av Ingela Nylund Watz (S)
till Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
När människor flyttar sprids arbetskraft, kunskap och idéer, nätverk växer och nya möjligheter uppstår. Men det tar alldeles för lång tid för många nyanlända flyktingar och invandrare att etablera sig på arbetsmarknaden. En framgångsrik jobbpolitik spelar en central roll för att bryta segregationen.
Sedan etableringsreformen trädde i kraft 2010 har Arbetsförmedlingen ett ansvar att erbjuda nyanlända bosättning i de kommuner de har störst möjlighet att få en anställning. Det innebär att Arbetsförmedlingen ansvarar för att ta fram bosättningsunderlag och anvisning till en kommun för de personer som har rätt till etableringsplan och vill ha stöd med att hitta boende.
Tyvärr visar verkligheten att Arbetsförmedlingen varken har fått rätt resurser för att utföra uppdraget eller rätt verktyg. Enligt Arbetsförmedlingens bosättningsenhet finns det för närvarande ca 11 000 öppna ärenden om behov av anvisad bosättning. Denna väldiga ärendebalans är ett stort problem. Snabb bosättning är en nyckel till att fokus kan flyttas från praktiska frågor till den nyanländes väg till egen försörjning.
Vidare är Arbetsförmedlingens prioriteringsordning, där personer som befinner sig på anläggningsboende (ABO) prioriteras före personer som har eget boende (EBO), mycket olycklig. Med en ärendebalans på ca 11 000 innebär det att EBO-flyktingarna i praktiken inte kommer att kunna räkna med något stöd för att få en anvisad bosättning.
Mot denna bakgrund vill jag fråga arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson följande:
Vilka åtgärder avser arbetsmarknadsministern att vidta för att Arbetsförmedlingen ska kunna klara av att beta av den stora kön av nyanlända personer som väntar på att få hjälp med en anvisad bostad?