den 12 mars

Interpellation

2013/14:348 Gemensam välfärd eller Silver Life

av Peter Persson (S)

till finansminister Anders Borg (M)

Det är viktigt att hålla fast vid principen om en skattefinansierad, generell välfärd. Inte minst är detta viktigt inom äldreomsorgen. Som mycket unga (småbarn) och som mycket gamla är vi som svagast och i mest behov av andras stöd och solidaritet. Småbarnens behov möts i huvudsak av föräldrarna även om givetvis barnomsorgen spelar en viktig roll och för länge sedan stod familjen och släkten också för äldreomsorgen.

I dag är de äldsta i mycket hänvisade till samhället för sina dagliga behov den dag krafterna tryter. Barn och anhöriga har givetvis också en roll att spela men ytterst få förespråkar i dag den äldre tidens ordning där döttrar och svärdöttrar fick ta hand om de äldsta.

Måttet på ett samhälles civilisation är hur det hanterar barn och gamla. En hög civilisationsgrad visas när stora gemensamma resurser solidariskt läggs på barn och gamla.

Vi får allt fler och en allt högre andel riktigt gamla människor i Sverige. Kortsiktiga skattesänkningar får inte gå före våra äldstas behov.

Jag tillhör dem som förespråkar en offentlig drift av äldreomsorgen, jag är skeptisk till att så kallad valfrihet byggande på olika privata alternativ egentligen tillför äldreomsorgen särskilt stora och nya kvalitativa värden. Jag ser större risker än vinster på en mer privatiserad äldreomsorg.

Det är uppenbart att några tycker att det finns pengar att tjäna även på våra äldre. Jag tror att det finns en bakomliggande idé i att sänka skatter och privatisera utförandet av äldreomsorgen. Tanken är att den generella och offentligfinansierade vården ska tappa i kvalitet genom underfinansiering. Samtidigt ska privata alternativ börja erbjuda tilläggs- eller graderad service: ett skattefinansierat basutbud för den som inte vill betala lite extra ur den egna plånboken, ”silverlife” för den som har råd. Det börjar försiktigt med att de allra rikaste får en egen gräddfil, efter hand ska även medelklassen vinnas för ökade inslag av avgiftsfinansiering och privata tilläggstjänster.

Därför vill jag fråga finansministern:

Är ministern beredd att tillförsäkra vår sjukvård och äldreomsorg tillräckliga skattefinansierade inkomster för att förhindra en uppdelning av våra äldre och gradering utifrån plånbokens tjocklek av vilken omsorg de får?

Är ministern beredd att verka för att vi i Sverige avstår från skattesänkningar under detta och kommande årtionden för att upprätthålla ett högt värde på vår civilisation och garantera våra äldsta en trygg avslutning på sitt livslopp utan oro över att deras ekonomi inte kan garantera dem en tillräckligt bra vård och omsorg?