den
14 augusti
Fråga
2012/13:706
Ett nationellt kompetenscentrum för Bliss
av Fredrik Lundh
Sammeli (S)
till statsrådet Maria Arnholm (FP)
Rätten till arbete och rätten till ett språk
förvägras många med funktionsnedsättningar. Det internationella symbolspråket
Bliss, ett system av symboler där ord och begrepp representeras av bilder i
stället för av bokstäver, ger personer med talskador som också har svårt att
använda teckenspråk möjlighet att bygga ett språk.
Rätten att kommunicera är en grundläggande mänsklig rättighet. Det kan man med Bliss, som är ett
fullvärdigt språk som kom till Sverige på 70-talet och som används i skolor
runt om i landet. Men många Blissanvändare stannar i den språkliga utvecklingen
när de slutar skolan. De blir rostiga när de inte längre tränar och använder
språket.
Jag har under några år fått följa ett otroligt
spännande arbete vid Sunderby folkhögskola i Luleå, där man i ett Europaunikt
demokratiprojekt kartlagt och skapat ett nätverk av Blissanvändare som med
teknikens hjälp ska kunna ha kontakt med varandra. Det skulle vara väldigt
roligt om statsrådet också hade möjlighet att följa med dit på ett besök någon
gång och träffa alla fantastiska deltagare och all fantastisk personal. Målet
med arbetet är att skapa ett nationellt kompetenscentrum i Luleå för användarna
av symbolspråket Bliss. Ett nationellt kunskapscentrum där Blissanvändare och
alla som kommer i kontakt med Blissanvändare kan få utbildning, mötas och
utveckla sitt språk. Detta är något som i dag saknas i Sverige och som skulle
ha stor betydelse för väldigt många människor som i dag förvägras en mänsklig
rättighet.
Vilka initiativ är statsrådet beredd att ta för att
förverkliga målet om ett nationellt Blisscentrum i Luleå?