den
12 augusti
Fråga
2012/13:698
Sjöräddningen i Sverige
av Lars-Axel
Nordell (KD)
till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Längs våra kuster och i sjöarna Vänern, Vättern och
Mälaren tar staten ett övergripande ansvar för sjöräddningen via Sjöfartsverket
och Sjö- och flygräddningscentralen. Det är bra och fungerar i många stycken
väl. Tyvärr känns gränsdragningen kring vad som ska och inte ska omfattas av
statlig sjöräddning något godtycklig.
Detta har fått en del olyckliga konsekvenser, bland
annat att Hjälmaren inte omfattas av sjöräddningen. Hjälmaren, som är Sveriges
fjärde största sjö, präglas inte bara av ett ökande antal fritidsbåtar utan
även av omfattande yrkesfiske, färjetrafik och passagerarbåtar. Hjälmaren anses
vara svårnavigerad och har många grund och svåra passager. Till detta kommer
också ett växande intresse för olika vinteraktiviteter i form av
långfärdsåkning på skridsko samt fritidsfiske. Dessutom vittnar många om ett
ökande antal utländska båtar, som man kan anta lever i tron att den
internationella sjöräddningskanalen VHF 16 fungerar även på Hjälmaren.
När ingen svarar på kanal 16 har mobiltelefonen
blivit räddningen för dem som hamnat i sjönöd på Hjälmaren – i det fall
man har mobil och det finns täckning. Men eftersom det runt Hjälmaren finns
flera kommuner, länsstyrelser, larmcentraler och polisdistrikt är det inte
ovanligt att larm från tillbud på Hjälmaren där liv står på spel försenas
eftersom det inte finns någon gemensam central samordningsfunktion. Det finns
exempel på dödsolyckor där den bristande larmfunktionen försenat
räddningsinsatsen. Det är uppenbart att verkligheten har sprungit ifrån
lagstiftningen.
Avser statsrådet att ta några initiativ för att se
över lagstiftningen så att statens sjöräddningsansvar även omfattar Hjälmaren?