Interpellation 2013/14:418 Staten och kommunernas framtid

av Peter Persson (S)

till Statsrådet Peter Norman (M)

Kommunernas ekonomiska framtid är i mycket kopplad till statens ekonomiska politik och statsbidragen. Statsrådet och regeringen låter kommunsektorn betala de skattesänkningar på 140 miljarder som genomförts sedan 2006. Statistiska centralbyrån kunde i ett pressmeddelande den 16 december 2013 berätta att i 106 av landets 290 kommuner höjs den totala kommunalskatten, medan den sänks i sex kommuner. Den genomsnittliga kommunalskatten ökar från 31,73 år 2013 till 31,86 år 2014. När regeringen tillträdde 2006 var siffran 31,60.

De största ökningarna 2014 gjordes i Bollnäs med 1,00 procentenhet följt av Mjölby och Nässjö med 0,95 procentenheter.  De 106 kommuner för vilka uttaget av kommunalskatt ökar, utgör ca 31 procent av befolkningen. År 2013 fick 44 procent av befolkningen höjd kommunalskatt, inte minst eftersom många landsting tvingades höja skatten.

Dorotea har den högsta kommunalskatten i landet med 34,70 procent, följt av Bräcke med 34,59 procent. De lägsta kommunalskatterna finns givetvis i höginkomsttagarkommunen Vellinge med 29,19 procent.

Genomsnittet över åren i riket ser kanske inte så drastiskt ut men bakom denna siffra döljer sig att många enskilda kommuner och landsting tvingats till större skattehöjningar av regeringens njugghet mot kommunsektorn.

Sveriges Kommuner och Landsting har i sin Ekonomirapport i oktober 2013 pekat på att kommunernas långfristiga skulder ökat kraftigt under de senaste åren. Kommunernas skulder (skilda från kommunägda företags skulder) har ökat med nära 40 procent de senaste tre åren.

Vad ligger då bakom skattehöjningarna i kommunerna? Det handlar om flera saker:

• regeringens katastrofala landsbygds- och glesbygdspolitik som utarmar mindre orter
• regeringens bristande intresse för industri- och näringspolitik, vilken innebär att man mest tittar på när bruksorter, enskilda företag och hela branscher utraderas
• regeringens misslyckande med arbetslösheten där kommunerna tvingas ta ansvar genom ökade kostnader för försörjningsstödet.

De verkningslösa jobbskatteavdragen med flera skattesänkningar gör att budgetutrymmet för statsbidrag till kommunerna minskar. I fråga om den eftersatta infrastrukturen tvingas kommuner och landsting till medfinansiering eftersom regeringen hellre vill sänka skatter än investera i framtidens kommunikationer.

Hur allt detta slår skiljer sig också mycket åt mellan olika kommuner och landsting. Sverige faller isär med den borgerliga regeringens politik.

Mina frågor till statsrådet med anledning av detta är:

1. Hur avser statsrådet att hantera de kommunalekonomiska utmaningarna från statens sida?
2. Hur avser statsrådet att hålla ihop rikets alla kommuner och landsting utifrån de väldigt olika kommunalekonomiska förutsättningar som ges?