den 17 december

Fråga

2013/14:203 Underbehandling av benskörhet

av Agneta Karlsson (S)

till socialminister Göran Hägglund (KD)

Att många sjukdomar är underbehandlade är tyvärr inget nytt. Desto mer anmärkningsvärd är underbehandling när det finns såväl bra och billiga behandlingar som tydliga riktlinjer för hur det ska ske.

Ett sådant område är benskörhet, osteoporos, en sjukdom som drabbar hälften av alla kvinnor över 50 år. Ju äldre vi kvinnor blir, desto högre är risken. Resultatet är skört skelett, vilket ökar risken för höftfrakturer och kotsammanpressningar markant. För över ett och ett halvt år sedan införde Socialstyrelsen nya nationella riktlinjer för behandlingen av benskörhet, vilket innebär att det finns en tydlig process och prioriteringslista för hur riskgruppen ska identifieras, diagnostiseras och behandlas.

Men sjukvården förefaller inte ha implementerat riktlinjerna. I årets upplaga av Öppna jämförelser framgår att det är mellan 8 och 24 procent av de patienter som varit sjukhusinlagda på grund av benskörhet som står på läkemedelsbehandling. Enligt Socialstyrelsens riktlinjer borde det vara 60–70 procent som får behandling. Detta är mycket märkligt, bland annat mot bakgrund av att det finns säkra och effektiva läkemedel sedan många år och att första linjens behandling kostar ungefär 250 kronor per kvinna och år.

Trots att detta är en stor folksjukdom med nationella riktlinjer och billig behandling kvarstår problemet med mycket stor underbehandling.

Vad avser socialministern att göra för att få till stånd en fullgod implementering av behandlingsriktlinjerna för benskörhet?