den 17 mars

Interpellation

2013/14:363 Samvetsklausul och fallet Ellinor

av Julia Kronlid (SD)

till socialminister Göran Hägglund (KD)

Den 7 oktober 2011 kom beskedet att Europarådet antagit en resolution som skyddar vårdpersonalens rätt till samvetsfrihet. Denna resolution innebär att ingen person, sjukhus eller institution ska tvingas, hållas ansvarig för, eller på något sätt diskrimineras för att man på grund av samvetsbetänkligheter inte vill utföra eller medverka till abort, dödshjälp eller någon handling som kan orsaka döden för ett mänskligt foster eller embryo. Samtidigt framhåller resolutionen att föreskrifter som ska garantera vårdpersonalen rätt till samvetsfrihet, också måste garantera att den kvinna som på laglig grund önskar avsluta en graviditet också kan få en abort utförd.

Europarådet inbjuder medlemsstaterna att utveckla omfattande och tydliga bestämmelser som definierar och reglerar rätten till samvetsfrihet samtidigt som man försäkrar tillgången till vård och hälsa. Sverige som ska vara förebild i frågan om mänskliga rättigheter har dock inte införlivat föreskrifter om samvetsfrihet i svensk lagstiftning. Att lagstadga vårdpersonalens rätt till samvetsfrihet har man däremot gjort i flertalet av de 47 medlemsländerna i Europarådet. I exempelvis vårt grannland Norge är samvetsfrihet för vårdpersonal varken något nytt eller något konstigt. Sedan 1978 har det funnits inskrivet i lagen att sjukvårdsinrättningar ska ta hänsyn till vårdpersonal som av samvetsskäl inte vill utöva eller assistera vid aborter eller liknande ingrepp.

Frågan om samvetsfrihet har på senare tid särskilt aktualiserats i Sverige i och med fallet Ellinor. Ellinor hade utlovats en tjänst på Höglandssjukhuset i Eksjö men när de fick veta att hon inte vill delta i aborter av samvetsskäl drogs hennes tjänst tillbaka. En kort tid därefter miste hon även ett vikariat hon erbjudits på kvinnokliniken i Värnamo – detta av samma skäl att hon inte vill medverka till aborter och att detta fått stor medial uppmärksamhet.

Att en barnmorska som i första hand utbildat sig till att rädda liv ska nekas att arbeta som barnmorska för att hon inte vill medverka till aborter anser vi är djupt diskriminerande.

Rätten till samvetsfrihet har stöd i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter i artikel 18 samt i Europakonventionen artikel 9 där det uttryckligen står följande:

Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.

Då Europakonventionen i dag är en del av svensk lag torde sjukvårdpersonal redan ha ett skydd i grundlagen för att kunna åberopa samvetsfrihet. Dock har det tidigare varit svårt att veta hur denna samvetsfrihet ska tolkas. Nu finns det en tydlig resolution från Europarådet som tar hänsyn till både vårdpersonalen och den lagstadgade rätten till abort. Därför borde det ligga i Sveriges riksdags intresse att införa tydliga föreskrifter om samvetsfrihet då vi alla vill värna om mänskliga rättigheter.

Konstitutionsutskottet fastslog också i sitt betänkande 20011/12:KU14 på s. 12 att de frågor som tagits upp i motioner gällande samvetsfrihet är av stor principiell vikt.

Eftersom abort och dödshjälp leder till särskilt svåra konfliktsituationer vad gäller etiska dilemman, bör rätten till åberopande av samvetsfrihet enligt resolution 1763 ha en särställning i svensk sjukvård. Nu har vi inte aktiv dödshjälp i Sverige men om det skulle bli aktuellt måste vi inse vilka etiskt svåra situationer detta kan innebära för vårdpersonalen.

Göran Hägglund har uttalat att detta bör kunna lösas med överenskommelser på varje arbetsplats. Det är dock just detta som inte fungerat i fallet Ellinor.

Fallet ligger just nu hos Diskrimineringsombudsmannen och det kommer av Ellinors juridiska ombud att drivas vidare till Europarådet, där det tidigare beslutats om en resolution till stöd för samvetsfrihet.

Sverigedemokraterna anser att det behöver införas en samvetsklausul för vårdpersonal i likhet med den som finns i Norge.

Min fråga till socialminister Göran Hägglund är:

Vad avser socialministern att göra för att garantera rätten till samvetsfrihet för svensk sjukvårdspersonal i enlighet med resolution 1763?