlla upp en spelautomat. Samtidigt begrÀnsades det straffbara omrÄdet genom att ringa fall undantogs frÄn straffansvar.

Med anledning av genomförandet av EU:s tjĂ€nstedirektiv (2006/123/EG) inskrĂ€nktes Ă„r 2009 straffbestĂ€mmelsen i lagen om anordnande av automatspel (prop. 2008/09:187). Ändringen innebar att det inte lĂ€ngre Ă€r straffbelagt att bryta mot föreskrifter som har meddelats i samband med att tillstĂ„nd beviljats. Numera aktualiseras dĂ€rför straffansvar endast om verksamhet bedrivs utan tillstĂ„nd.

4.24Officiell statistik

I lagen (2001:99) om den officiella statistiken finns bestÀmmelser om skyldighet för bl.a. nÀringsidkare, stiftelser, kommuner och landsting att lÀmna vissa uppgifter till de statistikansvariga myndig- heterna.

Den som uppsÄtligen eller av oaktsamhet inte fullgör sin upp- giftsskyldighet eller lÀmnar oriktig uppgift kan dömas till böter, högst 1 000 kr (25 §). AllmÀnt Ätal fÄr vÀckas endast efter anmÀlan av den statistikansvariga myndigheten.

I lagen straffbelÀggs ocksÄ olovlig identifiering, d.v.s. att bryta mot ett i lagen föreskrivet förbud mot att sammanföra uppgifter i den officiella statistiken med andra uppgifter i syfte att utröna enskilds identitet (26 §). BestÀmmelsen Àr subsidiÀr till straffsank- tioneringen i BrB och personuppgiftslagen (1998:204). Ringa fall Àr

268

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

undantagna frÄn straffansvar. Straffskalan strÀcker sig frÄn böter till fÀngelse i högst ett Är.

4.25Folkbokföring

I folkbokföringslagen (1991:481) finns en straffbestÀmmelse som föreskriver penningböter för den som uppsÄtligen eller av grov oaktsamhet inte fullgör viss anmÀlningsskyldighet som föreskrivs t.ex. vid flyttning. Ringa fall Àr undantagna frÄn straffansvar.

Regleringen i folkbokföringslagen innebÀr att det Àr möjligt att ingripa med bÄde straff och vitespÄföljd mot samma förfarande.

Folkbokföringsutredningen har i sitt slutbetÀnkande Folkbok- föring (SOU 2009:75) föreslagit att straffbestÀmmelsen ska upp- hÀvas. I betÀnkandet anförs (s. 502 f.) att om nÄgon underlÄter att anmÀla flyttning kan den omstÀndigheten att folkbokförings- databasen innehÄller felaktiga uppgifter i och för sig fÄ konsekven- ser för andra delar av samhÀllet, men att en sÄdan underlÄtelse inte i sig kan anses sÄ allvarlig att det krÀvs en straffsanktion. Utred- ningen Àr ocksÄ tveksam till om en straffsanktion Àr ett effektivt medel för att motverka ett sÄdant beteende. Enligt utredningen kan det inte heller anses vara ett sÄdant beteende som rÀttsvÀsendets resurser i första hand bör anvÀndas till. Dessutom Àr det mycket fÄ personer som döms för folkbokföringsbrott och straffet Àr lÀgsta tÀnkbara. Slutligen framhÄlls att ett upphÀvande av straffbestÀm- melsen Àven innebÀr att de sÀrskilda problem som finns med att kombinera straff och vite försvinner. I tidigare lagstiftningsarbeten har nÀmligen regeringen anfört att enligt en allmÀn princip i svensk rÀtt bör det inte vara möjligt att ingripa med bÄde straff och vites- pÄföljd mot samma förfarande.

4.26Folkmord

Lagen (1964:169) om straff för folkmord tillkom med anledning av Förenta nationernas konvention om bestraffning av brottet folk- mord av den 9 december 1948, som Sverige ratificerade Är 1952. LagstiftningsÀrendet (prop. 1953:14) omfattade Àven förslaget till BrB. Att bestÀmmelserna om folkmord inte placerades i BrB, utan i en sÀrskild lag, motiverades med brottets sÀregna beskaffenhet (a. prop. s. 468).

269

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

Den som begÄr en straffbelagd gÀrning, för vilken det enligt lag Àr stadgat fÀngelse i fyra Är eller mer, mot en nationell, etnisk, ras- mÀssigt bestÀmd eller religiös folkgrupp med avsikt att förgöra gruppen helt eller delvis gör sig enligt lagen skyldig till folkmord (1 §). Straffskalan upptar fÀngelse pÄ viss tid, lÀgst fyra och högst arton Är, eller pÄ livstid.

Kriminaliseringen omfattar Àven försök, förberedelse och stÀmp- ling till folkmord samt underlÄtenhet att avslöja sÄdant brott (2 §).

Den sjÀlvstÀndiga straffbestÀmmelsen om folkmord innebar ingen utvidgning av det kriminaliserade omrÄdet, men dÀremot att det blev möjligt att döma till strÀngare straff för vissa gÀrningar. StraffbelÀggningen av de osjÀlvstÀndiga brottsformerna utgjorde dock delvis en nykriminalisering.

Internationella straffrÀttsutredningen har i sitt betÀnkande

Internationella brott och svensk jurisdiktion, SOU 2002:98, före- slagit att lagen om straff för folkmord upphÀvs och att det i stÀllet införs en ny lag om internationella brott som omfattar folkmord, brott mot mÀnskligheten och krigsförbrytelser. Förslaget har sam- band med inrÀttandet av Internationella brottmÄlsdomstolen som en permanent institution. Under vÄren 2013 vÀntas regeringen lÀgga en proposition om en ny lag om straff för folkmord, brott mot mÀnskligheten och krigsförbrytelser som bygger pÄ Inter- nationella straffrÀttsutredningens förslag.

4.27Terrorism

PÄ 2000-talet har det tillkommit flera specialstraffrÀttsliga för- fattningar som har sin bakgrund i internationella konventioner eller inom EU antagna rambeslut avseende ÄtgÀrder mot terrorism. Det handlar om lagen (2002:444) om straff för finansiering av sÀrskilt allvarlig brottslighet, lagen (2003:148) om straff för terroristbrott och lagen (2010:299) om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och annan sÀrskilt allvarlig brotts- lighet.

Samtliga lagstiftningsĂ€renden har inneburit att sĂ€rskilda bestĂ€m- melser om utvidgad svensk domsrĂ€tt har införts – domsrĂ€tt obero- ende av innehĂ„llet i lagen pĂ„ gĂ€rningsorten – antingen i den nya lagen eller i 2 kap. BrB. Det ska dock pĂ„pekas att Ă„tal för brott som begĂ„tts utom riket krĂ€ver tillstĂ„nd av regeringen (se 2 kap. 5 § BrB).

270

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

Lagen om straff för finansiering av sÀrskilt allvarlig brottslighet, som trÀdde i kraft Är 2002, föranleddes av Sveriges tilltrÀde till Förenta nationernas internationella konvention om bekÀmpande av finansiering av terrorism av den 9 december 1999 (prop. 2001/02:149).

I förarbetena anfördes att konventionens ansvarsbestÀmmelser till stor del motsvarades av de svenska bestÀmmelserna om förbere- delse och medverkan till brott, men att svensk lagstiftning inte till alla delar uppfyllde de krav som konventionen stÀllde. Exempelvis krÀvdes enligt konventionen att straffsanktioneringen omfattade försök till förberedelse. Enligt regeringen framstod det dock som mindre lÀmpligt att genomföra de nödvÀndiga lagstiftningsÄtgÀr- derna genom att kriminalisera försök till förberedelse till brott. I stÀllet föreslogs att konventionens krav skulle uppfyllas genom införandet av en sjÀlvstÀndig brottsform. (Se a. prop. s. 38 ff.)

I lagen om straff för finansiering av sÀrskilt allvarlig brottslighet kriminaliseras, som ett sjÀlvstÀndigt brott, att samla in, tillhanda- hÄlla eller ta emot pengar eller andra tillgÄngar i syfte att dessa ska anvÀndas eller med vetskap om att de Àr avsedda att anvÀndas för att begÄ sÀrskilt allvarliga brott (3 §). Vad som betraktas som sÀr- skilt allvarlig brottslighet definieras i en bestÀmmelse (2 §). Det handlar t.ex. om mord, drÄp och mÀnniskorov om syftet med gÀr- ningen Àr att injaga skrÀck i en befolkning eller en befolknings- grupp eller att förmÄ en regering eller en internationell organisation att vidta eller att avstÄ frÄn att vidta en ÄtgÀrd. Straffet Àr fÀngelse i högst tvÄ Är eller, om brottet Àr grovt, lÀgst sex mÄnader och högst sex Är. I ringa fall döms inte till ansvar.

Straffsanktioneringen omfattar Àven försök till brott (4 §). Enligt en konkurrensklausul ska ansvarsbestÀmmelserna i lagen

inte tillÀmpas om gÀrningen Àr belagd med samma eller strÀngare straff i BrB eller i lagen om straff för terroristbrott (5 §).

Sammanfattningsvis innebar införandet av lagen om straff för finansiering av sÀrskilt allvarlig brottslighet inte nÄgon fullstÀndig nykriminalisering, men dÀremot en klar utökning av det straff- sanktionerade omrÄdet.

Genom lagen om straff för terroristbrott har Sverige införlivat ett inom EU antaget rambeslut om bekÀmpande av terrorism (2002/475/RIF). Lagen trÀdde i kraft Är 2003 (prop. 2002/03:38).

Regleringen innebĂ€r att den som begĂ„r en gĂ€rning som rĂ€knas upp i lagen – mord, drĂ„p, grov misshandel, mĂ€nniskorov, mord- brand, sabotage, kapning m.m. – ska dömas för terroristbrott om vissa kvalificerade rekvisit Ă€r uppfyllda (2–3 §§). Till att börja med

271

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

ska gÀrningen objektivt sett kunna allvarligt skada en stat eller en mellanstatlig organisation. Dessutom krÀvs att gÀrningsmannen begÄr gÀrningen med avsikt, dvs. direkt uppsÄt, att den ska leda till viss effekt. Avsikten med gÀrningen ska vara att injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller en befolkningsgrupp, eller att otill- börligen tvinga offentliga organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller avstÄ frÄn att vidta en ÄtgÀrd, eller att allvarligt destabilisera eller förstöra grundlÀggande politiska, konstitution- ella, ekonomiska eller sociala strukturer i en stat eller i en mellan- statlig organisation.

Att straffsanktioneringen av terroristbrott reglerades i en sÀr- skild lag motiverades av regeringen (a. prop. s. 74) med att det var mindre lÀmpligt att föra in bestÀmmelsen om terroristbrott i BrB, eftersom den omfattade Àven gÀrningar som Äterfanns i special- straffrÀttslig lagstiftning. DÀrtill kom att lagtexten mÄste bli tÀm- ligen omfattande och att det dÀrför krÀvdes att den delades upp i flera paragrafer.

Straffskalan för terroristbrott upptar fÀngelse pÄ viss tid, lÀgst fyra Är och högst arton Är, eller pÄ livstid. För mindre grova brott föreskrivs fÀngelse i lÀgst tvÄ Är och högst sex Är. Om ett högre lÀgsta straff för gÀrningen föreskrivs i BrB, gÀller dock vad som sÀgs dÀr i frÄga om lÀgsta straff.

Försök, förberedelse och stÀmpling till samt underlÄtenhet att avslöja terroristbrott Àr straffbelagt (4 §).

Avslutningsvis kan konstateras att lagen om straff för terrorist- brott inte innebar nÄgon vidgning av det kriminaliserade omrÄdet, utan i huvudsak att vissa sÀrskilt angivna gÀrningar under vissa förutsÀttningar ska bedömas efter en strÀngare straffskala. I samman- hanget kan nÀmnas att regeringen anförde (a. prop. s. 60) att lagen torde fÄ betydelse utöver det faktum att en strÀngare straffskala ska tillÀmpas pÄ brott som betraktas som terroristbrott. Enligt rege- ringens uppfattning torde nÀmligen att bli dömd för terroristbrott medföra att personen i frÄga stÀmplades sÄsom utgörande en allmÀn fara för allmÀn sÀkerhet.

Lagen om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och annan sÀrskilt allvarlig brottslighet inne- hÄller bestÀmmelser för genomförande av EuroparÄdets konvention den 16 maj 2005 om förebyggande av terrorism och EU:s ram- beslut frÄn Är 2008 om Àndring av 2002 Ärs rambeslut om bekÀm- pande av terrorism (2008/919/RIF). Lagen trÀdde i kraft Är 2010 (prop. 2009/10:78).

272

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

Det anfördes i förarbetena (a. prop. s. 30 f.) att den svenska regleringen till stora delar motsvarade Ätagandena enligt konven- tionen och rambeslutet, men att det kunde ifrÄgasÀttas om svensk rÀtt fullt ut tillgodosÄg de kriminaliseringskrav som följde av dessa. Lagstiftning fick dÀrför anses erforderlig.

Genom lagen infördes ett sÀrskilt straffansvar för den som i ett meddelande till allmÀnheten uppmanar eller annars söker förleda till sÀrskilt allvarlig brottslighet (offentlig uppmaning, se 3 §), eller söker förmÄ nÄgon annan, i annat fall, att begÄ eller annars med- verka till sÄdan brottslighet (rekrytering, se 4 §). Det infördes Àven ett sÀrskilt straffansvar för den som meddelar eller söker meddela instruktioner om tillverkning eller anvÀndning av sÄdana sprÀng- Àmnen, vapen eller skadliga eller farliga Àmnen som Àr sÀrskilt Àgnade att anvÀndas för sÀrskilt allvarlig brottslighet, eller om andra metoder eller tekniker som Àr sÀrskilt Àgnade för sÄdant ÀndamÄl, om gÀrningen har begÄtts med vetskap om att instruktionerna Àr avsedda att anvÀndas för sÀrskilt allvarlig brottslighet (utbildning, se 5 §). Straffansvaret omfattar inte ringa fall (7 §).

Vad som menas med sÀrskilt allvarlig brottslighet anges i en bestÀmmelse (2 §), som har utformats med definitionen av mot- svarande begrepp i lagen om straff för finansiering av sÀrskilt all- varlig brottslighet som förebild. Begreppets innebörd i de bÄda lagarna överensstÀmmer dock inte fullt ut.

För de i lagen straffbelagda gÀrningarna föreskrivs fÀngelse i högst tvÄ Är eller, om brottet Àr grovt, fÀngelse i lÀgst sex mÄnader och högst sex Är. Ansvar enligt lagen ska inte dömas ut om gÀr- ningen Àr belagd med samma eller strÀngare straff i BrB eller i lagen om straff för terroristbrott.

Stora delar av det omrÄde som straffbelÀggs i lagen var straff- sanktionerat redan innan lagen infördes. Till en del innebar dock lagen en nykriminalisering. Dessutom innebar lagen att vissa gÀr- ningar som tidigare hade varit straffbara som osjÀlvstÀndiga brott i stÀllet straffbelades som sjÀlvstÀndiga brott.

273

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

4.28Kontaktförbud

Lagen (1988:688) om kontaktförbud, som fram till den 1 oktober

2011 rubricerades ”lag om besöksförbud”, tillkom i syfte att för- bĂ€ttra skyddet för dem som förföljs och trakasseras, sĂ€rskilt kvinnor som utsĂ€tts för misshandel och andra övergrepp (prop. 1987:88:137).

Genom lagen infördes möjlighet för allmÀn Äklagare att meddela förbud för en person att besöka eller pÄ annat sÀtt ta kontakt med en annan person eller att följa efter den personen. SÄdant förbud, som benÀmndes besöksförbud, fick meddelas om det pÄ grund av sÀrskilda omstÀndigheter fanns risk för att den mot vilken förbudet avsÄgs gÀlla skulle komma att begÄ brott mot, förfölja eller pÄ annat sÀtt allvarligt trakassera den som förbudet avsÄgs skydda. I lag- texten angavs att vid bedömningen av om sÄdan risk förelÄg skulle sÀrskilt beaktas om den mot vilket förbudet avsÄgs gÀlla hade begÄtt brott mot den andra personens liv, hÀlsa, frihet eller frid. Om det kunde antas att ett besöksförbud inte var tillrÀckligt, gav lagen möjlighet att i stÀllet meddela ett utvidgat besöksförbud. Genom ett sÄdant beslut kunde en person förbjudas att uppehÄlla sig i nÀrheten av den andra personens bostad eller arbetsplats eller nÄgot annat stÀlle dÀr den personen brukade vistas. Besöksförbud fick meddelas för högst ett Är, men kunde förlÀngas med högst ett Är i taget.

I lagen intogs en straffbestĂ€mmelse som stadgade böter eller fĂ€ngelse i högst sex mĂ„nader för uppsĂ„tlig övertrĂ€delse av besöks- förbud (24 §). Ringa fall undantogs frĂ„n det straffbara omrĂ„det. Åtal fick vĂ€ckas av allmĂ€n Ă„klagare endast efter angivelse av mĂ„ls- Ă€ganden eller om Ă„tal var pĂ„kallat frĂ„n allmĂ€n synpunkt (25 §).

Sedan lagen infördes har det gjorts ett flertal Àndringar i regle- ringen, den första redan Är 1990. Med motiveringen att dittills- varande erfarenheter av lagen hade visat att den var ett alltför trubbigt instrument nÀr det gÀllde att förhindra förföljelse och tra- kasserier av utsatta kvinnor, höjdes straffmaximum till fÀngelse i ett Är samt slopades den sÀrskilda Ätalsregeln (1989/90:JuU5).

Efter Àndringar som genomfördes Är 2003 (prop. 2002/03:70) kan besöksförbud avse större geografiska omrÄden Àn tidigare, s.k. sÀrskilt utvidgat besöksförbud. Dessutom blev det möjligt att lÄta besöksförbud avse den gemensamma bostaden, om det pÄ grund av sÀrskilda omstÀndigheter finns en pÄtaglig risk för att den person som förbudet avses gÀlla kommer att begÄ brott mot en samman- boendes liv, hÀlsa eller frid (besöksförbud avseende gemensam bostad).

274

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

De senaste Àndringarna skedde Är 2011, dÄ bl.a. lagens rubrik Àndrades och uttrycket besöksförbud genomgÄende ersattes av kontaktförbud (prop. 2010/11:45). I syfte att stÀrka förbudets brottsförebyggande funktion och förbÀttra det skydd som förbudet avser att ge, infördes bl.a. möjlighet att anvÀnda elektronisk över- vakning för att kontrollera efterlevnaden av ett sÀrskilt utvidgat kontaktförbud.

Det tillkom ocksÄ en straffbestÀmmelse om hindrande av elek- tronisk övervakning (25 §). Enligt bestÀmmelsen ska den som har meddelats ett sÀrskilt utvidgat kontaktförbud med villkor om elektro- nisk övervakning och som uppsÄtligen eller av grov oaktsamhet hindrar att den elektroniska övervakningen kommer till stÄnd eller kan fortgÄ, dömas till böter eller fÀngelse i högst ett Är.

Enligt regeringen (a. prop. s. 63) fanns det ett behov av att kunna ingripa med en sanktion vid underlÄtenhet att medverka till övervakningen och en straffsanktion framstod som den enda möjlig- heten att sÀkerstÀlla att övervakningen kunde komma till stÄnd och effektivt motverka övertrÀdelser. Regeringen anförde ocksÄ att, med hÀnsyn till den pÄtagliga risk för skadeverkningar som sÄdana övertrÀdelser kunde medföra, inte minst i förhÄllande till den som kontaktförbudet avsÄgs skydda, mÄste en straffsanktion anses vara motiverad av övertrÀdelsens allvar.

NĂ€r regleringen om besöksförbud (numera kontaktförbud) in- fördes i slutet av 1980-talet innebar den en nykriminalisering. Den nya uppgift som genom lagen lades pĂ„ rĂ€ttsvĂ€sendet – handlĂ€ggning av Ă€renden om besöksförbud – bedömdes dock inte i nĂ„gon större utstrĂ€ckning komma att ta Ă„klagarvĂ€sendets resurser i ansprĂ„k (prop. 1987/88:137 s. 38 f.). För polisen och domstolarna upp- skattades införandet av besöksförbud komma att innebĂ€ra endast marginella förĂ€ndringar. De Ă€ndringar av regleringen som genom- fördes Ă„r 2003 (möjlighet att meddela förbud som omfattade större geografiska omrĂ„den Ă€n tidigare och förbud avseende gemensam bostad) bedömdes inte heller leda till nĂ„gra större merkostnader (prop. 2002/03:70 s. 67 f.). I förarbetena till 2011 Ă„rs Ă€ndringar anfördes (prop. 2010/11:45 s. 75 f.) att arbetet med den nya uppgift som dĂ„ lades pĂ„ rĂ€ttsvĂ€sendet – handlĂ€ggningen av Ă€renden om elektronisk övervakning av sĂ€rskilt utvidgade kontaktförbud – frĂ€mst skulle komma att belasta polisvĂ€sendet som skulle verkstĂ€lla den elektroniska övervakningen. För Ă„klagarna och domstolarna bedömdes dĂ€remot den ökade arbetsbelastningen bli liten. Mot bakgrund av de resurstillskott som rĂ€ttsvĂ€sendet hade fĂ„tt sedan en

275

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

tid tillbaka, ansÄgs det inte nödvÀndigt med ytterligare resurstill- delning med anledning av lagÀndringarna.

4.29Aktiebolag och andra associationsformer

NÀr den nuvarande aktiebolagslagen (2005:551) trÀdde i kraft Är 2006 (prop. 2004/05:85), ersatte den aktiebolagslagen (1975:1385).

I förarbetena till 1975 Ärs lag anfördes (prop. 1975:103 s. 567) att straffbestÀmmelserna i den Àldre aktiebolagsregleringen var onödigt omfattande och att reglerna borde kunna göras enklare och mer lÀttöverskÄdliga. En utgÄngspunkt angavs vara att det i aktie- bolagslagen inte behövdes straffbestÀmmelser som tÀcktes av BrB:s straffbestÀmmelser. Vidare uttalades att frÄn principiell synpunkt borde straffsanktion anvÀndas endast om övertrÀdelsen medförde verklig skada eller fara för samhÀllet eller enskild och om frÄgan inte bÀttre reglerades pÄ annat sÀtt, t.ex. med skadestÄnd eller administrativ kontroll i förening med vitesförelÀggande. Mot denna bakgrund utmönstrades en rad straffbestÀmmelser som hade funnits i Àldre aktiebolagsrÀtt.

Endast ett mindre antal straffbestÀmmelser togs in i 1975 Ärs lag. De gÀllde frÀmst vissa fall av underlÄtenhet, dÀribland under- lÄtenhet att föra aktiebok, att kalla till styrelsesammantrÀde och att tillhandahÄlla underlag inför styrelsebeslut. Straff kunde ocksÄ komma i frÄga nÀr ett privat aktiebolag eller dess aktieÀgare sökte sprida bolagets aktier eller vissa andra av bolaget utgivna vÀrde- papper till allmÀnheten och nÀr lÄneförbuden i lagen övertrÀddes.

År 2002 utvidgades straffsanktioneringen enligt 1975 Ă„rs lag genom att det infördes en sĂ€rskild straffbestĂ€mmelse riktad mot utseendet av s.k. mĂ„lvakter i aktiebolag (prop. 2000/01:150).

Vid tillkomsten av 2005 Ärs aktiebolagslag uttalades (prop. 2004/05:85 s. 494) att kriminalisering som metod för att hindra övertrÀdelser av olika normer i samhÀllet borde anvÀndas med för- siktighet samt att kriminalisering inte heller var det enda och inte alltid det mest effektiva medlet för att motverka oönskade beteen- den. Liksom vid införandet av 1975 Ärs lag anförde regeringen att övertrÀdelser av aktiebolagslagens bestÀmmelser borde straffsank- tioneras endast i den utstrÀckning det saknades andra lÀmpliga sanktioner, som t.ex. skadestÄnd eller vite.

I 2005 Ärs lag begrÀnsades tillÀmpningsomrÄdet för straffbestÀm- melsen angÄende förande av aktiebok. I övrigt överfördes straff-

276

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

bestÀmmelserna frÄn 1975 Ärs lag i sak oförÀndrade till den nya aktiebolagslagen (30 kap. 1 §). Det subjektiva kravet för straffbar- het varierar mellan straffbuden. I vissa fall krÀvs uppsÄt (utseende av mÄlvakter m.m.) medan det i andra fall Àr tillrÀckligt med grov oaktsamhet (övertrÀdelse av lÄneförbud m.m.) eller t.o.m. enbart oaktsamhet (underlÄtenhet att föra aktiebok m.m.). För samtliga straffbelagda gÀrningar strÀcker sig straffskalan frÄn böter till fÀngelse i högst ett Är.

År 2006 (prop. 2005/06:135) infördes en ny straffbestĂ€mmelse i aktiebolagslagen (30 kap. 2 §). I bestĂ€mmelsen straffbelĂ€ggs bl.a. att lĂ€mna osann uppgift i en handling som upprĂ€ttas i elektronisk form och att i ett Ă€rende oriktigt intyga att en elektronisk handling överensstĂ€mmer med originalet. För straffansvar krĂ€vs dessutom att Ă„tgĂ€rden innebĂ€r fara i bevishĂ€nseende. StraffbelĂ€ggningen omfattar huvudsakligen uppsĂ„tliga gĂ€rningar. Straffet Ă€r böter eller fĂ€ngelse i högst sex mĂ„nader eller, om brottet Ă€r grovt, fĂ€ngelse i högst tvĂ„ Ă„r.

I betÀnkandet Förenklingar i aktiebolagslagen m.m., SOU 2009:34, föreslÄs en rad Àndringar som har till syfte att förenkla för de smÄ aktiebolagen. Utredningen om ett enklare aktiebolag föreslÄr bl.a. att de obligatoriska uppgifterna som enligt 3 kap. 1 § ska anges i bolagsordningen ska begrÀnsas för privata aktiebolag till bolagets firma, sÀte och verksamhetsföremÄl. Vidare föreslÄs avskaffande av aktiebrev och ökade möjligheter för privata aktiebolag att förvÀrva egna aktier. I betÀnkandet föreslÄs Àven att förbudet mot nÀr- stÄendelÄn och förbudet mot förvÀrvslÄn för privata aktiebolag, ska tas bort. I straffrÀttsligt hÀnseende medför denna Àndring att krimi- naliseringen mot brytande av de nÀmnda förbuden tas bort nÀr det gÀller privata aktiebolag. DÀremot kvarstÄr straffbestÀmmelsen för publika aktiebolag (a. bet. s. 366). Under sommaren 2013 vÀntas regeringen lÀgga en proposition om ett enklare aktiebolag.

I lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar finns motsvarig- heter till vissa av straffbestÀmmelserna i aktiebolagslagen. Exempel- vis straffbelÀggs Àven i lagen om ekonomiska föreningar uppsÄtlig eller oaktsam underlÄtelse att kalla till styrelsesammantrÀde eller att tillhandahÄlla underlag inför styrelsebeslut (16 kap. 1 §), liksom vissa, huvudsakligen uppsÄtliga, förfalsknings- och sanningsbrott som sker genom anvÀndning av elektroniska handlingar (16 kap. 1 a §). Straffskalorna för de aktuella brotten överensstÀmmer med vad som föreskrivs i aktiebolagslagens bestÀmmelser.

277

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

I lagen om ekonomiska föreningar kriminaliseras dessutom (16 kap. 1 §) dels underlÄtelse att föra medlemsförteckning eller hÄlla sÄdan förteckning tillgÀnglig, dels övertrÀdelse av en bestÀm- melse i lagen om att endast ekonomisk förening fÄr i sin firma anvÀnda uttrycket ekonomisk förening eller förkortning dÀrav. I samtliga fall omfattar straffansvaret sÄvÀl uppsÄtliga som oakt- samma gÀrningar. Det föreskrivna straffet Àr böter.

I betÀnkandet En ny lag om ekonomiska föreningar, SOU 2010:90, föreslÄs bl.a. att en ny lag om ekonomiska föreningar ska ersÀtta den nuvarande. Det omrÄde som ska straffsanktioneras i den nya lagen stÀmmer i vÀsentlig mÄn överens med vad som gÀller i dag. I nÄgra avseenden innebÀr dock förslaget en utvidgning av det straffbelagda omrÄdet. Exempelvis föreslÄs att s.k. mÄlvaktsbestÀm- melser, liknande de som finns i aktiebolagslagen (30 kap. 1 § andra och tredje styckena), ska tas in i den nya lagen och att övertrÀdelser av dessa ska straffsanktioneras (a. bet. s. 966 ff.).

Flera författningar pÄ det associationsrÀttsliga omrÄdet inne- hÄller straffbestÀmmelser som utgör motsvarigheter till straffbestÀm- melserna i lagen om ekonomiska föreningar eller hÀnvisar till vad som föreskrivs i dessa. Det handlar bl.a. om bostadsrÀttslagen (1991:614), lagen (1983:1046) om skyldighet för vissa bostads- föreningar och bostadsaktiebolag att föra lÀgenhetsförteckning m.m., lagen (2002:93) om kooperativ hyresrÀtt, lagen (2006:595) om europakooperativ, lagen (1973:1150) om förvaltning av samfÀllig- heter, stiftelselagen (1994:1220) och handelsregisterlagen (1974:157). Dessa författningar berörs kortfattat i det följande.

BostadsrÀttslagen upptar en bestÀmmelse som innebÀr att alla straffbestÀmmelser i lagen om ekonomiska föreningar, utom den som avser skyldighet att föra och hÄlla tillgÀnglig medlemsförteck- ning, gÀller i tillÀmpliga delar i frÄga om bostadsrÀttsföreningar (10 kap. 2 §). UnderlÄtenhet att föra medlems- eller lÀgenhets- förteckning, underlÄtenhet att hÄlla medlemsförteckning tillgÀnglig m.m. kriminaliseras i stÀllet i en sÀrskild bestÀmmelse (10 kap. 3 §), som Àven straffbelÀgger upplÄtelse av andels- eller bostadsrÀtt i strid mot lagens föreskrifter och otillÄtet tagande av förskott. Straffansvaret enligt den sÀrskilda bestÀmmelsen omfattar sÄvÀl uppsÄtliga som oaktsamma gÀrningar. Straffskalan upptar enbart böter.

I lagen om skyldighet för vissa bostadsföreningar och bostads- aktiebolag att föra lÀgenhetsförteckning m.m. finns en straffbestÀm- melse (5 §) som stadgar böter för styrelseledamot eller likvidator

278

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

som inte iakttar vad som föreskrivs i lagen angÄende upprÀttande av lÀgenhetsförteckning, dess innehÄll m.m.

Enligt ett stadgande i lagen om kooperativ hyresrÀtt ska vissa av straffbestÀmmelserna i lagen om ekonomiska föreningar tillÀmpas Àven i frÄga om kooperativa hyresrÀttsföreningar (6 kap. 2 §). Det handlar dels om bestÀmmelserna som straffbelÀgger underlÄtelse att kalla till styrelsesammantrÀde och liknande, dels om straffbestÀm- melserna avseende förfalsknings- och sanningsbrott som sker genom anvÀndning av elektroniska handlingar. Lagen innehÄller Àven sÀrskilda straffbestÀmmelser, med enbart böter i straffskalan, som avser underlÄtenhet att föra medlemsförteckning m.m., anvÀndande av firma i strid med lagens bestÀmmelser och otillÄtet tagande av förskott. Straffsanktioneringen omfattar bÄde uppsÄtliga och oakt- samma gÀrningar.

I lagen om europakooperativ stadgas (38 §) att straffbestÀm- melserna i lagen om ekonomiska föreningar som rör dels under- lÄtelse att kalla till styrelsesammantrÀde och liknande, dels under- lÄtelse att föra och hÄlla tillgÀnglig medlemsförteckning, ska tillÀmpas pÄ europakooperativ.

Lagen om förvaltning av samfÀlligheter innehÄller ett straff- stadgande (29 §). I det straffbelÀggs med böter att bryta mot förbudet för annan Àn en samfÀllighetsförening att anvÀnda ordet samfÀllighetsförening i sin firma. Till skillnad frÄn motsvarande straffbestÀmmelse i lagen om ekonomiska föreningar, som omfattar sÄvÀl uppsÄtliga som oaktsamma övertrÀdelser, Àr endast uppsÄtliga gÀrningar straffbara.

Slutligen innehÄller sÄvÀl stiftelselagen som handelsregisterlagen straffbestÀmmelser angÄende förfalsknings- och sanningsbrott som sker genom anvÀndning av elektroniska handlingar (9 kap. 12 § stiftelselagen och 23 § handelsregisterlagen). Handelsregisterlagen upptar dessutom ytterligare ett par straffbestÀmmelser (22 §). I en bestÀmmelse, som Àr subsidiÀr till BrB, stadgas böter för den som uppsÄtligen eller av grov oaktsamhet meddelar oriktig eller vilse- ledande uppgift i ansökan eller anmÀlan till registreringsmyndig- heten eller i handling som fogats dÀrvid. Vidare föreskrivs penning- böter för den som försummar föreskriven ansökan eller anmÀlan eller, dÀr sÄdan ansökan eller anmÀlan avskrivits eller avslagits eller registrering hÀvts, försummar att göra ny föreskriven ansökan eller anmÀlan.

Som framgÄtt av redogörelsen ovan upptar flera av författning- arna pÄ det aktuella omrÄdet straffbestÀmmelser angÄende förfalsk-

279

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

nings- och sanningsbrott som sker genom anvĂ€ndning av elektro- niska handlingar. Dessa straffbestĂ€mmelser omfattas av ett förslag om att upphĂ€va straffbestĂ€mmelser i specialstraffrĂ€tten som rör elektroniskt uppgiftslĂ€mnande (se lagrĂ„dsremiss Förfalsknings- och sanningsbrotten, överlĂ€mnad den 31 januari 2013). Bakgrunden till förslaget Ă€r att det samtidigt föreslĂ„s dels att urkundsbegreppet i BrB ska utvidgas, dels att bestĂ€mmelserna i 15 kap. 10–15 §§ BrB ska omfatta Ă€ven uppgifter som lĂ€mnas i elektronisk form. För- slaget innebĂ€r ingen avkriminalisering, men dĂ€remot att straff- ansvar för oriktig information i elektronisk miljö i stĂ€llet kommer att bedömas utifrĂ„n de generella reglerna i BrB (se a.a.).

4.30Redovisning och revision

SpecialstraffrÀttsliga författningar som rör omrÄdet redovisning och revision, i vidstrÀckt bemÀrkelse, Àr bl.a. Ärsredovisningslagen (1995:1554), revisionslagen (1999:1079), lagen (1967:531) om trygg- ande av pensionsutfÀstelse m.m. och revisorslagen (2001:883).

Årsredovisningslagen innehĂ„ller bestĂ€mmelser om upprĂ€ttande och offentliggörande av Ă„rsredovisning, koncernredovisning och delĂ„rsrapport. I lagen straffbelĂ€ggs (8 kap. 3 b §) att lĂ€mna osann uppgift i ett bevis, som har upprĂ€ttats i elektronisk form, om att balansrĂ€kning och resultatrĂ€kning har faststĂ€llts för ett aktiebolag eller en ekonomisk förening. BetrĂ€ffande vissa handlingar som ska ges in till registreringsmyndigheten föreskrivs Ă€ven straffansvar för oriktigt intygande att en elektronisk kopia överensstĂ€mmer med originalet. I bĂ„da fallen krĂ€vs för straffansvar att Ă„tgĂ€rden innebĂ€r fara i bevishĂ€nseende och att gĂ€rningen begĂ„tts uppsĂ„tligen. Straffet Ă€r böter eller fĂ€ngelse i högst sex mĂ„nader eller, om brottet Ă€r grovt, fĂ€ngelse i högst tvĂ„ Ă„r.

Revisionslagen och lagen om tryggande av pensionsutfÀstelse m.m. innehÄller liknande straffbestÀmmelser. Revisionslagens enda straff- bestÀmmelse (40 a §) avser osant uppgiftslÀmnande i handling som upprÀttas i elektronisk form. I lagen om tryggande av pensions- utfÀstelse m.m. finns en straffbestÀmmelse om oriktigt intygande att en elektronisk handling överensstÀmmer med originalet (37 §).

StraffbestÀmmelserna om osann uppgift och osant uppgifts- lÀmnande i de tre ovan nÀmnda lagarna omfattas av ett förslag om att upphÀva de straffbestÀmmelser i specialstraffrÀtten som rör elektroniskt uppgiftslÀmnande (se lagrÄdsremiss Förfalsknings- och

280

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

sanningsbrotten, överlĂ€mnad den 31 januari 2013). Bakgrunden till förslaget Ă€r att det samtidigt föreslĂ„s dels att urkundsbegreppet i BrB ska utvidgas, dels att bestĂ€mmelserna i 15 kap. 10–15 §§ BrB ska omfatta Ă€ven uppgifter som lĂ€mnas i elektronisk form. För- slaget innebĂ€r ingen avkriminalisering, men dĂ€remot att straff- ansvar för oriktig information i elektronisk miljö i stĂ€llet kommer att bedömas utifrĂ„n de generella reglerna i BrB (se a.a.). Om för- slaget genomförs kommer ingen av de ovan nĂ€mnda lagarna att innehĂ„lla nĂ„gon straffbestĂ€mmelse.

Enligt lagen om tryggande av pensionsutfÀstelse m.m. kan arbets- givares utfÀstelse om pension till arbetstagare eller arbetstagares efterlevande tryggas genom sÀrskild redovisning av pensionsskuld eller avsÀttning av medel till pensionsstiftelse. I lagen finns, utöver den ovan nÀmnda straffbestÀmmelsen om oriktigt intygande, en straffbestÀmmelse som avser arbetsgivares uppsÄtliga eller grovt oaktsamma övertrÀdelser av vissa bestÀmmelser i lagen angÄende sÀrskild redovisning av pensionsskuld (8 §). Straffet Àr böter.

Revisorslagen innehÄller bl.a. bestÀmmelser om godkÀnnande och auktorisation av revisorer. I lagens enda straffbestÀmmelse (38 §) kriminaliseras att obehörigen utge sig för att vara godkÀnd eller auktoriserad revisor. Straffet Àr böter.

4.31Förbud mot juridiskt eller ekonomiskt bitrÀde

Lagen (1985:354) om förbud mot juridiskt eller ekonomiskt bitrĂ€de i vissa fall hette ursprungligen lagen ”om förbud mot yrkesmĂ€ssig rĂ„dgivning i vissa fall”. I förarbetena angavs att lagen utgjorde ett led i kampen mot den ekonomiska brottsligheten och syftade till att försvĂ„ra sĂ„dan oseriös rĂ„dgivningsverksamhet som ofta utgjorde en förutsĂ€ttning för ekonomisk brottslighet (prop. 1984/85:90). Genom lagen infördes en straffbestĂ€mmelse som kompletterade det allmĂ€nna medverkansansvaret enligt 23 kap. BrB. Dessutom blev det möjligt för domstol att förbjuda den som i rĂ„dgivnings- verksamheten hade gjort sig skyldig till brott, som inte var ringa, att utöva rĂ„dgivningsverksamhet under viss tid. ÖvertrĂ€delse av ett sĂ„dant förbud straffsanktionerades.

År 2001 genomfördes vissa Ă€ndringar i lagen (prop. 2000/01:105). Utöver att lagen fick sin nuvarande rubricering, innebar Ă€ndring- arna bl.a. att lagens tillĂ€mpningsomrĂ„de utvidgades till att omfatta

281

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

inte bara rÄdgivning utan Àven annat juridiskt eller ekonomiskt bitrÀde.

I dag kriminaliseras i lagen att lÀmna juridiskt eller ekonomiskt bitrÀde och dÀrvid av grov oaktsamhet frÀmja en straffbelagd gÀr- ning (2 §). Brottsrubriceringen Àr vÄrdslöst bitrÀde. Med juridiskt eller ekonomiskt bitrÀde avses i lagen yrkesmÀssig rÄdgivning eller annat yrkesmÀssigt bitrÀde som lÀmnas Ät nÄgon annan och som Àr av juridiskt eller ekonomiskt slag (1 §).

StraffbestÀmmelsen Àr subsidiÀr i förhÄllande till 23 kap. 4 § BrB, dvs. den ska inte tillÀmpas om frÀmjandet utgör medverkan till brott enligt brottsbalken. BestÀmmelsen ska heller inte tillÀmpas om straff enligt sÀrskild föreskrift inte kan följa pÄ medverkan till den gÀrning som har frÀmjats.

Straffskalan innehÄller böter eller fÀngelse i högst tvÄ Är. Straffet fÄr dock inte sÀttas högre Àn vad som Àr föreskrivet för den gÀrning som frÀmjats. Ringa fall Àr undantagna frÄn straffbarhet.

Enligt lagen fÄr vidare förbud att lÀmna juridiskt eller ekono- miskt bitrÀde meddelas den som nÀr sÄdant bitrÀde lÀmnats har gjort sig skyldig till brott, som inte Àr ringa (3 §). SÄdant förbud fÄr meddelas för en tid av högst tio Är. UppsÄtlig övertrÀdelse av för- bud Àr straffbelagd med fÀngelse i högst tvÄ Är eller, om brottet Àr ringa, böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader (8 §).

4.32Fastighetsbildning

Fastighetsbildningslagen (1970:988) upptar endast en straffbestÀm- melse (5 kap. 35 §). Vad som straffbelÀggs Àr att uppsÄtligen övertrÀda lantmÀterimyndighetens förordnande om vissa inskrÀnk- ningar i sakÀgares rÀtt att utnyttja fastighets naturtillgÄngar under pÄgÄende fastighetsbildning (förbud mot skogsavverkning m.m.). Straffskalan strÀcker sig frÄn böter till fÀngelse i högst sex mÄnader.

BestÀmmelsen syftar till att skydda förrÀttningsverksamheten och motverka onödiga kostnader för lantmÀterimyndigheten (prop. 1969:128). Om ett av lantmÀterimyndigheten meddelat förbud mot t.ex. skogsavverkning övertrÀds kan det nÀmligen orsaka kostnader och besvÀr för myndigheten bl.a. genom att förutsÀttningarna för fastighetsbildningsplanen rubbas.

282

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

4.33Hyresreglering m.m.

Jordabalken innehĂ„ller endast ett fĂ„tal straffbestĂ€mmelser. Bortsett frĂ„n ett straffstadgande som avser inskrivningsĂ€renden (19 kap. 11 a §, oriktigt intygande att en elektronisk handling överens- stĂ€mmer med originalet), hĂ€nför sig straffbestĂ€mmelserna i balken huvudsakligen till hyresregleringen (12 kap. 65–65 a §§). Syftet med hyresregleringens straffbestĂ€mmelser Ă€r att motverka s.k. svart handel med bostadslĂ€genheter.

I den ena bestĂ€mmelsen, som infördes Ă„r 1973 (prop. 1973:23), straffbelĂ€ggs att uppsĂ„tligen uppstĂ€lla villkor om sĂ€rskild ersĂ€ttning för upplĂ„telse av bostadslĂ€genhet eller för överlĂ„telse av hyresrĂ€tten till sĂ„dan lĂ€genhet (12 kap. 65 §). Ursprungligen omfattade straff- skalan böter eller fĂ€ngelse i ett Ă„r och för att Ă„klagare skulle fĂ„ vĂ€cka Ă„tal krĂ€vdes att det var pĂ„kallat ur allmĂ€n synpunkt. Genom lagĂ€ndringar nĂ„gra Ă„r efter införandet (prop. 1977/78:175) Ă€ndrades straffmaximum till sex mĂ„naders fĂ€ngelse, samtidigt som en sĂ€r- skild straffskala tillkom för grovt brott (fĂ€ngelse i högst tvĂ„ Ă„r). Åtalsregeln ersattes med en regel om ansvarsfrihet för ringa fall.

Genom sistnÀmnda lagstiftningsÀrende infördes ocksÄ den andra straffbestÀmmelsen i jordabalkens hyresreglering (12 kap. 65 a §). I den kriminaliseras i dag att ta emot, trÀffa avtal om eller begÀra ersÀttning av hyressökande för förmedling av bostadslÀgenhet för annat ÀndamÄl Àn fritidsÀndamÄl. Vid bestÀmmelsens tillkomst gjordes inte undantag för fritidsbostÀder, utan detta skedde genom lagÀndring Är 1985 (BoU 1984/85:12). Straffansvaret omfattar endast uppsÄtligt brott. Straffskalan Àr densamma som för upp- stÀllande av villkor om sÀrskild ersÀttning för upplÄtelse eller över- lÄtelse av bostadslÀgenhet. NÄgon bestÀmmelse om straffrihet för ringa fall finns dock inte.

StraffbestĂ€mmelsen i 19 kap. 11 a § 3 stycket om oriktigt in- tygande att en elektronisk handling överensstĂ€mmer med originalet omfattas av ett förslag om att upphĂ€va de straffbestĂ€mmelser i specialstraffrĂ€tten som rör elektroniskt uppgiftslĂ€mnande (se lag- rĂ„dsremiss Förfalsknings- och sanningsbrotten, överlĂ€mnad den 31 januari 2013). Bakgrunden till förslaget Ă€r att det samtidigt föreslĂ„s dels att urkundsbegreppet i BrB ska utvidgas, dels att bestĂ€mmelserna i 15 kap. 10–15 §§ BrB ska omfatta Ă€ven uppgifter som lĂ€mnas i elektronisk form. Förslaget innebĂ€r ingen avkrimina- lisering, men dĂ€remot att straffansvar för oriktig information i

283

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

elektronisk miljö i stÀllet kommer att bedömas utifrÄn de generella reglerna i BrB (se a.a.).

NÀr det gÀller kriminalisering pÄ hyresregleringens omrÄde bör ocksÄ nÀmnas att det finns straffbestÀmmelser i lagen (1974:1080) om avveckling av hyresregleringen (9 och 12 §§). Ansvar enligt dessa bestÀmmelser torde dock inte lÀngre kunna komma i frÄga, efter- som övertrÀdelserna som straffbelÀggs ska ha begÄtts under vissa perioder pÄ 1970-talet och dÄ preskriptionstiden för brotten Àr tvÄ Är.

4.34Inkasso och kreditupplysning

Inkassolagen (1974:182) syftar frÀmst till att undanröja riskerna för att gÀldenÀrer utsÀtts för otillbörliga inkassoÄtgÀrder eller i övrigt tillfogas onödig skada eller olÀgenhet genom inkassoverksamhet (prop. 1974:42). Lagens tillÀmpningsomrÄde omfattar sÄvÀl s.k. egeninkasso, dvs. nÀr en fordringsÀgare som sjÀlv driver nÀrings- verksamhet driver in fordringar som uppkommit i den egna verk- samheten, som inkassoverksamhet som drivs av ombud. För sistnÀmnda typ av inkassoverksamhet krÀvs tillstÄnd av Data- inspektionen, utom för företag som stÄr under Finansinspek- tionens tillsyn eller för den som Àr advokat.

I dag, liksom enligt lagens ursprungliga lydelse, stadgas böter eller fÀngelse i ett Är för den som uppsÄtligen eller av oaktsamhet bryter mot kravet pÄ tillstÄnd eller lÀmnar osann uppgift till till- synsmyndigheten (17 §). Vid lagens tillkomst i mitten pÄ 1970-talet utgjorde straffbestÀmmelserna en nykriminalisering.

Inkassolagens straffsanktionering har vidgats vid ett par till- fÀllen (prop. 1980/81:10 och prop. 1984/85:90). Det har under 1980-talet gjorts straffbart att övertrÀda dels vissa lagbestÀmmelser eller myndighetsföreskrifter om register i inkassoverksamhet, dels vissa myndighetsföreskrifter om skyldighet att anmÀla Àndring av förhÄllanden. Straffskalan för sÄdana brott Àr densamma som för övriga brott mot inkassolagen.

Kreditupplysningslagen (1973:1173) avser i första hand att undanröja riskerna för att kreditupplysningsverksamhet medför otillbörliga intrÄng i kreditsökandes personliga integritet (prop. 1973:155). Lagen, som vid införandet innebar en nyreglering, inne- hÄller bl.a. bestÀmmelser om tillstÄndskrav för att fÄ bedriva kredit- upplysningsverksamhet och bestÀmmelser om hanteringen av kredit- upplysningsuppgifter.

284

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

StraffbestÀmmelserna i kreditupplysningslagen (19 §) liknar i stor utstrÀckning de som finns i inkassolagen. Exempelvis före- skrivs böter eller fÀngelse i högst ett Är bl.a. för den som upp- sÄtligen eller av oaktsamhet bedriver kreditupplysningsverksamhet utan tillstÄnd, lÀmnar osann uppgift till tillsynsmyndigheten eller bryter mot villkor som har meddelats av Datainspektionen om t.ex. hur det ska förfaras med register vid upphörande eller flytt till annat land av kreditupplysningsverksamhet. Enligt kreditupplys- ningslagen kan samma straff ocksÄ följa pÄ övertrÀdelser av bestÀm- melser om hanteringen av kreditupplysningsuppgifter. Dessutom innehÄller kreditupplysningslagen en straffbestÀmmelse, med enbart böter i straffskalan, som stadgar straffansvar bl.a. för den som genom oriktiga uppgifter uppsÄtligen föranleder att nÄgon som bedriver kreditupplysningsverksamhet lÀmnar ut en kreditupplys- ning utan att ha grund till det enligt lagen. Ringa fall Àr undantagna frÄn straffansvaret enligt sistnÀmnda straffbestÀmmelse.

PÄ senare tid har genomförts lagÀndringar som innebÀr att kreditupplysningslagens integritetsskyddande bestÀmmelser i större utstrÀckning Àn tidigare har gjorts tillÀmpliga nÀr kredit- upplysningar tillhandahÄlls ur databaser, t.ex. genom internet (prop. 2009/10:151). Genom lagÀndringarna har det straffsanktionerade omrÄdet indirekt utökats.

Sammanfattningsvis innebar sÄvÀl inkassolagens som kredit- upplysningslagens införande i mitten av 1970-talet nykriminalise- ringar. Utvecklingen dÀrefter har medfört viss vidgning av de i respektive lag straffbelagda omrÄdena.

4.35Utsökning och konkurs

I utsökningsbalken finns endast en straffbestÀmmelse, 7 kap. 25 §. BestÀmmelsen ger ett förstÀrkt skydd för borgenÀrskollektivet vid utmÀtning av lön m.m. Den stadgar böter för arbetsgivare som uppsÄtligen eller av oaktsamhet underlÄter att inom föreskriven tid tillstÀlla kronofogdemyndigheten belopp som skulle ha innehÄllits enligt beslut om utmÀtning.

Konkurslagen (1987:672) innehÄller tvÄ straffbestÀmmelser. Som redogjorts för i avsnittet om marknad och konkurrens rÄder förbud att bedriva nÀring för den som Àr försatt i konkurs (6 kap. 1 §) och om gÀldenÀren bryter mot detta förbud, kan böter dömas ut (17 kap. 4 §). Dessutom kan borgenÀr, som för sin röst vid ett sammantrÀde

285

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

i samband med ackord i konkurs har betingat sig nÄgon sÀrskild förmÄn av gÀldenÀren, dömas till böter eller fÀngelse i högst ett Är (17 kap. 5 §).

Lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion upptar en straff- bestÀmmelse som motsvarar sistnÀmnda straffsanktionering i kon- kurslagen (4 kap. 13 §).

4.36Konsumentskydd

Till de specialstraffrÀttsliga författningar som kan hÀnföras till konsumentskyddsomrÄdet hör bl.a. resegarantilagen (1972:204), konsumentkreditlagen (2010:1846), lagen (2011:914) om konsument- skydd vid avtal om tidsdelat boende eller lÄngfristig semesterprodukt och förordningen (1993:969) om mÀrkning av textilier.

Resegarantilagen ersatte vid ikrafttrÀdandet Är 1972 lagen (1967:203) om stÀllande av sÀkerhet vid sÀllskapsresa till utlandet, som var den första lagen till skydd för konsumenter pÄ sÀllskapsreseomrÄdet. 1967 Ärs lag, vars giltighetstid hade begrÀnsats till fem Är, syftade till att ge resenÀrerna ett socialt betingat minimiskydd i hÀndelse resan inte kunde genomföras enligt reseavtalet (prop. 1967:106). I och med införandet av resegarantilagen (prop. 1972:92) gjordes konsumentskyddet pÄ reseomrÄdet permanent.

Resegarantilagen har Àndrats ett flertal gÄnger sedan införandet. De gÀrningar som i dag kriminaliseras i lagen Àr dock huvud- sakligen desamma som straffbelades sÄvÀl enligt lagens ursprungliga lydelse som enligt 1967 Ärs lag.

I den centrala straffbestÀmmelsen föreskrivs att den som upp- sÄtligen sÀljer eller marknadsför en resa utan att ha stÀllt sÀkerhet som krÀvs enligt lagen ska dömas till böter eller fÀngelse i högst ett Är. DÀrutöver finns det straffbestÀmmelser som avser lÀmnande av oriktiga uppgifter och underlÄtenhet att fullgöra uppgiftsskyldig- het. I dessa fall omfattar straffansvaret bÄde uppsÄtliga och oakt- samma gÀrningar och det straff som föreskrivs Àr böter. BestÀm- melsen om oriktigt uppgiftslÀmnande Àr subsidiÀr till BrB.

Lagen innehÄller en Ätalsregel. AllmÀnt Ätal för brott mot lagen fÄr vÀckas endast efter medgivande av Kammarkollegiet.

Nuvarande konsumentkreditlag, som trÀdde i kraft Är 2011 (prop. 2009/10:242), ersatte 1992 Ärs konsumentkreditlag (1992:830). Den straffbestÀmmelse som finns i gÀllande konsumentkreditlag har överförts frÄn 1992 Ärs lag. Vad som straffbelÀggs Àr att bryta

286

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

mot lagens förbud mot utfÀrdande av löpande fordringshandlingar vid kreditköp (30 §). Straffansvaret omfattar enbart uppsÄtliga handlingar. Det föreskrivna straffet Àr böter.

Genom lagen om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende eller lÄngfristig semesterprodukt, som trÀdde i kraft Är 2011 (prop. 2010/11:85), genomfördes ett EU-direktiv om marknadsföring och ingÄende av sÄdana avtal (2008/122/EG). Lagen ersatte lagen (1997:218) om konsumentskydd vid tidsdelat boende, som grundades pÄ ett Àldre EU-direktiv pÄ omrÄdet (prop. 1996/97:127). Konsument- skyddet pÄ omrÄdet har utökats genom den nya lagen bl.a. till följd av att den skyddar fler avtal Àn den Àldre lagen gjorde.

Med tidsdelat boende avses en rÀtt att periodvis och Äterkom- mande nyttja ett övernattningsboende, exempelvis i ett fritidshus eller pÄ en semesteranlÀggning. Med lÄngfristig semesterprodukt avses en rÀtt till boenderabatter eller liknande förmÄner som en konsument betalar sÀrskilt för att kunna utnyttja, t.ex. under semesterresor.

I lagen om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende eller lÄngfristig semesterprodukt finns ett straffbelagt förbud för en nÀringsidkare att krÀva att konsumenten erlÀgger betalning eller stÀller sÀkerhet i vissa fall (5 kap. 2 §). Straffansvaret omfattar upp- sÄtliga gÀrningar och det straff som stadgas Àr böter.

StraffbestÀmmelsen motsvarar i huvudsak en straffbestÀmmelse som fanns i 1997 Ärs lag, men har utvidgats till att omfatta Àven de avtalstyper i den nya lagen som saknade motsvarighet i den Àldre lagen. Vid övervÀgandena i frÄgan om överförande av straffbestÀm- melsen till den nya lagen anförde regeringen (prop. 2010/11:85 s. 53) att de aktuella reglerna var av stor betydelse för konsument- skyddet och att en bötessanktion dÀrför lÀmpligen borde finnas ocksÄ enligt den nya lagen.

BestĂ€mmelserna i förordningen om mĂ€rkning av textilier, som trĂ€dde i kraft Ă„r 1993, tillkom för att Sverige skulle uppfylla sina förpliktelser enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbets- omrĂ„det (EES). I förordningen föreskrivs bl.a. att textilier, genom mĂ€rkning eller pĂ„ annat sĂ€tt, ska vara försedda med en uppgift om innehĂ„llet av textila fibrer. Den som uppsĂ„tligen eller av oaktsam- het bryter mot bl.a. nĂ€mnda föreskrift döms till böter, om inte gĂ€rningen Ă€r belagd med straff i BrB (10–11 §§). AllmĂ€nt Ă„tal för brott mot lagen fĂ„r vĂ€ckas bara efter medgivande av Konsument- verket.

287

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

4.37FastighetsmÀklare

FastighetsmÀklarlagen (2011:666) innehÄller en straffbestÀmmelse (31 §). Genom den kriminaliseras uppsÄtlig yrkesmÀssig fastighets- förmedling nÀr verksamheten i strid med lagens regler om registre- ring bedrivs av nÄgon som inte Àr registrerad. Straffskalan upptar böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader.

StraffbestÀmmelsen tillkom vid införandet av den tidigare lagen pÄ omrÄdet, fastighetsmÀklarlagen (1995:400), och har sedan över- förts till nuvarande fastighetsmÀklarlag (prop. 1994/95:14 respek- tive prop. 2010/11:15).

Innan straffansvaret infördes Ă„r 1995 var det möjligt för lĂ€nsstyrelsen att vid vite förelĂ€gga oregistrerade mĂ€klare att upp- höra med verksamheten. I förarbetena till 1995 Ă„rs lag anfördes (prop. 1994/95:14 s. 29 ff.) att förfarandena med förelĂ€ggande av vite och utdömande av vite – sistnĂ€mnda prövades av lĂ€nsrĂ€tten pĂ„ hemstĂ€llan av lĂ€nsstyrelsen – var arbetskrĂ€vande för lĂ€nsstyrelsen och kunde ta lĂ„ng tid, om den mĂ€klare som berördes undandrog sig delgivning. Med hĂ€nsyn till intresset av snabbhet vid denna typ av Ă€renden ansĂ„gs den dĂ„varande ordningen inte acceptabel. Det fram- hölls att det, med tanke pĂ„ de risker som de aktuella mĂ€klarna utsatte sina kunder för, t.ex. genom att vara utan ansvarsförsĂ€kring, fanns anledning att se allvarligt pĂ„ oregistrerade mĂ€klares verk- samhet och att detta borde markeras frĂ„n det allmĂ€nnas sida genom att verksamheten kriminaliserades.

4.38Hotell- och pensionatrörelse

I lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse finns bl.a. bestĂ€m- melser om tillstĂ„ndskrav för att fĂ„ driva hotell- eller pensionat- rörelse som Ă€r avsedd att samtidigt motta minst nio gĂ€ster eller som omfattar minst fem gĂ€strum (2 §). SĂ„dant tillstĂ„nd ska med- delas om det inte finns anledning att anta att den som söker till- stĂ„ndet ska driva rörelsen sĂ„ att fara för allmĂ€n ordning och sĂ€ker- het uppkommer. FrĂ„ga om tillstĂ„nd prövas av polismyndigheten pĂ„ orten. Lagen innehĂ„ller vidare bestĂ€mmelser om krav pĂ„ godkĂ€nd förestĂ„ndare eller godkĂ€nd ersĂ€ttare i vissa fall. ÖvertrĂ€delser av kraven pĂ„ tillstĂ„nd m.m. Ă€r straffsanktionerade med böter. Lagen stadgar Ă€ven penningböter för bl.a. underlĂ„tenhet att anmĂ€la att rörelsen upphör.

288

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

4.39Avveckling av fideikommiss

Fideikommiss Àr en Àgandeform under avveckling. Enligt lagen (1963:583) om avveckling av fideikommiss ska en fideikommiss normalt upphöra nÀr den som Àr innehavare till fideikommissen avlider. I lagen föreskrivs dÀrför att nÀr en fideikommissinnehavare avlider ska den som har egendomen i sin vÄrd inom en mÄnad anmÀla dödsfallet till fideikommissnÀmnden. Försummelse att lÀmna sÄdan underrÀttelse Àr straffbelagt med böter (39 §). AllmÀnt Ätal fÄr dock bara vÀckas efter medgivande av fideikommiss- nÀmnden.

4.40Immateriella rÀttigheter

ImmaterialrÀtten Àr den del av civilrÀtten som behandlar det rÀttsliga skyddet för intellektuella prestationer och för kÀnnetecken. PÄ det immaterialrÀttsliga omrÄdet finns det en mÀngd författningar som innehÄller straffbestÀmmelser, dÀribland lagen (1960:729) om upphovs- rÀtt till litterÀra och konstnÀrliga verk, patentlagen (1967:837), mönster- skyddslagen (1970:485), firmalagen (1974:156), lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter, vÀxtförÀdlarrÀttslagen (1997:306) och varumÀrkeslagen (2010:1877). Regleringen har i betydande utstrÀckning sin bakgrund i internationella konven- tioner och avtal dÀr Sverige Àr part samt omfattande EU-rÀttsliga regleringar.

Gemensamt för lagarna Àr ensamrÀttskonstruktionen. Regle- ringen Àr utformad sÄ att en nÀrmare angiven person, som har gett upphov till en viss prestation, fÄr en ensamrÀtt att exploatera den. EnsamrÀtten kan avse olika slags utnyttjande av en prestation, t.ex. tillverkning, försÀljning eller uthyrning.

Den som begÄr intrÄng i en ensamrÀtt, t.ex. genom att utan upp- hovsmannens tillstÄnd tillverka eller sÀlja upphovsrÀttsligt skyddade verk, kan enligt regleringen drabbas av inte bara straffrÀttsliga utan Àven civilrÀttsliga sanktioner. Dessutom kan domstol besluta om vissa skydds- och sÀkerhetsÄtgÀrder.

Flertalet av de immaterialrÀttsliga lagarna har mycket gamla anor. Sverige fick t.ex. sin första egentliga patentlagstiftning Är 1819 och sin första varumÀrkeslag Är 1884. PÄ nÄgra omrÄden Àr dock den immaterialrÀttsliga regleringen av relativt nytt datum. Skydd för vÀxtförÀdlarrÀtt infördes Är 1971 (SFS 1971:392) och

289

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

skydd för kretsmönster för halvledarprodukter Är 1986 (SFS 1986:1425). Införandet av sistnÀmnda regleringar innebar alltsÄ att det skedde en viss nykriminalisering pÄ det immaterialrÀttsliga omrÄdet under senare delen av 1900-talet.

Efter lagĂ€ndringar som genomfördes Ă„r 1994 (prop. 1993/94:122) har de straffrĂ€ttsliga bestĂ€mmelserna liksom bestĂ€mmelserna om civilrĂ€ttsliga sanktioner, sĂ€kerhetsĂ„tgĂ€rder m.m. i allt vĂ€sentligt samma innehĂ„ll i alla de immaterialrĂ€ttsliga lagarna. De Ă€ndringar som företogs nĂ€r det gĂ€llde straffbestĂ€mmelserna avsĂ„g huvud- sakligen subjektiva rekvisit, straffskalor och straffbelĂ€ggning av osjĂ€lvstĂ€ndiga brottsformer. Ändringarna redovisas nĂ€rmare i det följande.

Samtliga immaterialrĂ€ttsliga lagar innehöll Ă€ven före 1994 bestĂ€m- melser som straffbelade intrĂ„ng i ensamrĂ€tt. Lagarnas kriminalise- ring strĂ€ckte sig dock olika lĂ„ngt. I tvĂ„ av lagarna, lagen om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter och lagen om upphovsrĂ€tt till litterĂ€ra och konstnĂ€rliga verk, omfattade kriminaliseringen sĂ„vĂ€l uppsĂ„tliga som grovt oaktsamma intrĂ„ng, medan enligt övriga lagar – de som reglerar s.k. industriella rĂ€ttigheter – endast upp- sĂ„tliga gĂ€rningar var straffbelagda. Även straffskalorna skilde sig Ă„t mellan Ă„ ena sidan de tvĂ„ förstnĂ€mnda lagarna, som föreskrev böter eller fĂ€ngelse i högst tvĂ„ Ă„r, och Ă„ andra sidan övriga lagar, som stadgade böter eller fĂ€ngelse i högst sex mĂ„nader. StraffbelĂ€gg- ningen enligt lagen om skydd för kretsmönster för halvledar- produkter och lagen om upphovsrĂ€tt till litterĂ€ra och konstnĂ€rliga verk omfattade dessutom försök och förberedelse till brott, vilket inte var fallet med de övriga lagarna.

Genom 1994 Ärs lagÀndringar utvidgades straffsanktioneringen i varumÀrkes-, patent-, mönsterskydds-, vÀxtförÀdlarrÀtts- och firma- lagarna till att omfatta Àven intrÄng som begÄtts av grov oaktsam- het. Det straffsanktionerade omrÄdet utökades ytterligare genom att försök och förberedelse till intrÄng i de industriella ensam- rÀtterna kriminaliserades. LagÀndringarna innebar slutligen ocksÄ att maximistraffet för intrÄng i de industriella ensamrÀtterna höjdes till fÀngelse i tvÄ Är. Efter Àndringarna Àr sÄledes de centrala straff- bestÀmmelserna om intrÄng i samtliga immaterialrÀttsliga lagar i allt vÀsentligt enhetligt utformade (se 8 kap. 1 § varumÀrkeslagen, 57 § patentlagen, 35 § mönsterskyddslagen, 9 kap. 1 § vÀxtförÀdlarrÀtts- lagen, 18 § firmalagen, 9 § lagen om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter samt 53 och 57 §§ lagen om upphovsrÀtt till litterÀra och konstnÀrliga verk).

290

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

Utöver de centrala straffbestÀmmelserna om intrÄng, finns det i vissa av de immaterialrÀttsliga lagarna ytterligare nÄgon eller nÄgra straffbestÀmmelser. Exempelvis finns det i sÄvÀl patentlagen som mönsterskyddslagen straffbestÀmmelser som avser övertrÀdelser av bestÀmmelser om uppgiftsskyldighet (62 § patentlagen och 40 § mönsterskyddslagen). I subjektivt hÀnseende krÀvs uppsÄt eller oaktsamhet som inte Àr ringa. Straffskalorna upptar endast böter.

Vidare kan nĂ€mnas att lagen om upphovsrĂ€tt till litterĂ€ra och konstnĂ€rliga verk innehĂ„ller straffbestĂ€mmelser som gĂ€ller kring- gĂ„ende av tekniska Ă„tgĂ€rder och avlĂ€gsnande eller Ă€ndring av elek- tronisk information om rĂ€ttighetsförvaltning (57 a–b §§). Det subjektiva kravet enligt bestĂ€mmelserna varierar mellan enbart uppsĂ„t och uppsĂ„t eller grov oaktsamhet. För vissa gĂ€rningar före- skrivs böter eller fĂ€ngelse i högst sex mĂ„nader, för andra stadgas endast böter. Dessa straffbestĂ€mmelser utgjorde nykriminalise- ringar nĂ€r de infördes Ă„r 1993 och Ă„r 2005 (prop. 1992/93:48 och prop. 2004/05:110).

Alla de immaterialrĂ€ttsliga lagarna innehĂ„ller Ă„talsprövnings- regler. I lagarna pĂ„ det industriella rĂ€ttskyddets omrĂ„de föreskrivs att intrĂ„ng fĂ„r Ă„talas av allmĂ€n Ă„klagare bara om brottet anges till Ă„tal och Ă„tal av sĂ€rskilda skĂ€l Ă€r pĂ„kallat frĂ„n allmĂ€n synpunkt. Enligt lagen om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter och lagen om upphovsrĂ€tt till litterĂ€ra och konstnĂ€rliga verk, fĂ„r dĂ€remot intrĂ„ng Ă„talas efter angivelse eller om Ă„tal Ă€r pĂ„kallat frĂ„n allmĂ€n synpunkt. I 1994 Ă„rs lagstiftningsĂ€rende övervĂ€gdes att slopa kravet pĂ„ ”sĂ€rskilda skĂ€l” vid Ă„talsprövning pĂ„ det industriella rĂ€ttsskyddets omrĂ„de (prop. 1993/94:122 s. 57 ff.). En sĂ„dan Ă€ndring bedömdes dock leda till ökade kostnader för polis- och Ă„klagar- myndigheter. Eftersom det i det dĂ„varande statsfinansiella lĂ€get inte ansĂ„gs kunna bli aktuellt med nya kostnadskrĂ€vande Ă„tgĂ€rder lades inte nĂ„got förslag till Ă€ndring av Ă„talsreglerna. Det kan pĂ„- pekas att det Ă€ven i dagslĂ€get pĂ„gĂ„r en diskussion om behovet av att se över kravet pĂ„ sĂ€rskild Ă„talsprövning. Den nuvarande ordningen har kritiserats för att leda till att den straffrĂ€ttsliga regleringen i vissa delar anvĂ€nds alltför sĂ€llan.

Som redan nÀmnts omfattar det immaterialrÀttsliga regelsystemet Àven andra sanktioner Àn straff samt möjlighet för domstol att besluta om vissa skydds- och sÀkerhetsÄtgÀrder. Vissa av dessa sanktioner och ÄtgÀrder ska hÀr kort beskrivas.

Den immaterialrÀttsliga regleringen innehÄller t.ex. bestÀmmel- ser om att domstol, om ett immaterialrÀttsligt intrÄng har begÄtts,

291

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

fÄr utfÀrda ett förbud att fortsÀtt intrÄnget, vilket kan förenas med vite (vitesförbud). Ett vitesförbud krÀver inte att kÀranden kan styrka vare sig uppsÄt eller oaktsamhet hos den som gör intrÄnget, utan det Àr tillrÀckligt att det i objektiv mening föreligger ett intrÄng. Ett vitesförbud kan Àven meddelas interimistiskt.

Vidare finns det bestÀmmelser som gör det möjligt att i civil- rÀttslig ordning ingripa mot bl.a. intrÄngsgörande egendom. Inne- börden av dessa bestÀmmelser Àr i korthet att den som vidtar en ÄtgÀrd som innebÀr intrÄng i en immateriell ensamrÀtt fÄr, om det anses skÀligt, tÄla att egendom med viss anknytning till intrÄnget Àndras, sÀtts i förvar, förstörs eller mot lösen lÀmnas ut till den som har lidit intrÄnget. Syftet med ÄtgÀrden Àr att förebygga fortsatt krÀnkning av den immateriella rÀttigheten.

Den immaterialrÀttsliga regleringen innehÄller ocksÄ bestÀmmel- ser om skyldighet för den som har begÄtt ett intrÄng att ersÀtta den skada som har orsakats av gÀrningen.

Sedan Är 1999 (prop. 1998/99:11) finns det bestÀmmelser om s.k. intrÄngsundersökning, som innebÀr att en rÀttighetsinnehavare i ett civilrÀttsligt förfarande kan begÀra att det görs en under- sökning för att sÀkra bevis hos den som pÄ goda grunder misstÀnks för att ha gjort intrÄng eller för försök eller förberedelse till intrÄng.

Genomförandet av EU:s direktiv om sĂ€kerstĂ€llande av skyddet för immateriella rĂ€ttigheter (2004/48/EG) – direktivet benĂ€mns ofta civilrĂ€ttsliga sanktionsdirektivet eller IPRED – har medfört att flera nya bestĂ€mmelser har införts (prop. 2008/09:67). BestĂ€mmel- serna innebĂ€r bl.a. möjlighet för domstol att vid vite förelĂ€gga den som pĂ„stĂ„s ha gjort eller medverkat till ett intrĂ„ng att tillhandahĂ„lla information om ursprung och distributionsnĂ€t för de varor eller tjĂ€nster som intrĂ„nget gĂ€ller (informationsförelĂ€ggande) och att Ă„lĂ€gga den som har begĂ„tt ett intrĂ„ng att bekosta lĂ€mpliga Ă„tgĂ€rder för att sprida information om dom i mĂ„let. I sammanhanget kan nĂ€mnas att det inom EU pĂ„gĂ„r ett arbete med att ta fram ett mot- svarande direktiv för straffrĂ€ttsliga Ă„tgĂ€rder till skydd för immateri- ella rĂ€ttigheter.

I betÀnkandet En ny upphovsrÀttslag, SOU 2011:32, se Àven del- betÀnkandet Avtalad upphovsrÀtt, SOU 2010:24, föreslÄr Upphovs- rÀttsutredningen att den nuvarande lagen om upphovsrÀtt till litterÀra och konstnÀrliga verk ska ersÀttas av en ny lag. Enligt för- slaget ska straffbestÀmmelserna i lagen om upphovsrÀtt till litterÀra och konstnÀrliga verk, med endast nÄgra sprÄkliga och redaktionella Àndringar, i sin helhet överföras till den nya lagen.

292

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

För nÀrvarande pÄgÄr en utredning (Ju 2012:12) som har i upp- drag att föreslÄ de författningsÀndringar som behövs till följd av införandet av ett enhetligt patentskydd inom EU och inrÀttandet av en enhetlig europeisk patentdomstol. Vidare ska den sÀrskilda utredaren lÀmna förslag till en ny patentlag och en ny förordning som ska vara överskÄdliga och lÀttillgÀngliga. Ett delbetÀnkande ska lÀmnas senast den 17 juni 2013 och ett slutbetÀnkande ska redo- visas senast den 3 juni 2014 (dir 2012:99).

Sammanfattningsvis kan konstateras att det omrĂ„de som straff- belĂ€ggs genom de immaterialrĂ€ttsliga författningarna har vidgats vid flera tillfĂ€llen, frĂ€mst genom 1994 Ă„rs reform, dĂ„ grovt oakt- samma intrĂ„ng straffbelades generellt, liksom försök och förbere- delse till intrĂ„ngsbrott. Även införandet av reglering om skydd för vĂ€xtförĂ€dlarrĂ€tt och skydd för kretsmönster för halvledarprodukter bör nĂ€mnas. De mest pĂ„tagliga förĂ€ndringarna pĂ„ det immaterial- rĂ€ttsliga omrĂ„det har dock inte avsett kriminaliseringens omfatt- ning, utan de nya typer av sanktioner och Ă„tgĂ€rder som införts för att stĂ€vja immaterialrĂ€ttsliga intrĂ„ng.

SpecialstraffrÀttliga bestÀmmelser som kan hÀnföras till det immaterialrÀttsliga omrÄdet finns, utöver i de ovan redovisade lagarna, Àven i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar, lagen (1953:771) om skydd för vissa internationella sjukvÄrdsbeteckningar m.m., lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar och lagen (1990:783) om skydd för beteckningen svenskt arkiv.

I lagen om försvarsuppfinningar, som trÀdde i kraft Är 1972, finns bestÀmmelser om att en prövning ska ske om försvarsuppfinningar (uppfinningar som sÀrskilt avser krigsmateriel) bör hÄllas hemliga av hÀnsyn till vÀsentliga försvarsintressen. En sÀrskild nÀmnd, GranskningsnÀmnden för försvarsuppfinningar, prövar frÄgor om hemlighÄllande. Om nÀmnden beslutar att uppfinningen ska hemlig- hÄllas, kan uppfinnaren eller dennes rÀttighetsinnehavare ansöka hos nÀmnden om att staten övertar uppfinningen. Enligt lagen krÀvs medgivande av regeringen för att fÄ ansöka om patent eller annan skyddsrÀtt avseende frÀmmande stat pÄ svensk försvars- uppfinning, som ska hÄllas hemlig (10 §). Den som uppsÄtligen bryter mot nÀmnda regel döms, om gÀrningen inte Àr belagd med straff i BrB, till böter eller fÀngelse i högst ett Är (21 §).

Lagen om skydd för vissa internationella sjukvÄrdsbeteckningar m.m., som infördes Är 1954, innehÄller bestÀmmelser om skydd för bl.a. benÀmningarna röda korset och för rödakorsmÀrket. Lagen

293

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

innehÄller dels en allmÀn kriminalisering av offentligt brukande av de skyddade mÀrkena och benÀmningarna, dels en sÀrskild krimina- lisering av saluhÄllande av vara som försetts dÀrmed och av att ta in sÄdan benÀmning i sin firma. Endast uppsÄtliga gÀrningar omfattas av straffansvaret. Straffet Àr böter eller fÀngelse.

FolkrÀttskommittén har bl.a. haft i uppdrag att göra en översyn av lagen och föreslÄ de författningsÀndringar som krÀvs för att möjliggöra en svensk ratificering av tillÀggsprotokoll III till GenÚve- konventionerna om antagande av ytterligare kÀnnetecken. I sitt slutbetÀnkande FolkrÀtt i vÀpnad konflikt, SOU 2010:72, har kommittén föreslagit att lagen kompletteras med skydd av kÀnne- tecken för utmÀrkning av farliga anlÀggningar och av viss kultur- egendom samt att straffbestÀmmelsen preciseras och förtydligas.

I lagen om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar, som trÀdde i kraft Är 1970, finns bestÀmmelser om skydd för bl.a. staters vapen, Förenta nationernas emblem och namn, Internation- ella atomenergiorganets emblem samt beteckningar som syftar pÄ svenska staten och svenska registrerade kommunala vapen. Att uppsÄtligen eller av oaktsamhet bryta mot bestÀmmelserna Àr straffbelagt med böter.

Lagen om skydd för beteckningen svenskt arkiv trÀdde i kraft Är 1991. Den innehÄller en straffbestÀmmelse, som Àr subsidiÀr till BrB. Vad som straffbelÀggs Àr att mÀrka skrivmateriel och för- varingsmedel med beteckningen svenskt arkiv trots att de inte Àr godkÀnda för sÄdan mÀrkning (2 §). Straffansvaret omfattar Àven den som saluför skrivmaterial eller förvaringsmedel med kÀnnedom om att mÀrkningen inte Àr riktig. Straffet som föreskrivs Àr böter.

4.41Sjöfynd och fornfynd

I lagen (1918:163) med vissa bestÀmmelser om sjöfynd finns regler om förfarandet med fynd av övergivet fartyg, skeppsvrak samt redskap och gods som hÀrrör frÄn fartyg. Den utgör en special- reglering i förhÄllande till lagen (1938:121) om hittegods.

Enligt lagen Àr den som bÀrgar övergivna fartyg m.m. skyldig att anmÀla fyndet hos en polismyndighet eller viss annan myndighet. Har bÀrgandet gjorts av fartyg under resa Àr befÀlhavaren skyldig att lÀmna det bÀrgade, jÀmte redovisning för omstÀndigheterna vid bÀrgningen, till polismyndigheten pÄ den svenska ort dit han eller hon först anlÀnder. Anlöps inte svensk hamn, gÀller sÀrskilda regler.

294

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

Lagen innehÄller ett stadgande (8 §) om att vissa förfaranden, t.ex. underlÄtelse att anmÀla fynd som bÀrgats, ska straffas enligt allmÀn lag. Vad som avses Àr bestÀmmelsen om fyndförseelse i 10 kap. 8 § BrB, enligt vilken det Àr straffbelagt med böter att underlÄta att fullgöra vad som i lag Àr föreskrivet om skyldighet att tillkÀnnage hittegods eller annans sak som man av misstag eller tillfÀllighet fÄtt i besittning. BestÀmmelsen om fyndförseelse Àr alltsÄ ett blankettstraffbud som fylls ut av annan reglering, i det hÀr fallet lagen med vissa bestÀmmelser om sjöfynd.

Enligt ett sÀrskilt straffstadgande i lagen med vissa bestÀmmel- ser om sjöfynd (8 §) ska bl.a. den som i sviklig avsikt lÀmnar oriktig uppgift angÄende omstÀndigheterna vid bÀrgningen eller i sÄdan avsikt vidtar sÀrskild ÄtgÀrd med det bÀrgade godset, dömas till böter, om inte gÀrningen Àr belagd med strÀngare straff i BrB.

Lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. innehÄller samlade bestÀmmelser för kulturmiljövÄrden. Till de Àldre författningar som har ersatts av lagen hör bl.a. lagen (1942:350) om fornminnen och lagen (1960:690) om byggnadsminnen.

Det finns flera straffbestÀmmelser i lagen. Enligt bestÀmmelsen om fornminnesbrott kan straffansvar drabba den som av uppsÄt eller oaktsamhet t.ex. tillÀgnar sig, gömmer eller skadar föremÄl, som enligt lagen ska tillfalla staten, eller Àndrar eller skadar en fast fornlÀmning (2 kap. 21 §). Straffskalan upptar böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader eller, om brottet Àr grovt, fÀngelse i högst fyra Är. Försök och förberedelse till grovt brott Àr straffbelagt.

I lagen finns ocksÄ straffbestÀmmelser som avser bl.a. under- lÄtelse att anmÀla fornfynd, övertrÀdelse av vissa föreskrifter och beslut som meddelats med stöd av lagen (bl.a. lÀnsstyrelsens beslut om anvÀndningen av mark i nÀrheten av fornlÀmningsomrÄde) samt övertrÀdelse mot förbudet att medföra och anvÀnda metallsökare (2 kap. 21 a §). Straffansvaret omfattar sÄvÀl uppsÄtliga som oakt- samma gÀrningar. Straffskalan upptar böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader.

Slutligen innehÄller lagen Àven en straffbestÀmmelse som enbart har böter i straffskalan (3 kap. 18 §). I bestÀmmelsen straffbelÀggs vissa uppsÄtliga övertrÀdelser av regleringen om byggnadsminnen. Som exempel kan nÀmnas att det Àr straffbelagt att i strid mot meddelade skyddsbestÀmmelser riva eller pÄ annat sÀtt förstöra ett byggnadsminne eller Àndra det utan tillstÄnd.

I juni 2012 lÀmnade Kulturmiljöutredningen betÀnkandet Kultur- miljöarbete i en ny tid, SOU 2012:37. Förslagen i betÀnkandet

295

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

innebĂ€r inga sakliga Ă€ndringar i den straffrĂ€ttsliga regleringen. I lag- rĂ„dsremissen Kulturmiljöns mĂ„ngfald (överlĂ€mnad den 24 januari 2013) föreslĂ„r dock regeringen att bestĂ€mmelsen om brott mot föreskrifter och beslut om fornlĂ€mningsomrĂ„den, som i dag har fĂ€ngelse i straffskalan, ska flyttas till en sĂ€rskild straffbestĂ€mmelse med enbart böter i straffskala. Som skĂ€l för Ă€ndringen anför rege- ringen (s. 51 f.) att den nuvarande straffbestĂ€mmelsen utgör ett otillĂ„tet blankettstraffbud eftersom den fylls ut av lĂ€nsstyrelsens föreskrifter. Ändringen Ă€r avsedd att medföra att blankettstraff- budet blir grundlagsenligt och att lĂ€nsstyrelsen Ă€ven i fortsĂ€tt- ningen ska kunna fylla ut det med föreskrifter och beslut.

4.42Skydd för gravfriden vid vraket efter passagerarfartyget Estonia

I lagen (1995:732) om skydd för gravfriden vid vraket efter passagerar- fartyget Estonia föreskrivs att dykning och annan undervattens- verksamhet inte fĂ„r bedrivas i vraket efter passagerarfartyget Estonia eller inom ett anslutande omrĂ„de i Östersjön. Den som uppsĂ„tligen bryter mot förbudet kan dömas till böter eller fĂ€ngelse i högst tvĂ„ Ă„r (3 §). Även försök till brott Ă€r straffbelagt.

4.43Rymdverksamhet

I lagen (1982:963) om rymdverksamhet föreskrivs att för annan Ă€n svenska staten krĂ€vs tillstĂ„nd av regeringen för att fĂ„ bedriva rymdverksamhet frĂ„n svenskt territorium. Vidare stadgas att svensk fysisk eller juridisk person inte heller fĂ„r bedriva rymd- verksamhet nĂ„gon annanstans utan tillstĂ„nd. I lagen stadgas straff bl.a. för den som uppsĂ„tligen eller av oaktsamhet bryter mot kraven pĂ„ tillstĂ„nd (5 §). Straffskalan omfattar böter eller fĂ€ngelse i högst ett Ă„r. Åtal för brott mot lagen fĂ„r vĂ€ckas endast efter regeringens medgivande.

296

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

4.44AllmÀn ordning och sÀkerhet

En mÀngd specialstraffrÀttsliga författningar kan hÀnföras till omrÄdet allmÀn ordning och sÀkerhet. Till de mer centrala författningarna hör vapenlagen (1996:67), vapenförordningen (1996:70), lagen (1988:254) om förbud betrÀffande knivar och andra farliga föremÄl, lagen (1979:357) om yrkesmÀssig försÀljning av dyrkverktyg, ordnings- lagen (1993:1617), lagen (2005:321) om tilltrÀdesförbud vid idrotts- arrangemang, lagen (2005:900) om förbud mot maskering i vissa fall och fÀngelselagen (2010:610).

Vapenlagen trÀdde i kraft Är 1996. Den innehÄller bestÀmmelser om enskildas och organisationers m.fl. befattning med vapen och ammunition samt bestÀmmelser om registrering av vapeninne- havare, vapen och vapenhandlare.

Lagstiftningen pĂ„ omrĂ„det har gamla anor. Ända sedan slutet av första vĂ€rldskriget har förvĂ€rv och innehav av skjutvapen varit underkastad viss kontroll frĂ„n det allmĂ€nnas sida. Kort efter andra vĂ€rldskrigets slut blev kontrollen mer omfattande i och med till- komsten av vapenförordningen (1949:340). Genom denna infördes principen att skjutvapen normalt fĂ„r innehas bara av den som har fĂ„tt polismyndighetens tillstĂ„nd att förvĂ€rva, inneha eller införa vapnet till riket. (Se J. Munck och J. Vilgeus, Vapenlagen med kommentarer, 1983, s. 10 f.)

1949 Ärs vapenförordning ersattes i början av 1970-talet (prop. 1973:166) av vapenlagen (1973:1176), vilken gÀllde fram till införan- det av nuvarande vapenlag.

Vapenlagstiftningen har under Ärens lopp varit föremÄl för Ätskilliga Àndringar. Tendensen nÀr det gÀller lagÀndringarna synes ha varit att kontrollen pÄ omrÄdet har skÀrpts. Som exempel kan nÀmnas att det i början pÄ 1990-talet gjordes Àndringar i 1973 Ärs vapenlag (prop. 1990/91:130) som innebar att bestÀmmelserna om förvÀrv och innehav av ammunition skÀrptes och det stÀlldes högre krav pÄ förvaring av vapen och ammunition. Dessutom förtydliga- des och, i viss mÄn, skÀrptes reglerna om Äterkallelse av vapen- tillstÄnd. Vidare infördes, bara nÄgra Är senare, en sÀrskild straff- skala för grovt brott (prop. 1992/93:141).

Bakgrunden till tillkomsten av 1996 Ärs vapenlag (prop. 1995/96:52) var ett behov av att anpassa svensk lagstiftning till ett EU-direktiv om kontroll och förvÀrv av vapen (91/477/EEG). I stora delar utgjorde den nya lagen dock endast en sprÄklig och systematisk omarbetning av 1973 Ärs lag. StraffbestÀmmelserna i den nya lagen

297

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

motsvarade i huvudsak de straffbestÀmmelser som vid upphÀvandet av 1973 Ärs lag hade funnits i denna.

Under den tid som 1996 Ärs lag har varit i kraft har det vid flera tillfÀllen genomförts Àndringar av betydelse för det straffsanktione- rade omrÄdet.

Exempelvis vidgades Är 2000 det straffbelagda omrÄdet genom införandet av en straffbestÀmmelse om överlÀmnande av ett skjut- vapen för förvaring hos nÄgon annan i strid med lagens bestÀm- melser (prop. 1999/2000:27). I samma lagstiftningsÀrende tillkom en ÄtalsbegrÀnsningsregel som föreskriver att Ätal för olovligt innehav av skjutvapen eller ammunition, som uppdagas genom att vapnet eller ammunitionen frivilligt lÀmnas till polisen, fÄr vÀckas av Äklagaren endast om det Àr motiverat frÄn allmÀn synpunkt. BestÀmmelsen motiverades med (a. prop. s. 72) att omstÀndig- heterna i det enskilda fallet kunde vara sÄdana att allmÀnintresset av att vÀcka Ätal pÄ goda grunder kunde ifrÄgasÀttas, t.ex. om nÄgon ovetandes hade haft ett gammalt jaktgevÀr pÄ vinden för vilket saknades tillstÄnd.

Det straffsanktionerade omrÄdet har vidare pÄverkats av Àndringar som genomfördes Är 2011, dÄ ett nytt kapitel om mÀrkning av varor och vapendelar tillkom (2 a kap.). Lagstiftningen föranleddes av dels Sveriges tilltrÀde till FN:s vapenprotokoll, dels ett EU-direktiv (2008/51/EG) om Àndringar i det Àldre EU-direktivet pÄ omrÄdet.

Den senaste utvidgningen av det straffsanktionerade omrĂ„det skedde genom lagĂ€ndringar som trĂ€dde i kraft den 1 juli 2012 (se prop. 2011/12:109). Ändringarna innebar bl.a. att kraven pĂ„ vapen- handlare och förutsĂ€ttningarna för tillstĂ„nd stramades upp samt att det blev straffbelagt att föra vapen Ă„t nĂ„gon annan utan att före- skrivet tillstĂ„nd till förvaring finns.

I det följande redovisas i korthet den straffsanktioneringen som i dag föreskrivs i vapenlagen (9 kap. 1–3 §§).

För vapenbrott döms den som uppsĂ„tligen innehar ett skjut- vapen utan att ha rĂ€tt till det eller överlĂ„ter eller lĂ„nar ut ett skjutvapen till nĂ„gon som inte har rĂ€tt att inneha vapnet. Straffet Ă€r fĂ€ngelse i högst ett Ă„r eller, om brottet Ă€r grovt, lĂ€gst sex mĂ„nader och högst fyra Ă„r. För ringa brott stadgas böter eller fĂ€ngelse i högst sex mĂ„nader. Även oaktsamma gĂ€rningar Ă€r straffbara. För dessa gĂ€ller samma straffskala som för ringa brott. I en bestĂ€m- melse, som Ă€r subsidiĂ€r till nyssnĂ€mnda, straffbelĂ€ggs uppsĂ„tliga övertrĂ€delser av de bestĂ€mmelser om mĂ€rkning som infördes Ă„r 2011. Straffet Ă€r böter eller fĂ€ngelse i högst ett Ă„r. Vidare stadgas

298

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader för den som uppsÄtligen eller av oaktsamhet t.ex. missbrukar rÀtten att inneha ett skjut- vapen genom att anvÀnda det för nÄgot annat ÀndamÄl Àn det som han eller hon Àr berÀttigad till, bryter mot vissa bestÀmmelser om förvaring, innehar ammunition utan att ha rÀtt till det eller driver handel med skjutvapen utan tillstÄnd. Enbart böter föreskrivs vidare för den som uppsÄtligen eller av oaktsamhet underlÄter att anmÀla utförsel eller utlÄning av skjutvapen i enlighet med före- skrifter som regeringen meddelat.

Utredningen om skÀrpningar i vapenlagstiftningen lÀmnade den 31 januari 2013 betÀnkandet SkÀrpningar i vapenlagstiftningen, SOU 2013:7. I betÀnkandet föreslÄs bl.a. skÀrpta straffskalor och att straffskalan för grovt brott ska delas upp i grovt vapenbrott och synnerligen grovt vapenbrott. Det föreslÄs ocksÄ bl.a. Àndringar i tillstÄndreglerna och att vapenmagasin ska jÀmstÀllas med skjut- vapen vid tillÀmpning av vapenlagen.

Vapenförordningen innehÄller verkstÀllighetsföreskrifter till vapen- lagen.

Vissa av föreskrifterna i vapenförordningen Àr straffsanktione- rade (14 kap. 1 §). Straffansvaret omfattar endast uppsÄtliga gÀr- ningar.

I vapenförordningen stadgas böter bl.a. för den som bryter mot bestÀmmelser om att handlares förvÀrv av skjutvapen ska ske efter skriftlig rekvisition, att den som tar emot skjutvapen för reparation eller översyn Àr skyldig att föra anteckningar i en sÀrskild repara- tionsförteckning över mottagna vapen och att en överlÄtare eller upplÄtare inte fÄr lÀmna ut ett skjutvapen till den som fÄtt tillstÄnd att inneha vapnet förrÀn han eller hon av denne har fÄtt en duplett av tillstÄndsbeviset.

Vidare föreskrivs penningböter för vissa brott, bl.a. för den som medför sitt vapen utan att ha med sig sitt tillstÄndsbevis. Enligt en sÀrskild bestÀmmelse ska dock den som har ertappats med att medföra skjutvapen utan att kunna visa upp tillstÄndsbevis vara fri frÄn ansvar om han eller hon inom en vecka dÀrefter hos polis- myndigheten styrker att han eller hon vid tiden för förseelsen hade rÀtt att inneha vapnet och omstÀndigheterna ger vid handen att förseelsen haft sin grund i ett tillfÀlligt förbiseende (14 kap. 2 §).

Lagen om förbud betrÀffande knivar och andra farliga föremÄl, som trÀdde i kraft Är 1988, syftar till att begrÀnsa förekomsten pÄ allmÀn plats av knivar och andra tillhyggen som kan anvÀndas vid vÄldsbrott. Under en period innan lagen tillkom hade vÄldsbrotts-

299

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

ligheten tilldragit sig ett vÀxande intresse i den allmÀnna debatten och i motiven till lagen anfördes bl.a. att en begrÀnsning av rÀtten att bÀra kniv och andra farliga föremÄl borde i sig vara Àgnad att minska sÄvÀl antalet vÄldsbrott som antalet personer som dödades eller skadades i samband med sÄdan brottslighet (prop. 1987/88:98 s. 6 f.). Lagens förbudsreglering har vidgats vid ett par tillfÀllen efter ikrafttrÀdandet (se prop. 1989/90:129 och prop. 1999/2000: 27). NÀr lagen infördes innebar den en nykriminalisering.

Enligt lagen Àr det förbjudet att inneha knivar, andra stick- och skÀrvapen och andra föremÄl som Àr Àgnade att anvÀndas som vapen vid brott mot liv och hÀlsa pÄ allmÀn plats, inom skolomrÄde dÀr grundskole- eller gymnasieundervisning bedrivs, eller i fordon pÄ allmÀn plats. Förbudet gÀller dock inte om föremÄlet ingÄr i utrustning för viss tjÀnst m.m. eller om innehavet annars med hÀnsyn till föremÄlets art, innehavarens behov och övriga om- stÀndigheter Àr att anse som befogat. Lagen innehÄller vidare för- bud för personer under 21 Är att inneha springstilleter eller spring- knivar samt förbud mot att saluhÄlla eller till personer under 21 Är överlÄta vissa föremÄl som Àr sÀrskilt Àgnade att anvÀndas som vapen vid brott mot liv och hÀlsa, t.ex. knogjÀrn och kaststjÀrnor.

Den som uppsÄtligen eller av oaktsamhet bryter mot de förbud som stÀlls upp i lagen, kan dömas till böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader eller, om brottet Àr grovt, till fÀngelse i högst ett Är (4 §). Ringa brott Àr inte straffbart.

Genom lagen om yrkesmÀssig försÀljning av dyrkverktyg, som trÀdde i kraft Är 1979, infördes ett krav pÄ tillstÄnd för att fÄ bedriva yrkesmÀssig försÀljning av dyrkverktyg. Regleringen skulle hindra att sÄdana verktyg sÄldes till vem som helst och minska riskerna för att verktygen kom till brottslig anvÀndning (prop. 1978/79:169). Lagens straffbestÀmmelser innebar en nykriminalisering.

I lagen straffbelÀggs bl.a. att bryta mot kravet pÄ tillstÄnd för att bedriva yrkesmÀssig försÀljning av dyrkverktyg, att bryta mot vill- kor som ett tillstÄnd förbundits med eller mot föreskrifter om försÀljningen som rikspolisstyrelsen bemyndigats att meddela, och att underlÄta att fullgöra upplysningsskyldighet mot tillsynsmyndig- heten eller att lÀmna oriktig uppgift vid fullgörandet av denna (7 §). Straffansvaret omfattar sÄvÀl uppsÄtliga som oaktsamma gÀrningar, men dÀremot inte ringa fall. Det straff som föreskrivs Àr böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader.

Ordningslagen, som trÀdde i kraft Är 1994, ersatte allmÀnna ordningsstadgan (1956:617) och lagen (1956:618) om allmÀnna

300

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

sammankomster. Syftet med den nya lagen var dels att anpassa allmÀnna ordningsstadgans föreskrifter till regeringsformens bestÀm- melser om normgivningsmakten (stadgan innehöll i stor utstrÀck- ning sÄdana för den enskilde betungande föreskrifter som enligt 1974 Ärs regeringsform i princip ska meddelas genom lag) och dels att hÄlla samman de grundlÀggande ordnings- och sÀkerhetsföre- skrifter sÄ att regleringen pÄ omrÄdet blev överskÄdlig och lÀttill- gÀnglig (prop. 1992/93:210).

NÀr lagen infördes innehöll den sÀrskilda föreskrifter om all- mÀnna sammankomster och offentliga tillstÀllningar (2 kap.) samt föreskrifter om allmÀn ordning och sÀkerhet i övrigt dels vid samman- komster och tillstÀllningar, pÄ offentliga platser och vid vissa anlÀgg- ningar och verksamheter (3 kap.), dels i viss kollektiv persontrafik (4 kap.). Regleringen pÄ respektive omrÄde omfattade Àven straff- bestÀmmelser, vars straffsanktionering i huvudsak motsvarade vad som hade gÀllt enligt den Àldre regleringen. Till nyheterna hörde bl.a. att viss straffsanktionering som tidigare hade funnits i lokala trafikreglementen togs in i ordningslagen och att straffbelÀgg- ningen i vissa fall utvidgades frÄn att ha omfattat enbart uppsÄtliga gÀrningar till att avse Àven oaktsamma gÀrningar.

Det har gjorts ett flertal Àndringar i ordningslagen under Ären som gÄtt sedan ikrafttrÀdandet, men de ursprungliga straffbestÀm- melserna Àr till ordalydelsen oförÀndrade. Eftersom mÄnga av straffbuden Àr av blankettkaraktÀr har dock vissa Àndringar som skett i föreskrifter som fyller ut straffbuden ocksÄ pÄverkat omfatt- ningen av det straffbelagda omrÄdet. En tydlig utvidgning av det straffsanktionerade omrÄdet skedde Är 2009, dÄ ett nytt kapitel med föreskrifter om allmÀn ordning och sÀkerhet vid vissa idrotts- arrangemang togs in i lagen (prop. 2008/09:78).

I det följande ges en översiktlig redogörelse för ordningslagens straffbestÀmmelser.

I straffbestĂ€mmelserna som sanktionerar de sĂ€rskilda föreskrift- erna om allmĂ€nna sammankomster och offentliga tillstĂ€llningar (2 kap. 29–30 §§) kriminaliseras bl.a. att anordna allmĂ€n samman- komst eller allmĂ€n tillstĂ€llning utan föreskrivet tillstĂ„nd eller anmĂ€lan, att lĂ€mna oriktiga uppgifter i ett tillstĂ„nds- eller anmĂ€lningsĂ€rende, att anordna allmĂ€n sammankomst eller allmĂ€n tillstĂ€llning i ett tĂ€lt som saknar föreskrivet godkĂ€nnande, att anordna offentlig porno- grafisk förestĂ€llning och att anordna eller fortsĂ€tta en allmĂ€n samman- komst eller offentlig tillstĂ€llning trots att sammankomsten eller tillstĂ€llningen har instĂ€llts eller upplösts av polisen. SĂ„vĂ€l uppsĂ„tliga

301

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

som oaktsamma gÀrningar Àr straffbelagda. FrÄn straffansvar undan- tas dock ringa övertrÀdelser av bestÀmmelser om anmÀlnings- och uppgiftsskyldighet betrÀffande allmÀnna sammankomster och offentliga tillstÀllningar som inte Àr tillstÄndspliktiga. Straffskalan upptar böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader. Vidare straff- belÀggs, subsidiÀrt till straffbestÀmmelser i andra författningar, att uppsÄtligen eller av oaktsamhet bryta mot förbudet mot förtÀring eller förvaring av alkoholdrycker vid offentliga tillstÀllningar. Straffet för detta brott Àr penningböter.

I anslutning till föreskrifterna om allmÀn ordning och sÀkerhet vid sammankomster och tillstÀllningar, pÄ offentliga platser och vid vissa anlÀggningar och verksamheter, straffbelÀggs med böter bl.a. att uppsÄtligen eller av oaktsamhet bryta mot bestÀmmelserna om tillstÄnd att anvÀnda offentlig plats, ÄtgÀrder mot faror frÄn byggnader m.m. eller frÄn nedrasande snö och is, sÀkerhetsÄtgÀrder vid grÀvning, schaktning och dylikt samt vid sprÀngning, skjutning m.m. (3 kap. 22 §). Vidare föreskrivs penningböter bl.a. för den som uppsÄtligen eller av oaktsamhet anvÀnder pyrotekniska varor utan polisens tillstÄnd eller bryter mot lokala ordningsföreskrifter, föreskrifter angÄende ordningen och sÀkerheten i en hamn eller föreskrifter om tilltrÀdesförbud till omrÄden som Àr farliga för allmÀnheten. I en sÀrskild bestÀmmelse (3 kap. 23 §) föreskrivs betrÀffande vissa av de straffbelagda gÀrningarna att om ett barn som inte har fyllt femton Är begÄr sÄdan handling som Àr otillÄten ska den som har vÄrdnaden om barnet straffas. Vad gÀller barnet krÀvs sÄledes endast att detta har begÄtt den otillÄtna handlingen objektivt sett. VÄrdnadshavaren Àr dock fri frÄn ansvar om han eller hon har vidtagit nödvÀndiga ÄtgÀrder för att förhindra handlingen.

Straffsanktioneringen av ordningslagens föreskrifter om allmÀn ordning och sÀkerhet i viss kollektiv persontrafik omfattar bl.a. övertrÀdelser av förbudet mot förtÀring av alkoholdrycker inom ett trafikföretags omrÄde eller pÄ dess fÀrdmedel och förbudet mot att, utan tillstÄnd frÄn spÄrinnehavaren eller trafikföretaget, betrÀda spÄromrÄde eller vidröra manöver- och signalanordningar (4 kap. 10 §). Ytterligare exempel pÄ straffsanktionerade förbud Àr för- budet mot att medföra farlig egendom inom ett samfÀrdselomrÄdet samt förbudet mot rökning och nedskrÀpning. Straffansvaret om- fattar endast uppsÄtliga gÀrningar och Àr dessutom subsidiÀrt till straffbestÀmmelser med strÀngare straff i andra författningar. Det föreskrivna straffet Àr penningböter.

302

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

Som nÀmnts ovan skedde Är 2009 en klar vidgning av det krimi- naliserade omrÄdet i samband med att lagen utökades med ett kapitel med sÀrskilda bestÀmmelser som gÀller vid idrottsarrange- mang som anordnas för allmÀnheten pÄ en idrottsanlÀggning (5 kap.). Regleringen innehÄller straffsanktionerade förbud mot att pÄ idrottsanlÀggning, och under pÄgÄende idrottsarrangemang, inneha eller anvÀnda pyrotekniska varor och mot att obehörigen betrÀda spelplanen eller kasta in föremÄl pÄ denna (5 kap. 5 §). Straffansvaret omfattar enbart uppsÄtliga gÀrningar. Ringa fall Àr inte straffbara. Straffskalan innehÄller böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader.

Bakgrunden till regleringen var att vissa ordningsstörningar i samband med idrottsarrangemang utgjorde ett vÀxande problem, trots den nÄgra Är tidigare införda lagen om tilltrÀdesförbud vid idrottsarrangemang (se om denna nedan).

AngÄende ordningsstörningar orsakade av pyrotekniska varor anförde regeringen (prop. 2008/09:78 s. 25 f.) att det hade fram- kommit att det i praktiken saknades möjligheter att ingripa mot personer som innehade pyrotekniska varor pÄ en idrottsanlÀggning, eftersom enbart innehav av sÄdana varor, ocksÄ pÄ en idrottsanlÀgg- ning, som regel var tillÄtet. Regeringen, som konstaterade att sÀker- heten och skyddet för person och egendom vid idrottsarrangemang var skyddsvÀrda intressen, framhöll att det fanns en uppenbar risk för att varor som medfördes till idrottsarrangemang ocksÄ skulle komma till anvÀndning dÀr, en anvÀndning som ofta kunde utgöra brott. Mot denna bakgrund ansÄg regeringen att det fanns skÀl att förstÀrka sÀkerheten och skyddet mot ordningsstörningar orsakade av pyrotekniska varor.

NÀr det gÀllde ordningsstörningar orsakade av att spelplanen betrÀddes av ÄskÄdare och av att föremÄl kastades in pÄ spelplanen konstaterades att sÄdana ordningsstörningar med tiden hade blivit ett allt större problem och att flera personskador under senare Är hade intrÀffat till följd av kastade föremÄl (a. prop. s. 26). I vilken utstrÀckning obehörigt betrÀdande av spelplanen utgjorde brott fick anses oklart (motstridiga domstolsavgöranden hade meddelats betrÀffande frÄgan). Detta var Àgnat att öka osÀkerheten kring möjligheterna att ingripa, vilket i sin tur gjorde det svÄrare att motverka sÄdana beteenden. Enligt regeringen stod det klart dels att obehöriga betrÀdande av spelplanen och inkastande av föremÄl pÄ spelplanen hotade det samhÀlleliga skyddsintresset av ordning och sÀkerhet vid idrottsarrangemang pÄ idrottsanlÀggningar, dels

303

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

att detta skedde i en utstrÀckning som inte var acceptabel. Det fanns dÀrför behov av att förstÀrka sÀkerheten och skyddet Àven nÀr det gÀllde sÄdana ordningsstörningar.

Den utvidgning av det kriminaliserade omrÄdet som 2009 Ärs lagÀndringar medförde, bedömdes leda till marginella kostnads- ökningar för rÀttsvÀsendet (a. prop. s. 60).

Lagen om tilltrÀdesförbud vid idrottsarrangemang, som infördes Är 2005 (prop. 2004/05:77), motiverades av Äterkommande problem med lÀktarvÄld och annat vÄld inne pÄ och utanför arenorna samt av anvÀndningen av pyrotekniska varor utan tillstÄnd inne pÄ arenorna. Utöver det idrottsrelaterade vÄldet anfördes som motiv för lagen intresset av att kunna motverka den skadegörelse inne pÄ arenorna som drabbade bÄde idrottsorganisationerna och enskilda individer (se a. prop. s 15 ff.).

Lagen ger möjlighet för Äklagare att förbjuda en person att fÄ tilltrÀde till och vistas pÄ en inhÀgnad plats huvudsakligen avsedd för idrottsutövning nÀr idrottsarrangemang anordnas pÄ platsen av en idrottsorganisation (tilltrÀdesförbud). För att tilltrÀdesförbud ska fÄ beslutas krÀvs att det pÄ grund av sÀrskilda omstÀndigheter finns risk för att personen kommer att begÄ brott under kommande idrottsarrangemang. Brottet ska till sin typ vara sÄdant att det kan anses vara Àgnat att störa ordningen eller sÀkerheten under arrange- manget. Vid riskbedömningen ska sÀrskilt beaktas om personen tidigare har begÄtt ett sÄdant brott under eller annars i samband med idrottsarrangemang. Ett tilltrÀdesförbud ska gÀlla för en viss tid, högst ett Är.

I lagen finns en straffbestÀmmelse som stadgar böter eller fÀng- else i högst sex mÄnader för uppsÄtlig övertrÀdelse av tilltrÀdes- förbud (22 §).

Vid införandet av lagen gjordes bedömningen (a. prop. s. 57) att regleringen skulle leda till en ökad arbetsbelastning för Ă„klagarna och domstolarna samt att ocksĂ„ polisen kunde fĂ„ en ökad arbets- börda. Antalet Ă€renden om tilltrĂ€desförbud och övertrĂ€delser av förbuden antogs dock bli begrĂ€nsat. Dessutom framhölls att efter- som lagens frĂ€msta syfte var att förebygga idrottsanknuten brotts- lighet, som ofta var av allvarligt slag, torde regleringen i förlĂ€ng- ningen kunna medföra en minskning i polisens, Ă„klagarnas och domstolarnas arbete med sĂ„dan brottslighet. Ökningen av arbets- bördan bedömdes kunna finansieras inom befintliga resurser.

Genom lagÀndring Är 2009 blev det möjligt för Äklagaren att med- dela ett interimistiskt beslut om tilltrÀdesförbud (prop. 2008/09:78).

304

SOU 2013:38 KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

Även övertrĂ€delse av ett interimistiskt tilltrĂ€desförbud medför straffansvar. I samma lagstiftningsĂ€rende gavs polismyndigheten befogenhet att ansöka om tilltrĂ€desförbud. SĂ„dan initiativrĂ€tt tillkom enligt den ursprungliga regleringen dels den idrottsorgani- sation som anordnade idrottsarrangemanget som förbudet avsĂ„g att skydda och dels berört specialidrottsförbund inom Sveriges Riks- idrottsförbund.

Utredningen Nationell samordning mot brottslighet i samband med idrottsarrangemang (Ku 2011:03) föreslÄr i delbetÀnkandet Mindre vÄld för pengarna, SOU 2012:2, bl.a. att omrÄdet för till- trÀdesförbudet ska utvidgas till att Àven omfatta ett visst omrÄde utanför arenan och att tilltrÀdesförbudet ska gÀlla flera sporter Àn i dag samt att straffskalan för övertrÀdelse av tilltrÀdesförbudet ska höjas till fÀngelse i högst ett Är. Vidare föreslÄs att tilltrÀdesför- budet ska kunna gÀlla för en tid om högst tre Är (a. bet. s. 153). I betÀnkandet föreslÄs Àven att det i lagen ska tillkomma ett nytt 2 kap. som ska ge möjlighet att föra ett gemensamt nationellt register över personer med tilltrÀdesförbud och arrangörsavstÀng- ning (a. bet. s. 159). Förslagen i delbetÀnkandet innebÀr en utvidg- ning av det straffsanktionerade omrÄdet.

Upploppen i Göteborg i juni 2001, i samband med Europeiska rÄdets möte dÀr, var upprinnelsen till att det Är 2006 infördes en straffsanktionerad reglering om maskeringsförbud, nÀmligen lagen om förbud mot maskering i vissa fall. I förarbetena till lagen (prop. 2005/06:11 s. 36) anfördes att ett maskeringsförbud pÄ goda grunder kunde förvÀntas leda till att ordningsstörningar i form av vÄld, skadegörelse och annan kriminalitet vid eller i anslutning till demonstrationer och manifestationer minskade och dÀrigenom bidra till att medborgarna i högre grad vÄgade och ville utnyttja demon- strations- och mötesfriheterna. Enligt regeringen talade dÀrför övervÀgande skÀl för införande av ett förbud mot maskering.

I lagen föreskrivs att den som pÄ allmÀn plats deltar i en allmÀn sammankomst enligt ordningslagen, som utgör demonstration eller som annars hÄlls för överlÀggning, opinionsyttring eller upplysning i allmÀn eller enskild angelÀgenhet, inte fÄr helt eller delvis tÀcka ansiktet pÄ ett sÀtt som försvÄrar identifikation, om det vid samman- komsten uppkommer en störning av den allmÀnna ordningen eller en omedelbar fara för en sÄdan störning. Detsamma gÀller den som pÄ allmÀn plats deltar i en folksamling, som inte utgör allmÀn sammankomst eller offentlig tillstÀllning enligt ordningslagen, om

305

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

folksamlingen genom sitt upptrÀdande stör den allmÀnna ord- ningen eller utgör en omedelbar fara för denna.

Förbudet gÀller inte den som tÀcker ansiktet av religiösa skÀl. Vidare kan anordnare av allmÀn sammankomst, som omfattas av maskeringsförbudet, ansöka om tillstÄnd enligt ordningslagen för deltagare i sammankomsten att helt eller delvis tÀcka ansiktet. Deltagare som fÄtt sÄdant tillstÄnd omfattas sÄledes inte heller av förbudet.

I det ovan nÀmnda delbetÀnkandet Mindre vÄld för pengarna, SOU 2012:23, föreslÄs att maskeringsförbudet ska utvidgas till att gÀlla Àven vid offentliga tillstÀllningar, t.ex. vid idrottsarrangemang, pÄ inhÀgnad plats eller i dess nÀrhet (a. bet. s. 167).

I lagens straffbestÀmmelse (2 §) stadgas böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader för den som uppsÄtligen bryter mot maskerings- förbudet. Ringa fall Àr undantagna frÄn straffansvar.

Maskeringsförbudet bedömdes initialt medföra marginellt ökade kostnader för det allmÀnna, sÄsom polis-, Äklagare- och domstols- vÀsende. PÄ sikt ansÄgs dÀremot reglerna kunna medföra en sam- hÀllsekonomisk vinst genom förebyggande av allvarliga ordnings- störningar och kriminalitet (a. prop. s. 48).

I fÀngelselagen finns bestÀmmelser om verkstÀllighet av fÀngelse i kriminalvÄrdsanstalt. Vid ikrafttrÀdandet Är 2011 (prop. 2009/10:135) ersatte den lagen (1974:203) om kriminalvÄrd i anstalt.

FÀngelselagen innehÄller straffbestÀmmelser som i sak motsvarar de straffbestÀmmelser som fanns i den Àldre lagen. Enligt ett straffstadgande ska den som olovligen överlÀmnar eller försöker överlÀmna vapen eller andra farliga föremÄl till en intagen dömas till böter eller fÀngelse i högst ett Är (15 kap. 1 §). I lagen finns ocksÄ bestÀmmelser om ansvar bl.a. för den som till en intagen lÀmnar alkohol eller annat berusningsmedel (15 kap. 2 §). StraffbestÀmm- elserna i fÀngelselagen ska bara tillÀmpas om gÀrningen inte Àr belagd med strÀngare straff i BrB.

SpecialstraffrÀttsliga bestÀmmelser pÄ omrÄdet allmÀn ordning och sÀkerhet finns ocksÄ i lagen (1974:191) om bevakningsföretag, lagen (1983:1097) med vissa bestÀmmelser om larmanlÀggningar m.m., förordningen (1958:272) om tjÀnstekort och lagen (1932:242) om skyldighet i vissa fall att tillhandahÄlla förnödenheter m.m. för ordningsmaktens behov. Dessa författningar redovisas i korthet nedan.

År 1974 tillkom lagen om bevakningsföretag (prop. 1974:39), som syftar till att sĂ€kerstĂ€lla samhĂ€llets insyn i och kontroll över verksamhet som bedrivs av företag som yrkesmĂ€ssigt Ă„tar sig att

306

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

utföra bevakningsuppgifter för annans rÀkning. Lagen ersatte kun- görelsen (1951:640) om auktorisation av enskilda bevakningsföretag, som innehöll regler om frivillig auktorisation, och innebar en ny- kriminalisering.

Genom lagen infördes krav pÄ att alla bevakningsföretag ska vara auktoriserade och att all personal i bevakningsföretag ska vara godkÀnd för anstÀllning i sÄdant företag. Det Àr straffbelagt med böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader att uppsÄtligen eller av oaktsamhet bedriva verksamhet som regleras i lagen utan auktorisa- tion och att vid fullgörande av upplysningsskyldighet mot lÀns- styrelsen lÀmna osann uppgift (14 §).

Lagen med vissa bestÀmmelser om larmanlÀggningar m.m. som trÀdde i kraft Är 1984, syftar till att minska polisens olÀgenheter av obefogade larm frÄn larmanlÀggningar, som Àr inrÀttade för att skydda mot brottsliga angrepp (prop. 1982/83:163). NÀr lagen infördes utgjorde den en nyreglering och dess straffbestÀmmelse innebar en nykriminalisering.

Enligt lagen krÀvs tillstÄnd av polismyndigheten för att fÄ bedriva larminstallationsverksamhet. Staten och företag som avses i lagen om bevakningsföretag Àr dock undantagna frÄn tillstÄnds- kravet. Om förutsÀttningarna för tillstÄnd inte lÀngre föreligger fÄr polismyndigheten Äterkalla tillstÄndet. Bevakningsföretag fÄr i motsvarande fall förbjudas att bedriva larminstallationsverksamhet.

I lagen stadgas böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader för den som bedriver larminstallationsverksamhet utan föreskrivet tillstÄnd eller bryter mot ett förbud mot att bedriva sÄdan verksamhet (11 §).

Enligt förordningen om tjÀnstekort, som trÀdde i kraft Är 1959, fÄr tjÀnstekort utfÀrdas för den som tjÀnstgör vid eller innehar uppdrag för statligt eller kommunalt organ och som för sina tjÀnsteÄliggan- den regelmÀssigt behöver kunna styrka sin identitet eller tjÀnste- stÀllning. Förordningen innehÄller tvÄ straffstadganden (12 §). Enligt det ena föreskrivs böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader för den som skaffar sig tjÀnstekort i annans namn eller som annars lÀmnar oriktig eller vilseledande uppgift för att erhÄlla sÄdan hand- ling. Straffbudet Àr subsidiÀrt till BrB. I lagens andra straffstadgande föreskrivs böter för den som underlÄter att ÄterstÀlla tjÀnstekort i vissa fall, t.ex. nÀr ett tjÀnstekort har Äterkallats eller nÄgon uppgift som förekommer pÄ kortet har Àndrats, och för den som underlÄter att anmÀla till den utfÀrdande myndigheten att ett tjÀnstekort har kommit bort.

307

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

Lagen om skyldighet i vissa fall att tillhandahÄlla förnödenheter m.m. för ordningsmaktens behov har varit i kraft sedan Är 1932 (prop. 1932:179). Enligt lagen fÄr polismyndigheten, om det av sÀrskilda skÀl behövs dÄ polisstyrka dras samman för att upprÀtt- hÄlla ordningen, förordna att Àgare och innehavare av förnöden- heter, transportmedel, rum för personal och annat som Àr absolut nödvÀndigt för polisverksamheten och som inte tillrÀckligt fort kan anskaffas pÄ annat sÀtt, ska vara skyldiga att pÄ begÀran av polis- befÀl mot full ersÀttning tillhandahÄlla vad som begÀrs (1 §). Att vÀgra eller försumma att fullgöra sÄdan anfordran Àr straffbelagt med böter (5 §).

4.45UtlÀnningslagstiftning

I utlÀnningslagen (2005:716) finns bestÀmmelser bl.a. om villkor för att en utlÀnning ska fÄ resa in i, vistas och arbeta i Sverige, och om avvisning och utvisning av utlÀnningar. Regleringen har i stor utstrÀckning sin bakgrund i frÀmst EU-reglering pÄ omrÄdet, men Àven i internationella konventioner.

NÀr utlÀnningslagen trÀdde i kraft Är 2006 (prop. 2004/05:170), ersatte den 1989 Ärs utlÀnningslag (1989:529), vilken i sin tur hade ersatt 1980 Ärs utlÀnningslag (1980:376). Före Är 1980 gÀllde ut- lÀnningslagen (1954:193).

Vid upphÀvandet av 1989 Ärs lag överfördes den lagens straff- bestÀmmelser i huvudsak oförÀndrade till den nuvarande utlÀnnings- lagen. Under det femtontal Är som den Àldre lagen hade varit i kraft hade dock en klar vidgning skett av det omrÄde som straffbelades i den.

I utlĂ€nningslagen finns nio paragrafer som innehĂ„ller straff- bestĂ€mmelser (20 kap. 1–9 §§).

Enligt det inledande straffstadgandet kan en utlĂ€nning som uppsĂ„tligen eller av oaktsamhet uppehĂ„ller sig i Sverige utan före- skrivet tillstĂ„nd och utan att ha ansökt om sĂ„dant tillstĂ„nd dömas till böter (20 kap. 1 §). Betydligt strĂ€ngare straff – fĂ€ngelse i högst ett Ă„r eller, om brottet Ă€r ringa, böter – föreskrivs i den följande straffbestĂ€mmelsen för en utlĂ€nning som uppsĂ„tligen uppehĂ„ller sig i Sverige fast han eller hon enligt ett verkstĂ€llt beslut om utvisning inte har haft rĂ€tt att Ă„tervĂ€nda hit (20 kap. 2 §). Enligt bĂ„da straffbestĂ€mmelserna gĂ€ller att i ringa fall ska Ă„tal inte vĂ€ckas annat Ă€n om det Ă€r motiverat frĂ„n allmĂ€n synpunkt. I lagen stadgas vidare

308

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

bötesstraff för en utlÀnning som uppsÄtligen eller av oaktsamhet har anstÀllning eller bedriver verksamhet som krÀver arbetstillstÄnd, utan att ha sÄdant tillstÄnd (20 kap. 3 §). Straffansvar föreskrivs ocksÄ för en utlÀnning som uppsÄtligen pÄ ett otillÄtet sÀtt passerar en yttre grÀns enligt Schengenkonventionen (20 kap. 4 §). Straffet för sÄdant brott Àr böter eller fÀngelse i högst ett Är.

Flera av straffbestĂ€mmelserna i utlĂ€nningslagen upptar strĂ€nga straff. Enligt bestĂ€mmelserna om mĂ€nniskosmuggling och grov mĂ€nniskosmuggling (20 kap. 8 §), som stadgar straffansvar för den som uppsĂ„tligen hjĂ€lper en utlĂ€nning att olovligen komma in i eller passera Sverige eller vissa andra lĂ€nder, Ă€r straffet fĂ€ngelse i högst tvĂ„ Ă„r respektive fĂ€ngelse i lĂ€gst sex mĂ„nader och högst sex Ă„r. Det finns ocksĂ„ en sĂ€rskild straffskala för ringa brott. Motsvarande straff- skalor gĂ€ller enligt bestĂ€mmelserna om organiserande av mĂ€nnisko- smuggling och grovt organiserande av mĂ€nniskosmuggling (20 kap. 9 §), som straffbelĂ€gger att i vinstsyfte planlĂ€gga eller organisera verksamhet som Ă€r inriktad pĂ„ att frĂ€mja att utlĂ€nningar reser till Sverige utan pass eller de tillstĂ„nd som krĂ€vs för inresa i Sverige. Dessutom kan den som, i vinstsyfte, uppsĂ„tligen hjĂ€lper en utlĂ€nning att olovligen uppehĂ„lla sig i Sverige, dömas till fĂ€ngelse i högst tvĂ„ Ă„r (20 kap. 7 §). Är omstĂ€ndigheterna mildrande ska dock dömas till böter. Även försök och förberedelse till vissa av de hĂ€r berörda brotten Ă€r straffbelagda.

Utöver vad som redovisats ovan, omfattar kriminaliseringen i utlÀnningslagen ocksÄ uppsÄtlig eller oaktsam underlÄtenhet att fullgöra viss anmÀlningsskyldighet och vissa fall av medvetet oriktigt uppgiftslÀmnande m.m. (20 kap. 6 §). Straffet Àr böter eller, om omstÀndigheterna Àr försvÄrande, fÀngelse i högst sex mÄnader. Dessutom finns en bestÀmmelse om straffansvar för den som upp- sÄtligen eller av oaktsamhet har en utlÀnning i sin tjÀnst fastÀn utlÀnningen inte har föreskrivet arbetstillstÄnd (20 kap. 5 §). Det straff som föreskrivs Àr böter eller, nÀr omstÀndigheterna Àr för- svÄrande, fÀngelse i högst ett Är.

UtlÀnningslagen innehÄller ocksÄ bestÀmmelser om sanktions- avgifter.

År 1983 infördes i den dĂ„varande utlĂ€nningslagen regler om sĂ€rskild avgift vid olaga anstĂ€llning av utlĂ€nning (prop. 1981/82:146), vilka har överförts i stort sett oförĂ€ndrade till den nuvarande lagen (20 kap. 12–14 §§, se prop. 2004/05:170 s. 351). Bakgrunden till reformen var att det straffrĂ€ttsliga sanktionssystemet inte hade visat sig vara sĂ€rskilt effektivt. En ekonomisk sanktion bedömdes

309

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

öka möjligheterna att komma till rÀtta med bruket att anstÀlla utlÀnningar och de problem som detta medförde. Reglerna om sÀrskild avgift avsÄgs i första hand fÄ preventiv effekt, men de skulle ocksÄ hjÀlpa samhÀllet att dra in de vinster som brotten kunde ha medfört (se prop. 1981/82:146 s. 49 ff.). Eftersom bestÀm- melserna om sÀrskild avgift skulle komplettera den ovan beskrivna bestÀmmelsen om straff för den som anstÀller en arbetstagare utan föreskrivet arbetstillstÄnd, skedde inte nÄgon avkriminalisering med anledning av tillkomsten av den nya sanktionen. SÀrskild avgift kan sÄledes pÄföras parallellt med att straffansvar utdöms.

SÀrskild avgift ska tas ut av en fysisk eller juridisk person som har en utlÀnning i sin tjÀnst fastÀn utlÀnningen inte har arbets- tillstÄnd. Det uppstÀlls sÄledes inte nÄgot krav pÄ att övertrÀdelsen ska ha skett uppsÄtligen eller av oaktsamhet. Avgiften utgör för varje utlÀnning hÀlften av prisbasbeloppet som gÀllde nÀr över- trÀdelsen upphörde. Har övertrÀdelsen pÄgÄtt under en lÀngre tid Àn tre mÄnader, utgör avgiften i stÀllet hela prisbasbeloppet. Avgiften fÄr jÀmkas, om sÀrskilda skÀl talar för det. Det Àr allmÀn domstol som, pÄ ansökan av allmÀn Äklagare, prövar om sÀrskild avgift ska tas ut.

UtlĂ€nningslagen innehĂ„ller Ă€ven bestĂ€mmelser om sĂ€rskild avgift för transportörer (19 kap. 5–8 §§). BestĂ€mmelserna infördes Ă„r 2004 (prop. 2003/04:50) i den tidigare utlĂ€nningslagen för att sanktionera regler som samtidigt infördes om transportörers skyldig- het att kontrollera bl.a. att utlĂ€nningar innehade pass och andra tillstĂ„ndshandlingar som krĂ€vdes för att resa in i landet. Lag- Ă€ndringarna hade sin bakgrund i ett EU-direktiv (2001/51/EG). BestĂ€mmelserna överfördes oförĂ€ndrade till den nuvarande ut- lĂ€nningslagen.

Enligt bestÀmmelserna ska sÀrskild avgift tas ut av transportör som inte fullgjort sin i lagen föreskrivna kontrollskyldighet, om beslut om avvisning meddelats pÄ grund av att utlÀnningen saknar pass eller de tillstÄnd som krÀvs för inresa och beslutet vunnit laga kraft eller verkstÀllts trots att det inte vunnit laga kraft. Avgiften uppgÄr till högst 46 000 kr för varje utlÀnning. Om transportören har haft skÀlig anledning att anta att utlÀnningen hade rÀtt att resa in i Sverige eller det framstÄr som uppenbart oskÀligt att ta ut avgiften, ska dock inte avgift tas ut. FrÄgan om transportören ska betala avgift prövas av den myndighet som ska verkstÀlla avvis- ningen. Beslut om sÀrskild avgift kan överklagas till allmÀn förvalt- ningsdomstol.

310

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

År 2006 (prop. 2005/06:129) infördes med anledning av ytter- ligare ett EU-direktiv (2004/82/EG) bestĂ€mmelser om skyldighet för transportörer att lĂ€mna uppgift om passagerare. Även dessa bestĂ€mmelser sanktioneras med en sĂ€rskild avgift. Avgiften uppgĂ„r till högst 46 000 kr för varje flygning som har gjorts utan att trans- portören har fullgjort sin uppgiftsskyldighet. Avgiftsskyldighet föreligger inte om transportören visar att underlĂ„tenheten inte beror pĂ„ fel eller försummelse eller om uttagande av avgift Ă€r uppenbart oskĂ€ligt. Det Ă€r den polismyndighet som har begĂ€rt de aktuella uppgifterna som prövar frĂ„gan om en avgift ska tas ut av transportören. Beslutet kan överklagas till allmĂ€n förvaltnings- domstol.

I betÀnkandet EU:s direktiv om sanktioner mot arbetsgivare, SOU 2010:63, föreslÄr Sanktionsutredningen bl.a. att det omrÄde som straffbelÀggs i 20 kap. 5 § ska utvidgas för att uppfylla de krav som uppstÀlls i Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2009/52/EG om minimistandarder för sanktioner och ÄtgÀrder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt.

År 1989 fördes vissa regler, som dessförinnan hade funnits i utlĂ€nningslagen, över till en sĂ€rskild lag, lagen (1989:532) om till- stĂ„nd för anstĂ€llning pĂ„ fartyg (prop. 1988/89:86). Reglerna innebĂ€r att en utlĂ€nning mĂ„ste ha anstĂ€llningstillstĂ„nd för att inneha befattning pĂ„ svenskt fartyg i utrikes trafik. FrĂ„n kravet pĂ„ anstĂ€ll- ningstillstĂ„nd görs flera undantag, bl.a. för utlĂ€nning som har permanent uppehĂ„llstillstĂ„nd i Sverige eller Ă€r medborgare i Dan- mark, Finland, Island eller Norge och för annan utlĂ€nning som Ă€r medborgare i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbets- omrĂ„det(EES).

Det Àr straffbelagt att ha en utlÀnning i sin tjÀnst trots att utlÀn- ningen inte har föreskrivet anstÀllningstillstÄnd (4 §). Endast upp- sÄtliga brott omfattas av straffansvaret. Straffet Àr böter eller, nÀr omstÀndigheterna Àr försvÄrande, fÀngelse i högst ett Är.

Fysisk eller juridisk person som har en utlÀnning i sin tjÀnst, trots att denne inte har föreskrivet anstÀllningstillstÄnd, ska enligt lagen erlÀgga en sÀrskild avgift (5 §). Reglerna motsvarar de ovan beskrivna bestÀmmelserna i utlÀnningslagen om uttagande av sÀr- skild avgift vid olaga anstÀllning av utlÀnning.

Lagen (1991:572) om sÀrskild utlÀnningskontroll syftar frÀmst till att förhindra att terroristdÄd utförs eller planeras i Sverige. Den ersatte vid ikrafttrÀdandet Är 1991 (prop. 1990/91:118) terrorist- lagen (1989:530) och en bestÀmmelse i utlÀnningslagen (1989:529).

311

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

Lagen ger möjlighet att utvisa en utlÀnning ur landet om det Àr sÀrskilt pÄkallat av hÀnsyn till rikets sÀkerhet eller om det, med hÀnsyn till vad som Àr kÀnt om utlÀnningens tidigare verksamhet och övriga omstÀndigheter, kan befaras att han eller hon kommer att begÄ eller medverka till terroristbrott eller vissa osjÀlvstÀndiga former av sÄdant brott (1 §). Ett beslut om utvisning ska förenas med förbud för utlÀnningen att utan tillstÄnd av regeringen Äter- vÀnda till Sverige (4 §).

Lagen ger vidare möjlighet att i vissa fall, t.ex. om ett utvisnings- beslut inte kan verkstĂ€llas pĂ„ grund av inhibition eller ett tids- begrĂ€nsat uppehĂ„llstillstĂ„nd, Ă„lĂ€gga en utlĂ€nning att pĂ„ vissa tider anmĂ€la sig hos en polismyndighet (11–11 a §§ och 14 §).

De straffbestĂ€mmelser som finns i lagen, 23–24 §§, hade mot- svarigheter sĂ„vĂ€l i terroristlagen som i lagstiftning som föregick den. Endast uppsĂ„tliga gĂ€rningar straffbelĂ€ggs. Till de straffbara gĂ€rningarna hör bl.a. att hjĂ€lpa en utlĂ€nning, som Ă€r underkastad förbud att Ă„tervĂ€nda till Sverige, att komma in i landet, liksom försök och förberedelse till sĂ„dant brott. Vidare omfattar kriminali- seringen att hindra eller försöka hindra verkstĂ€llighet av ett beslut om utvisning enligt lagen och att bryta mot föreskriven anmĂ€l- ningsplikt. Det straff som föreskrivs Ă€r fĂ€ngelse i högst ett Ă„r eller, nĂ€r omstĂ€ndigheterna Ă€r mildrande, böter.

Även en utlĂ€nning som uppehĂ„ller sig i Sverige fast han eller hon enligt ett verkstĂ€llt beslut om utvisning enligt lagen inte haft rĂ€tt att Ă„tervĂ€nda hit, kan dömas till fĂ€ngelse i högst ett Ă„r. För ringa fall stadgas böter och dĂ„ gĂ€ller dessutom att Ă„tal inte fĂ„r vĂ€ckas annat Ă€n om det Ă€r pĂ„kallat frĂ„n allmĂ€n synpunkt.

4.46Tryckfrihet och yttrandefrihet

NÀr det gÀller tryckfrihet och yttrandefrihet finns det grundlags- fÀsta straffbestÀmmelser i tryckfrihetsförordningen och i yttrande- frihetsgrundlagen. Dessutom finns det specialstraffrÀttsliga bestÀm- melser pÄ omrÄdet i lagen (1991:1559) med föreskrifter pÄ tryckfri- hetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens omrÄde och i offent- lighets- och sekretesslagen (2009:400).

Tryckfrihetsförordningen (TF), som har varit i kraft sedan Är 1950, Àr uppbyggd pÄ ett antal fundament: censurförbud (förbud mot att skrifter underkastas förhandsgranskning innan de publiceras), etableringsfrihet (rÀtt för vem som helst att ge ut tryckta skrifter),

312

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

sÀrskilt tryckfrihetsansvar (formell placering av hela ansvaret för tryckfrihetsbrott pÄ endast en person, s.k. ensamansvar), meddelar- frihet (rÀtt att lÀmna meddelande, sÄvÀl anonymt som öppet, för offentliggörande i tryckt skrift), kÀllskydd eller anonymitetsskydd (skydd för den som utan att framtrÀda öppet meddelar sig med eller pÄ annat sÀtt medverkar i massmedia), processuell sÀrreglering i form av juryrÀttegÄng m.m., exklusivitetsgrundsatsen (se om denna nedan) och offentlighetsprincipen (rÀtten att ta del av all- mÀnna handlingar).

Med exklusivitetsgrundsatsen avses att TF Àr exklusiv straff- och processlag pÄ tryckfrihetsomrÄdet. Straff och andra sanktioner med anledning av innehÄllet i tryckt skrift eller i anledning av med- delande för publicering i tryckt skrift fÄr sÄledes inte utmÀtas annat Àn enligt TF och i den processuella ordning som TF föreskriver (1 kap. 3).

I tvÄ paragrafer i TF föreskrivs att vissa gÀrningar, om de begÄs genom tryckt skrift och Àr straffbara enligt allmÀn lag, ska anses sÄsom tryckfrihetsbrott. Den ena paragrafen (7 kap. 4 §) innehÄller fullstÀndiga brottsbeskrivningar, vilka i stort sett nÀra ansluter sig till motsvarande stadganden i BrB. Brotten som rÀknas upp Àr bl.a. högförrÀderi, spioneri, uppror, hets mot folkgrupp, olaga vÄlds- skildring, förtal, olaga hot och övergrepp i rÀttssak. Den andra paragrafen (7 kap. 5 §) innehÄller inga fullstÀndiga brottsbeskriv- ningar, utan grÀnsen för det straffbara omrÄdet Àr nÀrmare bestÀmd genom föreskrifter i vanlig lag (offentlighets- och sekretesslagen samt BrB). Samtliga tryckfrihetsbrott som hÀr rÀknas upp innebÀr otillÄtet offentliggörande. Som exempel kan nÀmnas uppsÄtligt offentliggörande av allmÀn handling som inte Àr tillgÀnglig för envar, om den som Àr ansvarig för skriften har fÄtt tillgÄng till handlingen i allmÀn tjÀnst, under utövande av tjÀnsteplikt eller i dÀrmed jÀmförligt förhÄllande.

BestÀmmelserna om tryckfrihetsbrott innehÄller inga egna stadganden om straff. I stÀllet föreskrivs i TF (7 kap. 6 §) att vad i lag Àr stadgat angÄende pÄföljd för brott, som avses i de bÄda ovan redovisade paragraferna, ska gÀlla ocksÄ dÄ brottet Àr att anse som tryckfrihetsbrott.

TF innehĂ„ller sĂ€rskilda regler om vem det straffrĂ€ttsliga ansvaret för tryckfrihetsbrott kan riktas mot (8 kap). Ansvaret kan i princip bara drabba en person och utkrĂ€vs i första hand av den som stĂ„r brottet nĂ€rmast. Kan denne inte Ă„talas, utkrĂ€vs ansvar subsidiĂ€rt av den som stĂ„r honom eller henne nĂ€rmast i ”ansvarskedjan”. Det

313

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

finns varsin ”ansvarskedja” för de skilda slag av skrifter som TF rĂ€knar med, periodisk och icke periodisk skrift. Ansvaret vilar i första hand pĂ„ utgivaren nĂ€r det gĂ€ller periodiska skrifter och pĂ„ författaren nĂ€r det gĂ€ller icke periodiska skrifter. Enligt en sĂ€rskild bestĂ€mmelse (8 kap. 12 §) fingeras uppsĂ„t alltid föreligga hos den ansvarige. GĂ€rningsmannaansvaret Ă€r alltsĂ„ artificiellt. Justitie- kanslern Ă€r ensam Ă„klagare i mĂ„l om tryckfrihetsbrott (9 kap. 2 §).

I anslutning till regleringen om tryckfrihetsbrott upptar TF ocksÄ bestÀmmelser om s.k. meddelarbrott (7 kap. 3 §). BestÀm- melserna innebÀr att, trots den principiella meddelarfrihet som gÀller enligt TF, kan bl.a. meddelare, författare och annan upphovs- man som inte sjÀlv Àr tryckfrihetsansvarig, i nÄgra undantagsfall Ätalas för begÄngna brott. Det handlar om vissa grövre brott mot rikets sÀkerhet samt vissa brott mot handlingssekretess och tystnads- plikt. Liksom för tryckfrihetsbrotten gÀller för meddelarbrotten ett krav pÄ dubbel kriminalisering, dvs. gÀrningarna ska anges som straffbara bÄde i TF och i allmÀn lag. BestÀmmelserna om med- delarbrott innehÄller inte nÄgra egna föreskrifter om straff. NÀr det gÀller meddelarbrott kan, utöver Justitiekanslern, Àven Justitie- ombudsmannen i vissa fall vara Äklagare (9 kap. 2 §).

MÄl om ansvar för tryckfrihetsbrott eller meddelarbrott hÀnförs till de s.k. tryckfrihetsmÄlen, för vilka det i TF finns sÀrskilda processuella regler (12 kap.). Exempelvis ska, sÄvida inte bÀgge parter avstÄr frÄn att begÀra det, rÀttegÄngen ske under medverkan av jury.

Utöver straffbestĂ€mmelserna om tryckfrihetsbrott och med- delarbrott upptar TF ett antal spridda straffbestĂ€mmelser. De avser olika Ă„tgĂ€rder som hör samman med tryckta skrifter, men som inte har nĂ„got direkt samband med innehĂ„llet i skrifterna. Brotten brukar ges samlingsbeteckningen ”ordningsförseelser”. MĂ„l om ansvar för sĂ„dana brott handlĂ€ggs inte som tryckfrihetsmĂ„l, utan som ”vanliga” brottmĂ„l. De sĂ€rskilda ansvarighetsreglerna för tryckfrihetsbrott gĂ€ller inte, utan det Ă€r den verklige gĂ€rnings- mannen som ska Ă„talas. Åtal beslutas dock av Justitiekanslern eller, i vissa fall, av Justitieombudsmannen (9 kap. 2 §).

StraffbestĂ€mmelserna avser bl.a. övertrĂ€delser av anonymitets- skyddsreglerna och förbuden mot efterforskning och repressalier (3 kap. 5 §), underlĂ„tenhet av tryckaren att förse skrift med ur- sprungsuppgifter (4 kap. 5 §), vissa förseelser av Ă€gare eller utgivare av periodisk skrift (5 kap. 12–14 §§) och spridning av skrift som

314

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

saknar korrekta ursprungsuppgifter eller som beslagtagits, konfis- kerats eller belagts med utgivningsförbud (6 kap. 3 §).

Det subjektiva kravet för ansvar för brotten varierar. I vissa fall Àr ansvaret t.o.m. strikt. Straffskalan omfattar i de flesta fallen böter eller fÀngelse i högst ett Är. Vissa straffskalor upptar dock enbart böter eller penningböter.

En sÀrskild ÄtalsbestÀmmelse gÀller för brott mot anonymitets- reglerna (3 kap. 5 §). AllmÀnt Ätal för sÄdant brott fÄr vÀckas endast om mÄlsÀganden anmÀlt brottet till Ätal.

Avslutningsvis ska nÀmnas att BrB:s medverkansregler inte Àr tillÀmpliga pÄ kriminaliseringar enligt TF, vare sig det rör sig om tryckfrihetsbrott eller andra brott.

Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) trÀdde i kraft Är 1992. Lagen innebÀr att de tryckfrihetsrÀttsliga principerna i möjligaste mÄn har utstrÀcks till att gÀlla Àven för vissa andra yttrandeformer Àn tryckta skrifter. De medier som i dag omfattas av YGL Àr ljudradio, tele- vision och vissa liknande överföringar, offentliga uppspelningar ur en databas samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar (1 kap. 1 §).

YGL:s reglering av det straffrĂ€ttsliga ansvaret liknar i huvudsak den som finns i TF. Samma gĂ€rningar som i TF anges som tryck- frihetsbrott, ska enligt YGL anses som yttrandefrihetsbrott, om de begĂ„s i ett radioprogram eller en teknisk upptagning och Ă€r straffbara enligt lag (5 kap. 1 §). Ansvaret för yttrandefrihetsbrott Ă€r – i likhet med vad som gĂ€ller för tryckfrihetsbrott – exklusivt, succesivt och artificiellt. Förstahandsansvaret vilar pĂ„ en sĂ€rskilt utsedd utgivare.

YGL upptar vidare en motsvarighet till TF:s straffbestÀmmelse om s.k. meddelarbrott (5 kap. 3 §). MÄl om ansvar för yttrande- frihetsbrott eller meddelarbrott handlÀggs som yttrandefrihetsmÄl, för vilka sÀrskilda processuella regler gÀller.

Slutligen finns i YGL Àven straffbestÀmmelser som avser s.k.

”ordningsförseelser”, t.ex. övertrĂ€delser av anonymitetsskydds- reglerna och förbuden mot efterforskning och repressalier samt underlĂ„tenhet av utgivare att förse tekniska upptagningar med sitt namn (2 kap. 5 §, 3 kap. 13 § och 15 § samt 4 kap. 6 §). För sĂ„dana brott gĂ€ller de ”vanliga” brottmĂ„lsreglerna, med undantag för att

Ă„tal beslutas av Justitiekanslern eller, i vissa fall, Justitieombuds- mannen.

Yttrandefrihetskommittén, som den 23 augusti 2012 lÀmnade slutbetÀnkandet En översyn av tryck- och yttrandefrihetslagen,

315

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

SOU 2012:55, har bl.a. haft i uppdrag att se över om skyddet för den enskildes integritet och privatliv i TF och YGL bör stÀrkas genom en straffbestÀmmelse om integritetsskydd. Kommittén anförde i betÀnkandet att det inte behövs en sÀrskild bestÀmmelse om integritetsskydd i TF och YGL, men att det finns skÀl för regeringen att övervÀga en sÄdan straffbestÀmmelse utanför det grundlagsskyddade omrÄdet (a. bet. s. 433).

Lagen med föreskrifter pÄ tryckfrihetsförordningens och yttrande- frihetsgrundlagens omrÄde, som trÀdde i kraft Är 1992, innehÄller tillÀmpningsföreskrifter till TF och YGL. Vissa av föreskrifterna Àr straffsanktionerade (se 3 kap. 25 § och 30 § samt 5 kap. 9 §). Till de gÀrningar som straffbelÀggs i lagen hör bl.a. att uppsÄtligen eller av oaktsamhet bryta mot bestÀmmelser om skyldighet att bevara exemplar av tryckt skrift, inspelningar m.m. För de flesta brotten föreskrivs böter eller fÀngelse i högst ett Är. Justitiekanslern Àr ensam Äklagare i mÄl om ansvar för brott enligt lagen.

Offentlighets- och sekretesslagen infördes Ă„r 2009. I lagen finns bl.a. bestĂ€mmelser om handlingsoffentlighet hos vissa privatrĂ€tts- liga organ (2 kap. 3–4 §§), vilka kompletteras med bestĂ€mmelser om meddelarfrihet och meddelarskydd för anstĂ€llda och uppdrags- tagare hos sĂ„dana organ (13 kap. 2 §). De allvarligaste övertrĂ€del- serna av sistnĂ€mnda bestĂ€mmelser Ă€r straffbelagda (14 kap. 1 §). Det handlar om övertrĂ€delser av efterforskningsförbudet och övertrĂ€delser av repressalieförbudet genom avskedande, uppsĂ€g- ning, meddelande av disciplinpĂ„följd eller liknande Ă„tgĂ€rd. Straff- ansvaret omfattar endast uppsĂ„tliga gĂ€rningar. Straffet Ă€r böter eller fĂ€ngelse i högst ett Ă„r.

4.47Skydd mot integritetskrÀnkningar

I det följande redogörs för den straffsanktionering som finns i lagen (1998:150) om allmÀn kameraövervakning, personuppgiftslagen (1998:204), lagen (2007:258) om behandling av personuppgifter i Försvarsmaktens försvarsunderrÀttelseverksamhet och militÀra sÀker- hetstjÀnst, lagen (2007:259) om behandling av personuppgifter i För- svarets radioanstalts försvarsunderrÀttelse- och utvecklingsverksamhet samt lagen (1978:800) om namn och bild i reklam.

Lagen om allmÀn kameraövervakning trÀdde i kraft Är 1998. Den ersatte lagen (1990:484) om övervakningskameror m.m., som i sin

316

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

tur hade ersatt lagen (1977:20) om TV-övervakning. Före 1977 saknades i princip lagstiftning pÄ omrÄdet.

Lagen om TV-övervakning kom till för att stÀrka den enskildes skydd mot integritetskrÀnkningar i samband med övervakning och bevakning med hjÀlp av TV-apparatur (prop. 1975/76:194). Den föreskrev att övervakning inte fick ske dolt och att det krÀvdes tillstÄnd av lÀnsstyrelsen för att en plats som var upplÄten för eller annars nyttjades av allmÀnheten skulle fÄ övervakas. Lagen innehöll en straffbestÀmmelse som stadgade böter för den som uppsÄtligen eller av oaktsamhet bröt mot upplysningsplikten eller tillstÄnds- kravet eller mot vissa föreskrifter som lÀnsstyrelsen meddelat, t.ex. angÄende förvaring och anvÀndning av det upptagna materialet. StraffbestÀmmelsen utgjorde en nykriminalisering.

Syftet med 1990 Ärs lag om övervakningskameror m.m. var frÀmst att anpassa den rÀttsliga regleringen av anvÀndningen av optisk-elektronisk övervakningsutrustning till den tekniska utveck- lingen och att hÄlla ett tillfredsstÀllande skydd mot integritets- krÀnkningar i samband med anvÀndningen av sÄdan utrustning (prop. 1989/90:119). Vid sidan av TV-kameror, som den Àldre lagen hade omfattat, gÀllde 1990 Ärs lag Àven andra optisk-elektro- niska instrument och dÀrmed jÀmförbara utrustningar och appara- tur som anvÀndes för att behandla eller bevara bilder som togs upp av sÄdana instrument och utrustningar. Lagen innebar inte nÄgra genomgripande förÀndringar av regleringen, utan de grundlÀggande principerna om att övervakning av enskilda med kamera i de flesta fall inte fick ske utan deras vetskap och att det som huvudregel krÀvdes tillstÄnd för att fÄ övervaka utrymmen som anvÀndes av allmÀnheten behölls. Den straffbestÀmmelse som togs in i 1990 Ärs lag motsvarade den som hade funnits i den Àldre lagen. Straff- maximum höjdes dock till fÀngelse i högst ett Är samtidigt som ringa fall undantogs frÄn straffbarhet.

Vid tillkomsten av 1998 Ärs lag om allmÀn kameraövervakning angavs syftet med lagen vara att reglera anvÀndningen av kamera- övervakning pÄ ett sÄdant sÀtt att detta hjÀlpmedel för att förhindra brott och minska risken för olyckor kunde utnyttjas pÄ ett effektivt sÀtt samtidigt som ett tillfredsstÀllande skydd mot integritets- krÀnkningar upprÀtthölls (prop. 1997/98:64).

Lagen om allmÀn kameraövervakning bygger pÄ i huvudsak samma principer som den tidigare regleringen. En skillnad mot 1990 Ärs lag Àr att regleringen Àven omfattar avlyssning och upp- tagning av ljud som sker i samband med kameraövervakning.

317

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

Vidare utvidgades genom den nya lagen sÄvÀl rÀtten att bedriva allmÀn kameraövervakning efter tillstÄnd (frÀmst i brottsföre- byggande syfte) som den tillstÄndsfria anvÀndningen. Dessutom infördes reglering av kraven för sÄdan kameraövervakning som Àr tillstÄndsfri. Regleringen innebÀr bl.a. att en anmÀlan ska göras till lÀnsstyrelsen.

Lagens straffbestÀmmelse (26 §) motsvarar vÀsentligen den straffbestÀmmelse som fanns i den Àldre lagen. Straffsanktione- ringen omfattar dock Àven övertrÀdelser av den nya regleringen om anmÀlningsplikt för tillstÄndsfri kameraövervakning.

I betÀnkandet En ny kameraövervakningslag, SOU 2009:87, föreslÄr 2008 Ärs kameraövervakningsutredning att den nuvarande lagen om allmÀn kameraövervakning ska ersÀttas av en ny lag. Syftet Àr att alla bestÀmmelser om allmÀn kameraövervakning, utom privat kameraövervakning, ska samlas i den nya lagen. För nÀrvarande finns det bestÀmmelser om allmÀn kameraövervakning i tvÄ lagar, nÀmligen lagen om allmÀn kameraövervakning och personuppgiftslagen. Utredningen föreslÄr att den nya lagen om kameraövervakning ska gÀlla i stÀllet för personuppgiftslagen och sÄ lÄngt som möjligt vara heltÀckande för kameraövervakning som inte Àr privat eller hemlig. Den föreslagna lagen ska innehÄlla sÀr- skilda bestÀmmelser om kameraövervakning av plats dit allmÀn- heten inte har tilltrÀde och som huvudregel ska tillstÄnd krÀvas för kameraövervakning av plats dit allmÀnheten har tilltrÀde. I betÀn- kandet föreslÄs Àven en rad bestÀmmelser som utredningen anser behövs dels för att stÀrka integritetsskyddet, dels för att Europa- parlamentets och rÄdets direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende pÄ behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sÄdana personuppgifter (det s.k. dataskydds- direktivet) ska uppfyllas pÄ kameraskyddsomrÄdet (a. bet. s. 157 ff.). Den straffbestÀmmelse som föreslÄs i betÀnkandet motsvarar i huvudsak den som i dag stadgas i 26 § lag om allmÀn kamera- övervakning. I den föreslagna straffbestÀmmelsen ska dock det straffsanktionerade omrÄdet utvidgats till att Àven omfatta över- föring av bild- och ljudmaterial som hÀrrör frÄn kameraövervakning till ett tredje land som inte har en adekvat skyddsnivÄ för person- uppgifter (a. bet. s. 226).

Under vÄren 2013 vÀntas regeringen lÀgga en proposition om en ny kameraövervakningslag.

Personuppgiftslagen, som trÀdde i kraft Är 1998, syftar till att skydda mÀnniskor mot att deras personliga integritet krÀnks

318

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

genom behandling av personuppgifter. Lagen ersatte den första regleringen pÄ omrÄdet, datalagen (1973:289), vars straffbestÀm- melser hade utgjort en nykriminalisering nÀr den lagen infördes.

Personuppgiftslagen tillkom mot bakgrund av dels att datalagen hade blivit förÄldrad och dels att den svenska lagstiftningen behövde anpassas till det s.k. dataskyddsdirektivet.

NÀr personuppgiftslagen infördes innehöll den bestÀmmelser om straff för den som lÀmnade osanna uppgifter i information eller anmÀlan enligt lagen. Vidare straffbelades att, i strid med bestÀm- melserna i lagen, behandla kÀnsliga personuppgifter eller uppgifter om lagövertrÀdelser m.m., föra över personuppgifter till tredje land och lÄta bli att göra anmÀlan om behandling till tillsynsmyndig- heten. Kriminaliseringen omfattade bÄde uppsÄtliga och oaktsamma gÀrningar. Det straff som föreskrevs var böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader eller, om brottet var grovt, fÀngelse i högst tvÄ Är.

År 2000 avkriminaliserades ringa fall av brott mot lagen (prop. 1999/2000:11). Bakgrunden till lagĂ€ndringen var bl.a. att det ansĂ„gs finnas övertrĂ€delser som i det enskilda fallet inte framstod som sĂ€rskilt straffvĂ€rda. Dessutom ansĂ„gs den uppmjukning som sam- tidigt skedde av förbudet mot överföring av personuppgifter till tredje land, medföra att det ibland kunde vara svĂ„rt för den personuppgiftsansvarige att pĂ„ förhand avgöra om en överföring var tillĂ„ten eller inte. Det kunde dĂ€rför förutses att det skulle uppkomma situationer dĂ€r det visade sig att den personuppgifts- ansvarige hade gjort en felaktig bedömning, men övertrĂ€delsen av överföringsförbudet inte var sĂ€rskilt klandervĂ€rd.

Det kriminaliserade omrÄdet har ocksÄ pÄverkats av Àndringar som genomfördes Är 2007 (prop. 2005/06:173). DÄ infördes bestÀm- melser som undantar behandling av personuppgifter i ostrukturerat material frÄn de flesta av lagens hanteringsregler (5 a §). Samtidigt gjordes det straffbart att behandla personuppgifter i ostrukturerat material sÄ att den registrerades personliga integritet krÀnks nÀr behandlingen avser kÀnsliga personuppgifter eller personuppgifter om lagövertrÀdelser m.m. eller innebÀr en överföring av person- uppgifter till tredje land utan adekvat skyddsnivÄ.

I samma lagstiftningsÀrende avkriminaliserades oaktsamhet av normalgraden, sÄ att numera endast uppsÄtliga och grovt oakt- samma gÀrningar omfattas av lagens straffsanktionering. I för- arbetena framhölls (a. prop. s. 47 ff.) att det kunde förutses att det med den nya regleringen om behandling av personuppgifter i ostrukturerat material skulle komma att uppstÄ situationer dÀr det

319

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

visade sig att den personuppgiftsansvarige gjort en felaktig bedöm- ning av om behandlingen utförts i ett strukturerat material eller inte, men dÀr övertrÀdelsen inte var sÀrskilt allvarlig. En avkrimi- nalisering av oaktsamhet av normalgraden ansÄgs kunna motverka oskÀliga resultat. Dessutom skulle en sÄdan lagÀndring ligga i linje med hur synen pÄ behovet av straff hade utvecklats efter införandet av personuppgiftslagen. Utvecklingen nÀr det gÀllde övertrÀdelser av personuppgiftslagen eller anslutande registerförfattningar hade nÀmligen gÄtt mot att straff inte var en nödvÀndig reaktion. Det framhölls att om de registrerades integritet krÀnktes eller om de annars led skada kunde de i första hand begÀra skadestÄnd av den personuppgiftsansvarige, oavsett om denne begÄtt en straffbar övertrÀdelse av personuppgiftslagen eller inte.

Lagen om behandling av personuppgifter i Försvarsmaktens försvars- underrÀttelseverksamhet och militÀra sÀkerhetstjÀnst och lagen om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvars- underrÀttelse- och utvecklingsverksamhet innehÄller bestÀmmelser som pÄ respektive lags omrÄde ska tillÀmpas i stÀllet för person- uppgiftslagen. Regleringen i lagarna omfattar Àven straffbestÀmmel- ser (6 kap. 2 § i bÄda lagarna), vilka i huvudsak motsvarar person- uppgiftslagens straffsanktionering.

Lagen om namn och bild i reklam utgjorde en nyreglering nÀr den infördes Är 1979. Genom lagen förbjuds nÀringsidkare att vid marknadsföring av vara, tjÀnst eller annan nyttighet anvÀnda fram- stÀllning i vilken annans namn eller bild utnyttjas utan dennes sam- tycke. Med namn jÀmstÀlls annan beteckning som klart utpekar viss person. För den som uppsÄtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot förbudet stadgas böter (2 §). Genom ett sÀrskilt stadgande utstrÀcks straffansvaret till att omfatta medverkan enligt 23 kap. 4 och 5 §§ BrB. Brott mot lagen fÄr Ätalas av Äklagare endast efter angivelse av mÄlsÀganden eller om Ätal Àr pÄkallat frÄn allmÀn synpunkt (5 §).

4.48Elektroniska anslagstavlor

NÀr lagen (1998:112) om ansvar för elektroniska anslagstavlor infördes (prop. 1997/98:15) utgjorde den en nyreglering. Bakgrunden till lagen var att den snabba framvÀxten av informationstekniken hade gett upphov till nya kommunikationsformer och att grÀnserna mellan olika medier och kommunikationssÀtt delvis hade suddats

320

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

ut. Genom anvÀndande av s.k. elektroniska anslagstavlor, dvs. tjÀnster för elektronisk förmedling av meddelanden, kunde sprid- ning av meddelanden pÄ ett enkelt sÀtt ske till en stor mÀngd personer.

I förarbetena anfördes (a. prop. s 8 f.) att Àven om de elektro- niska anslagstavlorna i allmÀnhet anvÀndes pÄ ett seriöst eller Ätminstone oförargligt sÀtt, sÄ kunde de ocksÄ utnyttjas för att sprida meddelanden med ett innehÄll som typiskt sett var straff- bart. Visserligen omfattades spridning av meddelanden med hjÀlp av elektroniska anslagstavlor av den gÀllande straffrÀttsliga regle- ringen, men det var inte alltid sÀkert att BrB:s bestÀmmelser var tillrÀckliga för att pÄ ett tillfredsstÀllande sÀtt reglera ansvaret för spridning av meddelanden med hjÀlp av elektroniska anslagstavlor. Det angavs ha varit sÀrskilt svÄrt att spÄra de anvÀndare som ur- sprungligen avsÀnt straffbara meddelanden. Vidare konstaterades att det fanns en brist pÄ kontroll över de elektroniska anslags- tavlorna som kunde utnyttjas för brottsliga ÀndamÄl. En reglering behövdes dÀrför för att bygga upp ett rÀttsmedvetande för hante- ringen av elektroniska anslagstavlor, bl.a. eftersom det saknades historia och tradition pÄ omrÄdet.

Genom lagen ÄlÀggs den som tillhandahÄller en elektronisk anslagstavla (tillhandahÄllaren) vissa skyldigheter, vilka i stor ut- strÀckning Àr straffsanktionerade.

Enligt en bestÀmmelse ska tillhandahÄllaren lÀmna information till var och en som ansluter sig till tjÀnsten om sin identitet och i vilken utstrÀckning inkomna meddelanden blir tillgÀngliga för andra anvÀndare (3 §). Det Àr straffbelagt med böter att uppsÄtligen eller av oaktsamhet bryta mot bestÀmmelsen (6 §).

Vidare Àr tillhandahÄllaren skyldig att frÄn tjÀnsten ta bort, eller pÄ annat sÀtt förhindra vidare spridning av, vissa meddelanden som en anvÀndare sÀnt in (5 §). Det gÀller om meddelandets innehÄll uppenbart Àr sÄdant som avses i bestÀmmelserna i BrB om upp- vigling (16 kap. 5 §), hets mot folkgrupp (16 kap. 8 §), barnporno- grafibrott (16 kap. 10 a §) eller olaga vÄldsskildring (16 kap. 10 c §). Skyldighet att ta bort vissa meddelanden föreligger ocksÄ om det Àr uppenbart att anvÀndaren har gjort intrÄng i upphovsrÀtt m.m. För att kunna fullgöra skyldigheten att ta bort vissa meddelanden Äligger det tillhandahÄllaren att ha sÄdan uppsikt över tjÀnsten som skÀligen kan krÀvas med hÀnsyn till omfattningen och inriktningen av verksamheten (4 §). Den som uppsÄtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot bestÀmmelsen om skyldighet att ta bort vissa meddelan-

321

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

den döms till böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader eller, om brottet Àr grovt, till fÀngelse i högst tvÄ Är (7 §). Ringa fall Àr undantagna frÄn straffansvar. StraffbestÀmmelsen Àr subsidiÀr till BrB och lagen om upphovsrÀtt till litterÀra och konstnÀrliga verk.

Vid införandet av lagen innebar straffbestÀmmelserna en ny- kriminalisering.

4.49Processlagstiftning

I det följande redovisas specialstraffrÀttsliga bestÀmmelser som finns i viss processlagstiftning, nÀrmare bestÀmt i rÀttegÄngsbalken, förvaltningsprocesslagen (1971:291), lagen (1970:417) om marknads- domstol m.m. och lagen (1999:988) om förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de svenska sÀkerhetstjÀnsternas författningsskydd- ande verksamhet.

RÀttegÄngsbalken (RB) innehÄller flera straffbestÀmmelser. Mer- parten av dem avser s.k. rÀttegÄngsförseelser. UtmÀrkande för bestÀmmelserna om straff för rÀttegÄngsförseelser Àr att domstolen ex officio, dvs. utan att Ätal vÀckts, fÄr ta upp frÄga om ansvar enligt dem (se 20 kap. 1 § RB).

Straffsanktioneringen av rÀttegÄngsförseelser omfattar till att börja med part som mot bÀttre vetande inleder eller föranleder rÀttegÄng i tvistemÄl (9 kap. 1 §), part som mot bÀttre vetande för talan mot dom eller beslut (9 kap. 2 §) och vissa former av illojal processföring sedan ett mÄl vÀckts, sÄsom försök att förhala rÀtte- gÄngen genom uppenbart ogrundade pÄstÄenden eller invÀndningar eller genom innehÄllande av bevis (9 kap. 3 §). Inte bara parten sjÀlv utan Àven stÀllföretrÀdare, ombud och bitrÀde kan drabbas av straff- ansvar för samtliga nÀmnda gÀrningar (9 kap. 4 §). Det straff som föreskrivs Àr böter.

Till de straffbelagda rÀttegÄngsförseelserna hör Àven vissa otill- börliga beteenden under en rÀttegÄng, för vilka stadgas penning- böter (9 kap. 5 §). Det handlar om att vid ett sammantrÀde inför rÀtten störa förhandlingen, bryta mot en ordningsregel eller ett förbud som rÀttens ordförande har meddelat, eller ta upp eller överföra bild i strid mot RB:s fotograferingsförbud (se 5 kap. 9 § RB). Dessutom omfattar kriminaliseringen att muntligen inför rÀtten eller i rÀttegÄngsskrift uttala sig otillbörligt.

RB innehÄller tvÄ straffbestÀmmelser som inte avser rÀttegÄngs- förseelser.

322

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

I den ena bestÀmmelsen (9 kap. 6 §) stadgas böter för brott mot tystnadsplikt i vissa fall, t.ex. nÀr rÀtten har beslutat att en uppgift som lÀmnats vid en förhandling inom stÀngda dörrar inte fÄr uppen- baras (se 5 kap. 4 § RB) eller nÀr förundersökningsledaren har beslutat att det som förekommit vid ett förhör under förunder- sökningen inte fÄr uppenbaras (se 23 kap. 10 § RB).

I den andra bestÀmmelsen (8 kap. 10 §) föreskrivs böter för den som utan att vara behörig till det utger sig för att vara auktoriserad som advokat i Sverige eller i en annan stat inom EU, EES eller i Schweiz. BestÀmmelsen ersatte Är 1999 en Àldre bestÀmmelse som fanns i 17 kap. 5 § BrB (prop. 1998/99:108). Samtidigt vidgades bestÀmmelsen till att omfatta Àven vissa advokater som enligt RB ska vara likstÀllda med svenska advokater. Genom lagÀndring Är 2001 tillkom stadgandet om Schweiz (prop. 2000/01:55).

Förvaltningsprocesslagen trÀdde i kraft Är 1971 (prop. 1971:30). Enligt en straffbestÀmmelse i lagen, som avser rÀttegÄngsförseelser, kan bl.a. den som vid muntlig förhandling stör förhandlingen eller fotograferar i rÀttssalen dömas till penningböter (38 §). Samma straff kan drabba den som muntligen inför rÀtten eller i skrivelse till rÀtten uttalar sig otillbörligt. Dessutom innehÄller lagen en straff- bestÀmmelse som föreskriver böter för den som utan giltigt skÀl röjer vad som enligt rÀttens förordnande inte fÄr uppenbaras (39 §).

Lagen om marknadsdomstol m.m., som tillkom Är 1970 (prop. 1970:57), innehÄller en straffbestÀmmelse (21 §). I bestÀmmelsen, som Àr subsidiÀr till BrB, föreskrivs att den som obehörigen yppar vad som enligt marknadsdomstolens beslut inte fÄr uppenbaras, döms till böter eller fÀngelse i högst ett Är.

Bakgrunden till införandet Är 1999 av lagen om förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de svenska sÀkerhetstjÀnsternas för- fattningsskyddande verksamhet var följande. Regeringen hade samma Är tillkallat en kommission för att kartlÀgga och granska den för- fattningsskyddande verksamheten som de svenska sÀkerhetstjÀns- terna, den militÀra och civila, hade bedrivit frÄn andra vÀrldskriget och framÄt nÀr det gÀllde hot som hÀrrörde frÄn inrikes för- hÄllanden (Ju 1999:09, dir. 1999:26 och dir. 1999:59). NÀmnda lag infördes i syfte att ge kommissionen effektiva verktyg för att kunna fullgöra sin uppgift (prop. 1998/99:140). I lagen föreskrivs bl.a. att kommissionen fÄr hÄlla förhör under straffansvar med den som antas kunna lÀmna upplysningar av betydelse för kommissionens verksamhet.

323

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

Enligt lagen kan den som vid förhör inför kommissionen lÀmnar en osann uppgift eller förtiger sanningen dömas till fÀngelse i högst tvÄ Är eller, om brottet Àr ringa, till böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader (10 §). Har gÀrningen begÄtts av grov oaktsamhet, Àr straffet böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader.

Kommissionen avslutade sitt arbete i december 2002.

4.50Utbildning, forskning m.m.

SpecialstraffrÀttsliga författningar som kan hÀnföras till omrÄdet utbildning, forskning m.m. Àr förordningen (1995:1256) om mÀstar- brev för hantverkare, lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser mÀnniskor, lagen (2006:449) om skydd för störningskÀnslig forskning och lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument.

Förordningen om mÀstarbrev för hantverkare, som trÀdde i kraft Är 1996, innehÄller bestÀmmelser för tillÀmpningen av lagen (1995:1255) om mÀstarbrev för hantverkare. I förordningen straffbelÀggs med böter att obehörigen utge sig för att ha mÀstarbrev (9 §). Straff- bestÀmmelsen Àr subsidiÀr till BrB.

SÄvÀl införandet Är 2004 av lagen om etikprövning av forskning som avser mÀnniskor, som införandet Är 2006 av lagen om skydd för störningskÀnslig forskning innebar bÄde nyregleringar och pÄ- tagliga nykriminaliseringar.

Lagen om etikprövning av forskning som avser mÀnniskor syftar bl.a. till att skydda den enskilda mÀnniskan och respekten för mÀnniskovÀrdet vid forskning (prop. 2002/03:50). Den Àr tillÀmp- lig pÄ forskning som innebÀr ett fysiskt ingrepp eller bedrivs enligt en metod som syftar till att pÄverka en mÀnniska fysiskt eller psykiskt. Lagen gÀller Àven för forskning som innebÀr ett fysiskt ingrepp pÄ en avliden mÀnniska eller avser studier pÄ biologiskt material som tagits frÄn en levande eller avliden mÀnniska och som kan hÀrledas till denna mÀnniska. Dessutom Àr lagen tillÀmplig pÄ forskning som sker utan att den enskilde har lÀmnat sitt uttryckliga samtycke och som avser kÀnsliga personuppgifter enligt person- uppgiftslagen eller personuppgifter om lagövertrÀdelser m.m. För den forskning som lagen omfattar stÀlls det upp ett krav pÄ etik- godkÀnnande. Etikprövningen görs, i första hand, en regional nÀmnd för forskningsetik.

Som skÀl för att införa regleringen anfördes bl.a. (se a. prop. s. 87 f.) att det var centralt att skydda försökspersoner frÄn att

324

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

skadas och att det var angelÀget att vÀrna sÄvÀl forskarnas som försökspersonernas rÀttssÀkerhet. Regleringen hade ocksÄ sin bakgrund i att den svenska lagstiftningen behövde anpassas dels inför en kommande ratifikation av EuroparÄdets konvention om mÀnskliga rÀttigheter och biomedicin, dels med anledning av ett EU-direktiv om tillÀmpning av god klinisk sed vid kliniska pröv- ningar av lÀkemedel avsedda för mÀnniskor (2001/20/EG).

I lagen straffbelÀggs med böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader att utföra forskning utan att ha fÄtt ett godkÀnnande vid etik- prövning, liksom att inte följa villkor som har stÀllts upp vid etik- prövning (38 §). Endast uppsÄtliga gÀrningar Àr straffbara. Ringa fall Àr undantagna frÄn straffansvar. Lagens straffsanktionering Àr subsidiÀr till straffbestÀmmelser i andra författningar.

AngĂ„ende behovet av en straffbestĂ€mmelse anförde regeringen bl.a. (a. prop. s. 169 f.) att forskning som utförs utan godkĂ€nnande kan innefatta forskningsmetoder som medför risk för att nĂ„gon skadas eller krĂ€nker nĂ„gons personliga integritet. Enligt regeringen skulle tillsynsmyndigheternas Ă„tgĂ€rder (t.ex. förelĂ€gganden och förbud förenade med viten) i mĂ„nga fall komma att vara tillrĂ€ckliga för att upprĂ€tthĂ„lla lagen, men det kunde finnas situationer dĂ„ dessa Ă„tgĂ€rder inte kunde anvĂ€ndas eller inte var tillrĂ€ckliga för ett tillrĂ€ttaförande och För dessa situationer – vilka situationer som avsĂ„gs utvecklades inte nĂ€rmare – menade regeringen att det behöv- des en straffbestĂ€mmelse.

Lagen om skydd för störningskÀnslig forskning syftar till att skydda forskning som Àr kÀnslig för störningar och som Àr av sÀr- skilt vÀrde frÄn allmÀn synpunkt. För att skydda sÄdan forskning fÄr enligt lagen lÀnsstyrelsen besluta att ett omrÄde ska utgöra forskningsomrÄde med tilltrÀdesskydd, dÀr förbud för utomstÄende att betrÀda omrÄdet gÀller, eller forskningsomrÄde med störnings- skydd, dÀr förbud för utomstÄende att anvÀnda viss störande ut- rustning gÀller.

Vid lagens tillkomst anförde regeringen (prop. 2005/06:69 s. 18) att det inte var tillfredsstÀllande att gÀllande rÀtt gav sÄ begrÀnsade möjligheter att vid behov ge forskning skydd mot störningar. Det pÄpekades att de rÀttsliga möjligheter som fanns syftade, som t.ex. miljöbalken, frÀmst till att vÀrna andra intressen Àn forskning. Enligt regeringen var det tydligt att det fanns ett behov av att införa rÀttsregler som sÀrskilt tog sikte pÄ just forskningens möjligheter till skydd mot störningar och dÀrigenom förhindra att forskningens

325

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

behov riskerade att komma till korta i förhÄllande till andra intressen och verksamheter.

Regeringen anförde ocksÄ (a. prop. s. 60 f.) att beslut om att ett visst omrÄde ska utgöra forskningsomrÄde med tilltrÀdesskydd eller med störningsskydd rimligen mÄste straffsanktioneras för att fÄ avsedd effekt. I lagen intogs följaktligen en straffbestÀmmelse (13 §). Enligt bestÀmmelsen döms den till böter som uppsÄtligen eller av oaktsamhet bryter mot förbud utfÀrdade med stöd av lagen. Ringa fall Àr undantagna frÄn straffansvar. StraffbestÀmmelsen Àr subsidiÀr till straffbestÀmmelser i andra författningar.

Lagen om pliktexemplar av dokument innehÄller föreskrifter om skyldighet att till bibliotek lÀmna exemplar av dokument (plikt- exemplar). Lagen ersatte vid ikrafttrÀdandet Är 1994 lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar.

Den straffbestÀmmelse som fanns i den Àldre lagen överfördes i huvudsak oförÀndrad till den nya lagen (prop. 1993/94:10). Vad som straffbelÀggs Àr underlÄtelse att föra förteckning över vissa videogram (35 §). I lagen föreskrivs nÀmligen att den som Àr skyl- dig att lÀmna pliktexemplar av videogram till Kungliga biblioteket ska föra en förteckning över videogram som omfattas av plikten och i förteckningen ange de registernummer som de lÀmnade plikt- exemplaren fÄtt (31 §). UnderlÄtelse att fullgöra denna skyldighet kan straffas med böter.

I den nya lagen intogs ocksĂ„ en straffbestĂ€mmelse som inte fanns i den Ă€ldre lagen. Nykriminaliseringen avsĂ„g underlĂ„telse av den som bestĂ€ller framstĂ€llning av ett dokument att tillhandahĂ„lla framstĂ€llaren visst material som ska lĂ€mnas med pliktexemplaret (35 §). Även för detta brott föreskrivs böter.

4.51Radio, tv och film

Till omrÄdet radio, tv och film kan följande specialstraffrÀttsliga lagar hÀnföras: radio- och tv-lagen (2010:696), lagen (1989:41) om finansiering av radio och TV i allmÀnhetens tjÀnst, lagen (2000:171) om förbud betrÀffande viss avkodningsutrustning och lagen (2010:1882) om ÄldersgrÀnser för film som ska visas offentligt.

Införandet Är 2010 av radio- och tv-lagen (prop. 2009/10:115) inne- bar att ett EU-direktiv pÄ omrÄdet, AV-direktivet (2010/13/EU), genomfördes i svensk lagstiftning. Lagen ersatte en Àldre radio- och

326

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

tv-lag (1996:844), vilken i sin tur hade ersatt sju lagar pÄ omrÄdet (prop. 1995/96:160).

Straffsanktioneringen i de ovan nÀmnda lagarna pÄ radio- och tv-omrÄdet har i princip varit konstant. Vad som straffbelÀggs Àr bl.a. att sÀnda program utan tillstÄnd dÀr sÄdant krÀvs (17 kap. 1 §), att sÀnda frÄn radioanlÀggning pÄ öppna havet i vissa fall (17 kap. 2 §) och att inte fullgöra skyldighet att anmÀla sÀndningsverk- samhet som det inte behövs tillstÄnd för (17 kap. 3 §). SÄvÀl upp- sÄtliga som oaktsamma gÀrningar Àr kriminaliserade. Straffskalan för de flesta brotten Àr böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader. För brott mot anmÀlningsplikten stadgas dock enbart böter. NÀr det gÀller brott mot bestÀmmelserna om sÀndning frÄn öppna havet m.m. fÄr Ätal i vissa fall endast vÀckas efter beslut av regeringen eller den myndighet regeringen bestÀmmer.

Sedan Är 1996 innehÄller regleringen pÄ radio-och tv-omrÄdet bestÀmmelser om sanktionsavgift för övertrÀdelser av bestÀmm- elser eller villkor om reklam m.m. Införandet av sanktionsavgifts- systemet innebar ingen avkriminalisering, eftersom de aktuella övertrÀdelserna dessförinnan endast hade varit vitessanktionerade. Vid tillkomsten av 1996 Ärs lag konstaterade regeringen (prop. 1995/96:160 s. 132 ff.) att de befintliga vitesreglerna var otillrÀck- liga om respekten för gÀllande bestÀmmelser skulle kunna upprÀtt- hÄllas. Enligt regeringens mening var det av största vikt att respek- ten för bestÀmmelserna upprÀtthölls och att de övertrÀdelser som hade ekonomiska motiv gjordes ekonomiskt olönsamma. Eftersom vitessanktionen hade visat sig vara ett ineffektivt instrument, borde en mer effektiv sanktion införas. Avgiftssanktionen angavs ha den fördelen att den, till skillnad frÄn vitet, kunde pÄföras utan före- gÄende förelÀggande och Àven drabba sÄvÀl fysiska som juridiska personer.

Reglerna om sanktionsavgift som togs in i 1996 Ă„rs lag har överförts oförĂ€ndrade till den nuvarande lagen. De innebĂ€r att den som Ă„sidosĂ€tter vissa föreskrifter i lagen om annonsering, sponsring, reklam m.m. i radio och tv ska pĂ„föras en sĂ€rskild avgift, som bestĂ€ms till lĂ€gst 5 000 kr och högst 5 miljoner kr (17 kap. 5–6 §§). Avgiften bör dock inte överstiga 10 procent av den Ă„rs- omsĂ€ttning som leverantören av medietjĂ€nster hade under det föregĂ„ende rĂ€kenskapsĂ„ret. FrĂ„gor om pĂ„förande av sĂ€rskild avgift prövas av FörvaltningsrĂ€tten i Stockholm pĂ„ ansökan av gransk- ningsnĂ€mnden för radio och tv (19 kap. 4 §). Vid prövning av frĂ„gan om avgift ska pĂ„föras ska rĂ€tten sĂ€rskilt beakta övertrĂ€del-

327

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

sens art, varaktighet och omfattning. Vidare ska, nÀr avgiftens storlek bestÀms, sÀrskilt beaktas de omstÀndigheter som legat till grund för prövning av frÄgan om avgift ska pÄföras och de intÀkter som leverantören kan berÀknas ha fÄtt med anledning av över- trÀdelsen. NÄgon sÀrskild regel om jÀmkning, t.ex. vid sÀrskilda skÀl, finns dÀremot inte.

Lagen om finansiering av radio och TV i allmÀnhetens tjÀnst, som trÀdde i kraft Är 1989, innehÄller bl.a. bestÀmmelser om skyldighet att anmÀla innehav av tv-mottagare till RadiotjÀnst i Kiruna Aktie- bolag (RIKAB). Den som uppsÄtligen eller av oaktsamhet under- lÄter att fullgöra sin anmÀlningsskyldighet kan dömas till böter (22 §). Dessutom straffbelÀggs med böter, subsidiÀrt till BrB, bl.a. att uppsÄtligen eller av oaktsamhet lÀmna ofullstÀndiga eller orik- tiga uppgifter vid fullgörande av sÄdan skyldighet. BestÀmmelser om straff för underlÄten anmÀlan av tv-mottagare fanns Àven i Àldre reglering pÄ omrÄdet, t.ex. i lagen (1978:478) om avgift för innehav av televisionsmottagare.

Den nuvarande lagen om förbud betrĂ€ffande viss avkodnings- utrustning, som trĂ€dde i kraft Ă„r 2000, föregicks av lagen (1993:1367) om förbud betrĂ€ffande viss avkodningsutrustning. Tillkomsten av sistnĂ€mnda lag (prop. 1993/94:53) föranleddes av data- och tele- teknikens utveckling. Lagen riktade sig mot yrkesmĂ€ssig tillverk- ning och spridning av sĂ„dan avkodningsutrustning som gjorde det möjligt för innehavaren av utrustningen att utan betalning fĂ„ till- gĂ„ng till avgiftsbelagda radio- och tv-program. UppsĂ„tliga övertrĂ€- delser av lagens förbud straffbelades med böter eller fĂ€ngelse i högst sex mĂ„nader. Även försök till brott enligt lagen kriminalise- rades. Straffsanktionering i 1993 Ă„rs lag utgjorde en nykriminalise- ring.

Genom införandet av 2000 Ă„rs lag om förbud betrĂ€ffande viss avkodningsutrustning (prop. 1999/2000:49) anpassades den svenska lagstiftningen till ett EU-direktiv pĂ„ omrĂ„det (98/84/EG). Den nya lagen innebar en skĂ€rpning av reglerna om avkodningsutrustning som ger obehörig tillgĂ„ng till radio- och tv-sĂ€ndningar. Lagen omfattar numera Ă€ven informationssamhĂ€llets tjĂ€nster och begreppet avkodningsutrustning har getts en betydligt vidare innebörd Ă€n tidigare. Liksom enligt den Ă€ldre lagen straffbelĂ€ggs uppsĂ„tliga övertrĂ€delser av lagens förbud (6 §) och försök till brott enligt lagen (7 §). Den nya lagens vidgade tillĂ€mpningsomrĂ„de har dock medfört en pĂ„taglig utökning ocksĂ„ av det kriminaliserade omrĂ„det. Även straffskalan har skĂ€rpts, till böter eller fĂ€ngelse i högst tvĂ„ Ă„r.

328

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

En ÄtalsbegrÀnsningsregel som fanns i 1993 Ärs lag har överförts till den nuvarande lagen. Regeln innebÀr att Äklagaren fÄr vÀcka Ätal endast om mÄlsÀganden anger brottet till Ätal eller Ätal Àr motiverat frÄn allmÀn synpunkt (10 §).

Inom Regeringskansliet utreds för nÀrvarande frÄgan om lagens kriminalisering ska utvidgas till att omfatta Àven privat olovlig hantering av avkodningsutrustning. En proposition vÀntas under hösten 2013.

Lagen om ÄldersgrÀnser för film som ska visas offentligt, som trÀdde i kraft Är 2011 (prop. 2009/10:228), ersatte lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram. I den Àldre lagen uppstÀlldes krav pÄ att framstÀllningen i en film eller ett videogram skulle vara granskad och godkÀnd av statens biografbyrÄ innan den fick visas vid allmÀn sammankomst eller offentlig till- stÀllning. Filmcensuren för vuxna avskaffades dock genom den nya lagen, som endast faststÀller ÄldersgrÀnser för filmer som ska visas offentligt för barn under femton Är. I lagen föreskrivs att om en framstÀllning i en film ska visas för barn under femton Är vid en allmÀn sammankomst eller en offentlig tillstÀllning mÄste den vara godkÀnd av Statens medierÄd, som ocksÄ beslutar om vilken Älders- grÀns som ska gÀlla. TilltrÀde till allmÀn sammankomst eller offent- lig tillstÀllning dÀr visning av filmen förekommer fÄr sedan inte medges nÄgon som inte har uppnÄtt den lÀgsta Älder som myndig- heten bestÀmt, om inte vissa i lagen angivna undantag föreligger (t.ex. sÀllskap med vuxen).

I lagen stadgas böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader för den som uppsÄtligen eller av oaktsamhet vid en allmÀn sammankomst eller en offentlig tillstÀllning visar en framstÀllning i en film som inte har prövats enligt lagen för ett barn under femton Är, eller bryter mot vad som gÀller i frÄga om ÄldersgrÀnser för tilltrÀde till visning (11 §).

Det omrÄde som straffsanktioneras i den nuvarande lagen var ocksÄ straffbelagt enligt 1990 Ärs lag. Kriminaliseringen enligt den Àldre lagen var dock betydligt mer omfattande Àn nuvarande straff- sanktionering eftersom Àven övertrÀdelser av kravet pÄ förhands- granskning av film som var avsedd att visas offentligt för vuxna omfattades. Avskaffandet av filmcensuren för vuxna innebar sÄ- ledes en klar avkriminalisering.

329

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

4.52Kampsport

Lagen (2006:1006) om tillstÄndsplikt för vissa kampsportsmatcher ersatte lagen (1969:612) om förbud mot professionell boxning.

I den Àldre lagen straffbelades med böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader att i strid mot lagens förbud delta i tÀvlings-, uppvis- nings- eller trÀningsmatch i professionell boxning, att anordna eller ekonomiskt understödja sÄdan match eller upplÄta lokal för den, att i egenskap av manager ingÄ avtal om matchen eller frÀmja till- komsten av sÄdant avtal och att tjÀnstgöra som domare eller sekond.

Syftet med 2006 Ärs lag var att behandla alla kampsporter som tillÄter vÄld mot huvudet lika (prop. 2005/06:147). Lagen innebÀr att tÀvlings-, trÀnings- eller uppvisningsmatch i kampsport som tillÄter deltagarna att med slag, sparkar eller annat vÄld avsiktligt trÀffa motstÄndarens huvud inte fÄr anordnas utan tillstÄnd. Till- stÄnd fÄr lÀmnas endast om kampsportens tÀvlingsregler och sÀker- hetsbestÀmmelser innebÀr en godtagbar sÀkerhet för deltagarna.

I lagen stadgas böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader för den som uppsÄtligen eller av oaktsamhet anordnar kampsportsmatch utan tillstÄnd eller i strid mot ett villkor, eller skriftligen lÀmnar oriktig uppgift i ett ansökningsÀrende (13 §). Dessutom kan den som uppsÄtligen deltar i en kampsportsmatch som anordnas utan tillstÄnd och vissa som pÄ annat sÀtt medverkar vid sÄdan match (ekonomiskt understödjer, tjÀnstgör som domare etc.) dömas till böter (14 §).

I samtliga straffbestÀmmelser undantas ringa fall frÄn straff- ansvar.

Trots att ringa övertrÀdelser numera Àr generellt undantagna frÄn det straffbara omrÄdet framstÄr kriminaliseringen enligt 2006 Ärs lag som klart mer omfattande Àn straffsanktioneringen enligt den Àldre lagen. Detta mot bakgrund av att den nuvarande lagen omfattar fler sporter och dessutom straffbelÀgger vissa oaktsamma övertrÀdelser.

4.53Arbete och anstÀllning

Till de centrala specialstraffrÀttsliga författningarna pÄ omrÄdet arbete och anstÀllning hör frÀmst arbetsmiljölagen (1977:1160) och arbetstidslagen (1982:673). I det följande redovisas dessa lagar nÀrmare, liksom lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete.

330

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

Arbetsmiljölagen ersatte vid ikrafttrÀdandet Är 1978 (prop. 1976/77:149) arbetarskyddslagen (1949:1). Lagen, som Àr en ut- prÀglad ramlag, syftar till att förebygga ohÀlsa och olycksfall i arbetet och att Àven i övrigt uppnÄ en god arbetsmiljö. JÀmfört med sin föregÄngare fick arbetsmiljölagen ett vidare tillÀmpningsomrÄde och en mer omfattande straffsanktionering.

Viss avkriminalisering skedde Är 1994, dÄ bestÀmmelser om sanktionsavgifter infördes i arbetsmiljölagen (prop. 1993/94:186). Avsikten med reformen var att skapa en effektiv sanktion som kunde trÀffa Àven juridiska personer (a. prop. s. 48 f.).

Regleringen innebÀr att arbetsgivare som bryter mot vissa föreskrifter betrÀffande bl.a. provning och kontroll av tekniska anordningar kan ÄlÀggas en sÀrskild avgift (8 kap. 5 §). Det Àr rege- ringen eller Arbetsmiljöverket som fÄr föreskriva vilka övertrÀdel- ser som ska föranleda sÀrskild avgift inom de ramar som anges i lagen. Av lagtexten framgÄr att en sÄdan föreskrift ska ange hur avgiften berÀknas för olika slag av övertrÀdelser, att avgiftsbeloppet ska kunna faststÀllas direkt med ledning av den angivna berÀknings- grunden samt att avgiften ska vara lÀgst 1 000 kr och högst 100 000 kr.

I lagen stadgas att om det för en övertrÀdelse har utfÀrdats föreskrift om sanktionsavgift, ska inte dömas till ansvar enligt de straffrÀttsliga bestÀmmelserna (8 kap. 2 §).

Det Àr den fysiska eller juridiska person som drev den verk- samhet dÀr övertrÀdelsen skedde som ska pÄföras den sÀrskilda avgiften (8 kap. 6 §). Avgiften ska betalas Àven om övertrÀdelsen inte skett uppsÄtligen eller av oaktsamhet. Om det skulle vara oskÀ- ligt att pÄföra avgiften fÄr den dock jÀmkas eller efterges.

FrÄgor om pÄförande av avgift prövas av förvaltningsrÀtten efter ansökan av Arbetsmiljöverket (8 kap. 7 §). Arbetsmiljöverket har dock möjlighet att besluta om s.k. avgiftsförelÀggande som, om det godtas, gÀller som lagakraftvunnet avgörande som meddelats av domstol (8 kap. 9 §).

Vad gĂ€ller straffbestĂ€mmelserna i arbetsmiljölagen (8 kap. 1–2 §§) avser dessa till att börja med övertrĂ€delser av vissa förelĂ€gganden och förbud som Arbetsmiljöverket har meddelat med stöd av lagen. För sĂ„dana brott föreskrivs böter eller fĂ€ngelse i högst ett Ă„r. Straff- ansvaret omfattar dock inte övertrĂ€delser av förelĂ€gganden och förbud som har förenats med vite.

Vidare stadgas böter för den som övertrÀder s.k. minderÄrig- bestÀmmelser i lagen eller i föreskrifter meddelade med stöd av denna. Dessa bestÀmmelser, som bl.a. omfattar frÄgorna om minimi-

331

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

Älder för arbete, om lÀkarkontroll och arbetstidens lÀngd, syftar till att skydda minderÄriga mot ekonomiskt utnyttjande och mot att utföra arbete som kan vara skadligt för deras hÀlsa m.m.

Böter föreskrivs ocksÄ för den som övertrÀder föreskrifter som med stöd av lagen meddelats om bl.a. produktkontroll, tillstÄnds- prövning betrÀffande arbetsprocesser, krav pÄ arbetsgivare att föra förteckningar över maskiner och teknisk utrustning m.m., förbud mot att anvÀnda visst slag av maskiner m.m., skyldighet för arbets- givare att ordna lÀkarundersökning, förbud mot att visst arbete utförs av vissa grupper av arbetstagare, krav pÄ förande av register vid lÀkarundersökningar och skyldighet att göra förhandsanmÀlan av viss ÄtgÀrd eller verksamhet.

Slutligen Àr det ocksÄ belagt med böter att lÀmna oriktiga upp- gifter till en tillsynsmyndighet, liksom att utan giltigt skÀl ta bort en skyddsanordning eller sÀtta den ur bruk.

Samtliga straffbestÀmmelser i arbetsmiljölagen omfattar sÄvÀl uppsÄtliga som oaktsamma gÀrningar.

Arbetstidslagen, som trÀdde i kraft Är 1983, ersatte allmÀnna arbetstidslagen (1970:103) och ett kapitel i arbetsmiljölagen om arbetstidens förlÀggning (prop. 1981/82:154). Den gÀller i princip för alla arbetstagare och innehÄller bl.a. regler om ordinarie arbets- tid och jourtid, övertid, sammanlagd arbetstid, arbetstidens för- lÀggning m.m. Regleringen Àr dispositiv. Genom kollektivavtal som har slutits eller godkÀnts av en central arbetstagarorganisation fÄr göras undantag frÄn lagen i dess helhet eller avvikelser frÄn vissa bestÀmmelser (3 §). Lagens bestÀmmelser har ocksÄ i stor utstrÀck- ning helt eller delvis ersatts av bestÀmmelser i kollektivavtal. Arbets- miljöverket kan meddela de förelÀgganden och förbud som behövs för att lagen eller de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen ska följas. I ett beslut om förelÀggande eller förbud kan Arbetsmiljöverket sÀtta ut vite.

Införandet av arbetstidslagen innebar Àndringar i sanktions- systemet pÄ omrÄdet. Till att börja med utökades de s.k. direkta straffbestÀmmelserna, varmed avses bestÀmmelser som Àr utfor- made sÄ att övertrÀdelsen omedelbart kan medföra straffpÄföljd. Straffhotet förutsÀtter alltsÄ inte nÄgon ytterligare ÄtgÀrd frÄn myndigheternas sida i form av ett förelÀggande eller förbud.

Dessutom infördes vid sidan av straffbestÀmmelserna regler om sanktionsavgift som pÄföljd för arbetsgivare som övertrÀder lag- reglerna om övertid (övertidsavgift). Regeringen framhöll (a. prop. s. 51 f.) att de dÄvarande straffbestÀmmelserna hade visat sig otill-

332

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

rÀckliga nÀr det gÀllde att komma till rÀtta med övertrÀdelser av arbetstidsbestÀmmelserna i den Àldre lagen. Genom utökningen av de direkta straffbestÀmmelserna i den nya lagen skulle visserligen möjligheten att effektivt pÄverka dem som lagreglerna riktade sig mot öka. Utan ytterligare nÄgon skÀrpning av sanktionerna var dock enligt regeringen risken uppenbar att det fanns möjligheter till ekonomisk spekulation och vinst Àven om en övertrÀdelse hade medfört straff. En sanktionsavgift bedömdes ha stora förutsÀtt- ningar att motverka att övertrÀdelser av arbetstidslagen medförde ekonomisk vinst och dÀrmed ha en avhÄllande effekt.

Övertidsavgiften utgĂ„r vid övertrĂ€delser av bestĂ€mmelserna om allmĂ€n övertid, extra övertid eller nödfallsövertid, som inte har stöd i kollektivavtal (26 §). Avgiften pĂ„förs den arbetsgivare som utövar verksamheten i frĂ„ga, oavsett om denne Ă€r en fysisk eller en juridisk person. Det uppstĂ€lls inte nĂ„got krav pĂ„ att övertrĂ€delsen ska ha begĂ„tts uppsĂ„tligen eller av oaktsamhet. Avgiften utgĂ„r med en procent av basbeloppet för varje timme otillĂ„ten övertid och för varje arbetstagare, men kan sĂ€ttas ned eller efterges om det finns sĂ€rskilda skĂ€l för det.

FrÄgor om övertidsavgift prövas av allmÀn domstol efter ansökan av Äklagare (27 §).

Införandet av regleringen om övertidsavgifter innebar inte nĂ„gon avkriminalisering. Även om övertidsavgift har uttagits kan arbets- givare som uppsĂ„tligen eller av oaktsamhet övertrĂ€der arbetstids- lagens bestĂ€mmelser dömas till straff för samma handling.

Vad gÀller straffbestÀmmelserna i arbetstidslagen stadgas böter eller fÀngelse i högst ett Är för arbetsgivare som bryter mot ett förelÀggande eller ett förbud som har meddelats av Arbetsmiljö- verket med stöd av lagen (23 §). Straffansvaret omfattar dock inte övertrÀdelser av förelÀgganden eller förbud som har förenats med vite. Vidare föreskrivs böter (24 §) för arbetsgivare som, utan att undantag gjorts i kollektivavtal eller Arbetsmiljöverket meddelat dispens, har anlitat en arbetstagare i strid mot bestÀmmelserna om t.ex. ordinarie arbetstid, jourtid, övertid, besked om Àndringar i den ordinarie arbetstidens förlÀggning, dygnsvila och raster. Det Àr ocksÄ straffsanktionerat för arbetsgivare att lÀmna oriktiga upp- gifter om förhÄllanden av vikt dÄ Arbetsmiljöverket begÀrt upp- lysningar eller handlingar.

Straffsanktioneringen enligt arbetstidslagen omfattar sÄvÀl upp- sÄtliga som oaktsamma övertrÀdelser.

333

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

En av de grupper som inte omfattas av bestĂ€mmelserna i arbets- tidslagen Ă€r anstĂ€llda i arbetsgivarens hushĂ„ll. Lagen om arbetstid m.m. i husligt arbete, som infördes Ă„r 1971, reglerar denna grupps arbetstid och anstĂ€llningsskydd. Arbetsmiljöverket utövar tillsyn över efterlevnaden av lagens bestĂ€mmelser om ordinarie arbetstid, skyldighet att föra behövliga anteckningar om övertid, rĂ€tt till ersĂ€ttning för övertidsarbete m.m. ÅsidosĂ€tter en arbetsgivare sina skyldigheter i nĂ„got avseende som Ă€r underkastat tillsyn kan Arbetsmiljöverket förelĂ€gga arbetsgivaren att vidta rĂ€ttelse. I lagen stadgas böter för arbetsgivare som underlĂ„ter att rĂ€tta sig efter ett sĂ„dant förelĂ€ggande eller som lĂ€mnar oriktig eller vilseledande uppgift i anteckningar om övertid (19 §). Endast uppsĂ„tliga gĂ€r- ningar omfattas av straffsanktioneringen.

I betĂ€nkandet En bĂ€ttre arbetsmiljö genom effektivare sanktioner, SOU 2011:57, har Utredningen om effektivare sanktioner pĂ„ arbets- miljö- och arbetstidsomrĂ„det föreslagit en starkt minskad anvĂ€nd- ning av straffrĂ€tt i bl.a. arbetsmiljölagen, arbetstidslagen och lagen om arbetstid m.m. i husligt arbete. ÖvervĂ€gandena och förslagen i betĂ€nkandet berörs i korthet nedan.

I betÀnkandet konstateras (s. 14 f.) att det har visat sig att straff- sanktion i mÄnga fall Àr en ineffektiv sanktion nÀr det gÀller brott mot arbetsmiljölagen. Antalet ÄtalsanmÀlningar nÀr det gÀller sÄdana brott Àr relativt lÄgt och en stor del av anmÀlningarna leder inte till nÄgon lagföring. I nÀrmare hÀlften av fallen dÀr förundersökning inleds gör bevissvÄrigheter, ofta pÄ den subjektiva sidan, att förundersökningen lÀggs ner. NÀr lagföring sker, blir pÄföljden normalt ett lÄgt bötesstraff. Mot den bakgrunden och dÄ kun- skapen om reglerna ofta brister kan det enligt utredningen ifrÄga- sÀttas vilken preventiv effekt kriminaliseringen har. Vidare pÄpekas dels att som princip ska straff bl.a. förbehÄllas fall dÀr alternativa sanktioner inte finns eller inte Àr rimliga, dels att det pÄ arbets- miljöomrÄdet finns vÀl fungerande alternativa sanktionsmöjligheter. De alternativa sanktionsmöjligheter som avses Àr dels Arbets- miljöverkets möjlighet att meddela förelÀgganden och förbud för att fÄ till stÄnd ÄtgÀrdande av brister i arbetsmiljön i enskilda fall, dels nuvarande regler om sanktionsavgifter.

Enligt utredningens uppfattning Àr Arbetsmiljöverkets före- lÀgganden och förbud en effektiv sanktionsform som bör anvÀndas i större utstrÀckning. Nuvarande bestÀmmelser innebÀr att Arbets- miljöverket vÀljer om ett förelÀggande eller förbud ska förenas med vite eller inte. Enligt utredningen bör dock, för att öka förutsÀg-

334

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

barheten i sanktionssystemet, regleringen Àndras pÄ sÄ sÀtt att före- lÀgganden och förbud alltid ska förenas med vite.

Av betĂ€nkandet framgĂ„r att den möjlighet som Arbetsmiljö- verket i dag har att meddela föreskrifter om sanktionsavgifter för vissa övertrĂ€delser av bestĂ€mmelser som har meddelats med stöd av arbetsmiljölagen har utnyttjats i mycket begrĂ€nsad omfattning. Hittills har Arbetsmiljöverket nĂ€mligen bara meddelat föreskrifter om sanktionsavgifter i tre föreskrifter. I betĂ€nkandet framhĂ„lls fördelarna med att i ökad utstrĂ€ckning anvĂ€nda sanktionsavgifter i stĂ€llet för straff pĂ„ arbetsmiljöomrĂ„det. Bland dessa nĂ€mns att Arbetsmiljöverket behĂ„ller kontrollen över Ă€rendet och dubbel- arbete undviks eftersom verket i praktiken i dag gör de utredningar som ligger till grund för Ă„talsanmĂ€lningarna. Sanktionsavgifter innebĂ€r sĂ„ledes ett effektivare anvĂ€ndande av samhĂ€llets resurser. Dessutom bör med sanktionsavgifter reaktionen pĂ„ en övertrĂ€delse kunna komma snabbare Ă€n dĂ„ Ă„talsanmĂ€lan görs och Ă€rendet ska hanteras av bĂ„de Arbetsmiljöverket, Åklagarmyndigheten och Polisen. Utredningen pekar ocksĂ„ pĂ„ att med en sĂ„dan sanktionsavgifts- reglering som den nuvarande arbetsmiljölagens behöver det inte bevisas att en viss person begĂ„tt övertrĂ€delsen uppsĂ„tligen eller av oaktsamhet. Sanktionsavgifter kan dessutom sĂ€ttas till högre belopp Ă€n bötesstraffen.

Utredningens samlade bedömning (s. 127 ff.) Àr att en mer Äter- hÄllsam anvÀndning av straffrÀtt i kombination med ökade möjlig- heter till alternativa sanktioner, sÄsom vitesförelÀgganden och administrativa sanktionsavgifter, kan förvÀntas leda till ett effek- tivare sanktionssystem pÄ arbetsmiljöomrÄdet. Straff bör, enligt utredningen, förbehÄllas fall dÀr alternativa ÄtgÀrder inte kan för- vÀntas vara effektiva eller dÀr straff framstÄr som en naturlig ÄtgÀrd av andra tungt vÀgande skÀl.

NÀr det gÀller arbetsmiljölagen innebÀr utredningens förslag till att börja med att Arbetsmiljöverket fÄr möjlighet att anvÀnda före- lÀgganden och förbud i ökad omfattning och att de alltid ska förenas med vite. För att bl.a. undvika en konflikt med förbudet mot dubbelbestraffning föreslÄs att det införs en bestÀmmelse som reglerar att vite och straff eller sanktionsavgift inte kan utgÄ för samma gÀrning. Straffsanktionen ska finnas kvar för ett fÄtal övertrÀdelser, men tas bort för huvuddelen av de övertrÀdelser av Arbetsmiljöverkets föreskrifter som i dag Àr straffbelagda. I stÀllet föreslÄs att det omrÄde dÀr Arbetsmiljöverket kan meddela före- skrifter om sanktionsavgifter utökas. Förslaget i denna del innebÀr

335

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

att Arbetsmiljöverket inom den ram som lagen ger för bemyndi- gande att införa sanktionsavgift ska ha valmöjlighet att utifrÄn varje enskild föreskrift och dess utformning bestÀmma om bestÀmmel- sen bÀst sanktioneras med enbart förelÀggande eller förbud i enskilt fall eller Àven genom sanktionsavgift.

Bland de övriga Àndringar som föreslÄs betrÀffande arbetsmiljö- lagen kan nÀmnas att det högsta beloppet för en sanktionsavgift höjs frÄn 100 000 kr till 1 miljon kr. Dessutom föreslÄs förfarandet med avgiftsförelÀggande, som Arbetsmiljöverket enligt nuvarande reglering har möjlighet att tillÀmpa i fall dÄ det Àr aktuellt att ta ut en sanktionsavgift, bli obligatoriskt. Det innebÀr att frÄgan om sanktionsavgift ska betalas alltid kommer att prövas av Arbets- miljöverket genom ett avgiftsförelÀggande och att om förelÀgg- andet inte godkÀnns inom utsatt tid har Arbetsmiljöverket att ta stÀllning till om en ansökan om att avgift ska tas ut ska ges in till förvaltningsrÀtten. Den som framför invÀndningar mot att betala sanktionsavgift kommer sÄledes inte att kunna bli pÄförd avgift utan att saken prövas av domstol.

Utredningens övervĂ€ganden betrĂ€ffande sanktionssystemet pĂ„ arbetstidsomrĂ„det Ă€r i huvudsak likartade med de pĂ„ arbetsmiljö- omrĂ„det. Även pĂ„ arbetstidsomrĂ„det föreslĂ„s t.ex. att straffsank- tionerna i huvudsak ska ersĂ€ttas med sanktionsavgifter, eftersom det bedöms göra sanktionssystemet effektivare. Förfarandet vid pĂ„förande av sanktionsavgift ska enligt förslaget ges en enhetlig utformning pĂ„ arbetsmiljö- och arbetstidsomrĂ„det. Detta innebĂ€r bl.a. att förfarandet med avgiftsförelĂ€ggande och prövning av förvaltningsdomstol efter ansökan av tillsynsmyndigheten om före- lĂ€ggandet inte godkĂ€nns införs Ă€ven nĂ€r det gĂ€ller avgift enligt arbetstidslagen (i dag prövas frĂ„gan om pĂ„förande av övertidsavgift av allmĂ€n domstol efter ansökan av allmĂ€n Ă„klagare). Vidare ska avgifterna benĂ€mnas sanktionsavgifter i stĂ€llet för övertidsavgifter, eftersom de kommer att avse fler typer av övertrĂ€delser Ă€n den Ă€ldre regleringen. För lagen om arbetstid m.m. i husligt arbete innebĂ€r förslaget om sanktionsavgifter att det tillkommer en ny sanktionsform.

Utredningen bedömer (se bet. s. 219 ff.) att förslagen kommer att bidra till bĂ€ttre efterlevnad av arbetsmiljö- och arbetstids- bestĂ€mmelserna. Enligt utredningen kommer vidare förslagen att medföra ett förenklat regelsystem, som leder till en pĂ„taglig resurs- besparing inom polis- och Ă„klagarvĂ€sendet. Även pĂ„ domstolssidan kan en besparing förutses. FörĂ€ndringen anges innebĂ€ra en minsk-

336

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

ning av uppgifter hos de allmÀnna domstolarna och en mindre ökning av arbetsbördan hos förvaltningsdomstolarna. Enligt utred- ningen Àr ett rimligt antagande att besparingen hos de allmÀnna domstolarna motsvaras av en knappt hÀlften sÄ stor ökning av uppgifter hos förvaltningsrÀtterna. Den enda förutsebara kostna- den anges vara ett tillfÀlligt marginellt resursbehov hos Arbets- miljöverket under cirka ett Är.

För nÀrvarande bereds utredningens förslag inom Arbetsmark- nadsdepartementet. Under vÄren 2013 vÀntas regeringen lÀmna en proposition baserad pÄ förslaget i det ovan nÀmnda betÀnkandet.

Utöver de ovan redovisade lagarna finns det ett flertal författ- ningar pÄ omrÄdet arbete och anstÀllning som innehÄller straff- bestÀmmelser. Det handlar om lagen (1974:13) om vissa anstÀll- ningsfrÀmjande ÄtgÀrder, lagen (1993:440) om privat arbetsförmedling, lagen (1994:2077) om arbetsförmedlingstvÄng, lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor, lagen (1991:1047) om sjuklön, lagen (1982:1004) om skyldighet för nÀringsidkare, arbetsmarknadsorganisationer m.fl. att delta i totalförsvarsplaneringen och förordningen (1985:613) om auktorisation av tolkar och översÀttare.

Lagen om vissa anstÀllningsfrÀmjande ÄtgÀrder, som infördes Är 1974 (prop. 1973:129), innehÄller dels bestÀmmelser som ÄlÀgger arbetsgivaren att varsla Arbetsförmedlingen om driftsinskrÀnk- ningar som kan föranleda uppsÀgningar eller permitteringar m.m., dels bestÀmmelser som ska frÀmja anstÀllning av Àldre arbetstagare och arbetstagare med nedsatt arbetsförmÄga.

Det Àr straffsanktionerat att i varsel eller i underrÀttelse m.m. enligt lagen uppsÄtligen eller av grov oaktsamhet lÀmna oriktig uppgift, som inte saknar betydelse (19 §). Straffskalan strÀcker sig frÄn böter till fÀngelse i högst ett Är. Samma straff föreskrivs för arbetsgivare som inte iakttar ett förordnande av Arbetsförmed- lingen om att endast anstÀlla arbetstagare som denna har anvisat eller godtagit (20 §). AllmÀnt Ätal för brott mot lagen fÄr vÀckas endast efter medgivande av Arbetsförmedlingen (22 §).

Lagens varselregler sanktioneras genom en varselavgift (17 §). SÄdan avgift kan pÄföras arbetsgivare som uppsÄtligen eller av grov oaktsamhet underlÄter att varsla om driftsinskrÀnkning enligt vad som föreskrivs i lagen. Varselavgiften faststÀlls för varje pÄbörjad vecka som varsel försummats och bestÀms till lÀgst 100 kr och högst 500 kr för varje arbetstagare som berörs av driftsinskrÀnkningen. Om sÀrskilda skÀl föreligger kan varselavgift jÀmkas. Det Àr allmÀn domstol som, pÄ talan av Arbetsförmedlingen, ÄlÀgger avgiften (18 §).

337

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

BestÀmmelserna om varselavgift har funnits i lagen sedan den infördes. Avgiften ersatte inte nÄgra straffrÀttsliga sanktioner. Vid lagens tillkomst diskuterades möjligheten att sanktionera varsel- reglerna med straff, men den avfÀrdades mot bakgrund av dels att det ansÄgs kunna vara stötande att införa en straffpÄföljd pÄ ett omrÄde som sedan lÄng tid varit föremÄl för avtalsreglering mellan parterna, dels att det bedömdes angelÀget att kunna rikta sank- tionen Àven mot juridiska personer (a. prop. s. 100 och s. 305).

I anslutning till redogörelsen för lagen om vissa anstĂ€llnings- frĂ€mjande Ă„tgĂ€rder bör Ă€ven lagen (1976:580) om medbestĂ€mmande i arbetslivet beröras. Även denna lag innehĂ„ller nĂ€mligen bestĂ€m- melser om varselavgift (62 a §). NĂ€r regleringen tillkom Ă„r 2000 innebar den en avkriminalisering (prop. 1999/2000:32). Sedan dess upptar lagen om medbestĂ€mmande i arbetslivet inte nĂ„gra straff- bestĂ€mmelser. Reglerna om varselavgift innebĂ€r bl.a. att arbets- givarorganisation, arbetsgivare eller arbetstagarorganisation som underlĂ„ter att inom viss tid skriftligen varsla Medlingsinstitutet om en planerad stridsĂ„tgĂ€rd m.m. ska Ă„lĂ€ggas att betala sĂ„dan avgift. Avgiften ska bestĂ€mmas till lĂ€gst 30 000 kr och högst 100 000 kr. I vissa fall ska en förhöjd varselavgift utgĂ„. JĂ€mkning av avgiften kan ske, om det föreligger sĂ€rskilda skĂ€l. Avgiften Ă„lĂ€ggs av tings- rĂ€tten pĂ„ talan av Medlingsinstitutet.

Lagen om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft trĂ€dde i kraft Ă„r 1993. Lagen bytte Ă„r 2012 namn till lag om privat arbetsförmedling. SkĂ€let till detta var att den del av regleringen som rörde uthyrning av arbetstagare fördes över till en ny lag, lagen (2012:854) om uthyrning av arbetstagare, i samband med att denna reglering Ă€ndrades för att uppfylla kraven i Europaparlamentets och rĂ„dets direktiv 2008/104/EG om arbetstagare som hyr ut av be- manningsföretag (det s.k. bemanningsdirektivet). Den nya lagen innehĂ„ller inga straffbestĂ€mmelser, utan stadgar att arbetstagaren har rĂ€tt till skadestĂ„nd om bemanningsföretaget eller kundföretaget bryter mot sĂ€rskilda föreskrifter i lagen (se 13–14 §§).

I lagen om privat arbetsförmedling straffbelÀggs uppsÄtliga eller oaktsamma övertrÀdelser av dels förbudet mot att bedriva arbets- förmedling för sjömÀn mot ersÀttning, dels förbudet för den som bedriver arbetsförmedling att ta betalt av arbetssökande (7 §). För dessa brott Àr straffet böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader. Innan bestÀmmelserna om uthyrning av arbetstagare bröts ut ur lagen Är 2012 var det Àven nÀr det gÀllde arbetsgivare som bedrev uthyr- ning av arbetskraft straffbelagt att uppsÄtligen eller av oaktsamhet

338

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

övertrÀda förbudet mot att genom villkor eller pÄ annat sÀtt hindra arbetstagare att ta anstÀllning hos bestÀllare hos vilka de utfört arbete. NÀr lagen om uthyrning av arbetstagare tillkom togs denna straffbestÀmmelse bort.

Enligt 1994 Ärs lag om arbetsförmedlingstvÄng fÄr regeringen, nÀr det rÄder höjd beredskap och om det behövs för att verksamhet som Àr av sÀrskild vikt för totalförsvaret ska kunna upprÀtthÄllas, föreskriva om bl.a. förbud mot annan arbetsförmedling Àn den offentliga och förbud för arbetsgivare att anstÀlla arbetstagare som inte anvisats av en offentlig arbetsförmedling eller med dess med- givande. Det Àr straffbelagt med böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader att uppsÄtligen bryta mot förbud som har meddelats med stöd av lagen (6 §).

Lagen om arbetslöshetskassor, som infördes Är 1998, upptar en straffbestÀmmelse (116 §). I den stadgas att om en förening eller en annan organisation utan att vara registrerad enligt lagen handhar frÄgor om ersÀttning enligt lagen (1997:238) om arbetslöshets- försÀkring, döms den som pÄ föreningens eller organisationens vÀgnar deltar i en ÄtgÀrd eller ett beslut i sÄdan verksamhet till böter eller fÀngelser i högst sex mÄnader.

Lagen om sjuklön, som trÀdde i kraft Är 1992, reglerar anstÀlldas rÀtt att under korta sjukdomsfall och de första 14 dagarna av andra sjukdomsfall av arbetsgivaren utfÄ viss del av lön och andra anstÀllningsförmÄner som skulle ha utgÄtt om arbetsuppgifterna hade fullgjorts. I lagen föreskrivs viss anmÀlnings- och uppgifts- skyldighet för arbetsgivaren till FörsÀkringskassan. NÀmnda skyldig- het Àr bötessanktionerad (19 §).

I lagen om skyldighet för nÀringsidkare, arbetsmarknadsorganisa- tioner m.fl. att delta i totalförsvarsplaneringen, som infördes Är 1983, ges bestÀmmelser om en administrativ beredskap pÄ arbetsrÀttens omrÄde. Lagens straffbestÀmmelse (6 §) föreskriver böter eller fÀngelse i högst ett Är för den som uppsÄtligen eller av grov oakt- samhet har lÀmnat oriktiga uppgifter om förhÄllanden av vikt, nÀr en totalförsvarsmyndighet har begÀrt upplysningar med stöd av lagen.

I förordningen om auktorisation av tolkar och översÀttare, som infördes Är 1994, stadgas böter för den som obehörigen utger sig för att vara auktoriserad enligt förordningen.

339

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

4.54Ackreditering och teknisk kontroll

Lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll ersatte Är 2011 lagen (1992:1119) om teknisk kontroll och lagen (1992:1534) om CE-mÀrkning. Genom den nya lagen anpassades svensk lag- stiftning till en EU-förordning ([EG] nr 765/2008), som innehÄller bestÀmmelser om ackreditering, marknadskontroll, kontroll av produkter frÄn tredje lÀnder och CE-mÀrkning (prop. 2010/11:80).

Lagen innehĂ„ller bl.a. bestĂ€mmelser om att Styrelsen för ackredi- tering och kontroll (Swedac), som utsetts att vara nationellt ackredi- teringsorgan, ska ansvara för ackreditering enligt nĂ€mnda EU- förordning och för övrig ackreditering av organ för bedömning av överensstĂ€mmelse samt att Swedac ska fatta beslut att utse anmĂ€lda organ för bedömning av överensstĂ€mmelse och svara för anmĂ€lan till Europeiska kommissionen. (Med ackreditering avses ett formellt erkĂ€nnande av att ett organ Ă€r kompetent att utföra vissa specifice- rade tjĂ€nster, t.ex. provningar. Begreppet ”bedömning av överens- stĂ€mmelse” innebĂ€r enkelt uttryckt en prövning av att specificerade krav avseende en produkt Ă€r uppfyllda.)

En nyhet i lagen Àr att Swedac har fÄtt möjlighet att ta ut en sanktionsavgift av den som oriktigt har uppgett sig vara ackredite- rad eller anmÀld för uppgifter i samband med bedömning av överensstÀmmelse (23 §). Enligt den Àldre regleringen fanns inget specifikt sÀtt att komma till rÀtta med sÄdana förfaranden. I för- arbetena anfördes som skÀl för valet av sanktionsform (a. prop. s. 78) att uttagande av sanktionsavgift kunde antas utgöra en billig och effektiv sanktion, som kunde vidtas effektivt utan nÄgon större dröjsmÄlsproblematik.

Regleringen innebÀr att sanktionsavgift fÄr tas ut Àven om övertrÀdelsen inte har skett uppsÄtligen eller av oaktsamhet. Avgift fÄr dock inte tas ut för en övertrÀdelse som omfattas av ett vites- förelÀggande eller en sanktion enligt en annan författning, eller för en övertrÀdelse för vilken straff har Ädömts enligt annan författning (25 §). Sanktionsavgiftens storlek bestÀms med hÀnsyn till över- trÀdelsens art och omfattning, vad som Àr kÀnt om den avgifts- skyldiges ekonomiska förhÄllanden och omstÀndigheterna i övrigt (26 §). En sanktionsavgift kan jÀmkas om det skulle vara oskÀligt att ta ut den (27 §). Beslut om sanktionsavgift kan överklagas till allmÀn förvaltningsdomstol.

Lagen om ackreditering och teknisk kontroll innehÄller Àven bestÀmmelser om CE-mÀrkning som Àr nödvÀndiga för tillÀmp-

340

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

ningen av den tidigare nÀmnda EU-förordningen samt en straff- bestÀmmelse som avser övertrÀdelser av reglerna om CE-mÀrkning. StraffbestÀmmelsen, som Àr subsidiÀr till straffsanktionering i andra författningar, omfattar sÄvÀl uppsÄtliga som oaktsamma gÀrningar och föreskriver enbart böter som straff (17 §). En liknande straff- bestÀmmelse fanns i lagen om CE-mÀrkning. I den nuvarande lagen har dock det kriminaliserade omrÄdet vidgats.

4.55Internationella sanktioner

NÀr lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner infördes (prop. 1995/96:35) ersatte den en Àldre lag pÄ omrÄdet, lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner.

Lagen, som Àr en s.k. fullmaktslag, innehÄller i huvudsak före- skrifter om genomförandet av dels internationella sanktioner som har beslutats eller rekommenderats av FN:s sÀkerhetsrÄd i överens- stÀmmelse med FN:s stadga, dels internationella sanktioner som har beslutats i överensstÀmmelse med bestÀmmelserna om en gemensam utrikes- och sÀkerhetspolitik i fördraget om Europeiska unionen och som syftar till att upprÀtthÄlla eller ÄterstÀlla internationell fred och sÀkerhet.

Regleringen innebÀr att regeringen först fÄr meddela ett mer allmÀnt förordnande om att sanktioner enligt lagen ska genom- föras. Förordnandet ska dÀrefter överlÀmnas till riksdagen för godkÀnnande, varpÄ regeringen fÄr meddela nÀrmare föreskrifter om vissa förbud. I lagen straffbelÀggs bl.a. övertrÀdelser av sÄdana förbud (8 §). Om gÀrningen begÄtts uppsÄtligen döms till böter eller fÀngelse i högst tvÄ Är eller, om brottet Àr grovt, till fÀngelse i högst fyra Är. För grovt oaktsamma gÀrningar stadgas böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader. Kriminaliseringen omfattar inte ringa fall.

4.56Oriktigt ursprungsintyg i vissa fall

Lagen (1962:120) om straff i vissa fall för oriktigt ursprungsintyg m.m. tillkom som en följd av Sveriges tilltrÀde till den s.k. EFTA- konventionen frÄn Är 1960. Lagen har vid flera tillfÀllen anpassats med hÀnsyn till för Sverige gÀllande frihandelsavtal. Senaste

341

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

Àndringen skedde Är 2010 (prop. 2009/10:205), med anledning av Lissabonfördragets ikrafttrÀdande.

I lagen stadgas böter eller fĂ€ngelse i högst ett Ă„r för den som i ursprungsintyg eller annan handling, som Ă„beropas till bevis för vinnande av förmĂ„nsbehandling enligt handelsöverenskommelser som EU har ingĂ„tt eller enligt EU:s rĂ€ttsakter, uppsĂ„tligen lĂ€mnat oriktig uppgift Ă€gnad att leda till förmĂ„nsbehandling. Samma straff föreskrivs för den som i samband med ansökan om ursprungsintyg uppsĂ„tligen lĂ€mnat oriktig uppgift Ă€gnad att leda till förmĂ„ns- behandling eller tillhandahĂ„llit en Ă„beropad handling med vetskap om att den innehĂ„ller sĂ„dan oriktig uppgift. Är brottet att anse som grovt döms till fĂ€ngelse i högst tvĂ„ Ă„r. För gĂ€rningar som begĂ„tts av grov oaktsamhet Ă€r straffet böter. Ringa brott Ă€r undantagna frĂ„n straffansvar.

AllmÀnt Ätal för brott enligt lagen fÄr vÀckas endast efter med- givande av Tullverket.

4.57Skydd mot extraterritoriell lagstiftning

År 1996 antog EU en förordning om skydd mot följderna av tillĂ€mpning av extraterritoriell lagstiftning som antas av ett tredje land, och Ă„tgĂ€rder som grundar sig pĂ„ eller Ă€r en följd av denna lagstiftning (förordning [EG] nr 2271/96). Förordningen tillkom mot bakgrund av att USA under Ă„r 1996 hade vidtagit lagstiftnings- Ă„tgĂ€rder angĂ„ende sanktioner mot handel med och investeringar i Kuba respektive Iran och Libyen samt att EU bedömde att lag- stiftningen innehöll delar som innebar folkrĂ€ttsligt otillĂ„ten extra- territoriell lagstiftning.

Lagen (1997:825) om EG:s förordning om skydd mot extraterrito- riell lagstiftning som antas av ett tredje land (prop. 1996/97:139) innehÄller straffbestÀmmelser som kompletterar nÀmnda förord- ning. StraffbestÀmmelserna innebar en nykriminalisering. Vad som straffbelÀggs Àr bl.a. underlÄtenhet att lÀmna information i överens- stÀmmelse med vissa bestÀmmelser i förordningen. Straffskalan strÀcker sig frÄn böter till fÀngelse i högst sex mÄnader. Ringa fall Àr undantagna frÄn straffansvar.

342

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

4.58Krigsmateriel m.m.

Till den specialstraffrĂ€ttsliga regleringen pĂ„ omrĂ„det krigsmateriel m.m. hĂ€nförs hĂ€r, utöver lagen (1992:1300) om krigsmateriel, ett par författningar som innehĂ„ller reglering av handel med varor som kan anvĂ€ndas för militĂ€rt bruk, dödsstraff m.m. Det handlar om lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla anvĂ€nd- ningsomrĂ„den och av tekniskt bistĂ„nd och lagen (2006:1329) om handel med vissa varor som kan anvĂ€ndas till dödsstraff eller tortyr, m.m. och lagen (2012:179) om straff för olovlig befattning med kluster- ammunition. Även krigshandelslagen (1964:19) tas upp hĂ€r.

År 1992 trĂ€dde lagen om krigsmateriel i kraft (prop. 1991/92:174). Lagen innebar att tvĂ„ Ă€ldre lagar pĂ„ omrĂ„det fördes samman, lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. och lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. Syftet var att förtydliga de bestĂ€mmelser som skulle gĂ€lla för den samlade kontrollen över tillverkning och tillhandahĂ„llande av krigsmateriel liksom med avseende pĂ„ samverkan med utlandet pĂ„ omrĂ„det.

Införandet av 1992 Ärs lag innebar en viss utökning av det kriminaliserade omrÄdet. Ytterligare vidgning av detta skedde genom lagÀndringar som trÀdde i kraft under Är 2012 (prop. 2010/11:112).

2012 Ärs lagÀndringar syftade till att genomföra ett EU-direktiv om förenkling av villkoren för överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen (2009/43/EG) samt rÄdets gemen- samma stÄndpunkt om faststÀllande av gemensamma regler för kon- trollen av export av militÀr teknik och krigsmateriel (2008/944/GUSP). Till nyheterna hör bl.a. att lagens tillÀmpningsomrÄde utökades till att omfatta tekniskt bistÄnd och att det infördes bestÀmmelser om vissa uppgifts-, underrÀttelse- och registerföringsskyldigheter för den som för ut krigsmateriel ur landet eller lÀmnar tekniskt bistÄnd utanför landet.

Den nya regleringen i lagen om krigsmateriel sanktioneras genom straffbestÀmmelser. NÀr det gÀllde valet av sanktion anförde regeringen (a. prop. s. 82) att eftersom övertrÀdelser av krav och skyldigheter enligt lagen sedan tidigare beivrades med straffrÀttslig reglering talade mycket för att Àven övertrÀdelser av krav och skyldigheter etc. som följde av EU-direktivet borde beivras straff- rÀttsligt. Med hÀnsyn till den potentiella förstörelsebringande verkan som krigsmateriel eller tekniskt bistÄnd avseende krigs- materiel kunde bidra till om regelverket inte efterlevdes och om

343

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

materielen eller det tekniska bistĂ„ndet hamnade hos fel mottagare, gjorde regeringen bedömningen att övertrĂ€delser av direktivets bestĂ€mmelser om tillstĂ„ndskrav var gĂ€rningar av sĂ„dant allvar att straffsanktioner krĂ€vdes. ÅsidosĂ€ttande av de skyldigheter att lĂ€mna uppgifter och underrĂ€ttelser, att efterleva föreskrivna villkor, att lĂ€mna riktigt uppgifter i ansökningar och andra handlingar eller att föra och bevara register, som följde av direktivet, kunde enligt rege- ringen leda till pĂ„taglig fara eller skada. Även övertrĂ€delser av de skyldigheter för enskilda som, utöver tillstĂ„ndskrav, följde av direk- tivet borde dĂ€rför straffsanktioneras.

I lagstiftningsÀrendet hade Inspektionen för strategiska produk- ter anfört att det gÀllande sanktionssystemet inte upplevdes som vare sig effektivt eller avskrÀckande och att det inte kunde anses uppfylla de krav som faststÀllts i direktivet. Inspektionen ansÄg att det fanns behov av en möjlighet att som komplement till straff- sanktionen kunna besluta om administrativa sanktionsavgifter och hade ocksÄ tidigare gjort en framstÀllan till regeringen i denna frÄga. Regeringen anförde (a. prop. s. 82) att frÄgan om administra- tiva sanktioner inte hade tagits upp i den departementspromemoria som hade föregÄtt lagförslaget (Ds 2010:29) och att det dÀrför saknades tillrÀckligt underlag för att lÀmna sÄdana förslag. Enligt regeringen var dock inspektionens framstÀllning om införande om sanktionsavgifter föremÄl för beredning i Regeringskansliet.

StraffbestĂ€mmelserna i lagen om krigsmateriel (25–27 §§) Ă€r subsidiĂ€ra till BrB (28 §). Vad som straffbelĂ€ggs Ă€r bl.a. att bryta mot kravet pĂ„ tillstĂ„nd för att fĂ„ tillverka krigsmateriel, bedriva verksamhet som avser tillhandhĂ„llande av krigsmateriel m.m. eller lĂ€mna tekniskt bistĂ„nd till nĂ„gon utanför landet. För uppsĂ„tligt brott döms till böter eller fĂ€ngelse i högst tvĂ„ Ă„r eller, om brottet Ă€r grovt, till fĂ€ngelse i lĂ€gst sex mĂ„nader och högst fyra Ă„r. Har gĂ€rningen begĂ„tts av oaktsamhet Ă€r straffet böter eller fĂ€ngelse i sex mĂ„nader. Samma straff stadgas för den som uppsĂ„tligen eller av oaktsamhet bl.a. underlĂ„ter att fullgöra vissa underrĂ€ttelse-, upp- gifts- och anmĂ€lningsskyldigheter, lĂ€mnar oriktig uppgift i ansökan om tillstĂ„nd eller bryter mot en kontroll- eller ordningsbestĂ€m- melse som har meddelats med stöd av lagen.

Ringa fall Àr generellt undantagna frÄn straffansvar enligt lagen. AllmÀnt Ätal för brott mot vissa av tillstÄndskraven fÄr vÀckas

endast efter medgivande av tillsynsmyndigheten (30 §).

Den 1 juni 2012 tillsattes en parlamentarisk kommitté (UD 2012:01) som bl.a. har i uppdrag att lÀmna förslag till en ny krigsmateriel-

344

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

lagstiftning i syfte att skÀrpa exportkontrollen gentemot icke- demokratiska stater. I uppdraget, som ska redovisas senast den 15 december 2014 (dir. 2012:50), ingÄr att övervÀga om ett system med sanktionsavgifter bör införas pÄ omrÄdet.

Lagen om kontroll av produkter med dubbla anvÀndningsomrÄden och av tekniskt bistÄnd, som trÀdde i kraft Är 2001 (prop. 2000/01:9), innehÄller regler om export och överföringar inom EU av produk- ter och teknik som har en etablerad civil anvÀndning men som ocksÄ kan anvÀndas för militÀrt bruk. Genom lagen anpassades svensk rÀtt till ny EU-reglering (förordning [EG] nr 1334/2000). Lagen föregicks av lagen (1998:397) om strategiska produkter (prop. 1997/98:68) och lagen (1991:341) om strategiska produkter (prop. 1990/91:97), vilka bÄda innehöll straffbestÀmmelser.

Vad gÀller kriminaliseringen pÄ omrÄdet har denna stegvis utökats sedan den första lagen, 1991 Ärs lag om strategiska pro- dukter, infördes. Den senaste utvidgningen skedde Är 2010 (prop. 2009/10:205) och föranleddes av ytterligare nya EU-regler (för- ordning [EG] nr 428/2009 om upprÀttande av en gemenskaps- ordning för kontroll, export, överföring, förmedling och transite- ring av produkter med dubbla anvÀndningsomrÄden).

Lagen upptar i dag en omfattande straffsanktionering (18–22 §§). Till de gĂ€rningar som Ă€r kriminaliserade hör bl.a. att utan tillstĂ„nd exportera eller överföra vissa produkter med dubbla anvĂ€ndnings- omrĂ„den eller tillhandahĂ„lla förmedlingstjĂ€nster för sĂ„dana varor och att bryta mot ett förbud mot transitering som har meddelats enligt EU-förordningen (18–19 §§). Straffsanktioneringen omfattar i dessa fall sĂ„vĂ€l uppsĂ„tliga som grovt oaktsamma gĂ€rningar, med undantag för grovt oaktsamma gĂ€rningar som Ă€r ringa. Det straff som stadgas Ă€r böter eller fĂ€ngelse i högst tvĂ„ Ă„r. Är ett uppsĂ„tligt brott att anse som grovt döms till fĂ€ngelse i lĂ€gst sex mĂ„nader och högst sex Ă„r.

Enligt lagen Àr det vidare straffbelagt att uppsÄtligen bryta mot förbudet mot att utanför EU lÀmna tekniskt bistÄnd som Àr avsett för anvÀndning i samband med uppkomsten, hanteringen eller spridningen av massförstörelsevapen (20 §). Straffet Àr böter eller fÀngelse i högst tvÄ Är eller, om brottet Àr grovt, fÀngelse i lÀgst sex mÄnader och högst sex Är.

Det stadgas ocksÄ straff, böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader, för den som uppsÄtligen eller av oaktsamhet t.ex. lÀmnar oriktiga uppgifter i en ansökan om tillstÄnd eller ÄsidosÀtter viss under-

345

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

rÀttelse- eller uppgiftsskyldighet (22 §). Ringa fall Àr undantagna frÄn straffansvar.

Sedan Är 2001 omfattar kriminaliseringen Àven försök, förbere- delse och stÀmpling till vissa brott enligt lagen (21 §).

År 2007 infördes lagen om handel med vissa varor som kan anvĂ€ndas till dödsstraff eller tortyr, m.m. (prop. 2006/07:4). Lagen innehĂ„ller bestĂ€mmelser som kompletterar och möjliggör verk- stĂ€llighet av en EU-förordning pĂ„ omrĂ„det ([EG] nr 1236/2005).

NÀmnda EU-förordning stadgar att det i förhÄllande till tredje land Àr förbjudet att exportera eller importera vissa varor som inte har nÄgot annat praktiskt anvÀndningsomrÄde Àn dödsstraff, tortyr eller annan grym, omÀnsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Enligt förordningen Àr det vidare förbjudet att tillhandahÄlla eller motta tekniskt bistÄnd i förhÄllande till tredje land betrÀffande sÄdana varor. Förordningen föreskriver dessutom tillstÄndsplikt för export av vissa varor som kan anvÀndas för tortyr eller annan grym, omÀnsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning men som Àven kan anvÀndas till annat.

Olovlig import och export av sĂ„dana varor som omfattas av EU- förordningen Ă€r straffbart enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling. För att sanktionera övertrĂ€delser av EU-förordningens krav pĂ„ tillstĂ„nd för tillhandahĂ„llande eller mottagande av tekniskt bistĂ„nd har det dĂ€remot varit nödvĂ€ndigt att införa sĂ€rskilda straff- bestĂ€mmelser i lagen om handel med vissa varor som kan anvĂ€ndas till dödsstraff eller tortyr, m.m. (3–5 §§). Dessa straffbestĂ€mmelser innebar sĂ„ledes en nykriminalisering. SĂ„vĂ€l uppsĂ„tliga som grovt oaktsamma gĂ€rningar Ă€r straffbelagda. Straffskalan omfattar böter eller fĂ€ngelse i högst tvĂ„ Ă„r eller, vid uppsĂ„tligt brott som Ă€r att anse som grovt, fĂ€ngelse i lĂ€gst sex mĂ„nader och högst sex Ă„r. Ringa brott som begĂ„tts av grov oaktsamhet Ă€r undantagna frĂ„n straff- ansvar. Kriminaliseringen omfattar Ă€ven vissa osjĂ€lvstĂ€ndiga brotts- former (5 §).

År 2012 infördes lagen om straff för olovlig befattning med klusterammunition. Enligt lagen döms den som anvĂ€nder, utvecklar, tillverkar, förvĂ€rvar, innehar, lagrar, överlĂ„ter, till Sverige för in eller frĂ„n Sverige för ut klusterammunition för olovlig befattning med klusterammunition till fĂ€ngelse i högst fyra Ă„r (1 §). För grovt brott stadgas fĂ€ngelse i högst arton Ă„r eller pĂ„ livstid. Brottet Ă€r subsidiĂ€rt till straffbestĂ€mmelserna i BrB. Lagen tillkom med anled- ning av Sveriges tilltrĂ€de till konventionen om klusterammunition. NĂ€mnda konvention syftar till att förhindra en fortsatt anvĂ€ndning

346

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

av klusterammunition och till att komma till rÀtta med de svÄra humanitÀra problem som klusterammunition fört med sig i lÀnder dÀr ammunitionen anvÀnts. Vissa, men inte alla, av de förfaranden som enligt konventionen ska utgöra brott var redan tidigare straffbelagda i lagen om krigsmateriel. Införandet av den nya lagen innebar sÄledes en utvidgning av det straffsanktionerade omrÄdet (se prop. 2011/12:47 s. 23 ff.).

Krigshandelslagen (1964:19) innehÄller bestÀmmelser som Àr tillÀmpliga om Sverige Àr i krig och, efter regeringens förordnande, i vissa andra fall, t.ex. om Sverige Àr i krigsfara. Lagen upptar flera straffbestÀmmelser.

4.59Försvar

Det finns en mÀngd specialstraffrÀttsliga författningar som kan hÀnföras till försvarsomrÄdet. Till dessa hör bl.a. lagen (1994:1809) om total- försvarsplikt, lagen (2006:545) om skyddsrum, lagen (2006:546) om utrymning och inkvartering m.m. under höjd beredskap, skyddslagen (2010:305), lagen (1976:295) om skyldighet för nÀringsidkare att med- verka vid lagring för försörjningsberedskap, lagen (1993:1742) om skydd för landskapsinformation, lagen (1942:723) om skyddsympning inom försvarsvÀsendet och lagen (1952:270) om skyddsympning vid krig eller krigsfara m.m.

Lagen om totalförsvarsplikt trÀdde i kraft Är 1995 (prop. 1994/95:6) och ersatte dÄ bl.a. vÀrnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjÀnst, lagen (1981:292) om tjÀnsteplikt för hÀlso- och sjuk- vÄrdspersonal samt veterinÀrpersonal m.m. och lagen (1984:272) om skyldighet för civilförsvarspliktiga att tjÀnstgöra utanför civilförsvaret.

I lagens ursprungliga lydelse föreskrevs att totalförsvarets personal- försörjning skulle tryggas genom en totalförsvarsplikt (1 kap. 2 §). Vidare stadgades att en totalförsvarspliktig var skyldig att bl.a. medverka vid föreskriven utredning om sina personliga förhÄllan- den och tjÀnstgöra inom totalförsvaret i den omfattning som hans eller hennes kroppskrafter och hÀlsotillstÄnd tillÀt (1 kap. 3 §). NÀmnda tjÀnstgöring fullgjordes som vÀrnplikt, civilplikt eller allmÀn tjÀnsteplikt (1 kap. 4 §).

År 2010 genomfördes lagĂ€ndringar som syftade till att försvarets personalförsörjning dĂ€refter i första hand skulle vila pĂ„ frivillighet och inte lĂ€ngre huvudsakligen pĂ„ en totalförsvarsplikt (prop. 2009/10:160). LagĂ€ndringarna innebar att totalförsvarsplikten i

347

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

grunden finns kvar, men att skyldigheten att genomgÄ mönstring och skyldigheten att fullgöra vÀrnplikt eller civilplikt numera krÀver att regeringen med hÀnsyn till Sveriges försvarsberedskap först har beslutat om detta (1 kap. 3 a §). Som exempel pÄ vad som kan komma att aktualisera ett beslut om att totalförsvarspliktiga ska fullgöra tjÀnstgöring nÀmndes i förarbetena (a. prop. s. 79) dels förÀndringar i det sÀkerhetspolitiska lÀget, dels att totalförsvarets behov av personal inte lÀngre kan tryggas genom enbart frivillig rekrytering.

Vid tillkomsten av 1994 Ärs lag intogs straffbestÀmmelser i denna som i stor utstrÀckning motsvarade den straffsanktionering som fanns i den Àldre regleringen pÄ omrÄdet. StraffbestÀmmel- serna har inte Àndrats sedan lagen infördes. De Àndringar av andra bestÀmmelser i lagen som genomfördes Är 2010 har dock lett till att flera av straffbestÀmmelserna i praktiken inte Àr tillÀmpliga för nÀr- varande. Skulle regeringen besluta om att totalförsvarspliktiga ska fullgöra tjÀnstgöring blir dock dessa bestÀmmelser Äter aktuella.

I lagen om totalförsvarsplikt stadgas penningböter för total- försvarspliktig som uppsÄtligen eller av oaktsamhet uteblir frÄn mönstring eller annan utredning om personliga förhÄllanden, till vilken han eller hon har kallats att personligen instÀlla sig (10 kap. 1 §). Vidare föreskrivs böter eller fÀngelse i högst ett Är för total- försvarspliktig som uppsÄtligen avviker eller uteblir frÄn vÀrnplikt, civilplikt eller allmÀn tjÀnsteplikt, vÀgrar eller underlÄter att lyda en förmans eller annan chefs order eller pÄ annat sÀtt ÄsidosÀtter vad som Äligger honom eller henne under tjÀnstgöringen, förutsatt att gÀrningen Àr Àgnad att medföra avsevÀrt men för utbildningen eller tjÀnsten i övrigt (10 kap. 2 §). Brottet rubriceras som brott mot totalförsvarsplikten. För grovt sÄdant brott, som begÄs under höjd beredskap, gÀller en strÀngare straffskala (10 kap. 3 §). En total- försvarspliktig som av oaktsamhet uteblir frÄn vÀrnplikt eller civil- plikt kan dömas till böter (10 kap. 4 §). Slutligen stadgas, subsidiÀrt till BrB, böter för totalförsvarspliktig, arbetsgivare eller uppdrags- givare som uppsÄtligen eller av grov oaktsamhet lÀmnar oriktig uppgift vid fullgörande av viss uppgiftsskyldighet enligt lagen (10 kap. 5 §).

Lagen om skyddsrum, som trÀdde i kraft Är 2006 (prop. 2005/06:133), innehÄller bestÀmmelser om hur skyddsrum, dvs. utrymmen för skydd av befolkningen i krig, ska byggas, utrustas och underhÄllas. I lagen straffbelÀggs med böter att uppsÄtligen eller av oaktsamhet bryta mot föreskrift om skyddsrums placering

348

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

m.m., som med stöd av lagen har meddelats av regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer (8 kap. 2 §). Straff stadgas ocksÄ för Àgare eller nyttjanderÀttshavare till en byggnad eller annan anlÀggning dÀr det finns ett skyddsrum, som uppsÄtligen eller av oaktsamhet inte fullgöra en i lagen föreskriven skyldighet att under höjd beredskap bereda plats i skyddsrummet Ät dem som behöver skydd (8 kap. 1 §). Straffet Àr böter eller fÀngelse i ett Är eller, om brottet Àr grovt, fÀngelse i lÀgst sex mÄnader och högst fyra Är.

Lagen om utrymning och inkvartering m.m. under höjd beredskap tillkom i samma lagstiftningsÀrende som lagen om skyddsrum (prop. 2005/06:133) och trÀdde i kraft samtidigt som denna, Är 2006. Merparten av bestÀmmelserna i lagen Àr tillÀmpliga endast under höjd beredskap. StraffbestÀmmelserna hör dock till den reglering som gÀller Àven under fredsförhÄllanden. Straff stadgas bl.a. för den som uppsÄtligen eller av oaktsamhet, som inte Àr ringa, underlÄter att, pÄ frÄga av en statlig eller kommunal myndighet, ange om han eller hon har egendom som kan behöva tas i ansprÄk för verksamhet enligt lagen och för den som underlÄter att följa ett förelÀggande eller förbud som har meddelats med stöd av lagen (5 kap. 1 §). Straffskalan Àr böter eller fÀngelser i högst ett Är. För grovt brott gÀller en strÀngare straffskala.

Skyddslagen ersatte vid ikrafttrÀdandet Är 2010 (prop. 2009/10:87) lagen (1990:217) om skydd för samhÀllsviktiga anlÀgg- ningar m.m. I skyddslagen finns bestÀmmelser om vissa ÄtgÀrder till förstÀrkt skydd för byggnader, andra anlÀggningar, omrÄden och andra objekt mot sabotage, terroristbrott, spioneri samt röjande i andra fall av hemliga uppgifter som rör totalförsvaret, och grovt rÄn (1 §). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer fÄr enligt lagen besluta att en byggnad, en annan anlÀggning etc. ska vara skyddsobjekt. Innebörden av ett beslut om skyddsobjekt Àr att obehöriga inte har tilltrÀde till skyddsobjektet (7 §). TilltrÀdes- förbudet kan förenas med förbud mot att göra avbildningar, beskriv- ningar eller mÀtningar av eller inom skyddsobjektet. Om det rÀcker för att tillgodose skyddsbehovet, kan tilltrÀdesförbudet ersÀttas av ett avbildningsförbud eller av ett förbud mot att bada, dyka, ankra eller fiska. PolismÀn, militÀr personal eller annan sÀrskilt utsedd personal fÄr anlitas för bevakning av ett skyddsobjekt (9 §).

StraffbestÀmmelserna i skyddslagen motsvarar de straffbestÀm- melser som fanns i den Àldre lagen pÄ omrÄdet. Det stadgas böter eller fÀngelse i högst ett Är för den som uppsÄtligen eller av

349

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

oaktsamhet bryter mot tilltrÀdesförbud m.m. (30 §). Dessutom Àr det straffbelagt med böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader att lÀmna oriktiga eller vilseledande uppgifter för att fÄ tilltrÀde till ett skyddsobjekt (31 §). StraffbestÀmmelserna Àr subsidiÀra till BrB.

Lagen om skyldighet för nÀringsidkare att medverka vid lagring för försörjningsberedskap infördes Är 1976. I lagen finns bestÀmmelser om att nÀringsidkare, som i inte obetydlig omfattning förbrukar sÄdan för folkförsörjningen viktig vara som staten hÄller i lager för att utnyttjas nÀr krig eller krigsfara rÄder eller införseln av varor till riket minskar av annan anledning, kan ÄlÀggas att till staten upplÄta befintligt lager- utrymme eller ge plats för uppförande av sÄdant utrymme (1 §). Ett ÄlÀggande kan Àven avse att inköpa vara frÄn sÄdant lager, om det behövs för omsÀttningen av varulagret. Det Àr regeringen, eller myndighet som regeringen bestÀmmer, som meddelar ÄlÀggandet.

Det Àr straffbelagt att uppsÄtligen eller av oaktsamhet, som inte Àr ringa, underlÄta att följa föreskrift som har meddelats enligt lagen (8 §). Straffet Àr böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader.

I lagen om skydd för landskapsinformation, som trĂ€dde i kraft Ă„r 1994, finns bestĂ€mmelser om krav pĂ„ tillstĂ„nd för sjömĂ€tning, för fotografering och liknande registrering frĂ„n luftfartyg samt för upp- rĂ€ttande av databaser med landskapsinformation. Lagen innehĂ„ller ocksĂ„ bestĂ€mmelser om krav pĂ„ tillstĂ„nd för spridning av flyg- bilder, kartor m.m. UppsĂ„tliga eller oaktsamma övertrĂ€delser av tillstĂ„ndskraven Ă€r straffbelagda (8–10 §§). Straffansvaret omfattar inte ringa fall. BestĂ€mmelserna Ă€r subsidiĂ€ra till BrB.

Den 20 juni 2012 fick en sÀrskild utredare (Fö 2012:02) i upp- drag att se över lagen om skydd för landskapsinformation och dess tillhörande förordning. Uppdraget ska redovisas senast den 28 juni 2013 (dir. 2012:69).

I lagen om skyddsympning inom försvarsvÀsendet, som tillkom pÄ 1940-talet, finns bestÀmmelser om möjlighet (för Konungen) att, till förekommande av smittsam sjukdom eller annan infektionssjukdom, förordna att personal, som Àr anstÀlld vid eller tjÀnstgör inom försvars- vÀsendet, ska vara pliktig att undergÄ skyddsympning. Förordnande att envar, som vistas inom riket eller viss del dÀrav, ska undergÄ skyddsympning, kan meddelas enligt lagen om skyddsympning vid krig eller krigsfara m.m. En förutsÀttning för förordnande enligt denna lag, som tillkom pÄ 1950-talet, Àr att riket befinner sig i krig eller krigsfara eller annars utomordentliga förhÄllanden pÄkallar det.

I bÄda lagarna stadgas penningböter för den som underlÄter att fullgöra Älagd ympningsplikt.

350

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

Till de specialstraffrÀttsliga författningarna pÄ försvarsomrÄdet hör, utöver de ovan redovisade, ocksÄ förfogandelagen (1978:262), ransoneringslagen (1978:268) och lagen (1992:1402) om undanförsel och förstöring. Samtliga dessa lagar Àr av beredskapskapskaraktÀr och utformade som fullmaktslagar. Regeringen fÄr, under vissa i lagarna angivna förutsÀttningar, föreskriva att de ska sÀttas i tillÀmp- ning. SÄdan föreskrift ska dÀrefter inom viss tid understÀllas riks- dagens prövning.

Förfogandelagen avser att tillgodose totalförsvarets eller folk- försörjningens ofrÄnkomliga behov av egendom eller tjÀnster. Enligt lagen kan t.ex. fastighet tas i ansprÄk med nyttjanderÀtt och Àgare av transportmedel ÄlÀggas att ombesörja transporter.

Ransoneringslagen har ett försörjningspolitiskt syfte. Den ger regeringen möjlighet att vidta krisÄtgÀrder som syftar till att till- godose befolkningens och totalförsvarets behov av energi och varor. I betÀnkandet En ny ransonerings- och prisregleringslag, SOU 2009:69, föreslÄs att ransoneringslagen och prisregleringslagen (1989:978) ska ersÀttas av en gemensam lag.

Lagen om undanförsel och förstöring syftar bl.a. till att förhindra att egendom som har betydelse för totalförsvaret eller som har stor historisk eller kulturell betydelse, till följd av krigshandlingar förstörs eller pÄ annat sÀtt förloras.

Lagarna innehÄller tÀmligen omfattande straffsanktionering.

4.60Skydd mot olyckor m.m.

I det följande redovisas tre specialstraffrÀttsliga författningar som avser skydd mot olyckor m.m. Det handlar om lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, lagen (2010:1011) om brandfarliga och explo- siva varor och lagen (2006:263) om transport av farligt gods.

Lagen om skydd mot olyckor ersatte vid ikrafttrÀdandet Är 2004 (prop. 2002/03:119) rÀddningstjÀnstlagen (1986:1102). SistnÀmnda lag hade i sin tur ersatt brandlagen (1974:80), lagen (1960:331) om skyddsÄtgÀrder vid olyckor i atomanlÀggningar m.m. och, till en del, brandstadgan (1962:91).

De straffbestÀmmelser som finns i lagen om skydd mot olyckor (10 kap. 3 §) motsvarar i princip straffbestÀmmelserna i rÀddnings- tjÀnstlagen.

Vad som straffbelÀggs Àr bl.a. att bryta mot eldningsförbud som meddelats med stöd av lagen, att inte fullgöra vissa skyldigheter att

351

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

ge upplysningar eller lÀmna ut handlingar (t.ex. i samband med sotning och brandskyddskontroll eller tillsyn) eller att lÀmna orik- tiga uppgifter i samband med fullgörande av uppgiftsplikt. Vidare Àr det kriminaliserat att lÄta bli att varna och tillkalla hjÀlp samt underrÀtta lÀnsstyrelserna m.fl. vid utslÀpp av giftiga eller skadliga Àmnen. I lagen stadgas ocksÄ straff för den som, utan giltigt skÀl, lÄter bli att fullgöra viss i lagen föreskriven tjÀnsteplikt (skyldighet att medverka i rÀddningstjÀnst). Straffansvaret omfattar i samtliga nÀmnda fall sÄvÀl uppsÄtliga som oaktsamma gÀrningar. Dessutom Àr det straffbelagt att uppsÄtligen hindra eller försöka hindra eller annars utan giltig ursÀkt ÄsidosÀtta en ÄtgÀrd som rÀddningsledaren eller annan har beslutat om och som innebÀr ingrepp i annans rÀtt.

Straffansvaret enligt bestÀmmelserna, som Àr subsidiÀra till BrB, omfattar inte ringa fall. Straffet för samtliga brott Àr böter.

Lagen om brandfarliga och explosiva varor trÀdde i kraft Är 2010 (prop. 2009/10:203). Den syftar till att hindra, förebygga och begrÀnsa olyckor och skador pÄ liv, hÀlsa, miljö eller egendom samt förebygga obehörigt förfarande med brandfarliga och explosiva varor. Lagen innebar bl.a. att de tidigare reglerna pÄ omrÄdet, som fanns i lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor, för- enklades och moderniserades. 1988 Ärs lag hade i sin tur ersatt lagen (1975:69) om explosiva och brandfarliga varor (prop. 1987/88:101).

Omfattningen av kriminaliseringen pÄ omrÄdet synes ha varit tÀmligen konstant under den tid som ovan nÀmnda lagar gÀllt. Vid tillkomsten av den nuvarande lagen skedde, frÀmst mot bakgrund av att den Àldre lagen innehöll s.k. otillÄtna blankettstraffbud (bestÀm- melser som straffbelade övertrÀdelser av myndighetsföreskrifter och som innehöll fÀngelse i straffskalan, se NJA 2005 s. 33), viss modifiering av brotten och straffskalorna som Àr knutna till dessa (prop. 2009/10:203 s. 58 ff.).

Enligt en grundlÀggande bestÀmmelse i lagen krÀvs tillstÄnd för att hantera, överföra eller importera explosiva varor och för att yrkesmÀssigt eller i större mÀngd hantera brandfarliga varor (16 §). Den som av oaktsamhet bryter mot tillstÄndskravet döms till böter (29 §). För uppsÄtliga eller grovt oaktsamma övertrÀdelser av till- stÄndskravet Àr straffet böter eller fÀngelse i högst ett Är. Om ett uppsÄtligt brott avser explosiva varor och Àr att anse som grovt, döms till fÀngelse i lÀgst sex mÄnader och högst fyra Är.

I lagen uppstÀlls ett aktsamhetskrav för den som hanterar, överför eller importerar brandfarliga eller explosiva varor (6 §). För

352

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

den som uppsÄtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot aktsam- hetskravet stadgas böter eller fÀngelse i högst ett Är (28 §).

För övertrÀdelser av vissa andra krav enligt lagen, vissa före- skrifter som har meddelats med stöd av denna, oriktigt uppgifts- lÀmnande samt underlÄtenhet att efterkomma tillsynsmyndighetens begÀran om upplysningar och handlingar, stadgas böter (28 §). Kriminaliseringen omfattar sÄvÀl uppsÄtliga som oaktsamma gÀr- ningar.

Ringa brott mot lagen Àr generellt undantagna frÄn straffansvar (30 §). För merparten av straffbestÀmmelserna gÀller att de Àr subsidiÀra till BrB och lagen om straff för smuggling.

Lagen om transport av farligt gods, som trÀdde i kraft Är 2006 (prop. 2005/06:51), syftar till att förebygga, hindra och begrÀnsa att transporter av farligt gods eller obehörigt förfarande med godset orsakar skador pÄ liv, hÀlsa, miljö eller egendom. Lagen föregicks av lagen (1982:821) om transport av farligt gods. Regle- ringen pÄ omrÄdet har sin grund i EU-direktiv och internationella konventioner som Sverige har Ätagit sig att följa.

1982 Ärs lag innehöll straffbestÀmmelser som utgjorde s.k. otillÄtna blankettstraffbud, dvs. bestÀmmelser som straffbelade över- trÀdelser av myndighetsföreskrifter och som inte var förenliga med regeringsformen eftersom de innehöll fÀngelse i straffskalan (se NJA 2005 s. 33). Vid tillkomsten av 2006 Ärs lag konstruerades straffbestÀmmelserna (16 §) sÄ att dessa skulle vara grundlagsenliga.

I lagen om transport av farligt gods stadgas böter eller fÀngelse i högst ett Är för den som uppsÄtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot lagens allmÀnna aktsamhetsregel. Denna föreskriver att den som transporterar farligt gods eller lÀmnar farligt gods till nÄgon annan för transport ska vidta de skyddsÄtgÀrder och de försiktighetsmÄtt i övrigt som behövs för att förebygga, hindra och begrÀnsa att godset, genom transporten m.m., orsakar sÄdana skador pÄ liv, hÀlsa m.m. som beror pÄ godsets farliga egenskaper (2 §).

Om ansvar inte kan utdömas för brott mot den allmÀnna aktsamhetsregeln kan ansvar i stÀllet dömas ut för uppsÄtliga eller oaktsamma övertrÀdelser i övrigt av lagen och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. I dessa fall kan dömas till böter.

För ringa brott mot lagen föreskrivs enbart penningböter. Ansvar enligt lagen ska inte dömas ut om gÀrningen Àr belagd

med strÀngare straff i BrB eller i 29 kap. 1 eller 2 § miljöbalken.

353

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

4.61Avslutande översikt

PÄ omrÄdena forskning, innovation och nÀringsutveckling, energi samt elektronisk kommunikation m.m. straffsanktioneras framför allt övertrÀdelser av bestÀmmelser om tillstÄndsplikt och uppgifts- skyldighet. Exempel pÄ centrala författningar Àr bl.a. minerallagen (1991:45), lagen (1966:314) om kontinentalsockeln, ellagen (1997:857), naturgaslagen (2005:403) och lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation. Straffsanktioneringen omfattar i stor utstrÀckning sÄvÀl uppsÄtliga som oaktsamma gÀrningar. Straffskalorna varierar mellan enbart böter och böter eller fÀngelse.

NÀr det gÀller utvecklingen kan i stort sÀgas att det inte har skett nÄgra större förÀndringar. Det kan dock nÀmnas att det pÄ 2000-talet har införts en lag pÄ elomrÄdet som innebÀr sÄvÀl ny- reglering som nykriminalisering. Det handlar om lagen (2011:1200) om elcertifikat. Lagen innehÄller Àven regler om sanktionsavgifter, som kan utgÄ för vissa övertrÀdelser som inte Àr straffbelagda.

Marknad och konkurrens Àr dÀremot ett omrÄde dÀr det har skett stora förÀndringar. Under 1990-talet blev först konkurrenslag- stiftningen och dÀrefter marknadsföringslagstiftningen föremÄl för genomgripande reformer, vilka bl.a. innebar att den tidigare straff- sanktioneringen togs bort helt och ersattes med system med kon- kurrensskadeavgift respektive marknadsstörningsavgift. Avkriminali- seringen var alltsÄ skenbar. Regleringen, som i dag finns i kon- kurrenslagen (2008:579) och marknadsföringslagen (2008:486), gjorde det möjligt att rikta mycket kÀnnbara ekonomiska sank- tioner mot juridiska personer.

Införandet av de tvÄ lagar som i dag utgör de centrala special- straffrÀttliga författningarna pÄ omrÄdet marknad och konkurrens

– lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter och lagen (1986:436) om nĂ€ringsförbud – innebar att fler beteenden krimina- liserades. Det Ă€r huvudsakligen uppsĂ„tliga gĂ€rningar som straff- belĂ€ggs i dessa lagar och det straff som föreskrivs Ă€r antingen böter eller fĂ€ngelse, eller enbart fĂ€ngelse. I lagen om skydd för företags- hemligheter straffbelĂ€ggs Ă€ven vissa osjĂ€lvstĂ€ndiga brottstyper.

Utvecklingen pÄ omrÄdet transport, trafik och infrastruktur kÀnnetecknas av kraftigt expanderande kriminalisering.

Det omrÄde som straffbelÀggs i den centrala trafikslagsöver- gripande författningen, lagen (1951:649) om straff för vissa trafik- brott, har sedan mitten av 1960-talet utvidgats i betydande ut- strÀckning. Vid ett tillfÀlle har dock ocksÄ en viktig inskrÀnkning av

354

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

straffsanktioneringen skett. År 1995 skĂ€rptes nĂ€mligen kravet pĂ„ oaktsamhet i bestĂ€mmelsen om vĂ„rdslöshet i trafik sĂ„ att numera endast den som i vĂ€sentlig mĂ„n brister i omsorg och varsamhet kan dömas till straff enligt bestĂ€mmelsen. Det lindrigaste straff som föreskrivs i lagen Ă€r böter (t.ex. för vĂ„rdslöshet i trafik och olovlig körning) och det strĂ€ngaste straff som föreskrivs Ă€r fĂ€ngelse i högst tvĂ„ Ă„r (grovt rattfylleri).

Det finns ett trettiotal specialstraffrÀttsliga författningar som avser sjöfart och nÀr det gÀller vÀgtrafik Àr mÀngden författningar som innehÄller straffbestÀmmelser lika stor. Den specialstraff- rÀttsliga regleringen av jÀrnvÀgstrafik och luftfart Àr dÀremot betyd- ligt mer blygsam. Ett gemensamt drag hos regleringarna av de olika transportslagen Àr att de i mÄnga fall har sin bakgrund, i vart fall till viss del, i EU-rÀtten eller i internationella konventioner.

De centrala författningarna nĂ€r det gĂ€ller sjöfart – sjölagen (1994:1009), sjömanslagen (1973:282), fartygssĂ€kerhetslagen (2003:364), lagen (2004:487) om sjöfartsskydd och lagen (1980:424) om Ă„tgĂ€rder mot förorening frĂ„n fartyg – upptar alla omfattande straffsanktioneringar. I sjömanslagen kriminaliseras i viss utstrĂ€ck- ning Ă€ven osjĂ€lvstĂ€ndiga brottsformer (t.ex. nĂ€r det gĂ€ller brotten myteri och vĂ„ld eller hot mot befĂ€lhavare). Införandet av lagen om sjöfartsskydd Ă„r 2004 innebar en nyreglering och en pĂ„taglig nykriminalisering. Samtliga nĂ€mnda lagar innehĂ„ller straffsank- tionering av bĂ„de oaktsamma och uppsĂ„tliga gĂ€rningar. FĂ€ngelse ingĂ„r i mĂ„nga av straffskalorna. BetrĂ€ffande lagen om Ă„tgĂ€rder mot förorening frĂ„n fartyg kan nĂ€mnas att denna, sedan mitten pĂ„ 1980- talet, innehĂ„ller regler om en sanktionsavgift, vattenförorenings- avgift, som Ă€r tĂ€nkt att vara en förstĂ€rkning av straffsanktionerna vid otillĂ„tna utslĂ€pp frĂ„n fartyg. Regleringen innebĂ€r att straff kan utdömas trots att avgift utgĂ„r.

Merparten av övriga specialstraffrÀttsliga författningar som avser sjöfart har tillkommit frÄn början av 1980-talet och fram till i dag. Huvuddelen av författningarna innehÄller enbart straffbestÀm- melser som inte föreskriver strÀngare straff Àn penningböter eller böter. I subjektivt hÀnseende Àr oaktsamhet tillrÀckligt för straff- barhet enligt de flesta av författningarnas straffbestÀmmelser.

Till de mer centrala författningarna som avser vÀgtrafik hör bl.a. trafikförordningen (1998:1276), fordonslagen (2002:574), lagen (2001:558) om vÀgtrafikregister, körkortslagen (1998:488), yrkes- trafiklagen (2012:210) och taxitrafiklagen (2012:211). Trafikför- ordningens straffbelÀggning har vidgats alltmer under Ärens lopp

355

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

och Ă€r i dag mycket omfattande. År 1977 genomfördes dock en avkriminalisering av vĂ€sentlig betydelse i föregĂ„ngaren till trafik- förordningen, alltsĂ„ i vĂ€gtrafikkungörelsen (1972:603). Vad som skedde var att parkeringsförseelser, som fram till dess hade varit straffbelagda, genom införandet av lagen (1976:206) om felparke- ringsavgift i stĂ€llet kom att i de flesta fall sanktioneras med en avgift. Det nya sanktionssystemet syftade till att skapa en enklare och mindre resurskrĂ€vande ordning för beivrande av parkerings- förseelser, utan att ge avkall pĂ„ rĂ€ttssĂ€kerheten.

Samma Är som felparkering avkriminaliserades skedde ocksÄ en annan avkriminalisering av vÀsentlig betydelse pÄ vÀgtrafikomrÄdet. Straffsanktioneringen i trafikskadelagen (1975:1410) avseende under- lÄtenhet att hÄlla trafikförsÀkring för registrerade motorfordon ersattes dÄ av en skyldighet att betala en privatrÀttslig avgift, trafik- försÀkringsavgift, till trafikförsÀkringsföreningen. Liksom nÀr det gÀllde parkeringsförseelserna handlade det Àndrade sanktionssÀttet om att skapa möjlighet att pÄ ett effektivt sÀtt hantera mass- och bagatellbrottslighet.

De flesta av författningarna som avser vÀgtrafik har tillkommit frÄn början av 1990-talet och framÄt. För samtliga författningar gÀller dels att straffsanktioneringen i stor utstrÀckning omfattar sÄvÀl oaktsamma som uppsÄtliga gÀrningar, dels att det Àr mycket ovanligt att straffskalorna innehÄller fÀngelse. Endast i en handfull av författningarna finns straffbestÀmmelser som föreskriver fÀngelse. Böter eller penningböter Àr alltsÄ det huvudsakliga straffet nÀr det gÀller övertrÀdelser av vÀgtrafikregleringen.

I ett par av författningarna – förordningen (2004:865) om kör- och vilotider samt fĂ€rdskrivare, m.m. och förordningen (1993:185) om arbetsförhĂ„llanden vid vissa internationella vĂ€gtransporter – byttes Ă„r 2009 vissa straffbestĂ€mmelser ut mot bestĂ€mmelser om sanktionsavgifter, vilket alltsĂ„ innebar viss avkriminalisering. BestĂ€m- melser om sanktionsavgifter finns ocksĂ„ i lagen (2005:395) om arbetstid vid visst vĂ€gtransportarbete. Enligt denna lag kan dock straff dömas ut parallellt med att sanktionsavgift, övertidsavgift, pĂ„förs. NĂ€r det gĂ€ller sanktionsavgifter bör ocksĂ„ nĂ€mnas att för vissa straffsanktionerade övertrĂ€delser av trafikförordningens regler om högsta tillĂ„tna last av fordon kan Ă€ven en sanktionsavgift, över- lastavgift, tas ut enligt lagen (1972:435) om överlastavgift. NĂ„gon avkriminalisering skedde inte vid införandet av reglerna om över- lastavgift, som syftade till att neutralisera de vinster som kunde

356

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

uppnÄs genom att överskrida belastningsbestÀmmelserna. Vid överlast kan sÄledes den enskilde drabbas av dubbla sanktioner.

De specialstraffrĂ€ttsliga författningarna pĂ„ omrĂ„det hĂ€lsa och sjukvĂ„rd har vid kartlĂ€ggningen delats in i tre undergrupper – hĂ€lsofarliga Ă€mnen m.m., lĂ€kemedel och medicintekniska produkter och sjukvĂ„rd. Vad betrĂ€ffar utvecklingen i stort har det skett en kraftig ökning av det kriminaliserade omrĂ„det nĂ€r det gĂ€ller hĂ€lso- farliga Ă€mnen m.m. PĂ„ omrĂ„det i övrigt har utvecklingen ocksĂ„ inneburit förĂ€ndringar, men de har varit betydligt blygsammare.

I den första gruppen, hĂ€lsofarliga Ă€mnen m.m., ingĂ„r författ- ningar som reglerar hantering m.m. av vissa Ă€mnen eller varor och vars syfte, helt eller delvis, kan sĂ€gas vara att vĂ€rna om mĂ€nniskors hĂ€lsa. Som svar pĂ„ ett vĂ€xande socialt problem med missbruk av olika hĂ€lsofarliga Ă€mnen har kriminaliseringen pĂ„ omrĂ„det utökats alltmer sĂ„ att den i dag Ă€r mycket omfattande. Ökningen av det straffbelagda omrĂ„det har till att börja med skett genom kraftigt vidgad kriminalisering i frĂ€mst narkotikastrafflagen (1968:64), men ocksĂ„ i alkohollagstiftningen (numera alkohollagen [2010:1622]). Dessutom har flera nyregleringar införts som inneburit nykrimina- liseringar, dĂ€ribland lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopnings- medel, lagen (1999:42) om förbud mot vissa hĂ€lsofarliga varor och tobakslagen (1993:581).

NÀr det gÀller narkotikastrafflagen har kriminaliseringen bl.a. utökats till att omfatta fler hanteringssÀtt och grovt oaktsamma gÀrningar. Vidare har straffbelÀggningen av osjÀlvstÀndiga brotts- typer ökat, alltfler Àmnen kommit att anses som narkotika och hantering av Àmnen som anvÀnds vid narkotikatillverkning (narkotika- prekursorer) kriminaliserats. En likartad utveckling ses nÀr det gÀller kriminalisering av hantering av andra hÀlsofarliga Àmnen.

Straffsanktioneringen pÄ omrÄdet hÀlsofarliga Àmnen omfattar vanligen sÄvÀl uppsÄtliga som oaktsamma, eller i vart fall grovt oakt- samma, gÀrningar och i flera av lagarna (regleringen av narkotika, dopningsmedel och alkohol) straffbelÀggs i stor utstrÀckning ocksÄ osjÀlvstÀndiga brottsformer. De straff som föreskrivs Àr i mÄnga fall strÀnga. Detta gÀller sÀrskilt narkotikastrafflagen, vars samtliga straffskalor innehÄller fÀngelse. Narkotikastrafflagen upptar ocksÄ den strÀngaste straffskalan pÄ omrÄdet; för grovt narkotikabrott döms till fÀngelse i minst tvÄ Är och högst tio Är.

Den andra gruppen pÄ omrÄdet hÀlsa och sjukvÄrd, lÀkemedel och medicintekniska produkter, utgörs av författningar som i huvud- sak reglerar produktkontroll och handel med lÀkemedel och medicin-

357

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

tekniska produkter. Regleringen har i stor utstrÀckning EU-rÀttslig bakgrund. Bland de mer centrala författningarna finns t.ex. lÀke- medelslagen (1992:859) och lagen (2009:366) om handel med lÀkemedel. Straffsanktioneringen pÄ omrÄdet, som oftast omfattar sÄvÀl uppsÄtliga som oaktsamma gÀrningar, avser frÀmst övertrÀdel- ser av krav pÄ tillstÄnd eller godkÀnnande, bestÀmmelser om anmÀl- ningsskyldighet och liknande. Det Àr vanligt att straffskalorna strÀcker sig frÄn böter till fÀngelse i högst ett Är.

I den tredje gruppen pÄ omrÄdet hÀlsa och sjukvÄrd ingÄr en mÀngd författningar som rör sjukvÄrd i vidstrÀckt bemÀrkelse. Det handlar t.ex. om abortlagen (1974:595), lagen (1982:316) med för- bud mot könsstympning av kvinnor, lagen (2001:499) om omskÀrelse av pojkar, lagen (1995:832) om obduktion m.m., lagen (2002:297) om biobanker i hÀlso- och sjukvÄrden m.m., lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. och patientsÀkerhetslagen (2010:659). PÄ sjukvÄrdsomrÄdet straffbelÀggs huvudsakligen uppsÄtliga gÀrningar. OsjÀlvstÀndiga brottstyper kriminaliseras endast i abortlagen (försök till illegal abort) och i lagen om förbud mot könsstymp- ning av kvinnor (försök, förberedelse, stÀmpling m.m.). Dessa bÄda lagar upptar ocksÄ de strÀngaste straffskalorna pÄ omrÄdet. Straffet för grov könsstympning av kvinnor Àr fÀngelse i lÀgst tvÄ och högst tio Är och för grov illegal abort föreskrivs fÀngelse i lÀgst sex mÄna- der och högst fyra Är. Betydligt lindrigare straff stadgas för brott mot övriga författningar. DÀr handlar det ofta om böter eller ett kortare fÀngelsestraff.

En del av lagstiftningen pÄ sjukvÄrdsomrÄdet Àr tÀmligen ny och har sin bakgrund i att utveckling och forskning, t.ex. inom bio- teknik, har skapat behov av ytterligare reglering. Detta har inne- burit viss nykriminalisering. Lagarna om könsstympning av kvinnor och omskÀrelse av pojkar utgjorde ocksÄ nyregleringar nÀr de in- fördes Är 1982 respektive 2001. Eftersom straffbestÀmmelserna i dessa lagar avsÄg gÀrningar som till största delen redan var straff- belagda i BrB, innebar nyregleringarna dock endast i mycket liten mÄn ocksÄ nykriminaliseringar. Lagen om könsstympning av kvinnor synes huvudsakligen ha tillkommit för att tydligt markera sam- hÀllets avstÄndstagande till aktuell företeelse.

Av den handfull specialstraffrÀttsliga författningar som finns pÄ omrÄdet socialtjÀnst och socialförsÀkring Àr det endast socialförsÀk- ringsbalken och bidragsbrottslagen (2007:612) som upptar mer Àn en enstaka straffbestÀmmelse, straffbelÀgger inte endast uppsÄtliga utan Àven grovt oaktsamma gÀrningar och föreskriver strÀngare

358

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

straff Àn enbart böter. NÀr bidragsbrottslagen infördes Är 2007 innebar straffsanktioneringen av bidragsbrott som begÄtts av grov oaktsamhet en pÄtaglig utvidgning av det kriminaliserade omrÄdet. De uppsÄtliga bidragsbrotten var dÀremot i huvudsak kriminalise- rade redan tidigare, frÀmst genom BrB:s bestÀmmelser om bedrÀ- geri och försök till sÄdant brott.

Plan- och byggregleringen Àr ett omrÄde dÀr det har skett stora förÀndringar. Regleringen innehÄller i dag inga straffbestÀmmelser, vilket beror pÄ att det Är 1977 skedde en vÀsentlig avkriminalisering pÄ omrÄdet. Avkriminaliseringen var dock skenbar, eftersom hela den straffrÀttsliga regleringen ersattes av ett system med sanktions- avgifter. Ett huvudsyfte med övergÄngen till sanktionsavgifter var att Ästadkomma en pÄföljd som bÀttre Àn straff skulle avhÄlla frÄn olovligt byggande.

MiljöfrĂ„gor har under Ă„rens lopp tilldragit sig ett ökande intresse och har numera generellt stor betydelse i samhĂ€llet, bĂ„de nationellt och internationellt. PĂ„ miljöomrĂ„det har dĂ€rför utvecklingen inne- burit stora förĂ€ndringar. Den mest centrala specialstraffrĂ€ttsliga regleringen pĂ„ omrĂ„det Ă€r miljöbalken. Övriga författningar som kan hĂ€nföras till miljöomrĂ„det uppgĂ„r till ett drygt tjugotal. Bland dessa finns t.ex. avgasreningslagen (2011:318), lagen (1998:814) med sĂ€rskilda bestĂ€mmelser om gaturenhĂ„llning och skyltning, lagen (2004:1199) om handel med utslĂ€ppsrĂ€tter, lagen (1984:3) om kĂ€rnteknisk verksamhet, strĂ„lskyddslagen (1988:220), lagen (2006:924) om Antarktis och en handfull förordningar om produ- centansvar för olika produkter.

Kriminaliseringen pĂ„ miljöomrĂ„det – sĂ„vĂ€l i miljöbalken som i miljöreglering utanför denna – har ökat alltmer sedan mitten av 1960-talet och Ă€r numera mycket omfattande. Den har till bety- dande del sin bakgrund i internationell reglering, frĂ€mst konven- tioner, och i EU-reglering. Straffsanktioneringen omfattar i stor utstrĂ€ckning bĂ„de uppsĂ„tliga och oaktsamma gĂ€rningar. OsjĂ€lv- stĂ€ndiga brottstyper straffbelĂ€ggs endast i miljöbalken och i lagen om Antarktis.

StrÀngare straffskalor finns, förutom i miljöbalken, huvud- sakligen i lagen om kÀrnteknisk verksamhet och strÄlskyddslagen samt i lagen om Antarktis. Enligt mer Àn hÀlften av miljöförfatt- ningarna Àr dock böter det strÀngaste straff som kan utdömas.

Typiskt för miljöomrÄdet Àr att straffbestÀmmelserna ofta har utformats som blankettstraffbud.

359

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

Vid miljöbalkens tillkomst togs det i regleringen in bestĂ€mmel- ser om en sanktionsavgift, miljösanktionsavgift, för vissa övertrĂ€- delser. Avgiften, som syftade till att skapa effektiva sanktioner som kunde trĂ€ffa juridiska personer, kunde pĂ„föras för sĂ„vĂ€l mindre straffvĂ€rda som för mycket allvarliga övertrĂ€delser. Den kunde ocksĂ„ utgĂ„ helt parallellt med straff. HĂ€nsynen till Europakonven- tionens förbud mot dubbelbestraffning har dock föranlett att systemet har modifierats. Numera Ă€r straffrĂ€tten förbehĂ„llen de allvarliga övertrĂ€delserna, medan mindre allvarliga övertrĂ€delser Ă€r avsedda att sanktioneras med avgift. Ändringarna innebar en viss avkriminalisering. Eftersom dubbelbestraffning huvudsakligen undviks genom en Ă„talsbegrĂ€nsningsregel Ă€r dock det formellt kriminaliserade omrĂ„det fortfarande omfattande.

BestĂ€mmelser om sanktionsavgift finns pĂ„ miljöomrĂ„det, utöver i miljöbalken, endast i lagen om handel med utslĂ€ppsrĂ€tter. Lagen tillkom Ă„r 2005 och sanktionsavgiften innebar inte nĂ„gon avkrimi- nalisering. ÖvertrĂ€delser som Ă€r avgiftssanktionerade Ă€r inte straff- belagda.

Gemensamt för den specialstraffrÀttsliga regleringen pÄ omrÄdena jordbruk, livsmedel och djur samt fiske Àr att den efter Sveriges intrÀde i EU i mitten av 1990-talet, i takt med att den EU-rÀttsliga regleringen pÄ dessa omrÄden har ökat, har blivit alltmer om- fattande. Det Àr vidare typiskt för straffsanktioneringen pÄ de aktuella omrÄdena att straffbestÀmmelserna i stor utstrÀckning Àr utformade som blankettstraffbud, bÄde sÄdana som fylls ut av EU- rÀtt och sÄdana som fylls ut av nationell rÀtt.

De specialstraffrÀttsliga författningarna pÄ jordbruksomrÄdet uppgÄr till ett drygt tiotal. De mest centrala Àr lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter och vÀxtskydds- lagen (1972:318). Till de mer centrala av det femtontal special- straffrÀttsliga författningar som finns pÄ omrÄdet livsmedel och djur, hör bl.a. livsmedelslagen (2006:804), lagen (2006:805) om foder och animaliska produkter, djurskyddslagen (1988:534), lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter, epizootilagen (1999:657), zoonoslagen (1999:658) och lagen (2009:302) om verk- samhet inom djurens hÀlso- och sjukvÄrd. PÄ fiskeomrÄdet finns endast tvÄ specialstraffrÀttsliga författningar; fiskelagen (1993:787) och lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken.

PÄ samtliga tre omrÄden straffbelÀggs i stor utstrÀckning sÄvÀl uppsÄtliga som oaktsamma, eller i vart fall grovt oaktsamma, gÀr-

360

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

ningar. Kriminalisering av osjÀlvstÀndiga brottsformer förekommer endast pÄ fiskeomrÄdet. StraffbestÀmmelser med straffskalor som innehÄller fÀngelse finns i bl.a. lagen om EG:s förordningar om jordbruksprodukter, i flera av de författningar pÄ omrÄdet livs- medel och djur som rör djurskydd, djursmitta och djurhÀlsa, samt i fiskelagen. I övrig reglering Àr det sÀllsynt att straffskalorna inne- hÄller annat Àn böter.

Viss avkriminalisering har pĂ„ senare tid skett pĂ„ fiskeomrĂ„det. År 2008 avkriminaliserades vissa brott mot fiskelagen i samband med att övertrĂ€delser av frĂ€mst anmĂ€lnings- och rapporterings- skyldigheter belades med sanktionsavgift. Införandet av bestĂ€m- melserna om sanktionsavgift hade sin bakgrund i den kritik som bl.a. EU-kommissionen hade framfört angĂ„ende att sanktions- systemet pĂ„ yrkesfiskets omrĂ„de inte var tillrĂ€ckligt effektivt. Vidare ersattes Ă„r 2010 straffbestĂ€mmelsen i lagen (1981:533) om fiskevĂ„rdsomrĂ„den av ett civilrĂ€ttsligt system med möjlighet för fiskevĂ„rdsomrĂ„desförening att utfĂ€rda kontrollavgift.

Även pĂ„ omrĂ„det livsmedel och djur har en mindre avkrimi- nalisering skett med anledning av införandet av en sanktionsavgift. Sedan Ă„r 1994 finns i djurskyddslagen en bestĂ€mmelse om att sĂ€r- skild avgift kan tas ut om föreskriven förprövning av stall m.m. underlĂ„ts.

PÄ skogsomrÄdet Àr skogsvÄrdslagen (1979:429) den centrala specialstraffrÀttsliga författningen. Utvecklingen pÄ omrÄdet har inneburit en klart utvidgad kriminalisering, frÀmst till följd av att de intressen som straffsanktioneringen syftar till att skydda har blivit fler. SkogsvÄrdslagen och dess ursprungliga straffbestÀmmel- ser avsÄg enbart att skydda skogen som produktionsresurs. I dag stadgas dock i lagens portalparagraf att skogen Àr en nationell tillgÄng och en förnybar resurs som ska skötas sÄ att den uthÄlligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mÄngfalden behÄlls. Vidare föreskrivs att vid skötseln ska hÀnsyn tas Àven till andra allmÀnna intressen. Att intresset av att bevara skogen som produktionsresurs inte lÀngre ensamt stÄr i förgrunden för skogs- lagstiftningen avspeglar sig Àven i de straffbestÀmmelser som dagens skogsvÄrdslag innehÄller.

Enligt skogsvÄrdslagens straffbestÀmmelser Àr oaktsamhet till- rÀckligt för straffbarhet. För vissa brott stadgas enbart böter, för andra böter eller kortare fÀngelsestraff.

PÄ jaktomrÄdet finns det bara en författning som innehÄller straffbestÀmmelser, nÀmligen jaktlagen (1987:259). PÄ detta omrÄde

361

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

har det under Ärens lopp skett Àndringar som har pÄverkat det straffsanktionerade omrÄdet sÄvÀl i inskrÀnkande som utvidgande riktning. Bland inskrÀnkningarna kan nÀmnas att en straffbestÀm- melse om lindrigare former av s.k. överskjutning togs bort i mitten av 1990-talet, samtidigt som lÀnsstyrelserna fick rÀtt att ta ut en sÀrskild avgift i motsvarande fall. Under det senaste decenniet synes dock Àndringar som utvidgat det kriminaliserade omrÄdet ha övervÀgt. Exempelvis straffbelades Är 2010 osjÀlvstÀndiga brotts- former i viss utstrÀckning, vilket hÀngde samman med genom- förandet av EU:s rambeslut om kampen mot organiserad brottslig- het (2008/841/RIF).

I straffbestÀmmelserna i jaktlagen straffbelÀggs, utöver upp- sÄtliga gÀrningar, ocksÄ antingen oaktsamma eller grovt oaktsamma gÀrningar. För vissa brott stadgas strÀnga straff, t.ex. strÀcker sig straffskalan för grovt jaktbrott frÄn fÀngelse lÀgst sex mÄnader till högst fyra Är.

Till de centrala lagarna pÄ tull- och skatteomrÄdet hör bl.a. lagen (2000:1225) om straff för smuggling (smugglingslagen), tullagen (2000:1281), skattebrottslagen (1971:69), lagen (1994:1776) om skatt pÄ energi och lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter. Straffsanktioneringen i smugglingslagen och skattebrottslagen om- fattar sÄvÀl uppsÄtliga som grovt oaktsamma gÀrningar. PÄ punkt- skatteomrÄdet Àr dÀremot huvudsakligen uppsÄtliga övertrÀdelser straffbelagda. Flera av de centrala lagarna pÄ tull- och skatte- omrÄdet upptar strÀnga straffskalor samt straffbelÀgger osjÀlv- stÀndiga brott.

NÀr det gÀller tull och punktskatt Àr EU-regleringen om- fattande. Flera av de centrala författningarna, t.ex. smugglingslagen och tullagen, Àr utformade som blankettstrafflagar som i stor ut- strÀckning fÄr sitt materiella innehÄll genom de talrika EU-bestÀm- melserna.

Utvecklingen pĂ„ punktskatteomrĂ„det har inneburit att krimina- liseringen stegvis har utökats. Exempelvis innebar införandet Ă„r 1998 av lagen om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter en nykriminalise- ring. DĂ€refter har straffsanktioneringen i lagen vidgats vid ett fler- tal tillfĂ€llen sĂ„ att den i dag Ă€r tĂ€mligen omfattande. Även osjĂ€lv- stĂ€ndiga brottsformer straffbelĂ€ggs i lagen.

Till de vÀsentliga Àndringar som har skett pÄ skatteomrÄdet hör framför allt införande Är 1972 av ett system med sanktionsavgifter,

362

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

dÀribland skattetillÀgg. Bakgrunden till avgiftssystemets tillkomst var att det straffrÀttsliga systemet hade kritiserats för brist pÄ syste- matik och likformighet. Avsikten var dessutom att avlasta rÀtts- vÀsendet stora mÀngder bagatellartade brott. Det nya systemet innebar inte nÄgon formell avkriminalisering. Tanken synes dock ha varit att i huvudsak allvarligare fall av övertrÀdelser skulle leda till Ätal och straff enligt skattebrottslagen, medan flertalet fall av övertrÀdelser skulle leda till att skattillÀgg pÄfördes. En sÀrskild ÄtalsbegrÀnsningsregel infördes enligt vilken Ätal för skatteförseelse (uppsÄtligt skattebrott som Àr ringa) fÄr vÀckas endast om det Àr pÄkallat av sÀrskilda skÀl. I praktiken innebar reformen att bagatell- artade förseelser mot skattelagstiftningen i huvudsak kom att sank- tioneras enbart genom det administrativa sanktionssystemet.

År 1985 infördes Ă€ven pĂ„ tullomrĂ„det ett system med sanktions- avgifter, tulltillĂ€gg. Syftet med införandet av reglerna om tulltillĂ€gg var att skapa en enkel och smidig sanktion pĂ„ tullomrĂ„det, dĂ„ det straffrĂ€ttsliga sanktionssystemet ansĂ„gs otillrĂ€ckligt i arbetet med de till antalet ökande tulldeklarationerna. Att Ă„klagare och domstol kunde avlastas bedömdes ocksĂ„ vara en fördel. Införandet av reglerna om tulltillĂ€gg innebar inte nĂ„gon formell avkriminalise- ring, men avsikten var att tulltillĂ€gg ensamt skulle utgöra den nor- mala reaktionen. I smugglingslagen infördes en Ă„talsbegrĂ€nsnings- regel som tar sikte pĂ„ gĂ€rningar för vilka tulltillĂ€gg kan pĂ„föras.

PÄ finansmarknadsomrÄdet finns omkring ett tjugotal special- straffrÀttsliga författningar. De mest centrala Àr lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instru- ment, som kriminaliserar s.k. insiderhandel, och lagen (2009:62) om ÄtgÀrder mot penningtvÀtt och finansiering av terrorism.

Utvecklingen pÄ finansmarknadsomrÄdet har inneburit kraftigt utökad kriminalisering dels av insiderhandel sedan 1970-talet, dels av penningtvÀtt och finansiering av terrorism frÄn slutet av 1990- talet. Regleringen av penningtvÀtt och terrorism har EU-rÀttslig bakgrund, vilket Àven Àr fallet med de utvidgningarna av kriminali- seringen av insiderhandel som har skett under senare Är. Straff- sanktioneringen av insiderhandel omfattar sÄvÀl uppsÄtliga som oaktsamma gÀrningar och vissa osjÀlvstÀndiga brottstyper. StrÀnga straff stadgas för vissa av brotten.

NÀr det gÀller annan reglering pÄ finansmarknadsomrÄdet Àn lagstiftningen som avser insiderhandel, penningtvÀtt och finansie- ring av terrorism, synes det straffsanktionerade omrÄdet inte ha Àndrats i nÀmnvÀrd omfattning. MÄnga av författningarna upptar

363

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

endast nÄgon enstaka straffbestÀmmelse, t.ex. avseende övertrÀdel- ser av uppgiftsskyldighet eller brott mot meddelandeförbud. I ett flertal av författningarna har det dock under 2000-talet införts system med sanktionsavgifter, bl.a. i syfte att öka flexibiliteten i sanktionssystemet och ge Finansinspektionen, som pÄför avgifterna, utrymme för mer nyanserade bedömningar vid övertrÀdelser av regelverket. Avgifterna kan uppgÄ till mycket höga belopp. Införan- det av sanktionsavgifterna har inte i nÄgot fall inneburit avkrimina- lisering.

PÄ spelomrÄdet finns tvÄ specialstraffrÀttsliga lagar, lotterilagen (1994:1000) och lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel. Kriminaliseringen pÄ omrÄdet har bÄde vidgats vid nÄgra tillfÀllen och inskrÀnkts vid nÄgra. I bÄda lagarna finns straffbestÀmmelser med fÀngelse i straffskalorna. I subjektivt hÀn- seende Àr oaktsamhet eller grov oaktsamhet tillrÀckligt för straff- barhet.

Internationella konventioner eller inom EU antagna rambeslut ligger huvudsakligen bakom de specialstraffrÀttsliga författningarna pÄ omrÄdena folkmord och terrorism. Regleringen pÄ det först- nÀmnda omrÄdet finns i lagen (1964:169) om straff för folkmord, som tillkom i samma lagstiftningsÀrende som BrB. Regleringen av terrorism har tillkommit betydligt senare, i huvudsak pÄ 2000-talet. Det handlar om lagen (2002:444) om straff för finansiering av sÀrskilt allvarlig brottslighet, lagen (2003:148) om straff för terroristbrott och lagen (2010:299) om straff för offentlig upp- maning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och annan sÀrskilt allvarlig brottslighet.

Gemensamt för regleringen pÄ omrÄdena folkmord och terrorism Àr att straffbestÀmmelserna föreskriver mycket strÀnga straff och att osjÀlvstÀndiga brott i stor utstrÀckning Àr straff- belagda. Genom införandet av de nÀmnda lagarna har en viss, men inte omfattande, nykriminalisering skett. Regleringarna i ett par av lagarna har nÀmligen i huvudsak inneburit att gÀrningar som redan tidigare var straffbelagda kan, om vissa kvalificerade rekvisit Àr upp- fyllda, bestraffas enligt en strÀngare straffskala Àn som annars skulle ha gÀllt. I övriga lagar har vÀsentligen gÀrningar som tidigare varit straffbelagda som osjÀlvstÀndiga brott i stÀllet kriminaliserats som sjÀlvstÀndiga brott. Den vidgning av det straffsanktionerade omrÄdet som har skett nÀr det gÀller folkmord och terrorism har framför allt varit en följd av ökad straffbelÀggning av osjÀlvstÀndiga brott.

364

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

KÀnnetecknande för omrÄdena aktiebolag och andra associations- former samt redovisning och revision Àr att kriminalisering överlag har anvÀnts mycket ÄterhÄllsamt under Ärens lopp. StrÀvan efter att om möjligt anvÀnda andra sanktioner Àn straff, t.ex. skadestÄnd eller vite, har varit sÀrskilt tydlig nÀr det gÀller regleringen av aktiebolag. Till de centrala specialstraffrÀttsliga författningarna hör, utöver aktiebolagslagen (2005:551), bl.a. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, stiftelselagen (1994:1220) och Ärsredovis- ningslagen (1995:1554).

Den Ă€ldre straffsanktioneringen pĂ„ omrĂ„dena avser bl.a. under- lĂ„tenhet att kalla till styrelsesammantrĂ€de och att tillhandahĂ„lla underlag inför styrelsebeslut. PĂ„ 2000-talet har tillkommit ett fler- tal straffbestĂ€mmelser, vilka huvudsakligen avser sannings- och förfalskningsbrott som sker genom anvĂ€ndning av elektroniska handlingar. Bakgrunden till denna kriminalisering Ă€r osĂ€kerhet om BrB:s bestĂ€mmelser om urkundsförfalskning m.m. Ă€r tillĂ€mpliga pĂ„ sĂ„dana gĂ€rningar. Den revidering av sannings- och förfalsknings- brotten i BrB som Ă€r pĂ„ gĂ„ng – en proposition ska komma under vĂ„ren 2013 – vĂ€ntas leda till att flera av de aktuella specialstraff- rĂ€ttsliga bestĂ€mmelserna blir onödiga.

Det subjektiva krav för straffbarhet som uppstÀlls i straff- bestÀmmelserna varierar. Straffskalorna Àr ofta mÄttliga, t.ex. före- skrivs för merparten av de gÀrningar som straffbelÀggs i aktie- bolagslagen böter eller fÀngelse i högst ett Är. Straffskalor som enbart upptar böter förekommer i betydande utstrÀckning i övriga författningar.

Lagreglering, inklusive kriminalisering, infördes pÄ 1970-talet pÄ omrÄdena inkasso och kreditupplysning samt konsumentskydd. Bland de specialstraffrÀttsliga lagar som dÄ tillkom och som fortfarande gÀller kan nÀmnas inkassolagen (1974:182), kreditupplysningslagen (1973:1173) och resegarantilagen (1972:204). Ytterligare nÄgra special- straffrÀttsliga författningar har dÀrefter tillkommit pÄ konsument- skyddsomrÄdet, dÀribland konsumentkreditlagen (2010:1846).

Straffsanktioneringen i sÄvÀl inkasso- som kreditupplysnings- lagen avser frÀmst övertrÀdelser av i respektive lag föreskrivna tillstÄndskrav. Straffansvaret omfattar bÄde uppsÄtliga och oaktsamma övertrÀdelser. Straffet Àr böter eller fÀngelse i högst ett Är.

I konsumentskyddsregleringen kriminaliseras bl.a. att uppsÄt- ligen sÀlja en resa utan att ha stÀllt föreskriven sÀkerhet eller utfÀrda löpande fordringshandlingar vid kreditköp. Straffskalorna pÄ kon- sumentskyddsomrÄdet upptar i stor utstrÀckning enbart böter.

365

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

Ett tiotal specialstraffrÀttsliga författningar kan hÀnföras till det immaterialrÀttsliga omrÄdet. Till de mer centrala hör bl.a. lagen (1960:729) om upphovsrÀtt till litterÀra och konstnÀrliga verk, patentlagen (1967:837), mönsterskyddslagen (1970:485), firma- lagen (1974:156) och varumÀrkeslagen (2010:1877). Regleringen pÄ omrÄdet har i betydande utstrÀckning sin bakgrund i internationella konventioner och avtal dÀr Sverige Àr part samt omfattande EU- regleringar.

Utvecklingen har inneburit en klar utökning av det kriminalise- rade omrÄdet, bl.a. genom att skydd för vÀxtförÀdlarrÀtt infördes Är 1971 och skydd för kretsmönster för halvledarprodukter Är 1986 (regleringen finns i dag i lagen [1992:1685] om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter och vÀxtförÀdlarrÀttslagen [1997:306]). Dessutom gjordes Är 1994 en reform pÄ omrÄdet som bl.a. innebar att de straffrÀttsliga bestÀmmelserna i de centrala lagarna utforma- des pÄ vÀsentligen samma sÀtt. Detta fick till följd att kriminalise- ringen i flera av lagarna vidgades till att omfatta Àven grovt oakt- samma intrÄng och osjÀlvstÀndiga brottsformer. Genom 1994 Ärs reform blev Àven straffskalorna för intrÄng i ensamrÀtt enhetliga, nÀmligen böter eller fÀngelse i högst tvÄ Är.

De mest pÄtagliga förÀndringarna som har skett pÄ det im- materialrÀttsliga omrÄdet har dock inte avsett straffsanktioneringen utan möjligheterna att anvÀnda sig av andra slags sanktioner och ÄtgÀrder för att stÀvja immaterialrÀttsliga intrÄng, sÄsom t.ex. skade- stÄnd eller av domstol utfÀrdat vitesförbud mot att fortsÀtta ett intrÄng. NÀmnda regelverk torde tillÀmpas i större utstrÀckning Àn straffbestÀmmelserna. En bidragande orsak till detta kan vara de sÀrskilda Ätalsprövningsreglerna pÄ omrÄdet. Dessa har kritiserats för att leda till att vissa delar av den straffrÀttsliga regleringen tillÀmpas för sÀllan.

NÀr det gÀller utvecklingen pÄ det immaterialrÀttsliga omrÄdet bör Àven nÀmnas att det inom EU pÄgÄr ett arbete med att ta fram ett direktiv för straffrÀttsliga ÄtgÀrder till skydd för immateriella rÀttigheter.

PÄ omrÄdet allmÀn ordning och sÀkerhet har det under Ärens lopp skett en kraftig utökning av kriminaliseringen. Exempelvis har vapenregleringen, som Àr central pÄ omrÄdet och som numera finns i vapenlagen (1996:67) och vapenförordningen (1996:70), under hela perioden frÄn BrB:s införande och fram till i dag gradvis vid- gats och skÀrpts. En annan central lag, vars kriminalisering har utökats, Àr ordningslagen (1993:1617). Det har ocksÄ tillkommit en

366

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

stor mÀngd nyregleringar och nykriminaliseringar, dÀribland t.ex. lagen (1979:357) om yrkesmÀssig försÀljning av dyrkverktyg, lagen (1988:254) om förbud betrÀffande knivar och andra farliga föremÄl, lagen (2005:321) om tilltrÀdesförbud vid idrottsarrangemang och lagen (2005:900) om förbud mot maskering i vissa fall.

Straffskalorna i vapenlagen Àr de strÀngaste pÄ omrÄdet (t.ex. stadgas fÀngelse i lÀgst sex mÄnader och högst fyra Är för grovt vapenbrott). I övrig reglering hör böter eller fÀngelse i högst ett Är till de strÀngare straffskalorna. Det subjektiva kravet för straffbar- het varierar mellan uppsÄt och oaktsamhet.

Till den specialstraffrÀttsliga utlÀnningslagstiftningen kan hÀn- föras utlÀnningslagen (2005:716), lagen (1989:532) om tillstÄnd för anstÀllning pÄ fartyg och lagen (1991:572) om sÀrskild utlÀnnings- kontroll. Regleringen har till stor del sin bakgrund i frÀmst EU- reglering, men Àven internationella konventioner. StraffbelÀggning av osjÀlvstÀndiga brottstyper förekommer i ett par av lagarna. I utlÀnningslagen varierar det subjektiva kravet för straffbarhet mellan uppsÄt och oaktsamhet, medan övriga tvÄ lagar endast straff- belÀgger uppsÄtliga gÀrningar. UtlÀnningslagen upptar dessutom de strÀngaste straffskalorna pÄ omrÄdet (t.ex. stadgas fÀngelse i lÀgst sex mÄnader och högst sex Är för grov mÀnniskosmuggling).

PĂ„ omrĂ„det har det införts flera sanktionsavgifter, av vilka inte nĂ„gon har inneburit avkriminalisering. År 1983 infördes i utlĂ€n- ningslagen, som ett komplement till bestĂ€mmelsen om straff för den som anstĂ€ller en arbetstagare utan föreskrivet arbetstillstĂ„nd, regler om sĂ€rskild avgift vid olaga anstĂ€llning av utlĂ€nning. Reglerna avsĂ„gs i första hand fĂ„ preventiv effekt, men ocksĂ„ att verka vinst- eliminerande. Avgift kan pĂ„föras parallellt med att straffansvar utdöms. En liknande reglering finns i lagen om tillstĂ„nd för anstĂ€llning pĂ„ fartyg. I utlĂ€nningslagen har vidare pĂ„ senare tid införts system med sĂ€rskild avgift för att sanktionera nytillkom- men reglering dels om skyldighet för transportörer att kontrollera bl.a. att utlĂ€nningar innehar pass m.m. som krĂ€vs för att resa in i landet (2004) och dels om skyldighet för transportörer att lĂ€mna uppgifter om passagerare (2006).

Centrala specialstraffrÀttsliga författningar pÄ omrÄdet skydd mot integritetskrÀnkningar Àr lagen (1998:150) om allmÀn kamera- övervakning och personuppgiftslagen (1998:204). NÀr föregÄng- arna till dessa bÄda lagar tillkom pÄ 1970-talet utgjorde de sÄvÀl nyregleringar som nykriminaliseringar. Det kriminaliserade omrÄdet har dÀrefter varit tÀmligen konstant, dock att det under 2000-talet

367

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

syns viss utveckling i avkriminaliserande riktning vad gÀller person- uppgiftslagen. För straffbarhet krÀvs enligt personuppgiftslagen att gÀrningen har begÄtts av grov oaktsamhet, medan det enligt lagen om allmÀn kameraövervakning Àr tillrÀckligt med oaktsamhet. Straffskalorna pÄ omrÄdet strÀcker i sig i de flesta fall frÄn böter till fÀngelse i lÀgst sex mÄnader eller ett Är. En proposition om en ny kameraövervakningslag vÀntas under vÄren 2013.

StraffbestÀmmelser i processlagstiftning förekommer frÀmst i rÀttegÄngsbalken (RB). Merparten av RB:s straffbestÀmmelser avser s.k. rÀttegÄngsförseelser, vilka utmÀrks av att domstolen ex officio, dvs. utan att Ätal har vÀckts, fÄr ta upp frÄga om ansvar enligt dem. Straffsanktioneringen av rÀttegÄngsförseelser omfattar t.ex. vissa former av illojal processföring och vissa otillbörliga beteenden under en rÀttegÄng. I de straffbestÀmmelser som inte avser rÀttegÄngsförseelser stadgas straff för vissa brott mot tyst- nadsplikt och för den som utan att vara behörig utger sig för att vara auktoriserad som advokat. Det straff som föreskrivs i RB:s straffbestÀmmelser Àr antingen böter eller penningböter.

PÄ omrÄdet utbildning, forskning m.m. finns det endast ett fÄtal specialstraffrÀttsliga författningar. PÄ 2000-talet har det dock skett en pÄtaglig vidgning av kriminaliseringen i och med införandet av ett par nyregleringar som ocksÄ innehÄller straffsanktioneringar. Det handlar om lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser mÀnniskor och lagen (2006:449) om skydd för stör- ningskÀnslig forskning. Denna utveckling kan bl.a. ses som ett uttryck för forskningens ökade betydelse för tillvÀxt och vÀlfÀrd i dagens samhÀlle.

Till den specialstraffrÀttsliga regleringen pÄ omrÄdet radio, tv och film kan hÀnföras en handfull lagar, dÀribland radio- och tv- lagen (2010:696), lagen (2000:171) om förbud betrÀffande viss avkodningsutrustning och lagen (2010:1882) om ÄldersgrÀnser för film som ska visas offentligt. Den enda lag som upptar en straff- skala med högre straffmaximum Àn fÀngelse i sex mÄnader Àr lagen om förbud betrÀffande viss avkodningsutrustning. NÀmnda lag Àr ocksÄ den enda som inte straffbelÀgger oaktsamma gÀrningar.

Införandet Är 1993 av den första regleringen om avkodnings- utrustning innebar en klar nykriminalisering och nÀr den nuvarande lagen tillkom Är 2000, för att anpassa den svenska lagstiftningen till ett EU-direktiv, innebar den en pÄtaglig utvidgning av det krimina- liserade omrÄdet. Lagen Àr den enda pÄ omrÄdet som straffbelÀgger försök till brott. Regeringen vÀntas under hösten 2013 lÀgga fram

368

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

en proposition som utvidgar kriminaliseringen av olovlig hantering av avkodningsutrustning till att omfatta inte bara yrkesmÀssig utan Àven privat hantering.

Med undantag för straffsanktioneringen rörande avkodnings- utrustning har dock kriminaliseringen i radio- och tv-regleringen under lÄng tid i princip varit konstant. BestÀmmelser om sanktions- avgift för övertrÀdelser av bl.a. bestÀmmelser om reklam infördes Är 1996, men innebar ingen avkriminalisering eftersom övertrÀdel- serna dessförinnan endast hade varit vitessanktionerade.

Straffsanktioneringen i filmregleringen har minskat till följd av att vuxencensuren avskaffades Är 2011.

Det finns en mÀngd specialstraffrÀttsliga författningar pÄ omrÄdet arbete och anstÀllning, varav de mest centrala Àr arbetsmiljölagen (1977:1160) och arbetstidslagen (1982:673). Straffsanktioneringen i dessa bÄda lagar omfattar sÄvÀl uppsÄtliga som oaktsamma gÀr- ningar och det straff som kan följa Àr antingen böter eller fÀngelse i högst ett Är, eller enbart böter.

Arbete och anstÀllning hör till de omrÄden dÀr sanktionsavgifter har förekommit sedan tÀmligen lÄng tid tillbaka.

Vid tillkomsten av den nuvarande arbetstidslagen infördes i denna, vid sidan av straffbestÀmmelserna, regler om övertidsavgift för arbetsgivare som övertrÀder lagreglerna om övertid. Sanktions- avgiften, som alltsÄ kan tas ut parallellt med att straff döms ut, bedömdes ha stora förutsÀttningar att motverka att övertrÀdelser av arbetstidslagen medförde ekonomisk vinst och dÀrmed ha en av- hÄllande effekt.

År 1994 skedde viss avkriminalisering i arbetsmiljölagen i sam- band med införandet av regler om sĂ€rskild avgift för arbetsgivare som bryter mot vissa föreskrifter om bl.a. provning och kontroll av tekniska anordningar. Avsikten med det nya systemet var att skapa en effektiv sanktion som kunde trĂ€ffa Ă€ven juridiska personer.

Utvecklingen pÄ omrÄdet arbete och anstÀllning synes gÄ mot en minskad anvÀndning av straffrÀtt till förmÄn för sanktioner som avgift och vitesförelÀggande. I betÀnkandet En bÀttre arbetsmiljö genom effektivare sanktioner, SOU 2011:57, föreslÄs sanktionsvÀxling i flera av lagarna pÄ omrÄdet och en proposition frÄn regeringen vÀntas under vÄren 2013.

De specialstraffrÀttsliga författningarna pÄ omrÄdet krigsmateriel m.m. Àr lagen (1992:1300) om krigsmateriel, lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla anvÀndningsomrÄden och av tekniskt bistÄnd, lagen (2006:1329) om handel med vissa varor som

369

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

SOU 2013:38

kan anvÀndas till dödsstraff eller tortyr, m.m. och krigshandels- lagen (1964:19).

OmrÄdet kÀnnetecknas av omfattande EU-reglering och stegvis utökad kriminalisering under lÄng tid. Vad betrÀffar det sistnÀmnda har t.ex. utvecklingen under 2000-talet inneburit att osjÀlvstÀndiga brott har straffbelagts i betydande utstrÀckning.

Det subjektiva kravet för straffbarhet varierar mellan uppsÄt, grov oaktsamhet och oaktsamhet. Straffskalorna för vissa brott Àr strÀnga (t.ex. fÀngelse i lÀgst sex mÄnader och högst sex Är för den som uppsÄtligen bryter mot kravet pÄ tillstÄnd för export av vissa produkter med dubbla anvÀndningsomrÄden).

Till försvarsomrÄdet kan hÀnföras ett drygt tiotal specialstraff- rÀttsliga författningar, dÀribland lagen (1994:1809) om totalförsvars- plikt, lagen (2006:545) om skyddsrum, skyddslagen (2010:305) och lagen (1993:1742) om landskapsinformation. I stor utstrÀckning omfattar kriminaliseringen pÄ omrÄdet sÄvÀl uppsÄtliga som oakt- samma gÀrningar. Straffskalorna varierar i betydande mÄn, frÄn enbart penningböter till lÄnga fÀngelsestraff i nÄgra fall.

En av de mer vÀsentliga förÀndringarna pÄ försvarsomrÄdet skedde Är 2010, dÄ lagen om totalförsvarsplikt Àndrades sÄ att skyldigheten att genomgÄ mönstring liksom skyldigheten att full- göra vÀrnplikt eller civilplikt numera krÀver att regeringen med hÀnsyn till Sveriges försvarsberedskap först har beslutat om detta. En följd av att det i dag Àr frivilligt att genomgÄ mönstring etc. Àr att flertalet av lagens straffbestÀmmelser i praktiken inte Àr tillÀmp- liga lÀngre. Den Àndrade regleringen fÄr dÀrför sÀgas ha inneburit en avkriminalisering.

Till omrÄdet skydd för olyckor m.m. kan hÀnföras tre special- straffrÀttsliga författningar, nÀmligen lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor samt lagen (2006:263) om transport av farligt gods. Omfattningen av kriminaliseringen pÄ omrÄdet synes ha varit tÀmligen konstant under lÄng tid.

Straffsanktioneringen omfattar bÄde uppsÄtliga och oaktsamma, eller i vart fall grovt oaktsamma, gÀrningar. För brott mot lagen om skydd mot olyckor stadgas enbart böter, medan det i övriga tvÄ lagar finns straffbestÀmmelser med betydligt strÀngare straffskalor.

SpecialstraffrÀttsliga författningar finns pÄ ytterligare en mÀngd omrÄden utöver de som har redovisats ovan. Bland dessa kan nÀmnas kontaktförbud, fastighetsbildning, hyresreglering, utsökning och konkurs, fastighetsmÀklare, hotell- och pensionatrörelse, sjöfynd

370

SOU 2013:38

KartlÀggning av det specialstraffrÀttsliga omrÄdet

och fornfynd, rymdverksamhet, elektroniska anslagstavlor, kampsport, ackreditering och teknisk kontroll samt skydd mot extraterritoriell lagstiftning. PÄ dessa omrÄden utgörs kriminaliseringen ofta av nÄgon enstaka eller ett fÄtal straffbestÀmmelser.

I specialstraffrÀtten ingÄr slutligen ocksÄ omrÄdet tryckfrihet och yttrandefrihet. PÄ omrÄdet finns omfattande grundlagsfÀst straff- sanktionering i tryckfrihetsförordningen och i yttrandefrihets- grundlagen. Straffsanktioneringen i dessa avser tryck- och yttrande- frihetsbrott, meddelarbrott samt ett antal ordningsförseelser. Tryck- och yttrandefrihetsbrotten Àr till övervÀgande del i sjÀlva verket gÀrningar som Àr kriminaliserade i andra lagar men som begÄs genom tryckt skrift eller i ett radioprogram, en film eller en ljudupptagning.

371

5Sammanfattning och analys av kartlÀggningen

5.1Inledning

I det hÀr kapitlet sammanfattas och analyseras vad som vid kart- lÀggningen i de föregÄende kapitlen kommit fram om det straff- sanktionerade omrÄdets utveckling sedan brottsbalken (BrB) trÀdde i kraft samt dess nuvarande omfattning och struktur. Vissa frÄgor om hur utvecklingen har pÄverkat rÀttsvÀsendets resursanvÀndning behandlas ocksÄ.

I det första avsnittet berörs utvecklingen omrÄdesvis, först pÄ brottsbalksomrÄdet och dÀrefter pÄ det specialstraffrÀttsliga omrÄdet. I det andra avsnittet pekas pÄ nÄgra utvecklingstendenser som har kunnat iakttas nÀr det gÀller det kriminaliserade omrÄdet som hel- het. DÀrefter berörs frÄgan om vilka av de av- och nykriminalise- ringar som har genomförts under den aktuella perioden som fram- stÄr som mer vÀsentliga, sett mot bakgrund av de konsekvenser de torde ha fÄtt för rÀttsvÀsendets resursanvÀndning. Slutligen behand- las frÄgan om hur rÀttsvÀsendets resurser i dag tas i ansprÄk för olika brottstyper.

5.2Utvecklingen omrÄdesvis

5.2.1Brottsbalken

Av kartlÀggningen av brottsbalksomrÄdet framgÄr att utvecklingen av det dÀri straffsanktionerade omrÄdet innefattat sÄvÀl betydande avkriminaliseringar som avsevÀrda nykriminaliseringar. Merparten av avkriminaliseringarna genomfördes i ett tidigt skede, pÄ 1970- talet, medan det dÀrefter huvudsakligen har varit frÄga om ny- kriminaliseringar. UtmÀrkande för flera av 1970-talets avkriminali-

373

Sammanfattning och analys av kartlÀggningen

SOU 2013:38

seringar, t.ex. avskaffandet av straffansvaret för fylleribrott och för fosterfördrivning (illegal abort) som förövats av den gravida kvin- nan sjÀlv, var att de utgjorde rena avkriminaliseringar. Straffsank- tionen ersattes alltsÄ inte av nÄgon annan form av sanktion. Vid en grov jÀmförelse mellan Ä ena sidan vad som var straffbart vid BrB:s ikrafttrÀdande och Ä andra sidan vad som enligt balkens nuvarande lydelse kan föranleda straffansvar framstÄr dagens straffsanktione- rade omrÄde som klart mer omfattande Àn 1960-talets.

KartlĂ€ggningen visar att lagĂ€ndringar av betydelse (större eller mindre) för det straffsanktionerade omrĂ„dets omfattning har genom- förts i de flesta av 3–22 kap. BrB. Endast ett fĂ„tal kapitel Ă€r helt eller i det nĂ€rmaste oförĂ€ndrade. Det handlar om 5 kap. (Ă€rekrĂ€nk- ning), 12 kap. (skadegörelsebrott) och 18 kap. (högmĂ„lsbrott).

MÄnga av de lagÀndringar som har inneburit utvidgningar av det kriminaliserade omrÄdet handlar om brott som riktar sig mot den personliga integriteten. Ett tydligt omrÄde som varit föremÄl för en utvidgad kriminalisering Àr brotten mot person och sexualbrotten.

MÄnga andra lagÀndringar som har inneburit utvidgningar av det kriminaliserade omrÄdet har sin bakgrund i internationella överens- kommelser och samarbetet inom EU. Bland de omrÄden som berörs kan nÀmnas mÀnniskohandel, grov organiserad brottslighet, terrorism, sexuellt utnyttjande av barn, barnpornografi, rasdiskri- minering samt kemiska vapen och minor. För att sÀkerstÀlla att Sverige uppfyller sina internationella Ätaganden har i vissa fall befintliga straffbestÀmmelser vidgats och i andra fall helt nya straff- bestÀmmelser införts. HÀr kan exempelvis pekas pÄ bestÀmmel- serna om mÀnniskohandel (4 kap. 1 a §), dataintrÄng (4 kap. 9 c §), utnyttjande av barn för sexuell posering (6 kap. 8 §), kapning (13 kap. 5 a §), flygplatssabotage (13 kap. 5 b §), olaga diskrimine- ring (16 kap. 9 §), tagande av muta (10 kap. 5 a §), givande av muta (10 kap. 5 b §), handel med inflytande (10 kap. 5 d §) och olovlig befattning med kemiska vapen (22 kap. 6 a §). NÀr det gÀller straffbud som Àndrats eller införts pÄ grund av internationella Äta- ganden kan noteras att en del har fÄtt mycket vidstrÀckta formule- ringar.

En genomgĂ„ende tendens för alla brottskatalogens grupper – brotten mot person, förmögenhetsbrotten, brotten mot allmĂ€n- heten och brotten mot staten – Ă€r att osjĂ€lvstĂ€ndiga brottstyper, t.ex. försök och förberedelse, har kriminaliserats i allt större ut- strĂ€ckning. Detta har medfört en betydande utvidgning av det straffsanktionerade omrĂ„det. Till viss del har den ökade straff-

374

SOU 2013:38

Sammanfattning och analys av kartlÀggningen

belÀggningen av osjÀlvstÀndiga brottstyper sin förklaring i de ovan nÀmnda internationella Ätagandena.

I nÄgra straffbestÀmmelser har det subjektiva kravet Àndrats pÄ ett sÄdant sÀtt att fler gÀrningar har kommit att omfattas av straff- ansvaret. SÄ Àr t.ex. fallet med bestÀmmelsen om djurplÄgeri (16 kap. 13 §) som numera inte bara straffbelÀgger uppsÄtliga gÀrningar utan Àven gÀrningar som begÄs av grov oaktsamhet. Ett annat exempel Àr bestÀmmelsen om vÄrdslöshet med gift eller smittÀmne (13 kap. 9 §). I denna bestÀmmelse har det subjektiva kravet Àndrats frÄn grov oaktsamhet till enbart oaktsamhet. Ytterligare ett par exempel finns, men kartlÀggningen kan inte sÀgas visa pÄ nÄgon egentlig tendens att i ökad utstrÀckning vidga straffbestÀmmelsernas tillÀmp- ningsomrÄde genom att Àndra det subjektiva kravet. Vad som straff- belÀggs i BrB Àr alltsÄ, liksom var fallet nÀr balken infördes Är 1965, huvudsakligen uppsÄtliga gÀrningar. I sammanhanget kan nÀmnas att det Àven finns exempel pÄ lagÀndringar som inneburit skÀrp- ningar av det subjektiva kravet i vissa avseenden och dÀrmed ocksÄ en inskrÀnkning av det straffsanktionerade omrÄdet. SÄvÀl spioneri- bestÀmmelsen (19 kap. 5 §) som bestÀmmelsen om olovlig under- rÀttelseverksamhet (19 kap. 10 §) har Àndrats sÄ att det för straff- barhet inte lÀngre Àr tillrÀckligt att gÀrningsmannen haft indirekt eller likgiltighetsuppsÄt att med vissa beteenden gÄ frÀmmande makt tillhanda. Det krÀvs numera att gÀrningsmannen haft direkt uppsÄt att gÄ frÀmmande makt tillhanda.

Vad betrĂ€ffar Ă„talsbegrĂ€nsningsregler har utvecklingen gĂ„tt i olika riktning för olika grupper av brott. Flera av de Ă„talsbegrĂ€ns- ningsregler som vid BrB:s införande gĂ€llde för brotten mot person har numera upphĂ€vts. För förmögenhetsbrotten har dĂ€remot ut- vecklingen inneburit att Ă„talsbegrĂ€nsningsreglerna blivit fler. Åkla- garens rĂ€tt och plikt att Ă„tala för brotten mot person har sĂ„ledes utökats, medan motsvarande rĂ€tt och plikt betrĂ€ffande förmögen- hetsbrotten har inskrĂ€nkts. NĂ€r det gĂ€ller brotten mot allmĂ€nheten Ă€r situationen oförĂ€ndrad jĂ€mfört med Ă„r 1965; det fanns inte dĂ„ och finns inte heller i dag nĂ„gra Ă„talsbegrĂ€nsningsregler för dessa brott. I frĂ„ga om brotten mot staten har det skett en pĂ„taglig ökning av Ă„talsbegrĂ€nsningsreglerna. De tillkomna bestĂ€mmelserna hĂ€nför sig frĂ€mst till brott i 17 kap. och 20 kap. som genom refor- mer pĂ„ 1970-talet fick vidgade tillĂ€mpningsomrĂ„den.

375

Sammanfattning och analys av kartlÀggningen

SOU 2013:38

5.2.2SpecialstraffrÀtten

Att det omrÄde som straffbelÀggs i specialstraffrÀtten Àr oerhört omfattande framgÄr tydligt av kartlÀggningen i föregÄende kapitel, liksom att utvecklingen pÄ omrÄdet har innefattat en mÀngd bety- delsefulla Àndringar i sÄvÀl av- som nykriminaliserande riktning.

Under 1970-talet genomfördes det inom specialstraffrĂ€tten, lik- som pĂ„ brottsbalksomrĂ„det, ett antal avkriminaliseringar. Medan det pĂ„ brottsbalksomrĂ„det vĂ€sentligen var frĂ„ga om rena avkrimi- naliseringar, var dock mĂ„nga av avkriminaliseringarna pĂ„ special- straffrĂ€ttens omrĂ„de skenbara, dvs. straffet ersattes av en annan form av sanktion (depenalisering). Den sanktion som infördes i stĂ€llet för straff var vanligen en avgift. Syftet med de Ă€ndrade sanktions- systemen var i flera fall att fĂ„ till stĂ„nd en effektivare hantering av mass- och bagatellbrottslighet. Till de avgifter som infördes pĂ„ 1970-talet och som innebar att tidigare straffbelagda beteenden avkriminaliserades – formellt eller i praktiken – hör bl.a. skatte- tillĂ€gg, parkeringsavgift, trafikskadeavgift och sanktionsavgift för olovligt byggande.

Av kartlĂ€ggningen framgĂ„r att det under 1990-talet svepte fram ytterligare en vĂ„g av avkriminaliseringar pĂ„ det specialstraffrĂ€ttsliga omrĂ„det. Även denna gĂ„ng var det huvudsakligen frĂ„ga om sken- bara avkriminaliseringar och att ersĂ€tta straff med avgift. Syftet med de avgiftssystem som nu infördes var dock i stor utstrĂ€ckning ett annat Ă€n vad som hade legat bakom de reformer som genom- fördes pĂ„ 1970-talet, nĂ€mligen att skapa kĂ€nnbara sanktioner som kunde trĂ€ffa juridiska personer. De avgifter som tillkom under denna andra period av avkriminalisering var bl.a. konkurrensskade- avgift, sĂ€rskild avgift i arbetsmiljölagen, marknadsstörningsavgift och varselavgift i lagen om medbestĂ€mmande i arbetslivet.

Trots att det sÄledes under ett par perioder har skett avkrimina- liseringar av betydelse inom specialstraffrÀtten, Àr det ÀndÄ avse- vÀrda nykriminaliseringar som utmÀrker utvecklingen pÄ detta omrÄde. Den expansion av specialstraffrÀtten som inleddes redan pÄ 1920-talet och som resulterade i att det nÀr BrB trÀdde i kraft fanns en omfattande specialstraffrÀtt, synes ha fortsatt med full kraft Àven efter denna tidpunkt.

Det sagda kan, nÀr det gÀller perioden fram till 1980-talet, ÄskÄd- liggöras genom att peka pÄ den ökning av antalet specialstraff- rÀttsliga författningar som Àgde rum. Antalet specialstraffrÀttsliga författningar som fanns Är 1950 har uppskattats till 250 (se J. Zila,

376

SOU 2013:38

Sammanfattning och analys av kartlÀggningen

I stÀllet för straff, 1992, s. 36), medan motsvarande siffra för Är 1980 var cirka 440 (se SCB:s PM 1990:6 Modern brottslighet och special- straffrÀtt i ljuset av kriminalstatistiken s. 23 f.).

NÀr det gÀller perioden frÄn Är 1980 och fram till i dag har i och för sig antalet specialstraffrÀttsliga författningar minskat. FrÄn början av 1980-talet till slutet av samma Ärtionde sjönk antalet frÄn cirka 440 till drygt 400 (se a.a. s. 23 f.). DÀrefter har antalet sjunkit ytterligare. Utredningen har vid kartlÀggningen av specialstraff- rÀtten kunnat konstatera att antalet författningar utanför BrB som innehÄller straffbestÀmmelser numera uppgÄr till cirka 350. En för- klaring till minskningen av antalet specialstraffrÀttsliga författ- ningar kan vara att reglering som tidigare varit spridd i flera special- straffrÀttsliga författningar i ökad utstrÀckning har samlats i en och samma författning. Exempelvis ersatte miljöbalken och socialför- sÀkringsbalken ett flertal specialstraffrÀttsliga författningar pÄ res- pektive omrÄde. Den bild av utvecklingen som framtrÀtt vid kart- lÀggningen Àr nÀmligen att omfattningen av det omrÄde som krimi- naliseras i specialstraffrÀttsliga författningar har fortsatt att öka kraftigt Àven under de senaste decennierna.

GenomgĂ„ngen av utvecklingen pĂ„ det specialstraffrĂ€ttsliga omrĂ„det frĂ„n 1980-talet och framĂ„t visar att pĂ„ mĂ„nga av de specialstraff- rĂ€ttsliga omrĂ„dena har det i de befintliga författningarna införts allt fler straffbestĂ€mmelser eller gjorts Ă€ndringar som inneburit att Ă€ldre straffbestĂ€mmelser har fĂ„tt vidgade tillĂ€mpningsomrĂ„den. Narkotikastrafflagen (1968:64) kan nĂ€mnas som exempel pĂ„ en författning dĂ€r kriminaliseringen har vidgats kraftigt genom bĂ„da dessa typer av Ă€ndringar. NĂ€r det gĂ€ller den sistnĂ€mnda typen av Ă€ndringar – vidgningar av befintliga straffbestĂ€mmelsers tillĂ€mp- ningsomrĂ„den – har utökningen av det straffbara omrĂ„det mĂ„nga gĂ„nger snarare varit en följd av straffbestĂ€mmelsens tekniska ut- formning Ă€n föranletts av övervĂ€ganden om behovet av ytterligare kriminalisering. SocialtjĂ€nstlagen (2001:453) kan hĂ€r tas som exem- pel. I lagen straffbelĂ€ggs i en bestĂ€mmelse bl.a. att utan tillstĂ„nd driva tillstĂ„ndspliktig verksamhet. Sedan bestĂ€mmelsen tillkom har tillstĂ„ndskrav införts för allt fler typer av verksamheter. Detta har fĂ„tt till följd att det omrĂ„de som straffsanktioneras i bestĂ€mmelsen har utvidgats, mer eller mindre per automatik.

PÄ brottsbalksomrÄdet har tidigare konstaterats en betydande utvidgning av det straffsanktionerade omrÄdet till följd av ökad straffbelÀggning av osjÀlvstÀndiga brottstyper. Motsvarande utveck- ling syns Àven pÄ det specialstraffrÀttsliga omrÄdet och, i likhet med

377

Sammanfattning och analys av kartlÀggningen

SOU 2013:38

brottsbalksomrÄdet, har den vidgade kriminaliseringen delvis sin bakgrund i internationella överenskommelser och samarbetet inom EU. Exempelvis infördes Är 2011, i syfte att genomföra rÄdets rambeslut (2008/841/RIF) om kampen mot organiserad brottslig- het, viss straffsanktionering av osjÀlvstÀndiga brott i jaktlagen (1987:259) och skattebrottslagen (1971:69) samtidigt som krimi- naliseringen av osjÀlvstÀndiga brott i bl.a. miljöbalken och lagen (2005:377)om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansi- ella instrument utökades.

Till bilden av den ökande kriminaliseringen inom specialstraff- rÀtten hör Àven att det sedan Sveriges intrÀde i EU i mitten av 1990-talet har tillkommit en mÀngd blankettstraffstadganden som fylls ut av EU-regleringar, bl.a. pÄ fiske-, djur- och livsmedels- omrÄdena. Den ökning av det totala straffsanktionerade omrÄdet som har skett genom införandet av dessa blankettstraffstadganden har dÀrefter fortsatt i och med att den regelmassa som fyller ut dem kontinuerligt ökar.

I tidigare avsnitt har konstaterats att specialstraffrÀtten vid tid- punkten för BrB:s ikrafttrÀdande omfattade sÄvÀl allvarligare brott med strÀnga straff, som övertrÀdelser med huvudsaklig karaktÀr av ordningsförseelser, för vilka ofta stadgades böter. Av kartlÀgg- ningen framgÄr att den kraftiga utökningen som sedan dess har skett av det i specialstraffrÀtten kriminaliserade omrÄdet omfattar bÄda dessa typer av brottslighet.

Avslutningsvis kan pĂ„pekas att liksom pĂ„ 1960-talet omfattar dagens kriminalisering i specialstraffrĂ€tten i stor utstrĂ€ckning inte bara uppsĂ„tliga utan Ă€ven oaktsamma gĂ€rningar. Det Ă€r vidare inte sĂ€rskilt ovanligt att ringa fall Ă€r undantagna frĂ„n straffbarhet och att straffbestĂ€mmelserna Ă€r subsidiĂ€ra till BrB eller till viss annan straffrĂ€ttslig reglering. ÅtalsbestĂ€mmelser Ă€r tĂ€mligen ovanligt inom specialstraffrĂ€tten. SĂ„dana bestĂ€mmelser finns dock bl.a. pĂ„ omrĂ„dena miljö, skatt, tull, immateriella rĂ€ttigheter, konsumentskydd och socialtjĂ€nst samt pĂ„ omrĂ„det forskning, innovation och nĂ€rings- utveckling.

378

SOU 2013:38

Sammanfattning och analys av kartlÀggningen

5.3NĂ„gra utvecklingstendenser

Det följande avsnittet Àgnas Ät att lyfta fram nÄgra tendenser i utvecklingen pÄ det straffsanktionerade omrÄdet som har fram- kommit vid kartlÀggningen. FramstÀllningen har inledningsvis ett kronologiskt perspektiv.

Under 1970-talet fanns en tydlig strÀvan efter att avkriminali- sera, bÄde pÄ brottsbalksomrÄdet och pÄ det specialstraffrÀttsliga omrÄdet. Motiven till avkriminaliseringarna varierade. Exempelvis sammanhÀngde den avkriminalisering som skedde betrÀffande fylleribrottet (16 kap. 15 § BrB) med att den akut berusade ansÄgs vara sjuk och i behov av medicinska insatser i stÀllet för straff (se SOU 1968:55 och 56 samt NJA II 1976 s. 526). Vid upphÀvandet av bestÀmmelserna om brott mot trosfrid (16 kap. 9 § BrB) och samhÀllsfarlig ryktesspridning (16 kap. 6 §) framhölls vikten av en vidstrÀckt rÀtt till allmÀn yttrandefrihet (se NJA II 1970 s. 551 f. resp. NJA II. 1976 s. 408). EffektivitetsskÀl hörde till de mer frekvent Äberopade skÀlen för avkriminalisering under perioden. I ett flertal specialstraffrÀttsliga regleringar ersattes straffsanktionen med en avgiftssanktion i det huvudsakliga syftet att fÄ till stÄnd en mer effektiv hantering av mass- och bagatellbrottslighet. SÄ var t.ex. fallet nÀr det gÀllde vissa övertrÀdelser av skattereglerna, parkeringsförseelser och underlÄtenhet att betala trafikförsÀkring.

Till de mer pÄtagliga utvecklingstendenserna pÄ 1970-talet hörde bl.a. ökad sjÀlvstÀndig stÀllning för kvinnan, ökat fokus pÄ indivi- den och den personliga integriteten samt tilltagande intresse för konsumentskydd och miljöskydd. Att samhÀllsutvecklingen gick mot ökad sjÀlvstÀndig stÀllning för kvinnan avspeglade sig bl.a. i avkriminaliseringen av fosterfördrivning, som begÄtts av den gravida kvinnan sjÀlv. I övrigt framtrÀdde dock de nÀmnda tendenserna framför allt mot bakgrund av de nyregleringar och nykriminalise- ringar som infördes under perioden.

NÀr det gÀller utvecklingen mot att i större utstrÀckning sÀtta individen och den personliga integriteten i fokus kan pekas pÄ infö- randet i förÀldrabalken av ett uttryckligt förbud mot barnaga (numera 6 kap. 1 §) och tillkomsten av regleringar som avsÄg att skapa skydd mot integritetskrÀnkningar genom tv-övervakning och databehandling. Det tilltagande intresset för konsumentskydd visade sig i att det infördes omfattande lagstiftning pÄ omrÄdet, vilken bl.a. innefattade kraftiga sanktioner för vilseledande marknads- föring. Lagstiftning till skydd för miljön hade införts sÄ smÄtt redan

379

Sammanfattning och analys av kartlÀggningen

SOU 2013:38

pÄ 1960-talet, men började ta ordentlig fart under 1970-talet. Exempelvis infördes i skogslagstiftningen, som fram till dess enbart hade innehÄllit straffbestÀmmelser som syftade till att skydda skogen som produktionsresurs, Àven bestÀmmelser som straffbelade över- trÀdelser av föreskrifter om naturvÄrdshÀnsyn.

Den dominerande utvecklingstendensen pĂ„ 1980-talet var fort- satt ökad fokusering pĂ„ individen och den personliga integriteten. VĂ„ldsbrottsligheten kom under denna period att tilldra sig ett vĂ€x- ande intresse i den allmĂ€nna debatten, vilket blev startpunkten för en vĂ„g – som Ă€nnu inte har ebbat ut – av nya regleringar, avsedda att med kraft motverka sĂ„dan brottslighet. Till de första reglering- arna med detta syfte hörde lagen (1988:254) om förbud betrĂ€ffande knivar och andra farliga föremĂ„l. Avsikten med lagen var att begrĂ€nsa förekomsten pĂ„ allmĂ€n plats av knivar och andra tillhyggen som kunde anvĂ€ndas vid vĂ„ldsbrott (prop. 1987/88:98).

Det ökade intresset för individen och den personliga integriteten visade sig ocksÄ i att det var pÄ 1980-talet som brottsoffrets situa- tion för första gÄngen pÄ allvar uppmÀrksammades inom forskning och lagstiftning. Under 1990-talet inrÀttades sedan Brottsoffer- myndigheten, vars övergripande uppgift skulle vara att frÀmja brottsoffers rÀttigheter, behov och intressen. Med brottsoffer- rörelsens genombrott kom en ökad fokusering pÄ reglering och kriminalisering till skydd för bl.a. kvinnors rÀtt och barns rÀtt, vilken fortfarande pÄgÄr. NÀr det gÀller reglering till skydd för kvinnors rÀtt kan t.ex. pekas pÄ lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor och lagen (1988:688) om kontaktförbud, vilka bÄda tillkom pÄ 1980-talet, samt straffbestÀmmelserna om grov kvinnofridskrÀnkning och olaga förföljelse, som infördes i BrB i slutet av 1990-talet respektive Är 2011 (4 kap. 4 a och 4 b §§). NÀr det gÀller reglering till skydd för barns rÀtt kan nÀmnas bestÀmmelsen i BrB om barnpornografibrott (16 kap. 10 a §), som tillkom Är 1979 och dÀrefter har vidgats vid ett flertal tillfÀllen. Vidare kan pekas pÄ lagen (2001:499) om omskÀrelse av pojkar och pÄ ett par straffbestÀmmelser som har införts i BrB pÄ 2000-talet, nÀmligen bestÀmmelserna om utnyttjande av barn för sexuell pose- ring (6 kap. 8 §) och kontakt med barn i sexuellt syfte (6 kap. 10 a §). Förslagen om kriminalisering av olovlig fotografering, ÀktenskapstvÄng och barnÀktenskap som lÀmnades under Är 2011 och Är 2012 visar ocksÄ pÄ ett ökat intresse för intrÄng i den per- sonliga integriteten.

380

SOU 2013:38

Sammanfattning och analys av kartlÀggningen

NĂ€r det gĂ€ller 1990-talets utvecklingstendenser kan det konsta- teras att Sveriges intrĂ€de i EU Ă„r 1995 hade stor betydelse för att det kriminaliserade omrĂ„det fortsatte att utvidgas pĂ„tagligt under perioden. Till de omrĂ„den som pĂ„verkades i hög grad av EU- medlemskapet hörde bl.a. miljö, jordbruk, fiske, livsmedel, djur, tullagstiftning, punktskatt, trafik och transport samt utlĂ€nnings- lagstiftning. Ökat internationellt samarbete Ă€r ocksĂ„ en utvecklings- tendens som frĂ„n och med 1990-talet synes ha fĂ„tt en ökande bety- delse för vidgningen av det kriminaliserade omrĂ„det.

Utvecklingen pĂ„ 1990-talet utmĂ€rktes Ă€ven av en ny vĂ„g av avkriminaliseringar, denna gĂ„ng dock i princip enbart pĂ„ det specialstraffrĂ€ttsliga omrĂ„det. Avkriminaliseringarna var huvudsak- ligen skenbara, eftersom straffsanktionen vanligen byttes ut mot avgiftssanktion. Syftet med sanktionsvĂ€xlingarna var inte detsamma som pĂ„ 1970-talet – att effektivisera hanteringen av mass- och bagatellbrottslighet – utan i stĂ€llet att möjliggöra kraftigare ingri- panden och att fĂ„ tillgĂ„ng till en sanktion som kunde riktas mot juridiska personer. Till de omrĂ„den som berördes hörde bl.a. marknads- och konkurrenslagstiftningen.

En tydlig utvecklingstendens under 2000-talet Àr att EU-medlem- skapet och internationellt samarbete har fÄtt allt större betydelse för det kriminaliserade omrÄdets utveckling. Exempelvis har det under perioden tillkommit omfattande straffsanktionering rörande terrorism. Vad som avses Àr lagen (2002:444) om straff för finansie- ring av sÀrskilt allvarlig brottslighet, lagen (2003:148) om straff för terroristbrott och lagen (2010:299) om straff för offentlig upp- maning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och annan sÀrskilt allvarlig brottslighet. Samtliga dessa lagar har sin bakgrund i internationella konventioner eller inom EU antagna rambeslut avseende ÄtgÀrder mot terrorism. Organiserad brottslig- het Àr ett annat omrÄde dÀr EU-samarbetet har intensifierats under 2000-talet och föranlett vidgningar av det kriminaliserade omrÄdet. För att genomföra rÄdets rambeslut (2008/841/RIF) om kampen mot organiserad brottslighet i svensk lagstiftning utökades Är 2011 straffbelÀggningen av osjÀlvstÀndiga brottstyper pÄtagligt sÄvÀl pÄ brottsbalksomrÄdet som pÄ specialstraffrÀttens omrÄde.

En annan utvecklingstendens som har mÀrkts under 2000-talet Àr att intresset för skydd för individen och för den personliga integriteten har utstrÀckt till nya omrÄden. Exempelvis har det, i syfte bl.a. att skydda den enskilda mÀnniskan och respekten för mÀnniskovÀrdet vid forskning, införts straffsanktionerad reglering

381

Sammanfattning och analys av kartlÀggningen

SOU 2013:38

om krav pĂ„ etikprövning av forskning som avser mĂ€nniskor. Även nĂ€r det gĂ€ller biobanker och genetisk integritet har det införts straff- sanktionerade regleringar som syftar till att skydda den enskildes integritet.

Ytterligare en utvecklingstendens under 2000-talet – som fĂ„r ses som en fortsĂ€ttning pĂ„ den under 1990-talet inledda utvecklingen mot att vĂ€xla över frĂ„n straffsanktion till avgiftssanktion för att fĂ„ tillgĂ„ng till en kĂ€nnbar sanktion mot juridiska personer – har varit införandet av sanktionsavgifter pĂ„ finansmarknadsomrĂ„det. Avgif- terna kan uppgĂ„ till mycket höga belopp. Systemen infördes för att ge Finansinspektionen utrymme för mer nyanserade bedömningar vid övertrĂ€delser av regelverket. Av intresse i detta sammanhang Ă€r att de sanktionsavgifter som har tillkommit pĂ„ finansmarknads- omrĂ„det inte i nĂ„got fall har inneburit avkriminalisering.

Som redan har framgĂ„tt av analysen ovan har samhĂ€llsutveck- lingen under lĂ„ng tid gĂ„tt mot att samhĂ€llet i allt högre grad ska ta hand om och skydda individen. Denna utvecklingstendens har inne- burit att det pĂ„ vissa omrĂ„den kontinuerligt under hela perioden frĂ„n BrB:s ikrafttrĂ€dande fram till i dag har skett markanta utök- ningar av kriminaliseringen. SĂ„ har t.ex. skett nĂ€r det gĂ€ller hĂ€lso- farliga Ă€mnen, trafik och transport samt allmĂ€n ordning och sĂ€ker- het. Även den tekniska utvecklingen har frekvent under perioden fört med sig behov av nya regleringar, vilka ofta har sanktionerats med straff. HĂ€r kan t.ex. pekas pĂ„ regleringarna om förbud betrĂ€ff- ande viss avkodningsutrustning och om ansvar för elektroniska anslagstavlor, vilka tillkom pĂ„ 1990-talet. De bestĂ€mmelser om förfalsknings- och sanningsbrott som sker genom anvĂ€ndning av elektroniska handlingar, som under 2000-talet infördes i aktie- bolagslagen och ett flertal andra lagar, Ă€r ocksĂ„ exempel pĂ„ straff- bestĂ€mmelser som har tillkommit mot bakgrund av den tekniska utvecklingen och de Ă€ndrade förutsĂ€ttningar för samhĂ€llslivet som denna har gett upphov till.

En tydlig utvecklingstendens för hela perioden frÄn BrB:s infö- rande fram till i dag Àr vidare att försök, förberedelse och andra osjÀlvstÀndiga brottstyper har kriminaliserats i allt högre utstrÀck- ning, sÄvÀl pÄ brottsbalksomrÄdet som pÄ det specialstraffrÀttsliga omrÄdet. Uppfyllandet av internationella Ätaganden och samarbetet inom EU har till viss del haft betydelse för denna utveckling. NÀr det gÀller EU-samarbetet kan t.ex. pekas pÄ det ovan nÀmnda ram- beslutet om kampen mot organiserad brottslighet och den ytterli- gare kriminalisering av osjÀlvstÀndiga brottstyper som det föran-

382

SOU 2013:38

Sammanfattning och analys av kartlÀggningen

ledde Är 2011, dels i BrB, dels i bl.a. miljöbalken, skattebrottslagen och jaktlagen. StraffbelÀggningen av försök, förberedelse och stÀmp- ling till grovt hÀleri eller grovt penninghÀleri, som infördes Är 2002 (prop. 2000/01:133), Àr ett annat exempel pÄ utökad krimina- lisering av osjÀlvstÀndiga brottstyper som har sin bakgrund i EU- rÀttsliga instrument. NÀmnda lagstiftning tillkom för att uppfylla krav som hade uppstÀllts i det Är 1997 antagna andra tillÀggsproto- kollet till konventionen om skydd för Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (bedrÀgerikonventionen). Den ökade krimina- liseringen av osjÀlvstÀndiga brottstyper har sammantaget inneburit en kraftig utvidgning av det straffbelagda omrÄdet.

Vid kartlÀggningen har iakttagits flera utvecklingstendenser nÀr det gÀller sÀttet att kriminalisera. En av de utvecklingstendenser som framtrÀtt Àr att man allt oftare sjÀlvstÀndigt kriminaliserar gÀrningar som typiskt sett Àr att betrakta som förstadier till brott eller medverkan till brott. HÀr synes internationella konventioner m.m. ha spelat viss roll. Lagen om straff för finansiering av sÀrskilt allvarlig brottslighet kan tas som exempel. Lagen, som trÀdde i kraft Är 2002, föranleddes av Sveriges tilltrÀde till en FN-konvention om bekÀmpande av finansiering av terrorism (prop. 2001/02:149). Den straffsanktionering som krÀvdes enligt konventionen omfattade Àven försök till förberedelse. Eftersom det ansÄgs mindre lÀmpligt att genomföra de nödvÀndiga lagstiftningsÄtgÀrderna genom att kriminalisera försök till förberedelse till brott, uppfylldes i stÀllet konventionens krav genom införandet av en sjÀlvstÀndig brotts- form. Utöver den sjÀlvstÀndiga straffbestÀmmelsen, som kriminali- serar att samla in, tillhandahÄlla eller ta emot pengar eller andra tillgÄngar i syfte att dessa ska anvÀndas eller med vetskap om att de Àr avsedda att anvÀndas för att begÄ sÀrskilt allvarliga brott, infördes ocksÄ en bestÀmmelse som straffbelade försök till sÄdant brott. Den totala kriminaliseringen blev dÀrmed mycket vidstrÀckt.

Narkotikastrafflagen kan nĂ€mnas som ett Ă€ldre exempel pĂ„ utvecklingstendensen att sjĂ€lvstĂ€ndigt kriminalisera gĂ€rningar som vanligen brukar betraktas som medverkansgĂ€rningar. I nĂ€mnda lag infördes pĂ„ 1980-talet sjĂ€lvstĂ€ndiga kriminaliseringar av ett antal beteenden, vilka i stor utstrĂ€ckning redan var straffbara som med- verkan. ÖvergĂ„ngen frĂ„n osjĂ€lvstĂ€ndiga till sjĂ€lvstĂ€ndiga kriminali- seringar fick genomslag i praxis pĂ„ sĂ„ sĂ€tt att det vid straffvĂ€rde- bedömningarna för ”egentliga” medverkansgĂ€rningar ofta inte togs hĂ€nsyn till, eller inte togs tillrĂ€cklig hĂ€nsyn till, att dessa mĂ„nga gĂ„nger var mindre allvarliga Ă€n ”huvudgĂ€rningen”. Följden blev en

383

Sammanfattning och analys av kartlÀggningen

SOU 2013:38

mycket kraftig repressionsökning för beteenden som tidigare hade bestraffats som medverkan.

En annan utvecklingstendens nĂ€r det gĂ€ller sĂ€ttet att kriminali- sera Ă€r att det har blivit allt vanligare att i nya straffbestĂ€mmelser specialreglera beteenden som i princip redan tĂ€cks av andra straff- bud. Exempel frĂ„n brottsbalksomrĂ„det pĂ„ sĂ„dana nya straffbud Ă€r bestĂ€mmelserna om arbetsmiljöbrott (3 kap. 10 §), mĂ€nnisko- handel (4 kap. 1 a §), grov (kvinno)fridskrĂ€nkning (4 kap. 4 a §) och olaga förföljelse (4 kap. 4 b §). Vad gĂ€ller det specialstraff- rĂ€ttsliga omrĂ„det kan pekas pĂ„ straffbestĂ€mmelserna i lagen om förbud mot könsstympning av kvinnor, lagen om omskĂ€relse av pojkar och lagen om straff för terroristbrott. Även bestĂ€mmelsen om nedskrĂ€pningsförseelse i miljöbalken (29 kap. 7 a §) kan nĂ€mnas i sammanhanget.

Bakgrunden till att den hÀr typen av specialregleringar har införts varierar. BestÀmmelserna om grov (kvinno)fridskrÀnkning och olaga förföljelse har bl.a. tillkommit för att möjliggöra en höjning av straffnivÄn för vissa upprepade krÀnkande gÀrningar som riktas mot en och samma person (prop. 1997/98:55 s. 76 f. resp. 2010/11:45 s. 67 f.). Dessa straffbestÀmmelser Àr uppbyggda sÄ att de kan tillÀmpas i stÀllet för straffbestÀmmelserna som de överlappar, t.ex. misshandel, olaga hot, hemfridsbrott och ofred- ande, om vissa kvalificerande rekvisit Àr uppfyllda. En liknande konstruktion har straffbestÀmmelsen om terroristbrott, som till- kommit för att genomföra ett inom EU antaget rambeslut om bekÀmpande av terrorism (prop. 2002/03:38). Regleringen innebÀr att vissa sÀrskilt angivna gÀrningar, dÀribland mord, sabotage och kapning, under vissa förutsÀttningar ska rubriceras som terrorist- brott och straffas enligt en strÀngare straffskala Àn som annars skulle ha varit tillÀmplig.

I vissa fall synes motivet till att införa specialreglering frÀmst ha varit att markera att samhÀllet tar avstÄnd frÄn eller agerar kraftfullt mot ett visst beteende. SÄdana skÀl anfördes t.ex. vid tillkomsten av den ovan nÀmnda bestÀmmelsen om grov (kvinno)fridskrÀnkning. Ett annat exempel Àr lagen om förbud mot könsstympning av kvinnor, som tillkom för att klart markera att sedvÀnjan med kvinnlig omskÀrelse i alla dess former var oförenlig med svensk rÀttsuppfattning (prop. 1981/82:172 s. 7). De flesta, möjligen rentav samtliga, ingrepp som det var frÄga om omfattades nÀmligen av BrB:s regler om straff för misshandel. De strafflatituder som ursprungligen upptogs i lagen korresponderade dessutom med vad

384

SOU 2013:38

Sammanfattning och analys av kartlÀggningen

som gÀllde för de olika graderna av misshandel. Genom senare lagÀndringar (prop. 1997/98:55) har dock straffskalorna för köns- stympning skÀrpts vÀsentligt, sÄ att det numera föreligger en pÄ- taglig skillnad mellan straffskalorna i de bÄda regleringarna. Dess- utom har kriminaliseringen av osjÀlvstÀndiga brottsformer utvid- gats sÄ att den blivit klart mer omfattande för könsstympning Àn för misshandelsbrotten.

BestÀmmelsen om mÀnniskohandel, som tillkom Är 2002 (dÄ med rubriceringen mÀnniskohandel för sexuella ÀndamÄl) kan nÀmnas som ytterligare ett exempel pÄ specialreglering vars införande i betydande mÄn syftade till att markera samhÀllets instÀllning till en viss företeelse. BestÀmmelsen föranleddes av flera internationella instrument som tillkommit för att bekÀmpa mÀnniskohandel i olika former. I de internationella instrumenten beskrevs mÀnniskohandeln som en verksamhet bestÄende av flera led. Dessa led var genom olika bestÀmmelser i BrB i allt vÀsentligt kriminaliserade redan före Är 2002. Enligt regeringen (se prop. 2001/02:124 s. 18 ff.) kunde det dock ifrÄgasÀttas om de olika delarna, nÀr de förekom i samman- hanget mÀnniskohandel, alltid behandlades pÄ ett fullt adekvat sÀtt i den gÀllande svenska lagstiftningen. Som skÀl för att införa bestÀm- melsen om mÀnniskohandel anförde regeringen bl.a. att ett sÀrskilt straffansvar skulle kunna bidra till att bÀttre synliggöra fenomenet med handel med mÀnniskor. Det ansÄgs ocksÄ att införandet av en sÀrskild straffbestÀmmelse Àven i övrigt kunde underlÀtta det inter- nationella samarbetet mot mÀnniskohandel, vilket var av grund- lÀggande betydelse för en effektiv bekÀmpning av brottstypen.

StraffbestÀmmelsen om nedskrÀpningsförseelse motiverades bl.a. med att en effektiv sanktion mot nedskrÀpning utgjorde en tydlig markering frÄn samhÀllets sida om nedskrÀpningsförbudets betydelse (prop. 2010/11:125 s. 14 f.). Genom bestÀmmelsen, som innebar att redan kriminaliserade, lindrigare varianter av nedskrÀp- ning överfördes till en sjÀlvstÀndig straffbestÀmmelse, skapades nÀmligen förutsÀttningar för anvÀndande av ordningsbot pÄ omrÄdet.

Ytterligare en utvecklingstendens nĂ€r det gĂ€ller sĂ€ttet att krimi- nalisera kan illustreras med lagen om kontaktförbud, som infördes i slutet av 1980-talet (dĂ„ med rubriken ”lag om besöksförbud”).

Genom lagen, som tillkom frÀmst i syfte att förbÀttra skyddet för kvinnor som utsÀtts för misshandel och andra övergrepp, infördes bl.a. möjlighet för Äklagaren att, under vissa förutsÀttningar, med- dela förbud för en person att besöka eller pÄ annat sÀtt ta kontakt med eller följa efter en annan person. I lagen intogs ocksÄ en

385

Sammanfattning och analys av kartlÀggningen

SOU 2013:38

bestĂ€mmelse som straffbelade övertrĂ€delser av sĂ„dana förbud. Exem- pel frĂ„n 2000-talet pĂ„ detta sĂ€tt att kriminalisera – att i lag ange förutsĂ€ttningarna för att en myndighet ska fĂ„ meddela förbud av visst slag mot en viss person och straffbelĂ€gga övertrĂ€delser av förbudet – finns i lagen (2005:321) om tilltrĂ€desförbud vid idrotts- arrangemang och i lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter. I den förstnĂ€mnda lagen, som tillkom för att stĂ€vja det idrottsrelaterade vĂ„ldet, gavs Ă„klagare möjlighet att förbjuda en person att fĂ„ tilltrĂ€de till och vistas pĂ„ viss plats nĂ€r idrottsarrange- mang anordnas dĂ€r. NĂ€r den nuvarande lagen om tillsyn över hundar och katter Ă„r 2007 ersatte en Ă€ldre lag intogs i regleringen bestĂ€mmelser om möjlighet för polismyndigheten att meddela förbud att ha hand om hund, s.k. hundförbud, för den som all- varligt brister eller tidigare har brustit i tillsynen över en hund. Enligt bĂ„da lagarna Ă€r det straffbelagt att övertrĂ€da förbud som meddelats med stöd av regleringarna.

Ett utmĂ€rkande drag för de ovan berörda kriminaliseringarna Ă€r att de trĂ€ffar beteenden som normalt Ă€r tillĂ„tna. Ett annat utmĂ€rk- ande drag Ă€r att de beteenden som Ă€r straffbelagda nĂ€rmast avser förstadier till de ageranden som lagstiftaren ytterst har velat för- hindra, dvs. vĂ„ld eller hot eller – nĂ€r det gĂ€ller hundförbud – att djuret angriper nĂ„gon i omgivningen.

NÀr det gÀller utvecklingstendenser i frÄga om sÀttet att krimi- nalisera ska ocksÄ framhÄllas att pÄ vissa omrÄden, bl.a. nÀr det gÀller narkotika och andra hÀlsofarliga Àmnen, har strÀvan efter att sÀker- stÀlla att allt som behöver omfattas av straffsanktionering ocksÄ gör det, medfört att kriminaliseringen har mÄst ges en i vissa avseenden mycket flexibel utformning.

I narkotikastrafflagen finns t.ex. en straffrÀttslig definition av narkotika (8 §) som möjliggör att regleringen snabbt kan Àndras sÄ att den omfattar nya Àmnen som kommit ut pÄ marknaden. Enligt definitionen, som vidgades Är 1999 (prop. 1997/98:183), ska med narkotika förstÄs lÀkemedel eller hÀlsofarliga varor med beroende- framkallande egenskaper eller euforiserande effekter eller varor som med lÀtthet kan omvandlas till varor med sÄdana egenskaper eller effekter och som pÄ sÄdan grund Àr föremÄl för kontroll enligt en internationell överenskommelse som Sverige har bitrÀtt, eller av regeringen har förklarats vara att anse som narkotika enligt lagen.

Samtidigt som narkotikadefinitionen utvidgades, infördes lagen (1999:42) om förbud mot vissa hÀlsofarliga varor. I den inledande paragrafen stadgas att lagen gÀller varor som pÄ grund av sina inne-

386

SOU 2013:38

Sammanfattning och analys av kartlÀggningen

boende egenskaper medför fara för mÀnniskors liv eller hÀlsa och som anvÀnds eller kan antas anvÀndas i syfte att uppnÄ berusning eller annan pÄverkan. Paragrafen innehÄller Àven ett bemyndigande för regeringen att föreskriva pÄ vilka varor lagen ska tillÀmpas. I lagen kriminaliseras bl.a. att utan tillstÄnd överlÄta, framstÀlla eller inneha sÄdana varor som har förtecknats i regeringens förordning. Vid tillkomsten av lagen pÄpekade LagrÄdet att lagtexten inte gav nÄgon nÀrmare avgrÀnsning av de hÀlsofarliga varor som avsÄgs och att regeringen fick en betydande frihet nÀr det gÀllde att bestÀmma vilka varor som lagen skulle tillÀmpas pÄ (prop. 1997/98:183 s. 90 f.).

Ovan har berörts ett antal utvecklingstendenser nĂ€r det gĂ€ller sĂ€ttet att kriminalisera som har framtrĂ€tt vid kartlĂ€ggningen. AnvĂ€ndandet av blankettstraffbud, som Ă€r ett sĂ€tt att straffbelĂ€gga beteenden som har anvĂ€nts sedan mycket lĂ„ng tid tillbaka, ska ocksĂ„ beröras nĂ„got. Av kartlĂ€ggningen har framgĂ„tt att Sveriges medlemskap i EU har föranlett betydande utvidgningar av det i specialstraffrĂ€tten kriminaliserade omrĂ„det frĂ„n Ă„r 1995 och fram till i dag samt att de straffbestĂ€mmelser som har tillkommit med anledning av EU-samarbetet i stor utstrĂ€ckning Ă€r utformade som blankettstraffbud. AnvĂ€ndandet av blankettstraffbud Ă€r sĂ€rskilt vanligt pĂ„ omrĂ„den dĂ€r EU-regleringen till stor del utgörs av direkt- verkande förordningar, som inte fĂ„r göras om eller tas in i svensk lagtext, men som för sitt genomförande förutsĂ€tter kompletterande nationella bestĂ€mmelser om straff. Detta sĂ€tt att kriminalisera – att införa blankettstraffbud som fylls ut av EU-reglering – har visat sig vara förenat med vissa svĂ„righeter nĂ€r det gĂ€ller att uppfylla de krav pĂ„ tydlighet och förutsebarhet som mĂ„ste stĂ€llas pĂ„ straffrĂ€ttslig reglering. En mĂ€ngd straffbestĂ€mmelser, bl.a. pĂ„ livsmedels- och jordbruksomrĂ„det, Ă€r nĂ€mligen utformade sĂ„ att det inte gĂ„r att bilda sig en uppfattning om vad som egentligen straffsanktioneras genom att enbart lĂ€sa straffbestĂ€mmelserna.

NÀr det gÀller straffsanktionering genom blankettstraffbud finns det anledning att pÄpeka att valet av lagteknisk lösning vid utformningen av blankettstraffbuden har betydelse för vad som i subjektivt hÀnseende krÀvs för straffansvar; om det Àr tillrÀckligt att rekvisiten i handlingsregeln Àr subjektivt tÀckta eller om det krÀvs att gÀrningsmannen haft uppsÄt eller varit oaktsam i för- hÄllande till existensen av och innehÄllet i den straffbelagda hand- lingsregeln.

I ett lagstiftningsÀrende angÄende straff för övertrÀdelser av EU-regler om kemikalier uttalade sig LagrÄdet angÄende kravet pÄ

387

Sammanfattning och analys av kartlÀggningen

SOU 2013:38

subjektiv tĂ€ckning vid olika slag av blankettstraffbud (se prop. 2011/12:59 s. 70 ff.) LagrĂ„det anförde att det i vissa fall stĂ„r klart att hĂ€nvisningen till normerna utanför sjĂ€lva straffbestĂ€mmelsen endast anvĂ€nds för att slippa upprepa en handlingsregel som finns pĂ„ annat hĂ„ll, ofta i samma lag som straffbestĂ€mmelsen. I sĂ„dana fall ska straffbestĂ€mmelsen lĂ€sas som om handlingsregeln stod i sjĂ€lva straffbestĂ€mmelsen, vilket innebĂ€r att det Ă€r tillrĂ€ckligt för straffansvar att rekvisiten i handlingsregeln Ă€r subjektivt tĂ€ckta. Vidare angav LagrĂ„det att det i andra fall Ă€r lika klart att en straff- bestĂ€mmelse som hĂ€nvisar till andra normer inte ska lĂ€sas som om dessa normer stod i sjĂ€lva straffbestĂ€mmelsen. Vad som straff- belĂ€ggs Ă€r dĂ„ inte normerna utan att bryta mot dessa och i dessa fall krĂ€vs subjektiv tĂ€ckning i förhĂ„llande till att gĂ€rningen stĂ„tt i strid mot en norm av det slag som det hĂ€nvisas till i straffbestĂ€mmelsen. StraffbestĂ€mmelsen om tjĂ€nstefel i BrB (20 kap. 1 §) nĂ€mndes som ett exempel pĂ„ en sĂ„dan straffbestĂ€mmelse (dĂ€r straffbelĂ€ggs att vid myndighetsutövning Ă„sidosĂ€tta ”vad som gĂ€ller för uppgiften”).

De olika typerna av blankettstraffbud som beskrivits ovan benÀmns ibland slutna respektive öppna blankettstraffbud. Ett blankettstraffbud kan vara en blandning av bÄda typerna och det framgÄr inte alltid klart i vilken omfattning bestÀmmelserna Àr att uppfatta pÄ det ena eller andra sÀttet.

Det ska pÄpekas att utredningens uppdrag omfattar vissa frÄgor rörande blankettstraffbud och att dessa behandlas nÀrmare i kapitel 11.

Vad betrÀffar den svenska straffrÀttsliga jurisdiktionen har utvecklingen under ett antal decennier gÄtt mot en utvidgad svensk domsrÀtt avseende brott som begÄtts utomlands. Samarbetet inom EU och den ökade förekomsten av internationella instrument har haft betydelse ocksÄ för denna utveckling. Terrorism, mÀnnisko- handel och barnpornografi Àr bara nÄgra av de omrÄden dÀr den svenska domsrÀtten har utvidgats.

Den utvecklingstendens mot ökat intresse för individen och den personliga integriteten, som har beskrivits som mycket betydelse- full för det kriminaliserade omrĂ„dets utvidgning, avspeglar sig ocksĂ„ i lagĂ€ndringar som inte har pĂ„verkat det straffsanktionerade omrĂ„dets omfattning. PĂ„ brottsbalksomrĂ„det har det sedan balkens ikrafttrĂ€dande genomförts ett mycket stort antal lagĂ€ndringar som inneburit att straffskalor skĂ€rpts och att sĂ€rskilda straffskalor införts för grova brott (i vissa fall Ă€ven nya brottsrubriceringar). Ändringar av denna karaktĂ€r har skett i de flesta av BrB:s kapitel, men de har varit sĂ€rskilt pĂ„tagliga nĂ€r det gĂ€ller brott som krĂ€nker den enskil-

388

SOU 2013:38

Sammanfattning och analys av kartlÀggningen

des personliga integritet. HÀrigenom framtrÀder att denna typ av brott sedan BrB:s ikrafttrÀdande kommit att betraktas som alltmer klandervÀrd. Detta mÀrks Àven genom införandet av de tidigare nÀmnda bestÀmmelserna om grov (kvinno)fridskrÀnkning och olaga förföljelse, genom vilka det blivit möjligt att för vissa gÀrningar, som redan tidigare var straffbelagda, utdöma straff enligt en strÀng- are straffskala. Tendensen att se allvarligare pÄ brott mot den person- liga integriteten framtrÀder ocksÄ mot bakgrund av de Àndringar som gjorts i kapitlet om sexualbrott (6 kap.) och som inneburit att vissa gÀrningar numera rubriceras som allvarligare brott Àn enligt tidigare lagstiftning. I sammanhanget bör ocksÄ nÀmnas att flera av de ÄtalsbegrÀnsningsregler som vid BrB:s införande gÀllde för brotten mot person numera har upphÀvts och att Äklagarens rÀtt och plikt att Ätala för denna typ av brott sÄledes har utökats, jfr. förmögenhetsbrotten; för dessa har ÄtalsbegrÀnsningsreglerna i stÀllet blivit fler.

Det kan konstateras att sedan BrB trÀdde i kraft har repress- ionen i straffsystemet som helhet ökat pÄtagligt. Detta har skett inte enbart genom kraftigt utvidgad kriminalisering, utan Àven till följd av lagÀndringar som inte har pÄverkat omfattningen av det straffsanktionerade omrÄdet, sÄsom skÀrpningar av straffskalorna. Utöver att de skÀrpta straffskalorna har inneburit att vissa gÀr- ningar kommit att bestraffas allt hÄrdare, har de ocksÄ fÄtt till följd att bestÀmmelsen i 23 kap. 4 § BrB om ansvar för medverkan har blivit tillÀmplig pÄ allt fler specialstraffrÀttsliga brott. Enligt nÀmnda bestÀmmelse Àr det generellt straffbelagt att medverka till brotts- balksbrott, medan det för utdömande av sÄdant ansvar pÄ det specialstraffrÀttsliga omrÄdet krÀvs att fÀngelse Àr föreskrivet för brottet eller att det finns en sÀrskild föreskrift om att medverkan ska bestraffas. NÀr det pÄ specialstraffrÀttens omrÄde har förts in fÀngelse i straffskalor som tidigare enbart har omfattat böter, har sÄledes Àndringen inte enbart inneburit att det blivit möjligt att döma till ett strÀngare straff för brottet utan Àven att medverkan till sÄdant brott blivit straffbart.

I riktning mot förstĂ€rkt repression i straffsystemet har Ă€ven den i praxis utvidgade tillĂ€mpningen av medverkansreglerna, som tog fart i slutet av 1990-talet, verkat. Vad som avses Ă€r att det har blivit allt vanligare att flera personer som tillsammans begĂ„tt ett brott Ă„talas och döms för att ha begĂ„tt brottet ”tillsammans och i sam- förstĂ„nd” eller ”gemensamt och i samrĂ„d”. KĂ€nnetecknande för sĂ„dant medgĂ€rningsmannaskap (termen anvĂ€nds i doktrinen och i

389

Sammanfattning och analys av kartlÀggningen

SOU 2013:38

viss utstrĂ€ckning i praxis, men dĂ€remot inte av lagstiftaren) Ă€r att det inte finns nĂ„gon person som pĂ„ egen hand uppfyller brotts- rekvisiten som gĂ€rningsman, utan att flera personer har hjĂ€lpts Ă„t med att utföra brottet (se L. Holmqvist, M. Leijonhufvud, P. O. TrĂ€skman, S. Wennberg, Brottsbalken. En kommentar. Kap. 13–24, lösblads- system, BrB 23:4 s. 18). Var och en av dem straffas dĂ„ som med- gĂ€rningsman. Eftersom kausaliteten bedöms utifrĂ„n det gemen- samma handlandet, behöver det inte styrkas vems eller vilkas av de deltagandes handlande som orsakat effekten (se a.a.).

Avslutningsvis ska ocksÄ pekas pÄ den processrÀttsliga utveck- ling som Àr en följd av den utveckling som har kunnat konstateras nÀr det gÀller det kriminaliserade omrÄdets omfattning. I takt med att det kriminaliserade omrÄdet har vÀxt har det blivit allt svÄrare att fÄ rÀttsvÀsendets resurser att rÀcka till. Parallellt med att det kriminaliserade omrÄdet har utvidgats har det dÀrför införts ökade möjligheter att pÄ olika sÀtt hantera viss brottslighet, frÀmst baga- tellartad sÄdan, utanför domstolarna. Vad som avses Àr att det sedan BrB infördes dels har skett en avsevÀrd utvidgning av pro- cessinstituten strafförelÀggande, ÄtalsunderlÄtelse och rapportefter- gift, dels har tillkommit ett par nya institut, nÀmligen förelÀggande av ordningsbot och förundersökningsbegrÀnsning (nedlÀggande av förundersökning).

5.4VĂ€sentliga ny- och avkriminaliseringar

I detta avsnitt berörs frĂ„gan om vilka av de sedan BrB:s ikrafttrĂ€- dande genomförda av- och nykriminaliseringarna som – mot bak- grund av de konsekvenser de torde ha fĂ„tt för rĂ€ttsvĂ€sendets resurs- anvĂ€ndning – framstĂ„r som mer vĂ€sentliga. Med rĂ€ttsvĂ€sendet avses i det följande de allmĂ€nna domstolarna samt Ă„klagar- och polis- myndigheterna. Den resursanvĂ€ndning som avses Ă€r i huvudsak nĂ€mnda domstolars och myndigheters kostnader för brottsutred- ning och lagföring av brott.

I den fortsatta framstÀllningen redovisas viss statistik avseende bl.a. lagföringsbeslut. Med begreppet avses fÀllande domar i tings- rÀtt samt beslut av Äklagare om strafförelÀggande och Ätalsunder- lÄtelse. DÀremot omfattar begreppet inte ordningsbot som utfÀrdas av polis eller tull, vilket ju förvisso ocksÄ Àr en sorts lagförings- beslut. Anledningen till denna begrÀnsning av begreppet Àr att ordningsbot inte ingÄr i den officiella lagföringsstatistiken. Ordnings-

390

SOU 2013:38

Sammanfattning och analys av kartlÀggningen

bot redovisas i stÀllet separat. BetrÀffande begreppet lagförings- beslut ska ocksÄ pÄpekas att en person kan lagföras för flera brott i en och samma dom eller beslut. I statistik över lagföringsbeslut redovisas huvudbrotten i lagföringarna, dvs. de brott som har den strÀngaste pÄföljden i straffskalan, medan statistik över lagförda brott omfattar samtliga brott som ingÄr i lagföringsbesluten.

Till de avkriminaliseringar pÄ brottsbalksomrÄdet som bör ha inneburit en avsevÀrd minskning av belastningen pÄ rÀttsvÀsendet hör framför allt avskaffandet av fylleribrottet (1976).

Mellan Ären 1975 och 1978 minskade det totala antalet lagförda personer frÄn drygt 300 000 till drygt 200 000, vilket i hög grad hade sin förklaring i avskaffandet av fylleribrottet (se Brottsut- vecklingen i Sverige fram till Är 2007, Brottsförebyggande rÄdets rapport 2008:23, s. 49). De resursbesparingar som avkriminali- seringen innebar mÄste ha varit tydliga för sÄvÀl de allmÀnna dom- stolarna som polis- och Äklagarmyndigheterna.

En annan betydande avkriminalisering var ersÀttandet av det militÀra ansvarssystemet med ett i huvudsak utomstraffrÀttsligt system (1986). Före reformen av det militÀra ansvarssystemet var 21 kap. BrB om brott av krigsmÀn tillÀmplig bÄde under freds- förhÄllanden och i krigstid. Reformen innebar bl.a. att ett flertal straffbestÀmmelser avskaffades och att de kvarvarande straff- bestÀmmelserna inte lÀngre skulle vara tillÀmpliga under freds- förhÄllanden. Beteenden som avkriminaliserades skulle dÀrefter i stÀllet hanteras i ett utomstraffrÀttsligt system. Av statistik för Är 1980 framgÄr att detta Är uppgick antalet anmÀlda brott mot 21 kap. BrB till över 4 000 och att det totala antalet lagförda brott var drygt 2 300. Reformen bör sÄledes ha inneburit en klar resurs- besparing för rÀttsvÀsendet.

PĂ„ det specialstraffrĂ€ttsliga omrĂ„det kan pekas ut i vart fall en handfull reformer som har inneburit avkriminalisering – formell eller i praktiken – och som har medfört betydande resursbespa- ringar för rĂ€ttsvĂ€sendet.

Införandet av system med sanktionsavgifter pÄ skatteomrÄdet (1972) respektive pÄ tullomrÄdet (1985) Àr tvÄ av dessa reformer. NÄgon formell avkriminalisering skedde inte i samband med till- komsten av sanktionsavgifterna, bl.a. skattetillÀgg och tulltillÀgg, men den Àndrade regleringen innebar i praktiken att mÀngder med bagatellartade förseelser mot skatte- respektive tullagstiftningen kom att sanktioneras enbart genom det administrativa sanktions- systemet. Genom reformen befriades sÄledes polis- och Äklagar-

391

Sammanfattning och analys av kartlÀggningen

SOU 2013:38

myndigheter och allmÀnna domstolar frÄn hanteringen av mindre allvarliga brott pÄ skatte- och tullomrÄdena. För att nÄgot illustrera omfattningen av den hantering som rÀttsvÀsendet avlastades genom reformen kan nÀmnas att antalet skattetillÀggsbeslut Är 2001 upp- gick till cirka 260 000, vilket motsvarade en tredjedel av alla beskatt- ningsbeslut pÄ skattemyndighetens initiativ, och att sammanlagt debiterades detta Är skattetillÀgg netto med 2,1 miljarder kr (se Riksskatteverkets Rapport 2002:14, Om tillÀmpningen av skatte- tillÀgg och skattekontrollens preventiva effekt, s. 109).

Det bör dock pÄpekas att Àven om reformerna pÄ skatte- och tullomrÄdet innebar betydande resursbesparingar för rÀttsvÀsendet mÄste de ocksÄ ha fÄtt till följd att resursÄtgÄngen ökade mÀrkbart hos de myndigheter som beslutar om sanktionsavgifterna, dvs. hos skattemyndigheterna (numera Skatteverket) och Tullverket. De Àndrade sanktionssystemen bör Àven ha lett till en nÄgot ökad resursÄtgÄng hos förvaltningsdomstolarna, eftersom de prövar överklagade beslut om sanktionsavgift. MÄnga gÄnger ingÄr dock frÄgan om sanktionsavgift i ett överklagande av den materiella skattefrÄgan, som skulle ha understÀllts förvaltningsdomstolens prövning Àven om inte sanktionsavgift hade pÄförts. Dessutom ankommer det pÄ förvaltningsdomstol, och inte pÄ Tullverket, att besluta i frÄgor om tulltillÀgg pÄ grund av oriktiga uppgifter.

Andra reformer som det finns anledning att peka pÄ Àr över- gÄngen frÄn straffsanktion till avgiftssanktion nÀr det gÀller dels vissa parkeringsförseelser (1977), dels underlÄtenhet att hÄlla trafik- försÀkring för registrerade motorfordon (1977) och dels över- trÀdelser av plan- och byggregleringen (1977).

Genom införandet av lagen (1976:206) om felparkeringsavgift kom de flesta former av parkeringsförseelser att sanktioneras med en avgift i stÀllet för straff. Detta innebar avsevÀrda resursbespa- ringar för rÀttsvÀsendet och dÄ frÀmst för polis- och Äklagar- myndigheterna. Eftersom effektivare resursanvÀndning var det huvudsakliga motivet till reformen fördes det i förarbetena (prop. 1975/76:106) vissa resonemang om de resursbesparingar som vÀn- tades bli följden av att vÀxla över frÄn straffsanktion till avgifts- sanktion, vilka det finns anledning att Äterge hÀr.

I motiven framhölls (a. prop. s. 33 ff.) att det straffrÀttsliga systemet vid parkeringsförseelser hade kommit att förutsÀtta en uppföljning genom resurskrÀvande förfaranden i en omfattning som mÄste anses orimlig, bedömd med utgÄngspunkt i en riktig prioritering av polis-, Äklagar- och domstolsvÀsendets resurser.

392

SOU 2013:38

Sammanfattning och analys av kartlÀggningen

Exempelvis hade det inom Stockholms kommun krĂ€vts att den vid polismyndigheten och tingsrĂ€tten med parkeringsförseelser syssel- satta personalstyrkan mer Ă€n fördubblats pĂ„ ett par Ă„r. NĂ€r det gĂ€llde Ă„klagarvĂ€sendet konstaterades att i landet som helhet nĂ€stan hĂ€lften och i Stockholm och Göteborg avsevĂ€rt mer Ă€n hĂ€lften av alla strafförelĂ€gganden avsĂ„g parkeringsförseelser. ÖvergĂ„ngen till ett avgiftssystem bedömdes leda till betydande resursbesparingar. Exempelvis berĂ€knades personalstyrkan pĂ„ parkeringskontoret i Stockholm kunna mer Ă€n halveras. För Ă„klagarvĂ€sendets del kon- staterades att all den personal som sysselsattes med strafförelĂ€gg- anden pĂ„ grund av parkeringsförseelser kunde frigöras för andra arbetsuppgifter. Även belastning pĂ„ domstolsvĂ€sendet bedömdes minska. HĂ€r syntes en reducering av arbetsmĂ€ngden sĂ„vitt avsĂ„g parkeringsförseelser med mer Ă€n hĂ€lften sannolik.

1977 Ärs reform av sanktionssystemet i trafikskadelagen (1975:1410) innebar att bötesstraffet för underlÄtenhet att hÄlla trafikförsÀkring för registrerade motorfordon ersattes av en skyldighet att betala en privatrÀttslig avgift (trafikförsÀkringsavgift) till trafikförsÀkrings- föreningen. StraffbestÀmmelserna som avsÄg oregistrerade eller avstÀllda fordon som brukades i trafik utan trafikförsÀkring behölls dock, eftersom det i dessa fall inte var möjligt att utnyttja den i bilregistret inbyggda datatekniken för att ÄlÀgga fordonsÀgaren trafikförsÀkringsavgift. Det Àndrade sanktionssystemet medförde betydande kostnadsbesparingar för rÀttsvÀsendet, eftersom det inne- bar att polis- och Äklagarmyndigheterna och de allmÀnna dom- stolarna avlastades uppgiften att utreda och lagföra flertalet Àrenden om övertrÀdelser av reglerna om trafikförsÀkringsplikten. Det bör tillÀggas att vid tillkomsten av det nya avgiftssystemet förutsÄgs (se prop. 1977/78:16 s. 54) att reformen ocksÄ skulle medföra vissa kostnadsökningar, hÀnförliga dels till ett inte ovÀsentligt antal ansökningar om betalningsförelÀgganden och dels till ett ökat antal mÄl om utdömande av förelagda viten.

Den reform av plan- och byggnadsregleringens sanktionssystem som genomfördes Ă„r 1977 innebar att den tidigare straffsanktionen ersattes av tre olika avgifter. Även om huvudsyftet med att införa sanktionsavgifterna var att försöka Ă„stadkomma en pĂ„följd som bĂ€ttre Ă€n straff skulle avhĂ„lla frĂ„n olovligt byggande, var ytterligare ett av motiven för reformen att avlasta polis- och Ă„klagarmyndig- heterna och de allmĂ€nna domstolarna (se t.ex. prop. 1975/76:164 och W. Warnling-Nerep, Sanktionsavgifter – sĂ€rskilt vid olovligt byggande, 1987, s. 128 ff.).

393

Sammanfattning och analys av kartlÀggningen

SOU 2013:38

I likhet med vad som ovan har konstaterats betrÀffande över- gÄngen frÄn straff till avgift pÄ skatte- och tullomrÄdet, ledde sanktionsvÀxlingen pÄ plan- och byggnadsomrÄdet till klart mins- kad belastning pÄ rÀttsvÀsendet samtidigt som resursÄtgÄngen bör ha ökat pÄ annat hÄll. HÀr avses i första hand att resursÄtgÄngen hos den myndighet som beslutar om sanktionsavgifterna mÄste ha ökat mÀrkbart, men ocksÄ att viss ökad belastning hos förvaltningsdom- stolarna bör ha blivit följden av att blev möjligt att överklaga beslut om sanktionsavgift till dessa.

NĂ€r det gĂ€ller avkriminaliseringar pĂ„ det specialstraffrĂ€ttsliga omrĂ„det som har medfört betydande resursbesparingar för rĂ€tts- vĂ€sendet kan det finnas anledning att ocksĂ„ nĂ€mna de Ă€ndringar som nyligen (2010) har genomförts i lagen (1994:1809) om total- försvarsplikt. Ändringarna innebĂ€r att skyldigheten att genomgĂ„ mönstring liksom skyldigheten att fullgöra vĂ€rnplikt eller civilplikt numera krĂ€ver att regeringen med hĂ€nsyn till Sveriges försvars- beredskap först har beslutat detta. Eftersom det i dag Ă€r frivilligt att genomgĂ„ mönstring etc. Ă€r flertalet straffbestĂ€mmelser i lagen om totalförsvarsplikt i praktiken inte tillĂ€mpliga lĂ€ngre. För att fĂ„ en bild av den resursbesparing som den Ă€ndrade regleringen medförde kan nĂ€mnas att Ă„r 2005 uppgick antalet lagförda brott mot lagen om totalförsvarsplikt till drygt 150, varav nĂ€stan 100 lagfördes genom dom.

Vad betrĂ€ffar nykriminaliseringar pĂ„ brottsbalksomrĂ„det som torde ha fört med sig en pĂ„tagligt ökad belastning för rĂ€ttsvĂ€sendet finns till att börja med anledning att nĂ€mna den sammantagna utökning av straffskyddet för barn som har skett bl.a. genom den Ă„r 1979 införda och dĂ€refter vid flera tillfĂ€llen vidgade bestĂ€mmel- sen om barnpornografibrott (16 kap. 10 a §) och de pĂ„ senare Ă„r införda bestĂ€mmelserna om utnyttjande av barn för sexuell pose- ring (6 kap. 8 §) och kontakt med barn i sexuellt syfte (6 kap. 10 a §). År 2011 anmĂ€ldes sammanlagt över 800 brott mot nĂ€mnda bestĂ€mmelser (drygt hĂ€lften avsĂ„g barnpornografibrott). Samma Ă„r uppgick det totala antalet lagförda brott mot bestĂ€mmelserna till nĂ€stan 300 (tvĂ„ tredjedelar avsĂ„g barnpornografibrott och reste- rande tredjedel avsĂ„g i princip uteslutande utnyttjande av barn för sexuell posering). Merparten av lagföringarna skedde genom dom (nĂ€rmare 270).

Kriminaliseringen av köp av sexuell tjÀnst (6 kap. 11 §) har rim- ligen ocksÄ föranlett en klar ökning av belastningen pÄ rÀttsvÀsen- det. Brottet reglerades först i en sÀrskild lag, lagen (1998:408) om

394

SOU 2013:38

Sammanfattning och analys av kartlÀggningen

köp av sexuella tjÀnster, men överfördes Är 2005 till BrB. Av den officiella statistiken framgÄr att Är 2011 anmÀldes drygt 750 brott mot lagen och att samma Är uppgick det totala antalet lagförda brott till drygt 500, varav drygt 170 brott lagfördes genom dom.

Den ökade resursÄtgÄng som de ovan berörda nykriminali- seringarna pÄ brottsbalksomrÄdet har inneburit för rÀttsvÀsendet torde frÀmst ha drabbat polis- och Äklagarmyndigheterna, men i inte obetydlig utstrÀckning ocksÄ domstolarna.

I frÄga om nykriminaliseringar inom specialstraffrÀtten som bör ha lett till ett pÄtagligt ökat resursbehov för rÀttsvÀsendet finns det anledning att nÀmna nÄgra omrÄden dÀr kriminaliseringen har vid- gats kraftigt under lÄng tid. Ett sÄdant omrÄde Àr trafik, transport och infrastruktur, och dÄ sÀrskilt regleringar rörande vÀgtrafik och sjöfart.

NÀr det gÀller sistnÀmnda regleringar kan t.ex. pekas pÄ krimi- naliseringarna av ratt- och sjöfylleri. Kriminaliseringen av rattfylleri har vidgats vid ett flertal tillfÀllen, t.ex. sÀnktes Är 1990 den nedre promillegrÀnsen frÄn 0,5 till 0,2 promille alkohol i blodet och Är 1999 straffbelades s.k. drograttfylleri. Av statistiken framgÄr att antalet anmÀlda rattfylleribrott (i det följande inkluderas i detta begrepp bÄde grovt rattfylleri och drograttfylleri) Är 2011 var nÀs- tan 50 procent högre Àn Är 1975 (numera nÀrmare 30 000). Antalet lagföringsbeslut, dÀr rattfylleribrott utgjort huvudbrottet, ligger dÀremot pÄ i stort sett samma nivÄ i dag som det gjorde Är 1975 (cirka 12 000). Av intresse i sammanhanget kan Àven vara att det totala antalet lagförda rattfylleribrott Är 2011 uppgick till nÀrmare 21 000, varav nÀstan 13 000 lagföringar skedde genom dom.

Vad gÀller kriminaliseringen av sjöfylleri finns anledning att sÀr- skilt nÀmna den utvidgning av straffansvaret som skedde Är 2010 (se prop. 2009/10:76) genom införandet av en fast, nedre promille- grÀns pÄ 0,2 promille alkohol i blodet för den som framför ett far- tyg eller i övrigt pÄ ett fartyg fullgör en uppgift av vÀsentlig bety- delse för sÀkerheten till sjöss, förutsatt att fartyget antingen med motordrift kan framföras med en hastighet om minst 15 knop eller har ett skrov med en största lÀngd av minst tio meter. Statistiken över anmÀlda brott visar att anmÀlningarna av sjöfylleribrott har ökat markant frÄn och med Är 2010. Detta Är uppgick antalet anmÀlda brott till nÀstan 300. NÄgra Är tidigare anmÀldes vanligen omkring 60 brott per Är.

Det ska pÄpekas att nÀr det gÀller ratt- och sjöfylleribrott har sannolikt sÄvÀl ökad bil- och bÄttrafik som förbÀttrade kontroll-

395

Sammanfattning och analys av kartlÀggningen

SOU 2013:38

metoder och ökad satsning pÄ att genomföra kontroller stor bety- delse för ökningen av antalet anmÀlda brott. Trots detta Àr det dock en rimlig slutsats att nykriminaliseringarna vad avser ratt- och sjö- fylleri har medfört en klar ökning av rÀttsvÀsendets resursbehov.

HĂ€lsofarliga Ă€mnen Ă€r ett annat omrĂ„de, vars kraftigt expande- rade kriminalisering bör ha fĂ„tt till följd att rĂ€ttsvĂ€sendets resurser har tagits i allt större ansprĂ„k. Vad som avses Ă€r framför allt de successiva vidgningarna av narkotikastrafflagen som pĂ„gĂ„tt sedan BrB infördes, men Ă€ven nyregleringar pĂ„ omrĂ„det, sĂ„som lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel och lagen om förbud mot vissa hĂ€lsofarliga varor. Statistik betrĂ€ffande narkotika- strafflagen kan hĂ€r anvĂ€ndas för att Ă„skĂ„dliggöra utvecklingen. År 1975 anmĂ€ldes drygt 20 000 brott mot lagen. Motsvarande siffra Ă„r 2011 var nĂ€stan 90 000. Antalet lagföringar, med brott mot narkotikaregleringen som huvudbrott, uppgick Ă„r 1975 till knappt 3 000 och Ă„r 2011 till drygt 21 000. Det totala antalet lagförda brott mot narkotikastrafflagen Ă„r 2011 var nĂ€stan 50 000, varav cirka 30 000 lagfördes genom dom. AngĂ„ende narkotikabrottslighetens ökade belastning pĂ„ rĂ€ttsvĂ€sendet frĂ„n 1960-talets slut och fram till i dag kan Ă€ven hĂ€nvisas till Hanns von Hofers artikel Det svenska fĂ„ngtalets utveckling 1910–2010 (Nordisk Tidsskrift for Kiminal- videnskab 2012, s. 136 ff.). I artikeln anges bl.a. att Ă„r 2009 hade inte mindre Ă€n tjugo procent av samtliga lagföringar direkt med illegal hantering av narkotika att göra.

PĂ„ narkotikaomrĂ„det, liksom nĂ€r det gĂ€ller trafikomrĂ„det, har sannolikt satsningar pĂ„ kontroller m.m. haft betydelse för det ökade antalet anmĂ€lda och lagförda brott. Även hĂ€r stĂ„r det dock klart att nykriminaliseringarna har orsakat en betydande ökning av rĂ€ttsvĂ€sendets resursbehov.

Även ordning och sĂ€kerhet bör nĂ€mnas nĂ€r det gĂ€ller omrĂ„den vars kriminalisering har vidgats kraftigt under lĂ„ng tid med ökat resursbehov hos rĂ€ttsvĂ€sendet som följd. HĂ€r har bl.a. kriminali- seringen i vapenregleringen stadigt utökats och en mĂ€ngd nya specialstraffrĂ€ttsliga regleringar införts, se t.ex. lagen om förbud betrĂ€ffande knivar och andra farliga föremĂ„l, lagen om tilltrĂ€des- förbud vid idrottsarrangemang och lagen (2005:900) om förbud mot maskering i vissa fall. Vad angĂ„r lagen om förbud betrĂ€ffande knivar och andra farliga föremĂ„l kan nĂ€mnas att Ă„r 2011 lagfördes nĂ€stan 6 000 brott mot lagen, varav drygt 4 000 genom dom.

I anslutning till ovanstÄende ska pÄpekas att nÀr det gÀller för- fattningar vars straffsanktionering har vidgats i flera omgÄngar har

396

SOU 2013:38

Sammanfattning och analys av kartlÀggningen

utredningen vid kartlÀggningen noterat att det i förarbetena till de enskilda utvidgningarna ofta har anförts att Àndringen i frÄga end- ast i liten utstrÀckning kommer att innebÀra ökade kostnader. JÀmförelsen har dÄ givetvis utgÄtt frÄn den situation som har rÄtt precis före den aktuella Àndringen. Den ökade resursÄtgÄng som sammantaget blivit följden av flera pÄ varandra följande utvidg- ningar av författningens straffsanktionering bör dock mÄnga gÄnger ha kunnat vara betydande.

Lagen om kontaktförbud Ă€r ett tydligt exempel pĂ„ det ovan sagda. NĂ€r lagen infördes i slutet av 1980-talet bedömdes (prop. 1987/88:137 s. 38 f.) den nya uppgift som genom lagen lades pĂ„ rĂ€ttsvĂ€sendet – handlĂ€ggning av Ă€renden om besöksförbud (numera kontaktförbud) – inte i nĂ„gon större utstrĂ€ckning komma att ta Ă„klagarvĂ€sendets resurser i ansprĂ„k. För polisen och domstolarna uppskattades införandet av regleringen komma att innebĂ€ra endast marginella förĂ€ndringar. Regleringen har dĂ€refter utvidgats vid tvĂ„ tillfĂ€llen, Ă„r 2003 och Ă„r 2011. Vid det första tillfĂ€llet gjordes bedöm- ningen att Ă€ndringarna inte skulle leda till nĂ„gra större merkost- nader (prop. 2002/03:70 s. 67 f.). Inför den senaste Ă€ndringen (prop. 2010/11:45 s. 75 f.) anfördes att arbetet med den nya uppgift som dĂ„ lades pĂ„ rĂ€ttsvĂ€sendet – handlĂ€ggningen av Ă€renden om elektronisk övervakning av sĂ€rskilt utvidgade kontaktförbud – frĂ€mst skulle komma att belasta polisvĂ€sendet som skulle verkstĂ€lla den elektroniska övervakningen. För Ă„klagarna och domstolarna bedömdes dĂ€remot den ökade arbetsbelastningen bli liten. Vad som hĂ€r ska framhĂ„llas Ă€r att jĂ€mfört med situationen innan det fanns nĂ„gon reglering av kontaktförbud, tar dock nuvarande kriminali- sering av övertrĂ€delser av kontaktförbud i ansprĂ„k en betydande resursmĂ€ngd hos rĂ€ttsvĂ€sendet. Följande statistik belyser det sagda. Under Ă„r 2011 tog Åklagarmyndigheten emot cirka 13 300 ansök- ningar om kontaktförbud och utfĂ€rdade drygt 3 600 kontakt- förbud. Samma Ă„r uppgick antalet anmĂ€lda brott mot lagen om kontaktförbud till nĂ€stan 5 300. Det totala antalet lagförda brott uppgick till nĂ€rmare 800, varav över 700 avsĂ„g lagföring genom dom. (Antalet lagföringsbeslut dĂ€r brott mot lagen om kontakt- förbud utgjorde huvudbrottet uppgick till nĂ€rmare 150).

Den ökade straffbelÀggningen av osjÀlvstÀndiga brottstyper, vilken har kunnat iakttas sÄvÀl pÄ brottsbalksomrÄdet som pÄ det specialstraffrÀttsliga omrÄdet, kan ses som en sÀrskild form av ny- kriminalisering. Sammantaget bör den vidgning av det kriminali- serade omrÄdet som skett genom sÄdan straffbelÀggning ha med-

397

Sammanfattning och analys av kartlÀggningen

SOU 2013:38

fört en pÄtagligt ökad resursÄtgÄng för rÀttsvÀsendet, dels för att det handlar om kriminalisering av en ansenlig mÀngd gÀrningar, dels för att utredandet av vissa av dessa gÀrningar, t.ex. förberedelse- gÀrningar, allmÀnt sett tar stora resurser i ansprÄk.

År 2010 infördes i 35 kap. 2 § BrB en bestĂ€mmelse som innebar att vissa brott aldrig preskriberas (prop. 2009/10:50). Detta Ă€r ytter- ligare ett exempel pĂ„ en lagĂ€ndring som inte direkt har pĂ„verkat omfattningen av det straffbelagda omrĂ„det, men som Ă€ndĂ„ torde kunna komma att leda till en klar ökning av rĂ€ttsvĂ€sendets resurs- Ă„tgĂ„ng, eftersom den har betydelse för varaktigheten av straff- belĂ€ggningen och dĂ€rmed ocksĂ„ för hur lĂ€nge en gĂ€rning fĂ„r och ska hanteras inom rĂ€ttsvĂ€sendet. De brott för vilka preskription slopades var bl.a. mord och drĂ„p och försök till dessa brott.

5.5Hur tas rÀttsvÀsendets resurser i dag i ansprÄk för olika brottstyper?

5.5.1Inledning

I det följande ges en översiktlig beskrivning av hur rĂ€ttsvĂ€sendets resurser i dag tas i ansprĂ„k för olika brottstyper. Liksom i föregĂ„- ende avsnitt avses hĂ€r med rĂ€ttsvĂ€sendet de allmĂ€nna domstolarna samt polis- och Ă„klagarmyndigheterna. Redogörelsen grundar sig i huvudsak pĂ„ Ă„rsredovisningarna för Ă„r 2011 frĂ„n Sveriges dom- stolar, Polisen, Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten.

5.5.2Polisen

I Polisens Ă„rsredovisning för Ă„r 2011 (se s. 189 ff.) redovisas verk- samhetsstatistiken uppdelad pĂ„ elva brottskategorier grupperade i tre brottsomrĂ„den. Till brottsomrĂ„de 1 hör vĂ„ldsbrott, övriga brott mot person, tillgreppsbrott exklusive tillgrepp i butik och skade- görelsebrott. BrottsomrĂ„de 2 utgörs av narkotikabrott och trafik- brott. I brottsomrĂ„de 3 ingĂ„r tillgreppsbrott i butik, bedrĂ€geribrott m.m., ekonomiska brott (brott mot borgenĂ€rer enligt 11 kap. BrB och brott mot vissa specialstraffrĂ€ttsliga författningar som t.ex. skattebrottslagen, aktiebolagslagen och lagen om handel med finansiella instrument), övriga brottsbalksbrott (bl.a. brott mot 13–21 kap. BrB) och övriga specialstraffrĂ€ttsliga brott (bl.a. brott

398

SOU 2013:38

Sammanfattning och analys av kartlÀggningen

mot alkohollagen, vapenlagen, jaktlagen, fiskelagen, miljöbalken, utlÀnningslagen, arbetsmiljölagen och lagen om kontaktförbud).

Av Ă„rsredovisningen framgĂ„r att Ă„r 2011 uppgick antalet anmĂ€lda brott till nĂ€rmare 1,5 miljoner (se s. 211) och att antalet inkomna Ă€renden (ett Ă€rende kan innehĂ„lla flera anmĂ€lda brott) uppgick till drygt 1,2 miljoner (se s. 11). Det ska observeras att i dessa mĂ„tt (anmĂ€lda brott och inkomna Ă€renden) ingĂ„r inte trafikĂ€renden som resulterat i en pĂ„ plats godkĂ€nd ordningsbot (se s. 192 f.). År 2011 utfĂ€rdade Polisen omkring 300 000 ordningsböter för trafikförseelser. I verksamhetsstatistiken har vidare brott och Ă€renden som registre- rats via ATK (Automatiserad trafiksĂ€kerhetskontroll) exkluderats i redovisningen (se s. 209). År 2011 uppgick antalet Ă€renden som registrerats via ATK till omkring 230 000 (se s. 11).

Enligt statistiken (se s. 211) avsÄg drygt 900 000 av de nÀrmare 1,5 miljoner brott som anmÀldes Är 2011 brottsomrÄde 1, dvs. vÄldsbrott, övriga brott mot person, tillgreppsbrott (exkl. i butik) och skadegörelsebrott. Drygt 250 000 av de anmÀlda brotten hÀn- förde sig till brottsomrÄde 2, dvs. narkotika- och trafikbrott. NÀstan 300 000 av de anmÀlda brotten avsÄg brottsomrÄde 3 och av dessa hÀnförde sig drygt 50 000 till kategorin övriga specialstraffrÀttsliga brott (dvs. den kategori som omfattar merparten av de special- straffrÀttsliga författningarna).

I Ärsredovisningen finns uppgift om den resurstid som Àgnades Ät olika slags kÀrnverksamhet inom rÀttsvÀsendet, dÀribland utred- ning och lagföring av brott. (Enligt lÀsanvisningarna till Ärsredovis- ningen avser utfallet resurstid antal timmar som registrerats i nÄgot av Polisens tidrapporteringssystem, se s. 194.) Den resurstid som Àgnades Ät utredning och lagföring fördelade sig mellan de olika brottsomrÄdena pÄ sÄ sÀtt att drygt 60 procent av resurstiden avsÄg brottsomrÄde 1, medan resterande resurstid fördelade sig i princip jÀmnt mellan övriga tvÄ brottsomrÄden (knappt 20 procent var- dera). Vad betrÀffar brottsomrÄde 2, narkotika- och trafikbrott, bör pÄpekas att resurstiden omfattade hantering av trafikÀrenden som resulterat i en pÄ plats godkÀnd ordningsbot. NÀr det gÀller de olika brottskategorierna kan noteras att vÄldsbrott och övriga brott mot person tillsammans tog i ansprÄk över 40 procent av resurstiden för utredning och lagföring, medan övriga specialstraffrÀttsliga brott upptog under 4 procent av denna.

399

Sammanfattning och analys av kartlÀggningen

SOU 2013:38

5.5.3Åklagarmyndigheterna

I Åklagarmyndighetens Ă„rsredovisning för Ă„r 2011 (se s. 38 ff.) har myndighetens totala kostnader (1 176 miljoner kr) fördelats pĂ„ olika brottsgrupper i proportion till utfallet av den tidsredovisning som genomfördes under maj 2011. Alla Ă„klagare vid de allmĂ€nna Ă„klagarkamrarna redovisade dĂ„ sin arbetade tid uppdelad pĂ„ 15 brotts- grupper. Redovisningen avsĂ„g tidsĂ„tgĂ„ng per brottsmisstanke inom respektive brottsgrupp. Brottsgrupperna var följande: (1) Ă€renden som ej rör ansvar för brott, (2) bötesbrott, (3) trafikbrott, (4) snatteri,

(5) tillgrepp (utom snatteri och rĂ„n), (6) narkotikabrott – enkla (bruk och innehav), (7) narkotikabrott – övriga, (8) mord, drĂ„p, misshandel med dödlig utgĂ„ng, (9) rĂ„n, grovt rĂ„n, grov misshandel, (10) övriga vĂ„ldsbrott, (11) sexualbrott, (12) miljöbrott, (13) eko- brott, (14) övriga förmögenhetsbrott (bedrĂ€geri, förskingring, tro- löshet) och (15) övriga brott med fĂ€ngelse i straffskalan.

SÄvÀl antalet inkomna brottsmisstankar som antalet avslutade brottsmisstankar uppgick Är 2011 till drygt 630 000.

Av redovisningen framgĂ„r att de tvĂ„ i sĂ€rklass mest kostsamma brottsgrupperna var rĂ„n, grovt rĂ„n och grov misshandel samt övriga vĂ„ldsbrott. NĂ€stan 40 procent av myndighetens totala kostnader avsĂ„g handlĂ€ggning av dessa bĂ„da brottsgrupper. Den brottsgrupp (bortsett frĂ„n handlĂ€ggning av Ă€renden som ej rör ansvar för brott) som lades minst resurser pĂ„ var bötesbrotten. Under 2 procent av myndighetens totala kostnader hĂ€nförde sig till handlĂ€ggning av brottsmisstankar avseende bötesbrott. Till de brottsgrupper som, efter bötesbrotten, svarade för lĂ€gst andelar av myndighetens totala kostnader hörde miljöbrotten (drygt 2 procent), mord m.m. (nĂ€r- mare 3 procent) och ekobrotten (drygt 3 procent). (NĂ€r det gĂ€ller ekobrotten bör pĂ„pekas att redovisningen inte omfattar Ekobrotts- myndighetens handlĂ€ggning av sĂ„dana brott utan enbart de eko- brott som Åklagarmyndigheten handlĂ€gger.)Vidare kan nĂ€mnas att trafikbrotten stod för drygt 4 procent av kostnaderna, narkotika- brotten för sammanlagt drygt 8 procent, snatteribrotten för drygt 5 procent, tillgreppsbrotten (utom snatteri och rĂ„n) för drygt 7 procent och sexualbrotten för nĂ€stan 7 procent.

I Ärsredovisningen anges att den genomsnittliga kostnaden för att handlÀgga en brottsmisstanke var 1 857 kr. Det finns Àven upp- gift om den ungefÀrliga kostnaden för en brottsmisstanke inom en viss brottsgrupp. HÀr framgÄr att det Àr stora skillnader i kostna- derna per brottsmisstanke för de olika brottsgrupperna. I sÀrklass

400

SOU 2013:38

Sammanfattning och analys av kartlÀggningen

högst var kostnaden för att handlÀgga en brottsmisstanke som rör mord, drÄp eller misshandel med dödlig utgÄng, drygt 30 000 kr. Detta kan jÀmföras med att kostnaden var cirka 500 kr för att handlÀgga en brottsmisstanke avseende ett bötesbrott. NÀmnas kan ocksÄ att kostnaden för att handlÀgga en brottsmisstanke om miljö- brott uppgick till nÀstan 10 000 kr och att motsvarande kostnad för ett ekobrott var drygt 4 000 kr.

Åklagarmyndighetens Ă„rsredovisning omfattar inte den verk- samhet som bedrivs av Ekobrottsmyndigheten. NĂ€mnda specialist- myndighet för bekĂ€mpning av ekonomisk verksamhet avger en egen Ă„rsredovisning.

Av Ekobrottsmyndighetens Ärsredovisning för Är 2011 framgÄr (se s. 13 ff.) att antalet inkomna brottsmisstankar uppgick till drygt 38 000 och att antalet avslutade brottsmisstankar uppgick till drygt 45 000. Merparten av de inkomna brottsmisstankarna, över 80 pro- cent, avsÄg skattebrott och bokföringsbrott.

Av de avslutade brottsmisstankarna hÀnförde sig cirka 9 000 till kategorin mÀngdÀrenden (Àrenden som krÀver maximalt Ätta tim- mars utredningstid), cirka 28 000 till kategorin projektÀrenden (Àrenden som krÀver fler Àn Ätta timmar men fÀrre Àn 80 timmars utredning) och cirka 8 000 till kategorin sÀrskilt krÀvande Àrenden (Àrenden som krÀver mer Àn 80 timmars utredning). Baserat pÄ myndighetens tidrapporteringssystem har berÀknats den genom- snittliga kostnaden per avslutad brottsmisstanke för respektive Àrendekategori. Kostnaden per avslutad brottsmisstanke hÀnförlig till ett mÀngdÀrende uppgick till 3 000 kr. För avslutade brotts- misstankar i kategorierna projektÀrenden och sÀrskilt krÀvande Àrenden var kostnaderna 9 000 kr respektive 14 000 kr.

5.5.4AllmÀnna domstolar

Av Ärsredovisningen för Är 2011 (se s. 19 ff.) framgÄr bl.a. att den totala kostnaden för verksamheten vid de allmÀnna domstolarna detta Är uppgick till drygt 3 744 miljoner kr. Kostnaden för tings- rÀtternas verksamhet var drygt 2 982 miljoner kr, medan kostna- derna för hovrÀtterna och Högsta domstolen var drygt 656 miljo- ner kr respektive drygt 106 miljoner kr.

För tingsrÀtternas del uppgick antalet inkomna brottmÄl till nÀstan 91 000 och antalet avgjorda brottmÄl var nÄgot högre. Till hovrÀtterna och Högsta domstolen inkom drygt 9 500 respektive

401

Sammanfattning och analys av kartlÀggningen

SOU 2013:38

1 800 brottmÄl. I dessa instanser var antalet avgjorda brottmÄl nÄgot lÀgre Àn antalet inkomna brottmÄl. Ett brottmÄl kan avse Ätal för ett eller flera brott. Antalet tilltalade i ett brottmÄl kan vara en eller flera.

I Ärsredovisningen anges att den genomsnittliga styckkostnaden för att hantera ett brottmÄl i tingsrÀtt var 14 068 kr. Motsvarande styckkostnad för hovrÀtt och Högsta domstolen var 40 198 kr respektive 17 191 kr.

För att fÄ en bild av hur domstolarnas resurser fördelar sig pÄ olika brottstyper har utredningen frÄn Domstolsverket hÀmtat in uppgifter om 2011 Ärs resursfördelning för tingsrÀtterna och hov- rÀtterna, vilken legat till grund för 2012 Ärs budgetarbete. NÀmnda resursfördelning baserades pÄ det genomsnittliga antalet mÄl av olika kategorier under en tvÄÄrsperiod. Varje kategori erhöll ett sÀrskilt vikttal, som speglade resursbehovet (utifrÄn tidredovisning frÄn personal sysselsatt i kÀrnverksamheten) hos ett mÄl i den aktu- ella kategorin jÀmfört med mÄl som tillhörde andra kategorier. Efter den inledande grundfördelningen av resurserna rÀknades sedan fram tillÀgg för dels förtursmÄl och dels lÄnga mÄl (mÄl vars huvudförhandlingstid översteg 12 timmar).

Vid resursfördelningen för tingsrĂ€tterna delades brottmĂ„len in i fem kategorier, nĂ€mligen bötesmĂ„l, brott mot person, förmögen- hetsbrott, ekonomisk brottslighet och övriga brottmĂ„l. Omkring hĂ€lften av tingsrĂ€tternas resurser hĂ€nfördes vid grundfördelningen till brottmĂ„lshanteringen. Av dessa ”brottmĂ„lsresurser” fördelades drygt 6 procent till bötesmĂ„len, 36 procent till brotten mot person, drygt 10 procent till förmögenhetsbrotten, drygt 3 procent till den ekonomiska brottsligheten och drygt 43 procent till de övriga brottmĂ„len. Det tillĂ€gg som sedan gjordes för förtursmĂ„l och lĂ„nga mĂ„l motsvarade cirka 13 procent av den resurs som vid grund- fördelningen hade förts till brottmĂ„lshanteringen.

NÄgon uppdelning av brottmÄlen i olika underkategorier gjordes dÀremot inte vid resursfördelningen för hovrÀtterna. Av hovrÀtter- nas resursfördelning framgÄr att vid den inledande grundfördel- ningen hÀnfördes cirka 34 procent av resurserna till brottmÄls- hanteringen. DÀrefter gjordes tillÀgg för förtursmÄl och lÄnga mÄl motsvarande nÀrmare 30 procent av den resurs som vid grund- fördelningen belöpte pÄ brottmÄlen.

402

SOU 2013:38

Sammanfattning och analys av kartlÀggningen

5.5.5Avslutning

Som framgÄtt av redogörelsen ovan redovisar domstolarna samt polis- och Äklagarmyndigheterna sina respektive verksamheter pÄ olika sÀtt. Exempelvis varierar i hög grad de brottskategorier, eller sammanslagningar av brottskategorier, som redovisningen utgÄr frÄn. Med hÀnsyn till de stora skillnaderna i sÀtten att redovisa verksamheter som hör till rÀttsvÀsendet kan utredningen endast dra begrÀnsade slutsatser betrÀffande hur rÀttsvÀsendets resurser i dag tas i ansprÄk för olika brottstyper. Det bör framhÄllas att om förut- sÀttningarna för bedömning och analys av resursanvÀndningsfrÄgor ska förbÀttras mÄste man se till att verksamheter som hör till rÀtts- vÀsendet redovisas pÄ ett jÀmförbart sÀtt. Exempelvis bör verksam- heterna ges tydliga anvisningar om vilka brottskategorier som redo- visningen ska utgÄ frÄn.

Mot bakgrund av redovisningen ovan kan konstateras att vĂ„lds- brott och övriga brott mot person Ă€r de omrĂ„den som tar i ansprĂ„k den i sĂ€rklass största delen av de resurser som rĂ€ttsvĂ€sendet i dag lĂ€gger ner pĂ„ utredning och lagföring av brott. HĂ€r kan t.ex. pĂ„- minnas om att över 40 procent av den resurstid som Polisen Ă„r 2011 Ă€gnade Ă„t utredning och lagföring lades pĂ„ dessa omrĂ„den. Vidare avsĂ„g nĂ€stan 40 procent av Åklagarmyndighetens kostnader samma Ă„r handlĂ€ggning av rĂ„n, grovt rĂ„n och grov misshandel samt övriga vĂ„ldsbrott. NĂ€r det gĂ€ller de allmĂ€nna domstolarna kan pekas pĂ„ att vid 2011 Ă„rs resursfördelning hĂ€nfördes vid grundfördelningen 36 procent av brottmĂ„lsresurserna till kategorin brott mot person.

NĂ€r det gĂ€ller utredning och lagföring av brottslighet pĂ„ det specialstraffrĂ€ttsliga omrĂ„det framtrĂ€der mot bakgrund av redovis- ningen att det frĂ€mst Ă€r narkotika- och trafikbrott samt ekonomisk brottslighet som i betydande omfattning drar resurser för rĂ€tts- vĂ€sendet. Exempelvis Ă„tgick Ă„r 2011 nĂ€stan 20 procent av Polisens resurstid för utredning och lagföring av brott till hantering av nar- kotika- och trafikbrott. Hos Åklagarmyndigheten svarade trafik-, narkotika- och ekobrott tillsammans för över 15 procent av myndig- hetens totala kostnader. Åklagarmyndighetens kostnad för eko- brott var visserligen tĂ€mligen liten (3 procent av den totala kost- naden). Till Ă„klagarvĂ€sendets resursĂ„tgĂ„ng för ekomĂ„l hör dock ocksĂ„ Ekobrottsmyndighetens kostnader för utredning och lag- föring av brott. HĂ€r kan pĂ„pekas att antalet inkomna brotts- misstankar till Ekobrottsmyndigheten under Ă„r 2011 uppgick till drygt 38 000 (som en jĂ€mförelse kan nĂ€mnas att antalet inkomna

403

Sammanfattning och analys av kartlÀggningen

SOU 2013:38

brottsmisstankar till Åklagarmyndigheten uppgick till drygt 630 000) och att den genomsnittliga kostnaden för att handlĂ€gga en brotts- misstanke om ekobrott var tĂ€mligen hög hos bĂ„da Ă„klagarmyndig- heterna (drygt 4 000 kr hos Åklagarmyndigheten och mellan 3 000 kr och 14 000 kr hos Ekobrottsmyndigheten). Vad slutligen betrĂ€ffar domstolarna framgĂ„r av redovisningen ovan att vid 2011 Ă„rs grund- fördelning av brottmĂ„lsresurser hĂ€nfördes omkring 3 procent till hanteringen av ekonomisk brottslighet. Hanteringen av narkotika- och trafikbrott torde till stor del ha ingĂ„tt i den kategori som benĂ€mndes övriga brottmĂ„l och som erhöll drygt 43 procent av de fördelade resurserna.

Slutligen kan ocksĂ„ konstateras att de resurser som rĂ€ttsvĂ€sendet lĂ€gger ner pĂ„ utredning och lagföring av bötesbrottslighet – till denna kategori hör brott mot merparten av de specialstraffrĂ€ttsliga författningarna – Ă€r tĂ€mligen smĂ„, sett i förhĂ„llande till den totala resursanvĂ€ndningen. Av Åklagarmyndighetens Ă„rsredovisning för Ă„r 2011 framgĂ„r att under 2 procent av myndighetens totala kost- nader hĂ€nförde sig till handlĂ€ggning av brottsmisstankar avseende bötesbrott. I domstolarnas resursfördelning för samma Ă„r hĂ€nför- des endast drygt 6 procent av resurserna till bötesmĂ„l. I samman- hanget kan ocksĂ„ nĂ€mnas att endast 4 procent av Polisens resurstid för utredning och lagföring av brott Ă„r 2011 upptogs av kategorin

â€Ă¶vriga specialstraffrĂ€ttsliga brott”. I denna kategori ingĂ„r i princip alla specialstraffrĂ€ttsliga brott utom ekonomiska brott, trafikbrott och narkotikabrott.

404

Statens offentliga utredningar 2013

Kronologisk förteckning

1.FörÀndrad hantering av importmoms. Fi.

2.Patientlag. S.

3.TrĂ€ngselskatt – delegation, sanktioner och utlĂ€ndska fordon. Fi.

4.TillstÄnd och medling. Ju.

5.DjurhÄllning och miljön

– hantering av risker och möjligheter med stallgödsel. L.

6.Att förebygga och hantera finansiella kriser. Fi.

7.SkÀrpningar i vapenlagstiftningen. Ju.

8.Den svenska veteranpolitiken

Statligt bidrag till frivilliga organisationer som stödjer veteransoldater och anhöriga. Fö.

9.Riksbankens

finansiella oberoende och balansrÀkning. Fi.

10.RĂ€tta byggfelen snabbt!

–med effektivare förelĂ€gganden och försĂ€kringar. S.

11.KunskapslÀget pÄ KÀrnavfallsomrÄdet 2013. Slutförvarsansökan under prövning: kompletteringskrav

och framtidsalternativ. M.

12.Goda affĂ€rer – en strategi för hĂ„llbar, offentlig upphandling. Fi.

13.Ungdomar utanför gymnasieskolan

–ett förtydligat ansvar för stat och kommun. U.

14.En översyn inom SevesoomrÄdet

–förslag till en förstĂ€rkt organisation för att förebygga och begrĂ€nsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor. Fö.

15.För framtidens hĂ€lsa – en ny lĂ€karutbildning. U.

16.Effektivare konkurrenstillsyn. N.

17.BrottmÄlsprocessen. Del 1 och 2. Ju.

18.Regeringsbeslut av ett statsrĂ„d – SRÄ. Fö.

19.Mera glÀdje för pengarna. Ku.

20.Kommunal vuxenutbildning pĂ„ grundlĂ€ggande nivĂ„ – en översyn för ökad individanpassning och effektivitet. U.

21.Internationell straffverkstÀllighet. Ju.

22.SÄ enkelt som möjligt för sÄ mÄnga som möjligt

–samordning och digital samverkan. N.

23.ErsÀttning vid lÀkemedelsskador och miljöhÀnsyn i lÀkemedelsförmÄnerna. S.

24.E-röstning och andra valfrÄgor. Ju.

25.ÅtgĂ€rder för ett lĂ€ngre arbetsliv. +LĂ€ttlĂ€st + Daisy. S.

26.Fri att leka och lÀra

–ett mĂ„linriktat arbete för barns ökade sĂ€kerhet i förskolan. U.

27.Vissa frÄgor om gode mÀn och förvaltare. Ju.

28.FörsÀkring pÄ transportomrÄdet i krig och kris. Fi.

29.Det svenska medborgarskapet. A.

30.Det tar tid

–om effekter av skolpolitiska reformer. U.

31.En digital agenda i mÀnniskans tjÀnst

–Sveriges digitala ekosystem, dess aktörer och drivkrafter. N.

32.Budgetramverket

–uppfyller det EU:s direktiv? Fi.

33.En myndighet för alarmering. Fö.

34.En effektivare plan- och bygglovsprocess. S.

35.En ny lag om personnamn. Ju.

36.Disciplinansvar i ett reformerat försvar. Fö.

37.Begripliga beslut pÄ migrationsomrÄdet. Ju.

38.Vad bör straffas? Del 1 och 2. Ju.

Statens offentliga utredningar 2013

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

TillstÄnd och medling. [4] SkÀrpningar i vapenlagstiftningen. [7] BrottmÄlsprocessen. Del 1 och 2. [17] Internationell straffverkstÀllighet. [21] E-röstning och andra valfrÄgor. [24]

Vissa frÄgor om gode mÀn och förvaltare. [27] En ny lag om personnamn. [35]

Begripliga beslut pÄ migrationsomrÄdet. [37] Vad bör straffas? Del 1 och 2. [38]

Försvarsdepartementet

Den svenska veteranpolitiken

Statligt bidrag till frivilliga organisationer som stödjer veteransoldater och anhöriga. [8]

En översyn inom SevesoomrÄdet

– förslag till en förstĂ€rkt organisation för att förebygga och begrĂ€nsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor. [14]

Regeringsbeslut av ett statsrĂ„d – SRÄ. [18] En myndighet för alarmering. [33] Disciplinansvar i ett reformerat försvar. [36]

Socialdepartementet

Patientlag. [2]

RĂ€tta byggfelen snabbt!

– med effektivare förelĂ€gganden och försĂ€kringar. [10]

ErsÀttning vid lÀkemedelsskador och miljöhÀnsyn i lÀkemedelsförmÄnerna. [23]

ÅtgĂ€rder för ett lĂ€ngre arbetsliv. + LĂ€ttlĂ€st + Daisy. [25]

En effektivare plan- och bygglovsprocess. [34]

Finansdepartementet

FörÀndrad hantering av importmoms. [1]

TrĂ€ngselskatt – delegation, sanktioner och utlĂ€ndska fordon. [3]

Att förebygga och hantera finansiella kriser. [6]

Riksbankens finansiella oberoende och balansrÀkning. [9]

Goda affĂ€rer – en strategi för hĂ„llbar, offentlig upphandling. [12]

FörsÀkring pÄ transportomrÄdet i krig och kris. [28]

Budgetramverket

– uppfyller det EU:s direktiv? [32]

Utbildningsdepartementet

Ungdomar utanför gymnasieskolan

– ett förtydligat ansvar för stat och kommun. [13]

För framtidens hĂ€lsa – en ny lĂ€karutbildning. [15]

Kommunal vuxenutbildning pĂ„ grundlĂ€ggande nivĂ„ – en översyn för ökad individanpassning och effektivitet. [20]

Fri att leka och lÀra

– ett mĂ„linriktat arbete för barns ökade sĂ€kerhet i förskolan. [26]

Det tar tid

– om effekter av skolpolitiska reformer. [30]

Landsbygdsdepartementet

DjurhÄllning och miljön

– hantering av risker och möjligheter med stallgödsel. [5]

Miljödepartementet

KunskapslÀget pÄ KÀrnavfallsomrÄdet 2013. Slutförvarsansökan under prövning: kompletteringskrav och framtidsalternativ. [11]

NĂ€ringsdepartementet

Effektivare konkurrenstillsyn. [16]

SÄ enkelt som möjligt för sÄ mÄnga som möjligt

–samordning och digital samverkan. [22] En digital agenda i mĂ€nniskans tjĂ€nst

–Sveriges digitala ekosystem, dess aktörer och drivkrafter. [31]

Kulturdepartementet

Mera glÀdje för pengarna. [19]

Arbetsmarknadsdepartementet

Det svenska medborgarskapet. [29]