den 14 augusti

Fråga

2012/13:706 Ett nationellt kompetenscentrum för Bliss

av Fredrik Lundh Sammeli (S)

till statsrådet Maria Arnholm (FP)

Rätten till arbete och rätten till ett språk förvägras många med funktionsnedsättningar. Det internationella symbolspråket Bliss, ett system av symboler där ord och begrepp representeras av bilder i stället för av bokstäver, ger personer med talskador som också har svårt att använda teckenspråk möjlighet att bygga ett språk.

Rätten att kommunicera är en grundläggande mänsklig rättighet. Det kan man med Bliss, som är ett fullvärdigt språk som kom till Sverige på 70-talet och som används i skolor runt om i landet. Men många Blissanvändare stannar i den språkliga utvecklingen när de slutar skolan. De blir rostiga när de inte längre tränar och använder språket.

Jag har under några år fått följa ett otroligt spännande arbete vid Sunderby folkhögskola i Luleå, där man i ett Europaunikt demokratiprojekt kartlagt och skapat ett nätverk av Blissanvändare som med teknikens hjälp ska kunna ha kontakt med varandra. Det skulle vara väldigt roligt om statsrådet också hade möjlighet att följa med dit på ett besök någon gång och träffa alla fantastiska deltagare och all fantastisk personal. Målet med arbetet är att skapa ett nationellt kompetenscentrum i Luleå för användarna av symbolspråket Bliss. Ett nationellt kunskapscentrum där Blissanvändare och alla som kommer i kontakt med Blissanvändare kan få utbildning, mötas och utveckla sitt språk. Detta är något som i dag saknas i Sverige och som skulle ha stor betydelse för väldigt många människor som i dag förvägras en mänsklig rättighet.

Vilka initiativ är statsrådet beredd att ta för att förverkliga målet om ett nationellt Blisscentrum i Luleå?