den
23 augusti
Fråga
2012/13:721
De potentiella riskerna med elektromagnetiska fält
av Helene Petersson
i Stockaryd (S)
till försvarsminister Karin Enström (M)
Mobiltelefoni har blivit en vardaglig företeelse
runt om i världen. Den trådlösa tekniken bygger på ett omfattande nätverk av
fasta antenner eller basstationer som kommunicerar med radiofrekventa signaler.
I dag finns drygt 1,4 miljoner basstationer, vars antal nu ökar markant i och
med införandet av 3G, tredje generationens teknik. Andra trådlösa nätverk med
snabb uppkoppling till internet och andra tjänster blir också allt vanligare i
hemmen, på kontor och i det offentliga rummet (flygplatser, skolor, bostads-
och stadsområden). Med denna utbyggnad av basstationer och lokala nätverk
utsätts naturligtvis människor för ökad radiofrekvent strålning.
Möjlig hälsopåverkan av mycket lågfrekventa
elektromagnetiska fält från kraftledningar och elektrisk utrustning är föremål
för pågående forskning och förekommer ofta i den offentliga debatten. Alla
människor utsätts i dag i varierande grad för elektromagnetiska fält, vars
nivåer hela tiden ökar i takt med att tekniken utvecklas. Redan i dag finns det
många människor i Sverige som far illa av denna påverkan.
Den parlamentariska församlingen har flera gånger betonat
vikten av staternas åtagande att skydda miljön och miljörelaterad hälsa. Man
rekommenderar medlemsstaterna i Europarådet att följa resolution 1815 (2011).
Där framgår av punkt 8.1.4 att staten bör ägna särskild uppmärksamhet åt
elöverkänsliga människor som lider av ett syndrom som medför överkänslighet mot
elektromagnetiska fält och införa särskilda åtgärder för att skydda dem,
inklusive att inrätta strålningsfria zoner som inte täcks av trådlösa nätverk.
Min fråga är:
Vad avser försvarsministern att göra för att
Sverige ska leva upp till innehållet i Europarådets resolution 1815 och i
synnerhet punkt 8.1.4?