av Jens Holm (V)
till Miljöminister Lena Ek (C)
Försäljningen av kläder och skor har ökat med drygt 50 procent mellan 1999 och 2009. Produktionen av dessa varor sker ofta i andra länder, och olika former av skadliga kemikalier används i stor utsträckning. Genom att ställa högre miljökrav på det som produceras kan inte bara vi själva slippa dessa skadliga ämnen, utan arbetarna i Bangladesh, Indien, Kina och de andra länder där produktionen sker skulle kunna få bättre villkor.
I en ny rapport från Greenpeace, A Red Card for Sportswear brands, konstaterar organisationen att de produkter som marknadsförs inför fotbolls-VM – skor, T-shirtar, handskar och den officiella VM-bollen – innehåller stora mängder mycket skadliga kemikalier. Organisationen konstaterar att en stor del av produkterna innehåller olika perfluorerade kemikalier, ftalater, nonylfenoler och dimetylformamid.
Den här rapporten är ett av de mest aktuella exemplen på den stora utbredning av skadliga kemikalier som finns i produkter som används i mycket stor utsträckning, inte minst av barn. I propositionen (prop. 2013/14:39) På väg mot en giftfri vardag – plattform för kemikaliepolitiken föreslår regeringen inte ett enda nytt förbud mot kemikalier som finns i vår omvärld. Vad det gäller textilier föreslår regeringen att fler kemikalier regleras antingen inom ramen för Reach eller förordningen om textilfibrer. Regeringen understryker vikten av en EU-harmoniserad lagstiftning.
Det är bra att lyfta frågan till EU-nivå, men det borde inte utesluta att enskilda medlemsländer går före och begränsar de mest skadliga kemikalierna. Och med en ”harmonisering” av lagstiftningen där lagarna måste vara exakt likadana i EU finns en uppenbar risk för att nivåerna inte blir särskilt ambitiösa och att enskilda länder inte kan gå före med en mer ambitiös politik. En textilreglering i form av ett nytt textildirektiv där alla medlemsländer kan ha ambitiösare lagstiftning – förutsatt att man uppfyller miniminivåerna – hade varit att föredra.
Ett annat stort problem med textilier är att den största delen slängs i soporna när de är färdiganvända. I dag finns inget producentansvar för textilier. Det innebär att vi saknar effektiva metoder för kläder, skor och annat textilmaterial. Ungefär åtta kilo textilier per person slängs i soporna i Sverige varje år. Det här innebär ett enormt resursslöseri. Dessutom riskerar de farliga ämnen som textilier kan innehålla att spridas i naturen. Avfallsutredningen (SOU 2012:56) föreslår att regeringen bör se över möjligheterna att på sikt införa ett producentansvar för textilier.
Med anledning av detta vill jag fråga miljöminister Lena Ek:
Avser miljöministern att lägga fram ett konkret förslag för att minska användningen av farliga kemikalier i textilier?
Avser miljöministern att verka för att medlemsländerna i EU ska kunna ha ambitiösare nivåer än det som eventuellt föreskrivs i ett framtida förslag om reglering av textilier?