Nya regler för erkännande och verkställighet av utländska domar på civilrättens område

Prop. 2013/14:219 Innehållsförteckning

1	Förslag till riksdagsbeslut .................................................................			7
2	Lagtext	..............................................................................................		8
	2.1	Förslag till lag med kompletterande bestämmelser
		om domstols behörighet och om erkännande och
	...............	internationell verkställighet av vissa avgöranden		8
	2.2	Förslag till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om
		vissa internationella rättsförhållanden rörande
	.........................................	äktenskap och förmynderskap		12
	2.3	Förslag till lag om ändring i lagen (1936:79) om
		erkännande och verkställighet av dom som
	.........................................................	meddelats i Schweiz		13
	2.4	Förslag till lag om ändring i lagen (1937:81) om
	.............	internationella rättsförhållanden rörande dödsbo		15
	2.5	Förslag till lag om ändring i lagen (1965:723) om
		erkännande och verkställighet av vissa utländska
	..............	domar och beslut angående	underhåll till barn	16
	2.6	Förslag till lag om ändring i	atomansvarighetslagen
	..........................................................................	(1968:45)		18
	2.7	Förslag till lag om ändring i lagen (1969:12) med
		anledning av Sveriges tillträde till konventionen den
		19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell
	......................................................	godsbefordran på väg		20
	2.8	Förslag till lag om ändring i sjömanslagen
	........................................................................	(1973:282)		22
	2.9	Förslag till lag om ändring i lagen (1976:108) om
		erkännande och verkställighet av utländskt
	.......................	avgörande angående underhållsskyldighet		23
	2.10	Förslag till lag om ändring i lagen (1977:595) om
		erkännande och verkställighet av nordiska domar på
	.........................................................	privaträttens område		25
	2.11	Förslag till lag om ändring i lagen (1983:368) om
		erkännande och verkställighet av österrikiska domar
	....................................................	på privaträttens område		27
	2.12	Förslag till lag om ändring i lagen (1983:1015) med
		anledning av Sveriges tillträde till konventionen den
		6 april 1974 om en uppförandekod för
	................................................................	linjekonferenser		30
	2.13	Förslag till lag om ändring i lagen (1985:193) om
	.............................................	internationell järnvägstrafik		31
	2.14	Förslag till lag om ändring i lagen (1985:367) om
	.......................................	internationella faderskapsfrågor		33
	2.15	Förslag till lag om ändring i lagen (1990:272) om
		internationella frågor rörande makars och sambors
	................................................	förmögenhetsförhållanden		34
	2.16 ..........	Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)		36

2.17	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2087) med	Prop. 2013/14:219
	anledning av Sveriges tillträde till den multilaterala
	överenskommelsen om undervägsavgifter .....................	40

2.18Förslag till lag om ändring i lagen (1998:358) om

Brysselkonventionen .......................................................

2.19Förslag till lag om ändring i lagen (2005:253) om

	ersättning från de internationella oljeskadefonderna .......	43
2.20	Förslag till lag om ändring i lagen (2008:450) med
	kompletterande bestämmelser till Bryssel II-
	förordningen ....................................................................	45

2.21Förslag till lag om ändring i lagen (2010:950) om

ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor ...............

2.22Förslag till lag om ändring i lagen (2011:603) med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning och 2007 års Haagkonvention

om underhållsskyldighet..................................................

2.23Förslag till lag om ändring i lagen (2012:318) om

	1996 års Haagkonvention ................................................		51
3 Ärendet och dess beredning ...........................................................			53
4 Bestämmelser om verkställighet av utländska avgöranden ...........			54
4.1	Bestämmelser i unionsrättsakter och internationella
	instrument	........................................................................	54
	4.1.1	2000 års Bryssel I-förordning och
		Brysselkonventionen ......................................	54
	4.1.2	Luganokonventionerna ...................................	55
	4.1.3	Andra EU-förordningar ..................................	55
	4.1.4	Bilaterala överenskommelser..........................	56
4.2	Svenska bestämmelser .....................................................		56
	4.2.1	Kompletteringslagarna....................................	56
	4.2.2	Annan svensk lagstiftning om erkännande
		och verkställighet av utländska domar ...........	57
5 2012 års Bryssel I-förordning ........................................................			58
5.1	Arbetet med att ta fram en reviderad förordning .............		58
5.2	Tillämpningsområde ........................................................		59
5.3	Behörighetsregler ............................................................		59
5.4	Parallella rättegångar .......................................................		60
5.5	Erkännande och verkställighet .........................................		60
5.6	Övriga bestämmelser .......................................................		62
6 Nya regler om erkännande och verkställighet av utländska
domar	.............................................................................................		63
6.1 ..................................................	En ny kompletteringslag		63

6.2Kompletterande bestämmelser till 2012 års Bryssel

I-förordning .....................................................................		66
6.2.1	Verkställighet .................................................	66

6.2.2Behörig domstol vid en ansökan om

	vägran av erkännande eller verkställighet ......	71
6.2.3	Anpassning .....................................................	77
6.2.4	Processlag .......................................................	79

Prop. 2013/14:219		6.2.5	Underrättelseskyldighet för domstol i
			samband med stämning ...................................	80
		6.2.6	Underrättelseskyldighet för
			Kronofogdemyndigheten och domstol
			kopplad till vägransförfarandet........................	81
	6.3	En överflyttning av exekvaturprövningen till
		tingsrätt.............................................................................		84
		6.3.1	Domstolarnas roller och reformbehovet ..........	84
		6.3.2	Huvudregler för behörig domstol vid
			exekvaturprövning...........................................	85
		6.3.3	Behörig domstol vid en ansökan om
			ändring.............................................................	87
		6.3.4	Behörig domstol vid exekvaturprövning
			som rör ett barns person ..................................	88
		6.3.5	Processlag........................................................	90
		6.3.6	Jäv vid prövning av en ansökan om
			ändring.............................................................	92
		6.3.7	Jäv vid verkställighet av ett avgörande
			om vårdnad, boende eller umgänge .................	93
		6.3.8	Säkerhetsåtgärder efter en
			verkställbarhetsförklaring................................	94
7	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser...................................			96
8	Konsekvenser av förslagen .............................................................			97
9	Författningskommentar ...................................................................			99
	9.1	Förslag till lag med kompletterande bestämmelser
		om domstols behörighet och om erkännande och
		internationell verkställighet av vissa avgöranden.............		99
	9.2	Förslag till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om
		vissa internationella rättsförhållanden rörande
		äktenskap och förmynderskap .......................................		109
	9.3	Förslag till lag om ändring i lagen (1936:79) om
		erkännande och verkställighet av dom som
		meddelats i Schweiz .......................................................		109
	9.4	Förslag till lag om ändring i lagen (1937:81) om
		internationella rättsförhållanden rörande dödsbo ...........		111
	9.5	Förslag till lag om ändring i lagen (1965:723) om
		erkännande och verkställighet av vissa utländska
		domar och beslut angående underhåll till barn ...............		112
	9.6	Förslag till lag om ändring i atomansvarighetslagen
		(1968:45) ........................................................................		113
	9.7	Förslag till lag om ändring i lagen (1969:12) med
		anledning av Sveriges tillträde till konventionen den
		19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell
		godsbefordran på väg .....................................................		114
	9.8	Förslag till lag om ändring i sjömanslagen
		(1973:282) ......................................................................		115
	9.9	Förslag till lag om ändring i lagen (1976:108) om
		erkännande och verkställighet av utländskt
4		avgörande angående underhållsskyldighet .....................		116
4

9.10	Förslag till lag om ändring i lagen (1977:595) om	Prop. 2013/14:219
	erkännande och verkställighet av nordiska domar på
	privaträttens område ......................................................	117

9.11Förslag till lag om ändring i lagen (1983:368) om erkännande och verkställighet av österrikiska domar

på privaträttens område .................................................

118

9.12Förslag till lag om ändring i lagen (1983:1015) med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 6 april 1974 om en uppförandekod för

linjekonferenser .............................................................

120

9.13Förslag till lag om ändring i lagen (1985:193) om

internationell järnvägstrafik...........................................

121

9.14Förslag till lag om ändring i lagen (1985:367) om

internationella faderskapsfrågor ....................................

122

9.15Förslag till lag om ändring i lagen (1990:272) om

	internationella frågor rörande makars och sambors
	förmögenhetsförhållanden .............................................	123
9.16	Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)........	124

9.17Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2087) med

	anledning av Sveriges tillträde till den multilaterala
	överenskommelsen om undervägsavgifter ....................	126
9.18	Förslag till lag om ändring i lagen (1998:358) om
	Brysselkonventionen .....................................................	127

9.19Förslag till lag om ändring i lagen (2005:253) om

	ersättning från de internationella oljeskadefonderna .....	128
9.20	Förslag till lag om ändring i lagen (2008:450) med
	kompletterande bestämmelser till Bryssel II-
	förordningen ..................................................................	129

9.21Förslag till lag om ändring i lagen (2010:950) om

ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor .............

130

9.22Förslag till lag om ändring i lagen (2011:603) med kompletterande bestämmelser till EU:s

	underhållsförordning och 2007 års Haagkonvention
	om underhållsskyldighet................................................	132
9.23 Förslag till lag om ändring i lagen (2012:318) om
	1996 års Haagkonvention ..............................................	134
Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr
	1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols
	behörighet och om erkännande och verkställighet av
	domar på privaträttens område...........................................	136
Bilaga 2	Sammanfattning av betänkande Verkställighet av
	utländska domar och beslut – en ny Bryssel I-
	förordning (SOU 2013:63).................................................	168
Bilaga 3	Lagförslagen i betänkande Verkställighet av utländska
	domar och beslut – en ny Bryssel I-förordning (SOU
	2013:63) .............................................................................	174
Bilaga 4	Förteckning över remissinstanserna ...................................	219
Bilaga 5	Lagrådsremissens lagförslag ..............................................	220

Prop. 2013/14:219

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.lag med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden,

2.lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rätts- förhållanden rörande äktenskap och förmynderskap,

3.lag om ändring i lagen (1936:79) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz,

4.lag om ändring i lagen (1937:81) om internationella rätts- förhållanden rörande dödsbo,

5.lag om ändring i lagen (1965:723) om erkännande och verkställighet av vissa utländska domar och beslut angående underhåll till barn,

6.lag om ändring i atomansvarighetslagen (1968:45),

7.lag om ändring i lagen (1969:12) med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg,

8.lag om ändring i sjömanslagen (1973:282),

9.lag om ändring i lagen (1976:108) om erkännande och verkställighet av utländskt avgörande angående underhållsskyldighet,

10.lag om ändring i lagen (1977:595) om erkännande och verkställig- het av nordiska domar på privaträttens område,

11.lag om ändring i lagen (1983:368) om erkännande och verkställig- het av österrikiska domar på privaträttens område,

12.lag om ändring i lagen (1983:1015) med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 6 april 1974 om en uppförandekod för linjekonferenser,

13.lag om ändring i lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik,

14.lag om ändring i lagen (1985:367) om internationella faderskaps- frågor,

15.lag om ändring i lagen (1990:272) om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhetsförhållanden,

16.lag om ändring i sjölagen (1994:1009),

17.lag om ändring i lagen (1994:2087) med anledning av Sveriges tillträde till den multilaterala överenskommelsen om undervägsavgifter,

18.lag om ändring i lagen (1998:358) om Brysselkonventionen,

19.lag om ändring i lagen (2005:253) om ersättning från de inter- nationella oljeskadefonderna,

20.lag om ändring i lagen (2008:450) med kompletterande bestämmel- ser till Bryssel II-förordningen,

21.lag om ändring i lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor,

22.lag om ändring i lagen (2011:603) med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning och 2007 års Haagkonvention om underhållsskyldighet,

23.lag om ändring i lagen (2012:318) om 1996 års Haagkonvention.

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (1936:79) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz

Härigenom föreskrivs att 8–11 §§ lagen (1936:79) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	8 §
Dom eller förlikning som enligt	En dom eller en förlikning som
1–5 §§ äger giltighet här i riket	enligt 1–5 §§ gäller i Sverige ska,
skall, på ansökan av part, här	efter en ansökan av en part, förkla-
verkställas.	ras verkställbar.
	9 §

Ansökan om verkställighet gör- es hos Svea hovrätt.

Vid sådan ansökan skall fogas

1.domen i huvudskrift eller av vederbörande myndighet styrkt avskrift;

2.bevis att domen vunnit laga kraft;

3.domstols protokoll eller annan handling, utvisande att de i 5 § första stycket stadgade villkor äro uppfyllda; samt

4.där fråga är om tredskodom, handlingar i huvudskrift eller styrkt avskrift av vilka framgår, att ute- bliven part personligen eller ge- nom befullmäktigat ombud i tid fått del av stämningen eller, då sådant fall är för handen som i 5 § första stycket 7. avses, stämningen tillställts honom på sätt där sägs.

Sökes verkställighet av förlik- ning, skall vid ansökningen fogas av behörig myndighet styrkt av- skrift av protokoll ävensom bevis att förlikningen stadfästs av dom- stol samt kan verkställas i Schweiz.

Nu nämnda handlingar skola

En ansökan om att en dom eller en förlikning ska förklaras verk- ställbar görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver.

Sökanden ska tillsammans med ansökan ge in

1.domen i original eller en ko- pia av domen som har bestyrkts av den aktuella myndigheten,

2.bevis om att domen har fått laga kraft,

3.domstols protokoll eller nå- gon annan handling som visar att villkoren i 5 § första stycket är uppfyllda, och

4.om ansökan avser en tredsko- dom, handlingar i original eller i bestyrkt kopia som visar att en part som uteblivit har fått del av stäm- ningen i tid antingen personligen eller genom ett ombud med full- makt, eller, i fall som avses i 5 § första stycket 7, att han eller hon fått del av stämningen på det sätt som föreskrivs där.

Om ansökan avser en förlikning, ska sökanden tillsammans med ansökan ge in en kopia av ett pro- tokoll som bestyrkts av en behörig myndighet samt bevis om att för- likningen har stadfästs av en dom- stol och kan verkställas i Schweiz.

Handlingarna ska vara försedda

Prop. 2013/14:219

Prop. 2013/14:219 2.5	Förslag till lag om ändring i lagen (1965:723)
	om erkännande och verkställighet av vissa
	utländska domar och beslut angående
	underhåll till barn

Härigenom föreskrivs att 5–9 §§ lagen (1965:723) om erkännande och verkställighet av vissa utländska domar och beslut angående underhåll till barn ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Avgörande som enligt 1–4 §§ gäller här i riket skall på ansökan verkställas här.

Föreslagen lydelse

5 §

Ett avgörande som enligt 1–4 §§ gäller i Sverige ska efter en an- sökan förklaras verkställbart.

6 §

Även sådan dom angående un- derhåll till barn som utan hinder av att den ej äger laga kraft må verkställas i den stat där den med- delats eller domstols beslut om underhåll till barn för tiden intill dess laga kraft ägande dom eller beslut föreligger skall på ansökan verkställas här, om domen eller beslutet meddelats i stat som avses i 1 § och dom eller beslut av detta slag kunnat meddelas av svensk domstol i motsvarande fall. An- sökan må icke bifallas, om sådant förhållande föreligger att enligt 3 eller 4 § ett avgörande ej skulle gälla här i riket.

Detsamma gäller i fråga om en domstols beslut om underhåll till barn som meddelats för tiden till dess frågan avgjorts genom en dom eller ett beslut som har fått laga kraft. Om avgörandet enligt 3 eller 4 § inte skulle gälla i Sverige, får det inte förklaras verkställbart.

		7 §
	Ansökan om verkställighet gör-	En ansökan om att ett avgöran-
	es hos Svea hovrätt.	de ska förklaras verkställbart görs
		till den tingsrätt som regeringen
		föreskriver.
	Vid sådan ansökan skall fogas	Sökanden ska tillsammans med
		ansökan ge in
	avgörandet i huvudskrift eller i	1. avgörandet i original eller en
	avskrift som bestyrkts av myndig-	kopia av avgörandet som har
	het,	bestyrkts av en myndighet,
	bevis att avgörandet må verk-	2. bevis	om att	avgörandet	får
16	ställas i den stat där det meddelats,	verkställas	i den	stat där det	har

Om en dom i ett mål om ersätt- ning för en atomskada har med- delats i en annan konventionsstat och om domstolarna i den staten enligt Pariskonventionen är behö- riga att pröva den tvist som domen gäller, ska domen, när den har fått laga kraft och kan verkställas i den stat där den meddelats, efter en ansökan verkställas i Sverige utan att en ny prövning sker av den sak som avgjorts genom domen. Det finns dock inte någon skyldighet att verkställa en utländsk dom, om det ansvarighetsbelopp som gäller för atomanläggningens innehavare därigenom skulle överskridas.

En ansökan om verkställighet görs till den tingsrätt som regerin- gen föreskriver. Sökanden ska tillsammans med ansökan ge in

1. domen i original eller i kopia som bestyrkts av en myndighet, och

2. en förklaring av en behörig myndighet i den stat där domen meddelats, att domen avser ersätt- ning enligt Pariskonventionen samt att den har fått laga kraft och kan verkställas i den staten.

Handlingarna ska vara försedda med bevis om utfärdarens behörig- het. Beviset ska vara utställt av en svensk beskickning eller konsul eller av chefen för justitieförvalt- ningen i den stat där domen med- delats. Om en handling i ärendet inte är skriven på svenska, danska eller norska, ska en översättning till svenska ges in tillsammans

Prop. 2013/14:219 2.6	Förslag till lag om ändring i
	atomansvarighetslagen (1968:45)

Härigenom föreskrivs att 38 § atomansvarighetslagen (1968:45) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

38 § Har dom i mål om ersättning för

atomskada meddelats i annan konventionsstat och är domstolar- na i den staten enligt Pariskonven- tionen behöriga att pröva tvist som domen gäller, skall domen, när den vunnit laga kraft och kan verk- ställas i den stat där den meddelats, på ansökan verkställas i Sverige utan att ny prövning sker av den sak som avgjorts genom domen. Detta medför ej skyldighet att verkställa utländsk dom, om det ansvarighetsbelopp som gäller för atomanläggningens innehavare därigenom skulle överskridas.

Ansökan om verkställighet gör- es hos Svea hovrätt. Vid ansök- ningen skall fogas

1. domen i huvudskrift eller i av- skrift som bestyrkts av myndighet;

2. förklaring av behörig myn- dighet i den stat där domen med- delats, att domen avser ersättning enligt Pariskonventionen samt att den vunnit laga kraft och kan verk- ställas i nämnda stat.

norska, skall handlingen åtföljas

Prop. 2013/14:219 2.7	Förslag till lag om ändring i lagen (1969:12)
	med anledning av Sveriges tillträde
	till konventionen den 19 maj 1956 om
	fraktavtalet vid internationell godsbefordran
	på väg

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1969:12) med anledning av Sveri- ges tillträde till konventionen den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid inter- nationell godsbefordran på väg ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 §

Ansökan om verkställighet av utländsk dom, som enligt artikel 31 tredje och fjärde styckena kan verkställas i Sverige, göres hos Svea hovrätt. Vid ansökningen skall fogas

1.domen i huvudskrift eller i av- skrift som bestyrkts av myndighet;

2.förklaring av behörig myn- dighet i den stat där domen med- delats, att domen avser tvist angå- ende befordran som är underkas- tad konventionen samt att den vunnit laga kraft och kan verk- ställas i nämnda stat.

Nu nämnda handlingar skall vara försedda med bevis om utfär- darens behörighet. Beviset skall vara utställt av svensk beskickning eller konsul eller av chefen för justitieförvaltningen i den stat där domen meddelats. Är handling i ärendet avfattad på annat främ- mande språk än danska eller norska, skall handlingen åtföljas av översättning till svenska. Över- sättningen skall vara bestyrkt av diplomatisk eller konsulär tjäns- teman eller av svensk notarius publicus.

Ansökan om verkställighet får ej bifallas utan att motparten haft tillfälle att yttra sig över ansök-

En ansökan om att en utländsk dom som enligt artikel 31 tredje och fjärde styckena kan verkställas i Sverige ska förklaras verkställ- bar görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver. Sökanden ska tillsammans med ansökan ge in

1.domen i original eller i kopia som bestyrkts av en myndighet, och

2.en förklaring av en behörig myndighet i den stat där domen meddelats, att domen avser en tvist om befordran som omfattas av konventionen samt att den har fått laga kraft och kan verkställas i nämnda stat.

De handlingar som avses i första stycket ska vara försedda med ett bevis om utfärdarens behörighet. Beviset ska vara utställt av en svensk beskickning eller konsul eller av chefen för justitieförvalt- ningen i den stat där domen med- delats. Om en handling i ärendet inte är skriven på svenska, danska eller norska, ska även en översätt- ning av handlingen till svenska ges in. Översättningen ska vara be- styrkt av en diplomatisk eller kon- sulär tjänsteman eller av en svensk notarius publicus.

Om en dom förklaras verkställ- bar, verkställs domen på samma sätt som en svensk dom som har

Prop. 2013/14:219 2.8		Förslag till lag om ändring i sjömanslagen
		(1973:282)
	Härigenom föreskrivs att 14 § sjömanslagen (1973:282) ska ha
	följande lydelse.
	Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		14 §1
	Tvist om sjömans anställnings-		En tvist om en sjömans anställ-
	förhållande får inte dras inför		ningsförhållande får inte dras inför
	utländsk myndighet.		en utländsk myndighet.
	Första stycket gäller inte om an-		Första stycket gäller inte om
	nat följer av de gemenskapsrätts-		något annat följer av de unions-
	akter och internationella instru-		rättsakter och internationella in-
	ment som anges i 1 § 1–3 eller 5		strument som anges i 1 § 1–4
	lagen (2006:74) med komplette-		lagen (2014:000) med komplet-
	rande bestämmelser om domstols		terande bestämmelser om dom-
	behörighet och om erkännande och		stols behörighet och om erkän-
	internationell verkställighet av		nande och internationell verkstäl-
	vissa avgöranden.		lighet av vissa avgöranden.

Denna lag träder i kraft den 10 januari 2015.

1 Senaste lydelse 2007:441.

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:108) Prop. 2013/14:219 om erkännande och verkställighet av utländskt

avgörande angående underhållsskyldighet

Härigenom föreskrivs att 9–11 §§ lagen (1976:108) om erkännande och verkställighet av utländskt avgörande angående underhållsskyldighet ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 §1

Ansökan om verkställighet göres hos Svea hovrätt.

Vid ansökningen skall fogas

1.huvudskrift eller av myndig- het bestyrkt avskrift av exekutions- titeln,

2.bevis att verkställighet får ske

iden stat, där exekutionstiteln har upprättats,

3.om genom dom eller beslut underhållsskyldighet har ålagts någon som uteblivit, handling i original eller bestyrkt avskrift, utvisande att stämning med under- rättelse, som avses i 4 § andra stycket, har delgivits i den ordning som gäller enligt lagen i den stat där domen eller beslutet har med- delats,

4.om sökanden är offentligt or- gan, behövliga handlingar angå- ende organets behörighet att be- gära verkställighet,

5.bestyrkt översättning till svenska språket av ovan angivna handlingar, i den mån hovrätten ej finner det obehövligt.

Uppfyller ansökningshandling- arna ej föreskrifterna i andra stycket eller är de eljest ofull- ständiga, skall tillfälle beredas

En ansökan om att ett avgörande ska förklaras verkställbart görs till den tingsrätt som regeringen före- skriver.

Sökanden ska tillsammans med ansökan ge in

1.exekutionstiteln i original el- ler i kopia som har bestyrkts av en myndighet,

2.bevis om att exekutionstiteln får verkställas i den stat där den har upprättats,

3.om ansökan avser en dom el- ler ett beslut om underhålls- skyldighet som har meddelats mot någon som har uteblivit, en hand- ling i original eller i bestyrkt kopia som utvisar att stämning med underrättelse, som avses i 4 § andra stycket, har delgetts i den ordning som gäller enligt lagen i den stat där domen eller beslutet har meddelats,

4.om sökanden är ett offentligt organ, behövliga handlingar om organets behörighet att begära verkställighet,

5.en bestyrkt översättning av handlingarna till svenska, såvida inte tingsrätten anser att det inte behövs.

1 Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.

2.10Förslag till lag om ändring i lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 §1

Denna lag tillämpas inte om an-

Denna lag tillämpas inte om nå-

nat följer av de unionsrättsakter

got annat följer av de unionsrätts-

och internationella instrument som

akter och internationella instrument

omfattas av lagen (2006:74) med

som omfattas av lagen (2014:000)

kompletterande bestämmelser

med kompletterande bestämmelser

domstols behörighet och om er-

om domstols behörighet och om

kännande och internationell verk-

erkännande och internationell verk-

ställighet

vissa

avgöranden,

ställighet av

vissa

avgöranden,

eller av särskilda bestämmelser om

erkännande

och verkställighet

erkännande

och

verkställighet

avgöranden

och

förlikningar

på

avgöranden

och

förlikningar

på

särskilda rättsområden.

Lagen tillämpas inte heller be-

Lagen tillämpas inte heller i

träffande

fråga om

1. dom eller förlikning i mål an-

1. dom eller förlikning i mål om

gående boskillnad, legal separa-

boskillnad, legal separation, äkten-

tion, äktenskapsskillnad, återgång

skapsskillnad, återgång av äkten-

av äktenskap, antagande av adop-

skap,

antagande

adoptivbarn

tivbarn

eller

adoptivförhållandes

eller adoptivförhållandes hävande,

hävande,

omyndighetsförklaring

eller

dess

eller dess hävande eller i mål an-

hävande eller i mål angående

gående bodelning eller skadestånd

bodelning

eller

skadestånd

med

med anledning av legal separation,

anledning

av legal

separation,

äktenskapsskillnad

eller återgång

äktenskapsskillnad eller återgång

av äktenskap, om det inte är fråga

om verkställighet av dom som ska

om verkställighet av en dom som

gälla här i riket enligt 22 § förord-

ska gälla

Sverige

enligt

22 §

ningen (1931:429) om vissa inter-

förordningen (1931:429) om vissa

nationella

rättsförhållanden röran-

internationella

rättsförhållanden

de äktenskap, adoption eller för-

rörande äktenskap, adoption

eller

mynderskap,

förmynderskap,

2. dom eller förlikning rörande

2. dom eller förlikning som rör

vårdnad om eller rätt till umgänge

med barn eller överlämnande av

barn i

annat

fall,

det inte

är

barn i

annat

fall, om

det inte

är

1 Senaste lydelse 2010:578.

Prop. 2013/14:219

Prop. 2013/14:219 fråga om verkställighet enligt 6 §,			fråga om verkställighet enligt 6 §,
3. dom eller förlikning rörande			3. dom eller förlikning som rör
familjerättslig	underhållsskyldig-		familjerättslig underhållsskyldig-
het,			het,
4. dom eller förlikning rörande			4. dom eller förlikning som rör
faderskapet till barn,			faderskapet till barn,
5. dom eller förlikning angående			5. dom eller förlikning som rör
rätt på grund av arv eller testa-			rätt på grund av arv eller testa-
mente, efterlevande makes		rätt,	mente,	efterlevande		makes	rätt,
boutredning eller skifte med anled-			boutredning eller skifte med anled-
ning av dödsfall eller ansvarighet			ning av dödsfall eller ansvar för
för den dödes gäld, om inte den			den dödes skulder, om inte den
avlidne var medborgare i Dan-			avlidne var medborgare i Dan-
mark, Finland, Island, Norge eller			mark, Finland, Island, Norge eller
Sverige och hade hemvist i någon			Sverige och hade hemvist i någon
av dessa stater,			av dessa stater,
6. dom eller förlikning angående			6. dom eller förlikning som rör
a) gäldenärs försättande i kon-			a) en gäldenärs försättande i
kurs,			konkurs,
b) inledande av förhandling om			b) inledande av en förhandling
offentligt ackord utan konkurs,			om offentligt ackord utan konkurs,
c) andra frågor som beror av			c) andra frågor som beror av en
konkursdomares	eller konkurs-		konkursdomares		eller konkurs-
domstols prövning, eller			domstols prövning, eller
d) rättshandlings eller annan åt-			d) en rättshandlings eller någon
gärds ogiltighet eller återgång på			annan åtgärds ogiltighet eller åter-
grund av konkurs eller förhandling			gång på grund av konkurs eller
om offentligt ackord utan konkurs			förhandling om		offentligt ackord
i något av de nordiska länderna,			utan konkurs i något av de nor-
om det framgår av konkursbeslutet			diska länderna, om det framgår av
eller beslutet om offentlig ackords-			konkursbeslutet		eller	beslutet	om
förhandling att	gäldenären	inte	offentlig	ackordsförhandling			att
hade hemvist i något av de nor-			gäldenären inte hade hemvist i
diska länderna, eller			något av de nordiska länderna,
			eller
7. dom eller	förlikning i	mål	7. dom eller förlikning i mål som
som ska tas upp omedelbart av			ska tas upp omedelbart av särskild
särskild domstol för handläggning			domstol för handläggning av tvis-
av tvister rörande kollektivavtal.			ter som rör kollektivavtal.

Denna lag träder i kraft den 10 januari 2015.

2.11Förslag till lag om ändring i lagen (1983:368) om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:368) om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område

dels att 15 § ska upphöra att gälla,

dels att 1, 12–14 och 16–18 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 16 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse					Föreslagen lydelse
				1 §1
	Denna lag är tillämplig på do-				Denna lag är tillämplig på domar
mar som har meddelats i Österrike					på privaträttens område som har
i	ämnen	av	privaträttslig		meddelats i Österrike. Lagen til-
beskaffenhet. Lagen tillämpas på					lämpas på sådana domar även om
domar i sådana ämnen, även om					de har meddelats i ett straffrättsligt
de har meddelats i ett straffrättsligt					förfarande.	Lagen		tillämpas		inte
förfarande.		Lagen	tillämpas	inte	om något annat följer av de
om annat följer av de unionsrätts-					unionsrättsakter och internationella
akter och internationella instru-					instrument som omfattas av lagen
ment som omfattas av lagen					(2014:000)	med		kompletterande
(2006:74)		med	kompletterande		bestämmelser		om		domstols
bestämmelser om domstols be-					behörighet och om erkännande och
hörighet och om erkännande och					internationell		verkställighet			av
internationell verkställighet				av	vissa avgöranden.
vissa avgöranden.
					12 §

En österrikisk dom, som skall erkännas i Sverige och som får verkställas i Österrike, skall på ansökan verkställas här.

Ansökan om verkställighet görs hos Svea hovrätt.

En österrikisk dom som ska er- kännas i Sverige och som får verk- ställas i Österrike ska efter en ansökan förklaras verkställbar.

13 §

En ansökan om verkställbar- hetsförklaring görs till den tings- rätt som regeringen föreskriver.

1 Senaste lydelse 2010:579.

Prop. 2013/14:219

					14 §
Vid ansökan om			verkställighet		Sökanden ska tillsammans med
skall fogas domen i original eller					ansökan ge in domen i original
av	behörig	myndighet		bestyrkt	eller en kopia av domen som be-
avskrift och bevis om att domen					styrkts av en behörig myndighet
har vunnit laga kraft och får verk-					samt bevis om att domen har fått
ställas i Österrike.					laga kraft och får verkställas i
					Österrike.
Hovrätten får förelägga sökan-					Tingsrätten får förelägga sökan-
den att inkomma med de ytter-					den att ge in de ytterligare hand-
ligare handlingar som behövs för					lingar som behövs för tingsrättens
hovrättens prövning av ansök-					prövning av ansökan.
ningen.
De handlingar som skall fogas					De handlingar som ska ges in
till ansökningen skall vara av-					tillsammans med ansökan ska vara
fattade på svenska eller åtföljas av					skrivna på svenska eller åtföljas av
en	översättning		till	svenska.	en översättning till svenska.
Riktigheten		av	översättningen		Riktigheten av översättningen ska
skall vara bestyrkt av en person					vara bestyrkt av en person som är
som är behörig att i Sverige eller					behörig att i Sverige eller Öster-
Österrike bestyrka en sådan över-					rike bestyrka en sådan översätt-
sättning. Hovrätten får				medge	ning. Tingsrätten får medge un-
undantag från kravet på översätt-					dantag från kravet på översättning.
ning.
					16 §

Bifaller hovrätten ansökningen, verkställs domen på samma sätt som en svensk domstols lagakraftägande dom, om inte högsta domstolen efter besvär över hovrättens beslut för- ordnar annat. Föreskrift om tvångsmedel i den österrikiska domen skall inte tillämpas.

Om en dom förklaras verkställ- bar, verkställs domen på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft. En föreskrift om tvångsmedel i domen ska dock inte tillämpas.

16 a §

Vid handläggning i domstol av ett ärende om verkställbarhets- förklaring tillämpas i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden.

17 §

En förlikning som har träffats	En förlikning som har träffats
inför en österrikisk domstol i en	inför en österrikisk domstol i en
sådan privaträttslig fråga som	privaträttslig fråga som omfattas
omfattas av denna lag skall på	av denna lag ska efter en ansökan
ansökan verkställas här, om	förklaras verkställbar, om
1. förlikningen får verkställas i Österrike och
2. det inte föreligger sådana om-	2. det inte finns sådana om-
ständigheter som avses i 6 § 1, 2	ständigheter som avses i 6 § 1, 2
eller 3.	eller 3.

För verkställigheten gäller 12–					För handläggningen av				frågor
16 §§ i tillämpliga delar.					om verkställbarhet av förlikningar
					tillämpas 12–16 a §§.
					18 §
Har	säkerhetsåtgärd			enligt	Om	en säkerhetsåtgärd			enligt
15 kap. rättegångsbalken beviljats,					15 kap.	rättegångsbalken har				be-
skall	vid tillämpning av			7 § i	viljats,	ska	vid	tillämpning		av
samma kapitel med talans väck-					15 kap. 7 § samma balk en talan
ande vid svensk domstol jäm-					som väcks vid en österrikisk dom-
ställas talans väckande vid öster-					stol jämställas med en talan som
rikisk domstol, om den österrikiska					väcks vid en svensk domstol, om
rättegången kan leda till en dom					den österrikiska			rättegången		kan
som enligt denna lag kan verk-					leda till en dom som enligt denna
ställas här. Det förhållandet att					lag kan verkställas här. Det för-
sådan rättegång redan pågår eller					hållandet att en sådan rättegång
att saken har avgjorts genom dom,					redan pågår eller att saken har
som ännu inte har vunnit laga					avgjorts genom en dom som ännu
kraft, hindrar inte att säkerhets-					inte har fått laga kraft hindrar inte
åtgärd beviljas.					att en säkerhetsåtgärd beviljas.
Beslut om säkerhetsåtgärd för-					Ett beslut om en säkerhetsåtgärd
faller en månad efter det att domen					förfaller en månad efter det att
i den österrikiska rättegången har					domen i den österrikiska rätte-
vunnit laga kraft, om inte verk-					gången har fått laga kraft, om inte
ställighet av domen har sökts här					en ansökan om att domen ska
dessförinnan.		Har	ansökan om		förklaras verkställbar i Sverige har
verkställighet		gjorts	inom	denna	gjorts dessförinnan. Om en an-
tid, skall beslutet gälla till dess					sökan	om	verkställbarhetsför-
ansökningen prövas, om inte hov-					klaring har gjorts inom denna tid,
rätten förordnar annat. Föreligger					ska beslutet gälla till dess ansökan
inte något förordnande om säker-					prövas, om inte tingsrätten be-
hetsåtgärd när ansökan görs, får					stämmer något annat. Om det inte
hovrätten på yrkande besluta om					finns något beslut om en
sådan åtgärd i avvaktan på pröv-					säkerhetsåtgärd när ansökan görs,
ningen av ansökningen.					får tingsrätten på yrkande besluta
					om en sådan åtgärd i avvaktan på
					att ansökan prövas.

1.Denna lag träder i kraft den 10 januari 2015.

2.Äldre föreskrifter gäller för handläggningen i Svea hovrätt och Högsta domstolen av ärenden som har inletts i hovrätten före ikraft- trädandet.

Prop. 2013/14:219

2.13	Förslag till lag om ändring i lagen (1985:193)	Prop. 2013/14:219
	om internationell järnvägstrafik

Härigenom föreskrivs att 5 och 6 §§ lagen (1985:193) om internation- ell järnvägstrafik ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Ansökan om verkställighet görs hos Svea hovrätt.

Vid ansökningen skall fogas

1.exekutionstiteln i original el- ler i avskrift som har bestyrkts av en behörig myndighet,

2.förklaring av en behörig myndighet i den stat där exekutionstiteln har upprättats att den avser tvist angående befordran som omfattas av fördraget och att den får verkställas i den nämnda staten samt, i fråga om domstols dom, att den har vunnit laga kraft.

Hovrätten får förelägga sökan- den att ge in de ytterligare hand- lingar som behövs för hovrättens prövning av saken. Om det finns anledning till det, får hovrätten kräva att de handlingar som har fogats till ansökningen skall förses med bevis om utfärdarens be- hörighet. Beviset skall vara utställt av en svensk beskickning eller konsul eller av chefen för justitie- förvaltningen i den stat där exekutionstiteln har upprättats.

Om en handling i ärendet inte är avfattad på svenska, danska eller norska, skall handlingen åtföljas av en bestyrkt översättning till svenska. Hovrätten får medge undantag från kravet på översätt- ning.

Föreslagen lydelse

5 §

En ansökan om att en utländsk dom ska förklaras verkställbar görs till den tingsrätt som regerin- gen föreskriver.

Sökanden ska tillsammans med ansökan ge in

1.exekutionstiteln i original el- ler i kopia som har bestyrkts av en behörig myndighet, och

2.en förklaring av en behörig myndighet i den stat där exekutionstiteln har upprättats att den avser en tvist om befordran som omfattas av fördraget samt att den får verkställas i den staten och, i fråga om en domstols dom, att den har fått laga kraft.

Tingsrätten får förelägga sökan- den att ge in de ytterligare hand- lingar som behövs för tingsrättens prövning av saken. Om det finns anledning till det, får tingsrätten kräva att de handlingar som har getts in tillsammans med ansökan ska förses med bevis om utfärda- rens behörighet. Beviset ska vara utställt av en svensk beskickning eller konsul eller av chefen för justitieförvaltningen i den stat där exekutionstiteln har upprättats.

Om en handling i ärendet inte är skriven på svenska, danska eller norska, ska även en bestyrkt över- sättning till svenska av handlingen ges in. Tingsrätten får medge undantag från kravet på översätt- ning.

Prop. 2013/14:219 2.16	Förslag till lag om ändring i sjölagen
	(1994:1009)

Härigenom föreskrivs att 13 kap. 60 § och 21 kap. 2 och 6 §§ sjölagen (1994:1009) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
		13 kap.
			60 §1
Ett avtal som har ingåtts innan			Ett avtal som har ingåtts innan
tvist har uppkommit och som			en tvist har uppkommit och som
inskränker kärandens rätt att få en			inskränker kärandens rätt att få en
tvist om transport av styckegods			tvist om transport av styckegods
enligt detta kapitel prövad vid			enligt detta kapitel prövad vid
domstol är ogiltigt i den mån det			domstol är ogiltigt i den utsträck-
begränsar kärandens rätt att enligt			ning som det begränsar kärandens
eget val väcka talan vid domstol			rätt att enligt eget val väcka talan
för den ort			vid domstolen för den ort där
1. där svaranden har sitt huvud-			1. svaranden har sitt huvud-
kontor	eller,	om huvudkontor	kontor eller, om ett huvudkontor
saknas, där svaranden har sin van-			saknas, där svaranden har sin van-
liga vistelseort,			liga vistelseort,
2. där	transportavtalet ingicks,		2. transportavtalet ingicks, förut-
förutsatt att svaranden där har			satt att svaranden där har drift-
driftställe för sin rörelse, filial eller			ställe för sin rörelse, filial eller
företrädare, genom vars förmed-			företrädare, genom vars förmed-
ling avtalet har ingåtts, eller			ling avtalet har ingåtts, eller
3. där	den	avtalade lastnings-	3. den avtalade lastningshamnen
hamnen eller den avtalade eller			eller den avtalade eller faktiska
faktiska lossningshamnen ligger.			lossningshamnen ligger.
Utan hinder av vad som före-			Trots första stycket kan en talan
skrivs i första stycket kan talan			alltid väckas vid domstolen för den
alltid väckas vid domstol för den			ort som har angetts i transport-
ort som har angetts i transport-			avtalet. Efter det att en tvist har
avtalet. Efter det att tvist har upp-			uppkommit får parterna fritt avtala
kommit får parterna fritt avtala hur			hur tvisten ska behandlas.
en tvist skall behandlas.

Om ett konossement har utfärdats enligt ett certeparti som innehåller bestämmelser om behörig domstol eller skiljedomsförfarande utan att konossementet uttryckligen anger att dessa bestämmelser är bindande för innehavaren av konossementet, får transportören inte åberopa bestäm- melserna mot en innehavare av konossementet som har förvärvat det i

god tro.
Första stycket gäller inte om	Första stycket gäller inte om
varken den avtalade lastnings-	varken den avtalade lastnings-
1 Senaste lydelse 2007:443.
36

hamnen eller den avtalade eller faktiska lossningshamnen ligger i Sverige, Danmark, Finland eller Norge eller om annat följer av de gemenskapsrättsakter och inter- nationella instrument som anges i 1 § 1–3 eller 5 lagen (2006:74) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden.

hamnen eller den avtalade eller faktiska lossningshamnen ligger i Sverige, Danmark, Finland eller Norge eller om något annat följer av de unionsrättsakter och inter- nationella instrument som anges i 1 § 1–4 lagen (2014:000) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om er- kännande och internationell verk- ställighet av vissa avgöranden.

21 kap.

2 §2

I fråga om behörigheten för sjö-	I fråga om behörigheten för en
rättsdomstol att ta upp tvistemål	sjörättsdomstol att ta upp ett
som avses i 1 § första stycket skall	tvistemål som avses i 1 § första
bestämmelserna om laga domstol i	stycket ska bestämmelserna	om
tvistemål i allmänhet tillämpas.	laga domstol i tvistemål i allmän-
	het tillämpas.
Talan får även väckas vid sjö-	En talan får även väckas vid sjö-
rättsdomstolen för den ort där	rättsdomstolen för den ort där far-
fartyget finns. Har säkerhet för en	tyget finns. Om säkerhet för en
fordran ställts hos en myndighet	fordran har ställts hos en myndighet
till befrielse från kvarstad eller	till befrielse från kvarstad eller nå-
annan säkerhetsåtgärd, får talan	gon annan säkerhetsåtgärd, får en
väckas även vid sjörättsdomstolen	talan väckas även vid sjörättsdom-
för den ort där säkerheten har	stolen för den ort där säkerheten har
ställts. Talan angående en fordran	ställts. En talan som avser en fordran
som säkerheten har avsett får	som säkerheten har avsett får väckas
väckas vid sistnämnda sjörätts-	vid sistnämnda sjörättsdomstol,
domstol, även om säkerheten har	även om säkerheten har upphört att
upphört att gälla.	gälla.
Finns inte sjörättsdomstol på	Om det inte finns en sjörätts-
den ort där svaranden har kunnat	domstol på den ort där svaranden
sökas enligt första och andra	har kunnat sökas enligt första eller
stycket, väcks talan vid den sjö-	andra stycket, väcks en talan vid
rättsdomstol som är närmast den	den sjörättsdomstol som är när-
orten.	mast den orten.
Om flera är redare i ett fartyg,	Om flera är redare i ett fartyg,
skall fartygets hemort anses som	ska fartygets hemort anses som
rederiets hemvist.	rederiets hemvist.
Bestämmelserna i denna para-	Bestämmelserna i denna para-
graf gäller inte om annat följer av	graf gäller inte om något annat
lagen (2006:74) med komplette-	följer av lagen (2014:000) med
rande bestämmelser om domstols	kompletterande bestämmelser	om
behörighet och om erkännande och	domstols behörighet och om	er-

2 Senaste lydelse 2007:443.

Prop. 2013/14:219

Prop. 2013/14:219 internationell	verkställighet			av	kännande och internationell verk-
vissa avgöranden eller av de ge-					ställighet av vissa avgöranden eller
menskapsrättsakter		och	inter-		av de unionsrättsakter och inter-
nationella instrument som anges i					nationella instrument som anges i
1 § 1–3 eller 5 den lagen. Andra					1 § 1–4 den lagen. Andra stycket i
stycket i denna paragraf gäller					denna paragraf gäller dock om
dock om fartyget är belagt med					fartyget är belagt med kvarstad.
kvarstad.
					6 §3
Om en dom i ett mål om ersätt-					Om en dom i ett mål om ersätt-
ning för oljeskada eller bunker-					ning för oljeskada eller bunker-
oljeskada har meddelats i en annan					oljeskada har meddelats i en annan
stat som har tillträtt den i 10 kap.					stat som har tillträtt den i 10 kap.
angivna 1992 års ansvarighets-					angivna 1992 års ansvarighets-
konvention eller den i 10 a kap.					konvention eller den i 10 a kap.
angivna bunkerkonventionen				och	angivna bunkerkonventionen och
om domstolarna i den staten var					om domstolarna i den staten var
behöriga att pröva den tvist som					behöriga att pröva den tvist som
domen avser, gäller följande. Do-					domen avser, gäller följande. När
men ska, när den har vunnit laga					domen har fått laga kraft och kan
kraft och kan verkställas i den stat					verkställas i den stat där den har
där den har meddelats, på ansökan					meddelats, ska den efter en ansö-
verkställas i Sverige utan att en ny					kan verkställas i Sverige utan att
prövning sker av den sak som					en ny prövning sker av den sak
avgjorts genom domen, om inte					som avgjorts genom domen, om
annat följer av vad som			sägs i		inte något annat följer av 10 kap.
10 kap. 9 § eller 5 § femte stycket					9 § eller 5 § femte stycket i detta
i detta kapitel. Detta medför inte					kapitel. Detta medför inte någon
någon skyldighet att verkställa en					skyldighet att verkställa en ut-
utländsk dom, om det ansvars-					ländsk dom, om det ansvarsbelopp
belopp som gäller för fartygets					som gäller för fartygets ägare
ägare därmed skulle överskridas.					därmed skulle överskridas.
En ansökan	om	verkställighet			En ansökan om verkställighet
görs hos Svea hovrätt. Till ansökan					görs till den tingsrätt som rege-
ska fogas					ringen föreskriver. Sökanden ska
					tillsammans med ansökan ge in
1. domen i original eller i kopia					1. domen i original eller i kopia
som bestyrkts av en myndighet,					som har bestyrkts av en myndighet,
2. en förklaring av en behörig					2. en förklaring av en behörig
myndighet i den stat där domen					myndighet i den stat där domen
meddelats att domen avser ersätt-					meddelats att domen avser ersätt-
ning enligt den i 10 kap. angivna					ning enligt den i 10 kap. angivna
1992 års ansvarighetskonvention					1992 års ansvarighetskonvention
eller den i 10 a kap. angivna bun-					eller den i 10 a kap. angivna bun-
kerkonventionen samt att			domen		kerkonventionen samt att domen
har vunnit laga kraft och kan verk-					har fått laga kraft och kan verk-
ställas i den staten.					ställas i den staten.

3 Senaste lydelse 2013:328 (jfr 2013:543).

Handlingarna ska vara försedda				Handlingarna ska vara försedda
med bevis om utfärdarens behörig-				med bevis om utfärdarens be-
het. Beviset ska vara utställt av en				hörighet. Beviset ska vara utställt
svensk	beskickning	eller	konsul	av en svensk beskickning eller
eller av chefen för justitieförvalt-				konsul eller av chefen för justitie-
ningen i den stat där domen har				förvaltningen i den stat där domen
meddelats. Om en handling i ären-				har meddelats. Om en handling i
det är skriven på ett annat främ-				ärendet inte är skriven på svenska,
mande språk än danska eller				danska eller norska, ska även en
norska, ska handlingen åtföljas av				översättning till svenska ges in.
en översättning till svenska. Över-				Översättningen		ska	vara	bestyrkt
sättningen ska vara bestyrkt av en				av en diplomatisk eller konsulär
diplomatisk eller konsulär tjänste-				tjänsteman eller av en svensk
man eller av svensk notarius pub-				notarius publicus.
licus.
En ansökan om		verkställighet		Om en ansökan om verkställig-
får inte bifallas utan att motparten				het bifalls, verkställs domen på
haft tillfälle att yttra sig över an-				samma sätt som en svensk dom
sökan.				som har fått laga kraft.
Om en ansökan bifalls, verk-				Vid handläggning i domstol av
ställs domen på samma sätt som				ett ärende		om	verkställighet
en svensk domstols lagakraft-				tillämpas	i	övrigt		lagen
ägande dom, om inte Högsta dom-				(1996:242) om domstolsärenden.
stolen	bestämmer	annat	sedan

hovrättens beslut överklagats.

1.Denna lag träder i kraft den 10 januari 2015.

2.Äldre föreskrifter gäller för handläggningen i Svea hovrätt och Högsta domstolen av ärenden som har inletts i hovrätten före ikraft- trädandet.

Prop. 2013/14:219

Prop. 2013/14:219 2.17	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2087)
	med anledning av Sveriges tillträde till den
	multilaterala överenskommelsen om
	undervägsavgifter

Härigenom föreskrivs att 9–11 §§ lagen (1994:2087) med anledning av Sveriges tillträde till den multilaterala överenskommelsen om undervägs- avgifter ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 §

Ansökan om verkställighet görs hos Svea hovrätt.

Till ansökan skall fogas

1.original eller av myndighet bestyrkt kopia av exekutionstiteln,

2.om exekutionstiteln är en tredskodom eller liknande avgö- rande, handling i original eller bestyrkt kopia, som utvisar att stämning har delgivits gäldenären i den ordning som gäller enligt lagen i den stat där exekutions- titeln meddelats,

3.om exekutionstiteln är ett så- dant avgörande av administrativ myndighet som avses i 6 §, hand- ling som utvisar att kraven i den bestämmelsen är uppfyllda,

4.bevis att verkställighet får ske

iden stat, där exekutionstiteln har upprättats,

5.bevis att gäldenären under- rättats om exekutionstiteln i till- räcklig tid.

Ansökan om verkställighet får inte bifallas utan att tillfälle har lämnats motparten att yttra sig över ansökan.

En ansökan om att ett utländskt avgörande ska förklaras verkställ- bart görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver.

Sökanden ska tillsammans med ansökan ge in

1.exekutionstiteln i original el- ler i kopia som har bestyrkts av en myndighet,

2.om exekutionstiteln är en tredskodom eller ett liknande av- görande, en handling i original eller i bestyrkt kopia som utvisar att stämning har delgetts gälde- nären i den ordning som gäller enligt lagen i den stat där exeku- tionstiteln meddelats,

3.om exekutionstiteln är ett så- dant avgörande av en administrativ myndighet som avses i 6 §, en handling som utvisar att kraven i den bestämmelsen är uppfyllda,

4.bevis om att verkställighet får ske i den stat där exekutionstiteln har upprättats, och

5.bevis om att gäldenären har underrättats om exekutionstiteln i tillräcklig tid.

10 §

Om ett utländskt avgörande för- klaras verkställbart, verkställs avgörandet på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft.

2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:950) Prop. 2013/14:219 om ansvar och ersättning vid radiologiska

olyckor

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor

dels att 60–63 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i övergångsbestämmelserna ska införas en ny punkt, 3, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
60 §
En dom om ersättning för ra-	En dom om ersättning för ra-
diologisk skada som har meddelats	diologisk skada som har meddelats
av en behörig domstol i en annan	av en behörig domstol i en annan
konventionsstat ska, när domen	konventionsstat		ska, när	domen
har vunnit laga kraft och får verk-	har fått laga kraft och får verk-
ställas i den stat där den har med-	ställas i den stat där den har med-
delats, på ansökan verkställas i	delats, efter en ansökan förklaras
Sverige utan att en ny prövning	verkställbar i Sverige utan att en
sker av den sak som avgjorts ge-	ny prövning sker av den sak som
nom domen.	avgjorts genom domen.
61 §
En ansökan om verkställighet	En ansökan om att en dom om
enligt 60 § görs hos Svea hovrätt	ersättning	för	radiologisk	skada
och ska innehålla	ska förklaras		verkställbar	enligt
	60 § görs till den tingsrätt som
	regeringen	föreskriver. Ansökan
	ska innehålla

1. domen i original eller i en kopia som har bestyrkts av en myndighet,

och
2. en förklaring av en behörig	2. en förklaring av en behörig
myndighet i den stat där domen	myndighet i den stat där domen
har meddelats att domen avser	har meddelats att domen avser
ersättning enligt Pariskonven-	ersättning enligt Pariskonven-
tionen samt att domen har vunnit	tionen samt att domen har fått laga
laga kraft och kan verkställas i den	kraft och kan verkställas i den
staten.	staten.

Handlingar på andra språk än svenska, danska eller norska ska ges in också i översättning till svenska. Översättningen ska vara bestyrkt av en diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller av en svensk notarius pub- licus.

2.22Förslag till lag om ändring i lagen (2011:603) med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning och 2007 års Haagkonvention om underhållsskyldighet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2011:603) med komplette- rande bestämmelser till EU:s underhållsförordning och 2007 års Haagkonvention om underhållsskyldighet

dels att 4 § ska upphöra att gälla,

dels att 3, 7, 8 och 11 §§ ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 2012:451			Föreslagen lydelse
			3 §
Svea hovrätt är behörig domstol			En ansökan om att ett utländskt
för de förfaranden om erkän-			avgörande ska erkännas eller för-
nande,	verkställbarhet	och	klaras verkställbart enligt under-
ändring som avses i artiklarna 23,			hållsförordningen	eller	2007	års
27 och 32 i underhållsförord-			Haagkonvention	görs	till	den
ningen och i artiklarna 23 och 26 i			tingsrätt som regeringen före-
2007 års Haagkonvention.			skriver.
			7 §1

Vid handläggningen i Svea hov- rätt av en ansökan om ändring av ett beslut om erkännande eller verkställbarhet tillämpas bestäm- melserna i rättegångsbalken om överklagande av en tingsrätts beslut, om inte annat följer av underhållsförordningen eller 2007 års Haagkonvention.

En ansökan om ändring enligt underhållsförordningen ska, om den görs av den som har ansökt om erkännande eller verkställ- barhet, ha kommit in till Svea hovrätt inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades. I artikel 23.6 i 2007 års Haag- konvention finns en bestämmelse om inom vilken tid en ansökan om ändring ska göras.

En domare som har prövat an- sökningen om erkännande eller verkställbarhet får inte delta i

En ansökan om ändring av ett beslut med anledning av en ansö- kan som avses i 3 § görs till den tingsrätt som har meddelat beslu- tet.

En ansökan om ändring enligt underhållsförordningen som görs av den som har ansökt om erkän- nande eller verkställbarhet ska ha kommit in till tingsrätten inom fyra veckor från den dag då be- slutet meddelades. I artikel 23.6 i 2007 års Haagkonvention finns en bestämmelse om inom vilken tid en ansökan om ändring ska göras.

1 Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket upphävs.

Prop. 2013/14:219

2.23Förslag till lag om ändring i lagen (2012:318) om 1996 års Haagkonvention

Härigenom föreskrivs att 6−8 §§ lagen (2012:318) om 1996 års Haagkonvention ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
			6 §
Svea hovrätt är behörig domstol			En ansökan om erkännande en-
för de förfaranden om erkännande			ligt artikel 24 eller verkställbar-
och verkställbarhet som avses i			hetsförklaring		enligt		artikel	26
artiklarna 24 och 26.			görs till den tingsrätt som
			regeringen föreskriver.
			7 §
Den som ansöker om att ett ut-			Den som gör en ansökan enligt
ländskt avgörande	ska	erkännas	6 § ska tillsammans med ansökan
eller förklaras vara	verkställbart		ge in avgörandet i original eller en
ska tillsammans med ansökan ge			kopia av avgörandet som har be-
in avgörandet i original eller en			styrkts av en behörig myndighet.
kopia av avgörandet som har be-			Om ansökan avser ett avgörande
styrkts av en behörig myndighet.			som har meddelats i en parts ute-
Avser ansökan ett avgörande som			varo, ska sökanden också ge in
har meddelats i en parts utevaro,			bevis	om att	stämningsansökan
ska sökanden också ge in bevis om			eller	motsvarande		handling		har
att stämningsansökan eller mot-			delgetts parten.
svarande handling	har	delgetts
parten.
Avser ansökan en verkställbar-			Om ansökan avser en verkställ-
hetsförklaring, ska sökanden även			barhetsförklaring,			ska	sökanden
ge in bevis om att avgörandet är			även ge in bevis om att avgörandet
verkställbart i den stat där det har			är verkställbart i den stat där det
meddelats.			har meddelats.
Hovrätten får förelägga sökan-			Tingsrätten får förelägga sökan-
den att ge in de ytterligare hand-			den att ge in de ytterligare hand-
lingar som hovrätten behöver för			lingar som tingsrätten behöver för
sin prövning.			sin prövning.
Är en handling avfattad på något			Om en handling är skriven på
annat språk än svenska, ska även			något annat språk än svenska, ska
en svensk översättning av hand-			även en svensk översättning av
lingen ges in. En översättning			handlingen ges in. En översättning
behöver dock inte ges in om hov-			behöver dock inte ges in om tings-
rätten anser att det är obehövligt			rätten anser att det inte behövs
eller att det inte skäligen kan krä-			eller att det inte skäligen kan krä-
vas.			vas.
			Vid handläggning i domstol av
			ett ärende om erkännande eller
			verkställbarhetsförklaring tilläm-

Prop. 2013/14:219

3	Ärendet och dess beredning	Prop. 2013/14:219

Den 12 december 2012 antogs Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (2012 års Bryssel I-för- ordning). Förordningen trädde i kraft den 10 januari 2013. Förordningen är en revidering av rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 decem- ber 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (2000 års Bryssel I-förordning). 2012 års Bryssel I-förordning finns i svensk lydelse som bilaga 1.

Regeringen tillkallade i december 2012 en särskild utredare som fick i uppdrag att föreslå de kompletterande författningsbestämmelser som 2012 års Bryssel I-förordning ger anledning till (dir. 2012:125). Utreda- ren skulle dessutom överväga ett generellt överflyttande av prövningen i första instans av frågor om verkställbarhet (exekvatur) från Svea hovrätt till tingsrätt och lämna de författningsförslag som dessa överväganden motiverar. Utredningen antog namnet Bryssel I-utredningen.

Utredningen lämnade i september 2013 betänkandet Verkställighet av utländska domar och beslut – en ny Bryssel I-förordning m.m. (SOU 2013:163). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 2 och be- tänkandets lagförslag finns i bilaga 3. Betänkandet har remitterats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 13 mars 2014 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bi- laga 6. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitten 6.1, 6.2.2, 6.3.2, 6.3.4, 6.3.6, 6.3.7, 7 och 9.1. Regeringen har följt Lagrådets förslag.

Efter Lagrådets granskning har EU den 9 april 2014 godkänt Haagkon- ventionen av den 23 november 2007 om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar (2007 års Haagkon- vention). Konventionen kommer därmed att bli tillämplig i förhållande till Sverige den 1 augusti 2014. Till följd av detta ska förslagen i lagråds- remissen till lag om ändring i lagen (2011:603) med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning och lag om ändring i lagen (2012:451) om ändring i lagen (2011:603) med kompletterande bestäm- melser till EU:s underhållsförordning utgå. I stället ska motsvarande ändringar göras i lagen om ändring i lagen (2011:603) med komplet- terande bestämmelser till EU:s underhållsförordning och 2007 års Haag- konvention om underhållsskyldighet (avsnitt 2.22). Propositionen inne- håller därför ett sådant förslag.

I förhållande till lagrådsremissen har även vissa språkliga och red- aktionella ändringar gjorts.

Prop. 2013/14:219 4	Bestämmelser om verkställighet
	av utländska avgöranden

4.1Bestämmelser i unionsrättsakter och internationella instrument

4.1.12000 års Bryssel I-förordning och Brysselkonventionen

I 2000 års Bryssel I-förordning finns gemensamma EU-regler om vilken medlemsstats domstol som ska pröva en tvist på privaträttens område. Till detta område hör tvister om t.ex. avtal eller skadestånd. Förord- ningen innehåller också bestämmelser om erkännande och verkställighet av domstolsavgöranden som meddelats i andra medlemsstater.

Reglerna i 2000 års Bryssel I-förordning innebär att den som vill ha ett domstolsavgörande som meddelats i en medlemsstat verkställt i en annan medlemsstat först måste ansöka om en verkställbarhetsförklaring (s.k. exekvatur) i en särskilt utsedd domstol i den medlemsstat där verkställig- het ska ske. Sökanden ska ge in en kopia av den dom som ansökan avser och ett intyg som utfärdats på ett standardformulär av den domstol som meddelat domen. Prövningen av ansökan omfattar – utöver den grund- läggande förutsättningen att förordningen är tillämplig – enbart att sö- kanden har gett in de handlingar som krävs. Motparten bereds inte till- fälle att yttra sig över ansökan innan domstolen tar ställning till om do- men ska förklaras verkställbar.

Endast om ansökan om ändring av domstolens beslut görs kan dom- stolen pröva om verkställbarhet ska vägras. Prövningen sker enligt ett antal i förordningen angivna vägransgrunder och innebär aldrig att den utländska domen omprövas i sak. Vägransgrunderna enligt förordningen tar sikte på om domen uppenbart strider mot grunderna för rättsord- ningen i den verkställande medlemsstaten (fr. ordre public), om domen är en tredskodom och svaranden inte har delgetts stämningsansökan i till- räckligt god tid och på lämpligt sätt, om domen är oförenlig med en dom som meddelats i den verkställande medlemsstaten eller i en annan stat eller om domen innebär en överträdelse av vissa av förordningens behö- righetsbestämmelser. Kompletterande svenska bestämmelser till förord- ningen finns i lagen (2006:74) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden (2006 års kompletteringslag).

2000 års Bryssel I-förordning är en grundsten i EU:s civilrättsliga sam- arbete och har legat till grund för utformningen av övriga förordningar på området. Frågor från nationella domstolar om hur förordningen ska tol- kas – s.k. framställningar om förhandsbesked – står för en ansenlig del av det totala antalet framställningar som görs till EU-domstolen.

2000 års Bryssel I-förordning ersatte konventionen den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privat- rättens område (Brysselkonventionen). Denna konvention har inkorpo- rerats i svensk rätt genom lagen (1998:358) om Brysselkonventionen. Konventionen är numera tillämplig endast i förhållande till sådana terri-

torier i medlemsstaterna som omfattas av konventionens territoriella Prop. 2013/14:219 tillämpningsområde och som inte omfattas av 2012 års Bryssel I-förord-

ning i enlighet med artikel 355 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Det innebär att konventionen numera tillämpas endast i förhållande till vissa utomeuropeiska territorier.

4.1.2Luganokonventionerna

Ett till 2000 års Bryssel I-förordning parallellt instrument är kon- ventionen den 30 november 2007 om domstols behörighet och om er- kännande och verkställighet av domar på privaträttens område (2007 års Luganokonvention). Denna konvention har i stort sett samma innehåll som 2000 års Bryssel I-förordning. Den gäller i förhållandet mellan EU, Danmark, Island, Norge och Schweiz. 2007 års konvention har ersatt konventionen den 16 september 1988 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (1988 års Luganokon- vention).

Enligt övergångsbestämmelserna till 2007 års konvention ska bestäm- melserna i konventionen tillämpas endast på rättsliga förfaranden som har inletts efter konventionens ikraftträdande (artikel 63). En tillämpning av 1988 års konvention aktualiseras alltså i fråga om förfaranden som inletts före 2007 års konventions ikraftträdande. När 2007 års konvention trädde i kraft i förhållande till olika parter i konventionen framgår av regeringens tillkännagivande (2011:405) om staters tillträde till Lugano- konventionen.

4.1.3 Andra EU-förordningar

Det finns ett antal EU-förordningar som gäller domstols behörighet samt
erkännande och verkställighet av domar på civilrättens område. Förord-
ningarna reglerar särskilda områden eller förfaranden och har ett mer
begränsat tillämpningsområde än 2000 och 2012 års Bryssel I-förord-
ningar.
På privaträttens område bör särskilt nämnas Europaparlamentets och
rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande
av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar (den europeiska
exekutionstiteln). Syftet med den europeiska exekutionstiteln är att do-
mar som gäller obestridda fordringar ska erkännas och kunna verkställas
i en annan medlemsstat utan att det krävs någon verkställbarhetsförkla-
ring (exekvatur). På området finns också Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 801/2007 om inrättande av ett europeiskt småmåls-
förfarande (småmålsförordningen). Genom småmålsförordningen inför-
des ett förfarande för att förenkla och påskynda samt sänka kostnaderna i
gränsöverskridande tvister om mindre värden. En dom i ett europeiskt
småmålsförfarande ska erkännas och kunna verkställas i en annan med-
lemsstat utan att det krävs exekvatur.
På familjerättens område finns rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av
den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och
verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt
om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (Bryssel II-förord-	55
	55

Prop. 2013/14:219 ningen). Därefter har också antagits rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkän- nande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om under- hållsskyldighet (underhållsförordningen) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 650/2012 av den 4 juli 2012 om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt godkän- nande och verkställighet av officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg (arvsförordningen). Under- hållsförordningen har redan börjat tillämpas, medan arvsförordningen börjar tillämpas fullt ut först den 17 augusti 2015. De familjerättsliga EU-förordningarna innehåller vissa bestämmelser om exekvatur.

Kompletterande svenska bestämmelser finns i olika kompletterings- lagar (se närmare avsnitt 4.2.1).

4.1.4Bilaterala överenskommelser

Sverige har ingått ett antal bilaterala överenskommelser med andra stater om erkännande och verkställighet av domar. Två sådana är konventionen den 15 januari 1936 mellan Sverige och Schweiz om erkännande och verkställighet av domar och skiljedomar samt konventionen den 16 sep- tember 1982 mellan Österrike och Sverige om erkännande och verk- ställighet av civildomar. Konventionerna är transformerade till svensk rätt genom lagen (1936:79) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz respektive lagen (1983:368) om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område. Enligt lagarna är Svea hovrätt exekvaturdomstol i första instans. 1936 års lag gäller inte om bl.a. 2007 års Luganokonvention är tillämplig. En tillämp- ning av lagen aktualiseras därför endast i fråga om vissa familjerättsliga avgöranden. 1983 års lag tillämpas inte om annat följer av de unions- rättsakter och internationella instrument som omfattas av 2006 års kom- pletteringslag. En tillämpning av 1983 års lag aktualiseras därför endast i fråga om äldre privaträttsliga avgöranden.

4.2Svenska bestämmelser

4.2.1Kompletteringslagarna

För att utländska domar och andra avgöranden ska få verkställas i Sve- rige förutsätts en särskild föreskrift om det. Detta följer av 3 kap. 2 § utsökningsbalken (UB). I egenskap av EU-förordning är Bryssel I-för- ordningen tillämplig i Sverige utan någon nationell normgivning. För- ordningen kompletteras dock av 2006 års kompletteringslag. I lagen finns bestämmelser rörande bl.a. exekvaturförfarandet. Svea hovrätt är exekvaturdomstol i första instans. Prövningen i Svea hovrätt kan, som framgår av avsnitt 4.1.1, ske i två steg. En ansökan om att ett utländskt avgörande ska erkännas eller förklaras verkställbart i Sverige prövas i det första steget av en lagfaren domare. Efter en ansökan om ändring kan det beslutet omprövas av Svea hovrätt i vanlig sammansättning, dvs. med tre lagfarna domare. Lagen kompletterar inte bara 2000 års Bryssel I-förord-

ning utan också 2007 års Luganokonvention, Brysselkonventionen och Prop. 2013/14:219 Danmarksavtalet. Lagen kompletterar också i vissa avseenden den euro-

peiska exekutionstiteln. Ytterligare föreskrifter finns i förordningen (2005:712) med föreskrifter om erkännande och internationell verk- ställighet av vissa avgöranden.

Kompletterande svenska lagar finns också i fråga om ett antal andra EU-förordningar som inte omfattas av 2006 års kompletteringslag, t.ex. lagen (2008:1038) om europeiskt småmålsförfarande, lagen (2008:450) med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen och lagen (2011:603) med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsför- ordning (kompletteringslagarna till Bryssel II-förordningen och under- hållsförordningen). Ändringar i den sistnämnda lagen har beslutats ge- nom lagen (2012:451) om ändring i lagen (2011:603) med komplet- terande bestämmelser till EU:s underhållsförordning. Bland annat har lagen fått en ny rubrik. Ändringarna har dock ännu inte trätt i kraft, utan träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Avsikten är att lagen ska sättas i kraft när 2007 års Haagkonvention om underhållsskyldighet trä- der i kraft för Sveriges del till följd av att EU har godkänt konventionen, dvs. den 1 augusti 2014.

Även enligt kompletteringslagarna till Bryssel II-förordningen och un- derhållsförordningen är Svea hovrätt i förekommande fall exekvatur- domstol i första instans.

4.2.2Annan svensk lagstiftning om erkännande och verkställighet av utländska domar

Det finns även ett flertal lagar på särskilda områden som reglerar erkän- nande och verkställighet av domar. Enligt dessa lagar är Svea hovrätt exekvaturdomstol i första instans. Sådana lagar finns på familjerättens, miljörättens och transporträttens områden. I flertalet fall inkorporerar eller transformerar lagarna multilaterala överenskommelser. En viktig skillnad i förhållande till 2006 års kompletteringslag är att enligt vissa av lagarna sker exekvaturprövningen bara i ett steg. Det innebär att mot- parten bereds tillfälle att yttra sig över ansökan och att domstolen där- efter prövar eventuella vägransgrunder.

På familjerättens område är det fråga om lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap, lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo, lagen (1965:723) om erkännande och verkställighet av vissa utländska domar och beslut angående underhåll till barn, lagen (1976:108) om erkännande och verkställighet av utländskt avgörande angående under- hållsskyldighet, lagen (1985:367) om internationella faderskapsfrågor, lagen (1990:272) om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhetsförhållanden och lagen (2012:318) om 1996 års Haagkon- vention.

På miljörättens område är det fråga om atomansvarighetslagen (1968:45), lagen (2005:253) om ersättning från de internationella olje- skadefonderna och lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid ra- diologiska olyckor. Genom 2010 års lag upphävs 1968 års lag. 2010 års

Prop. 2013/14:219 lag har ännu inte trätt i kraft. Den träder i kraft den dag regeringen be- stämmer.

På transporträttens område är det fråga om lagen (1969:12) med anled- ning av Sveriges tillträde till konventionen den 19 maj 1956 om fraktav- talet vid internationell godsbefordran på väg, lagen (1983:1015) med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 6 april 1974 om en uppförandekod för linjekonferenser, lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik, sjölagen (1994:1009) och lagen (1994:2087) med anled- ning av Sveriges tillträde till den multilaterala överenskommelsen om undervägsavgifter. Den sistnämnda lagen har enligt lagen (2004:670) ändrat rubrik till lag (1994:2087) med anledning av Sveriges tillträde till den reviderade internationella Eurocontrolkonventionen. Lagändringen har ännu inte trätt i kraft. Den träder i kraft den dag regeringen bestäm- mer.

5 2012 års Bryssel I-förordning

5.1Arbetet med att ta fram en reviderad förordning

I april 2009 antog EU-kommissionen en rapport om tillämpningen av 2000 års Bryssel I-förordning1. I rapporten framhölls att förordningen anses vara ett mycket framgångsrikt instrument som är mycket uppskattat av rättstillämparna. I rapporten uttalades vidare att även om instrumentet fungerar tillfredsställande vore det önskvärt att ytterligare förbättra tillämpningen av förordningens bestämmelser och den fria rörligheten av domar. Rapporten åtföljdes av en grönbok om översyn av förordningen2. Grönboken inledde ett brett samråd med intresserade parter om möjliga sätt att förbättra förordningens funktion med avseende på de frågor som togs upp i rapporten.

I december 2009 antog det Europeiska rådet ett nytt program som anger ramarna för EU:s samarbete i rättsliga och inrikes frågor för åren 2010–2014 (det s.k. Stockholmsprogrammet)3. I programmet slås fast att det för att vidareutveckla det europeiska civilrättsliga samarbetet krävs ett undanröjande av kvarvarande hinder för fri rörlighet av rättsliga avgö- randen i enlighet med principen om ömsesidigt erkännande. Som ett led i att följa uppmaningen i Stockholmsprogrammet lade kommissionen i slutet av år 2010 fram ett förslag till en reviderad Bryssel I-förordning. Förslaget förhandlades i rådet och behandlades av Europaparlamentet under åren 2011–2012.

I december 2012 antogs den reviderade Bryssel I-förordningen. Förordningen syftar till att ytterligare underlätta handläggningen av tvis- ter med internationella inslag och förbättra den gränsöverskridande verk- ställigheten av domar i EU. Den är direkt tillämplig och bindande för samtliga EU:s medlemsstater utom Danmark. Danmark har dock, i enlig-

1KOM(2009) 174 slutlig.

2KOM(2009) 175 slutlig.

3EUT C 115, 04.05.2010, s. 1.

het med ett särskilt avtal mellan EU och Danmark som avser 2000 års Prop. 2013/14:219 Bryssel I-förordning (Danmarksavtalet)4, möjlighet att förklara att 2012

års förordning ska tillämpas i förhållande till Danmark. Så har också skett och 2012 års förordning kommer alltså att tillämpas även i förhål- lande till Danmark.5

5.2Tillämpningsområde

2012 års Bryssel I-förordning är i likhet med 2000 års förordning tillämplig på privaträttens område. I 2012 års förordning regleras dock det som tidigare bara följt av rättspraxis – att frågor om statens ansvar för handlingar eller underlåtenhet vid utövandet av offentliga maktbefogen- heter är undantagna från förordningens tillämpningsområde (artikel 1.1). En annan skillnad i förhållande till 2000 års förordning är att det i 2012 års Bryssel I-förordning föreskrivs att frågor om underhållsskyldighet undantas från tillämpningsområdet (artikel 1.2). Undantaget har sin grund i att dessa frågor numera regleras i underhållsförordningen. I över- ensstämmelse med det som gäller enligt 2000 års förordning är 2012 års Bryssel I-förordning inte tillämplig på makars förmögenhetsförhållanden. I 2012 års förordning tydliggörs dock att den inte heller är tillämplig på förmögenhetsförhållanden som enligt den lag som är tillämplig på sådana förhållanden har samma verkan som äktenskap (artikel 1.2 a).

Liksom 2000 års förordning är 2012 års förordning inte tillämplig på skiljeförfaranden. I ett skäl i 2012 års förordning förtydligas innebörden av detta undantag (skäl 12). I skälet anges bl.a. att om en medlemsstats domstol, som är behörig enligt förordningen eller enligt nationell rätt, har funnit att ett skiljeavtal är ogiltigt, utan verkan eller ogenomförbart, bör undantaget inte utgöra hinder mot att domstolens dom i saken erkänns eller verkställs enligt förordningen.

5.3Behörighetsregler

Som huvudregel gäller för att behörighetsreglerna i 2000 och 2012 års förordningar ska kunna tillämpas att svaranden har hemvist i EU. Undan- tag gäller enligt artiklarna 22 och 23 i 2000 års förordning när en domstol är exklusivt behörig eller när det finns ett avtal om domstols behörighet (prorogationsavtal). I behörighetsreglerna i 2012 års förordning görs i ytterligare några fall avsteg från huvudregeln. Enligt 2012 års Bryssel I- förordning är det möjligt att väcka talan enligt förordningen i vissa kon- sument- och arbetstvister, trots att en näringsidkare eller en arbetsgivare som är svarande inte har hemvist i EU (artiklarna 18.1 och 21.2). Denna utvidgning av förordningens behörighetsregler syftar till att stärka skydd- et för typiskt sett svagare parter i ett rättsförhållande. I 2012 års Bryssel I-förordning slopas vidare kravet på att en av parterna i ett prorogations- avtal ska ha hemvist i EU (artikel 25). Av en annan ny regel framgår att en domstol innan den förklarar sig behörig i en konsument-, försäkrings-

4EUT L 299, 16.11.2005, s. 62.

5EUT L 79, 21.3.2013, s. 4.

Prop. 2013/14:219 eller arbetstvist i vissa fall ska säkerställa att svaranden har informerats om sin rätt att motsätta sig domstolens behörighet och om följderna av att gå eller inte gå i svaromål (artikel 26.2). Även denna regel syftar till att skydda svagare parter.

I 2012 års förordning introduceras vidare en alternativ behörighets- bestämmelse som föreskriver att en talan om att återfå kulturföremål i vissa fall kan väckas på den ort där kulturföremålet finns (artikel 7.4).

Frågan om ett prorogationsavtal är ogiltigt på en materiell grund (dvs. till följd av exempelvis svek eller tvång) ska, enligt 2012 års förordning, avgöras i enlighet med lagen i den medlemsstat där den domstol som pekas ut i prorogationsavtalet finns (artikel 25 och skäl 20). Dessutom anges i 2012 års förordning att ett prorogationsavtal som är en del av ett annat avtal ska behandlas som ett särskilt avtal (den s.k. separabilitets- doktrinen). Detta innebär att giltigheten av ett prorogationsavtal inte kan ifrågasättas enbart med hänvisning till att det andra avtalet är ogiltigt.

5.4Parallella rättegångar

2000 och 2012 års Bryssel I-förordningar vilar på samma princip om hur domstolar ska agera om talan väcks vid domstolar i flera medlemsstater rörande samma sak och målen gäller samma parter (s.k. litispendens). Principen innebär att företräde att pröva frågan om vilken domstol som är behörig att ta upp saken till prövning ges till den domstol där talan först väckts. 2012 års Bryssel I-förordning innehåller en ny regel som är ett undantag från denna princip. Av regeln framgår att när parterna har träf- fat ett prorogationsavtal som innebär att en domstol ska vara exklusivt behörig att pröva en tvist ska den domstolen ges företräde att pröva behö- righetsfrågan, oavsett var talan först väcktes. Om en talan har väckts vid en annan domstol måste den domstolen vilandeförklara målet till dess att den domstol som pekas ut i avtalet har prövat sin behörighet (artikel 31.2). Om den domstol som pekas ut i prorogationsavtalet finner att den är behörig att pröva tvisten, ska andra domstolar förklara sig obehöriga (artikel 31.3). Reglerna syftar till att stärka prorogationsavtalens ställning och att motverka att de sätts ur spel genom rättegångsmissbruk. Det nya regelverket tillämpas dock inte i vissa fall när en svagare part har väckt talan eller parterna har ingått motstridiga prorogationsavtal (artikel 31.4 och skäl 22).

2012 års förordning innehåller en ny regel som gör det möjligt för en domstol i en medlemsstat att i vissa fall vilandeförklara ett mål när det redan pågår ett förfarande om samma sak och mellan samma parter i tredjeland. En viktig förutsättning för att sådan vilandeförklaring ska få ske är att domen kan erkännas och verkställas i medlemsstaten (artikel 33).

5.5Erkännande och verkställighet

Den som vill ha ett domstolsavgörande som meddelats i en medlemsstat i EU verkställt i en annan medlemsstat måste enligt 2000 års förordning först ansöka om en verkställbarhetsförklaring (exekvatur) i verkställig-

hetsmedlemsstaten. I Sverige prövas ansökningar om verkställbarhets-

förklaring enligt 2000 års Bryssel I-förordning av Svea hovrätt. Den viktigaste förändringen i 2012 års Bryssel I-förordning är att reglerna om verkställbarhetsförklaring avskaffas. Domar som meddelats i en medlemsstat och är verkställbara kommer i och med detta att vara direkt verkställbara i en annan medlemsstat.

Verkställighetsförfarandet regleras av lagen i den medlemsstat där verkställighet söks (artikel 41). Vissa bestämmelser finns dock i förord- ningen. För att en dom ska kunna verkställas i en annan medlemsstat måste sökanden ge in en kopia av domen och ett intyg enligt bilaga I till 2012 års förordning med uppgifter till domen (artikel 42). Viss ytter- ligare information krävs om verkställighet söks av ett interimistiskt be- slut. Den verkställande myndigheten får, när det är nödvändigt, begära att sökanden tillhandahåller en översättning av innehållet i intyget. Om myndigheten inte kan fortsätta handläggningen utan en översättning av domen, får myndigheten begära att sökanden ska tillhandahålla en sådan. Översättningen ska göras av en person som är behörig i någon av med- lemsstaterna (artikel 57).

När verkställighet söks måste intyget delges den mot vilken verkställighet söks (svaranden) inom rimlig tid innan den första verk- ställighetsåtgärden vidtas (artikel 43). Intyget ska åtföljas av domen om den inte delgetts tidigare. Om svaranden avser att motsätta sig verkställighet, har han eller hon rätt att begära en översättning av domen. Kravet gäller dock inte om domen är skriven eller översatt till ett språk som personen förstår eller som är ett officiellt språk i den medlemsstat där han eller hon har hemvist. Om en översättning har begärts, får inga verkställighetsåtgärder utom säkerhetsåtgärder vidtas innan översätt- ningen har tillhandahållits.

Svaranden kan ansöka om vägran av verkställighet i en domstol i verk- ställighetsmedlemsstaten (artiklarna 46 och 47). De vägransgrunder som kan åberopas överensstämmer i stora delar med de vägransgrunder som tidigare kunde åberopas inom ramen för exekvaturförfarandet enligt 2000 års förordning. När det gäller domar som är oförenliga med behörighets- bestämmelserna är dock reglerna något förändrade. Enligt de nya reg- lerna ska – efter ansökan – verkställighet vägras av domar som är oför- enliga med behörighetsreglerna i försäkrings-, konsument- eller arbets- tvister, om svaranden var en försäkringstagare, en försäkrad, en för- månstagare till ett försäkringsavtal, en skadelidande, en konsument eller en arbetstagare. Detsamma gäller om domen är oförenlig med reglerna om exklusiv behörighet.

En part som invänder mot verkställighet av en dom som meddelats i en annan medlemsstat kan utöver de grunder som kan åberopas enligt 2012 års förordning, även göra gällande de invändningar mot verkställighet som föreskrivs i nationell lagstiftning (artikel 47.2). Den som vill ansöka om vägran av verkställighet ska som huvudregel tillhandahålla en kopia av domen och vid behov en översättning av den (artikel 47.3). Domstolen ska utan dröjsmål fatta ett beslut med anledning av en ansökan om väg- ran av verkställighet. Ett beslut får överklagas till en eller två instanser beroende på vad den enskilda medlemsstaten beslutar (artiklarna 49–50). Den som ansöker om vägran av verkställighet är inte skyldig att ha en postadress i den medlemsstat där verkställighet ska ske. Han eller hon är inte heller skyldig att ha ett ombud med fullmakt, om inte ett sådant

Prop. 2013/14:219

Prop. 2013/14:219 ombudskrav gäller oavsett parternas medborgarskap eller hemvist (artikel 47.4).

Samma förfarande som för vägran av verkställighet gäller för pröv- ningen av en ansökan om vägran av erkännande (artikel 46.4) eller att det ska förklaras att det inte finns någon grund för att vägra ett erkännande av domen (artikel 36.2). Om utgången av ett mål som handläggs vid en domstol i en medlemsstat är beroende av fastställandet av en incidens- fråga om vägran av erkännande, är den domstolen behörig att pröva denna fråga (artikel 36.3). Med incidensfråga avses i det här samman- hanget att en sak som är avgjord i en dom som meddelats av en domstol i en medlemsstat är av betydelse för avgörandet av saken i en annan med- lemsstat.

Kravet på verkställbarhetsförklaring slopas i 2012 års förordning även för officiella handlingar och förlikningar inför domstol (artiklarna 58 och 59). Förordningens bestämmelser om verkställighetsförfarandet gäller även officiella handlingar och förlikningar inför domstol. En skillnad är dock att verkställighet av en officiell handling eller en förlikning inför domstol får vägras bara på den grunden att en verkställighet skulle strida mot grunderna för rättsordningen (fr. ordre public). För att en officiell handling eller en förlikning inför domstol ska kunna verkställas i en annan medlemsstat måste sökanden ge in en kopia av handlingen eller förlikningen och ett intyg på det formulär som finns i bilaga II till för- ordningen (artikel 60).

5.6 Övriga bestämmelser

	I 2012 års Bryssel I-förordning införs regler om anpassning av åtgärder
	eller beslut i en dom som inte finns i den verkställande medlemsstatens
	rättsordning. Reglerna innebär att åtgärden eller beslutet i möjligaste mån
	ska anpassas till en åtgärd eller ett beslut som förekommer i verkställig-
	hetsmedlemsstatens rättsordning och som har motsvarande verkan och
	eftersträvar liknande mål och syften (artikel 54). En sådan anpassning får
	dock inte ha längre gående verkningar än vad som föreskrivs i ur-
	sprungsmedlemsstatens lagstiftning. Ett beslut om anpassning av en
	åtgärd eller ett beslut får angripas av parterna.
	Möjligheterna att meddela tillfälliga (interimistiska) beslut enligt för-
	ordningen kvarstår oförändrade. Det innebär att även en domstol som
	inte är behörig att pröva målet i sak är behörig att besluta om en interim-
	istisk åtgärd. Verkningarna av en interimistisk åtgärd som beslutats av en
	domstol som inte är behörig att pröva målet i sak är dock begränsade till
	den medlemsstatens territorium (skäl 33). Bara interimistiska beslut som
	meddelats av en domstol som är behörig att pröva målet i sak kan verk-
	ställas i en annan medlemsstat. En förutsättning är dock att motparten
	hörts eller, om så inte skett, att beslutet delgetts motparten före verkstäl-
	ligheten. Detta följer av att interimistiska beslut som inte uppfyller dessa
	krav inte omfattas av förordningens definition av dom (artikel 2 a).
	2012 års Bryssel I-förordning innehåller en övergångsbestämmelse
	som innebär att förordningen bara tillämpas på rättsliga förfaranden som
	inleds den 10 januari 2015 eller senare (artikel 66). Visserligen upphävs
62	2000 års förordning enligt artikel 80, men den ska även fortsättningsvis
62

tillämpas på rättsliga förfaranden som har inletts före den 10 januari Prop. 2013/14:219 2015. Särskilda övergångsbestämmelser gäller för officiella handlingar

och förlikningar inför domstol.

2012 års Bryssel I-förordning ersätter konventioner som rör samma frågor som omfattas av förordningen (artikel 69). Konventionerna ska dock fortsätta att gälla på områden där 2012 års förordning inte är tillämplig och för domar som meddelats före ikraftträdandet av 2000 års Bryssel I-förordning (artikel 70). I enlighet med vad som gäller enligt 2000 års Bryssel I-förordning inverkar inte 2012 års Bryssel I-förordning på konventioner som medlemsstaterna har tillträtt och som på särskilda områden reglerar domstolars behörighet eller erkännande eller verk- ställighet av domar (artikel 71).

2012 års Bryssel I-förordning ska inte påverka tillämpningen av 2007 års Luganokonvention, 1958 års New York-konvention eller bilaterala konventioner och avtal mellan ett tredjeland och en medlemsstat som har ingåtts före ikraftträdandet av 2000 års Bryssel I-förordning (artikel 73).

6Nya regler om erkännande

och verkställighet av utländska domar

6.1En ny kompletteringslag

Regeringens förslag: Kompletterande bestämmelser till 2012 års Bryssel I-förordning ska tas in i en ny lag tillsammans med komplette- rande bestämmelser till 2000 års Bryssel I-förordning, Brysselkon- ventionen, 2007 års Luganokonvention och förordningen om den europeiska exekutionstiteln.

Bestämmelserna i 2006 års kompletteringslag om reservforum, en särskild vägransgrund samt verkställighet enligt 2000 års Bryssel I- förordning, Brysselkonventionen och 2007 års Luganokonvention ska föras över i sak oförändrade till den nya kompletteringslagen. Det- samma ska gälla i fråga om bestämmelserna om erkännande och verk- ställighet enligt förordningen om den europeiska exekutionstiteln.

2006 års kompletteringslag ska upphävas.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens (se betänkandet s. 231). Utredningen föreslår dock att den nya komplet- teringslagen ska omfatta även 1988 års Luganokonvention.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans invänder mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: I egenskap av EU-förordning är 2012

års Bryssel I-förordning direkt tillämplig i svensk rätt. En EU-förordning varken ska eller får inkorporeras i eller transformeras till nationell rätt. Det kan dock behövas kompletterande bestämmelser på nationell nivå som ser till att förordningen kan tillämpas i den nationella rättsordningen. Sådana bestämmelser behövs när det gäller 2012 års Bryssel I-förord- ning. Det gäller främst bestämmelser som möjliggör att reglerna i 2012

Prop. 2013/14:219

års förordning om erkännande och verkställighet kan tillämpas av svenska domstolar och myndigheter.

Kompletterande bestämmelser till 2000 års Bryssel I-förordning, Brys- selkonventionen, 2007 års Luganokonvention, den europeiska exekutionstiteln och Danmarksavtalet finns för närvarande i 2006 års kompletteringslag (se avsnitt 4.2.1). Kompletterande bestämmelser till angivna instrument och till 2012 års Bryssel I-förordning bör även fort- sättningsvis samlas i en gemensam lag, eftersom regleringen på det sättet blir lättare att överblicka för rättstillämparna. Att föra in de nya bestäm- melserna som kompletterar 2012 års Bryssel I-förordning och de ändrade bestämmelserna om prövningen av exekvaturärenden i 2006 års lag skulle dock leda till omfattande ändringar i denna lag. Den lagen bör därför upphävas och ersättas av en ny lag. Den nya lagen bör, på samma sätt som 2006 års kompletteringslag, ges en sådan utformning att det är möjligt att i framtiden låta lagen omfatta även andra unionsrättsakter och internationella instrument.

Utredningen föreslår att den nya kompletteringslagen ska omfatta även 1988 års Luganokonvention. Bakgrunden till utredningens förslag är att det bland rättstillämparna har ansetts vara oklart vad som gäller för handläggningen av mål som rör avgöranden som meddelats innan 2007 års Luganokonvention trädde i kraft. Det är dock inte givet att lagen bör omfatta även 1988 års konvention. I och med att 2007 års Luganokon- vention trädde i kraft i förhållande till samtliga parter i konventionen ersatte den 1988 års Luganokonvention (artikel 69.6 i 2007 års Luganokonvention). I samband med ikraftträdandet upphävdes också lagen (1992:794) om Luganokonventionen, som inkorporerade 1988 års konvention i svensk rätt. Samtidigt ströks hänvisningen till 1988 års Luganokonvention i 2006 års kompletteringslag. Regeringen bedömde i det lagstiftningsärendet att det framgår motsatsvis av övergångs- bestämmelserna i 2007 års Luganokonvention att bestämmelserna i 1988 års Luganokonvention kan tillämpas, trots att konventionen upphört att gälla, se propositionen En ny Luganokonvention (prop. 2008/09:205 s. 32 f.). En sådan tillämpning blir aktuell t.ex. när en dom som meddelats före den nya konventionens ikraftträdande ska erkännas eller verkställas efter den nya konventionens ikraftträdande. Regeringen gjorde alltså bedömningen att när verkställighet begärs av äldre avgöranden, är det i strikt mening fråga om en tillämpning av 2007 års konventions över- gångsbestämmelser. Regeringen gör ingen annan bedömning nu. Inte minst i ljuset av att inkorporeringslagen till 1988 års Luganokonvention har upphävts skulle det bli missvisande att i den nya kompletteringslagen på nytt införa hänvisningen till 1988 års Luganokonvention.

I 2006 års kompletteringslag finns en hänvisning till Danmarksavtalet. Avtalet, som är direkt tillämpligt i Sverige och trädde i kraft den 1 januari 2007, innebär att 2000 års Bryssel I-förordning även gäller i förbindelserna mellan EU och Danmark (artikel 2.1). Med undantag för vissa föreskrifter i artikel 2.2 om ändring av tillämpningen av 2000 års Bryssel I-förordning innehåller avtalet inte några självständiga materiella bestämmelser. I enlighet med artikel 3.2 i avtalet har Danmark genom en skrivelse av den 20 december 2012 meddelat kommissionen sitt beslut att genomföra även 2012 års Bryssel I-förordning. Det innebär att också denna förordning kommer att tillämpas på förbindelserna mellan EU och

Danmark. I den nya kompletteringslagen bör Danmarksavtalet därför inte räknas upp som en separat punkt bland de EU-rättsakter och inter- nationella instrument som lagen kompletterar. Lagrådet påpekar dock att det av själva förordningarna inte kan utläsas annat än att de inte är tillämpliga i förhållande till Danmark. Dessutom modifierar avtalet för- ordningarnas innehåll i förhållande till Danmark. Lagrådet anser därför att det skulle vara ändamålsenligt och till nytta för rättstillämparna att som utredningen föreslår förse kompletteringslagen med en hänvisning till Danmarksavtalet. För att undanröja eventuella tvivel om att komplet- teringslagen omfattar även sådana fall då 2012 och 2000 års Bryssel I- förordningar till följd av Danmarksavtalet tillämpas i förhållande till Danmark föreslås därför en särskild bestämmelse som upplyser om detta förhållande.

I 2006 års kompletteringslag finns det vissa bestämmelser som inte på- verkas av 2012 års Bryssel I-förordning eller överflyttningen av exekva- turprövningen till tingsrätt. Enligt regeringen bör dessa bestämmelser föras över i sak oförändrade till den nya kompletteringslagen.

Det är för det första fråga om en bestämmelse om reservforum (2 §). Den innebär att Stockholms tingsrätt är behörig domstol när det finns internationell behörighet, s.k. domsrätt, att pröva ett mål i Sverige enligt bestämmelserna i någon av unionsrättsakterna eller något av de inter- nationella instrumenten, men svenska nationella forumregler inte anvisar någon annan behörig domstol.

Det är för det andra fråga om en särskild vägransgrund (3 §) som är en följd av att det i de instrument som omfattas av tillämpningsområdet för 2006 års kompletteringslag finns en artikel som ger medlemsstaterna en möjlighet att i vissa fall vägra erkännande och verkställighet av domar som gäller civilrättsliga anspråk som prövats inom ramen för ett ut- ländskt brottmålsförfarande avseende brott som inte är uppsåtliga (artikel 61 i 2000 års Bryssel I-förordning respektive 2007 års Luganokonvention och artikel II i protokollet till Brysselkonventionen). Sverige har utnyttjat denna möjlighet, vilket kommer till uttryck i 3 §. En motsvarande artikel finns i 2012 års Bryssel I-förordning (artikel 64).

Det är för det tredje fråga om en paragraf om verkan av en verkställ- barhetsförklaring och om vilka bestämmelser i utsökningsbalken som ska tillämpas när det utländska avgörandet avser en säkerhetsåtgärd (7 §).

Det är för det fjärde fråga om de kompletterande bestämmelserna till förordningen om den europeiska exekutionstiteln (9–11 §§). I dessa paragrafer finns bestämmelser om erkännande och verkställighet i Sverige av ett utländskt avgörande som har intygats vara en europeisk exekutionstitel enligt förordningen om den europeiska exekutionstiteln. Bestämmelserna gäller rättelse respektive återkallelse av ett intyg om en europeisk exekutionstitel och verkställighet av en europeisk exekutionstitel.

Prop. 2013/14:219

Prop. 2013/14:219 6.2	Kompletterande bestämmelser till 2012 års
	Bryssel I-förordning
6.2.1	Verkställighet

Regeringens förslag: Om ett utländskt avgörande är verkställbart en- ligt 2012 års Bryssel I-förordning, verkställs avgörandet enligt utsök- ningsbalkens bestämmelser på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft, om inte något annat följer av förordningen.

Vid verkställighet av ett utländskt avgörande som rör en säkerhets- åtgärd ska i stället bestämmelserna i utsökningsbalken om verk- ställighet av beslut om kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd tillämpas.

Utredningens förslag överensstämmelser delvis med regeringens. Ut- redningen föreslår att ett utländskt avgörande som omfattas av 2012 års Bryssel I-förordning ska verkställas enligt utsökningsbalkens bestäm- melser, eller bestämmelser som utsökningsbalken hänvisar till, som ett motsvarande svenskt avgörande. Om det inte finns någon motsvarighet till det utländska avgörandet, verkställs avgörandet som en dom. Utred- ningens förslag innehåller även en bestämmelse som föreskriver att en ansökan om verkställighet av ett utländskt avgörande enligt 2012 års Bryssel I-förordning ska ges in till Kronofogdemyndigheten. Enligt för- slaget ska vidare utsökningsbalkens bestämmelser, eller bestämmelser som utsökningsbalken hänvisar till, tillämpas vid verkställighets- förfarandet, om inte annat följer av 2012 års Bryssel I-förordning (se betänkandet s. 35 f., s. 171 f. och s. 175 f.).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag eller har inga invändningar mot det. Kronofogdemyndigheten och Föreningen Sveriges Kronofogdar undrar vilka möjligheter som Krono- fogdemyndigheten har att inhibera eller vilandeförklara ett pågående utsökningsmål i avvaktan på att en domstol ska pröva en ansökan om vägran av verkställighet, med hänsyn till att det inte finns någon sådan reglering i vare sig 2012 års Bryssel I-förordning eller utsökningsbalken. Nacka tingsrätt efterlyser ett ställningstagande från lagstiftaren i denna fråga. Kronofogdemyndigheten och Föreningen Sveriges Kronofogdar anför att det är oklart vilken myndighet som kan besluta om säkerhets- åtgärder enligt artiklarna 40 och 43 i 2012 års Bryssel I-förordning och vilka åtgärder som kan vidtas. Kronofogdemyndigheten ställer frågan hur redan utmätt egendom ska hanteras om verkställighetsåtgärder har vid- tagits innan svaranden begärt att få en översättning enligt artikel 43.2. Myndigheten undrar också om artikel 42.1 b) innebär att sökanden kan föreläggas att ge in information om rättegångskostnader och beräkning av ränta. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet efterlyser en bestämmelse som föreskriver att en underrättelse om utsökningsmålet enligt 4 kap. 12 § UB bör delges tillsammans med intyget om domen. Sveriges advokatsamfund anser att det bör tas in en lagbestämmelse som föreskriver att en domstol får besluta om inhibition.

Skälen för regeringens förslag

Prop. 2013/14:219

Villkor för verkställighet i Sverige

En grundläggande förutsättning enligt förordningen för att ett avgörande ska kunna verkställas i verkställighetsmedlemsstaten är att avgörandet är verkställbart i ursprungsmedlemsstaten (artikel 39). Förordningen ställer dock inte några krav på att avgörandet ska ha fått laga kraft för att det ska kunna verkställas. Att så är fallet framgår bl.a. av den möjlighet som finns för den behöriga domstolen i verkställighetsmedlemsstaten att under vägransförfarandet vilandeförklara ett ärende, om ett överklagande har skett av avgörandet i ursprungsmedlemsstaten (artikel 51). Samma möjlighet finns om inte överklagandetiden gått ut. Enligt artikel 44 i förordningen får den behöriga domstolen under vägransförfarandet efter en ansökan begränsa verkställighetsförfarandet till säkerhetsåtgärder, göra verkställigheten beroende av att det ställs säkerhet eller helt eller delvis skjuta upp verkställighetsförfarandet.

Utredningens förslag avviker från vad som enligt 2006 års komplet- teringslag gäller för verkställighet av domar som begärs verkställda en- ligt 2000 års Bryssel I-förordning, Luganokonventionen, Brysselkon- ventionen och förordningen om den europeiska exekutionstiteln. Enligt lagen verkställs en verkställbar utländsk dom som en svensk dom som har fått laga kraft, om inte annat följer av den tillämpliga unionsrätts- akten eller det tillämpliga internationella instrumentet. Samma utform- ning har också valts i kompletteringslagen till småmålsförordningen. Det framstår som mindre lämpligt att införa en annan lösning för verkställig- het av domar enligt 2012 års Bryssel I-förordning. Regleringen bör där- för utformas med 2006 års kompletteringslag och kompletteringslagen till småmålsförordningen som förebild.

I likhet med vad som gäller för de kompletterande bestämmelserna till 2000 års Bryssel I-förordning, Brysselkonventionen och Luganokon- ventionen bör det även finnas en regel som innebär att vid verkställighet av ett utländskt avgörande som rör en säkerhetsåtgärd ska i stället utsök- ningsbalkens bestämmelser om verkställighet av beslut om kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd tillämpas (16 kap. 11–16 §§ UB).

Ansökan om verkställighet i Sverige

Bestämmelser om vilka handlingar som ska ges in vid en ansökan om verkställighet finns i artikel 42.1. Sökanden ska endast ge in en kopia av domen och ett intyg som anger att domen är verkställbar. Intyget ska innehålla en sammanfattning av domen och, om den domstol som utfär- dar intyget anser att det krävs, information om rättegångskostnader och beräkning av ränta. Bestämmelsen föreskriver alltså inte att sökanden ska ge in någon särskild information om rättegångskostnader och beräkning av ränta utöver intyget, vilket Kronofogdemyndigheten frågar om.

Delgivning av ett intyg i Sverige

Av artikel 43 följer att inga andra verkställighetsåtgärder än säkerhetsåt- gärder får vidtas mot svaranden i ett utsökningsmål innan delgivning har skett av det intyg som ska utfärdas av den domstol i ursprungsmedlems-

staten som meddelat domen. Om domen inte tidigare har delgetts svaran-

Prop. 2013/14:219

den, ska intyget åtföljas av den dom som begärs verkställd. Säkerhets- åtgärder får dock vidtas utan att delgivning skett.

Enligt svensk nationell rätt, som enligt artikel 41.1 är tillämplig även vid verkställighet av ett utländskt avgörande enligt 2012 års Bryssel I- förordning, gäller att innan utmätning sker ska underrättelse om målet sändas till svaranden med posten eller lämnas på annat lämpligt sätt. Underrättelsen ska ske så tidigt att svaranden kan beräknas få tillräcklig tid att bevaka sin rätt. Någon sådan underrättelse behöver dock inte läm- nas om det finns en risk att svaranden skaffar undan eller förstör egen- dom eller om saken på annat sätt är brådskande. Underrättelse behöver inte heller lämnas, om svaranden saknar känd hemvist och det inte kan klarläggas var han eller hon befinner sig (4 kap. 12 § UB).

Enligt 6 kap. 1 § andra stycket utsökningsförordningen (1981:981, UF) ska underrättelsen delges svaranden, om målets beskaffenhet kräver det. I praktiken är det sällsynt förekommande att Kronofogdemyndigheten delger underrättelsen. Underrättelsen skickas i stället oftast i lösbrev. En situation när det kan vara aktuellt att delge underrättelsen är när det är fråga om ett mål med mycket stora värden (se Kronofogdemyndighetens handbok, Utmätning, 2011, s. 63). I underrättelsen anges inom vilken tid gäldenären ska betala för att undvika verkställighet. Normalt får verk- ställighet inte ske innan denna tid gått ut (jfr NJA 1971 s. 375). Under kravtiden har gäldenären möjlighet att bl.a. invända mot verkställighet enligt utsökningsbalken eller åberopa vägransgrunder eller andra åtgärder enligt förordningen.

Regeringen konstaterar att en svarande som enligt artikel 43 delges ett intyg har anledning att anta att verkställighetsåtgärder är aktuella och att han eller hon bör agera för att bevaka sin rätt. På det sättet tillgodoses de rättssäkerhetskrav som måste ställas vid verkställighet av en dom i en annan medlemsstat. Det finns mot den bakgrunden inte anledning att, som Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet efterfrågar, införa en särskild bestämmelse om samtidig delgivning av intyget och underrättelsen. Det kan dock ofta vara lämpligt att sända intyget och underrättelsen i en och samma försändelse.

Föreningen Sveriges Kronofogdar undrar hur Kronofogdemyndigheten ska gå till väga när den inte lyckas delge en svarande i ett utsökningsmål inom rimlig tid. Föreningen pekar på att inte minst när myndigheten har vidtagit säkerhetsåtgärder leder svårigheterna att delge till problem. Re- geringen konstaterar till att börja med att svårigheter med delgivning inte är begränsade till verkställighet av utländska domar. Den 1 april 2011 trädde ny lagstiftning i kraft som syftade till att ge bättre förutsättningar för en effektiv och säker hantering av delgivningar, se propositionen Ny delgivningslag (prop. 2009/10:237). När en handling ska sändas från en medlemsstat till en annan för delgivning är Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1393/2007 om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1348/2000 (EU:s delgivningsförordning) tillämplig. EU-kommissionen har aviserat en översyn av dessa regler. Mot den bakgrunden och då i vart fall de nationella delgivningsreglerna är förhållandevis nya finns det anledning att vänta och se om de nya reglerna kommer till rätta med det allmänna problem som föreningen belyser i sitt yttrande.

Begränsning av verkställigheten vid en ansökan om översättning

Enligt förordningen har svaranden i utsökningsmålet under vissa förhål- landen rätt att begära en översättning av den dom som begärs verkställd. Om en översättning begärs, får inga andra verkställighetsåtgärder än säkerhetsåtgärder vidtas (artikel 43.2).

Ett möjligt scenario är att Kronofogdemyndigheten hinner vidta verk- ställighetsåtgärder mot en svarande innan han eller hon har begärt en översättning. Kronofogdemyndigheten väcker frågan hur redan utmätt egendom ska hanteras i ett sådant fall. Regeringen konstaterar att när en översättning begärs av svaranden ska samtliga verkställighetsåtgärder omedelbart ställas in. Inga nya åtgärder för verkställighet får vidtas innan en översättning har tillhandahållits. Redovisning av influtna medel till sökanden är en ny åtgärd i målet som bör anstå. Hur en begäran om över- sättning påverkar hanteringen av såld egendom som lämnats ut och ut- betalade medel regleras, enligt regeringens bedömning, inte i förord- ningen utan får avgöras enligt utsökningsbalkens regler i tillämpliga delar.

Det bör i sammanhanget uppmärksammas att Kronofogdemyndigheten i den angivna situationen får begära att sökanden ska tillhandahålla en översättning av domen respektive intyget (artiklarna 42.3 och 42.4). Förordningens bestämmelser gäller alltså i stället för bestämmelsen om översättning i 2 kap. 8 § andra stycket UB. I de allra flesta fall bör den tid som går åt till att översätta domen bli förhållandevis begränsad. Så snart en översättning tillhandahållits svaranden får verkställigheten fort- sätta.

Säkerhetsåtgärder

2012 års Bryssel I-förordning medger verkställighet inte bara av slutliga avgöranden som meddelats i en annan medlemsstat utan även av säker- hetsåtgärder och interimistiska beslut som meddelats av en domstol som är behörig att pröva målet i sak (artikel 2 a). Förordningen förutser dock även att säkerhetsåtgärder kan beslutas i den verkställande medlemssta- ten till följd av en verkställbar dom (artikel 40). I de flesta fall saknar denna bestämmelse praktisk betydelse för svenska förhållanden, jfr pro- positionen Kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning (prop. 2010/11:120 s. 27 f.). Om ett avgörande är verkställbart och det alltså är möjligt att utmäta egendom, torde det normalt sett inte finnas någon anledning att begära säkerhetsåtgärder i form av kvarstad eller liknande. Eftersom verkställigheten är begränsad såväl när delgivning inte har kunnat ske med svaranden som när en översättning har begärts, kan det dock finnas situationer när det ändå finns anledning att begära säkerhetsåtgärder (artiklarna 43.1 och 43.2).

Föreningen Sveriges Kronofogdar menar att det är oklart vilken myn- dighet som kan besluta om säkerhetsåtgärder när en översättning har begärts av svaranden i utsökningsmålet. Frågeställningen uppkommer framför allt i förhållande till den beskrivna bestämmelsen i artikel 40. Regeringen anser att bestämmelsen måste läsas i ljuset av hur bestäm- melser i andra instrument med en likartad utformning har tolkats (artikel 47.2 i 2000 års Bryssel I-förordning och Luganokonventionen samt artikel 39 i Brysselkonventionen). Enligt dessa innebär en verkställbar-

Prop. 2013/14:219

hetsförklaring en automatisk rätt till säkerhetsåtgärder. Det får inte krä- vas någon ytterligare prövning av domstol (mål 119/84 Capelloni och Aquilini mot Pelkmans, ECR 1985 p. 3147). Däremot måste borgenären vända sig till Kronofogdemyndigheten för att få verkställighet, se prop. 1991/92:128 s. 229, propositionen Sveriges tillträde till Brysselkon- ventionen (prop. 1997/98:102 s. 49) och propositionen Verkställighet av utländska domar på privaträttens område (prop. 2001/02:146 s. 50 f.). Det rimliga är att ett motsvarande synsätt anläggs vid verkställighet av säkerhetsåtgärder enligt artikel 40 i 2012 års Bryssel I-förordning. Det leder till slutsatsen att det inte heller i detta fall krävs något särskilt beslut om säkerhetsåtgärder. De säkerhetsåtgärder som det närmast är fråga om är kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap. RB. Det kan avslutningsvis nämnas att något särskilt beslut inte heller krävs i den situationen att det är fråga om verkställighet av säkerhetsåtgärder som beslutats i den dom som begärs verkställd.

Frågor om säkerhetsåtgärder enligt bl.a. 2000 års Bryssel I-förordning samt Bryssel- och Luganokonventionerna behandlas i avsnitt 6.3.8.

Inhibition

En annan fråga som bör beröras är hur Kronofogdemyndigheten ska gå till väga i ett pågående utsökningsmål i avvaktan på att en ansökan om vägran av verkställighet har prövats av domstolen. Både Nacka tingsrätt och Kronofogdemyndigheten tar upp den frågan. Regeringen bedömer att 2012 års Bryssel I-förordning inte ger någon möjlighet för Kronofogde- myndigheten att i denna situation besluta att verkställigheten ska skjutas upp. Enligt förordningen finns det en möjlighet till inhibition om en ansökan om vägran av verkställighet har gjorts. I ett sådant fall kan dom- stolen efter en ansökan av den person som ansöker om vägran av verk- ställighet fatta beslut om att helt eller delvis skjuta upp verkställighets- förfarandet. Domstolen kan också efter en ansökan besluta om att be- gränsa verkställigheten till att bara avse säkerhetsåtgärder eller göra verkställigheten beroende av att säkerhet ställs (artikel 44). Enligt artikel 51 får domstolen vidare låta handläggningen av målet vila, om ett över- klagande har getts in i ursprungsmedlemsstaten eller om överklagande- tiden inte har löpt ut. Om tiden inte har löpt ut, får domstolen fastställa en tid inom vilken ett överklagande ska ges in. Möjligheten att besluta om dessa åtgärder är alltså förbehållen domstolen. Att det enligt för- ordningen ligger på domstolen att pröva dessa frågor får antas ha att göra med att den har bäst inblick i de omständigheter som kan vara av be- tydelse för prövningen, eftersom det är den som också ska avgöra om en ansökan om vägran av verkställighet ska beviljas.

Eftersom förordningen innehåller en bestämmelse som gör det möjligt för domstolen att bl.a. begränsa och skjuta upp verkställigheten, finns det inte, som Sveriges advokatsamfund förordar, utrymme att ta in en sådan bestämmelse i lag.

Medlingsöverenskommelser

2000 och 2012 års Bryssel I-förordningar omfattar såväl domar som officiella handlingar och förlikningar inför domstol. Sedan några år till- baka finns Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/52/EG av den 21

maj 2008 om vissa aspekter på medling i civilrättsliga tvister. Direktivet Prop. 2013/14:219 reglerar bl.a. verkställighet av medlingsöverenskommelser. I svensk rätt

har direktivet i denna del genomförts på så sätt att medlingsöverens- kommelser kan förklaras verkställbara av domstol, se 7 § lagen (2011:860) om medling i vissa privaträttsliga tvister (medlingslagen). Som Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet uppmärksam- mar framgår det inte uttryckligen av 2012 års Bryssel I-förordning om en medlingsöverenskommelse som har förklarats vara verkställbar enligt 7 § medlingslagen kan verkställas som en dom eller en förlikning enligt förordningen. Om en medlingsöverenskommelse ska verkställas som en dom eller som en förlikning är av betydelse för bl.a. vilket intyg som ska utfärdas av den domstol som har förklarat medlingsöverenskommelsen verkställbar (bilaga I eller II till 2012 års förordning) och vilka vägrans- grunder som kan göras gällande mot förlikningen.

Regeringen kan konstatera att när det gäller vad som ska utgöra en för- likning inför domstol enligt artikel 58 i 2000 års Bryssel I-förordning finns det skilda uppfattningar (se Magnus & Mankowski (red.), Brus- sels I Regulation, 2012, s. 805). En förlikning som har stadfästs genom dom av en svensk domstol har t.ex. inte ansetts vara en förlikning i förordningens mening (se t.ex. Pålsson, Bryssel I-förordningen jämte Lugano- och Brysselkonventionerna, s. 313). En av domstol stadfäst förlikning verkställs alltså i stället som en dom. Definitionen i 2012 års Bryssel I-förordning av förlikning är något mer vidsträckt än i 2000 års Bryssel I-förordning (jfr artikel 2 b i 2012 års förordning och artikel 58 i 2000 års förordning). Regeringen gör bedömningen att det mesta talar för att en medlingsöverenskommelse som har förklarats vara verkställbar av en svensk domstol ska verkställas enligt 2012 års Bryssel I-förordning som en förlikning (artiklarna 2 b och 59) och inte som en dom (artiklarna 2 a och 39). Det skulle få till följd att ett intyg med anledning av verk- ställbarhetsförklaringen ska utfärdas på det formulär som finns i bilaga II till förordningen.

6.2.2Behörig domstol vid en ansökan om vägran av erkännande eller verkställighet

Regeringens förslag: En ansökan enligt 2012 års Bryssel I-förordning om att ett avgörande inte ska erkännas eller verkställas i Sverige ska göras till den tingsrätt som regeringen föreskriver. Detsamma gäller beträffande en ansökan enligt förordningen om en förklaring att det inte finns grund för att vägra ett erkännande av ett avgörande.

Regeringens bedömning: Behöriga domstolar bör vara de domsto- lar som prövar överklaganden i utsökningsmål och domstolarnas domsområden bör vara desamma som för dessa domstolar. Vilken domstol som i det enskilda fallet är behörig bör bestämmas utifrån var den som ansöker om att ett avgörande inte ska erkännas eller verk- ställas i Sverige har sin hemvist. När det gäller en ansökan om att det inte finns grund för att vägra ett erkännande av ett avgörande bör i stället behörigheten bestämmas utifrån var motparten har sin hemvist.

Prop. 2013/14:219 Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning (se betänkandet s. 177 f.). Utredningen föreslår att en ansökan om vägran eller erkännande enligt 2012 års Bryssel I-förordning ska göras till den tingsrätt som enligt 18 kap. 1 § UB prövar ett överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut.

Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som yttrar sig om förslaget tillstyrker det. Förhållandevis många remissinstanser uttalar dock kritik mot förslaget. Vissa av remissinstanserna uttalar sig endast om den närliggande frågan att flytta exekvaturprövningen till tingsrätt. Med hänsyn till att samma överväganden till stor del gör sig gällande i de båda fallen redovisas även i några fall dessa synpunkter här. Kritiken mot förslaget har delvis olika utgångspunkter. Vissa remissinstanser – Juri- diska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet och Makalösa föräldrar– förordar att prövningen sker i Svea hovrätt. Andra remissinstanser – Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Växjö tingsrätt och Gävle tingsrätt – me- nar att prövningen bör koncentreras till en tingsrätt. Försäkringskassan pekar på vikten av att regeringen säkerställer att det finns tillräcklig kompetens hos den instans som ska göra exekvaturprövningen. Hovrät- ten över Skåne och Blekinge understryker att det kommer att bli mycket viktigt med intern utbildning vid domstolarna. Flera remissinstanser uppmärksammar att det i den nya kompletteringslagen bör tas in en be- stämmelse som föreskriver vilken domstol som ska pröva en ansökan som avser en förklaring enligt artikel 36.2 att det inte finns grund för att vägra ett erkännande.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Särskilda förfaranden för prövning av vägransgrunder

Enligt 2012 års Bryssel I-förordning kan en part ansöka till domstol om vägran av erkännande eller verkställighet (artiklarna 45–47). Vägrans- grunderna är begränsade och innefattar aldrig någon omprövning i sak. I samband med en sådan ansökan kan parten också begära att verkställig- hetsförfarandet ska begränsas till säkerhetsåtgärder, att verkställigheten ska göras beroende av att det ställs säkerhet, eller att verkställighetsför- farandet helt eller delvis ska skjutas upp (artikel 44). Det som sägs i det följande om vägran omfattar även nyssnämnda frågor. Enligt förord- ningen är det också möjligt att ansöka om en förklaring att det inte finns någon grund att vägra erkännande (artikel 36.2). Regeringen delar den uppfattning som förs fram av flera remissinstanser – bl.a. Svea hovrätt och Hovrätten över Skåne och Blekinge – att behörig domstol måste pekas ut för såväl ansökningar om erkännande och verkställighet som ansökningar om att det inte finns någon grund för att vägra erkännande (artiklarna 47.1, 45.4 och 36.2).

Prövningen av vägran av erkännande i ett pågående mål

betydelse i en rättegång i Sverige. Bestämmelsen innebär alltså att om en

part i en svensk rättegång gör gällande att en utländsk dom inte ska er- Prop. 2013/14:219 kännas här och den utländska domen rör en fråga som är av betydelse för

den svenska domstolens prövning, är den svenska domstolen behörig att pröva om ett erkännande ska vägras. Regeringen gör bedömningen att någon särskild lagreglering av dessa fall inte krävs, utan att de kan hante- ras enligt vanliga regler för rättegången (jfr avsnitt 6.2.4). Verkan av domstolens bedömning av erkännandefrågan torde vara begränsad till det enskilda målet (jfr Pålsson, Bryssel I-förordningen jämte Bryssel- och Luganokonventionerna, s. 287).

Kan prövningen göras av Kronofogdemyndigheten?

Som flera remissinstanser – bl.a. Justitiekanslern och Sveriges advokat- samfund – framhåller leder kravet på att prövningen av förordningens vägransgrunder ska göras av en domstol till att prövningen av verkstäl- ligheten av utländska domar blir mindre sammanhållen, eftersom väg- ransgrunder enligt förordningen prövas av domstol som första instans medan invändningar mot verkställighet enligt utsökningsbalken prövas av Kronofogdemyndigheten som första instans (3 kap. 21 § UB). Ett exempel på en invändning som kan göras enligt utsökningsbalken är att svaranden har fullgjort sin betalningsskyldighet. Gotlands tingsrätt me- nar att det mot denna bakgrund finns skäl att ytterligare överväga utred- ningens slutsats att förordningen inte medger att prövningen görs av Kronofogdemyndigheten.

Enligt artikel 3 ska Kronofogdemyndigheten vid summarisk process i
mål om betalningsföreläggande och handräckning anses vara en domstol.
Det har alltså ansetts nödvändigt att reglera att Kronofogdemyndigheten i
just de fallen ska anses vara en domstol. Det måste innebära att utgångs-
punkten i förordningen är att Kronofogdemyndigheten inte är en dom-
stol. Det står därför enligt regeringens uppfattning klart att det är oför-
enligt med förordningen att anse att Kronofogdemyndigheten i nu aktu-
ellt avseende är en sådan domstol som avses i förordningen.
Ska prövningen göras i Svea hovrätt eller i tingsrätt?
Det står medlemsstaterna fritt att bestämma i vilken eller vilka domstolar
prövningen av förordningens vägransgrunder ska ske. I stora delar gör
sig här samma överväganden gällande som vid bestämmande av vilken
eller vilka domstolar som ska vara behöriga att pröva frågor om exekva-
tur enligt andra unionsrättsakter och internationella instrument (se av-
snitten 6.3.1 och 6.3.2).
Med den kompetensfördelning som gäller mellan allmänna domstolar
och allmänna förvaltningsdomstolar råder det inte någon tvekan om att
prövningen bör ske i allmän domstol.
När det gäller frågor om erkännande eller verkställbarhet är Svea hov-
rätt enligt nuvarande ordning behörig domstol. Några remissinstanser,
bl.a. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, anser att denna
ordning utgör ett skäl för att prövningen av ansökningar om vägran enligt
2012 års Bryssel I-förordning ska handläggas i Svea hovrätt som första
instans och hänvisar till domstolens stora erfarenhet av att handlägga
dessa frågor. Som flera andra remissinstanser, bl.a. Justitiekanslern och
Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, påpekar avviker den	73
	73

Prop. 2013/14:219 nuvarande ordningen för prövning av frågor om exekvatur från den van- liga uppgiftsfördelningen mellan domstolsinstanserna. Sedan lång tid tillbaka har den principiella utgångspunkten varit att tyngdpunkten i domstolsprövningen ska ligga i första instans, dvs. tingsrätt. Hovrättens främsta uppgift ska vara att överpröva tingsrättens avgöranden, dvs. kontrollera att de avgöranden som överklagas är riktiga och att rätta till eventuella felaktigheter, se t.ex. propositionen En modernare rättegång – reformering av processen i allmän domstol (prop. 2004/05:131 s. 82). Med en ordning där varje domstolsinstans har en uppgift som skiljer sig från den uppgift som den tidigare instansen har kan en hög grad av rätts- säkerhet uppnås samtidigt som prejudikatbildningen säkerställs. Det kan vidare konstateras att det redan i samband med Sveriges tillträde till 1988 års Luganokonvention förutsattes att en omprövning av frågan om Svea hovrätt bör vara exekvaturdomstol skulle kunna ske efter en utvärdering (se prop. 1991/92:128 s. 135). De skäl som motiverar en ordning med tingsrätt som första domstolsinstans gör sig med samma styrka gällande för ansökningar om vägran som för andra typer av mål och ärenden. Önskemålet att koncentrera prövningen till en domstol som flera remiss- instanser för fram utgör inte skäl att inleda prövningen i hovrätt. Enligt regeringens uppfattning uppfyller en prövning i tingsrätt de berättigade krav som kan ställas på kvalitet och effektivitet. Regeringen ansluter sig alltså till utredningens bedömning att prövningen av framställningar om vägran enligt 2012 års Bryssel I-förordning bör ske i tingsrätt som första instans.

Vilken eller vilka tingsrätter ska göra prövningen?

Regeringens allmänna utgångspunkt är att mål och ärenden ska kunna handläggas av samtliga tingsrätter, om det inte på grund av målets eller ärendets speciella karaktär finns anledning att låta endast ett fåtal tings- rätter handlägga det, se Målutredningens betänkande Mål och medel – särskilda åtgärder för vissa måltyper i domstol, SOU 2010:44, och Bud- getpropositionen för 2012 (prop. 2011/12:1, utgiftsområde 4, s. 27). Skäl till koncentration kan vara att det finns ett behov av extra stor skyndsam- het eller extra hög eller annan särskild kompetens. Denna möjlighet bör dock användas restriktivt. Koncentration av alltför många mål och ären- den riskerar att splittra domstolssystemet på ett sätt som inte är önskvärt och leda till en försämring av domstolarnas generella kompetens.

Svea hovrätt anför som ett skäl till att ärendena bör koncentreras till en domstol att ärendena till en inte obetydlig andel innehåller frågeställ- ningar av rättsligt sett komplicerad natur. Också Gävle tingsrätt framför att handläggningen skulle bli mer effektiv och kvalitativ vid en koncent- ration. Regeringen konstaterar dock att vägransgrunderna enligt förord- ningen är mycket begränsade och att någon ny sakprövning inte ska ske av domen. Prövningen tar sikte på olika processuella frågeställningar som i de flesta fall är välbekanta för domstolarna. Regeringen delar där- för det synsätt som kommer till uttryck i Justitiekanslerns remissyttrande att dessa ärenden inte kan anses vara mer komplicerade än många andra mål och ärenden som handläggs av tingsrätterna. Samtliga tingsrätter bedöms därför ha den kompetens som krävs för att avgöra dessa ärenden.

En annan sak är att det, vilket bl.a. Hovrätten över Skåne och Blekinge

och Försäkringskassan betonar, kan krävas initiala utbildningsinsatser riktade till domstolarnas personal. Sådan utbildning bedöms kunna ske inom ramen för den löpande utbildningsverksamheten.

Ett annat skäl för koncentration som Svea hovrätt lyfter fram är att an- talet ärenden är få. Den omständigheten att en ärendetyp är mindre vanlig utgör dock enligt regeringen inte skäl för koncentration om inte ärende- typen samtidigt är särskilt komplicerad.

Svea hovrätt och Gävle tingsrätt menar att det kan vara en fördel för en sökande att vända sig till ett rikstäckande organ eftersom sökanden då inte behöver fundera över vilken domstol som är lokalt behörig. Det var också ett skäl till koncentration som fördes fram i samband med Sveriges tillträde till 1988 års Luganokonvention (se prop. 1991/92:128 s. 134). Som anförs ovan konstaterades redan då att det kunde finnas anledning att omvärdera det ställningstagandet. Sedan dess har dessutom – främst som en följd av Sveriges medlemskap i EU – antalet instrument som avser erkännande och verkställighet av utländska avgöranden ökat mar- kant. I takt med att unionsrättsliga och internationella instrument har blivit allt vanligare på området är det inte rimligt att det internationella inslaget utgör ett skäl för att samla prövningen i en domstol. För att underlätta för enskilda och rättstillämparna har EU dessutom utvecklat en e-juridikportal där det finns information om hur man går till väga för att få ett avgörande verkställt i en annan medlemsstat. I syfte att ytterligare förbättra informationsgivningen föreslår regeringen dessutom en särskild underrättelseskyldighet för Kronofogdemyndigheten (se avsnitt 6.2.6). Det kan vidare konstateras att de flesta andra medlemsstater har en ordning där prövningen sker av fler än en domstol. I Finland prövas t.ex. ansökningar av tingsrätt (se bilaga II till 2000 års Bryssel I-förordning).

Svea hovrätt pekar vidare på att ärendena ska handläggas skyndsamt. I artikel 48 i 2012 års Bryssel I-förordning föreskrivs att prövningen ska ske utan dröjsmål. Regeringen anser att denna bestämmelse inte innebär ett sådant krav på extra stor skyndsamhet som motiverar att ett avsteg görs från den allmänna princip som lagts fast.

Sammanfattningsvis anser regeringen att det inte finns skäl att koncen- trera ärendena om vägran av verkställighet till en domstol. En praktisk omständighet att beakta vid bestämmande av behörig domstol är dock det parallella prövningsförfarande som kan uppkomma vid en ansökan om vägran av verkställighet enligt förordningen och vid invändning om hinder mot verkställighet enligt 3 kap. 21 § UB. Förordningen förutser nämligen att en part samtidigt kan göra gällande vägransgrunder enligt förordningen och invända att verkställighet inte ska ske enligt den nationella lagstiftningen i verkställighetsmedlemsstaten. En förutsättning för att tillämpa nationella bestämmelser om att vägra eller skjuta upp verkställighet är dock att bestämmelserna inte strider mot förordningens vägransgrunder (artikel 41.2). Enligt utsökningsbalken har en svarande i ett utsökningsmål möjlighet att i vissa fall hindra verkställighet. Det kan t.ex. handla om att svaranden fullgjort den betalningsskyldighet eller annan förpliktelse som ansökan om verkställighet avser. I Sverige prövar Kronofogdemyndigheten invändningar mot verkställighet. Det kan alltså förekomma att en part vid verkställighet av en utländsk dom enligt 2012 års förordning kommer att göra gällande såväl att verkställighet ska väg-

Prop. 2013/14:219

Prop. 2013/14:219 ras enligt förordningen som att det finns hinder mot verkställighet enligt utsökningsbalken.

Regeringen anser – i likhet med flera remissinstanser – att det är kom- plicerat med en ordning där olika myndigheter är behöriga att pröva vägransgrunder enligt förordningen och invändningar om hinder mot verkställighet enligt utsökningsbalken. Anledningen till att förordningen har som utgångspunkt att frågor om vägransgrunder ska prövas av dom- stol är att i många medlemsstater handläggs frågor om verkställighet i domstol. Alternativet för svensk del skulle vara att låta tingsrätten göra bägge prövningarna. Att tingsrätten skulle pröva invändningar om hinder mot verkställighet enligt utsökningsbalken strider dock mot grunderna för utsökningsordningen och är därför inte en lämplig lösning. Rege- ringen bedömer mot den bakgrunden att utredningens förslag att samma domstolar ska vara behöriga att pröva vägransgrunder och överklaganden i utsökningsmål tillgodoser intresset av ett så sammanhållet system som möjligt. Det är en fördel för parterna och handläggningen om överkla- ganden av Kronofogdemyndighetens beslut i fråga om hinder mot verk- ställighet enligt utsökningsbalken prövas av samma domstol som prövar vägransgrunder enligt förordningen. Av 18 kap. 1 § UB och 17 kap. 1 § UF följer att ett överklagande kan ske till 24 tingsrätter. Om svaranden inte har hemvist i Sverige, är Nacka tingsrätt reservforum.

En invändning som kan föras fram mot utredningens förslag att i lag- text hänvisa till den tingsrätt som enligt 18 kap. 1 § UB prövar ett över- klagande av Kronofogdemyndighetens förslag är att kopplingen till ett överklagande i ett utsökningsmål kan vara oklar för rättstillämparna, eftersom en ansökan som rör vägran inte förutsätter att det pågår ett utsökningsmål hos Kronofogdemyndigheten. Förslaget bör därför ges en något annorlunda författningsteknisk utformning än utredningens förslag. I lagrådsremissen föreslås att det i lag ska regleras vilka anknytningskriterier som ska vara avgörande för vilken domstol som är behörig. Lagrådet ifrågasätter om det är en lämplig ordning. Regeringen kan se vissa fördelar med att göra en sådan precisering först i förordning, bl.a. eftersom det möjliggör att samtliga frågor om behörig domstol regleras i ett sammanhang. Det bör därför i lag endast anges att en ansökan ska göras till den tingsrätt som regeringen föreskriver. Av förordning bör det framgå såväl vilka tingsrätter som är behöriga som hur den lokala behörigheten ska fördelas mellan domstolarna. Det bör alltså i förordning anges att det är de 24 tingsrätter som prövar ett överklagande enligt utsökningsbalken som är behöriga och vilka domsområden dessa tingsrätter bör ha. Det bör också anges att den lokala behörigheten ska bestämmas utifrån var den som ansöker om att ett avgörande inte ska erkännas eller verkställas i Sverige har sin hemvist. I det fallet att en ansökan avser en förklaring att det inte finns grund för att vägra ett erkännande av ett avgörande bör frågan om vilken domstol som är behörig bestämmas utifrån var motparten har sin hemvist.

6.2.3

Anpassning

Prop. 2013/14:219

Regeringens förslag: Kronofogdemyndigheten ska vara behörig myndighet att handlägga sådana frågor om anpassning som avses i ar- tikel 54 i 2012 års Bryssel I-förordning. Vid myndighetens handlägg- ning tillämpas utsökningsbalken, om inte något annat följer av 2012 års Bryssel I-förordning.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
(se betänkandet s. 193 f.). Utredningens förslag gällande handläggnings-
regler föreskriver dock att inte bara utsökningsbalkens bestämmelser
utan även de bestämmelser som utsökningsbalken hänvisar till ska gälla
för verkställigheten.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
har inte någon invändning mot det. Svensk Inkasso anser att frågor om
anpassning ska prövas av tingsrätt och inte av Kronofogdemyndigheten.
Kronofogdemyndigheten och Föreningen Sveriges Kronofogdar efterly-
ser att det görs tydligt att en anpassning inte nödvändigtvis bara sker i
samband med själva verkställighetsbeslutet. De framhåller att ett verk-
ställighetsförfarande kan pågå under lång tid och innefatta ett flertal
åtgärder och beslut.
Skälen för regeringens förslag: De exekutionsrättsliga systemen va-
rierar mellan medlemsstaterna. Det innebär att det inte alltid finns någon
fullständig överensstämmelse mellan olika exekutionsrättsliga beslut
eller åtgärder. Det förekommer alltså att en dom innehåller beslut eller
åtgärder som inte har någon motsvarighet i den medlemsstat där beslutet
eller åtgärden ska verkställas. I syfte att undvika att ansökningar om
verkställighet avslås av detta skäl, innehåller artikel 54 i 2012 års
Bryssel I-förordning en bestämmelse om anpassning av utländska åt-
gärder eller beslut. Bestämmelsen innebär att om en dom innehåller en
åtgärd eller ett beslut som inte förekommer i den rättsordning där domen
begärs verkställd, ska åtgärden eller beslutet i möjligaste mån anpassas
till en åtgärd eller ett beslut som förekommer där. Åtgärden eller beslutet
ska ha motsvarande verkan och eftersträva liknande mål och intressen.
Anpassningen får inte innebära verkningar som är mer långtgående än
dem som föreskrivs i ursprungsmedlemsstatens lagstiftning (artikel 54.2).
Det har lämnats till medlemsstaterna att bestämma hur anpassningen ska
gå till och vilken myndighet som ska utföra den (skäl 28).
När det gäller vilken myndighet som ska pröva frågor om anpassning,
står valet mellan Kronofogdemyndigheten och tingsrätt. Regeringen
anser att det finns flera skäl till att låta Kronofogdemyndigheten ansvara
för prövningen. Kronofogdemyndigheten har en omfattande erfarenhet av
olika frågeställningar som uppkommer i samband med verkställighet.
Myndigheten har också goda kunskaper om de verkställighetsåtgärder
som finns tillgängliga enligt svensk rätt och som en utländsk dom kan
anpassas till. Intresset av en så sammanhållen prövning som möjligt av
frågor om internationell verkställighet talar också för att Kronofogde-
myndigheten ska vara behörig myndighet. Kronofogdemyndighetens
anpassningsbeslut kan dessutom överklagas och därigenom tillgodoses
intresset av att beslutet ska kunna bli föremål för prövning i domstol.
Mot den bakgrunden anser regeringen – i motsats till Svensk Inkasso – att	77

Prop. 2013/14:219 Kronofogdemyndigheten ska vara behörig myndighet att pröva frågor om anpassning.

En anpassning kommer att göras inom ramen för utsökningsbalkens bestämmelser, vilket bör föreskrivas i lag. Eftersom det framgår av 1 kap. 2 § UB att avvikande bestämmelser i annan lag gäller, behövs det dock inte – som utredningen föreslår – någon särskild föreskrift om att även andra bestämmelser som balken hänvisar till ska tillämpas vid handläggningen.

Utredningen förutsätter att ett anpassningsbeslut fattas i anslutning till verkställighetsbeslutet. Kronofogdemyndigheten och Föreningen Sveri- ges Kronofogdar pekar dock på att så inte alltid behöver vara fallet. Ett anpassningsbeslut kan i vissa fall fattas i ett tidigare skede. Remiss- instanserna framhåller att olika förberedande beslut också kan behöva fattas. Sådana beslut kan t.ex. avse förelägganden till svaranden att vidta eller underlåta något, beslut angående verkställighetsform och ett even- tuellt upphandlingsförfarande. Regeringen konstaterar att oavsett i vilket skede av handläggningen av utsökningsmålet som anpassningsbeslutet fattas bör Kronofogdemyndigheten ge anpassningsbeslutet en sådan utformning att beslutet och skälen framgår (jfr 2 kap. 18 § UB). Det bör också anges hur en anpassning har skett. På det sättet säkerställs att par- terna har en möjlighet att angripa anpassningen på det sätt som krävs enligt artikel 54.2 i förordningen.

Föreningen Sveriges Kronofogdar pekar på att det är viktigt att i de fall en domstolsprövning sker, detta inte blir i ett så sent skede att redan vidtagna anpassningsåtgärder blir svåra att återställa. Ett beslut av Kronofogdemyndigheten om anpassning kommer att kunna överklagas enligt bestämmelserna i 18 kap. UB. Huvudregeln är att Kronofogde- myndighetens beslut får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom eller henne emot (2 §). Vissa beslut som innefattar förbe- redelse till ett senare beslut får dock inte överklagas särskilt utan endast i samband med överklagande av det senare beslutet (6 §). Regeringen konstaterar att en fråga om anpassning rör en för målets fortsatta hand- läggning och för parternas fortsatta processföring grundläggande fråga. Ett beslut om anpassning kommer som berörs ovan normalt att fattas i samband med de åtgärder och beslut som Kronofogdemyndigheten vidtar i olika skeden av verkställighetsförfarandet. Anpassningen kommer på så sätt att kunna överklagas i den ordning som föreskrivs i utsökningsbalken för respektive åtgärd eller beslut. Det kan dock inte uteslutas att anpass- ning kan behöva ske vid en annan tidpunkt och som en särskild åtgärd. Oavsett hur och i vilket skede anpassningen sker får Kronofogdemyndig- hetens beslut om anpassning anses ha en så självständig betydelse att det inte kan anses innefatta endast en förberedelse till ett senare beslut om utmätning. Ett beslut om anpassning bör därför kunna överklagas särskilt i enlighet med huvudregeln (jfr NJA 1990 s. 153). Mot denna bakgrund bör eventuell domstolsprövning komma till stånd i ett tillräckligt tidigt skede för att undvika sådana följder som föreningen varnar för.

6.2.4

Processlag

Prop. 2013/14:219

Regeringens förslag: Vid handläggning i domstol av ärenden om huruvida ett utländskt avgörande inte ska erkännas eller verkställas enligt 2012 års Bryssel I-förordning tillämpas ärendelagen, om inte något annat följer av förordningen.

Regeringens bedömning: Om en fråga om erkännande uppkommer inom ramen för ett pågående mål, bör frågan hanteras enligt vanliga regler för rättegången.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag
(se betänkandet s. 183 f.). Enligt utredningens förslag ska lagen
(1996:242) om domstolsärenden (ärendelagen) tillämpas vid handlägg-
ningen av en ansökan om vägran av erkännande eller verkställighet, om
inte annat följer av 2012 års Bryssel I-förordning.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrar sig särskilt i frågan
– bl.a. Helsingborgs tingsrätt – är positiva till en tillämpning av ärende-
lagens regler. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet ställer
frågan om det inte bör tas in en reglering i ärendelagen med innebörden
att ett ärende med anledning av ett överklagande i ett utsökningsmål
normalt ska kumuleras med ett ärende om vägran av verkställighet enligt
2012 års Bryssel I-förordning.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: I anledning av för-
slaget att ansökningar om vägran av erkännande och verkställighet ska
göras till tingsrätt måste ställning tas till vilken processlag som ska styra
handläggningen där samt i hovrätten och Högsta domstolen.
Eftersom prövningen föreslås ske i allmän domstol står valet mellan
rättegångsbalken och ärendelagen. Rättegångsbalken bygger på ett munt-
ligt förfarande där bevisning åberopas. Förfarandet inleds med en stäm-
ningsansökan och innefattar normalt såväl ett förberedelse- som ett hu-
vudförhandlingsskede. Ärendelagen däremot utgår från ett skriftligt
förfarande. En tillämpning av ärendelagen ger utrymme för ett i det en-
skilda fallet mindre formbundet förfarande som, till skillnad från vad
som är fallet med rättegångsbalken, typiskt sett inte fokuserar på att
utreda vad som hänt i förfluten tid.
Den prövning som ska ske i de aktuella ärendena syftar till att utifrån
ingivna handlingar avgöra frågor om erkännande och verkställbarhet. Det
kan förutses att ärendena som regel kan avgöras på handlingarna. Enligt
regeringens uppfattning framstår en tillämpning av ärendelagen som den
mest ändamålsenliga. Ärendelagen bör därför tillämpas vid domstolarnas
handläggning av ärenden om vägran av erkännande och verkställighet.
Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser att det bör
införas en ny regel i ärendelagen som föreskriver att ansökningar om
vägran av verkställighet enligt 2012 års Bryssel I-förordning och över-
klagade beslut i utsökningsmål bör handläggas gemensamt i en rättegång
(kumulation). Ett överklagat beslut i ett utsökningsmål handläggs – lik-
som vad som nu föreslås för den särskilda vägransprövningen enligt
2012 års förordning – som ett domstolsärende. Regeringen konstaterar att
ärendelagen inte innehåller några bestämmelser om förening av ärenden.
I många fall bör emellertid en gemensam handläggning tillåtas att ske,
om det är lämpligt (se Fitger, Lagen om domstolsärenden – en kommen-	79

Prop. 2013/14:219 tar, 2004, kommentaren till 4 §). Det kan i en del fall vara önskvärt med en kumulation av de ifrågavarande ärendena. Ärendelagen är dock en generell förfarandelag som lämpar sig mindre väl för särregleringar. Det ligger därför närmare till hands att vid behov reglera frågan i kompletteringslagen. En ansökan om vägran av verkställighet kommer dock i många fall inte att göras till tingsrätten vid samma tidpunkt som ett överklagande sker av Kronofogdemyndighetens beslut i verkställig- hetsfrågan. Det kan därmed i det ena ärendet redan ha företagits åtskilliga processhandlingar när det andra ärendet inleds. I många fall är det därför inte lämpligt att en kumulation kommer till stånd. Mot denna bakgrund bör det inte föreskrivas att kumulation ska vara en huvudregel. Frågan får i stället handläggas enligt samma regler som i andra fall där ärendelagen är tillämplig.

Om utgången av ett mål som handläggs i en domstol är beroende av fastställandet av en incidensfråga om vägran av erkännande, är den dom- stolen behörig att pröva den frågan (artikel 36.3). Bestämmelsen, som behandlas i avsnitt 6.2.2, innebär att om en part i en svensk rättegång gör gällande att en utländsk dom inte ska erkännas här och den utländska domen rör en fråga som är av betydelse för den svenska domstolens prövning, är den svenska domstolen där målet pågår behörig att pröva om ett erkännande ska vägras. Regeringen bedömer att prövningen av erkännandefrågan i denna situation kan handläggas enligt vanliga regler för rättegången.

6.2.5Underrättelseskyldighet för domstol i samband med stämning

Regeringens bedömning: Domstolsverket bör ges i uppdrag att ta fram ett formulär avsett att sändas till vissa svarande med information om förutsättningarna för att motsätta sig domstolens behörighet och om följderna av att gå eller inte gå i svaromål.

	Utredningens bedömning: Utredningen gör ingen bedömning utöver
	den att det inte behövs några särskilda bestämmelser med anledning av
	bestämmelsen om informationsskyldighet i artikel 26.2 i 2012 års Brys-
	sel I-förordning.
	Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig särskilt i denna
	fråga.
	Skälen för regeringens bedömning: I artikel 26.1 i 2012 års Bryssel
	I-förordning finns en bestämmelse om s.k. tyst prorogation. Bestämmel-
	sen innebär att en domstol blir behörig om svaranden går i svaromål utan
	att motsätta sig domstolens behörighet. Detta gäller dock inte om en
	annan domstol är exklusivt behörig enligt artikel 24.
	Bestämmelsen om tyst prorogation får till följd att rättegången kommer
	att äga rum i en domstol som annars saknar behörighet enligt förord-
	ningen. Vissa svarande är, enligt förordningen, i behov av särskilt skydd.
	Det rör svarande som är en försäkringstagare, en försäkrad, en för-
	månstagare till ett försäkringsavtal, en skadelidande, en konsument eller
	en arbetstagare. I syfte att skydda dessa från att på grund av bristande
80	kännedom om det processrättsliga regelverket bli tvungna att processa i
80

en annan domstol än vad som i övrigt gäller enligt förordningen, finns en Prop. 2013/14:219 särskild bestämmelse i artikel 26.2. Av denna framgår att domstolen

innan den förklarar sig behörig med tillämpning av bestämmelsen om tyst prorogation ska säkerställa att en sådan svarande har fått information om sin rätt att motsätta sig att domstolen är behörig och om följderna av att gå eller inte gå i svaromål.

Eftersom förordningen redan reglerar domstolens skyldigheter, behövs inga kompletterande författningsbestämmelser. För att underlätta dom- stolarnas hantering bör dock Domstolsverket ges i uppdrag att ta fram ett standardformulär som kan användas av domstolarna för att underrätta berörda svarande om förutsättningarna för att motsätta sig domstolens behörighet och om följderna av att gå eller inte gå i svaromål. Formuläret bör som regel kunna skickas tillsammans med stämningen.

6.2.6Underrättelseskyldighet

för Kronofogdemyndigheten och domstol kopplad till vägransförfarandet

Regeringens förslag: Om svaranden framför en invändning till Kro- nofogdemyndigheten som kan antas avse att avgörandet med tillämp- ning av 2012 års Bryssel I-förordning antingen inte ska verkställas i Sverige eller att verkställigheten ska begränsas till säkerhetsåtgärder, göras beroende av ställande av säkerhet eller skjutas upp, ska Krono- fogdemyndigheten utan dröjsmål underrätta honom eller henne om möjligheten enligt förordningen att göra invändningen gällande genom en ansökan till domstol.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens (se be- tänkandet s. 187 f.). Utredningen föreslår att för det fall grunder för väg- ran av erkännande eller verkställighet enligt förordningen åberopas i verkställighetsärendet vid Kronofogdemyndigheten, ska myndigheten ha en skyldighet att skriftligen och utan dröjsmål underrätta den person mot vilken verkställighet söks om möjligheten att ansöka om prövning av vägran av erkännande eller verkställighet vid domstol. Utredningen före- slår även att en domstol som mottagit en ansökan om vägran av erkän- nande eller verkställighet ska ha en skyldighet att skriftligen underrätta Kronofogdemyndigheten om detta.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Stockholms tingsrätt, Nacka tingsrätt och

Östersunds tingsrätt anser att det finns skäl att överväga om Kronofog- demyndigheten ska överlämna målet till en behörig tingsrätt för fortsatt handläggning när den bedömer att svaranden i ett utsökningsmål för fram en omständighet som avser att verkställighet inte ska ske enligt förord- ningen. Domstolsverket anser att en lämpligare ordning är att Krono- fogdemyndigheten i denna situation sänder över handlingen till domsto- len och underrättar svaranden om det i enlighet med de bestämmelser om service som finns i förvaltningslagen (1986:223). Verket sätter under alla förhållanden i fråga om underrättelsen behöver vara skriftlig.

Prop. 2013/14:219

Skälen för regeringens förslag

Underrättelseskyldighet för Kronofogdemyndigheten …

När verkställighet söks av ett utländskt avgörande som är verkställbart enligt 2012 års Bryssel I-förordning kan svaranden inte bara med stöd av förordningen ansöka i domstol om att verkställighet ska vägras. Han eller hon kan också i utsökningsmålet hos Kronofogdemyndigheten invända att det finns hinder mot verkställighet enligt 3 kap. 21 § UB. Av para- grafen framgår att om svaranden visar att han eller hon har fullgjort betalningsskyldighet eller annan förpliktelse som ansökan om verkstäl- lighet avser, får verkställighet inte ske. Detsamma gäller om svaranden till kvittning åberopar en fordran, som har fastställts genom en verk- ställbar exekutionstitel eller som grundas på skuldebrev eller annat skriftligt fordringsbevis, och det i övrigt finns förutsättningar för kvitt- ning. Om svaranden gör gällande att något annat förhållande som rör parternas mellanhavande utgör ett hinder mot verkställighet och om invändningen inte kan lämnas utan avseende, får verkställighet inte heller ske.

Det förhållandet att vissa grunder för att vägra verkställighet ska prö- vas av tingsrätt medan andra ska prövas av Kronofogdemyndigheten kan skapa osäkerhet om vilken invändning som ska föras fram i vilken in- stans. Det är därför, som Justitiekanslern framhåller, angeläget att skapa en ordning som motverkar riskerna för rättsförluster för enskilda.

Frågan är då hur denna ordning ska utformas för att tillgodose angivna rättssäkerhetskrav men ändå möjliggöra en effektiv och ändamålsenlig handläggning hos Kronofogdemyndigheten och i domstolarna. Utred- ningens förslag är att en underrättelseskyldighet om förordningens väg- ransförfarande inträder för Kronofogdemyndigheten när svaranden i ett utsökningsmål för fram en vägransgrund som enligt 2012 års Bryssel I- förordning ska prövas av domstol. En sådan ordning innebär att svaran- den själv får ta ställning till om han eller hon vill ansöka till domstol om vägran av verkställighet.

En alternativ ordning som flera remissinstanser, däribland Stockholms tingsrätt, förespråkar är att Kronofogdemyndigheten, när den bedömer att svaranden har åberopat en omständighet som kan utgöra en vägrans- grund enligt förordningen, ska överlämna målet om vägran av verkstäl- lighet till behörig tingsrätt för fortsatt handläggning. Mot en sådan ord- ning kan invändas att den är mindre väl förenlig med förordningens sys- tematik. Förordningen bygger nämligen på att den part som vill göra gällande vägransgrunder enligt förordningen ansöker om det och i sam- band med ansökan tillhandahåller domstolen vissa handlingar (artiklarna 46 och 47.3). Ett annat problem med en sådan ordning är att den kräver att Kronofogdemyndigheten i varje enskilt fall noggrant utreder om sva- randen har fört fram en vägransgrund som bör föranleda ett överläm- nande. Det är nämligen, som Östersunds tingsrätt tar upp i sitt remissytt- rande, sannolikt att det inte alltid kommer att vara enkelt för Krono- fogdemyndigheten att bedöma om ett överlämnande bör ske eller inte. I andra fall där det finns lagregler som föreskriver att ett överlämnande ska ske från Kronofogdemyndigheten till domstol är det som regel enklare att bedöma om ett överlämnande ska ske (jfr 33 § lagen [1990:746] om betalningsföreläggande och handräckning). Med hänsyn till det anförda

talar övervägande skäl mot att den ordning som remissinstanserna föror- dar införs.

En ordning som, i enlighet med vad utredningen föreslår, innebär att Kronofogdemyndigheten ges en underrättelseskyldighet tillgodoser vik- tiga rättssäkerhetsintressen samtidigt som den medför en effektiv och ändamålsenlig handläggning hos Kronofogdemyndigheten. Den lös- ningen bör därför väljas. Kronofogdemyndighetens underrättelseskyldig- het bör alltså gå längre än den regel om att en myndighet bör hjälpa en enskild till rätta som kommer till uttryck i 4 § tredje stycket förvalt- ningslagen. Det är angeläget att inte ha ett alltför restriktivt synsätt när det gäller i vilka situationer som en underrättelse ska ges till svaranden. Det bör vara tillräckligt att det finns anledning att anta att svaranden för fram en grund som innebär att verkställighet inte ska ske enligt 2012 års Bryssel I-förordning eller att verkställigheten ska begränsas till säkerhetsåtgärder, göras beroende av ställande av säkerhet eller skjutas upp. Däremot finns det inte skäl att – som utredningen föreslår – låta underrättelseskyldigheten omfatta vägransgrunder som tar sikte på att erkännande inte ska ske, eftersom den frågan inte aktualiseras i ett utsökningsmål.

Underrättelsen bör normalt sett kunna lämnas på ett särskilt standard- formulär. Regeringen anser dock – i likhet med Domstolsverket – att en underrättelse inte måste vara skriftlig. En underrättelse bör kunna lämnas muntligen, om det är lämpligt. Underrättelsen bör innehålla information om förfarandet för ansökan om vägran av verkställighet enligt förord- ningen och de yrkanden som kan framställas i samband med förfarandet (se artiklarna 44–46).

… och underrättelseskyldighet för domstol

Det kan givetvis förekomma att svaranden, trots att en underrättelse skett, i utsökningsmålet hos Kronofogdemyndigheten för fram omstän- digheter som inte kan prövas i utsökningsmålet utan som får prövas av domstol i ett förfarande om vägran av verkställighet. I en sådan situation bör det – som Domstolsverket är inne på i sitt remissyttrande – ankomma på Kronofogdemyndigheten att i enlighet med 4 § tredje stycket förvalt- ningslagen hjälpa svaranden till rätta. Det finns inte behov av någon ytterligare lagreglering som tar sikte på den situationen.

En fråga som aktualiseras i detta sammanhang är om domstolen ska vara skyldig att underrätta Kronofogdemyndigheten när en ansökan om vägran av verkställighet har kommit in till domstolen. Utredningen före- slår att en domstol i den situationen bör åläggas en skriftlig underrättelse- skyldighet i förhållande till Kronofogdemyndigheten. Det är, enligt rege- ringens uppfattning, givetvis av stor vikt att myndigheterna kommunice- rar med varandra för att undvika att enskilda lider rättsförluster. En dom- stol som har mottagit en ansökan om att verkställighet inte ska ske enligt 2012 års Bryssel I-förordning kan t.ex. behöva kontakta Kronofogde- myndigheten för att förhöra sig om verkställighet är nära förestående. En förutsättning för att införa en underrättelseskyldighet av det slag som utredningen föreslår bör dock vara att den myndighet som mottar under- rättelsen har en möjlighet att agera utifrån underrättelsen. De bestämmel- ser som finns i förordningen och som gör det möjligt för Kronofogde-

Prop. 2013/14:219

Prop. 2013/14:219 myndigheten att skjuta upp eller avbryta handläggningen tar inte sikte på när en ansökan har gjorts om vägran av verkställighet enligt 2012 års Bryssel I-förordning (jfr artiklarna 38 och 44.2). Eftersom Kronofogde- myndigheten inte har möjlighet att skjuta upp eller avbryta handlägg- ningen av ett utsökningsmål till följd av att en ansökan om vägran av verkställighet har gjorts till domstol, bör domstolarna, enligt regeringens uppfattning, inte åläggas någon underrättelseskyldighet av det slag som utredningen föreslår.

En annan sak är att Kronofogdemyndigheten måste få vetskap om att en domstol har fattat ett beslut som påverkar handläggningen vid myn- digheten. Den typen av underrättelseskyldighet regleras i förordningen (1981:967) om skyldighet för domstol och Kronofogdemyndigheten att lämna underrättelser om vissa beslut av exekutiv betydelse. Regeringen avser att se över bestämmelserna så att det inte råder någon oklarhet om när underrättelse ska ske i nu aktuella fall.

6.3En överflyttning av exekvaturprövningen till tingsrätt

6.3.1Domstolarnas roller och reformbehovet

Regeringens förslag: Prövningen av om ett utländskt avgörande ska erkännas eller förklaras verkställbart i Sverige (s.k. exekvaturpröv- ning) ska flyttas över från Svea hovrätt till tingsrätt.

	Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se betänkan-
	det s. 204 f.).
	Remissinstanserna: Många remissinstanser – bl.a. Helsingborgs
	tingsrätt, Umeå tingsrätt och Domstolsverket – tillstyrker förslaget eller
	har inte några invändningar mot det. Ett antal remissinstanser – bl.a.
	Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Makalösa föräldrar
	och Nordiska Kärnförsäkringspoolen – förordar att den nuvarande ord-
	ningen med exekvaturprövning i Svea hovrätt behålls. De framhåller bl.a.
	att Svea hovrätt har en särskild erfarenhet på området, att de särskilda
	frågeställningar som uppkommer under exekvaturförfarandet talar för en
	koncentration av prövningen till en domstol och att en koncentration
	leder till en effektiv och enhetlig rättstillämpning.
	Skälen för regeringens förslag: För att utländska domar på civilrät-
	tens område ska kunna erkännas eller verkställas i Sverige krävs i de
	flesta fall att en domstol i ett exekvaturförfarande beslutar att det ut-
	ländska avgörandet ska erkännas eller förklaras verkställbart. Det finns
	ett flertal lagar som innehåller regler om exekvatur och som föreskriver
	att Svea hovrätt är behörig domstol för en ansökan om exekvatur.
	Frågan om att flytta över exekvaturprövningen till tingsrätt har tagits
	upp i olika sammanhang, bl.a. i lagstiftningsärendet Kompletterande
	bestämmelser till EU:s underhållsförordning (prop. 2010/11:120 s. 23).
	Bedömningen gjordes då att en reform bör avvakta den nu avslutade
	revideringen av 2000 års Bryssel I-förordning. I 2012 års Bryssel I-för-
	ordning avskaffas exekvaturförfarandet. Det kommer dock att vara möj-
84	ligt att åberopa ett antal vägransgrunder i domstol. I avsnitt 6.2.2 görs

bedömningen att prövningen av dessa vägransgrunder bör ske i tingsrätt Prop. 2013/14:219 som första instans. Det finns mot den angivna bakgrunden anledning att

nu överväga om en överflyttning av exekvaturprövningen i första instans till tingsrätt bör ske.

Den nuvarande ordningen att Svea hovrätt är behörig domstol för an- sökningar om exekvatur utgör en avvikelse från den vanliga uppgiftsför- delningen mellan domstolsinstanserna (se närmare avsnitt 6.2.2). Det finns inget uttalat skäl till den ordningen. Tvärtom förutsattes redan i samband med Sveriges tillträde till 1988 års Luganokonvention att en omprövning av frågan om Svea hovrätt bör vara exekvaturdomstol skulle kunna ske efter en utvärdering (se prop. 1991/92:128 s. 135). Flertalet remissinstanser tillstyrker också att prövningen ska ske i tingsrätt. Några remissinstanser förordar dock att nuvarande ordning behålls. Dessa re- missinstanser åberopar behovet av koncentration och Svea hovrätts upp- arbetade kompetens. Regeringen anser dock att de skäl som motiverar en ordning med tingsrätt som första domstolsinstans gör sig gällande med samma styrka för ansökningar om exekvatur som för andra typer av mål och ärenden. En prövning i tingsrätt bedöms även i detta fall uppfylla de berättigade krav som kan ställas på kvalitet och effektivitet. Regeringen ansluter sig alltså till utredningens bedömning att prövningen av ansök- ningar om exekvatur bör ske i tingsrätt som första instans. Frågan om det finns behov av koncentration behandlas i nästa avsnitt.

I ett antal lagar används en äldre terminologi (verkställighet) för att beteckna det som numera benämns verkställbarhetsförklaring. I flertalet lagförslag används den nya terminologin. Särskilda bestämmelser finns dock i två lagar som motiverar att den äldre terminologin behålls (se avsnitten 2.6 och 2.16).

6.3.2Huvudregler för behörig domstol vid exekvaturprövning

Regeringens förslag: En ansökan om att ett utländskt avgörande ska erkännas eller förklaras verkställbart i Sverige ska göras till den tings- rätt som regeringen föreskriver.

Regeringens bedömning: Behöriga tingsrätter bör vara de tingsrätter som prövar överklaganden i utsökningsmål och tingsrätternas domsområden bör vara desamma som för dessa tingsrätter. Vilken tingsrätt som i det enskilda fallet är behörig bör i flertalet fall bestämmas utifrån var motparten till som den som ansöker om att ett utländskt avgörande ska erkännas eller förklaras verkställbart i Sverige har sin hemvist.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning (se betänkandet s. 206 f.). Utredningens förslag innebär att en ansökan om verkställbarhet som huvudregel ska göras till den tingsrätt som enligt 18 kap. 1 § UB prövar ett överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut. I de fall någon motpart inte finns ska ansökan göras till den tingsrätt, bestämd enligt 18 kap. 1 § UB, där någon av de sökande eller någon av dem som ansökan avser har sin hemvist.

Prop. 2013/14:219

Remissinstanserna: Ett flertal av de remissinstanser som yttrar sig i frågan tillstyrker förslaget. Andra remissinstanser, bl.a. Svea hovrätt, Växjö tingsrätt och Gävle tingsrätt, anser att prövningen ska koncentre- ras till en tingsrätt. Nordiska Kärnförsäkringspoolen förordar att exe- kvaturprövningen enligt atomansvarighetslagen (1968:45) eller lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor ska ske i Svea hovrätt och i andra hand att prövningen ska koncentreras till en tingsrätt. Kärnförsäkringspoolen gör gällande att en koncentration är nödvändig för att vid exekvaturprövningen enligt dessa lagar säkerställa en rättvis och enhetlig skadereglering och att övervaka storleken på de krav som framställs och hur dessa förhåller sig till tillgängliga medel.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: En utgångspunkt är att mål och ärenden ska fördelas på landets samtliga tingsrätter. Skäl till koncentration kan vara att det finns ett behov av extra stor skyndsamhet eller extra hög eller annan särskild kompetens (se närmare avsnitt 6.2.2).

Flera remissinstanser – t.ex. Svea hovrätt, Växjö tingsrätt och Gävle tingsrätt – anser att exekvaturprövningen bör koncentreras till en tings- rätt. Regeringen anser – i likhet med Justitiekanslern, men i motsats till Svea hovrätt – att exekvaturärendena inte är mer komplicerade än många andra mål och ärenden som handläggs i tingsrätt. Det är fråga om en främst formell prövning av begränsad omfattning. Inte heller finns det några kvalificerade skyndsamhetskrav i de underliggande unionsrätts- akterna eller internationella instrumenten som motiverar att bara en tings- rätt ska vara behörig. Det som Nordiska Kärnförsäkringspoolen anför om intresset av en enhetlig rättstillämpning, leder inte till någon annan be- dömning. Frågan hur storleken på de krav som framställs förhåller sig till tillgängliga medel är en fråga för parternas bevisföring och inget som domstolen självmant ska bevaka.

När det gäller behörig domstol för ansökan om vägran av erkännande eller verkställighet enligt 2012 års Bryssel I-förordning föreslår rege- ringen att ansökan ska göras till den tingsrätt som regeringen föreskriver med hänsyn till var sökanden har sin hemvist. Regeringen gör vidare bedömningen att de tingsrätter som bör komma i fråga bör vara de tings- rätter som prövar överklaganden av Kronofogdemyndighetens beslut i utsökningsmål. Skälet till detta förslag är den koppling som i många fall kan finnas till utsökningsmålen (se närmare avsnitt 6.2.2).

På liknande sätt som det finns fördelar med att prövningen av vägrans- grunder sker vid samma domstolar som prövar överklagande beslut i utsökningsmål finns det fördelar med att exekvaturprövningen och pröv- ningen av överklaganden i utsökningsmål sker vid samma domstolar. En invändning som kan föras fram mot utredningens lagtekniska lösning att i lagtext hänvisa till den tingsrätt som enligt 18 kap. 1 § UB prövar ett överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut är att kopplingen till ett överklagande i ett utsökningsmål kan vara oklar för rättstillämparna, eftersom en ansökan om verkställbarhetsförklaring föregår en verk- ställighetsprövning hos Kronofogdemyndigheten. Det som nu sagts gäl- ler, som Svea hovrätt belyser i sitt remissyttrande, i än högre grad för frågan om s.k. konstitutiva domar ska gälla i Sverige enligt lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äkten- skap och förmynderskap eller lagen (1985:367) om internationella fader- skapsfrågor. Sådana domar som reglerar ett rättsförhållande mellan par-

terna kan ju inte bli föremål för verkställighet hos Kronofogdemyndig- Prop. 2013/14:219 heten.

Förslaget bör mot den angivna bakgrunden ges en något annorlunda för- fattningsteknisk utformning än vad utredningen föreslår. I lagrådsremissen föreslås att det i flertalet fall i lag ska regleras vilka anknytningskriterier som ska vara avgörande för vilken tingsrätt som är behörig. Lagrådet ifrågasätter om det är en lämplig ordning. Regeringen kan se fördelar med att göra en sådan precisering först i förordning, bl.a. eftersom detta gör det möjligt att i ett sammanhang reglera samtliga frågor om behörig domstol (jfr avsnitt 6.2.2). Det bör därför i lag endast anges att en an- sökan ska göras till den tingsrätt som regeringen föreskriver. Av förord- ning bör framgå vilka tingsrätter som är behöriga och hur den lokala behörigheten ska fördelas mellan dessa tingsrätter. Det bör alltså i förord- ning anges att det är de 24 tingsrätter som prövar ett överklagande enligt utsökningsbalken som är behöriga. Den lokala inbördes behörigheten bör i förordningen i flertalet fall bestämmas utifrån var motparten till den som ansöker att ett avgörande ska erkännas eller förklaras verkställbart i Sverige har sin hemvist. I vissa unionsrättsakter och internationella in- strument finns dock särskilda autonoma bestämmelser för att bestämma den lokala behörigheten (artikel 39.2 i 2000 års Bryssel I-förordning, artikel 32.2 i Brysselkonventionen, artikel 39.2 i Luganokonventionen, artikel 29.2 i Bryssel II-förordningen och artikel 27.2 i underhållsförord- ningen). Såvitt avser Bryssel II-förordningen gäller de autonoma be- stämmelserna bara ansökningar om verkställbarhetsförklaring, dvs. inte ansökningar om erkännande (se artikel 21.3). Dessa autonoma bestäm- melser utesluter att medlems- eller konventionsstaterna genom nationell normgivning reglerar vilka anknytningskriterier som ska vara avgörande för vilken domstol som är behörig. Något hinder mot att staterna be- stämmer vilka nationella domstolar som kan vara behöriga föreligger dock inte.

För ansökningar som helt eller delvis avser ett barns person bör en annan förordningslösning väljas. Behörig domstol för sådana ansök- ningar behandlas i avsnitt 6.3.4.

6.3.3Behörig domstol vid en ansökan om ändring

Regeringens förslag: En ansökan om ändring enligt 2000 års Brys- sel I-förordning, Brysselkonventionen, Luganokonventionen, Brys- sel II-förordningen, underhållsförordningen och 2007 års Haag- konvention ska göras till den tingsrätt som meddelat beslutet om er- kännande eller verkställbarhetsförklaring.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se
betänkandet s. 214).
Remissinstanserna: Remissinstanserna yttrar sig inte särskilt i denna fråga.
Skälen för regeringens förslag: Ett antal unionsrättsakter och inter-
nationella instrument föreskriver att exekvaturprövningen kan ske i flera
steg. Det är fråga om 2000 års Bryssel I-förordning, Brysselkon-
ventionen, Luganokonventionen, Bryssel II-förordningen, underhållsför-
ordningen och 2007 års Haagkonvention om underhållsskyldighet. Förfa-	87
	87

Prop. 2013/14:219 randet med exekvaturprövning i flera steg bygger på att en ansökan om att ett utländskt avgörande ska erkännas eller förklaras verkställbart i ett första steg prövas summariskt och utan att motparten beretts tillfälle att yttra sig. Efter det att en ansökan om ändring har gjorts kan beslutet omprövas i ett andra steg av exekvaturförfarandet. En ansökan om änd- ring kan göras av bägge parterna. I detta steg är förfarandet kontradik- toriskt, dvs. båda parterna får tillfälle att yttra sig. Av de svenska kom- pletteringslagarna till unionsrättsakterna – 2006 års kompletteringslag samt kompletteringslagarna till Bryssel II-förordningen, underhållsför- ordningen och 2007 års Haagkonvention – följer att prövningen i exe- kvaturförfarandets andra steg ska göras av samma domstol som fattade beslut i det första steget. Enligt gällande ordning innebär det att pröv- ningen görs av Svea hovrätt. Att denna hovrätt anförtroddes att göra både den första och den andra prövningen har att göra med att den första pröv- ningen är summarisk. Den lösningen har också valts på flera håll i Europa (se prop. 1991/92:128 s. 135). Dessa skäl gör sig gällande trots att den första prövningen nu föreslås göras i tingsrätt. Prövningsord- ningen när det gäller förfarandets andra steg bör därför ändras på så sätt att tingsrätt blir behörig domstol också för en ansökan om ändring. Pröv- ningen bör göras av den tingsrätt som beslutat i fråga om erkännande eller verkställbarhet. Detta bör framgå av respektive kompletteringslag.

6.3.4Behörig domstol vid exekvaturprövning som rör ett barns person

Regeringens förslag: Ansökningar om erkännande eller verkställbarhet av utländska avgöranden som helt eller delvis rör ett barns person ska göras till den tingsrätt som regeringen föreskriver.

Regeringens bedömning: Behöriga domstolar bör vara de tings- rätter som enligt 21 kap. 1 § föräldrabalken prövar verkställighet av en dom eller ett beslut om vårdnad, boende eller umgänge. Vilken domstol som i det enskilda fallet är behörig bör, när så inte bestäms i unionsrättsakten eller det internationella instrumentet, bestämmas enligt de anknytningskriterier som anges i 21 kap. 1 § föräldra- balken.

	Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag
	och bedömning (se betänkandet s. 210 f.). Utredningen föreslår att en
	ansökan om verkställbarhet enligt Bryssel II-förordningen eller 1996 års
	Haagkonvention som avser ett barns person ska göras till den tingsrätt
	som enligt 21 kap. 1 § föräldrabalken (FB) prövar verkställighet av en
	dom eller ett beslut om vårdnad, boende och umgänge. Den domstol som
	prövar en sådan ansökan ska också vara behörig i frågor som rör andra
	förordnanden i avgörandet.
	Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har ingen in-
	vändning mot utredningens förslag. Några remissinstanser framför – med
	delvis olika utgångspunkter – kritik mot förslaget. Vissa av dessa re-
	missinstanser, Svea hovrätt och Stockholms tingsrätt, förordar att en
	koncentration sker till en domstol. Andra – Nacka tingsrätt, Helsing-
88	borgs tingsrätt och Domstolsverket – ifrågasätter om det finns skäl till en
88

särreglering av dessa exekvaturärenden och menar i stället att prövningen ska göras av de tingsrätter som prövar överklaganden i utsökningsmål. Gävle tingsrätt är kritisk till att frågor som gäller barn kommer att hand- läggas av olika tingsrätter beroende på vad saken rör och anser att samt- liga frågor rörande barn bör handläggas av den domstol som prövar frå- gor om verkställighet enligt 21 kap. FB.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: I de flesta fall när verkställighet följer efter det att en domstol beslutat att ett utländskt avgörande ska vara verkställbart kommer den att ske enligt utsöknings- balkens regler. I några fall är andra regler tillämpliga. I 4 § lagen (2008:450) med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förord- ningen och 9 § lagen (2012:318) om 1996 års Haagkonvention föreskrivs att det utländska avgörandet får verkställas enligt 21 kap. FB om det avser ett barns person och enligt utsökningsbalken om det avser ett barns egen- dom eller rättegångskostnader.

Av 21 kap. 1 § andra stycket FB framgår att en ansökan om verk- ställighet av en dom eller ett beslut om vårdnad, boende, umgänge eller överlämnande av barn görs till tingsrätten i den ort där barnet har sin hemvist. I fjärde stycket föreskrivs att om en annan tingsrätt handlägger ett mål mellan samma parter om vårdnaden, boendet eller umgänget, får verkställigheten också sökas hos den tingsrätten. Av femte stycket fram- går att om det inte finns någon annan behörig domstol, tas frågan om verk- ställighet upp av Stockholms tingsrätt. Samtliga tingsrätter i landet hanterar ärenden om verkställighet enligt 21 kap. FB.

Utredningen föreslår att exekvaturprövningen av avgöranden rörande ett barns person ska ske vid samma domstolar som prövar verkställig- heten enligt 21 kap. FB. Några remissinstanser, bl.a. Nacka tingsrätt, kritiserar utredningens förslag. De pekar på att den föreslagna ordningen innebär att prövningen inte blir enhetlig. De menar vidare att intresset av en samordning är begränsat, eftersom den prövning som sker enligt 21 kap. FB tar sin utgångspunkt i en bedömning att en verkställighet inte får vara oförenlig med barnets bästa medan exekvaturprövningen avser processuella frågor. Regeringen anser att även om syftet med prövningen i exekvatur- och verkställighetsförfarandena är olika, finns det ändå ett intresse – framför allt för parterna i målet – av att exekvatur- och verk- ställighetsprövningen sker i samma domstol. Det underlättar också för domstolarnas handläggning i stort att prövningen sker i samma domstol, eftersom det blir enklare att informera sig om beredningsläget och andra omständigheter av betydelse i det andra ärendet än om handläggningen sker vid två olika domstolar.

Svea hovrätt och Stockholms tingsrätt anför att prövningen bör kon- centreras till Stockholms tingsrätt. Hovrätten framhåller särskilt att Stockholms tingsrätt enligt lagen (1989:14) om erkännande och verkstäl- lighet av utländska vårdnadsavgöranden prövar ärenden enligt 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn. Regeringens bedömning när dessa ärenden förlades till Stock- holms tingsrätt var att Sveriges åtaganden enligt konventionen bäst säkerställdes om handläggningen av samtliga ärenden samlades till denna domstol, se propositionen Nya vårdnadsregler (prop. 2005/06:99 s. 72). Ett viktigt skäl till att prövningen förlades dit var att barnet oftast fanns i

Prop. 2013/14:219

Prop. 2013/14:219 utlandet och att en reglering som byggde på barnets hemvist därför inte skulle vara ändamålsenlig.

Den lösning som valts för 1980 års Haagkonvention avser speciella och begränsade verkställighetssituationer utan den koppling till 21 kap. FB som gäller för 1980 års Europarådskonvention om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om barn samt om åter- ställande av vård av barn. Lösningen bör därför, enligt regeringens upp- fattning, inte vara styrande för den mer generella frågan om vilka dom- stolar som ska vara behöriga att pröva frågor om erkännande och verk- ställbarhet av utländska avgöranden som avser ett barns person. Mot denna bakgrund och med hänsyn till att exekvaturärendena inte ställer några extra höga krav på kompetens eller extra stor skyndsamhet, finns det inte skäl att koncentrera ärendena till Stockholms tingsrätt (se även avsnitten 6.2.2 och 6.3.2).

Helsingborgs tingsrätt och Domstolsverket framför att konsekvensen av utredningens förslag blir att i sådana fall då exekvatur begärs av av- göranden som avser såväl frågor om barn som andra frågor, kommer de andra frågorna, som i annat fall hade prövats av någon av domstolar som prövar överklaganden i utsökningsmål (se avsnitt 6.3.2), att prövas av de tingsrätter som prövar exekvaturärenden som avser avgöranden angående ett barns person.

Regeringen konstaterar att det är svårt att finna en helt invändningsfri ordning för de aktuella exekvaturärendena. Med hänsyn till de syn- punkter som Lagrådet för fram och som behandlas i avsnitt 6.3.2, bör det även när det gäller exekvaturansökningar som rör ett barns person av lag endast framgå att ansökan görs till den tingsrätt som regeringen före- skriver. Av förordning bör framgå vilka tingsrätter som är behöriga och hur den lokala inbördes behörigheten ska fördelas mellan domstolarna. Föreskrifter i förordning krävs dock endast i de fall det inte finns särskilda autonoma unionsrättsliga bestämmelser om hur lokal behörig domstol ska bestämmas (jfr artikel 29.2 i Bryssel II-förordningen). Efter- som det är värdefullt att prövningen som avser ett barns person kan göras av samma domstol som prövar verkställighet av den frågan gör sig delvis andra överväganden gällande än för de fall som behandlas i avsnitt 6.3.2. För att åstadkomma en koppling till frågor om verkställighet bör behöriga domstolar i dessa fall därför vara de domstolar som enligt 21 kap. 1 § FB prövar verkställighet av en dom eller ett beslut om vårdnad, boende eller umgänge. Det innebär att samtliga landets tings- rätter bör kunna komma i fråga. Vilken domstol som i det enskilda fallet är behörig bör, när så krävs, kunna bestämmas enligt de principer som anges i 21 kap. 1 § FB.

	6.3.5	Processlag

	Regeringens förslag: Kompletterande processlag vid handläggning i
	domstol av ärenden om huruvida ett utländskt avgörande ska erkännas
	eller förklaras verkställbart i Sverige ska vara ärendelagen.
	Regeringens bedömning: Om en fråga om erkännande uppkommer
	inom ramen för ett pågående mål, bör frågan hanteras enligt vanliga
90	regler för rättegången.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag (se betänkandet s. 222 f.). Utredningen föreslår att vid handläggningen i tingsrätten av en ansökan om ändring av ett beslut om att ett utländskt avgörande ska erkännas eller förklaras verkställbart i Sverige ska ärendelagen tillämpas, om inte annat följer av den aktuella kompletterings- eller inkorporeringslagen eller av det bakomliggande instrumentet. Motsvarande ska gälla vid handläggningen i tingsrätten av en ansökan om verkställbarhet i ett exekvaturförfarande som sker i ett steg.

Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrar sig särskilt i frågan tillstyrker en tillämpning av ärendelagens regler. Helsingborgs tingsrätt betonar dock att avgränsningen mellan ärendelagen och det unionsrätts- liga eller internationella instrumentet bör göras tydlig. Svea hovrätt in- vänder att utredningens förslag har en sådan utformning att det inte framgår att ärendelagen är tillämplig i överrätt.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt flera av exe- kvaturlagarna sker exekvaturprövningen i hovrätten enligt rättegångsbal- kens regler i 52 kap. om överklagande av beslut. Regeringen uttalade i samband med kompletteringslagens tillkomst att varken rättegångsbal- kens eller ärendelagens regler helt och hållet passade in på exekvaturför- farandet, bl.a. eftersom prövningen skedde enligt 2000 års Bryssel I- förordningen och flera andra unionsrättsakter eller internationella instru- ment sker i flera steg i samma domstol och det första steget av exekva- turprövningen var ett enpartsförfarande, se Verkställighet av utländska domar på privaträttens område (prop. 2001/02:146 s. 39 f.). I anledning av den förändrade prövningsordning som föreslås finns det anledning att ta ställning till vilken processlag som ska styra handläggningen i tings- rätten, hovrätten och Högsta domstolen.

Eftersom prövningen föreslås ske i allmän domstol står valet mellan rättegångsbalken och ärendelagen. Rättegångsbalken bygger på ett munt- ligt förfarande där bevisning åberopas. Förfarandet inleds med en stäm- ningsansökan och innefattar normalt såväl ett förberedelse- som ett huvudförhandlingsskede. Ärendelagen däremot utgår från att ett avgö- rande kan ske på handlingarna. En tillämpning av ärendelagen ger ut- rymme för ett i det enskilda fallet mindre formbundet förfarande som, till skillnad från vad som är fallet med rättegångsbalken, typiskt sett inte fokuserar på att utreda vad som hänt i förfluten tid.

Den prövning som sker i exekvaturärendena syftar till att utifrån in- givna handlingar avgöra om det finns förutsättningar för att bevilja en ansökan om att ett utländskt avgörande ska erkännas eller förklaras verk- ställbart i Sverige. Den prövningen kan som regel göras på handlingarna. Enligt regeringens uppfattning framstår en tillämpning av ärendelagen som den mest ändamålsenliga. Ärendelagen bör därför tillämpas vid domstolarnas handläggning av exekvaturärenden. I de fall exekvatur- prövningen kan ske i flera steg instämmer regeringen i utredningens bedömning att behovet av kompletterande bestämmelser är litet när det gäller det första steget. Ärendelagen har dock en utformning som gör att den kan tillämpas för olika typer av ärenden. Regeringen gör därför be- dömningen att det är lämpligt att ärendelagen är kompletterande process- lag även i detta fall. Härigenom kommer bl.a. domstolens sammansätt-

Prop. 2013/14:219

Prop. 2013/14:219 ning att bestämmas av ärendelagen. Däremot blir ärendelagens bestäm- melser om överklagande inte tillämpliga i förhållande till tingsrättens första beslut i de fall där exekvaturprövningen sker i två steg; i ett sådant fall är det en ansökan om ändring det rättsmedel som står till buds. Hän- visningen till ärendelagen bör, som Svea hovrätt påpekar, ges en sådan utformning att den blir tillämplig också i överrätt. Enligt ärendelagen krävs prövningstillstånd för överklagande till hovrätten respektive Högsta domstolen (39 och 40 §§ ärendelagen).

De särskilda exekvaturlagarna innehåller i flera fall bestämmelser som avviker från ärendelagens reglering. Flera exekvaturlagar innehåller vidare särskilda regler om vilka handlingar som ska ges in tillsammans med ansökan. Dessa bestämmelser tar över bestämmelserna i ärende- lagen (2 § ärendelagen).

Flera instrument innehåller bestämmelser om att utgången av ett mål som handläggs i en domstol är beroende av fastställandet av en incidens- fråga om vägran av erkännande, är den domstolen behörig att pröva den frågan (jfr bl.a. artikel 33.3 i 2000 års Bryssel I-förordning, artikel 26.3 i Brysselkonventionen, artikel 33.3 i Luganokonventionen, artikel 21.4 i Bryssel II-förordningen och artikel 23.3 i underhållsförordningen). Be- stämmelserna motsvarar artikel 36.3 i 2012 års Bryssel I-förordning, som behandlas i avsnitt 6.2.2. Den innebär att om en part i en svensk rätte- gång gör gällande att en utländsk dom inte ska erkännas här och den utländska domen rör en fråga som är av betydelse för den svenska dom- stolens prövning, är den svenska domstolen behörig att pröva om ett erkännande ska vägras. Regeringen bedömer att prövningen av erkän- nandefrågan i denna situation kan handläggas enligt vanliga regler för rättegången.

6.3.6Jäv vid prövning av en ansökan om ändring

Regeringens förslag: Bestämmelserna i kompletteringslagarna till Bryssel II- samt underhållsförordningen och 2007 års Haagkonvention om att en domare som har prövat en ansökan om erkännande eller verkställbarhet inte ska få delta i prövningen av en ansökan om änd- ring av beslutet ska upphävas.

Regeringens bedömning: Det bör inte i den nya kompletterings- lagen föras in en bestämmelse om att en domare som har prövat en an- sökan om erkännande eller verkställbarhet inte ska få delta i pröv- ningen av en ansökan om ändring av beslutet.

	Utredningens förslag överensstämmer inte med regeringens. Utred-
	ningen föreslår att det tas in en bestämmelse i den nya kompletterings-
	lagen som innebär att i de fall ett exekvaturförfarande föreskriver en
	prövning i två steg, får inte en domare som har deltagit i den första pröv-
	ningen delta i den andra prövningen. Utredningen föreslår inte att mot-
	svarande bestämmelse i kompletteringslagarna till Bryssel II-förord-
	ningen respektive underhållsförordningen ska ändras (se betänkandet s.
	218 f.).
	Remissinstanserna: Helsingborgs tingsrätt och Östersunds tingsrätt
92	ifrågasätter om det finns fog för att en domare som har prövat en ansökan
92

om verkställbarhet ska vara jävig att pröva en ansökan om ändring av Prop. 2013/14:219 beslutet.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Det förhållandet att exekvaturprövningen sker i samma domstolsinstans i det första och det andra steget aktualiserar frågan om den domare som deltagit den in- ledande prövningen bör vara av jäv förhindrad att delta i prövningen i det andra steget. Så har hittills ansetts vara fallet. Enligt 2006 års komplette- ringslag får en domare som har deltagit i den första inledande prövningen av en ansökan om verkställbarhetsförklaring inte delta i prövningen av en ansökan om ändring. Utredningen föreslår att denna regel överförs till den nya kompletteringslagen. Motsvarande bestämmelser finns också i kompletteringslagarna till underhållsförordningen (nuvarande 5 §) re- spektive Bryssel II-förordningen (2 §). Som skäl för jävsbestämmelsen i 2006 års kompletteringslag angavs ursprungligen att om en ansökan om verkställbarhetsförklaring avslagits vid den inledande prövningen, kan det ligga nära till hands att en sökande utgår från att den domare som har fattat beslutet har sin uppfattning klar inför den nya prövningen (se t.ex. prop. 1991/92:128 s. 143 f.).

Utredningens förslag omfattar dock, som Helsingborgs tingsrätt och Östersunds tingsrätt för fram, även situationer när något faktiskt jäv inte föreligger enligt de allmänna jävsbestämmelserna i ärendelagen och rättegångsbalken. En domare är enligt dessa bestämmelser jävig att handlägga ett mål eller ärende bl.a. om det föreligger någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet för domarens opartisk- het i målet eller ärendet (3 § ärendelagen och 4 kap. 13 § RB). En sådan omständighet kan vara att domaren redan tidigare har tagit ställning till samma stridiga sakförhållande som ska prövas i målet. Regeringen be- dömer att de allmänna bestämmelserna täcker in alla de situationer där fak- tiskt jäv föreligger. Det finns, som också Lagrådet påpekar, en risk för att specialbestämmelser för vissa jävssituationer som redan täcks av de all- männa bestämmelserna kan försvaga de allmänna bestämmelsernas be- tydelse och räckvidd. Det finns därför inte någon anledning att i den nya kompletteringslagen ta in en särskild jävsbestämmelse motsvarande den i 2006 års kompletteringslag. Det innebär också att den jävsregel med mot- svarande innehåll som finns i kompletteringslagarna till Bryssel II-förord- ningen, underhållsförordningen och 2007 års Haagkonvention kan upphävas. Som Lagrådet erinrar om är det även med en allmän reglering av vikt att jävsfrågan prövas i varje enskilt fall.

6.3.7Jäv vid verkställighet av ett avgörande om vårdnad, boende eller umgänge

Regeringens bedömning: Det bör inte införas en särskild bestäm- melse om jäv vid prövningen av en fråga om verkställighet av ett av- görande enligt föräldrabalken när en domare redan har prövat en fråga om verkställbarhet av avgörandet.

Utredningens förslag överensstämmer inte med regeringens
bedömning. Utredningens förslag innebär att om en domare har prövat en
fråga i ett exekvaturärende om verkställbarhet enligt Bryssel II-	93
	93

Prop. 2013/14:219 förordningen eller 1996 års Haagkonvention, får han eller hon inte delta i verkställighetsprövningen (se betänkandet s. 210 och 213).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser kommenterar inte utred- ningens förslag särskilt. Ett antal remissinstanser – Helsingborgs tings- rätt, Växjö tingsrätt och Östersunds tingsrätt ifrågasätter dock utredning- ens förslag. Några av dem pekar också på de svårigheter som strikta jävsregler för med sig för en mindre domstol.

Skälen för regeringens bedömning: Med den bedömning som regeringen gör i avsnitt 6.3.4 kommer samma tingsrätt att vara behörig att pröva både verkställbarhet och verkställighet av ett avgörande rörande ett barns person. Prövningen av verkställighet kommer därmed i många fall att ske i samma domstol som gjort den föregående exekvatur- prövningen. Frågan är dock om det bör innebära att en domare som deltagit i exekvaturprövningen är jävig att delta i handläggningen av verkställighetsfrågan. En domare är enligt allmänna regler jävig att handlägga ett mål om det bl.a. finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet för domarens opartiskhet i målet (21 kap. 16 § FB, 4 kap. 13 § RB och 3 § ärendelagen). En sådan omständighet kan vara att domaren redan tidigare har tagit ställning till samma stridiga sakförhållande som ska prövas i målet. Utredningens förslag innebär att det i respektive kompletteringslag föreskrivs att om en domare har prövat en fråga om verkställbarhet enligt Bryssel II-förordningen eller 1996 års Haagkonvention, får han eller hon inte delta i prövningen av om beslutet ska verkställas. Prövningen om verkställbarhet respektive verkställighet av ett avgörande om ett barns person aktualiserar vanligtvis olika fråge- ställningar. Prövningen av om det finns något hinder mot verkställbarhet är av processuell natur. Prövningen kan avse t.ex. om det är uppenbart att det utländska avgörandet strider mot grunderna för rättsordningen (fr. ordre public) eller om en dom har meddelats mot en svarande som inte har delgetts stämning i målet. Prövningen av verkställighetsfrågan har ett helt annat fokus med utgångspunkt i vad som är barnets bästa. I de fall då en part kan hysa ett berättigat tvivel om domarens opartiskhet vid prövningen av verkställigheten, utgör de befintliga jävsreglerna – som

Helsingborgs tingsrätt och Östersunds tingsrätt påpekar – ett tillräckligt skydd. Det finns därför inte behov av någon särskild jävsregel för pröv- ningen av en fråga om verkställighet enligt 21 kap. FB. Som Lagrådet erinrar om är det även med en allmän reglering av vikt att jävsfrågan prövas i varje enskilt fall.

6.3.8Säkerhetsåtgärder efter en verkställbarhetsförklaring

Regeringens förslag: En tingsrätts beslut att ett avgörande ska förkla- ras verkställbart ska anses innefatta ett beslut om kvarstad eller någon annan åtgärd som avses i 15 kap. rättegångsbalken.

	Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se betänkan-
	det s. 33 och 222 f.).
	Remissinstanserna: Svea hovrätt och Hovrätten över Skåne och Ble-
94	kinge menar att bestämmelsen bör utformas på ett sådant sätt att det
94

framgår att även hovrättens eller Högsta domstolens bifall till en ansökan ska anses innefatta ett beslut om kvarstad eller någon annan åtgärd som avses i 15 kap. RB.

Skälen för regeringens förslag: För att verkställighet ska kunna ske med stöd av 2000 års Bryssel I-förordning samt Bryssel- och Lugano- konventionerna krävs att avgörandet först förklaras verkställbart. En verkställbarhetsförklaring ger sökanden en rätt att vidta säkerhetsåtgärder (artikel 47.2 i Bryssel I-förordningen och Luganokonventionen samt artikel 39 i Brysselkonventionen). I tidigare lagstiftningsärenden har ansetts att det är lämpligt med en bestämmelse som upplyser om att de säkerhetsåtgärder som kan vidtas i Sverige till följd av ett beslut om verkställbarhetsförklaring är beslut om kvarstad eller någon annan åtgärd som avses i 15 kap. RB, se prop. 2001/02:146 s. 40 f. och propositionen Den europeiska exekutionstiteln för obestridda fordringar (prop. 2005/06:48 s. 35). Regeringen gör ingen annan bedömning nu.

I 2006 års kompletteringslag har den automatiska rätten att vidta säker- hetsåtgärder kopplats till hovrättens verkställbarhetsförklaring i det första steget (8 §). Eftersom motsvarande prövning nu föreslås ske i tingsrätt (se avsnitt 6.3.2), föreslår utredningen att det som föreskrivs i 8 § kom- pletteringslagen om hovrätten i stället ska gälla tingsrätten. Svea hovrätt och Hovrätten över Skåne och Blekinge menar att bestämmelsen bör avse även fall då hovrätten eller Högsta domstolen efter ett överklagande bifaller en ansökan om verkställbarhetsförklaring. Regeringen konsta- terar att utredningens förslag har en motsvarighet inte bara i 2006 års kompletteringslag utan även i kompletteringslagen till underhållsförord- ningen. Den föreslagna bestämmelsen måste ses i ljuset av utformningen av artikel 47 i 2000 års Bryssel I-förordning (jfr artikel 47 i Lugano- konventionen, artikel 39 i Brysselkonventionen och artikel 36 i underhållsförordningen).

Det rättsmedel som står till buds när det gäller tingsrättens beslut i det första steget är en ansökan om ändring. Ett sådant beslut kan alltså inte överklagas. Av artiklarna 47.2 och 47.3 följer att inga andra verkställig- hetsåtgärder än säkerhetsåtgärder får vidtas till dess att fristen för att ansöka om ändring har löpt ut eller, om ändring har sökts inom den tiden, beslut har meddelats med anledning av ansökan. När så har skett, är verkställigheten inte längre begränsad till att endast avse säkerhetsåtgär- der enligt artikeln. Om beslutet med anledning av en ansökan om ändring överklagas är det inte möjligt att enligt artikel 47 begränsa verkställig- heten till att bara avse säkerhetsåtgärder (mål 258-83 Calzaturificio Brennero sas mot Wendel GmbH Schuhproduktion International, ECR 1984 p. 3971). Den nuvarande lagregleringen tar sin utgångspunkt i att när full verkställighet kan begäras av ett avgörande, finns det inte skäl att ha särskilda regler om vad som ska gälla i fråga om säkerhetsåtgärder. Regeringen finner inte skäl att gå ifrån detta ställningstagande vid utformningen av bestämmelsen i den nya kompletteringslagen. I konse- kvens med det ställningstagandet finns det inte skäl att – som Svea hov- rätt och Hovrätten över Skåne och Blekinge framför – föreskriva att ett beslut om verkställbarhetsförklaring i högre rätt ska anses innefatta ett beslut om kvarstad eller någon annan åtgärd som avses i 15 kap. RB. Bestämmelsen i den nya kompletteringslagen bör alltså som sina före-

Prop. 2013/14:219

Prop. 2013/14:219 gångare ta sikte endast på vad som ska gälla i fråga om säkerhetsåtgärder efter det första steget i exekvaturprövningen i tingsrätten.

7Ikraftträdande-

och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Den nya kompletteringslagen och flertalet lagändringar ska träda i kraft den 10 januari 2015. I den nya lagen och flertalet av lagändringarna ska det tas in övergångsbestämmelser som föreskriver att äldre föreskrifter ska gälla för handläggningen i Svea hovrätt och Högsta domstolen av ärenden som har inletts i hovrätten före ikraftträdandet. Särskilda ikraftträdande- och övergångsbestäm- melser behövs i två lagar som påverkas av när 2004 års ändrings- protokoll till Paris- och tilläggskonventionen om skadeståndsansvar på atomenergins område blir tillämpligt i förhållande till Sverige.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Utred- ningens förslag till övergångsbestämmelser innebär att äldre bestäm- melser ska tillämpas på förfaranden som inletts före ikraftträdandet (se betänkandet s. 233 f.).

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna lämnar synpunkter på utredningens förslag.

Skälen för regeringens förslag: 2012 års Bryssel I-förordning trädde i kraft den 10 januari 2013, men tillämpas fullt ut först från och med den 10 januari 2015. Enligt artikel 80 upphäver 2012 års förordning sin före- gångare, dvs. 2000 års förordning. 2012 års förordning innehåller dock övergångsbestämmelser som reglerar förhållandet mellan förordningarna (artikel 66). Innebörden av övergångsbestämmelserna är att 2012 års förordning tillämpas på rättsliga förfaranden som inleds från och med den 10 januari 2015, medan 2000 års förordning även fortsättningsvis ska tillämpas på sådana förfaranden som inleddes före denna dag. Det rätts- liga förfarande som avses med bestämmelserna är förfarandet i sak i ursprungsstaten och inte ett efterföljande förfarande angående erkän- nande eller verkställighet i den anmodade medlemsstaten. Av bestäm- melserna följer alltså att förordningen inte ska tillämpas på rättsliga för- faranden som har inletts i ursprungsmedlemsstaten före den 10 januari 2015. En konsekvens av övergångsbestämmelserna är att 2000 års Brys- sel I-förordning kommer att tillämpas i förhållandevis stor utsträckning under många år framöver.

Eftersom 2012 års Bryssel I-förordning börjar tillämpas den 10 januari 2015, bör den föreslagna kompletteringslagen träda i kraft denna dag. Detsamma bör gälla för de flesta lagändringar som i övrigt föreslås. En särskild situation föreligger dock när det gäller de föreslagna lagänd- ringarna i lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor (av- snitt 2.21). Eftersom denna lag ännu inte har trätt i kraft, krävs inte några ikraftträdandebestämmelser till de lagändringar som nu föreslås, jfr pro-

positionen Internationella namnregler (prop. 1982/83:38 s. 17). Ikraft-

trädandebestämmelsen till denna lag som inte har trätt i kraft omfattar Prop. 2013/14:219 nämligen även dessa lagändringar. Det innebär att ett ikraftträdande

kommer att ske när 2004 års ändringsprotokoll till Paris- och tilläggs- konventionen om skadeståndsansvar på atomenergins område har trätt i kraft i förhållande till Sverige, se propositionen Kärnkraften – ökat ska- deståndsansvar (prop. 2009/10:173 s. 113). När lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor träder i kraft, upphör atomansvarig- hetslagen att gälla. Eftersom även de lagändringar som föreslås i atoman- svarighetslagen (avsnitt 2.6) påverkas av när 2004 års ändringsprotokoll till Paris- och tilläggskonventionen om skadeståndsansvar på atom- energins område träder i kraft i förhållande till Sverige, bör det över- lämnas till regeringen att bestämma när dessa lagändringar ska träda i kraft. Lagändringarna sätts alltså i kraft i anslutning till att konventionen har trätt i kraft.

Det följer av allmänna processrättsliga principer att den nya lagen och lagändringarna blir tillämpliga omedelbart. För att undvika komplika- tioner i pågående ärenden om exekvatur till följd av införandet av änd- rade förfaranderegler, bör det tas in övergångsbestämmelser som före- skriver att äldre föreskrifter ska gälla för handläggningen i Svea hovrätt och Högsta domstolen för ärenden som har inletts i hovrätten före ikraft- trädandet. Även om ansökningar om exekvatur enligt gällande ordning i administrativt hänseende registreras som mål är de, som Lagrådet fram- håller, i processuell mening ärenden (se Fitger m.fl., Rättegångsbalken, suppl. 75, oktober 2013, kommentaren till RP 6 §). I övergångsbestäm- melserna bör de därför betecknas som ärenden. För lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor (avsnitt 2.21) krävs särskilda övergångsbestämmelser som reglerar vad som ska gälla om lagen sätts i kraft före den 10 januari 2015.

8	Konsekvenser av förslagen

Regeringens bedömning: Förslagen kan antas leda till en enklare och
snabbare verkställighet av domar i EU. Enskilda parter kommer vid
verkställighet av domar som är verkställbara enligt 2012 års Bryssel I-
förordning att slippa rättegångskostnader som tidigare uppkom i exe-
kvaturförfarandet.
	Förslagen antas i ett inledningsskede innebära ökade kostnader för
utbildning av domare och andra anställda i domstolarna. På sikt be-
döms förslagen innebära vissa kostnadsbesparingar för domstolarna.
Förslagen bedöms innebära vissa ökade kostnader för Kronofogde-
myndigheten. Kostnadsökningarna ryms inom befintliga anslag.
	Utredningens bedömning överensstämmer delvis med regeringens (se
betänkandet s. 236). Utredningen bedömer att förslagen inledningsvis
kommer att medföra vissa ökade kostnader för det allmänna. Kostnader-
na bör kunna rymmas inom berörda myndigheters befintliga anslags-
ramar. Förslagen bedöms av utredningen inte innebära några kostnads-
ökningar för enskilda och företag.		97

Prop. 2013/14:219

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna instämmer i bedöm- ningen eller har inte någon invändning mot den. Kronofogdemyndigheten anser att förslagen kommer att innebära kostnadsökningar för myndig- heten. Domstolsverket framhåller att bl.a. Nacka tingsrätt kan komma att få en ökad ärendetillströmning, men att konsekvenserna är svåra att för- utse på förhand. Verket är därför av uppfattningen att konsekvenserna av reformen, främst för Nacka tingsrätts del, bör följas upp när reglerna varit i kraft en tid. Nacka tingsrätt bedömer för egen del att förslaget innebär att tingsrätten kommer att pröva flertalet exekvaturärenden och pekar på att viss omfördelning av resurser måste ske. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att ett ökat arbete för hovrätterna kan förutses. Om detta ökade arbete på sikt ryms inom givna anslag återstår, enligt hovrätten, att se. Några remissinstanser – bl.a. Juridiska fakultetsnämn- den vid Uppsala universitet – påpekar att det kommer att krävas utbild- ning av domare och andra tjänstemän i det nya regelverket.

Skälen för regeringens bedömning: Trots att det länge har funnits en inre marknad utan gränser i EU har det varit kostsamt och tidsödande för en part att verkställa en dom i en annan medlemsstat. Avskaffandet av exekvaturförfarandet i 2012 års Bryssel I-förordning innebär att det blir enklare och kommer att gå snabbare att verkställa domar i EU. För en- skilda parter innebär det att de kommer att slippa rättegångskostnader för exekvaturförfarandet. För det allmänna innebär det att avgöranden från andra medlemsstater i EU på sikt inte kommer att behöva handläggas av en exekvaturdomstol, vilket är kostnadsbesparande. Även i övrigt för- väntas 2012 års Bryssel I-förordning innebära en rättssäkrare och effekti- vare handläggning i domstolarna av mål med internationella inslag.

Hovrätten över Skåne och Blekinge ställer frågan om inte den omstän- digheten att det kommer att bli enklare att ansöka om verkställighet av avgöranden kommer att leda till en ärendetillströmning till Kronofogde- myndigheten. Regeringen kan konstatera att det är svårt att göra några säkra prognoser om detta. Någon påtaglig ökning av antalet ärenden bedöms dock inte uppstå. Myndigheten hanterar redan enligt nuvarande ordning verkställighet efter det att en dom i exekvaturförfarandet för- klarats vara verkställbar och den prövning som myndigheten ska göra blir densamma i de fall där avgörandena blir direkt verkställbara. Krono- fogdemyndigheten bedömer för egen del att den nya förordningen kom- mer att innebära en ökad kostnadsbelastning för myndigheten när det gäller delgivning, översättning och framtagande av blanketter. Eftersom underrättelser till gäldenärer enligt 4 kap. 12 § första stycket UB regel- mässigt skickas med lösbrev får det antas att den nya förordningen kom- mer att innebära att vissa kostnader för delgivning som tidigare belastade Svea hovrätt i exekvaturförfarandet kommer att föras över på Krono- fogdemyndigheten vid verkställighet av avgöranden som är verkställbara enligt 2012 års Bryssel I-förordning. Även framtagandet av blanketter kommer att innebära vissa merkostnader för myndigheten. I fråga om kostnader för översättning finns det skäl att framhålla att enligt den an- givna förordningen kan myndigheten begära att sökanden i utsöknings- målet ska tillhandahålla översättningen (artikel 42.4). Denna bestäm- melse kompletterar utsökningsbalkens regler om översättning (2 kap. 8 § andra stycket UB). Trots detta kan i andra situationer vissa merkostnader för översättningar komma att uppstå. Regeringen bedömer dock att de

ekonomiska konsekvenserna av förslagen är begränsade och inte så stora Prop. 2013/14:219 att de bör påverka anslagen.

Förslaget om ett generellt överflyttande av exekvaturärenden från Svea hovrätt till tingsrätt kommer att medföra nya arbetsuppgifter och kostna- der för tingsrätterna. Förslaget innebär också att överprövning av exe- kvaturärendet kan ske i ytterligare en instans. Detta ska dock ställas mot att Svea hovrätt befrias från arbetsuppgifter och kostnader. Denna hovrätt kommer endast att – som framhålls av Hovrätten över Skåne och Blek- inge – tillsammans med övriga hovrätter pröva överklaganden av tings- rätternas beslut. Tyngdpunkten i prövningen kommer att ligga i tingsrätt och det är allmänt sett mindre kostsamt med handläggning i tingsrätt än i hovrätt. I linje med vad bl.a. Försäkringskassan och Juridiska fakultets- nämnden vid Uppsala universitet påpekar, kommer det att krävas inform- ation och utbildning av domare och andra anställda i domstolarna och hos Kronofogdemyndigheten om den nya ordningen. I ett inlednings- skede kommer detta att medföra kostnader. Det finns dock skäl att anta att förordningen i vart fall på sikt kommer att leda till vissa kostnadsbe- sparingar för domstolarna.

9 Författningskommentar

9.1Förslag till lag med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och

om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden

Lagen är ny och ersätter lagen (2006:74) med kompletterande bestäm-
melser om domstols behörighet och om erkännande och internationell
verkställighet av vissa avgöranden (2006 års kompletteringslag). Den
största skillnaden i förhållande till 2006 års kompletteringslag är att det i
den nya lagen finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om
domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på
privaträttens område (2012 års Bryssel I-förordning). En annan skillnad
är att flera kompletterande bestämmelser i lagen får ett nytt innehåll till
följd av att exekvaturförfarandet i första instans flyttas över från Svea
hovrätt till vissa tingsrätter. Det handlar om bestämmelser som komplet-
terar rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om
domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på
privaträttens område (2000 års Bryssel I-förordning), konventionen den
27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av
domar på privaträttens område jämte tillträdeskonventioner (Bryssel-
konventionen) och konventionen den 30 oktober 2007 om domstols be-
hörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens
område (Luganokonventionen). De kompletterande bestämmelserna till
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21
april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda	99
	99

Prop. 2013/14:219 fordringar (förordningen om den europeiska exekutionstiteln) lyfts i sak oförändrade över från 2006 års kompletteringslag.

Inledande bestämmelser Lagens innehåll

1 §

Denna lag innehåller bestämmelser som kompletterar

1.Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (2012 års Bryssel I-förordning),

2.rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (2000 års Bryssel I-förordning),

3.konventionen den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område jämte tillträdeskonventioner (Brysselkonventionen),

4.konventionen den 30 oktober 2007 om domstols behörighet och om er- kännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Lugano- konventionen), och

5.Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar (förordningen om den europeiska exekutionstiteln).

Genom första stycket 1 och 2 kompletterar lagens bestämmelser även avtalet den 19 oktober 2005 mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Danmark om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Danmarksavtalet), eftersom 2012 års Bryssel I- förordning och 2000 års Bryssel I-förordning tillämpas i förhållandet mellan EU och Danmark till följd av detta avtal.

	Paragrafen anger lagens innehåll. Paragrafen motsvarar till stora delar 1 §
	i 2006 års kompletteringslag (jfr prop. 2001/02:146 s. 45, prop.
	2005/06:48 s. 32 f. och prop. 2006/07:106 s. 20 f.). Övervägandena finns
	i avsnitt 6.1.
	Av första stycket framgår att lagen innehåller kompletterande bestäm-
	melser till 2012 och 2000 års Bryssel I-förordningar, Bryssel- och
	Luganokonventionerna och förordningen om den europeiska exekutions-
	titeln. I förhållande till 2006 års kompletteringslag omfattar lagen även
	2012 års Bryssel I-förordning. Hänvisningen till 2007 års Lugano-
	konvention omfattar även situationer där bestämmelserna i numera
	upphävda 1988 års Luganokonvention tillämpas till följd av över-
	gångsbestämmelserna i 2007 års konvention (jfr prop. 2008/09:205 s.
	33).
	Med anledning av Lagrådets synpunkt finns i andra stycket en upplys-
	ning om att lagen även kompletterar Danmarksavtalet eftersom det följer
	av det avtalet att 2012 års Bryssel I-förordning och 2000 års Bryssel I-
	förordning även gäller i förbindelserna mellan EU och Danmark
	(artiklarna 2.1 och 3.6). Med undantag för vissa föreskrifter i artikel 2.2
	om ändring av tillämpningen av 2000 års Bryssel I-förordning innehåller
	avtalet inte några självständiga materiella bestämmelser. I enlighet med
	artikel 3.2 i avtalet har Danmark genom en skrivelse av den 20 december
	2012 meddelat kommissionen sitt beslut att genomföra även 2012 års
100	Bryssel I-förordning. Det innebär att också denna förordning kommer att

tillämpas på förbindelserna mellan EU och Danmark. Eftersom det alltså Prop. 2013/14:219 i förhållande till Danmark är de båda Bryssel I-förordningarna – med de

modifieringar som följer av artikel 2.2 i Danmarksavtalet – som tillämpas blir kompletteringslagen tillämplig genom punkterna 1 och 2.

Reservforum

2 §

Om det finns svensk domsrätt enligt en unionsrättsakt eller ett internationellt instrument som avses i 1 § och någon annan behörig domstol saknas, är Stockholms tingsrätt behörig.

Paragrafen innehåller regler om s.k. reservforum. Paragrafen motsvarar 2 § i 2006 års kompletteringslag (jfr prop. 2001/02:146 s. 45 f., prop. 2005/06:48 s. 33 och prop. 2005/06:200 s. 170). Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

Av paragrafen framgår att Stockholms tingsrätt är behörig domstol när det finns internationell behörighet att ta upp ett mål i Sverige enligt nå- gon av de unionsrättsakter eller internationella instrument som omfattas av lagen, men svenska nationella forumregler inte anvisar någon behörig domstol.

Särskild vägransgrund

3 §

Om en ansökan görs enligt en unionsrättsakt eller ett internationellt instrument som avses i 1 § 1–4 ska ett avgörande som rör ett civilrättsligt anspråk inte erkännas eller verkställas i Sverige, om det har meddelats i en annan stat i ett brottmål som gäller ett inte uppsåtligt brott mot någon som

1.varken har hemvist eller är medborgare i den staten,

2.inte har följt ett föreläggande om personlig inställelse, och

3.inte har haft tillfälle att svara i målet.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om att ett visst slags avgörande inte får erkännas eller verkställas i Sverige med stöd av de unionsrätts- akter och internationella instrument som omfattas av lagen. Paragrafen innehåller kompletterande bestämmelser till artikel 64 i 2012 års Bryssel I-förordning, artikel 61 i 2000 års Bryssel I-förordning respektive 2007 års Luganokonvention och artikel II i protokollet till Brysselkon- ventionen. Dessa bestämmelser ger medlemsstaterna en möjlighet att i vissa fall vägra erkännande och verkställighet av domar som gäller civil- rättsliga anspråk som prövats inom ramen för ett utländskt brottmåls- förfarande avseende brott som inte är uppsåtliga. Sverige har utnyttjat denna möjlighet, vilket kommer till uttryck i paragrafen. Den motsvarar 3 § i 2006 års kompletteringslag (jfr prop. 2001/02:146 s. 46 f. och 2005/06:48 s. 33 f.). Bestämmelsens närmare innebörd behandlas också i prop. 1991/92:128 s. 222 och prop. 1997/98:102 s. 28 och 46. Överväg- andena finns i avsnitt 6.1.

Vid en tillämpning av 2012 års Bryssel I-förordning blir det aktuellt att ta ställning till denna särskilda vägransgrund när någon enligt 4 § an- söker om vägran av erkännande eller verkställighet. Det blir alltså tings-

rätten som i första instans prövar denna vägransgrund.

101

Prop. 2013/14:219

102

Erkännande och verkställighet enligt 2012 års Bryssel I-förordning Förfarande för vägran av erkännande eller verkställighet

4 §

En ansökan enligt 2012 års Bryssel I-förordning om att ett avgörande inte ska erkännas eller verkställas i Sverige görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver.

En ansökan enligt samma förordning om en förklaring att det inte finns grund för att vägra ett erkännande av ett avgörande görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver.

Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol för frågor som rör vägran av erkännande eller verkställighet enligt 2012 års Bryssel I- förordning. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.2.

Paragrafen reglerar vad som gäller såväl för ansökningar om vägran av erkännande eller verkställighet enligt artiklarna 45 och 46 som för an- sökningar om en förklaring att det inte finns någon grund för att vägra ett erkännande enligt artikel 36.2 i förordningen. Paragrafen är även tillämplig när det i samband med en ansökan om vägran av verkställighet framställs ett yrkande om att verkställigheten ska begränsas till säker- hetsåtgärder, att verkställigheten ska göras beroende av ställande av säkerhet eller att verkställigheten helt eller delvis ska skjutas upp. Para- grafen är däremot inte tillämplig om en part i en pågående svensk rätte- gång gör gällande att en utländsk dom som är av betydelse för den svenska domstolens prövning inte ska erkännas här. I ett sådant fall är den svenska domstolen behörig att pröva om ett erkännande ska vägras (artikel 36.3). Det kan t.ex. röra sig om situationer när ett rättsförhållande som har fastställts i en utländsk dom är av prejudiciell betydelse i en rättegång i Sverige. Frågan om erkännande får då hanteras som en fråga i rättegången och avgöras enligt vanliga regler för rättegången.

Av första stycket framgår att en ansökan om vägran av erkännande el- ler verkställighet enligt artiklarna 45 och 46 görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver.

Av andra stycket framgår att en ansökan om en förklaring att det inte finns någon grund för att vägra ett erkännande enligt artikel 36.2 görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver.

Det är alltså regeringen som meddelar föreskrifter om vilka av landets tingsrätter som ska vara behöriga att pröva ansökningar som rör vägran av erkännande och verkställighet.

5 §

Vid handläggning i domstol av ärenden som avses i 4 § tillämpas lagen (1996:242) om domstolsärenden, om inte något annat följer av 2012 års Bryssel I-förordning.

I paragrafen regleras vilka övriga processrättsliga bestämmelser som ska tillämpas i förfaranden angående vägran av erkännande eller verkställig- het enligt 2012 års Bryssel I-förordning. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.4.

Av paragrafen framgår att lagen (1996:242) om domstolsärenden (ärendelagen) är tillämplig på domstolarnas handläggning av ärenden som avser dels ansökningar enligt artiklarna 45 och 46 om vägran av

erkännande eller verkställighet, dels ansökningar om en förklaring enligt Prop. 2013/14:219 artikel 36.2 att det inte finns någon grund för att vägra ett erkännande

enligt förordningen. Ärendelagen innehåller bestämmelser om bl.a. kom- plettering och avvisning av en ofullständig ansökan, rättens sammansätt- ning, kommunicering av handlingar och överklagande. Ärendelagen ska inte tillämpas om något annat följer av 2012 års Bryssel I-förordning. I många fall är det enkelt att bedöma om det föreligger en situation när ärendelagen kompletterar förordningen. Det gäller t.ex. i fråga om tids- frister för överklagande som inte alls regleras i 2012 års Bryssel I-för- ordning. Ett annat exempel är att förordningen inte innehåller några reg- ler om rättegångskostnader. Det innebär att bestämmelserna i 32 § ären- delagen är tillämpliga. I andra fall kan det vara svårare att avgöra om ärendelagen ska tillämpas. En utgångspunkt är att en tillämpning av ärendelagens reglering inte får vara i strid med förordningen och de syf- ten som bär upp denna. Det innebär bl.a. att bestämmelserna i förord- ningen om uppskjutande och vilandeförklaring av handläggningen (se artiklarna 44 och 51) gäller framför bestämmelsen om inhibition i 26 § ärendelagen.

I de fall där förordningen innehåller bestämmelser men där dessa inte kan anses vara uttömmande kompletterar ärendelagen förordningen. Av ärendelagen framgår att beslut får överklagas till hovrätten respektive Högsta domstolen och att prövningstillstånd krävs i båda instanserna (39 och 40 §§ ärendelagen). Dessa regler blir tillämpliga på beslut i sådana förfaranden som avses i 4 §. Ärendelagen innehåller också regler om inom vilken tid och till vilken domstol ett överklagande ska ges in (38 § ärendelagen).

Verkställighet

6 §

Om ett avgörande är verkställbart enligt 2012 års Bryssel I-förordning, verkställs avgörandet enligt utsökningsbalken på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft, om inte något annat följer av förordningen.

Vid verkställighet av ett avgörande som rör en säkerhetsåtgärd tillämpas i stället bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av beslut om kvar- stad eller annan säkerhetsåtgärd.

Paragrafen innehåller kompletterande bestämmelser om vad som gäller för verkställighet av utländska avgöranden enligt 2012 års Bryssel I-för- ordning. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.1.

Av första stycket framgår att utländska avgöranden som är verkställ- bara enligt 2012 års Bryssel I-förordning verkställs enligt utsöknings- balken (UB), om inte något annat följer av förordningen. I artikel 39 regleras när ett utländskt avgörande ska anses vara verkställbart enligt förordningen. Avgörandet verkställs på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft. Detta gäller alltså även om det utländska avgö- randet inte har fått laga kraft. Möjligheterna att begära att verkställigheten ska begränsas till säkerhetsåtgärder, göras beroende av ställande av säker- het eller skjutas upp eller låta handläggningen av målet vila regleras i artiklarna 44 och 51. I denna situation tillämpas alltså förordningens be- stämmelser i stället för utsökningsbalkens.

103

Prop. 2013/14:219 I andra stycket regleras den situationen att det utländska avgörandet innehåller ett beslut om en säkerhetsåtgärd. Med uttrycket säkerhets- åtgärd avses i första hand sådana åtgärder som kan jämställas med åtgär- der enligt 15 kap. RB, dvs. kvarstad, återställande av rubbad besittning och olika andra åtgärder för att säkerställa sökandens rätt. Den utländska säkerhetsåtgärden ska verkställas enligt utsökningsbalken.

Anpassning

7 §

Kronofogdemyndigheten är behörig myndighet att handlägga sådana frågor om anpassning som avses i artikel 54 i 2012 års Bryssel I-förordning. Vid myndighetens handläggning tillämpas utsökningsbalken, om inte något annat följer av förordningen.

Paragrafen innehåller regler om förfarandet för anpassning av utländska verkställighetsåtgärder som inte förekommer i den svenska rättsord- ningen. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.3.

I första meningen anges att det är Kronofogdemyndigheten som hand- lägger frågor om anpassning enligt artikel 54 i 2012 års Bryssel I-förord- ning. Om verkställighet begärs i Sverige av ett avgörande som innehåller en åtgärd eller ett beslut som inte finns i vår rättsordning, ska åtgärden eller beslutet i möjligaste mån anpassas till en åtgärd eller ett beslut som förekommer här. Åtgärden eller beslutet ska ha motsvarande verkan och eftersträva liknande mål och intressen. Anpassningen får inte innebära verkningar som är mer långtgående än dem som föreskrivs i ursprungs- medlemsstatens lagstiftning.

Av andra meningen framgår att Kronofogdemyndigheten vid sin handläggning ska tillämpa utsökningsbalken, om inte något annat följer av 2012 års Bryssel I-förordning. En anpassning kan bara ske till åt- gärder som finns i svensk materiell eller processrättslig lagstiftning.

Anpassningsbeslutet torde oftast fattas i samband med själva beslutet om verkställighet, men kan också fattas i ett tidigare skede. Ett beslut om anpassning kan överklagas enligt 18 kap. UB.

Särskild underrättelse i utsökningsmål

8 §

Om svaranden framför en invändning till Kronofogdemyndigheten som kan antas avse att avgörandet med tillämpning av 2012 års Bryssel I-förordning antingen inte ska verkställas i Sverige eller att verkställigheten ska begränsas till säkerhetsåtgärder, göras beroende av ställande av säkerhet eller skjutas upp, ska Kronofogdemyndigheten utan dröjsmål underrätta honom eller henne om möjligheten enligt förordningen att göra invändningen gällande genom en ansökan till domstol.

Paragrafen innehåller bestämmelser om en särskild underrättelseskyldig- het för Kronofogdemyndigheten i förhållande till svaranden i ett utsök- ningsmål. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.6.

Av paragrafen följer att om svaranden i ett utsökningsmål som hand- läggs hos Kronofogdemyndigheten för fram en vägransgrund enligt ar-

tikel 45 i förordningen, ska Kronofogdemyndigheten ge en underrättelse

104

till honom eller henne. Detsamma gäller om svaranden åberopar en om- Prop. 2013/14:219 ständighet som kan antas avse att verkställigheten enligt artikel 44 i för-

ordningen ska begränsas till säkerhetsåtgärder, göras beroende av stäl- lande av säkerhet eller skjutas upp. Av underrättelsen ska framgå hur svaranden ska gå till väga för att få denna typ av invändning prövad, dvs. göra en ansökan till domstol. Det är angeläget att inte ha ett alltför restriktivt synsätt när det gäller i vilka situationer som en underrättelse ska ges till svaranden. Det bör vara tillräckligt att det kan antas att svaranden för fram en grund som innebär att verkställighet inte ska ske enligt 2012 års Bryssel I-förordning eller att verkställigheten ska begränsas till säkerhetsåtgärder, göras beroende av ställande av säkerhet eller skjutas upp.

Underrättelsen ska ske utan dröjsmål. Det finns inget krav på att under- rättelsen ska delges svaranden. Det är inte heller någon förutsättning att svaranden har fått del av underrättelsen för att Kronofogdemyndigheten ska ta ställning till frågan om verkställighet eller någon annan åtgärd under verkställigheten. Underrättelsen kan sändas med posten eller läm- nas på annat lämpligt sätt. Ett annat lämpligt sätt kan vara ett e-postmed- delande till en e-postadress som uppgetts av svaranden. I vissa fall kan det vara lämpligt att lämna underrättelsen muntligen. Så kan t.ex. vara fallet när ett ställningstagande i verkställighetsfrågan är nära förestående och Kronofogdemyndigheten har tillgång till ett telefonnummer till sva- randen. Det är oavsett hur underrättelsen sker viktigt att informationen lämnas på ett sådant sätt att svaranden kan tillgodogöra sig den.

Erkännande, verkställbarhet och verkställighet enligt 2000 års Bryssel I-förordning, Brysselkonventionen eller Luganokonventionen

Förfarande för erkännande eller verkställbarhet

9 §

En ansökan om att ett avgörande ska erkännas eller förklaras verkställbart i Sverige enligt en unionsrättsakt eller ett internationellt instrument som avses i 1 § 2–4 görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver.

Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol för ansökningar om erkännande eller verkställbarhet enligt 2000 års Bryssel I-förordning, Brysselkonventionen eller Luganokonventionen. Paragrafen motsvaras delvis av 4 § i 2006 års kompletteringslag (jfr framför allt prop. 2001/02:146 s. 47 f.). Övervägandena finns i avsnitten 6.3.1–6.3.3.

Av paragrafen framgår att ansökan ska göras till den tingsrätt som regeringen föreskriver. Det är alltså regeringen som meddelar föreskrifter om vilka av landets tingsrätter som ska vara behöriga att pröva ansök- ningar om erkännande och verkställbarhetsförklaring. De anknytnings- kriterier som ska tillämpas för att bestämma vilken av de utpekade tings- rätterna som är behörig i det enskilda fallet framgår av artikel 39.2 i 2000 års Bryssel I-förordning, artikel 32.2 i Brysselkonventionen respektive artikel 39.2 i Luganokonventionen.

105

Prop. 2013/14:219 10 §

En ansökan om ändring enligt en unionsrättsakt eller ett internationellt instrument som avses i 1 § 2–4 av ett beslut med anledning av en ansökan enligt 9 § görs till den tingsrätt som har meddelat beslutet.

Om en sådan ansökan görs av den som har gjort ansökan enligt 9 §, ska den ha kommit in till tingsrätten inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades.

Paragrafen innehåller kompletterande bestämmelser för det andra steget av exekvaturförfarandet (artikel 43 i 2000 års Bryssel I-förordning, ar- tikel 43 i Luganokonventionen och artiklarna 36 och 37 i Brysselkon- ventionen). Paragrafen har delvis sin motsvarighet i 5 § andra stycket i 2006 års kompletteringslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.3.

Enligt 2000 års Bryssel I-förordning och konventionerna ska den som har ansökt om att ett utländskt avgörande ska erkännas eller förklaras verkställbart underrättas om beslutet i det första steget på det sätt som föreskrivs enligt lagen i den medlemsstat där verkställighet begärs. Detta innebär enligt 29 § ärendelagen (se 11 §) att beslutet sänds till parterna. Något krav på att beslutet delges sökanden finns inte.

Av första stycket framgår att en ansökan om ändring prövas av den tingsrätt som meddelade det ursprungliga beslutet.

I andra stycket finns en bestämmelse om den tid inom vilken den som har ansökt om erkännande eller verkställbarhet men inte fått bifall får ansöka om ändring av beslutet. Den fristen är fyra veckor från den dag då beslutet meddelades. Tingsrätten prövar att ansökningen har kommit in i rätt tid. Av artikel 43.5 i 2000 års Bryssel I-förordning respektive Luganokonventionen samt artikel 36 i Brysselkonventionen framgår vilka tidsfrister som sökandens motpart måste hålla sig till när en an- sökan om erkännande eller verkställbarhet har bifallits.

11 §

Vid handläggning i domstol av ärenden som avses i 9 och 10 §§ tillämpas i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden, om inte något annat följer av unionsrättsakten eller det internationella instrumentet.

I paragrafen regleras vilka övriga processrättsliga bestämmelser som ska tillämpas i ärenden om erkännande eller verkställbarhetsförklaring enligt 2000 års Bryssel I-förordning, Brysselkonventionen eller Luganokonven- tionen. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.5.

Av paragrafen framgår att ärendelagen är tillämplig på domstolarnas handläggning av ärenden om erkännande eller verkställbarhetsförklaring enligt 2000 års Bryssel I-förordning, Brysselkonventionen eller Lugano- konventionen. En förutsättning för att tillämpa ärendelagen är att inte något annat följer av den unionsrättsakt eller det internationella instrument som tillämpas. Särskilt det första steget av exekvatur- prövningen regleras i stor utsträckning där. Ärendelagen innehåller dock regler om bl.a. domstolarnas sammansättning, brister i en inledande skrivelse och handläggningen i allmänhet som blir tillämpliga redan i detta steg. När det gäller det andra steget av exekvaturprövningen finns färre regler i unionsrättsakterna och de internationella instrumenten. Vid den prövningen blir alltså ärendelagens regler tillämpliga i större

utsträckning.

106

Hänvisningen till ärendelagen innebär bl.a. att ett beslut kan överklagas	Prop. 2013/14:219
till hovrätt och Högsta domstolen och att prövningstillstånd krävs i båda
instanserna (39 och 40 §§ ärendelagen). Ärendelagen innehåller också
regler om inom vilken tid och till vilken domstol ett överklagande ska
ges in (38 § ärendelagen). (Jfr dock fristerna för en ansökan om ändring
enligt 10 § och artikel 43.5 i 2000 års Bryssel I-förordning respektive
Luganokonventionen samt artikel 36 i Brysselkonventionen.)
Verkställighet
12 §
Om ett avgörande förklaras verkställbart enligt en unionsrättsakt eller ett
internationellt instrument som avses i 1 § 2–4, verkställs avgörandet enligt
utsökningsbalken på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft, om
inte något annat följer av unionsrättsakten eller det internationella instrumentet.
Vid verkställighet av ett avgörande som rör en säkerhetsåtgärd tillämpas i
stället bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av beslut om
kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd.
Paragrafen innehåller kompletterande bestämmelser om vad som gäller
för verkställighet av utländska avgöranden som förklarats verkställbara
enligt 2000 års Bryssel I-förordning, Brysselkonventionen eller Lugano-
konventionen. Paragrafen motsvarar 7 § i 2006 års kompletteringslag (jfr
prop. 2001/02:146 s. 49 f. och prop. 2005/06:48 s. 34 f.). Övervägandena
finns i avsnitt 6.1.
13 §
Om tingsrätten bifaller en ansökan enligt 9 § om att ett avgörande ska förklaras
verkställbart, ska tingsrättens beslut anses innefatta ett beslut om kvarstad eller
någon annan åtgärd som avses i 15 kap. rättegångsbalken.
I paragrafen anges en konsekvens av att en tingsrätt i exekvaturförfaran-
dets första steg har förklarat ett beslut verkställbart, nämligen att beslutet
innefattar kvarstad och andra åtgärder som avses i 15 kap. RB. Paragra-
fen, som kompletterar artikel 47.2 i 2000 års Bryssel I-förordning och
Luganokonventionen samt artikel 39 i Brysselkonventionen, motsvarar
8 § i 2006 års kompletteringslag (jfr prop. 2001/02:146 s. 50 f. och prop.
2005/06:48 s. 35). Övervägandena finns i avsnitt 6.3.8.
Erkännande och verkställighet enligt förordningen om den
europeiska exekutionstiteln
Rättelse av intyg
14 §
Om ett intyg om en europeisk exekutionstitel på grund av ett skrivfel eller
liknande inte stämmer överens med den bakomliggande domen eller officiella
handlingen eller det bakomliggande utslaget, ska intyget rättas av den domstol
eller myndighet som har utfärdat intyget.
Ett beslut i fråga om rättelse får inte överklagas.
Paragrafen innehåller bestämmelser om rättelse av ett intyg om en euro-
peisk exekutionstitel. Paragrafen motsvarar 9 § i 2006 års komplette-
ringslag (jfr prop. 2005/06:48 s. 35 f.). Övervägandena finns i avsnitt 6.1.	107

9.2 Förslag till lag om ändring i lagen Prop. 2013/14:219 (1904:26 s. 1) om vissa internationella

rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

3 kap. 8 §

En ansökan av en make om att ett utländskt beslut om upplösning av äktenskap ska gälla eller inte gälla i Sverige görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver. Innan tingsrätten prövar frågan ska den andra maken ges tillfälle att yttra sig över ansökan, om det kan ske.

Ett beslut som inte innebär att det utländska beslutet ska gälla hindrar inte att frågan prövas på nytt.

Vid handläggning i domstol av ett ärende som avses i första stycket tillämpas i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Paragrafen innehåller regler för prövningen av om ett utländskt beslut om upplösning av äktenskap ska gälla eller inte gälla i Sverige. Övervägan- dena finns i avsnitten 6.3.1 och 6.3.2.

Ändringen i den första meningen i första stycket innebär att en ansökan om att ett utländskt beslut om upplösning av äktenskap ska gälla eller inte gälla inte längre ska göras till Svea hovrätt utan till en tingsrätt. An- sökan görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver. Det är alltså regeringen som meddelar föreskrifter om vilka av landets tingsrätter som ska vara behöriga att pröva en ansökan. Ändringen i den andra meningen är en anpassning till att det är tingsrätt som är behörig att pröva en an- sökan.

Av tredje stycket, som är nytt, framgår att i övrigt ska ärendelagen tillämpas vid domstolarnas handläggning av ärenden enligt denna para- graf. Ärendelagen innehåller bestämmelser om bl.a. avvisning av en ofullständig ansökan, rättens sammansättning och överklagande.

Övriga ändringar i paragrafen är endast redaktionella eller språkliga.

9.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1936:79) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz

8 §

En dom eller en förlikning som enligt 1–5 §§ gäller i Sverige ska, efter en ansökan av en part, förklaras verkställbar.

Paragrafen anger förutsättningarna för att förklara en dom eller en förlik- ning verkställbar i Sverige.

Paragrafen ändras endast språkligt.

9 §

En ansökan om att en dom eller en förlikning ska förklaras verkställbar görs till
den tingsrätt som regeringen föreskriver.
Sökanden ska tillsammans med ansökan ge in
1. domen i original eller en kopia av domen som har bestyrkts av den aktuella
myndigheten,	109
	109

Prop. 2013/14:219

110

2. bevis om att domen har fått laga kraft,

3.domstols protokoll eller någon annan handling som visar att villkoren i 5 § första stycket är uppfyllda, och

4.om ansökan avser en tredskodom, handlingar i original eller i bestyrkt kopia som visar att en part som uteblivit har fått del av stämningen i tid antingen personligen eller genom ett ombud med fullmakt, eller, i fall som avses i 5 § första stycket 7, att han eller hon fått del av stämningen på det sätt som föreskrivs där.

Om ansökan avser en förlikning, ska sökanden tillsammans med ansökan ge in en kopia av ett protokoll som bestyrkts av en behörig myndighet samt bevis om att förlikningen har stadfästs av en domstol och kan verkställas i Schweiz.

Handlingarna ska vara försedda med bevis om utfärdarens behörighet som meddelats av schweiziska förbundskansliet. En översättning av handlingarna till svenska ska även ges in. Översättningen ska vara bestyrkt av en svensk diplo- matisk eller konsulär tjänsteman som är anställd i Schweiz eller av en schweizisk diplomatisk eller konsulär tjänsteman som är anställd i Sverige eller av en svensk notarius publicus.

Paragrafen reglerar vilken domstol som prövar en ansökan om verkställ- barhetsförklaring och vilka handlingar som ska ges in tillsammans med en ansökan om verkställbarhetsförklaring. Övervägandena finns i av- snitten 6.3.1 och 6.3.2.

Ändringen i första stycket innebär att en ansökan om att en dom eller förlikning ska förklaras verkställbar inte längre ska göras till Svea hov- rätt utan till en tingsrätt. Ansökan görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver. Det är alltså regeringen som meddelar föreskrifter om vilka av landets tingsrätter som ska vara behöriga att pröva ansökningar om verkställbarhetsförklaring.

Övriga ändringar i paragrafen är endast redaktionella eller språkliga.

10 §

Om en dom eller förlikning förklaras verkställbar, verkställs domen eller förlikningen på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft. En före- skrift om tvångsmedel i domen eller förlikningen ska dock inte tillämpas.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vad som gäller för verkställighet av domar eller förlikningar.

Bestämmelserna i paragrafen motsvarar med språkliga ändringar hit- tills gällande 11 § första meningen första ledet och andra meningen.

Den hittills gällande bestämmelsen i 10 § om domstolens skyldighet att kommunicera en ansökan innan ärendet avgörs tas bort. Bestämmelser om kommunicering av handlingar finns i 15 § ärendelagen (se 11 §).

11 §

Vid handläggning i domstol av ett ärende om verkställbarhetsförklaring tillämpas i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Paragrafen reglerar vilka processrättsliga bestämmelser som i övrigt ska tillämpas i ärenden om verkställbarhetsförklaring. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.5.

Av paragrafen, som får ett nytt innehåll, framgår att ärendelagen ska tillämpas vid domstolarnas handläggning av ärenden om verkställbar- hetsförklaring av en dom eller en förlikning. Ärendelagen innehåller

Prop. 2013/14:219

9.5Förslag till lag om ändring i lagen (1965:723) om erkännande och verkställighet av vissa utländska domar och beslut angående underhåll till barn

5 §

Ett avgörande som enligt 1–4 §§ gäller i Sverige ska efter en ansökan förklaras verkställbart.

I paragrafen anges att avgöranden som gäller i Sverige efter en ansökan kan förklaras verkställbara här.

I paragrafen görs endast språkliga ändringar.

6 §

Även en dom om underhåll till barn som får verkställas i den stat där domen meddelats trots att den inte fått laga kraft ska efter en ansökan förklaras verkställbar under förutsättning att domen meddelats i en stat som avses i 1 § och att en dom av detta slag hade kunnat meddelas av en svensk domstol i ett motsvarande fall. Detsamma gäller i fråga om en domstols beslut om underhåll till barn som meddelats för tiden till dess frågan avgjorts genom en dom eller ett beslut som har fått laga kraft. Om avgörandet enligt 3 eller 4 § inte skulle gälla i

Sverige, får det inte förklaras verkställbart.

I paragrafen anges förutsättningarna för att förklara bl.a. ett utländskt avgörande som inte fått laga kraft verkställbart i Sverige.

I paragrafen görs endast språkliga ändringar.

7 §

En ansökan om att ett avgörande ska förklaras verkställbart görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver.

Sökanden ska tillsammans med ansökan ge in

1. avgörandet i original eller en kopia av avgörandet som har bestyrkts av en myndighet,

2.bevis om att avgörandet får verkställas i den stat där det har meddelats,

3.om den som har ålagts underhållsskyldighet har uteblivit eller annars inte besvarat ett krav på underhåll, stämningsansökan eller motsvarande handling i bestyrkt kopia och bevis om att ansökan eller handlingen har delgetts före avgörandet, och

4.en bestyrkt översättning till svenska av handlingarna i ärendet.

	Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol för en ansökan
	om verkställbarhetsförklaring av ett utländskt avgörande och vilka hand-
	lingar som ska ges in tillsammans med en ansökan om verkställbarhets-
	förklaring. Övervägandena finns i avsnitten 6.3.1 och 6.3.2.
	Ändringen i första stycket innebär att en ansökan om att ett utländskt
	avgörande ska förklaras verkställbart inte längre ska göras till Svea hov-
	rätt utan till en tingsrätt. Ansökan görs till den tingsrätt som regeringen
112	föreskriver. Det är alltså regeringen som meddelar föreskrifter om vilka
112

av landets tingsrätter som ska vara behöriga att pröva ansökningar om Prop. 2013/14:219 verkställbarhetsförklaring.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga eller redaktionella.

8 §

Om ett avgörande förklaras verkställbart, verkställs avgörandet på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft. En föreskrift om tvångsmedel i av- görandet ska dock inte tillämpas.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vad som efter en verkställbar- hetsförklaring gäller för verkställighet av utländska domar och beslut angående underhåll till barn.

Bestämmelsen i paragrafen motsvarar med språkliga ändringar hittills gällande 9 § första meningen första ledet och andra meningen.

Bestämmelsen i hittills gällande 8 § om kommuniceringsskyldighet tas bort. Bestämmelser om kommunicering av handlingar finns i 15 § ären- delagen (se 9 §).

9 §

Vid handläggning i domstol av ett ärende om verkställbarhetsförklaring tilläm- pas i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Paragrafen reglerar vilka processrättsliga bestämmelser som i övrigt ska tillämpas i ärenden om verkställbarhetsförklaring. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.5.

Av paragrafen, som får ett nytt innehåll, framgår att ärendelagen är tillämplig vid domstolarnas handläggning av ärenden om verkställ- barhetsförklaring. Ärendelagen innehåller bestämmelser om bl.a. avvis- ning av en ofullständig ansökan, rättens sammansättning, kommunicering av handlingar, inhibition och överklagande.

Bestämmelserna i hittills gällande 9 § flyttas till 8 §, med undantag för bestämmelsen i första meningen andra ledet om inhibition som tas bort. En bestämmelse om inhibition finns i 26 § andra stycket ärendelagen.

9.6Förslag till lag om ändring

i atomansvarighetslagen (1968:45)

38 §

Om en dom i ett mål om ersättning för en atomskada har meddelats i en annan konventionsstat och om domstolarna i den staten enligt Pariskonventionen är behöriga att pröva den tvist som domen gäller, ska domen, när den har fått laga kraft och kan verkställas i den stat där den meddelats, efter en ansökan verkställas i Sverige utan att en ny prövning sker av den sak som avgjorts genom domen. Det finns dock inte någon skyldighet att verkställa en utländsk dom, om det ansvarighetsbelopp som gäller för atomanläggningens innehavare därigenom skulle överskridas.

En ansökan om verkställighet görs till den tingsrätt som regeringen före- skriver. Sökanden ska tillsammans med ansökan ge in

1. domen i original eller i kopia som bestyrkts av en myndighet, och

113

Prop. 2013/14:219 2. en förklaring av en behörig myndighet i den stat där domen meddelats, att domen avser ersättning enligt Pariskonventionen samt att den har fått laga kraft och kan verkställas i den staten.

Handlingarna ska vara försedda med bevis om utfärdarens behörighet. Beviset ska vara utställt av en svensk beskickning eller konsul eller av chefen för justitieförvaltningen i den stat där domen meddelats. Om en handling i ärendet inte är skriven på svenska, danska eller norska, ska en översättning till svenska ges in tillsammans med handlingen. Översättningen ska vara bestyrkt av en diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller av en svensk notarius publicus.

Om en ansökan om verkställighet bifalls, verkställs domen på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft.

Vid handläggning i domstol av ett ärende om verkställighet tillämpas i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Paragrafen innehåller bestämmelser om handläggningen av en ansökan om exekvatur. Övervägandena finns i avsnitten 6.3.1 och 6.3.2.

Atomansvarighetslagen ska upphävas och ersättas av lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor. Lagändringarna har dock ännu inte trätt i kraft utan träder i kraft den dag regeringen bestäm- mer (se prop. 2009/10:173 s. 114).

Ändringen i andra stycket innebär att en ansökan om exekvatur inte längre ska göras till Svea hovrätt utan till en tingsrätt. Ansökan görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver. Det är alltså regeringen som meddelar föreskrifter om vilka av landets tingsrätter som ska vara behö- riga att pröva ansökningar om exekvatur.

Fjärde stycket motsvarar hittills gällande femte stycket första ledet. Av femte stycket, som får ett nytt innehåll, framgår att i övrigt ska

ärendelagen tillämpas vid domstolarnas handläggning av ärenden om exekvatur. Ärendelagen innehåller bestämmelser om bl.a. avvisning av en ofullständig ansökan, rättens sammansättning, kommunicering av handlingar, inhibition och överklagande.

Bestämmelserna i hittills gällande fjärde stycket om kommunicerings- skyldighet och femte stycket andra ledet om inhibition tas bort. Mot- svarande bestämmelser finns 15 § och 26 § andra stycket ärendelagen.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

9.7Förslag till lag om ändring i lagen (1969:12) med anledning av Sveriges tillträde till kon- ventionen den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg

7 §

En ansökan om att en utländsk dom som enligt artikel 31 tredje och fjärde styckena kan verkställas i Sverige ska förklaras verkställbar görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver. Sökanden ska tillsammans med ansökan ge in

1.domen i original eller i kopia som bestyrkts av en myndighet, och

114

De handlingar som avses i första stycket ska vara försedda med ett bevis om Prop. 2013/14:219 utfärdarens behörighet. Beviset ska vara utställt av en svensk beskickning eller

konsul eller av chefen för justitieförvaltningen i den stat där domen meddelats. Om en handling i ärendet inte är skriven på svenska, danska eller norska, ska även en översättning av handlingen till svenska ges in. Översättningen ska vara be- styrkt av en diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller av en svensk notarius publicus.

Om en dom förklaras verkställbar, verkställs domen på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft.

Vid handläggning i domstol av ett ärende om verkställbarhetsförklaring tillämpas i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Paragrafen innehåller bestämmelser om handläggningen av en ansökan om verkställbarhetsförklaring av en utländsk dom och om verkan av en sådan förklaring. Övervägandena finns i avsnitten 6.3.1 och 6.3.2.

Ändringen i första stycket innebär att en ansökan om att ett utländskt avgörande ska förklaras verkställbart inte längre ska göras till Svea hov- rätt utan till en tingsrätt. Ansökan görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver. Det är alltså regeringen som meddelar föreskrifter om vilka av landets tingsrätter som ska vara behöriga att pröva ansökningar om verkställbarhetsförklaring.

Bestämmelsen i tredje stycket om verkan av en verkställbarhetsförkla- ring motsvarar i sak hittills gällande fjärde stycket första ledet.

Av fjärde stycket, som får ett nytt innehåll, framgår att i övrigt ska ärendelagen tillämpas vid domstolarnas handläggning av ärenden om verkställbarhetsförklaring. Ärendelagen innehåller bestämmelser om bl.a. avvisning av en ofullständig ansökan, rättens sammansättning, kommu- nicering av handlingar, inhibition och överklagande.

Bestämmelserna i hittills gällande tredje stycket om kommunicerings- skyldighet och fjärde stycket andra ledet om inhibition tas bort. Motsva- rande bestämmelser finns 15 § och 26 § andra stycket ärendelagen.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga eller redaktionella.

9.8Förslag till lag om ändring i sjömanslagen (1973:282)

14 §

En tvist om en sjömans anställningsförhållande får inte dras inför en utländsk myndighet.

Första stycket gäller inte om något annat följer av de unionsrättsakter och internationella instrument som anges i 1 § 1–4 lagen (2014:000) med komplet- terande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden.

Paragrafen innehåller ett förbud mot att vända sig till en utländsk myndighet med en tvist om en sjömans anställningsförhållande.

Ändringen i andra stycket innebär att hänvisningen till 2006 års kom- pletteringslag ersätts med en hänvisning till 2014 års kompletteringslag. Vidare anpassas terminologin till Lissabonfördraget.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

115

Prop. 2013/14:219

116

9.9Förslag till lag om ändring i lagen (1976:108) om erkännande och verkställighet av utländskt avgörande angående underhållsskyldighet

9 §

En ansökan om att ett avgörande ska förklaras verkställbart görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver.

Sökanden ska tillsammans med ansökan ge in

1.exekutionstiteln i original eller i kopia som har bestyrkts av en myndighet,

2.bevis om att exekutionstiteln får verkställas i den stat där den har upprättats,

3.om ansökan avser en dom eller ett beslut om underhållsskyldighet som har meddelats mot någon som har uteblivit, en handling i original eller i bestyrkt kopia som utvisar att stämning med underrättelse, som avses i 4 § andra stycket, har delgetts i den ordning som gäller enligt lagen i den stat där domen eller beslutet har meddelats,

4.om sökanden är ett offentligt organ, behövliga handlingar om organets behörighet att begära verkställighet,

5.en bestyrkt översättning av handlingarna till svenska, såvida inte tingsrätten anser att det inte behövs.

Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol för en ansökan om verkställbarhetsförklaring av ett utländskt avgörande och vilka hand- lingar som ska ges in tillsammans med en sådan ansökan. Övervägan- dena finns i avsnitten 6.3.1 och 6.3.2.

De hittills gällande bestämmelserna i tredje stycket om komplettering av en ofullständig ansökan tas bort. Motsvarande bestämmelser finns i

9§ ärendelagen (se 11 §).

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

10§

Paragrafen innehåller bestämmelser om vad som efter en verkställbar- hetsförklaring gäller för verkställighet av utländska avgöranden angående underhållsskyldighet.

Bestämmelsen i paragrafen motsvarar med språkliga ändringar 11 § första meningen första ledet och andra meningen.

Bestämmelsen i hittills gällande 10 § om kommuniceringsskyldighet tas bort. Bestämmelser om kommunicering av handlingar finns i 15 § ärendelagen (se 11 §).

11 §

Vid handläggning i domstol av ett ärende om verkställbarhetsförklaring tillämpas i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Prop. 2013/14:219

Paragrafen reglerar vilka processrättsliga bestämmelser som i övrigt ska tillämpas i ärenden om verkställbarhetsförklaring. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.5.

Av paragrafen, som får ett nytt innehåll, framgår att ärendelagen är tillämplig på domstolarnas handläggning av ärenden om verkställbarhets- förklaring. Ärendelagen innehåller bestämmelser om bl.a. avvisning av en ofullständig ansökan, rättens sammansättning, kommunicering av handlingar, inhibition och överklagande.

De hittills gällande bestämmelserna i 11 § flyttas till 10 §, med undan- tag för bestämmelsen i första meningen andra ledet om inhibition som tas bort. En bestämmelse om inhibition finns i 26 § andra stycket ärende- lagen.

9.10Förslag till lag om ändring i lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område

7 §

Denna lag tillämpas inte om något annat följer av de unionsrättsakter och internationella instrument som omfattas av lagen (2014:000) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden, eller av särskilda bestämmelser om erkännande och verkställighet av avgöranden och förlikningar på särskilda rätts- områden.

Lagen tillämpas inte heller i fråga om

1.dom eller förlikning i mål om boskillnad, legal separation, äkten- skapsskillnad, återgång av äktenskap, antagande av adoptivbarn eller adoptivförhållandes hävande, omyndighetsförklaring eller dess hävande eller i mål angående bodelning eller skadestånd med anledning av legal separation, äktenskapsskillnad eller återgång av äktenskap, om det inte är fråga om verkställighet av en dom som ska gälla i Sverige enligt 22 § förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption eller förmynderskap,

2.dom eller förlikning som rör vårdnad om eller rätt till umgänge med barn eller överlämnande av barn i annat fall, om det inte är fråga om verkställighet enligt 6 §,

3.dom eller förlikning som rör familjerättslig underhållsskyldighet,

4.dom eller förlikning som rör faderskapet till barn,

5.dom eller förlikning som rör rätt på grund av arv eller testamente, efterlevande makes rätt, boutredning eller skifte med anledning av dödsfall eller ansvar för den dödes skulder, om inte den avlidne var medborgare i Danmark, Finland, Island, Norge eller Sverige och hade hemvist i någon av dessa stater,

6.dom eller förlikning som rör

a)en gäldenärs försättande i konkurs,

b)inledande av en förhandling om offentligt ackord utan konkurs,

c)andra frågor som beror av en konkursdomares eller konkursdomstols prövning, eller

d)en rättshandlings eller någon annan åtgärds ogiltighet eller återgång på

grund av konkurs eller förhandling om offentligt ackord utan konkurs i något av
de nordiska länderna, om det framgår av konkursbeslutet eller beslutet om
offentlig ackordsförhandling att gäldenären inte hade hemvist i något av de nor-
diska länderna, eller	117

Prop. 2013/14:219 7. dom eller förlikning i mål som ska tas upp omedelbart av särskild domstol för handläggning av tvister som rör kollektivavtal.

Paragrafen anger undantag från lagens tillämpningsområde.

Ändringen i första stycket innebär att hänvisningen till 2006 års kom- pletteringslag ersätts med en hänvisning till 2014 års kompletteringslag.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

9.11Förslag till lag om ändring i lagen (1983:368) om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område

1 §

Denna lag är tillämplig på domar på privaträttens område som har meddelats i Österrike. Lagen tillämpas på sådana domar även om de har meddelats i ett straffrättsligt förfarande. Lagen tillämpas inte om något annat följer av de unionsrättsakter och internationella instrument som omfattas av lagen (2014:000) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden.

Paragrafen reglerar lagens tillämpningsområde.

Ändringen i paragrafen innebär att hänvisningen till 2006 års kom- pletteringslag ersätts med en hänvisning till 2014 års kompletteringslag.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

12 §

En österrikisk dom som ska erkännas i Sverige och som får verkställas i Österrike ska efter en ansökan förklaras verkställbar.

Paragrafen anger förutsättningarna för att förklara att en österrikisk dom ska vara verkställbar i Sverige.

I paragrafen görs endast språkliga ändringar.

13 §

En ansökan om verkställbarhetsförklaring görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om behörig domstol för en an- sökan om en verkställbarhetsförklaring av en österrikisk dom. Övervä- gandena finns i avsnitten 6.3.1 och 6.3.2.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

118

14 §

Sökanden ska tillsammans med ansökan ge in domen i original eller en kopia av domen som bestyrkts av en behörig myndighet samt bevis om att domen har fått laga kraft och får verkställas i Österrike.

Tingsrätten får förelägga sökanden att ge in de ytterligare handlingar som behövs för tingsrättens prövning av ansökan.

De handlingar som ska ges in tillsammans med ansökan ska vara skrivna på svenska eller åtföljas av en översättning till svenska. Riktigheten av översättningen ska vara bestyrkt av en person som är behörig att i Sverige eller Österrike bestyrka en sådan översättning. Tingsrätten får medge undantag från kravet på översättning.

Paragrafen föreskriver vilka handlingar som ska ges in tillsammans med en ansökan om en verkställbarhetsförklaring.

Ändringarna i paragrafen är en anpassning till att det är tingsrätten som är behörig domstol för en ansökan om verkställbarhetsförklaring.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

16 §

Om en dom förklaras verkställbar, verkställs domen på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft. En föreskrift om tvångsmedel i domen ska dock inte tillämpas.

Paragrafen innehåller regler om verkan av ett beslut om verkställbarhets- förklaring.

Ändringen i paragrafen innebär att den hittills gällande bestämmelsen i första meningen andra ledet om inhibition tas bort. En bestämmelse om inhibition finns i 26 § andra stycket ärendelagen (se 16 a §).

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

16 a §

Vid handläggning i domstol av ett ärende om verkställbarhetsförklaring tillämpas i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Paragrafen, som är ny, reglerar vilka processrättsliga bestämmelser som i övrigt ska tillämpas i ärenden om verkställbarhetsförklaring. Övervägan- dena finns i avsnitt 6.3.5.

Av paragrafen framgår att ärendelagen är tillämplig vid domstolarnas handläggning av ärenden om verkställbarhetsförklaring. Ärendelagen innehåller bestämmelser om bl.a. avvisning av en ofullständig ansökan, rättens sammansättning, kommunicering av handlingar, inhibition och överklagande.

17 §

En förlikning som har träffats inför en österrikisk domstol i en privaträttslig fråga som omfattas av denna lag ska efter en ansökan förklaras verkställbar, om

1.förlikningen får verkställas i Österrike och

2.det inte finns sådana omständigheter som avses i 6 § 1, 2 eller 3.

För handläggningen av frågor om verkställbarhet av förlikningar tillämpas12– 16 a §§.

Prop. 2013/14:219

119

Prop. 2013/14:219 I paragrafen finns bestämmelser om verkställbarhet av förlikningar som träffats inför en österrikisk domstol.

Ändringen i andra stycket innebär att paragrafen hänvisar även till den nya 16 a §. Hänvisningen innebär att ärendelagen är tillämplig även vid domstolarnas handläggning av ärenden om verkställbarhet av österrikiska förlikningar.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

18 §

Om en säkerhetsåtgärd enligt 15 kap. rättegångsbalken har beviljats, ska vid tillämpning av 15 kap. 7 § samma balk en talan som väcks vid en österrikisk domstol jämställas med en talan som väcks vid en svensk domstol, om den öster- rikiska rättegången kan leda till en dom som enligt denna lag kan verkställas här. Det förhållandet att en sådan rättegång redan pågår eller att saken har avgjorts genom en dom som ännu inte har fått laga kraft hindrar inte att en säkerhets- åtgärd beviljas.

Ett beslut om en säkerhetsåtgärd förfaller en månad efter det att domen i den österrikiska rättegången har fått laga kraft, om inte en ansökan om att domen ska förklaras verkställbar i Sverige har gjorts dessförinnan. Om en ansökan om verkställbarhetsförklaring har gjorts inom denna tid, ska beslutet gälla till dess ansökan prövas, om inte tingsrätten bestämmer något annat. Om det inte finns något beslut om en säkerhetsåtgärd när ansökan görs, får tingsrätten på yrkande besluta om en sådan åtgärd i avvaktan på att ansökan prövas.

Paragrafen reglerar möjligheterna för en part att få ett anspråk som fram- ställts i en österrikisk rättegång säkerställt i Sverige genom kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd.

Ändringarna i paragrafen är en anpassning till att det är tingsrätten som är behörig domstol för ansökningar om verkställbarhet enligt lagen.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

9.12Förslag till lag om ändring i lagen (1983:1015) med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 6 april 1974 om en uppförandekod för linjekonferenser

12 §

En ansökan om att en rekommendation ska förklaras verkställbar görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver. Rekommendationen ska ges in i original eller i bestyrkt kopia. Om en handling i ärendet inte är skriven på svenska, danska eller norska, ska även en bestyrkt översättning till svenska av handlingen ges in.

Om en rekommendation förklaras verkställbar, verkställs rekommendationen på samma sätt som en dom som har fått laga kraft.

Vid handläggning i domstol av ett ärende om verkställbarhetsförklaring tilläm- pas i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Paragrafen innehåller bestämmelser om handläggningen av en ansökan om verkställbarhetsförklaring av en rekommendation efter en inter- nationell förlikning och om verkan av en sådan förklaring. Övervägan- dena finns i avsnitten 6.3.1 och 6.3.2.

120

Ändringen i första stycket innebär att en ansökan om att en rekommen- Prop. 2013/14:219 dation ska förklaras verkställbar inte längre ska göras till Svea hovrätt

utan till en tingsrätt. Ansökan görs till den tingsrätt som regeringen före- skriver. Det är alltså regeringen som meddelar föreskrifter om vilka av landets tingsrätter som ska vara behöriga att pröva ansökningar om verk- ställbarhetsförklaring.

Bestämmelsen i andra stycket motsvarar hittills gällande tredje stycket första ledet.

Av tredje stycket framgår att i övrigt ska ärendelagen tillämpas vid domstolarnas handläggning av ärenden om verkställbarhetsförklaring. Ärendelagen innehåller bestämmelser om bl.a. avvisning av en ofull- ständig ansökan, rättens sammansättning, kommunicering av handlingar, inhibition och överklagande.

Den hittills gällande bestämmelsen i andra stycket om kommuni- ceringsskyldighet tas bort liksom bestämmelsen om inhibition i hittills gällande tredje stycket andra ledet. Bestämmelser om kommunicering av handlingar respektive inhibition finns i 15 och 26 §§ ärendelagen.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

9.13Förslag till lag om ändring i lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik

5 §

En ansökan om att en utländsk dom ska förklaras verkställbar görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver.

Sökanden ska tillsammans med ansökan ge in

1.exekutionstiteln i original eller i kopia som har bestyrkts av en behörig myndighet, och

Tingsrätten får förelägga sökanden att ge in de ytterligare handlingar som behövs för tingsrättens prövning av saken. Om det finns anledning till det, får tingsrätten kräva att de handlingar som har getts in tillsammans med ansökan ska förses med bevis om utfärdarens behörighet. Beviset ska vara utställt av en svensk beskickning eller konsul eller av chefen för justitieförvaltningen i den stat där exekutionstiteln har upprättats.

Om en handling i ärendet inte är skriven på svenska, danska eller norska, ska även en bestyrkt översättning till svenska av handlingen ges in. Tingsrätten får medge undantag från kravet på översättning.

Paragrafen innehåller bestämmelser om handläggningen av en ansökan om verkställbarhetsförklaring av en utländsk dom. Övervägandena finns i avsnitten 6.3.1 och 6.3.2.

Ändringen i första stycket innebär att en ansökan om att en utländsk dom ska förklaras verkställbar inte längre ska göras till Svea hovrätt utan till en tingsrätt. Ansökan görs till den tingsrätt som regeringen föreskri- ver. Det är alltså regeringen som meddelar föreskrifter om vilka av lan- dets tingsrätter som ska vara behöriga att pröva ansökningar om verk-

ställbarhetsförklaring.

121

Prop. 2013/14:219 Ändringarna i tredje och fjärde styckena är en anpassning till att det är tingsrätten som är behörig domstol för en ansökan om verkställbarhets- förklaring.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

6 §

Om en dom förklaras verkställbar, verkställs domen på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft.

Vid handläggning i domstol av ett ärende om verkställbarhetsförklaring tillämpas i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Den sak som har avgjorts genom en dom som avses i 4 § första stycket 1 eller genom en förlikning eller skiljedom som avses i 4 § andra stycket får inte prövas på nytt.

Paragrafen innehåller bestämmelser om verkan av en verkställbarhetsför- klaring och vilka processrättsliga bestämmelser som i övrigt ska tillämpas vid handläggningen i domstol. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.5.

Bestämmelsen i första stycket om verkan av en verkställbarhetsförkla- ring motsvarar hittills gällande andra stycket första ledet.

Av andra stycket, som får ett nytt innehåll, framgår att i övrigt ska ärendelagen tillämpas vid domstolarnas handläggning av ärenden om verkställbarhetsförklaring. Ärendelagen innehåller bestämmelser om bl.a. avvisning av en ofullständig ansökan, rättens sammansättning, kommu- nicering av handlingar, inhibition och överklagande.

Bestämmelserna i hittills gällande första stycket om kommunicerings- skyldighet och i andra stycket andra ledet om inhibition tas bort. Be- stämmelser om kommunicering av handlingar respektive inhibition finns i 15 och 26 §§ ärendelagen.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

9.14Förslag till lag om ändring i lagen (1985:367) om internationella faderskapsfrågor

9 §

Frågan om ett avgörande som avses i 7 § gäller i Sverige kan prövas av tingsrätt efter en ansökan av någon som har varit part i den utländska rättegången och vars rätt frågan rör. Om en sådan fråga uppkommer inför en annan svensk myndighet än en domstol, får även myndigheten vid behov begära en sådan prövning av tingsrätten.

En ansökan enligt första stycket görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver.

Innan tingsrätten prövar frågan ska motparten få tillfälle att yttra sig över ansökan, om det kan ske.

Vid handläggning i domstol av ett ärende som avses i första stycket tillämpas i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Paragrafen reglerar handläggningen i domstol av en ansökan om att ett utländskt domstolsavgörande ska gälla i Sverige. Övervägandena finns i avsnitten 6.3.1 och 6.3.2.

122

Ändringen i första stycket innebär att en ansökan om att ett utländskt Prop. 2013/14:219 avgörande ska gälla i Sverige inte längre ska göras till Svea hovrätt utan

till en tingsrätt.

Av andra stycket, som får ett nytt innehåll, framgår att en ansökan enligt första stycket görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver. Det är alltså regeringen som meddelar föreskrifter om vilka av landets tingsrätter som ska vara behöriga att pröva ansökningar om att utländska domstolsavgöranden ska gälla i Sverige.

Tredje stycket är nytt. Bestämmelsen om kommunicering av handlingar motsvarar hittills gällande andra stycket första meningen.

Av fjärde stycket, som är nytt, framgår att i övrigt ska ärendelagen tillämpas vid domstolarnas handläggning av ärenden. Ärendelagen inne- håller bestämmelser om bl.a. avvisning av en ofullständig ansökan, rät- tens sammansättning och överklagande.

Bestämmelsen i hittills gällande andra stycket om kommunicering av handlingar när ansökan görs av en myndighet tas bort. De som avses med bestämmelsen är numera att anse som motparter. Ingen ändring är avsedd i sak.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

9.15Förslag till lag om ändring i lagen (1990:272) om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhetsförhållanden

16 §

Ett utländskt domstolsavgörande som är verkställbart i domstolslandet och som gäller i Sverige får verkställas, om avgörandet har förklarats verkställbart här.

En ansökan om verkställbarhetsförklaring görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver.

Sökanden ska tillsammans med ansökan ge in avgörandet i original eller i kopia som har bestyrkts av en behörig myndighet samt de ytterligare handlingar som tingsrätten behöver för sin prövning.

Paragrafen reglerar förfarandet för att förklara ett utländskt domstolsav- görande om makars eller sambors förmögenhetsförhållanden verkställ- bart i Sverige. Övervägandena finns i avsnitten 6.3.1 och 6.3.2.

Ändringen i andra stycket innebär att en ansökan om att ett utländskt domstolsavgörande ska förklaras verkställbart inte längre ska göras till Svea hovrätt utan till en tingsrätt. Ansökan görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver. Det är alltså regeringen som meddelar föreskrifter om vilka av landets tingsrätter som ska vara behöriga att pröva ansök- ningar om verkställbarhetsförklaring.

Ändringen i tredje stycket, som reglerar vilka handlingar som ska ges in till domstolen tillsammans med ansökan, är en anpassning till att det är tingsrätten som är behörig domstol för en ansökan om verkställbarhet. Bestämmelsen om kommuniceringsskyldighet i tredje stycket tas bort. Bestämmelser om kommunicering av handlingar finns i 15 § ärendelagen (se 17 § andra stycket).

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

123

Prop. 2013/14:219 17 §

Om ett avgörande förklaras verkställbart, verkställs avgörandet på samma sätt som ett motsvarande svenskt avgörande som har fått laga kraft. En föreskrift om tvångsmedel i avgörandet ska dock inte tillämpas.

Vid handläggning i domstol av ett ärende om verkställbarhetsförklaring tillämpas i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden.

I paragrafen anges verkan av att ett utländskt avgörande förklaras verk- ställbart i Sverige och vilka processrättsliga bestämmelser som i övrigt ska tillämpas vid handläggningen i domstol.

Ändringen i första stycket innebär att första meningen andra ledet om inhibition tas bort. En bestämmelse om inhibition finns i 26 § andra stycket ärendelagen (se andra stycket).

Av andra stycket, som är nytt, framgår att i övrigt är ärendelagen tillämplig vid domstolarnas handläggning av ärenden om verkställbar- hetsförklaring. Ärendelagen innehåller bestämmelser om bl.a. avvisning av en ofullständig ansökan, rättens sammansättning, kommunicering av handlingar, inhibition och överklagande.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

9.16Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)

13 kap. 60 §

Ett avtal som har ingåtts innan en tvist har uppkommit och som inskränker kärandens rätt att få en tvist om transport av styckegods enligt detta kapitel prövad vid domstol är ogiltigt i den utsträckning som det begränsar kärandens rätt att enligt eget val väcka talan vid domstolen för den ort där

1.svaranden har sitt huvudkontor eller, om ett huvudkontor saknas, där svaranden har sin vanliga vistelseort,

2.transportavtalet ingicks, förutsatt att svaranden där har driftställe för sin rörelse, filial eller företrädare, genom vars förmedling avtalet har ingåtts, eller

3.den avtalade lastningshamnen eller den avtalade eller faktiska lossningshamnen ligger.

Trots första stycket kan en talan alltid väckas vid domstolen för den ort som har angetts i transportavtalet. Efter det att en tvist har uppkommit får parterna fritt avtala hur tvisten ska behandlas.

Om ett konossement har utfärdats enligt ett certeparti som innehåller bestämmelser om behörig domstol eller skiljedomsförfarande utan att konossementet uttryckligen anger att dessa bestämmelser är bindande för innehavaren av konossementet, får transportören inte åberopa bestämmelserna mot en innehavare av konossementet som har förvärvat det i god tro.

Första stycket gäller inte om varken den avtalade lastningshamnen eller den avtalade eller faktiska lossningshamnen ligger i Sverige, Danmark, Finland eller Norge eller om något annat följer av de unionsrättsakter och internationella instrument som anges i 1 § 1–4 lagen (2014:000) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden.

Paragrafen reglerar verkan av s.k. jurisdiktions- eller prorogationsklau- suler vid styckegodstransport.

124

Ändringen i fjärde stycket är en följd av tillkomsten av 2012 års Brys- Prop. 2013/14:219 sel I-förordning och att 2006 års kompletteringslag ersätts av en ny kom-

pletteringslag och innebär att även 2012 års Bryssel I-förordning har företräde framför bestämmelserna i första stycket.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

21 kap. 2 §

I fråga om behörigheten för en sjörättsdomstol att ta upp ett tvistemål som avses i 1 § första stycket ska bestämmelserna om laga domstol i tvistemål i allmänhet tillämpas.

En talan får även väckas vid sjörättsdomstolen för den ort där fartyget finns. Om säkerhet för en fordran har ställts hos en myndighet till befrielse från kvarstad eller nå- gon annan säkerhetsåtgärd, får en talan väckas även vid sjörättsdomstolen för den ort där säkerheten har ställts. En talan som avser en fordran som säkerheten har avsett får väckas vid sistnämnda sjörättsdomstol, även om säkerheten har upphört att gälla.

Om det inte finns en sjörättsdomstol på den ort där svaranden har kunnat sökas enligt första eller andra stycket, väcks en talan vid den sjörättsdomstol som är närmast den orten.

Om flera är redare i ett fartyg, ska fartygets hemort anses som rederiets hemvist.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte om något annat följer av lagen (2014:000) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden eller av de unionsrättsakter och internationella instrument som anges i 1 § 1–4 den lagen. Andra stycket i denna paragraf gäller dock om fartyget är belagt med kvarstad.

Paragrafen innehåller de allmänna forumbestämmelserna för sjörättsmål. Ändringen i femte stycket är en följd av tillkomsten av 2012 års Bryssel I-förordning och att 2006 års kompletteringslag ersätts av en ny kom- pletteringslag och innebär att även 2012 års Bryssel I-förordning som

huvudregel har företräde framför bestämmelserna i paragrafen. Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

21 kap. 6 §

Om en dom i ett mål om ersättning för oljeskada eller bunkeroljeskada har meddelats i en annan stat som har tillträtt den i 10 kap. angivna 1992 års ansvarighetskonvention eller den i 10 a kap. angivna bunkerkonventionen och om domstolarna i den staten var behöriga att pröva den tvist som domen avser, gäller följande. När domen har fått laga kraft och kan verkställas i den stat där den har meddelats, ska den efter en ansökan verkställas i Sverige utan att en ny prövning sker av den sak som avgjorts genom domen, om inte något annat följer av 10 kap. 9 § eller 5 § femte stycket i detta kapitel. Detta medför inte någon skyldighet att verkställa en utländsk dom, om det ansvarsbelopp som gäller för fartygets ägare därmed skulle överskridas.

En ansökan om verkställighet görs till den tingsrätt som regeringen före- skriver. Sökanden ska tillsammans med ansökan ge in

1.domen i original eller i kopia som har bestyrkts av en myndighet,

2.en förklaring av en behörig myndighet i den stat där domen meddelats att domen avser ersättning enligt den i 10 kap. angivna 1992 års ansvarighets- konvention eller den i 10 a kap. angivna bunkerkonventionen samt att domen har fått laga kraft och kan verkställas i den staten.

Handlingarna ska vara försedda med bevis om utfärdarens behörighet. Beviset ska vara utställt av en svensk beskickning eller konsul eller av chefen för justitie- förvaltningen i den stat där domen har meddelats. Om en handling i ärendet inte

125

Prop. 2013/14:219 är skriven på svenska, danska eller norska, ska även en översättning till svenska ges in. Översättningen ska vara bestyrkt av en diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller av en svensk notarius publicus.

Om en ansökan om verkställighet bifalls, verkställs domen på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft.

Vid handläggning i domstol av ett ärende om verkställighet tillämpas i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Paragrafen innehåller regler om exekvaturförfarandet för domar om er- sättning för vissa oljeskador till sjöss.

I fjärde stycket finns en bestämmelse om verkan av ett beslut om exe- kvatur som hittills funnits i femte stycket första ledet.

Av femte stycket, som får ett nytt innehåll, framgår att ärendelagen ska tillämpas vid domstolarnas handläggning av ärenden om exekvatur. Ärendelagen innehåller bestämmelser om bl.a. avvisning av en ofullstän- dig ansökan, rättens sammansättning, kommunicering av handlingar, inhibition och överklagande.

Paragrafens hittills gällande fjärde stycke om kommuniceringsskyldig- het och femte stycket andra ledet om inhibition tas bort. Motsvarande bestämmelser finns i 15 § och 26 § andra stycket ärendelagen.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

9.17Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2087) med anledning av Sveriges tillträde till den multilaterala överenskommelsen om undervägsavgifter

9 §

En ansökan om att ett utländskt avgörande ska förklaras verkställbart görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver.

Sökanden ska tillsammans med ansökan ge in

1.exekutionstiteln i original eller i kopia som har bestyrkts av en myndighet,

2.om exekutionstiteln är en tredskodom eller ett liknande avgörande, en handling i original eller i bestyrkt kopia som utvisar att stämning har delgetts gäldenären i den ordning som gäller enligt lagen i den stat där exekutionstiteln meddelats,

3.om exekutionstiteln är ett sådant avgörande av en administrativ myndighet som avses i 6 §, en handling som utvisar att kraven i den bestämmelsen är uppfyllda,

4.bevis om att verkställighet får ske i den stat där exekutionstiteln har upprättats, och

5.bevis om att gäldenären har underrättats om exekutionstiteln i tillräcklig tid.

Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol för en ansökan om verkställbarhetsförklaring och vad en ansökan om verkställbarhets-

förklaring ska innehålla. Övervägandena finns i avsnitten 6.3.1 och 6.3.2.

126

Lagen kommer att få en ny rubrik när lagen (2004:670) om ändring i Prop. 2013/14:219 lagen (1994:2087) med anledning av Sveriges tillträde till den multilate-

rala överenskommelsen om undervägsavgifter träder i kraft och kommer då att heta lagen (1994:2087) med anledning av Sveriges tillträde till den reviderade internationella Eurocontrolkonventionen. Ändringen träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

10 §

Om ett utländskt avgörande förklaras verkställbart, verkställs avgörandet på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft.

I paragrafen finns regler om verkan av en verkställbarhetsförklaring. Paragrafen motsvarar med språkliga ändringar hittills gällande 11 §

första ledet.

Den hittills gällande bestämmelsen i paragrafen om kommunicerings- skyldighet tas bort. Bestämmelser om kommunicering av handlingar finns i 15 § ärendelagen (se 11 §).

11 §

Vid handläggning i domstol av ett ärende om verkställbarhetsförklaring tillämpas i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Paragrafen reglerar vilka processrättsliga bestämmelser som i övrigt ska tillämpas i ärenden om verkställbarhetsförklaring. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.5.

Av paragrafen, som får ett nytt innehåll, framgår att ärendelagen är tillämplig vid domstolarnas handläggning av ärenden om verkställbar- hetsförklaring. Ärendelagen innehåller bestämmelser om bl.a. avvisning av en ofullständig ansökan, rättens sammansättning, kommunicering av handlingar, inhibition och överklagande.

Bestämmelserna i hittills gällande 11 § flyttas till 10 § med undantag för bestämmelsen i andra ledet om inhibition som tas bort. En bestäm- melse om inhibition finns i 26 § andra stycket ärendelagen.

9.18Förslag till lag om ändring i lagen (1998:358) om Brysselkonventionen

3 §

Kompletterande bestämmelser finns i lagen (2014:000) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden.

127

Prop. 2013/14:219 Paragrafen innehåller en upplysning om att det finns kompletterande bestämmelser till Brysselkonventionen.

Ändringen i paragrafen innebär att hänvisningen till 2006 års kom- pletteringslag ersätts med en hänvisning till 2014 års kompletteringslag.

9.19Förslag till lag om ändring i lagen (2005:253) om ersättning från de internationella oljeskadefonderna

5 §

I fråga om erkännande, verkställbarhet och verkställighet av en dom mot 2003 års internationella kompletterande oljeskadefond ska Europaparlamentets och rå- dets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (2012 års Bryssel I-förordning) eller rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (2000 års Bryssel I-förordning) tillämpas, om domen har meddelats i en stat där dessa bestämmelser gäller.

Om en tillämpning av 2012 års Bryssel I-förordning eller 2000 års Bryssel I- förordning leder till att domen inte skulle erkännas, förklaras verkställbar eller verkställas i Sverige, ska frågan i stället avgöras enligt artikel 8.1 i 2003 års fondprotokoll.

Paragrafen innehåller särskilda regler om erkännande, verkställbarhet och verkställighet av domar som har meddelats mot 2003 års internationella kompletterande oljeskadefond i en stat där bestämmelserna i 2000 eller 2012 års Bryssel I-förordning gäller.

I första och andra styckena införs hänvisningar även till 2012 års Brys- sel I-förordning. Enligt artikel 80 i 2012 års förordning upphäver den sin föregångare, dvs. 2000 års förordning som paragrafen hittills hänvisat till. 2012 års förordning innehåller dock övergångsbestämmelser som reglerar förhållandet mellan förordningarna (artikel 66). Den närmare innebörden av övergångsbestämmelserna behandlas i avsnitt 7.

I övrigt ändras paragrafen endast språkligt.

6 §

När en fråga uppkommer om verkställbarhet av en dom enligt artikel 8 i 1992 års fondkonvention, tillämpas det förfarande som föreskrivs i 21 kap. 6 § sjölagen (1994:1009).

Detta förfarande tillämpas också när en fråga uppkommer om verkställbarhet av en dom enligt artikel 8.1 i 2003 års fondprotokoll. Om domen har meddelats av en domstol i en stat där 2012 års Bryssel I-förordning eller 2000 års Bryssel I- förordning gäller, tillämpas dock det förfarande som föreskrivs i dessa förordningar och i lagen (2014:000) med kompletterande bestämmelser om dom- stols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden.

Paragrafen reglerar vilket förfarande som ska tillämpas när fråga upp- kommer om verkställbarhet av en dom mot 1992 års oljeskadefond eller 2003 års kompletterande oljeskadefond.

128

Ändringen i andra stycket är en följd av tillkomsten av 2012 års Brys- Prop. 2013/14:219 sel I-förordning och att 2006 års kompletteringslag ersätts av en ny kom-

pletteringslag och innebär att även 2012 års Bryssel I-förordning har företräde framför bestämmelserna i första stycket.

I övrigt ändras paragrafen endast språkligt.

9.20Förslag till lag om ändring i lagen (2008:450) med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen

2 §

En ansökan om erkännande enligt artikel 21.3 eller om verkställbarhets- förklaring enligt artikel 29.1 görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver.

En ansökan enligt artikel 33 om ändring av ett beslut med anledning av en ansökan som avses i första stycket görs till den tingsrätt som har meddelat beslutet. En ansökan om ändring som avses i artikel 33.4 ska ha kommit in till tingsrätten inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades.

Paragrafen föreskriver vilken domstol som är behörig att handlägga en ansökan om erkännande eller verkställbarhetsförklaring enligt artiklarna 21 och 29 i förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (Bryssel II-förordningen). Övervägandena finns i avsnitten 6.3.1 och 6.3.4.

Första stycket ändras så att det bara innehåller bestämmelser om behö- rig domstol för ansökningar om erkännande eller verkställbarhetsförkla- ring. Av stycket framgår att en ansökan om erkännande eller verkställ- barhetsförklaring i exekvaturförfarandets första steg inte längre ska göras till Svea hovrätt utan till en tingsrätt. Bestämmelsen omfattar i fråga om erkännande såväl ansökningar om att ett utländskt avgörande ska erkän- nas som att det inte ska erkännas. Ansökan görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver. Det är alltså regeringen som meddelar föreskrifter om vilka av landets tingsrätter som ska vara behöriga att pröva ansök- ningar om erkännande eller verkställbarhetsförklaring. Av artikel 29.2 i Bryssel II-förordningen framgår i fråga om verkställbarhetsförklaring vilka anknytningskriterier som ska tillämpas för att bestämma vilken av de utpekade tingsrätterna som är behörig i det enskilda fallet.

Andra stycket har fått ett nytt innehåll. Av första meningen framgår att den tingsrätt som meddelat det första beslutet i ett ärende om erkännande eller verkställbarhetsförklaring är behörig domstol för en ansökan om ändring enligt artikel 33 i Bryssel II-förordningen, dvs. det som är exe- kvaturförfarandets andra steg. Bestämmelsen i andra meningen motsvarar bestämmelsen i det hittills gällande tredje stycket tredje meningen men anpassas till att det är tingsrätten som är behörig domstol för en ansökan om ändring.

Bestämmelserna i hittills gällande andra stycket om domförhet och i hittills gällande fjärde stycket om jäv tas bort. I stället tillämpas de regler som följer av 3 § ärendelagen. Även bestämmelsen i hittills gällande

129

61 §

En ansökan om att en dom om ersättning för radiologisk skada ska förklaras verkställbar enligt 60 § görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver. Ansökan ska innehålla

1.domen i original eller i en kopia som har bestyrkts av en myndighet, och

2.en förklaring av en behörig myndighet i den stat där domen har meddelats att domen avser ersättning enligt Pariskonventionen samt att domen har fått laga kraft och kan verkställas i den staten.

Paragrafen reglerar vilken domstol som är behörig att handlägga en an- sökan om verkställbarhetsförklaring och vilka handlingar som ska ges in tillsammans med en ansökan om verkställbarhetsförklaring. Övervägan- dena finns i avsnitten 6.3.1 och 6.3.2.

Ändringen i första stycket innebär att en ansökan inte längre ska göras till Svea hovrätt utan till en tingsrätt. Ansökan görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver. Det är alltså regeringen som meddelar föreskrifter om vilka av landets tingsrätter som ska vara behöriga att pröva ansök- ningar om verkställbarhetsförklaring.

Övriga ändringar är endast språkliga.

62 §

Om en dom förklaras verkställbar, verkställs domen på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft.

I paragrafen regleras verkan av att ett utländskt avgörande förklaras verkställbart.

Paragrafen motsvarar hittills gällande 63 § första meningen men anpas- sas till att det är tingsrätten som är behörig domstol för ansökningar om verkställbarhet.

Bestämmelserna i de hittills gällande första och andra styckena om handläggningen i hovrätten och Högsta domstolen, om hovrättens kom- municeringsskyldighet och om prövningstillstånd tas bort. Motsvarande bestämmelser finns i ärendelagen (se 63 §).

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

63 §

Vid handläggning i domstol av ett ärende om verkställbarhetsförklaring tillämpas i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Paragrafen reglerar vilka processrättsliga bestämmelser som i övrigt ska gälla för handläggningen i domstol av ärenden om verkställbarhetsförkla- ring. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.5.

Prop. 2013/14:219

131

Prop. 2013/14:219 en ofullständig ansökan, rättens sammansättning, kommunicering av handlingar, inhibition och överklagande.

Bestämmelserna i hittills gällande 63 § flyttas till 62 § med undantag för bestämmelsen i andra meningen om inhibition som tas bort. En be- stämmelse om inhibition finns i 26 § andra stycket ärendelagen.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

3. Trots det som föreskrivs i 2 ska en ansökan om verkställighet som gjorts till Svea hovrätt före den 10 januari 2015 även i fortsättningen handläggas där. Vid handlägg- ningen i Svea hovrätt tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av en tingsrätts beslut. En ansökan får inte bifallas utan att motparten har fått tillfälle att yttra sig över ansökan. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till Högsta dom- stolen. Vid handläggningen i Högsta domstolen tillämpas bestämmelserna i rätte- gångsbalken om överklagande av en hovrätts beslut.

Övervägandena angående ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna finns i avsnitt 7.

Punkten 3, som är ny, innehåller bestämmelser om behörig domstol och vilka handläggningsregler som ska gälla för ansökningar om att ett avgörande ska förklaras verkställbart (enligt äldre terminologi ansökan om verkställighet) som getts in till domstol före den 10 januari 2015 oavsett om lagen träder i kraft före eller efter det datumet. Avsikten är att sådana ansökningar ska handläggas i enlighet med de äldre bestämmelser som gällt. Av lagtekniska skäl har dock dessa bestämmelser upprepats i övergångsbestämmelsen. Av första meningen framgår att Svea hovrätt är behörig att handlägga en sådan ansökan även efter ikraftträdandet. Av andra meningen framgår att rättegångsbalkens bestämmelser om över- klagande av en tingsrätts beslut tillämpas. Av tredje meningen framgår att en ansökan inte får bifallas utan att motparten har fått tillfälle att yttra sig. Av fjärde meningen framgår att prövningstillstånd krävs vid över- klagande. Av femte meningen framgår att rättegångsbalkens bestämmel- ser om överklagande av en hovrätts beslut tillämpas vid Högsta domsto- lens handläggning.

9.22Förslag till lag om ändring i lagen (2011:603) med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning och 2007 års Haagkonvention om underhållsskyldighet

3 §

En ansökan om att ett utländskt avgörande ska erkännas eller förklaras verkställbart enligt underhållsförordningen eller 2007 års Haagkonvention görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver.

Paragrafen reglerar vilken domstol som är behörig att handlägga en an- sökan om erkännande eller verkställbarhetsförklaring av ett avgörande enligt underhållsförordningen eller 2007 års Haagkonvention. Övervägandena finns i avsnitten 6.3.1 och 6.3.2.

132

Ändringen innebär att en ansökan om att ett avgörande ska erkännas	Prop. 2013/14:219
eller förklaras verkställbart inte längre ska göras till Svea hovrätt utan till
en tingsrätt. Ansökan görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver.
Det är alltså regeringen som meddelar föreskrifter om vilka av landets
tingsrätter som ska vara behöriga att pröva ansökningar om erkännande
eller verkställbarhetsförklaring. Av artikel 27.2 i underhållsförordningen
framgår vilka anknytningskriterier som ska tillämpas för att bestämma
vilken av de utpekade tingsrätterna som är behörig i det enskilda fallet.
Paragrafens hittills gällande bestämmelse om behörig domstol för det
andra steget i exekvaturförfarandet – dvs. en ansökan om ändring –
flyttas till 7 §.
Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga eller redaktionella.
7 §
En ansökan om ändring av ett beslut med anledning av en ansökan som avses i
3 § görs till den tingsrätt som har meddelat beslutet.
En ansökan om ändring enligt underhållsförordningen som görs av den som har
ansökt om erkännande eller verkställbarhet ska ha kommit in till tingsrätten inom
fyra veckor från den dag då beslutet meddelades. I artikel 23.6 i 2007 års
Haagkonvention finns en bestämmelse om inom vilken tid en ansökan om
ändring ska göras.
Paragrafen innehåller regler om vilken domstol som är behörig att hand-
lägga en ansökan om ändring enligt underhållsförordningen eller 2007
års Haagkonvention. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.3.
I första stycket, som får ett nytt innehåll, finns en bestämmelse om att
behörig domstol för en ansökan om ändring enligt underhållsförord-
ningen eller 2007 års Haagkonvention – dvs. det som är exekvaturför-
farandets andra steg – är den tingsrätt som meddelade beslutet i en fråga
om erkännande eller verkställbarhetsförklaring.
Ändringen i andra stycket är en anpassning till att det inte längre är
Svea hovrätt utan tingsrätten som är behörig domstol för en ansökan om
ändring.
Bestämmelsen i det hittills gällande första stycket om vilken processlag
som ska gälla för exekvaturförfarandets andra steg tas bort. Tillämplig
processlag regleras i stället i 8 §. Av den paragrafen framgår att
ärendelagen är processlag. Bestämmelsen om jäv i det hittills gällande
tredje stycket tas bort. Bestämmelser om jäv finns i ärendelagen.
Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga eller redaktionella.
8 §
Vid handläggning i domstol av ett ärende om erkännande eller verkställ-
barhetsförklaring tillämpas i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden, om
inte något annat följer av underhållsförordningen eller 2007 års Haagkonvention.
I paragrafen regleras vilka processrättsliga bestämmelser som i övrigt ska
tillämpas i ärenden om erkännande eller verkställbarhetsförklaring. Över-
vägandena finns i avsnitt 6.3.5.
Av paragrafen framgår att ärendelagen är tillämplig vid domstolarnas
handläggning av ärenden om erkännande eller verkställbarhet enligt
underhållsförordningen eller 2007 års Haagkonvention. Ärendelagens
bestämmelser tillämpas dock inte om något annat följer av underhållsför-	133

Prop. 2013/14:219 ordningen eller 2007 års Haagkonvention. Ärendelagen innehåller regler om bl.a. domstolarnas sammansättning, brister i en inledande skrivelse, jäv och handläggningen i allmänhet.

Den hittills gällande bestämmelsen om överklagande av hovrättens be- slut tas bort. Av hänvisningen till ärendelagen följer bl.a. att över- klagande kan ske till hovrätten och Högsta domstolen och att prövnings- tillstånd krävs i båda instanserna (39 och 40 §§ ärendelagen). Fristen för ett överklagande av ett beslut är tre veckor (38 § andra stycket ärende- lagen). (Jfr dock fristerna för en ansökan om ändring enligt underhållsförordningen i 7 § andra stycket och artikel 32.5. I artikel 23.6 i 2007 års Haagkonvention finns en bestämmelse om inom vilken tid en ansökan om ändring ska göras.)

11 §

Om tingsrätten bifaller en ansökan om verkställbarhetsförklaring enligt underhållsförordningen som avses i 3 §, ska tingsrättens beslut anses innefatta ett beslut om kvarstad eller om någon annan åtgärd som avses i 15 kap. rättegångsbalken.

Av paragrafen framgår att en konsekvens av att en tingsrätt i exekvatur- förfarandets första steg enligt underhållsförordningen har förklarat ett beslut vara verkställbart är att beslutet innefattar kvarstad och andra åtgärder som avses i 15 kap. RB. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.8.

Ändringarna i paragrafen är en följd av att det är tingsrätt som är behörig domstol för en ansökan om verkställbarhetsförklaring.

9.23Förslag till lag om ändring i lagen (2012:318) om 1996 års Haagkonvention

6 §

En ansökan om erkännande enligt artikel 24 eller verkställbarhetsförklaring enligt artikel 26 görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver.

Paragrafen föreskriver vilken domstol som är behörig att handlägga en ansökan om erkännande eller verkställbarhet enligt den i Haag den 19 oktober 1996 dagtecknade konventionen om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn (1996 års Haagkonvention). Övervägandena finns i avsnitten 6.3.1 och 6.3.4.

Ändringen i paragrafen innebär att en ansökan om erkännande enligt artikel 24 eller verkställbarhetsförklaring enligt artikel 26 av ett utländskt avgörande inte längre ska göras till Svea hovrätt utan till en tingsrätt. Bestämmelsen omfattar också en ansökan om att ett avgörande inte ska erkännas. Ansökan görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver. Det är alltså regeringen som meddelar föreskrifter om vilka av landets tings- rätter som ska vara behöriga att pröva ansökningar om erkännande och verkställbarhetsförklaring.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga eller redaktionella.

134

20.12.2012		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 351/1

(Lagstiftningsakter)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012

om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område

(omarbetning)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions sätt, särskilt artiklarna 67.4 och 81.2 a, c och e,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio nella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit téns yttrande (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)Den 21 april 2009 antog kommissionen en rapport om tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (3). I rapporten fastslogs att den förordningen generellt fungerar tillfredsställande, men att det vore önskvärt att förbättra tillämpningen av vissa av dess be stämmelser, att ytterligare underlätta den fria rörligheten

(1) EUT C 218, 23.7.2011, s. 78.

(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 20 november 2012 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 6 december 2012.

(3) EGT L 12, 16.1.2001, s. 1.

för domar och att stärka möjligheterna till rättslig pröv ning. Eftersom ett antal ändringar kommer att göras av den förordningen, bör den av tydlighetsskäl omarbetas.

(2)Vid sitt möte i Bryssel den 10 och 11 december 2009 antog Europeiska rådet ett nytt flerårigt program med titeln Stockholmsprogrammet – ett öppet och säkert Eu ropa i medborgarnas tjänst och för deras skydd (4). I Stockholmsprogrammet ansåg Europeiska rådet att pro cessen för att avskaffa alla mellanliggande förfaranden (exekvaturförfarandet) bör fortsätta under den period som det programmet avser. Samtidigt bör avskaffandet av exekvaturförfarandet även åtföljas av en rad garantier.

(3)Unionen har som mål att bevara och utveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, bland annat genom att underlätta tillgången till rättslig prövning, särskilt genom principen om ömsesidigt erkännande av domar och an dra avgöranden av rättsliga myndigheter på det civilrätts liga området. I syfte att gradvis upprätta ett sådant om råde ska unionen besluta om åtgärder rörande samarbete i civilrättsliga ärenden som har gränsöverskridande verk ningar, särskilt när det är nödvändigt för att den inre marknaden ska fungera väl.

(4)Vissa olikheter i medlemsstaternas bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande av domar hind rar den inre marknaden från att fungera väl. Det är därför nödvändigt att införa bestämmelser som gör reglerna om behörighetskonflikter på privaträttens område mer enhet liga, så att domar som meddelats i en medlemsstat kan erkännas och verkställas enkelt och snabbt.

(5)Sådana bestämmelser ingår i det civilrättsliga samarbetet i den mening som avses i artikel 81 i fördraget om Eu ropeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

(4) EUT C 115, 4.5.2010, s. 1.

L 351/2		SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.12.2012

(6)För att uppnå målet om fri rörlighet för privaträttsliga domar är det nödvändigt och lämpligt att reglerna om domstols behörighet och om erkännande och verkställig het av domar fastställs i en unionsrättsakt som är bin dande och direkt tillämplig i medlemsstaterna.

(7)Den 27 september 1968 ingick de dåvarande medlems staterna i de Europeiska gemenskaperna, inom ramen för artikel 220 fjärde strecksatsen i fördraget om upprättan det av Europeiska ekonomiska gemenskapen, Brysselkon ventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, senare ändrad genom konventioner om nya medlemsstaters anslutning till denna konvention (1) (1968 års Brysselkonvention). Den 16 september 1988 ingick de dåvarande medlemssta terna i Europeiska gemenskaperna och vissa Eftastater Luganokonventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (2) (1988 års Luganokonvention), som är en parallellkonvention till 1968 års Brysselkonvention. Den 1 februari 2000 blev 1988 års Luganokonvention tillämplig i förhållande till Polen.

(8)	Den	22 december	2000 antog	rådet förordning	(EG)
	nr 44/2001, som ersätter 1968 års Brysselkonvention
	med	avseende på	de territorier i	medlemsstaterna	som

omfattas av EUF-fördraget, i förbindelserna mellan med lemsstaterna utom Danmark. Genom rådets beslut 2006/325/EG (3) ingick gemenskapen ett avtal med Dan mark för att säkerställa tillämpningen av bestämmelserna i förordning (EG) nr 44/2001 i Danmark. 1988 års Lu ganokonvention reviderades genom konventionen om domstols behörighet och om erkännande och verkställig het av domar på privaträttens område (4), som underteck nades i Lugano den 30 oktober 2007 mellan gemenska pen, Danmark, Island, Norge och Schweiz (2007 års Lu ganokonvention).

(9)1968 års Brysselkonvention fortsätter att vara tillämplig på de territorier i medlemsstaterna som faller inom denna konventions territoriella tillämpningsområde och som inte omfattas av denna förordning i enlighet med artikel 355 i EUF-fördraget.

(10)Tillämpningsområdet för denna förordning bör täcka de väsentliga delarna av privaträtten utom vissa väl definie rade delar, i synnerhet underhållsskyldighet, som bör un dantas från den här förordningens tillämpningsområde

(1) EGT L 299, 31.12.1972, s. 32; EGT L 304, 30.10.1978, s. 1; EGT L 388, 31.12.1982, s. 1; EGT L 285, 3.10.1989, s. 1; EGT C 15, 15.1.1997, s. 1. Se konsoliderad version i EGT C 27, 26.1.1998, s. 1.

(2) EGT L 319, 25.11.1988, s. 9. (3) EUT L 120, 5.5.2006, s. 22. (4) EUT L 147, 10.6.2009, s. 5.

till följd av antagandet av rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols be hörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldig het (5).

(11)Med avseende på tillämpningen av denna förordning bör domstolar i medlemsstaterna inbegripa domstolar som är gemensamma för flera medlemsstater, till exempel Bene luxdomstolen, när den är behörig i frågor som omfattas av denna förordning. Därför bör domar som meddelas av sådana domstolar erkännas och verkställas i enlighet med denna förordning.

(12)Denna förordning bör inte tillämpas på skiljeförfaranden. Ingenting i denna förordning bör hindra en medlemsstats domstol, vid vilken talan väcks angående en fråga som omfattas av ett skiljeavtal mellan parterna, från att hän visa parterna till skiljeförfarande eller att vilandeförklara eller avvisa talan eller undersöka om skiljeavtalet är ogil tigt, utan verkan eller ogenomförbart i enlighet med de ras nationella lagstiftning.

En dom från en medlemsstats domstol om huruvida ett skiljeavtal är ogiltigt, utan verkan eller ogenomförbart bör inte omfattas av denna förordnings bestämmelser

om erkännande och verkställighet, oberoende av om domstolen avgjorde frågan som en huvudfråga eller som en incidensfråga.

Om en medlemsstats domstol, som är behörig enligt denna förordning eller enligt nationell rätt, däremot har funnit att ett skiljeavtal är ogiltigt, utan verkan eller oge nomförbart, bör detta inte hindra domstolens dom rö rande saken från att erkännas eller, i förekommande fall, verkställas i enlighet med denna förordning. Detta bör inte påverka behörigheten för medlemsstaternas domsto lar att besluta om erkännande och verkställighet av skil jedomar i enlighet med konventionen om erkännande och verkställighet av utländska skiljedomar, antagen i New York den 10 juni 1958 (1958 års New Yorkkonven tion), som har företräde framför denna förordning.

Denna förordning bör inte tillämpas på en talan eller ett förfarande som rör i synnerhet inrättandet av en skilje nämnd, skiljemäns behörighet, genomförandet av ett skil jeförfarande eller någon annan aspekt av ett sådant för farande, och inte heller på någon talan eller någon dom som rör ogiltigförklaring, omprövning, överklagande, er kännande eller verkställighet av en skiljedom.

(5) EUT L 7, 10.1.2009, s. 1.

20.12.2012		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 351/3

(13)Det måste finnas en anknytning mellan de förfaranden på vilka denna förordning är tillämplig och medlemsstater nas territorium. Gemensamma behörighetsbestämmelser bör därför i princip tillämpas när svaranden har hemvist i en medlemsstat.

(14)En svarande som inte har hemvist i en medlemsstat bör i allmänhet omfattas av de nationella behörighetsbestäm melser som gäller i den medlemsstat där talan väcks.

För att skydda konsumenternas och arbetstagarnas intres sen, garantera behörigheten för medlemsstaternas dom stolar i de fall där de har exklusiv behörighet och respek tera parternas rätt att själva avtala om behörig domstol, bör emellertid vissa av denna förordnings behörighets bestämmelser tillämpas oavsett var svaranden har hem vist.

(15)Behörighetsbestämmelserna bör uppfylla kravet på för utsebarhet och bygga på den allmänna principen om svarandens hemvist. Det bör alltid kunna gå att be stämma vilken domstol som är behörig utifrån denna princip, utom i vissa bestämda fall när tvistens art eller hänsynen till parternas rätt att själva avtala om behörig domstol gör det berättigat att använda något annat kri terium om anknytning. I fråga om juridiska personer måste hemvisten kunna bestämmas på ett objektivt sätt så att de gemensamma reglerna blir överskådliga och behörighetskonflikter kan undvikas.

(16)Principen om att domstolen där svaranden har hemvist är behörig bör kompletteras med alternativa behörighets grunder i de fall där det finns en nära anknytning mellan domstolen och tvisteföremålet eller då detta krävs för att underlätta en korrekt rättskipning. Detta kriterium om nära anknytning bör säkerställa ökad rättssäkerhet och förhindra att svaranden kan stämmas i en domstol i en medlemsstat som han eller hon inte rimligen kunde för utse. Detta är viktigt, särskilt i tvister om utomobligato riska förpliktelser som härrör från kränkningar av privat livet eller personlighetsskyddet, inbegripet förtal.

(17)Den som äger ett kulturföremål enligt definitionen i ar tikel 1.1 i rådets direktiv 93/7/EEG av den 15 mars 1993 om återlämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium (1), bör i enlighet med denna förordning kunna inleda en tvistemålstalan på äganderättslig grund om att återfå ett sådant kulturföre mål i en domstol som är belägen där kulturföremålet finns när talan väcks. Dessa förfaranden bör inte påverka förfaranden som inleds i enlighet med direktiv 93/7/EEG.

(1) EGT L 74, 27.3.1993, s. 74.

(18)Vid försäkrings-, konsument- och anställningsavtal bör den svagare parten skyddas genom behörighetsbestäm melser som är förmånligare för dennes intressen än de allmänna bestämmelserna.

(19)Parternas rätt att själva avtala om behörig domstol bör respekteras med förbehåll för de exklusiva behörighets grunderna i denna förordning, utom när det gäller för säkrings-, konsument- och anställningsavtal, där endast begränsad autonomi medges.

(20)Vid fråga om ett avtal om behörig domstol till förmån för en domstol eller domstolarna i en medlemsstat är ogiltigt på materiell grund, bör frågan avgöras i enlighet med lagen i den medlemsstat där den domstol eller de domstolar som anges i avtalet finns, inbegripet den med lemsstatens lagvalsregel.

(21)För att rättskipningen ska fungera väl, är det nödvändigt att minimera möjligheten för samtidiga förfaranden och att se till att oförenliga domar inte meddelas i olika medlemsstater. Det bör finnas klara och effektiva regler för att avgöra frågor om litispendens och mål som har samband med varandra och för att undanröja problem som härrör från nationella skillnader när det gäller att fastställa vid vilken tidpunkt ett mål ska anses vara på gående. Den tidpunkten bör ges en autonom definition i denna förordning.

(22)För att göra exklusiva avtal om val av behörig domstol effektivare och förhindra rättegångsmissbruk måste det finnas möjlighet att göra undantag från den allmänna

litispendensregeln för att på ett tillfredsställande sätt kunna hantera situationer med parallella förfaranden. En sådan situation uppstår när en talan väcks vid en domstol som inte anges i ett exklusivt avtal om domstols behörighet och en talan därefter väcks vid den domstol som anges i avtalet rörande samma sak och målen gäller samma parter. I det fallet bör den domstol där talan först väcktes vara skyldig att låta handläggningen av målet vila så snart talan väcks vid den domstol som anges i avtalet och fram till dess att den sistnämnda domstolen medde lar att den inte har behörighet enligt det exklusiva avtalet om val av domstols behörighet. Detta är nödvändigt för att säkerställa att den domstol som anges i avtalet i denna situation har företräde att ta ställning till om av talet är giltigt och i vilken utsträckning avtalet ska till lämpas på tvisten. Den domstol som anges i avtalet bör kunna fortsätta handläggningen av målet oavsett om den andra domstolen redan har beslutat att låta handlägg ningen vila eller inte.

L 351/4		SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.12.2012

Detta undantag bör inte tillämpas när parterna har ingått motstridiga exklusiva avtal om domstols behörighet eller när talan först har väckts vid en domstol som anges i ett exklusivt avtal om domstols behörighet. I dessa fall bör denna förordnings allmänna litispendensregel gälla.

(23)Denna förordning bör ha flexibla regler som gör det möjligt för medlemsstaternas domstolar att ta hänsyn till pågående förfaranden vid domstolar i tredjeländer, varvid särskilt avseende bör fästas vid dels om en dom som meddelats i ett tredjeland kommer att kunna erkän nas och verkställas i den berörda medlemsstaten enligt den medlemsstatens lagstiftning, dels behovet av en kor rekt rättskipning.

(24)När domstolen i den berörda medlemsstaten beaktar be hovet av en korrekt rättskipning bör den bedöma samt liga omständigheter i det enskilda fallet. Sådana omstän digheter kan inbegripa sambandet mellan omständighe terna i målet, berörda parter och det berörda tredjelandet, hur långt förfarandena i tredjelandet har kommit när förfaranden inleds vid domstolen i medlemsstaten och huruvida domstolen i tredjelandet kan förväntas meddela en dom inom en rimlig tid.

Den bedömningen kan också avse frågan huruvida dom stolen i tredjelandet har exklusiv behörighet att ta upp talan till prövning i det enskilda fallet när en domstol i en medlemsstat skulle ha exklusiv behörighet.

(25)Begreppet interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhets åtgärder, bör till exempel inbegripa beslut om åtgärder som syftar till att skaffa fram information eller säkra bevisning i den mening som avses i artiklarna 6 och 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för

immateriella rättigheter (1). Det bör inte inbegripa åtgär der som inte har karaktär av säkerhetsåtgärder, till ex empel beslut om hörande av vittne. Detta bör inte på verka tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 1206/2001 av den 28 maj 2001 om samarbete mel lan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptag ning i mål och ärenden av civil eller kommersiell na tur (2).

(26)Det ömsesidiga förtroendet mellan de rättsvårdande myn digheterna i unionen berättigar principen om att domar som har meddelats i en medlemsstat bör erkännas i samtliga medlemsstater utan att det behövs något särskilt

(1) EUT L 157, 30.4.2004, s. 45. (2) EGT L 174, 27.6.2001, s. 1.

förfarande. Målet att minska tidsåtgången och kost naderna i gränsöverskridande tvister gör det dessutom berättigat att avskaffa kravet på en verkställbarhetsförkla ring innan verkställighet kan ske i den anmodade med lemsstaten. Följaktligen bör en dom som har meddelats av domstolarna i en medlemsstat behandlas som om den hade meddelats i den anmodade medlemsstaten.

(27)För att uppnå fri rörlighet för domar bör en dom som meddelats i en medlemsstat erkännas och verkställas i en annan medlemsstat även om domen har meddelats mot en person som inte har hemvist i en medlemsstat.

(28)Om en dom inbegriper en åtgärd eller ett beslut som inte förekommer i den anmodade medlemsstatens lagstiftning bör åtgärden eller beslutet, inklusive de rättigheter som fastställs där, i möjligaste mån anpassas till en åtgärd eller ett beslut som enligt den medlemsstatens lagstiftning har motsvarande verkan och eftersträvar liknande mål. Hur anpassningen ska ske, och av vem, bör bestämmas av varje enskild medlemsstat.

(29)Direkt verkställighet i den anmodade medlemsstaten av en dom som har meddelats i en annan medlemsstat utan en verkställbarhetsförklaring bör inte äventyra respekten för rätten till försvar. Därför bör den person mot vilken verkställighet söks kunna ansöka om att erkännandet eller verkställigheten av domen vägras om vederbörande anser att någon av grunderna för att vägra erkännande föreligger. En sådan grund skulle kunna vara att veder börande inte hade möjlighet att förbereda sitt svaromål då domen meddelades i dennes utevaro rörande ett civil rättsligt anspråk med koppling till ett brottmål. Det skulle också kunna vara en grund som åberopas på grundval av ett avtal som ingåtts mellan den anmodade

medlemsstaten och ett tredjeland i enlighet med arti kel 59i 1968 års Brysselkonvention.

(30)Den part som överklagar verkställigheten av en dom som meddelats i en annan medlemsstat bör i möjligaste mån, och i enlighet med den anmodade medlemsstatens rätts system, utöver de grunder för vägran som anges i denna förordning, kunna åberopa de grunder för vägran som föreskrivs i nationell lagstiftning i samma förfarande och inom de tidsfrister som fastställs i den lagstiftningen.

Erkännande av en dom bör dock endast vägras om en eller flera av de grunder för vägran som fastställs i denna förordning föreligger.

20.12.2012		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 351/5

(31)Vid ett överklagande av verkställighet av en dom bör domstolarna i den anmodade medlemsstaten, under den tid det tar att handlägga ett sådant överklagande, inklu sive ett eventuellt ytterligare överklagande, kunna tillåta att verkställigheten fortsätter, under förutsättning att verkställigheten begränsas eller att det ställts en säkerhet.

(32)För att underrätta den person mot vilken verkställighet söks om verkställigheten av en dom som meddelats i en annan medlemsstat, bör det intyg som inrättas genom denna förordning, om så krävs åtföljt av domen, delges den personen inom rimlig tid före den första verkställig hetsåtgärden. Med den första verkställighetsåtgärden bör avses den första verkställighetsåtgärden efter delgivning en.

(33)När interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder, beslutas av en domstol som är behörig att pröva målet i sak, bör det säkerställas att åtgärderna omfattas av fri rörlighet enligt denna förordning. Interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder, som beslutats av en sådan domstol utan svarandens hörande bör dock inte erkännas och verkställas enligt denna förordning, såvida inte den dom som inbegriper åtgärden delges svaranden före verk ställigheten. Detta bör inte hindra att sådana åtgärder erkänns och verkställs enligt nationell lagstiftning. Om interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder, be slutas av en domstol i en medlemsstat som inte är be hörig att pröva målet i sak bör verkningarna av dessa enligt denna förordning vara begränsade till den berörda medlemsstatens territorium.

(34)Kontinuiteten mellan 1968 års Brysselkonvention, för ordning (EG) nr 44/2001 och denna förordning bör sä kerställas, och övergångsbestämmelser bör därför införas. Likaså måste kontinuitet råda när det gäller Europeiska unionens domstols tolkning av bestämmelserna i 1968 års Brysselkonvention och de förordningar som ersätter den.

(35)Respekten för medlemsstaternas internationella åtagan den innebär att denna förordning inte bör påverka kon ventioner som medlemsstaterna anslutit sig till och som gäller särskilda rättsområden.

(36)Utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter en ligt fördragen bör denna förordning inte påverka tillämp ningen av de bilaterala konventioner och avtal mellan ett tredjeland och en medlemsstat som ingicks före ikraft trädandet av förordning (EG) nr 44/2001 och som gäller frågor som regleras i denna förordning.

(37)I syfte att säkerställa att de intyg som enligt denna för ordning ska användas i samband med erkännandet eller verkställigheten av domar, officiella handlingar samt inför domstol ingångna förlikningar hålls uppdaterade bör be fogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilagorna I och II till denna förordning. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbe tar delegerade akter bör den se till att relevanta hand lingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rå det och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(38)I denna förordning respekteras de grundläggande rättig heterna och iakttas de principer som erkänns i Europe iska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opar tisk domstol enligt artikel 47 i stadgan.

(39)Eftersom målet för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i ar tikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(40)Förenade kungariket och Irland deltog i enlighet med artikel 3 i protokollet om Förenade kungarikets och Ir

lands ställning, fogat till EU-fördraget och det dåvarande fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, i

antagandet	och tillämpningen av	förordning	(EG)
nr 44/2001.	I enlighet med artikel 3	i protokoll	nr 21

om Förenade kungarikets och Irlands ställning med av seende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fo gat till EU-fördraget och EUF-fördraget, har Förenade kungariket och Irland meddelat att de önskar delta i antagandet och tillämpningen av denna förordning.

(41)I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och EUF-för draget, deltar Danmark inte i antagandet av denna för ordning, som varken är bindande för eller tillämplig på

Danmark, dock utan att detta påverkar Danmarks möj

lighet att	tillämpa ändringarna av	förordning	(EG)
nr 44/2001,	i enlighet med artikel 3	i avtalet av	den

19 oktober 2005 mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Danmark om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (1).

(1) EUT L 299, 16.11.2005, s. 62.

L 351/6		SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.12.2012

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

1.Denna förordning är tillämplig på privaträttens område, oberoende av vilket slag av domstol det är fråga om. Den omfattar i synnerhet inte skattefrågor, tullfrågor eller förvalt ningsrättsliga frågor eller statens ansvar för handlingar eller underlåtenhet vid utövandet av offentliga maktbefogenheter (acta jure imperii).

2.Denna förordning är inte tillämplig på

a)fysiska personers rättsliga status, rättskapacitet eller rätts handlingsförmåga, makars förmögenhetsförhållanden eller förhållanden som enligt den lag som är tillämplig på sådana förhållanden har samma verkan som äktenskap,

b)konkurs, ackord och liknande förfaranden,

c)social trygghet,

d)skiljeförfaranden,

e)underhållsskyldighet som har sin grund i familje-, släktskaps-, äktenskaps- eller svågerlagsförhållande,

f)testamenten och arv, inbegripet underhållsskyldighet som har sin grund i dödsfall.

Artikel 2

Definitioner till denna förordning:

a)dom: varje avgörande som har meddelats av en domstol i en medlemsstat oavsett dess rubricering, såsom dom, beslut, förordnande om verkställighet, samt domstolstjänstemans beslut i fråga om rättegångskostnader.

I kapitel III avses med dom även beslut om interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder, som beslutas av en

domstol som enligt denna förordning är behörig att pröva målet i sak. Begreppet omfattar inte en interimistisk åtgärd, inbegripet säkerhetsåtgärd, som beslutas av en sådan dom stol utan svarandens hörande, såvida inte den dom som innehåller åtgärden har delgetts svaranden före verkställighe ten.

b)förlikning inför domstol: en förlikning som har godkänts av en domstol i en medlemsstat eller ingåtts inför en domstol i en medlemsstat i samband med domstolsförhandlingarna.

c)officiell handling: en handling som har upprättats eller regi strerats som en officiell handling i ursprungsmedlemsstaten och vars äkthet

i)avser handlingens underskrift och innehåll, och

ii)har bestyrkts av en offentlig myndighet eller annan myn dighet som bemyndigats för ändamålet.

d)ursprungsmedlemsstat: den medlemsstat där domen har med delats, förlikningen har godkänts eller ingåtts eller den offi ciella handlingen formellt har upprättats eller registrerats.

e)anmodad medlemsstat: medlemsstat i vilken erkännande av en dom åberopas eller, i vilken verkställighet av en dom, en förlikning eller en officiell handling söks.

f)ursprungsdomstol: den domstol som har meddelat den dom för vilken erkännande åberopas eller för vilken verkställighet söks.

Artikel 3

I denna förordning avses med domstol följande myndigheter i den utsträckning de är behöriga i frågor som omfattas av till lämpningsområdet för denna förordning:

a)I Ungern, vid summarisk process i mål om betalningsföre läggande (fizetési meghagyásos eljárás), notarien (közjegyző).

b)I Sverige, vid summarisk process i mål om betalningsföre läggande och handräckning, Kronofogdemyndigheten.

20.12.2012		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 351/7

KAPITEL II

DOMSTOLS BEHÖRIGHET

AVSNITT 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 4

1.Om inte annat föreskrivs i denna förordning, ska talan mot den som har hemvist i en medlemsstat väckas vid domstol

iden medlemsstaten, oberoende av i vilken stat han eller hon har medborgarskap.

2.För den som inte är medborgare i den medlemsstat där han eller hon har hemvist gäller samma bestämmelser om dom stols behörighet som för medlemsstatens egna medborgare.

Artikel 5

1.Talan mot den som har hemvist i en medlemsstat får väckas vid domstol i en annan medlemsstat endast med stöd av bestämmelserna i avsnitten 2–7 i detta kapitel.

2.I synnerhet får de nationella bestämmelser om domstols behörighet som medlemsstaterna ska anmäla till kommissionen

ienlighet med artikel 76.1 a inte tillämpas mot en person som avses i punkt 1.

Artikel 6

1.Om svaranden inte har hemvist i en medlemsstat bestäms domstolarnas behörighet i varje medlemsstat i enlighet med den medlemsstatens lag, om inte annat följer av bestämmelserna i artiklarna 18.1, 21.2, 24 och 25.

2.Mot en sådan svarande kan den som har hemvist i en medlemsstat, oberoende av medborgarskap, i den medlemssta ten åberopa de bestämmelser om domstols behörighet som gäller där, på samma sätt som den medlemsstatens egna med borgare, särskilt de bestämmelser som medlemsstaterna ska an mäla till kommissionen i enlighet med artikel 76.1 a.

AVSNITT 2

Särskilda behörighetsbestämmelser

Artikel 7

Talan mot en person som har hemvist i en medlemsstat får väckas i en annan medlemsstat:

1.a) Om talan avser avtal, vid domstolen för uppfyllelseorten för den förpliktelse som talan avser.

b)Vid tillämpning av denna bestämmelse, och såvida inte annat avtalats, avses med uppfyllelseorten för den förplik telse som talan avser

—vid försäljning av varor, den ort i en medlemsstat dit enligt avtalet varorna har eller skulle ha levererats,

—vid utförande av tjänster, den ort i en medlemsstat där enligt avtalet tjänsterna har eller skulle ha utförts.

c)Om led b inte gäller, ska led a gälla.

2.Om talan avser skadestånd utanför avtalsförhållanden, vid domstolen för den ort där skadan inträffade eller kan inträf fa.

3.Om talan avser enskilt anspråk i anledning av brott, vid den domstol där brottmålet är anhängigt, i den mån domstolen enligt sin lag är behörig att pröva enskilda anspråk.

4.Om talan avser en tvistemålstalan på äganderättslig grund om att återfå ett kulturföremål enligt definitionen i artikel 1.1

idirektiv 93/7/EEG som inleds av den person som säger sig ha rätt att få tillbaka ett sådant föremål, vid domstolen för den ort där kulturföremålet finns vid den tidpunkt då talan väcks.

5.Om talan avser en tvist som hänför sig till verksamheten vid en filial, agentur eller annan etablering, vid domstolen för den ort där denna är belägen.

6.Om svaranden i tvisten är instiftare av en trust, trustee eller insatt förmånstagare till en trust som är upprättad antingen genom lag eller genom en skriftlig handling eller muntligen och skriftligen bekräftad, vid domstolarna i den medlemsstat där trusten har sitt säte.

7.Om talan avser en tvist om betalning av bärgarlön för bärg ning av skeppslast eller för frakt, vid den domstol där lasten eller frakten

a)har blivit föremål för kvarstad eller liknande säkerhets åtgärd för att säkerställa sådan betalning, eller

b)kunde ha blivit föremål för sådan säkerhetsåtgärd, om inte borgen eller annan säkerhet hade ställts,

under förutsättning att denna bestämmelse endast är tillämp lig om det görs gällande att svaranden har någon rätt till lasten eller frakten eller hade sådan rätt vid tiden för bärg ningen.

L 351/8		SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.12.2012

Artikel 8

Talan mot en person som har hemvist i en medlemsstat kan även väckas i följande fall:

1.Om han eller hon är en av flera svarande, vid domstol där någon av svarandena har hemvist, förutsatt att det finns ett tillräckligt nära samband mellan käromålen för att en ge mensam handläggning och dom ska vara påkallad för att undvika att oförenliga domar meddelas som en följd av att käromålen prövas i olika rättegångar.

2.Om talan avser återgångskrav eller annat liknande, vid den domstol där det ursprungliga käromålet är anhängigt, såvida inte detta har väckts endast för att få talan mot tredje man prövad vid annan domstol än den som annars skulle ha varit behörig att pröva talan mot honom.

3.Vid genkäromål som grundar sig på samma avtal eller om ständigheter som huvudkäromålet, vid den domstol där hu vudkäromålet är anhängigt.

4.Om talan avser avtal och denna talan får förenas med ett annat mål mot samma svarande om sakrätt till fast egen dom, vid domstolen i den medlemsstat på vars territorium fastigheten är belägen.

Artikel 9

En domstol i en medlemsstat som med stöd av denna förord ning är behörig att pröva mål om ansvar till följd av ett fartygs användning eller drift är, liksom annan domstol som enligt lagen i den staten är behörig i stället för denna, också behörig att pröva mål om begränsning av sådant ansvar.

AVSNITT 3

Behörighet vid försäkringstvister

Artikel 10

För försäkringstvister gäller i fråga om domstols behörighet bestämmelserna i detta avsnitt, om inte annat följer av artiklarna 6 och 7.5.

Artikel 11

1. Talan mot en försäkringsgivare som har hemvist i en medlemsstat får väckas

a)vid domstolarna i den medlemsstat där han eller hon har hemvist,

b)i en annan medlemsstat, vid domstolen för den ort där käranden har hemvist om talan väcks av försäkringstagaren, den försäkrade eller en förmånstagare, eller

c)om han eller hon är en samförsäkrare, vid den domstol i en medlemsstat där talan har väckts mot huvudförsäkringsgiva ren.

2. En försäkringsgivare som inte har hemvist i någon med lemsstat men som har en filial, agentur eller annan etablering i en sådan stat ska i fråga om tvister som hänför sig till verk samheten vid denna anses ha hemvist i den medlemsstaten.

Artikel 12

Beträffande ansvarsförsäkring eller försäkring av fast egendom får talan mot försäkringsgivaren också väckas vid domstolen i den ort där skadan inträffade. Detsamma gäller om både lös och fast egendom omfattas av samma försäkringsavtal och har ska dats genom samma händelse.

Artikel 13

1.I fråga om ansvarsförsäkring får, om lagen i domstolssta ten tillåter det, talan mot försäkringsgivaren vidare väckas vid den domstol där den skadelidande har väckt talan mot den försäkrade.

2.Bestämmelserna i artiklarna 10, 11 och 12 gäller om den skadelidande väcker talan direkt mot försäkringsgivaren, om sådan direkt talan är tillåten.

3.Om den lag som är tillämplig på sådan direkt talan tillåter att talan mot försäkringstagaren eller den försäkrade prövas i samma rättegång, är samma domstol behörig i förhållande till dessa personer.

Artikel 14

1.Om inte annat föreskrivs i artikel 13.3, får en försäkrings givare väcka talan endast vid domstolarna i den medlemsstat där svaranden har hemvist, vare sig denne är försäkringstagare, för säkrad eller förmånstagare.

2.Bestämmelserna i detta avsnitt inskränker inte rätten att väcka genkäromål vid den domstol där huvudkäromålet enligt bestämmelserna i detta avsnitt är anhängigt.

Artikel 15

Avvikelser från bestämmelserna i detta avsnitt får endast ske genom ett avtal som

1.har ingåtts efter tvistens uppkomst,

2.ger försäkringstagaren, den försäkrade eller en förmånstagare rätt att väcka talan vid andra domstolar än dem som anges i detta avsnitt,

3.har ingåtts mellan en försäkringstagare och en försäkrings givare, vilka vid försäkringsavtalets ingående hade hemvist eller sin vanliga vistelseort i samma medlemsstat, och avtalet innebär att domstolarna i den medlemsstaten ska vara behö riga även om skadan skulle inträffa utomlands, såvida inte ett sådant avtal strider mot lagen i den medlemsstaten,

20.12.2012		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 351/9

4.har ingåtts med en försäkringstagare som inte har hemvist i någon medlemsstat, förutsatt att försäkringen inte är obliga torisk och inte heller avser fast egendom i en medlemsstat, eller

5.hänför sig till ett försäkringsavtal som omfattar en eller flera av de risker som anges i artikel 16.

Artikel 16

De risker som avses i artikel 15.5 är följande:

1.Förlust av eller skada på

a)havsgående fartyg, anläggningar offshore eller på fria ha vet, eller luftfartyg, där förlusten eller skadan har sam band med deras användning för kommersiellt ändamål,

b)gods under transport, med undantag för passagerares res gods, när transporten helt eller delvis sker med sådant fartyg eller luftfartyg.

2.Ansvar, med undantag för fysisk skada på passagerare eller förlust av eller skada på deras resgods,

a)som är en följd av användningen eller driften av fartyg, anläggningar eller luftfartyg som anges i punkt 1 a, såvida inte lagen i den medlemsstat där sådant luftfartyg är re gistrerat förbjuder avtal om domstols behörighet i fråga om försäkring av sådana risker,

b)för förlust eller skada orsakad av gods under transport enligt punkt 1 b.

3.Ekonomisk förlust som har samband med användningen eller driften av fartyg, anläggningar eller luftfartyg enligt punkt 1 a, särskilt förlust av frakt eller befraktningsintäkter.

4.Varje risk som har samband med någon av de risker som avses i punkterna 1–3.

5.Trots vad som sägs i punkterna 1–4, alla stora risker enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (1).

(1) EUT L 335, 17.12.2009, s. 1.

AVSNITT 4

Behörighet vid konsumenttvister

Artikel 17

1. Om talan avser avtal som har ingåtts av en person, kon sumenten, för ändamål som kan anses ligga utanför hans affärs verksamhet eller yrkesverksamhet, gäller i fråga om behörighe ten bestämmelserna i detta avsnitt, om inte annat följer av artiklarna 6 och 7.5,

a)om avtalet gäller köp av varor där betalningen ska erläggas i särskilda poster,

b)om avtalet gäller lån som ska återbetalas i särskilda poster eller någon annan form av kredit om lånet eller krediten var avsedd att finansiera köp av varor, eller

c)i övriga fall, om avtalet har ingåtts med en person som bedriver kommersiell verksamhet eller yrkesverksamhet i den medlemsstat där konsumenten har hemvist eller, på något sätt, riktar sådan verksamhet till den medlemsstaten eller flera stater, däribland den medlemsstaten, och avtalet faller inom ramen för sådan verksamhet.

2.Om konsumentens avtalspart inte har hemvist i en med lemsstat men har en filial, agentur eller annan etablering i en medlemsstat, ska han anses ha hemvist i den medlemsstaten såvitt avser tvister som hänför sig till verksamheten vid filialen, agenturen eller etableringen.

3.Bestämmelserna i detta avsnitt ska inte tillämpas på trans portavtal utom när det gäller avtal om en kombination av resa och inkvartering för ett pris där allt är inkluderat.

Artikel 18

1.Konsumenten får väcka talan mot den andra avtalsparten antingen vid domstolarna i den medlemsstat där denne har hemvist eller, oberoende av var den andra parten har hemvist, vid domstolen för den ort där konsumenten har hemvist.

2.Talan mot en konsument får av den andra avtalsparten väckas endast vid domstolarna i den medlemsstat där kon sumenten har hemvist.

3.Dessa bestämmelser inskränker inte rätten att väcka gen käromål vid den domstol där huvudkäromålet, enligt bestäm melserna i detta avsnitt, är anhängigt.

L 351/10		SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.12.2012

Artikel 19

Avvikelser från bestämmelserna i detta avsnitt får endast ske genom ett avtal som

1.har ingåtts efter tvistens uppkomst,

2.ger konsumenten rätt att väcka talan vid andra domstolar än dem som anges i detta avsnitt, eller

3.har ingåtts av en konsument och dennes avtalspart, vilka vid avtalets ingående hade hemvist eller sin vanliga vistelseort i samma medlemsstat, och avtalet ger domstolarna i den med lemsstaten behörighet, såvida inte ett sådant avtal strider mot lagen i den medlemsstaten.

AVSNITT 5

Behörighet vid tvister om anställningsavtal

Artikel 20

1.Om talan avser anställningsavtal gäller i fråga om behö righeten bestämmelserna i detta avsnitt om inte annat följer av artiklarna 6 och 7.5 samt, i de fall talan väckts mot en arbets givare, artikel 8.1.

2.Om en arbetstagare ingår ett anställningsavtal med en arbetsgivare som inte har hemvist i en medlemsstat men har en filial, agentur eller en annan etablering i en medlemsstat, ska arbetsgivaren i fråga om tvister som hänför sig till verksamheten vid filialen, agenturen eller etableringen anses ha hemvist i den medlemsstaten.

Artikel 21

1. Talan mot en arbetsgivare som har hemvist i en medlems stat får väckas

a)vid domstolarna i den medlemsstat där arbetsgivaren har hemvist, eller

b)i en annan medlemsstat

i)vid domstolen för den ort där eller varifrån arbetstagaren vanligtvis utför eller senast utförde sitt arbete, eller

ii)om arbetstagaren inte vanligtvis utför eller utförde sitt arbete i ett och samma land, vid domstolen för den ort där det affärsställe vid vilket arbetstagaren anställts är eller var beläget.

2. Talan mot en arbetsgivare som inte har hemvist i en medlemsstat får väckas vid en domstol i en medlemsstat i en lighet med punkt 1 b.

Artikel 22

1.En arbetsgivare får väcka talan endast vid domstolarna i den medlemsstat där arbetstagaren har hemvist.

2.Bestämmelserna i detta avsnitt inskränker inte rätten att väcka genkäromål vid den domstol där huvudkäromålet enligt bestämmelserna i detta avsnitt är anhängigt.

Artikel 23

Avvikelser från bestämmelserna i detta avsnitt får endast ske genom ett avtal som

1.har ingåtts efter tvistens uppkomst, eller

2.ger arbetstagaren rätt att väcka talan vid andra domstolar än dem som anges i detta avsnitt.

AVSNITT 6

Exklusiv behörighet

Artikel 24

Följande domstolar i en medlemsstat ska, oberoende av var parterna har hemvist, ha exklusiv behörighet:

1.Om talan avser sakrätt i fast egendom eller nyttjanderätt till fast egendom, domstolarna i den medlemsstat där egendo men är belägen.

Om talan avser avtal om nyttjanderätt till fast egendom för tillfälligt privat bruk under en tid av högst sex på varandra följande månader, ska emellertid även domstolarna i den medlemsstat där svaranden har hemvist vara behöriga under förutsättning att nyttjanderättshavaren är en fysisk person och att ägaren och nyttjanderättshavaren har hemvist i samma medlemsstat.

2.Om talan avser giltighet, ogiltighet eller upplösning av bolag eller andra juridiska personer eller giltighet av beslut av deras organ, vid domstolarna i den medlemsstat där den juridiska personen har sitt säte. För att bestämma var detta säte är beläget ska domstolen tillämpa sin egen internationella privaträtt.

3.Om talan avser giltigheten av inskrivningar i offentliga regis ter, domstolarna i den medlemsstat där registret förs.

20.12.2012		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 351/11

4.Om talan, oavsett om det är fråga om ett käromål eller ett svaromål, avser registrering eller giltighet av patent, varumär ken, mönster och liknande rättigheter för vilka krävs depo sition eller registrering, domstolarna i den konventionsstat där deposition eller registrering har begärts eller har ägt rum eller på grund av bestämmelserna i en unionsrättsakt eller en internationell konvention anses ha ägt rum.

Med förbehåll för den behörighet som det europeiska patent verket har enligt den europeiska patentkonventionen under tecknad i München den 5 oktober 1973, ska domstolarna i varje medlemsstat ha exklusiv behörighet vid talan som an går registreringen eller giltigheten av ett europeiskt patent som har meddelats för den medlemsstaten.

5.Om talan avser verkställighet av domar, domstolarna i den medlemsstat där domen har verkställts eller ska verkställas.

AVSNITT 7

Avtal om domstols behörighet

Artikel 25

1. Om parterna, oberoende av var de har hemvist, har träffat avtal om att en domstol eller domstolarna i en medlemsstat ska vara behöriga att avgöra en redan uppkommen tvist eller fram tida tvister i anledning av ett bestämt rättsförhållande, ska en dast den domstolen eller de domstolarna ha behörighet, såvida inte avtalet är ogiltigt på materiell grund enligt lagen i den medlemsstaten. En sådan behörighet ska vara exklusiv om par terna inte har träffat avtal om annat. Avtalet om behörighet ska vara antingen

a)skriftligt, eller muntligt och skriftligen bekräftat,

b)i en form som överensstämmer med praxis som parterna har utbildat mellan sig, eller

c)i internationell handel, i en form som överensstämmer med handelsbruk eller annan sedvänja som parterna kände till eller borde ha känt till och som är allmänt känd och regel mässigt iakttas av parter i avtal av föreliggande typ vid det ifrågavarande slaget av handel.

2.Ett elektroniskt meddelande som möjliggör en varaktig dokumentation av avtalet ska jämställas med skriftlig form.

3.Den domstol eller de domstolar i en medlemsstat som ges behörighet genom den handling varigenom en trust har bildats ska ha exklusiv behörighet att pröva en talan mot en instiftare,

trustee eller insatt förmånstagare till en trust, om saken angår förhållandet mellan dessa personer eller deras rättigheter eller skyldigheter inom trusten.

4.Avtal om domstols behörighet eller motsvarande bestäm melser i en handling varigenom en trust har bildats har ingen verkan om de strider mot bestämmelserna i artiklarna 15, 19 eller 23 eller om de domstolar vilkas behörighet de utesluter har exklusiv behörighet enligt artikel 24.

5.Ett avtal om domstols behörighet som utgör en del av ett annat avtal ska behandlas som ett särskilt avtal, oberoende av övriga avtalsvillkor.

Giltigheten av ett avtal om domstols behörighet kan inte ifrå gasättas enbart med hänvisning till att det andra avtalet är ogiltigt.

Artikel 26

1.Utöver den behörighet som en domstol i en medlemsstat har enligt andra bestämmelser i denna förordning, är domstolen behörig om svaranden går i svaromål inför denna. Detta gäller dock inte om svaranden gick i svaromål för att bestrida dom stolens behörighet eller om en annan domstol har exklusiv behörighet enligt artikel 24.

2.I mål som avses i avsnitten 3, 4 eller 5, där en försäkrings tagare, en försäkrad, en förmånstagare till ett försäkringsavtal, en skadelidande, en konsument eller en arbetstagare är svarande, ska domstolen, innan den förklarar sig behörig enligt punkt 1, säkerställa att svaranden har informerats om sin rätt att bestrida domstolens behörighet och om följderna av att gå eller inte gå i svaromål.

AVSNITT 8

Prövning av behörighetsfrågan och av om målet kan tas upp

Artikel 27

Om talan som väcks vid en domstol i en medlemsstat gäller en tvist som huvudsakligen rör en fråga som en domstol i en annan medlemsstat är exklusivt behörig att pröva enligt arti kel 24, ska den förstnämnda domstolen självmant förklara sig obehörig.

Artikel 28

1. Om talan väcks vid en domstol i en medlemsstat mot en svarande som har hemvist i en annan medlemsstat, och svaran den inte går i svaromål, ska domstolen självmant förklara sig obehörig, såvida den inte är behörig enligt bestämmelserna i denna förordning.

L 351/12		SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.12.2012

2.Domstolen ska låta handläggningen av målet vila till dess att det har klarlagts att svaranden har haft möjlighet att få del av stämningsansökan eller motsvarande handling i så god tid att han eller hon kunnat förbereda sitt svaromål eller att alla nöd vändiga åtgärder för detta syfte har vidtagits.

3.Artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning

(EG) nr 1393/2007 av den 13 november 2007 om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (delgivning av handlingar) (1) ska gälla i stället för punkt 2 i den här artikeln om stämningsansökan eller motsvarande handling enligt den förordningen måste översändas från en medlemsstat till en an nan.

4. När förordning (EG) nr 1393/2007 inte är tillämplig ska artikel 15 i Haagkonventionen av den 15 november 1965 om delgivning i utlandet av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur gälla om stämningsansökan eller mot svarande handling måste översändas till utlandet i enlighet med den konventionen.

AVSNITT 9

Litispendens och mål som har samband med varandra

Artikel 29

1.Om talan väcks vid domstolar i olika medlemsstater rö rande samma sak och målen gäller samma parter, ska varje domstol utom den vid vilken talan först väckts självmant låta handläggningen av målet vila till dess att det har fastställts att den domstol vid vilken talan först väckts är behörig, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 31.2.

2.I sådana fall som avses i punkt 1 ska, på begäran av en domstol vid vilken talan väckts, varje annan domstol vid vilken talan väcks utan dröjsmål underrätta den förstnämnda domsto len om vilket datum den mottog stämningsansökan i enlighet med artikel 32.

3.När det har fastställts att den domstol vid vilken talan först väckts är behörig, ska övriga domstolar självmant förklara sig obehöriga till förmån för den domstolen.

Artikel 30

1.Om käromål som har samband med varandra prövas vid domstolar i olika medlemsstater, får varje domstol utom den vid vilken talan först väckts låta handläggningen av målet vila.

2.Om målet i den domstol vid vilken talan först väckts prövas i första instans får varje annan domstol också förklara sig obehörig på begäran av en av parterna, om den domstol vid

(1) EUT L 324, 10.12.2007, s. 79.

vilken talan först väckts är behörig att pröva de berörda käro målen och dess lag tillåter förening av dessa.

3. Vid tillämpningen av denna artikel ska käromål anses ha samband med varandra om de är så förenade att en gemensam handläggning och dom är påkallad för att undvika att oförenliga domar meddelas som en följd av att käromålen prövas i olika rättegångar.

Artikel 31

1.Om flera domstolar är exklusivt behöriga, ska varje dom stol utom den vid vilken talan först väckts avvisa talan till förmån för den domstolen.

2.Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 26 ska, i de fall talan väckts vid en domstol i en medlemsstat som har exklusiv behörighet enligt ett avtal som avses i artikel 25, varje domstol i en annan medlemsstat låta handläggningen av målet vila fram till dess att den domstol där talan väcks på grundval av avtalet förklarar att den är obehörig i enlighet med avtalet.

3.Om den domstol som anges i avtalet har funnit att den är behörig att ta upp talan till prövning i enlighet med avtalet ska varje domstol i en annan medlemsstat avvisa talan till förmån för denna domstol.

4.Punkterna 2 och 3 ska inte tillämpas med avseende på frågor som avses i avsnitten 3, 4 eller 5 i de fall käranden är en försäkringstagare, en försäkrad, en förmånstagare till ett försäk ringsavtal, en skadelidande, en konsument eller en arbetstagare och avtalet inte är giltigt enligt en bestämmelse som ingår i dessa avsnitt.

Artikel 32

1.I detta avsnitt ska talan anses ha väckts vid en domstol

a)när stämningsansökan eller motsvarande handling har ingetts till domstolen, förutsatt att käranden sedan inte har under låtit att vidta de mått och steg som han var skyldig att vidta för att få delgivningen av svaranden verkställd, eller

b)om delgivning av handlingen ska ske innan handlingen ges in till domstolen, när den tas emot av den myndighet som är ansvarig för delgivning, förutsatt att käranden därefter inte har underlåtit att vidta de åtgärder som krävs av honom för att få handlingen ingiven till domstolen.

Den myndighet som ansvarar för delgivning enligt led b ska vara första myndighet att motta de handlingar som ska delges.

20.12.2012		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 351/13

2. Den domstol eller myndighet som ansvarar för delgivning, som avses i punkt 1, ska anteckna datum för ingivandet av stämningsansökan eller motsvarande handling eller datum för mottagandet av de handlingar som ska delges.

Artikel 33

1. Om behörigheten grundar sig på artikel 4 eller artiklarna 7, 8 eller 9 och ett förfarande pågår vid en domstol i ett tredje land när talan väcks vid en domstol i en medlemsstat om samma sak och mellan samma parter som i förfarandet vid domstolen i tredjelandet, får domstolen i medlemsstaten låta handläggningen av målet vila om

a)det förväntas att domstolen i tredjelandet kommer att med dela en dom som kan erkännas och, i tillämpliga fall, verk ställas i den medlemsstaten, och

b)domstolen i medlemsstaten är övertygad om att en vilande förklaring är nödvändig för en god rättskipning.

2. Domstolen i medlemsstaten får när som helst återuppta förfarandet om

a)förfarandena vid domstolen i tredjelandet har vilandeförkla rats eller avbrutits,

b)det framstår för domstolen i medlemsstaten som om för farandena vid domstolen i det berörda tredjelandet sannolikt inte kommer att slutföras inom rimlig tid, eller

c)fortsatta förfaranden är nödvändiga för en god rättskipning.

3.Domstolen i medlemsstaten ska avvisa talan om förfaran dena vid domstolen i tredjelandet har slutförts och resulterat i ett avgörande som kan erkännas och i tillämpliga fall verkställas

iden medlemsstaten.

4.Domstolen i medlemsstaten ska tillämpa denna artikel på ansökan av endera parten eller, om detta är möjligt enligt na tionell rätt, självmant.

Artikel 34

1. Om behörigheten grundar sig på artikel 4 eller artiklarna 7, 8 eller 9 och ett förfarande pågår vid en domstol i ett tredje land när talan väcks vid en domstol i en medlemsstat och denna

talan har samband med den talan som förs i domstolen i tred jelandet får domstolen i medlemsstaten låta handläggningen av målet vila om

a)en gemensam handläggning och dom är påkallad för att undvika att oförenliga domar meddelas som en följd av att käromålen prövas i olika rättegångar,

b)det förväntas att domstolen i tredjelandet kommer att med dela en dom som kan erkännas och, i tillämpliga fall, verk ställas i den medlemsstaten, och

c)domstolen i medlemsstaten är övertygad om att vilandeför klaringen är nödvändig för en god rättskipning.

2. Domstolen i medlemsstaten får när som helst återuppta förfarandena om

a)det framstår för domstolen i medlemsstaten som att det inte längre föreligger någon risk för oförenliga domar,

b)förfarandena vid domstolen i tredjelandet har vilandeförkla rats eller avbrutits,

c)det framstår för domstolen i medlemsstaten som om för farandena vid domstolen i det berörda tredjelandet sannolikt inte kommer att slutföras inom rimlig tid, eller om

d)fortsatta förfaranden är nödvändiga för en god rättskipning.

3.Domstolen i medlemsstaten får avvisa en talan om för farandet vid domstolen i tredjelandet har slutförts och resulterat

iett avgörande som kan erkännas och i tillämpliga fall verk ställas i den medlemsstaten.

4.Domstolen i medlemsstaten ska tillämpa denna artikel på ansökan av endera parten eller, om detta är möjligt enligt na tionell rätt, självmant.

AVSNITT 10

Interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder

Artikel 35

Interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder, som kan vidtas enligt lagen i en medlemsstat, får begäras hos domsto larna i den medlemsstaten, även om en domstol i en annan medlemsstat är behörig att pröva målet i sak.

L 351/14		SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.12.2012

KAPITEL III

ERKÄNNANDE OCH VERKSTÄLLIGHET

AVSNITT 1

Erkännande

Artikel 36

1.En dom som meddelats i en medlemsstat ska erkännas i övriga medlemsstater utan att något särskilt förfarande behöver användas.

2.En berörd part får i enlighet med förfarandet i under

avsnitt 2 i avsnitt 3 ansöka om ett fastställande av att det inte finns någon grund för att vägra erkännande av domen enligt artikel 45.

3. Om utgången av ett mål som handläggs vid en domstol i en medlemsstat är beroende av fastställandet av en incidensfråga om vägran av erkännande, är den domstolen behörig att pröva denna fråga.

Artikel 37

1. En part som i en medlemsstat vill åberopa en dom som meddelats i en annan medlemsstat ska tillhandahålla

a)en kopia av domen som uppfyller de villkor som är nöd vändiga för att fastställa dess äkthet, och

b)det intyg som utfärdats enligt artikel 53.

2. Den domstol eller myndighet vid vilken en dom som meddelats i en annan medlemsstat åberopas får, om nödvändigt, anmoda den part som åberopar den att i enlighet med artikel 57 tillhandahålla en översättning eller en translitterering av inne hållet i det intyg som avses i punkt 1 b. Domstolen eller myn digheten får begära en översättning av domen i stället för en översättning av intygets innehåll om den inte kan handlägga målet utan en sådan översättning.

Artikel 38

Den domstol eller en annan myndighet vid vilken en dom som meddelats i en annan medlemsstat åberopas får avbryta hand läggningen helt eller delvis om

a)domen överklagas i ursprungsmedlemsstaten, eller

b)en ansökan har lämnats in med avseende på ett beslut om att det inte finns någon grund för att vägra erkännande av domen enligt artikel 45 eller med avseende på ett beslut om att erkännandet ska vägras på en av dessa grunder.

AVSNITT 2

Verkställighet

Artikel 39

En dom som har meddelats i en medlemsstat och som är verk ställbar i den medlemsstaten ska vara verkställbar i andra med lemsstater utan att det krävs någon verkställbarhetsförklaring.

Artikel 40

En verkställbar dom ska automatiskt medföra att säkerhetsåtgär der får vidtas enligt lagstiftningen i den anmodade medlems staten.

Artikel 41

1.Enligt bestämmelserna i detta avsnitt ska verkställighets förfarandet för domar som meddelats i en annan medlemsstat regleras av lagen i den anmodade medlemsstaten. En dom som har meddelats i en medlemsstat och som är verkställbar i den anmodade medlemsstaten ska verkställas där på samma villkor som en dom som meddelas i den anmodade medlemsstaten.

2.Utan hinder av vad som sägs i punkt 1 ska grunderna för att vägra eller skjuta upp verkställighet enligt lagstiftningen i den anmodade medlemsstaten gälla i den mån de inte strider mot de grunder som avses i artikel 45.

3.Den part som begär verkställighet av en dom som med delats i en annan medlemsstat ska inte vara skyldig att ha en postadress i den anmodade medlemsstaten. Denna part ska inte heller åläggas att ha ett bemyndigat ombud i den anmodade medlemsstaten, såvida inte ett sådant ombud är obligatoriskt oberoende av parternas medborgarskap eller hemvist.

Artikel 42

1. Vid verkställighet i en medlemsstat av en dom som med delats i en annan medlemsstat ska sökanden till den behöriga verkställande myndigheten lämna in

a)en kopia av domen som uppfyller de villkor som är nöd vändiga för att fastställa dess äkthet, och

b)det intyg som utfärdats enligt artikel 53 vilket intygar att domen är verkställbar och åtföljs av ett utdrag av domen och, om så är befogat, relevant information om ersättnings berättigande kostnader för förfarandet och beräkning av rän ta.

20.12.2012		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 351/15

2. För verkställighet i en medlemsstat av en dom som med delats i en annan medlemsstat och som innehåller beslut om en interimistisk åtgärd, inbegripet en säkerhetsåtgärd, ska sökanden till den behöriga verkställande myndigheten lämna in

a)en kopia av domen som uppfyller de nödvändiga villkoren för att fastställa dess äkthet,

b)det intyg som utfärdats enligt artikel 53 vilket innehåller en beskrivning av åtgärden och intygar att

i)domstolen är behörig att pröva målet i sak,

ii)domen är verkställbar i ursprungsmedlemsstaten, och

c)bevis på delgivning av domen om åtgärden beslutats utan att svaranden kallats att inställa sig.

3.Den behöriga verkställande myndigheten får, när så är nödvändigt, begära att sökanden i enlighet med artikel 57 ska tillhandahålla en översättning eller en translitterering av inne hållet i intyget.

4.Den behöriga verkställande myndigheten får begära att sökanden ska tillhandahålla en översättning av domen endast om den inte kan fortsätta handläggningen av målet utan en sådan översättning.

Artikel 43

1.När verkställighet begärs av en dom som meddelats i en annan medlemsstat ska det intyg som utfärdas enligt artikel 53 delges den person mot vilken verkställigheten söks före det att den första verkställighetsåtgärden vidtas. Intyget ska åtföljas av domen om personen i fråga ännu inte har delgetts denna.

2.Om den person mot vilken verkställighet begärs har hem vist i en annan medlemsstat än ursprungsmedlemsstaten får han eller hon begära en översättning av domen i syfte att bestrida verkställigheten, om domen inte är skriven på eller åtföljs av en översättning till något av följande språk:

a)Ett språk som personen förstår.

b)Det officiella språket i den medlemsstat där personen har hemvist eller, om det finns flera officiella språk i den med lemsstaten, det officiella språket eller ett av de officiella språ ken på den ort där personen har hemvist.

Om en översättning av domen begärs enligt första stycket får inga verkställighetsåtgärder förutom säkerhetsåtgärder vidtas in nan denna översättning har tillhandahållits den person mot vilken verkställighet söks.

Denna punkt gäller inte om den person mot vilken verkställig het söks redan har delgetts domen på ett av de språk som avses i första stycket eller om domen åtföljs av en översättning till något av dessa språk.

3. Denna artikel gäller inte verkställighet av säkerhetsåtgärder

ien dom eller om den person som begär verkställighet vidtar säkerhetsåtgärder i enlighet med artikel 40.

Artikel 44

1. Vid en ansökan om att vägra verkställighet av en dom enligt underavsnitt 2 i avsnitt 3 får domstolen i den anmodade medlemsstaten på ansökan av den person mot vilken verkstäl lighet begärs

a)begränsa verkställighetsförfarandet till säkerhetsåtgärder,

b)göra verkställigheten beroende av att det ställs en sådan säkerhet som domstolen bestämmer, eller

c)helt eller delvis skjuta upp verkställighetsförfarandet.

2. Den behöriga myndigheten i den anmodade medlemssta ten ska på ansökan av den person mot vilken verkställighet söks skjuta upp verkställighetsförfarandet om verkställigheten av do men har skjutits upp i ursprungsmedlemsstaten.

AVSNITT 3

Vägran av erkännande och verkställighet

U n d e r a v s n i t t 1

V ä g r a n a v e r k ä n n a n d e

Artikel 45

1. Vid ansökan från en berörd part ska erkännande av en dom vägras om

a)ett sådant erkännande uppenbart strider mot grunderna för rättsordningen (ordre public) i den anmodade medlemssta ten,

b)domen är en tredskodom eller en annan dom som har meddelats mot en svarande i dennes utevaro och svaranden inte har delgetts stämningsansökan eller motsvarande hand ling i tillräckligt god tid och på ett lämpligt sätt för att kunna förbereda sitt svaromål, såvida inte svaranden haft möjlighet att överklaga domen men underlåtit detta,

L 351/16		SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.12.2012

c)domen är oförenlig med en dom som har meddelats samma parter i den anmodade medlemsstaten,

d)domen är oförenlig med en dom som tidigare har meddelats

ien annan medlemsstat eller i ett tredjeland mellan samma parter och rörande samma sak, under förutsättning att den först meddelade domen uppfyller de nödvändiga villkoren för erkännande i den anmodade medlemsstaten, eller

e)domen är oförenlig med

i)kapitel II avsnitt 3, 4 eller 5 om svaranden var en för säkringstagare, en försäkrad, en förmånstagare till ett för säkringsavtal, en skadelidande, en konsument eller en ar betstagare, eller

ii)kapitel II avsnitt 6.

2.Den domstol till vilken en ansökan getts in ska vid sin prövning av de behörighetsgrunder som avses i punkt 1 e vara bunden av de faktiska omständigheter på vilka domstolen i ursprungsmedlemsstaten grundade sin behörighet.

3.Domstolens behörighet i ursprungsmedlemsstaten får inte omprövas såvida inte annat följer av punkt 1 e. Behörighets bestämmelserna omfattas inte av den i punkt 1 a åsyftade pröv ningen vad gäller grunderna för rättsordningen (ordre public).

4.Ansökan om vägran av erkännande ska göras i enlighet med de förfaranden som anges i underavsnitt 2 och i förekom mande fall i avsnitt 4.

U n d e r a v s n i t t 2

V ä g r a n a v v e r k s t ä l l i g h e t

Artikel 46

På ansökan av den person mot vilken verkställighet begärs ska verkställighet av en dom vägras om någon av de grunder som avses i artikel 45 föreligger.

Artikel 47

1.Ansökan om vägran av verkställighet ska göras vid den domstol som den berörda medlemsstaten har anmält till kom missionen enligt artikel 75 a såsom den domstol vid vilken ansökan ska göras.

2.Förfarandet för vägran av verkställighet ska, i den mån det inte omfattas av denna förordning, regleras av lagen i den an modade medlemsstaten.

3. Sökanden ska tillhandahålla domstolen en kopia av do men och vid behov en översättning eller en translitterering av den.

Domstolen får bevilja undantag från skyldigheten att lämna in de handlingar som avses i första stycket om den redan innehar dem eller om den finner det orimligt att kräva att sökanden ska tillhandahålla dem. I det senare fallet får domstolen kräva att den andra parten tillhandahåller handlingarna.

4. Den part som ansöker om vägran av verkställighet av en dom som meddelats i en annan medlemsstat ska inte vara skyldig att ha en postadress i den anmodade medlemsstaten. Denna part ska inte heller åläggas att ha ett bemyndigat ombud i den anmodade medlemsstaten, såvida inte ett sådant ombud är obligatoriskt oavsett parternas medborgarskap eller hemvist.

Artikel 48

Domstolen ska utan dröjsmål fatta beslut med anledning av en ansökan om vägran av verkställighet.

Artikel 49

1.Båda parter får överklaga beslutet med anledning av en ansökan om vägran av verkställighet.

2.Överklagandet ska göras till den domstol som den berörda medlemsstaten har anmält till kommissionen enligt artikel 75 b såsom den domstol till vilken ett sådant överklagande ska ges in.

Artikel 50

Det avgörande som meddelas med anledning av överklagandet får endast bestridas genom ett överklagande när de domstolar

till vilka ett ytterligare överklagande	ska göras har	anmälts
av den berörda medlemsstaten till	kommissionen	enligt
artikel 75 c.

Artikel 51

1.Den domstol till vilken en ansökan om vägran av verk ställighet ges in eller vid vilken ett överklagande har lämnats in enligt artikel 49 eller artikel 50 får låta handläggningen av målet vila, om ett ordinärt överklagande av domen har getts in i ursprungsmedlemsstaten eller om fristen för ett ordinärt över klagande ännu inte har löpt ut. I det senare fallet får domstolen fastställa en tid inom vilken ett sådant överklagande ska ges in.

2.Om en dom meddelats i Irland, Cypern eller Förenade kungariket ska varje form av överklagande av en dom som finns att tillgå i ursprungsmedlemsstaten betraktas som ett ordinärt överklagande av en dom i den mening som avses i punkt 1.

20.12.2012		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 351/17

AVSNITT 4

Allmänna bestämmelser

Artikel 52

En dom som har meddelats i en medlemsstat får aldrig omprö vas i sak i den anmodade medlemsstaten.

Artikel 53

Domstolen i ursprungsmedlemsstaten ska på begäran av en berörd part utfärda ett intyg på det formulär som bifogas i bilaga I.

Artikel 54

1. Om en dom inbegriper en åtgärd eller ett beslut som inte föreskrivs i den anmodade medlemsstatens nationella rätt, ska åtgärden eller beslutet i möjligaste mån anpassas till en åtgärd eller ett beslut som förekommer i den medlemsstatens natio nella rätt och som har motsvarande verkan och eftersträvar liknande mål och intressen.

En sådan anpassning ska inte få verkningar som går längre än dem som föreskrivs i ursprungsmedlemsstatens lagstiftning.

2.Varje part får angripa anpassningen av åtgärden eller be slutet.

3.Om det är nödvändigt får det krävas att den part som åberopar domen eller söker verkställighet lämnar in en översätt ning eller translitterering av domen.

Artikel 55

En dom som meddelats i en medlemsstat och varigenom någon förpliktas att betala vite ska vara verkställbar i den anmodade medlemsstaten endast om vitesbeloppet slutligt har fastställts av domstol i ursprungsmedlemsstaten.

Artikel 56

Ingen säkerhet, borgen eller deposition, oavsett dess benämning, får krävas av den som i en medlemsstat begär verkställighet av en dom som har meddelats i en annan medlemsstat, på den grunden att han är utländsk medborgare eller inte har sin hem vist eller vistelseort i den anmodade medlemsstaten.

Artikel 57

1. Om en översättning eller translitterering krävs enligt denna förordning ska detta ske till den berörda medlemsstatens officiella språk eller, om det finns flera officiella språk i den medlemsstaten, till ett officiellt språk för domstolsförfaranden på den ort där en dom som meddelats i en annan medlemsstat åberopas eller en ansökan ges in, i enlighet med den medlems statens lagstiftning.

2.De formulär som avses i artiklarna 53 och 60 får även översättas eller translittereras till ett eller flera av Europeiska unionens institutioners övriga officiella språk som den berörda medlemsstaten har angett att den kan godta.

3.Översättningar enligt denna förordning ska göras av en person som är behörig att göra översättningar i någon av med lemsstaterna.

KAPITEL IV

OFFICIELLA HANDLINGAR OCH FÖRLIKNINGAR INFÖR

DOMSTOL

Artikel 58

1. En officiell handling som är verkställbar i ursprungsmed lemsstaten ska vara verkställbar i övriga medlemsstater, utan att det krävs någon verkställbarhetsförklaring. Verkställighet av en officiell handling får vägras endast om en sådan verkställighet uppenbarligen strider mot grunderna för rättsordningen (ordre public) i den anmodade medlemsstaten.

Bestämmelserna i avsnitt 2, underavsnitt 2 i avsnitt 3 och av snitt 4 i kapitel III ska i tillämpliga delar gälla offentliga hand lingar.

2. Den officiella handlingen måste uppfylla de villkor som är nödvändiga för att dess äkthet ska kunna fastställas i ursprungs medlemsstaten.

Artikel 59

En förlikning inför domstol som är verkställbar i ursprungs medlemsstaten ska verkställas i andra medlemsstater under samma förutsättningar som officiella handlingar.

Artikel 60

Den behöriga myndigheten eller domstolen i ursprungsmed lemsstaten ska, på begäran av en berörd part, utfärda intyget på det formulär som anges i bilaga II, med en sammanfattning av den verkställbara förpliktelse som anges i den officiella hand lingen eller i avtalet mellan parterna vid förlikningen inför dom stol.

KAPITEL V

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 61

Ingen legalisering eller annat liknande förfarande får krävas med avseende på handlingar som har utfärdats i en medlemsstat inom ramen för denna förordning.

L 351/18		SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.12.2012

Artikel 62

1.Vid avgörandet av huruvida en part har hemvist i den medlemsstat där talan är väckt ska domstolen tillämpa sin egen lag.

2.Om en part inte har hemvist i den medlemsstat där talan är väckt ska domstolen, vid avgörandet av huruvida parten har hemvist i en annan medlemsstat, tillämpa den medlemsstatens lag.

Artikel 63

1. Vid tillämpningen av denna förordning ska ett bolag eller annan juridisk person anses ha hemvist i orten för dess

a)stadgeenliga säte,

b)huvudkontor, eller

c)huvudsakliga verksamhet.

2.Med stadgeenligt säte avses i Irland, Cypern och Förenade kungariket ”registered office”, eller, om sådant saknas, orten för stiftandet (”place of incorporation”) eller, om sådan ort saknas, den ort enligt vars lagstiftning bildandet (”formation”) ägde rum.

3.För att avgöra om en trust har hemvist i den medlemsstat där talan är väckt ska domstolen tillämpa sin egen internatio nella privaträtt.

Artikel 64

Med förbehåll för mer fördelaktiga nationella bestämmelser, får den som har hemvist i en medlemsstat och är åtalad för ett icke uppsåtligt brott vid en brottmålsdomstol i en annan medlems stat i vilken han inte är medborgare, försvaras av en därtill behörig person, även om han inte inställer sig personligen. Den domstol som handlägger målet får dock föreskriva person lig inställelse. Om en sådan föreskrift inte har efterkommits behöver en dom som har meddelats rörande ett civilrättsligt anspråk mot någon som inte har haft tillfälle att svara i målet varken erkännas eller verkställas i andra medlemsstater.

Artikel 65

1. Den grund för behörighet som anges i artiklarna 8.2 och 13 rörande återgångskrav eller annat liknande får åberopas i de medlemsstater som anges i den förteckning som upprättats av

kommissionen i enlighet med artikel 76.1 b och 76.2, förutsatt att det är tillåtet enligt nationell lagstiftning. En person med hemvist i en annan medlemsstat får beredas tillfälle enligt be stämmelserna om litisdenuntiation att delta i rättegång inför domstolarna i de medlemsstater som avses i den förteckningen.

2.Domar som har meddelats i en medlemsstat med stöd av artikel 8.2 eller artikel 13 ska i enlighet med kapitel III erkännas och verkställas i alla andra medlemsstater. De rättsverkningar som domar meddelade i de medlemsstater som anges i den förteckning som avses i punkt 1 kan ha för tredje man enligt lagen i dessa medlemsstater genom tillämpningen av punkt 1 ska erkännas i alla medlemsstater.

3.De medlemsstater som anges i den förteckning som avses

ipunkt 1 ska, inom ramen för det europeiska rättsliga nätverk på privaträttens område som inrättades genom rådets beslut 2001/470/EG (1) (det europeiska rättsliga nätverket), lämna upp gifter om hur man i enlighet med deras nationella lag ska bestämma vilka konsekvenser som de domar som avses i punkt

2andra meningen ska få.

KAPITEL VI

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

Artikel 66

1.Denna förordning ska tillämpas endast på rättsliga för faranden som har inletts, på officiella handlingar som formellt har upprättats eller registrerats och på förlikningar inför dom stol som har godkänts eller ingåtts från och med den 10 januari 2015.

2.Utan hinder av artikel 80 ska förordning (EG) nr 44/2001 även fortsättningsvis tillämpas på domar som meddelats inom ramen för rättsliga förfaranden som har inletts, officiella hand lingar som har upprättats eller registrerats och på förlikningar inför domstol som har godkänts eller ingåtts före den 10 januari 2015 och som faller inom ramen för tillämpningsområdet för den förordningen.

KAPITEL VII

FÖRHÅLLANDET TILL ANDRA RÄTTSAKTER

Artikel 67

Denna förordning ska inte påverka tillämpningen av de bestäm melser som, på särskilda områden, reglerar domstols behörighet eller erkännande eller verkställighet av domar och som finns i unionsrättsakter eller i nationell lagstiftning som harmoniserats för att genomföra sådana rättsakter.

(1) EGT L 174, 27.6.2001, s. 25.

20.12.2012		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 351/19

Artikel 68

1.Denna förordning ska mellan medlemsstaterna ersätta 1968 års Brysselkonvention, utom för de territorier i medlems staterna som faller inom den konventionens territoriella tillämp ningsområde och som inte omfattas av förordningen enligt artikel 355 i EUF-fördraget.

2.I den mån denna förordning mellan medlemsstaterna er sätter bestämmelserna i 1968 års Brysselkonvention ska alla hänvisningar till den konventionen anses som hänvisningar till denna förordning.

Artikel 69

Om inte annat följer av artiklarna 70 och 71 ska denna för ordning mellan medlemsstaterna ersätta de konventioner som rör samma frågor som omfattas av denna förordning. Denna förordning ska särskilt ersätta de konventioner som anges i den förteckning som kommissionen upprättat i enlighet med arti kel 76.1 c och 76.2.

Artikel 70

1.De konventioner som avses i artikel 69 ska fortsätta att gälla på områden där denna förordning inte är tillämplig.

2.De ska fortsätta att gälla beträffande domar som har med delats, officiella handlingar som formellt har upprättats eller registrerats och förlikningar inför domstol som har godkänts eller ingåtts före dagen för ikraftträdandet av förordning (EG) nr 44/2001.

Artikel 71

1.Denna förordning ska inte inverka på konventioner som medlemsstaterna har tillträtt och som på särskilda områden reglerar domstolars behörighet eller erkännande eller verkställig het av domar.

2.För en enhetlig tolkning ska punkt 1 tillämpas enligt föl jande:

a)Denna förordning ska inte utgöra hinder för en domstol i en medlemsstat som har tillträtt en konvention som reglerar ett särskilt område att förklara sig behörig i enlighet med den konventionen, även om svaranden har hemvist i en med lemsstat som inte har tillträtt konventionen i fråga. Den domstol som handlägger målet ska dock alltid tillämpa ar tikel 28 i denna förordning.

b)Domar som har meddelats av en domstol i en medlemsstat med tillämpning av behörighetsbestämmelser i en konven tion som reglerar ett särskilt område ska erkännas och verk ställas i de andra medlemsstaterna i enlighet med bestäm melserna i denna förordning.

Om det i en konvention, som reglerar ett särskilt område och som har tillträtts såväl av ursprungsmedlemsstaten som av den medlemsstat som ansökan riktas till, anges förutsättningar för erkännande eller verkställighet av domar, ska dessa förutsätt ningar gälla. Bestämmelserna i denna förordning om erkän nande och verkställighet kan dock alltid tillämpas.

Artikel 72

Denna förordning ska inte påverka avtal varigenom en med lemsstat, före ikraftträdandet av förordning (EG) nr 44/2001, i enlighet med artikel 59 i 1968 års Brysselkonvention förpliktat sig att inte erkänna domar som har meddelats i en annan stat som är part i den konventionen mot svarande som har hemvist eller sin vanliga vistelseort i ett tredjeland när domen, i fall som avses i artikel 4 i den konventionen, kunnat meddelas endast med stöd av en behörighetsbestämmelse som anges i artikel 3.2 i konventionen.

Artikel 73

1.Denna förordning ska inte påverka tillämpningen av 2007 års Luganokonvention.

2.Denna förordning ska inte påverka tillämpningen av 1958 års New York-konvention.

3.Denna förordning ska inte påverka tillämpningen av bila terala konventioner och avtal mellan ett tredjeland och en med lemsstat som har ingåtts före ikraftträdandet av förordning (EG) nr 44/2001 och som gäller frågor som regleras i den här för ordningen.

KAPITEL VIII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 74

Medlemsstaterna ska inom ramen för det europeiska rättsliga nätverket och i syfte att göra informationen tillgänglig för all mänheten tillhandahålla en beskrivning av nationella regler och förfaranden rörande verkställighet, inbegripet vilka myndigheter som ansvarar för verkställighet samt uppgifter om eventuella begränsningar som gäller för verkställighet, särskilt gäldenärs skydd och preskriptionsfrister.

Medlemsstaterna ska ständigt hålla denna information aktuell.

L 351/20		SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.12.2012

Artikel 75

Senast den 10 januari 2014 ska medlemsstaterna underrätta kommissionen om

a)de domstolar till vilka ansökan om vägran av verkställighet ska göras enligt artikel 47.1,

b)de domstolar till vilka ett överklagande av ett beslut med avseende på en ansökan om vägran av verkställighet ska ges in enligt artikel 49.2,

c)de domstolar till vilka eventuella ytterligare överklaganden ska ges in enligt artikel 50, och

d)de språk som godtas för översättningar av de formulär som avses i artikel 57.2.

Kommissionen ska offentliggöra informationen på lämpligt sätt, särskilt via det europeiska rättsliga nätverket.

Artikel 76

1.Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om

a)de bestämmelser om domstols behörighet som avses i artik larna 5.2 och 6.2,

b)de bestämmelser om litisdenuntiation som avses i artikel 65, och

c)de konventioner som avses i artikel 69.

2.Kommissionen ska på grundval av medlemsstaternas un derrättelser som avses i punkt 1 upprätta motsvarande förteck ningar.

3.Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om even tuella senare ändringar som måste göras i dessa förteckningar. Kommissionen ska ändra dessa förteckningar i enlighet med detta.

4.Kommissionen ska offentliggöra förteckningarna och eventuella senare ändringar av dessa i Europeiska unionens offici ella tidning.

5.Kommissionen ska på varje annat lämpligt sätt offentlig göra alla upplysningar som anmälts i enlighet med punkterna 1 och 3, särskilt genom det europeiska rättsliga nätverket.

Artikel 77

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 78 med avseende på ändringar av bilagorna I och II.

Artikel 78

1.Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissio nen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 77 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den 9 januari 2013.

3.Den delegering av befogenhet som avses i artikel 77 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogen het som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påver kar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.En delegerad akt som antas enligt artikel 77 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före ut gången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 79

Senast den 11 januari 2022 ska kommissionen lägga fram en rapport till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekono miska och sociala kommittén om tillämpningen av denna för ordning. Rapporten ska innehålla en utvärdering av huruvida behörighetsbestämmelserna bör utvidgas till att omfatta sva rande som inte har hemvist i en medlemsstat, med beaktande av denna förordnings tillämpning och eventuell utveckling på internationell nivå. Rapporten ska vid behov åtföljas av förslag till ändringar av denna förordning.

Artikel 80

Denna förordning upphäver förordning (EG) nr 44/2001. Hän visningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvis ningar till denna förordning och ska läsas i enlighet med den jämförelsetabell som återges i bilaga III.

20.12.2012		SV		Europeiska unionens officiella tidning			L 351/29

					BILAGA III
					JÄMFÖRELSETABELL

			Förordning (EG) nr 44/2001			Den här förordningen

	Artikel 1.1					Artikel 1.1
	Artikel 1.2 inledningen					Artikel 1.2 inledningen
	Artikel 1.2 a					Artikel 1.2 a och f
	Artikel 1.2 b-d					Artikel 1.2 b–d
	—					Artikel 1.2 e
	Artikel 1.3					—
	—					Artikel 2
	Artikel 2					Artikel 4
	Artikel 3					Artikel 5
	Artikel 4					Artikel 6
	Artikel 5 inledningen					Artikel 7 inledningen
	Artikel 5.1					Artikel 7.1
	Artikel 5.2					—
	Artikel 5.3 och 5.4					Artikel 7.2 och 7.3
	—					Artikel 7.4
	Artikel 5.5–7					Artikel 7.5–7
	Artikel 6					Artikel 8
	Artikel 7					Artikel 9
	Artikel 8					Artikel 10
	Artikel 9					Artikel 11
	Artikel 10					Artikel 12
	Artikel 11					Artikel 13
	Artikel 12					Artikel 14
	Artikel 13					Artikel 15
	Artikel 14					Artikel 16
	Artikel 15					Artikel 17
	Artikel 16					Artikel 18
	Artikel 17					Artikel 19
	Artikel 18					Artikel 20
	Artikel 19.1 och 19.2					Artikel 21.1
	—					Artikel 21.2
	Artikel 20					Artikel 22
	Artikel 21					Artikel 23
	Artikel 22					Artikel 24
	Artikel 23.1 och 23.2					Artikel 25.1 och 25.2

L 351/30		SV	Europeiska unionens officiella tidning		20.12.2012


			Förordning (EG) nr 44/2001	Den här förordningen

	Artikel 23.3			—
	Artikel 23.4 och 23.5			Artikel 25.3 och 25.4
	—			Artikel 25.5
	Artikel 24			Artikel 26.1
	—			Artikel 26.2
	Artikel 25			Artikel 27
	Artikel 26			Artikel 28
	Artikel 27.1			Artikel 29.1
	—			Artikel 29.2
	Artikel 27.2			Artikel 29.3
	Artikel 28			Artikel 30
	Artikel 29			Artikel 31.1
	—			Artikel 31.2
	—			Artikel 31.3
	—			Artikel 31.4
	Artikel 30			Artikel 32.1 a och b
	—			Artikel 32.1 andra stycket
	—			Artikel 32.2
	—			Artikel 33
	—			Artikel 34
	Artikel 31			Artikel 35
	Artikel 32			Artikel 2 a
	Artikel 33			Artikel 36
	—			Artikel 37
	—			Artikel 39
	—			Artikel 40
	—			Artikel 41
	—			Artikel 42
	—			Artikel 43
	—			Artikel 44
	Artikel 34			Artikel 45.1 a–d
	Artikel 35.1			Artikel 45.1 e
	Artikel 35.2			Artikel 45.2
	Artikel 35.3			Artikel 45.3
	—			Artikel 45.4
	Artikel 36			Artikel 52
	Artikel 37.1			Artikel 38 a
	Artikel 38			—

20.12.2012		SV	Europeiska unionens officiella tidning		L 351/31


			Förordning (EG) nr 44/2001	Den här förordningen

	Artikel 39			—
	Artikel 40			—
	Artikel 41			—
	Artikel 42			—
	Artikel 43			—
	Artikel 44			—
	Artikel 45			—
	Artikel 46			—
	Artikel 47			—
	Artikel 48			—
	—			Artikel 46
	—			Artikel 47
	—			Artikel 48
	—			Artikel 49
	—			Artikel 50
	—			Artikel 51
	—			Artikel 54
	Artikel 49			Artikel 55
	Artikel 50			—
	Artikel 51			Artikel 56
	Artikel 52			—
	Artikel 53			—
	Artikel 54			Artikel 53
	Artikel 55.1			—
	Artikel 55.2			Artiklarna 37.2, 47.3 och 57
	Artikel 56			Artikel 61
	Artikel 57.1			Artikel 58.1
	Artikel 57.2			—
	Artikel 57.3			Artikel 58.2
	Artikel 57.4			Artikel 60
	Artikel 58			Artiklarna 59 och 60
	Artikel 59			Artikel 62
	Artikel 60			Artikel 63
	Artikel 61			Artikel 64
	Artikel 62			Artikel 3
	Artikel 63			—
	Artikel 64			—
	Artikel 65			Artikel 65.1 och 65.2

L 351/32		SV	Europeiska unionens officiella tidning			20.12.2012


			Förordning (EG) nr 44/2001		Den här förordningen

	—			Artikel 65.3
	Artikel 66			Artikel 66
	Artikel 67			Artikel 67
	Artikel 68			Artikel 68
	Artikel 69			Artikel 69
	Artikel 70			Artikel 70
	Artikel 71			Artikel 71
	Artikel 72			Artikel 72
	—			Artikel 73
	Artikel 73			Artikel 79
	Artikel 74.1			Artikel 75 första	stycket leden a, b	och c samt arti
				kel 76.1 a
	Artikel 74.2			Artikel 77
	—			Artikel 78
	—			Artikel 80
	Artikel 75			—
	Artikel 76			Artikel 81
	Bilaga I			Artikel 76.1 a
	Bilaga II			Artikel 75 a
	Bilaga III			Artikel 75 b
	Bilaga IV			Artikel 75 c
	Bilaga V			Bilagorna I och II
	Bilaga VI			Bilaga II
	—			Bilaga III

Prop. 2013/14:219

Bilaga 2

Sammanfattning av betänkande Verkställighet av utländska domar och beslut – en ny Bryssel I- förordning (SOU 2013:63)

Uppdraget

Utredningen har i uppdrag att analysera Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (den nya Bryssel I-förordningen) och belysa likheter och skillnader i förhållande till rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (den ursprungliga Bryssel I-förordningen) och andra relevanta EU-förordningar på området. Utredningen ska undersöka vilka kompletterande författningsbestämmel- ser som behövs med anledning av den nya Bryssel I-förordningen och föreslå sådana.

I uppdraget ingår också att se över frågan om ett generellt över- flyttande av exekvaturprövningen från Svea hovrätt till tingsrätt. Utredningen ska lämna de författningsförslag som dessa överväganden motiverar.

Den nya Bryssel I-förordningen

Bryssel I-förordningarna

Den ursprungliga Bryssel I-förordningen har varit	i kraft sedan den
1 mars 2002. Mellan EU:s medlemsstater ersatte	den förordningen
Brysselkonventionen från 1968.

För att förbättra tillämpningen av vissa av Bryssel I-förordningens bestämmelser och för att ytterligare underlätta den fria rörligheten för domar och stärka möjligheterna till rättslig prövning, antog Europaparlamentet och europeiska unionens råd den 6 december 2012 den nya Bryssel I-förordningen. Den nya Bryssel I-förordningen trädde i kraft den 10 januari 2013 och ska i huvudsak tillämpas från och med den 10 januari 2015.

Många av den nya Bryssel I-förordningens artiklar har sina motsvarig- heter i den ursprungliga Bryssel I-förordningen, men den nya förord- ningen innehåller även ett flertal nyheter. Den största förändringen i den nya förordningen är att kravet på verkställbarhetsförklaring som förutsättning för verkställighet i en annan medlemsstat än den där avgörandet meddelats har avskaffats. De viktigaste förändringarna i övrigt i den nya förordningen är att avtal om domstols behörighet gjorts mer effektiva och att vissa ytterligare skyddsbestämmelser införts för svagare part, bl.a. konsumenter och arbetstagare. En uttrycklig bestäm- melse har också införts som innebär att om en åtgärd i det utländska avgörandet inte finns i den verkställande medlemsstatens nationella rätt,

ska åtgärden i möjligaste mån anpassas till en åtgärd som förekommer i

168

den medlemsstatens nationella rätt och som har motsvarande verkan och	Prop. 2013/14:219
eftersträvar liknande mål och intressen.	Bilaga 2

Erkännande och verkställighet

Enligt den nya Bryssel I-förordningen gäller, liksom tidigare, att avgöranden från medlemsstater ska erkännas utan att det krävs något särskilt förfarande. När det gäller verkställighet har kravet på en föregående verkställbarhetsförklaring, dvs. exekvaturprövningen, avskaffats i den nya förordningen. Detta innebär att avgöranden som omfattas av den nya Bryssel I-förordningens tillämpningsområde blir direkt verkställbara i en annan medlemsstat. Den person mot vilken verkställighet söks har dock möjlighet att ansöka om att erkännandet eller verkställigheten av avgörandet ska vägras. Så kan ske om någon i förordningen angiven grund för vägran föreligger.

Avskaffandet av exekvaturförfarandet samt förfarandet för prövningen av vägransgrunderna enligt den nya förordningen innebär att komplette- rande bestämmelser behövs.

Utredningen föreslår att en ansökan om verkställighet av ett utländskt avgörande enligt den nya Bryssel I-förordningen ska prövas av Kronofogdemyndigheten. Utredningen föreslår vidare att ett utländskt avgörande som omfattas av den nya Bryssel I-förordningen ska verkställas som ett motsvarande svenskt avgörande. Om det inte finns ett motsvarande avgörande i svensk rätt föreslås att det utländska avgörandet ska verkställas som en dom, förutsatt att annat inte följer av förordningen. Enligt utredningens förslag ska utsökningsbalkens bestämmelser, eller bestämmelser som utsökningsbalken hänvisar till, tillämpas vid verkställighetsförfarandet i Sverige.

I förordningen finns också krav på delgivning och översättning i vissa fall av handlingar innan verkställighet kan ske. Det ankommer på Kronofogdemyndigheten att delge och att, vid behov, översätta handlingar. Hur delgivningen ska ske regleras inte av förordningen utan får i det enskilda fallet avgöras i enlighet med bestämmelserna i delgivningslagen eller, om den är tillämplig, EU:s delgivningsförordning.

När det gäller förfarandet för prövning av vägransgrunderna enligt förordningen föreslår utredningen att sådana ansökningar ska prövas av tingsrätt som första instans. Behörig tingsrätt är enligt förslaget den tingsrätt som enligt 18 kap. 1 § utsökningsbalken prövar överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut. Bestämmelsen anger att behörig tings- rätt är den tingsrätt regeringen föreskriver med hänsyn till var svaranden har sitt hemvist. I 17 kap. 1 § utsökningsförordningen anges de 24 tingsrätter som är behöriga. Avgörande för behörigheten är i vilket län (eller tidigare län) svaranden har sitt hemvist. Om svaranden inte har hemvist i Sverige överklagas Kronofogdemyndighetens beslut hos Nacka tingsrätt (17 kap. 1 § andra stycket utsökningsförordningen). Generellt kan sägas att det är tingsrätten i länets residensstad som är behörig. För Stockholms län är dock Nacka tingsrätt behörig tingsrätt. Med svaranden avses motparten i verkställighetsärendet.

Valet av behöriga tingsrätter ska ses mot bakgrund av att en prövning

av en ansökan om vägran av erkännande eller verkställighet i många fall

169

Prop. 2013/14:219

Bilaga 2

170

kan förväntas komma att ske samtidigt med, eller i nära anslutning till, en prövning av hinder mot verkställighet enligt 3 kap. 21 § utsöknings- balken och av andra verkställighetsfrågor som Kronofogdemyndigheten kan pröva. Enligt utredningens uppfattning är det en fördel för hand- läggningen och för parterna om en ansökan om vägran av erkännande eller verkställighet prövas av samma tingsrätter som beslut under verkställigheten överklagas till.

När verkställighet söks av ett utländskt avgörande kan en part, utöver de grunder för vägran av erkännande och verkställighet som anges i förordningen, även åberopa de hinder för verkställighet som föreskrivs i nationell lagstiftning (se 3 kap. 21 § utsökningsbalken). Sådana invändningar prövas av Kronofogdemyndigheten som första instans. Eftersom Kronofogdemyndigheten inte anses vara behörig att pröva vägransgrunderna enligt förordningen innebär bestämmelserna med nödvändighet att parallella förfaranden kan uppstå i de fall en gäldenär åberopar såväl hinder mot verkställighet enligt 3 kap. 21 § utsöknings- balken som vägransgrunder enligt förordningen. Utredningen föreslår att Kronofogdemyndigheten, för det fall en gäldenär till Kronofogde- myndigheten anger omständigheter som kan uppfattas som en begäran av en prövning av vägransgrunderna enligt förordningen, ska vara skyldig att skriftligen och utan dröjsmål underrätta gäldenären om möjligheten att ansöka om prövning av vägransgrunderna vid tingsrätt.

I de fall en gäldenär väljer att direkt ansöka vid domstol om en prövning av vägransgrunderna enligt förordningen, föreslås att dom- stolen skriftligen ska underrätta Kronofogdemyndigheten om att en sådan ansökan kommit in.

För det fall en gäldenär, inom ramen för en ansökan om prövning av vägran av erkännande eller verkställighet vid domstol, åberopar omständigheter som kan hänföras till en invändning mot verkställighet enligt 3 kap. 21 § utsökningsbalken åligger det domstolen att, inom ramen för sin serviceskyldighet, hänvisa sökanden till rätt instans.

Den nya Bryssel I-förordningen innehåller också en bestämmelse om anpassning av utländska åtgärder eller beslut. Förordningen har överlämnat till den enskilda medlemsstaten att bestämma hur och av vem anpassningen ska ske.

Utredningen föreslår att Kronofogdemyndigheten ska vara behörig myndighet att bedöma frågor om anpassning och att frågan om an- passning ska hanteras som en fråga inom ramen för det beslut om verkställighet som Kronofogdemyndigheten ska fatta. Ett särskilt beslut om anpassning krävs inte. Det måste dock tydligt framgå av skälen för verkställighetsbeslutet att anpassning skett och hur anpassningen har skett. Eftersom utredningens förslag innebär att en åtgärd eller ett beslut avseende anpassning kommer att utgöra en del av verkställighetsbeslutet kommer det att kunna överklagas inom ramen för ett överklagande av själva verkställighetsbeslutet. Handläggning och överklagande av verk- ställighetsbeslut som innehåller en anpassningsåtgärd ska, enligt förslaget, även i övrigt följa utsökningsbalkens bestämmelser, eller bestämmelser som utsökningsbalken hänvisar till.

Utredningen föreslår att ärendelagen ska komplettera förordningens bestämmelser vid domstolarnas prövning av vägransgrunderna enligt förordningen. Överklagande ska kunna ske till såväl hovrätt som till

Högsta domstolen, med de krav på prövningstillstånd som gäller enligt	Prop. 2013/14:219
ärendelagen.	Bilaga 2

Översättningar m.m.

Enligt förordningen ska domstolen i ursprungsmedlemsstaten på begäran utfärda ett intyg på det formulär som bifogats förordningen. Detta intyg ska sedan ges in av den part som åberopar domen eller begär verkställighet av domen.

Förordningen medger att varje medlemsstat får ange vilket eller vilka av de officiella språken för EU:s institutioner, förutom sitt eget, som kan godtas för översättning av intyget. Utredningen har i denna del föreslagit att svenska myndigheter bör godta formulär avfattade på svenska, danska eller engelska.

Överflyttande av exekvaturprövningen

Exekvaturförfarande

För att utländska tvistemålsdomar ska kunna verkställas i Sverige krävs i de flesta fall att en domstol i ett exekvaturförfarande beslutar om verkställbarhetsförklaring. Det finns ett flertal författningar som inne- håller regler om exekvatur.

Regler om exekvatur finns i lagen (2006:74) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och inter- nationell verkställighet av vissa avgöranden (2006 års lag). Det framgår av bilagor till de instrument som omfattas av 2006 års lag och av 2006 års lag att frågor om exekvatur prövas av Svea hovrätt som första instans.

På familjerättens område finns ett flertal instrument rörande behörig domstol och erkännande och verkställighet av domar. Till de viktigaste instrumenten hör två EU-förordningar – Bryssel II-förordningen och underhållsförordningen. I dessa förordningars kompletterande lagar före- skrivs att Svea hovrätt, i de fall exekvatur krävs enligt förordningarna, ska vara exekvaturdomstol.

Svea hovrätt är enligt ytterligare ett stort antal lagar exklusivt forum för att pröva frågan om erkännande och verkställighet av utländska avgöranden. Regler med sådan innebörd finns t.ex. i lagen (1990:272) om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhets- förhållanden.

I lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. (verkställighetslagen) finns bestämmelser om bl.a. erkännande och verkställighet av avgöranden hänförliga till 1980 års konvention om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om barn (1980 års Europarådskonvention) och 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (1980 års Haagkonvention). Behörig domstol enligt 1980 års Europarådskonvention är den tingsrätt där barnet har sitt hemvist. I frågor om överflyttning av barn enligt 1980 års Haagkonvention är Stockholms tingsrätt exklusivt behörig.

171

Prop. 2013/14:219

Bilaga 2

Att Svea hovrätt vanligen är första instans vid exekvaturprövningen innebär en avvikelse från den gängse uppgiftsfördelningen mellan dom- stolsinstanserna. Det anses sedan länge att instansordningen ska bygga på en funktionsfördelning mellan de olika nivåerna i domstolsorgani- sationen och att tyngdpunkten i rättskipningen ska ligga i tingsrätt. Hovrättens främsta uppgift ska vara att överpröva tingsrättens avgöran- den.

Frågan om ett överflyttande av exekvaturprövningen till tingsrätt som första instans har tagits upp i olika sammanhang. Bedömningen har gjorts att en sådan reform bör avvakta översynen av Bryssel I-förordningen.

Generellt överflyttande av exekvaturprövningen

Att Svea hovrätt är första instans i exekvaturärenden strider mot instansordningens princip. Några tungt vägande skäl till att Svea hovrätt även fortsättningsvis ska pröva dessa ärenden som första instans finns enligt utredningens uppfattning inte. Tvärtom är det mest ändamålsenliga att dessa ärenden, liksom övriga mål och ärenden, prövas av tingsrätt som första instans.

Mot den bakgrunden föreslår utredningen att exekvaturärenden som i dag handläggs av Svea hovrätt ska prövas av tingsrätt som första instans.

Utredningen föreslår att en ansökan om verkställbarhet, där den efter- följande verkställigheten sker enligt utsökningsbalken, ska göras hos den tingsrätt som enligt 18 kap. 1 § utsökningsbalken prövar överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut. I vissa fall där någon egentlig svarande inte finns ska ansökan om verkställbarhet ges in till den tingsrätt, be- stämd enligt 18 kap. 1 § utsökningsbalken, där någon av de sökande har hemvist eller där den, eller någon av dem, som ansökan avser har hemvist.

I frågor om verkställbarhet enligt Bryssel II-förordningen som avser ett barns person, där den efterföljande verkställigheten sker enligt 21 kap. föräldrabalken, föreslås att i stället den tingsrätt som enligt 21 kap. 1 § föräldrabalken kan pröva verkställighet av en dom eller ett beslut om vårdnad, boende eller umgänge ska vara behörig domstol. Detsamma föreslås för avgöranden enligt 1996 års Haagkonvention som avser ett barns person. Av detta följer att landets samtliga tingsrätter blir behöriga att pröva en sådan ansökan om verkställbarhet. I de fall ett avgörande innehåller såväl förordnanden om ett barns person som andra förordnan- den, t.ex. förordnanden om barnets egendom, föreslås att den domstol som prövar en ansökan om verkställbarhet av ett förordnande avseende ett barns person ska vara behörig att pröva verkställbarheten såvitt avser hela avgörandet. Inga ändringar föreslås beträffande behörighetsreglerna i verkställighetslagen.

Det finns två olika förfaranden för exekvaturprövning. Vissa instru- ment föreskriver ett förfarande i flera steg. Första steget innebär att endast en formell prövning görs och att motparten inte bereds tillfälle att yttra sig över ansökan. Parterna kan därefter ansöka om ändring av ett beslut med anledning av en ansökan om verkställbarhetsförklaring (steg två i förfarandet). I detta skede prövas eventuella vägransgrunder. Andra

172

instrument föreskriver ett förfarande i ett steg, där förfarandet är kontra-	Prop. 2013/14:219
diktoriskt från början.	Bilaga 2
I förfaranden som sker i flera steg föreslår utredningen att tingsrätten
ska vara behörig att pröva såväl den första formella prövningen som
prövningen av ansökan om ändring. En part kan därefter överklaga tings-
rättens beslut till hovrätten. En sådan lösning innebär enligt utredningens
uppfattning att den reella verkställbarhetsprövningen överflyttas och att
instansordningens princip upprätthålls.
Utredningen föreslår att tingsrätten, vid den första formella prövningen
i ett exekvaturförfarande som föreskriver flera steg, ska vara domför med
en lagfaren domare. Vid en ansökan om ändring får dock rätten bestå av
tre lagfarna domare, om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets
beskaffenhet. En domare som företagit den första formella prövningen
ska, enligt utredningens förslag, inte få delta i prövningen av en ansökan
om ändring av beslutet.
Vidare föreslås att en domare som deltagit i den första formella pröv-
ningen eller en ansökan om ändring inte ska få delta i prövningen av
verkställigheten av avgörandet.
Utredningen föreslår att ärendelagen ska vara tillämplig vid rättens
handläggning av ansökan om ändring (i förfaranden som sker i flera steg)
och vid ansökan om verkställbarhet (i förfaranden som sker i ett steg).
Överklagande ska kunna ske till såväl hovrätt som till Högsta domstolen,
med de krav på prövningstillstånd som gäller enligt ärendelagen.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Utredningens förslag till kompletterande bestämmelser och förslag till ändringar med anledning av överflyttandet av exekvaturprövningen bör träda i kraft samtidigt som den nya Bryssel I-förordningen i huvudsak ska börja tillämpas, dvs. från och med den 10 januari 2015.

Utredningens förslag till kompletterande bestämmelser för den nya Bryssel I-förordningen kräver inga övergångsbestämmelser. Däremot föreslås en övergångsbestämmelse när det gäller förslaget om att flytta exekvaturprövningen från Svea hovrätt till tingsrätt. Bestämmelsen innebär att äldre bestämmelser ska tillämpas på exekvaturförfaranden som inletts före ikraftträdandet.

173

Prop. 2013/14:219

Bilaga 3

174

Lagförslagen i betänkande Verkställighet av utländska domar och beslut – en ny Bryssel I- förordning (SOU 2013:63)

1Förslag till

lag (0000:00) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden

Härigenom föreskrivs följande

Inledande bestämmelser

Tillämpningsområde

1 § Denna lag innehåller bestämmelser som kompletterar

1.Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av

den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område1 (2012 års Bryssel I- förordning),

2.rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om

domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privat rättens område2 (2000 års Bryssel I-förordning),

3.konventionen den 27 september 1968 om domstols behörighet och

om verkställighet av domar på privaträttens område jämte tillträdeskonventioner3 (Brysselkonventionen),

4.konventionen den 16 september 1988 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område4 (1988 års Luganokonvention) samt konventionen den 30 oktober 2007 om

domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område5 (2007 års Luganokonvention), och

5.Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av

den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar6 (förordningen om den europeiska exekutions- titeln).

De unionsrättsliga instrument som anges i punkterna 1 och 2 tillämpas, enligt avtal den 19 oktober 2005 mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Danmark om domstols behörighet och om erkännande och

1EUT L 351, 20.12.2012, s. 1.

2EGT L 12, 16.1.2001, s. 1.

3EGT C 27, 26.1.1998, s. 1.

4EGT 1988 L 319, 25.11.1988, s. 9.

5EUT L 339, 21.12.2007, s.3.

6EUT L 143, 30.4.2004, s. 15.

Prop. 2013/14:219

Bilaga 3

3Förslag till

lag om ändring i lagen (1936:79) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz

Härigenom föreskrivs att 9 och 11 §§ lagen (1936:79) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	9 §
Ansökan om verkställighet	Ansökan om verkställighet ska
göres hos Svea hovrätt.	göras till den tingsrätt som enligt
	18 kap. 1 § utsökningsbalken prö-
	var överklagande av Kronofogde-
	myndighetens beslut. För hand-
	läggningen gäller bestämmelserna
	i lagen (1996:242) om domstols-
	ärenden, i tillämpliga delar.
Vid sådan ansökan skall fogas	Till sådan ansökan ska fogas

1.domen i huvudskrift eller av vederbörande myndighet styrkt avskrift;

2.bevis att domen vunnit laga kraft;

	3. domstols protokoll eller annan					3. domstols protokoll eller annan
	handling, utvisande att de i 5 §					handling, utvisande att de i 5 §
	första stycket stadgade villkor äro					första stycket föreskrivna villkoren
	uppfyllda; samt					är uppfyllda; samt
	4. där fråga är om tredskodom, handlingar i huvudskrift eller styrkt
	avskrift av vilka framgår, att utebliven part personligen eller genom
	befullmäktigat ombud i tid fått del av stämningen eller, då sådant fall är
	för handen som i 5 § första stycket 7. avses, stämningen tillställts honom
	på sätt där sägs.
	Sökes verkställighet av förlik-					Söks verkställighet av förlikning,
	ning, skall vid ansökningen fogas					ska vid ansökningen fogas av
	av behörig myndighet styrkt av-					behörig	myndighet styrkt avskrift
	skrift av protokoll ävensom bevis					av protokoll samt bevis att förlik-
	att förlikningen stadfästs av dom-					ningen stadfästs av domstol samt
	stol samt kan verkställas i Schweiz.					kan verkställas i Schweiz.
	Nu nämnda handlingar skola vara					Nu nämnda handlingar ska vara
	försedda	med	bevis	angående		försedda	med	bevis	angående
	utfärdarens	behörighet,		meddelade		utfärdarens behörighet, meddelade
	av schweiziska		förbundskansliet,			av schweiziska		förbundskansliet,
	samt skola åtföljas av översättning					samt åtföljas av översättning till
	till svenska språket, vilkens riktig-					svenska	språket,	vilkens	riktighet
	het skall vara styrkt av svensk i					ska vara styrkt av svensk i Schweiz
	Schweiz anställd		diplomatisk		eller	anställd diplomatisk eller konsulär
	konsulär	tjänsteman		eller	av	tjänsteman eller av schweizisk här i
180	schweizisk	här	i riket anställd			riket anställd		diplomatisk eller

5Förslag till

lag om ändring i lagen (1965:723) om erkännande och verkställighet av vissa utländska domar och beslut angående underhåll till barn

Härigenom föreskrivs att 7 och 9 §§ lagen (1965:723) om erkännande och verkställighet av vissa utländska domar och beslut angående underhåll till barn ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 §

Ansökan

verkställighet

Ansökan om verkställighet görs

göres hos Svea hovrätt.

till den tingsrätt som enligt 18 kap.

1 § utsökningsbalken prövar över-

klagande av

Kronofogdemyndig-

hetens beslut. För handläggningen

gäller

bestämmelserna

lagen

(1996:242) om domstolsärenden,i

tillämpliga delar.

Vid sådan ansökan skall fogas

Till sådan ansökan ska fogas

avgörandet i huvudskrift eller i

avskrift som bestyrkts av myndig-

het,

bevis att avgörandet må verk-

bevis att avgörandet får verk-

ställas i den stat där det meddelats,

underhållsskyldighet

ålagts

underhållsskyldighet

ålagts

någon som uteblivit eller eljest ej

någon som uteblivit eller annars

besvarat framställt

anspråk

på

inte besvarat framställt anspråk på

underhåll, styrkt avskrift av de

handlingar

genom

vilka

saken

handlingar,

genom

vilka

saken

anhängiggjordes

och

bevis

att

anhängiggjordes

och

bevis att

dessa

handlingar

före

avgörandet

dessa

handlingar

före

avgörandet

blivit

delgivna

vederbörlig

blivit

delgivna

vederbörlig

ordning.

Vid

handlingarna

skall

fogas

Till

handlingarna

ska

fogas

styrkt

översättning

till svenska

styrkt

översättning

till

svenska

språket.

9 §

Bifaller hovrätten ansökningen, verkställes avgörandet som svensk domstols dom vilken äger laga kraft, om ej högsta domstolen för- ordnar annat. Innehåller avgöran- det föreskrift om tvångsmedel, skall den föreskriften ej vinna

Bifaller tingsrätten ansökningen, verkställs avgörandet som en svensk dom som vunnit laga kraft, om inte hovrätten eller Högsta domstolen förordnar annat. Inne- håller avgörandet en föreskrift om tvångsmedel, ska den föreskriften

Prop. 2013/14:219

Bilaga 3

183

6Förslag till

lag om ändring i atomansvarighetslagen (1968:45)

Härigenom föreskrivs att 38 § atomansvarighetslagen (1968:45)1 ska ha följande lydelse.

Prop. 2013/14:219

Bilaga 3

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	38 §
Har dom i mål om ersättning för	Har dom i mål om ersättning för
atomskada meddelats i annan kon-	atomskada meddelats i annan kon-
ventionsstat och är domstolarna i	ventionsstat och är domstolarna i
den staten enligt Pariskonven-	den staten enligt Pariskonven-
tionen behöriga att pröva tvist som	tionen behöriga att pröva tvist som
domen gäller, skall domen, när	domen gäller, ska domen, när den
den vunnit laga kraft och kan verk-	vunnit laga kraft och kan verk-
ställas i den stat den meddelats, på	ställas i den stat där den medde-
ansökan verkställas i Sverige utan	lats, på ansökan verkställas i
att ny prövning sker av den sak	Sverige utan att ny prövning sker
som avgjorts genom domen. Detta	av den sak som avgjorts genom
medför ej skyldighet att verkställa	domen. Detta medför inte skyldig-
utländsk dom, om det ansvarig-	het att verkställa utländsk dom, om
hetsbelopp som gäller för atoman-	det ansvarighetsbelopp som gäller
läggningens innehavare därigenom	för atomanläggningens innehavare
skulle överskridas.	därigenom skulle överskridas.
Ansökan om verkställighet	Ansökan om verkställighet görs
göres hos Svea hovrätt. Vid	till den tingsrätt som enligt 18 kap.
ansökningen skall fogas	1 § utsökningsbalken prövar över-
	klagande av Kronofogdemyndig-
	hetens beslut. För handläggningen
	gäller bestämmelserna i lagen
	(1996:242) om domstolsärenden, i
	tillämpliga delar. Till ansökningen
	ska fogas

1.domen i huvudskrift eller i avskrift som bestyrkts av myndighet;

2.förklaring av behörig myndighet i den stat där domen meddelats, att domen avser ersättning enligt Pariskonventionen samt att den vunnit laga kraft och kan verkställas i nämnda stat.

1 Atomansvarighetslagen (1968:45) upphör att gälla den dag lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor träder i kraft.

185

7Förslag till

lag om ändring i lagen (1969:12) med anledning av Sveriges tillträde till konventionen d. 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1969:12) med anledning av Sveriges tillträde till konventionen d. 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 §

Ansökan om verkställighet av utländsk dom, som enligt artikel 31 tredje och fjärde styckena kan verkställas i Sverige, göres hos Svea hovrätt. Vid ansökningen skall fogas

Ansökan om verkställighet av utländsk dom, som enligt artikel 31 tredje och fjärde styckena kan verkställas i Sverige, görs till den tingsrätt som enligt 18 kap. 1 § utsökningsbalken prövar överkla- gande av Kronofogdemyndig- hetens beslut. För handläggningen gäller bestämmelserna i lagen (1996:242) om domstolsärenden, i tillämpliga delar. Till ansökningen ska fogas

1.domen i huvudskrift eller i avskrift som bestyrkts av myndighet;

2.förklaring av behörig myndighet i den stat där domen meddelats, att domen avser tvist angående befordran som är underkastad konventionen samt att den vunnit laga kraft och kan verkställas i nämnda stat.

Nu nämnda handlingar skall vara försedda med bevis om ut- färdarens behörighet. Beviset skall vara utställt av svensk beskickning eller konsul eller av chefen för justitieförvaltningen i den stat där domen meddelats. Är handling i ärendet avfattad på annat främ- mande språk än danska eller norska, skall handlingen åtföljas av översättning till svenska. Över- sättningen skall vara bestyrkt av diplomatisk eller konsulär tjänste- man eller av svensk notarius publicus.

Ansökan om verkställighet får ej bifallas utan att motparten haft till- fälle att yttra sig över ansökningen

Nu nämnda handlingar ska vara försedda med bevis om utfärdarens behörighet. Beviset ska vara ut- ställt av svensk beskickning eller konsul eller av chefen för justitie- förvaltningen i den stat där domen meddelats. Är handling i ärendet avfattad på annat främmande språk än danska eller norska, ska handlingen åtföljas av översättning till svenska. Översättningen ska vara bestyrkt av diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller av svensk notarius publicus.

Ansökan om verkställighet får inte bifallas utan att motparten haft tillfälle att yttra sig över ansök- ningen.

Prop. 2013/14:219

Bilaga 3

187

Prop. 2013/14:219

Bilaga 3

9Förslag till

lag om ändring i lagen (1976:108) om erkännande och verkställighet av utländskt avgörande angående underhållsskyldighet

Härigenom föreskrivs att 9 och 11 §§ lagen (1976:108) om erkännande och verkställighet av utländskt avgörande angående underhållsskyldighet ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	9 §
Ansökan om verkställighet	Ansökan om verkställighet görs
göres hos Svea hovrätt.	till den tingsrätt som enligt 18 kap.
	1 § utsökningsbalken prövar över-
	klagande av Kronofogdemyndig-
	hetens beslut. För handläggningen
	gäller bestämmelserna i lagen
	(1996:242) om domstolsärenden, i
	tillämpliga delar.
Vid ansökningen skall fogas	Till ansökningen ska fogas

1.huvudskrift eller av myndighet bestyrkt avskrift av exekutionstiteln,

2.bevis att verkställighet får ske i den stat, där exekutionstiteln har upprättats,

3.om genom dom eller beslut underhållsskyldighet har ålagts någon som uteblivit, handling i original eller bestyrkt avskrift, utvisande att stämning med underrättelse, som avses i 4 § andra stycket, har delgivits i den ordning som gäller enligt lagen i den stat där domen eller beslutet har meddelats,

4.om sökanden är offentligt organ, behövliga handlingar angående organets behörighet att begära verkställighet,

	5.	bestyrkt översättning		till
	svenska språket av ovan angivna
	handlingar, i den mån hovrätten ej
	finner det obehövligt.
	Uppfyller		ansökningshandling-
	arna ej föreskrifterna i andra
	stycket eller är de eljest ofullstän-
	diga, skall tillfälle beredas sökan-
	den att avhjälpa bristen.
	Bifalles ansökningen, sker verk-
	ställighet på samma sätt som gäller
	i fråga om svensk domstols laga-
	kraftägande dom, om ej högsta
	domstolen förordnar annat. Före-
	skrift	om	tvångsmedel i	den
190	utländska exekutionstiteln skall ej

5. bestyrkt översättning till svenska språket av ovan angivna handlingar, i den mån tingsrätten inte finner det obehövligt.

Uppfyller ansökningshandling- arna inte föreskrifterna i andra stycket eller är de på annat sätt ofullständiga, ska sökanden ges tillfälle att avhjälpa bristen.

11 §

Bifalls ansökningen, sker verk- ställighet på samma sätt som gäller i fråga om en svensk dom som vunnit laga kraft, om inte hov- rätten eller Högsta domstolen för- ordnar annat. En föreskrift om tvångsmedel i den utländska

Prop. 2013/14:219

Bilaga 3

10Förslag till

lag om ändring i lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
			7 §1
Denna lag tillämpas inte om			Denna lag tillämpas inte om
annat följer av de unionsrättsakter			annat följer av de unionsrättsakter
och internationella instrument som			och internationella instrument som
omfattas av lagen (2006:74) med			omfattas av lagen (0000:00) med
kompletterande bestämmelser		om	kompletterande bestämmelser		om
domstols	behörighet och	om	domstols	behörighet och	om
erkännande	och internationell		erkännande	och internationell
verkställighet av vissa avgöran-			verkställighet av vissa avgöran-
den, eller av särskilda bestämmel-			den, eller av särskilda bestämmel-
ser om erkännande och verk-			ser om erkännande och verk-
ställighet av avgöranden och för-			ställighet av avgöranden och för-
likningar på särskilda rättsom-			likningar på särskilda rättsom-
råden.			råden.

Lagen tillämpas inte heller beträffande

1.dom eller förlikning i mål angående boskillnad, legal separation, äktenskapsskillnad, återgång av äktenskap, antagande av adoptivbarn eller adoptivförhållandes hävande, omyndighetsförklaring eller dess hävande eller i mål angående bodelning eller skadestånd med anledning av legal separation, äktenskapsskillnad eller återgång av äktenskap, om det inte är fråga om verkställighet av dom som ska gälla här i riket enligt 22 § förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption eller förmynderskap,

2.dom eller förlikning rörande vårdnad om eller rätt till umgänge med barn eller överlämnande av barn i annat fall, om det inte är fråga om verkställighet enligt 6 §,

3.dom eller förlikning rörande familjerättslig underhållsskyldighet,

4.dom eller förlikning rörande faderskapet till barn,

5.dom eller förlikning angående rätt på grund av arv eller testamente, efterlevande makes rätt, boutredning eller skifte med anledning av dödsfall eller ansvarighet för den dödes gäld, om inte den avlidne var medborgare i Danmark, Finland, Island, Norge eller Sverige och hade hemvist i någon av dessa stater,

6.dom eller förlikning angående

a) gäldenärs försättande i konkurs,

1 Senaste lydelse 2010:578.

192

Prop. 2013/14:219

Bilaga 3

194

11Förslag till

lag om ändring i lagen (1983:368) om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område

Härigenom föreskrivs att 1, 13, 14, 16 och 18 §§ lagen (1983:368) om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §1

Denna lag är tillämplig på domar som har meddelats i Österrike i ämnen av privaträttslig beskaffenhet. Lagen tillämpas på domar i sådana ämnen, även om de har meddelats i ett straffrättsligt förfarande. Lagen tillämpas inte om annat följer av de unions- rättsakter och internationella in- strument som omfattas av lagen (2006:74) med kompletterande bestämmelser om domstols be- hörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden.

Denna lag är tillämplig på domar som har meddelats i Österrike i ämnen av privaträttslig beskaffenhet. Lagen tillämpas på domar i sådana ämnen, även om de har meddelats i ett straffrättsligt förfarande. Lagen tillämpas inte om annat följer av de unions- rättsakter och internationella in- strument som omfattas av lagen (0000:00) med kompletterande bestämmelser om domstols be- hörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden.

13 §
Ansökan om verkställighet görs	Ansökan om verkställighet görs
hos Svea hovrätt.	till den tingsrätt som enligt 18 kap.
	1 § utsökningsbalken prövar över-
	klagande av Kronofogdemyndig-
	hetens beslut. För handläggningen
	gäller	bestämmelserna i lagen
	(1996:242) om domstolsärenden, i
	tillämpliga delar.
14 §
Vid ansökan om verkställighet	Vid	ansökan om verkställighet
skall fogas domen i original eller av	ska fogas domen i original eller av
behörig myndighet bestyrkt avskrift	behörig myndighet bestyrkt avskrift
och bevis om att domen har vunnit	och bevis om att domen har vunnit

laga kraft och får verkställas i	laga kraft och får verkställas i
Österrike.	Österrike.
Hovrätten får förelägga sökanden	Tingsrätten får förelägga sökan-
1 Senaste lydelse 2010:579.

att inkomma med de ytterligare

den att inkomma med de ytterligare

Prop. 2013/14:219

handlingar som behövs för hov-

handlingar

som behövs

för tings-

Bilaga 3

rättens prövning av ansökningen.

De handlingar som skall fogas till

De handlingar som ska fogas till

ansökningen skall vara avfattade på

ansökningen ska vara avfattade på

svenska eller åtföljas av en över-

sättning till svenska. Riktigheten av

översättningen skall

vara bestyrkt

översättningen ska vara bestyrkt av

av en person som är behörig att i

en person som är behörig att i

Sverige eller Österrike bestyrka en

sådan

översättning. Hovrätten

får

sådan översättning. Tingsrätten får

medge undantag från kravet på medge undantag från kravet på

översättning.

16 §

Bifaller

hovrätten

ansökningen,

Bifaller tingsrätten ansökningen,

verkställs domen på samma sätt

som en svensk domstols lagakraft-

som en svensk dom som vunnit

ägande dom, om inte högsta

laga kraft, om inte hovrätten eller

domstolen

efter besvär

över

Högsta domstolen efter över-

hovrättens beslut förordnar annat.

klagande

beslutet

förordnar

Föreskrift om tvångsmedel i den

annat. Föreskrift om tvångsmedel i

österrikiska

domen

skall

inte

den österrikiska domen ska inte

tillämpas.

18 §

Har

säkerhetsåtgärd

enligt

Har

säkerhetsåtgärd

enligt

kap.

rättegångsbalken

beviljats,

kap.

rättegångsbalken

beviljats,

skall

vid

tillämpning

7 § i

ska vid tillämpning av 7 § i samma

samma kapitel med talans väck-

kapitel med talans väckande vid

ande vid svensk domstol jäm-

svensk

domstol

jämställas talans

ställas talans väckande vid österri-

väckande vid österrikisk domstol,

kisk domstol, om den österrikiska

om den österrikiska rättegången

rättegången kan leda till en dom

kan leda till en dom som enligt

som enligt denna lag kan verk-

denna

lag

kan

verkställas

här.

ställas här. Det förhållandet att

Det förhållandet att sådan rätte-

sådan rättegång redan pågår eller

gång redan pågår eller att saken

att saken har avgjorts genom dom,

har avgjorts genom dom, som

som ännu inte har vunnit laga

ännu inte har vunnit laga kraft,

kraft, hindrar inte att säkerhets-

hindrar

inte

att

säkerhetsåtgärd

åtgärd beviljas.

beviljas.

Beslut om säkerhetsåtgärd för-

faller en månad efter det att domen

i den österrikiska rättegången har

vunnit laga kraft, om inte verk-

ställighet av domen har sökts här

dessförinnan.

Har

ansökan

dessförinnan.

Har

ansökan

verkställighet

gjorts

inom

denna

verkställighet

gjorts

inom denna

tid, skall beslutet gälla till dess

tid, ska beslutet gälla till dess

ansökningen prövas, om inte hov-

ansökningen prövas, om inte tings-

rätten

förordnar annat. Föreligger

rätten

förordnar annat. Föreligger

195

Prop. 2013/14:219	13	Förslag till
Bilaga 3	13	Förslag till
Bilaga 3		lag om ändring i lagen (1985:193) om
		lag om ändring i lagen (1985:193) om
		internationell järnvägstrafik
	Härigenom föreskrivs att 5 och 6 §§ lagen (1985:193) om internation-
	ell järnvägstrafik ska ha följande lydelse.
	Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
			5 §
	Ansökan om verkställighet görs		Ansökan om verkställighet görs
	hos Svea hovrätt.		till den tingsrätt som enligt 18 kap.
			1 § utsökningsbalken prövar över-
			klagande av Kronofogdemyndig-
			hetens beslut. För handläggningen
			gäller bestämmelserna i lagen
			(1996:242) om domstolsärenden, i
			tillämpliga delar.
	Vid ansökningen skall fogas		Till ansökningen ska fogas

1.exekutionstiteln i original eller i avskrift som har bestyrkts av en behörig myndighet,

Hovrätten får förelägga sökan-			Tingsrätten får förelägga sökan-
den att ge in de ytterligare hand-			den att ge in de ytterligare hand-
lingar som behövs för hovrättens			lingar som behövs för tingsrättens
prövning av saken. Om det finns			prövning av saken. Om det finns
anledning till det, får hovrätten			anledning till det, får tingsrätten
kräva att de handlingar som har			kräva att de handlingar som har
fogats till ansökningen skall förses			fogats till ansökningen ska förses
med bevis om utfärdarens behörig-			med bevis om utfärdarens behörig-
het. Beviset skall vara utställt av			het. Beviset ska vara utställt av en
en svensk beskickning eller konsul			svensk	beskickning	eller	konsul
eller av chefen för justitieförvalt-			eller av chefen för justitieförvalt-
ningen i den stat där exekutions-			ningen i den stat där exekutions-
titeln har upprättats.			titeln har upprättats.
Om en handling i ärendet inte är			Om en handling i ärendet inte är
avfattad på svenska, danska eller			avfattad på svenska, danska eller
norska,	skall handlingen	åtföljas	norska, ska handlingen åtföljas av
av en bestyrkt översättning till			en bestyrkt översättning till
svenska.	Hovrätten får	medge	svenska.	Tingsrätten	får	medge
undantag från kravet på översätt-			undantag från kravet på översätt-
ning.			ning.
			6 §

	En ansökan om verkställighet får inte bifallas utan att motparten har
198	beretts tillfälle att yttra sig över ansökningen.
198

15Förslag till

lag om ändring i lagen (1990:272) om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhetsförhållanden

Härigenom föreskrivs att 16 och 17 §§ lagen (1990:272) om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhetsför- hållanden ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	16 §1

Ett utländskt domstolsavgörande som är verkställbart i domstolslandet och som gäller i Sverige får verkställas, om avgörandet har förklarats

verkställbart här.
Svea hovrätt prövar en ansökan	Den tingsrätt som enligt 18 kap.
om verkställbarhetsförklaring.	1 § utsökningsbalken prövar över-
	klagande av Kronofogdemyndig-
	hetens beslut prövar en ansökan
	om verkställbarhetsförklaring. För
	handläggningen gäller bestämmel-
	serna i lagen (1996:242) om
	domstolsärenden, i		tillämpliga
	delar.
Till ansökningen skall bifogas	Till	ansökningen	ska bifogas
avgörandet i original eller av	avgörandet i original eller av
behörig myndighet bestyrkt kopia	behörig myndighet bestyrkt kopia
och de ytterligare handlingar som	och de ytterligare handlingar som
hovrätten behöver för sin pröv-	tingsrätten behöver för sin pröv-
ning. Innan hovrätten prövar an-	ning. Innan tingsrätten prövar an-
sökningen skall sökandens motpart	sökningen ska sökandens motpart
få tillfälle att yttra sig över den.	få tillfälle att yttra sig över den.
	17 §2
Har hovrätten förklarat ett av-	Har tingsrätten förklarat ett av-
görande verkställbart, får avgöran-	görande verkställbart, får avgöran-
det verkställas på samma sätt som	det verkställas på samma sätt som
ett motsvarande svenskt avgörande	ett motsvarande svenskt avgörande
som har vunnit laga kraft, om inte	som har vunnit laga kraft, om inte
Högsta domstolen efter överkla-	hovrätten eller Högsta domstolen
gande beslutar om annat. Före-	efter	överklagande	beslutar om
skrifter om tvångsmedel i det	annat. Föreskrifter om tvångsme-
utländska avgörandet skall inte	del i det utländska avgörandet ska
tillämpas.	inte tillämpas.

1Senaste lydelse 2001:1141.

2Senaste lydelse 2001:1141.

Prop. 2013/14:219

Bilaga 3

201

16Förslag till

lag om ändring i sjölagen (1994:1009)

Härigenom föreskrivs att 13 kap. 60 § och 21 kap. 2 och 6 §§ sjölagen (1994:1009) ska ha följande lydelse.

Prop. 2013/14:219

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 kap.

60 §1

Ett avtal som har ingåtts innan tvist har uppkommit och som inskränker kärandens rätt att få en tvist om transport av styckegods enligt detta kapitel prövad vid domstol är ogiltigt i den mån det begränsar kärandens rätt att enligt eget val väcka talan vid domstol för den ort

1.där svaranden har sitt huvudkontor eller, om huvudkontor saknas, där svaranden har sin vanliga vistelseort,

2.där transportavtalet ingicks, förutsatt att svaranden där har driftställe för sin rörelse, filial eller företrädare, genom vars förmedling avtalet har ingåtts, eller

3.där den avtalade lastningshamnen eller den avtalade eller faktiska lossningshamnen ligger.

Utan hinder av vad som före-	Utan hinder av vad som före-
skrivs i första stycket kan talan	skrivs i första stycket kan talan
alltid väckas vid domstol för den	alltid väckas vid domstol för den
ort som har angetts i transport-	ort som har angetts i transport-
avtalet. Efter det att tvist har upp-	avtalet. Efter det att tvist har upp-
kommit får parterna fritt avtala hur	kommit får parterna fritt avtala hur
en tvist skall behandlas.	en tvist ska behandlas.

Om ett konossement har utfärdats enligt ett certeparti som innehåller bestämmelser om behörig domstol eller skiljedomsförfarande utan att konossementet uttryckligen anger att dessa bestämmelser är bindande för innehavaren av konossementet, får transportören inte åberopa bestämmelserna mot en innehavare av konossementet som har förvärvat

det i god tro.
Första stycket gäller inte om				Första stycket gäller inte om
varken den avtalade lastnings-				varken den avtalade lastnings-
hamnen eller den avtalade eller				hamnen eller den avtalade eller
faktiska	lossningshamnen ligger i			faktiska		lossningshamnen ligger i
Sverige,	Danmark,	Finland	eller	Sverige,		Danmark,		Finland		eller
Norge eller om annat följer av de				Norge eller om annat följer av de
gemenskapsrättsakter och			inter-	unionsrättsakter			och		internation-
nationella instrument som anges i				ella	instrument		som		anges i	1 §
1 § 1–3 eller 5 lagen (2006:74)				1–4	lagen		(0000:00)			med
med kompletterande bestämmelser				kompletterande			bestämmelser			om
om domstols behörighet och om				domstols		behörighet			och	om
erkännande och		internationell		erkännande och				internationell

1 Senaste lydelse 2007:443.

203

Prop. 2013/14:219

Bilaga 3

204

verkställighet av vissa avgöran-	verkställighet av vissa avgöran-
den.	den.
21 kap.
	2 §2
I fråga om behörigheten för	I fråga om behörigheten för
sjörättsdomstol att ta upp tvistemål	sjörättsdomstol att ta upp tvistemål
som avses i 1 § första stycket skall	som avses i 1 § första stycket ska
bestämmelserna om laga domstol i	bestämmelserna om laga domstol i
tvistemål i allmänhet tillämpas.	tvistemål i allmänhet tillämpas.

Talan får även väckas vid sjörättsdomstolen för den ort där fartyget finns.

Har säkerhet för en fordran ställts hos en myndighet till befrielse från kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd, får talan väckas även vid sjörättsdomstolen för den ort där säkerheten har ställts. Talan angående en fordran som säkerheten har avsett får väckas vid sistnämnda sjörättsdomstol, även om säkerheten har upphört att gälla.

Finns inte sjörättsdomstol på den ort där svaranden har kunnat sökas enligt första och andra stycket, väcks talan vid den sjörättsdomstol som

är närmast den orten.
Om flera är redare i ett fartyg,		Om flera är redare i ett fartyg,
skall fartygets hemort anses som		ska fartygets hemort anses som
rederiets hemvist.		rederiets hemvist.
Bestämmelserna i denna para-		Bestämmelserna i denna para-
graf gäller inte om annat följer av		graf gäller inte om annat följer av
lagen (2006:74) med komplette-		lagen (0000:00) med komplette-
rande bestämmelser om domstols		rande bestämmelser om domstols
behörighet och om	erkännande	behörighet och	om	erkännande
och internationell verkställighet av		och internationell verkställighet av
vissa avgöranden eller av de		vissa avgöranden eller av de
gemenskapsrättsakter	och inter-	unionsrättsakter	och	internation-
nationella instrument som anges i		ella instrument	som	anges i 1 §
1 § 1–3 eller 5 den lagen. Andra		1–4 den lagen. Andra stycket i
stycket i denna paragraf gäller		denna paragraf gäller dock om
dock om fartyget är belagt med		fartyget är belagt med kvarstad.
kvarstad.
		6 §3

Har en dom i ett mål om ersättning för oljeskada meddelats i en annan stat som har tillträtt den i 10 kap. angivna 1992 års an- svarighetskonvention och var domstolarna i den staten behöriga att pröva den tvist som domen av- ser, gäller följande. Domen skall,

2Senaste lydelse 2007:443.

3Senaste lydelse 1995:1081.

när den har vunnit laga kraft och kan verkställas i den stat där den har meddelats, på ansökan verk- ställas i Sverige utan att en ny prövning sker av den sak som avgjorts genom domen, om inte annat följer av vad som sägs i 10 kap. 9 § eller 5 § femte stycket i detta kapitel. Detta medför inte skyldighet att verkställa en ut- ländsk dom, om det ansvarsbelopp som gäller för fartygets ägare därmed skulle överskridas.

Ansökan om verkställighet görs hos Svea hovrätt. Till ansökan skall fogas

Ansökan om verkställighet görs till den tingsrätt som enligt 18 kap. 1 § utsökningsbalken prövar över- klagande av Kronofogdemyndig- hetens beslut. För handläggningen gäller bestämmelserna i lagen (1996:242) om domstolsärenden, i tillämpliga delar. Till ansökan ska fogas

1.domen i original eller i kopia som bestyrkts av en myndighet,

2.en förklaring av en behörig myndighet i den stat där domen meddelats att domen avser ersättning enligt den i 10 kap. angivna 1992 års ansvarighetskonvention samt att domen har vunnit laga kraft och kan verkställas i den staten.

Handlingarna skall vara för-				Handlingarna ska vara försedda
sedda med bevis om utfärdarens				med bevis om utfärdarens behörig-
behörighet.	Beviset	skall	vara	het. Beviset ska vara utställt av en
utställt av en svensk beskickning				svensk beskickning	eller konsul
eller konsul eller av chefen för				eller av chefen för justitieför-
justitieförvaltningen i den stat där				valtningen i den stat där domen
domen har meddelats. Är en				har meddelats. Är en handling i
handling i ärendet skriven på ett				ärendet skriven på ett annat
annat främmande språk än danska				främmande språk än danska eller
eller norska, skall		handlingen		norska, ska handlingen åtföljas av
åtföljas av en översättning till				en översättning	till	svenska.
svenska. Översättningen skall vara				Översättningen ska	vara	bestyrkt
bestyrkt av en diplomatisk eller				av en diplomatisk eller konsulär
konsulär	tjänsteman	eller	av	tjänsteman eller av svensk notarius
svensk notarius publicus.				publicus.

En ansökan om verkställighet får inte bifallas utan att motparten haft

tillfälle att yttra sig över ansökan.
Bifalls ansökan, verkställs	Bifalls ansökan, verkställs
domen på samma sätt som en	domen på samma sätt som en
svensk domstols lagakraftägande	svensk dom som vunnit laga kraft,
dom, om inte Högsta domstolen	om inte hovrätten eller Högsta
bestämmer annat sedan hovrättens	domstolen bestämmer annat sedan
beslut överklagats.	beslutet överklagats.

Prop. 2013/14:219

Bilaga 3

205

17Förslag till

lag om ändring i lagen (1994:2087) med anledning av Sveriges tillträde till den multilaterala överenskommelsen om undervägsavgifter

Härigenom föreskrivs att 9 och 11 §§ lagen (1994:2087) med anledning av Sveriges tillträde till den multilaterala överenskommelsen om undervägsavgifter ska ha följande lydelse.

Prop. 2013/14:219

Bilaga 3

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	9 §
Ansökan om verkställighet görs	Ansökan om verkställighet görs
hos Svea hovrätt.	till den tingsrätt som enligt 18 kap.
	1 § utsökningsbalken prövar över-
	klagande av Kronofogdemyndig-
	hetens beslut. För handläggningen
	gäller bestämmelserna i lagen
	(1996:242) om domstolsärenden, i
	tillämpliga delar.
Till ansökan skall fogas	Till ansökan ska fogas

1.original eller av myndighet bestyrkt kopia av exekutionstiteln,

2.om exekutionstiteln är en tredskodom eller liknande avgörande, handling i original eller bestyrkt kopia, som utvisar att stämning har delgivits gäldenären i den ordning som gäller enligt lagen i den stat där exekutionstiteln meddelats,

3.om exekutionstiteln är ett sådant avgörande av administrativ myndighet som avses i 6 §, handling som utvisar att kraven i den bestämmelsen är uppfyllda,

4.bevis att verkställighet får ske i den stat, där exekutionstiteln har upprättats,

5.bevis att gäldenären underrättats om exekutionstiteln i tillräcklig tid.

Om en ansökan om verkställig- het bifalls, skall det utländska av- görandet verkställas på samma sätt som en svensk domstols lagakraft- ägande dom, såvida inte Högsta domstolen förordnar annat.

11 §

Om en ansökan om verkställig- het bifalls, ska det utländska av- görandet verkställas på samma sätt som en svensk dom som vunnit laga kraft, om inte hovrätten eller

Högsta domstolen förordnar annat.

1.Denna lag träder i kraft den 10 januari 2015.

2.Äldre bestämmelser tillämpas på förfaranden som inletts före ikraftträdandet.

207

Prop. 2013/14:219

Bilaga 3

210

21 kap. 6 § sjölagen (1994:1009).
Detta förfarande tillämpas också		Detta förfarande tillämpas också
när en fråga uppkommer om verk-		när en fråga uppkommer om verk-
ställighet av en dom enligt artikel		ställighet av en dom enligt artikel
8.1 i 2003 års fondprotokoll. Har		8.1 i 2003 års fondprotokoll. Har
domen meddelats av en domstol i		domen meddelats av en domstol i
en stat där bestämmelserna i		en stat där bestämmelserna i 2012
Bryssel I-förordningen gäller,		års Bryssel I-förordning eller 2000
tillämpas dock det förfarande som		års Bryssel I-förordning gäller,
föreskrivs i	dessa bestämmelser	tillämpas dock det förfarande som
och i lagen (2006:74) med kom-		föreskrivs i	dessa bestämmelser
pletterande	bestämmelser om	och i lagen (0000:00) med kom-
domstols behörighet och om er-		pletterande	bestämmelser om
kännande och internationell verk-		domstols behörighet och om er-
ställighet av vissa avgöranden.		kännande och internationell verk-
		ställighet av vissa avgöranden.

Denna lag träder i kraft den 10 januari 2015.

20Förslag till

lag om ändring i lagen (2008:450) med kompletterande bestämmelser till Bryssel II- förordningen

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (2008:450) med kom- pletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen ska ha följande lydelse.

Prop. 2013/14:219

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Svea hovrätt är behörig domstol vid förfaranden enligt artiklarna 29–31 och 33.

Vid den handläggning som avses i artiklarna 29–31 ska hovrätten bestå av en lagfaren domare.

För det förfarande som avses i artikel 33 gäller rättegångsbalkens regler om överklagande av tings- rätts beslut i tillämpliga delar, om inte förordningen föreskriver nå- got annat. En sådan ansökan om ändring som avses i artikel 33.4 ska göras skriftligen. Den ska ha kommit in till hovrätten inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades.

En domare som har handlagt ett mål enligt artiklarna 29–31 är jävig att handlägga mål om samma sak enligt artikel 33.

Föreslagen lydelse
2 §
Den tingsrätt som enligt 18 kap.
1 § utsökningsbalken prövar över-
klagande av Kronofogdemyndig-
hetens beslut är behörig domstol
vid förfaranden enligt artiklarna
29–31 och 33.
Om ansökan gäller ett förord-
nande om ett barns person som
ska verkställas enligt 21 kap. för-
äldrabalken, är i stället den tings-
rätt som enligt 21 kap. 1 § för-
äldrabalken prövar verkställighet
av en dom eller ett beslut om
vårdnad, boende eller umgänge
behörig domstol. Den domstol som
prövar en sådan ansökan är också
behörig i frågor som rör andra
förordnanden i avgörandet.
För det förfarande som avses i
artikel 33, gäller bestämmelserna i
lagen (1996:242) om domstols-
ärenden i tillämpliga delar, om
inte förordningen föreskriver nå-
got annat. En sådan ansökan om
ändring som avses i artikel 33.4
ska göras skriftligen. Den ska ha
kommit in till tingsrätten inom
fyra veckor från den dag då
beslutet meddelades.
En domare som har handlagt ett
ärende enligt artiklarna 29–31 får
inte delta i handläggningen av ett
ärende om samma sak enligt
artikel 33. En domare som hand-
lagt ett ärende enligt artiklarna
29–31 och 33 får inte delta i
handläggningen av en ansökan om	211

22Förslag till

lag om ändring i lagen (2011:603) med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning och 2007 års Haagkonvention om underhållsskyldighet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2011:603) med kom- pletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning och 2007 års Haagkonvention om underhållsskyldighet

dels att 4 och 8 §§ ska upphöra att gälla,

dels att 3, 7 och 11 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §1

Svea hovrätt är behörig domstol för de förfaranden om erkännande, verkställbarhet och ändring som avses i artiklarna 23, 27 och 32 i underhållsförordningen och i artik- larna 23 och 26 i 2007 års Haag- konvention.

Den tingsrätt som enligt 18 kap. 1 § utsökningsbalken prövar över- klagande av Kronofogdemyndig- hetens beslut är behörig domstol för de förfaranden om erkännande, verkställbarhet och ändring som avses i artiklarna 23, 27 och 32 i underhållsförordningen och i artik- larna 23 och 26 i 2007 års Haag- konvention.

				7 §2
Vid handläggningen		i	Svea	Vid handläggningen av en an-
hovrätt av en ansökan om ändring				sökan om ändring av ett beslut om
av ett beslut om erkännande eller				erkännande	eller verkställbarhet
verkställbarhet	tillämpas	bestäm-		tillämpas bestämmelserna i lagen
melserna i rättegångsbalken			om	(1996:242)	om domstolsärenden,
överklagande	av en	tingsrätts		om inte annat följer av underhålls-
beslut, om inte annat följer av				förordningen eller 2007 års Haag-
underhållsförordningen eller 2007				konvention.
års Haagkonvention.
En ansökan om ändring enligt				En ansökan om ändring enligt
underhållsförordningen		ska,	om	underhållsförordningen ska, om
den görs av den som har ansökt				den görs av den som har ansökt
om erkännande eller verkställ-				om erkännande eller verkställ-
barhet, ha kommit in till Svea				barhet, ha kommit in till tings-
hovrätt inom fyra veckor från den				rätten inom fyra veckor från den
dag då beslutet meddelades. I arti-				dag då beslutet meddelades. I arti-
kel 23.6 i 2007 års Haagkon-				kel 23.6 i 2007 års Haagkon-
vention finns en bestämmelse om				vention finns en bestämmelse om

1Senaste lydelse 2012:451 (har ännu inte trätt i kraft).

2Senaste lydelse 2012:451 (har ännu inte trätt i kraft).

Prop. 2013/14:219

Bilaga 3

215

Prop. 2013/14:219	Lagrådsremissens lagförslag
Bilaga 5
	1	Förslag till lag med kompletterande
		bestämmelser om domstols behörighet

och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

Lagens innehåll

1 § Denna lag innehåller bestämmelser som kompletterar

2.rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (2000 års Bryssel I-förordning),

3.konventionen den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område jämte tillträdeskon- ventioner (Brysselkonventionen),

4.konventionen den 30 oktober 2007 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Lu- ganokonventionen), och

Reservforum

2 § Om det finns svensk domsrätt enligt en unionsrättsakt eller ett internationellt instrument som avses i 1 § och en annan behörig domstol saknas, är Stockholms tingsrätt behörig.

Särskild vägransgrund

3 § Om en ansökan görs enligt en unionsrättsakt eller ett internationellt instrument som avses i 1 § 1–4 ska ett avgörande som rör ett civilrättsligt anspråk inte erkännas eller verkställas i Sverige, om det har meddelats i en annan stat i ett brottmål som gäller ett inte uppsåtligt brott mot någon som

1.varken har hemvist eller är medborgare i den staten,

2.inte har följt ett föreläggande om personlig inställelse, och

3.inte har haft tillfälle att svara i målet.

220

Erkännande och verkställighet enligt 2012 års Bryssel I-förordning

Förfarande för vägran av erkännande eller verkställighet

4 § En ansökan enligt 2012 års Bryssel I-förordning om att ett avgörande inte ska erkännas eller verkställas i Sverige görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver med hänsyn till var sökanden har sin hemvist.

En ansökan enligt samma förordning om en förklaring att det inte finns grund för att vägra ett erkännande av ett avgörande görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver med hänsyn till var motparten har sin hemvist.

5 § Vid handläggning i domstol av ärenden som avses i 4 § tillämpas lagen (1996:242) om domstolsärenden, om inte något annat följer av 2012 års Bryssel I-förordning.

Verkställighet

6 § Om ett avgörande är verkställbart enligt 2012 års Bryssel I-förord- ning, verkställs avgörandet enligt utsökningsbalken på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft, om inte något annat följer av förordningen.

Vid verkställighet av ett avgörande som rör en säkerhetsåtgärd tilläm- pas i stället bestämmelserna om verkställighet av beslut om kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd.

Anpassning

7 § Kronofogdemyndigheten är behörig myndighet att handlägga sådana frågor om anpassning som avses i artikel 54 i 2012 års Bryssel I-förord- ning. Vid myndighetens handläggning tillämpas utsökningsbalken, om inte något annat följer av förordningen.

Särskild underrättelse i utsökningsmål

8 § Om svaranden framför en invändning till Kronofogdemyndigheten som kan antas avse att avgörandet med tillämpning av 2012 års Bryssel I-förordning antingen inte ska verkställas i Sverige eller att verkställigheten ska begränsas till säkerhetsåtgärder, göras beroende av ställande av säkerhet eller skjutas upp, ska Kronofogdemyndigheten, utan dröjsmål, underrätta honom eller henne om möjligheten enligt förordningen att göra invändningen gällande genom en ansökan till domstol.

Prop. 2013/14:219

Bilaga 5

Erkännande, verkställbarhet och verkställighet

enligt 2000 års Bryssel I-förordning, Brysselkonventionen eller Luganokonventionen

Exekvaturförfarande
9 § En ansökan om att ett avgörande ska erkännas eller förklaras verk-
ställbart i Sverige enligt en unionsrättsakt eller ett internationellt instru-	221

Prop. 2013/14:219

Bilaga 5

ment som avses i 1 § 2–4 görs till den tingsrätt som regeringen före- skriver.

10 § En ansökan om ändring enligt en unionsrättsakt eller ett inter- nationellt instrument som avses i 1 § 2–4 av ett beslut med anledning av en ansökan enligt 9 § görs till den tingsrätt som har meddelat beslutet.

Om en sådan ansökan görs av den som har gjort ansökan enligt 9 §, ska den ha kommit in till tingsrätten inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades.

11 § Vid handläggning i domstol av ärenden som avses i 9 och 10 §§ tillämpas i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden, om inte något annat följer av unionsrättsakten eller det internationella instrumentet.

Verkställighet

12 § Om ett avgörande förklaras verkställbart enligt en unionsrättsakt eller ett internationellt instrument som avses i 1 § 2–4, verkställs av- görandet enligt utsökningsbalkens bestämmelser på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft, om inte något annat följer av unions- rättsakten eller det internationella instrumentet.

Vid verkställighet av ett avgörande som rör en säkerhetsåtgärd tillämpas i stället bestämmelserna om verkställighet av beslut om kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd.

13 § Om tingsrätten bifaller en ansökan enligt 9 § om att ett avgörande ska förklaras verkställbart, ska tingsrättens beslut anses innefatta ett beslut om kvarstad eller någon annan åtgärd som avses i 15 kap. rätte- gångsbalken.

Erkännande och verkställighet

enligt förordningen om den europeiska exekutionstiteln

Rättelse av intyg

14 § Om ett intyg om en europeisk exekutionstitel på grund av ett skriv- fel eller liknande inte stämmer överens med den bakomliggande domen eller officiella handlingen eller det bakomliggande utslaget, ska intyget rättas av den domstol eller myndighet som har utfärdat intyget.

Ett beslut i fråga om rättelse får inte överklagas.

Återkallelse av intyg

15 § Om ett intyg om en europeisk exekutionstitel har utfärdats i strid mot de krav som finns i förordningen om den europeiska exekutions- titeln, ska intyget återkallas av den domstol eller myndighet som har utfärdat intyget.

Innan intyget återkallas ska parterna få tillfälle att yttra sig, om det inte är obehövligt.

Ett beslut i fråga om återkallelse får inte överklagas.

222

3Förslag till lag om ändring i lagen (1936:79) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz

Härigenom föreskrivs att 8–11 §§ lagen (1936:79) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	8 §
Dom eller förlikning som enligt	En dom eller en förlikning som
1–5 §§ äger giltighet här i riket	enligt 1–5 §§ gäller i Sverige ska,
skall, på ansökan av part, här	efter en ansökan av en part,
verkställas.	förklaras verkställbar.
	9 §

Ansökan om verkställighet gör- es hos Svea hovrätt.

Vid sådan ansökan skall fogas

1.domen i huvudskrift eller av vederbörande myndighet styrkt avskrift;

2.bevis att domen vunnit laga kraft;

3.domstols protokoll eller annan handling, utvisande att de i 5 § första stycket stadgade villkor äro uppfyllda; samt

En ansökan om att en dom eller en förlikning ska förklaras verk- ställbar görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver med hänsyn till var motparten har sin hemvist.

Sökanden ska tillsammans med ansökan ge in

1.domen i original eller en ko- pia av domen som har bestyrkts av en behörig myndighet,

2.bevis om att domen har fått laga kraft,

3.domstols protokoll eller nå- gon annan handling som visar att villkoren i 5 § första stycket är uppfyllda, och

Prop. 2013/14:219

Bilaga 5

225

Prop. 2013/14:219

Bilaga 5

228

5Förslag till lag om ändring i lagen (1965:723) om erkännande och verkställighet av vissa utländska domar och beslut angående underhåll till barn

Härigenom föreskrivs att 5–9 §§ lagen (1965:723) om erkännande och verkställighet av vissa utländska domar och beslut angående underhåll till barn ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Avgörande som enligt 1–4 §§ gäller här i riket skall på ansökan verkställas här.

Föreslagen lydelse

5 §

Ett avgörande som enligt 1–4 §§ gäller i Sverige ska efter en ansökan förklaras verkställbart.

6 §

Även sådan dom angående underhåll till barn som utan hinder av att den ej äger laga kraft må verkställas i den stat där den med- delats eller domstols beslut om underhåll till barn för tiden intill dess laga kraft ägande dom eller beslut föreligger skall på ansökan verkställas här, om domen eller beslutet meddelats i stat som avses i 1 § och dom eller beslut av detta slag kunnat meddelas av svensk domstol i motsvarande fall. An- sökan må icke bifallas, om sådant förhållande föreligger att enligt 3 eller 4 § ett avgörande ej skulle gälla här i riket.

7 §

Ansökan om verkställighet gör- es hos Svea hovrätt.

Vid sådan ansökan skall fogas avgörandet i huvudskrift eller i avskrift som bestyrkts av myndig- het,

bevis att avgörandet må verk-

En ansökan om att ett avgöran- de ska förklaras verkställbart görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver med hänsyn till var motparten har sin hemvist.

Sökanden ska tillsammans med ansökan ge in

1. avgörandet i original eller en kopia av avgörandet som har bestyrkts av en myndighet,

2. bevis om att avgörandet får

Prop. 2013/14:219	6	Förslag till lag om ändring i
Bilaga 5
		atomansvarighetslagen (1968:45)

	Härigenom föreskrivs att 38 § atomansvarighetslagen (1968:45) ska ha
	följande lydelse.
	Nuvarande lydelse					Föreslagen lydelse
					38 §
	Har dom i mål om ersättning för					Om en dom i ett mål om ersätt-
	atomskada meddelats			i	annan	ning för en atomskada har med-
	konventionsstat och är domstolar-					delats i en annan konventionsstat
	na i den staten enligt Pariskonven-					och om domstolarna i den staten
	tionen behöriga att pröva tvist som					enligt Pariskonventionen är behö-
	domen gäller, skall domen, när					riga att pröva en tvist som domen
	den vunnit laga kraft och kan verk-					gäller, ska domen, när den har fått
	ställas i den stat den meddelats, på					laga kraft och kan verkställas i den
	ansökan verkställas i Sverige utan					stat där den meddelats, efter en
	att ny prövning sker av den sak					ansökan verkställas i Sverige utan
	som avgjorts genom domen. Detta					att en ny prövning sker av den sak
	medför ej skyldighet att verkställa					som avgjorts genom domen. Det
	utländsk dom, om det ansvarig-					finns dock inte någon skyldighet
	hetsbelopp som gäller för atom-					att verkställa en utländsk dom, om
	anläggningens		innehavare		där-	det ansvarighetsbelopp som gäller
	igenom skulle överskridas.					för atomanläggningens innehavare
						därigenom skulle överskridas.
	Ansökan om verkställighet gör-					En	ansökan		om	verkställighet
	es hos Svea hovrätt. Vid ansök-					görs till den tingsrätt som regerin-
	ningen skall fogas					gen föreskriver med hänsyn till var
						motparten		har		sin	hemvist.
						Sökanden		ska	tillsammans med
						ansökan ge in
	1. domen i huvudskrift eller i av-					1. domen i original eller i kopia
	skrift som bestyrkts av myndighet;					som bestyrkts av en myndighet,
						och
	2. förklaring		av behörig		myn-	2. en förklaring av en behörig
	dighet i den stat där domen med-					myndighet i den stat där domen
	delats, att domen avser ersättning					meddelats, att domen avser ersätt-
	enligt	Pariskonventionen		samt att		ning	enligt		Pariskonventionen
	den vunnit laga kraft och kan verk-					samt att den har fått laga kraft och
	ställas i nämnda stat.					kan verkställas i den staten.
	Nu	nämnda	handlingar		skall	Handlingarna ska vara försedda
	vara försedda med bevis om utfär-					med bevis om utfärdarens behörig-
	darens	behörighet. Beviset			skall	het. Beviset ska vara utställt av en
	vara utställt av svensk beskickning					svensk beskickning eller					konsul
	eller konsul eller av chefen för					eller av chefen för justitieförvalt-
	justitieförvaltningen i den stat där					ningen i den stat där domen med-
	domen meddelats. Är handling i					delats. Om en handling i ärendet
230	ärendet avfattad på annat främ-					inte är skriven på svenska, danska

Prop. 2013/14:219

Bilaga 5

7Förslag till lag om ändring i lagen (1969:12) med anledning av Sveriges tillträde

till konventionen den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg

Nuvarande lydelse

Ansökan om verkställighet av utländsk dom, som enligt artikel 31 tredje och fjärde styckena kan verkställas i Sverige, göres hos Svea hovrätt. Vid ansökningen skall fogas

1.domen i huvudskrift eller i av- skrift som bestyrkts av myndighet;

Ansökan om verkställighet får ej bifallas utan att motparten haft

232

Föreslagen lydelse

7 §

1.domen i original eller i kopia som bestyrkts av en myndighet, och

2.en förklaring av en behörig myndighet i den stat där domen meddelats, att domen avser en tvist om befordran som omfattas av konventionen och att den har fått laga kraft och kan verkställas i nämnda stat.

Om en dom förklaras verkställ- bar, verkställs domen på samma

Prop. 2013/14:219	8	Förslag till lag om ändring i sjömanslagen
Bilaga 5
		(1973:282)

		Härigenom föreskrivs att 14 § sjömanslagen (1973:282) ska ha
	följande lydelse.
	Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		14 §1
		Tvist om sjömans anställnings-	En tvist om en sjömans anställ-
	förhållande får inte dras inför		ningsförhållande får	inte inledas
	utländsk myndighet.		vid en utländsk myndighet.
		Första stycket gäller inte om an-	Första stycket gäller inte om an-
	nat följer av de gemenskapsrätts-		nat följer av de unionsrättsakter
	akter och internationella instru-		och internationella instrument som
	ment som anges i 1 § 1–3 eller 5		anges i 1 § 1–4 lagen (2014:000)
	lagen (2006:74) med komplette-		med kompletterande bestämmelser
	rande bestämmelser om domstols		om domstols behörighet och om
	behörighet och om erkännande och		erkännande och	internationell
	internationell verkställighet av		verkställighet av vissa avgöranden.
	vissa avgöranden.

Denna lag träder i kraft den 10 januari 2015.

1 Senaste lydelse 2007:441.

234

9Förslag till lag om ändring i lagen (1976:108) om erkännande och verkställighet av utländskt avgörande angående underhållsskyldighet

Härigenom föreskrivs att 9–11 §§ lagen (1976:108) om erkännande och verkställighet av utländskt avgörande angående underhållsskyldighet ska ha följande lydelse.

Prop. 2013/14:219

Bilaga 5

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 §1

Ansökan om verkställighet göres hos Svea hovrätt.

Vid ansökningen skall fogas

1.huvudskrift eller av myndig- het bestyrkt avskrift av exekutions- titeln,

2.bevis att verkställighet får ske

iden stat, där exekutionstiteln har upprättats,

4.om sökanden är offentligt or- gan, behövliga handlingar angå- ende organets behörighet att be- gära verkställighet,

5.bestyrkt översättning till svenska språket av ovan angivna handlingar, i den mån hovrätten ej finner det obehövligt.

Uppfyller ansökningshandling- arna ej föreskrifterna i andra stycket eller är de eljest ofull-

En ansökan om att ett avgörande ska förklaras verkställbart görs till den tingsrätt som regeringen före- skriver med hänsyn till var mot- parten har sin hemvist.

Sökanden ska tillsammans med ansökan ge in

1.exekutionstiteln i original el- ler i kopia som har bestyrkts av en myndighet,

2.bevis om att exekutionstiteln får verkställas i den stat där den har upprättats,

4.om sökanden är ett offentligt organ, behövliga handlingar om organets behörighet att begära verkställighet,

5.en bestyrkt översättning av handlingarna till svenska, såvida inte tingsrätten anser att det inte behövs.

1 Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.

235

10Förslag till lag om ändring i lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 §1

Denna lag tillämpas inte om an- nat följer av de unionsrättsakter och internationella instrument som omfattas av lagen (2006:74) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om er- kännande och internationell verk- ställighet av vissa avgöranden, eller av särskilda bestämmelser om erkännande och verkställighet av avgöranden och förlikningar på särskilda rättsområden.

Lagen tillämpas inte heller be- träffande

1. dom eller förlikning i mål an- gående boskillnad, legal separa- tion, äktenskapsskillnad, återgång av äktenskap, antagande av adoptivbarn eller adoptivförhållan- des hävande, omyndighetsför- klaring eller dess hävande eller i mål angående bodelning eller skadestånd med anledning av legal separation, äktenskapsskillnad eller återgång av äktenskap, om det inte är fråga om verkställighet av dom som ska gälla här i riket enligt 22 § förordningen (1931:429) om vissa internation- ella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption eller förmyn- derskap,

2. dom eller förlikning rörande vårdnad om eller rätt till umgänge med barn eller överlämnande av

Denna lag tillämpas inte om nå- got annat följer av de unionsrätts- akter och internationella instrument som omfattas av lagen (2014:000) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verk- ställighet av vissa avgöranden, eller av särskilda bestämmelser om erkännande och verkställighet av avgöranden och förlikningar på särskilda rättsområden.

Lagen tillämpas inte heller i fråga om

1.dom eller förlikning i mål om boskillnad, legal separation, äkten- skapsskillnad, återgång av äkten- skap, antagande av adoptivbarn eller adoptivförhållandes hävande, omyndighetsförklaring eller dess hävande eller i mål angående bodelning eller skadestånd med anledning av legal separation, äktenskapsskillnad eller återgång av äktenskap, om det inte är fråga om verkställighet av en dom som ska gälla i Sverige enligt 22 § förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption eller förmynderskap,

2.dom eller förlikning som rör vårdnad om eller rätt till umgänge med barn eller överlämnande av

1 Senaste lydelse 2010:578.

Prop. 2013/14:219

Bilaga 5

237

Prop. 2013/14:219

Bilaga 5

238

barn i annat fall, om det inte är fråga om verkställighet enligt 6 §,

3.dom eller förlikning rörande familjerättslig underhållsskyldig- het,

4.dom eller förlikning rörande faderskapet till barn,

5.dom eller förlikning angående rätt på grund av arv eller testa- mente, efterlevande makes rätt, boutredning eller skifte med anled- ning av dödsfall eller ansvarighet för den dödes gäld, om inte den avlidne var medborgare i Dan- mark, Finland, Island, Norge eller Sverige och hade hemvist i någon av dessa stater,

6.dom eller förlikning angående a) gäldenärs försättande i kon-

kurs,

barn i annat fall, om det inte är fråga om verkställighet enligt 6 §,

3.dom eller förlikning som rör familjerättslig underhållsskyldig- het,

4.dom eller förlikning som rör faderskapet till barn,

5.dom eller förlikning som rör rätt på grund av arv eller testa- mente, efterlevande makes rätt, boutredning eller skifte med anled- ning av dödsfall eller ansvar för den dödes skulder, om inte den avlidne var medborgare i Dan- mark, Finland, Island, Norge eller Sverige och hade hemvist i någon av dessa stater,

6.dom eller förlikning som rör

a) en gäldenärs försättande i konkurs,

b)inledande av förhandling om offentligt ackord utan konkurs,

c)andra frågor som beror av konkursdomares eller konkursdomstols prövning, eller

d) rättshandlings eller annan åt-			d) en rättshandlings eller annan
gärds ogiltighet eller återgång på			åtgärds ogiltighet eller återgång på
grund av konkurs eller förhandling			grund av konkurs eller förhandling
om offentligt ackord utan konkurs			om offentligt ackord utan konkurs
i något av de nordiska länderna,			i något av de nordiska länderna,
om det framgår av konkursbeslutet			om det framgår av konkursbeslutet
eller beslutet om offentlig ackords-			eller beslutet om offentlig ackords-
förhandling att	gäldenären	inte	förhandling att gäldenären inte
hade hemvist i något av de nor-			hade hemvist i något av de nor-
diska länderna, eller			diska länderna, eller
7. dom eller	förlikning i	mål	7. dom eller förlikning i mål som
som ska tas upp omedelbart av			ska tas upp omedelbart av särskild
särskild domstol för handläggning			domstol för handläggning av tvis-
av tvister rörande kollektivavtal.			ter som rör kollektivavtal.

Denna lag träder i kraft den 10 januari 2015.

11Förslag till lag om ändring i lagen (1983:368) om erkännande och verkställighet av österri- kiska domar på privaträttens område

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:368) om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område

dels att 15 § ska upphöra att gälla,

dels att 1, 12–14 och 16–18 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 16 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §1

Denna lag är tillämplig på do-

Denna lag är tillämplig på domar

mar som har meddelats i Österrike

på privaträttens område som har

ämnen

privaträttslig

meddelats i Österrike. Lagen til-

beskaffenhet. Lagen tillämpas på

lämpas på sådana domar även om

domar i sådana ämnen, även om

de har meddelats i ett straffrättsligt

förfarande.

Lagen

tillämpas

inte

förfarande.

Lagen

tillämpas

inte

om något annat följer av de

om annat följer av de unionsrätts-

unionsrättsakter och internationella

akter och internationella instru-

instrument som omfattas av lagen

ment som omfattas av lagen

(2014:000)

med

kompletterande

(2006:74)

med

kompletterande

bestämmelser

domstols

bestämmelser

domstols

behörighet och om erkännande och

internationell

verkställighet

internationell

verkställighet

vissa avgöranden.

12 §

En österrikisk dom, som skall erkännas i Sverige och som får verkställas i Österrike, skall på ansökan verkställas här.

Ansökan om verkställighet görs hos Svea hovrätt.

En österrikisk dom som ska er- kännas i Sverige och som får verk- ställas i Österrike ska efter en ansökan förklaras verkställbar.

13 §

En ansökan om verkställbar- hetsförklaring görs till den tings- rätt som regeringen föreskriver med hänsyn till var motparten har sin hemvist.

1 Senaste lydelse 2010:579.

Prop. 2013/14:219

Bilaga 5

239

Prop. 2013/14:219

Bilaga 5

240

					14 §
Vid ansökan om			verkställighet		Sökanden		ska tillsammans med
skall fogas domen i original eller					ansökan ge in domen i original
av	behörig	myndighet		bestyrkt	eller en kopia av domen som be-
avskrift och bevis om att domen					styrkts av en behörig myndighet
har vunnit laga kraft och får verk-					samt bevis om att domen har fått
ställas i Österrike.					laga kraft och får verkställas i
					Österrike.
Hovrätten får förelägga sökan-					Tingsrätten får förelägga sökan-
den att inkomma med de ytter-					den att ge in de ytterligare hand-
ligare handlingar som behövs för					lingar som behövs för tingsrättens
hovrättens prövning av ansök-					prövning av ansökan.
ningen.
De handlingar som skall fogas					De handlingar som ska ges in
till ansökningen skall vara av-					tillsammans med ansökan ska vara
fattade på svenska eller åtföljas av					skrivna på svenska eller åtföljas av
en	översättning		till	svenska.	en	översättning		till svenska.
Riktigheten		av	översättningen		Riktigheten av översättningen ska
skall vara bestyrkt av en person					vara bestyrkt av en person som är
som är behörig att i Sverige eller					behörig att i Sverige eller Öster-
Österrike bestyrka en sådan över-					rike bestyrka en sådan översätt-
sättning. Hovrätten får				medge	ning.	Tingsrätten		får	medge
undantag från kravet på översätt-					undantag		från	kravet	på
ning.					översättning.
					16 §

Bifaller hovrätten ansökningen, verkställs domen på samma sätt som en svensk domstols lagakraftägande dom, om inte högsta domstolen efter besvär över hovrättens beslut förordnar annat. Föreskrift om tvångsmedel i den österrikiska domen skall inte tillämpas.

Om en dom förklaras verkställ- bar, verkställs domen på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft. En föreskrift om tvångsmedel i domen ska dock inte tillämpas.

16 a §

Vid handläggning i domstol av ett ärende om verkställbarhets- förklaring tillämpas i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden.

17 §

En förlikning som har träffats	En förlikning som har träffats
inför en österrikisk domstol i en	inför en österrikisk domstol i en
sådan privaträttslig fråga som	privaträttslig fråga som omfattas
omfattas av denna lag skall på	av denna lag ska efter en ansökan
ansökan verkställas här, om	förklaras verkställbar, om
1. förlikningen får verkställas i Österrike och
2. det inte föreligger sådana om-	2. det inte finns sådana om-
ständigheter som avses i 6 § 1, 2	ständigheter som avses i 6 § 1, 2
eller 3.	eller 3.

För verkställigheten gäller 12–	För	handläggningen	av frågor
16 §§ i tillämpliga delar.	om verkställbarhet av förlikningar
	gäller	12–16 a §§ i	tillämpliga
	delar.
	18 §

Har säkerhetsåtgärd enligt 15 kap. rättegångsbalken beviljats, skall vid tillämpning av 7 § i samma kapitel med talans väck- ande vid svensk domstol jäm- ställas talans väckande vid öster- rikisk domstol, om den österrikiska rättegången kan leda till en dom som enligt denna lag kan verkställas här. Det förhållandet att sådan rättegång redan pågår eller att saken har avgjorts genom dom, som ännu inte har vunnit laga kraft, hindrar inte att säker- hetsåtgärd beviljas.

Beslut om säkerhetsåtgärd för- faller en månad efter det att domen i den österrikiska rättegången har vunnit laga kraft, om inte verk- ställighet av domen har sökts här dessförinnan. Har ansökan om verkställighet gjorts inom denna tid, skall beslutet gälla till dess ansökningen prövas, om inte hov- rätten förordnar annat. Föreligger inte något förordnande om säker- hetsåtgärd när ansökan görs, får hovrätten på yrkande besluta om sådan åtgärd i avvaktan på pröv- ningen av ansökningen.

Om	en säkerhetsåtgärd enligt
15 kap.	rättegångsbalken har	be-
viljats,	ska vid tillämpning	av

15 kap. 7 § i samma balk en talan som väcks vid en österrikisk domstol jämställas med en talan som väcks vid en svensk domstol, om den österrikiska rättegången kan leda till en dom som enligt denna lag kan verkställas här. Det förhållandet att en sådan rättegång redan pågår eller att saken har avgjorts genom en dom som ännu inte har fått laga kraft hindrar inte att en säkerhetsåtgärd beviljas.

Ett beslut om en säkerhetsåtgärd förfaller en månad efter det att domen i den österrikiska rätte- gången har fått laga kraft, om inte en ansökan om att domen ska förklaras verkställbar i Sverige har gjorts dessförinnan. Om en an- sökan om verkställbarhetsför- klaring har gjorts inom denna tid, ska beslutet gälla till dess ansökan prövas, om inte tingsrätten be- stämmer något annat. Om det inte finns något beslut om en säkerhetsåtgärd när ansökan görs, får tingsrätten på yrkande besluta om en sådan åtgärd i avvaktan på att ansökan prövas.

1.Denna lag träder i kraft den 10 januari 2015.

2.Äldre föreskrifter gäller för handläggningen i Svea hovrätt och Högsta domstolen av mål som har inletts i hovrätten före ikraftträdandet.

Prop. 2013/14:219

Bilaga 5

241

13Förslag till lag om ändring i lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik

Härigenom föreskrivs att 5 och 6 §§ lagen (1985:193) om internation- ell järnvägstrafik ska ha följande lydelse.

Prop. 2013/14:219

Bilaga 5

Nuvarande lydelse

Ansökan om verkställighet görs hos Svea hovrätt.

Vid ansökningen skall fogas

1.exekutionstiteln i original el- ler i avskrift som har bestyrkts av en behörig myndighet,

Föreslagen lydelse

5 §

En ansökan om att en utländsk dom ska förklaras verkställbar görs till den tingsrätt som regerin- gen föreskriver med hänsyn till var motparten har sin hemvist.

Sökanden ska tillsammans med ansökan ge in

1.exekutionstiteln i original el- ler i kopia som har bestyrkts av en behörig myndighet, och

2.en förklaring av en behörig myndighet i den stat där exekutionstiteln har upprättats att den avser en tvist om befordran som omfattas av fördraget och att den får verkställas i den staten samt, i fråga om en domstols dom, att den har fått laga kraft.

Om en handling i ärendet inte är skriven på svenska, danska eller norska, ska även en bestyrkt översättning till svenska av hand- lingen ges in. Tingsrätten får medge undantag från kravet på översättning.

243

Prop. 2013/14:219

Bilaga 5

248

16Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)

Härigenom föreskrivs att 13 kap. 60 § och 21 kap. 2 och 6 §§ sjölagen (1994:1009) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
		13 kap.
			60 §1
Ett avtal som har ingåtts innan			Ett avtal som har ingåtts innan
tvist har uppkommit och som			en tvist har uppkommit och som
inskränker kärandens rätt att få en			inskränker kärandens rätt att få en
tvist om transport av styckegods			tvist om transport av styckegods
enligt detta kapitel prövad vid			enligt detta kapitel prövad vid
domstol är ogiltigt i den mån det			domstol är ogiltigt i den utsträck-
begränsar kärandens rätt att enligt			ning som det begränsar kärandens
eget val väcka talan vid domstol			rätt att enligt eget val väcka talan
för den ort			vid domstolen för den ort där
1. där svaranden har sitt huvud-			1. svaranden har sitt huvud-
kontor	eller,	om huvudkontor	kontor eller, om ett huvudkontor
saknas, där svaranden har sin van-			saknas, där svaranden har sin van-
liga vistelseort,			liga vistelseort,
2. där	transportavtalet ingicks,		2. transportavtalet ingicks, förut-
förutsatt att svaranden där har			satt att svaranden där har drift-
driftställe för sin rörelse, filial eller			ställe för sin rörelse, filial eller
företrädare, genom vars förmed-			företrädare, genom vars förmed-
ling avtalet har ingåtts, eller			ling avtalet har ingåtts, eller
3. där	den	avtalade lastnings-	3. den avtalade lastningshamnen
hamnen eller den avtalade eller			eller den avtalade eller faktiska
faktiska lossningshamnen ligger.			lossningshamnen ligger.
Utan hinder av vad som före-			Trots första stycket kan en talan
skrivs i första stycket kan talan			alltid väckas vid domstol för den
alltid väckas vid domstol för den			ort som har angetts i transport-
ort som har angetts i transport-			avtalet. Efter det att tvist har upp-
avtalet. Efter det att tvist har upp-			kommit får parterna fritt avtala hur
kommit får parterna fritt avtala hur			en tvist ska behandlas.
en tvist skall behandlas.

god tro.
Första stycket gäller inte om	Första stycket gäller inte om
varken den avtalade lastnings-	varken den avtalade lastnings-
1 Senaste lydelse 2007:443.

21 kap.

2 §2

I fråga om behörigheten för sjö-	I fråga om behörigheten för en
rättsdomstol att ta upp tvistemål	sjörättsdomstol att ta upp ett
som avses i 1 § första stycket skall	tvistemål som avses i 1 § första
bestämmelserna om laga domstol i	stycket ska bestämmelserna	om
tvistemål i allmänhet tillämpas.	laga domstol i tvistemål i allmän-
	het tillämpas.
Talan får även väckas vid sjö-	En talan får även väckas vid sjö-
rättsdomstolen för den ort där	rättsdomstolen för den ort där far-
fartyget finns. Har säkerhet för en	tyget finns. Om säkerhet för en
fordran ställts hos en myndighet	fordran har ställts hos en myndighet
till befrielse från kvarstad eller	till befrielse från kvarstad eller nå-
annan säkerhetsåtgärd, får talan	gon annan säkerhetsåtgärd, får en
väckas även vid sjörättsdomstolen	talan väckas även vid sjörättsdom-
för den ort där säkerheten har	stolen för den ort där säkerheten har
ställts. Talan angående en fordran	ställts. En talan som avser en fordran
som säkerheten har avsett får	som säkerheten har avsett får väckas
väckas vid sistnämnda sjörätts-	vid sistnämnda sjörättsdomstol,
domstol, även om säkerheten har	även om säkerheten har upphört att
upphört att gälla.	gälla.
Finns inte sjörättsdomstol på	Om det inte finns en sjörätts-
den ort där svaranden har kunnat	domstol på den ort där svaranden
sökas enligt första och andra	har kunnat sökas enligt första eller
stycket, väcks talan vid den sjö-	andra stycket, väcks en talan vid
rättsdomstol som är närmast den	den sjörättsdomstol som är när-
orten.	mast den orten.
Om flera är redare i ett fartyg,	Om flera är redare i ett fartyg,
skall fartygets hemort anses som	ska fartygets hemort anses som
rederiets hemvist.	rederiets hemvist.
Bestämmelserna i denna para-	Bestämmelserna i denna para-
graf gäller inte om annat följer av	graf gäller inte om något annat
lagen (2006:74) med komplette-	följer av lagen (2014:000) med
rande bestämmelser om domstols	kompletterande bestämmelser	om
behörighet och om erkännande och	domstols behörighet och om	er-

2 Senaste lydelse 2007:443.

Prop. 2013/14:219

Bilaga 5

249

Prop. 2013/14:219

Bilaga 5

internationell verkställighet av vissa avgöranden eller av de gemenskapsrättsakter och inter- nationella instrument som anges i 1 § 1–3 eller 5 den lagen. Andra stycket i denna paragraf gäller dock om fartyget är belagt med kvarstad.

kännande och internationell verk- ställighet av vissa avgöranden eller av de unionsrättsakter och inter- nationella instrument som anges i 1 § 1–4 den lagen. Andra stycket i denna paragraf gäller dock om fartyget är belagt med kvarstad.

Om en dom i ett mål om ersätt- ning för oljeskada eller bunker- oljeskada har meddelats i en annan stat som har tillträtt den i 10 kap. angivna 1992 års ansvarighets- konvention eller den i 10 a kap. angivna bunkerkonventionen och om domstolarna i den staten var behöriga att pröva den tvist som domen avser, gäller följande. Do- men ska, när den har vunnit laga kraft och kan verkställas i den stat där den har meddelats, på ansökan verkställas i Sverige utan att en ny prövning sker av den sak som avgjorts genom domen, om inte annat följer av vad som sägs i 10 kap. 9 § eller 5 § femte stycket i detta kapitel. Detta medför inte någon skyldighet att verkställa en utländsk dom, om det ansvars- belopp som gäller för fartygets ägare därmed skulle överskridas.

En ansökan om verkställighet görs hos Svea hovrätt. Till ansökan ska fogas

1.domen i original eller i kopia som bestyrkts av en myndighet,

2.en förklaring av en behörig myndighet i den stat där domen meddelats att domen avser ersätt- ning enligt den i 10 kap. angivna 1992 års ansvarighetskonvention eller den i 10 a kap. angivna bunkerkonventionen samt att

6 §3

Om en dom i ett mål om ersätt- ning för oljeskada eller bunker- oljeskada har meddelats i en annan stat som har tillträtt den i 10 kap. angivna 1992 års ansvarighets- konvention eller den i 10 a kap. angivna bunkerkonventionen och om domstolarna i den staten var behöriga att pröva den tvist som domen avser, gäller följande. När domen har fått laga kraft och kan verkställas i den stat där den har meddelats, ska den efter en ansö- kan verkställas i Sverige utan att en ny prövning sker av den sak som avgjorts genom domen, om inte något annat följer av 10 kap. 9 § eller 5 § femte stycket i detta kapitel. Detta medför inte någon skyldighet att verkställa en utländsk dom, om det ansvars- belopp som gäller för fartygets ägare därmed skulle överskridas.

En ansökan om verkställighet görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver med hänsyn till var motparten har sin hemvist. Sökanden ska tillsammans med ansökan ge in

1.domen i original eller i kopia som har bestyrkts av en myndighet,

3 Senaste lydelse 2013:328 (jfr 2013:543).

250

domen har vunnit laga kraft och				domen har fått laga kraft och kan
kan verkställas i den staten.				verkställas i den staten.
Handlingarna ska vara försedda				Handlingarna ska vara försedda
med bevis om utfärdarens behörig-				med bevis om utfärdarens be-
het. Beviset ska vara utställt av en				hörighet. Beviset ska vara utställt
svensk	beskickning	eller	konsul	av en svensk beskickning eller
eller av chefen för justitieförvalt-				konsul eller av chefen för justitie-
ningen i den stat där domen har				förvaltningen i den stat där domen
meddelats. Om en handling i ären-				har meddelats. Om en handling i
det är skriven på ett annat främ-				ärendet inte är skriven på svenska,
mande språk än danska eller				danska eller norska, ska även en
norska, ska handlingen åtföljas av				översättning till svenska ges in.
en översättning till svenska. Över-				Översättningen		ska vara	bestyrkt
sättningen ska vara bestyrkt av en				av en diplomatisk eller konsulär
diplomatisk eller konsulär tjänste-				tjänsteman eller av en svensk
man eller av svensk notarius pub-				notarius publicus.
licus.
En ansökan om		verkställighet		Om	en	ansökan	om
får inte bifallas utan att motparten				verkställighet		bifalls, verkställs
haft tillfälle att yttra sig över an-				domen på samma sätt som en
sökan.				svensk dom som har fått laga
				kraft.
Om en ansökan bifalls, verk-				Vid handläggning i domstol av
ställs domen på samma sätt som				ett ärende verkställighet tillämpas
en svensk domstols lagakraft-				i övrigt lagen (1996:242) om
ägande dom, om inte Högsta dom-				domstolsärenden.
stolen	bestämmer	annat	sedan

hovrättens beslut överklagats.

1.Denna lag träder i kraft den 10 januari 2015.

2.Äldre föreskrifter gäller för handläggningen i Svea hovrätt och Högsta domstolen av mål som har inletts i hovrätten före ikraftträdandet.

Prop. 2013/14:219

Bilaga 5

251

Prop. 2013/14:219

Bilaga 5

17Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2087) med anledning av Sveriges tillträde till den multilaterala överenskommelsen om under- vägsavgifter

Härigenom föreskrivs att 9–11 §§ lagen (1994:2087) med anledning av Sveriges tillträde till den multilaterala överenskommelsen om undervägs- avgifter ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 §

Ansökan om verkställighet görs hos Svea hovrätt.

Till ansökan skall fogas

1.original eller av myndighet bestyrkt kopia av exekutionstiteln,

3.om exekutionstiteln är ett så- dant avgörande av administrativ myndighet som avses i 6 §, hand- ling som utvisar att kraven i den bestämmelsen är uppfyllda,

4.bevis att verkställighet får ske

iden stat, där exekutionstiteln har upprättats,

5.bevis att gäldenären under- rättats om exekutionstiteln i till- räcklig tid.

Ansökan om verkställighet får inte bifallas utan att tillfälle har lämnats motparten att yttra sig över ansökan.

En ansökan om att ett utländskt avgörande ska förklaras verkställ- bart görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver med hänsyn till var motparten har sin hemvist.

Sökanden ska tillsammans med ansökan ge in

1.exekutionstiteln i original el- ler i kopia som har bestyrkts av en myndighet,

3.om exekutionstiteln är ett så- dant avgörande av en administrativ myndighet som avses i 6 §, en handling som utvisar att kraven i den bestämmelsen är uppfyllda,

4.bevis om att verkställighet får ske i den stat där exekutionstiteln har upprättats, och

5.bevis om att gäldenären har underrättats om exekutionstiteln i tillräcklig tid.

10 §

Om ett utländskt avgörande för- klaras verkställbart, verkställs avgörandet på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft.

252

20Förslag till lag om ändring i lagen (2008:450) med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (2008:450) med komplet- terande bestämmelser till Bryssel II-förordningen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §1

Svea hovrätt är behörig domstol vid förfaranden enligt artiklarna 29–31 och 33.

Vid den handläggning som avses i artiklarna 29–31 ska hovrätten bestå av en lagfaren domare.

För det förfarande som avses i artikel 33 gäller rättegångsbal- kens regler om överklagande av tingsrätts beslut i tillämpliga delar, om inte förordningen föreskriver något annat. En sådan ansökan om ändring som avses i artikel 33.4 ska göras skriftligen. Den ska ha kommit in till hovrätten inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades.

En domare som har handlagt ett mål enligt artiklarna 29–31 är jävig att handlägga mål om samma sak enligt artikel 33.

En ansökan om erkännande enligt artikel 21.3 görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver med hänsyn till var motparten har sin hemvist.

En ansökan om verkställbarhets- förklaring enligt artikel 29.1 görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver.

En ansökan enligt artikel 33 om ändring av ett beslut med anled- ning av en ansökan som avses i första eller andra stycket görs till den tingsrätt som har meddelat beslutet. En sådan ansökan om ändring som avses i artikel 33.4 ska ha kommit in till tingsrätten inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades.

			3 §
För det förfarande som avses i			Vid handläggning i domstol av
artikel 34 gäller rättegångs-			ett ärende om erkännande eller
balkens	regler om överklagande		verkställbarhet tillämpas i övrigt
av hovrätts beslut i tillämpliga			lagen (1996:242) om domstols-
delar, om inte förordningen före-			ärenden, om inte något annat
skriver något annat. Talan får inte			följer av förordningen.
komma under Högsta domstolens
prövning utan att Högsta dom-
stolen	har meddelat	sökanden
prövningstillstånd enligt		54 kap.
10 § rättegångsbalken.

1 Ändringen innebär bl.a. att fjärde stycket tas bort.

Prop. 2013/14:219

Bilaga 5

257

21Förslag till lag om ändring i lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor

dels att 60–63 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i övergångsbestämmelserna ska införas en ny punkt, 3, av följande lydelse.

Prop. 2013/14:219

Bilaga 5

Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	60 §
En dom om ersättning för		En dom om ersättning för
radiologisk skada som har med-		radiologisk skada som har med-
delats av en behörig domstol i en		delats av en behörig domstol i en
annan	konventionsstat ska, när	annan konventionsstat ska,			när
domen har vunnit laga kraft och		domen har fått laga kraft och får
får verkställas i den stat där den		verkställas i den stat där den har
har meddelats, på ansökan verk-		meddelats, efter en ansökan för-
ställas i Sverige utan att en ny		klaras verkställbar i Sverige utan
prövning sker av den sak som		att en ny prövning sker av den sak
avgjorts genom domen.		som avgjorts genom domen.
	61 §
En	ansökan om verkställighet	En ansökan om att en dom om
enligt 60 § görs hos Svea hovrätt		ersättning för		radiologisk	skada
och ska innehålla		ska	förklaras	verkställbar	enligt
		60 §	görs till	den tingsrätt som

regeringen föreskriver med hänsyn till var motparten har sin hemvist. Ansökan ska innehålla

1. domen i original eller i en kopia som har bestyrkts av en myndighet,

och
2. en förklaring av en behörig	2. en förklaring av en behörig
myndighet i den stat där domen	myndighet i den stat där domen
har meddelats att domen avser	har meddelats att domen avser
ersättning enligt Pariskonven-	ersättning enligt Pariskonven-
tionen samt att domen har vunnit	tionen samt att domen har fått laga
laga kraft och kan verkställas i den	kraft och kan verkställas i den
staten.	staten.

259

22Förslag till lag om ändring i lagen (2011:603) med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2011:603) med komplette- rande bestämmelser till EU:s underhållsförordning

dels att 6 § ska upphöra att gälla,

dels att 3, 5 och 9 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §

Svea hovrätt är behörig domstol för det förfarande om erkännande som avses i artikel 23, för det förfarande om verkställbarhet som avses i artikel 27 och för det för- farande om ändring som avses i artikel 32.

En ansökan om att ett utländskt avgörande ska erkännas eller för- klaras verkställbart görs till den tingsrätt som regeringen före- skriver.

En ansökan om ändring ska, om den görs av den som har ansökt om erkännande eller verkställ- barhet, ha kommit in till Svea hovrätt inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades.

En domare som har prövat an- sökningen om erkännande eller verkställbarhet får inte delta i prövningen av en ansökan om ändring av beslutet.

5 §1

En ansökan om ändring av ett beslut med anledning av en ansökan som avses i 3 § görs till den tingsrätt som har meddelat beslutet.

En ansökan om ändring som görs av den som har ansökt om erkännande eller verkställbarhet ska ha kommit in till tingsrätten inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades.

	9 §
Om hovrätten vid det förfarande	Om tingsrätten bifaller en an-
som avses i 4 § bifaller en ansökan	sökan	om	verkställbarhetsför-
om verkställbarhetsförklaring, ska	klaring som avses i 3 §, ska tings-
hovrättens beslut anses innefatta	rättens	beslut	anses innefatta ett

1 Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket upphävs.

Prop. 2013/14:219

Bilaga 5

261

23Förslag till lag om ändring i lagen (2011:603) med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning

Härigenom föreskrivs att det i fråga om lagen (2011:603) med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning

dels att 4 § ska upphöra att gälla,

dels att det ska införas en ny paragraf, 5 a §, av följande lydelse.

Prop. 2013/14:219

Bilaga 5

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	5 a §
	Vid handläggning i domstol av
	ett ärende om erkännande eller
	verkställbarhetsförklaring				tilläm-
	pas i övrigt lagen (1996:242) om
	domstolsärenden,		om	inte	något
	annat	följer			av
	underhållsförordningen			eller av
	ett	tillämpligt	internationellt
	instrument.

1.Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2.Äldre föreskrifter gäller för handläggningen i Svea hovrätt och Högsta domstolen av mål som har inletts i hovrätten före den 10 januari 2015.

263

Prop. 2013/14:219

Bilaga 5

264

24Förslag till lag om ändring i lagen (2012:318) om 1996 års Haagkonvention

Härigenom föreskrivs att 6−8 §§ lagen (2012:318) om 1996 års Haagkonvention ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 §

Svea hovrätt är behörig domstol för de förfaranden om erkännande och verkställbarhet som avses i artiklarna 24 och 26.

En ansökan om erkännande enligt artikel 24 eller verkställbarhetsförklaring enligt artikel 26 görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver med hänsyn till var motparten har sin hemvist.

Om en ansökan helt eller delvis avser ett beslut om ett barns person görs ansökan i stället till den tingsrätt som enligt 21 kap. 1 § föräldrabalken prövar verkställighet av en dom eller ett beslut om vårdnad, boende eller umgänge.

			7 §
Den som ansöker om att ett ut-			Den som gör en ansökan enligt
ländskt avgörande	ska	erkännas	6 § ska tillsammans med ansökan
eller förklaras vara	verkställbart		ge in avgörandet i original eller en
ska tillsammans med ansökan ge			kopia av avgörandet som har be-
in avgörandet i original eller en			styrkts av en behörig myndighet.
kopia av avgörandet som har be-			Om ansökan avser ett avgörande
styrkts av en behörig myndighet.			som har meddelats i en parts
Avser ansökan ett avgörande som			utevaro, ska sökanden också ge in
har meddelats i en parts utevaro,			bevis	om	att stämningsansökan
ska sökanden också ge in bevis om			eller	motsvarande		handling		har
att stämningsansökan eller mot-			delgetts parten.
svarande handling	har	delgetts
parten.
Avser ansökan en verkställbar-			Om ansökan avser en verkställ-
hetsförklaring, ska sökanden även			barhetsförklaring,			ska	sökanden
ge in bevis om att avgörandet är			även ge in bevis om att avgörandet
verkställbart i den stat där det har			är verkställbart i den stat där det
meddelats.			har meddelats.
Hovrätten får förelägga sökan-			Tingsrätten får förelägga sökan-
den att ge in de ytterligare hand-			den att ge in de ytterligare hand-
lingar som hovrätten behöver för			lingar som tingsrätten behöver för
sin prövning.			sin prövning.
Är en handling avfattad på något			Om	en	handling	är	skriven	på

Prop. 2013/14:219

Bilaga 5

266

25Förslag till lag om ändring i lagen (2012:451) om ändring i lagen (2011:603)

med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2012:451) om ändring i lagen (2011:603) med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsför- ordning

dels att 8 § ska utgå,

dels att 3, 7 och 11 §§ lagen i stället för lydelsen enligt lagen (2012:451) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse,

dels att ikraftträdandebestämmelsen till lagen (2012:451) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse,

dels att det i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2012:451) om ändring i den lagen ska införas en ny punkt, 2, av följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 2012:451

Föreslagen lydelse

3 §

Svea hovrätt är behörig domstol för de förfaranden om erkän- nande, verkställbarhet och änd- ring som avses i artiklarna 23, 27 och 32 i underhållsförordningen och i artiklarna 23 och 26 i 2007 års Haagkonvention.

En ansökan om att ett utländskt avgörande ska erkännas eller för- klaras verkställbart enligt under- hållsförordningen eller 2007 års Haagkonvention görs till den tingsrätt som regeringen före- skriver.

			7 §1
Vid handläggningen i Svea hov-				En ansökan om ändring enligt
rätt av en ansökan om ändring av				underhållsförordningen eller 2007
ett beslut om erkännande eller				års Haagkonvention av ett beslut
verkställbarhet	tillämpas bestäm-			med anledning av en ansökan som
melserna i rättegångsbalken			om	avses i 3 § görs till den tingsrätt
överklagande	av en	tingsrätts		som har meddelat beslutet.
beslut, om inte annat följer av
underhållsförordningen eller 2007
års Haagkonvention.
En ansökan om ändring enligt				En ansökan om ändring enligt
underhållsförordningen		ska,	om	underhållsförordningen som görs
den görs av den som har ansökt				av den som har ansökt om
om erkännande eller verkställ-				erkännande	eller verkställbarhet
barhet, ha kommit in till Svea				ska ha kommit in till tingsrätten
hovrätt inom fyra veckor från den				inom fyra veckor från den dag då
dag då beslutet meddelades. I				beslutet meddelades. I artikel 23.6
artikel 23.6 i 2007 års Haagkon-				i 2007 års	Haagkonvention finns

1 Ändringen innebär bl.a. att det tredje stycket tas bort.

vention finns en bestämmelse om inom vilken tid en ansökan om ändring ska göras.

En domare som har prövat an- sökningen om erkännande eller verkställbarhet får inte delta i prövningen av en ansökan om ändring av beslutet.

en bestämmelse om inom vilken	Prop. 2013/14:219
tid en ansökan om ändring ska	Bilaga 5
göras.

		11 §
Om hovrätten vid det förfarande			Om tingsrätten bifaller en ansö-
som avses i 4 § bifaller en ansökan			kan om verkställbarhetsförklaring
om	verkställbarhetsförklaring	en-	enligt underhållsförordningen som
ligt	underhållsförordningen,	ska	avses i 3 §, ska tingsrättens beslut
hovrättens beslut anses innefatta			anses innefatta ett beslut om kvar-
ett beslut om kvarstad eller om			stad eller om någon annan åtgärd
någon annan åtgärd som avses i			som avses i 15 kap. rättegångsbal-
15 kap. rättegångsbalken.			ken.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

1.Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2.En ansökan om erkännande eller verkställbarhetsförklaring som gjorts till Svea hovrätt före den 10 januari 2015 ska även i fortsättningen handläggas där. Vid handläggningen i Svea hovrätt av en ansökan om ändring av ett beslut om erkännande eller verkställbarhet tillämpas bestäm- melserna i rättegångsbalken om överklagande av en tingsrätts beslut, om inte något annat följer av underhållsförordningen eller 2007 års Haagkonvention. En ansökan om ändring enligt underhållsförordningen som gjorts av den som har ansökt om erkännande eller verkställbarhet ska ha kommit in till Svea hovrätt inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades. En domare som har prövat ansökningen om erkännande eller verkställbarhet får inte delta i prövningen av en ansökan om ändring av beslutet. Om hovrätten bifaller en ansökan om verkställbarhetsförklaring som avses i 3 § ska hovrättens beslut anses innefatta ett beslut om kvar-

stad eller om någon annan åtgärd	267

	Lagrådets yttrande	Prop. 2013/14:219
	Lagrådets yttrande	Bilaga 6
		Bilaga 6
	Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2014-03-26
	Närvarande: F.d. justitieråden Leif Thorsson och Per Virdesten samt
	justitierådet Olle Stenman.
	Nya regler för erkännande och verkställighet av utländska
	domar på civilrättens område
	Enligt en lagrådsremiss den 13 mars 2014 (Justitiedepartementet) har
	regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1.lag med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden,

2.lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rätts- förhållanden rörande äktenskap och förmynderskap,

3.lag om ändring i lagen (1936:79) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz,

4.lag om ändring i lagen (1937:81) om internationella rättsförhållan- den rörande dödsbo,

5.lag om ändring i lagen (1965:723) om erkännande och verkställighet av vissa utländska domar och beslut angående underhåll till barn,

6.lag om ändring i atomansvarighetslagen (1968:45),

7.lag om ändring i lagen (1969:12) med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg,

8.lag om ändring i sjömanslagen (1973:282),

9.lag om ändring i lagen (1976:108) om erkännande och verkställighet av utländskt avgörande angående underhållsskyldighet,

10.lag om ändring i lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område,

11.lag om ändring i lagen (1983:368) om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område,

12.lag om ändring i lagen (1983:1015) med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 6 april 1974 om en uppförandekod för linjekonferenser,

13.lag om ändring i lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik,

14.lag om ändring i lagen (1985:367) om internationella faderskaps- frågor,

15.lag om ändring i lagen (1990:272) om internationella frågor rö- rande makars och sambors förmögenhetsförhållanden,

16.lag om ändring i sjölagen (1994:1009),

17.lag om ändring i lagen (1994:2087) med anledning av Sveriges tillträde till den multilaterala överenskommelsen om undervägsavgifter,

18.lag om ändring i lagen (1998:358) om Brysselkonventionen,

19.lag om ändring i lagen (2005:253) om ersättning från de interna- tionella oljeskadefonderna,

20.lag om ändring i lagen (2008:450) med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen,

269

Prop. 2013/14:219

Bilaga 6

21. lag om ändring i lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor,

22.lag om ändring i lagen (2011:603) med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning,

23.lag om ändring i lagen (2011:603) med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning,

24.lag om ändring i lagen (2012:318) om 1996 års Haagkonvention,

25.lag om ändring i lagen (2012:451) om ändring i lagen (2011:603) med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Erik Tiberg. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

EU har beslutat om en reviderad Bryssel I-förordning. I lagrådsremissen föreslås nya regler som ska komplettera förordningen. Den viktigaste förändringen i 2012 års Bryssel I-förordning är att reglerna om verkställbarhetsförklaring avskaffas. Domar som meddelats i en medlemsstat och är verkställbara kommer i och med detta att vara direkt verkställbara i en annan medlemsstat. Det föreslås också att den prövning som i dag görs av Svea hovrätt av om en utländskt avgörande ska erkännas eller förklaras verkställbart i Sverige i stället ska göras i tingsrätter.

	Allmänt (gemensamt för flertalet förslag)
	Forumfrågor
	När prövningen av verkställbarheten av utländska domar flyttas från
	Svea hovrätt till tingsrätter måste det bestämmas vilken eller vilka
	tingsrätter som ska svara för den prövningen. Regeringen föreslår därvid
	att en ansökan om att ett utländskt avgörande ska erkännas eller förklaras
	verkställbart i Sverige som huvudregel ska göras till den tingsrätt som
	regeringen föreskriver ”med hänsyn till var motparten har sin hemvist”.
	De domstolar som prövar överklaganden i utsökningsmål avses bli
	behöriga att pröva dessa ärenden. Det kommer att framgå av förordning
	att det är de 24 tingsrätter som prövar överklaganden enligt
	utsökningsbalken som är behöriga och vilka domsområden de ska ha.
	Det kan diskuteras om det är lämpligt att redan i lagen precisera vilka
	tingsrätter som regeringen ska bestämma som behöriga att pröva dessa
	ärenden. Avsikten är emellertid att tingsrätterna utifrån hemvisten för
	motparten ska pröva sin behörighet. En motsvarande regel finns också i
	18 kap. 1 § utsökningsbalken. I den bestämmelsen finns också en
	definition av begreppet hemvist som innebär att med hemvist förstås den
	ort där svaranden är bosatt.
	I de nu aktuella lagarna föreslås emellertid inte någon definition av
	begreppet hemvist. I motiven anges dock att vid tolkning av
	hemvistbegreppet bör ledning i många fall kunna sökas i 10 kap.
	rättegångsbalken. Detta innebär att begreppet hemvist i de nu aktuella
	lagarna inte kommer att överensstämma med det som finns i 18 kap. 1 §
	utsökningsbalken. Det bör övervägas om detta är en lämplig ordning. En
	möjlighet kan vara att även i de nu aktuella lagarna införa en definition
	av begreppet hemvist med samma innehåll som definitionen i 18 kap. 1 §
270	utsökningsbalken.

Att endast tingsrätten i den ort där motparten har sin hemvist är behörig väcker även frågan vilken eller vilka tingsrätter som är behöriga i de fall det i det utländska avgörandet finns flera motparter med olika hemvist. I 10 kap. 14 § rättegångsbalken finns bestämmelser som klarar ut vad som gäller i sådana situationer när rättegångsbalken är tillämplig. Vid prövningen enligt de nu aktuella lagarna är det emellertid lagen (1996:242) om domstolsärenden som ska tillämpas och det framstår som oklart hur forumbestämmelsen då ska tillämpas. Frågan bör uppmärksammas i det fortsatta beredningsarbetet.

Övergångsbestämmelserna

I förslagen, enligt vilka lagen (1996:242) om domstolsärenden görs tillämplig på handläggningen, förekommer i stort sett genomgående en övergångsbestämmelse av innehåll att äldre föreskrifter gäller vid handläggningen i Svea hovrätt och Högsta domstolen för ”mål” som inletts i hovrätten före ikraftträdandet. Som framkommit vid föredragningen torde det röra sig om ”ärenden” som hittills handlagts enligt rättegångsbalken. Det bör övervägas om inte beteckningen bör ändras i enlighet härmed.

Förslaget till lag med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden

1 §

Genom den föreslagna lagen upphävs lagen (2006:74) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden, som kompletterar bl.a. den nu gällande 2000 års Bryssel I-förordning. I den lagen fanns i 1 § en hänvisning till det s.k. Danmarksavtalet år 2005 mellan EG och Danmark, som innebär att 2000 års Bryssel I-förordning med vissa modifikationer tillämpas också i förhållande till Danmark trots att förordningen enligt sin artikel 1.3 inte är tillämplig i förhållande till Danmark. Regeringen föreslår nu att någon motsvarande hänvisning inte ska tas upp i den föreslagna lagen. Som skäl åberopas att Danmark i enlighet med Danmarksavtalet meddelat Europeiska kommissionen att även 2012 års Bryssel I-förordning ska tillämpas mellan EU och Danmark – trots att den annars inte är tillämplig i förhållande till Danmark, se skäl 41 – samt att någon särskild hänvisning till Danmarksavtalet inte behövs.

Av de båda Bryssel I-förordningarna kan inte utläsas annat än att de inte är tillämpliga i förhållande till Danmark. Inte heller framgår den praktiskt betydelsefulla modifikationen att ”domstolsavgöranden” även, i mål i Danmark om underhållsskyldighet, omfattar avgöranden av administrativ myndighet (på motsvarande sätt som enligt förordningen för Sveriges del gäller att den omfattar avgöranden av administrativ myndighet i summarisk process).

Lagrådet anser att det skulle vara ändamålenligt och till nytta för rättstillämparna att i den nu föreslagna lagen behålla – som utredningen föreslagit och remissinstanserna synes ha godtagit – en hänvisning till Danmarksavtalet.

Prop. 2013/14:219

Bilaga 6

271

Prop. 2013/14:219

Bilaga 6

Förslaget till lag om ändring i lagen med kompletterande bestäm- melser till Bryssel II-förordningen

Domarjäv

I kompletteringslagarna till Bryssel II-förordningen och till underhållsförordningen samt i lagen om 1996 års Haagkonvention finns bestämmelser om att en domare som har prövat en ansökan om erkännande eller verkställbarhet inte ska få delta i prövningen av en ansökan om ändring av beslutet. I lagrådsremissen föreslås att bestämmelserna upphävs. I konsekvens härmed föreslås inte heller någon sådan bestämmelse i den nya lagen med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden. Lagförslagen i denna del motiveras i huvudsak med att den inledande prövningen av en ansökan om verkställighetsförklaring är av rent formell natur och inte innefattar någon sakprövning varför det normalt sett inte föreligger jäv i dessa fall. Om förhållandena undantagsvis är sådana att en part kan hysa berättigat tvivel om domarens opartiskhet vid prövningen av verkställigheten utgör de befintliga jävsreglerna i 3 § lagen (1996:242) om domstolsärenden och 4 kap. 13 § rättegångsbalken ett tillräckligt skydd.

Lagrådet vill emellertid anmärka att varje enskilt fall måste prövas mot de allmänna jävsreglerna. Det kan t.ex. inte uteslutas att frågan vid en ansökan om ändring av ett verkställbarhetsbeslut tar sikte just på de förhållanden av formell natur som var föremål för prövning i det angripna avgörandet, varvid prövningen kommer att omfatta den redan prövade saken. Vad som anförs i remissen (avsnitt 6.3.6) om att jäv normalt inte föreligger vid en ansökan om ändring kan alltså framstå som långtgående.

De jävsregler som föreslås upphävda omfattar även situationer där något jäv inte föreligger. Som framhålls av ett par remissinstanser kan bestämmelserna medföra administrativa problem för mindre tingsrätter. Lagrådet delar bedömningen i lagrådsremissen att de allmänna jävsreglerna i rättegångsbalken och ärendelagen täcker alla de situationer där faktiskt jäv föreligger. Det kan enligt Lagrådets mening dessutom finnas en risk för att specialregler för vissa jävssituationer som redan täcks av den allmänna regeln kan försvaga den allmänna regelns betydelse och räckvidd. Vid angivna förhållanden och då förslaget i lagrådsremissen inte heller urholkar den enskildes skydd mot domarjäv har Lagrådet inte något att erinra mot att bestämmelserna upphävs.

Förslagen till lag om ändring i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning och förslaget till lag om ändring i lagen om ändring i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning

Se vad som anförts ovan om förslaget till lag om ändring i lagen med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen.

272

Rättsdatablad			Prop. 2013/14:219
Rättsdatablad

Författningsrubrik	Bestämmelser som	Celexnummer för
	inför, ändrar, upp-	bakomliggande EU-
	häver eller upprepar	regler
	ett normgivnings-
	bemyndigande

Lag med kompletterande				32012R1215
bestämmelser om dom-				32001R0044
stols behörighet och om				41998A0126
erkännande		och	inter-	22007A1221
nationell verkställighet				32004R0805
av vissa avgöranden				22005A1116
Lag om ändring i lagen				41998A0126
(1998:358)			om
Brysselkonventionen
Lag om ändring i lagen				22002A0925(01)
(2005:253)		om	ersätt-
ning från de inter-
nationella		oljeskade-
fonderna
Lag om ändring i lagen				32003R2201
(2008:450)		med	komp-
letterande bestämmelser
till Bryssel II-förord-
ningen
Lag om ändring i lagen				32009R0004
(2011:603)			med	22011A0722
kompletterande bestäm-
melser till EU:s under-
hållsförordning			och
2007	års	Haagkon-
vention	om	underhålls-

skyldighet

275

Prop. 2013/14:219 Bilaga 6 Lagrådets yttrande...............................................................	269
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 april 2014 .......	274
Rättsdatablad.........................................................................................	275

Prop. 2013/14:219		pas i övrigt lagen (1996:242) om
		domstolsärenden.
		8 §
	Hovrätten får förklara det ut-	Tingsrätten får förklara det ut-
	ländska avgörandet helt eller del-	ländska avgörandet helt eller del-
	vis gällande eller verkställbart.	vis gällande eller verkställbart.

Nya regler för erkännande och verkställighet	Prop.
av utländska domar på civilrättens område	2013/14:219

Prop. 2013/14:219 2.2	Förslag till lag om ändring i lagen
	(1904:26 s. 1) om vissa internationella
	rättsförhållanden rörande äktenskap
	och förmynderskap

fått laga kraft.	Prop. 2013/14:219
Vid handläggning i domstol av
ett ärende om verkställbarhets-
förklaring tillämpas i övrigt lagen
(1996:242) om domstolsärenden.

Prop. 2013/14:219 2.12	Förslag till lag om ändring i lagen
	(1983:1015) med anledning av Sveriges
	tillträde till konventionen den 6 april 1974
	om en uppförandekod för linjekonferenser

Prop. 2013/14:219 2.15	Förslag till lag om ändring i lagen (1990:272)
	om internationella frågor rörande makars och
	sambors förmögenhetsförhållanden

Prop. 2013/14:219 2.18	Förslag till lag om ändring i lagen (1998:358)
	om Brysselkonventionen
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1998:358) om Brysselkonvent-
ionen1 ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		3 §2

Utfärdad i Strasbourg den 12 december 2012.
På Europaparlamentets vägnar		På rådets vägnar
M. SCHULZ		A. D. MAVROYIANNIS
Ordförande		Ordförande

verkställighet av domar på privaträttens område7 (Danmarksavtalet), i	Prop. 2013/14:219
förhållande till Danmark.	Bilaga 3

myndighet.
Första stycket gäller inte om		Första stycket gäller inte om
annat följer av de gemenskaps-		annat följer av de unionsrättsakter
rättsakter och internationella in-		och internationella instrument som
strument som anges i 1 § 1–3 eller		anges i 1 § 1–4 (0000:00) med
5 lagen (2006:74) med komplette-		kompletterande bestämmelser om
rande bestämmelser om domstols		domstols behörighet och om er-
behörighet och om erkännande		kännande och internationell verk-
och internationell verkställighet av		ställighet av vissa avgöranden.
vissa avgöranden.

vinna tillämpning.	exekutionstiteln ska inte tillämpas. Prop. 2013/14:219
	Bilaga 3

Om	ansökningen bifalls, får	Om ansökningen	bifalls,	får
verkställighet äga rum som för en		verkställighet äga rum som för en
svensk	domstols lagakraftägande	svensk dom som vunnit laga kraft,
dom, om inte högsta domstolen		om inte hovrätten eller Högsta
förordnar annat efter besvär över		domstolen förordnar	annat	efter
hovrättens beslut.		överklagande av beslutet.

Härigenom föreskrivs att	3 § lagen (1998:358) om Bryssel-
konventionen ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	3 §1

		verkställighet av beslutet.
		3 §
För det förfarande som avses i		För det förfarande som avses i
artikel 34 gäller rättegångsbalkens		artikel 34 gäller bestämmelserna i
regler om överklagande av hov-		lagen (1996:242) om domstols-
rätts beslut i tillämpliga delar, om		ärenden i tillämpliga delar, om
inte förordningen föreskriver nå-		inte förordningen föreskriver nå-
got annat. Talan får inte komma		got annat.
under Högsta domstolens pröv-
ning utan att Högsta domstolen
har meddelat sökanden pröv-
ningstillstånd enligt 54 kap. 10 §
rättegångsbalken.

inom vilken tid en ansökan om	inom vilken tid en ansökan om
ändring ska göras.	ändring ska göras.

sätt som en svensk dom som har	Prop. 2013/14:219
fått laga kraft.	Bilaga 5
Vid handläggning i domstol av
ett ärende om verkställbarhets-
förklaring tillämpas i övrigt lagen
(1996:242) om domstolsärenden.

Prop. 2013/14:219 ett beslut om kvarstad eller om
Bilaga 5	någon annan åtgärd som avses i 15

	kap. rättegångsbalken.