den 12 augusti

Fråga

2012/13:698 Sjöräddningen i Sverige

av Lars-Axel Nordell (KD)

till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)

Längs våra kuster och i sjöarna Vänern, Vättern och Mälaren tar staten ett övergripande ansvar för sjöräddningen via Sjöfartsverket och Sjö- och flygräddningscentralen. Det är bra och fungerar i många stycken väl. Tyvärr känns gränsdragningen kring vad som ska och inte ska omfattas av statlig sjöräddning något godtycklig.

Detta har fått en del olyckliga konsekvenser, bland annat att Hjälmaren inte omfattas av sjöräddningen. Hjälmaren, som är Sveriges fjärde största sjö, präglas inte bara av ett ökande antal fritidsbåtar utan även av omfattande yrkesfiske, färjetrafik och passagerarbåtar. Hjälmaren anses vara svårnavigerad och har många grund och svåra passager. Till detta kommer också ett växande intresse för olika vinteraktiviteter i form av långfärdsåkning på skridsko samt fritidsfiske. Dessutom vittnar många om ett ökande antal utländska båtar, som man kan anta lever i tron att den internationella sjöräddningskanalen VHF 16 fungerar även på Hjälmaren.

När ingen svarar på kanal 16 har mobiltelefonen blivit räddningen för dem som hamnat i sjönöd på Hjälmaren – i det fall man har mobil och det finns täckning. Men eftersom det runt Hjälmaren finns flera kommuner, länsstyrelser, larmcentraler och polisdistrikt är det inte ovanligt att larm från tillbud på Hjälmaren där liv står på spel försenas eftersom det inte finns någon gemensam central samordningsfunktion. Det finns exempel på dödsolyckor där den bristande larmfunktionen försenat räddningsinsatsen. Det är uppenbart att verkligheten har sprungit ifrån lagstiftningen.

Avser statsrådet att ta några initiativ för att se över lagstiftningen så att statens sjöräddningsansvar även omfattar Hjälmaren?