av Richard Jomshof (SD)
till Justitieminister Beatrice Ask (M)
Enligt opinionsinstitutet Novus är 56 procent av det svenska folket positivt till ett förbud mot tiggeri, endast 23 procent är emot. Opinionen är inget som förvånar. Det finns nämligen många goda skäl till ett förbud. För det första är fenomenet inte värdigt Sverige. Vi har under 1900-talet byggt upp ett av världens mest välfungerande välfärdssamhällen med rena, städade gator och knappt några tiggare alls. Sverige har ofta lyfts fram som ett föregångsland som många turister väljer att besöka. Det är därför tråkigt och orimligt att Sverige nu ska husera en allt större andel av EU:s tiggarskara.
För det andra tar tiggarna, och andra hemlösa EU-migranter, resurser från välgörenheten i Sverige som annars varit de mest utsatta bland våra egna medborgare till gagn – människor vars liv inte bara präglas av hemlöshet utan också ofta av olika former av missbruk.
För det tredje, och kanske viktigast, är tiggarna ofta en del av kriminella ligor. Enligt Adrian Lucaci, polis i Skaraborg och med ursprung från Rumänien, finns det ”oerhört många grupperingar från vanliga tiggare och de som säljer något enkelt eller spelar musik, till ligor som sysslar med åldringsbrott och inbrott”. (Skövde Nyheter 22 maj 2013)
I flera europeiska länder är tiggeri i dag helt eller delvis förbjudet. I vårt grannland Norge beslutades nyligen att införa ett kommunalt förbud mot tiggeri, samtidigt som man för tillfället dessutom utreder ett nationellt förbud.
Med anledning av vad jag här framför undrar jag om justitieministern är villig att utreda möjligheten att införa ett svenskt förbud mot det hitresta tiggeriet.