den 13 februari

Interpellation

2013/14:284 Uteblivet stöd till kvinnojouren Terrafem

av Gustav Fridolin (MP)

till statsminister Fredrik Reinfeldt (M)

Våld mot kvinnor är ett av de mest akuta jämställdhetsproblemen som vi har i dag. Men många kommuner förlitar sig helt på ideellt arbetande kvinnojourer för att skydda sina kvinnliga medborgare som utsätts för våld i en nära relation. De flesta som tar emot våldsutsatta kvinnor och barn på jourerna får ingen ersättning alls, utan arbetar ideellt. När trycket blir högt och jourerna fulla tvingas de dessutom neka våldsutsatta kvinnor och barn hjälp och stöd. För vissa kan en dags väntan på att få skydd vara en fråga om liv eller död.

I statsministerns jultal 2011 sade statsministern att stödet för de våldsdrabbade kvinnorna måste förstärkas och han underströk att kvinnojourerna spelar en stor roll i det arbetet. Året efter redovisade kvinnojourerna att bristande resurser hade tvingat dem att neka 3 319 kvinnor stöd. Det var dubbelt så många jämfört med fyra år tidigare.

I augusti förra året slog kvinnojouren Terrafem larm om att deras stödboende var hotat. Pengarna som regeringen beviljat dem för 2013 räckte inte till. I en debattartikel i september förra året kom regeringen med lugnande besked då de två alliansministrarna Maria Larsson och Maria Arnholm lovade att ”fördubblade medel” till bland annat kvinnojourer skulle betyda ”en förstärkning för bland annat de kvinnojourer som arbetar nationellt, som exempelvis Terrafem, ROKS och SKR” (Svenska Dagbladet den 5 september 2013).

Men när Socialstyrelsens anslag för 2014 fördelades fick Terrafem inget utökat stöd.

Nu har regeringen i ett skriftligt svar på en fråga från Miljöpartiet medgett att inga utökade medel gått till Terrafem. Att regeringen så sent som i september förra året explicit lovade medel till Terrafem kommenteras inte i svaret (2013/14:355). Statsrådet Maria Larsson menar i stället att Terrafem har möjlighet att ansöka om medel från Roks medel till lokala jourer. Hon säger också att de statliga medlen inte kan finansiera driften av verksamheten eftersom det är ett kommunalt ansvar.

Men Terrafems skyddade boenden är inte lokala verksamheter utan nationella; de tar emot våldsutsatta kvinnor från hela landet. Därför finns det ingen enskild kommun som vill ansvara för finansieringen.

Terrafem hamnar på ett olyckligt sätt mellan stolarna och ställs återigen inför ett verksamhetsår utan tillräcklig finansiering. Man riskerar därmed att behöva stänga ned delar av sin verksamhet.

Vikten av arbetet som utförs av kvinnojourer som Terrafem kan inte betonas tillräckligt. Det var därför statsministern själv lyfte dessa frågor i sitt jultal 2011. Dessa verksamheter måste ges stabila förutsättningar och statliga resurser så att de kan bedriva långsiktig, oberoende skydds- och stödverksamhet. Det är en förutsättning för att stödet till de utsatta kvinnorna ska bli såväl professionellt som tillräckligt.

Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande fråga till statminister Fredrik Reinfeldt:

Avser statsministern att vidta åtgärder så att kvinnojouren Terrafem kan garanteras den förstärkta finansiering som tidigare utlovats?