den 30 december

Fråga

2013/14:294 Fritidscheck

av Agneta Gille (S)

till kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Under hösten fick vi i kulturutskottet information från ministern om att det femte jobbskatteavdraget är en stor kultursatsning. Ministern sade även att det är ett exempel på en idrottssatsning för barn och unga, eftersom föräldrarna skulle få pengar över till barnens idrottsaktiviteter. Jag är själv ideellt aktiv i Vaksala Sportklubb i Uppsala, och vi har många barn som lever med föräldrar som inte har arbete eller som är sjukskrivna. Deras föräldrar omfattas inte av ett femte jobbskatteavdrag.

Är vi på väg tillbaka till att utpeka fattiga barn i dagens samhälle? Alltför många barn har i Sveriges historia fått stå med mössan i handen och be om ursäkt för att de existerar. När nu fattigdom med ökande klyftor breder ut sig i landet igen kommer välgörenheten som ett brev på posten. Barnen är och blir tillräckligt medvetna om familjens situation ändå, utan att behöva utsättas för det offentligt.

Med förslaget om fritidscheck känns det som om vi nu backar tillbaka 50–60 år. Det är en klassisk välgörenhetstanke, gåvor till de fattiga barnen i vårt land. Det kommer knappast som någon överraskning att det blir allt fler fattiga familjer i landet nu när många människor har utförsäkrats och många fler i dag får gå till det sociala för att få försörjningsstöd. En arbetslöshet på över 8 procent gör skaran som behöver försörjningshjälp än större.

Min fråga till kulturministern:

Anser ministern att en fritidscheck som riktat stöd till behövande är rätt väg att gå, och varför är detta att föredra framför att göra det generella välfärdssystemet starkare?