den 27 juni

Fråga

2012/13:628 Vård och behandling av krigs- och tortyrskadade

av Eva Olofsson (V)

till socialminister Göran Hägglund (KD)

Röda Korsets vårdenhetschef och verksamhetschefen för Röda korsets behandlingscenter för krigsskadade och torterade i Malmö beskriver i Sydsvenskan den 26 juni bristen i omhändertagandet av krigs- och tortyrskadade.

Röda Korsets mottagningar och behandlingscenter för krigsskadade och torterade runt om i landet tar varje dag del av konsekvenserna. För att krigsskadade och torterade ska kunna bearbeta, släppa, kanske försonas med det förflutna och eventuellt läka behövs tidskrävande, noggranna, individanpassade insatser och en varsam behandling. Röda Korset och andra institutioner erbjuder framgångsrikt hjälp, men det finns för få vårdplatser; resurserna till specialister är för små, och alltför många patienter köar till behandling. Det är till och med tveksamt om det går att hävda att vårdgarantin gäller för de flyktingar som står i kö till Röda Korsets behandlingscenter för krigsskadade och torterade. Staten tar ännu inget ansvar, trots förpliktelser enligt FN:s tortyrkonvention och anvisningar av tortyrkommittén. Med obearbetade traumatiska upplevelser och den ohälsa som följer av detta går det inte att lära sig svenska eller vara så positiv som krävs för att kunna integreras. Varje dag är en kamp för att överleva, utan hopp eller tillit till andra och till samhället. Tortyrskador kan vara ett nästintill livshotande tillstånd, även för barn till dem som torterats.

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande fråga till socialminister Göran Hägglund:

Vilka åtgärder avser socialministern att vidta för att förbättra situationen när det gäller vård och behandling av krigs- och tortyrskadade människor?